MITTUNIVERSITETET
Institutionen för Socialt Arbete
ÄMNE: Socialt arbete, C-kurs
HANDLEDARE: Yngve Mohlin
SAMMANFATTNING: De ungas psykiska ohälsa är ett vanligt ämne i
dagens mediala debatt. Studier har på senare år klargjort att denna ohälsa ökat
de senaste årtiondena. Andra studier diskuterar möjliga åtgärder till den
psykiska ohälsan medan ett fåtal av dem vänder sig till de verkliga experterna
i frågan, nämligen ungdomarna själva. Syftet med denna studie är fyrfaldigt:
(1) att få en ökad förståelse för hur förstaårsgymnasister uppfattar det
befintliga stöd skolan erbjuder för att stävja och motverka psykisk ohälsa; (2)
att diskutera om stödet överensstämmer med elevernas efterfrågan; (3) att
undersöka attityder till psykisk ohälsa inom vänskapskretsen och att (4) ta
reda på eventuella könsdifferenser. Studien genomfördes i enkätform och
ställdes till förstaårsgymnasister i Östersunds kommun. Resultatet visar att
eleverna generellt sett är positiva till det stöd skolan erbjuder och att
acceptansen till psykisk ohälsa inom vänskapskretsen var god. Trots det
uppger nästan hälften av eleverna att de inte vill träffa en kurator om de mår
psykiskt dåligt.
NYCKELORD: psykisk ohälsa, ungdomar, elevhälsan,
kurator, könsdifferenser
TITEL:
Hur skolan bemöter elevers psykiska ohälsa
- en studie om förstaårsgymnasisters upplevelser
av elevhälsan
FÖRFATTARE: Emelie Karlsson
Tove Ås
DATUM:
December 2009
Förord
Att gemensamt skriva den här uppsatsen har varit som en intressant, rolig, utmanande och
lärorik resa. En resa som fått oss att samarbeta, tänka och diskutera. Den har lockat fram
nyfikenhet att lära oss mer, fått oss upprörda över samhällets brister och rörda över
medmänniskors engagemang. Resan började tack vare er:
Elever som valde att delta i studien.
Lärare som delade med er av lektionstid.
Rektorer som gav oss tillåtelsen och förtroendet.
TACK!
Innehållsförteckning
1 INLEDNING ....................................................................................................................... 1
1.1
Problemformulering ................................................................................................... 1
1.2
Syfte ........................................................................................................................... 2
1.3
Frågeställningar .......................................................................................................... 2
1.4
Begreppsförklaringar och disposition ........................................................................ 2
1.4.1 Psykisk ohälsa ........................................................................................................ 2
1.4.2 Ungdomar ............................................................................................................... 3
1.4.3 Disposition ............................................................................................................. 3
1.5
Elevhälsan .................................................................................................................. 3
1.5.1 Nationell nivå ......................................................................................................... 3
1.5.2 Kommunal nivå ...................................................................................................... 4
1.5.3 Skolorna ................................................................................................................. 4
2 METOD............................................................................................................................... 5
2.1
Kvantitativ metod ....................................................................................................... 5
2.2
Urval ........................................................................................................................... 6
2.3
Enkäten ....................................................................................................................... 7
2.4
Reliabilitet och validitet ............................................................................................. 7
2.5
Metodöverväganden och metodproblem .................................................................... 8
2.6
Forskningsetiska överväganden ................................................................................. 8
3 TIDIGARE FORSKNING .................................................................................................. 9
3.1
Ungdomars psykiska ohälsa ....................................................................................... 9
3.2
Orsaker till ungdomars psykiska ohälsa ................................................................... 10
3.3
Åtgärder till ungdomars psykiska ohälsa ................................................................. 11
3.4
Genus och könsdifferenser ....................................................................................... 13
4 RESULTATREDOVISNING ........................................................................................... 15
4.1
Skolans stöd.............................................................................................................. 15
4.2
Elevernas förtroende för elevhälsan ......................................................................... 18
4.3
Acceptans av psykisk ohälsa .................................................................................... 20
4.4
Genus: könsdifferenser ............................................................................................. 21
4.4.1 Förtroendeskalan .................................................................................................. 23
4.4.2 Acceptansskalan ................................................................................................... 26
5 SAMMANFATTANDE DISKUSSION ........................................................................... 29
Referenser ......................................................................................................................... 32
Internetreferenser .............................................................................................................. 33
Bilaga 1
1
INLEDNING
Ungdomars psykiska hälsa har under de senaste två decennierna kontinuerligt försämrats
(Statens Offentliga Utredningar [SOU] 2006:77). I Committee on the Rights of the Childs
[CRC] (2009) skriftliga rekomendationer uppmanas Sverige att utöka arbetet för ungas
psykiska mående såväl genom förebyggande arbete som direktinsatser. Ungdomstiden är en
händelserik period som präglas av förändring och valsituationer, hur ungdomstiden utvecklar
sig och under vilka omständigheter unga växer upp spelar ofta en väsentlig roll för hur
vuxenlivet blir (Ungdomsstyrelsen, 2007). ”En vuxen får lättare problem om barn- och
ungdomstiden är svår och trasslig” säger Anna Kåver i artikeln ”Tonårshjärnan baxnar” till
tidningen Forskning och Framsteg (Fredholm, 2007:1). Skolan är för ungdomarna en central
arena där mycket tid spenderas och den fyller även en viktig funktion under
identitetsskapandet (Ungdomsstyrelsen, 2009). Inom forskningen och i dagens mediala debatt
ligger fokus ofta på att flickor och unga kvinnor lider av större psykisk ohälsa än pojkar.
Under de senaste 20 åren har glappet mellan flickor och pojkar varit oförändrat, men senare
mätningar uppvisar att pojkarnas siffror tenderar att närma sig flickornas (SOU, 2006:77;
Ungdomsstyrelsen, 2009). Studier visar att desto tidigare i en psykisk ohälsospiral
ungdomarna får stöd och hjälp, desto mer positiv framtidsutsikt finns som vuxen. Hur skolor
arbetar för att stävja den ökande ohälsan hos dagens unga ser olika ut från skola till skola men
det är viktigt att lyssna till ungdomarnas åsikter om hur stödet ska utformas (Fredholm,
2007:1).
1.1 Problemformulering
Ovan nämnd statistik visar tydligt att Sveriges ungdomar mår dåligt och är i behov av stöd
och hjälp för att stävja denna psykiska ohälsa. Skolan är en naturlig samlingspunkt och tänkt
som ett gemensamt skyddsnät för alla elever, där de som inte har ett eget naturligt skyddsnät
hemma kan fångas upp. I SOU:s rapport står skrivet att det är angeläget att förbättra skolans
kvalité då det finns tydliga samband mellan skolan och elevernas psykiska hälsa. År 2001
togs en proposition fram om elevhälsan och i regeringens bedömning står det att
elevhälsovården skall ses som en del av skolans lärandeuppdrag och det samlade arbetet för
en god hälsa. Det står även att fokus ska ligga på det förbyggande arbetet och att det ska
finnas en allsidig kompetens som svarar för elevernas behov av stödinsatser (Avdelningen för
pedagogiskt utvecklingsarbete, 2003:989). Det är dock en öppet formulerad bedömning som
1
inte nämnvärt säger hur verkligheten ser ut i de svenska skolorna. I SOU pekas det på att
ekonomiska resurser kan ge ringa resultat då det inte påverkar systemens sätt att fungera.
Många gånger tas vuxna utbildade experter in för att se hur ett system kan förändras positivt,
men det är lätt att glömma att det är klienten, i detta fall ungdomarna, som är den verkliga
experten på sitt område (Payne, 2002). Genom att anpassa systemet efter klienten kan alla få
vinning, både i form av mer effektiva resultat men även i en ekonomiskt långsiktig aspekt.
För att få fram önskemål och attityder om och hur elevhälsan borde utvecklas förefaller det
intressant att höra ungdomarnas åsikter och attityder om det befintliga stödet och se om de
förespråkar någon förändring. För att få svar på detta har vi genomfört en studie bland
förstaårsgymnasister i två gymnasieskolor i Östersunds kommun.
1.2 Syfte
Syftet med studien är att få en ökad förståelse för hur förstaårsgymnasister uppfattar det
befintliga stöd skolan erbjuder för att stävja och motverka psykisk ohälsa, samt diskutera om
stödet överensstämmer med elevernas efterfrågan. Därutöver undersöka elevernas attityd till
psykisk ohälsa inom vänskapskretsen och eventuella könsdifferenser. I anslutning till syftet
förefaller nedanstående frågeställningar som relevanta.
1.3 Frågeställningar
Hur uppfattar ungdomarna det stöd skolan erbjuder?
Är det stöd skolan erbjuder det stöd ungdomarna själva föredrar?
Hur förhåller sig attityderna till psykisk ohälsa inom vänskapskretsen?
Finns det någon skillnad mellan könen i ovanstående frågeställningar?
1.4 Begreppsförklaringar och disposition
1.4.1 Psykisk ohälsa
Psykisk ohälsa är ett vanligt förekommande samlingsnamn för olika psykiska tillstånd vilket
beskriver en upplevelse av ohälsa. Det finns dock ingen definition som exakt formulerar vad
som räknas till psykisk ohälsa, en anledning till detta är svårigheten att avgränsa vad som
anses normalt och inte (SOU, 2006). Socialtstyrelsen (2008) benämner samma tillstånd för
2
nedsatt psykiskt välbefinnande och tar upp ängsla, oro, stress och ångest som några av alla
symtom till det. Psykisk ohälsa i detta sammanhang ämnar nämnda dimensioner.
1.4.2 Ungdomar
Studiens bakgrundsfakta grundar sig på undersökningar med ett flertal olika definitioner på
begreppet ungdomar. Således anses det viktigt att integrera de olika definitionerna till det
åldersspann där studiens målgrupp omfattas. Ungdomar och ungdomstiden i den här
kontexten avser åldern 15-24 år.
1.4.3 Disposition
I kapitel ett beskrivs studiens syfte och de frågeställningar som är studiens utgångspunkt. Det
återföljs av ett antal begreppsförklaringar och en bakgrundsinformation om elevhälsan. Andra
kapitlet beskriver metoden som använts. Tredje kapitlet behandlar tidigare forskning inom
ungdomars psykiska ohälsa. Enkätstudiens resultat redovisas i fjärde kapitelt i form av
tabeller och diagram under fyra avsnitt. Det femte avslutande kapitlet är en sammanfattande
diskussion där studiens resultat och tankar som uppkommit under arbetets gång diskuteras.
1.5 Elevhälsan
På Östersunds kommuns hemsida går det att läsa att elevhälsan är en del inom kommunens
barn- och utbildningsförvaltning. Elevhälsan arbetar på organisations-, grupp- och
individnivå. Deras uppdrag påverkas av tre nivåer där det nationella samhällsläget är grunden
för arbetet. På kommunnivå styr den för kommunen unika elevhälsoplanen och slutligen har
skolorna i sig inverkan på arbetet (Mattsson, 2009).
1.5.1 Nationell nivå
Propositionen 2001/02:14 ”Hälsa, lärande och trygghet” är ett regeringsförslag som bland
annat den nationella nivån bygger på. Förslaget tar upp massmedias centrala plats i
ungdomarnas vardag och att den påverkar deras värderingar och verklighetsuppfattningar. Det
stressade och konkurrenskraftiga samhällsklimat som råder idag kan påverka självkänslan
negativt vilket kan bidra till att den psykiska ohälsan ökar bland ungdomarna.
3
Folkhälsoinstitutets (Danielsson, 2006) undersökning visar att majoriteten, knappt 80 procent
av Sveriges ungdomar mår bra. Enligt propositionen ökar dock de psykiska, sociala och
psykosomatiska problemen vilket gör skolans hälsofrämjande arbete extra viktigt.
Elevhälsovårdens primära arbete är skolrelaterade problem, men då elevens allmänna mående
påverkar skolresultatet blir även ohälsa i allmänhet skolans ansvar.
1.5.2 Kommunal nivå
Utifrån propositionen 2001/02:14 samt nationella och kommunala styrdokument har
Östersunds kommun tagit fram en elevhälsoplan. I likhet med barnkonventionens uppmaning
om barns bästa i fokus har ett syfte skapats. Syftet med planen är att stödja förskolor och
skolor genom att utveckla homogena arbetsramar samt skapa ett dokument som uppmuntrar
samverkan mellan skolor. Elevhälsoplanen belyser det förebyggande och hälsofrämjande
arbetet med inriktning på elevens perspektiv i form av dialog och kommunikation. Dessutom
uppmanas ett salutogent arbetssätt som innebär att det fokuseras på friskfaktorer istället för
riskfaktorer. De kompetenser som ingår i elevhälsan är skolsköterska, skolläkare, skolkurator,
skolpsykolog och specialpedagog. Deras ansvarsområden är att i samråd med rektorerna
förebygga elevernas ohälsa genom att exempelvis samarbeta med arbetslagen för att få
kännedom om eleverna. De ska även handleda och konsultera personal samt ha stödjande
samtal med elever, elevgrupper och föräldrar. Huvudsyftet är att delta i skolans arbete för att
varje elev ska ha en god hälsa (Mattsson, 2009).
1.5.3 Skolorna
I samtal med kuratorer på de kommunala gymnasieskolorna i Östersunds kommun framgick
det att varje program har en rektor som är ansvarig för och leder ett elevhälsoteam. På
gruppnivå träffar teamet regelbundet lärare för konsultation. Under dessa möten kan lärarna
lyfta om de känner oro för en elev eller klass. Teamet kan då ge råd och utbyta idéer med
lärarna. Det är även här det tas beslut om hur ärenden ska hanteras. På individnivå är det
oftast eleverna själva som tar kontakt med kuratorn. Kontakten tas till största delen genom
mail och då kuratorerna inte har någon öppenmottagning bestäms här tid och dag för träff.
Trots att kuratorerna upplever det positivt att vara ute bland eleverna påpekar de att det är
mentorerna som har den huvudsakliga uppgiften att uppmärksamma och hjälpa eleverna. Vid
misstanke om ohälsa ska mentorerna ta kontakt med eleven och om det behövs erbjuda
4
kuratorns hjälp. Kuratorerna belyser dock att det är oerhört viktigt att det är elevens önskan att
få hjälp och inte mentorns, då elevens egen motivation är betydande för att må bättre (kurator
skola 1, personlig kommunikation, 14 oktober, 2009; kurator skola 2, personlig
kommunikation, 28 oktober, 2009).
Kuratorerna upplever att fler elever söker stöd när eleverna känner igen och har en relation till
dem. I förebyggande syfte försöker kuratorerna därför synas i olika sammanhang. Vid
terminsstart går teamet ut i varje ny klass och presenterar sig själva, sin profession, vart de
sitter på skolan och hur eleverna kan kontakta dem. Under introduktionsveckan får eleverna
bekanta sig med skolan genom att exempelvis svara på frågor om var kuratorerna finns på
skolan, vad kuratorn heter och så vidare. Kuratorerna ansvarar för skolans inspirationsdag då
olika aktörer inom sport, kultur och musik bjuds in i syfte att locka elever till att börja med en
fritidsaktivitet. Utöver detta arbetar kuratorerna bland annat med likabehandlingsplaner,
sesamgrupper (sex och samlevnad) och krisgrupper. Åtgärdsarbetet sker på både grupp- och
individnivå. DISA är en evidensbaserad gruppmetod med syfte att öka tonårstjejers självinsikt
vilket ska förebygga psykisk ohälsa. DISA och andra former av grupputveckling är
uppskattade klassövningar som leder till att eleverna lär känna kuratorerna. Dessa erbjuds inte
alla klasser utan genomförs endast vid särskilda behov. Elevers individuella stödsamtal med
kuratorn utgör i princip hälften av kuratorns arbetstid. Utöver de insatser som redan nämnts
har kuratorerna även uppgifter som lärarhandledning, utredningskartläggning samt
fortbildning angående bemötande, grupputveckling och mentorskapet. Vid frågan om
kuratorerna ville förändra något i deras arbetssituation, önskades mer tid till förebyggande
arbete (ibid).
2
METOD
2.1 Kvantitativ metod
Utifrån det formulerade syftet med tillhörande frågeställningar lämpade sig den kvantitativa
metoden, då den ger möjlighet att få en större informationsmängd och en bredare bild av
fenomenet. Den kvantitativa datainsamlingsmetoden används främst då studien vill visa hur
den verklighet som studeras ser ut, hur många som exempelvis besitter en viss egenskap eller
likt vår studie utvärdera effekten av någonting (Elofsson, 2005). För att nå ut till
respondenterna och insamla empiriskt material användes enkäter som delades ut i skolklasser.
5
Enkäterna matades in i SPSS version 17.0 och utifrån datan gjordes frekvenstabeller där
svarens procentsatser angavs.
2.2 Urval
Urvalet preciserades genom ett flerstegsurval, även kallat klusterurval. I ett flerstegsurval
bryts undersökningspopulationen ned i olika steg tills det slutligen finns ett urval som är
praktiskt möjligt att studera. Urvalsprocessens första steg är det geografiska området,
Östersunds kommun. Ett andra steg är kommunens kommunala gymnasieskolor. Att
undersöka två kommunala skolor var ett medvetet beslut, dels för att de sorterar inom den
offentliga sektorn, dels för att det sannolikt innebär ett mer representativt urval beträffande
kommunen i sin helhet. Ett tredje steg i denna process var de sju klasser studien vände sig till.
Klasserna är i stort jämt fördelade på de båda skolorna och utvaldes i samråd med rektorerna.
Vanligtvis avslutas ett flerstegsurval med ett obundet systematiskt urval (OSU) (Djurfeldt,
Larsson, Stjärnhagen, 2003). Föreliggande studie är dock en totalundersökning. Samtliga
elever i de utvalda klasserna gavs möjlighet att delta i studien. Det totala antalet deltagande
elever var 144. Fördelningen mellan könen går att utläsa i tabell 1 nedan. Den använda
urvalsstrategin skulle kunna göra det möjliga att dra slutsatser (generalisera) för de båda
skolornas förstaårsgymnasister.
TABELL 1: Könsfördelning.
Kön
Antal
Procent
Flicka
Pojke
68
76
47,2 %
52.8 %
Totalt
144
100 %
Det slutliga urvalet förstaårsgymnasister är nya på skolorna sedan skolstarten i augusti. När
undersökningen genomfördes hade eleverna gått på sin nya skola i cirka två månader. Efter
samtal med kuratorer på skolorna finns vetskap om att elevhälsoteamen har varit och
presenterat sig själva och sin profession i varje klass samt berättat var de finns på skolan.
De elever som inte var närvarande i klasserna då studien genomfördes och de elever som
valde att inte fylla i enkäten utgör det externa bortfallet. Detta uppmättes till 21 elever. Det
6
interna bortfallet är de ”missing values” vid enskilda frågor i enkäten. Dessa är inte konstanta
utan varierar beroende på fråga.
2.3 Enkäten
Elofsson beskriver att det är viktigt att frågorna i en enkätundersökning är formulerade så att
svaren blir så korrekta och ärliga som möjligt. Dessutom bör frågorna ge så nyanserade svar
som möjligt för att ge en bredare bild av fenomenet. Med detta i beaktande konstruerades en
enkät där fråga 1 till 13 är bakgrundsdata och så kallad informativ data. Påståendena 14 till 21
och 22 till 28, utgör däremot två attitydskalor: ”förtroende” och ”acceptans”. I frågorna 4, 5,
12 och 13 finns för respondenterna möjlighet att som alternativ svara ”annat” och därefter i
ord förklara vad de egentligen menar. På fråga 10 fanns ett större skrivutrymme där
respondenten kunde fördjupa sig i hur ett eget förslag på hur skolans stöd vad gäller psykisk
ohälsa kan utformas eller förklara varför de valt det alternativ de gjort. Den ena skalan mäter
elevernas attityd till elevhälsan och den andra skalan mäter attityden inom vänskapskretsen
till att må psykiskt dåligt. Attitydskalorna består av åtta respektive sju påståenden. Varje
påstående har fyra svarsalternativ som vid inmatningen i SPSS erhöll ett talvärde; ”stämmer
inte alls” = 1, ”stämmer dåligt” = 2, ”stämmer delvis” = 3 och ”stämmer helt” = 4. Genom att
ha fyra svarsalternativ, två positiva och två negativa, tvingas respondenten att ta ställning till
påståendena (en såkallad four-point Likert Scale). Varje talvärde summeras för att få ett mått
på attityden. Enkäten finns i sin helhet som bilaga 1.
2.4 Reliabilitet och validitet
Lilja (2005) beskriver att reliabiliteten mäter tillförlitligheten i mätinstrumentet. För att få en
hög reliabilitet är det viktigt att samtliga påståenden i en beteendevetenskaplig skala mäter
samma fenomen. Reliabilitetstestet Cronbachs alpha mäter homogeniteten i enkäten. En stark
korrelation mellan ingångsvärdena och skalvärdet motsvaras av alpha-värdet 0,7-0,8. Lilja
poängterar dock att skalor med ett fåtal påståenden automatiskt erhåller ett lägre värde än en
skala med många påståenden. Eftersom skalorna i föreliggande studie innehåller
förhållandevis få påståenden bedöms det att de erhållna alpha-värdena uppfyller en acceptabel
reliabilitet.
Lilja beskriver även validiteten, vilket ser till huruvida mätinstrumentet mäter det den avser
att mäta. Det avsedda mätinstrumentet i denna studie är enkäten. För att säkerställa enkätens
7
validitet läts oberoende personer genomföra enkäten och komma med synpunkter. I enkätens
inledning definieras centrala begrepp för att se till att alla elever förstod frågornas innebörd
korrekt. Då ovannämnda åtgärder vidtagits och inga problem stötts på med enkäten, upplever
vi att den mäter det den avser att mäta.
2.5 Metodöverväganden och metodproblem
Under undersökningens gång har vi ställts inför både diverse metodöverväganden och
metodproblem. Som tidigare uttryckt användes en kvantitativ metod för att kunna tillfråga ett
stort antal och på så vis få en vidare bild av fenomenet. Det är dock viktigt att vara medveten
om att den kvantitativa metoden enbart förklarar en del av verkligheten och är därför ingen
allmängiltig sanning. Flerstegsurval som metod styrker detta då varje steg i ett flerstegsurval
gör att osäkerheten i skattningarna blir större desto färre undersökningsenheter som ingår i
urvalet (Djurfeldt et al. 2003). För att få en större säkerhet genomfördes en totalundersökning
i slutskedet.
Det finns ett relativt högt internt bortfall i skalorna som beror på en bortsortering (av SPSS)
av respondenternas svar, då ett eller flera påståenden var felaktigt eller bristfälligt ifyllda. Det
höga antalet missing values i förtroendeskalan kan därför diskuteras som ett metodproblem.
En ytterligare omständighet är att acceptansskalan utgår från att flickorna och pojkarna har
könshomogena vänskapskretsar. Det kan innebära att vänner av motsatt kön tillskrivs
egenskaper i det andra könets epitet.
2.6 Forskningsetiska överväganden
Ett etiskt övervägande som togs var att få undersökningen godkänd av skolans olika instanser
som rektorer, mentorer och slutligen eleverna. Innan träffen med eleverna kontaktades
kuratorerna på varje skola, detta för att informera om undersökningen och orientera oss om
kuratorerna fanns anträffbara för eleverna vid eventuella behov. Väl i klasserna presenterade
vi oss själva, socionomutbildningen, syftet med studien samt hade en praktisk genomgång av
hur enkäten skulle gå till. För att få delta i studier som denna skall respondenterna fyllt 15 år,
annars krävs vårdnadshavares godkännande. Därför kontrollerades att alla i klasserna fyllt 15
år. Efter att eleverna fyllt i enkäten delades informationslappar ut med kontaktuppgifter till
8
deras skolkurator, skolsyster, BRIS, Jourhavande Kompis, Jourhavande kurator och umo.se
som är en ungdomsmottagning på nätet. Ytterligare ett etiskt övervägande var att byta ut
begreppet psykisk ohälsa mot må dåligt i enkäten. Detta för att neutralisera den patologiska
underton som begreppet psykisk ohälsa har. Eftersom frågorna och påståendena i enkäten inte
handlar om hur eleverna mår idag utan frågorna och påståendena är formulerade ur ett
hypotetiskt tillstånd är enkäten formulerad på en relativt opersonlig nivå. Trots det behandlas
ett känsligt ämne, informationslapparna var därför tänkta som en vägledning till var eleverna
kan vända sig om enkäten väckt tankar som de behöver ventilera med någon.
Genom
vidtagna
åtgärder
anser
vi
att
de
fyra
forskningsetiska
principerna:
informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet, har
uppfyllts (Vetenskapsrådet, n.d). Detta då skolorna och respondenterna haft en öppen insyn i
studiens syfte och tillvägagångssätt. Frivilligheten har belysts både muntligt och skriftligt och
enkätens uppbyggnad stödjer respondenternas konfidentialitet då de aldrig behöver uppge
vilka
de
är.
Nyttjandekravet
innebär
att
insamlat
material
endast
används
i
forskningsändamål. Studiens insamlade data används enbart i denna studie. Larsson (2005),
framhäver att den huvudsakliga principen är deltagarnas mående, att resultatet väsentligt ska
uppväga skaderisken, vilket vi bejakat i konstruktion och utförande av studien.
3
TIDIGARE FORSKNING
3.1 Ungdomars psykiska ohälsa
Folkhälsoinstitutets Svenska skolbarns hälsovanor 2005/2006 är en av många undersökningar
som visar att majoriteten av dagens ungdomar mår bra. Med det i åtanke läggs fokus i detta
avsnitt istället på dem som faktiskt mår psykiskt dåligt. I samma undersökning står skrivet att
41 procent av Sveriges 15-åriga pojkar och 62 procent av flickorna upplever ett eller flera
psykiska besvär i veckan. Undersökningen uppger även att endast 28 procent av flickorna och
46 procent av pojkarna angett att de trivs mycket bra ”med livet i stort just nu”. SOU gör
skillnad på inåtvända och utåtvända problem. De utåtvända problemen har stagnerat medan de
inåtvända ökat de senaste tjugo åren både i Sverige och i andra höginkomstländer. Det var tre
gånger så många 16- till 24-åringar som upplevde lätta eller svåra besvär av ängslan, oro eller
ångest år 2007 mot vad det var 1988 (Ungdomsstyrelsen, 2009). Enligt SOU:s internationella
undersökning var Sverige det land där antalet 15-åringar som kände sig nere mer än en gång i
9
veckan ökat mest mellan åren 1985/86 och 2001/02. Det framkommer även att
självmordsförsöken i landet kontinuerligt minskat sedan mitten av 1990-talet, med undantag
för ungdomar mellan 15 och 24 år (Socialstyrelsen, 2008).
Ungdomarna uppvisar en ambivalens huruvida de vill berätta om de mår dåligt eller inte. En
del av ungdomarna anser det vara okej att berätta att de inte mår bra och varför. Andra tycker
det är skamset då de ser sin ohälsa som ett nederlag, då de upplever sig oförmögna att ta
ansvar för sina liv och inte vara perfekta. Åtskilliga känner att de lever ett dubbelliv då de är
glada på utsidan men ledsna på insidan. När ingen uppmärksammar hur ungdomarna mår
tenderar negativa känslor och orklöshet att öka (Fokus, 2007).
Ovan redovisade uppgifter bekräftar den mediala bilden av att svenska ungdomar inte mår
psykiskt bra och att situationen i jämförelse med tidigare år och andra länder försämras.
3.2 Orsaker till ungdomars psykiska ohälsa
Det stressade och konkurrenskraftiga samhällsklimat som råder idag kan påverka
ungdomarnas självkänsla negativt, vilket kan vara en anledning till att den psykiska ohälsan
ökar bland ungdomarna (SOU, 2006). Ungdomsstyrelsen (2007) poängterar att situationer i
skolan som påverkar ungdomarnas självkänsla och egenvärde även påverkar deras hälsa. De
understryker att den ökade individualiseringen i samhället kan ha influerat ungdomarna. Stor
valfrihet inför framtiden och sin identitet innebär en ökad stress och osäkerhet som inverkar
på hälsan. Ungdomarna visar tydligt att den speciella ungdomstiden med allt från kroppens
utveckling till identitetssökande hör ihop med måendet. Ungdomsstyrelsens (2007)
undersökning framhåller även att ungdomarna själva reflekterar över hur deras upplevelser är
följder på samhällets struktur och inrättningar. Många ungdomar upplever att deras tankar och
känslor avfärdas som ”mode” eller något som ”bara kommer”. Att på detta sätt inte bli tagen
på allvar eller lyssnad på skriver Straarup Söndergaard (2008) om i boken När livet gör ont.
Han menar att det hos unga som mår psykiskt dåligt i grund och botten finns stor ensamhet
och en känsla av att inte duga, att inte passa in. Ofta saknar dessa ungdomar stöd av vuxna
och därför längtar de efter uppmärksamhet. Att de vuxna ska se dem och bry sig genom att
återkommande gånger visa sitt intresse. Waltré i Straarup Söndergaard (2008) diskuterar
senare års framfart av antalet hemsidor och chattforum om psykisk ohälsa. För många lindrar
smärtan av att få formulera sitt problem i ord och skriva av sig. Waltré upplever att
10
ungdomarna är bra på att stötta varandra och visa att de bryr sig om varandra på forumen.
Trots detta ser hon en fara med vissa sidor där ungdomarna uppmuntrar varandra att
exempelvis skära sig för att må bättre.
Cullberg (2006) nämner ytterligare en aspekt till att svenska ungdomar mår psykiskt dåligt.
Han menar att många ungdomar har ett behov av en ideologisk, politisk eller religiös
förankring under sitt sökande efter sin identitet och vad som är rätt och fel. För några
decennier sedan var många ungdomar till skillnad från idag engagerade i olika
samhällsrörelser, vilket höjde deras självkänsla. Självkänslan stärks genom att ens ambivalens
till en fråga får motstånd och att ens världsbild blir förstärkt i umgänge med likasinnade. Idag
har nöjesmedia tagit folkrörelsens plats i ungdomarnas liv och Cullberg undrar om dagens
höga tal av ungdomsdepressioner är ett uttryck för ett otillfredsställt behov av att kämpa för
rätten till det goda och bestrida det onda.
3.3 Åtgärder till ungdomars psykiska ohälsa
Efter granskning av hur Sverige efterlever barnkonventionen uppmanar CRC Sverige i sina
senaste rekommendationer att utöka arbetet för ungas välmående, både i förebyggande arbete
och i direktinsatser. De uttrycker en oro över att tillgängligheten av tjänster för ungdomar och
verkställandet av tjänster varierar beroende på var de bor. Sverige rekommenderas därför att
se över att vistelseorten inte avgör vilken hjälp som erbjuds och att vården ska ges utan
onödig fördröjning. CRC anser att det är extra viktigt med snabba ageranden då antalet
självmord och självmordsförsök är betydande höga för ungdomar. De påvisar även bristande
samverkan mellan olika instanser och sektorer och tycker att Sverige bör kontrollera att
metoder som används vid rådgivning är evidensbaserade och anpassade efter kön. Fetma och
övervikt ses också som en effekt av den psykiska ohälsan stress, därför anser kommittén att
ungdomar behöver hjälp med stresshantering. Den betydande stressen härstammar enligt
Ungdomsstyrelsen (2007) i stor grad från skolan. Skolsituationen är viktig i frågan då den
påverkar ungdomarnas upplevelse av självkänsla och egenvärde och därmed deras hälsa. När
ungdomsstyrelsen gick ut med frågan hur många 16-20 åringar som ”brukar prata med en
kurator då de är bekymrade eller oroar sig för något” svarade 7 procent att de gjorde det och
17 procent skulle vilja.
11
Studier visar att desto tidigare insatserna mot psykisk ohälsa sätts in, desto färre mår psykiskt
dåligt i vuxen ålder (Fredholm, 2007). CRC uppmanar Sverige att göra någonting åt långa
väntetider inom framförallt barn och ungdomspsykiatrin och enheter för ätstörningar. Att
ungdomarna inte erfar den professionella hjälp de efterfrågar och behöver inom rimlig tid,
utan får kämpa själva i väntan på hjälp oroar kommittén och de får medhåll av ungdomar i
Ungdomsstyrelsens rapport Fokus (2007). Många ungdomar berättar att det känns som en
vändning i livet bara genom att våga berätta om sina problem och känslor för andra. Vissa
berättar om positiva möten med exempelvis skolvärdar. Dessvärre upplever ett flertal som
sökt professionell hjälp att de möts av långa väntetider och vuxna som inte tar dem på allvar,
sviker dem och tar föräldrarnas parti. Undersökningen visar även att forum för samtal om
psykisk ohälsa på internet fungerar som ett kontaktnät för vissa. Det uppfattas positivt i den
bemärkelsen att forumet finns tillgängligt oberoende tid och rum. Ungdomarna känner sig då
inte ensamma eftersom de ”möter” andra i liknande situationer och kan få råd och stöd. Dessa
forum är extra viktiga för ungdomar som har sämre tillgång till sociala nätverk som familj
eller vänner. Likt Waltrés tankar visar Ungdomsstyrelsens undersökning (2007) att dessa
forum inte är en självklar lösning, utan kan dessvärre även förvärra problemen.
Enligt Ungdomsstyrelsens rapport (2007) tycker vissa ungdomar att det är svårt att veta vart
de ska vända sig när de vill ha hjälp med problem som exempelvis depressioner, ångest,
ätstörningar eller beroendeproblem. Dessutom vet inte alltid ungdomarna varför de mår dåligt
och efterlyser därför lyhördhet och kunskap hos vuxna omkring dem. Ungdomarna vill inte
alltid visa för andra att de mår dåligt och önskar därför anonymitet när de söker hjälp. Det kan
bli problematiskt inom vissa vårdinstanser, främst i mindre kommuner med få invånare där
alla känner alla.
SOU redogör ungdomarnas önskemål för hur den psykiska ohälsan ska motverkas samt vilka
åtgärder regeringen ska genomföra. Ungdomarna belyste vikten av att skratta och ha roligt i
skolan för att må bra. De efterfrågade fler relativt jämnåriga elevassistenter med uppgift att
stötta och hjälpa eleverna socialt och emotionellt. Dessutom vill de ha fler mentorer och lärare
per antal elever med maximalt tio elever på varje mentor. De vill att elever och lärare ska äta
lunch tillsammans, ha fler fritidsaktiviteter samt att det ska finnas ungdomsgårdar för
ungdomar mellan 16 och 18 år, med utmärkande tjejaktiviteter. Detta har påverkat de åtgärder
regeringen vidtagit. Regeringen valde att fokusera på föräldrastöd i form av olika center som
12
ska bedriva utbildning för ledare till föräldrastödsgrupper. De fokuserar även på samverkan
mellan olika instanser och utvecklar därför ett datorprogram för att kunna se effekter av
kommunala insatser och på så vis kunna effektivisera och öka utbytet mellan verksamheterna.
”YouthInMind” är en brittisk hemsida med självhjälp för unga som upplever psykisk ohälsa
som haft stor framgång i att stötta ungdomar. Sverige har utvecklat en hemsida vid namn
umo.se som är en virtuell ungdomsmottagning på internet. Fokus på hemsidan ligger främst
vid kropp och sexualitet, men innehåller även fakta om psykisk ohälsa. CRC har observerat
umo.se, men är trots det oroad över det höga antal ungdomar som har ätstörningar, framförallt
anorexi och bulimi hos flickor. Av de önskemål och förslag på åtgärder som uttrycktes i SOU
har regeringen valt att aktualisera ett fåtal. Många av statens åtgärder har påbörjats, dessvärre
tar förändringar tid och de som drabbas under tiden är ungdomarna själva.
3.4 Genus och könsdifferenser
Begreppen kön och genus är båda idag vedertagna begrepp inom humanistisk och
samhällsvetenskaplig forskning sedan 1980-talet. Ordet genus används generellt inom svensk
forskning som ett sammanfattningsbegrepp för att förstå och urskilja de föreställningar, idéer
och handlingar som tillsammans formar människors sociala kön. Genus används som
benämning på den sociala process som tillskriver människor på individ-, mellanmänsklig-,
samhällig- och symbolisk nivå och olika kollektiva könsegenskaper. Genus behandlar även de
skillnader som görs mellan män och kvinnor, den hierarkiska rangordning eller hur de olika
uppfattningarna som finns om män och kvinnor kan ligga som grund för ojämlik behandling.
Genuskonstruktionen är skiftande över tid och kulturer och de mönster som finns i samhället
idag är inte generaliserbara. Termen kön används ofta parallellt med ungefär samma betydelse
(NE, 2009; Magnusson 2002).
Vid närmare granskning av ungdomars psykiska ohälsa visar statisktiken att det finns ett
glapp mellan könen där flickorna uppvisar att de mår sämre, framförallt utav stressrelaterade
symptom än pojkarna. Det glappet har i stort sätt varit oförändrat under de senaste 20 åren,
men senare års mätningar visar att pojkarna har en tendens att närma sig flickornas siffror
(SOU 2006; Ungdomsstyrelsen 2009). I Folkhälsoinstitutets kartläggning av svenska
skolbarns hälsovanor visar en undersökningen att 62 procent av de 15-åriga flickorna har
minst ett psykiskt besvär i veckan och att motsvarande siffra hos pojkarna är 41 procent. I
13
ungdomsstyrelsen bok Ung idag (2009) framkommer av ungas egna berättelser att det finns
tydliga skillnader mellan könen i hur de hanterar psykisk ohälsa så som stress. Pojkar som
mår dåligt vänder sin ilska utåt, medan flickorna i större utsträckning lägger orsakerna till sin
stress hos sig själva.
Som tidigare påvisats ligger ungdomarna högt i statistiken för självmordsförsök och i denna
grupp är flickorna överrepresenterade. Unga kvinnor vårdas även allt oftare på sjukhus för
akuta tillstånd som självmordsförsök och alkoholförgiftning. Granskas däremot siffrorna hos
de som avlidit med självmord som orsak står männen för 75 procent av andelen (Genus
Magazinet, 2009). I Åkermans (2002) bok ”Hur upptäcker vi sårbara elever?” visar studier
att pojkar inte känner efter hur de mår i samma utsträckning som flickor. Det förefaller även
att pojkar inte har samma mönster och vana i att prata om sina känslor som flickor har. Att
pojkarna inte känner efter hur de mår och inte verbaliserar det i samma utsträckning som
flickorna leder till konsekvenser senare i livet. Pojkarna växer upp till män som har svårt att
tala om sina känslor medan kvinnorna växer av sin sårbarhet och har lättare att söka hjälp än
männen. Männen hamnar då i en mer sårbar situation än kvinnorna där de har svårt att
formulera känslor, inte känner igen symptomen, inte söker hjälp och stöd och på grund av
detta får mindre hjälp än kvinnorna.
En studie som är aktuell i dagens debatt är hjärt- och kärlsjukdomar och skillnaden mellan
män och kvinnor, då män drabbas av hjärt- och kärlsjukdomar i genomsnitt 10 år tidigare än
kvinnor. Forskning från Sahlgrenska universitetssjukhuset har visat att blodkärlsväggarna hos
14-åriga pojkar har stelnat på ett vis som de inte har hos flickor. Enligt forskarna orsakas
förändringen av hur ungdomarna hanterar stress, oro och depression. De menar att då
flickorna är bättre på att visa och prata om emotionella faktorer orsakar det inte de fysiska
symptomen (Recabarren, 2009). Att flickorna söker mer stöd och hjälp än pojkarna tror
Ungdomsstyrelsen (2007) beror på att det finns ett bredare och mer utvecklat stödutbud
anpassat för flickor, bland annat ett 40-tal tjejjourer och många lokala satsningar som
tjejgrupper i skolan eller på fritidsgårdar. Flickorna är även överrepresenterade hos de ideella
organisationerna som inte har en könsinriktad verksamhet, exempelvis BRIS och Jourhavande
Kompis. Nio av tio ungdomar som kontaktar BRIS angående psykisk ohälsa är flickor, men
närmare hälften av de vuxna som ringer och är oroliga för någon annan, ringer om en pojke.
14
BRIS egna förklaring är att de likt Åkerman tror att pojkarna inte är vana att prata om sina
känslor (Ungdomsstyrelsen, 2007).
Hur kvinnor och män hanterar psykisk ohälsa är olika och det finns forskning som syftar till
att försöka hitta de verkliga psykologiska skillnaderna mellan män och kvinnor. Magnusson
skriver dock att det finns en fara med denna forskning, för i strävan att finna könsskillnaderna
finns en stor risk att missa de stora psykologiska variationerna som finns inom könen. Det är
däremot viktigt att undersöka vilket stöd som behövs för att kunna möta psykisk ohälsa hos
både kvinnor, män, flickor och pojkar.
4
RESULTATREDOVISNING
4.1 Skolans stöd
Huvudparten av eleverna (88,9 %) vet att deras skola har en kurator, men trots det vet bara
78,5 procent vilken vuxen person på skolan de kan vända sig till om de mår dåligt. Det är 9,0
procent av eleverna som inte vet om det finns någon kurator på skolan och 2,1 procent tror sig
veta att det inte finns någon kurator. Av de elever som vet till vem de ska vända sig till när de
mår dåligt, har majoriteten (57,9 %) fått reda på det från lärare eller annan personal på skolan.
De elever som fått reda på vem de kan vända sig till från stödpersonen själv är 33,3 procent.
Resterande 8,8 procent hade antingen fått skriftlig information, tagit reda på det själv eller fått
informationen på annat vis. En jämförelse mellan dessa siffror och med siffrorna på hur
eleverna skulle vilja bli informerade visar att majoriteten (45 %) skulle vilja få informationen
från lärare eller annan personal på skolan. Det är 41,4 procent av eleverna som skulle föredra
att få informationen från stödpersonen själv. Resterande 13,6 procent skulle vilja få reda på
det genom skriftlig information, ta reda på informationen själv eller på annat vis. Då
kuratorerna varit ute i klasserna och informerat är det förvånande få elever (33,3 %) som fått
informationen från dem. Dessutom vet 11,1 procent av eleverna inte att deras skola har ett
elevhälsoteam med kuratorer dit de kan vända sig om de mår dåligt.
Diagram 1 visar att 63,2 procent av eleverna anser att de inte är betydelsefullt om kuratorn är
kvinna eller man, medan 36,8 procent helst ville prata med en kvinna. Det är dock ingen av
eleverna som föredrar att kuratorn är man. En majoritet av eleverna, 76,9 procent anser dock
att det skulle vara lättare att ta kontakt med kuratorn om de träffats tidigare. En majoritet
15
föredrog att den initiala kontakten skedde personligen, men 34,7 procent hade önskat att den
skett på annat vis och 28,4 procent föredrog att ha mailkontakt. Många ansåg att mail skulle
göra det lättare att våga kontakta kuratorn medan andra vill maila för att inte bli upptäckta av
andra. Ingen av eleverna valde att skriva ett eget förslag på hur de ville att stödet skulle se ut.
Vid frågan om hur eleverna helst skulle vilja ha kontakt med kuratorn svarande en majoritet
av eleverna (79,0 %) att de ville träffas och prata, 21,0 procent av de tillfrågade skulle vilja få
stöd och hjälp på annat vis, vilket framgår i diagram 2.
Anledningarna varierade, men ett återkommande svar från eleverna var att de endast skulle
prata med kuratorn om de hade stora problem. Som en elev uttryckte det i ett av de öppna
svarsalternativen: ”Om jag mådde EXTREMT dåligt skulle jag kanske gå till en skolkurator.”
16
Andra menade att kuratorn inte var den rätta hjälpen för dem: ”Om jag mår dåligt, det blir
bra om jag pratar med skolkuratorn, men det löser inte mina problem.” eller: ”Skulle gå på
Bup. Har inget förtroende för skolkuratorer”.
Efter att eleverna fått möjlighet att skriva hur deras önskade stödalternativ såg ut och hur de
helst skulle vilja vara i kontakt med stödet, fick de svara på om de trodde deras skola erbjöd
det. Endast 44,4 procent trodde sig veta att det stödalternativ de föredrog fanns på deras skola.
Diagram 3 visar denna fördelning.
När enkätstudien genomfördes hade eleverna gått i skolan i två månader. Under den tiden
hade 6,9 procent av eleverna varit hos kuratorn och pratat. Det var 2,8 procent som ville träffa
kurator men inte tagit kontakt och 3,5 procent av eleverna hade kontakt på annat vis. I
studien uppger en majoritet av eleverna (86,8 %) att de inte har eller är i behov av en
kuratorskontakt.
Skolorna i studien erbjuder kuratorstider på skolan under dagtid. När eleverna tillfrågas när
och var de helst skulle vilja träffa kuratorn för stöd svarar majoriteten att de vill ses på
skolans område, men cirka hälften av dessa vill ses efter skoltid. Dessutom är det 20,8 procent
som inte vill ses på skolan alls. Se diagram 4.
17
4.2 Elevernas förtroende för elevhälsan
Överlag är attityden till elevhälsan positiv och nästintill alla känner sig respekterade av de
vuxna på skolan. Större delen av eleverna tycker inte det är töntigt att gå till kuratorn och hela
92,8 procent tycker att skolans stöd är bra som det är. Trots det visar studien att 38,5 procent
skulle avstå från att gå till kuratorn om de mådde dåligt. Av eleverna upplever 38,4 procent att
skolan inte är tillräckligt bra på att uppmärksamma elever som mår dåligt. I diagram 5 går det
utläsa att knappt hälften av eleverna känner att de inte har någon vuxen person på skolan att
anförtro sig åt.
18
En av skalorna i studien avsågs mäta elevernas förtroende för elevhälsan. Utifrån åtta
påståenden med fyra vardera svarsalternativ från ”stämmer inte alls” till ”stämmer helt”, fick
eleverna ta ställning till påståenden om elevhälsan och andra vuxna på skolan som mentorer
och andra lärare med möjlighet att stödja.
Med beaktande av att minimumvärdet för den totala förtroendeskalan (påstående 14 - 21) är 8
och maximumvärdet är 32, går det av tabell 2 utläsa att medelvärdet visar ett positivt
förtroende för elevhälsan.
TABELL 2: Företroende: medelvärde för samtliga påståenden ingående i skalan
N=127
Medelvärde
23,4016
Minimum
Maximum
8
32
Det erhållna medelvärdet skulle sålunda kunna betyda att eleverna har ett förtroende för
elevhälsan och de andra vuxna på skolan. I tabell 3 kan mer specifikt utläsas vad varje
medelvärde ligger på i de olika påståendena och även hur stor standardavvikelsen är.
TABELL 3: Förtroende: medelvärden för varje enskilt påstående ingående i skalan
N=127
(Cronbach alpha= 0,614)
Medelvärde
Standardavvikelse
14. Jag skulle gå till skolkuratorn om jag mådde dåligt.
2,6457
0,82161
15. Jag tror att jag skulle kunna prata med kuratorn
om vad som helst.
2,6220
0,87223
16. Jag tycker skolkuratorn är i skolan tillräckligt ofta.
3,0472
0,87158
17. Jag tycker inte att det är töntigt att gå till skolkuratorn.
3,1102
1,19009
18. Det finns en vuxen person i skolan som jag kan prata med
om vad som helst.
2,4173
0,97134
19. Jag tycker skolan är bra på att uppmärksamma elever som
mår dåligt.
2,6772
0,79564
20. Jag tycker att de vuxna i min skola respekterar mig.
3,5591
0,57257
21. Jag tycker att det stöd man kan få i skolan är bra som det är. 3,3228
0,60266
19
Utifrån medelvärdena i tabell 3 går det att se att påstående 18 har det lägsta medelvärdet och
hamnar under förtroendenivån, på 2,5. Samma påstående har en hög standardavvikelse vilket
innebär en stor spridning runt medelvärdet. I påstående 20 är medelvärdet det högsta värdet i
skalan och det är även i detta påstående som standardavvikelsen är som lägst. Detta kan visa
att en majoritet av eleverna upplever att de vuxna på skolan respekterar dem samtidigt som en
knapp minoritet känner att de inte har någon vuxen på skolan att anförtro sig åt.
4.3 Acceptans av psykisk ohälsa
Merparten (85,5 %) av eleverna uppger att psykisk ohälsa är accepterat inom deras
vänskapskrets. Alla skulle dock inte berätta för sina vänner om de mådde dåligt, utan 23,8
procent av eleverna skulle hålla det från sina vänner. En möjlig anledning till varför de inte
skulle berätta för sina vänner kan vara att 13,5 procent tror att deras vänner skulle tycka det
var konstigt om de berättade att de mådde dåligt. Det finns likväl en mer utbredd tilltro till
vännernas förmåga att hjälpa till, 90,1 procent räknar med att vännerna hjälper till att ordna
stöd och hjälp om det behövs. Trots att vännerna i stor utsträckning hjälper till att ordna stöd
och hjälp skulle endast 64,1 procent av eleverna vilja gå till en kurator. Det är 24,1 procent av
eleverna som uppger att de inte vågar prata med kuratorn om de mådde dåligt. En möjlig
anledning skulle kunna vara rädslan för vad vännerna anser, men endast 12,2 procent av
eleverna tror att deras vänner skulle tycka det var konstigt om de pratade med en kurator.
Enkätundersökningens andra skala avsåg mäta acceptansen av psykisk ohälsa inom
vänskapskretsen. Utifrån sju påståenden med vardera fyra svarsalternativ från ”stämmer inte”
till ”stämmer helt”, fick eleverna ta ställning till påståenden om psykisk ohälsa och vänskap.
Med beaktande av att minimunvärdet för den totala acceptansskalan (påstående 22 - 28) är 7
och maximunvärdet är 28 går det av tabell 4 utläsa att medelvärdet visar en acceptans för
psykisk ohälsa inom vänskapskretsen.
TABELL 4: Acceptans: medelvärde för samtliga påståenden ingående i skalan
N=138
Medelvärde
22,0942
Minimum
7
Maximum
28
20
I tabell 4 kan utläsas att medelvärdet är ett positivt reslutat, vilket innebär en positiv acceptans
till psykisk ohälsa inom vänskapskretsen. I tabell 5 kan utläsas mer specifikt vad medelvärdet
ligger på i de olika påståendena och även hur stor standardavvikelsen är.
TABELL 5: Acceptans: medelvärden för varje enskilt påstående ingående i skalan
N=138
(Cronbach alpha= 0,682)
Medelvärde
Standardavvikelse
22. I mitt kompisgäng är det accepterat att må dåligt.
3,3478
0,93319
23. Jag skulle berätta för mina vänner om jag mådde dåligt.
3,0725
0,85979
24. Mina vänner skulle inte tycka att det var konstigt om jag
berättade för dem att jag mådde dåligt.
3,2981
0,81419
25. Mina vänner skulle hjälpa mig att få stöd och hjälp om jag
behövde.
3,4058
0,69026
26. Jag skulle vilja prata med en kurator om jag mådde dåligt.
2,6304
0,95196
27. Jag skulle våga prata med en kurator om jag mådde dåligt.
3,0217
0,86680
28. Mina vänner skulle inte tycka det var konstigt om jag
pratade med en kurator.
3,3188
0,80133
Utifrån medelvärdena i tabell 5 kan utläsas att påstående 26 har det lägsta medelvärdet och
hamnar precis ovanför acceptansnivån, på 2,5. Från standardavvikelsen går det även att avläsa
att det är i påstående 26 som spridningen runt medelvärdet är som störst. I påstående 25
uppnår medelvärdet det högst uppmätta värdet och det är även i påstående 25 som
standardavvikelsen är som lägst. Tabell 5 kan visa att förtroendet för vännernas stöd är stort
men viljan till att prata med en kurator är betydligt mindre.
4.4 Genus: könsdifferenser
I studien deltog 47,2 procent flickor och 52,8 procent pojkar. Vid närmare granskning av
enkätsvaren går det att urskönja könsbundna skillnader, vissa påtagliga och andra mer
marginella. På frågan om ungdomarna visste vem på skolan de kunde vända sig till om de
mådde dåligt svarade 78,5 procent att de visste vem. I diagram 6 går att utläsa att 28,9 procent
21
av pojkarna inte visste till vem de skulle vända sig, vilket är mer än dubbelt så många än
flickornas 13,2 procent.
Statistiken visade även att pojkarna i större utsträckning än flickorna fått den informationen
från lärare eller annan personal på skolan. Flickorna hade i större utsträckning fått
informationen från stödpersonen själv. Detta överensstämde med hur eleverna ville få
informationen. En högre andel flickor ville ha informationen från stödpersonen personligen
och pojkarna föredrog att få det från en lärare eller annan skolpersonal.
En utav de mer tydliga skillnaderna är flickornas och pojkarnas preferenser vad gäller
önskemål för kön på kuratorn. Av flickorna uppgav 55,9 procent att de föredrar att prata med
en kvinna. Av pojkarna uppgav 80,3 procent att könet på kuratorn inte har någon betydelse
för dem. Det var ingen vare sig hos pojkarna eller hos flickorna som uppgav att de helst ville
prata med en man. När eleverna tillfrågades huruvida de visste om det fanns någon kurator på
skolan svarade 95,6 procent av flickorna och 82,9 procent av pojkarna att det fanns en
kurator. Det var 13,2 procent av pojkarna och 4,4 procent av flickorna som svarade att de inte
visste om det fanns någon kurator på skolan. Ingen av flickorna trodde sig veta att det inte
fanns någon kurator på skolan, hos pojkarna var den siffran dock 3,9 procent. Utifrån
könsdifferenserna i svaren kan det utläsas att pojkarna i studien generellt har sämre kännedom
om hur stödet på skolan ser ut.
Vid frågan om eleverna använt det stöd skolan erbjuder uppgav 94,7 procent av pojkarna och
77,9 procent av flickorna att de inte gjort det och inte heller tycker sig behöva. Det var 17,7
procent av flickorna som antingen fått stöd av skolans kurator eller haft en stödkontakt på
22
annat vis. Av pojkarna var det avsevärt färre, endast 3,9 procent. Studien visar med andra ord
att det är närmare fem gånger fler flickor än pojkar som fått stöd för sin psykiska ohälsa.
När eleverna själva fick uttrycka hur de ville få stöd och hjälp var det populäraste alternativet
att träffa kuratorn och prata. Av pojkarna var det 81,3 procent och av flickorna 76,5 procent
som valde det. De elever som önskat stöd på annat vis, genom exempelvis chatt, telefon eller
mail, motsvarar 21,0 procent. Skolans stödsystem svarar mot majoritetens önskemål, men
andra alternativ efterfrågas av eleverna. Närmare 10 procent av pojkarna valde alternativet
chatt, ett alternativ som inte erbjuds på skolorna. Statistiken åskådliggör att pojkarna i mindre
utsträckning visar behov eller intresse för att få stöd från skolan, men den visar även att de i
mindre utsträckning tror att deras önskade stödalternativ finns. Av flickorna är det 56,7
procent som tror att önskemålet finns på skolan och av pojkarna är det 33,3 procent som tror
det.
4.4.1 Förtroendeskalan
Denna skala utgör ett mått på elevernas förtroende för skolans elevhälsa. I tabellerna 6 och 7
kan utläsas att både flickorna och pojkarna har en positiv attityd och ett förtroende för
elevhälsan. Det skiljer inte mycket mellan flickornas och pojkarnas medelvärde, men
pojkarnas är marginellt högre.
TABELL 6: Pojkarnas förtroende: medelvärde för samtliga påståenden ingående i
skalan
N=63
Medelvärde
23,5397
Minimum
8
Maximum
32
TABELL 7: Flickornas förtroende: medelvärde för samtliga påståenden ingående i
skalan
N=64
Medelvärde
23,2656
Minimum
8
Maximum
32
Genom att närmare granska de olika påståendena i skalan för pojkarna respektive flickorna
kan eventuella skillnader i svaren tydligare urskiljas.
23
TABELL 8: Pojkarnas förtroende: medelvärden för varje enskilt påstående ingående i
skalan
N=63
(Cronbach alpha= 0,619)
Medelvärde
Standardavvikelse
14. Jag skulle gå till skolkuratorn om jag mådde dåligt.
2,6667
0,78288
15. Jag tror att jag skulle kunna prata med kuratorn
om vad som helst.
2,5714
0,85599
16. Jag tycker skolkuratorn är i skolan tillräckligt ofta.
3,0159
0,87052
17. Jag tycker inte att det är töntigt att gå till skolkuratorn.
3,0317
1,16354
18. Det finns en vuxen person i skolan som jag kan prata
med om vad som helst.
2,5556
0,92941
19. Jag tycker skolan är bra på att uppmärksamma elever
som mår dåligt.
2,7619
0,77679
20. Jag tycker att de vuxna i min skola respekterar mig.
3,5238
0,56389
21. Jag tycker att det stöd man kan få i skolan är bra som
det är.
3,4127
0,55750
I pojkarnas svar i förtroendeskalan får påstående 20 det högsta medelvärdet, påståendet har
även den näst lägsta standardavvikelsen. Påstående 21 ligger även det högt i medelvärde och
uppmäter den lägsta standardavvikelsen. Det lägsta medelvärdet i tabellen återfinns i
påstående 18 och hamnar precis över förtroendenivån, dock uppvisar påståendet en relativ hög
standardavvikelse. Utifrån pojkarnas svar kan avläsas att de generellt har ett gott förtroende
för skolans stöd, de anser relativt enstämmigt att de blir respekterade av de vuxna på skolan
och att det stöd skolan erbjuder är bra. Trots att de kände sig respekterade av skolans personal
uppgav flera att det inte fanns någon vuxen på skolan de kunde anförtro sig åt.
24
TABELL 9: Flickornas förtroende: medelvärden för varje enskilt påstående ingående i
skalan
N=64
(Cronbach alpha= 0,617)
Medelvärde
Standard
avvikelse
14. Jag skulle gå till skolkuratorn om jag mådde dåligt.
2,6250
0,86373
15. Jag tror att jag skulle kunna prata med kuratorn
om vad som helst.
2,6719
0,89184
16. Jag tycker skolkuratorn är i skolan tillräckligt ofta.
3,0781
0,87839
17. Jag tycker inte att det är töntigt att gå till skolkuratorn.
3,1875
1,21988
18. Det finns en vuxen person i skolan som jag kan prata
med om vad som helst.
2,2813
0,99950
19. Jag tycker skolan är bra på att uppmärksamma elever
som mår dåligt.
2,5938
0,81101
20. Jag tycker att de vuxna i min skola respekterar mig.
3,5938
0,58333
21. Jag tycker att det stöd man kan få i skolan är bra som
det är.
3,2344
0,63601
I flickornas svar på påståendena i förtroendeskalan, är påstående 20 det som uppmäter högsta
medelvärdet. Det är även i påstående 20 den lägsta standardavvikelsen finns. Även påstående
21 har ett högt medelvärde och standardavvikelsen är låg, men lite högre än i påstående 20.
Det lägsta medelvärdet i tabellen återfinns i påstående 18, men då med en mer distinkt
standardavvikelse. Utifrån flickornas svar i skalan avläses att de överlag har ett gott
förtroende för skolan och en relativt positiv attityd till skolans förmåga att hjälpa elever som
behöver stöd. De känner sig respekterade av de vuxna, men känner inte att de har någon
vuxen de kan anförtro sig åt.
4.4.1.1 Jämförelse pojkar och flickor förtroendeskalan
Både flickorna och pojkarna har högst medelvärde på påstående 20, flickornas ligger på
3,5983 och pojkarnas på 3,5238. Flickorna har ett marginellt högre medelvärde och känner sig
väl respekterade av de vuxna på skolan. Även i påstående 21 följs pojkarna och flickorna åt,
pojkarna har ett något högre medelvärde vilket tyder på att flickorna är något mer skeptiska
25
mot det nuvarande stöd skolan erbjuder. Både flickorna och pojkarna har lägst medelvärde på
påstående 18, huruvida det finns en vuxen person på skolan de kan anförtro sig åt. Flickornas
medelvärde hamnar på 2,2813 och pojkarnas på 2,5556. Pojkarna har här ett något högre
medelvärde som visar att de i större utsträckning än flickorna har någon vuxen att anförtro sig
åt.
I förtroendeskalan går utläsa att båda könen har förtroende för att elevhälsan och de andra
vuxna på skolan har förmåga att stödja dem vid psykisk ohälsa. Marginellt har pojkarna dock
ett högre medelvärde än flickorna, vilket tyder på ett större förtroende. Framförallt upplever
pojkarna i högre grad än flickorna att de har någon vuxen på skolan de kan anförtro sig åt.
Även på påståendet om eleverna ansåg att skolan var bra på att uppmärksamma elever som
mår dåligt var pojkarna mer positiva än flickorna.
4.4.2 Acceptansskalan
Denna skala mäter elevernas attityder och acceptans för psykisk ohälsa inom vänskapskretsen.
I tabellerna 10 och 11 nedan kan utläsas att psykisk ohälsa är accepterat i både flickornas och
pojkarnas vänskapskretsar. Det finns dock en skillnad mellan flickornas och pojkarnas
medelvärden. Pojkarnas medelvärde är lägre än flickornas och påvisar en sämre acceptans.
TABELL 10: Pojkarnas acceptans: medelvärde för samtliga påståenden ingående i
skalan
N=71
Medelvärde
21,0141
Minimum
7
Maximum
28
TABELL 11: Flickornas acceptans: medelvärde för samtliga påståenden ingående i
skalan
N=67
Medelvärde
23,2388
Minimum
7
Maximum
28
26
Genom att närmare granska de olika påståendena i acceptansskalan för flickorna respektive
pojkarna syns tydligare skillnader i hur de svarat.
TABELL 12: Pojkarnas acceptans: medelvärden för varje enskilt påstående ingående i
skalan
N=71
(Cronbach alpha= 0,703)
Medelvärde
Standardavvikelse
22. I mitt kompisgäng är det accepterat att må dåligt.
3,2113
0,96976
23. Jag skulle berätta för mina vänner om jag mådde dåligt.
2,8732
0,90915
24. Mina vänner skulle inte tycka att det var konstigt om jag
berättade för dem att jag mådde dåligt.
3,0563
0,80866
25. Mina vänner skulle hjälpa mig att få stöd och hjälp om jag
behövde.
3,2676
0,71629
26. Jag skulle vilja prata med en kurator om jag mådde dåligt.
2,4930
0,95429
27. Jag skulle våga prata med en kurator om jag mådde dåligt.
3,0282
0,90982
28. Mina vänner skulle inte tycka det var konstigt om jag
pratade med en kurator.
3,0845
0,90627
I pojkarnas svar i acceptansskalan återfinns det högst uppmätta medelvärdet under påstående
25, i detta påstående uppvisade standardavvikelsen den lägsta siffran. Det lägsta medelvärdet
återfanns i påstående 26 där medelvärdet hamnar under acceptansnivån och påståendet har
även det näst högsta värdet på standardavvikelsen. Skalans högsta standardavvikelse finns i
påstående 22 vilket även uppvisade det näst högsta medelvärdet. Utifrån pojkarnas svar går
det att avläsa att det inom vänskapskretsen generellt finns en acceptans för psykisk ohälsa.
Framförallt litar pojkarna på att vännerna skulle hjälpa till att ordna stöd och hjälp vid behov.
En stor del av pojkarna anser att psykisk ohälsa är accepterat inom vänskapskretsen, men alla
är dock inte eniga eftersom standardavvikelsen är hög, vilket innebär att spridningen runt
medelvärdet är stort. En stor del av pojkarna skulle inte prata med en kurator om de mådde
dåligt och många skulle även avstå från att berätta om sin ohälsa för sina vänner.
27
TABELL 13: Flickornas acceptans: medelvärden för varje enskilt påstående ingående i
skalan.
N=67
(Cronbach alpha= 0,561)
Medelvärde
Standardavvikelse
22. I mitt kompisgäng är det accepterat att må dåligt.
3,4925
0,87686
23. Jag skulle berätta för mina vänner om jag mådde dåligt.
3,2836
0,75490
24. Mina vänner skulle inte tycka att det var konstigt om jag
berättade för dem att jag mådde dåligt.
3,5522
0,74434
25. Mina vänner skulle hjälpa mig att få stöd och hjälp om jag
behövde.
3,5522
0,63445
26. Jag skulle vilja prata med en kurator om jag mådde dåligt.
2,7761
0,93454
27. Jag skulle våga prata med en kurator om jag mådde dåligt.
3,0149
0,82559
28. Mina vänner skulle inte tycka det var konstigt om jag
pratade med en kurator.
3,5672
0,58320
I flickornas svar på acceptansskalan återfinns det högsta medelvärdet i fråga 28 och
påståendet har skalans lägsta standardavvikelse. Det lägsta medelvärdet i skalan återfinns i
fråga 26 där variationen runt medelvärdet är betydligt högre och påståendet har även den
högsta standardavvikelsen. Det näst högsta medelvärdet återfinns i påstående 24 och
påstående 25 som fått exakt lika höga värden på 3,5522. Statistiken i skalan visar att flickorna
generellt är positiva inom vänskapskretsen till psykisk ohälsa. De har en öppenhet till psykisk
ohälsa och anser att vänner inte skulle se det som konstigt om de hade en samtalskontakt.
Flickorna berättar i stor utsträckning för sina vänner om de mår dåligt. Tilliten är även stor till
vännernas förmåga att ordna stöd och hjälp vid behov. Trots den stora öppenheten inom
vänskapkretsen till psykisk ohälsa, vill många av flickorna inte gå till en kurator om de skulle
må dåligt.
4.4.2.1 Jämförelse pojkar och flickor acceptansskalan
Flickorna har generellt en högre acceptans inom vänskapskretsen till psykisk ohälsa, än
pojkarna. I alla påståenden förutom i 27; huruvida de skulle våga prata med en kurator om de
mådde dåligt, har flickorna högre medelvärde än pojkarna. Flickorna berättar oftare än
28
pojkarna för sina vänner om de mår dåligt. Båda har dock hög tillit till att vännerna skulle
hjälpa till att skaffa stöd och hjälp vid behov. Det är mer accepterat att ha en samtalskontakt
inom flickornas vänskapskrets än hos pojkarna. Både flickorna och pojkarna svarade lägst på
påstående 26; huruvida de skulle vilja prata med en kurator om de mådde dåligt. Trots att det
finns en acceptans inom vänskapskretsen, framför allt hos flickorna, är det få som skulle vilja
prata med en kurator om de mådde dåligt.
5
SAMMANFATTANDE DISKUSSION
Ungdomstiden är en turbulent tid med många förändringar, ungdomar ställs inför situationer
som kan vara svårbegripliga eller val svåra att ta själva. Under ungdomstiden sätts många
ramar och villkor för individens fortsatta liv och utveckling. I studien undersöks vad eleverna
anser om skolans stöd vid psykisk ohälsa, ett stöd som torde kunna fylla den funktion att
stötta eleverna i svåra situationer. Att få stöd under ungdomstiden kan ses som ett preventivt
arbete för fortsatt psykisk ohälsa som vuxen, något som annars riskerar att utvecklas i en
psykisk ohälsospiral som senare kan hamna inom socialtjänsten eller vårdens ansvar.
Både CRC:s skriftliga rekomendationer och regeringens proposition fokuserar på det
preventiva arbetet, vilket även överensstämmer med skolkuratorernas önskan om att få mer
tid till förebyggande arbete. Genom ett mer utbrett preventivt arbete kunde eleverna få
möjlighet att möta kuratorn och få en bild av denne. Denna initiala kontakt är vad eleverna i
studien efterfrågar för att underlätta för eventuella framtida möten. Det preventiva arbetet kan
även resultera i en ökad kunskap om vem kuratorn är och hur denne arbetar, en kunskap som
idag brister hos eleverna och då framför allt hos pojkarna. Kuratorerna på de undersökta
skolorna har presenterat sig, men detta räcker uppenbarligen inte som initial kontakt. Ett mer
utbrett förebyggande arbete är en möjlig lösning för att underlätta för en mer lättillgänglig
kuratorskontakt.
I studien framkommer det att skolans stöd framförallt används av flickorna och även att
flickorna i sin vänskapskrets har en högre acceptans av psykisk ohälsa. Den offentliga sektorn
är kvinnodominerad och majoriteten som utbildar sig inom socialt arbete för att sedan arbeta
som kuratorer är kvinnor. En tanke var att pojkarna fann stödet mer svårtillgängligt än
flickorna eftersom det saknades män inom arbetsgruppen. Detta motsade dock vår studie då
det framkom att ingen av respondenterna valde alternativet att skolkuratorn helst skulle vara
29
man. Pojkarna var dock mer öppna i valet av könspreferens än flickorna som framför allt ville
prata med en kvinna. Undersökningar från ”Hur möter vi sårbara elever” och ”Stress i
barndomen påverkar hjälrtsjukdomar” stödjer vårt resultat och visar att pojkars oförmåga att
kommunicera sina tankar och känslor kan få påföljder senare i livet. Därför är det viktigt med
en diskussion om hur denna könsdifferens kan minska. Det primära ansvaret för ungdomarnas
psykiska ohälsa ligger trots skolans viktiga roll på föräldrarna och deras uppfostran. Vidare
intressant forskning skulle kunna vara hur förskolor och barnavårdscentraler i samarbete med
föräldrar kan arbeta för att motverka dessa socialt konstruerade könsdifferenser som påverkar
pojkarnas emotionella utveckling.
Det i studiens resultat som förbryllar är att eleverna generellt sett är positiva till hur stödet är
utformat och hur det fungerar. Hela 92,8 procent av respondenterna anser att stödet är bra som
det är idag, men inte närmelsevis lika många skulle vilja prata med en kurator om de mådde
dåligt. De uppfattar inte heller skolan som bra på att uppmärksamma elever som mår dåligt.
Pojkarna känner dock i högre utsträckning än flickorna att de har någon vuxen på skolan att
anförtro sig åt. Som tidigare nämnt visar forskning att pojkar har ett mer utåtagerande
beteende vid psykisk ohälsa som stress, än vad flickorna har. En relevant fråga är om detta
bidrar till att pojkarna syns mer och därför blir mer uppmärksammade utav de vuxna på
skolan. Ett utåtagerande beteende drar automatiskt till sig uppmärksamhet och kan vara den
initiala situationen till en fortsatt kontakt. Det är dock viktigt att vara medveten om att det vid
könsgeneraliseringar existerar variationer inom könen.
Vid jämförelsen av vad skolan erbjuder med elevernas efterfrågan kan studien urskilja en
majoritet som är nöjd med skolans stöd. Studien visar även att alternativa stöd behövs då
många elever inte vill ta hjälp av kuratorn när de mår psykiskt dåligt. Trots att majoriteten
elever är nöjda med att träffa kuratorn finns det en önskan om andra alternativ. I den del av
enkäten där eleverna fick möjlighet att skriva ett eget förslag på stöd eller utveckla vad de
ansåg om stödet, uttryckte en flicka:
”Jag skulle tycka att det var jobbigt att gå dit och
träffa en person ifall jag inte hade STORA problem”
Det som inte framgår av hennes svar är vem hon pratar med om hon inte har stora problem
utan mindre bekymmer. Detta är resultat som väcker tankar om det finns för få lärare och
andra vuxna i skolan som har tid att uppmärksamma eleverna. Tanken stöds av att
30
ungdomarna själva uttrycker en önskan om fler vuxna i skolan och färre elever per lärare,
vilket SOU tar upp i sin rapport. Idag är även stödet placerat helt på skolan under skoltid, men
en stor del av eleverna önskar att det vore placerat efter skoltid eller helt utanför skolans
område. Med ett större utbud av stödalternativ kan det finnas en möjlighet att fånga upp fler
elever med psykisk ohälsa.
Enkätundersökningen har gett svar på presenterade frågeställningar och som tidigare visats
stöds delar av studiens resultat av tidigare forskning. Då det enbart finns ett fåtal
undersökningar med liknande innehåll som denna studie kan dess relativa sällsynthet ses som
en styrka. Något som kan uppfattas som en eventuell brist i resultatet är dock att eleverna inte
uppgav några egna förslag på hur stödet ska utformas för att passa dem bättre. Det är
anledningen till att detta inte diskuteras i större omfattning. En intressant fortsättning kan
därför vara en kvalitativ forskningsstudie som på ett djupare plan undersöker elevernas
önskan. Det är viktigt att alla parter kommer till tals och framförallt eleverna själva. Likt det
intersubjektiva perspektivet kan en integrering av professionellas åsikter och ungdomarnas
tankar och idéer tillsammans ge ett ultimat resultat på hur stödet torde anpassas (Killén,
1999).
31
Referenser
Alin Åkerman, B. (2002). Hur upptäcker vi sårbara elever? Utvärdering av en
filmdokumentär för självmordsprevention bland gymnasieelever. Stockholm: Nationellt
centrum för suicidforskning och prevention av psykisk ohälsa (NASP).
Avdelningen för pedagogiskt utvecklingsarbete. Dnr 2003:989. Blick för elevens hälsa,
lärande och trygghet - med fokus på elevhälsa och skolutveckling. Myndigheten för
skolutveckling.
Cullberg, J. (2006). Kris och utveckling/ av Johan Cullberg. Samt Katastrofpsykiatri och sena
stressreaktioner/ av Tom Lundin. Stockholm: Natur och Kultur, (5 uppl. och utök. Utg).
Danielson, M. (2006). Svenska skolbarns hälsovanor 2005/06 grundrapport . Stockholm:
Statens folkhälsoinstitut.
Djurfeldt, G., Larsson, R., Stjärnhagen, O. (2003). Statistisk verktygslåda samhällsvetenskaplig orsaksanalys med kvantitativa metoder. Stockholm: Studentlitteratur.
Elofsson, S. (2005). Kvantitativ metod – struktur och kreativitet. I S. Larsson, J. Lilja & K.
Mannheimer (Eds.), Forskningsmetoder i socialt arbete (pp.59-89). Lund: Studentlitteratur.
Killén, K. (1999). Svikna barn (2 uppl.). Stockholm: Wahlström & Widstrand.
Larsson, S., Lilja, J., Mannheimer K., (2005). Forskningsmetoder i socialt arbete. Lund:
Studentlitteratur.
Larsson, S. (2005). Kvantitativ metod – en introduktion. I S. Larsson, J. Lilja & K.
Mannheimer (Eds.), Forskningsmetoder i socialt arbete (pp. 91-128). Lund: Studentlitteratur.
Lilja, J. (2005). Samhälls- och beteende- vetenskapliga skalor. I S. Larsson, J. Lilja & K.
Mannheimer (Eds.), Forskningsmetoder i socialt arbete (pp.289-304). Lund: Studentlitteratur.
Magnusson, E. (2003). Psykologi och kön- från könsskillnader till genusperspektiv.
Stockholm: Natur och kultur.
Payne, M. (2002) Modern teoribildning i socialt arbete. Stockholm: Natur och kultur.
Statens Offentliga utredningar [SOU] 2006:77. Ungdomar, Stress och Psykisk ohälsa.
Analyser och förslag till åtgärder. Stockholm: Fritzes Offentliga Publikationer.
Straarup Söndergaard, P. (2008). När livet gör ont. Stockholm: Gothia.
Ungdomsstyrelsen. (2007). Fokus 07- En analys av ungas utsatthet. Stockholm:
Ungdomsstyrelsen.
Ungdomsstyrelsen. (2009). Ung idag- en beskrivning av ungdomars villkor. Stockholm:
Ungdomsstyrelsen.
32
Waltré, E. (2008). Någon att prata med när livet gör ont. I P. Straarup Söndergaard, När livet
gör ont (pp. 55-70). Stockholm: Gothia.
Internetreferenser
CRC (2009). Advance Unedited Version. Committee on the Rights of the Child. Fifty-first
session. Consideration of Reports Submitted by States Parties under Article 44 of the
Convention. Concluding Observations: Sweden. United Nations Human Rights; Office of the
High Commissioner for Human Rights. Hämtad oktober, 16, 2009 från
http://www2.ohchr.org/english/bodies/crc/docs/co/CRC-C-SWE-CO-4.pdf
Fredholm, L.(2007:1). Tonårshjärnan baxnar. Forskning och Framsteg. Hämtad oktober,16,
2009, från http://www.fof.se/tidning/2007/1/tonarshjarnan-baxnar
Genus. (n.d). I Nationalencyklopedin.
http://www.ne.se/lang/genus/181336
Hämtad
november,
08,
2009
från
Mattsson, B-O. (2009-02-12). Ledning och organisation. Östersunds kommun. Hämtad
november, 03, 2009 från http://www.ostersund.se/barnutbildning/elevhalsa/ledningoch
organisation.4.7fd417de1179c5aa17980002616.html
Recabarren, S. Stress i barndomen påverkar hjärtsjukdomar. Nyhetskanalen. Hämtad
november, 06, 2009 från http://tv4play.se/nyheter/nyhetskanalen?videoId=1.1254230
Regeringens proposition 2001/02:14. Hälsa, lärande och trygghet. [Online] Hämtad
november, 03, 2009 från http://www.regeringen.se/sb/d/108/a/1650
Socialstyrelsen. (2008). Folkhälsa och sociala förhållanden.[Online] Hämtad oktober, 08,
2009 från http://www.socialstyrelsen.se/publikationer2008/2008-131-8
Varför begår pojkar ca 75 % av alla självmord bland ungdomar? (2009, 17 januari) Genus
Magazinet. Hämtad oktober, 16, 2009 från http://www.genusmagazinet.se/?p=1095
Vetenskapsrådet. (n.d). Forskningsetiska principer inom humanistisk - samhällsvetenskaplig
forskning. Hämtad november, 26, 2009 från http://www.codex.vr.se/texts/HSFR.pdf
33
