Predikan sexagesima 2017 Nykyrka och Sandhem
När mina barn var små så tittade vi ofta på Mumindalen, och
många av avsnitten innehöll små guldkorn, som liksom hängt
kvar, och idag vill jag börja med ett sådant citat. Mumin och
hans vänner har hjälpt häxan med något, och häxan är mycket
tacksam, och undrar om de önskar sig något. Just den här
gången är den jobbige och ganska opålitlige Stinky med i
sammanhanget och när han får frågan om han önskar sig något
vet han direkt vad han vill ha… Han önskar sig nämligen en
”nyckel som öppnar alla lås”.
De andra blir mycket misstänksamma mot hans önskan… Men
vi låter den inleda dagens predikan.
En nyckel som öppnar alla lås.
I serietidningar och magasin så avbildas ofta personer med en
ängel på ena axeln och en liten djävul på den andra axeln.
Bilden beskriver mycket träffande hur det är att vara
människa, vi har att lyssna till olika röster som vill olika saker.
Och man behöver inte vara någon större expert på området för
att inse att när fler väljer att lyssna på den onda rösten, så blir
det svårare för andra att välja den goda. När Europa fick möta
en lite större rännil än vanligt av alla flyktingar på vår jord,
blev det fort tydligt att när ett land stängde sina gränser,
hängde nästa på och snart var det svårare att välja att ta emot,
än att stänga ute. Så fungerar tillvaron både i stort och i smått.
Men när vi nu vet att det är så våra liv fungerar så blir det
ännu viktigare att förstå hur jag själv väljer, och det är där
dagens text och dagens predikan skall försöka landa.
När vi kommer in i dagens text har Jesus just presenterat en
mycket central del av sitt budskap och det som skall bli den
kristna tron… du måste äta Jesu kropp, och du måste dricka
Jesu blod för att vinna evigt liv.
Fortfarande än idag, så gnäller vissa i vår församling för att vi
skall fira mässan så ofta, det hjälper inte att just nattvarden är
den bästa beröringspunkten mellan dagens unga och
evangeliet, det hjälper inte att konfirmanderna frågar efter fler
nattvardstillfällen, och det hjälper inte att kyrkan i övrigt
väljer den vägen. Nej nattvarden är något besvärligt… Tänk er
då hur det var första gången som Jesus stod och berättade
detta. Ni skall äta och dricka av min kropp och mitt blod. Folk
blev helt enkelt arga och gick därifrån, det lät både äckligt och
konstigt.
Det är där vi kastas in i dagens evangelium, Jesus har
provocerat fram en reaktion som får folk att lämna honom, och
det är där det börjar…
Tänk er att det hade varit undertecknad komminister i
församlingen som varit med om det hela, så nervös jag hade
blivit, när Helvi hade ringt och sagt, att du Torbjörn den där
predikan du höll förra söndagen, har gjort folk väldigt arga, så
arga att de till och med lämnat svenska kyrkan. Ja då hade jag
börjat fundera på hur jag skulle kunna reparera skadan…
Kanske måste jag göra ett förtydligande, skriva något bra i
Kyrktuppen, eller försöka ringa och prata med dem som känt
sig illa behandlade…
Men så gör inte Jesus, nä han kliver liksom på i ullstrumporna
och fortsätter, tycker ni det här var krångligt vänta då till jag
kliver upp till himlen… Vad är det Jesus känner till om oss
människor som gör att han väljer så här?
Först tror jag att Jesus tydligare än någon annan, ser den här
ängeln och djävulen på våra axlar, och han gillar inte när den
onda makten får vår uppmärksamhet och han avskyr när
ondskan får krypa in i våra hjärtan och göra oss små och
rädda, för det är det som händer, både i storpolitiken och
hemma i köket, de andra blir farliga, opålitliga och du blir
svag och oviktig. Så har djävulen kört på de sista tusen åren…
Men Jesus vet också att alla människor har olika rum härinne,
vissa rum håller vi helst låsta och stängda, i andra rum släpper
vi mer gärna in andra personer. Men Jesus vill in i just de rum
som vi inte vill släppa in någon i, allra minst Jesus, vissa saker
är väl bäst om de får förbli glömda, gömda härinne, tänk bara
på vad du sa om din den där du vet häromdan hemma i köket
… Följaktligen vet Jesus, också att när han stoppar nyckeln i
de lås till vilka rum jag inte vill släppa in någon i, så kommer
det att bli ett fasligt liv. Det betyder inte nödvändigtvis att han
gjort fel, det betyder bara att han just gick in i ett förbjudet
territorium.
Vad är det då för ett förbjudet territorium som Jesus går in i
när han talar om nattvarden. Egentligen tror jag han välter hela
vår värld över ända. Jag är övertygad om att vi hade blivit
argare idag än vad de blev där och då, och då blev de ändå
väldigt arga.
Här ställer sig alltså en långhårig typ framför dig och påstår
inte bara att han är Gud, han påstår också att du måste äta upp
honom för att få leva… Ändå tror jag inte det är det absurda i
hela situationen som är problemet. Utan att själva
grundförståelsen av tillvaron som rasar ihop. Du har alltså
Gud så nära att du kan känna hans smak, och hans doft, Jag
har hör präster klaga på att Gud är dålig på att kommunicera
med oss, men nu är han plötsligt i precis allting.
Det finns inga gråa zoner där du kan strunta i vad som är gott
eller ont, utan Gud är med i allt, har åsikter om allt, och vill
påverka dig i allt, hela tiden. Hela idén om att det finns en
religiös eller andlig sfär som skiljer sig från det vanliga
världsliga livet faller sönder och du är indragen i allt.
Eller tänk er att du är på match i Nyhemshallen och ser MAIS
spela innebandy, och plötsligt mitt i andra perioden så stannar
matchen av och en av tränarna går fram till dig och säger
skynda dig in på plan du skall spela…
Det är det som händer… Gud stannar upp inför dig och säger
du skall spela nu. Du är en nyckelspelare i Guds plan. Inte
konstigt om första reaktionen kanske skulle vara att lyssna till
den andra rösten sen som inte vill dig väl. Och vad kommer
den rösten att säga? Kanske…
”Nu har prästen druckit för mycket av nattvardsvinet igen, att
det på riktigt skulle spela någon roll om du äter lite torrt
bröd… Okej att det kan vara stämningsfullt, men det har inget
med det vanliga livet att göra… Och att du skulle vara så
viktig att Gud väljer att dö och ge sin kropp just till dig.. Du
hör väl själv hur orimligt det låter…
Och mot den en ganska tyst röst på andra axeln ” Till vem
skulle du annars gå? Vem har det eviga livet?” Ja vem har
nyckel till livet, till ditt liv?
Att du sitter här i kyrkan idag, (eller att du läser det här)
betyder att Jesus redan har testat sin nyckel på dig och att ditt
hjärtas dörr har öppnat sig lite.
Kanske var det tydligt, så du hörde klicket i ditt hjärta när
dörren öppnade sig, kanske var det bara en liten putt som du
aldrig riktigt märkte.
Kanske känns det som om låset har rostat lite och det är svårt
att få kontakt. Då är det så bra ordnat att Jesus lämnar lite spår
efter sig, precis som vilken inbrottstjuv som helst. Har Jesus
en gång lyckats ta sig in i ditt hjärta, finns där spår. När tvivel
och mörker tränger sig på.
Jesus är lite klumpig som tjuv, han glömmer nämligen alltid
nyckeln. Du kan testa den så ofta du vill. Precis som Petrus
gör… Till vem skulle jag gå?
Jag tror inte att någon här inne vill tro att pengar är det
viktigaste i livet, de flesta av oss kanske tror det, men vi vill
inte tro det…
De flesta av oss vill inte att livet skall handla om att bli
berömd och få en fin titel. Flera av oss kanske tror det, men vi
vill inte tro det…
Och kanske tänker flera av oss att jag får mitt värde i hur
duktig jag är, därhemma eller på jobbet, eller någon
annanstans, eller vad grannarna eller vännerna säger om oss,
det finns många röster som pockar på din uppmärksamhet.
Men vi vill inte tro dem.
För när någon frågar vill vi svara.
Jag vill gå till Jesus för han är det ord som ger mig liv och ger
mitt liv ett sammanhang. Han är Guds helige..
Och är det så du längtar efter att svara. Så vet du att du redan
haft inbrott i ditt hjärta och att han lämnade kvar nyckeln.
Nyckeln som öppnar alla lås…
AMEN
