Idrottens genuskonstruktörer. Tränares och aktivas skapande av genus i tal och handling Karin Grahn Göteborgs universitet, Institutionen för kost- och idrottsvetenskap Projektnummer: P2010-0036 Bakgrund och syfte med projektet I idrottsforskningen finns det brist på kunskap om ungdomstränares del i konstruktionen av genus, liksom hur individuella och neutralt eller feminint genusmärkta idrotter fungerar som genusregimer. Detta forskningsprojekt söker därför kunskap om hur utövare och tränare skapar genus genom att tala om och verka inom idrotten. Projektets övergripande syfte är att undersöka den mångfald av lokala diskurser om kön som unga idrottsutövare och tränare skapar/ger uttryck för när de talar om och verkar inom idrotten, samt att studera olika idrottspraktiker för att se hur dessa fungerar som genusregimer. Den del av studien som inkluderar projekt 31/10 består av intervjuer i simning och behandlar frågorna: Hur bidrar dessa till skapandet av genus? Vilka normer verkar dominerande och vilka utmaningar finns till dessa? Vilka diskurser om kön framträder när tränare och simmare talar om idrotten och hur ser spänningsfältet av diskurser ut? Frågorna besvaras genom att utgå ifrån beskrivningar av det egna/adepternas idrottsutövande, det önskvärda inom idrotten, explicita uttryck om flickor och pojkar, femininitet och maskulinitet, samt talet om idrottsdeltagandet/tränarskapet. Främst berörs temana kropp, prestation och träning. Populärvetenskaplig sammanfattning av projektresultaten Många ungdomar är engagerade idrottsföreningar. I dessa möter de normer om hur flickor och pojkar förväntas se ut eller vara. Vissa föreställningar förstärker redan etablerade idéer, medan andra utmanar, förändrar eller skapar nya föreställningar. Ungdomsidrotten som en arena där genus skapas är därför av vikt att studera för att få mer kunskap om hur genus formas och utmanas inom idrotten. I dagens idrottsforskning finns det brist på kunskap om ungdomstränares del i konstruktionen av genus, liksom hur individuella och neutralt eller feminint genusmärkta idrotter fungerar som genusregimer. Projektet ingår som en del i en större studie vilken syftar till att undersöka den mångfald av lokala diskurser (sätt att tänka och tala) om kön som unga idrottsutövare och tränare skapar/ger uttryck för när de talar om och verkar inom idrotten, samt att studera två olika idrottspraktiker för att se hur dessa fungerar som genusregimer. I denna del av projektet har detta gjorts genom en intervjustudie med aktiva och tränare i simning. Intervjuerna utgår ifrån följande frågeställningar: Vilka normer verkar dominerande och vilka utmaningar finns till dessa? Vilka diskurser om kön framträder när tränare och simmare talar om idrotten och hur ser spänningsfältet av diskurser ut? Hur bidrar dessa till skapandet av genus? Främst berör intervjuerna fyra teman: kön, kropp, prestation och träning. Intervjustudien omfattade sex simmare (tre flickor och tre pojkar) i åldern 13-16 år, samt deras tränare (tre män och en kvinna). Varje person intervjuades två gånger. Forskningen är förankrad i ett genusteoretiskt ramverk, där diskurser om bland annat kön är av betydelse likväl som sociala relationer. Framförallt används teorier för att förstå hur genus skapas, upprätthålls och/eller utmanas. En diskursanalys gjordes med utgångspunkt i språkliga uttryck och stil. Intervjustudien i simning ger exempel på hur diskurser om prestation, kropp och träning förhåller sig till diskurser om kön. Intervjusvaren visar på ett spänningsfält av diskurser kring den "neutrala" simmaren och diskurser om könsspecifika idrottare. I synen på kroppen framkommer en ganska homogen bild av en simkropp. Kroppen tränas till exempel lika och inga större differentieringar görs utifrån kön enligt simmarnas och tränarnas intervjusvar. Den optimala simkroppen framhålls som likartad för både kvinnor och män. I praktiken framställs dock bilden av en könsdifferentierad kropp. Detta handlar framförallt om simmarnas tal om olikheter i form av muskelstyrka och hur snabbt de simmar. Både flickor och pojkar eftersträvar en likartad simkropp men möjligheten att nå denna beskrivs som olika. Det finns också förhandlingar mellan olika ideal, där bland annat simkroppen ställs mot samhällets eller skolans definition av en önskvärd kropp. Att ha muskler framhålls som överordnat för både flickorna och pojkarna i intervjuerna. Men hur mycket muskler man bör ha är en fråga som förhandlas hos både flickorna och pojkarna i relation till ideal inom och utanför simningen. Olika prestationsrepertoarer bidrar till olika beskrivningar av flickor och pojkar. I förhållande till tid som prestationsfaktor så skapas pojkar i ungdomsåldern som progressiva och presterande i sitt idrottande. För flickor blir resultatet det motsatta. När tid och resultat dominerar som prestationsfaktor så beskrivs flickor som stagnerande. Detta resulterar i att tränarnas och simmarnas framställning av flickor i ungdomsåldern, ofta blir negativ. Resultatet visar andra tolkningsrepertoarer för prestation som att se prestation i termer av en process eller att göra sitt yttersta. Dessa repertoarer är mindre könsbundna och möjliggör att både flickor och pojkar kan ses som presterande. Denna studie ger inte bara en bild av dominerande sätt att se på kön, kropp, prestation och träning, utan lyfter också fram alternativa diskurser. Detta är av vikt för att kunna problematisera genusmönster samt möjligheter till uppluckringar av dessa. Forskningen kan ge idrottsrörelsen viktig kunskap dels för utveckling och utbildning och dels för pedagogiskt arbete.