135 åtgärder för mänskliga rättigheter i Sverige

135 åtgärder för mänskliga
rättigheter i Sverige
En förkortad version av regeringens nationella handlingsplan
för de mänskliga rättigheterna
124
74
8
22
28
103
132
135
1
Förord
De mänskliga rättigheterna får inte kränkas. I
denna broschyr presenteras 135 åtgärder för att
skydda och främja de mänskliga rättigheterna i
Sverige under perioden 2006 –2009. Broschyren
är en förkortad och något förenklad version
av regeringens skrivelse En nationell handlingsplan
för de mänskliga rättigheterna 2006 –2009
(skr. 2005/06:95), som beslutades av regeringen
och överlämnades till riksdagen i mars 2006.
Handlingsplanen är ett verktyg i arbetet för
regeringens långsiktiga mål – att säkerställa full
respekt för de mänskliga rättigheterna i Sverige.
Originalversionen av skrivelsen finns på
regeringens webbplats om mänskliga rättigheter,
www.manskligarattigheter.se, liksom denna
broschyr. Skrivelsen och broschyren kan också
beställas via webbplatsen. På webbplatsen kan
man även läsa konventioner och andra dokument
m.m. om mänskliga rättigheter.
Denna broschyr kan även beställas i
alternativa format, till exempel inläst på CD, från
informationssektionen på Justitiedepartementet,
tel 08-405 10 00. Frågor om den nationella
handlingsplanen för de mänskliga rättigheterna
kan besvaras av Justitiedepartementets D-enhet
på samma telefonnummer.
Jens Orback
Demokratiminister
1
Innehåll
2
1
Inledning ..................................................................... 4
Det långsiktiga målet ........................................................... 4
Syftet med handlingsplanen ................................................ 4
Avgränsningar ..................................................................... 4
Vad menas med mänskliga rättigheter?................................ 4
Centrala principer ............................................................... 5
2
Bakgrund..................................................................... 6
Rekommendation från Världskonferensen om
mänskliga rättigheter ........................................................... 6
Insamling av synpunkter och förslag .................................... 6
Fokus på diskriminering och på kunskap
om de mänskliga rättigheterna ............................................ 6
3
Sveriges internationella åtaganden om
mänskliga rättigheter .................................................... 7
Bakgrund ........................................................................... 7
Åtgärder ............................................................................. 7
4
Rättighetsfrågor............................................................ 8
4.1 Diskriminering, rasism och homofobi ....................... 8
Åtgärder mot diskriminering på grund av kön, etnisk
tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, sexuell
läggning eller funktionshinder.............................................. 8
Åtgärder mot diskriminering på grund av kön ...................... 9
Åtgärder mot diskriminering på grund av etnisk tillhörighet,
religion eller annan trosuppfattning...................................... 9
Åtgärder mot diskriminering på grund av sexuell läggning
och övriga frågor om lika rättigheter och möjligheter
oavsett sexuell läggning ..................................................... 10
Åtgärder mot diskriminering på grund av funktionshinder
och övriga frågor om funktionshindrades rättigheter ........... 10
Åtgärder mot rasism och homofobi .................................... 10
4.2 Barnets rättigheter............................................... 11
4.3 Nationella minoriteter och urfolk ........................... 12
Nationella minoriteter ........................................................ 12
Urfolket samerna .............................................................. 13
4.4 Ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter ........ 14
Rätten till arbete ............................................................... 14
Rätten till bostad ............................................................... 15
Rätten till bästa uppnåeliga hälsa ...................................... 16
Rätten till utbildning .......................................................... 16
4.5 Mäns våld mot kvinnor, m.m. ................................ 18
Särskilt om så kallat hedersrelaterat våld ........................... 19
Särskilt om människohandel.............................................. 20
4.6 Rättsstatliga frågor .............................................. 21
Myndigheters användning av våld och
tvångsmedel, m.m. ........................................................... 21
Frihetsberövanden ............................................................ 22
Rätten till domstolsprövning och rätten till
effektivt rättsmedel ............................................................ 23
Respekten för de mänskliga rättigheterna i arbetet mot
terrorism och annan grov brottslighet................................. 23
4.7 Politiska rättigheter ............................................. 25
Rätten till politiskt deltagande ............................................ 25
Föreningsfriheten .............................................................. 25
4.8 Asyl- och migrationsfrågor .................................... 26
5
Organisation och samordning av arbetet med att
främja de mänskliga rättigheterna ................................ 27
5.1 Inledning ............................................................ 27
5.2 Kommuner och landsting ..................................... 28
5.3 Metoder och verktyg ............................................ 28
5.4 Arbetet inom Regeringskansliet ............................. 29
6
Attitydpåverkande arbete m.m. .................................... 30
6.1 Inledning ............................................................ 30
6.2 Utbildning om de mänskliga rättigheterna inom
utbildningsväsendet............................................. 30
Utbildning om de mänskliga rättigheterna i skolan ............. 30
Utbildning om de mänskliga rättigheterna inom
högre utbildning ................................................................ 31
6.3 Kompetensutveckling om mänskliga rättigheter inom
den offentliga förvaltningen samt domstolsväsendet .. 31
6.4 Utbildningsmaterial om de mänskliga
rättigheterna ....................................................... 32
6.5 Dialog om de mänskliga rättigheterna .................... 32
6.6 Språk- och informationsfrågor ............................... 33
7
Uppföljning och utvärdering ........................................ 34
Ordlista ............................................................................. 36
Förkortningar .................................................................... 38
3
1
Inledning
Det långsiktiga målet
Regeringens långsiktiga mål är att säkerställa full
respekt för de mänskliga rättigheterna i Sverige.
För att uppnå detta mål kommer regeringen att
öka kunskapen och medvetenheten om de mänskliga rättigheterna, förbättra samordningen av
arbetet för de mänskliga rättigheterna och på
andra sätt främja de mänskliga rättigheterna.
terna för att se samlat på frågor om mänskliga
rättigheter i Sverige och för att arbeta systematiskt för att främja rättigheterna. Handlingsplanen är alltså ett verktyg i arbetet för
det långsiktiga målet full respekt för de
mänskliga rättigheterna i Sverige.
Avgränsningar
De mänskliga rättigheterna får inte kränkas.
Vi måste leva upp till de konventioner om
mänskliga rättigheter som Sverige har anslutit sig till. Den svenska rättsordningen ska
stämma överens med dessa konventioner och
de ska följas på alla nivåer i samhället. Det är
viktigt att öka kunskapen och medvetenheten om de mänskliga rättigheterna och förbättra samordningen på området för att
kränkningar av de mänskliga rättigheterna
ska kunna undvikas.
Den nationella handlingsplanen för de
mänskliga rättigheterna handlar om arbetet
för de mänskliga rättigheterna i Sverige. Den
tar inte upp arbetet för de mänskliga rättigheterna i internationella sammanhang.
Vid sidan om den nationella handlingsplanen för de mänskliga rättigheterna finns det
andra handlingsplaner och dokument som
tar upp angränsande frågor på ett mer detaljerat sätt, till exempel frågor om jämställdhet,
om barnets rättigheter eller funktionshindrade personers rättigheter.
Syftet med handlingsplanen
Vad menas med mänskliga rättigheter?
Regeringen har tagit fram den nationella
handlingsplanen för de mänskliga rättighe-
De mänskliga rättigheterna är de rättigheter
som staterna genom internationella överens-
4
kommelser garanterar den enskilda människan. De ska skydda henne från ingrepp i
grundläggande friheter, såsom yttrandefriheten. De ska även skydda henne från olika
typer av övergrepp, till exempel tortyr, och
tillgodose hennes grundläggande behov,
bland annat när det gäller levnadsstandard
och hälsa. De mänskliga rättigheterna innebär att den offentliga sektorn – ytterst sett
regeringen – har skyldigheter gentemot enskilda människor. Regeringens arbete med att
skydda och främja de mänskliga rättigheterna handlar alltså om att se till att Sverige
håller det vi har lovat genom att ansluta oss
till internationella överenskommelser.
Ett av de viktigaste internationella dokumenten om mänskliga rättigheter är FN:s
allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna från 1948. I förklaringens första artikel uttrycks den grundläggande principen
”alla människor är födda fria och lika i värde
och rättigheter”. De mänskliga rättigheterna
gäller alltså alla människor, utan åtskillnad,
enbart av den anledningen att vi är männi-
skor. Sedan förklaringen antogs har det internationella systemet för skydd av de mänskliga rättigheterna byggts ut och utvecklats
genom en rad konventioner och andra dokument som utarbetats inom FN, Europarådet,
Internationella arbetsorganisationen (ILO)
och andra internationella organisationer.
Det är i första hand ett lands regering som
har skyldigheten att se till att rättigheterna
blir verklighet genom ett fungerande rättsväsende, lagstiftning, undervisning, socialt
stöd och andra åtgärder. Hela den offentliga
förvaltningen, liksom domstolarna, har dock
ett ansvar för att de mänskliga rättigheterna
respekteras. Staten måste också ge enskilda
människor ett grundläggande skydd mot övergrepp från privata aktörer, till exempel privatpersoner och företag, och utreda, ingripa och
bestraffa när sådana övergrepp sker.
De mänskliga rättigheterna delas ofta in i
dels medborgerliga och politiska rättigheter,
dels ekonomiska, sociala och kulturella
rättigheter. De medborgerliga och politiska
rättigheterna är till för att skydda enskilda
människors frihet när det gäller till exempel
tankar, åsikter, religion och föreningstillhörighet. De medborgerliga och politiska rättigheterna ställer även krav på staten i politiska
och rättsstatliga avseenden, till exempel när
det gäller fria, regelbundna och hemliga val
och tillgång till domstolsprövning. De medborgerliga och politiska rättigheterna skyddar också enskilda människor mot olika former av övergrepp, som tortyr och dödsstraff.
De ekonomiska, sociala och kulturella
rättigheterna ska tillgodose enskilda människors grundläggande behov av till exempel
arbete, utbildning, en tillfredsställande levnadsstandard och hälsa. De ger också etniska,
religiösa och kulturella minoriteter och urfolk rätten att behålla och utveckla en egen
identitet.
Centrala principer
I arbetet för de mänskliga rättigheterna på
både internationell och nationell nivå är
principen om universalitet viktig. Det betyder
att rättigheterna i FN:s allmänna förklaring
om de mänskliga rättigheterna gäller för alla
människor, utan åtskillnad, och ska
respekteras över hela världen, oavsett land,
kultur eller specifik situation.
En annan central princip är de mänskliga
rättigheternas odelbarhet. Odelbarhetsprincipen innebär att alla mänskliga rättigheter –
såväl medborgerliga och politiska som ekonomiska, sociala och kulturella – är lika viktiga,
en del av samma helhet och beroende av
varandra.
En tredje princip som är central är principen om likabehandling. Den kallas ibland
principen om icke-diskriminering eller förbudet mot diskriminering. Principen innebär
att de mänskliga rättigheterna ska gälla alla
utan diskriminerande särbehandling på
grund av kön, etnisk tillhörighet, religion
eller annan trosuppfattning, funktionshinder, sexuell läggning, ålder eller annan omständighet som gäller en enskild person. Att
bekämpa diskriminering är ett centralt mål i
det svenska arbetet för de mänskliga rättigheterna, både internationellt och nationellt.
5
2
Bakgrund
Rekommendation från Världskonferensen
om mänskliga rättigheter
Vid FN:s världskonferens om mänskliga rättigheter i Wien 1993 rekommenderades medlemsstaterna att överväga att utarbeta nationella handlingsplaner för mänskliga rättigheter. Flera stater, bland dem Sverige, har följt
denna rekommendation. En nationell handlingsplan för de mänskliga rättigheterna
(skr. 2001/02:83) beslutades av regeringen i
januari 2002. Handlingsplanen gällde perioden 2002–2004. En kartläggning av mänskliga
rättigheter på nationell nivå (Mänskliga rättigheter i Sverige – en kartläggning, Ds 2001:10)
genomfördes också inför utarbetandet av
handlingsplanen. Sveriges första nationella
handlingsplan för de mänskliga rättigheterna
har genomförts, följts upp och utvärderats.
Nu har en ny skrivelse, En nationell handlingsplan för de mänskliga rättigheterna 2006–
2009 (skr. 2005/06:95), tagits fram. Skrivelsen
beslutades av regeringen och överlämnades till
riksdagen i mars 2006. Skrivelsen består av
två delar, dels en kartläggning av situationen
6
för de mänskliga rättigheterna i Sverige 2005,
dels en handlingsplan med åtgärder för att
stärka de mänskliga rättigheterna under perioden 2006–2009. Denna broschyr är en förkortad och något förenklad version av skrivelsen.
Insamling av synpunkter och förslag
Arbetet med kartläggningen och handlingsplanen har genomförts i en öppen process.
Synpunkter och förslag om innehållet har
hämtats in från olika referensgrupper med
representanter för riksdagspartierna, statliga
myndigheter, kommuner och landsting,
universitet och högskolor och enskilda
organisationer.
Utgångspunkten för de problem, synpunkter och åtgärder som redovisas i kartläggningen och handlingsplanen är Sveriges internationella åtaganden om mänskliga rättigheter.
Vilka frågor om mänskliga rättigheter som
skulle tas med i skrivelsen bestämdes på
grundval av, för det första, synpunkter från
utvärderingen av den första handlingsplanen,
för det andra, kritik och rekommendationer
från internationella organ som granskar hur
de mänskliga rättigheterna följs i Sverige och i
andra länder samt, för det tredje, synpunkter
och förslag från referensgrupperna.
Fokus på diskriminering och på kunskap
om de mänskliga rättigheterna
De flesta åtgärder i handlingsplanen tar sikte
på att motverka diskriminering i alla dess
former. Diskriminering är det allvarligaste
problemet när det gäller Sveriges förverkligande av mänskliga rättigheter. Diskrimineringsfrågorna behandlas i ett eget avsnitt i
handlingsplanen, men tas också upp i avsnitten om de ekonomiska, sociala och kulturella
rättigheterna. Åtgärder som ska höja kunskapen och medvetenheten om de mänskliga
rättigheterna inom den offentliga förvaltningen och inom utbildningsväsendet är
också viktiga delar i handlingsplanen.
3
Sveriges internationella åtaganden
om mänskliga rättigheter
Bakgrund
I utvärderingen av den första handlingsplanen rekommenderades att regeringen tydligt ska redovisa sin inställning till nya överenskommelser om mänskliga rättigheter.
Regeringen bör också se över sina ställningstaganden regelbundet. Ett flertal internationella organ, liksom referensgrupperna, har
rekommenderat att Sverige ska ansluta sig
till vissa konventioner och tilläggsprotokoll.
Det gäller främst protokoll 12 till Europakonventionen om generellt diskrimineringsförbud, ILO:s konvention (nr 169) om ursprungsfolk och stamfolk i självstyrande
länder och FN:s konvention om migrerande
arbetares rättigheter.
En synpunkt som framförts från flera håll
är att det är viktigt att regeringen gör en
regelbunden genomgång av Sveriges reservationer till konventioner om mänskliga rättigheter för att se om de kan dras tillbaka.
Flera enskilda organisationer har framfört att det behövs en större spridning av
kritik och rekommendationer från de inter-
nationella organ som granskar hur Sverige
följer internationella konventioner om
mänskliga rättigheter. Det har också framförts att diskussionen om och uppföljningen av dessa kommentarer behöver vara mer
systematisk.
Läs mer: ILO:s konvention (nr 169) om
ursprungsfolk och stamfolk i självstyrande
länder, FN:s konvention om migrerande
arbetares rättigheter samt protokoll 12 till
Europakonventionen.
Åtgärder
Regeringen kommer under 2006 att
prioritera arbetet med en FN-konvention om funktionshindrade personers rättigheter.
1
För att systemet för övervakning av hur
2
staterna följer Europakonventionen ska
fungera bättre på sikt har Europarådets medlemsstater kommit överens om en ändring av
Europakonventionen och fem rekommendatio-
ner. Regeringen kommer under 2006–2009 att
fortsätta sitt arbete för att rekommendationerna ska få genomslag i Sverige.
Under 2006–2009 kommer regeringen
att överväga om Sverige ska ansluta sig
till fler konventioner och tillägg om mänskliga rättigheter. Regeringen kommer att redovisa sin åsikt om detta senast i nästa handlingsplan.
3
Regeringen kommer under 2006–2009
att återigen se över sin inställning i
frågan om generellt diskrimineringsförbud
som ett tillägg till Europakonventionen. Regeringen anser inte att Sverige i nuläget ska
ansluta sig till detta tillägg till konventionen.
4
Regeringen anser inte att Sverige i nuläget ska ansluta sig till FN-konventionen om migrerande arbetares rättigheter.
5
6
Under hösten 2005 har regeringen lämnat en proposition till riksdagen med
7
4
förslag om att skriva under tillägget till
barnkonventionen om försäljning av barn,
barnprostitution och barnpornografi.
Regeringen kommer under 2006–
2009 att återigen se över om de reservationer som Sverige har gjort till olika konventioner om de mänskliga rättigheterna
kan dras tillbaka. Resultatet kommer att
redovisas senast i nästa handlingsplan för de
mänskliga rättigheterna.
7
Regeringen kommer att bjuda in till
8
möten, dels när Sverige lämnar
rapporter till FN om de mänskliga rättigheterna, dels när FN lämnar kommentarer
om dessa rapporter. I vissa fall kommer
möten också att ordnas när Sverige rapporterar till Europarådet om mänskliga rättigheter.
Se även: åtgärd nr 38 och 41.
8
4.1
Rättighetsfrågor
Diskriminering, rasism
och homofobi
Diskrimineringsförbudet är en mycket viktig
regel som återkommer i de flesta överenskommelser om mänskliga rättigheter. Den
bygger på grundregeln om alla människors
lika värde och allas rätt att bli behandlade på
lika villkor. Diskriminering betyder, förenklat
talat, bland annat att bli orättvist behandlad
jämfört med andra i en liknande situation.
Regeringen anser att skyddet mot diskriminering ska vara lika starkt oavsett om
diskrimineringen beror på kön, etnisk
tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionshinder eller sexuell
läggning.
Dagens skydd mot diskriminering är inte
samlat i en lag utan finns i flera olika lagar.
Det är svårt att få överblick och skyddet mot
diskriminering är inte heltäckande. Regeringen har därför under de senaste åren verkat
för att ta fram en ny lagstiftning om diskriminering. Om arbetet går som planerat kan
den nya lagstiftningen börja gälla under 2008.
Läs mer: FN:s allmänna förklaring om de
mänskliga rättigheterna, artikel 2, FN:s
konvention om medborgerliga och
politiska rättigheter, artikel 2(1) och 3,
FN:s konvention om ekonomiska, sociala
och kulturella rättigheter, artikel 2(2) och
3, FN:s konvention om avskaffande av alla
former av rasdiskriminering samt FN:s
konvention om avskaffande av all slags
diskriminering av kvinnor.
Åtgärder mot diskriminering på grund av
kön, etnisk tillhörighet, religion eller
annan trosuppfattning, sexuell läggning
eller funktionshinder
En utredning har tillsatts för att överväga ändringar i den svenska grundlagen (regeringsformen). Utredningen kan
även föreslå ändringar i grundlagen när det
gäller skyddet av de mänskliga rättigheterna. Utredningen ska redovisa sitt uppdrag senast den 31 december 2008.
9
Diskrimineringskommittén har
redovisat sitt uppdrag att undersöka
möjligheterna att införa en sammanhållen
diskrimineringslagstiftning. Regeringen
fortsätter nu arbetet med den nya lagstiftningen och målet är att den ska börja gälla
senast 2008.
10
Regeringen kommer under 2006 att ge
11
i uppdrag åt vissa statliga myndigheter
att utarbeta handlingsplaner mot diskriminering. Myndigheterna ska samråda med Ombudsmannen mot etnisk diskriminering
(DO), Ombudsmannen mot diskriminering
på grund av sexuell läggning (HomO) och
Myndigheten för handikappolitisk samordning (Handisam) om hur handlingsplanerna
bör se ut. Statskontoret ska sedan bedöma
hur handlingsplanerna har fungerat. Regeringen förtydligar under 2006 också behovet
av att de statliga bolagen arbetar mot diskriminering i sin verksamhet.
Regeringen inför under 2006 en skyldighet för vissa stora statliga myndigheter
att ställa villkor mot diskriminering när de gör
större inköp av varor eller tjänster.
12
Utredningen om en stärkt och tydli13
gare tillsyn inom socialtjänsten redovisar sitt uppdrag den 30 juni 2006. Utredningen har bland annat till uppgift att undersöka möjligheterna att koppla tillstånd
för servering av alkohol till villkor om ickediskriminering. Regeringen kommer att överväga utredningens förslag.
Handikappombudsmannen (HO) och Ombudsmannen mot diskriminering på grund
av sexuell läggning (HomO).
Se även: åtgärd nr 46, 50, 54, 55, 57, 58, 62
och 96.
Åtgärder mot diskriminering på grund av kön
Regeringen kommer att ge Arbetsmiljöverket (AV) och Jämställdhetsombudsmannen (JämO) i uppdrag att
bedöma resultatet av och fortsätta sitt samarbete om kompetensfrågor.
16
Samarbetet mellan antidiskrimineringsbyråerna och de olika ombudsmän
som har till uppgift att arbeta mot diskriminering ska utvecklas under 2006.
Se även: åtgärd nr 47, 48 och 60.
Regeringen kommer att utreda om så
kallade diskrimineringstester kan användas som bevis i fall som kommer till Jämställdhetsombudsmannen (JämO), Ombudsmannen mot etnisk diskriminering (DO),
Ombudsmannen mot etnisk diskriminering (DO) ska informera grupper
som är särskilt utsatta för diskriminering på
grund av etnisk tillhörighet, religion eller
annan trosuppfattning om vilket skydd de
14
15
Åtgärder mot diskriminering på grund av
etnisk tillhörighet, religion eller annan
trosuppfattning
17
9
har. DO ska också ta reda på om informationen har gett något resultat.
Regeringen kommer att överväga om
så kallade diskrimineringstester kan
behöva användas i andra sammanhang än på
arbetsmarknaden för att undersöka hur
vanligt det är med diskriminering. Erfarenheterna från användningen av sådana tester
på arbetsmarknaden kommer att ligga till
grund för diskussionen.
18
Regeringen kommer att studera förslagen från Utredningen om strukturell
diskriminering på grund av etnisk eller
religiös tillhörighet och Utredningen om
makt, integration och strukturell diskriminering och överväga vilka åtgärder som kan
genomföras.
19
Se även: åtgärd nr 37 och 45.
Åtgärder mot diskriminering på grund av
sexuell läggning och övriga frågor om lika
rättigheter och möjligheter oavsett sexuell
läggning
Regeringen kommer att tillsätta en
20
arbetsgrupp som ska se samlat på
frågor som rör lika rättigheter och möjligheter oavsett sexuell läggning. Arbetsgruppen ska också undersöka hur man kan
mäta hur vanligt det är med diskriminering
på grund av sexuell läggning.
Regeringen har utsett en utredare
som undersöker om par av samma
kön ska kunna gifta sig. Utredningens
resultat ska redovisas senast den 30 mars
2007. Regeringen kommer sedan att överväga utredningens förslag.
21
Åtgärder mot diskriminering på grund
av funktionshinder och övriga frågor om
funktionshindrades rättigheter
22
10
Regeringen gör under våren 2006 en
uppföljning av den nationella hand-
lingsplanen för handikappolitiken. Uppföljningen redovisas i en skrivelse till riksdagen.
Regeringen har bildat den nya myndigheten Handisam som ska samordna
handikappolitiken. Myndigheten började
sitt arbete den 1 januari 2006. Handikappombudsmannen (HO) får en mer fristående
och granskande roll.
23
Regeringen kommer under 2006 att
ge Brottsförebyggande rådet (Brå) i
uppdrag att kartlägga våld mot funktionshindrade.
24
Åtgärder mot rasism och homofobi
Centrum mot rasism har bildats för
att förstärka samhällets insatser mot
rasism, homofobi och diskriminering.
Under 2006 ska Integrationsverket utvärdera organisationens verksamhet. Under
2007 ska Integrationsverket presentera en
analys av hur rasismen ser ut och hur den
har utvecklats. Regeringen kommer att
25
använda utvärderingen och analysen för
att överväga lämpliga åtgärder mot rasism,
homofobi och diskriminering.
Forum för levande historia utvecklar
sitt arbete mot antisemitism, islamofobi och homofobi och skriver rapporter om
dessa frågor.
26
Regeringen kommer under 2006 att
följa upp rapporten Hatbrott. En uppföljning av rättsväsendets insatser, som Brottsförebyggande rådet (Brå) presenterade 2002.
27
Brottsförebyggande rådet (Brå) ska
varje år från och med 2006 redovisa
statistik över hatbrott och brott med inslag
av islamofobi.
28
4.2
Barnets rättigheter
Sverige anslöt sig 1990 till FN:s konvention
om barnets rättigheter (barnkonventionen).
Där sägs att varje människa under 18 år
räknas som barn, om barnet inte blir myndigt
tidigare. Regeringens barnpolitik har som mål
att barnkonventionens anda och avsikter ska
återspeglas i alla beslut och verksamheter som
rör flickor och pojkar upp till 18 år. Åtgärderna som beskrivs nedan ska förstärka arbetet med barnets rättigheter i Sverige. Under
våren 2006 lämnar regeringen även en särskild skrivelse om barnpolitiken till riksdagen.
Läs mer: FN:s konvention om barnets rättigheter.
Regeringen kommer att följa högskolornas och universitetens arbete för
att undervisning om barnkonventionen ska
ingå i olika utbildningar. Regeringen planerar också regionala konferenser under 2006
för att stödja högskolornas och universitetens arbete med barnkonventionen.
29
Regeringen kommer under 2006 att
bilda ett centrum för barnets rättigheter.
Detta centrum ska med hjälp av utbildning
och utbyte av erfarenheter vara ett stöd i
arbetet med att genomföra barnkonventionen.
30
Regeringen har gett Unicef Sverige
pengar för att ta fram en handbok om
barnkonventionen. Handboken beräknas
vara klar i slutet av 2006.
31
Regeringen arbetar med att ta fram
olika sätt att mäta effekterna av arbetet med att förverkliga barnkonventionen
och följa upp den svenska barnpolitiken.
Arbetet väntas bli klart under 2006.
32
Regeringskansliet ska fortsätta sitt samarbete med kommuner och landsting
kring genomförandet av barnkonventionen.
33
Regeringen startade under 2005 Barnrättsforum. Det skapades för att
regeringen ska kunna diskutera och utbyta
34
11
erfarenheter med enskilda organisationer
om genomförandet av barnkonventionen.
Regeringen tänker fortsätta denna dialog
under 2006–2009.
Regeringen för sedan 2001 en dialog
med barn och unga om barnrättsfrågor. Den äger rum i socialministerns
barnreferensgrupp. Regeringen tänker fortsätta denna dialog under 2006–2009.
35
12
4.3
Nationella minoriteter och urfolk
Nationella minoriteter
De svenska nationella minoriteterna är
samer, som också är ett urfolk, sverigefinnar, tornedalingar, romer och judar. De
språk som skyddas genom minoritetspolitiken är samiska (alla former), finska,
meänkieli, romani chib (alla former) och
jiddisch.
En rad internationella dokument behandlar frågor om nationella, etniska, religiösa eller språkliga minoriteter. Enligt FN:s
konvention om medborgerliga och politiska
rättigheter ska de som tillhör etniska, religiösa eller språkliga minoriteter få ha ett
eget kulturliv, utöva sin religion och använda sitt eget språk. Europarådets ramkonvention om skydd för nationella minoriteter (ramkonventionen) och den europeiska
stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk
(minoritetsspråkskonventionen) utvecklar
skyddet för nationella minoriteter. I den
svenska grundlagen sägs att etniska, språk-
liga och religiösa minoriteters möjligheter
att behålla och utveckla ett eget kultur- och
samfundsliv bör främjas.
I februari 2000 anslöt sig Sverige till
ramkonventionen och minoritetsspråkskonventionen. Den svenska politiken om
nationella minoriteter grundar sig på bestämmelserna i dessa konventioner.
Målet för minoritetspolitiken är att ge
skydd för de nationella minoriteterna och
stärka deras möjligheter till inflytande. Det
är också ett mål att stödja de historiska
minoritetsspråken så att de hålls levande.
I april 2000 trädde minoritetsspråklagarna i kraft. Dessa lagar ger enskilda
personer rätt att använda samiska, finska
och meänkieli i kontakter med förvaltningsmyndigheter och domstolar. Lagarna gäller i
vissa kommuner i Norrbotten (så kallade
förvaltningsområden).
Läs mer: FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter, artikel 27,
Europarådets ramkonvention om skydd för
nationella minoriteter, den europeiska stadgan
om landsdels- eller minoritetsspråk.
Regeringen har låtit utreda om de områden där den enskilde har rätt att
använda samiska och finska i kontakter med
domstolar och förvaltningsmyndigheter bör
utvidgas. Under våren 2006 har utredningarna
skickats till berörda parter för synpunkter.
Regeringen tänker återkomma till riksdagen
med förslag mot bakgrund av utredningarna.
36
Regeringen kommer med början 2006
att genomföra flera åtgärder för att
förbättra romernas situation i Sverige. Åtgärderna ska bland annat motverka diskriminering och öka kunskapen hos myndigheter,
kommuner och romerna själva om romernas
livsvillkor i Sverige. Arbetet ska ske med
aktiv och öppen medverkan från romer.
37
minoriteterna kommer bland annat att
bjudas in till diskussion när Sverige rapporterar till Europarådet om hur minoritetsspråkskonventionen och ramkonventionen
följs i Sverige.
Regeringen tänker under 2006 lägga
fram en plan för arbetet med att sprida
kunskap och medvetenhet om vad Europarådets konventioner om nationella minoriteter och minoritetsspråk betyder för Sverige.
39
Skolverket har lagt fram en rapport om
utbildningssituationen för de nationella
minoriteterna. Regeringen överväger vilka
åtgärder som bör genomföras på grundval av
denna rapport.
40
Se även: åtgärd nr 63 och 127.
och hur kulturen uppstått här är inte helt
klart. Troligen uppstod den för cirka 2 000
år sedan genom att flera fångst- och jordbrukarkulturer började leva tillsammans på
Nordkalotten. Samerna har sedan fortsatt
att leva och verka inom detta område, som
i dag är delar av Sverige, Finland, Norge och
Ryssland. Det betyder att samerna fanns
här innan Sverige blev ett land. Samerna är
därför ett urfolk. Detta har bekräftats av
riksdagen, som 1977 uttalade att samerna är
ett urfolk som har folkrättsliga krav på en
kulturell särbehandling i Sverige.
Urfolken har särskilda rättigheter, speciellt när det gäller land, naturresurser och
självbestämmande. De viktigaste internationella reglerna om urfolk finns i ILO:s
konvention (nr 169) om ursprungsfolk och
stamfolk i självstyrande länder. Sverige har
inte anslutit sig till den konventionen.
Urfolket samerna
Regeringen kommer under 2006–2009
38
att utöka samrådet med de nationella
minoriteterna. Företrädare för de nationella
Samerna är ett urfolk och samtidigt en
nationell minoritet i Sverige. Hur den
samiska befolkningen kommit till Sverige
Läs mer: ILO:s konvention (nr 169) om
ursprungsfolk och stamfolk i självstyrande
länder.
13
Regeringens mål är att Sverige ska
ansluta sig till ILO:s konvention (nr
169) om ursprungsfolk och stamfolk i självstyrande länder så snart det låter sig göras.
41
Regeringen lämnade i februari 2006
42
en proposition till riksdagen med
förslag om att Sametinget ska få fler
myndighetsuppgifter och på så sätt ökat
inflytande.
Regeringen satte i september 2005
igång medling för att få fram en överenskommelse om vinterbete i Härjedalen.
Avsikten är att hitta en långsiktigt hållbar
lösning på samebyarnas behov av vinterbetesmark.
43
Arbetsgruppen för en nordisk samekonvention lämnade i november
2005 ett förslag till konventionstext. Nästa
steg är att tillsätta en nordisk förhandlingsdelegation som ska utarbeta en slutlig
konventionstext.
44
14
4.4
Ekonomiska, sociala och
kulturella rättigheter
Rätten till arbete
Enligt FN:s allmänna förklaring om de
mänskliga rättigheterna har var och en rätt
till arbete och skydd mot arbetslöshet. Var
och en har också rätt att utan diskriminering få lika lön för lika arbete. Det framgår
bland annat av FN:s konvention om avskaffande av all slags diskriminering av
kvinnor. Rätten till arbete skyddas också av
flera andra konventioner och nämns i den
svenska grundlagen.
Rätten till arbete innebär inte en ovillkorlig rätt till ett arbete, utan framför allt en
skyldighet för staterna att motverka arbetslöshet. Det är också viktigt att uppmärksamma att rätten till arbete ska genomföras
på ett sätt som inte är diskriminerande.
Läs mer: FN:s allmänna förklaring om de
mänskliga rättigheterna, artikel 23, FN:s
konvention om ekonomiska, sociala och
kulturella rättigheter, artikel 6, FN:s konvention om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor, artikel 11, den europeiska
sociala stadgan, artikel 1, samt 1 kap. 2 §
regeringsformen.
En utredning har genomförts om
avidentifierade ansökningshandlingar,
det vill säga ansökningshandlingar som inte
innehåller personuppgifter som kan medföra att den sökande diskrimineras. Regeringen kommer under 2006 att ta ställning
till om och hur det är lämpligt att pröva
metoden vid någon eller några myndigheter.
45
Sverige kommer att införa förbud
mot diskriminering på grund av ålder
i arbetslivet.
46
Regeringen arbetar med att ta fram
en nationell handlingsplan för att avskaffa könsdiskriminerande löneskillnader.
47
Regeringen kommer att fortsätta att
sätta mål för rekryteringen inom högskolor och universitet för att tillsättningen
av professorer ska leda till en jämnare
fördelning mellan kvinnor och män.
48
Regeringen har infört en ny modell
med ett mer sammanhållet arbetssätt
för att stärka funktionshindrades ställning på
arbetsmarknaden. Modellen, som infördes
den 1 januari 2006, kommer att utvärderas
inför 2009.
49
Rätten till bostad
Rätten till bostad är en del av rätten till en
tillfredsställande levnadsstandard, som
skyddas av FN:s allmänna förklaring om de
mänskliga rättigheterna och FN:s konvention
om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. Den skyddas även av den europeiska
sociala stadgan och nämns i den svenska
grundlagen.
Rätten till bostad får inte genomföras på
ett diskriminerande sätt. Den europeiska
kommittén för sociala rättigheter pekar på
att skyddet mot diskriminering när det
gäller rätten till bostad även omfattar olika
grupper som kan anses utsatta, bland annat
låginkomsttagare, arbetslösa, unga, ensamstående föräldrar och personer med fysiskt
eller psykiskt funktionshinder. FN:s
kommitté för ekonomiska, sociala och
kulturella rättigheter har också klargjort att
rätten till bostad betyder att det ska finnas
bostäder som är tillgängliga för personer
med funktionshinder och att utgångspunkten ska vara rätten till likabehandling.
Enligt FN:s särskilde rapportör för dessa
frågor är rätten att inte diskrimineras en av
de mest centrala delarna av rätten till bostad.
Läs mer: FN:s allmänna förklaring om de
mänskliga rättigheterna, artikel 25, FN:s
konvention om ekonomiska, sociala och
kulturella rättigheter, artikel 11, europeiska
sociala stadgan, artikel 31, samt 1 kap 2 §
regeringsformen.
Regeringen har bildat en arbetsgrupp
för att se över bostadsfrågor. Arbetsgruppen har presenterat en rapport där även
frågor om diskriminering av bostadssökande
tas upp. Under våren 2006 har rapporten
skickats ut till myndigheter och andra
berörda som ska återkomma med synpunkter på arbetsgruppens förslag.
50
Socialstyrelsen fick 2005 regeringens
uppdrag att fördela 30 miljoner kronor
under tre år till lokala hemlöshetsprojekt.
Socialstyrelsen har också genomfört en
nationell kartläggning av hemlösheten 2005.
En ny kartläggning ska göras 2007.
51
Regeringen har under våren 2005
utsett en nationell bostadssamordnare
som ska ta fram förslag på åtgärder för att
underlätta för ungdomar och andra grupper
att komma in på bostadsmarknaden. Uppdraget ska redovisas i december 2007.
52
15
Regeringen kommer från och med
2006 att se över de avtal som den har
med sju storstadskommuner för att långsiktigt bryta den sociala, etniska och
diskriminerande segregationen i storstadsregionerna.
53
rätten till hälsa, arbete, bostad och utbildning.
Under 2003 antog riksdagen regeringens
proposition Mål för folkhälsan. Där sägs att
målet är att skapa förutsättningar för en
god hälsa på lika villkor för hela befolkningen. Där sägs också att ojämlikheten i
hälsa mellan olika grupper måste motverkas.
Regeringen kommer under perioden
2006–2009 att vidta åtgärder för att
motverka skillnader på grund av kön, etnisk
tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, sexuell läggning eller funktionshinder när det gäller kvalitet och tillgång
till hälso- och sjukvård.
Läs mer: FN:s allmänna förklaring om de
mänskliga rättigheterna, artikel 25, FN:s
konvention om ekonomiska, sociala och
kulturella rättigheter, artikel 12, europeiska
sociala stadgan, artikel 13, samt 1 kap. 2 §
regeringsformen.
Regeringen beslutade 2003 att en nationell psykiatrisamordnare ska se över
frågor som rör vård och omsorg för personer
med allvarlig psykisk sjukdom och/eller
psykiska funktionshinder. Uppdraget löper
till den 1 november 2006.
Statens folkhälsoinstitut (FHI) har
fått flera uppdrag från regeringen att
utreda förhållandet mellan diskriminering
och hälsa. Med hjälp av kunskapen från
dessa utredningar kommer regeringen att
överväga vad som bör göras för att personer
som utsätts för diskriminering ska kunna
förbättra sin hälsa.
Rätten till utbildning
55
Rätten till bästa uppnåeliga hälsa
Enligt FN:s konvention om ekonomiska,
sociala och kulturella rättigheter har var
och en rätt till bästa uppnåeliga fysiska och
mentala hälsa. Även i konstitutionen för
Världshälsoorganisationen (WHO) och den
europeiska sociala stadgan skyddas rätten
till hälsa. Enligt den europeiska sociala
stadgan ska staterna så långt som möjligt
undanröja orsaker till ohälsa och erbjuda
rådgivning och utbildning för en bättre
hälsa. Staterna ska också se till att den som
saknar egna resurser ändå får lämplig sjukvård. Dessa rättigheter ska genomföras på
ett sätt som inte är diskriminerande.
I den svenska grundlagen sägs att det är
den offentliga sektorns skyldighet att trygga
16
54
56
Rätten till utbildning skyddas av flera
centrala dokument om mänskliga rättigheter. Enligt FN:s allmänna förklaring om
de mänskliga rättigheterna har var och en
rätt till undervisning, som ska vara kostnadsfri på de elementära och grundläggande
stadierna. Rätten till utbildning garanteras
också i FN:s konvention om ekonomiska,
sociala och kulturella rättigheter och i
Europakonventionen. Barnets rätt till utbildning lyfts särskilt fram i barnkonventionen.
Rätten till utbildning skyddas också i den
svenska grundlagen.
Liksom andra mänskliga rättigheter omfattas även rätten till utbildning av förbud
mot diskriminering. Det betyder dock inte
att det är förbjudet med åtgärder som genomförs för att uppnå en jämnare könsfördelning eller stödja utsatta grupper. Sådana
åtgärder får dock inte vara mer långtgående
eller långvariga än vad som behövs för att
uppnå jämlikhet och jämställdhet.
Läs mer: FN:s konvention om sociala,
ekonomiska och kulturella rättigheter,
artikel 13, Europakonventionens första tillläggsprotokoll, artikel 2, samt barnkonventionen, artikel 28 och 29.
Statens skolverk ska under 2006 infor57
mera om den nya lagen om förbud mot
diskriminering och annan kränkande behand-
ling av barn och elever. Uppdraget ska genomföras i samverkan med Jämställdhetsombudsmannen (JämO), Ombudsmannen mot etnisk
diskriminering (DO), Handikappombudsmannen (HO) och Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning
(HomO).
Skolverket har fått regeringens uppdrag att se över ett antal läroböcker för
att undersöka om de ger uttryck för diskriminerande eller kränkande attityder. Uppdraget ska redovisas senast den 31 december
2006. Regeringen kommer sedan att överväga om åtgärder behöver vidtas.
58
Regeringen tillsätter under 2006 en
utredning som ska undersöka möjligheterna att ge gömda barn och ungdomar
rätt till utbildning, förskoleverksamhet och
skolbarnsomsorg.
59
60
Regeringen har tillsatt en delegation
som ska arbeta för jämställdhet i för-
skolan. Delegationen lämnar sin slutrapport
i juni 2006. Med rapporten som grund
kommer regeringen att överväga vilka
åtgärder som behöver genomföras.
Regeringen kommer under perioden
2006–2009 att följa upp utbildningssituationen för barn och ungdomar med
funktionshinder och överväga om fler
åtgärder behöver genomföras för att stärka
deras rättigheter.
61
Regeringen fortsätter att prioritera
arbetet med att bredda rekryteringen
till högskolan. Myndigheten för Sveriges
nätuniversitet har därför 2006 fått fler uppgifter. Myndigheten har också bytt namn till
Myndigheten för nätverk och samarbete
inom högskolan.
62
Regeringen kommer under perioden
2006–2009 att följa upp vad skolmyndigheterna har gjort efter det att ett
tydligare mål om barn med annat moders63
17
mål än svenska skrevs in i förskolans läroplan. Regeringen ska också utvärdera hur
situationen har förändrats för dessa barn.
18
4.5
Mäns våld mot kvinnor, m.m.
FN:s kommitté mot diskriminering av
kvinnor har förklarat att det allmänna förbudet mot könsdiskriminering i FN:s
konvention mot diskriminering av kvinnor
även gäller könsbaserat våld. Förbudet gäller
både våld som utövas av privatpersoner och
av personer i offentlig tjänst. I december
1993 antog FN:s generalförsamling en
särskild deklaration om avskaffande av våld
mot kvinnor. Där sägs att våld mot kvinnor
är ett hinder för jämställdhet, utveckling
och fred och utgör en kränkning av
kvinnors rättigheter. Staten har ett stort
ansvar för att motverka, förhindra och
bestraffa våld som en privatperson utsätter
en annan för. Staten har också ansvar för
att stödja och skydda offren.
I barnkonventionen sägs att de stater
som har anslutit sig till konventionen på
alla sätt ska försöka avskaffa traditioner
som är skadliga för barnets hälsa, såsom
könsstympning. Regeringen har utarbetat
en nationell handlingsplan mot kvinnlig
könsstympning. Målet är att könsstympning
av flickor som bor i Sverige ska upphöra.
De flickor och kvinnor i Sverige som redan
blivit könsstympade ska få lämplig vård.
Läs mer: FN:s deklaration om avskaffande
av våld mot kvinnor samt FN:s konvention
om barnets rättigheter, artikel 24(3).
Regeringen avsätter under perioden
2006–2008 drygt 100 miljoner kronor
per år till en särskild satsning gällande mäns
våld mot kvinnor.
64
Regeringen överväger att ombilda
Rikskvinnocentrum till ett nationellt
kunskapscentrum.
65
Regeringen kommer under perioden
2006–2009 att förbättra stödet till
våldsutsatta funktionshindrade kvinnor.
Kvinnojourer ska till exempel få stöd för att
förbättra möjligheterna att ta emot kvinnor
med funktionshinder.
66
Åklagarmyndighetens och Rikspolisstyrelsens arbete med att förbättra
brottsutredningarnas kvalitet i våldtäktsärenden ska fortsätta.
67
Åklagarmyndigheten ska under perioden 2006–2009 fortsätta att utveckla
utbildningen för åklagare när det gäller övergrepp mot kvinnor.
68
Domstolsverket ska under perioden
2006–2009 fortsätta att utveckla utbildningen för domarpersonalen när det
gäller övergrepp mot kvinnor.
69
Särskilt om så kallat hedersrelaterat våld
Antalet personer som lever under allvarligt
så kallat hedersrelaterat förtryck och utsätts
för begränsningar, hot, våld och brott i
hederns namn uppskattas av länsstyrelserna
till mellan 1 500 och 2 000 i hela landet.
Eftersom det kan vara riskabelt att berätta
att man känner sig hotad är det möjligt att
antalet är ännu högre, anser länsstyrelserna.
Enligt länsstyrelserna och Socialstyrelsen
kännetecknas hedersrelaterat våld bland
annat av att det utövas av en grupp personer
som ser det som en rättvis och oundviklig
handling för att bestraffa olydnad, bevara
familjens heder och värna om släktens
sociala överlevnad.
Både FN och regeringen menar att hedersrelaterat våld ska ses som en del av det
universella problemet med mäns våld mot
kvinnor. Särskilda metoder och åtgärder kan
dock behövas för att komma tillrätta med
hedersrelaterat våld. FN:s generalförsamling
har uppmanat medlemsstaterna att öka kunskapen om hedersrelaterat våld, bland annat
inom rättsväsendet, och att stärka myndigheternas förmåga att hantera anmälningar
om sådana brott på ett bra sätt. FN
rekommenderar också staterna att arbeta
med stödåtgärder, som skyddat boende, sjukvård, rådgivning, psykologisk vård och
rehabilitering. Staterna bör även försöka
påverka människors attityder.
Regeringen har gett Socialstyrelsen i
uppdrag att kartlägga hur vanligt det
är att ungdomar utsätts för hedersrelaterat
våld. Kartläggningen ska vara uppdelad på
kön och också visa omfattningen av hedersrelaterat hot och våld mot ungdomar på
grund av deras sexuella läggning. Socialstyrelsen ska också ta fram en rapport om vad
länsstyrelserna har gjort när det gäller skyddat boende, förebyggande arbete och andra
insatser mot hedersrelaterat våld. Uppdraget
ska redovisas senast den 30 november 2006.
70
Rikspolisstyrelsen utbildar under 2005
och 2006 personalen i frågor som rör
hedersrelaterat våld. En kartläggning av polisens utbildningsbehov i dessa frågor görs också.
71
Regeringen har gett Åklagarmyndigheten i uppdrag att göra en undersökning och analys av hur åklagarna har handlagt ärenden rörande hedersrelaterat våld
mot ungdomar. Uppdraget ska redovisas
senast den 31 december 2006.
72
19
Institutet för utveckling av metoder i
socialt arbete (IMS) inom Socialstyrelsen ska göra en beskrivning av vilken
forskning som finns i andra länder som
arbetat mot hedersrelaterat våld en längre
tid. IMS skall också studera hur arbetet i
dessa länder följs upp och utvärderas.
Dessutom ska IMS undersöka resultatet av
länsstyrelsernas åtgärder i Sverige. Uppdraget ska redovisas senast den 30 november
2007.
73
Regeringen har gett länsstyrelsen i
Östergötlands län i uppdrag att ge
stöd till projekt på nationell eller länsövergripande nivå mot hedersrelaterat våld.
74
Socialstyrelsen har föreslagit att det
skall finnas en nationell stödfunktion
för personer som i sitt arbete kommer i
kontakt med ungdomar som riskerar att
utsättas för hedersrelaterat våld. Regeringskansliet arbetar nu med förslaget.
75
20
Regeringen tänker utvärdera den
satsning som görs mot hedersrelaterat
våld. Utvärderingen planeras bli färdig
under 2008.
76
Särskilt om människohandel
Människohandel innebär att människor,
ofta kvinnor och barn, rekryteras och transporteras inom ett land eller mellan länder
för att de ska kunna utnyttjas på olika sätt.
Rikskriminalpolisen uppskattar att mellan
400 och 600 kvinnor föll offer för
människohandel i Sverige under 2003.
I december 2000 antogs en konvention
inom FN mot gränsöverskridande organiserad brottslighet. Ett tillägg till konventionen
om förebyggande, bekämpande och bestraffande av handel med människor,
särskilt kvinnor och barn, antogs också.
Avsikten är även att skydda och stödja
offren och att staterna ska samarbeta mot
människohandel. Under 2001 fattades ett så
kallat rambeslut inom EU för att bekämpa
människohandel.
År 2002 godkände den svenska riksdagen
EU:s rambeslut. Ett nytt brott, människohandel för sexuella ändamål, infördes också
i svensk lag. I maj 2004 beslutade riksdagen
att Sverige skulle ansluta sig till FN-konventionen mot gränsöverskridande organiserad
brottslighet och tillägget om människohandel.
Under hösten 2005 tillsattes en utredning för att se över straffbestämmelsen om
människohandel. Utredningen ska särskilt
överväga möjligheten att ta bort kravet på
att så kallade otillbörliga medel använts för
att någon ska kunna fällas för människohandel. Otillbörliga medel kan vara tvång,
vilseledande eller att utnyttja någons utsatta
situation. Tillämpningen av lagstiftningen
om människohandelsbrottet ska också utvärderas. Uppdraget ska redovisas senast
den 30 juni 2007.
Regeringen arbetar med att ta fram
ett nationellt handlingsprogram mot
alla former av människohandel.
77
Regeringen beslutade i februari 2006
att utarbeta ett lagförslag om tydligare
regler om tillfälliga uppehållstillstånd för
utländska medborgare som medverkar i förundersökning eller rättegång i ett brottmål.
78
4.6
Rättsstatliga frågor
Myndigheters användning av våld och
tvångsmedel, m.m.
Sverige har anslutit sig till både FN:s och
Europarådets konventioner mot tortyr och
annan grym, omänsklig eller förnedrande
behandling eller bestraffning. De stater som
anslutit sig till dessa konventioner är
skyldiga att bland annat granska förhörsregler, instruktioner och metoder samt hur
de används i praktiken. Staterna måste
också motverka tortyr genom att se över
rutiner och procedurer kring häktning,
fängsligt förvar och annat förvarshållande.
Dessutom ska staterna se till att myndigheterna genomför snabba och opartiska
utredningar när det finns skäl att tro att
tortyr förekommit.
Den svenska grundlagen ger skydd mot
kroppsstraff, tortyr och medicinsk påverkan med avsikt att framtvinga eller förhindra uttalanden. Villkoren för polisens
användning av våld är klart reglerade i lag.
Övervåld eller kränkande behandling i samband med ingripanden får inte förekomma.
Användningen av tvångsmedel påverkar
också rätten till privatliv och den personliga
integriteten. I FN:s allmänna förklaring om
de mänskliga rättigheterna sägs att ingen
får utsättas för godtyckliga ingripanden när
det gäller privatliv, familj, hem eller brevväxling. Rätten till privatliv skyddas också
av Europakonventionen. I den svenska
grundlagen sägs bland annat att man ska
skyddas mot påtvingat kroppsligt ingrepp,
husrannsakan, undersökning av brev och
avlyssning av telefonsamtal. Dessa rättigheter får dock begränsas genom lag.
Läs mer: FN:s konvention mot tortyr och
annan grym, omänsklig eller förnedrande
behandling eller bestraffning, Europarådets
konvention till förhindrande av tortyr och
omänsklig eller förnedrande behandling eller
bestraffning, 2 kap. 5 och 6 § regeringsformen, FN:s allmänna förklaring om de
mänskliga rättigheterna, artikel 12, Europa-
21
konventionen, artikel 8, samt 2 kap. 6 §
regeringsformen.
Regeringen låter utreda om en
oberoende organisation bör bildas för
att undersöka misstankar om övervåld av
polis. Uppdraget ska redovisas senast den
31 december 2006. Regeringen kommer
därefter att överväga utredarens förslag.
79
Ett nationellt taktikprojekt bedrivs av
80
Rikspolisstyrelsen för att bland annat
minska användningen av våld vid större
demonstrationer. Från och med januari 2006
finns det 1 200 poliser som är utbildade i
denna nya taktik.
Regeringen kommer att förstärka
granskningen av hur hemliga tvångsmedel används.
81
Regeringen kommer senast under
2007 att ge Rikspolisstyrelsen i uppdrag att rapportera om vilken utbildning
82
22
om mänskliga rättigheter som genomförts
inom polisväsendet sedan 2003. I uppdraget
ingår också att ge en lägesrapport om hur
frågor om mänskliga rättigheter tas upp
under polisutbildningen.
eller bestraffning. Europarådets antitortyrkommitté (CPT) har till uppgift att övervaka hur staterna följer denna konvention.
Även i den svenska grundlagen finns ett
skydd mot frihetsberövande.
Frihetsberövanden
Läs mer: Europakonventionen, artikel 5, och
2 kap. 8 § regeringsformen.
Frågor om frihetsberövanden behandlas i
flera internationella dokument om mänskliga
rättigheter. Ett exempel är Europakonventionen, som säger att var och en har rätt till
frihet och personlig säkerhet. Konventionen
säger också att ingen får frihetsberövas om
inte vissa villkor är uppfyllda, som att det
finns en fällande dom eller att frihetsberövandet i övrigt sker med stöd av lag.
Den som är berövad friheten har rätt att
kräva att domstol snabbt tar ställning till
frihetsberövandet. Den som frihetsberövas
ska genast få reda på vilka skäl som ligger till
grund för frihetsberövandet.
Sverige har också anslutit sig till Europarådets konvention mot tortyr och annan
omänsklig eller förnedrande behandling
Regeringen arbetar för närvarande
med en proposition med förslag till
ny kriminalvårdslag, där frågor om de
mänskliga rättigheterna tas upp.
83
Regeringen tillsatte under 2005 en
utredning med uppgift att lämna förslag till ny häkteslag. Utredningen ska ta
hänsyn till Sveriges skyldigheter när det gäller de mänskliga rättigheterna och den kritik
som Europarådets antitortyrkommitté riktat
mot Sverige. Uppdraget redovisas den 15
mars 2006 och regeringen överväger därefter
vad som behöver göras.
84
Kriminalvården har 2006 fått regeringens uppdrag att undersöka hur vanligt
det är med våld eller hot om våld mellan
fångar. Kriminalvården ska också redovisa
vad som gjorts för att förebygga sådant våld.
Mot bakgrund av Kriminalvårdens redovisning kommer regeringen att överväga vad
som behöver göras.
85
Rätten till domstolsprövning och
rätten till effektivt rättsmedel
Rätten till domstolsprövning skyddas bland
annat i FN:s allmänna förklaring om de
mänskliga rättigheterna, FN-konventionen
om medborgerliga och politiska rättigheter
och Europakonventionen.
När Sverige anslöt sig till Europakonventionen 1952 var uppfattningen att Sverige
uppfyllde konventionens krav. Sverige har
dock flera gånger fällts i Europadomstolen
för brott mot rätten till domstolsprövning.
Problemen har till exempel rört den
enskildes möjlighet att få beslut av förvaltningsmyndigheter prövade i domstol.
Läs mer: FN:s allmänna förklaring om de
mänskliga rättigheterna, artikel 10, FN:s
konvention om medborgerliga och politiska
rättigheter, artikel 14, samt Europakonventionen, artikel 6 och 13.
Regeringen lämnade i december 2005
en proposition till riksdagen med
förslag om en moderniserad rättsprövning.
Ändringarna, som bland annat innebär att
fler beslut kan prövas i domstol, föreslås
börja gälla den 1 juli 2006.
86
Regeringen kommer att låta utvärdera
rättshjälpslagen. Avsikten med detta är
att ta reda på vilka effekter lagen har haft för
enskilda och att se till att de som bäst
behöver rättshjälp också får den. Frågan om
småföretagare i vissa fall ska ha rätt till rättshjälp på samma villkor som fysiska personer
ska också behandlas.
87
88
Regeringen har klargjort för Domstolsverket att domstolarna är skyldiga att
göra handlingsplaner för hur deras lokaler,
verksamhet och information ska bli tillgängliga för personer med funktionshinder. Dessa
handlingsplaner skall vara färdiga senast i
mars 2007. Därefter ska man se över vilka
problem som behöver åtgärdas för att tillgängligheten vid domstolarna ska förbättras.
Justitiedepartementet kommer under
2006 att ge en sakkunnig person i uppdrag att gå igenom vissa frågor som gäller
ansökan om resning i brottmål. Dessa frågor
rör bland annat vilken rätt till biträde som
ska finnas för den som ansöker om resning.
89
Respekten för de mänskliga
rättigheterna i arbetet mot terrorism
och annan grov brottslighet
När samhället utsätts för påfrestningar utsätts också skyddet för de mänskliga rättigheterna för särskilt svåra prövningar. Enligt
de internationella överenskommelserna om
mänskliga rättigheter finns det situationer
när rättigheterna får begränsas. Enligt Euro-
23
pakonventionen får till exempel mötesfriheten och föreningsfriheten begränsas på
vissa villkor. Det kan vara när det är nödvändigt för att skydda statens säkerhet eller
den allmänna säkerheten, för att förebygga
oordning eller brott eller för att skydda
andra personers fri- och rättigheter. Begränsningarna måste dock alltid vara rimliga i
förhållande till vad som ska uppnås.
Även enligt den svenska grundlagen får
flera rättigheter begränsas på vissa villkor.
Begränsningarna ska göras i lag. De måste
göras av skäl som är acceptabla i ett demokratiskt samhälle och de måste vara rimliga
med tanke på vad som ska uppnås. De får
inte hota den fria åsiktsbildningen eller
göras enbart på grund av politisk, religiös,
kulturell eller annan åskådning.
Det finns också rättigheter i både internationella konventioner om mänskliga rättigheter och i den svenska grundlagen som
är absoluta, det vill säga som aldrig får
begränsas. Det gäller till exempel förbudet
mot tortyr. Detsamma gäller förbudet mot
24
att skicka en person till ett land där han
eller hon kan komma att utsättas för tortyr
eller riskerar att bli skickad vidare till ett
sådant land.
Internationella organ har flera gånger
kritiserat Sverige för åtgärder som har vidtagits för att skydda landet mot terrorism.
Sverige har till exempel kritiserats för hur
lagen om särskild utlänningskontroll används.
Läs mer: Europakonventionen, artikel 11,
och 2 kap. 8 § regeringsformen.
Ett nytt sätt att behandla ärenden
enligt lagen om särskild utlänningskontroll och säkerhetsärenden enligt
utlänningslagen införs den 31 mars 2006.
Detta innebär att Migrationsverket fattar
beslut som kan överklagas till regeringen.
Innan regeringen tar ställning ska Migrationsöverdomstolen säga sin mening. Om
domstolen anser att ett beslut om att avvisa
eller utvisa en person inte kan genomföras
måste regeringen rätta sig efter domstolen.
90
En särskild utredare ska ta ställning till
hur EU:s miniminormer för flyktingstatus ska genomföras i Sverige. Utredaren
ska särskilt undersöka vilka möjligheter som
ska finnas för personer att kunna få rättelse i
säkerhetsärenden. Uppdraget redovisas den
15 juni 2006. Regeringen överväger därefter
vilka åtgärder som ska genomföras.
91
En utredning om lagen om vissa
internationella sanktioner har tillsatts.
Utredningen ska undersöka om enskilda
som drabbas av sanktioner ska ha rätt till
prövning i domstol. Den ska även undersöka andra frågor om rättssäkerhet. Utredningen redovisar sitt uppdrag den 31 mars
2006. Regeringen överväger därefter vilka
åtgärder som behöver genomföras.
92
En nordisk arbetsgrupp undersöker
hur mänskliga rättigheter och rättssäkerhet bäst kan tas till vara i det nationella
och internationella arbetet mot terrorism.
Arbetet ska redovisas i form av en rapport.
93
4.7
Politiska rättigheter
för ett ökat och mer jämlikt medborgerligt
deltagande.
Rätten till politiskt deltagande
Rätten till politiskt deltagande garanteras
bland annat i FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter. Där står
att varje medborgare har rätt att delta i
skötseln av allmänna angelägenheter, direkt
eller genom fritt valda representanter. FN:s
kommitté för de mänskliga rättigheterna
klargjorde 1996 att uttrycket politiskt deltagande ska ges en vid tolkning som omfattar
utövandet av makt på alla samhällsnivåer.
Politiskt deltagande kan också vara att delta i
debatt och dialog med förtroendevalda och
via organisationer. Rätten till politiskt deltagande ska förverkligas utan diskriminering.
Läs mer: FN:s konvention om medborgerliga
och politiska rättigheter, artikel 2 och 25.
Regeringen kommer under 2006–2009
94
att inom ramen för programmet Delaktiga Sverige genomföra en rad aktiviteter
Den 1 januari 2006 trädde en ny vallag
i kraft. Lagen innebär en skärpning av
kommunernas ansvar när det gäller funktionshindrade väljares tillgång till vallokaler
och röstningslokaler.
95
Föreningsfriheten
Föreningsfriheten skyddas av en rad internationella dokument om mänskliga rättigheter.
Enligt FN:s allmänna förklaring om de
mänskliga rättigheterna har var och en rätt
att delta i fredliga möten och sammanslutningar. Där sägs också att ingen får tvingas
att tillhöra en sammanslutning. Föreningsfriheten skyddas också i Europakonventionen och i den europeiska sociala stadgan.
Föreningsfriheten skyddas även i den
svenska grundlagen. Enligt denna är varje
medborgare fri att gå ihop med andra för
allmänna eller egna syften. Ingen får tvingas
att tillhöra en politisk sammanslutning, ett
trossamfund eller någon annan sammanslutning för politisk, religiös eller kulturell
åskådning.
Frågan om Sverige uppfyller kraven i den
europeiska sociala stadgan har nyligen
prövats inom Europarådet. Föreningen
Svenskt Näringsliv menade att Sverige
kränkt den negativa föreningsrätten (det
vill säga att ingen ska tvingas tillhöra en
förening) genom att tillåta så kallade organisationsklausuler i kollektivavtal inom byggsektorn. Klausulerna innebär att arbetsgivaren ska anställa fackföreningens
medlemmar i första hand, annars kan fackföreningen hävda brott mot kollektivavtalet.
Europarådets kommitté för sociala rättigheter ansåg att Sverige brutit mot den
negativa föreningsfriheten genom att tillåta
klausulerna.
Läs mer: FN:s allmänna förklaring om de
mänskliga rättigheterna, artikel 20, Europakonventionen, artikel 11, samt den europeiska
sociala stadgan, artikel 5.
25
Regeringen tänker under 2006 ge i
uppdrag till den pågående utredningen om folkrörelsepolitiken att undersöka
möjligheterna att ställa krav om ickediskriminering vid statligt stöd till
föreningar. Utredaren ska redovisa sitt
uppdrag senast den 30 juni 2007.
96
Efter dialog mellan regeringen och
arbetsmarknadens parter har
organisationsklausulerna under 2005 tagits
bort ur Svenska byggnadsarbetarförbundets
kollektivavtal. Regeringen fortsätter att följa
utvecklingen när det gäller organisationsklausuler.
97
26
4.8
Asyl- och migrationsfrågor
Sverige är anslutet till Genèvekonventionen
om flyktingars rättsliga ställning från 1951
och till det tillägg till konventionen som
gjordes 1967. Enligt konventionen är en
flykting en person som känner en välgrundad rädsla för förföljelse i sitt hemland
på grund av ras, nationalitet, tillhörighet till
en viss samhällsgrupp eller på grund av sin
religiösa eller politiska uppfattning. Sedan
1999 fattar även EU beslut i asyl- och
migrationsfrågor. Inom EU pågår ett arbete
med att samordna medlemsstaternas migrationspolitik.
Enligt Europakonventionen och FN:s
konvention mot tortyr är det förbjudet att
utvisa en person till en stat där han eller
hon riskerar att utsättas för tortyr. Det är
också förbjudet att utvisa en person till ett
land där personen riskerar att skickas vidare
till ett annat land där han eller hon kan
komma att utsättas för tortyr.
Den 31 mars 2006 träder en ny
utlänningslag i kraft. Migrationsverkets
beslut kan då överklagas till migrationsdomstolar. Migrationsdomstolarnas beslut
kan överklagas till en Migrationsöverdomstol. Utlänningsnämnden läggs ned.
Läs mer: Genèvekonventionen om flyktingars rättsliga ställning, FN:s konvention mot
tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, artikel 3, samt Europakonventionen, artikel 3.
Migrationsverket ska se till att
personalen har goda kunskaper om
mänskliga rättigheter och asylrätt. Regeringen följer Migrationsverkets arbete med
att behålla och vidareutveckla personalens
kunskaper om mänskliga rättigheter och
ger vid behov särskilda uppdrag för att
säkra kompetensen.
98
Regeringen har gett Migrationsverket
i uppdrag att redovisa resultatet av
myndighetens åtgärdsprogram för etikfrågor. Uppdraget redovisas den 1 juli 2006.
99
Organisation och samordning
av arbetet
5
Barnets rätt förblir ett särskilt viktigt
område inom asyl- och migrationspolitiken.
100
Regeringen genomför flera
lagändringar i syfte att ge barn som
kommer ensamma till Sverige ett förbättrat
skydd och stöd.
101
Det folkrättsliga förbudet mot tortyr
102
och annan omänsklig eller förnedrande
behandling eller bestraffning är absolut och
får inte begränsas.
Se även: åtgärd nr 59.
5.1
Inledning
Det är regeringen som gentemot resten av
världen har ansvaret för att Sverige följer sina
internationella åtaganden. Staternas nationella
organisations- och samordningsproblem är
inte en godtagbar ursäkt för att bryta mot
konventionerna om mänskliga rättigheter.
Eftersom många aktörer i samhället, till exempel förtroendevalda, myndigheter och domstolar, har en roll när det gäller att skydda och
främja de mänskliga rättigheterna finns det
behov av överblick och samordning.
Regeringen kommer under 2006–2009
att se över hur ansvaret för de mänskliga rättigheterna kan göras tydligare för
myndigheter som har en verksamhet som
rör rättigheterna. Åtgärderna ska bland
annat samordnas med myndigheternas
arbete mot diskriminering.
104
Staten ska vara ett föredöme i sin roll
som arbetsgivare. Det är viktigt att de
mänskliga rättigheterna uppmärksammas i
statens förvaltning av myndigheterna.
105
Regeringen inrättar i mars 2006 en
delegation för mänskliga rättigheter.
Delegationen ska ge stöd till statliga myndigheter, kommuner och landsting i arbetet för
att de mänskliga rättigheterna ska respekteras i verksamheten. Delegationen ska också
sprida information och kunskap om
mänskliga rättigheter bland allmänheten och
bidra till att de mänskliga rättigheterna
diskuteras mer i Sverige. Delegationens
uppdrag löper till och med mars 2010.
103
27
27
5.2
Kommuner och landsting
Den kommunala självstyrelsen är en del
av den svenska förvaltningsmodellen.
Samtidigt är det regeringen som har det
yttersta ansvaret för att de mänskliga rättigheterna inte kränks i Sverige. I utvärderingen av den första handlingsplanen sägs att
kommunernas och landstingens roll för de
mänskliga rättigheterna är viktig, men att
denna roll inte gjorts tydlig. De internationella åtagandena om mänskliga rättigheter
måste respekteras av hela den offentliga
sektorn. Ibland kan denna skyldighet
komma i konflikt med den kommunala
självstyrelsen. Det behövs ”nya grepp” för att
hantera detta, sägs det i utvärderingen.
Regeringen uppmuntrar kommuner
106
och landsting att använda regeringens
långsiktiga mål – full respekt för de mänskliga rättigheterna – som mål för sitt eget
arbete och att ta fram lokala handlingsplaner för de mänskliga rättigheterna.
28
28
Regeringen kommer att använda den
nationella handlingsplanen för de
mänskliga rättigheterna som grund för att
under perioden 2006–2009 fortsätta och
utöka dialogen med kommunerna och
landstingen om deras ansvar för de
mänskliga rättigheterna.
107
Regeringen gav i december 2005
Centrum för studiet av mänskliga
rättigheter vid Göteborgs universitet i
uppdrag att skriva en handbok om
mänskliga rättigheter i kommunal
verksamhet. Uppdraget ska redovisas
senast i december 2006.
108
Regeringen kommer under 2006 och
2007 att diskutera med Sveriges
Kommuner och Landsting hur man kan ta
hänsyn till de mänskliga rättigheterna i
revisorernas regelbundna granskning av den
kommunala verksamheten.
109
5.3
Metoder och verktyg
I utvärderingen av den första nationella
handlingsplanen för de mänskliga rättigheterna rekommenderades regeringen att ta
fram hjälpmedel för att följa upp arbetet.
Därför gav regeringen under 2005 Lunds
universitet i uppdrag att göra en studie om
detta. Den skulle handla om metoder och
analysverktyg för att göra arbetet för de
mänskliga rättigheterna mer konkret och
tydligt samt lättare att följa upp. Studien
inriktades på att hitta indikatorer, det vill
säga sätt att mäta hur de mänskliga
rättigheterna följs. I studien görs
bedömningen att indikatorer kan bli ett
värdefullt verktyg som kan förbättra
skyddet för de mänskliga rättigheterna, men
att det är viktigt att bestämma vilka mål
som finns för arbetet.
För att främja det långsiktiga målet –
full respekt för de mänskliga rättigheterna i Sverige – kommer regeringen
under 2006 att påbörja ett arbete med att ta
110
fram uppföljningsbara nationella mål för
vissa mänskliga rättigheter.
Regeringen kommer under perioden
2006–2009 att ta fram indikatorer för
att kunna utvärdera och följa upp arbetet för
de nationella målen om mänskliga rättigheter.
111
Regeringen kommer att bjuda in andra
stater som har eller överväger att
utarbeta nationella handlingsplaner för de
mänskliga rättigheterna till en konferens om
sådana handlingsplaner senast under 2008.
112
5.4
Arbetet inom Regeringskansliet
De mänskliga rättigheterna berör i stort sett
alla politikområden. Centrala frågor i arbetet
för de mänskliga rättigheterna är jämställdhet, icke-diskriminering, barnets rättigheter,
funktionshindrades rättigheter och de
nationella minoriteternas rättigheter. Dessa
frågor hör till olika politikområden som vart
och ett har egna mål och strategier och
ibland också egna handlingsplaner. Det har
framförts från flera håll att olika handlingsplaner som har beröring med de mänskliga
rättigheterna borde stämma bättre överens
med varandra. Det har också framförts att
de krav som ställs på myndigheterna när det
gäller frågor som har med de mänskliga
rättigheterna att göra borde vara bättre
samordnade.
förandet av handlingsplanen för de mänskliga rättigheterna.
Regeringen ger arbetsgruppen för
mänskliga rättigheter i uppdrag att
överväga hur samarbetet och utbytet av
erfarenheter och information i frågor som
rör de mänskliga rättigheterna kan fördjupas
och förbättras inom Regeringskansliet.
114
Se även: åtgärd 120 och 132.
Regeringen tillsätter under våren 2006
en arbetsgrupp för mänskliga rättigheter. Arbetsgruppen ska bestå av personer
från de olika departementen. Arbetsgruppen
får bland annat till uppdrag att följa genom113
29
29
6
6.1
Attitydpåverkande arbete m.m.
Inledning
Att det är viktigt med utbildning om de
mänskliga rättigheterna tas upp i flera
dokument om mänskliga rättigheter, bland
annat i FN:s allmänna förklaring om de
mänskliga rättigheterna, i FN-konventionen
om ekonomiska, sociala och kulturella
rättigheter och i barnkonventionen. Med
utbildning om mänskliga rättigheter menas
både utbildning inom skolan och på högre
utbildning samt utbildning för personer
som arbetar i den offentliga sektorn.
Läs mer: FN:s allmänna förklaring om de
mänskliga rättigheterna, artikel 26, FN:s
konvention om ekonomiska, sociala och
kulturella rättigheter, artikel 13(1) samt
FN:s konvention om barnets rättigheter,
artikel 28 och 29.
30
6.2
Utbildning om de mänskliga rättigheterna inom utbildningsväsendet
Utbildning om de mänskliga
rättigheterna i skolan
Mänskliga rättigheter som begrepp ingår
inte i dagens läroplaner för förskolan och
skolan. I dessa läroplaner talas dock om de
rättigheter och skyldigheter som gäller i ett
demokratiskt samhälle. Begreppet
mänskliga rättigheter används inte heller i
skollagen. Däremot sägs det i både grundoch gymnasieskolans kursplaner att
eleverna ska ha kunskaper om mänskliga
rättigheter. Skolan har också sedan ett
antal år på olika sätt arbetat med begreppet värdegrund, där de mänskliga rättigheterna kan sägas ingå som en del.
FN:s kommitté för ekonomiska, sociala
och kulturella rättigheter har uppmanat
Sverige att se till att undervisning om
mänskliga rättigheter ges på alla nivåer av
skolsystemet. Europarådets kommission mot
rasism och intolerans (ECRI) rekommende-
rade i sin rapport från december 2004 att
utbildning om mänskliga rättigheter införs
som ett obligatoriskt ämne i den svenska
skolan.
I ett kommande förslag om ny skollag
tänker regeringen föreslå att det ska
stå i lagen att utbildningen ska främja
respekten för de mänskliga rättigheterna.
115
De mänskliga rättigheterna är en
central del av skolans arbete med
demokratifrågor.
116
När en ny skollag införs kommer
regeringen också att se över läroplanerna. Det kommer att förtydligas i
läroplanerna att de mänskliga rättigheterna
är en central del av skolans demokratiuppdrag och att kunskap om de mänskliga
rättigheterna ska förmedlas inom skolan.
117
Utbildning om de mänskliga rättigheterna
inom högre utbildning
I utvärderingen av den första nationella
handlingsplanen för de mänskliga rättigheterna rekommenderades att man bör se
över i vilken mån utbildning om de mänskliga rättigheterna ingår i högre utbildningar.
Det är särskilt viktigt att se över utbildningar där studenterna i sin framtida yrkesroll får ett stort inflytande över respekten
för andra människors rättigheter. De referensgrupper som lämnade synpunkter när
handlingsplanen togs fram har också fört
fram att utbildning om mänskliga rättigheter bör ingå i vissa yrkesutbildningar. Det
är viktigt att utbildningen görs konkret och
knyts till praktiska situationer som kan uppstå i studenternas kommande yrkesliv.
Regeringen kommer under 2007 att ge
Högskoleverket i uppdrag att utreda
hur de mänskliga rättigheterna tas upp i
utbildningar där sådan kunskap är av stor
betydelse för den framtida yrkesutövningen.
118
Regeringen överväger om det finns
behov av att föra in krav på kunskaper
om de mänskliga rättigheterna i examensbeskrivningarna för vissa yrken eller om det
är möjligt att på annat sätt lyfta fram
kunskaper om de mänskliga rättigheterna i
den högre utbildningen.
119
6.3
Kompetensutveckling om mänskliga
rättigheter inom den offentliga förvaltningen samt domstolsväsendet
Kunskap om de mänskliga rättigheterna på
alla nivåer i samhället är en av de allra viktigaste metoderna för att säkra full respekt för
rättigheterna. Utbildningsinsatserna bör vara
genomtänkta och långsiktiga och följas upp.
De ska så mycket som möjligt anpassas till
den situation där kunskaperna ska användas.
Som beskrivits ovan kommer regeringen
på olika sätt att verka för att höja kunskaperna om de mänskliga rättigheterna i offentlig verksamhet. Regeringen kommer att förtydliga myndigheternas ansvar för de
mänskliga rättigheterna. Regeringen har även
föreslagit åtgärder för att höja kunskapen och
medvetenheten om de mänskliga rättigheterna inom kommuner och landsting (se
åtgärd 103 och 104 samt avsnitt 5.2).
Regeringen kommer under perioden
2006–2009 att låta genomföra utbildningar om de mänskliga rättigheterna för
120
31
handläggare och chefer inom Regeringskansliet.
Domstolsverket har sedan 2002 haft
121
ett uppdrag att regelbundet redovisa
hur FN:s konventioner om de mänskliga
rättigheterna och Europakonventionen tas
upp i utbildningar för domare. Domstolsverket är en av de myndigheter som har
särskilt stor betydelse för att de mänskliga
rättigheterna ska förverkligas. Därför blir
verket en av de myndigheter som kommer
att omfattas av en satsning på att öka
kunskapen och medvetenheten om
mänskliga rättigheter inom vissa myndigheter (se åtgärd 104).
32
6.4
Utbildningsmaterial om de
mänskliga rättigheterna
Det finns för lite utbildningsmaterial som
förklarar och sätter in de mänskliga rättigheterna i ett svenskt sammanhang. Regeringen gav därför 2005 i uppdrag åt Forum
för levande historia att samordna arbetet
med att ta fram utbildningsmaterial om
mänskliga rättigheter. I uppdraget ingick
också att kartlägga det utbildningsmaterial
om mänskliga rättigheter som redan finns
och visa på vilka områden det behövs nytt
utbildningsmaterial.
Regeringen kommer att ge Forum för
levande historia i uppdrag att från
och med 2007 löpande uppdatera kartläggningen av utbildningsmaterial om de
mänskliga rättigheterna.
122
6.5
Dialog om de mänskliga
rättigheterna
Det är angeläget att alla som arbetar för
att skydda och främja de mänskliga rättigheterna för en dialog med varandra. Det
gäller både personer i den offentliga och i
den privata sektorn, till exempel företag
och enskilda organisationer. Förtroendevalda har också en mycket betydelsefull
roll i arbetet för de mänskliga rättigheterna.
Regeringen kommer under perioden
2006–2009 att bjuda in förtroendevalda på nationell och kommunal nivå till
dialog om respekten för de mänskliga rättigheterna i Sverige.
123
Regeringen för löpande en dialog
med arbetsmarknadens parter och
enskilda organisationer om frågor som rör
mänskliga rättigheter, arbetsvillkor, miljö
och korruptionsbekämpning inom ramen
för ett samarbete som kallas Globalt
124
Ansvar. Regeringen kommer att fortsätta
denna dialog under perioden 2006–2009.
Regeringen kommer under 2006 och
2007 att genomföra Europarådets
kampanj Alla Olika Alla Lika, som ska öka
ungdomars kunskaper om mänskliga rättigheter och frågor om icke-diskriminering.
125
Regeringen har gett Samarbetsnämnden
för statsbidrag till trossamfund i uppdrag att fördjupa dialogen med trossamfunden om samhällets grundläggande värderingar. Uppdraget ska redovisas i december
2006.
126
Se även: åtgärd nr 112 och 133.
6.6
Språk- och informationsfrågor
I utvärderingen av den första handlingsplanen rekommenderas att en bredare
strategi om språk och mänskliga rättigheter
utarbetas. Även punktskrift och teckenspråk
bör vara med i den satsningen, enligt
utvärderaren. Många har framfört att det är
angeläget att samhällsinformation utformas
med tanke på människor med läs- och skrivsvårigheter eller olika typer av
funktionshinder.
Språkfrågor tas upp på flera ställen i
handlingsplanen. Frågor om de nationella
minoritetsspråken tas även upp i avsnitt
4.3. Frågor om förskolebarn med annat
modersmål än svenska tas upp i avsnitt
4.4 i samband med rätten till utbildning.
Regeringen har en webbplats om mänskliga rättigheter, www.manskligarattigheter.se.
Där kan man bland annat läsa internationella dokument om mänskliga rättigheter i
svensk översättning och nyheter om
mänskliga rättigheter.
Den nuvarande statliga språkvården
förstärks och inordnas i myndigheten
Språk- och folkminnesinstitutet (SOFI) från
och med juli 2006. Avsikten är bland annat
att förstärka arbetet för det svenska språket,
de nationella minoritetsspråken och det
svenska teckenspråket. Sametinget kommer
dock fortfarande att ha ansvaret för det
samiska språkarbetet.
127
Utredningen om teckenspråkets
ställning ska redovisa sitt uppdrag i
april 2006. Regeringen kommer sedan att
överväga vad som bör göras med anledning
av utredningens förslag.
128
Regeringen ger delegationen för mänskliga rättigheter (se åtgärd 103) i uppdrag att under 2006–2009 arbeta för att öka
spridningen av information och
kunskaper om mänskliga rättigheter till de
grupper som i dag inte nås i tillräcklig
omfattning.
129
33
7
Regeringens webbplats om mänskliga
rättigheter kommer under 2006 och
2007 att anpassas. Delar av webbplatsen ska
också översättas till olika språk, till
exempel de nationella minoritetsspråken.
Särskilda sidor för olika användargrupper,
till exempel myndigheter, ska också tas
fram.
130
Regeringen kommer under 2006–
2009 att arbeta för att öka spridningen av dokument om hur Sverige följer
internationella överenskommelser om
mänskliga rättigheter. Många sådana
dokument kommer även i fortsättningen
att översättas till svenska.
131
Uppföljning och utvärdering
Denna handlingsplan för de mänskliga
rättigheterna gäller fyraårsperioden
2006 –2009. Det är viktigt att arbetet med
att genomföra handlingsplanen följs upp
med jämna mellanrum. Som nämnts
tidigare tillsätter regeringen en arbetsgrupp för mänskliga rättigheter för att
arbeta med genomförandet av handlingsplanen (se åtgärd 113).
Regeringen ger arbetsgruppen för
mänskliga rättigheter i uppdrag att
följa upp genomförandet av denna handlingsplan och att redovisa uppföljningen
senast i mars 2010.
132
Regeringen kommer att bjuda in de
referensgrupper som lämnade synpunkter under arbetet med denna handlingsplan till ett halvtidsseminarium under
våren 2008. Under seminariet kommer
frågor om genomförandet av handlingsplanen att tas upp.
133
34
Regeringen kommer senast under
våren 2010 att låta utvärdera genomförandet av denna handlingsplan.
134
Regeringen kommer att påbörja
arbetet med den tredje nationella
handlingsplanen för de mänskliga rättigheterna senast under våren 2010.
135
Ordlista
Artikel
Regel eller paragraf i
en konventionstext.
Betänkande
Rapport eller förslag från
en särskild utredare eller
kommitté som tillsatts av
regeringen. Publiceras
vanligen i Statens offentliga utredningar (SOU).
Deklaration
Direktiv
En politisk förklaring av
stater och/eller internationella organisationer. En
deklaration kan behandla
olika frågor, till exempel
mänskliga rättigheter. Till
skillnad från konventioner
är deklarationer vanligtvis
inte juridiskt bindande utan
slår fast en politisk vilja.
Riktlinjer för hur en
verksamhet skall bedrivas
eller hur ett uppdrag skall
utföras, till exempel hur
en utredning skall arbeta.
Konvention
En konvention är en
juridiskt bindande överenskommelse, ett avtal, mellan
stater och/eller internationella organisationer, och kan
behandla olika frågor, till
exempel mänskliga rättigheter.
Folkrätten reglerar staters
och internationella
organisationers agerande
och förhållandet mellan
dem. Regler om mänskliga
rättigheter, humanitär rätt
och diplomati är exempel på
områden inom folkrätten.
Kvinnlig könsstympning
En sedvänja som innebär
att kvinnans yttre könsorgan
skärs bort eller andra ingrepp
i könsorganen.
Proposition
Förslag från regeringen till
riksdagen. Förslaget kan till
exempel gälla en ny lag.
En person som valts för att
under en viss period utföra
ett särskilt uppdrag och då
företräda sina väljare, till
exempel en riksdagsledamot
eller ledamot i kommun- eller landstingsfullmäktige.
Protokoll,
För att komplettera eller
fakultativt protokoll, förändra innehållet i en
tilläggsprotokoll
konvention (se konvention)
utarbetas protokoll. Dessa
kan vara fakultativa,
alltså frivilliga, protokoll
eller tilläggsprotokoll.
Diskriminerings- Test som syftar till att karttest
lägga om diskriminering
förekommer inom olika
områden i samhället.
Folkrätt
Förtroendevald
35
Ratificera
Regeringskansliet
Reservation
36
För att en stat ska bli
bunden av en konvention
är det vanligaste sättet att
staten först undertecknar
och sedan ratificerar konventionen. Genom ratifikationen
förklarar sig staten bunden
av konventionens innehåll.
Detta görs i de flesta stater
av regeringen efter beslut i
landets parlament (riksdag).
Den myndighet som förbereder regeringens ärenden
och i övrigt bistår regeringen. Regeringskansliet
består av Statsrådsberedningen, departementen och
Förvaltningsavdelningen.
En reservation är ett
ensidigt meddelande från en
stat om att staten inte tänker
följa vissa bestämmelser i en
konvention eller tillämpa
dem på ett annorlunda sätt.
Reservationer görs vanligtvis
i samband med ratifikation.
Resolution
En resolution är ett beslut
i en viss fråga i en internationell organisation såsom
FN och Europarådet.
Rättsordning
Det system av lagar och
andra rättsregler som är
gällande vid en viss tid på
en viss plats, till exempel
det svenska rättssystemet.
Underteckna
När en ny konvention utarbetats kan en stat underteckna den för att godkänna
textens utformning och
signalera att staten planerar
att ratificera den. Undertecknandet är alltså ofta
ett steg mot ratifikation.
Urfolk
Urfolk härstammar från
folkgrupper som bodde i
landet, eller i ett geografiskt
område som tillhörde landet,
vid tiden för erövring, kolonisation eller fastställande
av nuvarande statsgränser.
Dessa folkgrupper har behållit en del av sina egna sociala,
ekonomiska, kulturella och
politiska institutioner.
Övervakningskommitté
Inom ramen för flera
internationella organisationer,
till exempel FN och Europarådet, har det inrättats kommittéer med uppgift att övervaka hur staterna följer konventioner, bland annat om
mänskliga rättigheter. Dessa
kommittéer brukar kallas
övervakningskommittéer
eller granskningskommittéer.
Förkortningar
AV
Arbetsmiljöverket
FN
Förenta nationerna
prop.
Proposition
BO
Barnombudsmannen
Handisam
Brå
Brottsförebyggande rådet
Myndigheten för
handikappolitisk samordning
Ramkonventionen
CPT
Europarådets antitortyrkommitté
HO
Handikappombudsmannen
Europarådets ramkonvention
om skydd för nationella
minoriteter
HomO
Ombudsmannen mot
diskriminering på grund av
sexuell läggning
skr.
Skrivelse
SOFI
Språk- och folkminnesinstitutet
dir.
Direktiv
DO
Ombudsmannen mot
etnisk diskriminering
Ds
Departementspromemoria
ECRI
Europarådets kommission
mot rasism och intolerans
EU
Europeiska unionen
Europadomstolen
Den europeiska domstolen
för de mänskliga rättigheterna
Europakonventionen
Den europeiska konventionen om skydd för de
mänskliga rättigheterna och
de grundläggande friheterna
ILO
Internationella
arbetsorganisationen
SOU
Statens offentliga
utredningar
IMS
Institutet för utveckling av
metoder i socialt arbete
TCO
Tjänstemännens
Centralorganisation
JK
Justitiekanslern
Unesco
JO
Riksdagens ombudsmän
(Justitieombudsmannen)
FN:s organisation för
utbildning, vetenskap och
kultur
JämO
Jämställdhetsombudsmannen
UNHCR
FN:s flyktingkommissarie
Unicef
FN:s barnfond
WHO
Världshälsoorganisationen
Minoritetsspråks- Europarådets stadga om
konventionen
landsdels- eller minoritetsspråk
37
Navigare Kommunikation
Justitiedepartementet
103 33 Stockholm
www.regeringen.se