Växande tro Men välsignad är den man som förtröstar på HERREN, den som har HERREN till sin förtröstan. Han är som ett träd planterat vid vatten och som sträcker ut sina rötter till bäcken. Det fruktar inte om hetta kommer, dess löv är alltid gröna. Det blir inte förskräckt om ett torrt år kommer, och det upphör aldrig att bära frukt. (Jer 17:7-8) Jag vill lära känna Kristus och kraften från hans uppståndelse och delar hans lidanden genom att bli lik honom i en död med honom, i hoppet om att nå fram till uppståndelsen från de döda. Inte som om jag redan har gripit det eller redan har nått det målet, men jag jagar efter att gripa det, eftersom jag själv har blivit gripen av Kristus Jesus. Bröder, jag menar inte att jag redan har gripit det, men ett gör jag: jag glömmer det som ligger bakom och sträcker mig mot det som ligger framför och jagar mot målet för att vinna segerpriset, Guds kallelse till himlen i Kristus Jesus. (Fil 3:10-14) Visst är det underbart när våren bryter fram som den gjort nu under veckan? Vi är inne i maj, och jag kan riktigt förundras när jag går ute och ser hur Livets obetvingliga krafter bryter fram och det kommer knoppar och blommor och löv. Vi är också inne i påsktiden, denna tid av 40 dagar mellan uppståndelsen och Kristi himmelsfärd när vi särskilt får leva med Jesu uppståndelse för ögonen. Jesus sade: ”Om inte vetekornet faller ner i jorden och dör, så förblir det ett ensamt korn. Men om det dör, så bär det rik frukt” (Joh 12:24). Gud sådde sitt vetekorn Jesus ner i graven, men upp växte något som är så mycket större och härligare och vackrare än det enkla vetekornet: Kristus uppstånden i härlighet, och med honom Kristi Kyrka, Kristi kropp, Herrens vingård och älsklingsplantering. För vi vet vad Jesus sade: Jag är vinstocken, ni är grenarna (Joh 15:5). Du som är döpt in i Kristus och tror på honom, du är förenad med honom i din ande. Och precis som saven stiger i träden, så vill Jesus låta sitt uppståndelseliv få flöda fram och fylla ditt liv med sitt goda. Han sade: Om någon förblir i mig och jag i honom, så bär han rik frukt. Temat idag är ”Växa i tro”. TILLVÄXTFAKTORER Och om man då ser på ett träd som växer frodigt och grönt, som vi hörde i den gammaltestamentliga texten – hur får man ett träd att växa? Jag är nu ingen grönfingrad expert på det området (det vet alla som varit hemma hos mig och sett mina krukväxter!), men några saker vet jag: Det måste få ljus från solen. Det måste vara stadigt rotat, inte ryckas upp hit och dit. Och rötterna måste hämta upp dels vatten från den livgivande källan, och dels näringsämnen och mineraler att använda som byggstenar för sin växt. 1 Och så är det med oss som kristna i vårt andliga liv. Grunden är ljuset, Guds nåd som vi hör i välsignelsen varje gudstjänst: ”Gud låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig”. Vi får ha blicken lyft mot himlen och fötterna stadigt på jorden. Vi behöver rötter, vi behöver ett fördolt liv härinne med Gud, ett liv som människor inte kan se och berömma men som ger oss kraft och vitalitet. Ett träd kan ha lika mycket rötter under jord som det har grenar över jord, och om det är balans mellan det inre och det yttre, då finns det stabilitet även när stormarna kommer. Att växa i tro innebär framför allt att få rötter, att växa i det osynliga. Och så nämnde jag att rötterna ska hämta upp dels vatten, det levande vattnet som står för kontakt med den helige Ande i bön, och dels näringsämnen och byggstenar. Vad är vår näring som kristna? Paulus skriver: ”Tron kommer av predikan, och predikan av Kristi ord” (Rom 10). Om vi tar in Guds ord och inte bara låter det passera rätt igenom och ut på andra sidan, utan verkligen tar in det och gör det till en integrerad del av vårt liv, då får vi uppleva att det växer ett liv och en kraft och en kärlek därinne. GRIPEN AV KRISTUS JESUS Kommer du ihåg vad Paulus delade i Filipperbrevet 3? Han delar något av sitt hjärtas djupaste längtan med oss: ”Jag vill lära känna Kristus och kraften från hans uppståndelse… . Inte som om jag redan har gripit det eller redan har nått det målet, men jag jagar efter att gripa det, eftersom jag själv har blivit gripen av Kristus Jesus.” Gripen av Kristus Jesus. Har du varit med om det någon gång – att bli gripen av Jesus? Hur var det när du först kom till tro, när du först började ana vem Jesus är och du fattade att han faktiskt ser dig, att han har något för dig? Att han har en famn för dig, och en väg för dig? Kände du då den där viskningen inom dig som Paulus viskar till oss: Jag vill lära känna Kristus? Förstå hans vägar, höra hans röst, se hans väg för ditt liv? Hur har din väg sett ut sedan dess? Känner du att du är kvar i det flödet, i den växten? För de allra flesta av oss så blir det något som kommer emellan så att vi tappat den nära kontakten. När Jesus talar till församlingen i Efesos, säger han: ”Men det har jag emot dig, att du har övergett din första kärlek. Tänk därför på varifrån du har fallit, och omvänd dig och gör dina första gärningar” (Upp 2:4). VÄXA STEGVIS Men här vill jag säga en sak och dela en lärdom som jag har fått: det kristna livet växer inte linjärt. De som vandrar med Jesus har i alla tider fått uppleva att det inte växer från 2 härlighet till härlighet livet igenom. Det finns årstider i vårt andliga liv, och det går inte alltid att klamra sig fast vid hur det en gång var, utan ibland måste vi släppa det gamla och fråga oss: Vad håller Jesus på att göra just nu i mitt liv? Han är den levande Guden, inte en död avgud som vi har full kontroll över. Lärjungarna och Petrus fick uppleva det här. Han stod vid stranden och fiskade när det kommer en man som talar så som ingen människa har talat förut. Så han släpper allt och följer honom och blir hans lärjunge, så att han får höra hans röst varje vaken minut. Men en dag säger Jesus att nu är du tillräckligt fullärd för att gå ut och predika själv. Så han sänder ut Petrus, och Petrus får stiga ut ur sin bekvämlighetszon och växa in i nästa steg. Och det funkar jättebra, och han kommer glädjestrålande tillbaka till Jesus och avlägger rapport. Men när Petrus behärskar det steget och tycker att ”nu har vi det väl bra?”, då börjar Jesus gå åt ett helt annat håll. Mot Jerusalem. Och han talar om ett kors, ett lidande och en död. Och en uppståndelse på andra sidan. Och Petrus protesterar, vi har det väl bra som vi har det nu? Men Jesus får säga: ”Det jag gör förstår du inte nu, men längre fram ska du förstå det” (Joh 13:7). Det blir en väldigt smärtsam process för Petrus, när all hans framgång som predikant monteras ner inför Korset. Det är en erfarenhet som miljoner troende genom alla tider har fått uppleva, det som kallas ”själens dunkla natt”. Men den smärta som han känner, det är en växtvärk. Det finns ett syfte med nedmonteringen av hans framgång, det finns ett syfte med Korset: att frälsningen ska gå på djupet. Jag vet inte var du befinner dig i ditt andliga liv just nu. Om det är solig maj eller blåsig november. Men om du känner av själens mörka natt, så vill jag uppmuntra dig: det finns ett syfte. Och det finns ett slut. För till slut kommer påskdagens morgon, med återseendets glädje. Men inte heller det stadiet fick Petrus hålla fast i, för sedan kom Kristi himmelsfärd. Men nu hade han lärt sig att låta den Uppståndne få råda, och han återvände till himlen för att den helige Ande skulle få flytta in. När Petrus gav Jesus frihet att få växa och vara annorlunda än han dittills hade trott, då fick han också uppleva en fördjupning och en helhet och en gemenskap med den helige Ande. TILLSAMMANS MED ALLA DE HELIGA Och här kan jag återigen bli lite personlig. Jag har fått uppleva flera perioder av själens dunkla natt, när tron börjar eka lite tom och man undrar: var är Gud någonstans? Vad jag då har fått göra, det har varit att bredda mig. Bibeln talar om att ”tillsammans med alla de heliga… lära känna Kristi kärlek” (Ef 3:18-19). När tron började skramla lite tomt och jag nådde en punkt där jag liksom inte kunde växa längre, var jag 3 tvungen att bredda mig utanför vår frikyrkliga tradition, för att få kontakt med de urkristna kraftkällorna i de historiska kyrkorna. Det började med en bok av Bo Giertz som var biskop här i stan, och så det exempel som våra tidigare pastorer här i Opal har gett: Claes Eliasson som lärde mig Tidegärden och Taizé, och så Anna som har låtit sig berikas av den katolska traditionen och retreatrörelsen med Magnus Malm. Retreat är något som har varit till ovärderlig hjälp för mig att växa. Retreat handlar om att dra sig undan för en tid i stillhet, för att finna var man är någonstans i sitt andliga liv med Gud. Och det är inte för alla – men man kan väl säga att om man kommer upp i en ålder när det plötsligt inte känns lika häftigt att åka på konferens, då kan man börja fundera på om man inte är mogen för att åka på retreat istället. VI MÅSTE VÄXA För hur man än går till väga, vilka sätt man än hittar som passar för just mig, så hör det till livets realiteter att vi måste växa. För våren är här. Livets och uppståndelsens kraft vill bryta fram i dig, genom Guds Ande som bor i dig. Han vill blomma ut i kärlek och hopp och tro, i skaparkraft och glädje och kreativitet. Och det är min förhoppning och bön att vi alla skulle våga tro det. Att vi skulle våga räta på ryggen och sträcka vårt hjärta mot Gud och strunta blankt i all vår rädsla för vad människor ska tycka och tänka – och låta hans liv förlösas inom oss. Jag vill avsluta med att läsa bibeltexten igen: Jag vill lära känna Kristus och kraften från hans uppståndelse och delar hans lidanden genom att bli lik honom i en död med honom, i hoppet om att nå fram till uppståndelsen från de döda. Inte som om jag redan har gripit det eller redan har nått det målet, men jag jagar efter att gripa det, eftersom jag själv har blivit gripen av Kristus Jesus. Bröder, jag menar inte att jag redan har gripit det, men ett gör jag: jag glömmer det som ligger bakom och sträcker mig mot det som ligger framför och jagar mot målet för att vinna segerpriset, Guds kallelse till himlen i Kristus Jesus. (Fil 3:10-14) 4