Barn och unga som begår brott


Barn och unga
som begår brott
Handbok för socialtjänsten
1
 ISBN
978-91-978065-6-5
Artikelnr 2009-101-3
Omslag
Foto
Sättning
Tryck
2
Socialstyrelsen/Iwa Wasberg
Matton
Edita Västra Aros AB
Edita Västra Aros AB, Västerås, mars 2009
Förord
Den 1 januari 2007 och den 1 januari 2008 trädde nya regler i kraft som
gäller barn och unga som begår brott eller som uppvisar ett normbrytande
beteende. Med anledning av detta gav Socialstyrelsen december 2008 ut
allmänna råd (SOSFS 2008:30) om handläggning av ärenden som gäller
unga lagöverträdare. Denna handbok är ett komplement till dessa råd.
Syftet med handboken är att ge vägledning till socialtjänsten i att utreda
ärenden och planera insatser för ungdomar som begått brott eller uppvisar
ett normbrytande beteende. Syftet är också att stärka ungas rättsäkerhet
och att få en nationell enhetlighet i hur man handlägger och bedömer behovet av insatser i dessa ärenden.
Att utreda barn och unga som visar tecken på ett normbrytande beteende skiljer sig i princip inte från att utreda barn som far illa. I båda typerna
av ärenden är följande föreskrifter och allmänna råd samt handböcker
från Socialstyrelsen tillämpliga:
•
•
•
•
•
•
•
SOSFS 2006:5 om dokumentation vid handläggning av ärenden och
genomförande av insatser enligt SoL, LVU, LVM och LSS
den kompletterande handboken Handläggning och dokumentation
inom socialtjänsten
SOSFS 2006:12 om handläggning och dokumentation av ärenden som
rör barn och unga
den kompletterande handboken Barn och unga inom socialtjänsten.
Utreda, planera och följa upp beslutade insatser
SOSFS 1997:15 om tillämpningen av lagen (1990:52) med särskilda
bestämmelser om vård av unga
SOSFS 2006:11 om ledningssystem för kvalitet i verksamhet enligt
SoL, LVU, LVM och LSS
SOSFS 2006:14 om personalens kompetens vid handläggning och
uppföljning av ärenden som rör barn och unga.
Denna handbok sammanställer lagstiftning och förarbeten inom området
unga lagöverträdare. Här redovisas kortfattat vilka insatser som kan vara
aktuella för ungdomar med brottsligt beteende. Insatsen särskilt kvalificerad kontaktperson beskrivs dock mer utförligt, eftersom denna insats
delvis är ny sedan den 1 januari 2007.
Handläggare på Socialstyrelsen har varit Gunnel Hedman Wallin,
numera på länsstyrelsen i Stockholms län och Suzanne Julin på Social3
tjänstavdelningens individ- och familjeenhet. På uppdrag av Socialstyrelsen har fil.dr. Anna-Karin Andershed och docent Henrik Andershed sammanställt en översikt av aktuell forskning av risk- och skyddsfaktorer för
normbrytande beteende. Författarna är universitetslektorer i psykologi
vid Centrum för kriminalpsykologisk forskning, Örebro universitet. Sammanställningen har granskats av docent Knut Sundell och professor Bo
Vinnerljung. Forskningsöversikten finns som bilaga 1 i denna handbok.
Under arbetet har synpunkter hämtats in bl.a. från representanter för
socialnämnder, länsstyrelser, Sveriges Kommuner och Landsting samt
medlingsverksamheter.
Lars-Erik Holm
4
Åsa Börjesson
Innehåll
Förord ������������������������������������������������������������������������������������� 3
Förkortningar ���������������������������������������������������������������������� 14
Inledning �������������������������������������������������������������������������������� 15
1. Samhällets ansvar för barn och unga som
begår brott ��������������������������������������������������������������������� 17
Socialnämndens ansvar .......................................................................... 17
Socialtjänsten och de rättsvårdande myndigheterna har olika
roller...................................................................................................... 18
Socialnämnden verkställer domstols beslut.................................. 19
Socialnämndens ansvar för unga brottsoffer...................................... 19
Grundläggande principer inom påföljdssystemet för unga
lagöverträdare........................................................................................... 21
Viktiga reformer ................................................................................. 21
Centrala tankegångar......................................................................... 23
Principen om barnets bästa .................................................................. 24
Barnets rätt till delaktighet och inflytande.......................................... 25
2. Samverkan ����������������������������������������������������������������������� 27
Vikten av att samverka............................................................................ 27
Socialnämndens ansvar för samverkan........................................... 28
Samverkan mellan socialtjänst, polis och åklagare....................... 28
Samverkan kring enskilda ungdomar.............................................. 30
Socialtjänstens möjligheter att lämna ut uppgifter till polis och
åklagare ................................................................................................ 30
3. Utredning, analys och bedömning ������������������������������ 32
Att inleda en utredning av unga som begår eller misstänks begå
brott............................................................................................................ 33
Personalens kompetens..................................................................... 34
Riskbedömningsinstrument............................................................... 34
5
Innehåll Att utreda unga enligt BBIC..................................................................... 36
Kunskapsbasen i BBIC illustreras av en triangel............................ 36
Att identifiera risk- och skyddsfaktorer för normbrytande
beteende hos unga.................................................................................... 36
Utredningen ............................................................................................... 38
Att planera utredningen...................................................................... 38
Den unges behov.................................................................................. 38
Föräldrarnas förmåga ......................................................................... 45
Familj och miljö .................................................................................... 50
Analys och bedömning ............................................................................ 54
Analys av den unges risk för normbrytande beteende................ 54
Bedömning av behov av insatser....................................................... 56
4. Barn under 15 år som misstänks ha begått brott �� 58
Utredningar med stöd av 31 § LUL....................................................... 58
Kvarhållande av den som inte har fyllt 15 år....................................... 62
Rätten att använda tvångsmedel............................................................. 62
5. Unga i åldern 15–20 år som misstänks ha
begått brott �������������������������������������������������������������������� 63
Unga 15–17 år............................................................................................ 63
Skyndsam handläggning....................................................................... 63
Polisen skyldighet att underrätta socialnämnden......................... 64
Socialnämndens närvaro vid polisförhör........................................ 64
Polisens skyldighet att underrätta vårdnadshavare....................... 65
Rättens skyldighet att underrätta vårdnadshavare....................... 65
Socialnämndens medverkan vid rättegång...................................... 65
Huvudförhandling och dom............................................................... 66
Unga 18–20 år............................................................................................ 66
Häktning av unga........................................................................................ 67
Synnerliga skäl för häktning .............................................................. 68
Omedelbart omhändertagande och häktning................................ 68
6
6. Yttrande till åklagare eller domstol ��������������������������� 70
Åklagarens begäran om yttrande .................................................................. 70
Vad ska yttrandet användas till?.............................................................. 70
Tidsramar.................................................................................................... 71
Socialnämndens utredningsskyldighet .................................................. 72
Barns och ungas rätt till information........................................ 72
Den skriftliga sammanställningen.............................................. 73
Checklista.................................................................................................... 73
Kommunicering av yttrande ...................................................... 76
Åklagarens begäran om upplysningar ................................................... 76
Domstols begäran om yttrande ............................................................ 76
Kriminalvårdens begäran om upplysningar i samband med
personutredning........................................................................................... 77
Förutsättningar för att rätten ska döma till ungdomsvård .............. 77
Förutsättningar för att rätten ska döma till ungdomstjänst............. 78
Den unges vilja till medling...................................................................... 78
Vissa sekretessfrågor................................................................................ 79
7. Åtalsunderlåtelse enligt LUL ������������������������������������� 81
Förutsättningar för åtalsunderlåtelse................................................ 81
Särskilt om medlingens betydelse för åtalsunderlåtelse............... 82
Yttrande och upplysningar från socialnämnden ............................ 83
Underrättelse om beslut om åtalsunderlåtelse.............................. 83
Skötsamhetskrav och återkallelse av beslut
om åtalsunderlåtelse............................................................................. 84
8. Ungdomsvård ����������������������������������������������������������������� 85
Ungdomsvård som påföljd................................................................... 85
Vad avses med ett särskilt behov av vård eller annan
åtgärd?.............................................................................................. 86
Att bedöma särskilt behov av vård............................................ 87
Ungdomsvård med ungdomskontrakt................................................... 88
Innehållet i ett ungdomskontrakt .............................................. 88
7
Rättens föreskrift........................................................................... 89
Ungdomsvård med vårdplan.............................................................. 90
Innehållet i en vårdplan ............................................................. 90
Domstolens beslut...................................................................... 90
Genomförandeplan och behandlingsplan........................................ 90
Ungdomsvård och LSS........................................................................ 91
Ansvarig kommun................................................................................. 91
Genomförandet.................................................................................... 93
Förutsättningar för att ungdomsvården ska upphöra......... 93
Den unge missköter ungdomsvården..................................... 94
När förutsättningarna för att verkställa ungdomsvården
brister..................................................................................................... 95
9. Ungdomstjänst ��������������������������������������������������������������� 97
Ungdomstjänst som påföljd................................................................ 97
Att verkställa ungdomstjänst.............................................................. 98
Handläggning av ungdomstjänst..............................................................
Ansvarig kommun....................................................................... 98
Dokumentation........................................................................... 99
Tidsramar för verkställighet...................................................... 99
Att bedöma den unges lämplighet för ungdomstjänst................ 100
I vilka fall kan ungdomstjänst vara olämpligt........................ 100
Ungdomstjänstens innehåll................................................................ 101
Introduktions- eller informationsmöte................................ 101
Arbetsplanen.............................................................................. 102
Annan särskilt anordnad verksamhet................................... 106
Kontroll av att arbetsplanen följs........................................... 107
Ett uppföljande samtal.............................................................. 108
Försäkringar................................................................................ 109
När förutsättningarna för att verkställa
ungdomstjänsten brister.......................................................... 109
8
10. Särskilt kvalificerad kontaktperson ����������������������� 111
Syfte och innehåll............................................................................. 112
Syfte............................................................................................ 112
Innehåll....................................................................................... 112
Särskilt kvalificerad kontaktperson enligt socialtjänstlagen.... 113
Åldersgränser............................................................................ 113
Genomförandeplan.................................................................. 113
Särskilt kvalificerad kontaktperson enligt LVU ......................... 114
Åldersgränser............................................................................ 114
Behandlingsplan......................................................................... 115
Handläggning och dokumentation................................................ 115
Den särskilt kvalificerade kontaktpersonen – kompetens och
rekrytering......................................................................................... 116
Kompetens................................................................................. 116
Rekrytering................................................................................ 116
Handledning och fortbildning................................................ 117
Sekretess.................................................................................... 118
Uppdraget.................................................................................. 118
Ett uppföljande samtal............................................................. 118
11. Socialnämndens underrättelse- skyldighet till
åklagarmyndigheten �������������������������������������������������� 119
Den unges misskötsamhet..................................................... 120
Andra hinder för verkställighet ........................................... 121
Varning eller undanröjande av påföljd................................................
Åklagarens möjlighet att meddela varning ........................ 121
Rättens prövning av undanröjande av påföljd.................... 122
Ny påföljd.................................................................................. 123
12. Medling med anledning av brott ����������������������������� 125
Medlingslagen.................................................................................... 125
Vad är medling?................................................................................. 126
9
Förutsättningar för medling.................................................... 127
Åldersgränser............................................................................. 128
Medlingens ställning i rättsprocessen............................................ 129
När ska medling genomföras?................................................ 129
Är alla brott lämpliga för medling?................................................. 130
Vem initierar medling?...................................................................... 132
Hur organiseras medling?................................................................. 133
Medlingsmötet........................................................................... 133
Kontakt med brottsoffret........................................................ 135
Medling i ungdomskontrakt.................................................... 135
Medling i ungdomstjänst.......................................................... 135
Medlarens kompetens....................................................................... 136
Tjänstemanna- eller lekmannamedlare................................. 136
Ansvar för rekrytering av medlare och deras
kompetens.................................................................................. 137
Avtal...................................................................................................... 137
Vårdnadshavarnas medverkan vid avtalsskrivning.............. 138
Medlingsavtalets rättsverkningar............................................ 138
Förvaring av avtalen.................................................................. 139
Underrättelse till åklagare....................................................... 139
Sekretess.............................................................................................. 139
Utbyte av information mellan socialnämnd och
medlingsverksamhet ................................................................ 140
Anmälningsskyldighet............................................................... 140
Dokumentation, diarieföring, gallring och arkivering.................. 140
Dokumentation......................................................................... 140
Att registrera handlingar......................................................... 141
Gallring och arkivering ............................................................ 141
13. Sluten ungdomsvård ������������������������������������������������� 143
Socialnämndens ansvar...................................................................... 143
10
Skillnader mellan vård med stöd av LVU och sluten
ungdomsvård.............................................................................. 144
Samarbetet mellan socialtjänsten och SiS .................................... 145
Inför verkställigheten ............................................................... 145
Under verkställigheten............................................................. 146
Inför frigivning............................................................................ 146
LVU-vård efter avslutad verkställighet.................................. 147
Sluten ungdomsvård när LVU-vård pågår............................ 148
Sekretess..................................................................................... 148
Ansvarig kommun..................................................................... 150
14. Böter, skadestånd, gallring ur misstanke- och
belastningsregistret m. m. ���������������������������������������� 151
Rättsprocessen för unga lagöverträdare ..................................... 151
En samlad reglering av påföljder för unga............................ 151
Val av påföljd för unga lagöverträdare.................................. 151
Böter............................................................................................ 152
Skadestånd ................................................................................. 153
Avgift till brottsofferfonden.................................................... 153
Misstankeregistret..................................................................... 153
Belastningsregistret................................................................... 154
Referenser �������������������������������������������������������������������������� 156
Skrifter i serien Statens offentliga utredningar (SOU) och
Departementsserien (Ds)...................................................................... 156
Propositioner............................................................................................ 156
Socialstyrelsens författningssamling..................................................... 156
Socialstyrelsens handböcker ................................................................ 157
Övriga publikationer från Socialstyrelsen.......................................... 157
Övrig litteratur......................................................................................... 158
Web-adresser........................................................................................... 160
11
Bilaga 1
Bedömning av risk- och skyddsfaktorer för
normbrytande beteende hos unga: Hur kan vi
använda teori och forskning i praktiken?.................. 161
I. Allmänt om normbrytande beteende............................................... 161
Risk för framtida problem................................................................ 162
Varför utvecklar vissa unga personer normbrytande
beteende?............................................................................................. 163
Arv och miljö...................................................................................... 165
Utvecklingsmässiga förändringar i beteenden............................. 166
II. Om risk- och skyddsfaktorer......................................................... 167
Vad är en riskfaktor?......................................................................... 167
Vad är en skyddsfaktor?.................................................................... 167
Olika kategorier av faktorer............................................................ 167
Dubbelriktade inflytanden................................................................ 169
Faktorers olika tyngd under en människas utveckling............... 169
Ju fler riskfaktorer desto högre risk.............................................. 169
Riskfaktorer på olika nivåer............................................................. 170
Specifika riskfaktorer i kombination med varandra................... 170
En riskfaktor kan innebära risk för andra riskfaktorer.............. 170
Risk för återfall................................................................................... 171
Olika typer av risk- och skyddsfaktorer....................................... 171
Hur använda evidensbaserad kunskap om risk- och
skyddsfaktorer i en bedömning?..................................................... 172
Bedömning av risk- och skyddsfaktorer för normbrytande
beteende hos unga............................................................................. 174
Vikten av struktur i bedömningsarbetet....................................... 174
III. Risk- och skyddsfaktorer i praktiken............................................ 174
Riskfaktorer hos den unge av mer direkt och föränderlig
karaktär................................................................................................ 175
12
Riskfaktorer i familjen av mer direkt och föränderlig
karaktär................................................................................................ 182
Skyddsfaktorer hos den unge av mer direkt och föränderlig
karaktär................................................................................................ 185
Skyddsfaktorer i familjen av mer direkt och föränderlig
karaktär................................................................................................ 187
Bedömningens roll för val av insatser .......................................... 193
Sammanfattning och konklusioner................................................. 195
Referenser ���������������������������������������������������������������������������������������������� 197
Bilaga 2 SOSFS 2006:5 ����������������������������������������������������� 202
Bilaga 3 SOSFS 2006:12 ��������������������������������������������������� 212
Bilaga 4 SOSFS 2008:30 ��������������������������������������������������� 221
Sökordsförteckning ���������������������������������������������������������� 227
13
Förkortningar
ADAD
AFS
BrB
Brå
BUP
FB
FL
FuK
HSL
IMS JO
JO+årtal
LUL
KVFS
LSS
LSU
LVU
LVM
LYHS
PolisL
RPSFS
RB
RÅ
RåR
SekrL
SiS SKL
SkoL
SoL
SoF
SOSFS
SOU
14
Adolescent Drug Abuse Diagnosis
Arbetarskyddsstyrelsens kungörelse med föreskrifter om
minderåriga
Brottsbalken (1962:700)
Brottsförebyggande rådet
Psykiatrisk barn- och ungdomsvård
Föräldrabalken (1949:381)
Förvaltningslagen (1986:223)
Förundersökningskungörelsen (1947:948)
Hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)
Institutet för utveckling av metoder i socialt arbete
Justitieombudsmannen
Justitieombudsmannens verksamhetsberättelse
Lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga
lagöverträdare
Kriminalvårdens författningssamling
Lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade
Lagen (1998:603) om verkställighet av sluten ungdomsvård
Lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av
unga
Lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall
Lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och
sjukvårdens område
Polislagen (1984:387)
Rikspolisstyrelsens författningssamling
Rättegångsbalken (1942:740)
Riksåklagaren
Riksåklagarens riktlinjer
Sekretesslagen (1980:100)
Statens institutionsstyrelse
Sveriges Kommuner och Landsting
Skollagen (1985:1100)
Socialtjänstlagen (2001:453)
Socialtjänstförordningen (2001:937)
Socialstyrelsens författningssamling
Statens offentliga utredningar
Inledning
Ungdomsbrottsligheten är ett återkommande tema i samhällsdebatten.1
Intresset för frågan kan förklaras av att ungas brottslighet ses som en
viktig markör för samhällsutvecklingen. En ökad ungdomsbrottslighet
skulle kunna ses som ett tecken på framtida sociala problem såväl för
ungdomarna själva som för samhället i stort.
Medier framhåller ofta att ungdomsbrottsligheten ökar. Den kriminologiska forskningen visar dock på en annan bild. Ungdomsbrottsligheten
verkar ha minskat sedan mitten av 1990-talet, främst beroende på att allt
färre unga deltar i stöld- och skadegörelsebrott. Däremot verkar ungas
deltagande i våldsbrott inte ha förändrats nämnvärt. Antalet ungdomar
som uppger att de begått brott har inte ökat. Det finns snarare tendenser
till att unga tar avstånd från brottsligt beteende. Allt fler niondeklassare
uppger t.ex. i självrapportstudier att de inte har begått några brott under
det senaste året.2
Enligt ungdomars självrapporterade brottslighet3 under perioden
1995–2005 har hälften av Sveriges ungdomar begått stöldbrott det senaste året. En tredjedel uppger att de begått skadegörelsebrott och nära
en femtedel att de utfört någon form av våldshandling.4 De vanligaste
stöldbrotten begås i skolor eller i affärer. Pojkar och flickor begår samma
typer av brott. Däremot svarar pojkarna för en större andel av de grövre
brotten, våldsbrott och grövre stöldbrott.5
Ungdomar är den mest brottsaktiva gruppen i samhället. Pojkar är mer
brottsaktiva än flickor. Majoriteten av de ungdomar som begår brott har
gjort det vid något enstaka tillfälle, medan en mindre andel har begått
många brott, fler än sju, under de senaste tolv månaderna.6
Ungdomsåren, framför allt 15–17 årsåldern, innebär en tydlig topp i
brottsaktivitet. Det är då som den största andelen i en årskull begår brott.
De flesta ungdomar som begår brott gör det under en begränsad tid.7 Det
finns dock en förhållandevis liten grupp som tidigt börjar begå brott och
som fortsätter med detta genom ungdomsåren och in i vuxen ålder.8
Denna inledning bygger på Brå:s rapport 2008:33, om inget annat anges
Socialstyrelsen (2006) Social rapport
3
Nationella skolundersökningar för elever i årskurs 9 som genomförts vartannat år sedan 1995, först
av Kriminologiska institutionen vid Stockholms universitet och sedan av BRÅ.
4
Brå rapport 2007:30
5
Brå rapport 2006:7
6
Brå rapport 2006:7
7
Socialstyrelsen (2006) Social rapport
8
Brå rapport 2006:7, Brå rapport 2000:3
1
2
15
Inledning Det finns inget entydigt svar på varför vissa ungdomar begår brott och
varför vissa av dem utvecklar en kriminell livsstil. Däremot vet man utifrån forskning alltmer om att det finns ett antal riskfaktorer som indikerar
ökad risk för brottslighet och normbrytande beteende, på kort och lång
sikt. Lite förenklat kan man säga att det handlar om individens egna egenskaper, samt på faktorer i familjen och miljön.
När någon börjar bete sig normbrytande redan under barndomsåren
är risken relativt stor att beteendet fortsätter. Men även om risken för
problem i vuxen ålder är mindre vid ungdomsdebuterande än vid barndomsdebuterande normbrytande beteende så uppvisar de med normbrytande beteende, t.ex. brottslighet med start i ungdomsåren mer problem
än andra.9
Det är emellertid inte bara de individuella riskfaktorerna som visat sig
ha betydelse för brottsligt beteende utan även s.k. livsstilsfaktorer spelar
in.10 Med livsstilsfaktorer avses t.ex. umgänge med brottsliga kamrater
eller hög alkoholkonsumtion. Ungdomar med en mer riskfylld livsstil löper också en ökad risk för att begå brott om de även bär på en hög individuell risk. Ungdomar med låg individuell risk är mer ”skyddade” mot en
riskfylld livsstil, dvs. de kan i större utsträckning ha denna typ av livsstil
utan att påverkas av den.
I debatten om ungdomsbrottslighet uppmärksammas inte sällan att det
finns en överrepresentation av gärningspersoner med utländsk bakgrund.
Mindre uppmärksammat är att motsvarande gäller utsatthet för speciellt
våldsbrott som alltså är större bland ungdomar med utländsk bakgrund.
Det är dock viktigt att påpeka att överrepresentationen inte innebär att
det är ungdomar med utländsk bakgrund som står för flertalet av ungdomsbrotten eller att det överlag skulle finnas tydliga kulturella mönster
i brottstyper avseende etnicitet. Den överrepresentation som finns kan ses
mot bakgrund av att barn och unga med utländsk bakgrund växer upp under relativt sett mer ogynnsamma ekonomiska och sociala förhållanden.
Familjer med utländsk bakgrund har t.ex. oftare ekonomiska problem,
lägre utbildningsnivå och svag arbetsmarknadsanknytning. De bor ofta i
de mest problembelastade områdena. Dessutom visar en växande forskning på att en del av överrepresentationen beror på en diskriminerande
myndighetsutövning från polis och rättsväsende.11
En viktig uppgift för socialtjänsten, men även för andra aktörer som arbetar med barn och unga är att tidigt uppmärksamma barn och ungdomar
med riskbeteenden. Ju tidigare en negativ utveckling kan stävjas, desto
mindre är risken för att allvarliga problem får fäste och utvecklas.
Andershed, H. och Andershed, A-K. bilaga 1
Brå rapport 2006:7
11
Brå:rapport 2008:33
9
10
16
1. Samhällets ansvar för barn och unga
som begår brott
Socialnämndens ansvar
Kommunen har det yttersta ansvaret för att de som vistas i kommunen
får det stöd och hjälp som de behöver (2 kap. 2 § SoL). Socialnämnden
ska bl.a. verka för att barn och ungdom växer upp under trygga och goda
förhållanden och ska med särskild uppmärksamhet följa utvecklingen
hos barn och ungdom som har visat tecken på en ogynnsam utveckling.
Nämnden ska också i nära samarbete med hemmen sörja för att barn och
ungdom som riskerar att utvecklas ogynnsamt får det skydd och stöd de
behöver (5 kap. 1 § SoL). Nämnden har alltså ett ansvar för att uppmärksamma dessa barn och ungdomar och vid behov motivera dem och deras
föräldrar att ta emot erbjudna insatser. Bestämmelsen syftar till att lyfta
fram socialtjänstens ansvar för barn och ungdomar, framförallt för ungdomar med missbruksproblem och för unga lagöverträdare. Syftet är också
att motverka tendenser till att ungdomar i ökande utsträckning döms till
påföljder inom kriminalvården.12
Gruppen barn och ungdomar som socialnämnden har ett särskilt ansvar
för omfattar unga upp till 20-årsåldern.13 Socialnämnden har det övergripande samhälleliga ansvaret för de ungas sociala situation. Därmed
ansvarar nämnden, så långt det är möjligt, för vården av unga som begår
brott.14 Med vård menas såväl vård i öppna former som heldygnsvård.
En viktig uppgift för socialnämnden i detta sammanhang är också att
stödja föräldrar i att sätta adekvata gränser för sina ungdomar vilket följer
av bestämmelsen i 5 kap. 1 § SoL.
Med brottslig verksamhet avses i LVU inte rena bagatellförseelser och
inte heller enstaka andra brott som inte är av allvarlig art. Det är först om
brottsligheten ger uttryck för en sådan bristande anpassning till samhällslivet att det kan anses föreligga ett vård- och behandlingsbehov, som LVU
kan bli aktuell att tillämpa.15
Med socialt nedbrytande beteende avses bl.a. att den unge begått ett
eller ett par allvarliga brott utan att det kan anses som brottslig verksamProp. 1984/85:171 s. 1, 1996/97:126:124 s. 101
Prop. 1979/80:1 Del A s. 254
14
Prop. 2005/06:165 s. 43
15
Prop. 1979/80:1 Del A s. 583
12
13
17
1. Samhällets ansvar för barn och unga som begår brott het.16 I båda fallen anses beteenden kunna innebära en påtaglig risk för att
den unges hälsa och utveckling skadas (3 § LVU).
I denna handbok används benämningen normbrytande beteende för
beteenden som på olika sätt innebär att regler eller normer överträds.
Normbrytande beteende kan innebära allt från att skolka, snatta och stjäla
till grövre förseelser. I allt väsentligt handlar det alltså om beteenden som
också kan anses vara kriminella.17
Socialtjänsten och de rättsvårdande myndigheterna
har olika roller
Samhället har dubbla uppgifter när det gäller ungdomar som begår brott.
Samhället ska både förhindra och reagera på brotten. Medan socialnämndens insatser utgår från den unges behov av skydd och stöd, ska de rättsvårdande myndigheternas insatser markera att samhället tar avstånd från
den brottsliga verksamheten, själva brottet. Det bör understrykas att socialtjänsten och de rättsvårdande myndigheterna har ett gemensamt intresse
av att förhindra och motverka brott.18
Att olika myndigheter har ansvar för påföljdssystemet för unga lag­
överträdare förutsätter en väl fungerande samverkan dem emellan. Ett bra
samarbete dem emellan kan leda till att det blir tydligt för den unge att insatser inom socialtjänsten och rättsväsendet ingår i en integrerad helhet.
Långt ifrån alla barn och ungdomar som misstänks för, eller har begått
brott, har behov av insatser från socialnämndens sida för att inte fortsätta
begå eller återfalla i brott. Nämndens uppgift är dock att så långt som
det är möjligt identifiera de pojkar eller flickor som riskerar att utvecklas
ogynnsamt på grund av brottslig verksamhet. Ungdomar som begår brott,
i synnerhet upprepade brott, löper en risk att utvecklas ogynnsamt. Det
finns idag relativt stor kunskap om vilka risk- och skyddsfaktorer som
har samband med att barn och unga utvecklar ett normbrytande beteende,
vilket bl.a. kan ta sig uttryck i att de begår brott.19
Det är socialtjänsten som bäst anses kunna ge unga och deras vårdnadshavare det stöd och den hjälp som de behöver för att den unge inte ska
utveckla en allvarlig problematik eller kriminell karriär.20 Påföljdssystemet för unga lagöverträdare bygger därför på principen att barn och unga
som gjort sig skyldiga till brott i första hand ska få insatser inom socialtjänsten. Ambitionen är att ungdomarna så långt det är möjligt ska hållas
Prop. 1989/90:28 s. 67
Andershed, H. och A-K. bilaga 1
18
Prop. 2005/06:165 s. 43
19
Andershed, H. och A-K. bilaga 1
20
Prop. 2005/06:165 s. 43
16
17
18
1. Samhällets ansvar för barn och unga som begår brott
utanför kriminalvården och frihetsberövande insatser.21 Samtidigt har de
straffrättsliga kraven på socialtjänstens insatser ökat under 1990-talet och
socialnämnden har alltmer fått till uppgift att verkställa domstols beslut.
När det gäller barn och unga som inte fyllt 15 år och som begår brott
vilar hela ansvaret för att vidta åtgärder på socialtjänsten. För unga mellan 15 och 20 delas detta ansvar mellan socialtjänsten, polis, åklagare och
domstol samt i allvarligare fall på kriminalvården.
Socialtjänsten har dock en skyldighet att uppmärksamma och tillgodose de ungas individuella vård- och behandlingsbehov utifrån principen
om barnets bästa. Detta gäller oavsett vilka ingripanden från polis, åklagare eller domstolens sida som kan vara aktuella.
Socialnämnden verkställer domstols beslut
Socialnämnden har successivt fått rollen som verkställande myndighet
av domstols beslut. Det ställer nämnden i många komplexa situationer på
grund av dess specifika roll i den samverkan med andra myndigheter som
är nödvändig i dessa fall. Det kan finnas en risk för att socialnämnden reducerar och renodlar sin roll till en verkställande del av rättssystemet, vilket inte är lagstiftarens mening. Socialtjänstlagen, med sitt både allmänna
och specifika ansvar för barn och unga, måste prägla socialnämndens insatser i alla dess delar och även inom det område där domstols beslut
verkställs. Socialnämnden måste vara klar över sin roll i detta avseende.
Socialnämndens ansvar för unga brottsoffer
Socialnämnden har även ett ansvar för att den som utsatts för brott och
dennes närstående får stöd och hjälp (5 kap. 11 § SoL). Omgivningens
stöd och inställning är av stor betydelse för hur barn och unga hanterar
att bli utsatta för brott. Forskning visar att ett bra bemötande, stöd och
adekvat information betyder mycket för såväl återhämtningen som för
brottsutredningen och för brottsoffrets fortsatta medverkan i rättsprocessen. Även medling kan ge positiva effekter för brottsoffer.22
Unga som har blivit utsatta för skrämmande eller traumatiska händelser behöver få ett bra bemötande och ett kompetent stöd så att de kan gå
vidare i sina liv på ett konstruktivt sätt. Detta är en angelägen uppgift
för alla vuxna som möter dessa unga människor. Särskilda stödcentra
för unga brottsoffer, som utvecklats i flera kommuner i landet, är ett sätt
för kommunerna att uppfylla sitt ansvar och erbjuda unga brottsoffer ett
21
22
Prop. 2005/06:165 s. 43
Socialstyrelsen (2005) Socialtjänstens stöd till unga brottsoffer
19
1. Samhällets ansvar för barn och unga som begår brott kompetent stöd (jfr. 3 kap. 1 § SoL).
Gränsen mellan vem som är brottsoffer och vem som är gärningsman
är många gånger subtil. Barn och unga som begår brott har t.ex. själva
ofta varit utsatta för brott. Ungdomar är den åldersgrupp som är klart mest
utsatt för stöld och våldsbrott.23 En stor del av det våld som ungdomar
utsätts för inträffar i skolan eller på skolgården samt under fritiden t.ex.
på gatan, på en fritidsgård eller på disco. Vanligtvis är gärningsmännen
jämnåriga.
Generellt sett utsätts pojkar oftare för någon form av stöldbrott än
flickor. Pojkar utsätts även oftare än flickor för såväl grövre som lindrigare våldshandlingar. Däremot utsätts pojkar och flickor i ungefär lika
stor utsträckning för hot som innebär att de känner sig rädda. Risken att
utsättas för brott är vidare större bland dem som uppger att de själva har
begått brott.24
Brott mot unga tas inte alltid på allvar, varken av andra ungdomar eller
av deras omgivning. Ungdomar som till stora delar vistas i miljöer där
våld, hot och trakasserier förekommer tenderar ibland att betrakta detta
som något ”normalt” som man måste försöka hantera.25
Konsekvenserna av att bli utsatt för ett brott kan vara särskilt allvarliga
för unga och sätta djupa spår hos den som drabbas. En direkt följd av att
bli utsatt för brott är vanligtvis en traumatisk kris, en psykisk stressupplevelse, som är känslomässigt överväldigande och kan ta sig både fysiska
och psykiska uttryck.26 Oro för att bli utsatt för brott igen och rädslan
att träffa gärningsmannen kan få stor inverkan på ungdomars liv. Denna
rädsla kan vara påtaglig lång tid efter brottet. Den utsatte kan få reaktioner
i form av ångest, depression och andra psykiska problem. I vissa fall kan
detta leda till posttraumatiskt stressyndrom. Ungdomstiden är ett känsligt
skede i livet och att då bli utsatt för brott kan innebära extra svårigheter.
För en ung person kan känslor av maktlöshet och rädsla bli övermäktiga
att bära. Det finns även en risk för att den utsatte tar till droger eller hanterar känslorna på andra destruktiva sätt. Det är t.ex. inte ovanligt att ungdomar riktar sin ilska mot sig själv eller agerar ut hat- och hämndkänslor
genom att utsätta andra för våld och själva blir gärningsmän.27
För mer information hänvisas till www.brottsrummet.se eller www.
brottsofferportalen.se
Socialstyrelsen (2006) Social rapport
Brå rapport 2006:7
25
Socialstyrelsen (2005) Socialtjänstens stöd till unga brottsoffer
26
Socialstyrelsen (2005) Socialtjänstens stöd till unga brottsoffer
27
Socialstyrelsen (2005) Stödcentra för unga brottsoffer
23
24
20
1. Samhällets ansvar för barn och unga som begår brott
Grundläggande principer inom påföljdssystemet
för unga lagöverträdare
Påföljdssystemet för unga lagöverträdare präglas av synsättet att unga
lagöverträdare ska särbehandlas straffrättsligt och så långt det är möjligt
hållas utanför kriminalvården. För handläggningen av ungdomsmål gäller därför speciella bestämmelser redan från det att en anmälan om ett
misstänkt brott görs till polisen. Förhör med någon som är under 18 år
bör t.ex. hållas av en person med särskild kompetens för uppgiften (8 §
FuK). Polis, åklagare och domstol ska agera snabbt vilket förutsätter ett
nära samarbete mellan de berörda myndigheterna. Både den unges vårdnadshavare och företrädare för socialtjänsten förutsätts medverka.
I LUL regleras hur polis, åklagare och domstol ska handlägga mål och
ärenden om brott där den misstänkte inte har fyllt 21 år. I övrigt gäller
rättegångsbalkens regler.
De särskilda reglerna för unga lagöverträdare har funnits under hela
1900-talet och bygger på tanken att barn och ungdomar inte har de kunskaper om samhällets normer som vuxna förutsätts ha. Barn och unga
som begår brott är ofta socialt utsatta och har själva varit utsatta för brott
och har ett särskilt behov av stöd och hjälp.
Viktiga reformer
Sedan 1960-talet har påföljdssystemet för unga som begår brott varit före­
mål för ett flertal reformer. Ett tema i reformerna är att samhället måste
reagera kraftfullt och tydligt mot ungdomsbrottsligheten. Rättsväsendet
ska handlägga ungdomsmål skyndsamt så att tiden mellan brott och reaktion blir så kort som möjligt. Ett annat centralt tema är att påföljdssystemet för unga lagöverträdare ska bli mer likt det som gäller för vuxna.28
Lagen med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare trädde i
kraft den 1 januari 1965. En av grundtankarna var att unga lagöverträdare
i så stor utsträckning som möjligt skulle hållas borta från domstolsprocessen.
Vid 1988 års reform infördes krav på skötsamhet för den som meddelades åtalsunderlåtelse.
Vid 1995 års ungdomsmålsreform skärptes reglerna för åtalsunderlåtelse. Då kom också bestämmelser om att involvera den unges vårdnadshavare i rättsprocessen, att öka socialnämndernas medverkan och ökade
krav på skyndsamhet i handläggningen.
Genom 1999 års reform ville man stärka de straffrättsliga principerna
28
Brå-Rapport 2000:7 Påföljdssystemet för unga lagöverträdare
21
1. Samhällets ansvar för barn och unga som begår brott om att överlämnandepåföljden skulle vara förutsebar, stå i proportion till
brottet och vara konsekvent.
Principen att unga lagöverträdare ska hållas utanför kriminalvården
kvarstod dock. Påföljden överlämnande till vård inom socialtjänsten förtydligades och möjligheten att utdöma ungdomstjänst som en tilläggssanktion till överlämnandepåföljden infördes. I brottsbalken infördes en
bestämmelse om att ett överlämnande till vård inom socialtjänsten endast
får göras om de planerade åtgärder kan anses ”tillräckligt ingripande”
med hänsyn till brottslighetens straffvärde, art och den tilltalades tidigare
brottslighet (31 kap. 1 § BrB). Detta innebar bl.a. ökade krav på tydlighet i socialnämndens yttrande och vårdplaner i förhållande till brottet.
Enligt socialtjänstlagen och LVU var det dock fortfarande barnets och
den unges behov av vård som skulle ligga till grund för bedömningen.
Vidare infördes sluten ungdomsvård som en ny frihetsberövande påföljd.
Denna påföljd är avsedd att ersätta fängelsestraffen för dem i åldersgruppen 15–17 år.
2007 års reform syftar till att utveckla påföljdssystemet för unga lagöverträdare. Reformen får en tydligare inriktning på att motverka fortsatt
kriminalitet genom tydliga reaktioner på brottet. Principerna om förutsebarhet, proportionalitet och konsekvens ska beaktas i påföljderna för
unga, men samtidigt anpassas till den unges behov och vara tydliga och
pedagogiska. Vidare är det enligt reformen viktigt att beakta pojkars och
flickors olika villkor och behov.29
Alltjämt ska påföljdssystemet för unga lagöverträdare bygga på att barn
och ungdomar som begår brott i första hand ska bli föremål för insatser
inom socialtjänsten. Reformen understryker vikten av att samarbetet mellan berörda aktörer stärks för att den unge ska kunna återföras till ett väl
socialt fungerande liv.30
Ett viktigt inslag i reformen är att antalet bötesstraff för unga lag­
överträdare ska minska. Avsikten är att även tillämpningen av åtminstone
korta fängelsestraff för unga ska minska.31 Påföljden överlämnande till
vård inom socialtjänsten bytte namn till ungdomsvård och avgränsades.
För att dömas till ungdomsvård ska den unge ha ett särskilt behov av vård
eller av annan åtgärd från socialtjänstens sida. Ungdomstjänst infördes
som en ny, fristående påföljd för unga lagöverträdare som kommunerna
är skyldiga att administrera. Från den 1 januari 2008 är det obligatoriskt
för kommunerna att kunna erbjuda medling med anledning av brott när
gärningsmannen är under 21 år.
Prop. 2005/06:165 s. 42
Prop. 2005/06:165 s. 42
31
Prop. 2005/06:165 s. 47 f
29
30
22
1. Samhällets ansvar för barn och unga som begår brott
Centrala tankegångar
De klassiska straffrättsliga principerna om förutsebarhet, proportionalitet
och konsekvens har i de senaste reformerna fått allt större genomslagskraft i påföljdssystemet för unga lagöverträdare. Principerna innebär
också att det ska finnas en balans mellan brottet och samhällets reaktion
på detta samt ett krav på att den dömde ska rätta sig efter de regler som
gäller och efter de beslut som meddelas samt att ett brott mot regeln eller
beslutet ska följas av en reaktion.32
Utvecklingen inom straffrätten har medfört att gärningens straffvärde
fått större betydelse för straffmätningen. Handlingen, handlingens konsekvenser, skulden och brottets svårighetsgrad är de faktorer som bestämmer straffvärdet. En handling ska bestraffas för att den är straffvärd och
det ska råda proportionalitet mellan brottet och straffet. Det innebär att
brottets svårhetsgrad ska avspegla sig i straffets stränghet. Samhällets reaktion bör vara mer ingripande ju allvarligare brottet är.
Behandlingstanken har inte helt övergivits för unga lagöverträdare, vilket kommer till uttryck i att socialnämnden har en central roll när barn
och ungdomar begår brott. Rätt anpassad vård och behandling inom socialtjänsten anses bättre kunna motverka fortsatt kriminalitet än samhällsreaktioner som har straffvärdet som ensam grund. Däremot har utvecklingen inom straffrätten lett till att förutsättningarna för överlämnade till
vård inom socialtjänsten skärpts.
Principen om förutsägbarhet kan inte tillämpas fullt ut, men det anses
vara möjligt att i rimlig utsträckning förutse vilken vård eller vilka åtgärder socialnämnden planerar att vidta. Detta är möjligt genom regler om
att socialnämndens yttranden ska innehålla ett kontrakt eller en plan för
vården.
Principen om proportionalitet uppnås genom krav på domstolen att på
ett mer uttalat sätt överväga om socialnämndens insatser är tillräckligt
ingripande med hänsyn till brottets straffvärde, art och den unges tidigare
brottslighet. För att tillgodose kravet på proportionalitet har domstolen
möjlighet att, förutom att ge böter, förena påföljden med ungdomstjänst.
Principen om konsekvens tillgodoses genom en tydligare uppföljning
av påföljden. Regler har införts om att socialtjänsten är skyldig att informera åklagaren om den planerade vården inte kommer till stånd eller av
någon anledning avbryts.33
När ungdomar som har begått brott ställs till ansvar för brottet ska
således två centrala synsätt baserade på olika principer förenas, brottets
32
33
Prop. 2005/06:165 s. 40
Prop. 2005/06:165 s. 40
23
1. Samhällets ansvar för barn och unga som begår brott art och svårighetsgrad kontra den unges behov av sociala insatser. Socialtjänsten och domstolarna ingår i ett påföljdssystem, där olika regelverk
måste balanseras mot varandra. När socialtjänsten ingriper ska den utgå
från den unges vårdbehov, baserat på hans eller hennes aktuella sociala situation och utifrån vad som är bäst för att han eller hon inte ska utvecklas
negativt i framtiden. Brottet och det som hänt i det förflutna saknar självständig betydelse för socialtjänstens bedömning. Domstolens bedömning
rör ett brott som har ägt rum. Brottets allvar ska avspeglas i straffets obehag. När domstolen bestämmer påföljd ska de straffrättsliga principerna
upprätthållas och balanseras mot hänsyn till den unges mognad, begränsade erfarenhet och särskilda förhållanden.34
Principen om barnets bästa
FN:s konvention om barnets rättigheter, barnkonventionen, ska vara en
ledstjärna i allt lagstiftnings- och myndighetsarbete som är inriktat mot
eller har avgörande betydelse för barn. Barnets bästa ska komma i främsta rummet vid alla åtgärder som rör barn, vare sig de vidtas av offentliga eller privata sociala välfärdsinstitutioner, domstolar, administrativa
myndigheter eller lagstiftande organ (artikel 3). För att säkerställa barnets
rättigheter enligt barnkonventionen krävs en kombination av åtgärder i
form av lagstiftning, administrativa åtgärder, upplysning och opinionsbildning.
Principerna om barnets bästa och om barnets rätt att komma till tals
och få sin åsikt beaktad med hänsyn till ålder och mognad, (artikel 12),
har t.ex. förts in i socialtjänstlagen och LVU.
Även i de reformer som gäller unga lagöverträdare är utgångspunkten
att andan och intentionerna i barnkonventionen ska genomsyra de åtgärder som rör barn. Barn som misstänks för, eller befunnits skyldiga till, att
ha begått brott ska behandlas på ett sätt som främjar barnets känsla för
värdighet och värde, som stärker barnets respekt för andras mänskliga
rättigheter och grundläggande friheter. Hänsyn ska tas till barnets ålder
och till önskvärdheten att främja att barnet återanpassas i samhället (artikel 40.1).35
Barns bästa är ett relativt begrepp och som betyder olika saker för olika
människor beroende på hur barns behov uppfattas av dem. Begreppets
innebörd förändras över tid i takt med att ny kunskap växer fram och
värderingar i samhället förändras.36
Prop. 1997/98: 96 s. 143
Prop. 2005/06:165 s. 41
36
Prop. 1996/97:124 s. 98 ff
34
35
24
1. Samhällets ansvar för barn och unga som begår brott
Synen på barn förändras i takt med samhällets värderingar. Likaså är
även synen på brott, brottslingar och samhällets reaktioner på brott i ständig förändring. Om brottet istället för barnets behov står i fokus för beslut
om ingripanden kan det uppstå en konflikt mellan att sätta barnets bästa i
första rummet och att värna andra viktiga samhällsintressen.
Principen om barnets bästa innebär att konsekvenserna av olika beslutsalternativ för barnet måste bedömas innan ett beslut fattas. Barnets bästa
är inte alltid avgörande för vilket beslut som fattas, men ska alltid beaktas, utredas och redovisas.37 Underlaget för att bedöma vad som får anses
vara barnets bästa får man genom väga samman det man vet om barn
genom forskning och erfarenhet och det man får veta genom att lyssna
på barnet.38
Barnets rätt till delaktighet och inflytande
Enligt barnkonventionen har barn rätt till delaktighet och inflytande i alla
frågor som gäller dem. Barnets åsikter ska tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad (artikel 12). Denna artikel är en av
grundstenarna i barnkonventionen.
Barnets rätt till delaktighet innebär att barnet har rätt till fortlöpande
information, rätt att komma till tals och rätt till inflytande. I barnets rätt att
komma till tals ligger att barnet ska få tillräcklig information och få hjälp
med att förstå konsekvenserna av olika ageranden och beslutsalternativ.
För att artikeln ska kunna tillämpas i praktiken förutsätts att barnen får reella möjligheter att komma till tals och bli lyssnade på, inte minst viktigt
är det vid rättprocesser.
För rättskipningen av ungdomsbrottslighet finns minimistandardregler antagna av FN.39 I barnkonventionens artikel 14:2 understryks att en
brottmålsprocess ska främja den unges bästa och ske i en atmosfär av
förståelse, vilket ska göra det möjligt för den unge att delta och fritt uttrycka sig själv.
Brottsförebyggande rådet, Brå, och Barnombudsmannen, BO, har lyft
fram frågan om ungas möjligheter att komma till tals i en brottmålsrättegång. I en studie av Brå40 intervjuades några ungdomar om hur de upplevt sin rättegång. Där framkommer att de unga inte alltid förstår vad som
händer och vad som sägs. De upplevde också att de inte lyckades komma
till tals på det sätt som de skulle ha önskat. BO har också belyst frågan
Prop. 1996/97:124 s. 99 f
SOU 1997:116
39
Pekingreglerna, resolution 40/33 antagna av FN:s generalförsamling 1985.
40
Brå rapport 2002:18
37
38
25
1. Samhällets ansvar för barn och unga som begår brott och gett förslag på åtgärder för att stärka barnperspektivet i brottmålsprocessen.41 Det handlar t.ex. om att använda ett språk som ungdomen kan
förstå, att förbereda den unge på vad som kommer att hända i rättssalen
och att all information kan behöva upprepas och förklaras vidare.
Ansvaret för att försäkra sig om att den unge ges möjlighet att delta i
och att komma till tals under hela brottsmålsprocessen vilar på alla vuxna
som är involverade – poliser, åklagare, domare, socialsekreterare, juridiska ombud och vårdnadshavare.
Brottsoffermyndighetens rättegångsskola vänder sig främst till brottsoffer, och visar bl.a. hur en rättegång går till. Rättegångsskolan på webben riktar sig i första hand till brottsoffer som kallats till rättegång som
målsägande, men även vittnen, tilltalade och anhöriga kan ha användning
av den. De kan också användas av skolelever och andra som vill lära sig
mer om rättsprocessen.
Se www.rattegangsskolan.se
41
Barnombudsmannen informerar BI 2006:03
26
2. Samverkan
Vikten av att samverka
Samverkan ska äga rum i alla frågor som rör barn som far illa eller riskerar att fara illa.42 Nödvändigheten av att de olika yrkeskategorier och
myndigheter som möter barn och unga som far illa eller riskerar att fara
illa samverkar, kan inte nog understrykas, inte minst ur ett rättsäkerhetsperspektiv. Bestämmelser om samverkan finns i lagstiftningen, t.ex. i
socialtjänstlagen, polislagen, skollagen, och hälso och sjukvårdslagen.
När det gäller frågor som gäller unga lagöverträdare behövs en utökad
samverkan mellan socialtjänsten och polis, åklagare och domstol för att
uppnå större likhet inför lagen.43
Med samverkan menas de aktiviteter som olika myndigheter måste
bedriva gemensamt i arbetet med unga lagöverträdare. Detta betyder att
”någon eller några tillför sina specifika resurser, kompetenser och/eller
kunskaper till en uppgift som man har att gemensamt genomföra”.44 Samverkan är ett organisatoriskt samarbete mellan olika huvudmän och verksamheter. En god samverkan förutsätter att berörda personalgrupper samarbetar med varandra, vilket i sin tur kan ses som ett mer mellanmänskligt
fenomen mellan de olika aktörerna i de berörda organisationerna.
Avgörande förutsättningar för att arbeta tillsammans är att parterna
visar intresse och respekt för varandra och har kunskap om varandra.
Andra framgångsfaktorer för samverkan är tydliga mål, gemensamma
arbets­metoder och etiska förhållningssätt.45
För vidare läsning hänvisas till Strategi för samverkan – kring barn och
unga som far illa eller riskerar att fara illa.46
Det finns en nationell samverkansgrupp som har i uppgift att följa
utvecklingen inom området unga lagöverträdare och stödja den lokala
samverkan. Samverkansgruppen består av representanter från Åklagarmyndigheten, Domstolsverket, Rikspolisstyrelsen, Socialstyrelsen, Brå
och Sveriges Kommuner och Landsting.
Prop. 2002/03:53 s. 107
Prop. 2005/06:165 s. 45
44
Myndigheten för skolutveckling m.fl. (2007) Strategi för samverkan – kring barn och unga som far
illa eller riskerar att fara illa
45
Prop. 2002/03:53 s. 61
46
Myndigheten för skolutveckling m.fl. (2007) Strategi för samverkan – kring barn och unga som far
illa eller riskerar att fara illa
42
43
27
2. Samverkan Socialnämndens ansvar för samverkan
Socialnämnden har ett förstahandsansvar för att samverka med samhällsorgan, organisationer och andra som berörs i frågor som rör barn som far
illa eller riskerar att fara illa. Nämnden ska aktivt verka för att samverkan
kommer till stånd (5 kap. 1 a § SoL).
Socialnämndens ansvar för samverkan omfattar alla barn och unga som
på ett eller annat sätt behöver insatser från socialtjänstens sida, oavsett
om ärendet rör barnmisshandel, ungdomar som missbrukar eller någon
annan fråga. Med insatser menas även insatser på en övergripande nivå
t.ex. för att motverka missbruk och ungdomskriminalitet.47
Socialnämnden bör48 därför säkerställa att det finns rutiner som tydliggör hur samverkan ska bedrivas såväl internt, som externt med myndigheter och andra aktörer. Socialnämnden bör49 utarbeta rutiner för samverkan med bl.a. polis och åklagare på såväl övergripande som grupp
och individnivå. För att kunna ta fram dessa rutiner kan nämnden behöva
analysera vilken samverkan som krävs utifrån kraven i lagstiftningen och
målgruppens behov. I det arbetet är det viktigt att tänka på att samverkan
är ett medel och inte ett mål i sig.50
Vidare är det väsentligt att nämnden säkerställer att den eller de som
har ansvar för samverkan ges de befogenheter som behövs för att fullgöra
uppgiften.51
För att samverkan ska vara framgångsrik måste den vara förankrad hos
ledningen i de olika förvaltningarna. Ledningen har också ansvar för att
ge mandat för samverkan och för att följa upp och utvärdera den.52
Samverkan mellan socialtjänst, polis och åklagare
Sedan år 2007 finns en struktur för en lokal samverkan mellan socialtjänsten och de rättsvårdande myndigheterna. Strukturen är baserad på
Åklagarmyndighetens administrativa organisationsstruktur. Den operativa åklagarverksamheten utövas på de 40 åklagarkamrarna, varav 34 är
allmänna kammare. Varje kammares geografiska arbetsområde motsvarar
ett län. Ungdomsåklagarna i respektive åklagarkammare ansvarar för att
kontinuerligt sammankalla representanter från socialtjänsten och polisen
Prop. 2002/03:53 s. 107
SOSFS 2006:11 4 kap. 1 §
49
SOSFS 2006:12
50
Socialstyrelsen (2008) God kvalitet i socialtjänsten – om ledningssystem för kvalitet i verksamhet
enligt SoL, LVU, LVM och LSS
51
Socialstyrelsen (2008) God kvalitet i socialtjänsten – om ledningssystem för kvalitet i verksamhet
enligt SoL, LVU, LVM och LSS
52
Prop. 2002/03:53 s. 59
47
48
28
2. Samverkan
till lokala eller regionala samverkansmöten. Hos åklagaren, socialtjänsten
och polisen finns kontaktpersoner med uppgift att vara kontaktlänk gentemot sina respektive verksamhetsområden. Syftet är att förbättra kvaliteten
vid handläggningen av ungdomsmål, bl.a. genom utbyte av erfarenheter
och kunskaper.
De lokala samverkansgrupperna riktar sig primärt mot ungdomar i
åldern 15–17 år. För att fånga upp unga mellan 18–20 år, så att deras behov av vård och stöd kan tillgodoses, kan t.ex. frivårdsmyndigheten vid
lämpligt tillfälle bjudas in till den lokala samverkansgruppen. Det kan
t.ex. gälla frågor om medling för denna åldersgrupp.
För att skapa en struktur för samverkan kan samverkansgrupperna utarbeta en lokal strategi eller handlingsplan för arbetet med att förebygga,
upptäcka och tidigt ingripa mot ungdomar som riskerar att utveckla ett
brottsligt beteende. Det är viktigt att det av strategin framgår vad man vill
uppnå med samverkan. Det kan t.ex. vara att
•
•
•
•
•
sätta upp ett gemensamt mål
få en inventering av läget från respektive samverkanspartner
att identifiera problem och samverkansområden
fastställa hur samarbetet ska äga rum
precisera respektive samverkanspartners roller och uppgifter.
En väl fungerande samverkan kan göra arbetet mer effektivt och tillföra
ny och fördjupad kunskap.53 Det är därför viktigt att de olika myndigheterna har kunskap om varandras kompetensområden och om vilka regler
som styr deras arbete. Det kan t.ex. handla om vad som gäller för utredningsmöjligheter, handläggningstider och sekretessfrågor.
Vid gemensamma samverkansmöten kan deltagarna t.ex. diskutera frågor som vad yttrande enligt 11 § LUL ska innehålla, se kapitlet Yttrande
till åklagare eller domstol. De kan också diskutera underrättelseskyldigheten enligt 12 kap. 8 § SoL, se kapitlet Socialnämndens underrättelseskyldighet till åklagarmyndigheten och utredningar enligt 31 § första
stycket 1 LUL, se kapitlet Barn under 15 år som misstänks ha begått
brott. Det kan också gälla frågor kring förundersökningssekretessen. Att
samverka kan vidare vara att aktörerna gemensamt följer kunskapsläget
inom området. Det kan t.ex. gälla ändringar av gällande lagar eller andra
bestämmelser, vilka vård och behandlingsinsatser som är effektiva för
unga lagöverträdare eller följa brotts och påföljdsutvecklingen för unga.
I en samverkansstrategi kan också diskuteras socialtjänstens möjlig53
Forkby, T. (2007)
29
2. Samverkan heter och förutsättningar att delta vid förhör eller rättegångar, eller vid
möten med åklagaren inför ett beslut om åtalsunderlåtelse. En angelägen
fråga att komma överens om i en samverkansgrupp är också om när och
hur kontakterna mellan myndigheterna ska tas t.ex. när det gäller kallelser
till förhör så att det blir tydligt för de olika parterna om vad det är som
gäller.
Gemensamma utbildningsdagar kan vara ytterligare ett sätt att samverka på.
Samverkan kring enskilda ungdomar
Generella regler och vägledning om samverkan på övergripande nivå
räcker inte alltid som stöd för handläggningen. Reglerna behöver kompletteras med lokala överenskommelser för samverkan om enskilda ungdomar. Samverkan på individuell nivå bör alltid utgå från det enskilda
barnets behov. Den bör inte vara något som en huvudman kan välja att
delta i eller avstå från utifrån interna prioriteringar.54
Samverkan och sekretess
Utbyte av information om personliga förhållanden kräver i regel den enskildes samtycke eller någon sekretessbrytande bestämmelse som t.ex.
anmälningsskyldigheten i 14 kap. 1 § SoL eller åklagarens begäran om
yttrande enligt 11 § LUL. Att flera myndigheter, t.ex. socialtjänst, polis
och åklagare samverkar i en samverkansgrupp innebär inte att den sekretess som gäller mellan myndigheterna ändras. I samverkansgruppen
företräder varje tjänsteman sin myndighet och är bunden av den sekretess
som gäller för respektive myndighet.55
Det finns dock inget som hindrar att t.ex. socialtjänsten och polisen
samråder om enskilda ungdomar så länge som uppgifterna är avidentifierade.
Socialtjänstens möjligheter att lämna ut uppgifter till polis
och åklagare
Om den som är under 18 år påträffas av personal från socialtjänsten under
förhållanden som uppenbarligen innebär överhängande och allvarlig risk
för hans eller hennes utveckling, kan socialtjänsten utan hinder av sekretess, lämna sådana uppgifter till polisen som behövs för att polisen ska
kunna ingripa (14 kap. 2 § åttonde stycket SekrL).
Socialnämnden har ansvar för att bl.a. aktivt arbeta för att förebyg54
55
Prop. 2002/03:53 s. 60
JO 1987/88 s. 148
30
2. Samverkan
ga och motverka missbruk bland barn och ungdomar av alkoholhaltiga
drycker, andra berusningsmedel eller beroendeframkallande medel samt
dopningsmedel (5 kap. 1 § SoL). Eftersom bruk av alkohol, narkotika
eller dopningsmedel dels kan skada den unge, dels utgör en riskfaktor
som kan medföra att den unge övergår till kriminella aktiviteter, kan
social­tjänsten utan hinder av sekretess lämna ut misstanke om överlåtelse
av narkotika, alkoholdrycker eller dopningsmedel till den som inte fyllt
18 år unga. till polis eller åklagarmyndighet (14 kap. 2 § sjunde stycket
SekrL). Det är ingen skyldighet för socialtjänsten att på eget initiativ
lämna t.ex. en uppgift om brott till polis eller åklagare, utan det är endast
en möjlighet. Om någon av nämnda myndigheter däremot begär att få
uppgifter av angivet slag från socialtjänsten, är den skyldig att lämna ut
dessa (15 kap. 5 § SekrL).
Se vidare Socialstyrelsens meddelandeblad december 2006.
31
3. Utredning, analys och bedömning
Att utreda barn och unga som visar tecken på ett normbrytande beteende
skiljer sig i princip inte från att utreda barn som far, eller misstänks, fara
illa p.g.a. förhållanden i hemmet. Många gånger gäller sådana utredningar samma barn och unga. I båda fallen är det lika angeläget att barnets
eller den unges förhållanden utreds på ett sådant sätt att socialnämnden
kan identifiera de barn och unga som behöver nämndens stöd och skydd
för att inte fara illa eller utvecklas ogynnsamt. En utredning ska dock
inte göras mer omfattande än vad som är motiverat av omständigheterna
i ärendet, men den måste dock vara tillräckligt omfattande för att kunna
leda till ett korrekt beslut.56
I detta kapitel lyfts områden fram som kan vara aktuella att utreda mer
specifikt när det gäller barn och ungdomar med normbrytande beteende.
Det är viktigt att i en sådan utredning även lyfta fram föräldrarnas situation och förhållande och nätverkets möjligheter att stötta den unge.
En av grundprinciperna i socialtjänstens arbete med barn och unga är
helhetssynen. Denna princip står i samklang med det utvecklingsekologiska synsättet. Utifrån ett utvecklingsekologiskt synsätt måste såväl
utredning som uppföljning av insatser omfatta följande områden som påverkar varandra ömsesidigt
• barns och ungas behov
• föräldrars förmåga
• faktorer i familj och miljö.
En utredning till skydd och stöd för den unge bör57 ha en klar inriktning
på barnets situation, hans eller hennes behov och hur dessa tillgodoses.
Av utredningen bör det även framgå vilka insatser från socialtjänsten som
barnet har behov av. Uppgifter till utredningen bör hämtas in på ett strukturerat sätt och utifrån kunskap och beprövad erfarenhet. Ett sådant sätt
kan vara att använda det handläggnings och dokumentationssystem som
utarbetats av Socialstyrelsen, Barns behov i centrum, BBIC.
De principer för att utreda och analysera material som redovisas i detta
kapitel bygger på BBIC med hänvisningar till de i huvudsak engelska referenser som BBIC bygger på. I denna handbok har BBIC kompletterats
med de risk- och skyddsfaktorer som i forskning kopplas ihop med ung56
57
Prop. 1979/80:1 Del A s. 562
SOSFS 2006:12
32
3. Utredning, analys och bedömning
domars normbrytande beteenden och som redovisas i den av Andershed,
H. och Andershed, A-K. gjorda sammanställning som finns i bilaga 1. För
mer vägledning att utreda barn och unga, hänvisas till Socialstyrelsens
allmänna råd (SOSFS 2006:12) om handläggning och dokumentation av
ärenden som rör barn och unga med kompletterande handbok, Barn och
unga i socialtjänsten. Utreda, planera och följa upp beslutade insatser
samt grundboken om handläggnings och dokumentationssystemet Barns
behov i centrum, BBIC.
Att inleda en utredning av unga
som begår eller misstänks begå brott
En anmälan om att en ung person är misstänkt för att ha begått ett brott
innebär inte att socialnämnden alltid ska inleda en utredning enligt 11
kap. 1 § SoL. En utredning bör inte inledas om det redan från början
står klart att socialnämnden inte kommer att vidta några åtgärder.58 Om
informationen i en brottsanmälan är knapphändig kan nämnden kontakta
förundersökningsledaren för att få informationen förtydligad.
Socialnämndens uppgift vid en s.k. förhandsbedömning är inte att klargöra om den unge gjort sig skyldig till brottet eller inte. Det är polisens
sak att utreda. Nämndens ställningstagande till om en utredning ska inledas eller inte baseras på en bedömning av den unges situation och om han
eller hon kan vara i behov av stöd. Den kunskap som finns om risk- och
skyddsfaktorer för att ett utveckla normbrytande beteende kan vara vägledande för nämndens ställningstagande till om en utredning ska inledas
eller inte. Debutåldern för att begå brott är t.ex. en viktig faktor att uppmärksamma. Ju yngre barnet är när det debuterar med det normbrytande
beteendet desto större är risken att det följer med upp i vuxen ålder.59
Unga med beteendeproblem visar ett likartat beteende under ungdomsåren, men den framtida utvecklingsprognosen är olika för unga med tidigt
debuterande problem respektive ungdomar med sen debut.60
Det är viktigt att socialnämnden, om den vid en förhandsbedömning
av en polisanmälan tar ställning till att inte inleda utredning, informerar
den unge och vårdnadshavaren om att nämnden senare kan bli skyldig att
inleda utredning om åklagare eller domstol begär ett yttrande.
Prop. 1979/80:1 Del A s. 562
Andershed, H. och Andershed, A-K. bilaga 1
60
Andreassen, T. (2003)
58
59
33
3. Utredning, analys och bedömning Personalens kompetens
För utförande av socialnämndens uppgifter ska det finnas personal med
lämplig utbildning och erfarenhet (3 kap. 3 § SoL). Socialstyrelsen har
utfärdat allmänna råd61 om personalens kompetens vid handläggning och
uppföljning av ärenden som rör barn och unga. I dessa allmänna råd rekommenderas bl.a. att personal som arbetar med handläggning och uppföljning av ärenden som avser barn och unga bör ha socionomutbildning
och minst ett års yrkeserfarenhet inom socialt arbete. För att självständigt
kunna handlägga och följa upp ärenden behöver personalen ha teoretiska
och praktiska färdigheter inom bl. a. följande områden:
•
•
•
•
•
•
•
barns och ungas utveckling och behov
utredningsmetodik
samtalsmetodik
samverkan
regelverk och rättsutveckling
insatser och dess effekter
uppföljning och utvärdering.
Personalen bör även få kontinuerlig handledning och utbildning för att
upprätthålla den kompetensnivå som krävs för att kunna utföra arbetsuppgifterna.
Socialstyrelsen rekommenderar vidare i allmänna råd62 om handläggning av ärenden som gäller unga lagöverträdare att utredare som handlägger ärenden som gäller unga lagöverträdare även bör ha kunskap i att
bedöma risk- och skyddsfaktorer avseende normbrytande beteende.
Utredaren bör även ha nödvändig samverkanskompetens63 eftersom
handläggningen av ärenden som gäller ungdomar som begått brott ställer
krav på socialnämnden att på ett bra sätt samverka med bl.a. polis, åklagare och domstol.64
Riskbedömningsinstrument
Riskbedömning ingår som en central del i socialtjänstens utredningar av
barn och unga. Vid en utredning förväntas handläggaren identifiera vilka
situationer eller förhållanden som utgör risker för den unge. Vidare beSOSFS 2006:14
SOSFS 2008:30
63
Myndigheten för skolutveckling m.fl. (2007) Strategi för samverkan – kring barn och unga som far
illa eller riskerar att fara illa
64
SOSFS 2006:14
61
62
34
3. Utredning, analys och bedömning
dömer handläggaren graden av risk utifrån en given situation och göra en
prognos för den unges utveckling.
Förmågan att förutse framtida risker är komplex och väcker många
frågor. Inte minst huruvida riskbedömningar kan göras tillförlitliga och
korrekta. Forskning visar t.ex. att riskbedömningar som endast bygger på
socialarbetares kliniska erfarenheter är mindre tillförlitliga och träffsäkra
än mer strukturerade bedömningar.65
Riskbedömningsinstrument består vanligtvis av ett slags checklistor
eller standardiserade formulär som ska ge vägledning i utredningsarbetet
och beslutsfattandet. Med ett riskbedömningsverktyg förväntas riskbedömningarna förbättras och leda till mer enhetliga bedömningar socialarbetare emellan. Vidare har forskningsbaserade bedömningsinstrument
som baseras på forskning om riskfaktorer bättre prognostisk förmåga än
dem som baseras på experters bedömningar. Det är dock viktigt att poängtera att inget bedömningsinstrument är perfekt när det gäller att bedöma prognosen i ett enskilt fall.66
En reservation i sammanhanget är att för unga som befinner sig i en
mer aktiv förändrings- och utvecklingsprocess jämfört med vuxna bör en
riskbedömning betraktas som ”färskvara”.67
BBIC är inget standardiserat bedömningsinstrument utan utmärks av
flexibilitet när det gäller både struktur och innehåll.68 Därför kan det vara
värdefullt att inom ramen för en utredning enligt BBIC använda standardiserade bedömningsinstrument som komplement i den mån sådana
finns.
Sundell, K. m.fl, (2007), Andershed, H. och Andershed, A-K. bilaga 1
Sundell, K. m.fl. (2007)
67
Långström, N. (2003)
68
Socialstyrelsen (2008) Social barnavård i förändring – slutrapport från BBIC-projektet
65
66
35
3. Utredning, analys och bedömning Att utreda unga enligt BBIC
Kunskapsbasen i BBIC illustreras av en triangel
Hälsa
v
ho
be
ets
Familj och miljö
Stabilitet
Fa
mi
l je
ns
b
oc akg
h s run
itu d
ati
Fa
on
mi
l je
nä
tve
rk
Bo
en
de
Ar
be
te
Ek
So
on
cia
om
l in
i
teg
Lo
rer
ka
i
n
lsa
g
mh
ä
res llets
urs
er
Ba
rn
Vägledning
och gränssättning
a
åg
BARNET
Stimulans
örm
Klara sig själv
Känslomässig
tillgänglighet
f
as
Socialt uppträdande
arn
Identitet
Familj- och sociala
relationer
Säkerhet
ldr
Känslo- och beteendemässig utveckling
Grundläggande omsorg
rä
Fö
Utbildning
Modellens utgångspunkt är den unges behov som sätts i relation till föräldrarnas förmåga och till olika faktorer i familjen och miljön. Den unges
utveckling sker i samspel med och påverkas av föräldrar och omgivning.
Att identifiera risk- och skyddsfaktorer
för normbrytande beteende hos unga
I en utredning är det viktigt att ta fasta på de riskfaktorer som teoretiskt
kan anses vara direkt relaterade till det normbrytande beteendet och som
också har potential att förändras.69
En enstaka riskfaktor utgör sällan en direkt risk för problem. I stället är
det samspelet mellan faktorer som har betydelse – med flera riskfaktorer
ökar också risken för att ungdomar ska utveckla ett normbrytande beteende. Normbrytande beteende hos unga utvecklas också delvis på olika
sätt och av olika anledningar eller orsaker.70 För en del kan problem i
hemmiljön vara den avgörande riskfaktorn för hans eller hennes normbrytande beteende, medan det för andra är de egna egenskaperna som
väger tyngst. För ytterligare någon annan kan en kombination av negativ
hemmiljö och problematiska egenskaper vara anledningen till det normbrytande beteendet.
69
70
Andershed, H. och Andershed, A-K. bilaga 1
Andershed, H. och Andershed, A-K. bilaga 1
36
3. Utredning, analys och bedömning
Socialnämndens uppgift är emellertid inte att enbart ta fasta på risker.
Skyddsfaktorer behöver också identifieras och lyftas fram i utredningen.
Att lyfta fram det positiva hos den unge, föräldrarna och i omgivningen
är en viktig del i strävan efter lösningar på problem.71 Att identifiera såväl
risk som skyddsfaktorer bidrar till en bättre underbyggd bedömning av
familjens samlade situation. En utredning kan dock inte täcka alla potentiella risk- och skyddsfaktorer. Ett urval av de mest relevanta faktorerna
måste därför göras för att kunna göra en bedömning av den unges behov
och risk för ogynnsam utveckling.
I tabellen nedan finns en sammanställning av de risk- och skyddsfaktorer som mest konsekvent visat sig vara relevanta för att förstå och förklara
normbrytande beteende.
Även faktorer av mer statisk karaktär, dvs. oföränderliga, kan vara viktiga att uppmärksamma i en utredning och vid bedömning av behovet av
insats, t.ex. den unges ålder. Ju yngre barnet är när det börjar debuterar
med det normbrytande beteendet, desto större är risken att beteende följer
med upp i vuxen ålder.72
Direkta och föränderliga riskfaktorer
Den unge
Familjen
Trotsighet, ilska eller oräddhet
Föräldrarnas egna svårigheter
Överaktivitet, impulsivitet eller Svårigheter i förälder-barnrelationen
koncentrationssvårigheter
Föräldrarnas svårigheter med
Svårigheter med medkänsla, uppfostringsstrategier
skuld eller ånger
Bristfälliga språkliga förmågor eller
skolprestationer
Negativa problemlösningar, tolkningar
eller attityder
Nedstämdhet eller självskadande
beteende
Normbrytande beteende
Alkohol- eller droganvändning
Problematiska kamratrelationer
71
72
Socialstyrelsen (2006) Grundbok. Barns behov i centrum (BBIC)
Sundell K m fl. (2007), Andershed, H. och Andershed A-K. bilaga 1
37
3. Utredning, analys och bedömning Direkta och föränderliga skyddsfaktorer
Den unge
Familjen
Positiv skolanknytning och positiva prestationer
Positiva förhållningssätt eller problemlösningsförmåga
Positiva umgängen och aktiviteter
Den unges medvetenhet och motivation
Föräldrarnas ork, engagemang
eller stöd
Föräldrarnas positiva attityder och
Uppfostringsstrategier
Föräldrarnas medvetenhet
och motivation
Utredningen Att planera utredningen
Handläggaren bör73 inleda en utredning med att upprätta en plan över hur
den är tänkt att bedrivas, en utredningsplan. Se vidare Socialstyrelsens
handbok Barn och unga i socialtjänsten. Utreda, planera och följa upp
beslutade insatser.
När det gäller att hämta in underlag för yttranden till åklagare eller
domstol och där utredningstiden är begränsad, finns det särskilda skäl att
fokusera på det som är mest relevant. Ett yttrande enligt 11 § LUL ska
besvara de frågor som åklagaren har ställt, t.ex.
• Har den unge ett särskilt behov av vård?
• Vilken eller vilka risker finns t.ex. för ett fortsatt normbrytande beteende hos den unge?
• På vilket sätt syftar den föreslagna vården eller de föreslagna åtgärderna till att motverka att den unge utvecklas ogynnsamt?
Den unges behov
Utredningen bör74 ha en klar inriktning på barnets situation, hans eller
hennes behov och hur dessa tillgodoses. I BBIC har behoven samlats
inom sju områden, identifierade som viktiga för att barn och unga ska
kunna utvecklas till väl fungerande och självständiga vuxna.75 Dessa behovsområden är:
• hälsa
• utbildning
• känslo och beteendemässig utveckling
SOSFS 2006:12
SOSFS 2006:12
75
Parker, R. m.fl. (1991), Ward, H. (2004)
73
74
38
3. Utredning, analys och bedömning
•
•
•
•
identitet
familj och sociala relationer
social förmåga
förmåga att klara sig själv.
Nedan beskrivs de sju behovsområdena var för sig. Varje område beskrivs
inledningsvis med en text om varför området kan vara viktigt att uppmärksamma i en utredning med fokus på risk- och skyddsfaktorer. I de
fall utredningen gäller unga som redan har utvecklat ett normbrytande
beteende är det lämpligt att inrikta sig på faktorer som kan åstadkomma
en förändring i den unges beteende, dvs. sådana faktorer som är direkt
relaterade till ett normbrytande beteende och som har en potential att förändras.76 Likaså är det lämpligt att lyfta fram de skyddande faktorer som
kan ha en positiv inverkan på riskbeteende.
Hälsa
Hälsofrågor är viktiga att uppmärksamma. Detta gäller såväl den fysiska
som den psykiska hälsan.77 Forskning har t.ex. visat på samband mellan
nedstämdhet och depression å ena sidan och normbrytande beteende hos
ungdomar å andra sidan.78 Det är dock inte klarlagt i vilken ordning problemen uppstår, om normbrytande beteende är en konsekvens av depression eller tvärtom.
Många tonåringar som kommer i kontakt med socialtjänsten har problem relaterade till alkohol och andra droger. Tidig alkoholdebut och tidiga avancerade dryckesvanor ska tas på allvar eftersom risken är stor
att sådana vanor permanentas.79 Alkohol- och droganvändning är direkt
relaterade till normbrytande beteende och de flesta studier visar att normbrytande beteende föregår problem med alkohol och andra droger.80 Om
en ung person ökar sin alkohol och droganvändningen så kan detta i förlängningen leda till ökad risk för andra riskfaktorer för normbrytande beteende, t.ex. negativa kamratrelationer och dåliga skolprestationer.81
Föräldrarnas inställning till och användning av alkohol och narkotika
har stor betydelse för den unges förhållningssätt. Äldre barn och tonåringar behöver vuxna som förmedlar sunda normer och vägleder i frågor
om rökning, alkohol och narkotika.
Detsamma gäller frågor om sexualitet och kroppens utveckling.82
Andershed, H. och Andershed, A-K. bilaga 1
Socialstyrelsen (2000) Dartingtonprojektet
78
Andershed, H. och Andershed, A-K. bilaga 1
79
Cederblad, M. (2003)
80
Andershed, H. och Andershed, A-K. bilaga 1
81
Andershed, H. och Andershed, A-K. bilaga 1
82
Ward, H. (2004)
76
77
39
3. Utredning, analys och bedömning Flickor som är placerade i familjehem eller på institution blir t.ex. oftare
gravida i tonåren än andra. Även pojkar som är placerade i familjehem
eller institution blir jämfört med sina jämnåriga i högre grad tonårsföräldrar.83 Att bli förälder tidigt i tonåren är förenat med en rad risker för
ogynnsam utveckling.
Ungdomar som har ett beteende mönster som präglas av protester, trots
och lättväckt ilska har ofta svårt att klara vuxnas förväntningar och krav
och kan därför vara svåra att socialisera på ett positivt sätt. Det kan få till
följd att andra personer reagerar negativt på den unge och att han eller
hon får svårt att skapa varaktiga positiva relationer till såväl vuxna som
till jämnåriga.
Ett annat skäl till att ungdomar får problem i relation till andra kan vara
att de har stora koncentrationssvårigheter med, eller utan, rastlöshet och
impulsivitet (har ADHD). Sådana svårigheter får ofta stor inverkan på
deras sätt att fungera i vardagen, för deras skolprestationer liksom för om
de trivs och känner sig hemma i skolan. Sammantaget är dessa problem
riskfaktorer för normbrytande beteende.
Om det är fråga om en utredning där det finns oro för den unges hälsa
och utveckling, är det viktigt att utredaren hämtar in uppgifter från såväl
skolhälsovården som BUP.
Vid utredning av ungas missbruk kan man också använda sig av frågor
om alkohol och narkotika som finns i ADAD.
En utredning av hur den unges behov är tillgodosett inom området
hälsa kan innehålla information om den unges
• fysiska och psykiska hälsa – eventuella sjukdomar eller funktions­
hinder, som diagnostiserad ohälsa eller funktionshinder som t.ex. olika
neuropsykiatriska diagnoser
• kostvanor
• motionsvanor – fysisk aktivitet
• hälsorisker – skador av misshandel, missbruk av alkohol och andra
droger samt sexuellt riskbeteende.
Utbildning
Positiv anknytning till skolan och skolarbetet är en skyddande faktor mot
normbrytande beteende.84 Generellt visar forskningen att lägre intelligens
och inlärningssvårigheter har samband med normbrytande beteende.85
Brister i kognitiv förmåga kan ta sig i uttryck i bristande språkförståelse
Socialstyrelsen (2006) Social Rapport
Andershed, H. och Andershed, A-K. bilaga 1
85
Andershed, H. och Andershed, A-K. bilaga 1
83
84
40
3. Utredning, analys och bedömning
och svårigheter att uttrycka sig i tal och skrift. Brister i språklig förmåga
kan göra det svårare för den unge att t.ex. förstå tillsägelser och instruktioner. Bristfälliga skolprestationer kan vidare leda till vantrivsel i skolan
och skolk. Vantrivsel i skolan kan leda till att den unge söker sig till andra
kamrater i samma situation, något som i sin tur också är en riskfaktor.
Det är viktigt att föräldrar eller någon annan vuxen engagerar sig i den
unges skolarbete och skolsituationen i sin helhet.86 Förstående och uppmärksamma lärare kan också bidra till en positiv skolgång. Dessutom är
det viktigt att den unge vid behov får särskilt stöd i skolarbetet, såväl av
social som av pedagogisk art. Det är också angeläget att ungdomar som
slutat skolan i förtid får hjälp med att komma igång i arbete eller i praktik. Ungdomar behöver också få stöd i att utveckla olika färdigheter och
fritidsintressen. Att belysa barnets eller den unges fritidssituation ingår i
detta område. Unga som deltar i regelbundna fritidsaktiviteter som leds
av vuxna löper exempelvis mindre risk för normbrytande beteende än
unga som inte gör det.87
En utredning av hur den unges behov är tillgodosett inom området utbildning kan innehålla information om den unges
• kognitiva utveckling samt tal- och språkutveckling
• skolsituation, t.ex. trivsel, kamrat och vuxenkontakter
• inlärningsförmåga – koncentrationsförmåga, närvaro, eventuellt skolk
samt resultat i olika ämnen
• studieplaner, sysselsättning, praktik- eller arbetssituation om den unge
inte går i skolan
• vuxenstöd på praktik eller arbetsplatsen
• fritidssituation, t.ex. deltagande i aktiviteter som leds av vuxna.
Känslo- och beteendemässig utveckling
Trygg anknytning till minst en vuxen tidigt i barndomen är avgörande för
den känslo- och beteendemässiga utvecklingen. Detta är viktigt för att
barn ska kunna utveckla goda relationer till andra och klara påfrestningar
senare i livet. Anknytning är sammansatt av flera olika komponenter som
har att göra med samspelet mellan barn och föräldrar.
Temperament är känslo- och beteendemässiga reaktionsmönster som
är relativt stabila över tid. Vissa temperamentsdimensioner har visat sig
vara mer relaterade till normbrytande beteende hos unga som t.ex. trotsighet, ilska och oräddhet.88
Ward, H. (2004)
Andershed, H. och Andershed, A-K. bilaga 1
88
Andershed, H. och Andershed, A-K. bilaga 1
86
87
41
3. Utredning, analys och bedömning Unga som uppvisar bristande medkänsla, skuld eller ånger kan ha svårt
att förstå de negativa konsekvenser som deras normbrytande beteende
kan ge på andra människor.89 Det kan få till följd att andra personer reagerar negativt på den unge som i sin tur kan få svårt att skapa varaktiga
positiva relationer. Det kan leda till att den unge söker sig till andra som
har likartat beteende, något som i sin tur är en riskfaktor.
En utredning av hur den unges behov är tillgodosett inom området
känslo- och beteendemässig utveckling kan innehålla information om
den unges
• anknytning till föräldrar – grad av trygghet och stabilitet, förmåga att
uttrycka känslor i samspel med föräldrar och till andra utanför familj­
en
• förmåga att hantera konflikter och att klara förändringar – svårigheter
i form av trotsighet, olydnad, ”lättväckt” ilska och irritation
• överaktivitet, impulsivitet, koncentrationssvårigheter
• förmåga att kunna uttrycka känslor i förhållande till föräldrar och
andra viktiga personer
• eventuella självskadebeteende
• utsatthet – fysiska, psykiska eller sexuella övergrepp samt våld i familj­
en
• normbrytande beteende – utagerande beteende och kriminalitet, t.ex.,
tidigare kriminalitet, omfattning och debutålder.
Identitet
Den egna självbilden samt kunskap om sin bakgrund är viktig för barns
och ungas identitetsuppbyggnad. Frågor om identitet är därför centrala i
en utredning.
Identiteten stärks av att ha trygga band till föräldrarna. Ungdomar behöver få bekräftelse, uppmuntran och acceptans av familjen och omgivningen. De behöver också ha tillgång till positiva förebilder av samma
kön och etnicitet. Det är viktigt att föräldrar kan tala öppet om den unges
ursprung och relationerna i familjen, t.ex. när det gäller förhållande till
styvföräldrar och styvsyskon.90 Barn och ungdomar som försummats,
t.ex. på grund av föräldrarnas psykiska problem eller missbruksproblem,
riskerar att ta på sig skulden för föräldrarnas problem och att utveckla en
sämre självbild.91
Andershed, H. och Andershed, A-K. bilaga 1
Ward, H. (2004)
91
Cleaver, H. m fl. (1999), Socialstyrelsen ( 2000) Dartingtonprojektet – en försöksverksamhet för
att stärka och utveckla familjevården
89
90
42
3. Utredning, analys och bedömning
Ungas identitetsutveckling och psykosociala välbefinnande påverkas
negativt om de måste ta ett för tidigt och mer omfattande ansvar än vad de
är mogna för. Det kan få till följd att de inte får sina behov tillgodosedda,
så att de t.ex. försummar skolgången och får svårigheter att etablera kontakt med kamrater.92 Man har funnit att denna grupp unga som vuxna
utbildar sig mer sällan samt har fler fysiska skador och fler psykiska problem, sämre självförtroende och mer begränsade kontakter än andra.93
En utredning av hur den unges behov är tillgodosett inom området
identitet kan innehålla information om den unges
• självbild – föreställning om sig själv och sin kapacitet påverkas av
ålder, kön, kultur, religion och eventuell funktionsnedsättning
• integritet – förmåga att upprätthålla sina gränser
• förmåga att kunna uttrycka och stå för sin egen uppfattning och vilja i
relation till vuxna och jämnåriga
• ursprung – kunskap om och inställning till sitt ursprung när det gäller
familj, släkt, hemland, språk, kultur och religion
• kännedom om anledningen till en placering.
Familj och sociala relationer
De tidiga erfarenheterna av relationen till föräldrarna, eller till andra vuxna i föräldrarnas ställe, lägger grunden till nya relationer senare i livet.94
Socialtjänsten underskattar ofta betydelsen av kontakter med släkten, vilket får till följd att många ungdomar som lämnar familjehem och institutioner saknar nödvändigt vuxenstöd.95 För ungdomar som växer upp med
föräldrar som har svårt att klara föräldrarollen kan stöd från någon anhörig eller någon annan närstående person vara kompenserande. Relationer
till syskon, och senare även kamratkontakter, har också stor betydelse.
Barn och unga med åtminstone en nära vän har högre självkänsla jämfört
med dem som saknar vänner.96 Barn och unga behöver därför stöd i att
utveckla relationer utanför familjen och möjlighet att få umgås med och
ta hem kamrater.
Under tonåren är kamrater en viktig referensgrupp i den unges utveckling av attityder, värderingar och beteenden. Unga med problematiska
kamratrelationer kan uppleva problem av två slag: dels att de inte accepteras av kamrater med positivt beteende och dels att de föredrar umCleaver, H. m.fl. (1999)
Socialstyrelsen (2006) Föräldrar med utvecklingsstörning och deras barn – vad finns för kunskap?
94
Department of Health (2000)
95
Socialstyrelsen (2006) Social rapport
96
Cleaver, H. m fl. (1999)
92
93
43
3. Utredning, analys och bedömning gänge med antisociala kamrater.97 Detta kan leda till att den unge inte lär
sig samspela med andra, dvs. det som ett positivt socialt umgänge kan
bidra till. Unga som umgås med andra unga med avvikande beteende
och attityder såsom normbrytande beteende kan löpa ökad risk för eget
normbrytande beteende.98 Normbrytande beteende kan också bidra till en
bristfällig relation mellan föräldrarna och den unge. Unga är dessutom
mer utsatta för brott än andra åldersgrupper, inte sällan av jämnåriga.
En utredning av hur den unges behov är tillgodosett inom området familj och sociala relationer kan innehålla information om den unges
• relationer till föräldrar, syskon och andra närstående, t.ex. stabilitet och
varaktighet
• relationer till kamrater och andra viktiga personer, t.ex. positiva eller
negativa kamratkontakter, varaktighet och hur kamraterna uppfattas av
familjen.
Socialt uppträdande
Gott uppträdande och en god yttre framtoning är en tillgång för att klara
sig bra i livet.99 Ungdomar behöver lära sig att förstå vilket intryck de gör
på sin omgivning, utan att för den skull gå in i en överdriven anpassning.
Unga som lever med föräldrar som har missbruksproblem eller psykisk
sjukdom eller i familjer där det förekommer våld, har ofta fått alltför lite
hjälp med att handskas med frågor som rör uppträdande och yttre framtoning.100 Detta kan leda till att de genom sitt beteende omedvetet kan
provocera eller kränka andra människor.
Det finns en risk att ungdomar som har svårt att tolka andras beteenden
och attityder och som har svårt att avgöra hur de ska bemöta andra, väljer
att uttrycka detta med aggressivitet.101 De kan också ha svårt att se att
andra uppfattar deras beteende som aggressivt eller opassande. Detta gör
att de ofta oberättigat tolkar andra människors handlingar och avsikter
som fientliga och illvilliga. Unga med negativa problemlösningsstrategier
använder ofta normbrytande beteenden för att lösa pressade situationer.
Unga som har ett negativt sätt att tolka andras beteenden och avsikter kan
oftare än andra bli provocerade och arga på grund av sina egna negativa
tolkningar. Ilska och upplevelser av provokation kan i sin tur öka risken
för aggressivt normbrytande beteende.102
Andershed, H. och Andershed, A-K. bilaga 1
Andershed, H. och Andershed, A-K. bilaga 1
99
Ward, H.(2004)
100
Cleaver, H. m fl. (1999)
101
Andershed, H. och Andershed, A-K. bilaga 1
102
Andershed, H. och Andershed, A-K. bilaga 1
97
98
44
3. Utredning, analys och bedömning
En utredning av hur den unges behov är tillgodosett inom området socialt uppträdande kan innehålla information om den unges
• förståelse av hur det yttre, t.ex. klädsel och hygien, beteende och eventuell funktionsnedsättning uppfattas av omvärlden
• förståelse av hur man kan uppträda och göra sig förstådd i olika situationer
• förmåga att lösa situationer och problem på ett positivt sätt.
Förmåga att klara sig själv
Förmåga att klara sig själv omfattar den praktiska kompetens som barn
gradvis behöver skaffa sig för att utvecklas till självständiga vuxna.103
Det kan handla om att tonåringar behöver lära sig sköta ett hem och sin
ekonomi. Unga som är placerade utanför det egna hemmet kan behöva
särskilt stöd för att klara ett dagligt liv på egen hand. De kanske inte alltid har haft den kontinuitet i sin uppväxtmiljö som krävs för att utveckla
dessa förmågor.104
Det finns också barn och unga som växer upp med föräldrar som har
svårt att klara föräldrarollen. De kan då själva få träda in i föräldrarnas
ställe och ta mer ansvar för hemmet än de är mogna för. En utredning av
hur den unges behov är tillgodosett inom området förmåga att klara sig
själv, i förhållande till sin ålder och mognad, kan t.ex. innehålla information om den unges förmåga att
•
•
•
•
•
•
ta ansvar för praktiska sysslor i hemmet
sköta sin hygien och sin klädsel
göra i ordning enklare måltider etc.
hantera pengar och ta ansvar för sin ekonomi
veta vart man ska vända sig om man behöver hjälp
delta i och påverka i vardagsbeslut i familjen.
Föräldrarnas förmåga
Föräldrars förmåga att möta den unges behov och stödja hans eller hennes
utveckling på ett lämpligt sätt är viktigt för ungdomars utveckling. Att
bedöma föräldrarnas105 förmåga är därför en central del av utredningen
även när det gäller tonåringar.
En utredning omfattar båda vårdnadshavarna även om dessa inte lever
tillsammans. Även styvföräldrar som lever i familjen omfattas av utredWard, H. (2004)
Parker, R. (1991)
105
I denna text används begreppet förälder, i juridisk bemärkelse är det dock endast vårdnadshavaren
som är part i utredningen.
103
104
45
3. Utredning, analys och bedömning ningen. En förälder som inte är vårdnadshavare ska inte underrättas om
att en utredning enligt 11 kap. 1 § SoL har inletts, men det finns inget som
hindrar att denne förälder vid behov kontaktas för att lämna information
till utredningen om den unge.106 Föräldrars omsorgsförmåga kan också
beskrivas i termer av risk- och skyddsfaktorer avseende normbrytande
beteende.107 Följande sex aspekter av föräldrars förmåga har identifierats
som särskilt viktiga för att tillgodose ungdomars behov:108
•
•
•
•
•
•
grundläggande omsorg
säkerhet
känslomässig tillgänglighet
stimulans
vägledning och gränssättning
stabilitet.
Grundläggande omsorg
Föräldraskap handlar om att ge omsorg utifrån den unges ålder och utvecklingsnivå.109 Föräldrar behöver också övervaka den unges fysiska
hälsa och se till att han eller hon vid behov får tillgång till medicinsk vård
eller behandling, tandvård etc. Problem hos föräldrarna i form av t.ex.
missbruk eller psykiska problem kan innebära att föräldrarna kan komma
att försumma både sina egna och den unges fysiska behov.110
En utredning kan t.ex. omfatta i vilken mån vårdnadshavarna
• tillgodoser den unges fysiska behov av mat, sömn och kläder
• ser till att den unge får adekvat hälso- och sjukvård och tandvård
• håller regelbunden kontakt med skola, deltar i utvecklingssamtal och
ser till att den unge sköter sina läxor
• söker råd och stöd om det uppstår problem med den unges beteende
• betraktar den unge som en unik person med unika resurser
• accepterar den unges sexuella läggning
• ser till att den unge inte behöver ta mer ansvar i hemmet och för familj­
en än vad han eller hon klarar av.
Socialstyrelsen (2006) Barn och unga i socialtjänsten. Utreda, planera och följa upp beslutade
insatser
107
Andershed, H. och Andershed, A-K. bilaga 1
108
Jones, D. (2004) med referens till bl.a. M. Rutter (1989)
109
Jones, D. (2004), Killén, K. (2000)
110
Cleaver, H. (1999)
106
46
3. Utredning, analys och bedömning
Säkerhet
Föräldrar behöver känna till vad den unge har för sig både i skolan och
på fritiden. De behöver t.ex. veta var den unge befinner sig, vad han eller
hon gör och med vilka han eller hon umgås. Föräldrars bristande kunskap
om den unges förehavanden är relaterat till normbrytande beteende.111 Ett
familjeklimat som uppmuntrar familjemedlemmarna att dela med sig av
vad som händer i deras dagliga liv ökar föräldrarnas möjligheter att få
insyn i och kontroll över den unges liv. I den skyddande funktionen ingår
också att skydda den unge från att utsättas för irrationella reaktioner och
skadliga beteenden hos föräldrarna och andra omsorgspersoner.112
En utredning kan t.ex. omfatta i vilken mån vårdnadshavarna
• ser till att konflikter i familjen löses utan våld
• känner till var den unge befinner sig och vilka miljöer som kan vara
riskabla, både i och utanför hemmet
• skyddar den unge från kontakt med drogmissbrukande och kriminella
kamrater
• ser till att agera mot eventuell mobbning i och utanför skolan
• skyddar den unge från kontakt med vuxna som direkt eller indirekt kan
skada den unge genom, t.ex. genom misshandel eller sexuella övergrepp.
Känslomässig tillgänglighet
En varm, trygg, kärleksfull och accepterande relation mellan den unge
och föräldrarna är generellt positivt för barn. Relationer som präglas av
konflikter och brist på värme, ömhet, stöd och intresse utgör en av de starkaste riskfaktorerna för normbrytande beteende i unga år.113 Unga med
normbrytande beteende har ofta ett mindre positivt samspel med sina föräldrar. En konfliktfylld relation kan bidra till att utlösa beteenden och
negativa uppfostringsstrategier hos föräldrarna som då blir riskfaktorer
för en negativ utveckling hos den unge.
Att föräldrars känslomässiga engagemang för den unge brister kan
bero på många olika faktorer, som t.ex. arbetslöshet, ekonomiska problem, dålig fysisk hälsa, psykiska sjukdomar eller missbruk. Föräldrar
med psykisk sjukdom eller missbruksproblem kan ha svårt med att kontrollera de egna känslorna, vilket kan yttra sig i ett våldsamt eller avskärmat beteende.114 Då föräldrarna är nedstämda eller deprimerade kan de bli
Andershed, H. och Andershed, A-K. bilaga 1
Killén, K. (2000)
113
Andershed, H. och Andershed, A-K. bilaga 1
114
Cleaver, H. m fl. (1999)
111
112
47
3. Utredning, analys och bedömning mindre emotionellt tillgängliga eller avvisande eller inte orkar engagera
sig i den unges situation.115
En utredning kan t.ex. omfatta i vilken mån vårdnadshavarna
•
•
•
•
•
ser till att skapa tillitsfulla relationer inom familjen
visar lyhördhet och respekt för den unge
visar den unge uppskattning för hans eller hennes egen skull
inte utsätter den unge för orättvis kritik eller behandling
visar intresse för den unges skolarbete eller sysselsättning.
Stimulans
Föräldrar behöver stödja och uppmuntra den unges inlärning och intellektuella utveckling.116 Unga behöver respons och bekräftelse utifrån sina
egna förutsättningar. Därför är det viktigt att föräldrar har realistiska förväntningar på vad den unge ska klara av. En annan förutsättning är att
föräldrarna har tid och ork att engagera sig i den unges liv.117 Föräldrarnas
egna svårigheter i form av psyksiska problem, missbruk etc. kan leda till
minskat intresse och engagemang för den unge.
En utredning kan t.ex. omfatta i vilken mån vårdnadshavarna
• uppmuntrar den unge att sköta sin hälsa och till fysiska aktiviteter
• stimulerar och stöder den unge i skolarbetet och uppmuntrar den unge
till att lära sig nya färdigheter
• uppmuntrar den unge till positiva kamratkontakter och fritidsaktiviteter
• uppmuntrar den unge att uttrycka sin vilja och uppfattning
• uppmuntrar den unge att uppmärksamma och bry sig om andra människors känslor
• stöder utvecklingen av den unges självkänsla så att han eller hon får
större säkerhet i sitt uppträdande.
Vägledning och gränssättning
En viktig aspekt av föräldraskapet är förmågan att sätta gränser utifrån
den unges ålder.118 Unga behöver föräldrar eller andra engagerade vuxna
som kan sätta adekvata gränser och övervaka deras skolarbete och fritid.119
Vägledning och gränssättning från föräldrarnas sida är viktigt som
Andershed, H. och Andershed, A-K. bilaga 1
Jones, D. (2004), Killén, K. (2000)
117
Andershed, H. och Andershed, A-K. bilaga 1
118
Jones, D. (2004), Killén, K. (2000)
119
Cederblad, M. (2003)
115
116
48
3. Utredning, analys och bedömning
modellinlärning för den unge. Hur föräldrar beter sig och vilka attityder
och regler de har i familjen och gentemot den unge påverkar den unges
beteende.120 Unga löper mindre risk för att utveckla ett normbrytande beteende eller missbruk om föräldrarna har tydliga restriktiva attityder till
normbrytande beteende, alkoholmissbruk eller till användningen av droger och istället uppmuntrar till positiva fritidsaktiviteter, Svåra konflikter
mellan föräldrar och den unge är en dålig modell för konflikthantering
och kan leda till att den unge inte lär sig att handskas med konflikter på
ett konstruktivt sätt. På samma sätt kan hård bestraffning leda till att den
unge i sin tur löser svårigheter genom att vara aggressiv.121
En utredning kan t.ex. omfatta i vilken mån vårdnadshavarna
• är goda vuxna förebilder för den unge när det gäller alkohol och
droger
• har relationer till andra som utgör ett gott exempel för den unge
• stödjer och påverkar den unges beteende i önskvärd riktning, t.ex. har
konsekventa reaktioner på den unges beteende
• vägleder den unges utveckling av moral, värderingar och ett socialt
accepterat beteende och hjälper den unge att kontrollera sina känslor
• ser till att den unge inte skolkar eller uteblir från arbetsplats eller
annan sysselsättning
• ställer adekvata krav på skolprestationer.
Stabilitet
Att skapa stabilitet i den unges tillvaro är en annan av föräldrarnas viktiga uppgifter. Om föräldrarna har problem i form av psykiska problem
eller missbruk eller om det förekommer våld mellan föräldrarna kan det
innebära att de har svårt att organisera familjens och den unges liv på ett
stabilt och förutsägbart sätt.122 Föräldraskapet kan komma att präglas av
inkonsekvens och en oförutsägbar livssituation. Unga som lever under
dessa förhållanden får ofta använda sin energi till att observera och försöka tolka de vuxnas uppträdande.123
En utredning kan t.ex. omfatta i vilken mån vårdnadshavarna
• ser till att den unge har regelbundna och konsekventa rutiner för t.ex.
måltider
Cleaver, H. m fl. (1999)
Jones, D. (2004)
122
Cleaver, H. m fl. (1999)
123
Killén, K. (2000)
120
121
49
3. Utredning, analys och bedömning •
•
•
är pålitliga, förutsägbara och kontinuerliga i kontakten med den unge
är eniga om vad som gäller för den unges uppfostran och använder
konsekventa uppfostringsmetoder
ser till att den unge kan upprätthålla kontakt med närstående och andra
personer som är viktiga för honom eller henne
• ser till att förhållandena i hemmet är organiserade så att den unge får
möjlighet att sköta sin skolgång eller annan sysselsättning
• ser till att den unge har åtminstone en stabil relation med en vuxen
person.
Familj och miljö
Det utvecklingsekologiska perspektivet utgår ifrån att barns och ungas
utveckling inte sker i ett vakuum.124 Det pågår ett ständigt samspel mellan
den unge, föräldrarna och den omgivande miljön. Familje- och miljöfaktorer påverkar den unge, och även föräldrarnas möjligheter att tillgodose
den unges behov.
I utredningen undersöks därför om det finns faktorer i familjen och i
den omgivande miljön som kan kompensera eventuella brister hos föräldrarna och som kan bidra till att tillgodose den unges behov. Föräldrarnas
egna svårigheter och problem i omgivningen kan öka risken för normbrytande beteende.125 Dessa faktorer i familjen och i miljön kan också
beskrivas i termer av risk- och skyddsfaktorer avseende normbrytande
beteende.126
Följande faktorer127 har identifierats som viktiga inom området familj
och miljö:
•
•
•
•
•
•
•
familjens bakgrund och situation
familjenätverk
boende
arbete
ekonomi
social integrering
lokalsamhällets resurser.
Familjens bakgrund och situation
Det finns flera faktorer i den aktuella familjesituationen som påverkar den
unge och föräldrarnas förmåga, t.ex. antalet barn i familjen, om det finns
Department of Health (2000)
Andershed, H. och Andershed, A-K. bilaga 1
126
Andershed, H. och Andershed, A-K. bilaga 1
127
Department of Health (2000)
124
125
50
3. Utredning, analys och bedömning
en eller två närvarande föräldrar, om det är nybildade familjekonstellationer med styvföräldrar och styvsyskon. Relationen mellan föräldrarna
påverkar också den unge, exempelvis om det finns djupa konflikter mellan föräldrarna eller om det förekommer uppslitande gräl.128
En utredning av familjens bakgrund och situation kan t.ex. omfatta
information om
•
•
•
•
•
•
•
vilka som bor tillsammans i familjen och deras inbördes relationer
föräldrarnas och den unges bakgrund och uppväxt
familjen kommer från ett annat land, hur länge de har bott i Sverige.
något annat språk än svenska används i hemmet
föräldrarna är separerade
om frågor om vårdnad, boende och umgänge är aktuella
den unges kontakt med en biologisk förälder som inte är vårdnads­
havare
• eventuella problem hos föräldrarna och andra familjemedlemmar som
t.ex. psykiska problem, missbruk, kriminalitet eller våld.
Familjenätverk
Ett fullgott eller tillräckligt stöd från släkt, vänner och andra engagerade
vuxna kan vara en kompensation för unga när en eller båda föräldrarna
har svårt att klara sin föräldraroll. Det är viktigt för familjen som helhet
att på ett enkelt sätt ha eller kunna få stöd och hjälp från släkt och vänner.129
En utredning av familjenätverket kan t.ex. omfatta information om
• vilka släktingar, vänner och andra med viktiga relationer till familjen
och den unge som finns
• frånvarande familjemedlemmar
• personer som är särskilt betydelsefulla för den unge och som han eller
hon litar på
• vilka personer som kan stödja föräldrarna i föräldrarollen.
Boende
En trygg boendesituation är ur familjens och den unges perspektiv en
mycket viktig faktor.130 En riskfaktor för normbrytande beteende är att
Department of Health (2000)
Andershed, H. och Andershed, A-K. bilaga 1
130
SOU 2005:88
128
129
51
3. Utredning, analys och bedömning växa upp under bristfälliga bostadsförhållanden såsom att bo trångt och
bo i problemfyllda bostadsområden.131 Forskning visar på att trångboddhet, vilket ofta hänger samman med stor familjestorlek, är en riskfaktor
för normbrytande beteende, troligtvis därför att det kan öka risken för
irritation och konflikter. Den bostad och närmiljö som unga lever i är
styrd av familjens ekonomi. Boendets kvalitet och läge påverkar också
den unges närmiljö, vilken skolmiljö och vilket kamratumgänge den unge
hamnar i.
En utredning av boendet kan t.ex. omfatta information om
• bostadens storlek och standard – eventuell trångboddhet, sovplatser,
möjlighet att kunna dra sig undan i bostaden
• bostadens omgivningar – trygghetsaspekter och möjlighet till stimulans.
Arbete
Anknytning till arbetsmarknaden och förvärvsarbete är viktigt för familjens ekonomiska trygghet, standard och etablering i samhället. Ensamstående kvinnor med små barn och familjer med utländskt ursprung
har svagare anknytning till arbetsmarknaden än andra.132 Det kan vara
mycket svårt att ge den unge nödvändig omsorg och trygghet om man
som förälder är arbetslös, känner utanförskap och inte behärskar svenska
språket.133
En utredning av arbete kan t.ex. omfatta information om
• föräldrarnas arbetssituation och arbetsvillkor.
Ekonomi
Fattigdom och ekonomisk utsatthet hör ofta ihop med en rad andra faktorer som tillsammans kan försvåra föräldraskapet. Sambandet mellan
föräldrarnas bristfälliga ekonomi och den unges normbrytande beteende
verkar vara mer indirekt: de bristfälliga ekonomiska resurserna kan hänga
ihop med arbetslöshet, bristande föräldraskap och problem i vardagen på
grund av begränsningar i såväl sociala som emotionella resurser.134 Barn
och unga som lever i familjer med långvarigt ekonomiskt bistånd riskerar
att utvecklas ogynnsamt på flera sätt De kan t.ex. få en låg utbildningsnivå, bli tonårsföräldrar, missbruka droger eller drabbas av psykisk sjukAndershed, H. och Andershed, A-K. bilaga 1
Ds 2004:11
133
Lundberg, I. (2005)
134
Andershed, H. och Andershed, A-K. bilaga 1
131
132
52
3. Utredning, analys och bedömning
dom. Långvarigt ekonomiskt bistånd tycks sammanvävda med en mångfald av sociala problem och är således inte enbart ett tecken på familjens
ekonomiska svårigheter.135
En utredning av ekonomi kan t.ex. omfatta information om
• familjens ekonomi; inkomster inklusive bidrag, utgifter och skulder
• hur familjen hanterar sin ekonomi.
Social integrering
Ekonomiskt utsatta familjer bor oftare i hyresrätter och i bostäder som
ägs av allmännyttiga bostadsföretag. Detta innebär i många fall att de
som bor i området har lägre socioekonomisk status än den övriga befolkningen. De är också mer drabbade av arbetslöshet, bidragsberoende och
utanförskap, vilket får till följd att närmiljön blir mindre trygg.136
Familjer i belastade bostadsområden flyttar oftare än andra och de utnyttjar inte tillgängliga sociala resurser i samma utsträckning som andra
familjer. Social isolering och begränsat umgänge ökar även risken för
vanvård, försummelse och övergrepp.137 Risken för normbrytande beteende är större bland unga som exponeras för våld och kriminalitet i sitt
närområde och där det sociala nätverket och den sociala kontrollen brister.138 Boendemiljöer som främjar mänskligt umgänge och utvecklingen
av sociala nätverk kan reducera risker för att unga ska fara illa.139
En utredning av social integrering kan t.ex. omfatta information om
•
•
•
familjens relationer till grannar och den närmaste omgivningen
i vilken grad familjen är integrerad eller isolerad
familjens möjligheter och vilja att på olika sätt ta del av samhällslivet.
Lokalsamhällets resurser
Grannskapet är grunden för den offentliga och privata basservicen. Invånarna i grannskapet delar många av vardagens villkor och de möts i affären, i skolan eller på biblioteket etc.140 Kaféer, parker etc. kan härigenom
fungera som mötesplatser för umgänge och på motsvarande sätt kan brist
på fritidsanläggningar och möteslokaler öka isolering och otrygghet.141
Socialstyrelsen (2006) Social Rapport
Ds 2004:11, Lundberg, I. (2005)
137
Socialstyrelsen (2006) Social rapport
138
Andershed, H. och Andershed, A-K. bilaga 1
139
Lundberg, I. (2005)
140
Socialstyrelsen (2006) Social rapport
141
Jack, G. (2004)
135
136
53
3. Utredning, analys och bedömning Risken för normbrytande beteende är större bland unga som växer upp
i ett bostadsområde där samhällsservicen inte är lika god som på andra
ställen.142
En utredning av lokalsamhällets resurser kan t.ex. omfatta information
om
• vilken service i familjens bostadsområde som kan ha betydelse för den
unges och familjens situation, som t.ex. skola, fritidsanläggningar,
vårdcentral, föreningsliv, bibliotek och religiösa inrättningar
• utbud av kaféer, biografer och andra mötesplatser för ungdomar i familjens närmiljö.
Analys och bedömning
Att analysera det insamlade materialet och bedöma den unges behov av
insatser är centralt i utredningsarbetet. Utredningens omfattning och ärendets karaktär avgör hur omfattande analys och bedömning som krävs.143
När utredningen avser ett yttrande till åklagaren ska handläggaren besvara de frågor som åklagaren enligt 11 § LUL har begärt att socialnämnden
ska yttra sig om.
Med hjälp av analysen ska handläggaren besvara utredningens frågeställningar för att klargöra vad den unge behöver och om han eller hon
behöver skydd eller stöd av socialtjänsten. Analysen bygger på den information som samlats in under utredningen. Även i detta skede kan BBIC:s
triangel vara ett användbart verktyg för att få en överblick av samspelet
mellan olika faktorer som har betydelse för den unges utveckling. Expertutlåtanden och underlag från systematiska bedömningsinstrument
kan dock aldrig ensidigt ligga till grund för analysen och bedömningen.
Sådant jämställs med annat material.
En viktig fråga i analysskedet är om det finns tillräckliga kunskaper för
att förstå den unges och familjens situation, eller om ytterligare information behöver samlas in för att en bedömning ska kunna göras.
Analys av den unges risk för normbrytande beteende
För att analysera om den unge riskerar att utveckla ett normbrytande beteende behöver handläggaren kartlägga de specifika risk- och skyddsfaktorer som finns hos den unge och i hans eller hennes närmiljö. Vilka risker
finns? I vilken utsträckning förekommer de? I vilken utsträckning ställer
Andershed, H.och Andershed, A-K. bilaga 1
Socialstyrelsen (2006) Barn och unga i socialtjänsten. Utreda, planera och följa upp beslutade
insatser
142
143
54
3. Utredning, analys och bedömning
de till problem för den unge eller dennes omgivning? Vilka skyddsfaktorer finns när det gäller den unge?144 Det är viktigt att analysen omfattar
såväl den unge som föräldrarna och faktorer i både familj och miljö.
En analys inriktas främst på de faktorer som är direkta och föränderliga, dvs. faktorer som upprätthåller det normbrytande beteendet.145
En sammanfattning av de viktigaste direkta och föränderliga risk- och
skyddsfaktorerna för att utveckla ett normbrytande beteende finns i avsnittet Att identifiera risk- och skyddsfaktorer för normbrytande beteende
hos unga.
Avgörande för om en ung människa far illa är hur de risk- och skyddsfaktorer som finns hos den unge, i familjen eller i närmiljön samspelar i
det enskilda fallet.146 Det är den unges speciella skydds- och riskmönster
som ur ett helhetsperspektiv ska kartläggas och analyseras.147
För att analysera den unges risk för att utveckla ett normbrytande beteende är det viktigt att ta hänsyn till följande:
• Unga med riskfaktorer på såväl individ- som familjenivå löper större
risk att utveckla ihållande normbrytande beteende än unga med risker
på endast en av dessa nivåer.
• Tidig debut av normbrytande beteende under barndomen ökar risken
för att beteendet stabiliseras och fortsätter över tid jämfört med normbrytande beteende som debuterar under ungdomsåren.
• Flera olika faktorer i samspel orsakar normbrytande beteende snarare
än en enskild faktor. Risken för ett långvarigt normbrytande beteende
ökar när flera faktorer förekommer samtidigt hos den unge eller i hans
eller hennes omgivning.
• Vissa riskfaktorer har större betydelse än andra beroende på vilken
utvecklingsfas den unge befinner sig i. Kamrater med normbrytande
beteende kan t.ex. ha större betydelse under ungdomsåren än under
den tidigare barndomen.
• Den starkaste riskfaktorn för återfall i normbrytande beteende är den
unges tidigare normbrytande beteende, följt av familje- och kamrat­
relaterade faktorer.
• Skyddsfaktorer fungerar som en buffert mot risker och kan förändra
effekterna av att exponeras för risker.
Andershed, H och Andershed, A-K bilaga 1
Andershed, H och Andershed, A-K.bilaga 1
146
Socialstyrelsen (2006) Barn och unga i socialtjänsten. Utreda, planera och följ upp beslutade
insatser
147
Stattin, H. (2005)
144
145
55
3. Utredning, analys och bedömning Bedömning av behov av insatser
Med utgångspunkt från det sammantagna mönstret av risk- och skyddsfaktorer, är det angeläget att välja insatser som stärker skyddsfaktorerna
och minskar identifierade riskfaktorer.148
Vid bedömning av och förslag på lämpliga insatser är det också viktigt
att hämta stöd från och hänvisa till aktuell och relevant forskning. Enligt
forskning karaktäriseras effektiva program149 av att insatserna
•
•
•
anpassas till den unges specifika behov och mönster av evidensbaserade risk- och skyddsfaktorer
riktas mot flera snarare än mot enstaka riskfaktorer
sätts in i flera miljöer och koordineras med varandra.
Det är vidare viktigt att vid bedömningen ta hänsyn till om den unge har
haft insatser tidigare. Vilka har i så fall fungerat bra eller mindre bra?
Varför har tidigare insats inte uppnått sitt syfte? Beror det på den unge
själv eller på andra faktorer? Det är också viktigt att tydliggöra vilka de
förväntade effekterna de planerade insatserna förväntas få för den unge,
på kort och på lång sikt. På vilket sätt kan de insatta åtgärderna motverka
en fortsatt negativ utveckling?
Nämndens bedömning av vilka insatser som behövs görs vanligen tillsammans med den unge och föräldrarna. Om insatserna ska få avsedd
effekt beror i hög grad på föräldrarnas och den unges motivation och
inställning till insatserna. Effekten beror också på hur insatserna planeras,
genomförs och följs upp. Det är angeläget att stödja föräldrarna så att de
kan motivera den unge att ta emot de erbjudna insatserna.
Även andra myndigheter, som t.ex. skolan och hälso- och sjukvården,
kan behöva involveras i bedömningen av behovet av insatser.
När det gäller ungdomar som har begått brott och socialnämnden yttrar
sig till åklagare eller domstol är det viktigt att nämnden har sitt fokus på
sitt huvuduppdrag, dvs. att se till den unges hela sociala situation och
vårdbehov och erbjuder insatser som kan tillgodose dessa behov. Nämnden ska i sitt yttrande enligt 11 § LUL till åklagaren redovisa vilka insatser som nämnden föreslår. Av yttrande bör150 även framgå på vilket sätt
dessa insatser bedöms kunna motverka en ogynnsam utveckling.
Andershed, H. och Andershed, A-K. bilaga 1
Andershed, H. och Andershed, A-K. bilaga 1
150
SOSFS 2008:30
148
149
56
3. Utredning, analys och bedömning
IMS151 har under 2008 gjort en systematisk sammanställning av kunskap om verkningsfulla behandlingsmetoder som kan användas i socialtjänstens arbete med unga lagöverträdare. Några av de slutsatser som dras
i rapporten är följande:
• Insatser som har en terapeutisk grundidé och som syftar till att förändra
beteenden och tänkesätt är generellt sett effektivare än påföljder eller
insatser som saknar sådant innehåll, t.ex. övervakning och avskräckande insatser.
• Familjebaserade insatser som primärt fokuserar på att bygga upp föräldras förmågor är den behandlingsinriktning som visat sig minska
fortsatt kriminalitet.
• En behandlingsinriktning som har en kognitiv eller kognitivbeteendeterapeutisk inriktning är relativ effektiv. Det innebär att ungdomarna
tränas att se konsekvenserna av sitt beteende, att förstå egna motiv och
att utveckla nya sätt att kontrollera sina beteenden.
• Program där ungdomar har fått besöka kriminalvårdsanstalter eller dylikt för att avskräcka ungdomar från att begå brott har visat sig öka
riskerna för fortsatt kriminalitet.
IMS, Institutet för utveckling av metoder i socialt arbete, Socialstyrelsen (2008) Insatser för unga
lagöverträdare. En systematisk sammanställning av översikter om effekter på återfall i kriminalitet
151
57
4. Barn under 15 år
som misstänks ha begått brott
Utredningar med stöd av 31 § LUL
Barn under 15 år är inte straffmyndiga. De får därför inte dömas till en
påföljd för brott som han eller hon begått (1 kap. 6 § BrB). För barn under
15 år är det socialnämndens ansvar att utreda den unges sociala situation
och besluta om nödvändiga insatser. Det finns däremot inget hinder för
nämnden att åberopa brottslig verksamhet som grund för en ansökan om
vård med stöd av 3 § LVU även för någon som inte fyllt 15 år.
I vissa fall kan det dock finnas skäl till att få ett brott utrett av polisen
som ett barn under 15 år misstänks ha begått, trots att han eller hon inte
är straffmyndig. Ett sådant fall kan t.ex. vara om en utredning kan antas
ha betydelse för att avgöra behovet av socialnämndens insatser beträffande den unge (31 § första stycket 1 LUL), en § 31-utredning. Barnets
brottslighet kan vara ett tecken på att hans eller hennes utveckling är i
fara och att det därför kan finnas skäl för socialtjänsten att vidta lämpliga
åtgärder.152
Om den unge inte har fyllt tolv år får en utredning inledas endast om
det finns synnerliga skäl (31 § andra stycket LUL). Ju yngre barnet är desto starkare är skälen för att socialtjänsten själv utför den utredning som
kan behövas.153
Bestämmelsen ger polis eller åklagare en möjlighet att inleda en utredning på begäran av socialnämnden såväl i enskilda fall som efter mera
generella överenskommelser. Det finns inget krav på att en utredning ska
inledas. Det innebär att hänsyn kan tas till omständigheterna i det enskilda fallet. Hänsyn kan också tas till lokala förutsättningar och överenskommelser mellan polis och socialnämnd samt nämndens möjligheter att
själv göra utredningen.154
Socialnämnden behöver inte själv uttryckligen begära en utredning,
utan polisen kan själv ta initiativet. Det räcker att det kan antas att en
utredning har betydelse för att avgöra behovet av socialtjänstens insatser
för barnet.155 Polisen får inte genomföra en utredning med stöd av 31 §
Prop. 1983/84:187 s. 1
Prop. 1983:84:187 s. 33
154
Prop. 1983/84:187 s. 33
155
Prop. 1983/84:187 s. 32 f
152
153
58
4. Barn under 15 år som misstänks ha begått brott
första stycket 1 LUL mot socialnämndens önskan.156 Innan nämnden har
tagit ställning får utredningen inte omfatta annan åtgärd än förhör med
den unge (34 § andra stycket LUL).
Polisen får också inleda en utredning om det behövs för att utreda om
någon som fyllt 15 år har deltagit i brottet, för att efterforska gods som
stulits genom brottet, eller om det är av särskild vikt att en utredning äger
rum (31 § första stycket 2–4 LUL).
Syftet med utredningen
Syftet med en § 31-utredning är att klarlägga händelseförloppet kring den
brottsliga gärningen och i vilken grad barnet har varit delaktigt. Avsikten
är inte att juridiskt fastställa gärningsmannens uppsåt eller vållande.
Samråd mellan socialnämnd och polis kring § 31-utredningar
Polismyndigheten och socialnämnden bör samråda och dra upp riktlinjerna för hur man mer systematiskt inom ett polisdistrikt bör utreda brott
som misstänks ha begåtts av barn under 15 år. Det är lämpligt om polismyndigheten och socialnämnden kommer överens om hur kontakterna
ska tas mellan myndigheterna när ett fall blir aktuellt. De bör också komma överens om de rutiner som ska tillämpas i övrigt.157
Socialnämnden bör158 säkerställa att det finns rutiner för i vilka fall
nämnden ska begära en utredning enligt 31 § första stycket 1 LUL. Rutinerna bör utarbetas i samråd med den lokala polismyndigheten.
Rikspolisstyrelsen har gett ut allmänna råd om utredningar av brott
begångna av barn.159 Av dessa framgår bl.a. att polismyndigheten rekommenderas att träffa en överenskommelse med socialnämnden i området
som reglerar i vilka fall en utredning bör ske, när nämnden själv bör göra
en utredning och hur kontakterna myndigheterna ska kontakta varandra.
Det är viktigt att socialtjänsten och den lokala polismyndigheten kommer överens om rutiner för hur barn ska kallas till förhör m.m., så att en
företrädare för socialtjänsten får möjlighet att vara med vid förhöret.
Detta är en fråga som kan diskuteras i den lokala samverkansgruppen,
se kapitlet Samverkan.
Socialnämndens begäran om utredning av brott
I första hand är det omsorgen om barnets bästa som bör beaktas vid ett
ställningstagande av om socialnämnden ska begära en utredning av poliProp. 1983/84:187 s. 32 f
Prop. 1983/84:187 s. 17
158
SOSFS 2008:30
159
RPSFS 2001:14, FAP 403-1
156
157
59
4. Barn under 15 år som misstänks ha begått brott sen. Brottets svårighetsgrad är bara en av de omständigheter som socialnämnden ska beakta i sin helhetsbedömning av barnets situation.160 Det
kan handla om ett allvarligt brott och att barnet inte varit i kontakt med
socialtjänsten tidigare. Exempel på allvarliga brott som kan ha betydelse
för socialnämndens utredning är överlagda brott mot person eller egendom. Andra exempel är brott som vittnar om att barnet i hög grad har
agerat hänsynslöst eller tanklöst i fråga om andra människors liv, hälsa eller egendom. Även narkotikabrott och brott som har samband med sådan
brottslighet anses som allvarliga brott.161
Det kan också vara aktuellt för socialnämnden att begära en § 31-utredning när ett barn återkommer i polisanmälningar, även om det inte rör sig
om grova brott. Ett klargörande av händelseförloppet och barnets delaktighet i sammanhanget kan till exempel leda till att socialtjänsten når fram
med allvaret i situationen, inte bara till barnet utan även till föräldrarna.
En begäran om en § 31-utredning bör162 göras skriftligt och bör innehålla de skäl som ligger till grund för socialnämndens bedömning av, om
en utredning behövs. Socialnämnden kan t.ex. ange vilken omfattning
och inriktning utredningen bör ha för att uppfylla nämndens syfte. Polisens utredning av den unges eventuella medverkan i brotten kan då göras
snabbare och inte mer omfattande än vad som är nödvändigt.
Ofta behövs ingen ingående polisutredning av händelseförloppet för att
socialnämnden ska kunna avgöra vilka åtgärder som kan bli aktuella.163
Vanligtvis består utredningen av ett förhör med den eller de misstänkta
och i förekommande fall förhör med målsägande och vittnen.164
Om en polisutredning har påbörjats på begäran av socialnämnden och
nämnden därefter förklarar att den inte önskar att utredningen fullföljs,
måste förundersökningsledaren ta hänsyn till detta.165
När socialnämnden begär en § 31-utredning innebär det att nämnden
har inlett en utredning enligt 11 kap. 1 § SoL. Om däremot en utredning
görs på initiativ av polis eller åklagare får socialnämnden ta ställning till
om en utredning enligt 11 kap. 1 § SoL ska inledas på grundval av de
uppgifter som kommer fram vid polisens utredning
Sedan en utredning med stöd av 31 § första stycket 1 LUL avslutats ska
protokoll över utredningen så snart som möjligt skickas till socialnämnden (37 § LUL).
Prop. 1983/84:187 s. 17
Prop. 1983/84:187 s. 17
162
SOSFS 2008:30
163
Prop. 1983/84:187 s. 37
164
Brå rapport 2007:16
165
Prop. 1983/84:187 s. 18
160
161
60
4. Barn under 15 år som misstänks ha begått brott
Polisens underrättelseskyldighet till vårdnadshavare
Polisen är skyldig att omedelbart underrätta vårdnadshavaren eller annan som svarar för den unges vård och fostran samt annan som har en
fostrande roll i förhållande till den unge om att en utredning enligt 31 §
LUL har inletts och kalla dem till förhör som hålls med den unge. Det
förutsätter att det inte är till men för utredningen eller att det annars finns
särskilda skäl mot detta (33 § LUL).
Uppgift om att det finns någon annan vuxen än den eller de som har det
huvudsakliga ansvaret för den unge och som bör underrättas bör i första
hand hämtas från den unge. Om den unge inte vill lämna några uppgifter bör man i stället fråga någon annan som kan ha kännedom om detta,
t.ex. vårdnadshavare eller socialtjänsten. Det finns inget som hindrar att
t.ex. en skolsköterska, en skolkurator eller en lärare, med beaktande av
bestämmelserna i sekretesslagen, är med vid förhöret, om förhållandena
medger det.166
Förhör med barn
Förhör med barn som misstänks för att ha begått brott får hållas endast
efter medgivande av undersökningsledaren. Utan medgivande får dock
ställas de frågor till barnet som oundgängligen behövs för att klarlägga
om barnet har begått brottet (15 § FuK).
Förhör med någon som är under 18 år bör hållas av en person med
särskild kompetens för uppgiften (18 § FuK).
Socialnämndens närvaro vid förhör med barn
Polisen är skyldig att omedelbart underrätta socialnämnden när den har
inlett en § 31-utredning. Om det inte möter några hinder ska en företrädare från socialtjänsten vara med vid förhör med den unge (34 § LUL).
Ska förhör hållas med barn som avses i 15 § FuK, ska socialnämnden,
i god tid underrättas om tid och plats för förhöret, om det inte finns hinder
mot det och om det finns skäl att anta att socialnämnden bör ingripa (16
§ FuK).
Det är viktigt att socialnämnden och polisen har rutiner för kallelse
till förhör m.m. På så sätt får företrädare för socialtjänsten möjlighet att
planera sin verksamhet så att de kan vara med vid förhör. Det är en angelägen uppgift för socialnämnden att en företrädare är närvarande vid förhör. En företrädare kan bestämma att förhöret ska avbrytas, om han eller
hon anser att det som kommit fram är tillräckligt för att socialtjänsten ska
kunna ta ställning till om utredning enligt 11 kap. 1 § SoL ska inledas. Vid
166
Prop. 1983/84:187 s. 35
61
4. Barn under 15 år som misstänks ha begått brott ett förhör hos polisen kan mycket komma fram som inte skulle komma
fram vid ett senare samtal hos nämnden. När en företrädare är med vid
polisförhöret vet han eller hon vad som sagts och behöver inte lita till
andrahandsuppgifter.
Det särskilt angeläget att en företrädare är med vid ett polisförhör som
nämnden själv initierat.
Socialnämnden kan t.ex. inrätta någon form av joursystem för att kunna närvara vid polisförhör även utanför ordinarie kontorstid. På många
orter har socialnämnden personal som arbetar i polisens lokaler, vilket
gör att polisen snabbt kan ta kontakt företrädare för socialtjänsten.
Rätt till juridiskt biträde
Vid en § 31- utredning ska ett juridiskt biträde förordnas för den unge, om
det finns synnerliga skäl. Ansökan görs av åklagare eller den unges vårdnadshavare hos tingsrätten (32 a § LUL). Möjligheten att få ett juridiskt
biträde ska dock begränsas till de fall då det är särskilt angeläget. Det kan
t.ex. gälla en mycket allvarlig brottslighet, en omfattande brottslighet eller ett stort skadeståndsansvar.167
Kvarhållande av den som inte har fyllt 15 år
Polisen får inte hålla kvar den som är under 15 år och som misstänks
för brott och som har gripits eller medtagits till polisförhör längre än tre
timmar efter beslut om frigivning eller efter det att förhöret har avslutats
(35 § LUL). Den som är under 15 år får inte heller placeras i arrest.168
Syftet med att kunna hålla kvar dessa unga i maximalt tre timmar är att
skyndsamt kunna lämna över dem till vårdnadshavare, socialtjänsten eller
någon annan lämplig person.169
Rätten att använda tvångsmedel
Polisen får endast med stor restriktivhet använda tvångsmedel som hämtning till förhör, beslag, husrannsakan och kroppsvisitation när den utreder
brott som har begåtts av barn under 15 år (36 § LUL). Detsamma gäller
för att fotografera eller ta fingeravtryck av den misstänkte.170
Prop. 2005/06:165 s. 116
Prop. 2005/06:165 s. 143
169
Prop. 2005/06:165 s. 121
170
Prop. 2005/06:165 s. 119
167
168
62
5. Unga i åldern 15–20 år
som misstänks ha begått brott
Unga 15–17 år
När ungdomar i denna åldersgrupp begår brott är det socialtjänsten som
i första hand är ansvarig för att vidta åtgärder för att förhindra återfall i
brottslighet.
Skyndsam handläggning
Det är lagstiftarens intention att tiden mellan ett brott och samhällets reaktion ska vara så kort som möjlig när det gäller unga lagöverträdare.
Detta är inte minst viktigt av pedagogiska skäl så att kopplingen mellan
brott och påföljd blir tydlig för den unge.
En förundersökning mot den som inte har fyllt 18 år, ska genomföras
särskilt skyndsamt. Förundersökningen ska avslutas och beslut i åtalsfrågan ska fattas så snart som det är möjligt och senast inom sex veckor från
dagen för delgivning av brottsmisstanke. Tidsfristen får enligt 4 § LUL
endast överskridas om det är nödvändigt med hänsyn till
• att den unge ska delta i medling enligt medlingslagen, eller
• utredningens beskaffenhet eller andra särskilda omständigheter.
För att åklagaren ska kunna överskrida sexveckorsfristen i de fall den
unge ska delta i medling bör krävas att företrädare för medlingsverksamheten meddelat att förutsättningarna för medling är uppfyllda och att ett
medlingsmöte är planerat. En sådan underrättelse bör171 lämpligen göras
inom ramen för det samrådsförfarande som skall äga rum mellan medlaren och förundersökningsledaren (6 § medlingslagen).
Tidsfristen får också överskridas om det är en komplicerad brottsutredning med flera misstänkta och omfattande förhör.
Bestämmelsen om skyndsamhet i 4 § LUL gäller personer som inte
har fyllt 18 år vid tidpunkten för beslutet att inleda en förundersökning.
Skyndsamhetskravet fortsätter därefter att gälla under hela förundersökningen även för den som fyller 18 år under denna tid.
Huvudförhandling ska hållas inom två veckor när åtal väcks mot den
171
Prop. 2005/06:165 s. 140
63
5. Unga i åldern 15–20 år som misstänks ha begått brott som inte fyllt 18 år för ett brott för vilket det är föreskrivet fängelse i mer
än sex månader (29 § andra stycket LUL).
Polisen skyldighet att underrätta socialnämnden
Polis ska i god tid underrätta socialnämnden om tid och plats för förhör
som ska hållas med barn som inte fyllt 20 år, om det inte finns hinder för
detta och om det finns skäl att anta att socialnämnden bör ingripa (16 §
FuK).
Socialnämndens närvaro vid polisförhör
Om någon som inte har fyllt 18 år är skäligen misstänkt för brott ska
socialnämnden genast underrättas. Av underrättelsen ska det framgå om
den misstänkte har tillfrågats om han eller hon vill delta i medling enligt
medlingslagen med anledning av brott. Det ska också framgå hur han eller hon ställer sig till detta (6 § LUL).
Företrädare för socialtjänsten ska närvara vid ett förhör med någon
som inte har fyllt 18 år och som är misstänkt för brott, om det är möjligt
och det inte är till men för utredningen (7 § LUL).
När en företrädare för socialtjänsten närvarar vid ett förhör kan han
eller hon på ett tidigt stadium etablera kontakt med den unge och vårdnadshavarna som normalt också ska kallas till förhöret.172 Fördelarna är
att nämnden snabbt blir insatt i ärendet, att den får en bättre bild av den
unge och dennes situation och att den tidigt kan bedöma vilka insatser
som behövs.
Målsättningen är att en företrädare från socialtjänsten är närvarande
vid förhör. Undantag kan dock göras om närvaro av en socialtjänsteman
inte är möjlig eller om den skulle innebär men för utredningen.173 Det är
därför lämpligt att socialnämnden har sådana rutiner att någon från socialtjänsten regelmässigt kan närvara vid förhören. 174
I många kommuner arbetar socialsekreterare i polisens lokaler. Detta
gör det möjligt för polisen att ta en snabb kontakt med dem i de fall en
ungdom blir gripen av polis eller tas in för förhör. Att upprätta lokala
överenskommelser mellan polis och socialnämnd kan vara ett annat sätt
att öka socialtjänstens möjligheter att närvara vid förhör. Likaså kan
nämnden inrätta någon form av joursystem för att i möjligaste mån kunna
närvara vid förhör.
Att en företrädare för socialtjänsten är närvarande vid ett förhör ska
Prop. 1994/95:12 s. 67
Prop. 1994/95:12 s. 67
174
Prop. 1983/84:187 s. 20
172
173
64
5. Unga i åldern 15–20 år som misstänks ha begått brott
inte ses som att en utredning enligt 11 kap. 1 § SoL har inletts. Företrädaren kan ta ställning till om en sådan utredning behövs utifrån de sakförhållanden som framkommer vid förhöret.
Polisens skyldighet att underrätta vårdnadshavare
När någon som inte fyllt 18 år är skäligen misstänkt för brott är polisen
skyldig att omedelbart underrätta dennes vårdnadshavare eller annan som
svarar för hans eller hennes vård och fostran samt annan som har en fostrande roll i förhållande till den unge. Dessa ska även kallas till förhör
som hålls med den unge om detta inte är till men för utredningen eller det
annars finns särskilda skäl (5 § LUL).
Rättens skyldighet att underrätta vårdnadshavare
När åtal väcks mot någon som inte fyllt 18 år, ska tingsrätten underrätta
vårdnadshavare om åtalet och tidpunkten för huvudförhandling, om det
inte finns särskilda skäl mot det. Tingrätten ska i förekommande fall underrätta även andra vuxna som kan anses ha en fostrande roll för den
unge. Underrättelseskyldigheten gäller samtliga domstolsinstanser (26 §
första stycket LUL).
Om det handlar om brott som kan ge fängelse ska vårdnadshavaren
eller annan som avses i första stycket, höras vid huvudförhandlingen om
det är möjligt och det inte finns särskilda skäl mot det (26 § tredje stycket
LUL).
Försvarare
En offentlig försvarare ska utse för en ungdom som inte fyllt 18 år och är
misstänkt för brott, om det inte är uppenbart att han eller hon inte behöver
en försvarare. Undersökningsledaren är skyldig att anmäla detta hos rätten (24 § LUL). Den unge och dennes vårdnadshavare kan framföra sina
synpunkter på vem som ska utses till försvarare (21 kap. 3 § andra stycket
RB).
Socialnämndens medverkan vid rättegång
Tingsrätten ska underrätta socialnämnden om tidpunkt för huvudförhandling när ett yttrande enligt 11 § LUL ska eller har lämnats av nämnden (26
§ andra stycket LUL). Socialnämnden bör underrättas även om nämnden
i sitt yttrande har uppgett att vård enligt socialtjänsten inte kan komma i
fråga.175
175
Prop. 2000/01:56 s. 24
65
5. Unga i åldern 15–20 år som misstänks ha begått brott I många fall kan socialtjänstens medverkan vid rättegång ha stor betydelse för domstolens beslut i påföljdsfrågan. Medverkan är särskilt viktig
under den del av huvudförhandlingen som behandlar den unges personliga förhållanden. Det ger t.ex. en företrädare för socialtjänsten en möjlighet att komplettera ett yttrande eller att närmare informera domstolen
om vad den föreslagna vården kommer att innebära.
För den unge kan socialtjänstens närvaro vara ett stöd vid rättegången.
Det kan också vara av värde för socialtjänstens fortsatta arbete med den
unge att ha tillgång till den information som framkommit vid huvudförhandlingen.
Se även kapitlet Yttrande till åklagare eller domstol, avsnitt Domstolssekretess.
Huvudförhandling och dom
Huvudregeln i brottmål är att målet handläggs av domstolen i den ort där
brottet begicks (19 kap. 1 § RB).
Mål mot den som inte har fyllt 21 år ska alltid behandlas skyndsamt.
När åtal väcks mot en person som är under 18 år och för ett brott där påföljden kan överstiga fängelse i sex månader så ska rätten hålla huvudförhandling inom två veckor ( 29 § första och andra stycket LUL).
En dom i ungdomsmål ska som regel avkunnas muntligen i samband
med förhandlingen (30 § LUL).
Unga 18–20 år
När ungdomar i åldern 18–20 år begår brott delas ansvaret mellan socialtjänsten och kriminalvården.
Fortfarande gäller dock vissa särskilda bestämmelser för dessa ungdomar när det gäller handläggningen inom de rättsvårdande myndigheterna.
Mål i domstol ska t.ex. handläggas skyndsamt och det finns särskilda regler för val av påföljd.
Socialnämndens ansvar framgår bl.a. av att den som har fyllt 18 år men
inte 20 år kan få vård med stöd av 3 § LVU när sådan vård är lämpligare
än annan vård (1 § LVU). Socialnämnden kan också besluta om vissa
stöd- och behandlingsinsatser i öppna former, oavsett om den unge samtycker, tills den unge fyller 20 år (22 § första stycket LVU). Syftet med
bestämmelserna är att ge ökade möjligheter till vård inom socialtjänsten
för unga lagöverträdare upp till 21 år så att kriminalvårdspåföljder kan
undvikas.176
176
Prop. 1984/85:171 s. 29
66
5. Unga i åldern 15–20 år som misstänks ha begått brott
Vidare får den som är under 21 år dömas till ungdomsvård enligt i 32
kap. 2 § första stycket BrB. Rätten får endast döma till ungdomsvård om
det i målet finns ett yttrande av nämnden med det innehåll som avses i 11
§ LUL. Åklagaren begär inte något yttrande enligt 11 § LUL eftersom den
bestämmelsen gäller unga under 18 år. Om det inte finns särskilda skäl
krävs ett sådant yttrande också för att rätten ska få döma den som inte har
fyllt 21 år till fängelse i mer än tre månader (28 § LUL).
Många unga som misstänks för allvarlig brottslighet vid 18 års ålder
är med stor sannolikhet kända för socialnämnden sedan tidigare. De kan
också vara aktuella för pågående insatser. Det finns dock inte några generella regler om att socialnämnden ska underrättas eller göras uppmärksam
på att någon som fyllt 18 år är misstänkt för att ha begått ett brott. Någon
begäran om yttrande enligt 11 § LUL begärs inte eftersom den bestämmelsen gäller unga under 18 år. Polisen eller förundersökningsledaren
har dock en skyldighet att underrätta socialnämnden om tid och plats för
förhör med unga under 20 år när det finns anledning att anta att ett ingripande från socialnämnden kan bli aktuellt (16 § FuK).
När unga som fyllt 18 år begår brott efter fyllda 18 års ålder är det i
första hand kriminalvården som har ansvar för personutredningen. Om
frivården i detta sammanhang begär uppgifter från socialnämnden är
nämnden skyldig att lämna upplysningar om den enskilde och föreslå de
åtgärder som nämnden anser behövs för att främja hans eller hennes anpassning i samhället (6 § lag [1991:2041] om särskild personutredning i
brottmål).
För att fånga upp unga mellan 18–20 år så att deras behov av vård
och stöd från socialnämndens sida kan tillgodoses är det viktigt att det
utvecklas former för samverkan mellan socialtjänsten och frivården. En
representant från frivården kan t.ex. vid lämpligt tillfälle bjudas in till den
lokala samverkansgruppen.
Häktning av unga
I vissa situationer är det särskilt angeläget att socialnämnden agerar
snabbt. Det gäller t.ex. då polisen gripit en ung person som är misstänkt
för brott, och som riskerar att häktas. När polis eller åklagare underrättar
nämnden om situationen och frågar hur den ställer sig till att vidta åtgärder, är det att betrakta som att en anmälan har kommit in till nämnden.
Socialnämnden bör177 då skyndsamt göra en förhandsbedömning av, om
den ska inleda en utredning enligt 11 kap. 1 § SoL.
177
SOSFS 2008:30
67
5. Unga i åldern 15–20 år som misstänks ha begått brott När häktning övervägs finns det anledning för nämnden att överväga
om den unge behöver omedelbart omhändertas med stöd av 6 § LVU och
eventuellt placeras på ett särskilt ungdomshem. Ett sådant omhändertagande kan ofta innebära att den unge övervakas på ett betryggande sätt
och därmed inte behöver häktas.
Ju yngre den misstänkte är desto mer angeläget är det att nämnden tar
ställning till om han eller hon behöver omhändertas för att inte häktas.
JO178 har uttalat att det av många skäl är i hög grad olämpligt att placera
unga människor och framförallt de i åldersgruppen 15–17 år i häkte. Risken är uppenbar att den unge tar skada av en sådan placering. Häktespersonalen saknar t.ex. kompetens för det behandlingsarbete som redan det
förhållandet att den unge berövats friheten nödvändiggör.
Synnerliga skäl för häktning
Unga under 18 år får häktas endast om det finns synnerliga skäl (23 §
LUL). Om det på grund av den misstänktes ålder, hälsotillstånd eller någon annan liknande omständighet kan befaras att häktning skulle komma
att medföra allvarligt men för den misstänkte, får häktning ske endast om
det är uppenbart att betryggande övervakning inte kan ordnas (24 kap. 4
§ RB). Åklagaren har en skyldighet att undersöka alternativ till häktning
som innebär betryggande övervakning (26 § FuK). Unga bör i allmänhet
inte häktas om den unge kan placeras på en utredningsavdelning vid ett
särskilt ungdomshem. Häktning bör undvikas, varför även tillsyn eller
övervakning i hemmet, i familjehem eller i hem för vård eller boende i
vissa fall kan komma i fråga.179
Enligt Högsta domstolen får den som inte fyllt 18 år endast häktas om
det är uppenbart att betryggande övervakning inte kan ordnas. Domstolen
måste pröva de skäl som åberopas för att det inte finns möjligheter att
anordna betryggande övervakning.180
Om socialnämnden inte avser att besluta om ett omedelbart omhändertagande enligt 6 § LVU är det viktigt att åklagaren meddelas skälen till
detta.
Omedelbart omhändertagande och häktning
Socialnämnden kan fatta beslut om ett omedelbart omhändertagande med
stöd av 6 § LVU även om den unge är häktad. Ett beslut om ett omedel-
JO beslut den 25 februari 1994, dnr 3104-1992
Prop. 1964:10 s. 164
180
HD:s dom 30 januari 2008, mål B 466-08
178
179
68
5. Unga i åldern 15–20 år som misstänks ha begått brott
bart omhändertagande får dock inte verkställas om den unge är häktad (9
§ andra stycket LVU).
Under häktningstiden bör181 socialnämnden ha ordnat med placering
för den unge så att han eller hon kan placeras direkt efter frigivningen.
Nämnden kan eventuellt behöva begära polishandräckning enligt 43 §
LVU för att föra den unge direkt från häktet till den ordnade placeringen.
Nämnden bör182 hålla en sådan kontakt med åklagare, tingsrätt och länsrätt så att myndigheterna kan samordna insatserna.
181
182
SOSFS 1997:15
SOSFS 1997:15
69
6.Yttrande till åklagare eller domstol
Åklagarens begäran om yttrande
Åklagaren ska, innan han eller hon fattar beslut åtalsfrågan, hämta in ett
yttrande från socialnämnden i fråga om den som är skäligen misstänkt för
att ha begått ett brott innan han eller hon fyllt arton år, om den unge har
erkänt brottet eller det finns skälig misstanke att den unge begått brottet.
Ett yttrande behöver dock inte hämtas in om brottet är ringa, om det är
uppenbart att det finns förutsättningar för åtalsunderlåtelse eller om det
annars är obehövligt (11 § LUL första stycket). Med obehövligt menas
t.ex. fall där det är uppenbart att påföljden stannar vid böter. Åklagaren
ska begära yttrande senast i samband med att den unge delges brottsmisstanke (11 § andra stycket LUL).
Det är den unges ålder när brottet begås som är avgörande för om åklagaren ska begära ett yttrande. Även om den unge har fyllt 18 år kan åklagaren begära ett yttrande om brottet begicks innan den unge fyllt 18 år.
Åklagaren anger i sin begäran inom vilken tid yttrandet ska lämnas.
Om det är lämpligt, ger åklagaren också socialnämnden anvisningar för
hur yttrandet kan begränsas (12 § LUL).
Eftersom ungdomsmål ska handläggas skyndsamt ställs stora krav på
hur socialnämnden organiserar sitt arbete. Det är av största vikt att domstolens beslut i valet av påföljd inte grundas på ett felaktigt underlag.183
Det är därför viktigt att nämnden har ett genomtänkt arbetssätt och personal med särskild kompetens inom området.184 Det är också lämpligt att
den har rutiner för hur handläggningen av yttranden till åklagare eller
domstol ska göras så att de angivna tiderna kan hållas.
Socialnämnden är skyldig att svara på åklagarens begäran om yttrande. Den kommun som har ansvaret för den unge enligt socialtjänstlagen
ansvarar också för att avge yttrandet (11 § LUL).
Vad ska yttrandet användas till?
Socialnämndens yttrande används som underlag när åklagaren fattar beslut om åtal eller om åtalsunderlåtelse. Om åtal väcks använder rätten
yttrandet som underlag vid val av påföljd.
183
184
Prop. 2005/06:165 s. 62
SOSFS 2006:14, SOSFS 2008:30
70
6.Yttrande till åklagare eller domstol
Om den unge inte fälls i brottmålet får han eller hon ingen påföljd.
Socialnämnden får då ta ställning om det finns andra skäl till att påbörja
de beslutade insatserna, att fortsätta med redan pågående insatser eller
om andra insatser ska sättas in. Så kan vara fallet om nämnden föreslagit insatser utifrån bedömningen att den unge gjort sig skyldig till det
misstänkta brottet. Har åtalsunderlåtelse meddelats därför att socialnämnden ska vidta vårdåtgärder, så förutsätts att vården verkligen kommer till
stånd.
Rätten kan också använda socialnämndens yttrande för att val av åtgärder. Rätten är dock inte bunden av socialnämndens bedömning, utan ska
göra en självständig bedömning av den unges behov av vård och lämplighet för ungdomstjänst.185
Vikten av att det finns en plan för de insatser som socialnämnden har
för avsikt att genomföra kan inte nog understrykas. I planen redovisas
skälen för insatserna. För att rätten ska kunna döma till ungdomsvård
krävs att det finns ett ungdomskontrakt eller en vårdplan kopplat till yttrandet (32 kap. 1 § tredje och fjärde styckena BrB).
Tidsramar
Det är åklagaren som avgör inom vilken tid socialnämnden ska lämna yttrandet. Det ger åklagaren möjlighet att anpassa tiden så att förundersökningen och nämndens yttrande kan bli klara samtidigt. Socialnämnden
ska följa den tidsangivelse som åklagaren har angett.186 I vissa fall är det
dock både en svår och känslig uppgift för nämnden att på kort tid göra
den efterfrågade personutredningen. Det är därför av stor betydelse att
nämnden ges rimlig tid för att yttra sig och kunna upprätta ett ungdomskontrakt eller en vårdplan.187
Om socialnämnden av olika skäl inte kan yttra sig inom den angivna
tiden kan socialnämnden kontakta åklagaren och begära anstånd. Det är
angeläget att socialnämnden har sådana rutiner att åklagaren alltid, i så
god tid som möjligt, underrättas om att den angivna tiden inte kan hållas.
Det är dock åklagaren som avgör om anstånd kan ges med hänsyn till de
tidsfrister som åklagaren har att iaktta. Ett skäl som kan föranleda en begäran om anstånd kan vara att utredningen är komplicerad p.g.a. att den
unges situation kräver fördjupad utredning för att se vilken insats som
bäst kan tillgodose hans eller hennes behov.
Prop. 2005/06:165 s. 58
Prop. 1994/95:12 s. 73
187
Prop. 2005/06:165 s. 62
185
186
71
6.Yttrande till åklagare eller domstol Socialnämndens utredningsskyldighet
När en åklagare eller rätten begär ett yttrande från socialnämnden är
nämnden, skyldig att utan dröjsmål inleda en utredning enligt 11 kap. 1
§ SoL. Detta gäller oavsett den unges eller vårdnadshavarens inställning
till att en utredning görs.
För att kunna yttra sig måste nämnden samla in information om den
unge, dvs. utreda den unges förhållanden. Utredningen blir nämndens underlag för yttrandet till åklagare eller domstol.
Om socialnämnden inte har kunnat nå den unge eller vårdnadshavaren bör188 det dokumenteras i den unges personakt vilka ansträngningar
som gjorts för att få kontakt med de berörda. Socialnämnden måste dock
besvara åklagarens begäran om yttrande även om nämnden inte får kontakt med den unge eller vårdnadshavaren, eller om någon av dem inte
vill medverka i utredningen. Nämnden kan under utredningens gång uppmärksamma att den unge kan behöva insatser utöver vad som är direkt
relaterat till det misstänkta brottsliga beteendet som föranlett åklagarens
begäran om yttrande. Då ska inte utredningen avslutas förrän den unges
situation och eventuella behov av insatser har utretts. Yttrandet kan i sådana fall ses som ett beslut under pågående utredning.
Barns och ungas rätt till information
Barn och unga som av olika skäl kommer i kontakt med socialtjänsten har
rätt att få information och bli delaktig i det som pågår och som gäller dem
(3 kap. 5 § andra stycket SoL). Det innebär bl.a. att socialnämnden i samtal med den unge ska ta reda på hans eller hennes inställning till det som
pågår och planeras. Nämnden måste också informera den unge om det
som kommer fram i utredningen och om följderna av den unges inställning till de föreslagna insatserna. Det är också viktigt att få bekräftat att
den unge har kunnat ta emot och förstå den information som lämnats.189
Socialnämndens utredning sker vanligtvis parallellt med att en brottsutredning pågår hos polisen. Det är därför viktigt att nämnden tydliggör
sin uppgift och roll i sammanhanget. Att tydligt informera, gärna skriftligt
t.ex. i form av en broschyr som förklarar vad som menas med ett yttrande
till åklagare eller domstol, kan vara till stöd för den unge och vårdnadshavarna. Redan i detta skede kan det vara lämpligt att informera den unge
och vårdnadshavaren om vilka påföljderna kan bli och vad det innebär.
Många ungdomar kan ha svårt att förstå vad som händer under rättsprocessens gång och är oroliga för vad som ska hända. Det är därför vik188
189
SOSFS 2006:5 5 kap. 1 § AR
Prop. 2006/07:129 s. 38 f
72
6.Yttrande till åklagare eller domstol
tigt att informera den unge och vårdnadshavaren om vart de kan vända sig
för att få mer information om vad som händer i rättssalen, om påföljdssystemet för ungdomar, etc.
En del ungdomar som är aktuella hos polis och åklagare har inte
svenska som sitt modersspråk och kommer från en annan kultur än den
svenska. Det är därför extra viktigt att förvissa sig om att de har förstått
den information de fått. Det är också angeläget att föräldrar som inte har
svenska som språk förstått informationen.
Den unge har ofta redan under förundersökningen fått en offentlig försvarare. Försvararens uppgift är att ta till vara den misstänktes rätt. Det
är lämpligt att hänvisa frågor om brottsmisstanken, rättegången och vilka
påföljder som kan bli aktuella till försvararen.
Allmän information om rättssystemet finns bl.a. på www.aklagare.se
och www.dom.se.
Den skriftliga sammanställningen
Den skriftliga sammanställningen av socialnämndens utredningsmaterial
är det som brukar benämnas yttrande. Socialnämndens yttrande utgör ett
beslutsunderlag för åklagaren eller domstolen. Därför är det viktigt att
innehållet har en tydlig struktur så att nämndens svar på begärda uppgifter klart framgår.
Redogörelsen kan med fördel vara så kortfattad som möjligt. Det viktiga
är att yttrandet innehåller tillräckligt med relevanta fakta så att åklagaren
eller domstolen kan ta ställning i påföljdsfrågan. All den information som
samlats in för att bedöma den unges vårdbehov behöver alltså inte alltid
redovisas i yttrandet. Det kan räcka med att lyfta fram de aspekter som
ligger till grund för nämndens bedömning och som ger svar på åklagarens
frågor. Redogörelsen om den unges personliga utveckling och levnadsomständigheter kan t.ex. avgränsas till att endast gälla de uppgifter som
ligger till grund för nämndens bedömning av om den unge har ett särskilt
behov av vård. Det är inte nämndens uppgift att uttala sig i skuldfrågan.
Den unges redogörelse för brottet ska inte heller redovisas i yttrandet.
En allmän beskrivning av innehållet i föreslagna insatser kan med fördel bifogas yttrandet som information till åklagare och domstol. Det kan
t.ex. gälla syfte, metod, omfattning och vilka behandlingsmoment som
ingår.
Checklista
Följande checklista bygger på bestämmelserna i 11 § tredje stycket LUL.
De föreskrifter och allmänna råd från Socialstyrelsen som kan vara aktu73
6.Yttrande till åklagare eller domstol ella att använda som stöd när yttrandet till åklagaren eller domstolen ska
sammanställas är:
• Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2006:5) om
dokument­ation vid handläggning av ärenden och genomförande av insatser enligt SoL, LVU, LVM och LSS
• allmänna råd (SOSFS 2006:12) om handläggning och dokumentation
av ärenden som rör barn och unga
• allmänna råd (SOSFS 2008:30) om handläggning av ärenden som gäller unga lagöverträdare.
Uppgifter som ska ingå i ett yttrande
Yttrandet ska ge domstolen en god uppfattning om karaktären av den
unges eventuella vårdbehov och de insatser som nämnder avser att vidta.
Enligt 11 § tredje stycket LUL ska nämndens yttrande innehålla följande.
• En redogörelse för vilka åtgärder som nämnden tidigare har vidtagit i
fråga om den unge.
• En bedömning av om den unge har ett särskilt behov av åtgärder som
syftar till att motverka att han eller hon utvecklas ogynnsamt.
• En redovisning av de åtgärder som nämnden avser att vidta. Åtgärd­
erna ska redovisas i ett ungdomskontrakt om de vidtas med stöd av
socialtjänstlagen och i en vårdplan om de vidtas med stöd av LVU.
Arten, omfattningen och varaktigheten av åtgärderna ska framgå av
kontraktet eller vårdplanen.
• En redogörelse för den unges personliga utveckling och hans eller hennes levnadsomständigheter i övrigt – om åklagaren begär det eller om
nämnden finner det nödvändigt.
Uppgifter som bör ingå i ett yttrande
•
•
•
•
•
vilka brottsmisstankar som ligger till grund för yttrandet
på vilket sätt den föreslagna vården eller de föreslagna åtgärderna
syftar till att motverka att den unge utvecklas ogynnsamt
den unges inställning till ungdomstjänst
huruvida den unge kan anses vara lämplig för ungdomstjänst
den unges inställning till medling, om den unge erkänt brottet eller
delaktighet i det.
I de fall åklagaren har begärt att ett yttrande ska innehålla en redogörelse
för den unges personliga utveckling och levnadsomständigheter i övrigt,
74
6.Yttrande till åklagare eller domstol
eller då nämnden finner det nödvändigt, bör190 en sådan redogörelse t.ex.
innehålla uppgifter om den unges
•
•
•
•
•
•
•
•
familj och sociala relationer
medborgarskap, om den unge inte är svenska medborgare
hemspråk
skola och fritid
fysiska och psykiska hälsa
känslo- och beteendemässiga utveckling
bruk av alkohol eller andra droger tidigare kriminalitet.
Det är viktigt att det av yttrandet framgår när eventuella tidigare åtgärder
har varit aktuella, när de varit aktuella och orsaken till att de satts in, art
och omfattning. Om tidigare insatser har varit framgångsrika kan detta
lyftas fram. Likaså orsaken till att andra insatser har varit mindre framgångsrika. Endast de uppgifter som är relevanta och nödvändiga för att
domstolen ska kunna bilda sig en uppfattning om vad som har förekommit i kontakterna mellan socialnämnden och den unge ska tas med.
Även eventuell pågående insats redovisas och om socialnämnden anser att denna insats är tillräcklig även med hänsyn till misstanken om ny
brottslighet.
Yttrandet bör191 vidare innehålla uppgift om på vilket sätt den föreslagna vården eller de föreslagna åtgärderna syftar till att motverka att
den unge utvecklas ogynnsamt. Om nämnden anser att den unge inte har
något särskilt vårdbehov är det angeläget att skälen till det redovisas i
yttrandet.
Om nämnden anser att den unge av olika skäl inte är lämplig för ungdomstjänst, bör detta framgå av yttrandet.
Av yttrandet kan också framgå t.ex. hur utredningen har genomförts.
Det kan gälla information om antal kontakter med den unge och vårdnadshavare samt vem eller vilka som har kontaktats utanför familjen. Om
någon särskild metod eller något bedömningsinstrument har använts kan
detta anges. Det är även lämpligt att det framgår hur innehållet i yttrandet
har kommunicerats med den unge och vårdnadshavare och vad de har
inställning till föreslagna åtgärder.
190
191
SOSFS 2008:30
SOSFS 2008:30
75
6.Yttrande till åklagare eller domstol Kommunicering av yttrande
Socialnämnden är skyldig att kommunicera ett yttrande till den unge och
dennes vårdnadshavare (11 kap. 8 § tredje stycket SoL).
JO192 har framfört att det på grund av tidsbrist kanske inte alltid är
möjligt att kommunicera de uppgifter som ligger till grund för yttrandet
innan det skickas till åklagaren. I dessa fall bör yttrandet skickas till den
unge och dennes vårdnadshavare samtidigt som det lämnas till åklagaren.
Huvudregeln är dock, att när uppgifter har tillförts ärendet genom någon
annan än den unge, dessa uppgifter kommuniceras med part innan yttrandet lämnas till åklagaren.
För mer information om kommunicering, se Socialstyrelsens handböcker, Dokumentation och handläggning inom socialtjänsten samt Barn
och unga i socialtjänsten. Utreda, planera och följa upp beslutade insatser.
Åklagarens begäran om upplysningar
Socialnämnden har en skyldighet att lämna de upplysningar åklagaren
begär i fråga om den unge, även i frågor som inte har att göra med själva
yttrande (11 § fjärde stycket LUL). Åklagaren kan t.ex. behöva uppgifter
från nämndens sida om den unge är intagen på ett särskilt ungdomshem
eller är aktuell för andra insatser inom socialtjänsten eller är känd sedan
tidigare p.g.a. brottsligt beteende för att kunna ta ställning till om ett yttrande behöver begäras in eller inte (jfr. 9 § LUL).
Domstols begäran om yttrande
Rätten får inte döma någon till ungdomsvård om det inte finns ett yttrande
från socialnämnden med det innehåll som avses i 11 § tredje stycket LUL.
Ett sådant yttrande krävs också för att rätten ska få döma den som inte har
fyllt 21 år till fängelse i mer än tre månader, om det inte finns särskilda
skäl (28 § LUL).
Rätten kan med stöd av 28 § LUL begära in ett yttrande från socialnämnden med det innehåll som avses i 11 § LUL om åklagaren inte
tidigare har hämtat in ett yttrande eller att det har blivit inaktuellt. För att
försäkra sig om att uppgifterna i ett tidigare yttrande är aktuella kan rätten
ta en informell kontakt med socialnämnden och begära kompletterande
uppgifter.
Om rätten begär yttrande från socialnämnden enligt 28 § LUL, ska
192
JO 2005/06 s. 227
76
6.Yttrande till åklagare eller domstol
nämnden yttra sig inom en sådan tid att rätten kan hålla huvudförhandling
inom de tidsramar som framgår av 29 § 2 stycket LUL och 45 kap. 14 §
RB. En huvudförhandling mot någon som är under 18 år ska hållas inom
två veckor. Ett mål mot någon som är under 21 år ska behandlas skyndsamt (29 § LUL).
Kriminalvårdens begäran om upplysningar
i samband med personutredning
I brottmål där det behövs en personutredning för val av påföljd ska rätten hämta in ett yttrande från kriminalvården (1 § första stycket lagen
[1991:2041] om särskild personutredning i brottmål). Ett sådant yttrande
behöver dock inte hämtas in om den utredning som behövs redan finns
tillgänglig för domstolen, t.ex. genom ett yttrande från socialnämnden
eller hämtas in på annat sätt (1 § andra stycket samma lag). Så är t.ex.
fallet för dem som är under 18 år, eftersom socialnämnden genomför personutredningen.
Socialnämnden ska på begäran av rätten, åklagaren eller kriminalvården lämna upplysningar om den misstänkte och föreslå de åtgärder som
nämnden anser behövs för att främja hans eller hennes anpassning till
samhället (6 § lagen om särskild personutredning i brottmål).
Förutsättningar för att rätten ska döma
till ungdomsvård
Rätten får döma till ungdomsvård endast om det finns ett yttrande från
nämnden med det innehåll som avses i 11 § LUL (28 § LUL). Den unge
får överlämnas till ungdomsvård endast om socialtjänstens planerade åtgärder, eventuellt i förening med böter eller ungdomstjänst, kan anses
tillräckligt ingripande med hänsyn till brottslighetens straffvärde och art
och den tilltalades tidigare brottslighet (32 kap. 1 § andra stycket BrB).
Socialnämnden bedömer självständigt vilka insatser den unge har behov av. Rätten måste dock pröva om de tilltänkta insatserna är tillräckligt ingripande och om ett överlämnade till ungdomsvård är en tillräcklig
reaktion på brottet. Det ska finnas en balans mellan brottet och samhällets reaktion. Rätten ska bl.a. ta hänsyn till vårdtiden och karaktären och
omfattningen på vårdinsatserna. Vid bedömningen ska även vägas in de
eventuella tilläggssanktioner som kan komma i fråga.193
193
Prop. 1997/98:96 s. 148, prop. 2005/06:165 s. 58
77
6.Yttrande till åklagare eller domstol Det innebär att om de insatser som nämnden har planerat är begränsade
bör ett överlämnade till vård göras endast vid lindrigare brott.
Ju yngre den tilltalade är desto större är dock utrymmet för ett överlämnade till ungdomsvård som påföljd även för allvarligare brottslighet.194
För bedömning av särskilt behov av vård, se kapitlet Ungdomsvård.
Förutsättningar för att rätten ska döma
till ungdomstjänst
För att den unge ska kunna dömas till ungdomstjänst måste påföljden
vara lämplig med hänsyn till hans eller hennes person och övriga omständigheter (32 kap. 2 § BrB).
Socialnämndens yttrande enligt 11 § LUL bör195 innehålla uppgift om
huruvida den unge kan anses vara lämplig för ungdomstjänst.
Rätten måste i varje enskilt fall göra en samlad bedömning av om ungdomstjänst är en lämplig påföljd. En första förutsättning för att ungdomstjänst ska anses vara en lämplig påföljd är att den unge samtycker till
ungdomstjänst. Samtycket från den unges sida ska vara klart uttryckt.196
Samtycket avges inför rätten. Det är angeläget att den unges ställningstagande till påföljden grundar sig på tillräcklig kunskap om vad ungdomstjänst innebär och vilken roll ungdomstjänst har i påföljdssystemet.197 Det
kan därför vara lämpligt att socialnämnden redan när den yttrar sig till
åklagaren, informerar den unge om vad ungdomstjänst innebär.
Något samtycke från vårdnadshavarens sida till att den unge genomför ungdomstjänst behövs inte eftersom ungdomstjänst är en påföljd som
döms ut av rätten.
Ett sätt att förmedla information på kan vara att socialtjänsten utarbetar
en informationsbroschyr som riktar sig till den unge och vårdnadshavare.
Ett sådant material kan t.ex. innehålla information om ungdomstjänstens
syfte, regler för sekretess, tänkbara arbetsuppgifter, allmänna krav och
villkor, och konsekvenser av misskötsamhet.
Den unges vilja till medling
Vid bedömning av om åtalsunderlåtelse ska meddelas ska åklagaren särskilt beakta den unges vilja till att medling enligt medlingslagen kommer
till stånd i de fall den unge erkänt gärningen eller delaktighet i denna. I
Prop. 2005/06:165 s. 58
SOSFS 2008:30
196
Prop. 2005/06:165 s. 70
197
Prop. 2005/06:165 s. 70
194
195
78
6.Yttrande till åklagare eller domstol
yttrandet till åklagaren enligt 11 § LUL bör198 den unges inställning till
medling framgå. Det är den unges vilja till medling som är av betydelse
och som ska beaktas när påföljden bestäms. Det är medlingsverksamheten som lämnar denna uppgift till nämnden. Om brottsoffret inte vill delta
i medling saknar i detta sammanhang betydelse.199
För mer information, se kapitlet Medling.
Vissa sekretessfrågor
Socialtjänstsekretess
Inom socialtjänsten råder sekretess för uppgift om enskilds personliga
förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den
enskilda eller någon honom närstående lider men (7 kap. 4 § SekrL).
Sekretess till skydd för den enskilde gäller inte i förhållande till den
enskilde själv och kan efterges av honom eller henne (14 kap. 4 § första
stycket SekrL).
Sekretess hindrar inte att en sekretesskyddad uppgift lämnas till annan myndighet, om uppgiftsskyldigheten följer av lag eller förordning
(14 kap. 1 § SekrL). Bestämmelserna i 11 § LUL och i lagen om särskild
personutredning i brottmål innebär t.ex. att socialnämnden utan hinder av
sekretess kan lämna uppgifter till åklagare, domstol och kriminalvården
när de begär dessa. När nämnden är skyldig att avge yttrande till en annan myndighet får nämnden höra myndighet eller annan som kan lämna
upplysningar i ärendet utan den enskildes samtycke.200
Vidare utgör sekretess inte hinder mot att sekretesskyddad uppgift
lämnas ut om det är nödvändigt för att den utlämnande myndigheten ska
kunna fullgöra sin verksamhet (1 kap. 5 § SekrL).
Förundersökningssekretess
Sekretess gäller bl.a. för uppgift som hänför sig till förundersökning i
brottmål (5 kap. 1 § SekrL). Sekretess gäller för alla slags uppgifter som
kommit fram under förundersökningen. Det kan t.ex. gälla en brottsanmälan, uppgifter i förhörsprotokoll med målsägande, vittnen eller andra
misstänkta och sådant som inte får röjas för den unge och hans eller hennes vårdnadshavare. Förundersökningssekretess kan komma att gälla tills
dess att förundersökningen har avslutats. En socialsekreterare kan t.ex. få
tillgång till uppgifter t.ex. när han eller hon närvarar vid ett förhör av den
unge hos polisen eller ur handlingar från en pågående brottsutredning.
Dessa uppgifter får inte lämnas ut till den unge eller vårdnadshavaren om
SOSFS 2008:30
Prop. 2005/06:165 s. 108
200
Prop. 1979/80:1 Del A s. 399
198
199
79
6.Yttrande till åklagare eller domstol följden av ett utlämnande kan bli att syftet med beslutade eller förutsedda
åtgärder motverkas eller att verksamheten skadas.
Om en part t.ex. begär ut uppgifter från ett polisförhör som finns hos
socialnämnden och som omfattas av förundersökningssekretessen, måste
socialnämnden utifrån både socialtjänstsekretessen och förundersökningssekretessen pröva om uppgiften kan lämnas ut. Det är därför lämpligt att socialsekreteraren innan uppgiften lämnas ut försäkrar sig om vad
som gäller genom att ta kontakt med förundersökningsledaren.
Det är lämpligt att man i den lokala samverkansgruppen diskuterar frågor som gäller förundersökningssekretessen och hur den ska hanteras.
Domstolssekretess
Förhandling vid domstol ska som huvudregel vara offentlig. Rätten kan
dock under vissa förutsättningar förordna att förhandlingen ska hållas
inom stängda dörrar (5 kap.1 § RB). Om uppgifter och handlingar redovisas under en förhandling som är offentlig blir också handlingarna i
målet offentliga. De kan då inte i efterhand beläggas med sekretess. Det
gäller även handlingar som endast hänvisas till under förhandlingen, dvs.
handlingar som inte lästs upp under förhandlingen men som ändå är processmaterial. Ett yttrande från socialnämnden som används som underlag
för att välja påföljd blir därför oftast en offentlig handling.
För rättegången gäller muntlighetsprincipen. Det innebär att rätten inte
får döma över annat än vad som förts fram under själva rättegången. Innebörden av muntlighetsprincipen är bl.a. att socialnämndens yttrande läses
upp när uppgifter om den unges person gås igenom. Ett undantag från
regeln är dock när parterna hänvisat till handlingar.
Om offentlighet vid förhandlingen i mål mot den som inte fyllt 21 år
är till uppenbar olägenhet till följd av den uppmärksamhet den unge kan
antas bli föremål för, får rätten förordna att målet ska handläggas inom
stängda dörrar (27 § andra stycket LUL). Även vid ett sådant beslut får rätten medge att den unges anhöriga får närvara vid förhandlingen. Det gäller
även andra vars närvaro kan vara till nytta (27 § tredje stycket LUL).
Även för uppgifter i yttranden eller andra utlåtanden kan domstolen
med stöd av 7 kap. 22 § SekrL besluta att den del av förhandlingen som
gäller uppgifter om den unges person hålls inom stängda dörrar, t.ex. vid
en genomgång av personutredningen.
Domstolen prövar och beslutar om sekretess i varje enskilt fall.
Mot bakgrund av detta kan det vara bra om de handlingar som ges in
till domstolen inte är alltför långa eller innehåller känslig information
som inte är av omedelbart intresse för val av påföljd.
Den unge eller dennes ombud kan begära att målet handläggs inom stängda
dörrar, både när det gäller förhandlingen i sin helhet eller för delar av den.
80
7. Åtalsunderlåtelse enligt LUL
Reglerna i 16–22 §§ LUL ger stora möjligheter till åtalsunderlåtelse för
unga som begått brott innan de fyllt 18 år. Bestämmelserna har sin grund
i principen att ansvaret för unga som begår brott i första hand vilar på
socialtjänsten och inte på kriminalvården. Tanken är också att möjliggöra
en snabb och smidig handläggning av brott som begås av unga.201
Förutsättningar för åtalsunderlåtelse
För att åtalsunderlåtelse ska få meddelas krävs att det är fullt utrett att den
misstänkte har begått brottet.202 I regel förutsätts ett erkännande, men det
är inte något absolut krav. Har den misstänkte inte lämnat något formellt
erkännande, men lämnat en berättelse som utan tvekan innebär att han
eller hon gjort sig skyldig till brott, kan åklagaren meddela åtalsunderlåtelse.
Åtalsunderlåtelse kan enligt 17 § LUL komma ifråga i två huvudfall,
antingen när den unge får vård eller annan stödåtgärd eller när det är uppenbart att gärningen skett av okynne eller förhastande.
I det första fallet får åtalsunderlåtelse enligt 17 § första stycket LUL
meddelas om den unge får
• vård eller annan åtgärd enligt socialtjänstlagen
• vård eller annan åtgärd enligt LVU
• annan åtgärd som innebär att den unge får hjälp eller stöd.
I regel förutsätts att den unge blir föremål för insatser inom socialtjänsten
men en åtalsunderlåtelse kan också vara bli aktuell att meddela om den
unge på annat sätt får den hjälp och stöd han eller hon behöver, t.ex. genom anhöriga.203
Åtalsunderlåtelse ska normalt meddelas om det kan antas att den vård
som socialtjänsten föreslagit
• är vad som är lämpligast för den unge
• är den påföljd som den unge kan förväntas dömas till om åtal väcks.
Prop. 1994/95:12 s. 74
Prop. 1994/95:12 s. 75
203
Prop. 1987/88:135 s. 11
201
202
81
7. Åtalsunderlåtelse enligt LUL När åklagaren bedömer vad som är lämpligast för den unge ska socialnämndens yttrande enligt 11 § LUL ligga till grund för bedömningen.
Det andra huvudfallet för åtalsunderlåtelse är om den unge uppenbarligen har begått brottet av okynne eller förhastande (17 § andra stycket
LUL). I detta fall blir åtalsunderlåtelse vanligtvis aktuellt vid brottslighet
med relativt begränsat straffvärde.204 Vid återfall i likartad brottslighet,
när det är fråga om ett stort antal brott eller när brottsligheten pågått under
en längre tid torde tillämpningsområdet vara mer begränsad.205
Åklagaren ska vid bedömningen av om åtalsunderlåtelse ska meddelas, utöver vad som nu sagts, särskilt beakta den unges vilja att ersätta,
avhjälpa eller begränsa skada, att på annat sätt gottgöra målsäganden eller
att medverka till att medling kommer till stånd (17 § tredje stycket LUL).
Avsikten med bestämmelsen är att åklagaren ska kunna räkna den unge
till godo vad han eller hon har gjort för att gottgöra målsäganden och som
visar att den unge har förstått konsekvenserna av sitt handlande och försökt ställa detta till rätta efter brottet. Det är inte nödvändigt att de gottgörande åtgärderna verkligen har kommit till stånd för att de ska få beaktas
vid beslutet om åtalsunderlåtelse. Det är tillräckligt att den unge har visat
en vilja att ställa till rätta, t.ex. sagt sig villig att delta i medling. Viljan att
ställa till rätta är dock inte ensamt avgörande för om åtal ska väckas eller
inte. Åtgärden måste ställas i proportion till brottet och de konsekvenser
detta medfört för målsäganden.206
Särskilt om medlingens betydelse för åtalsunderlåtelse
I syfte att rikta uppmärksamhet på medlingens betydelse vid åtalsunderlåtelse anger lagtexten tydligt att åklagaren vid bedömningen av om åtalsunderlåtelse ska meddelas särskilt ska beakta den unges vilja att medverka till att medling kommer till stånd (17 § tredje stycket LUL).207
Det är den unges vilja till medling som är av särskild betydelse. Det har
därför ingen betydelse om brottsoffret inte samtycker till medling eller
om medling i det enskilda fallet inte är lämpligt. Det är den unges uppriktiga och allvarligt menade vilja att möta konsekvenserna av sitt handlande
som ligger till grund för om åtalsunderlåtelse kan meddelas,208 om övriga
förutsättningar för åtalsunderlåtelse är uppfyllda. Den unges vilja bedöms
som regel vid ett förmöte. Det är viktigt att medlaren redovisar den unges
inställning till medling till åklagaren.
För vidare information, se kapitlet Medling.
RåR 2006:3 s. 14
Prop. 1994/95:12 s. 75
206
Prop. 1994/95:12 s. 77 f, prop. 2005/06:165 s. 108
207
Prop. 2005/06:165 s. 108
208
Prop. 2005/06:165 s. 108
204
205
82
7. Åtalsunderlåtelse enligt LUL
Yttrande och upplysningar från socialnämnden
Innan åklagaren fattar beslut i åtalsfrågan ska han eller hon normalt hämta in ett yttrande från socialnämnden, om den unge erkänt brottet eller det
finns skälig misstanke att den unge har begått brottet (11 § LUL). Sådant
yttrande behövs inte om brottet är ringa, om det är uppenbart att det finns
förutsättningar för åtalsunderlåtelse eller om det på något annat sätt är
obehövligt.
Även utan samband med yttrande skall socialnämnden på åklagarens
begäran lämna upplysningar i fråga om den unge (11 § fjärde stycket
LUL).
Socialnämndens yttrande eller upplysningar om den unge ingår i det
beslutsunderlag som skall ligga till grund för åklagaren bedömning om
åtalsunderlåtelse kan beslutas eller om åtal ska väckas.
För vidare information, se kapitlet Yttrande till åklagare eller domstol.
Underrättelse om beslut om åtalsunderlåtelse
Den unge ska underrättas om ett beslut om åtalsunderlåtelse vid ett personligt sammanträffande. Mötet ska som huvudprincip äga rum inom två
veckor efter att beslutet fattats, om det inte är uppenbart att detta inte varit
möjligt. Vårdnadshavare eller annan som svarar för den unges vård och
fostran samt annan som har en fostrande roll i förhållande till den unge
ska kallas till sammanträffandet. Även företrädare för socialtjänsten bör
ges tillfälle att närvara (18 § första stycket LUL).
Om ett möte uppenbart inte kan äga rum inom angivna två veckor kan
mötet äga rum senare. Om ett personligt möte inte kan genomföras ska
den unge underrättas skriftligen om beslutet (18 § andra stycket LUL).
Syftet med det personliga mötet är att åklagaren ska förklara innebörden av beslutet om åtalsunderlåtelse och det skötsamhetskrav som detta
är förenat med och klargöra vilka följderna kan bli av fortsatta lagöverträdelser (19 § LUL). Skötsamhetskravet går i första hand ut på att den unge
inte återfaller i brott. Men det är också viktigt att åklagaren framhåller
betydelsen av att den unge t.ex. fullgör påbörjad utbildning, sköter sitt
arbete, följer en överenskommen behandlingsplan eller avhåller sig från
missbruk. Åklagaren ska beskriva de risker ett återfall i brott eller annan
misskötsamhet kan medföra och markera att skötsamhetskravet är något
som är knutet till beslutet om åtalsunderlåtelse.209
209
Prop. 1987/88:135 s. 40 f, prop. 1994/95:12 s. 79 f
83
7. Åtalsunderlåtelse enligt LUL Att en företrädare för socialtjänsten är närvarande vid mötet är av positiv betydelse, bl.a. för att tydliggöra för den unge och hans eller hennes vårdnadshavare att socialnämndens insatser är knutna till åklagarens
beslut.
Utrymmet för att låta bli att underrätta den unge personligen är mycket
litet. Endast om det finns särskilda svårigheter att träffa den unge personligen, får åklagaren meddela beslutet skriftligen.210
Åklagaren ska underrätta socialnämnden om ett beslut om åtalsunderlåtelse om någon åtgärd från nämnden sida förutsätts (21 § LUL).
Om åklagarens beslut om åtalsunderlåtelse är baserat på att den unge
blir föremål för insatser från socialnämndens sida ska åklagaren ta reda
på om åtgärderna kommer till stånd (3 § förordningen [1994:1763] med
särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare).
Frågan om socialtjänsten närvaro när åklagaren meddelar den unge sitt
beslut om åtalsunderlåtelse är en fråga som närmare kan diskuteras i den
lokala samverkansgruppen. Se mer om detta i kapitlet Samverkan.
Skötsamhetskrav och återkallelse av beslut om åtalsunderlåtelse
Den som har fått en åtalsunderlåtelse enligt 17 § LUL ska iaktta skötsamhet. Ett beslut om åtalsunderlåtelse får dock återkallas under vissa omständigheter. Vid bedömning av om en återkallelse ska göras ska särskilt
beaktas om den unge återfallit i brott inom sex månader från beslutet om
åtalsunderlåtelse (22 § LUL). I kravet på skötsamhet ligger i första hand
att den unge ska avhålla sig från ytterligare brott. Men den unge ska följa
andra krav som kan vara en förutsättning för beslutet om åtalsunderlåtelse, t.ex. att genomgå insatser eller åtgärder enligt ett ungdomskontrakt
eller vårdplan.
För att åklagaren ska återkalla ett beslut om åtalsunderlåtelse på grund
av återfall i brott, krävs inte att den nya brottsligheten är allvarligare än
det tidigare. Det bör dock förutsättas att brottet inte är av alltför lindrig
beskaffenhet och att det är av liknande slag som det tidigare brottet.211
Det finns ingen automatisk koppling mellan återfall i brott och återkallelse av beslut om åtalsunderlåtelse. Om de sociala myndigheterna har
för avsikt att ingripa med lämpliga insatser eller åtgärder för den unge
behöver ny brottslighet i allmänhet inte leda till att en tidigare åtalsunderlåtelse återkallas och åtal väcks.212
Prop. 1994/95:12 s. 80
Prop. 1987/88:135 s. 19
212
Prop. 1987/88:135 s. 19 f
210
211
84
8. Ungdomsvård
Ungdomsvård som påföljd
Den som är under 21 år och som begått brott får dömas till ungdomsvård
om han eller hon har ett särskilt behov av vård eller annan åtgärd enligt
socialtjänstlagen eller LVU och sådan vård kan beredas den unge. Vården
och åtgärderna ska syfta till att motverka att den unge utvecklas ogynnsamt (32 kap. 1 § första stycket BrB).
Socialnämnden ska redovisa åtgärderna i ett ungdomskontrakt om de
vidtas med stöd av socialtjänstlagen och i en vårdplan om de vidtas med
stöd av LVU (11 § tredje stycket LUL). För att rätten ska kunna döma
den unge till ungdomsvård med hänvisning till innehållet i en vårdplan
krävs antingen att den unge redan är omhändertagen för vård enligt LVU
eller att socialnämnden har förklarat att man har för avsikt att ansöka hos
länsrätten om sådan vård.213
Ungdomsvård ska endast användas för dem som har ett särskilt behov
av vård eller annan åtgärd enligt socialtjänstlagen eller LVU.214 Påföljden bör alltså inte primärt användas för unga lagöverträdare vars behov
av vård eller andra åtgärder är så begränsat att det kan tillgodoses inom
ramen för t.ex. en ungdomstjänst.215
Ungdomsvård med tilläggspåföljd
Ungdomsvård kan, om det behövs med hänsyn till brottslighetens straffvärde eller art eller den unges tidigare brottslighet, förenas med ungdomstjänst eller dagsböter (32 kap. 3 § första stycket BrB).
Ambitionen är att användningen av böter ska minska och att ungdomsvård, i första hand ska kombineras med ungdomstjänst, när förhållandena
kräver att vården kombineras med tilläggspåföljd. En annan orsak till att
ungdomstjänst ska användas som tilläggspåföljd i första hand är att den
påföljden skapar bättre förutsättningar för kontroll av den unges anpassning till samhället. Böter bör dömas ut om ungdomstjänst anses vara alltför ingripande eller det inte finns skäl till en sådan påföljd.216
Prop. 2005/06:165 s. 52
Prop. 2005/06:165 s. 130
215
Prop. 2005/06:165 s. 56
216
Prop. 2005/06:165 s. 84
213
214
85
8. Ungdomsvård Ungdomsvård med föreskrift om att avhjälpa skada
I samband med att domstolen dömer till ungdomsvård får den meddela
den unge en föreskrift om att biträda den skadelidande (målsäganden)
med arbete som syftar till att avhjälpa eller begränsa de skador som uppkommit genom brottet (32 kap. 1 § 5 stycket BrB).
Syftet med föreskriften är främja den unges anpassning genom att den
unge på ett påtagligt sätt får lära känna verkningarna av sitt brott genom
att ställa till rätta efter sig om han eller hon orsakat skador genom brottet.217
Bestämmelsen kan endast användas om den som utsatts för skadan
samtycker till det.
Vad avses med ett särskilt behov av vård eller annan åtgärd?
Ett syfte med påföljden är att lägga större fokus på den unges behov av
vård eller andra åtgärder enligt socialtjänstlagen eller LVU. Dessutom
ska vården och åtgärderna syfta till att motverka en negativ utveckling
hos den unge.218
Ett annat syfte är att tydliggöra socialtjänstens roll och att socialtjänsten bör satsa sina resurser där insatserna är verkningsfulla.219
Att den unge är brottsaktiv eller har missbruksproblem är givetvis en
indikation på ogynnsam utveckling vilket kan innebära behov av vård
eller annan åtgärd från socialtjänstens sida.220 Förarbetena lyfter fram risken för fortsatt brottslighet som ett kriterium, men ungdomar med ett
särskilt behov av vård eller andra åtgärder får därför inte uteslutas från
påföljden i de fall man inte befarar fortsatt brottslighet. Socialtjänstens
uppgift är att se till den unges hela livssituation och hans eller hennes
behov av insatser för en social anpassning, varvid principen om barnets
bästa ska beaktas.221
Kravet på att den unge ska ha ett särskilt behov av vård eller annan
åtgärd enligt socialtjänstlagen eller LVU ska inte tydas så att socialtjänsten måste göra en konkret riskbedömning av om den unge kommer att
fortsätta begå brott. Sådana bedömningar på individnivå är förenade med
stora svårigheter.
Även unga som befinner sig i en riskzon för att utvecklas ogynnsamt
kan ha ett särskilt behov av vård. Det gäller oavsett om det finns en omeProp. 1986/87:106 s. 25
Prop. 2005/06:165 s. 57
219
Prop. 2005/06:165 s. 57
220
Prop. 2005/06:165 s. 56
221
Prop. 2005/06:165 s. 56
217
218
86
8. Ungdomsvård
delbar risk för att han eller hon ska fortsätta begå brott. Socialtjänsten
måste utifrån en bedömning av den unges hela livssituation ta ställning
till om den unges förhållanden är sådana att insatser från socialnämndens
sida behövs för att motverka en fortsatt ogynnsam utveckling. Avgörande
för om en ung människa riskerar att utvecklas ogynnsamt är hur de olika
risk- och skyddsfaktorerna som finns hos den unge själv, i familjen, i närmiljön och på samhällsnivån samspelar i det enskilda fallet.222
Socialnämnden ska redovisa en bedömning av om den unge har ett särskilt behov av åtgärder som syftar till motverka att han eller hon utvecklas ogynnsamt i sitt yttrande enligt 11 § lagen LUL. Av yttrandet bör223
framgå på vilket sätt den föreslagna vården eller de föreslagna åtgärderna
syftar till att motverka att den unge utvecklas ogynnsamt.
Om den unge redan är aktuell för vård enligt socialtjänstlagen eller
LVU torde domstolen dock i de flesta fall förutsätta att ett vårdbehov
finns.
Att bedöma särskilt behov av vård
Socialnämndens uppgift är att göra en bedömning av den unges risk för
en ogynnsam utveckling, t.ex. fortsatt brottslighet, och hans eller hennes
behov av insatser för att motverka en sådan utveckling. Socialnämnden
ska bedöma den unges behov av insatser utifrån en samlad bild av den
unges hela livssituation
Som ett stöd för arbetet att bedöma risken för att den unge utvecklas
ogynnsamt kan socialnämnden använda den relativt omfattande kunskap
som finns om vilka risk- och skyddsfaktorer som visat sig ha betydelse
för att utveckla ett normbrytande beteende.224 Det handlar framförallt om
faktorer som är relaterade till individen, familjen, skolan och närsamhället. Risk- och skyddsfaktorer kan delas in på olika sätt utifrån vilket samband de har till det normbrytande beteende, direkta-indirekta, föränderliga-oföränderliga och initierande-upprätthållande. Det kan vara angeläget
att i en utredning fokusera på de faktorer som bedöms vara direkta, föränderliga och upprätthållande för ett normbrytande beteende, s.k. kriminogena faktorer eftersom dessa faktorer kan åstadkomma en förändring i
den unges beteende.
Om den unge bedöms vara i behov av skydd eller stöd är det viktigt att
de insatser som planeras riktas mot de faktorer eller förhållanden som i
Socialstyrelsen (2006) Barn och unga i socialtjänsten. Utreda, planera och följa upp beslutade
insatser
223
SOSFS 2008:30
224
Andershed, H. och Andershed, A-K. bilaga 1
222
87
8. Ungdomsvård det enskilda fallet bedöms vara en risk för en fortsatt ogynnsam utveckling. Det kan handla om öppna insatser riktade till den unge och hans eller
hennes familj eller så kan den unge vara i behov av vård utanför det egna
hemmet. Om den unge eller vårdnadshavaren inte samtycker till den vården som socialnämnden anser vara nödvändig, måste nämnden överväga
om LVU är tillämplig.
För mer information om bedömning av risk- och skyddsfaktorer, se
kapitlet Utredning, analys och bedömning.
Ungdomsvård med ungdomskontrakt
Innehållet i ett ungdomskontrakt
Socialnämnden ska redovisa de åtgärder som den avser att vidta med stöd
av socialtjänstlagen i ett ungdomskontrakt. Arten, omfattningen och varaktigheten av åtgärderna ska framgå av kontraktet (11 § tredje stycket
LUL). Det kan även vara lämpligt att ange om insatserna vid behov kan
förlängas. Föreslagna insatser kan t.ex. vara
• kontakt med särskilt kvalificerad kontaktperson
• familjesamtal
• deltagande i olika typer av öppenvårdsprogram eller särskilda drogprogram
• placering i familjehem eller hem för vård eller boende.
Det är viktigt att ungdomskontraktet tydligt visar vilka insatser som
nämnden planerar att vidta, hur länge de beräknas pågå och att den unge
är införstådd med dessa.
Socialnämndens insatser med stöd av socialtjänstlagen förutsätter att
den unge samtycker till planerad vård. Är den unge under 18 år fordras
även vårdnadshavares samtycke.
Även medling kan ingå i ett ungdomskontrakt.225 Men även om medling är en åtgärd som ingår i socialtjänstens ordinarie verksamhet, kan ett
medlingsförfarande inte kan likställas med de reguljära behovsprövade
insatserna enligt socialtjänstlagen. Det är enbart den unges vilja till att
medverka till medling som har betydelse i sammanhanget och som ska
beaktas vid bestämning av påföljd. I ungdomskontraktet redovisas den
unges inställning till medling. För att bedöma detta krävs ofta att ett förmöte hållits.
För vidare information om medlingsförfarande, se kapitlet Medling.
224
Prop. 2005/06:165 s. 107
88
8. Ungdomsvård
Hur upprättas ett ungdomskontrakt?
Syftet med att upprätta ett kontrakt mellan den unge, vårdnadshavaren,
och socialtjänsten är huvudsakligen av pedagogisk natur, nämligen för att
göra det tydligare att ungdomsvården baseras på åtgärder enligt socialtjänstlagen och inte på LVU.226
Ungdomskontraktet behöver inte vara undertecknat. Det bör dock vara
möjligt för den unge och dennes vårdnadshavare att lämna sitt muntliga
samtycke.227 Att undertecknandet inte är ett krav utesluter självfallet inte
att parterna undertecknar kontraktet. Det kan vara en fördel att kontraktet
undertecknas så att eventuella tvister om vad man kom överens om kan
undvikas.
Det kan vara lämpligt att ungdomskontraktet är ett eget dokument som
är skiljt från yttrandet.
Rättens föreskrift
Vid rättegången går rätten igenom innehållet i kontraktet och försäkrar
sig om att den unge alltjämt samtycker till innehållet. I domen meddelas
föreskrift om att den unge ska följa kontraktet (32 kap. 1 § tredje stycket
BrB). Innehållet i kontraktet ska framgå av domen, t.ex. genom att ungdomskontraktet fogas till domen.228
Föreskriften gäller uteslutande för den unge och har ingen bindande
verkan för socialtjänsten.229 Avsikten med föreskriften är att det blir tydligt för den unge att överlämnandet till ungdomsvård är samhällets reaktion på att den unge har begått ett brott. Föreskriften kan ses som ett
villkor som domstolen ställer för att påföljden om överlämnandet ska bestå. Det är genom rättens dom som den dömdes skyldigheter fastställs,
inte genom kontraktet som sådant.230 Det står den unge fritt att ändra sig i
förhållande till socialtjänsten och att återta sitt samtycke. Det ska däremot
inte vara möjligt att ändra sig i förhållande till domstolen utan att samhället reagerar på de ändrade förhållandena.231
Prop. 2005/06:165 s. 59-60
Prop. 2005/06:165 s. 60
228
Prop. 2005/06:165 s. 60
229
Prop. 2005/60:165 s. 60
230
Prop. 2005/06:165 s. 60
231
Prop. 1997/98:96 s. 154
226
227
89
8. Ungdomsvård Ungdomsvård med vårdplan
Innehållet i en vårdplan
Socialnämnden ska redovisa de åtgärder som den avser att vidta med stöd
av LVU i en vårdplan. Av vårdplanen ska framgå arten, omfattningen och
varaktigheten av vården (11 § tredje stycket LUL). Föreslagna insatser
kan t.ex. vara
•
•
•
kontakt med en särskilt kvalificerad kontaktperson
att delta i en öppenvårdsbehandling
placering i familjehem, hem för vård eller boende eller i ett särskilt
ungdomshem.
Den vårdplan som socialnämnden ska upprätta enligt 11 § tredje stycket
LUL kan jämställas med den vårdplan som upprättas vid en ansökan till
länsrätten om vård med stöd av LVU (11 kap. 3 § första stycket SoL). Det
är alltså en övergripande plan för den vård socialnämnden har för avsikt
att vidta.
Domstolens beslut
Det bör tydligt framgå av domen att domstolen vid valet av påföljd har beaktat att den unge är eller förväntas bli föremål för åtgärder enligt LVU.232
Den vårdplan som socialnämnden har bifogat ska bifogas domen (32 kap.
1 § fjärde stycket BrB).
Domstolen meddelar inga föreskrifter i anslutning till domen. En föreskrift saknar värde när det är fråga om vård med stöd av LVU eftersom
det då handlar om att den unge eller vårdnadshavaren inte samtycker till
den vård socialnämnden bedömer är nödvändig.
Genomförandeplan och behandlingsplan
När insatserna i ett ungdomskontrakt eller en vårdplan gäller en placering
i familjehem eller hem för vård eller boende ska en plan upprättas för hur
vården praktiskt ska genomföras – en genomförandeplan. Planen ska bl.a.
innehålla information om målet med de särskilda insatserna som behövs,
när och hur de särskilda insatserna ska genomföras och när och hur genomförandeplanen ska följas upp (11 kap. 3 § andra stycket SoL och 5
kap. 1 a § andra stycket SoF).
232
Prop. 2005/06:165 s. 60 f
90
8. Ungdomsvård
En genomförandeplan bör233 även upprättas i de fall insatserna i ett
ungdomskontrakt avser öppna insatser. Med detta menas insatser som
inte är heldygnsvård.
Om den planerade vården avser insatser med stöd av 22 § första stycket
LVU ska en behandlingsplan upprättas (22 § tredje stycket LVU). Av planen ska det bl.a. framgå vilka insatser nämnden tidigare gjort, den unges
nuvarande situation, vilket behandlingsbehov den unge har och vilket
stöd eller behandling socialnämnden planerar för den unge.234
Det är lämpligt att det av genomförandeplanen och av behandlingsplanen enligt 22 § LVU framgår vilka krav och villkor som gäller för
ungdomsvården, t.ex. att överenskomna tider ska hållas, hur anmälan av
sjukdom eller annan frånvaro ska göras eller att alkohol- och drogfrihet
ska iakttas. Det kan behöva tydliggöras vem som ansvarar för att informera ansvarig handläggare om avvikelser från genomförandeplanen kan,
särskilt i de fall då insatserna utförs av annan utförare än av beslutande
socialnämnd.
En mer detaljerad plan för innehållet i vården och dess genomförande,
en genomförandeplan, är inte nödvändig för åklagarens eller rättens bedömning utan görs lämpligen då ungdomsvården ska inledas.
Ungdomsvård och LSS
För att kunna överlämnas till ungdomsvård krävs att socialnämnden
upprättat ett ungdomskontrakt med föreslagna insatser enligt socialtjänstlagen eller en vårdplan med föreslagna åtgärder enligt LVU. Om
den unge enbart har insatser med stöd av LSS, kan ett överlämnade till
ungdomsvård inte göras. Stöd och service enligt LSS har alltså inte det
syfte som krävs för att vården eller åtgärderna ska kunna ligga till grund
för ungdomsvård. Många av de unga som har begått brott eller uppvisar
ett normbrytande beteende kan dock även kan ha behov av andra insatser
med stöd av socialtjänstlagen eller LVU. Det gäller alltså insatser utöver
de insatser som ges med stöd av LSS och som primärt är inriktat på funktionshindret i sig.
Ansvarig kommun
Den kommun som har lämnat ett yttrande enligt 11 § LUL och beslutat
om vård eller andra åtgärder i ett ungdomskontrakt eller en vårdplan har
ansvaret för att de redovisade åtgärderna blir genomförda. Den beslutande socialnämnden är ansvarig för att den unge får detta bistånd, så länge
233
234
SOSFS 2006:12
Prop. 1984/85:171 s. 24
91
8. Ungdomsvård samma hjälpbehov kvarstår eller till dess ärendet flyttas över till en annan
kommun. Det gäller i princip även om den unge flyttar till en annan kommun medan han eller hon får biståndet.235
I de fall den unge är placerad i familjehem eller i ett hem för vård eller
boende i en annan kommun så är det fortfarande placeringskommunen
som har ansvaret för att de planerade insatserna genomförs (16 kap. 2 §
SoL).
När ungdomsvården avser öppna insatser kan det vara lämpligt att ta
ställning till om ärendet ska flyttas över till den nya kommunen utifrån
den unges situation och andra omständigheter. Det gäller främst om den
unge flyttar till annan kommun innan insatserna har påbörjats eller fullföljts (16 kap. 1 § SoL). Socialnämnden i den kommun som har upprättat ett ungdomskontrakt eller en vårdplan behåller ansvaret över insatsen
under den tid som är beslutad för insatsen eller till dess ärendet tagits över
av den nya vistelsekommunen.236
När den nya kommunen har tagit över ärendet är det socialnämnden
i den nya kommunen som ansvarar för att genomföra den vård eller de
åtgärder som fastställts i ungdomskontraktet eller vårdplanen.
I dessa fall kan det vara lämpligt att den nya kommunen i samråd med
den unge och vårdnadshavaren upprättar en ny genomförandeplan som
mer konkret beskriver hur insatsen ska genomföras. De planerade insatserna måste dock stå i relation till den vård som låg till grund för rättens
beslut om överlämnade till ungdomsvård. Om det t.ex. i ungdomskontraktet står att den unge ska delta i insatser i form av familjesamtal, aggressionsbearbetning eller missbruksbehandling, så ska den nya vistelsekommunen att utifrån sina resurser genomföra den planerade vården.
Om insatserna inte väsentligt avviker från den planerade vården enligt
ett ungdomskontrakt så behöver inte socialnämnden underrätta åklagaren
om de ändrade förhållandena.
Socialnämnden ska dock underrätta åklagaren om den unges flytt till
en annan kommun leder till att nämnden inte kan genomföra de beslutade
insatserna, utan förhållandena är sådana att ungdomsvården i väsentlig
grad kommer att avvika från det som planerats.
För mer information om underrättelseskyldigheten, se kapitlet Socialnämndens underrättelseskyldighet till åklagarmyndigheten.
Socialstyrelsen (2006) Barn och unga i socialtjänsten. Utreda, planera och följa upp beslutade
insatser
236
Socialstyrelsen (2006) Barn och unga i socialtjänsten. Utreda, planera och följa upp beslutade
insatser
235
92
8. Ungdomsvård
Genomförandet
Det finns inte någon bestämmelse om att ett överlämnande till ungdomsvård ska verkställas genast eller först sedan domen vunnit laga kraft. En
sådan bestämmelse har ansetts obehövlig eftersom socialnämnden oavsett domen självständigt ska vidta de åtgärder eller insatser som är beslutade.237 I vissa fall, om t.ex. den unge överklagar domen kan det dock
finnas anledning för socialnämnden att avvakta utgången i överrätten.
Det är inte ovanligt att de planerade insatserna för den unge har inletts
redan innan tingsrätten tagit upp målet till förhandling. Detta är oundvikligt eftersom socialnämnden inte kan avvakta beslut från åklagares eller
domstols sida, i de fall man efter genomförd utredning konstaterar att den
unge har behov av insatser från nämndens sida,
Förutsättningar för att ungdomsvården ska upphöra
Det övergripande syftet med socialnämndens insatser för ungdomar som
har gjort sig skyldiga till att ha begått brott är att åstadkomma en positiv förändring och att främja en gynnsam utveckling. För socialtjänstens
arbete gäller behovsprincipen som en grundläggande utgångspunkt. Det
innebär att det ska finnas ett behov av de åtgärder som sätts in och att
dessa ska pågå endast så länge de behövs.
Föreskriften om att följa ett ungdomskontrakt som framgår av domen,
alternativt den vårdplan som bifogas domen, är socialnämndens underlag
för att avgöra om ungdomsvården ska upphöra. Det eftersom syftet med
vården och insatserna är formulerat i ungdomskontraktet eller vårdplan.
När detta syfte har uppnåtts kan socialnämnden betrakta ungdomsvården
som verkställd.
I de fall den unge bedöms ha ett fortsatt behov av stöd från socialtjänstens sida, utöver vad som var aktuellt då ungdomskontraktet eller
vårdplanen upprättades, har socialnämnden självfallet ansvar för att det
fortsatta vårdbehovet utreds och tillgodoses på bästa sätt.
Att följa upp ett ungdomskontrakt eller en vårdplan
Socialnämnden har ansvar för att de placeringar som ingår i ett ungdomskontrakt eller en vårdplan följs upp kontinuerligt (6 kap. 8 § första stycket
SoL, 13 § LVU och 5 kap. 1 b § SoF). I 22 § tredje stycket LVU finns
bestämmelser om när beslut enligt första stycket ska prövas. Även beslut
om öppna insatser bör följas upp.238
237
238
Prop. 1997/98:96 s. 200
SOSFS 2006:12
93
8. Ungdomsvård För att kunna följa upp att den unge följer upprättat ungdomskontrakt
eller vårdplan är viktigt att socialnämnden har en kontinuerlig kontakt
med den unge, vårdnadshavaren och den som ansvarar för utförandet av
insatserna.
Socialnämnden kan revidera eller justera genomförandeplanen under
förutsättning att ändringarna inte medför att innehållet i det ursprungliga
ungdomskontraktet eller vårdplanen väsentligt ändras. Byte av den särskilt kvalificerade kontaktperson eller en smärre ändring av uppdraget
kan t.ex. göras. Likaså kan en ändring i en öppen insats göras, t.ex. att
insatsen ska genomföras av en annan utförare eller att behandlingsinslagen ändrar inriktning.
Socialnämnden måste ställning tas till om en avvikelse är av så väsentlig karaktär att åklagarmyndigheten ska underrättas. Det kan t.ex. gälla
att ändra från en öppen insats till någon form av heldygnsvård eller att en
placering utanför det egna hemmet övergår till en öppen insats.
För mer information, se kapitlet Socialnämndens underrättelseskyldighet till åklagarmyndigheten.
Den unge missköter ungdomsvården
Socialnämnden är skyldig att underrätta åklagarmyndigheten, om det kan
antas att det finns förutsättningar för åtgärd enligt 30 b § LUL eller 32
kap. 4 § BrB (12 kap. 8 § SoL). Nämndens underrättelseskyldighet gäller dock endast om misskötsamheten är av mer väsentlig art, dvs. så att
åklagaren eller rätten kan vidta någon åtgärd.239
Situationer som kan betraktas som misskötsamhet är t.ex. att den unge
• vid upprepade tillfällen uteblir från överenskomna samtal eller andra
behandlingsaktiviteter
• inte kan delta i planerad insats pga. att han eller hon är eller misstänks
vara påverkad av alkohol eller droger
• avviker från ett familjehem eller hem för vård eller boende.
Det handlar inte enstaka tillfällen utan när misskötsamheten är av den
omfattningen att planerade insatser inte kan genomföras. Individuella avvägningar måste göras – en del ungdomar kan behöva få några chanser
för att det ska börja fungera.
Det måste vara tydligt för den unge och vårdnadshavaren vilka krav
och villkor som gäller för ungdomsvården och vilka konsekvenserna är
239
Prop. 2005/06:165 s. 93
94
8. Ungdomsvård
om kraven inte följs. Därför kan det vara bra att detta preciseras i en
genomförandeplan. Om den unge inte följer de krav som gäller för deltagandet i beslutade insatser måste socialnämnden reagera.
Det är viktigt att den unge får information om vilka åtgärder nämnden
kan komma att vidta vid misskötsamhet och som påverkar hans sociala
situation. Om den unge inte klarar av att följa överenskommen planering
måste nämnden ta ställning till att ändra innehållet i planerad vård och
överväga om vård med stöd av LVU är tillämplig.
Om den unge eller vårdnadshavare återtar sitt samtycke till insatser
Både den unge och vårdnadshavaren har rätt att återta sitt samtycke till
planerade insatser enligt ett ungdomskontrakt. Socialnämnden måste då
ta ställning till om den unges behov av stöd kan tillgodoses med en annan
insats som den unge och vårdnadshavaren kan samtycka till. I sådana fall
kan ett nytt ungdomskontrakt upprättas. Om den unge eller vårdnadshavaren inte samtycker till någon annan insats enligt socialtjänstlagen
måste socialnämnden ta ställning till om den ska upprätta en vårdplan.
Om det ingår familjeinsatser i ett ungdomskontrakt och vårdnadshavaren återtar sitt samtycke måste nämnden överväga hur syftet med vården
ska kunna uppnås, utifrån de nya förutsättningarna. Nämnden måste då
också lämna förslag till alternativa insatser.
Innebär den uppkomna situationen att vården i väsentlig grad kommer
att avvika från vad som planerats i ett ungdomskontrakt, måste socialnämnden underrätta åklagaren om att det finns hinder för att verkställa de
planerade insatserna.
För vidare information, se kapitlet Socialnämndens underrättelseskyldighet till åklagarmyndigheten.
När förutsättningarna
för att verkställa ungdomsvården brister
Socialnämnden är skyldig att underrätta åklagarmyndigheten om vården
inte kommer till stånd även om det inte är fråga om misskötsamhet från
den unges sida. Det kan avse att vården eller åtgärderna kommit att i väsentlig grad avvika från vad som planerats eller att en dom på ungdomstjänst inte till väsentlig del kan fullgöras inom skälig tid.240
En orsak till att ungdomsvården inte påbörjas kan t.ex. vara att den
unge på grund av skada helt eller delvis inte kan genomföra planerade
insatser, eller att beslutade insatser eller åtgärder inte längre står till buds
eller inte kan genomföras förrän först efter lång tid. Det kan också vara
240
Prop. 2005/06:165 s. 85
95
8. Ungdomsvård så att socialnämnden ändrat uppfattning om den unges behov av vård så
att den planerade vården uteblir, får ett väsentligt ändrat innehåll eller
att en viss insats inte längre bedöms lämplig. Det kan även vara att de
lagliga förutsättningarna inte finns, t.ex. att länsrätt eller kammarrätt inte
tillstyrker socialnämndens ansökan om tvångsvård eller att det inte längre
är nödvändigt med insatser med stöd av LVU.
För vidare information, se kapitlet Socialnämndens underrättelseskyldighet till åklagarmyndigheten.
96
9. Ungdomstjänst
Ungdomstjänst som påföljd
Ungdomstjänst är en fristående påföljd för unga lagöverträdare som inte
har ett särskilt behov av vård eller andra insatser enligt socialtjänstlagen
eller LVU. Den som är under 21 år och som begått brott får dömas till
ungdomstjänst om den unge samtyckt till det och påföljden är lämplig
med hänsyn till hans eller hennes person och övriga omständigheter. Den
som döms till ungdomstjänst ska utföra oavlönat arbete och delta i annan
särskilt anordnad verksamhet i lägst 20 och högst 150 timmar (32 kap. 2
§ första stycket BrB).
Den som är över 18 år får dömas till ungdomstjänst endast om det finns
särskilda skäl för det (32 kap. 2 § andra stycket BrB). Särskilda skäl kan
t.ex. vara att någon har begått brott före 18 års ålder och det blir aktuellt
att bestämma påföljden kort tid efter att den unge fyllt 18 år.241
Rätten får döma till ungdomstjänst om påföljden kan anses tillräckligt
ingripande med hänsyn till brottslighetens straffvärde och den unges tidigare brottslighet och det inte finns skäl för att döma till ungdomsvård (32
kap. 2 § tredje stycket BrB). Antalet timmar bestäms med utgångspunkt
från straffvärdet och andra relevanta omständigheter.
Syftet med påföljden är bl.a. att begränsa användningen av böter och
korta frihetsberövanden.242 Det finns inga krav på att ett yttrande måste
hämtas in från socialnämnden för att rätten ska kunna döma till ungdomstjänst. Så kan till exempel vara fallet om det står klart att påföljden vid fällande dom ska bestämmas antingen till ungdomstjänst eller till böter.243
Ungdomstjänst kan också användas som en tilläggspåföljd i kombination med ungdomsvård. Innehållet i påföljden utformas på samma sätt
oavsett om den utdöms som fristående eller som tilläggspåföljd.244
Något samtycke från vårdnadshavarens sida till att den unge samtycker
till ungdomstjänst behövs inte eftersom ungdomstjänst är en påföljd som
döms av rätten. Däremot är det inte något som hindrar att vårdnadshavarens inställning kommer fram i socialnämndens yttrande, om sådant har
begärts in.
Prop. 2005/06:165 s. 77
Prop. 2005/06:165 s. 64
243
Prop. 2005/06:165 s. 71
244
Prop. 2005/06:165 s. 85
241
242
97
9. Ungdomstjänst Att verkställa ungdomstjänst
Det är en obligatorisk uppgift för kommunerna att administrera och verkställa påföljden ungdomstjänst.245 Kommunen ska se till att ungdomstjänst
kan verkställas så snart det kan ske. Socialnämnden ska vidare bestämma
det närmare innehållet i en utdömd ungdomstjänst i en arbetsplan och
utse en handledare för den unge. Socialnämnden ska sedan kontrollera att
arbetsplanen följs (5 kap. 1 b § SoL).
Handläggning av ungdomstjänst
Ansvarig kommun
Rätten skickar en kopia av domen till socialnämnden samma dag som
den tilltalade döms eller ett domsbevis inom en vecka (19 § förordningen
[1990:893] om underrättelse om dom i vissa brottmål.) Vilken socialnämnd som avses framgår inte av förordningen, men som regel skickas
domen till den socialnämnd som avgett yttrandet eller om något yttrande
inte lämnats, till nämnden i den unges folkbokföringskommun.
Kommunen har ansvaret för att ungdomstjänst kan verkställas (5 kap. 1
b § SoL). Det är dock inte reglerat vilken kommun som är ansvarig för att
verkställa ungdomstjänst vilket innebär att det i princip är den kommun
som i övrigt enligt 2 kap. 2 § SoL har ansvaret för den unge som ska svara
för verkställigheten, dvs. oftast vistelsekommunen.
Det kan förekomma att det i vissa fall finns två kommuner som kan bli
aktuella. Det kan vara fallet då den unge är placerad utanför sitt eget hem
i annan kommun än placeringskommunen och även är folkbokförd där.
Placeringskommunen har avgett yttrandet. Om någon efter beslut av en
socialnämnd vistas i en annan kommun i ett familjehem eller ett hem för
vård eller boende, har den kommun som beslutat om vistelsen ansvaret
för vissa i paragrafen angivna insatser (16 kap. 2 § första stycket SoL).
Ungdomstjänst finns inte angivet i bestämmelsen. Frågan är då vilken
kommun som har ansvaret för att ungdomstjänsten verkställs om den unge
vistas i annan kommun än placeringskommunen. Ett ärende som avser
vård eller någon annan åtgärd i fråga om någon enskild kan flyttas över
till en annan socialnämnd (16 kap. 1 § första stycket SoL). Verkställigheten av ungdomstjänst kan inte anses som vård eller annan åtgärd eftersom
den utgör en verkställighet av annan myndighets beslut och kan alltså inte
flyttas över till annan kommun med stöd av denna bestämmelse.
Det är nödvändigt att kommunerna skyndsamt kommer överens om
vilken kommun som ska tillhandahålla ungdomstjänsten så att den unge
245
Prop. 2005/06:165 s. 66
98
9. Ungdomstjänst
kan påbörja ungdomstjänsten så snart som möjligt efter det att domen har
avkunnats, Det får inte förekomma att den unge inte får den hjälp och stöd
som behövs för att kunna avtjäna påföljden.
Dokumentation
Någon utredning enligt 11 kap. 1 § SoL ska inte inledas när en dom på
ungdomstjänst kommer till socialnämnden utan nämndens uppgift är att
se till att domen verkställs. I de fall socialnämnden yttrat sig till domstolen finns en personakt upplagd på den unge. Domen läggs då i akten.
Den arbetsplan som nämnden är skyldig att lägga upp, beslutet att utse
en handledare för ungdomen och vilka åtgärder som är vidtagna m.m.
dokumenteras i akten.
I de fall socialnämnden inte tidigare har yttrat sig med anledning av
brottet, och det inte heller redan finns en personakt upplagd av andra skäl,
får en personakt läggas upp när domen kommer till socialnämnden.
För att kontrollera att arbetsplanen enligt 5 kap. 1 § d SoF följs, bör246
socialnämnden fortlöpande dokumentera hur den unge sköter ungdomstjänsten. Det kan t.ex. gälla vilka kontakter som varit med arbetsplats och
handledare, hur den unge sköter arbete samt övrig programverksamhet
och vad som går bra och vad som inte fungerar.
Samma nämnd som har ansvaret för att den unge verkställer domen på
ungdomstjänst är ansvarig för dokumentationen. Gallring av dokumentationen av ungdomstjänst följer gallringsreglerna i 12 kap. 1 § SoL.
Tidsramar för verkställighet
Ungdomstjänst ska verkställas så snart det kan ske (5 kap. 1 b § SoL).
Någon tidsangivelse för vad som avses härmed finns inte. Någon ytterligare reglering om när verkställigheten ska inledas behövs inte enligt
regeringens mening.247 Intentionen är att en reaktion på brott ska komma
snabbt när unga har begått brott. Det är särskilt viktigt för ungdomar att
tiden mellan brottet och reaktionen inte blir alltför lång utan att sambandet mellan brottet och reaktionen står klart för den unge.248
Socialnämnden bör249 därför så snart tingsrätten har meddelat dom i
brottmålet komma överens med den unge om när han eller hon ska påbörja ungdomstjänsten. Socialnämnden behöver inte avvakta en lagakraftvunnen dom innan den unge påbörjar ungdomstjänsten. Om verkställigSOSFS 2008:30
Prop. 2005/06:165 s. 68
248
Prop. 1994/95:12 s. 26
249
SOSFS 2008:30
246
247
99
9. Ungdomstjänst het inte sker inom skälig tid kan påföljden dock undanröjas på talan av
åklagaren och en ny påföljd utdömas av rätten (30 b § LUL). En utdömd
ungdomstjänst faller dock bort om den inte har börjat verkställas inom
fem år från det att domen vunnit laga kraft (35 kap. 1 § BrB). Även i de
fall verkställigheten avbryts gäller att den fortsatta verkställigheten av en
ungdomstjänst bortfaller om den inte återupptas inom fem år (35 kap. 11
§ BrB).
Om det inte går att få kontakt med den unge kan detta vara ett skäl för
socialnämnden att underrätta åklagaren om att det finns hinder för verkställigheten.
Att bedöma den unges lämplighet
för ungdomstjänst
För att den unge ska kunna dömas till ungdomstjänst måste påföljden
vara lämplig med hänsyn till hans eller hennes person och övriga omständigheter (32 kap. 2 § BrB).
Det finns inga bestämmelser om att ett yttrande enligt 11 § LUL ska
innehålla en bedömning av om den unge är lämplig för ungdomstjänst.250
Däremot kan åklagaren begära att socialnämnden yttrar sig i frågan.
Socialnämndens yttrande bör251 innehålla uppgift om huruvida den
unge kan anses vara lämplig för ungdomstjänst. En första förutsättning
för att ungdomstjänst ska kunna verkställas är naturligtvis att den unge
samtycker till det. Om en ungdomstjänst är lämplig handlar vidare om
att den unge har förmåga att anpassa sig till de allmänna krav som vanligtvis gäller på en arbetsplats eller praktikplats. Det kan t.ex. innebära
att socialnämnden behöver göra en bedömning av den unges förmåga att
passa tider, att förstå och kunna ta instruktioner, att kunna samarbeta med
andra. Det är också viktigt att se vilket socialt stöd den unge har behov av
och kan få, t.ex. från familj eller andra personer.
Det kan vara lämpligt att socialnämnden redan när den yttrar sig till
åklagaren, informerar den unge om vad ungdomstjänst innebär.
I vilka fall kan ungdomstjänst vara olämpligt.
Omständigheter som kan göra det mindre lämpligt med ungdomstjänst
kan vara att den unge har missbruksproblem, bristande utveckling eller
är våldsbenägen. Socialnämnden kan även lägga särskild omsorg vid att
bedöma om det finns någon risk eller svårigheter för arbetsgivare att ta
250
251
Prop. 2005/06:165 s. 69
SOSFS 2008:30
100
9. Ungdomstjänst
emot unga när de lider av psykisk eller fysisk ohälsa av något slag. Det är
viktigt att socialnämnden noga motiverar varför den unge inte kan anses
var lämplig för ungdomstjänst, både för den unges egen skull, men också
för presumtiva arbetsplatser.
Ungdomstjänstens innehåll
Introduktions- eller informationsmöte
Socialnämnden bör252 innan den unge påbörjar ungdomstjänsten informera honom eller henne vad ungdomstjänst innebär. Information om ungdomstjänst kan lämnas redan när nämnden lämnar sitt yttrande enligt 11
§ LUL.
Nämnden bör253 vidare, med beaktande av bestämmelserna i sekretess­
lagen även informera vårdnadshavaren eller annan som svarar för den
unges vård och fostran. Det kan t.ex. vara en familjehemsförälder. Det är
viktigt att den unge och hans eller hennes vårdnadshavare får en utförlig
information om vad som gäller för verkställighet av ungdomstjänsten.
Det kan gälla att gå igenom domen, eller att gå igenom antal timmar oavlönat arbete respektive antal timmar annan särskild verksamhet som den
unge ska fullgöra. Det handlar också om att klargöra villkoren för ungdomstjänsten, som t.ex. att socialnämnden har en skyldighet att rapportera till åklagarmyndigheten om den unge missköter sig. Information om
syfte och villkor för ungdomstjänsten kan med fördel ges både skriftligt
och muntligt.
Det är även viktigt att den unge och vårdnadshavaren får information
om att socialnämnden med stöd av 1 kap. 5 § SekrL kan lämna uppgifter
om den unge till arbetsplatsen om uppgifterna har betydelse för verkställigheten.
Den unges förutsättningar att klara av de krav som gäller för ungdomstjänst kan behöva klarläggas när socialnämnden ska hitta en lämplig
arbetsplats och upprätta en arbetsplan. I de fall socialnämnden inte har
lämnat ett yttrande kan det vara aktuellt att vid informationsmötet t.ex. ta
reda på den unges sociala situation, erfarenheter av droger, hälsa, tidigare
brott och om det finns tillräckligt socialt stöd för att klara ungdomstjänst.
Om socialnämnden uppmärksammar att den unge kan vara i behov av
stödinsatser från socialnämndens sida kan det vara aktuellt att inleda en
utredning enligt 11 kap. 1 § SoL.
Ett sådant informationsmöte avräknas inte från de utdömda timmarna.
252
253
SOSFS 2008:30
SOSFS 2008:30
101
9. Ungdomstjänst Arbetsplanen
Socialnämnden ska bestämma det närmare innehållet i en utdömd ungdomstjänst i en arbetsplan och utse en handledare för den unge (5 kap. 1
b § SoL). En arbetsplan ska enligt 5 kap. 1 d § SoF innehålla uppgifter
om:
• var arbetet ska utföras
• vilka arbetstider som ska gälla
• det lägsta och det högsta antalet timmar som den dömde har att fullgöra per vecka eller månad
• de övriga villkor som är nödvändiga för verksamheten
• innehållet i och omfattningen av annan särskild anordnad verksamhet.
I arbetsplanen bör254 det också framgå vad de övriga villkoren närmare
består i, t.ex. att överenskomna tider ska hållas, hur en anmälan om sjukdom eller annan frånvaro ska göras och att alkohol- och drogfrihet ska
iakttas. Namn och telefonnummer till handledaren och eventuella andra
kontaktpersoner på arbetsplatsen och inom socialtjänsten bör också framgå av planen.
Arbetsplanen bör255 upprättas i samförstånd med den unge och nämnden bör informera den unge om innehållet. Socialnämnden bör vidare,
med beaktande av bestämmelserna i sekretesslagen, informera vårdnadshavaren eller annan som svarar för den unges vård och fostran om innehållet i arbetsplanen. För att det ska bli tydligt för den unge vad som
förväntas av honom eller henne kan det vara lämpligt att innehållet i den
särskilt anordnade verksamheten, dvs. antal tillfällen och timmar redovisas i en särskild bilaga till arbetsplanen.
Innehållet i arbetsplanen måste anpassas till ungdomens individuella
förhållanden,256 t.ex. vad som är lämpligt antal timmar per arbetspass och
över vilken tidsperiod arbetet kan sträcka sig över. I vilken takt ungdomstjänsten ska verkställas och omfattningen på varje arbetspass får bestämmas efter en bedömning från fall till fall. Avtjänandetakten bör också relateras till antal timmar som ungdomstjänsten totalt omfattar samt när den
är tänkt att utföras, t.ex. efter skol- eller arbetsdagens slut eller på helger
eller lov.
I Ungdomsbrottsutredningen257 står att ungdomstjänst ska utföras på
SOSFS 2008:30
SOSFS 2008:30
256
Prop. 2005/06:165 s. 69
257
SOU 2004:122
254
255
102
9. Ungdomstjänst
fritiden. Det ska vara fullt möjligt för den unge att fortsätta eventuell
skolgång eller att sköta ett ordinarie arbete.
När socialnämnden planerar ungdomstjänstens innehåll är det lämpligt
att nämnden tar hänsyn till de föreskrifter om arbetsuppgifter m.m. som
har meddelats av Arbetarskyddsstyrelsen.258 Det gäller bl.a. att arbetsuppgifter för minderåriga ska väljas med stor omsorg och hänsyn ska tas till
den minderåriges fysiska och psykiska förutsättningar för arbetet.
Oavlönat arbete
Att skaffa fram ungdomstjänstplatser kan vara såväl tid- som resurskrävande och torde kräva särskild kunskap hos de handläggare inom socialtjänsten som ska hålla i rutinerna kring ungdomstjänst.259 Socialnämnden
bör260 därför säkerställa att det finns rutiner för rekrytering av ungdomstjänstplatser. Kommunen behöver inte ha resurser inom den egna kommunen för att anordna ungdomstjänst, utan kan genom samarbete med
andra kommuner se till att få tillgång till ungdomstjänstplatser. Det viktiga är att den unge, som dömts för att ha begått ett brott, kan genomföra
ungdomstjänst inom vistelsekommunen eller inom den kommun som är
lämplig.261
Samverkan mellan kommunerna kan vara ett sätt att skapa förutsättningar för att upprätthålla en hög kompetens och tillgång till de särskilda
resurser som kan krävas inom området. Ett annat sätt att skapa detta är
kunskapsutbyte mellan kriminalvården och kommunerna utifrån de erfarenheter kriminalvårdens personal har av att verkställa påföljden samhällstjänst.262 Det är dock mindre lämpligt att placera ungdomar som
dömts till ungdomstjänst på samma arbetsplats som de som dömts till
samhällstjänst är placerade på.
Det är viktigt att arbetet inte enbart uppfattas som en bestraffning utan
ungdomstjänst bör bestå av meningsfulla arbetsuppgifter.263
Se vidare avsnittet om rekrytering av ungdomstjänstsplatser.
Socialnämnden bör264 kontrollera att den tilltänkta ungdomstjänstplatsen uppfyller de krav som nämnden ställer på den för att ungdomstjänsten
ska kunna verkställas, t.ex. att den unge kan beredas meningsfulla arbetsuppgifter på arbetsplatsen och få det stöd som han eller hon behöver.
AFS 1996:1
Prop. 2005/06:165 s. 66
260
SOSFS 2008:30
261
Prop. 2005/06:165 s. 66
262
Prop. 2005/06:165 s. 66
263
Prop. 2005/06:165 s. 67
264
SOSFS 2008:30
258
259
103
9. Ungdomstjänst Socialnämnden bör265 tillsammans med den unge göra ett besök på den
tilltänkta arbetsplatsen innan den unge påbörjar ungdomstjänsten.
Socialnämnden bör266 ha regelbunden kontakt med den unge och handledaren för att kontrollera att arbetsplanen följs. Kontakten kan ske genom arbetsplatsbesök eller genom telefonkontakt.
En arbetsplats behöver inte vara ordnad när domstolen dömer till ungdomstjänst. Om socialtjänsten har uppgifter om möjliga arbetsplatser eller arbetsuppgifter bör dessa dock redovisas för domstolen.267
Rekrytering av ungdomstjänstplatser
Frågan om vilka arbetsplatser som kan bli aktuella är beror till stor del
på de lokala förhållandena. Det finns inga bestämmelser om vilka arbetsplatser som får eller inte får ha en ungdomstjänstplats. Det som är av betydelse är att arbetsplatsen kan erbjuda den unge meningsfulla arbetsuppgifter. Kommunal verksamhet och ideella föreningar, trossamfund och
andra liknande verksamheter som inte har kommersiella syften är vanligt
förekommande. Även statlig verksamhet kan komma i fråga. Kommunen
kan också anordna lämpligt arbete i egen regi. Brottslighetens karaktär
bör dock beaktas vid val av arbetsplats.268 Det bör finnas en restriktivitet
när det gäller att placera unga som dömts till ungdomstjänst inom verksamheter som avser vård eller omsorg, särskilt av barn och äldre.269
Det finns inga formella hinder mot att anlita privata arbetsgivare. Den
unge kan också komma med egna förslag på ungdomstjänstplats.270 Om
den unge har ett eget önskemål om arbetsplats, bör271 socialnämnden tillmötesgå önskemålet, under förutsättning att det är förenligt med nämndens krav på ungdomstjänsten i det enskilda fallet.
Socialnämnden måste göra en bedömning av den tänkta arbetsplatsen
och kontrollera lämpligheten hos den tilltänkta handledaren.272
För att underlätta rekryteringen av ungdomstjänstplatser kan det vara
värdefullt att utarbeta en informationsbroschyr som riktar sig till presumtiva arbetsgivare och handledare. Ett sådant material kan t.ex. innehålla
information om ungdomstjänstens syfte, handledarens roll och uppgift,
regler för sekretess, allmänna krav och villkor och konsekvenser av mis-
SOSFS 2008:30
SOSFS 2008:30
267
Prop. 2005/06:165 s. 66
268
Prop. 2005/06:165 s. 68
269
Prop. 2005/06:165 s. 68
270
Prop. 2005/06:165 s. 67
271
SOSFS 2008:30
272
Prop. 2005/06:165 s. 69
265
266
104
9. Ungdomstjänst
skötsamhet. Ett annat sätt kan vara att kontinuerligt anordna informations- eller uppföljningsträffar riktade till arbetsgivare och handledare.
Vilka krav kan ställas på arbetsgivaren?
Socialnämnden bör273 kontrollera att den tilltänkta arbetsplatsen är lämplig för verkställighet av ungdomstjänst som t.ex. att den unge kan beredas
meningsfulla arbetsuppgifter och att den unge kan få det stöd som han
eller hon behöver.
Det är viktigt att socialtjänsten informerar arbetsgivaren om ungdomstjänstens syfte och innehåll, t.ex. att den unge inte ska fungera som timanställd personal utan jämställas med en praktikant eller praoelev som går
utöver ordinarie bemanning.274 Arbetsgivaren behöver också ha kunskap
om de arbetsmiljöregler som gäller om vilka arbetsuppgifter minderåriga
får utföra och om gällande arbetstidsbestämmelser. Den som anlitar minderårig ska också se till att arbetet sker under ledning och tillsyn av lämplig personal.275 Det är arbetsgivarens uppgift är att se till att dessa krav
efterlevs under ungdomstjänsten.
Det är lämpligt att nämnden samråder med arbetsgivaren när det gäller
att utse en lämplig person som handledare till den unge.
Vilka uppgifter om den unge kan lämnas till arbetsgivaren?
Socialnämnden kan med stöd av 1 kap. 5 § SekrL lämna uppgifter om den
unge till arbetsplatsen om uppgifterna är nödvändiga för verkställigheten
av ungdomstjänsten. Det är lämpligt att socialnämnden informerar den
unge om vilka uppgifter som den lämnar. Arbetsplatsen kan t.ex. behöva
få veta vilken typ av brottslighet den unge har dömts för kan t.ex. för att
kunna ta ställning till om de kan erbjuda den unge en plats. Domen på
ungdomstjänst är offentlig.
Handledaren
För att stärka ungdomstjänstens vägledande funktion är det viktigt att den
unge har en handledare på arbetsplatsen.276 Socialnämnden ska därför
utse en handledare på den arbetsplats som tar emot den som dömts till
ungdomstjänst (5 kap. 1 b § andra stycket SoL).
Socialnämnden bör277 innan den unge påbörjar ungdomstjänsten träffa
den person som är tänkt som handledare för att göra en bedömning av
om han eller hon är lämplig för uppdraget. Socialnämnden bör begära
SOSFS 2008:30
SOU 2004:122
275
AFS 1996:1
276
Prop. 2005/06:165 s. 69
277
SOSFS 2008:30
273
274
105
9. Ungdomstjänst att den tilltänkte handledaren uppvisar ett utdrag från Rikspolisstyrelsens
belastningsregister. De uppgifter som eventuellt kommer fram där måste
bedömas utifrån hur långt tillbaka i tiden noteringarna ligger och vad de
avser. Det finns en särskild blankett för begäran om registerutdrag som
kan beställas från Rikspolisstyrelsen www.polisen.se. Socialnämnden bör
vidare, efter det att samtycke hämtats in från den som är tilltänkt för uppdraget, begära uppgifter från socialtjänstens register och kontakta eventuella referenspersoner.
Handledarens uppgift är att ge stöd och vägledning till den unge på
arbetsplatsen. Det förutsätter att han eller hon finns till hands under den
unges arbetspass eller utser en ersättare om det behövs. Att ha intresse
och engagemang för att ta emot den unge, visa gott bemötande och vara
beredd att ställa krav på den unge att utföra tilldelade arbetsuppgifter ingår som en naturlig del i uppdraget av att vara handledare. Det får förutsättas att handledaren är insatt i arbetsplatsens struktur, uppgifter och de
regler som gäller på arbetsplatsen.
Det är viktigt att socialnämnden kommer överens med handledaren om
till vem denne ska rapportera om den unge uteblir från arbetspass eller
på annat sätt inte följer överenskomna villkor för ungdomstjänsten innan
ungdomstjänsten påbörjas.
Stöd och utbildning till handledare
Socialnämnden ansvarar för att handledaren får nödvändig utbildning och
det stöd han eller hon behöver för uppgiften. Vikten av att ge handledaren
stöd och uppmuntran i sin uppgift kan inte nog betonas. Det eftersom
hans eller hennes insats är ett ideellt åtagande baserat endast på personligt
intresse och vilja. Tillgången till bra arbetsplatser med engagerade och
lämpliga handledare kommer med stor sannolikhet vara beroende av hur
kontakten och samarbetet med nämnden fungerar. Ett sätt att främja denna kontakt är att ordna lokala eller regionala introduktionsutbildningar
och erfarenhetsutbyten där handledarna får tillfälle att träffa andra handledare. Exempel på teman som kan tas upp på sådana träffar kan vara
ungdomars utveckling och behov, rättsväsendets och socialtjänstens roll
och uppgift när det gäller ungdomar som begår brott, ungdomsbrottslighet samt användning av alkohol eller droger. Ett annat sätt kan vara att
erbjuda deltagande i konferenser eller seminarier.
Annan särskilt anordnad verksamhet
Många av de unga som begår brott torde, även om de inte har ett uttalat
vårdbehov, vara hjälpta av såväl gränssättning som vägledning i olika frågor. Utöver det oavlönade arbetet ska därför ungdomstjänst även innehål106
9. Ungdomstjänst
la annan särskilt anordnad verksamhet (32 kap. 2 § första stycket BrB).
Det finns inga bestämmelser om hur många timmar verksamheten får
omfatta förutom att den ska fylla ett mindre antal av de utdömda timmarna.277
Det närmare innehållet i denna verksamhet bestäms av kommunerna.
Moment som kan ingå, förutom inledande och avslutande samtal, är att
ungdomen ges möjlighet att diskutera och reflektera över sin livssituation
och diskutera de brott han eller hon begått.279
Utformningen av den särskilda verksamheten planeras lämpligen med
utgångspunkt i de omständigheter som gäller i varje enskilt fall. Några
exempel på faktorer som kan vara av betydelse för planeringen av innehållet är den unges tidigare erfarenheter och sociala situation, värderingar
och attityder till brott och brottsligt beteende samt aktuell typ av brott.
Vilka typer av program kan ingå?
Vanligt förekommande är att kommunerna utformar s.k. påverkansprogram, dvs. en serie av samtal eller träffar med vissa givna tema. Brå har
i en studie konstaterat att det saknas en enhetlig definition av vad ett påverkansprogram egentligen är. Påverkansprogram är därmed mer ett samlingsnamn för olika typer av insatser som genomförs på ett strukturerat
sätt.280 Programmen är helt eller delvis individuellt anpassade. Syftet är att
den unge ska få möjlighet att reflektera över sina värderingar och attityder
till brott, brottsligt beteende och konsekvenserna av sina handlingar.
Omfattningen på programmen varierar från tre till tio tillfällen á 1–1,5
timme. Exempel på teman som kan ingå i ett program är t.ex. identitet
och självbild, nätverk och sociala relationer, moral, etik och värderingar,
brottsofferperspektiv och konsekvenser av brott samt samtal om alkohol,
droger och missbruk. Det kan även inrymma korta, mer informationsinriktade avsnitt, t.ex. om betalningsansvar för böter och skadestånd.
Även information om medling från medlingsverksamheten kan ingå
som ett kortare moment, t.ex. en timme, i den särskilt anordnade verksamheten och avräknas från utdömda timmar. Det är alltså enbart informationen om medling som ingår och avser inte själva medlingen.
Kontroll av att arbetsplanen följs
Socialnämnden ska kontrollera att arbetsplanen följs (5 kap. 1 b § SoL).
Arbetsplanen är nämndens instrument för kontroll av att ungdomstjänsten
fullgörs av den unge.
Prop. 2005/06:165 s. 67
Prop. 2005/06:165 s. 67
280
Brå rapport 2008:1
278
279
107
9. Ungdomstjänst Socialnämnden bör281 ha en regelbunden kontakt med den unge och
handledaren för att kontrollera att arbetsplanen följs. En förutsättning för
att kunna följa upp arbetsplanen är att en noggrann närvarorapportering
görs på arbetsplatsen.
Ett sätt att kontrollera att planen följs är göra besök på arbetsplatsen.
Nämnden måste också kontrollera att den unge deltar i den särskilt anordnade verksamheten. De villkor och krav på närvaro, drogfrihet m.m.
som gäller för det oavlönade arbetet gäller även den särskilt anordnade
verksamheten.
Om arbetsplanen inte följs, t.ex. om den unge vid upprepade tillfällen uteblir eller kommer för sent till avtalade möten, ska socialnämnden
underrätta åklagarmyndigheten om det kan antas finnas förutsättningar
för åklagaren att utdela varning eller att rätten, efter talan av åklagaren,
undanröjer domen (12 kap. 8 § SoL). Mindre justeringar av arbetsplanen
kan emellertid socialnämnden göra utan att frågan prövas av åklagare eller domstol.282
Under verkställigheten kan det inträffa situationer som gör det aktuellt
att inleda en utredning enligt 11 kap. 1 § SoL. Det kan t.ex. gälla om det
finns misstanke om droganvändning hos den unge.
Ett avslutande samtal
För att ge den unge återkoppling på hur ungdomstjänsten har genomförts
kan ett avslutande samtal genomföras mellan en representant från socialtjänsten, den unge, vårdnadshavaren och någon från arbetsplatsen. Då
kan den unge ges en återkoppling hur ungdomstjänsten har genomförts.283
Om vårdnadshavaren ska vara med vid ett sådant möte får bedömas från
fall till fall.
Det kan även vara pedagogiskt att den unge får något intyg på att ungdomstjänsten är fullföljd.
Ett uppföljande samtal
Socialnämnden bör,284 som en av de åtgärder som följer av 5 kap. 1 §
SoL, efter det att den unge fullgjort ungdomstjänsten erbjuda honom eller
henne ett uppföljande samtal. Syftet kan vara att se hur den unge uppfattat
ungdomstjänsten.
SOSFS 2008:30
Prop. 2005/06:165 s. 89
283
Prop. 2005/06:165 s. 67
284
SOSFS 2008:30
281
282
108
9. Ungdomstjänst
Försäkringar
Kommunen har ett ansvar för att de ungdomar som utför ungdomstjänst
har fullgott försäkringsskydd.
Staten betalar ut ersättning om den unge har skadat sig, blivit sjuk eller
avlidit i samband med att han eller hon fullgör sin ungdomstjänst. Försäkringskassan handlägger ärenden om personskadeskydd (lag [1977:265]
om statligt personskadeskydd). Socialnämnden ska anmäla skador till
Försäkringskassan. Anmälan ska göras på en särskild blankett om arbetsskada eller personskada, som finns att hämta på Försäkringskassans
webbplats www.forsakringskassan.se
Om den unge orsakar skada på person eller sak när han eller hon utför
sin ungdomstjänst utgår däremot ingen statlig ersättning. Det är därför
viktigt att kommunen ser till att ungdomar som utför ungdomstjänst omfattas av ett försäkringsskydd som gäller för dessa situationer.
När förutsättningarna för att verkställa
ungdomstjänsten brister
Det är viktigt att den unge är införstådd med vikten av att de krav som följer av ungdomstjänsten. Om den unge missköter ungdomstjänsten måste
socialtjänsten reagera snabbt.285
Socialnämnden kan vid behov göra justeringar i arbetsplanen utan att
informera åklagaren. Det gäller t.ex. om planen måste ändras till följd
av ändrade förhållanden på arbetsplatsen, om en arbetsplats inte längre
kan eller vill medverka eller om den unge drabbas av allvarlig skada eller sjukdom. Planen bör även kunna ändras pga. hänsyn till den unges
utbildning eller arbete.286
Socialnämnden är skyldig att underrätta åklagaren om det finns förutsättningar för åtgärd enligt 30 b § LUL eller 32 kap. 4 § BrB när den
unge i väsentlig grad missköter en dom om ungdomstjänst. Nämndens
skyldighet gäller dock endast om misskötsamheten är av mer allvarlig art,
dvs. så att det kan antas att åklagaren eller rätten kan vidta någon åtgärd
(12 kap. 8 § SoL).
Det gäller t.ex. om den vid upprepade tillfällen inte kommer till planerade samtal eller avbokar tider för information och upprättade av arbetsplan, eller att det inte går att få kontakt med den unge. Individuella
avvägningar måste dock göras – en del ungdomar kan behöva få några
chanser för att det ska börja fungera.
285
286
Prop. 2005/06:165 s. 93
SOU 2004:122
109
9. Ungdomstjänst Det kan även gälla om den unge pga. långvarig sjukdom är förhindrad att uppfylla de åtaganden som ungdomstjänsten innebär. Eller att
verkställigheten omöjliggörs för att ungdomen ska flytta utomlands och
därmed inte kan fullgöra ungdomstjänsten inom väsentlig tid.
Om socialnämnden konstaterar det att den unge har ett behov av vård
är det lämpligt att nämnden underrättar åklagaren om de nya förhållandena, för att pröva om domen om ungdomstjänst ska undanröjas och om den
unge istället ska överlämnas till ungdomsvård. Misstanke om missbruk
kan till exempel behöva utredas innan det kan bedömas vara misskötsamhet. Det är lämpligt att ett uppehåll görs i verkställandet av ungdomstjänst
under tiden en utredning om eventuellt missbruk pågår.
För mer information, se kapitlet Socialnämndens underrättelseskyldighet till åklagarmyndigheten.
110
10. Särskilt kvalificerad kontaktperson
Insatsen kontaktperson eller kontaktfamilj i 3 kap. 6 § tredje stycket SoL
har funnits sedan socialtjänstlagens tillkomst och är en av de mest använda insatserna när det gäller barn och unga. Kontaktfamilj används oftast
för yngre barn. För lite äldre barn och ungdomar är kontaktperson den
insats som kommer till användning. Skälet till att en kontaktperson utses
är ofta kopplat till den unges eget beteende, t.ex. risk för ett normbrytande
beteende. Huvuduppgiften för en kontaktperson enligt 3 kap. 6 § tredje
stycket SoL är att vara ett stöd till den unge och hjälpa honom eller henne
i personliga angelägenheter. Uppdraget innebär inte någon skyldighet att
kontrollera den unge eller att rapportera till socialtjänsten vad kontaktpersonen får veta om den unge. Tanken var att insatsen främst skulle användas i ärenden med lättare problematik. I praktiken förekommer det att en
kontaktperson utses även i svårare ärenden och insatsen kallas då många
gånger för kvalificerad kontaktperson.
Ungdomsbrottsutredningen287 fick i uppdrag att lämna förslag på en
modell där en person utses till att ha ett särskilt ansvar för den unge, dels
genom kontroll och uppföljning, dels genom samordning av de insatser
och åtgärder som vidtas från samhällets sida. I utredningen betonades att
de som är kontaktpersoner behöver särskild kompetens och handledning
för att kunna göra ett bra arbete.
Mot bakgrund av detta har införts bestämmelser om särskilt kvalificerad kontaktperson i 3 kap. 6 § fjärde stycket SoL. Uppdraget som denna
kontaktperson har skiljer sig från en kontaktperson enligt tredje stycket.
En särskilt kvalificerad kontaktperson enligt fjärde stycket är avsedd att
användas för unga som har behov av särskilt stöd och särskild vägledning
för att motverka en risk för missbruk av beroendeframkallande medel,
brottslig verksamhet eller något annat nedbrytande beteende.288 Motsvarande bestämmelse om särskilt kvalificerad kontaktperson har införts
även i 22 § första stycket 1 LVU.
Brottslig verksamhet i tidig ålder är en viktig varningssignal när det
gäller den unges fortsatta utveckling. Unga som begår brott och riskerar
att skapa sig en kriminell livsstil har inte sällan en allvarlig problembild
och kan därför ha ett stort behov av stöd och hjälp från en kontaktperson
med särskilda kvalifikationer. För barn under 15 år som begår brott, särSOU 2004:122
Prop. 2005/06:165 s. 99
287
288
111
10. Särskilt kvalificerad kontaktperson skilt för de allra yngsta, är det angeläget att behovet av en särskilt kvalificerad kontaktperson regelmässigt övervägs.289
Syfte och innehåll
Syfte
Syftet med insatsen särskilt kvalificerad kontaktperson är att förhindra
en ogynnsam utveckling till följd av den unges agerande. Insatsen bör
riktas mot unga som behöver särskilt stöd och särskild vägledning för att
motverka risken för missbruk av beroendeframkallande medel, brottslig
verksamhet eller annat socialt nedbrytande beteende. Åtgärden ska ses
som förebyggande. Den unge behöver exempelvis inte ha begått något
brott eller vara i riskzonen för att begå brott för att socialnämnden ska
kunna besluta om denna insats.290 Om insatsen tillämpas på rätt sätt och
får nödvändiga resurser kan den vara en verkningsfull insats för barn och
unga i riskzonen för ett skadligt beteende.291
Innehåll
Avsikten med den särskilt kvalificerade kontaktpersonen, såväl enligt socialtjänstlagen som LVU, är att han eller hon dels ska fungera som ett
personligt stöd till den unge, dels hjälpa den unge i frågor kring insatser
och åtgärder som vidtas från samhällets sida. Kontaktpersonen bör bl.a.
följa utvecklingen hos den unge, motivera denne till skolarbete eller arbete och till lämpliga fritidsaktiviteter. Kontaktpersonen bör försöka ha
en god kontakt med vårdnadshavare och även arbeta nära dessa. Kontaktpersonen bör således ha kontakter med den unges skola, arbetsplats och
myndigheter för att stödja den unge och hjälpa till med kontakterna med
dessa. Det är dock viktigt att poängtera att kontaktpersonen inte övertar
vare sig vårdnadshavarens eller den unges ansvar och uppgifter.292 Det är
också viktigt att den kvalificerade kontaktpersonen tar ett helhetsgrepp
om den unges situation för att skapa förutsättningar för den unge att få ett
socialt fungerande liv.293
Eftersom det handlar om unga med svårare problematik ligger det i
sakens natur att uppgiften även kommer att innefatta viss kontroll och
uppföljning. Avsikten är emellertid inte att den särskilt kvalificerade kon-
Prop. 2005/06:165 s.100
Prop. 2005/06:165 s. 99 och s. 146
291
Prop. 2005/06:165 s. 98
292
Prop. 2005/06:165 s. 99 f och s. 146
293
Prop. 2005/06:165 s. 98
289
290
112
10. Särskilt kvalificerad kontaktperson
taktpersonen ska ses som en övervakare.294 Det viktiga är att skapa en god
relation till den unge så att han eller hon kan känna stöd och få hjälp från
kontaktpersonen.
Det är naturligt att socialtjänsten och den särskilt kvalificerade kontaktpersonen har tät kontakt för att följa den unges utveckling.
Insatsen särskilt kvalificerad kontaktperson kan ingå i ett ungdomskontrakt, eller vara en del av en vårdplan, se vidare kapitlet Ungdomsvård. Socialnämnden bör därför överväga insatsen när den upprättar ett
ungdomskontrakt eller en vårdplan.295
Särskilt kvalificerad kontaktperson
enligt socialtjänstlagen
Om en person som inte har fyllt 21 år har behov av särskilt stöd och särskild vägledning för att motverka en risk för missbruk av beroendeframkallande medel, brottslig verksamhet eller något annat socialt nedbrytande beteende, kan nämnden utse en särskilt kvalificerad kontaktperson
för den unge, om denne begär eller samtycker till det (3 kap. 6 § fjärde
stycket SoL).
Åldersgränser
För barn som inte har fyllt 15 år får en särskilt kvalificerad kontaktperson
bara utses om barnets vårdnadshavare begär eller samtycker till det. Har
barnet fyllt 15 år får sådan kontaktperson bara utses om barnet självt begär det eller samtycker till det.
Insatsen särskilt kvalificerad kontaktperson kan enligt socialtjänstlagen förordnas för en ungdom under 21 år och kan kvarstå även om den
unge fyller 21 år om han eller hon fortfarande har behov av sådan insats.
Genomförandeplan
Socialnämnden bör296 upprätta en genomförandeplan som beskriver hur
insatsen ska genomföras, t.ex. hur ofta kontaktpersonen och den unge
ska träffas, vilka kontakter med nätverket som ska tas, hur länge insatsen ska pågå och när och hur planen ska följas upp. Det är lämpligt att
utredningen och genomförandeplanen är separata dokument. Se vidare
Socialstyrelsens handbok Barn och unga i socialtjänsten. Utreda, planera
och följa upp beslutade insatser.
Prop. 2005/06:165 s. 99 ff
Prop. 2005/06:165 s. 101
296
SOSFS 2006:12
294
295
113
10. Särskilt kvalificerad kontaktperson Särskilt kvalificerad kontaktperson enligt LVU
Om det kan antas att den som är under 20 år har ett beteende som avses i
3 § LVU och kommer att behöva vård enligt LVU om beteendet fortsätter, får socialnämnden besluta att den unge ska hålla regelbunden kontakt
med en särskilt kvalificerad kontaktperson som nämnden har utsett (22
§ första stycket 1 LVU). En ytterligare förutsättning är också att det stöd
och den behandling som den unge behöver inte kan ges med samtycke av
den unge själv, om han eller hon fyllt 15 år, och av den unges vårdnadshavare.
Insatsen kan användas i situationer när den unge har behov av bl.a. särskilt stöd och särskild vägledning av en vuxen person till följd av ett beteende som avses i 3 § LVU. Insatsen särskilt kvalificerad kontaktperson
kan kombineras med behandling i öppna former inom socialtjänsten,297
som t.ex. olika typer av program eller kontakt med en rådgivningsbyrå för
hjälp mot droger eller liknande.
Det är angeläget att socialtjänsten i ökande omfattning uppmärksammar möjligheterna till insatser enligt 22 § LVU när förutsättningar för ett
omhändertagande för vård inte finns. Ett tidigt ingripande kan förhindra
en fortsatt negativ utveckling.
Beslut enligt 22 § LVU kan överklagas (41 § första stycket 4 LVU). Ett
beslut enligt 22 § första stycket LVU ska omprövas kontinuerligt. Beslutet ska omprövas första gången sex månader från dagen för nämndens beslut. Därefter ska insatsen omprövas fortlöpande inom sex månader från
senaste prövning (22 § tredje stycket LVU och 13 § tredje stycket LVU).
Insatsen ska även omprövas när den unge, om han eller hon fyllt 15 år,
eller vårdnadshavaren begär detta. En omprövning innebär att ett förvaltningsrättsligt ärende uppkommer och förvaltningslagen bestämmelser
om bl.a. partsinsyn, kommunicering och rätt att överklaga socialnämndens beslut gäller.
Ett beslut enligt 22 § LVU upphör att gälla om beslut om ett omedelbart
omhändertagande fattas eller en ansökan om vård bifalls (23 § LVU).
Åldersgränser
Ett beslut om särskilt kvalificerad kontaktperson enligt 22 § första stycket
1 LVU kan fattas för unga upp till 20 år. Insatser enligt LVU ska inte pågå
längre än nödvändigt och ska upphöra då det inte längre behövs och senast när den unge fyller 21 år (21 § LVU).
297
Prop. 2005/06:165 s. 144
114
10. Särskilt kvalificerad kontaktperson
Behandlingsplan
En behandlingsplan ska upprättas när socialnämnden beslutar om en
särskilt kvalificerad kontaktperson (22 § andra stycket LVU). Den bör
beskriva vilka insatser som nämnden tidigare har gjort, hur den unges
nuvarande situation ser ut, vilket behandlingsbehov som finns samt hur
det stöd och den behandling som nämnden planerar för den unge ska ut­
formas. Av planen bör även framgå vilka resurser nämnden avser att ställa
till förfogande. Planen bör så långt som möjligt upprättas i samråd med
den unge och dennes vårdnadshavare.298
Denna behandlingsplan kan i ett yttrande till åklagare eller domstolen
användas som den vårdplan som krävs enligt 11 § LUL.
Det är lämpligt att behandlingsplanen och den utredning som ligger till
grund för beslutet är separata dokument.299
Handläggning och dokumentation
Genomförande av beslut om insatser ska dokumenteras (11 kap. 5 § SoL).
När det gäller insatsen särskilt kvalificerad kontaktperson kan dokumentationen t.ex. ta upp sådant som att den unge genomgår en positiv utveckling, att den unge inte kommit till överenskomna möten, eller att han eller
hon skolkar eller fortsätter att umgås med olämpliga kamrater.
Oavsett om beslutet om den särskilt kvalificerade kontaktpersonen är
fattat enligt socialtjänstlagen eller LVU, är det viktigt att insatsen avslutas
på ett strukturerat sätt. Exempelvis kan handläggaren ha ett gemensamt
samtal med den unge och kontaktpersonen för att stämma av vad som
varit bra eller dåligt och vad som kunde ha gjorts på ett annat sätt. Om
vårdnadshavaren ska vara med vid ett sådant samtal måste bedömas från
fall till fall. Ett beslut enligt 22 § LVU ska naturligtvis upphöra när det
finns förutsättningar för att uppdraget kan utföras med stöd av socialtjänstlagen.
Ett beslut att utse en särskilt kvalificerad kontaktperson kan enligt 22
LVU endast delegeras till avdelning. Däremot kan ett beslut om särskilt
kvalificerad kontaktperson 3 kap. 6 § fjärde stycket SoL delegeras till
tjänsteman (10 kap. 4 § SoL).
298
299
Prop. 1984/85:171 s. 24, SOSFS 1997:15, SOSFS 2006:5 och SOSFS 2006:12
SOSFS 1997:15
115
10. Särskilt kvalificerad kontaktperson Den särskilt kvalificerade kontaktpersonen
– kompetens och rekrytering
Kompetens
Det finns inte något formellt krav på vilken specifik kompetens en särskilt
kvalificerad kontaktperson ska ha, men de som är förordnade behöver
särskild kompetens och stöd för att kunna göra ett bra arbete.300 Rekryteringsbasen för särskilt kvalificerade kontaktpersoner bör därför vara bred.
Förutom tjänstemän inom socialtjänsten bör rekrytering kunna ske inom
exempelvis polisen, skolan, ideella organisationer, kyrkliga samfund och
idrottsrörelsen. I princip är det bara de som arbetar professionellt med
ungdomar med kriminellt beteende som har nödvändig kompetens och
erfarenhet att vara särskilt kvalificerade kontaktpersoner.301 Kontaktpersonerna behöver dessutom ha kunskap om vilka resurser samhället har att
erbjuda de barn och unga som de är kontaktpersoner för.302
Socialnämnden bör303 säkerställa att den som utses till en särskilt kvalificerad kontaktperson har den kompetens som behövs för uppdraget
och i övrigt är lämplig utifrån uppdragets innehåll och svårighetsgrad.
Den personliga lämpligheten och engagemanget för uppdraget är viktigt.
Den unge måste känna förtroende för kontaktpersonen. Det är viktigt att
den unges uppfattning om vem som är lämplig vägs in (3 kap. 5 § andra
stycket SoL).
Rekrytering
För att utföra socialnämndens uppgifter ska det finnas personal med
lämplig utbildning och erfarenhet (3 kap. 3 § SoL). Socialnämnden bör304
därför utarbeta rutiner för rekryteringen av särskilt kvalificerade kontaktpersoner. Det behöver finnas tydliga krav på vilken kompetens som de
sökande ska ha i form av utbildning och erfarenhet utifrån de arbetsuppgifter de ska utföra.305 Det kan vidare gälla bl.a. sådant som språk och
kulturkompetens och möjligheter att kunna arbeta på flexibla tider, som
t.ex. kvällar och helger.
Socialnämnden bör306 innan den utser en särskilt kvalificerad kontaktProp. 2005/06:165 s. 98
Prop. 2005/06:165 s. 100
302
Prop. 2005/06:165 s. 101
303
SOSFS 2008:30
304
SOSFS 2008:30
305
Socialstyrelsen (2008) God kvalitet i socialtjänsten – om ledningssystem för kvalitet i verksamhet
enligt SoL, LVU, LVM och LSS
306
SOSFS 2008:30
300
301
116
10. Särskilt kvalificerad kontaktperson
person begära att han eller hon uppvisar ett utdrag från Rikspolisstyrelsens belastningsregister. De uppgifter som eventuellt kommer fram där
måste bedömas utifrån hur långt tillbaka i tiden noteringarna ligger och
vad de avser. Det finns en särskild blankett för begäran om registerutdrag
som kan beställas från Rikspolisstyrelsen www.polisen.se.
Nämnden bör307 vidare, efter det att ett samtycke hämtats in från den
som är tilltänkt för uppdraget, begära uppgifter från socialtjänstens register och kontakta eventuella referenspersoner. Uppgifter från socialtjänstens register kan enbart hämtas in inom den utredande socialförvaltningen, medan det i regel inte är möjligt att hämta in uppgifter ur en annan
socialnämnds register. Om den tilltänkte kontaktpersonen nyligen har
flyttat till den handläggande kommunen kan det därför vara lämpligt att
han eller hon kommer in med utdrag ur socialtjänstens register från tidigare hemkommuner. Det är vidare lämpligt att den tilltänkta kontaktpersonen intervjuas om bakgrund och kompetens, värderingar, inställningar
till normbrytande beteenden och bruk av droger.
Det finns flera olika sätt att rekrytera kontaktpersoner. Ett sätt att få
”rätt” personer med nödvändig kompetens kan vara att socialnämnden
anställer dessa personer. Nämnden kan också rekrytera en bas av lämpliga personer som vill åta sig ett uppdrag att vara särskilt kvalificerad
kontaktperson och sedan matcha en lämplig kontaktperson med den unge.
Nämnden kan även i sin rekrytering vända sig till en viss målgrupp, t.ex.
organisationer, ideella föreningar eller arbetsplatser för att få förslag på
lämpliga personer. Det kan också vara aktuellt att rekrytera en kontaktperson till en viss ungdom ur den unges eget nätverk om det bedöms
lämpligt.
Handledning och fortbildning
Det är av stor vikt att de kvalificerade kontaktpersonerna får kvalificerad
utbildning och handledning i sitt arbete. Även om det i en del fall kan vara
tillräckligt att kontaktpersonen t.ex. har en regelbunden kontakt med sin
socialsekreterare för rådgivning, krävs det ofta en större stödinsats i form
av såväl rådgivning som handledning för att uppdraget ska kunna utföras
på bästa sätt.
Socialnämnden bör308 säkerställa att de särskilt kvalificerade kontaktpersoner får kontinuerligt stöd och kontinuerlig handledning i sitt arbete.
Ett sätt är att ordna lokala eller regionala fortbildningsträffar där kontaktpersonerna får tillfälle att träffa andra kontaktpersoner för diskussioner
307
308
SOSFS 2008:30
SOSFS 2008:30
117
10. Särskilt kvalificerad kontaktperson och erfarenhetsutbyte. Mer erfarna kontaktpersoner kan då vara ett stöd
och fungera som mentorer för dem som är nya.
Sekretess
En person som har ett uppdrag att vara särskilt kvalificerad kontaktperson
omfattas av socialtjänstsekretessen i 7 kap. 4 § SekrL.
Uppdraget
Uppdraget bör309 vara skriftligt och tydligt. Uppdraget bör formuleras så
att det bl.a. framgår
•
•
•
•
•
vad syftet med uppdraget är
var och hur ofta kontaktpersonen ska träffa den unge
vad kontaktpersonen ska vara uppmärksam på
vilka förhållningsregler som ska gälla i kontakten mellan den unge,
kontaktpersonen och nämnden
när och hur uppdraget ska redovisas till nämnden.
Socialnämnden bör310 klargöra uppdraget för den unge och informera om
de instruktioner som nämnden har givit till den särskilt kvalificerade kontaktpersonen. Nämnden bör vidare, med beaktande av bestämmelserna i
sekretesslagen, lämna motsvarande information till vårdnadshavaren eller annan som svarar för den unges vård och fostran.
Det är viktigt att nämnden utser en kontaktperson som har möjlighet att
fullfölja uppdraget under hela den tid som är planerad, för att förhindra att
byte av kontaktperson behöver göras.
Ett uppföljande samtal
Socialnämnden bör,311 som en av de åtgärder som följer av 5 kap. 1 § SoL,
i anslutning till att den särskilt kvalificerade kontaktpersonens uppdrag
avslutas erbjuda den unge ett uppföljande samtal.
Syftet med ett sådant samtal kan bl.a. vara att se hur det går för den
unge, vad han eller hon tyckt om insatsen, om insatsen kunde ha utformats på något annat sätt och vad den unge anser sig ha fått för stöd av
den. Om vårdnadshavaren ska var med vid ett sådant möte får bedömas
från fall till fall.
SOSFS 2008:30
SOSFS 2008:30
311
SOSFS 2008:30
309
310
118
11. Socialnämndens underrättelseskyldighet till åklagarmyndigheten
För att ungdomsvård och ungdomstjänst ska vara trovärdiga påföljder är
det viktigt att uppföljningen av vad som sker med den unge efter domen
fungerar tillfredsställande. De beslutade åtgärder ska genomföras eller
ersättas av andra reaktioner på brottet. Det gäller såväl vid misskötsamhet
från den unges sida som vid hinder för verkställighet av andra skäl.
Socialnämnden är skyldig att underrätta åklagarmyndigheten om det
kan antas att det finns förutsättningar för åklagare att meddela varning
enligt 30 b § LUL eller för domstol att meddela varning eller undanröja
en dom om ungdomsvård eller ungdomstjänst enligt 32 kap. 4 § BrB (12
kap. 8 § SoL). Det gäller både ungdomstjänst som fristående påföljd och
ungdomstjänst i förening med ungdomsvård.312
Se vidare avsnittet Varning eller undanröjande av påföljd.
Socialnämndens underrättelseskyldighet ska harmoniera med bestämmelserna om reaktioner vid misskötsamhet eller andra hinder för verkställighet.313 Det innebär att socialnämnden endast bör underrätta åklagarmyndigheten när det finns förutsättningar för åklagaren att vidta någon
åtgärd, alltså om den unge i väsentlig grad bryter mot föreskrifter eller
mot en dom om ungdomstjänst eller när vården eller åtgärderna i väsentlig grad avviker från det som har planerats.314
Socialnämnden bör315 säkerställa att det finns rutiner för i vilka fall
nämnden enligt 12 kap. 8 § SoL ska underrätta åklagarmyndigheten, om
någon som dömts till ungdomsvård eller ungdomstjänst under verkställigheten i väsentlig grad underlåter att göra vad som åligger honom eller
henne eller om det av andra skäl föreligger hinder för verkställighet.
En underrättelse bör316 vara skriftlig och bör innehålla de uppgifter som
är nödvändiga för att åklagaren ska kunna ta ställning till vilka åtgärder
som kan vidtas med stöd av 30 b § LUL eller 32 kap. 4 § BrB.
Det är lämpligt att det av underrättelsen framgår vilka åtgärder socialnämnden har vidtagit för att verkställa ungdomstjänsten eller ungdomsvården samt nämndens uppfattning om huruvida en varning kan vara
Prop. 2005/06:165 s. 147
Prop. 2005/06: 165 s. 93
314
Prop. 2005/06:165 s. 92 f
315
SOSFS 2008:30
316
SOSFS 2008:30
312
313
119
11. Socialnämndens underrättelse- skyldighet till åklagarmyndigheten tillräcklig åtgärd eller om påföljden bör undanröjas av domstolen. När
socialnämnden ger förslag till annan vård eller behandling alternativt förändringar av gällande vårdplan är det lämpligt att nämnden bifogar ett
nytt ungdomskontrakt eller en ny vårdplan.
Frågor om underrättelseskyldigheten kan lämpligen diskuteras i den
lokala samverkansgruppen, se vidare kapitlet Samverkan.
Det är viktigt att skilja på socialnämndens hantering av misskötsamhet
eller andra hinder för verkställighet och åklagarens eller rättens handläggning och ansvar av frågan. Socialnämnden har ansvar för att följa
upp att den unge på ett tillfredställande sätt uppfyller de krav som följer
av domen. För att undvika misslyckanden är det viktigt att den unge förstår hur viktigt det är att följa de krav som följer av domen på ungdomsvård eller ungdomstjänst.317 Vid misskötsamhet måste nämnden reagera
snabbt, men har trots det ett visst handlingsutrymme innan den måste
underrätta åklagarmyndigheten. Nämnden kan t.ex. justera en arbetsplan
för ungdomstjänst eller av en genomförandeplan vid ungdomsvård kan
t.ex. göras utan att frågan prövas av åklagare eller domstol.318
Den unges misskötsamhet
Reglerna om reaktioner vid misskötsamhet gäller både vid ungdomsvård
med ungdomskontrakt och vid ungdomstjänst. De gäller således påföljder
som förutsätter att den unge samtycker. Det bör emellertid understrykas
att det alltid bör krävas att misskötsamheten är av allvarligt slag319 för att
nämnden ska behöva underrätta åklagarmyndigheten. Den ska också vara
relaterad till vad den unge ska göra enligt påföljden. För att den unges
agerande ska räknas som allvarlig misskötsamhet av ett ungdomskontrakt
måste underlåtenheten eller handlingen kunna knytas till föreskrifterna i
ungdomskontraktet. Om misskötsamheten gäller ungdomstjänst ska den
kunna knytas till vad den unge ska genomföra i sin ungdomstjänst.
Sådana fall kan t.ex. vara320 att den unge
• vid upprepade tillfällen uteblir från arbetspass utan godtagbara skäl
• begår brott på arbetsplatsen
• utan godtagbara skäl vägrar att medverka i någon av de beslutade
insatserna enligt ungdomskontraktet.
Prop. 2005/06:165 s. 93
Prop. 2005/06:165 s. 89
319
Prop. 2005/06:165 s. 88
320
SOSFS 2008:30
317
318
120
11. Socialnämndens underrättelse- skyldighet till åklagarmyndigheten
Ytterligare andra skäl kan vara att den unge är påverkad av alkohol eller andra droger på ungdomstjänstplatsen eller är helt passiv.
Om den unge begår nya brott utanför arbetsplatsen så är det visserligen en allvarlig misskötsamhet, men det är oftast inte att bedöma som
misskötsamhet av den pågående påföljden. Ett brott på arbetsplatsen kan
däremot utgöra en sådan misskötsamhet av ungdomstjänsten att en underrättelse bör göras. Ett nytt brott under pågående ungdomsvård kan i vissa
fall anses innebära en överträdelse av ungdomskontraktet, t.ex. om det i
kontraktet skrivits in att den unge ska vara drogfri.
Andra hinder för verkställighet
Reglerna om undanröjande av påföljd gäller även vid andra hinder för
verkställigheten, inte bara vid misskötsamhet. Andra hinder gäller vid
såväl ungdomsvård med ungdomskontrakt eller vårdplan som ungdomstjänst. Hindret kan bero antingen på den unge eller på socialnämnden. Det
kan avse situationer som att den unge drabbas av en skada som gör att han
eller hon inte inom rimlig tid kan genomföra de planerade vårdinsatserna
eller den utdömda ungdomstjänsten. Ett annat exempel är att de beslutade
insatserna inte längre står till buds eller att de kan genomföras först efter
lång tid. Det kan också vara att den planerade vården uteblir eller får ett
helt annat innehåll på grund av att socialnämnden ändrat uppfattning om
vilka insatser som är de mest lämpliga för den unge. Vidare kan bestämmelsen vara tillämplig om den unge döms till ett längre frihetsberövande
för ett annat brott eller av andra skäl under lång tid är förhindrad att genomföra ungdomstjänsten. Det ska dock röra sig om långvariga hinder
för verkställigheten.321
Varning eller undanröjande av påföljd
Åklagarens möjlighet att meddela varning
Det är åklagaren som tar ställning till om talan om undanröjande av påföljd ska föras vid domstol eller inte. Åklagaren kan besluta om varning
om han eller hon bedömer att det är en tillräcklig åtgärd för att påföljden
ska kunna genomföras (30 b § första stycket LUL). Så kan t.ex. vara fallet om en varning förväntas leda till att den unge följer föreskriften vid
ungdomsvård att följa ett ungdomskontrakt samtidigt som ungdomsvård
alltjämt är den lämpligaste påföljden och det inte finns något behov av
att förändra ungdomskontraktet.322 Det kan även gälla när den unge har
misskött sin ungdomstjänst men förklarar sig villig att i fortsättningen
321
322
Prop. 2005/06:165 s. 135
Prop. 2005/06:165 s. 134
121
11. Socialnämndens underrättelse- skyldighet till åklagarmyndigheten uppfylla de krav som gäller.323 En varning förutsätter således att den unge
förklarar sig vara villig att följa föreskrifterna i ungdomskontraktet eller
genomföra ungdomstjänsten.
Varning kan dock inte meddelas om ungdomsvården eller ungdomstjänsten inte kan verkställas beroende på andra orsaker än den unges misskötsamhet.324
Personligt sammanträffande för att tilldela varning
Åklagaren ska så snart det kan ske meddela den unge varningen vid ett
personligt sammanträffande. Till sammanträffandet ska kallas den unges
vårdnadshavare eller annan som svarar för den unges vård och fostran
samt annan som har en fostrande roll i förhållande till den unge. Det gäller om det inte finns hinder eller andra särskilda skäl mot det. Även företrädare för socialtjänsten bör ges tillfälle att närvara. Kan ett personligt
sammanträffande inte komma till stånd, ska den unge underrättas skriftligt om beslutet (30 b § andra stycket LUL).
Vid sammanträffandet har den unge en möjlighet att redovisa sin inställning till de uppgifter som socialnämnden har lämnat om hans eller
hennes bristande skötsamhet. Socialnämndens underrättelse utgör i och
för sig oftast ett tillräckligt underlag för åklagaren att ta ställning om varning är en tillräcklig åtgärd. Det kan dock ha ett pedagogiskt värde om
någon från socialtjänsten är närvarande, då det gör kopplingen mellan
brott, påföljd och socialtjänstens roll tydligare för den unge.
Vid sammanträffandet ska åklagaren särskilt förklara innebörden av
beslutet och klargöra vad följderna kan bli vid fortsatt misskötsamhet (30
b § tredje stycket LUL).
Rättens prövning av undanröjande av påföljd
Om det inte är aktuellt att besluta om varning ska åklagaren i stället väcka
talan om att påföljden ska undanröjas (32 kap. 4 § BrB).
Frågan om undanröjande tas upp till prövning av domstol efter ansökan av åklagare. Behörig domstol är den tingsrätt som först dömt i målet
(38 kap. 2 § BrB).
Rätten får undanröja en påföljd, dock inte böter, och döma ut en ny
påföljd, om den unge i väsentlig grad har underlåtit att göra vad som åligger honom eller henne enligt en föreskrift vid ungdomsvård eller en dom
på ungdomstjänst. Rätten kan i stället för att undanröja domen meddela
den dömde en varning om det är en tillräcklig åtgärd (32 kap. 4 § första
323
324
Prop. 2005/06:165 s. 134
Prop. 2005/06:165 s. 90
122
11. Socialnämndens underrättelse- skyldighet till åklagarmyndigheten
stycket BrB). Varning kan bara meddelas när en ungdomsvård eller en
ungdomstjänst inte verkställs på grund av misskötsamhet från den unges
sida.325
Ett undanröjande ska emellertid inte komma ifråga vid alla avvikelser,
utan endast allvarlig misskötsamhet ska leda till en så ingripande reaktion
som undanröjande. Vid mindre allvarlig misskötsamhet får andra åtgärder
vidtas.326 Som exempel kan nämnas samtal med den unge och hans eller hennes vårdnadshavare, mindre justeringar i ungdomskontraktet eller
varning.
Undanröjande av en dom om ungdomsvård kan även bli aktuellt om
ungdomsvården inte kommer till stånd eller i väsentlig grad avviker från
det som planerats. Detsamma gäller om en dom på ungdomstjänst inte
kan verkställas inom skälig tid (32 kap. 4 § andra stycket BrB).
Vid ett undanröjande kan rätten döma ut en ny ungdomsvård enligt ett
nytt ungdomskontrakt eller en vårdplan eller bestämma annan påföljd (32
kap. 4 § andra stycket BrB).
Det kan således förekomma situationer där en ungdomsvård beslutas
på nytt trots den unges misskötsamhet eller ändrade förhållanden. Om
socialnämnden finner att annan vård eller åtgärd bör och kan beredas den
unge kan domstolen undanröja en ungdomsvård och bestämma ny påföljd
för brottet, t.ex. ny ungdomsvård med föreskrift om att den unge ska genomgå en annorlunda utformad vård enligt nytt ungdomskontrakt.327
Rätten ska underrätta vårdnadshavare eller annan som ansvarar för den
unges fostran om tidpunkten för förhandlingen. Även socialnämnden ska
underrättas om tidpunkten. Om det inte möter synnerliga hinder ska beslutet avkunnas vid förhandlingen (30 a § LUL).
Vid en tingsrättsförhandling om undanröjande av påföljd ska som regel
offentlig försvarare förordnas för den unge (24 § LUL). Även för unga
över 18 år men under 21 år förordnas offentlig försvarare i stor utsträckning i dessa fall (21 kap. 3 § a punkt 1 RB).
Ny påföljd
Med ny påföljd menas en påföljd som i något avseende skiljer sig från
den tidigare påföljden.328 Det kan således vara en ny ungdomsvård med
ett annorlunda utformat ungdomskontrakt. Vid misskötsamhet av en ungdomsvård som inte är förenad med en tilläggspåföljd är det t.ex. möjligt
Prop. 2005/06:165 s. 90
Prop. 2005/06:165 s. 134
327
Prop. 2005/06:165 s. 87
328
Prop. 2005/06:165 s. 134
325
326
123
11. Socialnämndens underrättelse- skyldighet till åklagarmyndigheten att ändra ungdomskontraktet, att ersätta ungdomskontraktet med en vårdplan enligt LVU eller att lägga till ungdomstjänst eller böter som tilläggspåföljd. Vid misskötsamhet av ungdomstjänst kan en ny påföljd innebära
ungdomsvård med ungdomskontrakt eller vårdplan. Det är också möjligt
att meddela en helt annan påföljd, t.ex. skyddstillsyn.
Om den unge tidigare har dömts till ungdomsvård i förening med ungdomstjänst är det inte möjligt att undanröja endast ungdomstjänsten utan
båda påföljderna måste alltid undanröjas. Det gäller även om misskötsamheten endast gällt den ena av påföljden. Böter som har dömts ut som
tilläggspåföljd kan dock inte undanröjas.
Om rätten beslutar om undanröjande ska den, när den nya påföljden
bestäms, ta skälig hänsyn till vad den unge undergått till följd av den undanröjda påföljden (32 kap. 4 § tredje stycket BrB).
124
12. Medling med anledning av brott
Kommunen har ansvar för att erbjuda medling enligt lagen (2002:445)
om medling med anledning av brott, medlingslagen, när ett brott har begåtts av någon som är under 21 år (5 kap. 1 c § SoL). Det är den kommun
som har ansvaret för den unge enligt socialtjänstlagen som har ansvar för
att den unge erbjuds delta i medling.329 Det är även denna kommun som
svarar för kostnader för medlingen. Det kan t.ex. gälla arvode till medlaren, resor för gärningsmannen eller brottsoffret eller andra kostnader som
kan uppstå i samband med medlingen. I små kommuner kan det vara en
fördel att samarbeta kommuner emellan. Att ett sådant samarbete är möjligt framgår av 2 kap. 5 § SoL.
Närmare information om medling finns att läsa i Brottsförebyggande
rådets, (Brå), handbok Medling vid brott. Där står hur medling kan organiseras, vilken roll polis, socialtjänst och åklagare har i medlingsprocessen, medlarens roll, hur parterna förbereds inför en medling, exempel på
hur en medling kan gå till m.m.
Frågor kring medling kan även diskuteras i den lokala samverkansgruppen, se kapitlet Samverkan.
I lagtexten benämns den som blivit föremål för målsäganden. I denna
handbok benämns målsäganden ”brottsoffer”, även vid brott mot juridiska personer.
Medlingsverksamheten enligt medlingslagen står under Socialstyrelsens och länsstyrelsens tillsyn (13 kap. 1 och 2 §§ SoL).
I denna handbok behandlas endast medling med anledning av brott.
Medling t.ex. mellan elever i skolan eller medling i familjerättsärenden
tas inte upp.
Medlingslagen
Med medling enligt medlingslagen lag avses medling som anordnas av
staten eller av en kommun med anledning av brott (1 §). Huvuddragen i
medlingslagen, som har karaktär av en ramlag, är följande:
• en gärningsman och en målsägande möts inför en medlare för att tala
om brottet och följderna av detta (2 §)
• medling ska ske i båda parters intresse (3 §)
• medling ska minska de negativa följderna av brottet (3 §)
329
Prop. 2005/06:165 s. 147
125
12. Medling med anledning av brott • syftet med medling är att gärningsmannen ska få ökad insikt om brott­
ets konsekvenser och att målsäganden ges möjlighet att bearbeta sina
upplevelser (3 §)
• medlaren ska vara en kompetent, rättrådig och opartisk person (4 §)
• medling ska vara frivillig för både gärningsman och målsäganden
(5 §)
• gärningen ska vara polisanmäld (5 §)
• gärningsmannen ska ha erkänt gärningen eller delaktighet i denna
(5 §)
• medling får endast ske om det är lämpligt med hänsyn till samtliga
omständigheter (5 §)
• medlingsförfarandet ska genomföras skyndsamt (6 §)
• medlingsmöte kan utmynna i ett avtal (10 §).
Vad är medling?
Medling innebär att en gärningsman och ett brottsoffer möts tillsammans
med en opartisk medlare med anledning av ett brott för att tala om brottet
och följderna av detta (2 och 4 §§). Med gärningsman avses den som har
utfört eller varit delaktig i den polisanmälda handlingen. Med brottsoffer
avses den som har utsatts för brottet eller som har lidit skada av brottet,
oavsett om det är en fysisk eller en juridisk person.330 Medling är ingen
straffrättslig påföljd, men gärningsmannens inställning till att delta i medling kan inverka på åklagarens bedömning av om åtalsunderlåtelse ska
meddelas eller inte.331
Ett väl fungerande samarbete mellan medlare, socialtjänst, polis och
åklagare är av avgörande betydelse för att medlingsverksamheten ska
fungera och att medlingsmötet blir till något positivt för såväl gärningsman som brottsoffer.332 Det är vidare av stort värde att medlingsverksamheten samarbetar med brottsoffersjourerna eftersom det kan finnas
behov av stödpersoner för brottsoffer därifrån. Det är även värdefullt att
medlingsverksamheten har kontakt med andra lokala verksamheter och
ideella organisationer som är engagerade i brottsofferfrågor eller i frågor
kring t.ex. ungdomskriminalitet.333
Prop. 2001/02:16 s. 54
Prop. 2005/06:165 s. 109
332
Prop. 2001/02:126 s. 45
333
Prop. 2001/02:126 s. 53
330
331
126
12. Medling med anledning av brott
Förutsättningar för medling
Ett medlingsförfarande bygger på att både gärningsman och brottsoffer
medverkar frivilligt och att det ligger i bådas intresse att delta. Brottet ska
vara anmält till polisen och gärningsmannen ska ha erkänt gärningen eller
delaktighet i den. Medling får endast ske om det framstår som lämpligt
med hänsyn till samtliga omständigheter (5 § medlingslagen).
Medlingen ska vidare enligt 3 § medlingslagen syfta till att
• gärningsmannen får ökad insikt om brottets konsekvenser
• brottsoffret ges möjlighet att bearbeta sina upplevelser av brottet.
Det är viktigt att varken gärningsman eller brottsoffer utsätts för påtryckningar eller på annat sätt känner sig tvingade att delta i ett medlingsförfarande.334 Eftersom medling bygger på frivillighet kan ett medlingsförfarande avbrytas när som helst under medlingen på begäran av någon av
parterna.
Det är också viktigt att båda parter får tillfälle att få komma till tals under medlingsmötet och föra fram sina synpunkter om hur de har upplevt
den aktuella situationen. Det är medlarens ansvar att se till att båda parter får lika mycket utrymme och att ingen av parterna utsätter den andre
för kränkningar. Om medlingen inte uppfyller de kraven får medlaren ta
ställning till om medlingen ska avbrytas.
En undersökning gjord av Brå335 har visat att medling kan ha en positiv inverkan på både gärningsman och offer. Undersökningen visar att
gärningsmannen genom medling har fått ökad insikt om konsekvenserna
av sina brott och att de efter medlingen har haft en mindre konfliktfylld
inställning till brottsoffret. Undersökningen visar också att medling i de
flesta fall kan vara positivt för brottsoffret, särskilt då offret är en privatperson.
Den unge gärningsmannen kan genom att konfronteras med följderna
av sitt brott komma till insikt om vad brottet inneburit för den drabbade.
Detta kan leda till att han eller hon avhåller sig från brott i framtiden. För
brottsoffrets del kan ett möte med gärningsmannen vara ett sätt att bearbeta händelsen och lägga den bakom sig.
Medling bör främst komma i fråga för förstagångsbrottslingar, men bör
även kunna vara aktuell för personer som återfallit.336 Om brottsoffret vill
att medling ska genomföras kan detta vara ett skäl att låta den unge delta i
medling, trots att det annars hade varit tveksamt. Det är viktigt att det görs
Prop. 2001/02:126 s. 55
Prop. 2001/02:126 s. 35
336
Prop. 2001/02:126 s. 41
334
335
127
12. Medling med anledning av brott en individuell bedömning i varje enskilt fall.337 Det faller på medlaren att
avgöra lämpligheten.
Åldersgränser
Kommunen är skyldig att erbjuda medling när ett brott har begåtts av någon som inte har fyllt 21 år (5 kap. 1 c § SoL). Det finns dock inte några
hinder för att kommunen även anordnar medling för dem som är äldre än
21 år.338
Även om den som är under 15 år inte är straffmyndig kan det många
gånger vara bra för honom eller henne att se konsekvenserna av sitt handlande. Den unge måste dock ha uppnått en tillräcklig ålder och mognad
för att kunna förstå medlingsförfarandet.339
Om gärningsmannen är under 12 år får dock medling ske endast om det
finns synnerliga skäl (5 § medlingslagen). Sådana skäl kan vara att även
brottsoffret är ett barn.340
Eftersom medling förutsätter att gärningsmannen har erkänt brottet eller delaktighet i det kan ett brott som ett barn under 15 år misstänks ha
begått behöva utredas av polisen (31 § första stycket 1 LUL).
Om barnet inte har fyllt 12 år krävs synnerliga skäl för att polisen ska
inleda en sådan utredning (31 § andra stycket LUL).
Se vidare kapitlet Barn under 15 år som misstänks ha begått brott.
Det finns inte några åldersgränser för brottsoffret angivet, men naturligtvis bör även han eller hon ha uppnått en tillräcklig ålder och mognad för att det ska vara lämpligt med medling. Detta gäller barn såväl
över som under 15 år. Av avgörande betydelse är också vårdnadshavarens inställning.341 Detta gäller såväl brottsoffrets som gärningsmannens
vårdnadshavare. Detta måste beaktas vid bedömningen av om medling är
lämpligt i det enskilda fallet.342
Ytterst faller det på medlaren att avgöra om det är lämpligt med medling.
Behövs samtycke från vårdnadshavaren?
Om gärningsmannen inte har fyllt 18 år, bör343 socialnämnden informera
vårdnadshavaren om att den unge har tillfrågats om huruvida någon från
Prop. 2001/02:126 s. 41
Prop. 2001/02:126 s. 37, prop. 2005/06:165 s. 106
339
Prop. 2001/02:129 s. 55
340
Prop. 2001/02:126 s.55
341
Prop. 2001/02:129 s. 55
342
Prop. 2001/02:126 s. 38
343
SOSFS 2008:30
337
338
128
12. Medling med anledning av brott
medlingsverksamheten får kontakta honom eller henne. Om brottsoffret
inte har fyllt 18 år, bör344 socialnämnden informera vårdnadshavaren om
att brottsoffret har tillfrågats om huruvida någon från medlingsverksamheten får kontakta honom eller henne.
Något krav på samtycke från vårdnadshavaren till att barnet eller den
unge deltar i medling har inte ställts upp i lag eller i förarbeten. Vårdnadshavarens rätt och skyldighet att bestämma över en underårigs personliga
angelägenheter (6 kap. 11 § FB) förutsätter dock att vårdnadshavaren har
insyn i barnets angelägenheter. Rätten att bestämma tunnas dock ut ju
äldre barnet blir. Lämpligheten av om ett barn eller en ungdom deltar i
medling, får därför ytterst avgöras av medlaren. Om medlaren anser att
barnet eller den unge är mogen och har insikt i vad ett medlingsförfarande
innebär, krävs det inte något krav på vårdnadshavarens samtycke. Det är
barnets eller den unges uttryckliga vilja att delta som är avgörande. Detta
gäller såväl gärningsman som brottsoffer.
Medlingens ställning i rättsprocessen
Lagstiftningen om medling innebär att
• åklagarens frist att fatta beslut i åtalsfrågan på sex veckor får överskridas om det är nödvändigt för att den misstänkte ska kunna delta i
medling
• åklagarens möjlighet att överskrida tidsfristen för beslut i åtalsfrågan
när den misstänkte ska delta i medling bör göra det möjligt för rätts­
väsendet att beakta medling i större utsträckning
• det är angeläget att medling i så stor utsträckning som möjligt tidsmässigt förläggs så att den kan ingå i åklagarens beslutsunderlag
• medling kan ingå i ett ungdomskontrakt
• medling är inte någon påföljd, men kan och bör i skälig omfattning
beaktas vid val av påföljd och vid straffmätning.
När ska medling genomföras?
Medling kan i princip äga rum i alla stadier av rättsprocessen. Allmänt
sett gäller att samhällets reaktion mot unga lagöverträdare bör komma så
snart som möjligt efter brottet. Det är därför i många fall mest ändamålsenligt att medling sker så snart som möjligt efter brottet.345
Medling kan äga rum redan innan åtal har väckts eller dom har meddelats. Brottsoffret kan emellertid behöva betänketid för att avgöra om han
344
345
SOSFS 2008:30
Prop. 2001/01:126 s. 44
129
12. Medling med anledning av brott eller hon vill medverka vid ett medlingsförfarande, särskilt vid mer allvarliga och integritetskränkande brott. Vid lindrigare brott av inte allt för
integritetskränkande natur bör det dock ofta vara en fördel att medlingen
sker i nära anslutning till brottet.346 Det är också angeläget att medlingen,
om möjligt, förläggs tidsmässigt så att den om möjligt kan ingå i åklagarens beslutsunderlag.
Det är viktigt att komma ihåg att brottsoffret normalt inte har och inte
heller bör ha något inflytande över rättsprocessen och att det alltjämt är
det allmänna ensamt som svarar för samhällets reaktioner på brott.347
Medlaren ska samråda med
1. förundersökningsledaren om medling är tänkt att äga rum innan
förundersökningen har avslutats
2. åklagaren om medlingen är tänkt att äga rum innan det finns en
lagakraftvunnen dom (6 § medlingslagen).
Hur detta samråd ska gå till löses lämpligen av de enskilda medlingsverksamheterna tillsammans med polis och åklagare. En formlös kontakt per
telefon torde i de flesta fall räcka. Eftersom det är viktigt att medlingsförfarandet genomförs skyndsamt är det angeläget att samrådsförfarandet
organiseras så att någon onödig tidsutdräkt som regel inte uppstår.348 Hur
samrådsförfarandet ska gå till kan lämpligen diskuteras i den lokala samverkansgruppen.
Se mer om samverkansgruppen i kapitlet Samverkan.
Oavsett när i processen medlingen äger rum är det viktigt att själva
medlingsförfarandet sker skyndsamt (6 § medlingslagen). Vid vissa fall,
t.ex. vid mer allvarliga och integritetskränkande brott kan brottsoffret
dock behöva tid för att kunna avgöra om han eller hon vill delta i medling
och vara motiverad att möta gärningsmannen. I dessa fall kan till och med
syftet med medling förfelas eller riskera att inte uppnås om medling sker
endast en kort tid efter det att brottet uppdagats.349
Det kan finnas skäl till att avvakta med medling även i de fall förundersökningen är har avslutats men målet ännu inte är avgjort t.ex. på grund
av parternas relation till varandra.
Är alla brott lämpliga för medling?
Inget brott som är polisanmält och erkänt är uteslutet från medling om
medling bedöms vara lämpligt i det enskilda fallet. Medling bör kunna
ske vid såväl allvarliga som mindre allvarliga brott och vid brott mot såProp. 2001/02:126 s. 44
Prop. 2001/02:126 s. 45
348
Prop. 2001/02:126 s. 56
349
Prop. 2001/02:126 s. 44
346
347
130
12. Medling med anledning av brott
väl fysiska som juridiska personer. Om medlingsverksamheten har behov
av att prioritera ärenden bör brott som en privatperson har drabbats av
ha företräde. Detta eftersom det är vid dessa brott som de mest positiva
effekterna av medling har visat sig för både gärningsman och brottsoffer.350
Vid vissa brottstyper kan dock medling vara direkt olämpligt. Det gäller i första hand sexualbrott i allmänhet, men även våldsbrott riktade mot
anhöriga, t.ex. våld mot kvinnor i nära relationer. Redan ett erbjudande
att delta i medling kan i vissa fall innebära en ytterligare kränkning för
brottsoffret. Vid vissa allvarliga och integritetskränkande brott kan det
därför ibland finnas skäl att avstå från att kontakta brottsoffret och erbjuda medling, om inte offret självt uttryck önskemål eller på annat sätt tagit
initiativ till medling. Försiktighetsskäl talar alltså starkt emot att medling
anordnas vid sexualbrott, men det är i lag inte helt uteslutet att medling
kan förekomma i sådana fall.351
Det måste alltså göras mycket noggranna överväganden innan frågan
om medling tas upp med brottsoffret i dessa fall. Frågan ställer mycket
höga krav på medlarens omdöme och kompetens i denna typ av medlingar.352 Det är också viktigt att den som utsatts för denna typ av brott
får tid på sig att tänka över sitt ställningstagande och det kan även krävas
flera förmöten.
Det är även viktigt att medlaren särskilt uppmärksammar att de som
har utsatts för t.ex. våldsbrott kan behöva ytterligare stöd och hjälp från
socialtjänstens sida (5 kap. 11 § SoL).
Det kan finnas ytterligare fall där det, trots att gärningsmannen erkänt
gärningen, inte är lämpligt att denne träffar brottsoffret. Detta gäller t.ex.
• brott mot mycket unga brottsoffer
• mycket komplicerade brottsutredningar med flera gärningsmän som
har större eller mindre del i aktuella brott
• att polisutredningen är i ett känsligt läge
• på grund av parternas relation till varandra i det kan fall när förundersökningen har avslutats men målet ännu inte är avgjort.353
Vid s.k. brottsofferslösa brott, t.ex. narkotikabrott, är medling inte möjligt.354
Prop. 2001/02:126 s. 40
Prop. 2001/02:126 s. 40 ff
352
Prop. 2001/02:126 s. 40
353
Prop. 2001/02:126 s. 45
354
Prop. 2001/02:126 s. 40
350
351
131
12. Medling med anledning av brott Vem initierar medling?
Såväl polisen, kriminalvården, åklagaren, domstolen och socialtjänsten
som andra kan fråga den unge om han eller hon samtycker till att någon från medlingsverksamheten får ta kontakt. Då en gärningsman kan
behöva viss betänketid för att ta ställning, kan en förfrågan ställas flera
vid olika tillfällen. Det är dock viktigt att poängtera att det är medlarens
uppgift att informera om syftet med medling och vad en medling innebär
(7 § medlingslagen).
Ett lämpligt sätt att ge en initial information om medlingsverksamheten är att lämna gärningsmannen och brottsoffret en kortfattad informationsbroschyr, som beskriver medling och dess syfte.
Se vidare om tillvägagångssättet i Brås handbok om medling.
Polisen
När polisen inleder en förundersökning mot någon som har fyllt 15 år men
inte 21 år och den misstänkte erkänner det aktuella brottet eller delaktighet i detta, ska den unge alltid tillfrågas om han eller hon vill bli kontaktad av medlingsverksamheten. Detsamma gäller om ett förhör hålls med
en misstänkt gärningsman som är under 15 år.355 Detta bör ske i samband
med att den unge får underrättelse om misstanke om brottet.
Om gärningsmannen är under 15 år bör han eller hon tillfrågas vid det
första förhöret eller vid annat lämpligt tillfälle.356
Om någon från socialtjänstens utredande enhet är med vid ett polisförhör enligt 7 § LUL kan denne fråga den unge om någon från medlingsverksamheten får ta kontakt. På så sätt kan både den unge och dennes
vårdnadshavare, som normalt också är närvarande vid förhöret, tidigt få
information om att medling finns och samtidigt få en möjlighet att ställa
frågor.
Socialnämnden
Om det inte redan av en underrättelse enligt 6 § eller en begäran om
yttrande enligt 11 § LUL eller på annat sätt framgår att den unge har
tillfrågats om huruvida han eller hon samtycker till att bli kontaktad av
någon från medlingsverksamheten, bör357 socialnämnden göra detta. Eftersom medlingsverksamheten är en självständig verksamhetsgren inom
socialnämnden råder det sekretess mellan dessa. Ett samtycke till att
medlingsverksamheten får kontaktas innebär dock att uppgifter som är
RPSFS 2008:5, FAP 483-1 4 §
RPSFS 2008:5, FAP 483-1 4 § AR
357
SOSFS 2008:30
355
356
132
12. Medling med anledning av brott
sekretesskyddade enligt 7 kap. 4 § SekrL kan lämnas ut till medlingsverksamheten med stöd av 14 kap. 4 § första stycket SekrL.
Det är angeläget att det finns rutiner för hur informationsförmedlingen
mellan socialtjänsten och medlingsverksamheten ska skötas när den unge
har samtyckt till att uppgifter lämnas till medlingsverksamheten. I Brå:s
handbok finns förslag på en ”förmedlingsblankett” som kan tjäna som
förebild.
Övriga
Kriminalvården, skolan, en brottsoffersjour, brottsoffret eller gärningsmannen själv kan naturligtvis också kontakta kommunens medlingsverksamhet.
Hur organiseras medling?
Varken i lagtext eller förarbeten nämns något om hur eller av vem medlingsverksamheten ska organiseras inom kommunen. Det framgår dock
att det anses lämpligt att medlingsverksamheten organiseras inom socialtjänsten, bl.a. med hänsyn till att medling ligger väl i linje med annan
verksamhet som socialtjänsten bedriver för ungdomar som begått brott
och att det där finns personal som har utbildning och vana att handskas
med denna typ av problem.358
Av avgörande betydelse för att en medlingsverksamhet ska kunna
fungera är att det finns ett väl fungerande samarbete mellan socialtjänst,
medlingsverksamhet, polis och åklagare. Hur samarbetet dem emellan
ska organiseras kan lämpligen diskuteras i den lokala samverkansgruppen.
Medlingsverksamheten är en självständig verksamhetsgren inom socialnämnden, vilket får konsekvenser för bl.a. sekretessfrågor och arkivering av handlingar. Se mer om detta i avsnitten Sekretess och Arkivering
av handlingar.
Medlingsmötet
Det är viktigt att vårdnadshavarna engageras för att komma tillrätta
med den unges brottslighet. Vårdnadshavare till såväl gärningsman som
brottsoffer ska ges tillfälle att vara med på medlingsmötet, om det inte
finns särskilda skäl som talar mot detta (8 § medlingslagen). Särskilda
skäl kan t.ex. vara att en vårdnadshavare på något sätt varit inblandad i
händelsen, att denne har svårt att acceptera att den unge har påtagit sig
358
Prop. 2001/02:126 s. 37
133
12. Medling med anledning av brott ansvar för en gärning eller att syftet med medlingsmötet riskerar att bli
förfelat om vårdnadshavaren deltar. Om den unge inte vill att vårdnadshavaren ska vara närvarande, är det möjligt att låta dem lämna rummet,
åtminstone tillfälligt.359 Om en vårdnadshavare deltar i mötet mot den
unges vilja kanske medling inte är lämpligt, i synnerhet om det är fråga
om barn under 15 år.360
Vårdnadshavaren kan vara ett stöd, och dessutom krävs dennes medverkan i de fall ett avtal om viss typ av gottgörelse ska kunna träffas.361
Det är dock viktigt att poängtera att vårdnadshavarna, såväl till gärningsman som till brottsoffer bör ha en passiv roll vid medlingen.
Se vidare avsnittet Avtal.
Även andra personer kan ges tillfälle att närvara vid medlingsmötet,
om det är förenligt med syftet med medlingen och det i övrigt kan anses
lämpligt (8 § medlingslagen). Det kan vara362 någon annan anhörig än
vårdnadshavaren, t.ex. familjehemsföräldrar eller andra vårdgivare, eller
en stödperson till brottsoffret eller gärningsmannen. När någon utomstående är närvarande är det viktigt att sekretessreglerna iakttas om andra
uppgifter än brottet diskuteras.
Eftersom syftet med medlingen inte är att utreda brottet eller lösa komplicerade skadeståndsfrågor är inte avsikten att offentlig försvarare, målsägandebiträde eller annat juridiskt ombud ska närvara vid mötet.363
Det är viktigt att vid behov anlita en tolk vid medlingen om någon av
deltagarna, även vårdnadshavaren, behöver det.364 Jfr även 8 § FL.
Vid medlingsmötet365 ges gärningsmannen möjlighet att berätta varför
gärningen begicks. Brottsoffret ska få möjlighet att berätta om sin upplevelse av brottet och dess följder och kan också framställa önskemål om
gottgörelse (9 § medlingslagen).
Det är viktigt att i detta sammanhang också komma ihåg socialnämndens ansvar för att stödja brottsoffer (5 kap. 11 § SoL). I detta ligger att
tillgodose det behov av andra insatser än medling som brottsoffret kan
ha.
Prop. 2001/02:126 s. 56 f
Prop. 2001/02:126 s. 56
361
Prop. 2001/02:126 s. 48 f
362
Prop. 2001/02:126 s. 56
363
Prop. 2001/01:126 s. 57
364
Prop. 2001/02:126 s. 49
365
Prop. 2001/02:126 s. 34
359
360
134
12. Medling med anledning av brott
Plats för medlingsmöte
Det är angeläget att förmöten och medlingsmöten äger rum på en plats
som uppfattas som neutral av båda parter. Det är därför i princip inte
lämpligt att mötena hålls i de lokaler där den myndighetsutövande delen
av socialtjänsten arbetar, då dessa inte alltid kan uppfattas som neutrala.
Det är också lämpligt att förmöten och medlingsmötet äger rum i samma
lokal så att parterna känner igen sig och kan känna trygghet.
Kontakt med brottsoffret
Det är medlingsverksamheten som tar kontakt med brottsoffret för att
ge information om medling och eventuellt boka ett förmöte. Innan medlingsverksamheten tar kontakt med brottsoffret bör det vara helt klart att
gärningsmannen vill delta i medling och att han eller hon har rätt inställning till medlingsförfarandet. Risken är annars att brottsoffret tillfrågas
i onödan och blir ytterligare besviken på gärningsmannen Även om gärningsmannen eller brottsoffret tackar nej vid en första information, finns
det inte något som hindrar att han eller hon senare själv tar kontakt eller
på nytt tillfrågas i ett senare skede.
Medling i ungdomskontrakt
Medling kan ingå i ett ungdomskontrakt.366 Medling är en åtgärd som
ingår i socialtjänstens ordinarie verksamhet, även om ett medlingsförfarande inte kan likställas med de reguljära behovsprövade insatserna enligt
socialtjänstlagen. Vid påföljdsbestämningen är det enbart den unges vilja
till att medverka till medling som ska beaktas. I ungdomskontraktet är det
den unges inställning till medling som redovisas. I förekommande fall
redovisa även om det finns ett planerat medlingsförfarande.
Se vidare om medling i kapitlet Yttrande till åklagare eller domstol.
Medling i ungdomstjänst
Ungdomstjänst består av oavlönat arbete och deltagande i annan särskild
anordnad verksamhet i lägst 20 och högst 150 timmar (32 kap. 2 § första
stycket BrB). Medling torde inte kunna betraktas som en sådan särskild
verksamhet som avses i lagen och kan alltså inte ingå i ungdomstjänst.
En timmes information om vad medling kan innebära torde dock kunna
ingå.
366
Prop. 2005/06:165 s. 107
135
12. Medling med anledning av brott Medlarens kompetens
En medlare ska vara en kompetent och rättrådig person. Medlaren ska
vara opartisk (4 § medlingslagen). Lagen ställer inte några formella krav
på utbildning, yrkesbakgrund eller tidigare erfarenhet av liknande uppgifter hos den som utses till medlare. Enligt Europarådets rekommendationer367 bör medlare dock rekryteras från olika områden, ha gott omdöme
och ha de personliga egenskaper som är nödvändiga för medling. Medlaren bör få en inledande utbildning. Utbildningen ska syfta till att ge en
hög kompetensnivå med inriktning på konfliktlösningsförmåga och de
särskilda krav som arbete med brottsoffer och gärningspersoner ställer
samt grundläggande kunskaper om rättssystemet. Det är också viktigt att
medlaren har kunskap om syftet med medling och om medling som teori
och metod.
Tjänstemanna- eller lekmannamedlare
Det har368 diskuterats om tjänstemannamedlare eller lekmannamedlare är
den mest lämpliga formen. Oavsett om det är en tjänstemannamedlare
eller en lekmannamedlare är det viktigt att medlaren har den utbildning,
personliga lämplighet och erfarenhet som krävs för att medla.
En fördel med att låta tjänstemän inom socialtjänsten medla är att de
ofta har kunskaper som är relevanta i sammanhanget och ofta också erfarenhet av att arbeta med ungdomar, deras problem och familjer. En nackdel med tjänstemannamedlare är att parterna kanske inte uppfattar dem
som opartiska. Det är därför inte lämpligt att en tjänsteman som arbetar
med myndighetsutövning även utför medlingsuppdrag i samma ärende,
då opartiskheten därmed kan ifrågasättas. Det är viktigt att en tjänstemannamedlare skiljer på sin yrkesroll och sin roll som medlare. Det är också
angeläget att en medlare inte faller in i en ”socialarbetarroll” och i sin
medlarroll börjar agera som en socialsekreterare.
En fördel med lekmannamedlare är att de kan ha möjligheter att arbeta
på flexibla arbetstider, som t.ex. kvällstid eller helger, att de är engagerade, att de kan ha nödvändig och annan kultur- och språkkompetens och
att de inte upplevs som partiska. De som erbjuder sina tjänster som medlare är också ofta sådana personer som har erfarenhet av att arbeta med
ungdomar och har ett genuint intresse av att arbeta med dessa frågor.
Sammanfattningsvis så finns det både för- och nackdelar med båda alternativen. Det finns dock inte tillräckligt underlag för att förorda den ena
eller andra typen av medlare.
367
368
No. R (99) 19
Prop. 2001/02:126 s. 46 f
136
12. Medling med anledning av brott
Ansvar för rekrytering av medlare och deras kompetens
Om medlingsverksamheten bedrivs inom socialtjänsten är det socialnämnden som är ansvarig för att medling bedrivs med god kvalitet och
att det finns personal med lämplig utbildning och erfarenhet (3 kap. 3 §
SoL). Detta gäller oavsett om kommunen har anställda medlare eller om
den använder sig av lekmannamedlare.
Socialnämnden bör369 därför säkerställa att det finns rutiner för rekrytering av medlare som avses i 5 kap. 1 c § SoL. Socialnämnden bör vidare
med den tilltänkte medlarens samtycke kontakta eventuella referenspersoner. Socialnämnden bör säkerställa att medlaren får kontinuerligt stöd
och kontinuerlig handledning.
Avtal
Ett medlingsmöte kan resultera i ett avtal mellan gärningsmannen och
brottsoffret (10 § medlingslagen). Ett medlingsavtal370 ska vara frivilligt
för parterna och bör bara innehålla rimliga och skäliga förpliktelser. Det
innebär att det ska finnas någon form av förhållande mellan brottet och
förpliktelsen för gärningsmannen. Det ska även finnas en viss överensstämmelse mellan gärningsmannens förpliktelse och brottets svårighetsgrad.
Det är371 alltså möjligt att, inom ramen för medling, ingå ett avtal om
gottgörelse i ostridiga och okomplicerade frågor. Med gottgörelse avses
inte endast skadestånd utan även t.ex. att gärningsmannen lämnar tillbaka
ett föremål eller utför en arbetsinsats som att tvätta bort klotter. Om gärningsmannen vill kan han eller hon även be brottsoffret om ursäkt för sitt
handlande.372 Ett avtal kan också vara av mer ideell karaktär och ange hur
parterna ska förhålla sig till varandra i fortsättningen,373 t.ex. om de ska
undvika varandra eller om de ska hälsa när de träffas.
I vissa fall kan medling genomföras via indirekt medling i form av brev
om någon av parterna inte vill delta i ett medlingsmöte.
Det kan374 finnas vissa betänkligheter mot att en medlare medverkar till
avtal i mer komplicerade skadeståndsrättsliga ärenden eller i ärenden där
det förekommer fler gärningsmän och solidarisk skadeståndsskyldighet.
Eftersom medlingsmötet inte är tänkt att vara en förlikningsförhandling
SOSFS 2008:30
Bilaga till Europarådets rekommendation
371
Prop. 2001/02:126 s. 50
372
Prop. 2001/02:126 s. 57
373
Prop. 2001/02:126 s. 11
374
Prop. 2001/02:126 s. 51
369
370
137
12. Medling med anledning av brott bör medlaren i sådana fall avstå från att i ett avtal ta in en reglering av
skadestånd. Frågor om skadestånd bör i stället behandlas i den ordinarie
rättsprocessen.
Även i de fall då frågan om en gottgörelse är komplicerad, kan375 parterna själva ha ett intresse av att lösa frågan utanför rätten. Eftersom parterna själva råder över detta måste de ha möjlighet att, även i samband
med medling, själva träffa en uppgörelse. Många gånger krävs då hjälp
av en jurist.
Ett avtal upprättas mellan brottsoffret och gärningsmannen. Något
godkännande av medlaren eller socialtjänsten är inte föreskrivet. Avtalet
kan således inte betraktas som en handling som upprättas inom socialtjänsten.
Vårdnadshavarnas medverkan vid avtalsskrivning
Eftersom ungdomar under 18 år inte är myndiga får de som huvudregel inte själva råda över sin egendom eller ingå ekonomiska avtal. Det
innebär att ett avtal om ekonomisk ersättning som en gärningsman under
18 år har träffat inte är giltigt förrän det har godkänts av förmyndaren,
vanligen den unges vårdnadshavare (6 kap. 3 och 11 §§, 9 kap. 3, 6 och 7
§§, 10 kap. 2 ch 3 §§ och 12 kap. 1 § FB). När den unge fyllt 16 år råder
den unge själv över vad han eller hon själv förtjänat. Den unge kan själv
ingå ett medlingsavtal som gäller att utföra en arbetsprestation kan ingås
av barnet självt, men avtalet ska godkännas av vårdnadshavaren (12 kap.
12 § FB).
Vårdnadshavarna behöver inte ha varit närvarande vid medlingsmötet
för att godkänna ett avtal, utan kan göra det i efterhand.
Medlingsavtalets rättsverkningar
Om ett avtal avser en uppgörelse om ekonomisk ersättning kan detta
komma att träda i stället för gärningsmannens skadeståndsskyldighet
gentemot brottsoffret. Det innebär att brottsoffret inte senare kan kräva
skadestånd på grund av brott i ett eventuellt brottmål. Om gärningsmannen inte fullgör avtalet får brottsoffret i stället kräva ersättning i en civilrättslig process. Det är därför lämpligt att det i avtalet skrivs in om
brottsoffret har rätt att kräva skadestånd på grund av brottet om avtalet
inte fullgörs eller om avtalet har ersatt den rätten.376
375
376
Prop. 2001/02:126 s. 51
Prop. 2001/02:126 s. 52
138
12. Medling med anledning av brott
Förvaring av avtalen
Eftersom det är parterna som själva råder över avtalet, behöver detta inte
sparas hos medlingsverksamheten och är inte att betrakta som allmän
handling.
Underrättelse till åklagare
Någon skyldighet för medlingsverksamheten att följa upp samtliga avtal
finns inte. Medlaren ska dock genast underrätta åklagaren om det framkommer att gärningsmannen inte fullföljer avtalet om detta inte är obehövligt. Åklagaren kan då pröva om ett beslut om åtalsunderlåtelse ska
återkallas enligt 22 § andra stycket LUL eller 20 kap. 7 b § RB.
Sekretess
I verksamhet enligt medlingslagen i statlig eller kommunal regi gäller
sekretess för uppgift om enskilds personliga förhållanden, om det inte
står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående till den enskilde lider men (7 kap. 44 § SekrL). Det gäller uppgifter
om såväl gärningsman som brottsoffer. Det innebär att det är presumtion
för sekretess. Med ordet men avses i detta sammanhang integritetskränkningar som exempelvis psykiska obehag som kan följa av att uppgifter
om att någon utsatts för ett brott kommer fram.
Eftersom medlingsverksamheten är en självständig verksamhetsgren
inom socialtjänsten, råder det sekretess mellan den myndighetsutövande
delen av socialtjänsten och medlingsverksamheten (1 kap. 3 § SekrL).
Uppgifter som sekretesskyddas av 7 kap. 44 § SekrL får lämnas ut
om det finns ett samtycke från den som uppgifterna rör (14 kap. 4 §
SekrL) eller om det finns någon sekretessbrytande bestämmelse (14 kap. 1 §
SekrL). En sådan sekretessbrytande bestämmelse finns bl.a. i 11 kap. 2
§ SoL, 14 kap. 1 § SoL och 10 § medlingslagen. Om det inte finns något
samtycke från den som uppgifterna gäller eller någon sekretessbrytande
bestämmelse måste det göras en menprövning av om uppgifterna kan
lämnas ut.
Sekretessen omfattar även lekmannamedlare vilket följer av 1 kap. 6
§ SekrL.
Bestämmelsen i 14 kap. 3 § SekrL, generalklausulen, gör det möjligt
för medlingsverksamheten att efter en prövning lämna ut annars sekretesskyddade uppgifter till en myndighet, om det är uppenbart att intresset av
att lämna ut uppgifter har företräde framför det intresse som sekretessen
ska skydda.
139
12. Medling med anledning av brott Utbyte av information mellan socialnämnd
och medlingsverksamhet
I vissa fall kan det vara av värde för socialtjänsten att få information om
huruvida det pågår något medlingsförfarande. Det gäller bl.a. om socialnämndens utredande enhet inleder en utredning enligt 11 kap. 1 § SoL
med anledning av en inkommen anmälan från t.ex. polisen eller skolan,
eller med anledning av en begäran om yttrande enligt 11 § LUL. Socialnämnden kan i sådana fall med stöd av 11 kap. 2 § SoL vända sig
till medlingsverksamheten och be att få nödvändiga uppgifter. Medlingsverksamheten är enligt 14 kap. 1 § fjärde stycket SoL skyldig att lämna
socialnämnden alla uppgifter som kan behövas för en utredning av ett
barns behov av skydd.
Anmälningsskyldighet
Medlingsverksamheten och där anställda omfattas av bestämmelsen i 14
kap. 1 § SoL och är därför skyldig att anmäla till socialnämnden om de
i sin verksamhet får kännedom om något som kan innebära att socialnämnden behöver ingripa till ett barns skydd. Det kan t.ex. i medlingen
framkomma uppgifter om den unges hemsituation som inger allvarlig oro
för den unge, drogmissbruk eller ytterligare brottslighet som inte har varit
känt tidigare och som kan kräva insatser från nämndens sida.
Även lekmannamedlare som arbetar på uppdrag av en socialtjänst har
anmälningsskyldighet, vilket följer av 7 kap. 4 § SekrL.
Vid myndigheter och yrkesmässigt bedrivna enskilda verksamheter
bör det finnas rutiner för hur en anmälan ska göras. Den som har ansvaret
för verksamheten bör förvissa sig om att all personal känner till när och
hur en anmälan ska göras.377
Dokumentation, diarieföring,
gallring och arkivering
När det gäller allmänna bestämmelser om dokumentation, diarieföring,
gallring och arkivering hänvisas till Socialstyrelsens handbok Handläggning och Dokumentation inom socialtjänsten.
Dokumentation
Socialnämnden har ingen skyldighet att dokumentera rådgivning i olika
frågor som t.ex. ekonomisk rådgivning och familjerådgivning, eller vid
377
SOSFS 2003:16
140
12. Medling med anledning av brott
sådana öppna insatser som ges som service utan utredning och beslut. Inte
heller medlingsverksamheten har någon dokumentationsskyldighet som
gäller enskilda.
Att registrera handlingar
De grundläggande bestämmelserna om myndigheternas skyldighet att registrera allmänna handlingar finns i 15 kap. 1 och 2 §§ SekrL. En allmän
handling som har kommit in till eller upprättats hos en myndighet ska
registreras utan dröjsmål, om det inte är uppenbart att den är av ringa
betydelse för myndighetens verksamhet (15 kap. 1 § första stycket SekrL). Skyldigheten att registrera handlingar omfattar endast handlingar
för vilka sekretess råder. Handlingar som kommer in till eller upprättas av
medlingsverksamheten och rör enskild person torde som regel omfattas
av sekretess och därmed av registreringsskyldigheten.
För medlingsverksamheten innebär det att när man tar emot ett ärende
om medling ska detta registreras (diarieföras). Av ett register över handlingar som har diarieförts enligt bestämmelserna i 15 kap. 1 § SekrL ska
det enligt 15 kap. 2 § SekrL framgå
1. datum då handlingen kom in eller upprättades,
2. diarienummer eller annan beteckning som åsatts handlingen,
3. i förekommande fall från vem handlingen kom in eller till vem den
har expedierats, och
4. i korthet vad handlingen rör.
Gallring och arkivering
Allmänna handlingar får gallras (10 § första stycket arkivlagen).
En handling är allmän om den förvaras hos en myndighet och är att
anse som inkommen eller upprättad hos myndigheten.
Riksarkivet och Sveriges Kommuner och Landsting ger gemensamt
ut Råd för den kommunala socialtjänsten om bevarande och gallring av
allmänna handlingar inom olika verksamhetsområden.378 I tillägg till nr
5 till detta råd rekommenderas, när det gäller handlingar inom rådgivningsverksamhet, att årsberättelser och statistik som visar hur mycket de
olika typerna av rådgivning har utnyttjats bör379 bevaras för all framtid.
Upprättade och inkomna handlingar kring klienter, t.ex. minnesanteckningar, försättsblad, kopia på polisrapporter kan gallras när de inte längre
är aktuella. Ett eventuellt avtal som upprättas mellan gärningsmannen
SKL och Riksarkivet (2008)Tillägg till Bevara eller gallra? Råd för den kommunala socialtjänsten,
Nr 5
379
SKL och Riksarkivet (2006) Gallringsråd– Bevara eller gallra? nr 5
378
141
12. Medling med anledning av brott och brottsoffret är inte att betrakta som allmän handling, då kommunen
inte är avtalspart eller ska godkänna avtalet.
De allmänna handlingar som upprättas inom medlingsverksamheten
och som ska sparas ska skickas till kommunens arkiv. Eftersom medlingsverksamheten är en självständig verksamhetsgren ska handlingarna
inte skickas till socialnämnden för att läggas i den unges eventuella personakt.
142
13. Sluten ungdomsvård
Sluten ungdomsvård är en straffrättslig påföljd som i sig rymmer inslag
från både socialnämndens möjligheter till insatser och kriminalvårdens
regelverk. Sluten ungdomsvård infördes 1999 i syfte att i princip ersätta
fängelse för 15–17-åringar. När påföljden infördes betonades att domstolarna borde vara restriktiva med att döma till en frihetsberövande påföljd
oavsett om det var fråga om fängelse eller sluten ungdomsvård.380 LSU
fyller dubbla syften, dels frihetsberövande för att skydda andra och som
en samhällsreaktion på normöverträdelser, dels hjälp till den unge till en
mer positiv utveckling.
Det är brottet och inte behandlingsbehovet som avgör straffet och därmed även vårdtidens längd som kan vara mellan 14 dagar och 4 år.
I syfte att få enhetlighet i tillämpningen och uppbyggnad av en likvärdig praxis inom den slutna ungdomsvården är det Statens institutionsstyrelse, SiS, som är huvudman för verksamheten.
SiS:s samarbete med socialtjänsten regleras i 3 § LSU och förordningen (1998:641) om verkställighet av sluten ungdomsvård.
För närmare information om frågor som rör sluten ungdomsvård, kontakta Statens institutionsstyrelse.381
Socialnämndens ansvar
Socialnämnden har det övergripande ansvaret för att barn och unga som
riskerar att utvecklas ogynnsamt får det skydd och stöd de behöver (5
kap. 1 § SoL). Detta gäller även de ungdomar som har döms till sluten
ungdomsvård och är intagna på någon av SiS:s institutioner. Flertalet av
de unga som frihetsberövas torde vara i behov av vård och behandling
och det är därför av stor vikt att socialtjänsten aktivt medverkar under
verkställighetstiden. Det kan t.ex. gälla att delta i att ta fram en behandlingsplan och delta i behandlingskonferenser. Socialtjänsten har ofta tidigare erfarenheter och kunskaper om den unge, vilket kan vara av värde
vid behandlingen under verkställighetstiden. För att behandlingen ska
kunna bli framgångsrik krävs i regel kontinuitet och långsiktig planering,
även för tiden efter verkställigheten.382 Att frihetsberövande ska verkställas under ledning av SiS befriar alltså inte socialnämnden från detta anProp. 1997/98:96 s. 160
www.stat-inst.se
382
Prop. 1997/98:96 s. 158
380
381
143
13. Sluten ungdomsvård svar. Socialtjänstens samverkan är viktig under hela verkställighetstiden
för såväl vårdinnehåll som en genomtänkt utslussning och planering av
eftervård (5 § förordningen om verkställighet av sluten ungdomsvård).
Själva grundtanken med sluten ungdomsvård är att insatserna ska ses i ett
helhetsperspektiv där socialtjänsten har det övergripande ansvaret för en
långsiktig planering av insatser.
Skillnader mellan vård med stöd av LVU
och sluten ungdomsvård
Vård med stöd av LVU
När det gäller vård med stöd av LVU är det socialnämnden som hos länsrätten ansöker om sådan vård (4 § LVU) och rätten som beslutar. När
det gäller en LVU-placering är nämnden skyldig att upprätta en vårdplan
utifrån den unges behov av vård utanför det egna hemmet (11 kap. 3 §
första stycket SoL). Vidare ska en genomförandeplan upprättas (11 kap.
3 § andra stycket SoL) som bl.a. ska beskriva vad som är målet med
de särskilda insatserna, när och hur umgänget med den unges föräldrar,
vårdnadshavare och andra närstående ska ordnas och den unges hans eller hennes vårdnadshavare syn på genomförandet av den planerade vården (5 kap. 1 a § andra stycket SoF). En genomförandeplan, även kallad
behandlingsplan, upprättas tillsammans med institutionen, den unge och
hans eller hennes vårdnadshavare. Av planen ska det framgå vilka specificerade insatser som ska utföras av andra huvudmän, som t.ex. skolgång
och hälso- och sjukvård.383
Socialnämnden ska inom sex månader från dagen för verkställigheten av vårdbeslutet enligt 3 § pröva om vården ska upphöra (13 § tredje
stycket LVU). Vård med stöd av LVU ska upphöra när det inte längre
finns behov av sådan vård. Nämnden ska noga förbereda den unges återförening med den eller dem som har vårdnaden om honom eller henne
(21 § LVU).
De tvångsåtgärder som regleras i 15-20 b) §§ LVU gäller endast dem
som är placerade på ett särskilt ungdomshem med stöd av 3 § LVU.
Tvångsåtgärderna får endast användas om det är nödvändigt för att vården ska kunna genomföras.
SiS har beslutanderätten, men den kan delegeras till institutionschefen
eller motsvarande enligt myndighetens delegationsordning.
Vid LVU-vård har kommunen kostnadsansvaret för vården när den
unge är placerad på ett särskilt ungdomshem.
383
SOSFS 2006:12
144
13. Sluten ungdomsvård
Vård med stöd av LSU
Sluten ungdomsvård är en tidsbestämd påföljd, från 14 dagar till 4 år.
Det är rätten som bestämmer om påföljden och tiden. Påföljden kan endast verkställas på någon av SiS:s institutioner. Under verkställigheten är
det SiS som bl.a. beslutar om eventuella permissioner och om huruvida
vistelser utanför institutionen ska vara bevakade eller inte. SiS beslutar
vidare om eventuella omplaceringar under verkställighetstiden.
Alla verkställigheter inleds på låst avdelning. Under verkställigheten
medges successivt öppnare förhållanden alltefter den unges skötsamhet
och verkställighetstiden längd. Det finns inte någon villkorlig frigivning
med övervakning. Vid sluten ungdomsvård står SiS för vårdkostnaderna
och annat bistånd som den unge kan behöva under vårdtiden.
Samarbetet mellan socialtjänsten och SiS Inför verkställigheten
Verkställigheten av den slutna ungdomsvården ska planeras och genomföras i nära samarbete med socialnämnden i den unges hemort (3 § LSU).
Socialnämnden är skyldig att på begäran av SiS lämna de uppgifter som
behövs för att den dömde ska kunnas anvisas plats och få lämplig vård (1
§ förordningen om sluten ungdomsvård). SiS ska efter samråd med socialtjänsten i den dömdes hemortskommun bestämma vilket ungdomshem
den unge ska placeras på. Vid bedömning av vilket hem som kan vara
lämpligt, ska stor vikt läggas vid värdet av kontinuitet med vården och
miljön.384
Längden på verkställighetstiden har betydelse för SiS val av institution, liksom vilken typ av brott som det unge har gjort sig skyldig till,
t.ex. sexualbrott. I slutet av verkställigheten ökar incitamenten att placera
den unge närmare hemmiljön och på öppen avdelning.
Behandlingsplan
Vid verkställighet av sluten ungdomsvård ska SiS i samråd med socialnämnden i den unges hemort upprätta en behandlingsplan. Planen ska
avse tiden under vistelsen och utslussningen från ungdomshemmet. Planen ska inriktas på åtgärder som tillgodoser den unges behandlingsbehov
och som kan förbereda honom eller henne för tillvaron utanför ungdomshemmet (5 § förordning om sluten ungdomsvård). Det är viktigt att planen utformas på ett enhetligt, strukturerat och målinriktat sätt och att den
följs upp och vid behov revideras.
384
SOU 2004:122 s. 492
145
13. Sluten ungdomsvård Under verkställigheten
Även om det är SiS som har ansvar för verkställigheten är det viktigt att
socialnämnden finns med och är aktiv under denna tid. Framför allt är det
viktigt att nämnden är med i slutskedet av verkställigheten och planerar
vidare insatser.
SiS kan vid slutet av verkställighetstiden besluta att den unge placeras
i ett hem för vård eller boende eller ett familjehem utanför det särskilda
ungdomshemmet om det är lämpligt för att underlätta anpassningen i
samhället eller om det finns andra skäl för detta. Det krav som bör ställas
är att placeringen är förenad med någon slags strukturerad verksamhet
som syftar till att främja den unges anpassning i samhället. Det unge bör
naturligtvis inte placeras i eget boende eller i föräldrahemmet, då en sådan placering skulle urholka påföljdens innehåll.385
En placering utanför ungdomshemmet kräver samtycke från den unges
hemortskommun eftersom det är socialnämnden som betalar för en sådan
placering. En utslussningsplacering föregås av ett beslut från socialnämnden att de står för kostnaden. Beslut om vistelse utanför det särskilda
ungdomshemmet bör vid behov kunna förenas med särskilda villkor som
t.ex. att den unge ska komma till regelbundna drogkontroller, hålla kontakt med viss person vid hemmet och hålla kontakt med socialtjänsten.
Den som missköter sig kan återföras till SiS:s ungdomshem.386
En förutsättning för att verkställigheten ska kunna medföra en bestående förändring och förhindra återfall i kriminalitet är att socialnämnden är engagerad redan från början. Engagemanget kan bestå i att delta
i behandlingsplanering och detta blir alltmer viktigt inför en förestående
frigivning.
Inför frigivning
Forskning387 visar att behandlingen måste fortsätta efter institutionsvårdens slut för att ha effekt på den unges beteende. Många av de ungdomar
som blir föremål för sluten ungdomsvård kommer att vara i behov av fortsatta insatser från socialtjänstens sida när tiden för verkställigheten går ut.
Socialtjänstens stöd och samverkan kan behöva intensifieras i slutskedet
av verkställigheten.
Det får inte komma som en överraskning för den unge när socialtjänsten tar kontakt inför frigivningen. Även om en del ungdomar kommer att
Prop. 1997/98:96 s. 168
Prop. 1997/98:96 s. 168 f
387
Andreassen, T. (2003)
385
386
146
13. Sluten ungdomsvård
vara fyllda 18 år eller vill klara sig själva vid verkställighetens slut är det
viktigt att SiS tillsammans med socialtjänsten under verkställighetstiden
arbetar med att motivera dem att ta emot fortsatta insatser från socialtjänsten efter avslutad verkställighet. Socialtjänstens roll är av naturliga
skäl mer framträdande när det samtidigt finns en pågående vård enligt
LVU eftersom nämnden då har ett ansvar för att följa upp vården.
Typen av insats efter verkställighetens slut kan variera, men det kan
t. ex. röra sig om frivilliga insatser enligt socialtjänstlagen som
•
•
•
•
öppna insatser
särskilt kvalificerad kontaktperson
missbruksbehandling
placering utanför det egna hemmet eller hjälp till eget boende.
Om det inte går att få till stånd insatser på frivillig väg kan det bli aktuellt att tillämpa LVU om inte vård enligt LVU redan pågår. Enligt 22 §
första stycket LVU kan socialnämnden t.ex., om den unge är under 20 år,
förordna om särskilt kvalificerad kontaktperson, att den unge ska delta i
behandling i öppna former inom socialtjänsten, eller placering utanför det
egna hemmet med stöd av 3 § LVU.
LVU-vård efter avslutad verkställighet
Vissa av de ungdomar som dömts till sluten ungdomsvård kommer att
vara i behov av fortsatt tvångsvård vid verkställighetens slut. Det kan
ur behandlingssynpunkt vara önskvärt att fortsatt vård ges med stöd av
LVU.388 Om det inte pågår någon LVU-vård vid verkställigheten slut måste socialnämnden ta ställning till om den ska ansöka om vård med stöd
av LVU. Ett sådant beslut ska fattas om den dömde vid verkställighetens
slut bedöms vara i behov av fortsatt vård för att inte utsätta sin hälsa eller
utveckling för en påtaglig risk att skadas genom missbruk av beroendeframkallande medel, brottslig verksamhet eller något annat socialt nedbrytande beteende (3 § andra stycket LVU).
Kriterierna för LVU-vård enligt andra stycket är något annorlunda utformade än kriterierna i första stycket där det ska finnas en konkret risk
för skada. Aktualitetskravet har tonats ned i andra stycket. Det ska dock
finnas en klar och konkret risk för att den unge annars skulle riskera sin
hälsa eller utveckling genom sådant beteende som anges i bestämmelsen.389 Genom utformningen av bestämmelsen skapas bättre förutsätt388
389
Prop. 1997/98:96 s. 174
Prop. 1997/98:96 s. 175
147
13. Sluten ungdomsvård ningar för att säkerställa kontinuiteten i vården av de unga som är i behov
av vård under längre tid än vad domstolen dömt ut genom domen på
sluten ungdomsvård.390 Samhällets särskilda ansvar för utsatta barn och
ungdomar kan inte acceptera att fortsatt vård kan ges först sedan den unge
genom sitt beteende utanför det särskilda ungdomshemmet visat att han
eller hon är i behov av fortsatt vård.391 Den fortsatta vården med stöd av
LVU kan avse vård såväl på någon av SiS:s institutioner som på ett hem
för vård eller boende utanför SiS:s ram eller ett familjehem.
Det är viktigt att socialnämnden i god tid förbereder en eventuell ansökan om vård med stöd av LVU så att rätten hinner ta ställning till den
innan tiden för verkställigheten har upphört.
Det är viktigt att socialnämnden uppmärksammar sin skyldighet att tillgodose det särskilda behov av stöd och hjälp som kan finnas sedan vård
och fostran utanför det egna hemmet upphört (5 kap. 1 § tredje stycket
SoL).
Sluten ungdomsvård när LVU-vård pågår
Att någon döms till sluten ungdomsvård innebär inte att pågående LVUvård automatiskt upphör eller ska upphöra. Socialnämnden måste i varje
enskilt ärende ta ställning till om den pågående LVU-vård ska upphöra.
Ett sådant ställningstagande bör inte göras förrän domen på sluten ungdomsvård vunnit laga kraft eftersom det annars kan uppstå komplikationer. Det kan inte uteslutas att omständigheterna är sådana att vården
enligt LVU bör fortsätta trots dom på sluten ungdomsvård. Så kan det
många gånger vara vid relativt korta verkställighetstider och då den unge
bedöms ha behov av fortsatt tvångsvård efter verkställighetens slut. LVUvården bör således kunna fortsätta, om det bedöms nödvändigt för att säkerställa kontinuiteten och långsiktigheten i vården. En sådan möjlighet
kan dessutom bidra till att motverka risken för att den som är föremål
för LVU-vård begår brott i syfte att få en tidsbestämd och kanske kortare
vårdtid.392
Sekretess
Av 7 kap. 4 § SekrL framgår att sekretess gäller för uppgift om enskilds
personliga förhållanden. Det gäller även mellan SiS och socialnämnden
eftersom de är olika myndigheter (1 kap. 3 § SekrL). Sekretessen gäller
Prop. 1997/98:96 s. 221 f
Prop. 1997/98:96 s. 174 f
392
Prop. 1997/98:96 s. 174
390
391
148
13. Sluten ungdomsvård
dock inte beslut om omhändertagande, beslut om vård utan samtycke eller beslut om sluten ungdomsvård (7 kap. 4 § första stycket SekrL).
För att kunna lämna ut uppgifter som sekretesskyddas med stöd av
7 kap. 4 § SekrL måste det göras en menprövning, dvs. en prövning av
om uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon honom eller
henne närstående lider men. Kommer man vid en menprövning fram till
att uppgiften kan lämnas ut utan att den enskilde lider men, kan uppgiften
lämnas ut.
Sekretess till skydd för den enskilde gäller inte i förhållande till den
enskilde själv och kan efterges av honom eller henne (14 kap. 4 § första
stycket SekrL). De flesta unga torde inte ha några invändningar mot att
socialnämnden och SiS samverkar i syfte att ge den unge en bra vård.
Utbytet av uppgifterna kan då göras med den unges samtycke.
Sekretess hindrar inte heller att uppgift lämnas till annan myndighet,
om uppgiftsskyldigheten följer av lag och förordning (14 kap. 1 SekrL).
Exempel på sådan uppgiftsskyldighet är anmälningsskyldigheten i 14
kap. 1 § SoL som dock endast gäller barn och unga under 18 år.
Ett annat exempel på en sekretessbrytande regel finns i 14 kap. 2 §
nionde stycket SekrL. Enligt denna bestämmelse hindrar inte sekretessen att uppgifter om enskild som inte fyllt 18 år eller som fortgående
missbrukar alkohol, narkotika eller flyktiga lösningsmedel lämnas från
en myndighet inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten till annan
sådan myndighet om det behövs för att den enskilde ska få nödvändig
vård, behandling eller annat stöd. Detsamma gäller ifråga om lämnande
av uppgift om gravid kvinna om det behövs för en nödvändig insats till
skydd för det väntade barnet. Bestämmelsen ska användas restriktivt.
Pågår LVU-vård har socialnämnden ansvar för att noga följa vården
av ett av nämnden placerat barn (5 kap. 1 b § SoF). Det innebär att socialnämnden har möjlighet att kontakta det särskilda ungdomshemmet och
informera sig om den unges utveckling i olika avseenden. Det gäller även
då sluten ungdomsvård pågår samtidigt.
Om en person som har fyllt 18 år och är intagen på en SiS-institution
med stöd av LSU och det samtidigt inte pågår LVU-vård, inte vill att uppgifter ska lämnas till socialnämnden, hindrar alltså sekretessen SiS från
att göra detta. Uppgifter kan endast lämnas ut med stöd av bestämmelsen
i 14 kap. 2 § nionde stycket SekrL.
En myndighet kan även lämna ut sekretesskyddade uppgifter om det
är nödvändigt för att den utlämnade myndigheten ska kunna fullgöra sin
verksamhet (1 kap. 5 § SekrL). Uppgifter får endast lämnas ut om det är
för att den utlämnande myndigheten ska kunna fullgöra sina uppgifter.
149
13. Sluten ungdomsvård Uppgifter får inte lämnas ut med stöd av 1 kap. 5 § SekrL för att den mottagande myndigheten behöver uppgiften för sin verksamhet.
Ansvarig kommun
Huvudprincipen är att det är vistelsekommunen som har ansvar för att
tillgodose det stöd och hjälp som de som vistas inom kommunen behöver.
En undantagsregel finns i 16 kap. 2 § SoL som stadgar att den kommun
som placerat ett barn eller ungdom i en annan kommun i ett familjehem
eller ett hem för vård eller boende har kvar sitt ansvar för det bistånd
enligt 4 kap. 1 § SoL samt det individuellt behovsprövade stöd och de
individuellt behovsprövade sociala tjänster enligt 3 kap. 6 § och 5 kap. 1
och 9 §§ SoL som den enskilde kan behöva. Placeringskommuns ansvar
upphör om ärendet överflyttas till en annan socialnämnd enligt 16 kap. 1
§ SoL.
Den kommun där den enskilde är folkbokförd har samma ansvar som
en placeringskommun för en person som får kriminalvård i anstalt och
som behöver bistånd, stöd och sociala tjänster inför avslutningen av vården.
Om den unge som dömts till LSU-vård inte samtidigt är placerad för
vård med stöd av LVU när verkställigheten upphör, är det folkbokföringskommunen som är ansvarig för det stöd och hjälp som kan behövas inför
avslutningen av vården (16 kap. 2 § andra stycket SoL).
150
14. Böter, skadestånd, gallring ur
misstanke- och belastningsregistret
m. m.
Rättsprocessen för unga lagöverträdare
Rättsprocessen ser i princip likadan ut oavsett om det är ungdomar eller
vuxna som misstänks för brott. Vid misstanke om att ett brott har begåtts
inleds en förundersökning av polis eller åklagare. Vittnen och misstänkta
ska förhöras. Bevis ska säkras. En åklagare beslutar sedan om åtal ska
väckas. Tingsrätten ska i sin tur ta upp målet till huvudförhandling.
En samlad reglering av påföljder för unga
I 32 kap. BrB finns de samlade bestämmelserna om överlämnande till särskild vård för unga. Där behandlas de särskilda påföljder som endast kan
komma ifråga för unga lagöverträdare, dvs. ungdomsvård (1 §) och ungdomstjänst (2 §) samt påföljden sluten ungdomsvård (5 §). Påföljderna är
alla att betrakta som överlämnandepåföljder. Det innebär att domstolen
låter något annat samhällsorgan än kriminalvården ansvara för verkställigheten av påföljden.
I kapitlet finns även bestämmelserna om hur påföljderna ungdomsvård
och ungdomstjänst ska omprövas vid misskötsamhet (4 §).
Val av påföljd för unga lagöverträdare
De bestämmelser i brottsbalken som gäller för vuxna kan i princip tillämpas även för unga lagöverträdare i åldrarna 15–20 år. Det finns dock
särskilda regler för val av påföljd för unga lagöverträdare, särskilt för
ungdomar under 18 år och i viss mån även för unga lagöverträdare i åldersgruppen 18–20 år.
De påföljder som unga lagöverträdare kan dömas till kan sammanfattas
enligt följande:
•
•
•
•
Penningböter 200–4 000 (vid flerbrottslighet 10 000) kr
Dagsböter 30–150 (vid flerbrottslighet 200) stycken
Ungdomsvård
Ungdomsvård + ungdomstjänst 20–150 timmar
151
14. Böter, skadestånd, gallring ur misstanke- och belastningsregistret m. m. •
•
•
•
Ungdomsvård + 30–200 dagsböter
Ungdomstjänst 20–150 timmar
Villkorlig dom eller skyddstillsyn
Villkorlig dom eller skyddstillsyn + kombinationspåföljd eller föreskrift
• Sluten ungdomsvård
• Fängelse
Rätten får döma ungdomar under 18 år till fängelse endast om det finns
synnerliga skäl (30 kap. 5 § första stycket BrB).
Unga mellan 18 och 20 år får dömas till fängelse endast om det med
hänsyn till gärningens straffvärde eller annars finns särskilda skäl för det
(30 kap. 5 § andra stycket BrB). Bakgrunden till denna restriktivitet är
dels tanken att det inte är rimligt att ungdomar ska straffas lika hårt som
vuxna, dels vetskapen om att fängelsestraffet innebär särskilda risker för
den unges fortsatta utveckling.393
Vidare gäller att om någon har begått brott innan han eller hon har fyllt
21 år ska hans eller hennes ungdom särskilt beaktas när straffet döms ut
och rätten får döma till ett lindrigare straff än vad som är föreskrivet för
brottet, s.k. ungdomsrabatt, (29 kap. 7 § 1 stycket BrB). Högsta Domstolen har uttalat att straffnedsättningen i princip bör bli större ju yngre
lagöverträdaren är, men att enbart åldern inte bör vara avgörande.394
Om den tilltalades handlande kan kopplas till en bristande utveckling,
erfarenhet eller omdömesförmåga ska det särskilt beaktas som en förmildrande omständighet vid bedömning av straffvärdet (29 kap. 3 § BrB).
Böter
Unga lagöverträdare kan även dömas att betala böter. En intention från
regeringens sida dock är att minska användningen av bötesstraff för unga
lagöverträdare.395
Den som har dömts att betala böter får ett inbetalningskort från Rikspolisstyrelsen. Betalningen ska göras inom 30 dagar från den dagen som
domen vinner laga kraft. Domar från tingsrätt eller hovrätt vinner laga
kraft då tiden för överklagan har gått ut, efter 21 resp. 28 dagar räknat
från datum för domen. Om betalning inte sker inom angiven tid skickas
en påminnelse. Kravet ska betalas inom två veckor därefter lämnas ärendet över till Kronofogden för indrivning.
Prop. 2005/06:165 s. 48
NJA 2000 s. 421 och NJA 2005 s. 878
395
Prop. 2005/06:165 s. 42
393
394
152
14. Böter, skadestånd, gallring ur misstanke- och belastningsregistret m. m.
Skadestånd
Den som dömts till att betala skadestånd är skyldig att själv reglera sin
skuld. Inbetalningskort skickas inte ut. Betalning måste göras omgående
annars går skulden vidare till Kronofogden.
Oavsett om den skadedrabbade har fått ersättning via försäkringsbolag
eller från Brottsoffermyndigheten är den skadeståndskyldige ansvarig för
att betala skulden. Om han eller hon inte betalar direkt till den skadedrabbade ska betalning göras till försäkringsbolag eller Brottsoffermyndigheten.
Om fler begår ett brott tillsammans kan följden bli s.k. solidariskt betalningsansvar. Det innebär att samtliga gärningsmän delar på betalningsansvaret. Den eller de som har betalningsförmåga får betala.
Den som har rätt till skadestånd erbjuds hjälp med att driva in skulden, s.k. verkställighet, av Kronofogden. Efter rättegång och när domen
vunnit laga kraft skickas en kopia av domen till Kronofogden. Den skadedrabbade meddelar Kronofogden om han eller hon vill få hjälp med
indrivning av sin fordran.
För mer information hänvisas till www.kronofogden.se
Avgift till brottsofferfonden
Alla som döms för ett brott där fängelse ingår i straffskalan ska betala
avgift till brottsofferfonden (januari 2009 500 kronor). Fonden administreras av Brottsoffermyndigheten. För inbetalning gäller samma rutiner
som för böter, dvs. Rikspolisstyrelsen skickar ut ett inbetalningskort.
Syftet med brottsofferfonden är att ge ekonomiskt stöd till olika former
av brottsofferinriktad verksamhet, allt ifrån enklare informations- och utbildningsinsatser till omfattande forskningsprojekt. Brottsofferfonden finansieras huvudsakligen genom avgifter från lagöverträdare.
För mer information om brottsofferfonden hänvisas till www.brottsoffermyndigheten.se
Misstankeregistret
Rikspolisstyrelsen för ett automatiserat register med uppgifter om vem
som är skälig misstänkta för brott (lagen (1998:621) om misstankeregister och förordningen (1999:1135) om misstankeregister. Registret ska
innehålla uppgifter om den som har fyllt 15 år och som enligt förundersökningsledarens bedömning är skäligen misstänkt främst för brott mot
brottsbalken eller annat brott om det är föreskrivet svårare straff än böter
(3 § lagen om misstankeregister).
Brottsmisstänkta barn under 15 år registreras inte i misstankeregistret.
153
14. Böter, skadestånd, gallring ur misstanke- och belastningsregistret m. m. Belastningsregistret
Rikspolisstyrelsen för ett automatiserat belastningsregister (1 § lagen
[1998:620] om belastningsgister). Registret ska bl.a. innehålla uppgifter
om den som
1. har ålagts påföljd genom dom, beslut, strafföreläggande eller föreläggande av ordningsbot påföljd för brott
2. har ålagts förvandlingsstraff för böter
3. med tillämpningen av 30 kap. 6 § brottsbalken har förklarats fri från
påföljd
4. i vissa fall inte har åtalats för brott. på grund av åklagares beslut enligt 20 kap. 7 § RB, 9 eller 17 § LUL eller 46 § LVM .
Rätt att få ut uppgifter
Rätten att få ut uppgifter ur belastningsregistret är strikt reglerad. Uppgifter får lämnas ut endast till vissa bestämda myndigheter och arbetsgivare
samt till den enskilde själv En myndighet som har rätt att få ut uppgifter
ur registret ska i varje särskilt fall noga pröva behovet av information. En
begäran om att få ta del av uppgifter ur registret för göras endast om skälet till det uppväger den olägenhet det innebär för den som berörs (7 §).
En enskild har rätt att på begäran få ta del av samtliga uppgifter ur
registret om sig själv. Sådana uppgifter ska på begäran lämnas ut utan avgift en gång per kalenderår. En begäran om uppgifter ut registret ska vara
skriftlig och undertecknad av sökanden själv (9 §). Det finns inte något
som reglerar vårdnadshavarens möjligheter att få ut eventuella uppgifter
om sina barn. De vanliga reglerna om vårdnadshavarens rätt att företräda
sitt barn får anses gälla.
Blankett för begäran om utdrag finns att hämta på www.polisen.se
Gallring
Uppgifter i belastningsregistret gallras enligt följande (17 § lagen om belastningsregister):
• Ungdomsvård gallras tio år efter domen eller beslutet.
• Ungdomstjänst gallras tio år efter domen eller beslutet.
• Böter gallras efter fem år efter domen, beslutet eller godkännandet av
strafföreläggandet eller föreläggandet av ordningsbot.
• Fängelse- eller förvandlingsstraff för böter gallras tio år efter frigivningen.
154
• Skyddstillsyn eller villkorlig dom gallras tio år efter domen eller beslutet.
• Sluten ungdomsvård gallras efter tio år efter det att påföljden helt verkställts.
• Åklagares beslut att inte åtala för brott396 gallras tre år efter beslutet.
396
Prop. 2007/08:31, Ändrade regler om gallring ur belastningsregister för unga lagöverträdare.
155
Referenser
Skrifter i serien Statens offentliga utredningar (SOU) och
Departementsserien (Ds)
SOU 1997:116 Barnets bästa i främsta rummet
SOU 1999:108 Handläggning av ungdomsmål
SOU 2000:105 Medling vid ungdomsbrott
Ds Ju 2002:14 Långtidsutredningen
Ds 2004:11 Ekonomiskt utsatta barn
SOU 2004:122 Ingripanden mot unga lagöverträdare
SOU 2005:88 Vräkning och hemlöshet drabbar också barn
Propositioner
Prop. 1964:10 Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag
om införande av brottsbalken m.m.
Prop. 1979/80:1 Del A Om socialtjänsten
Prop. 1983/84:187 Om utredning av brott av barn under 15 år
Prop. 1984/85:171 Om särskilda insatser för ungdomar i samband med
missbruk och kriminalitet, m.m.
Prop. 1989/90:7 Om försöksverksamhet med samhällstjänst
Prop. 1989/90:28 Vård i vissa fall av barn och ungdomar
Prop. 1994/95:12 Handläggning av ungdomsmål
Prop. 1996/97: 124 Ändring i socialtjänstlagen
Prop. 1997/98:96 Vissa reformer av påföljdssystemet
Prop. 2000/01:56 Ändringar i handläggningen av ungdomsmål m.m.
Prop. 2001/02:126 Medling med anledning av brott
Prop. 2005/06:165 Ingripanden mot unga lagöverträdare
Prop. 2006/07:129 Utveckling av den sociala barn- och ungdomsvården,
m.m.
Prop. 2007/08:31 Ändrade regler om gallring ur belastningsregister för
unga lagöverträdare
Socialstyrelsens författningssamling
SOSFS 1997:15 Tillämpningen av lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga.
SOSFS 2006:5 Dokumentation vid handläggning av ärenden och genomförande av insatser enligt SoL, LVU, LVM och LSS.
156
Referenser
SOSFS 2006:11 Systematiskt kvalitetsarbete i socialtjänsten
SOSFS 2006:12 Handläggning och dokumentation av ärenden som rör
barn och unga.
SOSFS 2006:14 Personalens kompetens vid handläggning och uppföljning av ärenden som rör barn och unga.
SOSFS 2008:30 Handläggning av ärenden som gäller unga lagöverträdare
Socialstyrelsens handböcker
Barn och unga i socialtjänsten. Utreda, planera och följa upp beslutade
insatser (2006).
Handläggning och dokumentation inom socialtjänsten (2008).
God kvalitet i socialtjänsten – om ledningssystem för kvalitet i verksamhet enligt SoL, LVU, LVM och LSS (2008).
Övriga publikationer från Socialstyrelsen
Dartingtonprojektet – en försöksverksamhet för att stärka och utveckla
familjevården. SoS-rapport 2000:2 (art nr 2000-3-2).
Föräldrar med utvecklingsstörning och deras barn - vad finns det för kunskap? (art nr 2005-123-3).
Socialtjänstens stöd till unga brottsoffer (art nr 2005-131-10).
Stödcentra för unga brottsoffer (art nr 2005-131-8).
Barnahus – försöksverksamhet med samverkan under ett tak vid misstanke om brott mot barn.– slutrapport (art nr 2008-123-31).
Öppenvårdens former – en nationell kartläggning av öppna insatser i socialtjänstens barn – och ungdomsvård (art nr 2006-123-29).
Lägesrapport IFO (art nr 2006-23-6).
Grundbok Barns behov i centrum (BBIC) (art nr 2006-110-7).
Social barnavård i förändring. Slutrapport från BBIC-projektet (art nr
2007-110-18).
Studiehandledning till boken Risk- och prognos i socialt arbete med barn.
Forskningsmetoder och resultat (art nr 2006-123-32).
Strategi för samverkan – kring barn och unga som far illa eller riskerar att
fara illa. Socialstyrelsen, Rikspolisstyrelsen och Myndigheten för skolutveckling (art nr 2007-123-31).
Sluten ungdomsvård – en uppföljning. Socialstyrelsen, Brottsförebyggande rådet och statens institutionsstyrelse (art nr 2002-103-12)
Unga lagöverträdare. Socialstyrelsen, Brottsförebyggande rådet och Statens institutionsstyrelse (art nr 2002-103-11).
Insatser för unga lagöverträdare En systematisk sammanställning av översikter om effekter på återfall i kriminalitet (art nr 2008-126-58).
157
Referenser Övrig litteratur
Andershed, Henrik och Andershed, Anna-Karin (2005): Normbrytande
beteende i barndomen. Vad säger forskningen) Institutet för utvärdering
av socialt arbete, IMS och Statens Institutionsstyrelse, SiS. Gothia förlag.
Andersson Gunvor (2002): ”Utvecklingsekologi och sociala problem” i
Andrée Löfholm, Olsson Tina, Sundell Knut och Kjell Hansson (2009):
Multisystemisk terapi för ungdomar med allvarliga beteendeproblem.
IMS/Socialstyrelsen.
Meeuwisse, Anna & Swärd Hans (red) Perspektiv på sociala problem.
Natur & Kultur, Stockholm.
Andersson, Leif (2003): Ungdomar med sociala och psykiska problem.
Utredning och behandling. Atremi.
Andreasson, Tore (2003): Institutionsbehandling av ungdomar. Vad säger
forskningen Gothia förlag.
Barnombudsmannen informerar BI 2006:03: Förklara vad som händer.
En pedagogisk rättegång för unga.
Borgeke, Martin och Månsson, Catharina (2007): Den nya lagstiftningen
om påföljder för unga lagöverträdare. Svensk Juristtidning nr 2/2007.
Brottsförebyggande rådet (Brå) rapport 2000:7: Påföljdssystemet för
unga lagöverträdare.
Brottsförebyggande rådet (Brå) rapport 2001:15: Kriminell utveckling.
Tidiga riskfaktorer och förebyggande utveckling.
Brottsförebyggande rådet (Brå) rapport 2002:18: Sju ungdomar om sin
rättegång.
Brottsförebyggande rådet (Brå) rapport 2002:19: Vad händer med unga
lagöverträdare?
Brottsförebyggande rådet (Brå) rapport 2005:13: Vård för unga lagöverträdare – socialtjänstens insatser.
Brottsförebyggande rådet (Brå) rapport 2005:14: Medling vid brott i Sverige under 2000-talet.
Brottsförebyggande rådet (Brå) rapport 2006:7: Ungdomar och brott åren
1995–2005.
Brottsförebyggande rådet (2007): Medling vid brott. En handbok.
Brottsförebyggande rådet (Brå) rapport 2007:16: Barn som begår brott.
Brottsförebyggande rådet (Brå) rapport 2008:1: Kommunernas påverkansprogram och deras deltagare år 2004.
Brottsförebyggande rådet (Brå) rapport 2008:11: Barn som begått brott.
Cederblad, Marianne (2003): Från barndom till vuxenliv. En översikt av
longitudinell forskning. CuS/Socialstyrelsen och Gothia.
158
Referenser
Cleaver, Hedy, Unell Ira och Aldgate, Jane (1999): Childrens Needs – Parenting capacity: The impact of parental mental illness, problem alcohol
and drug use and domestic violence on children’s development. HMSO,
London.
Department of Health (2000): Framework for the Assessment of Children
in Need and their Families. HMSO, London.
Europarådets rekommendation No. R (99) 19, Om medling i brottmål.
Farrington, David P. och Welsh, Brandon C. (2007): Saving children from
a life of crime, Oxford University Press.
Ferrer-Wreder, L.,Stattin, H., Cass-Lorente, C., Tubman, J.G., Adamson,
L.;(2005) Framgångsrika preventionsprogram för barn och unga – en
forskningsöversikt, Förlagshuset Gothia, Stockholm.
Forkby, Torbjörn (2007): Serviceinsatser inom socialtjänsten. Perspektiv,
inriktning och utsatta barns skydd, FoU i Väst Rapport 5:2007.
Forkby, Torbjörn (2007): Socialt arbete i polisens värld. Samverkans villkor och organisering, FoU i Väst Rapport 3:2007.
Jack, Gordon (2004): Ecological perspectives in assessing children and
families i Horwarth J (ed) The Child´s World Assessing Children in Need.
Jessica Kingsley, London.
Jones, David ( 2004): The assessment of parental capacity i Horwarth,
J (ed) The Child´s World Assessing Children in Need. Jessica Kingsley,
London.
Killén, Kari (2000): Barndomen varar i generationer. Om förebyggande
arbete med utsatta familjer. Wahlström & Widstrand, Stockholm.
Lundberg, Ingvar (2005): Utsatta flickor och pojkar – en översikt av aktuell forskning. Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap.
Länsstyrelserna, Socialtjänsten och barnen. Länsstyrelsernas granskning
av den sociala barn – och ungdomsvården 2006-2007.
Långström, Niklas (2003): Att bedöma risk för återfall bland antisociala
unga. Statens Institutionsstyrelse rapport 2/03.
Nordlöf, Kerstin (2005): Unga lagöverträdare i social-, straff- och processrätt. Studentlitteratur.
Parker Roy, Ward Harriet, Jackson Sonia, Aldgate, Jane, och Wedge Peter (1991): Looking After Children: Assessing Outcomes in Child Care.
HMSO, London.
Ponnert, Lina (2007): Mellan klient och rättssystem Tvångsvård av barn
och unga ur socialsekreterares perspektiv. Lunds universitet, Socialhögskolan.
Rasmusson, Bodil (2004): Barnavårdsutredningar på nya grunder. Meddelanden från Socialhögskolan 2004:1, Lund.
159
Referenser Rutter, Michael (1989): Intergenerational Constitutes and Discontinuities in Serious Parenting Difficulties i Cicchetti D, CarlssonV (eds) Child
Maltreatment; Theory and Research on the Causes and Consequences of
Child Abuse and Neglect. Cambridge University Press, Cambridge.
Rutter, Michael m fl (1998): Anti-social behaviour by young people.
Cambridge University Press, New York.
Rutter, Michael (2000): “Resilience reconsidered: Conceptual considerations, empirical findings, and political implications” i Shonkoff J P,
Meisel S J (red). Handbook of Early Childhood Intervention. Cambridge
University Press, Cambridge.
Stattin, Håkan (2005): Framgångsrika preventionsprogram för barn och
unga IMS, SiS. Gothia förlag.
Sundell Knut, Egelund Tine, Andrée Löfholm Cecilia och Kaunitz, Catrine (2007): Barnavårdsutredningar – en kunskapsöversikt. Institutet för
utveckling av metoder i socialt arbete, IMS. Gothia förlag.
Sveriges kommuner och landsting (2006): Bevara eller gallra? Råd för
den kommunala socialtjänsten m.m. Gallringsråd nr 5.
Söderholm Carpelan, Kerstin och Runqvist, Weddig (2002): Ung med
tung social problematik. Hur kan vi förstå, förutsäga och planera för
framtida behandling? Statens institutionsstyrelse.
Thunved Anders, Clevesköld, Lars och Thunved, Birgit (2007): Samhället och de unga lagöverträdarna. Norstedts Juridik.
Tärnfalk, Michael (2007: Barn och brott- en studie om socialtjänstens yttranden i straffprocessen för unga lagöverträdare. Rapport i socialt arbete
nr 122, Stockholms Universitet.
Ward, Harriet (2004): The developmental Needs of Children. Implications
for Assessment i Horwath, J (red) The Child´s World Assessing Children
in Need. Jessica Kingsley, London.
Web-adresser
www.aklagare.se
www.brottsoffermyndigheten.se
www.brottsofferportalen.se
www.brottsrummet.se
www.dom.se
www.kronofogden.se
www.lst.se
www.polisen.se
www.stat-inst.se
160
Bilaga 1
Bedömning av risk- och skyddsfaktorer
för normbrytande beteende hos unga:
Hur kan vi använda teori och forskning
i praktiken?
Anna-Karin Andershed & Henrik Andershed
Centrum för kriminalpsykologisk forskning
Örebro universitet
I. Allmänt om normbrytande beteende
Normbrytande beteende är en benämning på beteenden som på olika sätt
innebär överträdelser mot regler eller normer. Normbrytande beteende
kan innebära allt ifrån att allvarligt bryta mot föräldrars regler, skolka,
snatta, stjäla, och klottra (icke-aggressivt normbrytande beteende) till
grövre förseelser som till exempel att slåss, knuffas, hota (aggressivt
normbrytande beteende), sexuellt ofreda andra och att plåga djur. I allt
väsentligt handlar det alltså om beteenden som också kan anses vara kriminella beteenden. Definitionen omfattar dock även undantag, där några
beteenden inte är formella lagöverträdelser. Denna definition av normbrytande beteende går i linje med den definition som ofta används i forskning
inom området.
Syftet med denna komprimerade forskningsöversikt är att
• utifrån forskning ge en kortfattad introduktion till kunskapsområdet
om risk- och skyddsfaktorer för normbrytande beteende bland unga,
• resonera kring hur man kan använda denna kunskap i sitt utredningsarbete, i detta fall bedömningar som ska tjäna som underlag för beslut
om påföljd, samt
• kortfattat beskriva goda generella principer för insatser.
Den kunskap som redovisas är evidensbaserad. Det innebär här att den
uteslutande grundar sig på empiriska studier av samband mellan egenskaper, beteenden och förhållanden å ena sidan och normbrytande beteende å
den andra. De risk- och skyddsfaktorer vi här valt att framhäva är de som,
i empirisk forskning, mest konsekvent visat sig utgöra risk eller skydd för
unga med, eller i riskzonen för att utveckla, allvarligt, ihållande normbrytande beteende.
161
Bilaga 1 Begreppen unga eller den unge används här för personer i åldern 0–18
år. Med begreppen barndom menas åldern 0–12 år, och ungdomsåren
13–18 år.
Risk för framtida problem
När normrytande beteende tar sin start redan under barndomen är risken
relativt stor att beteendet stabiliseras och fortsätter över tid. Detta kan
jämföras med normbrytande beteende som debuterar under ungdomstiden där risken för fortsatta problem upp i vuxen ålder är relativt sett liten.
Ju tidigare det normbrytande beteendet debuterar, desto större är risken
att det ska fortsätta över tid (t.ex. Krohn m.fl., 2001; Lipsey & Derzon,
1998; Patterson m.fl., 1998). Så mycket som cirka hälften av alla pojkar
och flickor med normbrytande beteende i barndomen uppvisar fortfarande
normbrytande beteende i ungdomsåren. Ungefär 30–50 procent av pojkar
med normbrytande beteende i barndomen uppvisar fortfarande normbrytande beteende i vuxen ålder medan motsvarande andel bland flickor är
ungefär 20 procent (se Andershed & Andershed, 2005).
Personer som utvecklar normbrytande beteende redan i barndomen löper inte bara stor risk för framtida normbrytande beteende utan också
för andra sociala anpassningsproblem, exempelvis låg utbildningsnivå,
missbruk, psykiatriska problem, arbetslöshet, instabila partnerrelationer,
bristande socialt nätverk och konflikter med sin partner och sina egna
barn. När man tar hänsyn även till dessa typer av problem ser man att det
endast är en mycket liten grupp av personer som uppvisat normbrytande
beteende i barndomen som är helt utan problem i ungdomen och i vuxen
ålder (se Andershed & Andershed, 2005). Även om risken för problem i
vuxen ålder är mindre vid ungdomsdebuterande än vid barndomsdebuterande normbrytande beteende, ser man i forskningen att också de som
uppvisat normbrytande beteende med start i ungdomsåren har mer problem än ungdomar utan normbrytande beteende (Moffitt m.fl., 2002).
Det finns med andra ord goda skäl för såväl forskare som praktiker
att fokusera på de personer som uppvisar normbrytande beteende tidigt
i livet, i synnerhet redan under barndomen, men också i ungdomsåren.
Vi vet att ju tidigare vi kan stävja en negativ utveckling, desto mindre
är risken att allvarliga problem får fäste och utvecklas. Det mesta tyder
på att tidiga bedömningar och insatser är kostnadseffektivt i ett längre
perspektiv, såväl ur ett monetärt som ur ett humanekonomiskt perspektiv
(se Bremberg, 2007; Skolverket, Socialstyrelsen, & Statens Folkhälsoinstitut, 2004; Welsh & Farrington, 2000).
162
Bilaga 1
Varför utvecklar vissa unga personer
normbrytande beteende?
Trots att vi tenderar att sätta en och samma, eller åtminstone liknande397
etiketter på detta beteendemönster, vet vi sedan länge att den grupp personer som fångas upp av den gängse definitionen av normbrytande beteende
inte är särskilt homogen eller likformig. Det är snarare tvärtom. För det
första kan normbrytande beteende ta sig uttryck på många skilda sätt.
Unga personers normbrytande beteende visar sig genom olika beteenden
och i olika grad och frekvens. För det andra är orsakerna till normbrytande beteende olika för olika personer. Unga personer uppvisar med andra
ord normbrytande beteende av många olika skäl.
I vetenskapliga termer brukar man säga att normbrytande beteende är
ett heterogent beteendesyndrom i sig, dessutom med en heterogen och
komplex orsaksbakgrund. Det är därför varken möjligt eller särskilt fruktbart att ge ett enkelt, entydigt, eller ens ett enda svar på frågan: Vad är
orsaken till normbrytande beteende? För att förstå hur och varför unga
människor utvecklar normbrytande beteende är ett så kallat holistisktinteraktionistiskt synsätt nödvändigt (Stattin & Magnusson, 1996). Det
innebär att vi måste ta hänsyn både till förhållanden som rör den enskilda
personens egenskaper och erfarenheter, samt till förhållanden i personens
miljö. En sammansättning av flera olika faktorer eller processer orsakar
normbrytande beteende hos en person, snarare än en enskild faktor eller
händelse. Detta illustreras i den process som kallas ekvifinalitet (Cicchetti
& Rogosch, 1996), vilket innebär att ett visst utfall, i detta fall normbrytande beteende, kan utvecklas via flera olika utvecklingsvägar. Olika
konstellationer av riskfaktorer, och olika mönster av grad och frekvens
av dessa riskfaktorer bidrar i slutänden till ett och samma, eller i vart fall
liknande, utfall.
Normbrytande beteende hos unga utvecklas med andra ord åtminstone
delvis på olika sätt och av olika anledningar eller orsaker. För en ung
person kan problem i hemmiljön vara den avgörande riskfaktorn för hans
eller hennes normbrytande beteende, medan det för en annan är de egna
egenskaperna som väger tyngst. För ytterligare en annan kan en kombination av negativ hemmiljö och problematiska egenskaper vara anledningen
till det normbrytande beteendet. Alltså, trots att personer med normbryDet finns många olika benämningar på normbrytande beteende, såväl i folkmun som i praktik och
forskningslitteratur, till exempel utagerande beteende, kriminalitet, antisocialt beteende, symtom på
uppförandestörning [conduct problems], eller den formella psykiatriska diagnosen uppförandestörning [Conduct Disorder] enligt den psykiatriska diagnosmanualen Diagnostic and Statistical Manual
of Mental Disorders (DSM-IV-TR; American Psychiatric Association, 2000).
397
163
Bilaga 1 tande beteende uppvisar ungefär samma eller liknande problembeteende,
är orsakerna till beteendet inte nödvändigtvis desamma för alla. Samma
sammansättning av riskfaktorer gäller inte för samtliga unga personer
som utvecklar normbrytande beteende, och vissa riskfaktorer förklarar
utvecklingen hos vissa medan andra riskfaktorer förklarar utvecklingen
hos andra. Till detta kommer att man bör förvänta sig att undergrupper av
personer med normbrytande beteende uppvisar olika slags normbrytande
beteende, vilket förstås komplicerar bilden och vår förståelse för gruppen.
Det är inte sannolikt att en enda teori på ett fullständigt sätt kommer
att kunna förklara varför normbrytande beteende utvecklas. Det finns inte
heller idag någon teori som rimligen kan sägas stämma in på alla undergrupper av unga personer med normbrytande beteende. Sannolikt behövs
flera specifika teorier anpassade för olika undergrupper och utvecklingsvägar. Det är däremot troligt att vissa faktorer och processer är likartade
för flera utvecklingsvägar och undergrupper. Den så kallade sociala utvecklingsmodellen (Social Development Model; SDM) (se Catalano &
Hawkins, 1996) är en bred teori, som på ett generellt och grundläggande
sätt försöker förklara hur individuella egenskaper i kombination med sociala eller miljömässiga faktorer och processer kan bidra till utveckling
av den unges normbrytande beteende. Man menar att det finns två huvudsakliga utvecklingsvägar som en ung person kan komma in på i sin
beteendemässiga och sociala utveckling: en prosocial väg (välanpassad,
socialt positiv) och en avvikande, normbrytande väg. Man menar att fyra
olika komponenter är viktiga för socialisationsprocesser i en ung människas utveckling:
1. Den unges möjligheter att engagera sig i antingen prosociala eller
normbrytande aktiviteter och umgänge med andra. En ung person som
växer upp i en familj eller ett bostadsområde med hög grad av kriminalitet, arbetslöshet och missbruk och med få tillfällen till organiserade aktiviteter med vuxna förebilder begränsas i sina möjligheter till prosociala
aktiviteter och kontakter med andra. Möjligheterna till normbrytande aktiviteter och umgänge är desto större.
2. Den unges grad av engagemang i prosociala eller normbrytande aktiviteter och umgängeskretsar. En ung person som umgås mycket med
kamrater med normbrytande beteende kan komma att utveckla sociala eller emotionella band till dessa personer. Banden kan leda till att den unge
utvecklar ett normbrytande beteende som sedan upprätthålls över tid. De
ökar också risken för att banden till prosociala aktiviteter och personer
164
Bilaga 1
är svagare, vilket gör det svårare för personen att bete sig på ett socialt
anpassat sätt.
3. Den unges förmåga att delta i prosociala eller normbrytande aktiviteter och umgängeskretsar. Här kommer individuella skillnader och egenskaper hos den unge tydligt in. En ung person som exempelvis har ett
svårhanterligt temperament, inlärningssvårigheter och svårt att leka eller
umgås på ett icke-aggressivt sätt, löper större risk än unga utan den typen
av problematik att inte lyckas knyta sociala och emotionella band till positiva aktiviteter och prosociala jämnåriga.
4. Grad av förstärkning eller belöning som den unge upplever sig få av
sitt deltagande i prosociala eller normbrytande aktiviteter och umgängeskretsar. Om personen upplever tillfredställelse, det vill säga blir förstärkt,
är det sannolikt att han eller hon kommer att ägna sig åt beteendet eller
aktiviteten igen. Det innebär att denne knyter ett socialt eller emotionellt
band till aktiviteten eller umgänget. Detta i sin tur, talar för att beteendet
eller aktiviteten kommer att upprätthållas.
När dessa fyra processer eller komponenter återfinns, det vill säga att
möjligheten, engagemanget och förmågorna finns där, och att den unge
också förstärks av aktiviteten eller umgänget, utvecklar denne sociala och
emotionella band och en känsla av förpliktelse mellan sig och sitt umgänge eller den så kallade socialiserande enheten (t.ex. familjen, skolan,
kamratgruppen). Enligt SDM kommer den unges beteende att bli prosocialt om beteende, normer och värderingar hos dem som personen är
bunden till, till övervägande del, är prosociala. På samma sätt kommer
band till personer med normbrytande beteende att öka sannolikheten för
normbrytande beteende hos den unge. Man menar dock att anknytning till
andra personer med normbrytande beteende inte är nödvändigt för att en
person ska utveckla normbrytande beteende. Om personen blir förstärkt
av det normbrytande beteendet i sig, så kan det räcka för att upprätthålla
beteendet.
Arv och miljö
Många studier visar att både ärftliga riskfaktorer och riskfaktorer i miljön
är av betydelse för att barn ska utveckla ett normbrytande beteende (se
Moffitt, 2005). Att det finns någon eller några typer av ärftliga riskfaktorer bakom det normbrytande beteendet betyder sannolikt att en persons
genetiska uppsättning påverkar benägenheten eller känsligheten för att
utveckla vissa ärftliga riskfaktorer, det vill säga egenskaper, känslor eller
165
Bilaga 1 tankeprocesser – till exempel ett svårhanterligt temperament – som i sin
tur kan öka risken för att den unge utvecklar ett normbrytande beteende.
Det kan exempelvis vara svårt för föräldrar att på ett prosocialt sätt socialisera en ung person med svårhanterligt temperament (Raine, 2002).
Beroende på närvaro eller frånvaro av riskfaktorer i miljön – till exempel
föräldrars sätt att hantera och samspela med den unge – kommer dessa
ärftliga riskfaktorer i vissa fall att leda till normbrytande beteende och i
andra fall inte. Normbrytande beteende kan dock sannolikt också utvecklas uteslutande som ett resultat av riskfaktorer i miljön.
Ärftliga riskfaktorer och riskfaktorer i miljön kan interagera med varandra på flera olika sätt (Moffitt, 2005; Rutter m.fl., 2006). Faktorer i
miljön kan såväl förstärka som hämma uttryck av ärftliga riskfaktorer,
och på motsvarande sätt kan genetiska sårbarheter förstärka eller hämma
effekter av riskfaktorer i miljön (Rutter m.fl., 2006). Ett exempel på detta
är kopplingen mellan normbrytande beteende och socioekonomisk status.
Där har man funnit att genetiska faktorer hade högre förklaringsvärde för
normbrytande beteende bland ungdomar från områden med hög socioekonomisk status, medan normbrytande beteende bland ungdomar från
områden med lägre socioekonomisk status i större utsträckning kunde
förklaras av miljöfaktorer (Tuvblad m.fl., 2006).
Utvecklingsmässiga förändringar i beteenden
I en bedömning av uttryck och utveckling av normbrytande beteende i
sig, likväl som av riskfaktorer för normbrytande beteende, är det väsentligt att ta hänsyn till personens ålder och utvecklingsnivå. Det sätt och
den beteenderepertoar som den unge använder för att uttrycka normbrytande beteende är olika i olika åldrar (Loeber, 1996), och hänger samman
med dennes utveckling av andra funktioner, till exempel språk och motorik. Normbrytande beteende hos ett litet barn tar sig sannolikt uttryck i
exempelvis trots, brott mot föräldrarnas och förskolans regler, eller fysisk
aggressivitet, som att knuffas, klösas eller bitas, medan normbrytande beteende hos en tonåring med större sannolikhet tar sig uttryck i beteenden
såsom snatterier, att rymma hemifrån eller slagsmål (se Andershed & Andershed, 2005). Detta betyder dock inte att de underliggande processerna
som förklarar beteendet nödvändigtvis är olika. Exempelvis är det sannolikt att det lilla barnets fysiska aggressivitet och tonåringens inblandning
i slagsmål är parallella beteenden, men har olika avancerade uttryckssätt
beroende på personens utvecklingsnivå.
166
Bilaga 1
II. Om risk- och skyddsfaktorer
Vad är en riskfaktor?
En riskfaktor för ett visst beteende är en egenskap, händelse, förhållande
eller process som ökar sannolikheten eller risken för ett visst utfall, i detta
fall normbrytande beteende. När man i forskning identifierar en faktor
som en riskfaktor för normbrytande beteende, innebär detta allt som oftast att man observerar samvariation mellan faktorn och det normbrytande
beteendet. Samvariation innebär här att faktorn återfinns samtidigt som
eller korrelerar med det normbrytande beteendet. Vi kan dock inte utifrån
denna vetskap uttala oss om huruvida denna specifika faktor eller variabel
faktiskt direkt orsakar det normbrytande beteendet eller inte. Orsakssamband är mycket svåra att säkerställa när det gäller mänskligt beteende. Vi
kan endast säga att det specifika förhållandet eller den specifika faktorn
och det normbrytande beteendet på något sätt samvarierar eller korrelerar
med varandra – det vill säga har ett samband med varandra.
Vad är en skyddsfaktor?
När man gör en bedömning är det viktigt att inte bara ta hänsyn till riskfaktorerna, utan också att mäta det man traditionellt kallar protektiva,
eller skyddande, faktorer. Skyddande faktorer är egenskaper, händelser,
förhållanden eller processer som minskar sannolikheten eller risken för ett
visst utfall – i detta fall normbrytande beteende – genom att agera som en
buffert mot eller mekanism som förändrar effekterna av att exponeras för
risk. Det är också centralt att inventera och kartlägga faktorer som man
har sett främjar den unges och familjens förmåga att ta till sig och delta
i det förändringsarbete som en insats eller påföljd i idealfallet innebär.
Termen skyddsfaktor hänvisar därför här både till skyddande faktorer för
normbrytande beteende, i traditionell mening, och till faktorer som kan
förbättra och stärka oddsen att lyckas med en insats. Närvaro av en eller
flera skyddsfaktorer kan göra att den unge inte utvecklar normbrytande
beteende, trots att han eller hon exponeras för riskfaktorer.
Olika kategorier av faktorer
Listan över risk- och skyddsfaktorer för normbrytande beteende kan göras mycket lång och omfattar framförallt faktorer som är relaterade till
individen, familjen, skolan och närsamhället (se t.ex. Loeber & Farrington, 2000). För att nå en fullständig förståelse av varför en ung person
utvecklar normbrytande beteende eller inte behöver man ju, som tidigare
nämnts, ta hänsyn till samspelet mellan den enskilda personens egenska167
Bilaga 1 per, erfarenheter och förutsättningar, och omständigheter och förhållanden i hans eller hennes miljö (se t.ex. Stattin & Magnusson, 1996).
Inflytelserika teorier inom området menar att de två mest betydelsefulla övergripande kategorierna av faktorer i utvecklingen av normbrytande
beteende i barndomen är faktorer hos barnet och faktorer i den närmaste
miljön, alltså föräldrar och deras egenskaper och uppfostringsmetoder,
samt kontakten mellan föräldrarna och barnet (t.ex. Moffitt, 1993, 2003;
Patterson, 1982; Shaw m.fl., 2000; Frick, 1998). Ju äldre den unge blir,
och när ungdomsåren träder in, desto större betydelse får generellt sociala och strukturella dimensioner och faktorer såsom kamratrelationer
2000; Frick, 1998). Ju äldre den unge blir, och när ungdomsåren träder in, desto
ochstörre
närsamhällets
strukturer
(Loeberoch
& faktorer
Hay, 1997).
betydelse får generellt
socialaoch
och aktiviteter
strukturella dimensioner
såsom kamratrelationer
och närsamhällets
strukturer
och som
aktiviteter
(Loeber &att risk- och
Figur
1 är en illustration
av en
modell
tydliggör
Hay, 1997).
skyddsfaktorer
återfinns
olika
individnivå,
Figur 1 är en
illustrationpå
av flera
en modell
somnivåer:
tydliggörpå
att riskoch skydds-familjenivå,
faktorer
återfinns på
flera olika
familjenivå,
bland
kambland
kamrater,
lärare
och nivåer:
andra,påiindividnivå,
närsamhällets
risker
och
möjligheter, i
rater, lärare och andra, i närsamhällets risker och möjligheter, i samhällets struksamhällets
struktur,
funktion
och
normer
(t.ex.
frånvaro
av
förebyggande
tur, funktion och normer (t.ex. frånvaro av förebyggande insatser från samhälinsatser
samhällets
för unga
riskzonen),
samt
och
lets sidafrån
för unga
i riskzonen), sida
samt händelser
och iförändringar
i miljön
över händelser
tid
(t.ex. konjunktursvängningar
som
påverkar
möjligheten för föräldrarna att som
få
förändringar
i
miljön
över
tid
(t.ex.
konjunktursvängningar
påverkar
arbete).
möjligheten för föräldrarna att få arbete).
Figur 1. Nivåer där risk- och skyddsfaktorer för normbrytande beteende bland
unga kan återfinnas och möjliga påverkansriktningar mellan dessa nivåer.
Figur 1. Nivåer där risk- och skyddsfaktorer för normbrytande beteende bland unga kan
återfinnas och möjliga påverkansriktningar mellan dessa nivåer.
Dubbelriktade inflytanden
Pilarna i Figur 1 visar möjliga riktningar i vilka faktorer på de olika nivåerna
kan påverka varandra. De dubbelriktade pilarna understryker att det finns dubbelriktade inflytanden (s.k. reciproka effekter). Det vill säga att faktorer på de
168olika nivåerna påverkar varandra i båda riktningarna, vilket kan påverka graden
143
Bilaga 1
Dubbelriktade inflytanden
Pilarna i Figur 1 visar möjliga riktningar i vilka faktorer på de olika nivåerna kan påverka varandra. De dubbelriktade pilarna understryker att det
finns dubbelriktade inflytanden (s.k. reciproka effekter). Det vill säga att
faktorer på de olika nivåerna påverkar varandra i båda riktningarna, vilket
kan påverka graden av risk för att en ung person ska utveckla normbrytande beteende. Exempelvis kommer den unges sätt att vara påverka hur
föräldrarna beter sig mot honom eller henne. Den unge kan exempelvis
med ett besvärligt eller svårhanterligt beteende utlösa negativa och ineffektiva uppfostringsstrategier hos föräldrarna. Detta kommer i sin tur att
påverka den unges beteendeutveckling.
Faktorers olika tyngd under en människas utveckling
Det är sannolikt så att vissa riskfaktorer alltid är av vikt under utvecklingen och kan påverka risken för normbrytande beteende i både i unga år
och i vuxen ålder (se Moffitt, 1993), medan betydelsen av andra riskfaktorer förändras under utvecklingens gång (se t.ex. Farrington, 1996; Shaw
& Winslow, 1997). Exempelvis kan hyperaktivitet och impulsivitet sannolikt vara betydelsefulla faktorer för normbrytande beteende under hela
utvecklingen, medan kamrater med normbrytande beteende sannolikt är
mer betydelsefullt under ungdomsåren jämfört med under barndomen.
När det gäller skyddsfaktorer är bilden lite annorlunda. Det forskningen pekar på inom detta område är att ungefär samma faktorer främjar
positiv utveckling och kan skydda mot negativ utveckling, oavsett personens ålder (se Andershed & Andershed, 2005).
Ju fler riskfaktorer desto högre risk
Vi vet från forskning att flera olika faktorer eller processer vanligen spelar in i en ung persons utveckling av normbrytande beteende. Forskning
visar att det generellt är så att ju fler riskfaktorer som finns hos den unge
och i hans eller hennes omgivning, desto större är risken att normbrytande
beteende kommer att utvecklas eller fortsätta (se t.ex. Deater-Deckard
m.fl., 1998; Loeber, 1990; Owens & Shaw, 2003). Detta är dock en generell tumregel och inte alla unga personer som uppvisar flertalet riskfaktorer kommer att utveckla eller fortsätta med normbrytande beteende.
Det är också viktigt att ta hänsyn till i vilken utsträckning skyddsfaktorer
finns hos den unge eller i dennes närmiljö och väga detta mot de risker
som finns.
169
Bilaga 1 Riskfaktorer på olika nivåer
Även om vi vet att det är vanligt att unga som utvecklar normbrytande
beteende innehar och exponeras för flertalet riskfaktorer vet vi mindre
om vilka specifika kombinationer av riskfaktorer som innebär den högsta
graden av risk. Vi känner inte heller helt och fullt till vilken eller vilka
faktorer som väger tyngst och som har det mest direkta sambandet med
utveckling av normbrytande beteende. Vissa typer och kombinationer
av riskfaktorer har dock påvisats vara mer kraftfulla än andra. Det finns
forskning som visar att när det finns riskfaktorer på flera olika nivåer samtidigt är risken för normbrytande beteende större än när den unge endast
uppvisar riskfaktorer på en och samma nivå. Riskfaktorer på flera nivåer
samtidigt kan exempelvis vara både på individ- och familjenivå. Det vill
säga att den unge har ett beteende eller egenskap som innebär risker och
att det därtill finns risker i familjen eller hos föräldrarna. Riskfaktorer på
endast en nivå är exempelvis när det endast finns risker hos den unge, eller endast i familjen eller hos föräldrarna (se Campbell m.fl., 2000).
Specifika riskfaktorer i kombination med varandra
Det är också så att vissa riskfaktorer är betydande riskfaktorer först när
de kombineras med en annan riskfaktor. Detta kan se ut på två olika sätt:
Antingen genom att sambandet mellan riskfaktorn och det normbrytande
beteendet beror på närvaron eller frånvaron av en annan faktor eller process, eller att graden av risk är olika beroende på graden av andra riskfaktorer (se t.ex. Dodge & Pettit, 2003). Bland många exempel kan nämnas att forskning visat att impulsivitet hos unga är betydligt mer riskfyllt
om de bor i ett bostadsområde med lägre socioekonomisk status (när det
gäller föräldrars utbildning och lön) (Lynam m.fl., 2000). Samma studie
visade att icke-impulsiva unga som bodde i ett bostadsområde med lägre
socioekonomisk status inte var i högre risk för normbrytande beteende
jämfört med icke-impulsiva unga som bodde i ett bostadsområde med
hög socioekonomisk status.
En riskfaktor kan innebära risk för andra riskfaktorer
En relevant fråga i detta sammanhang är varför det är så att ju fler riskfaktorer som finns hos den unge och i dennes omgivning, desto större
är risken att normbrytande beteende kommer att utvecklas eller fortsätta
hos honom eller henne. Forskning visar att riskfaktorer innebär risk för
utvecklandet av andra riskfaktorer. På så sätt kan den unge exponeras för
fler och fler riskfaktorer. Det blir så att säga en successiv anhopning av
riskfaktorer som kan bli svårare och svårare att över tid ta sig ur (t.ex.
170
Bilaga 1
Caspi m.fl., 1987; Caspi & Moffitt, 1995). Exempelvis kan en ung person
med riskfaktorn överaktivitet-impulsivitet-koncentrationssvårigheter få
svårt att klara av skolan, vilket kan leda till bristfälliga skolprestationer
och utveckling av en bristfällig anknytning till skolan (som också är riskfaktorer). Detta kan i sin tur bidra till konflikter mellan föräldrarna och
den unge (som också är en riskfaktor). Detta tydliggör och förklarar också
varför normbrytande beteende tenderar att hänga samman med en relativt
bred flora av psykosociala problem hos personen (se t.ex. Kim-Cohen
m.fl., 2003; Robins, 1966).
Risk för återfall
Riskfaktorer för debut av normbrytande beteende, utgör även generellt
riskfaktorer för återfall (recidivism) i normbrytande beteende. Den absolut starkaste riskfaktorn för återfall tycks vara personens egna tidigare
normbrytande beteende, följt av familje och kamratrelaterade faktorer.
Vad som också är noterbart är att andra betydelsefulla riskfaktorer, utöver
tidigare normbrytande beteende, i detta sammanhang är sådana riskfaktorer som går att påverka och förändra (se Andrews m.fl., 2006; Cottle
m.fl., 2001).
Olika typer av risk- och skyddsfaktorer
Det finns flera meningsfulla sätt att dela in risker och skydd som kan ha
viktiga konsekvenser för det praktiska arbetet med unga personer med
eller i riskzonen för normbrytande beteende. Dels brukar man tala om
direkta (proximala) och indirekta (distala) faktorer. Direkta faktorer är
faktorer som man tänker sig mer direkt kan relateras till det normbrytande
beteendet, till exempel den unges impulsivitet som är en direkt riskfaktor.
Indirekta faktorer är faktorer som sannolikt har en mer indirekt inverkan
på den unges utveckling av normbrytande beteende, till exempel föräldrars utbildningsnivå, som kan ha ett samband med deras uppfostringsstrategier. Föräldrars uppfostringsstrategier kan i sin tur tänkas vara mer
direkt relaterade till den unges beteendeutveckling. Indirekta riskfaktorer
påverkar alltså den unges risk för normbrytande beteende främst genom
att de är relaterade till mer direkta riskfaktorer.
Ytterligare en indelning av faktorer innebär att man skiljer mellan föränderliga (dynamiska) och oföränderliga (statiska) faktorer. De potentiellt föränderliga faktorerna är möjliga att påverka. Det kan exempelvis
vara föräldrars uppfostringsmetoder eller den unges grad av impulsivitet.
Oföränderliga riskfaktorer (t.ex. kön, etnicitet, debutålder i normbrytande
beteende när debuten redan skett) går däremot inte att påverka.
171
Bilaga 1 En tredje kategorisering av riskfaktorer är indelningen i initierande
och upprätthållande riskfaktorer. Det är inte nödvändigtvis så att de riskfaktorer som gör att normbrytande beteende debuterar (t.ex. aggressivitet,
som kan leda till att prosociala kamrater rejekterar, dvs. undviker eller
stöter bort personen) är samma riskfaktorer som gör att normbrytande
beteende upprätthålls (t.ex. umgänge med antisociala kamrater). Initierande riskfaktorer gör direkt eller indirekt att ett normbrytande beteende
debuterar hos en person. Upprätthållande riskfaktorer gör att det normbrytande beteendet fortsätter.
Dessa tre indelningar – direkta vs. indirekta, föränderliga vs. oföränderliga och initierande vs. upprätthållande – är inte absoluta eller precisa. Vissa riskfaktorer kan sannolikt ses som både och i alla de tre begreppsparen, t.ex. att de både är direkta och indirekta. Indelningarna blir
dock mer angelägna och intressanta att ta hänsyn till när man diskuterar
bedömning, utredning och insatser, eftersom man där vill rikta in sig på
faktorer som potentiellt kan åstadkomma en förändring i den unges beteende. Här är direkta, föränderliga, och upprätthållande faktorer sannolikt
av primärt intresse. Denna typ av faktorer brukar också kallas kriminogena faktorer, det vill säga faktorer som upprätthåller och som har en direkt
koppling till det normbrytande beteendet (Gendreau & Andrews, 1990).
Om man genom en insats lyckas förändra en kriminogen faktor, bör alltså
en förändring följaktligen ske i det normbrytande beteendet hos den unge.
Förändringar i en icke-kriminogen faktor kommer däremot sannolikt inte
leda till förändring i den unges normbrytande beteende. Man kan därför
hävda att det inte primärt är dessa faktorer man bör koncentrera varken
bedömning eller insatser på även om det i en bedömning också kan finnas
ett värde i att kartlägga indirekta, oföränderliga, och initierande (ickekriminogena) faktorer.
Hur använda evidensbaserad kunskap om
risk- och skyddsfaktorer i en bedömning?
Forskning om risk- och skyddsfaktorer för normbrytande beteende kan
tala om för oss vilka faktorer som på gruppnivå visat sig vara mest relevanta när man vill förstå och förklara detta komplexa beteende. Att kunskapen gäller generellt, det vill säga för en grupp personer med normbrytande beteende, betyder inte att den med nödvändighet gäller specifikt, för den enskilde. Detta innebär att trots att vi vet att personer med
normbrytande beteende ofta uppvisar högre grad av vissa riskfaktorer och
lägre grad av andra skyddsfaktorer, behöver så inte vara fallet för den specifika personen som är aktuell för bedömning. Man behöver med andra
ord vara försiktig och noggrann i sin tillämpning av denna kunskap. På
172
Bilaga 1
individnivå är en enskild bedömning alltid nödvändig. Då kan man kartlägga de specifika risk- och skyddsfaktorerna hos den unge och hans eller
hennes familj, både huruvida de finns och i vilken grad de kan observeras.
Den individuella bedömningen får sedan ligga till grund för beslut om
individualiserade insatser.
En bedömning kan av tidsmässiga och ekonomiska skäl inte täcka alla
potentiella risk- och skyddsfaktorer. Ett urval av de mest relevanta faktorerna behöver alltså göras. Detta urval av faktorer bör i grunden vila på
forskning om vilka faktorer som identifierats som risk- och skyddsfaktorer. Fokus bör också primärt vara på mer direkta (proximala) och potentiellt föränderliga (dynamiska) faktorer, snarare än mer indirekta eller
oföränderliga. Det urval av risk- och skyddsfaktorer som presenteras här
(se III. Risk- och skyddsfaktorer i praktiken) är de faktorer som har robust
stöd i forskningen. De är alltså de faktorer som mest konsekvent har visat
sig vara relevanta för att förstå och förklara normbrytande beteende bland
unga, och som är relevanta för insatser för att förebygga och behandla
normbrytande beteende. Samtliga dessa faktorer bör finnas med i en bedömning av risk och skydd för unga med normbrytande beteende.
Det kan finnas fall där den unge ännu inte utvecklat normbrytande beteende men befinner sig i riskzonen för en negativ utveckling. Då bör en
relevant bedömning primärt identifiera de faktorer eller processer som
kan tänkas vara initierande och ha en mer direkt koppling till normbrytande beteende. Man bör också försöka identifiera faktorer som potentiellt är föränderliga.
I de fall där den unge redan utvecklat normbrytande beteende bör en
relevant bedömning identifiera de kriminogena risk- och skyddsfaktorer
som är potentiellt föränderliga, det vill säga de processer eller faktorer
som upprätthåller det normbrytande beteendet. De frågor man bör ställa
sig är följande:
• Vilka evidensbaserade risker finns?
• I vilken utsträckning förekommer dessa risker?
• I vilken utsträckning ställer dessa risker till problem för den unge eller
dennes omgivning?
• Vilka evidensbaserade skyddsfaktorer brister när det gäller den unge?
Med utgångspunkt i det sammantagna mönstret av risker och skydd (den
individuella risk- och skyddsprofilen) kan man rikta insatser för att minska identifierade riskfaktorer och stärka skyddsfaktorer. För att bedöma
risken för (fortsatt) normbrytande beteende och följaktligen om behov av
insatser finns används den generella kunskap som finns från forskningen.
Sådan kunskap kan exempelvis vara att fler riskfaktorer innebär högre
173
Bilaga 1 Bedömning av risk- och skyddsfaktorer för normbrytande beteende hos unga
risk, att en riskfaktor kan innebära risk för andra riskfaktorer eller att
riskfaktorer på olika nivåer innebär högre risk, etc. Generellt bör man
prioritera att rikta insatser till unga med flera riskfaktorer, i synnerhet
om riskfaktorerna är frekvent förekommande eller ställer till med mycket
problem för den unge själv eller dennes omgivning.
Vikten av struktur i bedömningsarbetet
För att bedöma förekomst och grad av evidensbaserade risk- och skyddsfaktorer är det lämpligt att använda ett strukturerat arbetssätt. Att ett arbetssätt är strukturerat innebär att det man bedömer är tydligt definierat
och att bedömningen görs på ett strukturerat sätt, ofta i en viss sekvens.
Bedömningen dokumenteras också på ett systematiskt, strukturerat och
likformigt eller standardiserat sätt. Att två oberoende bedömare som bedömer samma person kommer fram till samma sak (hög s.k. interbedömarreliabilitet) är grundläggande för alla utredande verksamheter. En av
grundtankarna med struktur i bedömningsarbetet är att samtliga bedömare ska göra samma slags bedömning och, i bästa fall, komma fram till
precis samma sak om risker, skydd och förslag till insatser. Forskning
visar att strukturerade bedömningar av risk för normbrytande beteende
är mer träffsäkra än ostrukturerade bedömningar (Andrews m.fl., 2006).
Att uppnå överensstämmelse mellan bedömare är dessutom enklare med
strukturerad metodik än med ostrukturerad, där begrepp inte är tydligt
nedskrivna och definierade. Olika bedömare kan då t.ex. mena olika saker
med samma begrepp (Miller, 2001).
III. Risk- och skyddsfaktorer i praktiken
I den fortsatta och mer detaljerade introduktionen till risk- och skyddsfaktorer fokuserar vi primärt på faktorer som teoretiskt kan anses vara
mer direkt relaterade (proximala) till normbrytande beteende och som har
potential att förändras (är dynamiska) På så sätt kan dessa faktorer anses
kriminogena och mest relevanta för bedömning, förebyggande arbete och
behandling. Därutöver tar vi också kortfattat upp riskfaktorer som inte på
samma sätt är påverkbara i en insats eller som kan anses vara mer indirekt
kopplade till den unges risk för normbrytande beteende. Dessa faktorer
kan dock vara av vikt att ta upp och kartlägga i en bedömning, därför att
de exempelvis kan påverka val av insats.
Vi fokuserar i detta avsnitt på att redogöra för de mekanismer som man
antar ligger bakom kopplingen mellan respektive risk- eller skyddsfaktor
och normbrytande beteende. Denna kunskap finns sammanfattad i ett antal forskningsöversikter, och vi väljer här att samlat hänvisa till dessa, is174
Bilaga 1
tället för till originalstudier. Forskningsöversikterna är följande: Andershed & Andershed, 2005; Andrews m.fl., 2006; Connor, 2002; Farrington,
2005; Farrington & Welsh, 2007; Hawkins m.fl., 1998; Hill, 2002; Hubbard & Pratt, 2002; Keenan m.fl., 1999; Lipsey & Derzon, 1998; Loeber,
1990; Loeber, & Dishion, 1983; Loeber & Farrington, 2000; Morrison
m.fl., 2002; samt Seifer m.fl., 1992. I de fall där faktorn inte tas upp på ett
tillfredsställande sätt i dessa forskningsöversikter, kommer andra specifika referenser att anges i löpande text. De risk- och skyddsfaktorer som
nämns nedan och som bör återfinnas i en bedömning av risk för allvarligt,
ihållande normbrytande beteende hos unga, sammanfattas också i slutet av forskningsöversikten i Tabell 1. Varje beskrivning av en risk- eller
skyddsfaktor inleds med en definition av begreppet.
Riskfaktorer hos den unge
av mer direkt och föränderlig karaktär
Trotsighet, ilska eller oräddhet
Definition: Trotsar föräldrars och andras önskemål och tillsägelser (är
olydig) eller blir lätt väldigt arg och irriterad. Verkar orädd och okänslig
för tillsägelser och reprimander eller gör riskfyllda och farliga saker.
Temperament är emotionella och beteendemässiga reaktionsmönster
som är relativt stabila över situationer och tid. Det finns några temperamentsdimensioner som mer konsekvent har visat sig vara relaterade
till normbrytande beteende hos unga: svårhanterlighet, underkontroll,
oräddhet och bristfällig emotionsreglering. Dessa dimensioner ryms under begreppen trotsighet, ilska och oräddhet. Unga med svårhanterligt
temperament är ofta mer aktiva och har svårt att fokusera och koncentrera
sig längre stunder. De är också ofta mer lättretliga, uttrycker mer negativa känslor och är mer oförutsägbara i sina beteenden och reaktioner,
och drar sig undan ifrån eller har svårt att anpassa sig till nya situationer
och förändringar i sin omgivning. Personer med underkontrollerat temperament är ofta mer rastlösa, lättdistraherade, impulsiva, känslomässigt
labila, och uttrycker mer negativa känslor än andra personer. Personer
som uppvisar oräddhet är mindre rädda att göra saker som andra är rädda
att göra, och tvekar inte att närma sig nya situationer eller människor.
Personer med bristande emotionsreglering har ofta problem att reglera
sina uttryck för negativa känslor, såsom ilska och frustration, exempelvis
vad gäller vad som utlöser en reaktion och hur kraftig reaktionen är. När
trotsighet, olydnad, ilska och irritation leder till omfattande problem och
funktionsnedsättning innefattas problemen i den psykiatriska diagnosen
175
Bilaga 1 Trotssyndrom (Oppositional Defiant Disorder; ODD; American Psychiatric Association, 2000).
Unga personer med detta beteende kan vara svårare att hantera och
socialisera på ett positivt sätt. Beteendet kan göra att andra personer reagerar negativt på den unge och att han eller hon får svårigheter att skapa
varaktiga positiva relationer (med personer utan normbrytande beteende).
Den unge kan därför ledas till att umgås med andra som också har beteenden och attityder åt ett trotsigt och normbrytande håll, något som i sin tur
också är en riskfaktor (se Problematiska kamratrelationer). Beteendet hos
den unge kan bidra till en bristfällig relation mellan föräldrarna och den
unge. Det kan också utlösa negativa beteenden och uppfostringsstrategier
hos föräldrarna, vilket i sin tur är riskfaktorer för normbrytande beteende
(se Svårigheter i föräldra-barnrelationen och Föräldrarnas svårigheter
med uppfostringsstrategier).
Överaktivitet, impulsivitet eller koncentrationssvårigheter
Definition: Är väldigt fysiskt aktiv och rastlös. Är impulsiv och har svårt
att vänta på sin tur och att tänka efter innan han eller hon gör något. Har
svårt att bibehålla uppmärksamheten och att koncentrera sig längre stunder.
Unga med ett överaktivt beteendemönster har ofta svårt att vara eller
sitta stilla, och har svårt att göra saker lugnt och stilla, springer omkring,
känner sig rastlösa, och är ”på språng” eller ”går på högvarv”. Personer
som är impulsiva har problem med att följa regler, ger upp en uppgift för
lätt, och gör saker utan att tänka sig för innan. Personer som har koncentrationssvårigheter är mer ouppmärksamma på detaljer eller gör slarvfel,
har svårt att upprätthålla uppmärksamheten, har svårt att följa instruktioner och att organisera uppgifter och aktiviteter. De undviker gärna eller
ogillar uppgifter som kräver mental ansträngning under en längre tid, är
lättdistraherade och glömska, och tappar ofta bort saker som är nödvändiga för att de ska kunna utföra en uppgift. Dessa svårigheter, då de leder
till omfattande problem och funktionsnedsättning, innefattas i den psykiatriska diagnosen AD/HD (Attention Deficit/Hyperactivity Disorder;
American Psychiatric Association, 2000).
Överaktivitet (hyperaktivitet) och koncentrationssvårigheter kan leda
till svårigheter med skolprestationer, skoltrivsel och anknytning till skolan som i sin tur är riskfaktorer för normbrytande beteende (se Bristfälliga språkliga förmågor eller skolprestationer). Impulsiviteten kan i stunden göra att den unge har svårt att hämma sig i pressade situationer och
kan leda till aggressivt normbrytande beteende. Han eller hon hinner inte
överväga alternativa sätt att reagera innan han eller hon redan har agerat.
Unga med dessa svårigheter kan också vara svårare att hantera och socia176
Bilaga 1
lisera på ett positivt sätt. Överaktiviteten och impulsiviteten hos den unge
kan bidra till en bristfällig relation mellan föräldrarna och den unge och
kan utlösa negativa beteenden och uppfostringsstrategier hos föräldrarna,
vilka i sin tur är riskfaktorer för normbrytande beteende (se Svårigheter
i föräldra-barnrelationen och Föräldrarnas svårigheter med uppfostringsstrategier).
Svårigheter med medkänsla, skuld eller ånger
Definition: Har svårigheter med medkänsla (empati) och bryr sig inte om
andra eller vad de känner och tycker. Verkar inte känna skuld och ånger
när han eller hon gjort något fel eller någon annan illa.
Unga som uppvisar brister i empati och förmåga till medkänsla, visar
inte känslor av skuld och ånger när sådana känslor är lämpliga, och har
ett flackt, ytligt och onyanserat känsloliv som närmast kan beskrivas som
”känslokyla”.
Unga med bristande medkänsla, skuld eller ånger kan ha svårt att ta
till sig av och förstå de negativa konsekvenser som deras negativa eller
normbrytande beteende kan ha på andra människor. Dessa svårigheter
kan också göra att andra personer reagerar negativt på den unge och att
denne får svårigheter att skapa varaktiga positiva relationer (med personer utan normbrytande beteende). Den unge kan därför ledas till att
umgås med andra som också har beteenden och attityder åt ett trotsigt och
normbrytande håll, något som i sin tur också är en riskfaktor (se Problematiska kamratrelationer).
Bristfälliga språkliga förmågor eller skolprestationer
Definition: Har svårigheter med tal, läs- eller skrivförmåga. Presterar
bristfälligt i skolan.
Bristfälliga språkliga förmågor eller skolprestationer kan i vissa fall
hänföras till kognitiva problem hos den unge, där kognition syftar på de
processer där personen tar emot, bearbetar, tolkar och responderar på information från sin omgivning. Generellt har man sett att lägre intelligens
och inlärningssvårigheter hänger samman med normbrytande beteende.
Bristande kognitiv förmåga kan sedan ta sig uttryck i bristande språkförståelse och minskad förmåga att uttrycka sig i tal och skrift. Man har dock
noterat att unga med normbrytande beteende tenderar att underprestera i
skolan, i förhållande till sin intellektuella kapacitet. Detta kan tyda på att
problem med exempelvis överaktivitet, impulsivitet och koncentrationssvårigheter (t.ex. ADHD), eller bristfällig skolanknytning och ointresse,
snarare än normbrytande beteende ligger till grund för de bristfälliga
skolprestationerna.
177
Bilaga 1 Bristande språklig förmåga kan göra att den unge blir svårare att socialisera på ett positivt sätt, i och med att denna brist gör det svårare för
honom eller henne att förstå och ta till sig av tillsägningar och instruktioner från exempelvis föräldrar eller lärare. Bristfälliga skolprestationer
kan leda till vantrivsel i skolan och normbrytande beteende såsom skolk.
Skolk och vantrivsel i skolan kan göra att den unge finner andra personer
i samma situation som delar dessa normbrytande attityder, något som i sin
tur också är en riskfaktor (se Problematiska kamratrelationer). Bristfälliga skolprestationer kan också på längre sikt vara orsaken till ofullständig
eller bristfällig skolgång med medföljande svårigheter att etablera sig på
arbetsmarknaden, som i sin tur kan öka risken för normbrytande beteende
i ungdoms- eller vuxen ålder. Den unges bristfälliga skolprestationer kan
även bidra till en bristfällig relation mellan föräldrarna och den unge och
kan utlösa negativa beteenden och uppfostringsstrategier hos föräldrarna.
Detta i sin tur är riskfaktorer för normbrytande beteende (se Svårigheter
i föräldra-barnrelationen och Föräldrarnas svårigheter med uppfostringsstrategier).
Negativa problemlösningar, tolkningar eller attityder
Definition: Använder negativa eller destruktiva beteenden eller problemlösningsstrategier för att lösa olika situationer eller har ett negativt sätt att
tolka andras beteenden och avsikter. Ger uttryck för negativa normbrytande och statusfokuserade och materialistiska attityder och värderingar.
Problem med negativa problemlösningsstrategier och tolkningar hänger samman med vad som brukar kallas för social kognition. Social kognition innebär att personen uppfattar och tolkar sociala ledtrådar och sedan
väljer lämpliga reaktioner baserat på den tolkning som görs. Unga med
dessa problem har ofta brister i sin förmåga att avgöra hur de ska respondera, och deras beslut landar ofta i att uttrycka aggressiva responser. De
har också generellt svårt att se att andra kan uppfatta deras beteende som
aggressivt eller opassande. Till detta kommer att många även har en fientlig tolkningsstil (s.k. hostil attribution), vilket innebär att de tolkar andra
människors handlingar och avsikter som fientliga och illvilliga.
Unga med negativa eller destruktiva beteenden eller problemlösningsstrategier använder ofta normbrytande beteenden för att lösa pressade eller stressade situationer. Unga som har ett negativt sätt att tolka andras
beteenden och avsikter kan oftare än andra bli provocerade och arga på
grund av de negativa tolkningar de gör av andras beteenden. Ilska och
upplevelser av provokation kan i sin tur öka risken för aggressivt normbrytande beteende. Vi vet också att attityder och värderingar påverkar
beteende. Unga som har negativa normbrytande, statusfokuserade och
178
Bilaga 1
materialistiska attityder och värderingar kan således löpa ökad risk för
normbrytande beteende. Negativa problemlösningar, tolkningar eller attityder kan också bidra till en bristfällig relation mellan föräldrarna och den
unge och kan utlösa negativa beteenden och uppfostringsstrategier hos
föräldrarna som i sin tur är riskfaktorer för normbrytande beteende (se
Svårigheter i föräldra-barnrelationen och Föräldrarnas svårigheter med
uppfostringsstrategier).
Nedstämdhet eller självskadande beteende
Definition: Är nedstämd, ledsen, deprimerad eller uppvisar självskadande
beteende.
Forskning har dokumenterat en relativt hög grad av så kallad samsjuklighet (komorbiditet) mellan nedstämdhet och depression å ena sidan
och normbrytande beteende å den andra. Man är dock inte helt säker på i
vilken ordning dessa problem oftast uppkommer. Är normbrytande beteende en konsekvens av depression, eller är depression en konsekvens av
normbrytande beteende?
Det finns tecken på att en del av förklaringen till sambandet mellan
nedstämdhet och normbrytande beteende ligger i de konflikter, personliga
misslyckanden och den stress som uppstår i samband med, och som ett
resultat av, det normbrytande beteendet. Det finns samtidigt visst stöd för
att nedstämdhet kan komma före normbrytande beteende. En möjlig förklaring till detta är att nedstämdhet kan öka risken för problematiskt bruk
av alkohol och andra droger, vilket i sin tur innebär ökad risk för normbrytande beteende hos den unge. Ytterligare en möjlighet är att sambandet
inte är orsaksmässigt åt något håll, utan att sambandet mellan nedstämdhet och normbrytande beteende beror på att de båda beteendena delvis har
samma underliggande orsaker och riskfaktorer och att det därför blir relativt vanligt att nedstämdhet och normbrytande beteende förekommer hos
en och samma person (se Wolff & Ollendick, 2006). När svårigheter med
nedstämdhet och depressiva symtom leder till omfattande problem och
funktionsnedsättning innefattas de i de psykiatriska diagnoserna egentlig
depression eller dystymi (måttligt men långdraget depressionstillstånd)
(American Psychiatric Association, 2000).
Självskadande beteende observeras oftare hos unga personer med hög
grad av aggressivitet eller normbrytande beteende, än hos andra unga.
Man tänker sig att självskadande beteende kan representera ett missriktat eller oändamålsenligt sätt att uttrycka ilska och aggressivitet. Det kan
också vara ett mindre funktionellt sätt att reglera negativa känslor, nedstämdhet, stress eller ångest. Självskadade beteende är relaterat till många
direkta riskfaktorer för normbrytande beteende, såsom aggressivitet, ne179
Bilaga 1 gativa kamratrelationer, negativa föräldra-barnrelationer och övergrepp
(se Normbrytande beteende, Problematiska kamratrelationer, Svårigheter
i föräldra-barnrelationen och Föräldrarnas svårigheter med uppfostringsstrategier).
Normbrytande beteende
Definition: Bryter mot gällande normer, regler eller lagar på ett aggressivt
eller icke-aggressivt sätt.
Normbrytande beteende är en av de starkaste riskfaktorerna för framtida normbrytande beteende vi känner till. Unga som uppvisar normbrytande beteende vid ett tillfälle löper ökad risk att även göra det i framtiden. Detta gäller såväl normbrytande beteende såsom vi definierat det tidigare, som mer renodlad aggressivitet i olika former. Nutida och tidigare
beteende är ofta relaterat till framtida beteende av samma typ. Aggressivt
normbrytande beteende, jämfört med icke-aggressivt, kan innebära högre
risk för framtida normbrytande beteende.
Normbrytande beteende hos en ung person kan utlösa negativa reaktioner från andra personer och göra att han eller hon får svårigheter att
skapa varaktiga positiva relationer (med personer utan normbrytande
beteende). Därmed blir umgänge med andra människor som också har
beteenden och attityder åt ett trotsigt och normbrytande håll ett alternativ, något som i sin tur också är risk-faktorer för normbrytande beteende
(se Problematiska kamratrelationer). Normbrytande beteende kan också
bidra till en bristfällig relation mellan föräldrarna och den unge och kan
utlösa negativa beteenden och uppfostringsstrategier hos föräldrarna
som i sin tur är riskfaktorer för normbrytande beteende (se Svårigheter
i föräldra-barnrelationen och Föräldrarnas svårigheter med uppfostringsstrategier). När normbrytande beteende leder till omfattande problem och
funktionsnedsättning omfattas problemen av den psykiatriska diagnosen
uppförandestörning (Conduct Disorder; CD; American Psychiatric Association, 2000).
Alkohol- eller droganvändning
Definition: Använder alkohol i berusande syfte eller använder andra droger.
Vi vet med säkerhet att alkohol- och droganvändning har en koppling
till normbrytande beteende. I vilken riktning sambanden mellan alkohol
eller andra droger och normbrytande beteende går är dock omtvistat. De
flesta studier pekar på att normbrytande beteende föregår problem med
alkohol och andra droger. Men det finns också belägg, om än betydligt
färre, för att den omvända relationen kan förekomma, det vill säga att
180
Bilaga 1
bruk av alkohol och droger kommer före normbrytande beteende. Det
finns till och med vissa belägg för att relationen kan vara dubbelriktad,
alltså att alkohol- och droganvändning och normbrytande beteende påverkar varandra. Ytterligare en möjlighet är att sambandet mellan droganvändning och normbrytande beteende beror på att de båda beteendena
delvis har samma underliggande orsaker och riskfaktorer.
Alkohol och andra droger kan i situationen göra att personen blir mindre hämmad (impulsiviteten ökar), uppmärksamhetsförmågan och vad
som uppmärksammas förändras, och omdömet försämras vilket kan leda
till ökad risk för normbrytande beteende. Om alkohol- eller droganvändningen blir frekvent och problematisk så kan den också öka risken för
normbrytande beteende genom att på längre sikt öka risken för andra
riskfaktorer för normbrytande beteende såsom negativa kamratrelationer
(se Problematiska kamratrelationer) och dåliga skolprestationer (se Bristfälliga språkliga förmågor eller skolprestationer). Bruk och missbruk av
alkohol och andra droger kan också bidra till en bristfällig relation mellan
föräldrarna och den unge och kan utlösa negativa beteenden och uppfostringsstrategier hos föräldrarna som i sin tur är riskfaktorer för normbrytande beteende (se Svårigheter i föräldra-barnrelationen och Föräldrarnas
svårigheter med uppfostringsstrategier). Alkohol- och droganvändning
som leder till omfattande problem och funktionsnedsättning omfattas av
de psykiatriska diagnoserna i kategorin substansrelaterade störningar
(American Psychiatric Association, 2000).
Problematiska kamratrelationer
Definition: Har svårt att behålla eller är inte intresserad av relationer med
kamrater med positiva beteenden och attityder. Umgås med kamrater som
har normbrytande beteende eller attityder, eller som använder alkohol eller andra droger.
Unga med problematiska kamratrelationer kan uppleva problem av två
olika slag: dels att de inte accepteras av eller vill umgås med prosociala
kamrater, och dels att de föredrar eller är utlämnade till umgänge med
antisociala kamrater. Prosociala kamratgrupper som utgörs av unga utan
normbrytande beteende tenderar att utesluta eller stöta bort (rejektera)
unga med normbrytande beteende ur sin gemenskap. Detta kan göra att
den unge inte lär sig att samspela med andra, eftersom uteslutningen från
de positiva kamraterna gör att han eller hon går miste om den lärandeprocess i positiv socialisation som ett prosocialt umgänge kan bidra till.
Unga med normbrytande beteende väljer ofta istället att umgås med andra
unga med normbrytande beteende. Detta kan i sin tur leda till att den unge
lär sig och blir motiverad att uttrycka fler normbrytande beteenden. Ju
181
Bilaga 1 äldre den unge blir, desto starkare är sambandet generellt mellan det egna
och kamraternas normbrytande beteende.
Unga som inte har förmågan eller intresset att umgås med prosociala
unga får mindre positiva influenser. Detta kan öka risken för negativa
influenser, mindre god socialisering och normbrytande beteende. Unga
som umgås med andra unga med normbrytande beteende och attityder
kan löpa ökad risk för normbrytande beteende.
Riskfaktorer i familjen av mer direkt och föränderlig karaktär
Föräldrarnas egna svårigheter
Definition: Föräldrarna har ekonomiska svårigheter eller är nedstämda,
ledsna, deprimerade. Föräldrarna konsumerar ofta och mycket alkohol
eller har ett kriminellt beteende.
Sambandet mellan föräldrars bristfälliga ekonomi och normbrytande
beteende hos den unge verkar vara något mer indirekt än direkt. Detta kan
exempelvis yttra sig genom att de bristfälliga ekonomiska resurserna kan
bidra till eller hänga ihop med arbetslöshet, bristande föräldraskap och
problem i vardagen på grund av begränsningar i såväl sociala som emotionella resurser. Detta kan i sin tur öka risken för normbrytande beteende
hos den unge.
Då föräldrar är nedstämda eller deprimerade finns en risk att depressionen stör samspelet mellan dem och deras barn. Deprimerade föräldrar
tenderar att bli mindre emotionellt tillgängliga, mer inkonsekventa och
lättretliga, hårda och rejekterande (dvs. stöter bort eller inte känslomässigt tar till sig barnet), inte orka engagera sig i den unges aktiviteter, och
brista i tillsyn och övervakning av den unge (se Svårigheter i föräldrabarnrelationen samt Föräldrarnas svårigheter med uppfostringsstrategier). Det finns visst stöd för att sambandet mellan föräldrars depression
och den unges normbrytande beteende är dubbelriktat. Det innebär att
depression hos föräldrarna kan öka risken för en utveckling av normbrytande beteende hos den unge, men också att normbrytande beteende hos
den unge kan påverka graden av depression hos föräldrarna.
Sambandet mellan föräldrars missbruk och den unges normbrytande
beteende tycks delvis vara indirekt snarare än direkt. Detta innebär att
föräldrars missbruk för med sig andra negativa konsekvenser som leder
till normbrytande beteende hos den unge, snarare än att missbruket har en
direkt inverkan på den unges beteende. När någon av föräldrarna missbrukar alkohol eller andra droger kan den unge påverkas negativt på flera
olika sätt. För det första finns de omedelbara riskerna för fosterskador
om modern missbrukat under graviditeten, vilka kan påverka den unges
182
Bilaga 1
känslomässiga och tankemässiga (kognitiva) funktion negativt. Det i sin
tur kan öka risken för normbrytande beteende (se Trotsighet, ilska eller
oräddhet). För det andra finns risk för störningar i familjens vardagliga
funktion, att den unge ska utsättas för och bevittna vanvård och övergrepp i familjen, samt andra problem hos föräldrarna såsom kriminalitet
och depression. Dessa faktorer kan också öka risken för normbrytande
beteende hos den unge. Det är alltså sannolikt inte så att det är förälderns
eller föräldrarnas missbruk i sig som leder till mer negativ anpassning
hos den unge, utan snarare de negativa konsekvenser som missbruket för
med sig.
Om modern och fadern uppvisar normbrytande, kriminellt beteende
verkar det vara relaterat till ungas normbrytande beteende. Sambandet
mellan föräldrars och barns normbrytande beteende verkar dock påverkas av graden av negativa uppfostringsmetoder. Detta innebär att överföringen av normbrytande beteende från en generation till en annan ofta
åtminstone delvis kan förklaras av en mer negativ föräldra-barnrelation
och föräldrars användning av mindre effektiva uppfostringsmetoder. Det
i sin tur innebär förhöjd risk för normbrytande beteende hos den unge (se
Svårigheter i föräldra-barnrelationen samt Föräldrarnas svårigheter med
uppfostringsstrategier). Denna överföring av normbrytande beteende från
en generation till en annan kan sannolikt också bero på en genetiskt överförd sårbarhet för riskfaktorer som i sin tur ökar risken för normbrytande
beteende.
Svårigheter i föräldra-barnrelationen
Definition: Föräldrarna är osams med eller är inte engagerade i den unge.
De har svårt att visa kärlek och ömhet eller har svårt att acceptera och
känslomässigt ta till sig den unge.
Föräldrar spelar en viktig roll i sina barns liv. En god, kärleksfull och
accepterande relation mellan föräldrar och barn är positivt för barns utveckling i stort. När relationen istället karaktäriseras av konflikter, och
brist på värme, ömhet, stöd och intresse, utgör den en av de starkaste
riskfaktorerna för normbrytande beteende i unga år.
Unga med normbrytande beteende har ofta ett mindre positivt samspel med sina föräldrar. Konflikter mellan föräldrar och barn är relaterat
till högre grad av normbrytande beteende, men i vilken riktning sambandet går är inte entydigt. Det kan både handla om att konflikter leder till
normbrytande beteende, och att normbrytande beteende leder till ökade
konflikter. Om föräldrarna brister i engagemang, det vill säga inte involverar sig i eller intresserar sig för den unge och vad som händer i hans
eller hennes liv, varken i skolan eller på fritiden, är detta också en central
183
Bilaga 1 riskfaktor för normbrytande beteende. Unga som växer upp med föräldrar
som inte visar kärlek, värme, tillgivenhet och ömhet, och som inte accepterar den unge som den person han eller hon är, löper större risk än andra
unga att utveckla normbrytande beteende. Att föräldrar inte visar ömhet
och acceptans gentemot den unge utan är mer rejekterande kan bland annat komma av att de reagerar på ett ineffektivt sätt gentemot barnet på vad
som är normala förändringar i barnets utveckling. Det kan exempelvis
vara en tillfälligt ökad frekvens av uttryck för ilska och fysisk aggressivitet hos barnet, som är mycket vanligt bland barn i 2- och 3-årsåldern.
Relationen mellan föräldrar och barn beskrivs ofta i termer av anknytning (attachment), som brukar definieras som barnets band till föräldrarna
och känsla av säkerhet i den relationen. Om barnet har en otrygg anknytning till föräldrarna innebär det ökad risk för normbrytande beteende
bland barn. Otrygg anknytning kan bidra till konflikter och att en ond,
tvingande cirkel startar mellan föräldrarna och barnet, vilket gör att negativa beteenden dem emellan ökar. Detta gör det också svårare för föräldrar att konsekvent visa ömhet och acceptans. En konfliktfylld relation kan
också bidra till att utlösa negativa beteenden och uppfostringsstrategier
hos föräldrarna, vilket i sin tur är riskfaktorer för normbrytande beteende
(se nästa avsnitt, Föräldrarnas svårigheter med uppfostringsstrategier).
Föräldrarnas svårigheter med uppfostringsstrategier
Definition: Föräldrarna har inte tydligt fördömande attityder mot ickeönskvärda beteenden eller har liten kännedom om den unges beteenden
och förehavanden. De har svårt att vara konsekventa i sina reaktioner på
den unges beteenden eller använder sig av hårda uppfostringsmetoder.
Hur föräldrar beter sig och vilka attityder de har gentemot sitt barn, och
vilka regler som gäller i familjen påverkar den unges beteende. Unga, vars
föräldrar inte är tydliga gentemot den unge gällande sina attityder mot
normbrytande beteende och droger och kanske till och med uppmuntrar
till normbrytande beteende eller till användning av droger, löper högre
risk för normbrytande beteende och missbruk. Den unges normbrytande
beteende och användning av alkohol eller andra droger kan i sin tur öka
risken för normbrytande beteende (se Normbrytande beteende och Alkohol- eller droganvändning).
Att föräldrar har bristande vetskap och kunskap om den unges förehavanden – t.ex. var den unge är och vad han eller hon gör och vilka han eller hon umgås med – är relaterat till normbrytande beteende. Man tänker
sig att man har svårt att skapa ett familjeklimat som uppmuntrar till att
familjemedlemmarna delar med sig av vad som händer dem i deras dagliga liv, eller till att utveckla ett mönster av övervakning och kontroll från
184
Bilaga 1
föräldrarnas sida (se Svårigheter i föräldra-barnrelationen). Den riskfaktor som utgörs av föräldrars bristande kunskap om den unge och dennes
förehavanden, och hur föräldrarna reagerar på den information de får om
den unge, ökar generellt i betydelse med den unges stigande ålder.
När föräldrar tenderar att vara mer inkonsekventa och hårdare i sin disciplin verkar detta ha särskilt allvarliga effekter på yngre barns normbrytande beteende. Man tänker sig att föräldrarnas inkonsekventa beteende
gör det svårt för barnet att tolka det budskap som föräldrarna försöker
att förmedla. Istället för att främja positiv utveckling kan föräldrarna av
misstag förstärka barnets negativa beteendemönster (se Trotsighet, ilska
eller oräddhet och Negativa problemlösningar, tolkningar eller attityder).
Hårda och tuffa metoder kan också göra att den unge fokuserar på beteendets konsekvenser istället för på de värderingar och budskap som
föräldrarna försöker förmedla. Sammantaget verkar det alltså som om inkonsekventa och hårda uppfostringsmetoder bland annat kan innebära att
den unge inte förstår eller lär sig vad som är rätt och fel, och därmed inte
socialiseras på ett positivt sätt (se Svårigheter med medkänsla, skuld eller
ånger och Negativa problemlösningar, tolkningar eller attityder).
Föräldrar som kört fast i ett tvingande (coercive) samspel med sina
barn använder mer sällan bestraffningar för mindre allvarliga negativa
beteenden än andra föräldrar. De reagerar också ofta inkonsekvent genom
att ibland ge med sig och ibland reagera kraftigt emot beteendet. Ett av
de stora problemen med att unga lär sig ett tvingande sätt att samspela
med andra är att de lär sig många effektiva men inte så önskvärda beteenden. Dessa beteenden kan visserligen ge ett omedelbart övertag över
andra (t.ex. att vinna över andra barn i konkurrensen om en leksak) men
kan i förlängningen leda till rejektion från prosociala kamrater som inte
tolererar den unges aggressiva sätt att agera gentemot andra. Detta kan
i sin tur leda till att den unge istället börjar umgås med andra unga med
normbrytande beteende, vilket i sig är en riskfaktor i utvecklingen av
normbrytande beteende (se Problematiska kamratrelationer).
Skyddsfaktorer hos den unge
av mer direkt och föränderlig karaktär
På samma sätt som en identifiering och kartläggning av riskfaktorer är
väsentligt i en bedömning av den unge, behöver en identifiering och
kartläggning av skyddsfaktorer göras för den unge och hans eller hennes
familj. Här följer en genomgång av de skyddsfaktorer som forskningen
har identifierat som relevanta för normbrytande beteende och relaterade
insatser.
185
Bilaga 1 Positiv skolanknytning och prestationer
Definition: Har en positiv anknytning till skolan och skolarbetet och trivs
och tycker det är roligt med skolarbetet och trivs med skolkamrater och
lärare. Presterar åtminstone genomsnittligt i alla ämnen i skolan.
Positiva förändringar i anknytning till skolan hos den unge har i flertalet studier och mycket konsekvent påvisats hänga ihop med en minskning i normbrytande beteende. Möjligen är skolanknytningen viktigare
än själva skolprestationerna i att motverka utveckling av normbrytande
beteende. En god anknytning till skolan och goda skolprestationer kan
motverka negativ utveckling på kort och lång sikt. En god relation till
skolan kan också öka chanserna till positiva umgängen med kamrater genom att den unge får möjlighet till umgänge med kamrater som också har
en positiv skolanknytning. Detta kan i sin tur utgöra ett skydd (se Positiva
umgängen och aktiviteter). Goda skolprestationer kan vara en indikator
på bättre kognitiva färdigheter såsom högre intelligens, god problemlösningsförmåga, förmåga att rikta sin uppmärksamhet och koncentrera sig,
vilket alla är faktorer som forskningen identifierat som skyddande.
Positiva förhållningssätt eller problemlösningar
Definition: Är glad, hjälpsam, artig eller har positiva och konstruktiva sätt
att lösa problem och stressade eller pressade situationer.
Positiva egenskaper och beteenden hos den unge gör att han eller hon
kan hantera många olika situationer på ett socialt positivt och icke-normbrytande sätt. Det kan ha goda konsekvenser för många områden i den
unges liv. Det kan exempelvis öka chanserna till positiva kamratumgängen och positiv skolanknytning och skolprestationer som i sin tur även är
skyddsfaktorer (se Positiv skolanknytning och prestationer samt Positiva
umgängen och aktiviteter). Det kan också minska risken för ett negativt
samspel med föräldrarna (se Föräldrarnas ork, engagemang eller stöd och
Föräldrarnas positiva attityder och uppfostringsstrategier).
Positiva umgängen och aktiviteter
Definition: Har ett positivt och prosocialt umgänge och stöd. Deltar i regelbundna strukturerade aktiviteter eller ägnar större delen av sin fritid åt
positiva och icke-normbrytande aktiviteter.
Mycket tyder på att den unges sociala umgänge kan påverka hans eller
hennes beteende både på kort och på lång sikt. Prosocialt umgänge ökar
alltså sannolikheten för ett prosocialt beteende hos den unge ifråga. Även
typ av fritidsaktiviteter kan vara av vikt. Unga som deltar i vuxenledda
och regelbundna aktiviteter löper mindre risk för normbrytande beteende
än unga som inte gör det. Detta förklaras bland annat av att de unga som
186
Bilaga 1
deltar i regelbundna vuxenledda aktiviteter får positiva sociala influenser
från kamraterna och de vuxna som leder verksamheten. Det är dock inte
bara jämnåriga kamrater som kan agera som en buffert mot utveckling av
normbrytande beteende. Ett gott socialt och emotionellt stöd från omgivningen, oavsett om det rör sig om kamrater, grannar, lärare, eller mor- och
farföräldrar, har påvisats kunna vara skyddande.
Den unges medvetenhet och motivation
Definition: Är medveten och insiktsfull om det egna problembeteendet
eller är motiverad och samarbetsvillig i bedömning och insatser.
Medvetenhet om sin egen problematik kan vara av betydelse för att
kunna bli motiverad till förändring. Motivation är i sin tur mycket viktigt för att kunna åstadkomma förändring i beteende (Drieschner m.fl.,
2004).
Skyddsfaktorer i familjen
av mer direkt och föränderlig karaktär
Föräldrarnas ork, engagemang eller stöd
Definition: Föräldrarna har gott om tid och ork att engagera sig i, eller
är allmänt intresserade och engagerade i den unges liv. De har stöd från
utomstående eller har förmåga att använda sig av de stödresurser som
samhället har att erbjuda.
Att föräldrarna har gott om tid och ork att engagera sig i, eller är allmänt intresserade och engagerade i den unges liv är sådant som i grunden
kan krävas för att kunna skapa och upprätthålla en varm, trygg, kärleksfull och accepterande relation till sitt barn. Det lägger också grunden till
att orka vara konsekvent gentemot den unge och att på effektiva sätt hantera och påverka den unges beteende i positiv riktning (se Föräldrarnas
positiva attityder och uppfostringsstrategier). Att ha eller kunna inhämta
stöd och hjälp från sitt sociala nätverk, samt att kunna använda sig av de
stödresurser som samhället har att erbjuda, såsom bidragshjälp, sjukvård,
etc., är viktigt för att familjen ska kunna få det stöd och den hjälp de har
behov av på ett bra sätt.
Föräldrarnas positiva attityder och uppfostringsstrategier
Definition: Föräldrarna är tydliga gentemot den unge i sina attityder mot
normbrytande beteende och droger och uppmuntrar till positiva fritidsaktiviteter. De är mycket konsekventa i sina reaktioner på den unges beteenden. De känner till mycket om den unges liv och förehavanden.
Hur föräldrarna beter sig och vilka attityder och regler som de har i
187
Bilaga 1 familjen och gentemot barnet påverkar den unges beteende. Unga vars
föräldrar är tydliga gentemot dem i sina restriktiva attityder till normbrytande beteende och droger löper mindre risk för normbrytande beteende
och missbruk. Ett exempel på sådana attityder är att den unge absolut inte
ska dricka alkohol innan 18 års ålder, och att föräldrarna istället uppmuntrar till positiva fritidsaktiviteter. Att föräldrar är konsekventa i sina reaktioner på den unges beteenden påverkar sannolikt den unges beteende i
positiv riktning. Detta innebär att de konsekvent reagerar positivt på den
unges önskvärda beteenden och negativt eller fördömande på hans eller
hennes icke-önskvärda beteenden. Man vet att konsekvent belöning eller
förstärkning av ett visst beteende ökar sannolikheten för detta beteende
i framtiden, och att fördömande eller bestraffning av ett visst beteende
minskar sannolikheten för detta beteende i framtiden. Att föräldrarna känner till mycket om den unges liv och förehavanden har också påvisats
ha ett samband med lägre grad av normbrytande beteende hos den unge.
Detta samband kan antagligen åtminstone delvis förklaras av att de processer som kan förklara varför föräldrarna har en hög grad av vetskap om
den unge, i sig själva kan bidra positivt till den unges beteendeutveckling.
Exempelvis kan en god och tillitsfull relation mellan den unge och föräldrarna göra att den unge spontant vill berätta om sina förehavanden för
föräldrarna (se Föräldrarnas ork, engagemang eller stöd).
Föräldrarnas medvetenhet och motivation
Definition: Föräldrarna är medvetna eller insiktsfulla och reflekterande
om den unges problematik och eventuell egen problematik som kan påverka den unges beteende. De är motiverade och samarbetsvilliga i bedömning och insatser.
Medvetenhet om sin egen och/eller den unges problematik kan vara
av betydelse för att kunna bli motiverad till förändring. Motivation är i
sin tur mycket viktigt för att kunna åstadkomma förändring i beteende
(Drieschner m.fl., 2004; Miller & Prinz, 2003; Nock & Photos, 2006).
Risk- och skyddsfaktorer hos den unge och i familjen av mer indirekt
eller oföränderlig karaktär
De faktorer som tas upp i detta avsnitt är evidensbaserade risk- och
skyddsfaktorer som är väsentliga att identifiera, kartlägga och ta med i
beräkningen när man beslutar om insatser och påföljd. Sannolikt är dessa
faktorer dock svåra att hantera i en relativt tidsbegränsad insats. De är distala, det vill säga att anse som mer indirekt relaterade till normbrytande
beteende, eller så är de statiska, det vill säga de går inte att förändra. Detta
innebär att de har en koppling till normbrytande beteende, men inte på ett
sådant sätt att de i sig har en direkt effekt på beteendet. Ett exempel på en
188
Bilaga 1
distal riskfaktor, som vi tar upp i detta avsnitt, är föräldrarnas utbildningsnivå. Det är inte sannolikt att mammas eller pappas utbildningsnivå i sig
påverkar den unges normbrytande beteende. Däremot kan utbildningsnivå potentiellt påverka föräldrarnas sätt att bete sig gentemot den unge,
och/eller vilka ekonomiska förutsättningar familjen har. Dessa är i sin tur
faktorer som kan påverka den unges normbrytande beteende på ett mer
direkt sätt, genom de mekanismer vi har beskrivit ovan.
Den unges könstillhörighet
Majoriteten av teorier och forskning om utveckling av normbrytande beteende fokuserar på pojkar och män. Sannolikt beror det helt enkelt på
att fler män än kvinnor begår brott, och då i synnerhet mer allvarliga
former av brott. Därför har man ansett det vara viktigare att förklara och
förstå normbrytande beteende hos pojkar och män. Under de senaste decennierna har det dock skett en ganska dramatisk ökning av antalet flickor
och kvinnor som misstänks för brott. Detta pekar på vikten av att studera
flickors och kvinnors normbrytande beteende, både som en specifik företeelse men också ställt i relation till pojkars och mäns normbrytande
beteende.
Att vara pojke är per definition en riskfaktor för normbrytande beteende. Således är det på motsvarande sätt i detta sammanhang skyddande att
vara flicka. Det är ungefär 3 till 4 gånger vanligare med normbrytande beteende i barndomen bland pojkar än bland flickor. Beteendet är dessutom
ofta mer allvarligt och utpräglat hos pojkar. Könsskillnaderna minskar
dock något under ungdomsåren (t.ex. Moffitt m.fl., 2001).
Samma slags riskfaktorer som har identifierats för pojkar och män
innebär i stor utsträckning också risk för flickor och kvinnor, med ett fåtal
undantag. Ett exempel på ett sådant undantag är tidig pubertetsmognad
för flickor. Det tycks dock vara så att pojkar exponeras för fler och högre
grad av vissa riskfaktorer än vad flickor gör, (t.ex. neurobiologiska och
neuropsykologiska avvikelser, underkontrollerat temperament, hyperaktivitet samt problematiska kamratrelationer) vilket kan förklara den observerade könsskillnaden i normbrytande beteende.
Det finns tankar om att flickor och kvinnor med mindre sannolikhet
än pojkar och män kommer att uttrycka ett normbrytande beteende som
tar sig uttryck i kriminella gärningar. Istället skulle normbrytande beteende för deras del snarare resultera i problematik av mer ”dold” karaktär,
exempelvis problem i nära relationer, depression, problem i skola och
arbetsliv. Detta resonemang har dock bara till viss del fått stöd i forskningen. Det tycks här som att skillnaderna är små, och i de fall de observeras ser man att flickor och kvinnor löper större risk för problem med
189
Bilaga 1 relationer, depression, suicidalitet och fysisk hälsa. Pojkar och män löper
istället större risk för missbruk, problem i arbetslivet och att det normbrytande beteendet ska stabiliseras (Moffitt m.fl., 2001).
Sammanfattningsvis vet vi att pojkar och män i större utsträckning
själv-rapporterar och lagförs för normbrytande beteenden än flickor och
kvinnor. Vi vet också att riskbilden ser något olika ut för pojkar och flickor, men detta gäller mer allvarlighetsgrad och frekvens, än rent innehållsmässigt. Slutligen vet vi att problem som uppkommer som en konsekvens
av normbrytande beteende ofta är desamma för både pojkar och flickor.
Även om det finns uppenbara olikheter mellan pojkar och flickor, och
sedermera män och kvinnor, när det gäller riskfaktorer för samt uttryck
och konsekvenser av normbrytande beteende, är således likheterna större
än skillnaderna (se t.ex. Moffitt m.fl., 2001). Sannolikt är mekanismerna
bakom normbrytande beteende mycket likartade för pojkar och flickor.
Utifrån ett bedömningsperspektiv är det därför väsentligt att inte låta förutfattade meningar om könstillhörighetens roll för risker och konsekvenser stå i vägen för en objektiv bedömning. Personen måste bedömas som
en person med eller i riskzonen för allvarligt, ihållande normbrytande
beteende, oberoende av sin könstillhörighet.
Debutålder i normbrytande beteende
När en person utvecklar ett utpräglat normbrytande beteende redan under
barndomen är risken relativt stor att beteendet stabiliseras och fortsätter
över tid, jämfört med om det normbrytande beteendet debuterar senare,
under ungdomsåren. Debut i normbrytande beteende i ungdomsåren innebär med andra ord en lägre grad av risk för fortsatt normbrytande beteende än debut i barndomen. Ju tidigare debut, desto större risk för ihållande
och allvarlig problematik. Det är dessutom förhållandevis få vars normbrytande beteende debuterat i barndomen, som är helt utan psykosocial
eller psykologisk anpassningsproblematik under ungdomsåren och vuxen
ålder. Det finns därför goda skäl att i en bedömning uppmärksamma debutålder och sätta in förebyggande och behandlande insatser till personer
som uppvisar ett normbrytande beteende redan i barndomen. Detta innebär dock inte att normbrytande beteende som debuterar i ungdomsåren
bör negligeras eller avfärdas som en engångsföreteelse. I en bedömning
bör hänsyn tas till mönster av risk, där normbrytande beteende utgör en
väsentlig del av mönstret, oavsett debutålder.
Den unges och familjens etnicitet
Personer med ursprung i en etnisk minoritet är överrepresenterade i
brottsstatistiken (Brottsförebyggande rådet, 2005). Internationell forsk-
190
Bilaga 1
ning kring etnicitetens betydelse för normbrytande beteende ger dock
ingen entydig bild. Vissa studier visar inte på några skillnader mellan
etniska grupper, andra pekar på att det är vanligare med normbrytande
beteende hos personer med etniskt minoritetsursprung. Ytterligare andra
studier visar att personer i vissa etniska minoriteter löper mindre risk för
normbrytande beteende än personer med sitt ursprung i den etniska majoriteten i det aktuella landet (se t.ex. Reid m.fl., 2005).
Det finns hittills inga teoretiskt övertygande eller starka argument för
att etnicitet, i sig, påverkar huruvida en person utvecklar normbrytande
beteende eller inte. Däremot är det möjligt att etniska minoritetsgrupper,
flyktingar och invandrare i högre grad upplever och exponeras för faktorer som i sin tur innebär risk för att utveckla normbrytande beteende,
exempelvis låg socioekonomisk status, negativa bostadsområdesförhållanden, tidigare exponering för trauma, och så vidare. Denna högre grad
av exponering för riskfaktorer skulle alltså kunna förklara varför kriminalitet ofta är överrepresenterat bland invandrargrupper eller utsatta etniska
grupper.
Fysiologi och neuropsykologi
Neuropsykologiska brister och problem, som kan vara antingen medfödda och ett resultat av påverkan under fosterstadium eller förlossning,
eller förvärvade (t.ex. olyckshändelser som lett till hjärnskador), påverkar
många olika aspekter av beteende. Brister i nervsystemets eller hjärnans
funktion kan ta sig uttryck i problem med exempelvis språkutveckling,
intelligens, impulsivitet, uppmärksamhet, underkontroll och hyperaktivitet. Dessa problem är i sin tur relaterade till normbrytande beteende.
För flickor är tidig pubertetsutveckling en riskfaktor för normbrytande
beteende, åtminstone i ungdomsåren. Man tror att detta kan bero på att
flickor med tidig pubertet dels oftare kommer från splittrade familjer med
hög grad av konflikter, och dels att de beter sig som om de vore äldre
än vad de faktiskt är, vilket gör att de exponeras för och uttrycker mer
avancerade sociala beteenden (t.ex. alkoholanvändning, sexuell aktivitet,
umgänge med äldre kamrater och strävan efter autonomi) än vad som är
lämpligt för deras biologiska ålder. Det finns dock studier som pekar på
att risken för normbrytande beteende inte håller i sig upp i vuxen ålder för
flickor med tidig pubertetsmognad.
Familjestruktur och demografi
Konflikter mellan föräldrarna och separationer som leder till att den unge
inte får möjlighet att växa upp med båda sina föräldrar är relaterat till
normbrytande beteende hos den unge. Här tycks det som om konflikterna
191
Bilaga 1 Tabell 1. Sammanfattning av risk- och skyddsfaktorer för normbrytande beteende
hos unga.
Direkta (proximala) och föränderliga (dynamiska) riskfaktorer
Den unge
Familjen
Trotsighet, ilska eller oräddhet
Föräldrarnas egna svårigheter
Överaktivitet, impulsivitet eller Svårigheter i förälder-barnrelationen
koncentrationssvårigheter
Föräldrarnas svårigheter med
Svårigheter med medkänsla, uppfostringsstrategier
skuld eller ånger
Bristfälliga språkliga förmågor eller
skolprestationer
Negativa problemlösningar, tolkningar
eller attityder
Nedstämdhet eller självskadande
beteende
Normbrytande beteende
Alkohol- eller droganvändning
Problematiska kamratrelationer
Direkta (proximala) och föränderliga (dynamiska) skyddsfaktorer
Den unge
Familjen
Positiv skolanknytning och prestationer Positiva förhållningssätt eller
problemlösningsförmåga
Positiva umgängen och aktiviteter
Den unges medvetenhet och
motivation
Föräldrarnas ork, engagemang
eller stöd
Föräldrarnas positiva attityder och
uppfostringsstrategier
Föräldrarnas medvetenhet
och motivation
Indirekta (distala) och oföränderliga (statiska) risk- och skyddsfaktorer
Den unges könstillhörighet
Debutålder i normbrytande beteende
Den unges och familjens etnicitet
Fysiologi och neuropsykologi
Familjestruktur och demografi
192
Bilaga 1
är den faktor som förklarar sambandet, snarare än själva separationen.
Det är med andra ord inte så att det med automatik är bättre för den unge
att föräldrarna håller ihop trots konflikter, i synnerhet inte om föräldrarna
har egna problem med normbrytande beteende eller kriminalitet. Det är
inte heller självklart att konflikter och separation orsakar normbrytande
beteende. Den unges normbrytande beteende kan också påverka föräldrarnas relation till varandra. En av följderna av en separation, ensamstående föräldraskap, kan också öka risken för normbrytande beteende hos
den unge. Sannolikt beror detta på faktorer som är en konsekvens av eller
hänger samman med att vara ensamstående, exempelvis dålig ekonomi,
mental ohälsa och lägre livstillfredsställelse.
Familjens socioekonomiska status (SES), vilket ofta i forskningen
mäts som föräldrarnas utbildningsnivå och ekonomi, är kopplat till normbrytande beteende hos den unge. Ju lägre SES, desto högre risk för normbrytande beteende. Låg SES hänger samman med arbetslöshet, bristande
sociala och emotionella resurser och problem i föräldraskapet, vilket sannolikt är förklaringen till kopplingen mellan SES och normbrytande beteende. På motsvarande sätt utgör hög SES en buffert mot normbrytande
beteende, där tumregeln är ju högre SES desto lägre risk för normbrytande beteende.
Att växa upp under bristfälliga bostadsförhållanden vad gäller trångboddhet och bostadsområdesförhållanden utgör också en riskfaktor för
normbrytande beteende. Forskning tyder på att trångboddhet, vilket ofta
hänger samman med stor familjestorlek, är en riskfaktor för normbrytande
beteende, troligtvis därför att det ökar risken för irritation och konflikter.
När det gäller bostadsområdet, så har man sett att risken för normbrytande beteende är större bland unga som exponeras för våld och kriminalitet i
sitt närområde. Detsamma gäller för unga som växer upp i ett missgynnat
bostadsområde där samhällsservicen inte är lika god och där det sociala
nätverket och den sociala kontrollen brister.
Bedömningens roll för val av insatser
Det finns klara belägg för att insatser (interventioner) som inriktas mot
evidens-baserade risk- och skyddsfaktorer är mer effektiva än insatser
som inte är fokuserade på detta sätt (Farrington & Welsh, 2005; Lilienfeld, 2007). I en så kallad riskfokuserad intervention (Farrington & Welsh,
2007) drar man konkret nytta av denna kunskap.
Den övergripande idén är enkel: Identifiera de viktigaste evidensbaserade riskfaktorerna för långvarigt normbrytande beteende och sätt in insatser som är utvecklade för att fokusera och motverka dessa riskfaktorer.
Identifiera också de viktigaste evidensbaserade skyddande faktorerna mot
193
Bilaga 1 långvarigt normbrytande beteende och sätt in insatser som fokuserar på
och kan stärka dessa faktorer (Farrington & Welsh, 2007).
Detta är relevant i ett bedömningssammanhang, därför att för att veta
vilka faktorer som är av vikt för den unika individen i hans eller hennes
miljö krävs en kartläggning av såväl risk- som skyddsfaktorer. Vi vet utifrån forskningen att unga med riskfaktorer både på individ- och på familjenivå löper större risk än unga med risker på endast en av dessa nivåer
att utveckla allvarligt, ihållande normbrytande beteende. Därför behöver
kartläggningen göras för såväl den unge som föräldrarna. Vi vet också att
när det finns flera riskfaktorer samtidigt hos den unge eller i dennes omgivning är risken betydande för långvarigt normbrytande beteende. Kartläggningen behöver därför ta hänsyn till mönster av riskfaktorer. Därpå
följande insatser bör fokusera på de personer som har en multipel riskbild,
i synnerhet när riskerna är frekventa eller orsakar problem för den unge
eller dennes omgivning. Vad gäller skyddsfaktorer krävs en kartläggning
för att identifiera områden som i interventionen behöver stärkas för den
unge och familjen.
Utifrån den kunskap som kartläggningen resulterar i kan sedan insatsen planeras med utgångspunkt i den unges unika risk- och skyddsprofil.
Insatser inriktade på riskfaktorer bör syfta till att: (1) reducera styrka och
frekvens i de egenskaper eller beteenden som riskfaktorn innebär. Egenskaperna eller beteendena ska inte leda till problem för barnet eller andra.
(2) motverka att riskfaktorn leder till utveckling av andra riskfaktorer;
samt att (3) motverka att riskfaktorn leder till utveckling av normbrytande
beteende, vilket i sig också är en riskfaktor för fortsatt normbrytande beteende. Insatser bör fokusera på att påverka specifika faktorer som forskningen påvisat är risk- eller skyddsfaktorer för normbrytande beteende.
De bör också fokusera direkt mot det normbrytande beteendet om sådant
redan finns. Syftet med insatser inriktade på skyddsfaktorer bör vara att:
(1) stärka de egenskaper eller beteenden som skyddsfaktorn innebär, både
i styrka och frekvens; samt att (2) upprätthålla och understödja de skyddsfaktorer som redan är närvarande och utpräglade.
Med utgångspunkt från vad som karaktäriserar konstaterat effektiva
program (se Frick, 2001, 2004; Greenberg m.fl., 2001) har forskning visat
att:
• insatser som är forskningsanknutna, strukturerade, manualbaserade
och implementeras under en längre tidsperiod ger positiva effekter som
består över tid,
194
Bilaga 1
• förebyggande insatser bör sättas in i förskole- eller tidig skolålder,
• insatserna bör anpassas till barnets specifika behov och mönster av evidensbaserade risk- och skyddsfaktorer, samt riktas mot flera snarare än
enstaka såväl individuella som miljömässiga faktorer, och
• insatserna bör sättas in i flera kontexter eller miljöer och koordineras
med varandra.
Detta innebär att:
• en bedömning kan och bör följas upp vid upprepade tillfällen för att
undersöka förändringar i mönster av risk och skydd över tid, och därmed möjliggöra att ytterligare anpassa insatsen när detta bedöms nödvändigt,
• ju tidigare en person i riskzonen för normbrytande beteende kan identifieras och som en konsekvens av denna identifiering erbjudas adekvata
insatser, desto större är chansen att nå framgång,
• en kartläggning av mönster av risk och skydd är en nödvändig del av
en bedömning, samt
• en kartläggning av risk- och skyddsfaktorer behöver skära över flera
kon­texter, för att kunna avgöra hur och var en insats ska implementeras.
Sammanfattning och konklusioner
Vi har här försökt sammanfatta och ge en introduktion till kunskapsområdet om risk- och skyddsfaktorer för normbrytande beteende bland unga.
Vi har även resonerat kring hur man kan använda denna evidensbaserade
kunskap i bedömningar av unga med normbrytande beteende, samt kortfattat beskrivit goda och mindre goda principer för insatser.
Utvecklingen av normbrytande beteende bland unga ser olika ut för
olika personer, både vad gäller orsakerna till att det normbrytande beteendet en gång startade och vad som gör att det upprätthålls. En effektiv
bedömning med syfte att bidra till relevanta förslag på effektiva insatser
måste därför vara helt och hållet individuell. Den bör vidare fokusera på
evidensbaserade riskfaktorer som potentiellt kan sätta igång ett normbrytande beteende eller som driver och upprätthåller ett redan existerande
normbrytande beteende. Man bör också fokusera på de skyddsfaktorer
som behöver stärkas hos varje enskild person och hans eller hennes familj.
Man bör också göra en strukturerad, väldefinierad samt i viss utsträckning
standardiserad bedömning. Detta eftersom forskning visar att strukturerade bedömningar är mer tillförlitliga och träffsäkra i jämförelse med mer
ostrukturerade bedömningar. I en väl utformad strukturerad bedömning
finns också plats för de ”mjukare” faktorerna, där bedömaren får luta sig
195
Bilaga 1 tillbaka på sin professionalitet i att avgöra vilka av dessa faktorer som är
relevanta att ta hänsyn till. Det finns egentligen inga goda argument för
att inte använda ett strukturerat förfarande i sin bedömning av dessa unga.
Det handlar om rättssäkerhet och träffsäkerhet inom ett område där en
bristfälligt genomförd bedömning kan få ödesdigra konsekvenser för den
unge och hans eller hennes familj, likväl som för potentiella brottsoffer.
Dessa unga personer behöver samhällets stöd och hjälp. Det i dagsläget
bästa sättet att avgöra vilken typ av stöd och hjälp som kommer att reducera en persons problembild och hjälpa honom eller henne till ett bättre
liv är en (tidig och) noggrann bedömning.
196
Referenser
American Psychiatric Association. (2000). Diagnostic and statistical manual of
mental disorders (4th ed., Text Revision). Washington, DC: Author.
Andershed, H., & Andershed, A-K. (2005). Normbrytande beteende i barndomen. Vad säger forskningen? Stockholm: Gothia Förlag.
Andrews, D. A., Bonta, J., & Wormith, J. S. (2006). The recent past and near
future of risk and/or need assessment. Crime & Delinquency, 52, 7-27.
Bremberg, S. (2007). Hälsoekonomi för kommunala satsningar på barn och ungdom – En metod för att uppskatta nyttan i förhållande till kostnaden för olika
insatser. Statens folkhälsoinstitut. 2007: 4.
Brottsförebyggande rådet (2005). Brottslighet bland personer födda i Sverige
och i utlandet. Stockholm: Fritzes.
Campbell, S. B., Shaw, D. S., & Gilliom, M. (2000). Early externalizing behaviour problems: Toddlers and preschoolers at risk for later maladjustment.
Development and Psychopathology, 12, 467–488.
Caspi, A., Elder, G. H. Jr., & Bem, D. J. (1987). Moving against the world: Lifecourse patterns of explosive children. Developmental Psychology, 23, 308313.
Caspi, A., & Moffitt, T. E. (1995). The continuity of maladaptive behaviour:
From description to understanding in the study of antisocial behaviour. I D.
Cicchetti, & D. Cohen (Red.), Developmental psychopathology (Vol. 2, s.
472-511). New York: John Wiley & Sons.
Catalano, R. F., & Hawkins, J. D. (1996). The social development model: A theory of antisocial behavior. I J. D. Hawkins (Red.), Delinquency and crime:
Current theories (s. 149-197). New York: Cambridge University Press.
Cicchetti, D., & Rogosch, F. A. (1996). Equifinality and multifinality in developmental psychopathology. Development and Psychopathology, 8, 597-600.
Connor, D. F. (2002). Aggression and antisocial behavior in children and adolescents. Research and treatment. New York: The Guilford Press.
Cottle, C. C., Lee, R. J., & Heilbrun, K. (2001). The prediction of criminal recidivism in juveniles. Criminal Justice and Behavior, 28, 367-394.
Deater-Deckard, K., Dodge, K. A., Bates, J. E., & Pettit, G. S. (1998). Multiplerisk factors in the development of externalizing behavior problems: Group
and individual differences. Development and Psychopathology, 10, 469493.
Dodge, K. A., & Pettit, G. S. (2003). A biopsychosocial model of the development of chronic conduct problems in adolescence. Developmental Psychology, 39, 349-371.
197
Referenser Drieschner, K. H., Lammers, S. M. M., & van der Staak, C. P. F. (2004). Treatment motivation: An attempt for clarification of an ambiguous concept. Clinical Psychology Review, 23, 1115-1137.
Farrington, D. P. (1996). The explanation and prevention of youthful offending. I
J. D. Hawkins (Red.), Delinquency and crime: Current theories (s. 68-148).
New York: Cambridge University Press.
Farrington, D. P. (2005). Childhood origins of antisocial behavior. Clinical Psychology and Psychotherapy, 12, 177-190.
Farrington, D. P., & Welsh, B. C. (2005). Randomized experiments in criminology: What have we learned in the last two decades? Journal of Experimental
Criminology, 1, 9-38.
Farrington, D. P., & Welsh, B. C. (2007). Saving children from a life of crime –
Early risk factors and effective interventions. New York: Oxford University
Press.
Frick, P. J. (1998). Conduct disorders and severe antisocial behavior. New York:
Plenum.
Frick, P. J. (2001). Effective interventions for children and adolescents with conduct disorder. The Canadian Journal of Psychiatry, 46, 597-608.
Frick, P. J. (2004). Develomental pathways to conduct disorder: Implications for
serving youth who show severe aggressive and antisocial behavior. Psychology in the Schools, 41, 823- 834.
Gendreau, P., & Andrews, D. A. (1990). Tertiary prevention: What the metaanalysis of the offender treatment literature tells us about ‘what works’. Canadian Journal of Criminology, 32, 173-184.
Greenberg, M. T., Domitrovich, C., & Bumbarger, B. (2001). The prevention of
mental disorders in schoolaged children: Current state of the field. Prevention and Treatment, 4.
Hawkins, J. D., Herrenkohl, T., Farrington, D. P., Brewer, D., Catalano, R. F., &
Harachi, T. W. (1998). A review of predictors of youth violence. I R. Loeber & D. P. Farrington (Red.). Serious and violent juvenile offenders. Risk
factors and successful interventions (s. 106-146). Thousand Oaks: SAGE
Publications.
Hill, J. (2002). Biological, psychological and social processes in the conduct disorders. Journal of Clinical Child Psychology and Psychiatry, 43, 133-164.
Hubbard, D. J., & Pratt, T. C. (2002). A meta-analysis of the predictors of delinquency among girls. Journal of Offender Rehabilitation, 34, 1-13.
Keenan, K., Loeber, R., & Green, S. (1999). Conduct disorder in girls: A review
of the literature. Clinical Child and Family Psychology Review, 2, 3-19.
198
Referenser
Kim-Cohen, J., Caspi, A., Moffitt, T. E., Harrington, H., Milne, B. J., & Poulton,
R. (2003). Prior juvenile diagnoses in adults with mental disorder: developmental follow-back of a prospective-longitudinal cohort. Archives of General Psychiatry, 60, 709-717.
Krohn, M. D., Thornberry, T. P., Rivera, C., & Le Blanc, M. (2001). Later delinquency careers of very young offenders. I R. Loeber, & D. P. Farrington
(Red.), Child delinquents (s. 67-94). Thousand Oaks, CA: Sage.
Lilienfeld, S. O. (2007). Psychological treatments that cause harm. Perspectives
on Psychological Science, 2, 53-70.
Lipsey, M. W., & Derzon, J. H. (1998). Predictors of violent or serious delinquency in adolescence and early adulthood: A synthesis of longitudinal research. I D. P. Farrington, & R. Loeber (Red.), Serious and violent juvenile
offenders: Risk factors and successful interventions (s. 86-105). Thousand
Oaks, CA: Sage Publications, Inc.
Loeber, R. (1990). Development and risk factors of juvenile antisocial behavior
and delinquency. Clinical Psychology Review, 10, 1-41.
Loeber, R. (1996). Developmental continuity, change, and pathways in male juvenile problem behaviors and delinquency. I J. E. Hawkins (Red.), Delinquency and crime: Current theories (s. 1-27). New York: Cambridge University Press.
Loeber, R., & Dishion, T. (1983). Early predictors of male delinquency: A review. Psychological Bulletin, 94, 68-99.
Loeber, R., & Farrington, D. P. (2000). Young children who commit crime: Epidemiology, developmental origins, risk factors, early interventions, and policy implications. Development and Psychopathology, 12, 737-762.
Loeber, R., & Hay, D. (1997). Key issues in the development of aggression and
violence from childhood to early adulthood. Annual Review of Psychology,
48, 371-410.
Lynam, D. R., Caspi, A. Moffitt, A., Wikström, P-O., Loeber, R., & Novak, S.
(2000). The interaction between impulsivity and neighborhood context on
offending: The effects of impulsivity are stronger in poorer neighborhoods.
Journal of Abnormal Psychology, 109, 563-574.
Miller, G. E., & Prinz, R. J. (2003). Engagement of families in treatment for
childhood conduct problems. Behavior Therapy, 34, 517-534.
Miller, P. R. (2001). Inpatient diagnostic assessments: 2. Interrater reliability and
outcomes of structured vs. unstructured interviews. Psychiatry Research,
105, 265-271.
Moffitt, T. E. (1993). Adolescent-limited and lifecourse-persistent antisocial behavior: A developmental taxonomy. Psychological Review, 100, 674-701.
199
Referenser Moffitt, T. E. (2003). Life-course persistent and adolescence-limited antisocial
behavior: A 10-year research review and a research agenda. I B. B. Lahey, T.
E. Moffitt, & A. Caspi (Red.) (2003), Causes of conduct disorder and juvenile delinquency (s. 49-75). New York: Guilford Press.
Moffitt, T. E. (2005). The new look of behavioral genetics in developmental psychopathology: Geneenvironment interplay in antisocial behaviors. Psychological Bulletin, 131, 533-554.
Moffitt, T. E., Caspi, A., Harrington, H., Milne, B. (2002). Males on the lifecourse persistent and adolescence-limited antisocial pathways: Follow-up at
age 26. Development and Psychopathology, 14, 179-206.
Moffitt, T. E., Caspi, A., Rutter, M., & Silva, P. A. (2001). Sex differences in antisocial behaviour: Conduct disorder, delinquency, and violence in the Dunedin longitudinal study. Cambridge: Cambridge University Press.
Morrison, G. M., Robertson, L., Laurie, B., & Kelly, J. (2002). Protective factors
related to antisocial behavior trajectories. Journal of Clinical Psychology,
58, 277-290.
Nock, M. K., & Photos, V. (2006). Parent motivation to participate in treatment:
Assessment and prediction of subsequent participation. Journal of Child and
Family Studies, 15, 345-358.
Owens, E. B., & Shaw, D. S. (2003). Predicting growth curves of externalizing
behavior across the preschool years. Journal of Abnormal Child Psychology,
31, 575-590.
Patterson, G. R. (1982). Coercive family process. Eugene, OR: Castalia.
Patterson, G. R., Forgatch, M. S., Yoerger, K. L., & Stoolmiller, M. (1998). Variables that initiate and maintain an early-onset trajectory for juvenile offending. Development and Psychopathology, 10, 531-547.
Raine, A. (2002). Biosocial studies of antisocial and violent behavior in children
and adults: A review. Journal of Abnormal Child Psychology, 30, 311-326.
Reid, L. W., Weiss, H. E., Adelman, R. M., & Jaret, C. (2005). The immigrationcrime relationship: Evidence across US metropolitan areas. Social Science
Research, 34, 757-780.
Robins, L. N. (1966). Deviant children grown up. Baltimore: Williams &
Wilkins.
Rutter, M., Moffitt, T. E., & Caspi, A. (2006). Gene-environment interplay and
psychopathology: Multiple varieties but real effects. Journal of Child Psychology and Psychiatry, 47, 226-261.
Seifer, R., Sameroff, A. J., Baldwin, C. P., Baldwin, A. (1992). Child and family
factors that ameliorate risk between 4 and 13 years of age. Journal of the
American Academy of Child and Adolescent Psychiatry, 31, 893-903.
200
Referenser
Shaw, D. S., Bell, R. Q., & Gilliom, M. (2000). A truly early starter model of
antisocial behavior revisited. Clinical Child and Family Psychology Review,
3, 155-172.
Shaw, D. S., & Winslow, E. B. (1997). Precursors and correlates of antisocial
behavior from infancy to preschool. I D. M. Stoff, J. Breiling, & J. D. Maser (Red.), Handbook of antisocial behavior (s. 148-158). New York: John
Wiley & Sons, Inc.
Skolverket, Socialstyrelsen, & Statens Folkhälsoinstitut. (2004). Tänk långsiktigt! En samhällsekonomisk modell för prioriteringar som påverkar barns
psykiska hälsa. Artikelnummer: 2004-110-4.
Stattin, H., & Magnusson, D. (1996). Antisocial development: A holistic approach. Development and Psychopathology, 8, 617-645.
Tuvblad, C., Grann, M., & Lichtenstein, P. (2006). Heritability for adolescent
antisocial behavior differs with socioeconomic status: Gene-environment
interaction. Journal of Child Psychology and Psychiatry, 47, 734-743.
Welsh, B. C., & Farrington, D. P. (2000). Monetary costs and benefits of crime
prevention programs. Crime & Justice, 27, 305-361.
Welsh, B. C., & Farrington, D. P. (2000). Monetary costs and benefits of crime
prevention programs. Crime and Justice, 27, 305-361.
Wolff, J. C., & Ollendick. T. H. (2006). The comorbidity of conduct problems
and depression in childhood and adolescence. Clinical Child and Family
Psychology Review, 9, 201-220.
201
Bilaga 2
Socialstyrelsens författningssamling
Ansvarig utgivare: Chefsjurist Nils Blom
Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd
om dokumentation vid handläggning av ärenden
och genomförande av insatser enligt SoL, LVU, LVM
och LSS;
beslutade den 17 februari 2006.
Socialstyrelsen föreskriver följande med stöd av 8 kap. 5 § socialtjänstförordningen (2001:937) samt 14 § andra stycket förordningen
(1993:1090) om stöd och service till vissa funktionshindrade och beslutar följande allmänna råd.
1 kap. Tillämpningsområde
Föreskrifter
1 § Dessa föreskrifter skall tillämpas vid dokumentation i samband
med handläggningen av ärenden som rör enskilda och genomförandet
av beslut om individuellt behovsprövade insatser inom socialtjänsten.
Med socialtjänst avses i det följande verksamhet som bedrivs enligt
1. socialtjänstlagen (2001:453), nedan förkortad till SoL,
2. lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, nedan förkortad till LVU,
3. lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall, nedan förkortad till LVM, och
4. lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade,
nedan förkortad till LSS.
Vad som sägs om förhandsbedömning i tredje kapitlet i dessa föreskrifter gäller dock inte för verksamhet som bedrivs enligt LSS.
2 § Föreskrifterna skall tillämpas av den eller de nämnder som
1. enligt 2 kap. 4 § SoL fullgör kommunens uppgifter inom socialtjänsten,
2. enligt 22 § LSS utövar ledningen av landstingets eller kommunens
verksamhet enligt den lagen,
3. avses i 3 kap. 3 a § kommunallagen (1991:900), och
4. avses i lagen (2003:192) om gemensam nämnd inom vård- och omsorgsområdet.
202
SOSFS
2006:5 (S)
Utkom från trycket
den 3 mars 2006
Bilaga 2 SOSFS 2006:5
SOSFS
2006:5
3 § I enlighet med 7 kap. 3 § SoL och 23 a § LSS gäller fjärde och
sjätte kapitlen i dessa föreskrifter i tillämpliga delar även för enskild
verksamhet.
4 § Dessa föreskrifter skall inte tillämpas på beslut som genomförs i
sådana hem som avses i 12 § LVU och 22 och 23 §§ LVM.
2 kap. Begreppsförklaringar
Föreskrifter
1 § I dessa föreskrifter och allmänna råd avses med
beslutsunderlag
skriftlig sammanställning av de uppgifter som
bedöms ha betydelse för ett beslut
genomförande
verkställighet av en beslutad insats
genomförandeplan
plan som beskriver hur en beslutad insats praktiskt skall genomföras
handling
framställning i skrift eller bild samt upptagning
som kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas endast med tekniskt hjälpmedel
Kommentar: En journalanteckning är att anse som en handling.
handläggning
förfarande som börjar med att ett ärende väcks
och efter utredning utmynnar i ett beslut
insats
individuellt behovsprövat stöd eller individuellt
behovsprövad vård och behandling enligt SoL,
LVU och LVM samt insatser enligt 9 § LSS
journal
den del av en personakt där anteckningar av betydelse för handläggning av ett ärende och genomförande av insatser görs kontinuerligt och i
kronologisk ordning
Kommentar: Journalen skall inte förväxlas med den patientjournal som skall föras enligt patientjournallagen (1985:562).
personakt
akt som innehåller handlingar om en eller flera
personer som är eller har varit aktuella för utredning eller insats inom socialtjänsten
Kommentar: Personakten kan vara elektronisk eller fysisk eller både och. Den kan innehålla handlingar som har kommit in
till eller upprättats inom socialtjänsten.
203
Bilaga 2 SOSFS 2006:5 3 kap. Förhandsbedömning
Att inte inleda en utredning
Föreskrifter
1 § Om förhandsbedömningen leder till ett ställningstagande att inte
inleda en utredning enligt 11 kap. 1 § SoL, skall detta dokumenteras.
Av dokumentationen skall det framgå
1.
2.
3.
4.
att en utredning inte inleds,
datum (år, månad, dag) för ställningstagandet,
en motivering till ställningstagandet, och
namn och befattning på den person som gjort ställningstagandet.
Allmänna råd
Ställningstagandet att inte inleda en utredning bör antecknas på den
inkomna anmälan eller på en annan handling som initierat förhandsbedömningen.
Att inleda en utredning
Föreskrifter
2 § Om förhandsbedömningen leder till ett beslut att inleda en utredning enligt 11 kap. 1 § SoL, skall detta dokumenteras. Av dokumentationen skall det framgå
1. att en utredning inleds,
2. datum (år, månad, dag) för beslutet, och
3. namn och befattning på den som har fattat beslutet.
Allmänna råd
Beslutet att inleda en utredning bör antecknas i journalen i den enskildes personakt.
4 kap. Gemensamma bestämmelser om dokumentation vid
handläggning av ärenden och genomförande av insatser
Innehåll och utformning
Föreskrifter
1 § Handlingar som upprättas inom socialtjänsten och som rör enskilda skall
1. innehålla tillräckliga, väsentliga och ändamålsenliga uppgifter, och
2. vara väl strukturerade och tydligt utformade.
2 § Av en handling som upprättas inom socialtjänsten och som rör en
enskild skall det framgå
204
SOSFS
2006:5
Bilaga 2 SOSFS 2006:5
SOSFS
2006:5
1. varifrån uppgifterna i handlingen kommer,
2. vad som är faktiska omständigheter och vad som är bedömningar,
och
3. namn och befattning eller titel på den person som har upprättat handlingen samt när (år, månad, dag) det gjordes.
Respekt för den enskildes integritet
Föreskrifter
3 § I 11 kap. 6 § SoL och 21 b § LSS finns bl.a. bestämmelser om att dokumentationen skall utformas med respekt för den enskildes integritet.
4 § Handlingar som upprättas inom socialtjänsten och som rör enskilda får inte innehålla ovidkommande värdeomdömen av allmänt nedsättande eller kränkande karaktär.
Förvaring av handlingar
Föreskrifter
5 § Handlingar som rör enskilda skall förvaras på ett sådant sätt att
endast den person som har legitim anledning att ta del av handlingarna för att fullgöra sina arbetsuppgifter kan få tillgång till dem.
Personakt
Föreskrifter
6 § Handlingar som rör enskilda skall hållas ordnade på ett sådant sätt
att det enkelt och överskådligt går att följa och granska handläggningen av ett ärende och genomförandet av en insats.
Allmänna råd
Handlingarna bör hållas samman i en personakt. Den bör avse endast
en person.
I personakten bör det av anteckningar på ett försättsblad eller på
annat sätt tydligt framgå
– personnummer, namn och adress,
– om den enskilde har god man eller förvaltare enligt 11 kap. föräldrabalken, och
– om det finns ett beslut om sekretessmarkering eller kvarskrivning
enligt 16 § folkbokföringslagen (1991:481) som avser den enskilde.
Om en personakt avser ett barn, bör det dessutom av anteckningar på
ett försättsblad eller på annat sätt tydligt framgå
– vem som är barnets vårdnadshavare, och
– om barnet har god man enligt lagen (2005:429) om god man för ensamkommande barn.
205
Bilaga 2 SOSFS 2006:5 Alla uppgifter som kan vara av betydelse för handläggningen av ett
ärende eller genomförandet av en insats bör utan oskäligt dröjsmål dokumenteras och föras till personakten.
5 kap. Dokumentation i samband med handläggning
av ärenden
Personakt och journal
Föreskrifter
1 § Handläggningen av ett ärende skall dokumenteras fortlöpande.
Allmänna råd
Dokumentationen bör hållas samman i en personakt som hör till den
nämnd som ansvarar för handläggningen av ärendet.
Handläggningen av ett ärende bör dokumenteras i en journal. Om
ett ärende utreds och avgörs vid ett och samma tillfälle, kan handläggningen dokumenteras i ett beslutsunderlag.
Av journalen bör det bl.a. framgå
–
–
–
–
–
–
–
–
–
–
–
–
–
–
–
vad ärendet gäller,
när och hur ärendet har uppkommit,
när en handling har kommit in eller upprättats,
när och på vilket sätt kontakter har förekommit med den enskilde
och andra som har lämnat uppgifter i ärendet,
om ett barn berörs av ärendet och i så fall hur barnperspektivet har
beaktats,
när och hur kommunicering enligt 17 § förvaltningslagen (1986:223)
har fullgjorts samt vad som har kommunicerats,
när ärendet har avgjorts genom ett beslut av nämnden,
när och på vilket sätt den enskilde har underrättats om beslutet,
om beslutet har överklagats samt när förvaltningsdomstol har avgjort målet,
om beslutet har rättats eller omprövats,
när och på vilket sätt beslutet har verkställts,
när och på vilket sätt en förvaltningsdomstols avgörande har verkställts,
om det finns skäl, och i så fall vilka, som har medfört att ett beslut av
nämnden eller förvaltningsdomstols avgörande inte har verkställts,
om den enskilde berörs av ett individuellt tillsynsärende eller en anmälan enligt 14 kap. 2 § SoL eller 24 a § LSS, och
om den enskilde berörs av ett ärende som gäller utlämnande av en
handling eller en uppgift ur en handling enligt 2 kap. tryckfrihetsförordningen (1949:105).
206
SOSFS
2006:5
Bilaga 2 SOSFS 2006:5
SOSFS
2006:5
Om följande uppgifter inte dokumenteras på annat sätt i personakten,
bör det av journalen bl.a. framgå
– om ställföreträdare, ombud eller biträde har medverkat,
– om stödperson har varit med på t.ex. ett möte eller ett nämndsammanträde,
– om tolk har anlitats,
– om systematiska bedömningsinstrument har använts och i så fall vilka,
– om det har upprättats någon form av plan för insatser till den enskilde,
– vad som har kommit fram vid kontakter med den enskilde och andra
som har lämnat uppgifter i ärendet,
– om den enskilde anser att någon uppgift i dokumentationen är oriktig,
– vad som har förts fram i samband med kommunicering enligt 17 §
förvaltningslagen, och
– när och hur den enskilde enligt 21 § förvaltningslagen har informerats om möjligheten att överklaga nämndens beslut.
Planering, samverkan och den enskildes inflytande
Föreskrifter
2 § Den planering som görs tillsammans med den enskilde och som
har betydelse för nämndens beslut om insatser skall dokumenteras.
Allmänna råd
Av dokumentationen bör det framgå
– vilka mål som gäller för respektive insats,
– på vilket sätt den enskilde har utövat inflytande över planerade och
beslutade insatser, och
– hur nämnden eventuellt har samverkat med t.ex. andra myndigheter, organisationer eller föreningar och vad det har resulterat i.
Beslutsunderlag
Föreskrifter
3 § I 11 kap. 5 § första stycket SoL och 21 a § första stycket LSS finns
bl.a. bestämmelser om vad som skall framgå av dokumentationen i
samband med handläggningen av ärenden som rör enskilda.
Allmänna råd
Ett beslutsunderlag bör sammanställas inför nämndens beslut i ett ärende. Underlaget bör i regel dokumenteras i en handling som är åtskild
från journalen.
Av beslutsunderlaget bör det bl.a. framgå
207
Bilaga 2 SOSFS 2006:5 –
–
–
–
vem eller vilka personer ärendet avser,
vad ärendet gäller,
vad som har kommit fram under utredningen,
den enskildes uppfattning om sina behov och hur dessa kan tillgodoses, och
– utredarens bedömning och i förekommande fall förslag till beslut.
Dokumentation av beslut
Föreskrifter
4 § Dokumentationen av ett beslut skall innehålla uppgifter om
1.
2.
3.
4.
vem eller vilka personer beslutet avser,
vad som har beslutats,
när (år, månad, dag) beslutet har fattats, och
den nämnd som har fattat beslutet.
Om det gäller ett slutligt beslut, skall det av dokumentationen också
framgå vilket lagrum som ligger till grund för beslutet.
Om beslutet har fattats på delegation av nämnden, skall dokumentationen dessutom innehålla uppgifter om namn och befattning eller
titel på den som har fattat beslutet.
Att lämna uppgifter till den som skall genomföra en insats
Föreskrifter
5 § Av dokumentationen skall det framgå vilka uppgifter som, i förekommande fall efter en prövning enligt bestämmelserna i sekretesslagen (1980:100), har lämnats till den som svarar för det praktiska genomförandet av en insats. Av dokumentationen skall det även framgå
när (år, månad, dag) och till vem uppgifterna har lämnats.
Allmänna råd
De uppgifter som behövs för att insatsen skall kunna genomföras på
ett ändamålsenligt och säkert sätt bör lämnas till den som svarar för
det praktiska genomförandet av en insats.
Vilka uppgifter som har lämnats bör dokumenteras i den journal
som förts under handläggningen av ett ärende.
6 kap. Dokumentation i samband med genomförande
av insatser
Genomförandeplan
Föreskrifter
1 § I 11 kap. 5 § första stycket SoL och 21 a § första stycket LSS finns
bl.a. bestämmelser om vad som skall framgå av dokumentationen i
samband med genomförandet av en insats.
208
SOSFS
2006:5
Bilaga 2 SOSFS 2006:5
SOSFS
2006:5
Allmänna råd
Hur en beslutad insats praktiskt skall genomföras bör dokumenteras i
en genomförandeplan, såvida det inte framgår av någon annan plan eller är uppenbart obehövligt.
Genomförandeplanen bör
– i regel upprättas inom den verksamhet som svarar för det praktiska
genomförandet, och
– med utgångspunkt i ett beslut om en insats och målet för insatsen
beskriva hur den praktiskt skall genomföras.
Av planen bör det bl.a. framgå
–
–
–
–
–
–
–
om det ingår flera delar i insatsen och i så fall vilka,
vilka mål som gäller för insatsen eller delar av den,
när och hur insatsen eller delar av den skall genomföras,
på vilket sätt den enskilde har utövat inflytande över planeringen,
vilka personer som har deltagit i planeringen,
när planen har fastställts, och
när och hur planen skall följas upp.
Genomförandeplanen bör höra till den enskildes personakt.
Personakt och journal hos den som genomför en insats
Föreskrifter
2 § Genomförandet av ett beslut om en insats skall dokumenteras fortlöpande.
Allmänna råd
Om en beslutad insats genomförs av den beslutande nämnden, bör dokumentationen som rör handläggningen av ärendet och genomförandet av insatsen hållas samman i en och samma personakt. När det är
lämpligt bör delar av personakten finnas tillgänglig hos den som praktiskt genomför insatsen.
Om en beslutad insats genomförs i enskild verksamhet eller av en
annan nämnd än den beslutande, bör dokumentationen under genomförandet hållas samman i en personakt som upprättas hos den som genomför insatsen.
En sådan akt bör bl.a. innehålla uppgifter om
–
–
–
–
den nämnd som har fattat beslut i ärendet,
när beslutet har fattats,
beslutets innehåll, och
handläggarens namn, eller namnet på någon annan tjänsteman hos
den nämnd som har fattat beslut i ärendet, samt adress, telefonnummer och e-postadress.
209
Bilaga 2 SOSFS 2006:5 Genomförandet av ett beslut om en insats bör dokumenteras i en journal, oavsett om insatsen genomförs av den nämnd som har fattat beslut
i ärendet, av en annan nämnd än den beslutande eller i enskild verksamhet.
Av journalen bör det bl.a. framgå
– när insatsen eller olika delar av insatsen har påbörjats,
– när genomförandeplanen har upprättats,
– på vilket sätt den enskilde har utövat inflytande över det praktiska
genomförandet av insatsen,
– om det har inträffat omständigheter som medfört att insatsen inte
har kunnat genomföras som planerat,
– när genomförandeplanen har följts upp och reviderats,
– vad som har kommit fram av betydelse vid kontakter med den enskilde eller andra som har lämnat uppgifter i samband med genomförandet,
– om den som genomför insatsen har gjort en anmälan enligt 14 kap.
1 § SoL,
– när en handling har kommit in eller upprättats, och
– när insatsen har avslutats och av vilka skäl.
Om följande uppgifter inte dokumenteras på annat sätt i personakten,
bör det av journalen bl.a. framgå
– vad som har uppnåtts i förhållande till de uppsatta målen för insatsen,
– om den enskildes behov har förändrats,
– om systematiska bedömningsinstrument har använts och i så fall
vilka,
– om den enskilde anser att någon uppgift i dokumentationen är oriktig,
– om klagomål har förts fram mot genomförandet av en beslutad insats och i så fall vilka eventuella åtgärder som vidtagits,
– om den enskilde berörs av ett individuellt tillsynsärende eller en anmälan enligt 14 kap. 2 § SoL och 24 a § LSS, och
– om den enskilde berörs av ett ärende som gäller utlämnande av en
handling eller en uppgift ur en handling enligt 2 kap. tryckfrihetsförordningen.
Av en journal som tillhör en annan nämnd än den beslutande eller en
enskild verksamhet bör det dessutom framgå vilka uppgifter som, efter en prövning enligt bestämmelserna i sekretesslagen (1980:100) eller bestämmelserna om tystnadsplikt i 15 kap. 1 § SoL eller 29 § LSS,
har lämnats till den nämnd som har fattat beslut i ärendet. Av en sådan
journal bör det även framgå när och till vem uppgifterna har lämnats.
210
SOSFS
2006:5
Bilaga 2 SOSFS 2006:5
SOSFS
2006:5
Dokumentation i den journal som förts under handläggningen
av ärendet
Föreskrifter
3 § Enligt 11 kap. 5 § första stycket SoL och 21 a § första stycket LSS
skall dokumentationen utvisa beslut och åtgärder som vidtas i ärendet
samt faktiska omständigheter och händelser av betydelse.
Allmänna råd
Vad som kommer fram under insatsens genomförande vid kontakter
med den enskilde, den som praktiskt genomför insatsen och andra, t.ex.
anhöriga och myndigheter, bör dokumenteras i den journal som förts
under handläggningen av ärendet.
I journalen bör det även framgå när och av vilka skäl insatsen har
avslutats.
Denna författning träder i kraft två veckor efter den dag då författningen utkom från trycket.
Styrelsen för Socialstyrelsen
(Socialtjänstavdelningen)1
1 (Föredragande: Marita Minell)
211
Bilaga 3
Socialstyrelsens författningssamling
Ansvarig utgivare: Chefsjurist Nils Blom
Socialstyrelsens allmänna råd
om handläggning och dokumentation av ärenden
som rör barn och unga;
beslutade den 15 augusti 2006.
Tillämpningsområde
I dessa allmänna råd ges rekommendationer till stöd för handläggning
och dokumentation av ärenden samt genomförande och uppföljning av
beslutade insatser för barn och unga inom socialtjänsten enligt
– socialtjänstlagen (2001:453),
– lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, och
– socialtjänstförordningen (2001:937).
Dessa allmänna råd gäller inte för beslut som genomförs i sådana hem
som avses i 12 § lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga.
Samverkan
Socialnämnden bör utarbeta rutiner för samverkan enligt 3 kap. 4 och
5 §§ och 5 kap. 1 a § socialtjänstlagen med bl.a. förskola, skola, hälsooch sjukvård, polis och åklagare på såväl övergripande nivå som gruppoch individnivå.
Underrättelse
Av 11 kap. 2 § tredje stycket socialtjänstlagen framgår det att den som
berörs av en utredning enligt första stycket samma paragraf skall underrättas om att en sådan utredning inleds. En underrättelse bör bl.a.
innehålla
–
–
–
–
vad som är anledning till utredningen,
information om vad en utredning innebär,
förslag på tid för samtal eller besök, och
handläggarens namn, adress och telefonnummer.
Utredningsplan
Handläggaren bör inleda en utredning med att upprätta en plan över
hur den är tänkt att bedrivas, en utredningsplan.
212
SOSFS
2006:12 (S)
Utkom från trycket
den 14 september 2006
Bilaga 3 SOSFS 2006:12
SOSFS
2006:12
Handläggaren bör vid upprättandet av planen samråda med barnet,
med hänsyn tagen till hans eller hennes ålder och mognad, och vårdnadshavaren. Barnet och vårdnadshavaren bör bl.a. få lämna synpunkter på vilka personer de anser bör kontaktas under utredningen.
Av planen bör det, beroende på omständigheterna i det enskilda ärendet, bl.a. framgå
– vad som skall klargöras i utredningen,
– syftet med och platsen för samtal eller möten med barnet ensamt,
eller tillsammans med närstående,
– syftet med och platsen för samtal eller möten med vårdnadshavaren,
– vilka sakkunniga som utlåtanden behöver hämtas in från,
– vilka kontakter med referenspersoner som behöver tas,
– om någon särskild metod kommer att användas vid utredningen, och
– den preliminära tidsplanen för utredningen.
Utredningsplanen bör vid behov kompletteras och revideras under arbetets gång.
Utredningen
Innehåll
En utredning till skydd eller stöd för ett barn bör ha en klar inriktning
på barnets situation, hans eller hennes behov och hur dessa tillgodoses. Av utredningen bör det även framgå vilka eventuella insatser från
socialtjänsten som barnet är i behov av.
Form
Uppgifter till utredningen bör hämtas in på ett strukturerat sätt och
utifrån kunskap och beprövad erfarenhet. Ett sådant sätt kan vara att
använda det system som utarbetats av Socialstyrelsen inom ramen för
projektet Barns behov i centrum, BBIC.
Utredningstid
Av 11 kap. 2 § andra stycket socialtjänstlagen framgår det att en utredning skall vara slutförd inom fyra månader. Detta bör även gälla en utredning som rör unga i åldern 18–19 år.
Kontakten med barnet
Handläggaren bör träffa barnet såväl enskilt som tillsammans med
vårdnadshavaren för att, genom samtal eller observationer, bilda sig
en uppfattning om barnets situation.
Om en utredning gäller flera barn i samma familj, bör barnen ges
möjlighet att komma till tals var för sig så att de kan framföra sina
uppfattningar oberoende av varandra.
213
Bilaga 3 SOSFS 2006:12 Sakkunniga och referenspersoner
Innan handläggaren kontaktar en sakkunnig eller en referensperson
bör han eller hon överväga syftet med kontakten.
Handläggaren bör hämta in uppgifter från dem som känner barnet
väl, t.ex. personal vid förskola eller skola eller från andra som har kunskap om familjens och barnets situation.
När socialnämnden lämnar ett uppdrag till t.ex. barn- och ungdomspsykiatrin eller ett utredningshem för att få hjälp med bedömningen av ett barns behov av insatser, bör en sådan begäran göras
skriftligt och innehålla specificerade frågor om vad nämnden önskar
få belyst eller utrett.
Ett skriftligt utlåtande från en sakkunnig eller en skriftlig redogörelse från t.ex. personal på ett hem för vård eller boende eller från en
referensperson bör i sin helhet ingå i utredningsmaterialet som en bilaga. Det kan också vara lämpligt att göra en sammanfattning av innehållet i utlåtandet eller redogörelsen.
Av 11 kap. 5 § socialtjänstlagen följer att den information som lämnas muntligt av sakkunniga eller referenspersoner skall dokumenteras. Handläggaren bör se till att den som lämnat uppgifter ges tillfälle
att ta del av och bekräfta de uppgifter som har dokumenterats. En anteckning om detta bör göras i barnets personakt.
Polisanmälan av misstänkta brott mot barn
Misstanke om brott mot barn enligt 3, 4 och 6 kapitlen brottsbalken
och sådana brott som anges i lagen (1982:316) med förbud mot könsstympning av kvinnor bör, om det är till barnets bästa, skyndsamt polisanmälas.
Om det är oklart, om polisanmälan skall göras, bör polis eller åklagare konsulteras.
Om en anmälan om ett misstänkt brott mot ett barn kommer in till
socialnämnden och den misstänkte finns inom familjen, bör nämnden
samråda med polis eller åklagare innan vårdnadshavaren underrättas
om att en utredning inleds.
Av en polisanmälan om ett misstänkt brott bör det om möjligt framgå
–
–
–
–
–
–
vem som har beslutat om anmälan,
datum eller tidsperiod för det misstänkta brottet,
var det misstänkta brottet uppges ha ägt rum,
om barnet har uppgivit att han eller hon varit utsatt vid flera tillfällen,
om det finns någon som är misstänkt för brottet,
om nämnden har vidtagit några åtgärder med anledning av det misstänkta brottet, t.ex. en läkarundersökning eller en placering utanför
det egna hemmet,
– om barnet eller vårdnadshavaren har informerats om att en anmälan kommer att göras, och
– om den misstänkte känner till att en anmälan kommer att göras.
214
SOSFS
2006:12
Bilaga 3 SOSFS 2006:12
SOSFS
2006:12
En polisanmälan bör göras skriftligt på blanketten SoSB 50385 (bilagan) som är framtagen i samråd med Rikspolisstyrelsen. I brådskande
fall kan en muntlig anmälan göras som senare kompletteras med en
skriftlig.
I barnets personakt bör dokumenteras när (år, månad, dag) polisanmälan gjordes och motiveringen till den.
Om en polisanmälan inte gjorts, bör motiveringen till detta ställningstagande framgå av dokumentationen.
Ny vistelsekommun under utredningstiden
Om den nya vistelsekommunen enligt 11 kap. 4 § andra stycket socialtjänstlagen samtycker till att ta över en pågående utredning, bör den
fatta ett beslut om detta och skriftligt informera den kommun som inledde utredningen om när beslutet fattades och av vem.
Beslutsunderlag
Utöver vad som följer av de allmänna råden till 5 kap. 3 § Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2006:5) om dokumentation vid handläggning av ärenden och genomförande av insatser enligt
SoL, LVU, LVM och LSS bör det, beroende på ärendets omfattning,
av beslutsunderlaget bl.a. framgå
–
–
–
–
–
datum då beslut fattades att inleda en utredning,
datum när utredningen var färdigställd,
hur utredningen har genomförts,
tidigare och pågående insats,
barnets behov, vårdnadshavarens förmåga att tillgodose dessa och
faktorer av betydelse i familj och miljö,
– utlåtande från sakkunniga och referenspersoner,
– en analys av det insamlade utredningsmaterialet, och
– en bedömning av barnets behov av insatser.
Beslutsunderlaget bör, i de fall där det inte bedöms obehövligt, även
innehålla en konsekvensanalys av de föreslagna insatserna.
Ett beslutsunderlag bör ha en tydlig struktur, och när det är lämpligt, innehålla en kort sammanfattning.
Om situationen avser flera barn i samma familj, bör handläggaren
upprätta ett separat beslutsunderlag för varje barn.
Information till barnet
Barnet bör, med hänsyn tagen till hans eller hennes ålder och mognad,
få relevant information om de beslut om insatser som fattats. Barn som
placeras utanför det egna hemmet bör vid återkommande tillfällen informeras om orsaken till placeringen.
215
Bilaga 3 SOSFS 2006:12 Vårdplan vid placering
En vårdplan enligt 11 kap. 3 § socialtjänstlagen bör utöver vad som
framgår av 5 kap. 1 a § socialtjänstförordningen bl.a. beskriva
– de behov barnet har som skall tillgodoses av vården, och
– vilka förutsättningar som måste var uppfyllda för att vården skall
kunna upphöra.
Genomförandeplan
Utöver vad som anges i de allmänna råden till 6 kap. 1 § Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2006:5) om dokumentation vid handläggning av ärenden och genomförande av insatser enligt
SoL, LVU, LVM och LSS bör det av genomförandeplanen, både vid
öppna insatser och heldygnsinsatser, bl.a. framgå hur barnets olika behov skall tillgodoses när det gäller
– de specificerade insatser som skall genomföras av andra huvudmän,
t.ex. hälso- och sjukvården, förskola och skola, och
– de kontinuerliga kontakterna med handläggaren.
Om barnet placeras utanför det egna hemmet, bör det av genomförandeplanen även framgå hur barnets kontakt med föräldrar, andra vårdnadshavare och andra för barnet viktiga personer skall kunna tillgodoses.
Uppföljande kontakt
Socialnämnden kan, i samband med att utredningen avslutas utan beslut
om insats, i enlighet med bestämmelserna i 5 kap. 1 § socialtjänstlagen
komma överens med barnet eller vårdnadshavaren om en uppföljande
kontakt. En sådan överenskommelse bör dokumenteras i barnets personakt.
Uppföljning av beslutade insatser
En uppföljning bör göras med utgångspunkt i de syften och mål som
finns beskrivna i bl.a. beslutsunderlaget och upprättade planer. Det
system som utarbetats inom ramen för BBIC kan användas vid uppföljningen av beslutade insatser.
Vård- och genomförandeplanerna bör vid behov revideras i samråd
med barnet, vårdnadshavaren och den som genomför beslutade insatser.
Behovet av ändrade eller utökade insatser bör uppmärksammas och åtgärdas.
Av 5 kap. 1 b § socialtjänstförordningen framgår det att socialnämnden noga skall följa vården av ett placerat barn. Handläggaren bör ha
personlig kontakt med barnet minst en gång i halvåret. Vissa, t.ex. yngre barn, kan behöva få en tätare kontakt. Kontakten bör också vara tätare i början av en placering.
216
SOSFS
2006:12
Bilaga 3 SOSFS 2006:12
SOSFS
2006:12
Vid vårdens upphörande
I samband med att en placering upphör bör den placerande kommunen
vid behov hjälpa den unge till ett boende.
Socialstyrelsen
KJELL ASPLUND
Suzanne Julin
(Socialtjänstavdelningen)
217
Bilaga 3 SOSFS 2006:12 Bilaga
SOSFS
2006:12
ANMÄLAN
om misstanke om brott riktat mot barn1
Kommunal nämnd (plats för stämpel)
Datum
Diarienummer
Sänds in till
Handläggare
Telefon (inkl. riktnummer)
Polismyndigheten i
Telefax (inkl. riktnummer)
E-postadress
Anledning till anmäla n
Ange vilket
Sexuella övergrepp
Misshandel
Annat brott
Ange tidpunkt eller tidsperiod för det/de misstänkta brottet/-en, om möjligt
Platsen för det/de misstänkta brottet/-en
Misstänkt person
Efternamn, samtliga förnam n
Personnummer
Utdelningsadress
Postnummer
Telefon bostaden (inkl. riktnummer)
Postort
Mobiltelefon
Arbetsplats
Känner den misstänkte till att polisanmälan kommer att göras?
Telefon arbetet (inkl. riktnummer)
Ja
Nej
Vet ej
Relation till barnet
Okänd gärningsman vid anmälningstillfället
SoSB 50385 2006-08 PEE
Redogörelse för brottsmisstanken
1
218
Se 12 kap. 10 § socialtjänstlagen (2001:453) och 14 kap. 2 § sjätte stycket sekretesslagen (1980:100).
1 (3)
Bilaga 3 SOSFS 2006:12
Bilaga
SOSFS
2006:12
Redogörelse för brottsmisstanken (forts.)
Övriga upplysningar
Upplysningar om barnets eller den unges förhållande som kan vara relevanta i det aktuella fallet, t.ex. om vårdnadstvist pågår eller om barnet eller den unge
läkarundersökts eller omhändertagits och placerats utanför det egna hemmet i samband med nu misstänkt brott. Uppgifter om tidigare anmälningar till
socialtjänsten. Känner barnet eller den unge till att en polisanmälan kommer att göras? Känner vårdnadshavaren/-na till att en polisanmälan kommer att
göras?
Anmälarens/beslutsfattarens underskrift
Namnteckning
Befattning
Telefon (inkl. riktnummer)
Namnförtydligande
E-postadress
2 (3)
219
Bilaga 3 SOSFS 2006:12 Bilaga
SOSFS
2006:12
Särskild IDENTITETSHANDLING vid anmälan
om misstanke om brott riktat mot barn
Kommunal nämnd (plats för stämpel)
Datum
Diarienummer
Handläggare
Telefon (inkl. riktnummer)
Telefax (inkl. riktnummer)
E-postadress
Barnets personuppgifter
Efternamn, samtliga förnam n
Personnummer
Utdelningsadress
Telefon bostaden (inkl. riktnummer)
Postnummer
Postort
Förskola/skola
Mobiltelefon
Avdelning/klass
Telefon (inkl. riktnummer)
Föräldrarnas personuppgifter
Efternamn, samtliga förnam n
Personnummer
Utdelningsadress
Postnummer
Telefon bostaden (inkl. riktnummer)
Postort
Mobiltelefon
Arbetsplats
Telefon arbetet (inkl. riktnummer)
E-postadress
Vårdnadshavare
ja
nej
Efternamn, samtliga förnam n
Personnummer
Utdelningsadress
Telefon bostaden (inkl. riktnummer)
Postnummer
Postort
Mobiltelefon
Arbetsplats
Telefon arbetet (inkl. riktnummer)
E-postadress
Vårdnadshavare
ja
nej
Ytterligare uppgiftslämnare
Efternamn, samtliga förnam n
Personnummer
Arbetsplats
Telefon arbetet (inkl. riktnummer)
Efternamn, samtliga förnam n
Personnummer
Arbetsplats
Telefon arbetet (inkl. riktnummer)
Efternamn, samtliga förnam n
Personnummer
Arbetsplats
Telefon arbetet (inkl. riktnummer)
3 (3)
220
Bilaga 4
Socialstyrelsens författningssamling
Ansvarig utgivare: Chefsjurist Nils Blom
Socialstyrelsens allmänna råd
om handläggning av ärenden som gäller
unga lagöverträdare;
SOSFS
2008:30 (S)
Utkom från trycket
den 23 december 2008
beslutade den 9 december 2008.
Tillämpningsområde
I dessa allmänna råd ges rekommendationer till stöd för socialnämndens handläggning av ärenden som gäller unga lagöverträdare enligt
1.
2.
3.
4.
socialtjänstlagen (2001:453),
lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga,
socialtjänstförordningen (2001:937), och
lagen (2002:445) om medling med anledning av brott.
Utredarens kompetens
Av Socialstyrelsens allmänna råd (SOSFS 2006:14) om personalens
kompetens vid handläggning och uppföljning av ärenden som rör barn
och unga framgår det vilka krav som bör ställas på en utredares utbildning och erfarenhet m.m.
En utredare som handlägger ärenden som gäller unga lagöverträdare bör dessutom ha kunskaper i att bedöma risk- och skyddsfaktorer
avseende normbrytande beteende.
Förhandsbedömning
Om socialnämnden får information från åklagaren om att det föreligger en risk för att den unge häktas, bör nämnden skyndsamt göra en
förhandsbedömning av, om den ska inleda en utredning enligt 11 kap.
1 § socialtjänstlagen.
Polisutredning
Socialnämnden bör säkerställa att det finns rutiner för i vilka fall
nämnden ska begära en utredning enligt 31 § första stycket 1 lagen
(1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare. Rutinerna bör utarbetas i samråd med den lokala polismyndigheten.
En begäran om utredning bör göras skriftligt och bör innehålla de
skäl som ligger till grund för socialnämndens bedömning av, om en
utredning behövs.
221
Bilaga 4 SOSFS 2008:30 SOSFS
2008:30
Yttrande till åklagaren
Av 11 § tredje stycket lagen med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare framgår det att ett yttrande till åklagaren ska innehålla en
redogörelse för vilka åtgärder som nämnden tidigare har vidtagit i fråga om den unge samt en bedömning av, om den unge har ett särskilt
behov av åtgärder som syftar till att motverka att han eller hon utvecklas ogynnsamt.
Yttrandet bör vidare innehålla uppgifter om
– vilka brottsmisstankar som ligger till grund för yttrandet,
– på vilket sätt den föreslagna vården eller de föreslagna åtgärderna
syftar till att motverka att den unge utvecklas ogynnsamt,
– den unges inställning till ungdomstjänst,
– huruvida den unge kan anses vara lämplig för ungdomstjänst, och
– den unges inställning till medling.
Av 11 § tredje stycket samma lag framgår det att ett yttrande även ska
innehålla en redogörelse för den unges personliga utveckling och levnadsomständigheter i övrigt, om åklagaren begär det eller, om nämnden finner det nödvändigt.
En sådan redogörelse bör t.ex. innehålla uppgifter om den unges
–
–
–
–
–
–
–
–
familj och sociala relationer,
medborgarskap, om den unge inte är svensk medborgare,
hemspråk,
skola och fritid,
fysiska och psykiska hälsa,
känslo- och beteendemässiga utveckling,
bruk av alkohol eller andra droger, och
tidigare kriminalitet.
Ungdomstjänst
Enligt 5 kap. 1 b § första stycket socialtjänstlagen ska kommunen sörja för att påföljden ungdomstjänst kan verkställas så snart det kan ske.
Socialnämnden bör säkerställa att det finns rutiner för rekryteringen av ungdomstjänstplatser.
Socialnämnden bör innan den unge påbörjar ungdomstjänsten informera honom eller henne om vad ungdomstjänst innebär.
Vidare bör socialnämnden, med beaktande av bestämmelserna i
sekretesslagen (1980:100), även informera vårdnadshavaren eller annan som svarar för den unges vård och fostran.
Socialnämnden bör så snart tingsrätten har meddelat dom i brottmålet komma överens med den unge om när han eller hon ska påbörja
ungdomstjänsten.
222
Bilaga 4 SOSFS 2008:30
Arbetsplatsen
SOSFS
2008:30
Socialnämnden bör kontrollera att den tilltänkta ungdomstjänstplatsen uppfyller de krav som nämnden ställer på den för att ungdomstjänsten ska kunna verkställas, t.ex. att den unge kan
– beredas meningsfulla arbetsuppgifter på arbetsplatsen, och
– få det stöd som han eller hon behöver.
Om den unge har ett eget önskemål om arbetsplats, bör socialnämnden tillmötesgå önskemålet, under förutsättning att det är förenligt
med nämndens krav på ungdomstjänsten i det enskilda fallet.
Socialnämnden bör tillsammans med den unge göra ett besök på
den tilltänkta arbetsplatsen innan den unge påbörjar ungdomstjänsten.
Handledaren
Av 5 kap. 1 b § andra stycket socialtjänstlagen framgår det att socialnämnden ska utse en handledare för den unge.
Socialnämnden bör innan den unge påbörjar ungdomstjänsten träffa den person som är tänkt som handledare på arbetsplatsen för att
göra en bedömning av om han eller hon är lämplig för uppdraget.
Socialnämnden bör begära att den tilltänkte handledaren uppvisar
ett utdrag från Rikspolisstyrelsens belastningsregister.
Socialnämnden bör vidare, efter det att ett samtycke har hämtats in
från den som är tilltänkt för uppdraget, begära uppgifter från socialtjänstens register och kontakta eventuella referenspersoner.
Arbetsplanen
En arbetsplan enligt 5 kap. 1 b § andra stycket socialtjänstlagen bör
upprättas i samförstånd med den unge.
Arbetsplanen bör innehålla namn på, och telefonnummer till, handledaren och eventuellt andra kontaktpersoner på arbetsplatsen och inom socialtjänsten.
Av 5 kap. 1 d § socialtjänstförordningen framgår det att en arbetsplan ska innehålla uppgifter om var arbetet ska utföras samt de övriga
villkor som är nödvändiga för verksamheten.
Socialnämnden bör i arbetsplanen ange vad de övriga villkoren
närmare består i, t.ex.
– att överenskomna arbetstider ska hållas,
– hur en anmälan om sjukdom eller annan frånvaro ska göras, och
– att alkohol- och drogfrihet ska iakttas.
Socialnämnden bör informera den unge om innehållet i arbetsplanen.
Vidare bör socialnämnden, med beaktande av bestämmelserna i
sekretesslagen, informera vårdnadshavaren eller annan som svarar för
den unges vård och fostran om innehållet i arbetsplanen.
223
Bilaga 4 SOSFS 2008:30 SOSFS
2008:30
Socialnämnden bör ha regelbunden kontakt med den unge och
handledaren för att kontrollera att arbetsplanen följs. För att kunna
göra denna uppföljning bör socialnämnden fortlöpande dokumentera
hur den unge sköter ungdomstjänsten.
Uppföljande samtal
Socialnämnden bör, som en av de åtgärder som följer av 5 kap. 1 § socialtjänstlagen, efter det att den unge har fullgjort ungdomstjänsten
erbjuda honom eller henne ett uppföljande samtal.
Skyldigheten att underrätta åklagarmyndigheten
Socialnämnden bör säkerställa att det finns rutiner för i vilka fall
nämnden enligt 12 kap. 8 § socialtjänstlagen ska underrätta åklagarmyndigheten, om någon som har dömts till ungdomsvård eller ungdomstjänst under verkställigheten i väsentlig grad underlåter att göra
vad som åligger honom eller henne eller, om det av andra skäl föreligger hinder för verkställighet.
Sådana fall kan t.ex. vara att
– den unge vid upprepade tillfällen uteblir från arbetspass utan godtagbara skäl,
– den unge begår brott på arbetsplatsen,
– den unge utan godtagbara skäl vägrar att medverka i någon av de
beslutade insatserna,
– den unge på grund av skada helt eller delvis inte inom rimlig tid kan
genomföra de planerade vårdinsatserna eller en utdömd ungdomstjänst, eller
– de beslutade insatserna inte längre står till buds eller kan genomföras först efter lång tid.
En sådan underrättelse bör vara skriftlig och bör innehålla de uppgifter som är nödvändiga för att åklagaren ska kunna ta ställning till
vilka åtgärder som kan vidtas med stöd av 30 b § lagen med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare eller 32 kap. 4 § brottsbalken.
Särskilt kvalificerad kontaktperson
Av 3 kap. 6 § fjärde stycket socialtjänstlagen och 22 § första stycket 1
lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga framgår det under
vilka förutsättningar som socialnämnden kan utse en särskilt kvalificerad kontaktperson.
Socialnämnden bör utarbeta rutiner för rekryteringen av särskilt
kvalificerade kontaktpersoner.
224
Bilaga 4 SOSFS 2008:30
Kompetens och lämplighet
SOSFS
2008:30
Socialnämnden bör säkerställa att den person som utses som särskilt
kvalificerad kontaktperson har den kompetens som behövs för uppdraget och i övrigt är lämplig, utifrån uppdragets innehåll och svårighetsgrad.
Socialnämnden bör innan den utser en särskilt kvalificerad kontaktperson begära av denne att han eller hon uppvisar ett utdrag från
Rikspolisstyrelsens belastningsregister.
Socialnämnden bör vidare, efter det att ett samtycke har hämtats in
från den som är tilltänkt för uppdraget, begära uppgifter från socialtjänstens register och kontakta eventuella referenspersoner.
Uppdraget
Uppdraget till en särskilt kvalificerad kontaktperson bör vara skriftligt och tydligt. Uppdraget bör formuleras så att det bl.a. framgår
–
–
–
–
vad syftet med uppdraget är,
var och hur ofta kontaktpersonen ska träffa den unge,
vad kontaktpersonen ska vara uppmärksam på,
vilka förhållningsregler som ska gälla i kontakten mellan den unge,
kontaktpersonen och socialnämnden, och
– när och hur uppdraget ska redovisas till socialnämnden.
Socialnämnden bör klargöra uppdraget för den unge och informera
om de instruktioner som nämnden har givit till den särskilt kvalificerade kontaktpersonen.
Vidare bör socialnämnden, med beaktande av bestämmelserna i
sekretesslagen, lämna motsvarande information till vårdnadshavaren
eller annan som svarar för den unges vård och fostran.
Uppföljande samtal
Socialnämnden bör, som en av de åtgärder som följer av 5 kap. 1 §
socialtjänstlagen, i anslutning till att den särskilt kvalificerade kontaktpersonens uppdrag avslutas erbjuda den unge ett uppföljande samtal.
Handledning och stöd
Socialnämnden bör säkerställa att de särskilt kvalificerade kontaktpersonerna får kontinuerligt stöd och kontinuerlig handledning i sitt
arbete.
Medling med anledning av brott
Socialnämnden bör säkerställa att det finns rutiner för hur samarbetet
med polis, åklagare och domstol ska gå till vid sådan medling som avses i 5 kap. 1 c § socialtjänstlagen.
225
Bilaga 4 SOSFS 2008:30 SOSFS
2008:30
Om det inte redan av en underrättelse enligt 6 § eller en begäran
om yttrande enligt 11 § lagen med särskilda bestämmelser om unga
lagöverträdare eller på annat sätt framgår att den unge har tillfrågats
om huruvida han eller hon samtycker till att bli kontaktad av någon
från medlingsverksamheten, bör socialnämnden göra det.
Om den unge inte har fyllt 18 år, bör socialnämnden informera
vårdnadshavaren om att den unge har tillfrågats om huruvida någon
från medlingsverksamheten får kontakta honom eller henne.
Om brottsoffret inte har fyllt 18 år, bör socialnämnden informera
dennes vårdnadshavare om att han eller hon har tillfrågats om huruvida någon från medlingsverksamheten får kontakta honom eller henne.
Medlaren
Socialnämnden bör säkerställa att det finns rutiner för rekryteringen
av medlare till sådan medling som avses i 5 kap. 1 c § socialtjänstlagen.
Socialnämnden bör med den tilltänkte medlarens samtycke kontakta eventuella referenspersoner.
Socialnämnden bör säkerställa att medlaren får kontinuerligt stöd
och kontinuerlig handledning.
Socialstyrelsen
HÅKAN CEDER
Suzanne Julin
(Socialtjänstavdelningen)
226
Sökordsförteckning
§ 31- utredning 58
A
alkoholdebut 39
alkohol- och droganvändning 39
analys och bedömning 32, 54
anmälningsskyldighet 140
annan särskilt anordnad verksamhet 97,
106
ansvarig kommun 70, 91, 98, 150
arbete 52
arbetsplan 98,102, 107
att verkställa ungdomstjänst 98
avgift till brottsofferfonden 153
avslutande samtal 107, 108
avtal 126, 137, 138, 139, 141
avtalsskrivning 138
B
barnets bästa 19, 24, 59, 86
barnets rätt att komma till tals 24, 25
barnets rätt till delaktighet 25
barnkonventionen 24
barns och ungas rätt till information 72
begäran om utredning av brott 59
behandlingsplan 90, 91, 115, 144, 145
behandlingstanken 23
behov av insatser 18, 54, 56, 72, 86, 87,
93
belastningsregistret 154
boende 51
brottslig verksamhet 17, 58, 111, 113
brottsoffer 19, 26, 125, 129, 131, 134,
135
brottsofferfonden 153
böter 85, 97, 124, 151, 152
bötesstraff 22, 152
C
checklista 73
D
den skriftliga sammanställningen 73
den unges behov 38, 87
den unges misskötsamhet 120
diarieföring 141
dokumentation 76, 99, 140
domstolens beslut 90
domstolssekretess 80
E
ekonomi 52
F
familj 43
familjens bakgrund och situation 50
familjenätverk 51
familj och miljö 50
familj och sociala relationer 43
fritid 48, 75
förhör med barn 61, 64
förmåga att klara sig själv 45
försvarare 65, 73, 123, 134
försäkringar 109
förundersökning 63, 73, 79, 132, 151
förundersökningssekretess 79
förutsebarhet 22, 23
förutsättningar för medling 127
föräldrarnas förmåga 45
G
gallring 99, 141, 154
gallring och arkivering 141
genomförandeplan 90, 91, 95, 113, 120,
144
grundläggande omsorg 46
gärningsman 125
H
handledare 99, 104, 105, 106, 108
handledning och fortbildning 117
hemspråk 73, 75
hinder för verkställighet 119, 120, 121
huvudförhandling och dom 66
häktning 67, 68
hälsa 39
I
identitet 42
indirekt medling 137
introduktions- eller informationsmöte
101
J
justeringar i arbetsplanen 94, 109, 120
K
kommunicering 76
kompetens 116
227
Sökordsförteckning konsekvens 22, 23
kontaktperson 3, 88, 90, 94, 111
kontroll av arbetsplan 107
känslomässig tillgänglighet 47
känslo- och beteendemässig utveckling 41
L
lekmannamedlare 136
livsstilsfaktorer 16
lokala samverkansgrupper 29
lokalsamhällets resurser 53
lokal samverkan 28
M
medling 22, 63, 74, 78, 79, 82, 88, 107,
125, 126, 127, 128, 129, 130, 131, 141
medlingsavtalets rättsverkningar 138
medlingslagen 63, 64, 78, 125
medlingsmöte 133, 135
misskötsamhet 83, 94, 110, 119, 120,
121, 151
misstankeregistret 153
N
normbrytande beteende 18, 36, 87, 91,
111
ny påföljd 123
O
oavlönat arbete 97, 101, 103, 135
offentlig försvarare 123
ogynnsam utveckling 17, 56, 86, 87, 88,
112
omedelbart omhändertagande 68
P
pekingreglerna 25
personalens kompetens 34, 70, 157
personutredning 67, 77, 79
polisens underrättelseskyldighet 61, 64, 65
proportionalitet 22, 23
påföljder 17, 119, 121, 151
påföljdssystemet 18, 21
påverkansprogram 107
R
rättegångsskolan 26
reformer 21
rekrytering av medlare 137
rekrytering av ungdomstjänstplatser 104
rekrytering av särskilt kvalificerade
kontaktpersoner 116
rikspolisstyrelsens belastningsregister
106, 117
228
riskbedömningsinstrument 34, 35
risk- och skyddsfaktorer 18, 32, 33, 36,
37, 46, 50, 54, 87
rättens föreskrift 89
rättens underrättelseskyldighet 65
rättsprocessen 151
S
samråd 59
samrådsförfarande 63
samverkan 27, 28, 30, 103
sekretess 30, 79, 118, 133, 139, 148, 149
skadestånd 153
skyndsam handläggning 63
sluten ungdomsvård 143
sociala relationer 39, 43, 44, 75
social integrering 53
socialnämndens närvaro vid polisförhör
61, 64
socialnämndens medverkan vid rättegång
65
socialtjänstsekretess 79
socialt nedbrytande beteende 17, 112, 113
socialt uppträdande 44
stabilitet 49
stimulans 48
stöd och utbildning till handledare 106
säkerhet 47
särskilt behov av vård 22, 38, 73, 85, 86,
87
särskilt kvalificerad kontaktperson 111
T
tidsramar 71, 99
tjänstemannamedlare 136
tvångsmedel 62
U
undanröjande av påföljd 121, 122, 123
underrättelse om beslut om åtalsunderlåtelse 83
underrättelseskyldighet 29, 61, 65, 94,
95, 96, 109, 110, 119
underrättelse till åklagare 139
ungdomar med utländsk bakgrund 16
ungdomsbrottslighet 15, 16, 25, 106
ungdomskontrakt 71, 74, 84, 85, 88, 89,
93, 94, 113, 129, 135
ungdomstjänst 22, 71, 74, 77, 78, 85, 97,
109, 119, 135, 151, 154
ungdomstjänstplatser 103, 104
ungdomstjänst som påföljd 97
ungdomsvård 22, 67, 71, 76, 77, 85, 86,
89, 92, 93, 110, 119, 151, 152, 154,
Sökordsförteckning
ungdomsvård med föreskrift 86
ungdomsvård med tilläggspåföljd 85
ungdomsvård med ungdomskontrakt 88
ungdomsvård med vårdplan 90
ungdomsvård och lss 91
ungdomsvård som påföljd 85
uppföljande samtal 108, 118
utbildning 40
utredningsplanering 38
utredningsskyldighet 72
V
varning 108, 119, 121, 122, 123
vård med stöd av lsu 145
vårdplan 71, 74, 85, 90, 93, 120, 123,
124, 144
vägledning och gränssättning 48
Y
yttrande 22, 29, 30, 33, 38, 54, 56, 67,
70, 76, 78, 83, 87, 100, 101, 140
Å
åldersgränser 113, 114, 128
åtalsunderlåtelse 21, 30, 70, 78, 81, 82,
126, 139
Ö
överlämnande till ungdomsvård 93
229