Den himmelska romansen
Vi kommer till Guds ord för att höra vad Gud har att säga till oss, här, idag. Låt
oss be att Herren öppnar vårt hjärtas ögon, så att vi får se hans härlighet – hur
oerhört dyrbar hans kärlek till oss är.
Dagens text är från profeten Hesekiels bok. Han levde under 500-talet f. Kr.
Hesekiel var profet – talesman för Gud – bland judarna som bodde i Babylon,
nuvarande Irak. Hesekiels 16:e kapitel, verserna 1 till 8:
”Herrens ord kom till mig. Han sade: Du människobarn, låt Jerusalem
förstå vilka vidrigheter hon bedriver, och säg: Så säger Herren, Herren till
Jerusalem: Från Kanaans land kommer du och där är du född. Din far var
en amoré och din mor en hetitisk kvinna. När du föddes skar ingen av din
navelsträng, du blev inte tvättad ren med vatten och inte heller ingniden
med salt och lindad. Ingen såg på dig med så mycket medlidande att han
ville göra något sådant med dig eller förbarma sig över dig, utan man
kastade ut dig på öppna fältet. Så frånstötande var du den dag du föddes.
När jag gick förbi där du låg och såg dig sprattla i ditt blod, sade jag till
dig där du låg i ditt blod: ’Du skall få leva!’ Ja, jag sade till dig där du låg i
ditt blod: ’Du skall få leva!’ Jag förökade dig till många tusen, som
växterna på marken. Du växte och blev stor och mycket vacker. Dina bröst
blev fasta och ditt hår växte, men du var ännu naken och blottad.
Jag gick förbi där du låg och såg på dig. Och se, din älskogstid var inne.
Jag bredde min mantel över dig och täckte över din nakenhet. Jag gav dig
mitt trohetslöfte och ingick förbund med dig, säger Herren, Herren, och du
blev min.”
Så vem är hon egentligen? Hon som ingen brydde sig om – hon som var
frånstötande? När ingen brydde sig om henne, sade Gud: ”Jag bryr mig. Du ska
få leva!” Han lät henne växa och mogna. Han gav henne sitt trohetslöfte. Han
gjorde den fula ankungen till en svan.
Så vem är hon? ”Jerusalem”, säger Herren. Första gången det här stället
uppfylldes var när judarna var slavar i Egypten. Ingen brydde sig om dem –
men Gud sade: ”Jag bryr mig. Ni ska få leva!” Så han räddade dem och förde ut
dem. Han gav dem sina löften – att alltid vara med dem – och gjorde dem till ett
kungarike, fullt av härlighet.
Men det finns ett till Jerusalem – ett Jerusalem som Gud håller på att bygga just
nu. Ett Jerusalem, som inte byggt av vanliga stenar, utan av levande stenar, av
människors själar: det himmelska Jerusalem. Gud säger genom aposteln Paulus
i Efesierbrevet 2:20-22: ”Ni är uppbyggda på apostlarnas och profeternas
grund, där hörnstenen är Kristus Jesus själv. Genom honom fogas hela
byggnaden samman och växer upp till ett heligt tempel i Herren. I honom
blir ni också uppbyggda till en Guds boning genom Anden.”
Och varenda gång en ny själ fogas in i det himmelska Jerusalem – varenda gång
någon kommer till tro på Jesus – uppfylls Hesekiels ord igen. Så vem är hon?
Du är hon. Jag är hon.
Men låt oss titta närmare på den femte versen: ” Ingen såg på dig med så
mycket medlidande att han ville göra något sådant med dig eller förbarma
sig över dig, utan man kastade ut dig på öppna fältet. Så frånstötande var
du den dag du föddes.”
Ingen brydde sig om henne. Hon var hjälplös och sprattlade i sitt blod – döende.
På samma sätt kan vi människor inte göra något åt tomrummet i våra hjärtan –
vi är också döende. Livet rinner bara iväg. Och varför är det så?
Fördömd
Det är för att vi är inkrökta i oss själva. Människan som varelse är egoistisk,
trotsig, syndig. Både du och jag är syndare – och vi kan inte hjälpa oss själva ur
synden.
Dessutom hatar Gud synden. Som syndare är vi frånstötande för honom. Och
Gud säger i Romarbrevet att ”syndens lön är döden” – men han sätter inte punkt
där. Han fortsätter: ”…men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår Herre”.
Och nu visar sig Guds ologiska kärlek. Vi kunde vänta oss att han skulle vara
vår domare och bödel – men han säger: ”Du ska få leva!” Ja, mer än så! Korset
vittnar om han själv stiger ner och tar vårt straff – han säger ”Jag bryr mig. Du
ska få leva!”.
Frikänd
Förlåten har rämnat. Han har rivit sönder vårt skuldebrev. Men det är ännu mer
än så. Det räcker inte för honom att du ska få leva! Du ska få leva med honom.
Guds Son friar till dig. Han vill dela sitt liv med dig i evighet! Han säger: ”Jag
ger dig mitt trohetslöfte och ingår förbund med dig.”
Så står han framför dig – framför varje människa. Han vädjar. Men det finns en
annan som lockar på dig: rivalen, ormen från urtiden, djävulen.
Och här står vi mellan de två. Det är som i Titanic, om ni har sett den. Vi är
kvinnan som står mellan två män – och båda ber om hennes hand. En är
respektabel och rik – han kan ge oss allt vi pekar på. Men egentligen föraktar
han oss och ser oss som en erövring. Till slut kommer han att bli han en
förtryckare och förslavare. Ett liv med honom blir stagnation och långsam,
levande död. Syndens lön är döden, och var och en som syndar är syndens slav.
Den Andre kommer underifrån. Jesus bryr sig om dig – han älskar dig på alla
sätt man kan älska någon. Jesus ger inga löften om bekvämligheter – snarare ett
liv med faror och äventyr. Men han ger dig sitt trohetslöfte: han kommer alltid
att vara med dig, och aldrig svika dig.
Förlovad
Och om vi tror på Jesus, ger han oss ett tecken på sin kärlek. Paulus skriver,
ledd av den helige Ande, i Efesierbrevet 1:13-14: ”I honom har också ni,
sedan ni hört det sanna budskapet, evangeliet om er frälsning, ja, i honom
har också ni, sedan ni kommit till tro, tagit emot den utlovade helige Ande
som ett sigill. Anden är en handpenning på vårt arv, att hans eget folk ska
förlossas, för att hans härlighet skall prisas.”
Det här ordet ”handpenning” heter på grekiska arrabon. Och på nygrekiska
betyder arrabon inte längre ”handpenning”, utan – ”förlovningsring”. Att bli
kristen, att bli frälst är att bli förlovad med Jesus. Han ger oss den helige Ande
som förlovningsring. Att den helige Ande bor i oss är tecknet på förbundet
mellan Gud och oss.
Och förlovningen är en förberedelse för bröllopet. När vi lever här på jorden är
vi bara förlovade med Jesus, Guds Lamm – men vi ser fram emot
fullkomningen: Lammets bröllopsmåltid i himlen! Därför kan vi aldrig bli helt
nöjda i relationen med Jesus här på jorden. Det står i Romarbrevet 8:23: ”Och
inte bara den, utan också vi som har fått Anden som förstlingsfrukt, också
vi suckar inom oss och väntar på barnaskapet, vår kropps förlossning.”
Jag har en vän här i stan som är förlovad med en tjej i Södertälje – de har
planerat bröllopet till augusti. Och fram till dess har de telefonkontakt, varje
dag – säkert en timme om dagen! Någon gång då och då kan han ta en helg, åka
upp och hälsa på henne – och det är underbart. Men de underbara stunderna
varar inte – måndagen kommer, han åker hem och vardagen tar vid. Men de har
telefonkontakt varje dag. Gissa om de ser fram emot bröllopet?
Sådan är vår relation med Jesus just nu. Vi och han bor på olika ställen – och vi
har telefonkontakt med honom i bönen. Någon gång då och då kan han beröra
oss så djupt att det är precis som om han vore här. Har du upplevt det? Men de
topparna varar inte – vardagen tar vid igen. Men vi kan ha telefonkontakt med
honom varje dag. Gissa om vi ser fram emot bröllopet?
Frestad
Men rivalen finns fortfarande kvar. Vi tillhör ju Jesus, men djävulen vill ändå
förpesta vår himmelska romans. Paulus skriver i Andra Korintierbrevet 11:2-3:
”Jag brinner av iver för er med den eld som kommer från Gud. Jag har
trolovat er med en enda man, för att föra fram en ren jungfru inför
Kristus. Men jag är rädd för att liksom ormen med sin list bedrog Eva, så
skall också era sinnen fördärvas och vändas bort från den uppriktiga och
rena troheten mot Kristus.”
Se på korset! Där blev djävulen besegrad för 2000 år sedan. Och nu har han
ingen tvingande makt över dig, om du tillhör Jesus – varken krafter i höjden
eller krafter i djupet kan skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre.
Men när han inte kan få oss med våld, så försöker han med list. Djävulen angriper
vår vilja. Han skrämmer, han anklagar, han lockar på oss – för att vi självmant ska gå
bort från vår Herre. Jesus har lovat oss evig trohet. Han lämnar oss aldrig, men vi kan
lämna honom och förlora vår frälsning. Och det är precis vad djävulen vill uppnå.
Det är en kamp att bevara sig ren fram till äktenskapet. Det är som när en ung,
förlovad man ska ut i kriget. Han omfamnar sin fästmö, och lovar henne dyrt
och heligt att vara trogen tills de ses igen. Så åker han iväg.
Väl därute går hans kamrater till prostituerade, och de vill ha med honom
också: ”Följ med, gör som vi, var en i gänget…” Det är stark spänning, och
begäret brinner i honom. Ska han lyckas hålla ut? Ska han lyckas gå mot
strömmen? Ska han lyckas vara trogen mot sin älskade där hemma? Hans
kamrater har ingen att vara trogen mot, så de följer sina begär. Men han är
annorlunda, och vi är också annorlunda. Vi har En att vara trogen mot, så vi
kan inte bara följa våra begär. Vi är inte lediga – vi kan inte flörta med synden,
när vi är förlovade med Jesus!
Men om vi faller för frestelserna – om vi är otrogna mot vår himmelske Fästman –
då ska vi inte sitta och anklaga oss själva. Det är precis vad djävulen vill! Den
första person vi ska gå till är Jesus. Han förlät oss förut, och om vi sörjer över vår
synd kommer han att förlåta oss igen – sju gånger om dagen, om det behövs!
Fullkomnad
Och med denna ständiga rening går vi, steg för steg, fram emot det stora bröllop
som väntar oss. Då ska Skriftordet uppfyllas: ”De två ska bli ett kött. Men
den som är förenad med Herren är en ande med honom.” (1 Kor 6:16-17)
Vi kommer att möta Jesus i himlen, och då ska vi vara hans brud. Vi ska
förenas med honom. Vi ska bli ett kött med honom. Det är vårt slutmål.
Så här mot slutet vill jag fråga dig: Var är du någonstans?
Är du förlovad med Jesus? Har du hans förlovningsring – den helige Ande –
inom dig? Om inte – ska du låta hela ditt liv rinna ut i sanden innan du besvarar
hans kärlek? Han har ju sagt: ”Du ska få leva”. ”Ångra dig därför och vänd
om, så att dina synder blir utplånade.” ”Omvänd dig och tro på budskapet.”
Och om du är förlovad med Jesus: syns det på ditt liv att du är förlovad? Vad
säger ditt liv? ”Jag tillhör Jesus”…eller säger ditt liv ”jag är ledig”? Om du
blir frestad, så ”stå emot djävulen, och han ska fly från dig”. Jesus vill ge dig
kraft att vara trogen!
Låt oss alla gå stadigt mot målet. Som avslutning ska vi läsa om detta i
Uppenbarelseboken – den magnifika framtidsvision som aposteln Johannes fick
på ön Patmos. Han såg det himmelska bröllopet: Uppenbarelseboken 19:6-9:
”Och jag hörde liksom rösten från en stor skara, lik bruset av stora vatten
och dånet av kraftig åska, och de sade: ’Halleluja! Herren vår Gud, den
Allsmäktige, har blivit konung. Låt oss vara glada och ge honom äran. Ty
Lammets bröllop har kommit, och hans brud har gjort sig redo. Åt henne
har givits att klä sig i skinande, rent linnetyg.’ Linnetyget är de heligas
rättfärdighet. Och ängeln sade till mig: ’Skriv! Saliga är de som är bjudna
till Lammets bröllopsmåltid.’ Och han tillade: ’Dessa Guds ord är sanna.’”
