Fakta om blodsocker
Långtidssocker – HbA1c
Risken för komplikationer ökar starkt om blodsockret ligger för högt under en
längre tid. Det viktigaste måttet på detta är HbA1c – ett prov som visar hur
blodsockret legat under de senaste 6-8 veckorna. HbA1c bör testas 2-4 gånger
om året. Blodprovet tas på vårdcentralen eller hemma, men analysen görs
alltid på laboratorium.
HbA1c bildas när sockret i blodet binds till hemoglobin, det järnhaltiga protein
som ger blodet dess röda färg och transporterar runt syre i kroppen. Sockret
fäster vid blodkroppen under hela dess livstid på ungefär 120 dagar. Ju mer
glukos det finns i blodet, desto mer hemoglobin ombildas till HbA1c. Värdet
mäts i procent och visar hur mycket av blodets hemoglobin som övergått till
HbA1c.
•
Målvärdet för HbA1c vid typ 2-diabetes är 6 procent eller lägre. Målvärdet
anpassas till individen.
•
Återkommande svåra hypoglykemier, svåra kärlkomplikationer, annan
svår sjukdom, begränsad förväntad återstående livslängd är skäl att höja
behandlingsmålvärdet.
•
Nydebuterad diabetes, diabetesdebut i låg ålder och låg risk för oupptäckt
hjärt-kärlsjukdom talar för ett lägre behandlingsmålvärde.
Källa: Läkemedelsverket; Läkemedelsbehandling vid typ 2-diabetes, februari
2010.
Sedan mitten av 1980-talet har en svenskutvecklad metod, Mono-S, använts
för mäta långtidsblodsockret. Men nu är metoden på väg att ersättas av en ny
standard, IFCC, International Federation of Clinical Chemistry and Laboratory
Medicine.
I den nya standarden anges koncentrationen som mmol/mol i stället för i
procent som i den gamla. Värdet 6,0 procent enligt Mono-S motsvarar 52
mmol/mol enligt IFCC. Under hösten 2010 kommer de båda mätvärdena att
användas parallellt.
Källa: Equalis, Extern kvalitetssäkring inom laboratoriemedicin i Sverige.
www.equalis.se.
Viktigaste behandlingsmålet
Långvarigt högt blodsocker ökar starkt riskerna för komplikationer. Att pressa
ner HbA1c-värdet och hålla det på en acceptabel nivå är därför det främsta
målet vid all behandling av typ 2-diabetes. Risken för komplikationer minskar
med en tredjedel för varje sänkning av HbA1c med en procentenhet,
oberoende från vilken nivå sänkningen sker. En procentenhets förändring av
HbA1c motsvarar 1,6 mmol/l förändring av medelblodglukos under dygnet.
Källa: Stig Attvall; Diabetes typ 2, peroral och annan behandling.
Internetmedicin.se; 2008-03-07.
Höga och låga blodsockervärden
Blodsocker mäts i millimol (mmol) per liter blod. Blodsockernivån varierar
under dagen men ligger normalt mellan 4 och 6 mmol/l på fastande mage och
högst 7,8 mmol två timmar efter måltid. Detta blodsockervärde kan patienten
mäta själv hemma med hjälp av en blodsockermätare.
Dåligt kontrollerad diabetes innebär att blodsockret antingen kan bli för högt
(hyperglykemi) eller för lågt (hypoglykemi). Båda tillstånden kräver snabb
behandling.
Insulinkänning och insulinkoma
Om blodsockret faller under 3,5 mmol/l kan följden bli insulinkänningar. Det
kan finnas flera orsaker till detta:
•
För många glukossänkande tabletter (antidiabetika)
•
För mycket insulin
•
Slarv med måltiderna
•
Mycket alkohol, i synnerhet om man inte äter samtidigt
De vanligaste symtomen är oro, svettningar, koncentrationsproblem och
hjärtklappning.
Om blodsockret blir mycket lågt kan följden bli medvetslöshet (insulinkoma).
För att häva detta allvarliga tillstånd måste den drabbade snabbt få i sig socker
så att nivåerna börjar stiga. Det är viktigt att den som har diabetes lär sig
känna igen när blodsockret börjar sjunka så att det kan kompenseras med
druvsocker, mjölk eller en smörgås.
Högt blodsockervärde och syraförgiftning
Hyperglykemi innebär att blodsockret stiger till skadligt höga nivåer.
Orsakerna kan vara stress, infektioner, fel mat, slarv med medicineringen eller
att behandlingen är dåligt anpassad. Törst, trötthet och torra slemhinnor är
några symtom.
Om inget görs kan vätske- och saltbalansen rubbas och leda till syraförgiftning
(ketoacidos) med lågt blodtryck, illamående, påverkat medvetande och
rubbningar i hjärtrytmen. Tillståndet är allvarligt men numera rätt ovanligt och
drabbar sällan personer med typ 2-diabetes. Behandlingen består i vätska och
insulin.
Blodsockervärde – egenkontroll
Om blodsockervärdet ligger för högt under en längre tid ökar risken för
följdsjukdomar – hjärtinfarkt, stroke, njurproblem med mera. Då behöver
sannolikt behandlingen förändras – kombination av olika tabletter eller
insulin.
Att mäta blodsockret är enkelt med hjälp av blodsockermätare som finns i en
rad olika modeller. Målet är att värdena ska ligga så nära de normala som
möjligt, alltså fasteblodsocker och blodsocker före lunch och middag på 6
mmol/l eller lägre och inte högre än 8 mmol/l två timmar efter maten.
Att själv mäta sitt blodsocker kan ha olika syften. Socialstyrelsen framhåller i
de nationella riktlinjerna, med stöd av SBU, att för patienter med typ 2diabetes som inte behöver insulin kan det vara motiverat att mäta sitt
blodsocker med teststickor vid särskilda tillfällen. Det kan vara vid byte av
läkemedel eller vid kraftigt svängande blodsocker som vid infektioner och
behandling med kortison. Egenmätning har också ett pedagogiskt värde för att
patienten ska förstå hur till exempel mat och fysisk aktivitet påverkar
blodsockret. Däremot rekommenderas inte systematisk egenmätning av
blodsockret.
Blodsockermätare och mätstickor är idag gratis för alla patienter.
Källor: Socialstyrelsen; Nationella riktlinjer för diabetesvård, januari 2010.
Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU) Egen mätning av
blodglukos vid diabetes utan insulinbehandling. Rapport. 2009.
Andra hälsokontroller
Även andra värden är viktiga att kontrollera för den som har diabetes.
Urinen – när blodsockret når en viss nivå börjar det läcka ut i urinen. Det sker
när blodsockervärdena ligger mellan 7 och 12 mmol/l. Urinsocker kan
kontrolleras på egen hand med en teststicka. När blodsockret ökar kan det
även förekomma ketoner (syror) i urinen. Även detta kan patienten mäta själv
med en teststicka.
Blodtryck och blodfetter – vid typ 2-diabetes är det viktigt att kontrollera
och behandla högt blodtryck och höga blodfetter, två andra riskfaktorer för
hjärt- och kärlsjukdomar.
•
Blodtrycket bör inte ligga över 130/80 mmHg.
•
Kolesterol. LDL, det ”farliga” kolesterolet, bör ligga under 2,5 mmol/l
Källa: Socialstyrelsen, Nationella riktlinjer för diabetesvården, januari
2010.
Bredare behandling minskar dödlighet
Vikten av att behandla inte bara blodsockret visas i en dansk studie, den så
kallade Steno-2-studien. I studien ingick 160 patienter med typ 2-diabetes och
tecken på begynnande njurskada (mikroalbuminuri). Av dem behandlades
hälften intensivt, utöver diabetesläkemedel fick de bland annat
acetylsalicylsyra, blodtryckssänkande läkemedel och blodfettsänkande medel.
Den andra hälften fick traditionell behandling mot sin sjukdom enligt
riktlinjerna för behandling av typ 2-diabetes. Samtliga fick dessutom stöd för
att ändra sina levnadsvanor.
Patienterna följdes i drygt 13 år. Då hade 24 av de patienter som fick
intensivbehandling avlidit mot 40 i den andra gruppen (p = 0,02). Av dem som
fick intensivterapi dog 9 patienter i hjärtinfarkt mot 19 patienter i den andra
gruppen (p = 0,03).
En enda av de patienter som fick intensivbehandling gick in i sista stadiet av
njursjukdom mot sex i den andra gruppen (p=0,04).
Färre av dem som fick intensivbehandling behövde behandling för hotande
ögonskador och drabbades överlag av färre komplikationer på grund av sin
sjukdom (p = 0,02).
Sammantaget visar studien att intensivbehandling av patienter med typ 2diabetes var överlägsen traditionell behandling för att kontrollera HbA1c,
blodfetter, högt blodtryck och mikroalbuminuri. Risken att dö, oavsett orsak,
var 20 procent lägre jämfört med dem som fått traditionell behandling
(p = 0,02).
Källa: Peter Gaede et al. Effect of a Multifactorial Intervention on Mortality
in Type 2 Diabetes. New England Journal of Medicine 358;6. February 7,
2008.
