Guds Kristna Kyrkor
[117]
Den Helige Ande [117]
(Edition 3.2 19940515-20010527) Audio
Den Helige Ande förklaras detaljerat. Den ursprungliga dispyten rörande den Helige Andes
verk och relevansen i det Nya Testamentet undersöks. Anden visas vara en Guds kraft och inte
en person. Det sätt på vilket Anden verkar ses vara den möjliggörande faktorn för de utvalda
att bli till elohim eller theoi som den tidiga Kyrkan ansåg och som Sakarja 12:8 säger. Denna
uppsats är av central roll för förståelsen av Gudomligheten.
Christian Churches of God
PO Box 369,
WODEN
ACT 2606,
AUSTRALIA
E-mail: [email protected]
(Copyright 1994, 2001 Wade Cox)
(Tr. A. Binder 2005)
Detta manuskript får kopieras och spridas fritt förutsatt att det kopieras i sin helhet utan ändringar
eller utelämnande. Förläggarens namn och adress, samt upphovsrättinnehavaren måste
inkluderas. Inga avgifter skall läggas på mottagare av distribuerade kopior. Kortare citat får
inkluderas i texter såsom kritiska artiklar och recensioner utan att upphovsrätten bryts.
Detta manuskript finns tillgängligt i original och översättning på Internet på webadress:
http://www.logon.org och http://www.ccg.org
Page 2
Den Helige Ande [117]
Den Helige Ande [117]
Följande Pingst
Vid Pingst är det passande att vi begrundar ett
antal saker. Vi kan vissa väldigt viktiga
slutsatser från Apostlagärningarna 2 vilket
kommer att visa på det korrekta sättet att följa
Pingst
Apostlagärningarna 2:1-21 1 När pingstdagen kom
var de alla församlade. 2 Då hördes plötsligt från
himlen ett dån som av en stormvind, och det fyllde
hela huset där de satt. 3 De såg hur tungor som av
eld fördelade sig och stannade på var och en av
dem. 4 Alla fylldes av helig ande och började tala
andra tungomål, med de ord som Anden ingav dem.
5 I Jerusalem bodde fromma judar från alla länder
under himlen. 6 När dånet ljöd samlades hela
skaran, och förvirringen blev stor när var och en
hörde just sitt språk talas. 7 Utom sig av förvåning
sade de: ”Men är de inte galileer allesammans,
dessa som talar? 8 Hur kan då var och en av oss
höra sitt eget modersmål talas? 9 Vi är parther,
meder, elamiter, vi kommer från Mesopotamien,
Judeen och Kappadokien, från Pontos och Asien, 10
från Frygien och Pamfylien, från Egypten och
trakten kring Kyrene i Libyen, vi har kommit hit
från Rom, 11 både judar och proselyter, vi är
kretensare och araber – ändå hör vi dem tala på vårt
eget språk om Guds stora gärningar.” 12 I sin
häpnad visste ingen vad han skulle tro, och de
frågade varandra: ”Vad betyder detta?” 13 Men
andra gjorde sig lustiga och sade: ”De har druckit
sig fulla på halvjäst vin.” 14 Då steg Petrus fram
med de elva andra och tog till orda och talade till
dem: ”Judar, ja alla ni som bor i Jerusalem, detta
skall ni veta, lyssna till mina ord. 15 Det är inte som
ni tror, att de här männen är berusade, det är ju bara
morgon. 16Nej, detta är vad som har sagts genom
profeten Joel: 17 Det skall ske i de sista dagarna,
säger Gud, att jag utgjuter min ande över alla
människor. Era söner och döttrar skall profetera,
era unga män skall se syner och era gamla män ha
drömmar. 18 Ja, över mina tjänare och tjänarinnor
skall jag i de dagarna utgjuta min ande, och de
skall profetera. 19 Jag skall låta sällsamma ting
visa sig uppe på himlen och tecken nere på jorden,
blod och eld och moln av rök. 20 Solen skall vändas
i mörker och månen i blod innan Herrens dag
kommer, den stora och strålande. 21 Men var och
en som åkallar Herrens namn skall bli räddad.
Den texten har ett antal element i sig. Först
skall vi undersöka vers 1.
Apostlagärningarna 2:1 När pingstdagen kom var de
alla församlade.
Den visar att det förekommer en obligatorisk
församling av Kyrkan vid Pingst. Det är en
Högtid då vi måste gå och bli församlade med
ett mål på en plats. Så det är inte fråga om att
fira det hemma, såvida det inte är ett tredje
tiondeår då vi kan hålla Högtiden i hemmet. Vi
krävs av Gud att närvara vid Pingsthögtiden på
den plats som Han skall välja på samma sätt
som de två andra Högtiderna, nämligen
Herrens Påsk och Lövhyddehögtiden, skall
hållas och vi skall inte uppträda tomhänt (5
Mos. 16:16).
Och det säger ‘när dagen för Pingst var helt
kommen.’ Med andra ord, finns det två
element för Högtiden för Pingst, Sabbaten och
Dagen för Pingst. När den hade kommit fullt,
så samlades de samman. Med andra ord, från
Sabbaten skulle de ha samlats för Högtiden för
Pingst. Detta är troligen konceptet om den
andra Sabbaten efter den första (Sabbatton
deuteropro) i Lukas evangelium 6:1.
Från Kyrkans korrekta följande av pingsten
(detta första följande av Pingsten som en
Kyrka) inträdde den Helige Ande i dem med
stor kraft. De kunde tala i tungor och de kunde
utföra i profetiska termer och att använda den
helige Ande eller användas av den Helige
Ande, stammande från lydnad och strävan.
När de började tala i tungor och användas av
den Helige Ande så besökte vissa av dem judar
som trodde att de var druckna. Petrus svarade
dem ‘det är bara den tredje timman på dagen’
(v. 15). Detta talar nu om för oss när
Pingstfirandet gjordes. Den tredje timmen för
dagen var klockan nio på morgonen. Därför
skall Pingstfirandet inledas klockan nio på
morgonen och vi måste vidta åtgärder för att
försäkra att alla av oss kan klara på
Sabbatsdagen så att vi kan genomföra
Pingstfirandet klockan nio. Vem eller vad är då
den Helige Ande som inträdde i kyrkan vid
Pingst? Hur förhåller den sig till Gud?
Förberedande noter och uppsatser
Vi har behandlat de första två aspekterna av
konceptet som finns förkroppsligat i
Den Helige Ande [117]
Gudomligheten, nämligen de om Gud Fader
och om Jesus Kristus som Guds Son.
Summeringen från den första delen av vår
Trosförklaring är att Gud Fader är den riktige
ende sanne Gud och att Jesus Kristus är Guds
Son och att denna förståelse är nödvändig för
ett evigt liv (Joh. 17:3).
Gud Fader
Den Högste Gudomen för universum är Gud.
Han
är
Allsmäktig,
Skaparen
och
Upprätthållaren av Himlarna, jorden och alla
ting däri (1 Mos. 1.1; Neh. 9:6; Ps. 124:8; Jes.
40:26,28; 44:24; Apg, 14:15; 17:24,25; Upp.
14:7). Han allena är odödlig (1 Tim. 6:16). Han
är vår Gud och Fader och Gud och Fader för
Jesus Kristus (Joh. 20:17). Han är den Högste
Gud (1 Mos. 14:18; 4 Mos. 24:16; 5 Mos.
32:8; Mark. 5:7) och den Ende Sanne Gud
(Joh. 17:3; 1 Joh. 5:20).
Jesus Guds Son
Jesus är den förstfödde (prototokos) i
skapelsen (Kol. 1:15) därför begynnelsen
(arche) av Guds skapelse (Upp. 3:14). Han är
den enfödde (monogene) Guds Son (Matt.
3:17; Joh. 1:18; 1 Joh. 4:9), befruktad av den
Helige Ande och född av jungfrun, Mariam,
felaktigt kallad Maria på svenska och Mary på
engelska (Luk. 1:26-35). Han är Kristus eller
Messias (Matt. 16:16; Joh. 1:41), sänd av gud
till att bli vår Frälsare och Förlösare (Matt.
14:33; Joh. 8:42; Ef. 1:7; Tit. 2:14).
Efter dessa koncept så står vi inför faktum och
verksamhet av den Helige Ande. Trinitarer
förklara det som tre personer som hypostaser
av Gud baserat på grekiska filosofiska koncept.
ursprunget av koncepten i kristendomen gås
igenom i uppsatserna Arche och Guds Skapelse
som Alfa och Omega [229]; och Användandet
av termen Hypostasis [230]; och Ursprunget
för jul och Påsk [235].
Konceptet av den babyloniska modellen som
inträdde i det ortodoxa systemet är en
fullständig förvillelse. Konceptet har inträtt i
Guds Kyrka i de sista dagarna så som Kristus
påvisat. Kristus kommenterade som han gjorde
för att visa att han var begynnelsen eller arche
av Guds skapelse.
De tidiga kvasignostiska influenserna i
Page 3
kristendomen som inleddes med Klemens
undersöks i uppsatsen Arche och Guds
Skapelse som Alfa och Omega [229].
Vi ser att Klemens var korrekt i att Gud var
den sanna arche i och med att Han skapade ur
sin vilja och av Hans vilja var alla ting skapade
(Upp. 4:11). Gud är således skaparen med
Kristus var medlet för skapelsen och var dess
begynnelse (se ovan).
Föreställningen att den gudomliga visdomen är
rådgivare till Gud och den första av varelserna
skapade av Gud är, enligt skriftställaren
Salvatore Lilla (Clement of Alexandria, Ch. III,
Oxford University Press, 1971, sid. 192-230)
karaktäristiskt för den judiskt-alexandrinska
filosofin innan Filo. Så judarna i Alexandria
förstod att visdomen var den första av
elementen skapade av gud. Så det utgick från
Gud, med Guds Ord sedan kommande till
existens och varande knutet tillsammans till
Gud, genom visdomen som den Helige Ande.
Det är Sophia hos Ecclesiasticus 1:4 och den
första skapade entiteten i Ordspråksboken
8:22. Visdom i Salomo 9:9 visar att det hjälper
Gud i skapelsen. Första Mosebok refererar till
Guds Ande i Första Mosebok 1:2.
Skriftställarna alldeles innan Kristus tid
förklarade felaktigt denna aspekt av Guds kraft
som en varelse och denna felaktighet har hållit
sig kvar till denna dag som konceptet att den
Helige Ande är en person. Detta är ursprunget
för detta misstag.
Anden var logiskt den första emanationen av
Gud, för att genererandet av Kristus och de
andra elohim gör att det logiskt måste finnas en
mekanism för deras integration med Gud, för
att det skall vara en absolut monoteism som ett
förenat helt. Gud är centrum för alla varelser.
Alla varelser i Värden är knutna till Honom i
den Helige Ande. Det är genom Anden som
Guds natur överförs till alla varelser, både
Kristus och de övriga av de utvalda, och
slutligen alla människor. Det är mekanismen
och om vi inte förstår den processen så kan vi
inte förstå vad som händer med den Helige
Ande. Det förekommer för att Guds lag utgår
från den vilande godheten i Guds natur. Så det
kan inte vara binitärt, eftersom det finns en
centralitet för godheten och den godheten är
Page 4
Gud. Kristus sade att endast Gud är god; varför
kalla mig god, endast Gud är god på grund av
logiken i den ultimata godheten. Vi kan inte ha
ett dietistiskt system. Förnuft och logik säger
oss att vi inte kan det.
Den Helige Ande [117]
Guds lag utgår från den vilande godheten i
Hans natur
Guds lag utgår från Guds natur och står således
för evigt, så som Gud själv är oföränderlig och
grundläggande god som centrum för den
ultimata godheten. Detta undersöks i
uppsatserna Guds Styre [174]; Kärlek och
Lagens Struktur [200]; samt även Skillnad i
Lagen [096].
utvalda når den punkt då vi vill följa dem för
att vi har insupit så mycket av Guds natur i den
Helige Ande, att den Helige Ande sätter våra
fötter, en efter den andra, i lagen. Det är endast
i den Helige Ande som vi följer dem utan
besatthet för den mänskliga naturen (det
köttsliga sinnet) är fientligt gentemot Gud. Det
är inte en klyscha. Det mänskliga sinnet vill
helt enkelt följa vägar som går i motsats till
den naturliga godheten hos Gud. Den Helige
Anden är det medel genom vilket våra sinnen
blir konverterade. Vi följer då Gud av lust och
längtan, för att Hans natur lever i oss och det
helt enkelt strider mot vår natur att synda. Vad
är då den Helige Ande?
I Markus 10:18 säger Kristus: Varför kallar du
mig god? Ingen är god utom Gud. Guds godhet
leder oss mot ånger och bot (Rom. 2:4). Guds
natur är oföränderlig godhet. Den himmelska
Värden tar del i Hans natur. Således blir de
konstanta i den gudomliga naturen och
godheten. På detta sätt är Kristus densamme
igår, idag och genom tiderna (aioonas) (Heb.
13:8). De utvalda blir, genom att ta del i det
gudomliga prästerskapet (2 Pet. 1:4), det av
Melkisedek som inte är överförbart
(aparabaton), eller oföränderligt genom tiderna
(aioona) (Heb. 7:24).
Den Helige Ande
Den Helige Ande (Apg. 2:4) är den essens av
Guds kraft som Kristus lovade att sända till de
utvalda (Joh. 16:7). Det är ingen person utan
en förlängning av den levande kraften hos Gud.
Det är det medel genom vilket vi blir deltagare
i den gudomliga naturen (2 Pet. 1:4), uppfyllda
med den Helige Ande (Apg. 9:17; Ef. 5:18)
och därmed Guds Söner allihop (Job 1:6; 2:1;
38:7; Rom. 8:14; 1 Joh. 3:1-2) och
gemensamma arvtagare med Kristus (Rom.
8:17; Gal. 3:29; Titus 3:7; Heb. 1:14; 6:17;
11:9; Jak. 2:5; 1 Pet. 3:7).
Kristus har förmågan att frälsa i sin helhet de
som närmar sig Gud genom honom (se Heb.
7:25 Marshall's Greek-English Interlinear).
Men han är inte föremålet för dyrkan ej heller
Gud som befaller genom sin vilja (se uppsatsen
Den Gud Vi Dyrkar [002]).
Anden gavs av Gud till de som frågade (Luk.
11:9-13) och följde Honom, vilade i den som
följde Guds budord (1 Joh. 3:24; Apg 5:32).
Enligt Job 38:7 fanns det söner till Gud innan
grundandet av världen. Jesus Kristus var inte
den ende Guds son före skapandet av världen.
Det fanns många av dem. Han var inte den
ende Morgonstjärnan före världens grundande det fanns många av dem (jfr. även Luk. 11:913). Många är kallade men få är valda, för Gud
ger löftet att om vi frågar Honom så skall Han
ge oss den Helige Ande. Han har givit Hans
Helige Ande till miljoner. Många har
misslyckats, varit kallade men inte utvalda.
Terminologin är att de har gått likt hundar till
sina egna spyor och trampat på den Helige
Ande. Sådana människor går tillbaka till den
andra uppståndelsen. Men de kan inte hållas
ansvariga för det, för det var känt att de skulle
göra så (se även uppsatsen Felaktigheten med
den Tredje Uppståndelsen [166]). De var inte
utnämnda i förväg, de var inte predestinerade.
Vi närmar oss inte en ditistisk struktur. Vi
närmar och Gud genom Kristus och de är så vi
blir frälsta. Alla dessa Skrifter är antingen
ignorerade eller missförstådda av binitarer eller
diteister.
Guds Lag är att sträva efter tro och inte arbete
(Rom. 9:32). Vi har ett Nytt Förbund där
Herren upprättar sina Lagar i våra sinnen och
skriver dem på våra hjärtan. Han är vår Gud
och vi är Hans tjänare, dyrkande Honom,
genom att följa Hans lag i vår egen natur (Heb.
8:10-13). Vi följer inte lagarna för att de är
nedtecknade. Vi följer dem inte för att det finns
ett straff vid den andra änden av dem. De
Den Helige Ande [117]
Den Helige Andes förstfödda var inte givet till
dem i enlighet med Romarbrevet 8:23. De har
givits Anden, men kan inte upprätthålla tron.
Den Helige Anden är hjälpare som leder Guds
tjänare in i all sanning (Joh. 14:16,17,26) (se
uppsatsen Sanning [168]). Vår förmåga att
förstå all sanning beror på vårt förhållande med
Gud genom den Helige Ande. Det är endast
genom att utveckla vårt förhållande med Gud
genom den Helige Ande som vi kan förstå
Bibeln. Annars är det bara ord. Många
människor förstår det inte för att deras
förhållande med den Helige Ande inte är
utvecklat. Det är inte bara en fråga om kraft
(och den Helige Ande är en kraft). Den Helige
Ande är en kraftens Ande och den skall
bevittnas av oss alla under de sista dagarna,
som en kraft, och av ett förnuftigt sinne och av
förståelse av sanning. För många människor är
Bibeln bara ord, för de är inte lydiga och
växande i den Helige Ande.
Det är bara genom den Helige Ande som
Petrus kunde säga vad han gjorde. Det är därför
som Kristus sade till honom Välsignad är du
Simon Bar-Jonah. Han förstod det för att den
Helige Ande hade gett honom förståelsen. Vi
kan inte klandra någon som inte har Guds
Ande. Det är för att vissa människor inte är
kallade och de är inte givna förståelsen. Vi
skall be för dem. Vi skall inte hålla det emot
dem.
Den Helige Andes gåvor är upptecknade i
Första Korinthierbrevet 12:7-11 och dess
frukter är beskrivna i Galaterbrevet 5:22-23 (se
uppsatsen Den Helige Andes Frukter [146]).
De ges inte som mått enligt Johannes
evangelium 3:34 (RSV) och Romarbrevet 12:6.
Det är medlet genom vilket Gud slutligen blir
allt i allt enligt Första Korinthierbrevet15:28
och and Efesierbrevet 4:6. Den Helige Andes
gåvor och frukter kommer inte genom ett
prästerligt utövande och de är inte
koncentrerade i en hierarkisk struktur. Vissa
människor har kraft av andens goda omdöme,
av förståelse, av tolkningsmöjlighet, av
lärande. Vissa människor har helande; vissa
har en tro som kan försätta berg, mer av det än
människor som är satta på administrativa
poster. Det är någonting som Kyrkan inte har
Page 5
förstått i sitt hierarkiska styre. Hierarkiskt styre
förstör förmågan till att förstå Guds handlingar.
Trinitarer menar att den Helige Ande är en
tredje person i en sluten sluten gudomlighet.
Det är falskt. Den läran är att begränsa
förmågan hos den helige Ande att sträckas ut
till oss alla, och göra oss till elohim eller theoi.
Den Helige Ande (Apg 2:4), är den essens eller
kraft hos Gud vilken Kristus lovar att sända till
de utvalda (Joh. 16:7). Det är inte en person,
utan utsträckningen av Guds levande kraft. Det
är medlet genom vilket vi skall bli deltagare i
den gudomliga naturen (2 Pet. 1:4), bli
uppfyllda av den Helige Ande (Apg. 9:17; Ef.
5:18) och därmed Guds Söner allihop (Job 1:6;
2:1; 38:7; Rom. 8:14; 1 Joh. 3:1-2) och
gemensamma arvtagare med Kristus (Rom.
8:17; Gal. 3:29; Titus 3:7; Heb. 1:14; 6:17;
11:9; Jak. 2:5; 1 Pet. 3:7). Den ges av Gud till
de som frågar (Luk. 11:9-13) och lyder
Honom, vilar i de som håller Guds budord (1
Joh. 3:24; Apg. 5:32). Helgonen är de som
håller Guds budord och bär vittnesbörden om
Jesus Kristus (Upp. 12:17, 14:12).
Den Helige Ande verkar innan dopet. Anden
drar de utvalda till Gud genom Kristus (Heb.
7:25). Andens första frukter ges till individen
vid dopet enligt Romarbrevet 8:23 som klart
konstaterar att adoptionen inte sker förrän
kroppens förlösning. Sålunda föds vi igen men
fortsätter att växa i Anden dagligen i Jesus
Kristus tills vi kommer in i Guds ära. Den
Helige Anden är Sanningens Ande (1Joh. 4:6,
5:6) och genom att tala sanningen i alla ting
växer vi i Kristus vår ledning i alla
sammanhang (Ef. 4:15). Vi behöver inte tala
sanning i alla situationer. Ibland är det artigt
och hövligt att tala sanningen, t. ex. om vi inte
tycker om någonting om någon, vi behöver inte
nödvändigtvis tala om det för dem. Vi skall
behålla vissa saker för oss själva. De är inte
desto mindre sanna men kanske inte snällt sagt.
Det är inte att ljuga genom att utelämna; det är
gott omdöme. Det finns en skillnad mellan att
ljuga genom att utelämna saker och att vara
trevlig. Om vi inte säger något, när vi faktiskt
skulle ha sagt någonting, då ljuger vi, för vi
underlät oss att bära vittnesbörd. Vi har således
burit falsk vittnesbörd genom vår tystnad. Det
är viktigt. Den Helige Ande är en Ande av Gud
Page 6
(Rom. 8:14) och trons Ande (2Kor. 4:13)
vilken söker alla ting och vet alla ting (1 Kor.
2:10-11; 12:3 ff.).
Så den Helige Ande är inte en oberoende
aspekt av en treenig Gud utan är det medel
genom vilket vi blir elohim. Vi blir inte till
Eloah. Gud var singulär som Eloah. Vi blir
elohim eller theoi genom den Helige Ande. Det
är en nödvändig distinktion för att människor i
allmänhet, som ett resultat av trinitär
indoktrinering, förstår inte att det finns en Gud,
Eloah, och att det finns en familj av elohim (se
även uppsatsen Psalm 8 (No. 14)). De tror att
det är hädiskt att säga att de skall bli till elohim
för de förstår inte vad elohim är. Vi kommer
att bli till elohim (Sak. 12:8). Anden visar för
Gud en förståelse av våra tankar och vår själva
varelse och i gengäld ger oss attributen och
naturen av Gud själv
Johannes evangelium 10:34-35 34 Jesus sade: ”Står
det inte i er lag: Jag har sagt att ni är gudar? 35
Lagen kallar alltså dem som fick Guds ord för
gudar, och skriften kan inte upphävas.
Genom att vara ledd genom Jesus Kristus, som
vår förmedlare och medlande elohim,
möjliggör den Helige Ande för Kristus att
hjälpa, lära och stödja oss och att göra det
möjligt för oss att utöva Guds makt. Anden ger
varje person de attribut Gud vill i syfte att
främja kroppen som det läggs ut i Första
Korinthierbrevet 12:7-11. Gud gav oss alla
olika aspekter och sätter oss samman för alla
väl. Gud sätter varje person av de utvalda med
en speciell styrka som andra inte nödvändigtvis
innehar. Vi gör alla ett arbete som Gud satte
oss att göra. Vi har givits människor med olika
gåvor och talanger och Gud gör det för den
större nyttan och äran för oss alla. Kroppen
tjänar på handlingarna av var och en av oss,
men vi kan kväva Andens handlande. Om vi
inte bär vår tyngd individuellt, så kan vi kväva
den helige ande. Vi påverkar varandra för vi är
alla en kropp. Så om vi inte ber, fastar och
arbetar, så minskar vi vår kraft och det är inte
den individuella kraften, det är Jesus Kristus
kraft. Det var inte Moses som satt där med sina
händer uppsträckta; han hade Aron och Hur
tillsammans hållandes hans armar uppsträckta.
Det är inte Kristus som gör sitt arbete på egen
hand. Det är alla av oss som håller upp Kristus
Den Helige Ande [117]
armar, som är den Moses som skall komma. Vi
måste arbeta. Om vi inte arbetar så uppnås vi
inte så mycket som vi kan och färre människor
exponeras för sanningen. Då är fler människor
negativt påverkade och vårt arbete är svårare in
den andra uppståndelsen. Fler människor är
skadade och hela arbetet är svårare.
Demonerna är då även som konsekvens givna
ett lättare straff för vi arbetar inte och inte på
grund av vår barmhärtighet. Det är vad striden
handlar om - om rättfärdigandet av demonerna
för de har hädat den Helige ande. Anden kan
kvävas (1 Thess. 5:19) genom att negligeras
eller sörjas (Ef. 4:30) och sålunda erkänna
förtjänster och förluster hos de utvalda. Så vi
kan ges Anden, växa i den och inledda
utövanden eller synder som begränsar vår
förmåga att handla med begreppen. Dessa
synder begränsar vår förmåga att växa, och när
vi syndar förminskar vi och sörjer Anden.
Anden lämnar oss i synd. Var och en av oss har
blivit tillåtna att gå igenom dessa processer, då
vi vet att vi har förlorat kraft i Anden på grund
av vad som pågår i våra sinnen.
Den Helige Andes frukter är kärlek enligt
Galaterbrevet5:22. Detta är den huvudsakliga
aspekten av den Helige ande. Därför, om vi
inte älskar varandra så är inte den helige ande
närvarande. Det är så den helige ande
manifesterar sig. Kärleken är frukten eftersom
den är Guds natur. Det är en positiv sak och
skadar ingenting. Den kommer från Guds
natur. De utvalda har denna kärlek för andra
folk och det blir till agape, kärlek.
Av uppsatsen Sångernas Sång [145], vi har
sett att grekerna inte, och kanske filosofiskt
inte kunde, förstod agape, kärlek. Det var inte
ett grekiskt begrepp. De hade erotisk kärlek
och kärlek mellan föräldrar och barn. De kunde
inte förstå den broderliga strukturen för agape
är inte ett grekiskt begrepp. Det kommer av
Sångernas Sång. Det är en transliteration av det
hebreiska ordet ’ahab (awhab’). Det är därifrån
de fick agape. Det är helt enkelt en
transliteration Grekerna förstår det nu i termer
av sin filosofi, för de förlitar sig på platonska
och neoplatonska strukturer, och deras
religiösa system har svårt med det för de
förlitar sig på sin filosofi för att tolka Bibeln.
Anden är det medel med vilket vi dyrkar Gud
Den Helige Ande [117]
som det slås fast i Filipperbrevet 3:3. Således
kan det inte vara Gud som ett föremål för
dyrkan och därför inte jämlikt med Gud
Fadern. Om Anden är det medel genom vilket
vi dyrkar Gud Fader, hur kan det då vara
föremål för dyrkan. Det är en enkel logisk
process. Den Helige Ande kan inte vara medlet
för dyrkan av någonting och samtidigt vara
detta någonting i sig själv. Det kan inte binda
oss till detta någonting och vara det medel
genom vilket vi uppnår dyrkan och interaktion
med någonting och vara detta någonting i sig
själv på ett separat, särskilt, jämlikt och absolut
sinne som en person. Det är logiskt sett absurt
att föreslå att så skulle vara fallet. Vi skulle
vara tvungna att dyrka medlet genom vilket vi
dyrkar föremålet. Det blir till medel och
föremål. Den Helige Ande är i själva verket en
kraft som berikar Kristus och ger honom kraft.
Gud gör Kristus till en evig Fader (Jes. 9:6; jfr.
även uppsatsen Jesaja 9:6 (No. 224)) av vilken
det är många faderskap i himlen och på jorden
(Ef. 3:15). Alla dessa faderskap eller familjer
är namngivna av Gud Fader, vilket är orsaken
till att vi bugar inför Gud Fader, dyrkande
Honom (Ef 3:14-15). Vi gör detta genom den
Helige Ande.
Vi undersöker detta koncept i Psaltaren 89:25.
Psaltaren 89 talar om David, Hans tjänare där
han har blivit smord. Från vers 21 Jag har
funnit David, min tjänare, och smort honom
med min heliga olja. Vers 24 i mitt namn
vinner han seger.
I Psaltaren 89 talar vi om rådet av änglar och
de Heliga. Från vers 26 Jag skall lägga havet
under hans hand, floderna under hans välde.
Vers 27 Han skall säga: Du är min fader, min
Gud och min räddande klippa. Vers 28 Han
skall vara min förstfödde, den högste bland
jordens kungar.
Konceptet om Gud Fader var känt i det Gamla
Testamentet, men det har ett annat koncept där
Fadern var både av Gud Fader och det har
blivit utsträckt till Kristus genom Jesaja.
Kristus var den
skapelsen. För
himlen och på
vare sig troner
förstfödde och först skapade i
honom skapades alla ting i
jorden, synliga och osynliga,
eller styren eller furstedömen
Page 7
eller myndigheter, alla ting var skapade genom
honom och för honom. Kristus är före alla ting
och i honom hålls alla ting samman (Kol. 1:1617).
Men det var Gud som genererade honom och
som ville att skapelsen skulle existera och
underkastas Kristus. Därför är Kristus inte Gud
på något sätt så som Gud Fader och vilken
allena är odödlig (1 Tim. 6:16) existerande i
vilande evighet. Det är inte så att entiteterna
var skapade av Kristus här (se uppsatserna
Syftet med Skapelsen och Kristi Offer [160];
och Guds Styre [174]. Gud skapar genom sin
vilja och Kristus organiserar strukturen.
De utvalda kallades ut från denna världen till
ett liv av tjänst och hängivenhet.
Många var kallade men få var valda (Matt.
20:16; 22:14). De utvalda var valda, så som
Kristus var vald av Gud (Luk. 23:35). De
utvalda var valda av Kristus (Joh. 6:70;
15:16,19) under ledning av Gud (1 Pet. 2:4).
Gud ger oss till Jesus Kristus. Kristus förlorar
inte någon, av alla de som var givna till honom
av Gud Fader, men det är Gud Fader som ger
oss till Kristus, inte Kristus som väljer ut oss.
Han drar oss ut under ledning av Fadern.
För att hjälpa dem gavs de utvalda en förståelse
av Gud. Den Helige Ande var den mekanism
genom vilken de gavs förståelse för Guds och
Guds Kungarikes mysterier (Mark. 4:11). För
Guds visdom är omtalat i ett mysterie (1 Kor.
2:7) vilket förklaras av Guds tjänare (1 Kor.
2:7; 15:51). För Guds vilja är uttalad i ett
mysterie (Ef. 1:9) som Gud gav till Hans
tjänare genom uppenbarelse. Vidare är
mysteriet i Kristi ansvar och ledning genom de
utvalda. Paulus skrev:
Efesierbrevet 3:2-6 … 2 ni har ju hört om Guds
plan med den nåd han gav mig med tanke på er; 3
genom en uppenbarelse avslöjades hemligheten för
mig så som jag redan i korthet har skrivit. 4 Och när
ni läser det kan ni förstå att jag har fått insikt i
hemligheten med Kristus. 5 För människorna i
tidigare släktled hade den inte avslöjats så som den
nu har uppenbarats i anden för hans heliga apostlar
och profeter: 6 tack vare Kristus Jesus är
hedningarna genom evangeliet arvingar som vi,
tillhör samma kropp som vi och har del i löftet som
vi.
Page 8
Så det är den helige Ande som tillkännagör alla
av Guds mysterier och om Kristus och drar de
ofrälsta in. Men det är inte lagen. Lagen blir
manifest av Anden.
Anden inom Trinitarianism
Trinitarerna skiljde på teologin och den så
kallade ekonomin för frälsning i inkarnationen
av Jesus Kristus. Ordet economia betyder i
grunden Jesus Kristus inkarnation och hur Gud
manifesterade
Honom
själv
genom
inkarnationen av Jesus Kristus. Teologin var
den logik som var involverad i metafysiken av
inkarnationen och metafysiken i Guds
handlande, som varandets struktur (eller Guds
existens). Som det noterades i uppsatsen
Utvecklingena va den Neoplatonska Modellen
[017], LaCugna noterade (GOD FOR US: The
Trinity and Christian Life, Harper, San
Francisco, 1991), i behandlandet av
utvecklingen av doktrinen om treenigheten och
separationen av teologin från planen om
frälsning (eller soteriologi) som uppenbarad i
Kristi inkarnation, att kappadocianerna
orienterade teologin i en riktning som vidare
bidrog till separeringen mellan ekonomi och
teologi. Denna kurs ledde till:
via negativa av Pseudo-Dionysius och slutligen till
teologin av Gregorius av Palamas (kapitel 6).
I det latinska väst under tiden som följde direkt efter
Nicea, så höll teologer som Hilary av Poitiers och,
kanske till en extrem grad, Marcellus av Ancyra,
kopplingen mellan den gudomliga hypostsaen och
frälsningsekonomin. Augustinus antog en helt ny
ingångsvinkel. Hans utgångspunkt var inte längre
Faderns monarki utan den gudomliga substansen
likvärdigt delad mellan tre personer [emfas tillagd].
Istället för att tränga in i teologins natur så som den
uppenbarade sig i Kristi Inkarnation och
gudomliserandet av Anden [emfas tillagd], så
trängde Augustinus in i och undersökte spåren för
Treenigheten för att finna dem i själen för varje
mänsklig varelse. Augustinus jakt efter en
'psykologisk' analogi för de intratrinitära
förhållandena skulle innebära att den trinitära
doktrinen därefter skulle bli upptagen med
relationerna 'internt' inom gudomligheten, avskild
från vad vi vet om Gud genom Kristus i Anden
(LaCugna, sid. 44).
Det leder till mysticism (jfr. uppsatsen
Mysticism kapitel 1 Spridande av de
Babyloniska Mysterierna [B7_1]).
Anden är det medel genom vilket vi blir Gud
Den Helige Ande [117]
(elohim). Anden är det medel genom vilket
Kristus blev Gud (elohim). Trinitärer är
hängivna till doktrinen om själen, för de söker
efter gudomligheten i själen och söker bli
jämlika med Gud Fader, vilket de inte är och
aldrig kan bli, ej heller kan någon av oss
någonsin bli. Vi söker inte, från Filipperbrevet
2:6, att gripa efter en jämlikhet med Fadern, så
som Kristus aldrig sökte gripa någon jämlikhet
med Honom.
Filipperbrevet 2:6 Han ägde Guds gestalt men
vakade inte över sin jämlikhet med Gud
Den medeltida latinska teologin följde
Augustinus och separationen av teologi från
ekonomi eller soteriologi0 (soteriologi betyder
helt enkelt frälsningens plan). Hela strukturen
blev ihopblandad med neoplatonism och
mysticism.
De viktiga noteringarna från LaCugna är att,
från Augustinus, Faderns Monarki inte längre
var överskuggande. Treenigheten antog den
gemensamma jämlikheten. Detta var det andra
steget som följde av det falska antagandet av
det
gemensamma
evigvarandet.
Binitarer/trinitarer måste anta det gemensamma
evigvarandet - därefter antar de gemensam
jämlikhet mellan två varelser. Den Helige
Ande införs där, i vilken form som helst önskas
och sedan är det fullständig trinitarism. Den
korrekta premissen var konceptet om
manifestationen i gudomligheten i varje
individ, nämligen Faderns handlande genom
medel av den Helige Ande vilken utgick från
Honom genom Jesus Kristus. Det är den enda
sak de inte missförstod. Denna ledning genom
Jesus Kristus möjliggjorde för Kristus att bli en
monitor och rikta individen i enlighet med
Guds vilja som levde i varje av de utvalda.
Kristus var inte ursprunget för den Helige
Ande. Han var den förmedlande övervakaren.
Han agerade för Gud så som han alltid hade
agerat för och i enlighet med Guds vilja. Men
han var inte Gud. Trinitarerna förlorade detta
faktum ur sikte, de förstod verkligen aldrig
denna fråga. Som LaCugna säger:
Teologin av en treenig Gud verkade att läggas till
uppfattningen om en Gud (sid. 44).
De grekiska teologerna påförde teologin om en
treenig Gud. Detta är det antika systemet, och
Den Helige Ande [117]
har ingenting att göra med Bibeln och
kristendom. De lade denna teologi till det.
Teologin missförstår fundamentalt den Helige
Ande och förstörde eller begränsade vår
förmåga att förstå den Heliga Andes
handlingar.
Detta påverkade grundläggande sättet som
kristna bad på. Vi kunde inte använda den
Helige Ande på samma sätt som medlet för att
dyrka Gud, för vi hade där den Helige Ande
som ett objekt för dyrkan. Det blir i sig själv
föremålet för dyrkan. Hur kan vi dyrka något
som finns inom oss? Det är logiskt absurt. Det
blir till narcissism. Det är egendyrkan, för att
den Helige Ande är i alla av oss. Det innebär
att de inte längre bad till Fadern allena i namn
av Sonen så som Bibeln visar (från Matt. 6:6,9;
Luk. 11:12) dyrkande Fadern (Joh. 4:23) utan
till Fadern, Sonen och den Helige Ande. Det är
den grundläggande skillnaden.
Trinitarer är hängivna till att säga 'vi ber i
namn av Fader och av Sonen och av den
Helige Anden'. de ber inte som Kristus lärde
oss att be - 'Vadhelst ni ber Fadern om i mitt
namn, det skall ni bli givna'. Vi ber till Fadern.
Vårt förhållande är en och en med Fadern. Det
är igenom den Helige Ande och vi bar i namn
av vår Lärare, vår Herre, vår Mästare, vår
Styrare, men vi ber inte till honom och vi
dyrkar inte honom och detta är att vara from.
Vidare utvecklade skolastikerna en metafysik
av teologin själv. Men hela byggnadsverket var
uppfört i frånseende av eller med manipulation
av Bibeln. Det är varför trinitarer aldrig tar upp
alla Bibeltexter för ett ämne och felöversätter
och felciterar andra viktiga texter och ignorerar
de som de inte kan förändra. Men deras system
baseras på mysticism och platonism. LaCugna
konstaterar att:
Kappadocianerna (och även Augustinus) gick
avsevärt bortom den skriftmässiga förståelsen av
ekonomi genom att lokalisera Guds förhållande till
Sonen (och Anden) på den 'intragudomliga' nivån
(sid. 54).
Den Ende Guden existerade som ousia i tre
distinkta hypostaser. Vi har sett att den
platonska termen hypostaser essentiellt betyder
samma ting (se uppsatserna Arche av Guds
Skapelse som Alfa och Omega [229]; och De
Page 9
Utvalda som Elohim [001]).
Förringandet av Anden till handlande på den
intragudomliga nivån innebär att de utvalda
aldrig kan deltaga i Guds natur så som Kristus
deltar i den naturen. Detta antagande är i strid
med Skriften. De utvalda deltar i den
gudomliga naturen (2 Pet. 1:4). Orsaken att
detta antas är en Satanisk förvillelse. Det är
genomfört för att bryta vårt förhållande till Gud
och för att stoppa oss från att utveckla vårt
förhållande till Gud på samma sätt som Kristus
hade sitt förhållande till Gud genom den
Helige Ande, så att det hindrar oss från att bli
till gemensamma arvtagare med Kristus. Om vi
inte har samma förhållande med Gud genom
den Helige Ande som Kristus hade så kan vi
inte bli till gemensamma arvtagare med
honom. Gemensamma arvtagare innebär att vi
ärver samma ting. Hur kan vi bli gemensamma
arvtagare med någon som är av en helt och
hållet annorlunda struktur för varande? Hur
kan vi bli gemensamma arvtagare med vår
Gud? Det är vansinnigt. Detta tänkande har
nått stadiet under nittonhundratalet då
modalismen av det andra århundradet har
återvänt till och med bland Sabbatshållande
kyrkor så till den utsträckningen att hävdandet
är att Jesus är Gud - som en varelse. Det
härstammar från guden Attis.
I Efesierbrevet 1:22 Allt lade han under hans
fötter, och honom som är huvud över allting
gjorde han till huvud för kyrkan, (det är för
oss).
Efesierbrevet 1:20-23 20 lät verka i Kristus när han
uppväckte honom från de döda och satte honom på
sin högra sida i himlen, 21 högt över alla härskare
och makter och krafter och herravälden, över alla
namn som finns att nämna, såväl i denna tiden som i
den kommande. 22 Allt lade han under hans fötter,
och honom som är huvud över allting gjorde han till
huvud för kyrkan, 23 som är hans kropp, fullheten
av honom som helt uppfyller allt.
Kristus ges sålunda auktoritet över varje namn,
eftersom namnet själv fastställer auktoritet.
Han ges myndighet över alla ting så att Kyrkan
kan komma in till sin arvedel genom Kristus i
vilken Gudomligheten fullkomlighet vilar
kroppsligen (Kl. 2:9). Detta ord, här översatt
som Gudomlighet är theotetos som betyder
gudom eller tillståndet av att vara Gud. Thayer
Page 10
säger att gudom (theot) sklijer sig från
gudomlighet (Theiot) så som essens skiljer sig
från kvalité eller attribut (Thayers, sid. 288).
Innebörden här är att fullkomligheten hos Guds
essens vilar kroppsligen i Kristus. Det är denna
fullkomlighet av essensen som är given till oss
så att alla människor antar den nya Guds natur
(Kol. 3:10). Vi kan inte ikläda oss den nya
naturen av Gud om inte den mekanismen
tillåter oss att bli Gud. De blir varken judar
eller greker utan alla är kristna för att han är i
alla (Kol. 3:11). Han utvecklar människan,
genom kraften av den Helige Ande, för att på
så sätt slutligen göra Gud i allt över allt (1 Kor.
15:28).
När alla ting är underkastade honom, då blir Sonen
själv också underkastad Honom som satte alla ting
under honom, så att Gud kan bli allt i allt (panta en
pasin) (se Marshall's Interlinear samt även Kol. 3:11
(panta kai en pasin)).
Trinitarer har börjat översätta denna text som
allting i alla för att undvika den logiska
förlängningen av Gud som essens utsträckande
sig till alla människor så som det gjorde till
Kristus enligt dessa texter. Det är Kristus som
fyller oss med fullkomligheten av Gud (Ef.
3:19) – Fullkomligheten av Kristus varande en
bild av Fadern (Ef. 4:13).
Det är så som vi blir en bild eller eikon av
fadern så som Kristus var och således är vi
Guds barn och gemensamma arvtagare med
Kristus till guds Kungarike (Rom. 8:17; Jak.
2:5); arvingar i enlighet med löftet (Gal. 3:29)
om frälsning (Heb. 1:14) och arvingar
tillsammans av nåden (1Pet. 3:7). Vi är
arvingar tillsammans med Jesus Kristus av nåd.
Så nåden utgår inte ifrån Jesus Kristus. Den
utgår från Gud. Detta är grundläggande!
Guds Son blir i sin tur en Evigtvarande Fader
(Jes. 9:6) och huvudet för faderskapet för den
mänskliga värden, sålunda tagande sin plats
bredvid de andra faderskapen i himlen, av vilka
det finns många.
Efesierbrevet 3:14 -15 14Därför vill jag falla på knä
för Fadern, 15efter vilken allt vad fader heter i
himlen och på jorden har sitt namn.
Den Helige Ande [117]
Ordet familj här är patria eller faderskap.
Således är titeln 'fader' vare sig för hushåll eller
Guds hushåll, en delegerad titel som visar på
det ultimata ansvaret för varje ledare av varje
enhet ned till familjerna. Alltså utgår
befallningen från Gud till Kristus till det
manliga överhuvudet för hushållet (1 Kor.
11:3), som måste delegera sitt ansvar så som
Gud gör till Kristus och till de andra Guds
Söner som är elohim och det sätt på vilket
dessa elohim i sin tur delegerar sitt ansvar till
de under dem. Allt detta görs genom den
Helige Ande. Vårt förhållande som individer är
direkt till Jesus Kristus, inte till någon enda
människa på denna planet. Den Helige Ande är
makten och kraften genom vilken vi handlar
direkt med Gud genom Jesus Kristus.
Den Helige Ande är mekanismen som knyter
alla dessa entiteter till varandra och överför
förmågan till att bli elohim till varje av Värden.
Det råder ingen fråga om att den helige Ande
är Gud på något sätt som gör den särskild från
individerna och innesluten i det intragudomliga
förhållandet av tre entiteter. Alla är Guds Söner
och därmed gemensamma arvtagare med
Kristus på samma sätt. Dyrkan av den Helige
Ande skulle vara, på ett sätt, det av
självbeundran, eftersom det är medlet genom
vilket Gud blir allt i allt. Därför är dess dyrkan
logiskt sett förbjudet som självbeundran i
mening att det är en del av individen. Det är
korrekt sett en kraft eller ett överförande
attribut och inte Gud själv. Den Helige Ande
överför till oss förmågan att bli elohim eller
theoi På detta sätt blir vi också
konsubstantiella med Fader så som Kristus är.
Detta undersöks i uppsatsen Konsubstantiell
med Fader [081]). Konceptet om den Helige
Ande som hypostas av Gud är ett grekisk
begrepp som undersöks i uppsatsen
Användandet av Termen Hypostasis [230].
Utan den Helige Ande kan vi inte bli Guds
söner.
Där annat ej anges används den svenska texten
från Bibel 2000
