CEDAW/C/SWE/CO/7

CEDAW/C/SWE/CO/7
1 februari, 2008 Original: Engelska 08-22179 (E) *0822179*
FN:s kommitté för avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor
Fyrtionde sammanträde 14 januari - 1 februari, 2008
PRELIMINÄR OREDIGERAD VERSION
Avslutande anmärkningar avseende Sverige från kommittén för avskaffande
av all slags diskriminering av kvinnor
1. Kommittén har övervägt Sveriges sjätte och sjunde rapport (CEDAW/C/SWE/7) vid sina 827:e och 828:e möten,
den 25 januari 2008 (se CEDAW/C/SR.827 och 828) Kommitténs förteckning över gällande frågor återfinns i
CEDAW/C/SWE/Q/7 och den svenska regeringens svar återfinns i CEDAW/C/SWE/Q/7/Add.1.
Inledning
2. Kommittén lovordar konventionsstaten för inlämnandet av sin sjätte och sjunde rapport, som följde kommitténs
riktlinjer för förberedelse av periodiska rapporter och tog hänsyn till kommitténs föregående avslutande
anmärkningar. Kommittén lovordar konventionsstaten även för sina skriftliga svar på frågorna som togs upp av
förberedande arbetsgruppen och för den muntliga presentationen och svar på kommitténs frågor.
3. Kommittén lovordar konventionsstaten för deras delegation som leddes av den svenska integrations- och
jämställdhetsministern och som innefattade representanter från olika regeringsdepartement. Kommittén vill uttrycka
sin uppskattning av de raka, öppna och konstruktiva diskussioner som hölls mellan delegationen och kommittén
medlemmar.
4. Kommittén välkomnar konventionsstatens erkännande av det positiva bidrag som kommit från icke-statliga
organisationer för mänskliga rättigheter och kvinnoorganisation vid förberedandet av konventionsstatens rapport.
5. Kommittén noterar med glädje att konventionsstaten har ratificerat det fakultativa protokollet till konventionen i
april 2003.
Positiva aspekter
6. Kommittén välkomnar inrättandet av Integrations- och jämställdhetsdepartementet den 1 januari 2007 liksom
inrättandet av Jämställdhetsenheten på departementet vars uppgift är att bland annat samordna
jämställdhetsintegrering (gender mainstreaming) inom Regeringskansliet.
7. Kommittén välkomnar antagandet av en nationell handlingsplan för mänskliga rättigheter för perioden 2006-2009,
som fokuserar på skydd mot diskriminering, och utnämningen av Delegationen för mänskliga rättigheter. Båda dessa
bidrar till att skydda kvinnors mänskliga rättigheter. Kommittén välkomnar även antagandet i maj 2006 av nya
jämställdhetsprioriteringar.
8. Kommittén noterar med glädje den tiofaldiga ökningen av konventionstatens budget för jämställdhetspolitik och
antagandet av planen för jämställdhetsintegrering i Regeringskansliet 2004-2009 för att främja
jämställdhetsintegrering inom alla statliga organ.
9. Kommittén lovordar konventionsstaten för att i november 2007 ha antagit handlingsplanen för att motverka mäns
våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck och våld i samköniga relationer.
10. Kommittén välkomnar ändringen i utlänningslagen 2006, vilken tillgodoser möjligheten att ge flyktingsstatus till
personer som känner rädsla för förföljelse på grund av kön och sexuell läggning och som kommer att gynna
kvinnliga flyktingar.
11. Kommittén välkomnar även ändringen i abortlagen i november 2007 som tar bort kravet på att en kvinna måste
vara svensk medborgare, eller vara fast bosatt i Sverige, för att göra abort.
12. Kommittén gratulerar konventionsstaten för sitt bilaterala samarbetsprogram utformat för att främja och skydda
kvinnliga rättigheter i landets internationella biståndsverksamhet. Kommittén noterar med tillfredställelse att
konventionsstatens officiella bistånd till u-länder överstiger det internationella målet på 0.7 procent av BNP och
nyligen nådde 1.0 procent av BNP.
Nyckelområden för oro och rekommendationer
13. Kommittén erinrar sig konventionsstatens åtagande om att systematiskt och fortlöpande genomföra alla
bestämmelser i konventionen. De orosmoment och rekommendationer som kommittén identifierar i de
nuvarande avslutande anmärkningarna behöver därför prioriteras av konventionsstaten innan
nästkommande periodiska rapport avges. Följaktligen uppmanar kommittén konventionsstaten att fokusera
på dessa områden i sin implementering av konventionen och att redovisa genomförda åtgärder och uppnådda
resultat i sin nästkommande rapport. Kommittén uppmanar konventionsstaten att även sprida de avslutande
anmärkningar till alla berörda departement, till riksdagen och till rättsväsendet för att säkerställa full
implementering.
14. Kommittén är bekymrad över en ny statlig utredning som drar slutsatsen att regeringsformen i den svenska
grundlagen är könsblind, och könsomedveten, och att begreppet jämlikhet i grundlagen inte är i linje med
konventionen. Dessutom noterar kommittén avsaknaden av rättsliga referenser till konventionen med oro.
15. Kommittén uppmanar konventionsstaten att genomföra en grundlig, könsmedveten granskning av
Sveriges fyra grundlagar för att tillförsäkra att de är förenliga med konventionens alla bestämmelser.
Kommittén uppmuntrar konventionsstaten att överväga användning av sin kommande
antidiskrimineringslagstiftning för att bl.a. införliva konventionen i svensk lag, inklusive begreppet materiell
jämlikhet. Kommittén anmodar konventionsstaten att redovisa framsteg som görs i detta avseende i sin
nästkommande periodiska rapport, inklusive om konventionen har åberopats av kvinnor inför svensk
domstol.
16. Kommittén välkomnar regeringens nya initiativ för att förena nuvarande antidiskrimineringslagstiftning i en enda
antidiskrimineringslag som täcker sju diskrimineringsgrunder, inklusive diskriminering på grund av kön, och som
kommer att tillämpas inom de flesta samhällsområden. Kommittén ser även positivt på informationen om att
skadeståndet för diskriminering enligt lagen kommer att öka avsevärt. Dock är kommittén oroad över att
diskriminering mot kvinnor, med tanke på dess övergripande karaktär, kan blir mindre synlig och därigenom få
mindre uppmärksamhet.
17. Kommittén rekommenderar att konventionsstaten bör använda den nya antidiskrimineringslagen för att
förstärka det nationella regelverket för att främja, skydda och uppfylla kvinnors mänskliga rättigheter i
Sverige och uppmanar regeringen att se till att diskriminering mot kvinnor, med tanke på dess övergripande
karaktär, får tillräckligt med synlighet och uppmärksamhet.
18. Kommittén noterar att konventionsstaten har producerat en handbok om konventionen men är oroad över
konventionsstatens generella omedvetenhet om konventionen och det fakultativa protokollet i, särskilt i
kommunerna.
19. Kommittén rekommenderar att konventionsstaten arbetar mer på en ökad medvetenhet om konventionen
och det fakultativa protokollet och kommitténs allmänna rekommendationer bland domare, åklagare och
advokater för att säkerställa att konventionens tanke, mål och bestämmelser blir välkända och flitigt använda
i rättsliga processer. Kommittén rekommenderar även att konventionsstaten försöker åstadkomma en
bredare spridning av konventionshandboken.
20. Samtidigt som kommittén erkänner konventionsstatens utförliga system för jämställdhetsintegrering på
kommunal, läns- och statlig nivå, inklusive planen för jämställdhetsintegrering i Regeringskansliet 2004-2009, är
kommittén å andra sidan oroad över att planen saknar effektiva metoder för uppföljning och ansvarsfördelning,
inklusive sanktioner för överträdelser.
21. Kommittén uppmanar konventionsstaten att introducera effektiva metoder för uppföljning och
ansvarsfördelning på alla nivåer gällande systemet för jämställdhetsintegrering, inklusive planen för
jämställdhetsintegrering i Regeringskansliet 2004-2009, och att dessa metoder ska innefatta sanktioner för
överträdelser.
22. Medan kommittén välkomnar konventionsstatens försök att motverka stereotypa attityder och beteende som
diskriminerar mot kvinnor och bevarar ojämställdhet mellan kvinnor och män, är kommittén är också oroad över
fortlevande stereotypa attityder mot kvinnor som hotar deras rättigheter. Kommittén noterar med oro att sådana
attityder är särskilt vanliga i massmedia där kvinnor och män ofta avbildas på ett stereotypt sätt och att
sexualiseringen av det offentliga rummet förekommer i konventionsstaten.
23. Kommittén uppmanar konventionsstaten att vidta proaktiva och livskraftiga åtgärder för att eliminera
stereotypa attityder gällande kvinnors och mäns roller och ansvar, inklusive genom att höja medvetenhet och
genomföra utbildningskampanjer riktade mot både kvinnor och män samt massmedia. Kommittén
rekommenderar att konventionsstaten fortsätter att uppmuntra massmedia att främja kulturella
förändringar angående de roller och uppgifter som anses lämpliga för kvinnor respektive män, som krävs
enligt artikel 5 i CEDAW-konventionen. Kommittén uppmanar konventionsstaten att förstärka sina
strategier för att motverka sexualiseringen av det offentliga rummet och att vidta proaktiva åtgärder för att
tillförsäkra att medieproduktion och medietäckning är icke-diskriminerande och för att höja medvetenheten
för dessa frågor bland medieägare och andra berörda aktörer i branschen. Kommittén uppmuntrar
konventionsstaten att genomföra fördjupad forskning och studier om effekten av stereotypa könsroller på
implementeringen av konventionen. Kommittén uppmanar även konventionsstaten att göra en bedömning av
effekten av nuvarande åtgärder i detta sammanhang och utifrån denna bedömning identifiera brister och
ändamålsenligt anpassa och förbättra dessa åtgärder.
24. Kommittén är fortfarande oroad över den låga andelen kvinnor i höga befattningar, särskilt inom den akademiska
världen, där kvinnor blir färre ju högre upp på den akademiska stegen de kommer och där de i nuläget endast innehar
17 procent av professurerna. Även om kommittén noterar att informationen från delegationen om att regeringen
kommer att utveckla en strategi för jämställdhetsintegrering på arbetsmarknaden och i näringslivet, är kommittén
fortfarande oroad över den låga andelen kvinnor i höga chefsbefattningar och i privata bolagsstyrelser. Kommittén
beklagar också att de tillfälliga särskilda åtgärder som finns i lagstiftningen inte används systematiskt för att
påskynda implementeringen av faktisk materiell jämställdhet mellan kvinnor och män inom alla konventionens
områden och särskilt inom den privata sektorn.
25. Kommittén uppmanar konventionsstaten att förstärka arbetet med att uppmuntra en ökning av antalet
kvinnor på höga befattningar, särskilt inom akademin. Kommittén rekommenderar antagandet av proaktiva
åtgärder för att uppmuntra flera kvinnor att söka till höga befattningar och uppmuntrar konventionsstaten
att använda och effektivt implementera tillfälliga, särskilda åtgärder i enlighet med artikel 4, första stycket,
av konventionen, och med kommitténs allmänna rekommendation nr 25, för att påskynda förverkligandet av
kvinnors faktiska jämställdhet med män inom alla områden. Kommittén rekommenderar även att
konventionsstaten inkluderar bestämmelser i jämställdhetslagstiftningen för att tvinga fram användandet av
tillfälliga särskilda åtgärder, inklusive mål eller kvoteringar och med stöd av ett incitamentssystem, i både den
offentliga och den privata sektorn. Kommittén rekommenderar att den kommande strategin om
jämställdhetsintegrering på arbetsmarknaden och i näringslivet bör innehålla effektiva metoder för
uppföljning och ansvarsfördelning, inklusive sanktioner riktade mot arbetsgivare och andra berörda grupper
vid överträdelse av lagen. Kommittén kräver att konventionsstaten följer upp utvecklingen angående
kvinnors innehav av höga chefsbefattningar i syfte att ytterligare stödja målet med fler kvinnor på höga
befattningar genom juridiska eller politiska initiativ och att ge information om uppnådda resultat, inklusive
vederbörlig könsuppdelad statistik.
26. Kommittén noterar kvinnors fortsatta höga deltagande på arbetsmarknaden och åtgärder som konventionsstaten
har tagit för att stödja sådan deltagande, som gör det möjligt för båda kvinnor och män att förena arbetet med
familjelivet genom en förlängd föräldraledighet. Trots att kommittén noterar nya initiativ som konventionsstaten har
företagit sig, inklusive införandet av ett inkomstskatteavdrag år 2007, ett skatteavdrag för köp av hushållsnära
tjänster samt införandet av en jämställdbonus i föräldraförsäkringen i budgetpropositionen för 2008, är kommittén
fortfarande oroad över att mindre än 20 procent av föräldraledigheten tas ut av fäder och att kvinnor har flest
deltidsarbeten. Trots ändringen i jämställdhetslagen för att införa begreppet "lika och likvärdigt arbete" i lagtexten är
kommittén fortfarande orolig över den betydande yrkessegregationen och de bestående löneskillnaderna mellan
kvinnor och män.
27. Kommittén uppmanar konventionsstaten att prioritera förverkligandet av kvinnors faktiska jämställdhet
med männen på arbetsmarknaden för att uppnå full efterlevnad av artikel 11 i konventionen. Kommittén
uppmanar konventionsstaten att följa upp utvecklingen dels genom inhämtning och analys av statistik
uppdelad på kön, kompetens och deltids- kontra heltidsarbete inom olika branscher dels genom att studera
effekten av redan vidtagna åtgärder och uppnådda resultat. Kommittén uppmanar konventionsstaten att
utifrån detta genomföra nödvändiga åtgärder. Kommittén rekommenderar att konventionsstaten fortsätter
arbetet för att förena familje- och yrkesmässigt ansvar och för att främja en jämn fördelning av arbetet med
hem och familj mellan kvinnor och män, bl.a. genom att ge männen ökade incitament att använda sin rätt till
föräldraledighet. Kommittén uppmanar konventionsstaten att genomföra proaktiva konkreta åtgärder för att
eliminera yrkessegregation, både horisontellt och vertikalt, och för att utjämna löneskillnader mellan kvinnor
och män.
28. Även om kommittén lovordar konventionsstaten för de olika åtgärder som genomförts för att eliminera våld mot
kvinnor sedan inlämnandet av den senaste periodiska rapporten, inklusive handlingsplanen mot våld 2007, ny
lagstiftning om sexualbrott 2005 och utökandet av bestämmelserna i lagen om besöksförbud är kommittén
fortfarande orolig över den höga förekomsten av våld mot kvinnor och flickor, särskilt hedersrelaterad våld och brott
i nära relationer. Kommittén oroar sig även över den låga andelen åtal och fällande domar gällande våldsbrott i
konventionsstaten och beklagar att den svenska brottsstatistiken inte är könsuppdelade i relation till brottsoffren.
Vidare är kommittén orolig över slutsatserna från utredningen om socialtjänstens stöd till våldsutsatta kvinnor som
konstaterar att stödet varierar mellan kommunerna och att vissa kommuner inte har möjligheten att erbjuda skyddat
boende till alla kvinnliga våldsoffer, inklusive kvinnor med särskilda behov såsom kvinnor med funktionshinder.
Vidare beklagar kommittén bristen på statistik över antalet kvinnor och flickor som bor i Sverige och som har blivit
könsstympade.
29. Enligt den allmänna rekommendationen nr 19 uppmanar kommittén konventionsstaten att försäkra
implementeringen av övergripande åtgärdar för att motverka all slags våld mot kvinnor, inklusive våld i nära
relationer och hedersrelaterade brott. Kommittén uppmanar konventionsstaten att avsätta tillräckliga
ekonomiska resurser för att säkerställa en effektiv implementering av handlingsplanen mot våld 2007, att
studera och analysera alla fall av våld mot kvinnor, särskilt de fall som resulterar i kvinnomord, och att
implementera åtgärder för att förebygga sådant våld, ge skydd, stöd och service till brottsoffren samt straffa
och rehabilitera förövarna. Kommittén uppmanar även konventionsstaten att inhämta statistik uppdelad på
kön, ålder och våldstyp samt relationen mellan förövaren och offret. Kommittén uppmuntrar
konventionsstaten att i sin nästkommande rapport tillhandahålla statistik över antalet kvinnor och flickor
som bor i Sverige och som har blivit könsstympade.
Kommittén uppmuntrar även konventionsstaten att vidta nödvändiga åtgärder för att försäkra bättre
samarbete mellan staten, länsstyrelserna och kommunerna. Vidare uppmanar kommittén konventionsstaten
att följa upp tillhandahållandet av socialtjänst i syfte att garantera tillgång till tillräckligt många
kvinnojourer, utrustade så att de kan ta emot kvinnor med funktionshinder, över hela landet. Tillräcklig
finansiering måste också ges till detta ändamål.
30. Kommittén noterar ett antal åtgärder som konventionsstaten har genomfört för att motverka människohandel,
inklusive ratificeringen av FN:s tilläggsprotokoll om förebyggande, bekämpande och bestraffande av handel med
människor, särskilt kvinnor och barn, som kompletterar FN:s konvention mot gränsöverskridande, organiserad
brottslighet, ändringen i brottsbalken 2002 som införde en bestämmelse som kriminaliserade människohandel och
möjligheten att utfärda tidsbestämda uppehållstillstånd till människohandelns brottsoffer och vittnen. Samtidigt
noterar dock kommittén med oro förekomsten av handel med kvinnor och flickor till Sverige och bekymrar sig för att
kommittén har försetts med otillräcklig statistik över kvinnor och flickor som har utsatts för människohandel.
Kommittén oroar sig även över förekomsten av människohandel med flickor, prostitution och relaterade handlingar
som svenska medborgare är delaktiga i utomlands.
31. Kommittén uppmanar konventionsstaten att vidta alla lämpliga åtgärder för att bekämpa all slags
människohandel med kvinnor. Kommittén vill att konventionsstaten i sin nästkommande rapport
tillhandahåller övergripande information och statistik rörande människohandel med kvinnor och flickor samt
information om effekten av vidtagna åtgärder och uppnådda resultat, inklusive den kommande nationella
handlingsplanen för bekämpande av människohandeln. Kommittén uppmuntrar konventionsstaten att ta stor
hänsyn till rekommendationerna som läggs fram av den särskilda FN rapportören för våld mot kvinnor, dess
orsak och effekter, till följd av hennes besök i Sverige (A/HRC/4/34/Add.3 den 6 februari 2007) vid
utformningen av det nationella programmet. Kommittén uppmanar konventionsstaten att förstärka
lagstiftningen så att den tillåter åtal av svenska medborgare som är delaktiga i sexuellt utnyttjande av flickor
utomlands och införa ett förbud mot att återutfärda pass till personer som har släpps mot borgen. Kommittén
rekommenderar att konventionsstaten fortsätter med sitt bilaterala, regionala och internationella samarbete
för att ytterligare begränsa detta fenomen, bl.a. gällande konventionsstatens strategi mot "fattigdom och
människohandel".
32. Medan kommittén noterar informationen från delegationen om en schemalagd utvärdering under 2008 av
förbudet mor prostitution, inklusive effekterna av införandet av sexköpslagen 1999 beklagar kommittén samtidigt
bristen på information och statistik rörande förekomsten av prostitution i konventionsstaten, inklusive dold
prostitution.
33. Kommittén vill att konventionsstaten i sin nästkommande periodiska rapport tillhandahåller fullständig
information och statistik rörande utnyttjandet av kvinnor i prostitution, inklusive dold prostitution.
Konventionsstaten bör också tillhandahålla information om resultatet av den kommande utvärderingen av sin
politik angående prostitution, inklusive effekten på kvinnor i prostitution samt på efterfrågan på sexuella
tjänster, samt på åtgärder som har vidtagits för att följa upp resultaten från utvärderingen.
Konventionsstaten uppmuntras att fortsätta att utforma strategier och program för att förhindra kvinnor
från att ge sig in i prostitutionen och upprätta rehabiliterings- och stödprogram för kvinnor och flickor som
vill sluta med prostitution, inklusive information och stöd med anknytning till olika försörjningsalternativ.
34. Kommittén uttrycker sin oro över resultaten i nya rapporter från Socialstyrelsen som pekar på brister i
jämställdheten i hälso- och sjukvården, till exempel att kvinnor och män har olika tillgång till avancerade medicinska
behandlingar och utformningen av standarddiagnoser som används i sjukvården. Kommittén är också orolig över att
kvinnor lider mer av stressrelaterade sjukdomar, använder sjukvården oftare, äter mer medicin och har högre
sjukfrånvaro än män. Vidare uttrycker kommittén sin oro över en allt sämre psykisk hälsa bland unga flickor, bl.a.
ökad konsumtion av alkohol och droger, flera självmordsförsök och annan självtillfogad skada.
35. Kommittén uppmanar konventionsstaten att genomföra ytterligare undersökningar och forskning för att
särskilja problemens omfattning och förstå orsakerna, samt att fortsätta arbetet med att förbättra hälso- och
sjukvården och integrera ett könsperspektiv i alla hälsoprogram, vård och reformer i linje med kommitténs
allmänna rekommendation nr 24 så att alla kvinnor och män i alla delar av landet har samma tillgång till
ändamålsenlig och tillräcklig hälso- och sjukvård. Kommittén uppmuntrar konventionsstaten att vidta
nödvändiga åtgärder för att motverka unga flickors allt sämre psykiska hälsa, för att förebygga och bekämpa
alkohol- och drogmissbruk, förebygga självmord och förstärka både förebyggande och avhjälpande program
för psykisk hälsa samt avsätta tillräckligt med ekonomiska resurser för en framgångsrik implementering av
sådana program.
36. Kommittén är oroad över att konventionsstatens nuvarande lagstiftning gällande bodelning vid skilsmässa kanske
inte motverkar könsbaserade ekonomiska skillnader mellan makarna i tillräckligt stor omfattning på grund av den
rådande könssegregeringen på arbetsmarknaden och att kvinnor i större utsträckning utför obetalt arbete.
37. Kommittén uppmanar konventionsstaten att utreda skilsmässans ekonomiska effekter för båda makarna,
med särskild hänsyn till männens starkare humankapital och förbättrade inkomstmöjligheter beroende på att
de ofta har en karriär med heltidsarbete utan avbrott. Kommittén rekommenderar att konventionsstaten ser
över sin nuvarande lagstiftning mot bakgrund av forskningen och inkluderar information om detta i sin
nästkommande periodiska rapport.
38. Medan kommittén noterar de åtgärder vidtagna i syfte att förbättra integreringen av invandrar-, flykting- och
minoritetskvinnor i det svenska samhället och att få ut dessa kvinnor på arbetsmarknad är kommittén fortfarande
bekymrad över kvinnornas mänskliga rättigheter och att de fortfarande utsätts för flerfaldig diskriminering.
Kommittén noterar att handlingsplanen mot våld 2007 erkänner kvinnor med invandrar- eller utländsk bakgrund som
en särskilt utsatt grupp som behöver särskilt skydd men förblir samtidigt oroad över våldet och diskrimineringen de
utsätts för på grund av deras kön. Kommittén är också bekymrad över en ny regel från 2007 där utländska
medborgare bara kan skaffa ID-handlingar tillsammans med en nära anhörig, vilket kan påverka misshandlade
utländska kvinnor negativt. Kommittén noterar dock delegationens uttalande om att regeln skall ses över. Samtidigt
som kommitén noterar utnämningen av Rådet för romerska frågor är kommittén fortfarande bekymrad över
resterande diskrimineringsformer som samiska och romerska kvinnor upplever i olika sammanhang.
39. Kommittén uppmanar konventionsstaten att intensifiera arbetet med att eliminera diskrimineringen av
invandrar-, flykting- och minoritetskvinnor. Kommittén uppmuntrar konventionsstaten att vara pådrivande i
sitt arbete med att förebygga diskriminering av dessa kvinnor, båda i deras egna samhällen och i det svenska
samhället i stort, att motverka våld mot dem, öka deras medvetenhet angående tillgång till socialtjänst och
rättsliga åtgärder samt göra dem medvetna om deras rätt till jämställdhet och icke-diskriminering.
Kommittén uppmuntrar också konventionsstaten att vidta effektiva åtgärder för att integrera dessa kvinnor
på den svenska arbetsmarknaden. Vidare uppmuntrar kommittén konventionsstaten att se över regeln om
ID-handlingar från 2007. Vidare uppmanar kommittén konventionsstaten att genomföra regelbundna och
omfattande undersökningar om diskriminering mot invandrar-, flykting- och minoritetskvinnor och att
inhämta statistik om deras situation gällande sysselsättning, utbildning och hälsa samt om all slags våld som
de kan utsättas för och att ge sådan information i sin nästkommande periodiska rapport.
40. Trots inrättandet av ett nytt statligt verk den 1 januari 2006 för att säkerställa den kort- och långsiktiga
implementeringen av den statliga handikappolitiken är kommittén fortfarande bekymrad över att kvinnor med
funktionshinder utsätts för flerfaldig diskriminering, bl.a. när det gäller tillgång till utbildning, sysselsättning, hälsooch sjukvård och skydd mot våld, och att de inte ses som en särskild grupp med särskilda behov. Kommittén
beklagar avsaknaden av tillräcklig information och statistik angående hur konventionsstatens lagstiftning och politik
i den sociala sektorn påverkar kvinnor med funktionshinder samt bristen på data angående våld mot dessa kvinnor.
41. Kommittén uppmanar konventionsstaten att intensifiera sitt arbete med att eliminera diskriminering mot
kvinnor med funktionshinder, att motverka våld mot dessa kvinnor och att erkänna dem som en särskild
grupp med särskilda behov. Kommittén uppmanar konventionsstaten att vidta effektiva åtgärder för att
integrera dessa kvinnor på den svenska arbetsmarknaden och att genomföra regelbundna och omfattande
undersökningar om diskriminering mot dem, inhämta statistik om deras situation gällande sysselsättning,
utbildning och hälsa och på all slags våld som de kan utsättas för och ge sådan information i sin
nästkommande periodiska rapport.
42. Kommittén uppmanar konventionsstaten att, med hänsyn tagen till sina åtaganden enligt konventionen,
fortsätta att utnyttja Pekingdeklarationen och handlingsplattformen, vilka förstärker konventionens
bestämmelser. Dessutom anmanar kommittén konventionsstaten att inkludera information om detta i sin
nästkommande periodiska rapport.
43. Kommittén understryker att en total och effektiv implementering av konventionen är oumbärlig för att
uppnå FN:s millenniemål.
Kommittén påkallar integreringen av ett könsperspektiv och en tydlig spegling av konventionens
bestämmelser i allt arbete med att uppfylla millenniemålen och uppmanar konventionsstaten att inkludera
information om detta i sin nästkommande periodiska rapport.
44. Kommittén noterar att konventionstatens efterlevnad av de nio stora internationella MR-instrumenten1
förbättrar kvinnors mänskliga rättigheter och grundläggande friheter på livets alla områden. Kommittén
uppmuntrar därför den svenska regeringen att överväga att ratificera de fördrag som den ännu inte har
undertecknat, nämligen den internationella konventionen om skydd för alla migrerande arbetare och deras
familjemedlemmar och konventionen om skydd mot påtvingat försvinnande samt konventionen om
rättigheter för personer med funktionshinder.
45. Kommittén anmodar att de nuvarande avslutande anmärkningarna ges en bred spridning i Sverige för att
höja medvetenheten bland folket, inklusive regeringstjänstemän, politiker, riksdagsledamöter och kvinno- och
MR-organisationer för stegen som har vidtagits för att försäkra kvinnors formella rättigheter (de jure) och
faktisk jämställdhet (de facto) och de ytterligare åtgärder som krävs i detta avseende. Kommittén uppmanar
konventionsstaten att utöka spridningen, i synnerhet till kvinno- och MR-organisationer, av konventionen, det
fakultativa protokollet (tilläggsprotikollet), kommitténs allmänna rekommendationer, Pekingdeklarationen
och handlingsplattformen (Platform for Action - PoA) och resultatet från generalförsamlingens tjugotredje
sammanträde "Kvinnor 2000: jämställdhet, utveckling och fred på 2000-talet".
46. Kommittén uppmanar konventionsstaten att svara på de orosmoment som uttrycks i de nuvarande
avslutande anmärkningarna i sin nästkommande periodiska rapport enligt artikel 18 i konventionen.
Kommittén inbjuder konventionsstaten att inlämna sin åttonde periodiska rapport, som skall vara kommittén
tillhanda senast i september 2010 och sin nionde periodiska rapport, som skall vara kommittén tillhanda
senast i september 2014, i en sammanslagen rapport senast i september 2014.
__________________
1 Konventionen
om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter,
Konventionen om avskaffandet av all former av rasdiskriminering, Konventionen om avskaffandet av all slags diskriminering mot
kvinnor, Konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig och förnedrande behandling eller bestraffning, Konventionen om barnets
rättigheter, Konventionen om skydd för alla migrerande arbetare och deras familjemedlemmar, Konventionen om skydd mot påtvingat
försvinnande och konventionen om rättigheter för personer med funktionshinder.