Sojaavtrycket i livsmedel från animalieproduktion (PDF

Mjölk Special
2015-10-28
KUNSKAP FRÅN LRF MJÖLK
Sojaavtrycket i livsmedel från
animalieproduktion
Sojamjöl är det mest använda proteinfodret i världen.
Störst användning av sojamjöl är som foder till kycklingar och grisar men det används även till odlad fisk
och i mindre mängd till nötkreatur. Det innebär att när
vi äter produkter från animalieproduktionen har vi
indirekt konsumerat djurfoder som innehållit sojamjöl.
Det är viktigt att minimera användningen av sojamjöl,
odlingen av sojabönor kan vara problematisk från
miljö- och hållbarhetssynpunkt och den ökande efterfrågan på sojamjöl medför att priset på sojamjöl ökar.
Användningen av sojamjöl till mjölkkor och även till
grisar i Sverige minskar stadigt. I mjölkkofoder ersätts
sojamjöl med främst rapsmjöl och Agrodrank.
Sojabönans användningsområden
Sojabönan och olika produkter från sojabönan används
både som foder, livsmedel och som energiråvara.
Sojabönan har ett högt protein- och energiinnehåll.
Räknat per kg torrsubstans innehåller sojabönan
närmare 400 gram råprotein. Det innebär att det har ett
högt näringsvärde både för människor och djur.
Sojabönan innehåller flera antinutritionella substanser
som kan påverka både smaklighet och proteinets
smältbarhet, därför är det viktigt att koka sojabönorna
för humant bruk eller värmebehandlade på olika sätt när
de ska användas som djurfoder.
Räknat på volym är utbytet från sojabönor 79%
sojamjöl och 19% sojaolja. Men sojaoljan har ett högre
Foder: Ungefär 75% av sojabönorna används som
foder, i huvudsak som sojamjöl. Sojabönorna processas
i så kallade ”crushers” där sojamjöl, sojaolja och lecitin
utvinns. Sojaolja kan användas för att tillverka biodiesel
eller raffineras vidare till livsmedelskvalitet och
användas i livsmedelsindustrin. Lecitin används som
emulgeringsmedel och stabilisator vid
livsmedelstillverkning. Exempel på produkter där lecitin
används är margarin, bakverk, choklad och dressingar.
Lecitin används även inom kemisk/teknisk industri till
exempel vid tillverkning av kosmetika.
Livsmedel: Framförallt i Asien konsumeras sojabönor
direkt av människor, antingen i form av hela bönor,
eller som sojaolja eller tofu.
Bränsle: En mindre del av sojabönorna används för att
producera biodiesel.
FOTO: CHRISTIAN SWENSSON
Introduktion
Sojabönan har odlats under tusentals år och använts som
livsmedel och foder lika länge. För 100 år sedan var
odling av sojabönor okänd utanför Asien, de senaste 50
åren har produktionen av sojabönor tiofaldigats, från 27
miljoner ton till cirka 270 miljoner ton. FAO förutspår
dessutom att produktionen av soja kommer nästan att
fördubblas från dagens 270 miljoner ton till cirka 514
miljoner ton år 2050. Den största ökningen av sojabönsodlingen har skett i Sydamerika. Sex länder svarar för
93% av den globala produktionen av sojabönor,
Brasilien, USA, Argentina , Kina Indiern och Paraguay.
Största importörer av sojabönor och/eller sojamjöl är
Kina och EU. Räknat per capita har USA den största
användningen av sojaprodukter.
ekonomiskt värde vilket innebär att sojamjöl svarar för
57% av det ekonomiska värdet av sojabönan.
Motsvarande siffra för sojaolja är 36%.
Storskalig odling av sojabönor – storskaliga
miljöproblem
Storskalig odling av sojabönor i framförallt Sydamerika
har åstadkommit både miljö-, arbetarskydds- och
juridiska problem. Regnskog har skövlats för att först
betas av biffdjur och därefter har betesmarken odlats
med sojabönor. Den intensiva sojaodlingen har i vissa
fall baserats på användning av bekämpningsmedel som
är förbjudna i Europa vilket medför både miljöproblem
och problem med arbetarskyddet. Den expanderande
sojaodlingen har många gånger kommit i konflikt med
ursprungsbefolkningens territorium.
Ansvarsfullt producerad soja
För att få fram en ansvarsfullt producerad soja har
olika certifieringar skapats. RTRS – Round Table on
Responsible Soy (www.responsiblesoy.org) –
ansvarar för det mest ambitiösa regelverket och har
närmare etthundra olika krav som sojaodlingen skall
uppfylla för att bli RTRS-certifierad. I RTRS finns
representanter för både odlare, industri, handel och
olika miljöorganisationer, totalt 180 företag och
organisationer från närmare 30 länder. Sverige har
många medlemmar i RTRS, bland andra Arla,
Lantmännen, Svenska Foder, ICA, COOP, Axfood
och Martin & Servera. RTRS certifierar både GMO
och GMO-fri sojaodling till skillnad mot Proterra
(www.proterrafoundation.org) som bara certifierar
GMO-fri sojaodling. Arla är den enskilt största
köparen i världen av RTRS certifikat. Ett RTRScertifikat motsvarar ett ton sojaprodukter.
Import av sojabönor och sojamjöl till Sverige
I vårt närområde finns två ”crushers” det vill säga
fabriker som producerar sojamjöl och andra produkter
från hela sojabönor. Sverige har ingen crusher för
sojabönor.
Den anläggning som ligger närmast Sverige är Denofa i
Fredriksstad, Norge som ligger cirka tre mil från
svenska gränsen. Denofa ägs av det brasilianska
jordbruksföretaget Amaggi. Denofa hanterar cirka
420 000 ton sojabönor årligen, sojabönorna kommer
framförallt från Brasilien, en mindre mängd importeras
från Canada. Denofa hanterar bara GMO-fria sojabönor,
den norska Genteknologiloven innebär förbud av GMO.
Denofa har ägnat mycket tid och arbete åt salmonellaproblematiken och enligt en överenskommelse med
Jordbruksverket betraktas sojamjöl som lämnar fabriken
i Fredrikstad som salmonellafri. Transporten av
sojamjöl till Sverige sker på lastbil och den behöver
alltså inte provtas för salmonella.
Sodrugestvo i Kaliningrad har tre crushers som
tillsammans kan hantera 2 800 000 ton sojabönor per år.
Produktionen är inriktad på den ryska marknaden
(http://www.sodrugestvo.com).
År 2013 importerades drygt 220 000 ton sojaprodukter
till den svenska foderindustrin. Mest i form av sojamjöl,
en mindre mängd som hela rostade sojabönor framförallt för att användas i ekologisk produktion. Nästan
hälften av sojaimporten eller drygt 100 000 ton används
i ägg- och kycklingproduktion. Sojaförbrukningen hos
nötkreatur har i stort setts halverats sedan år 2 000.
Indirekt sojaanvändning
Det innebär att vid konsumtion av animaliska produkter
sker en indirekt konsumtion av sojamjöl d.v.s. den
sojamjöl som finns i fodret till djuren. Med andra ord
går det att beräkna sojaavtrycket per kg slaktkropp, ägg,
fisk eller mjölk. Förutsättningarna är att all import av
sojamjöl är inrapporterad till Jordbruksverket och att
den animaliska produkten är definierad.
Sojaavtrycket i olika livsmedel
I tabell 1 sammanfattas sojaavtrycket för några
animaliska livsmedel. De svenska beräkningarna är dels
baserade på foderstatistik från Jordbruksverkets
foderkontroll dels på foderstatsberäkningar.
Sojaförbrukningen för lax kommer från
fiskfodertillverkare. De holländska siffrorna är
beräknade av the Dutch Soy Coalition.
Tabell 1. Jämförelse av ”sojaavtrycket” i olika
livsmedel beräknade i Sverige och Holland.
Soja, gram per kg produkt
Livsmedel
Sverige4
Holland
Invägd mjölk
24
34
Nötkött1
200
395
Fläsk
180
317
Kyckling
5502
526
Lamm1
40
Ägg
380
6003
Lax, Norge
400
Lax, Skottland
200
1
Beräkning Taurus 2Svensk Fågel 3Äggvikt 60 gram i genomsnitt
4
Uppdaterad januari 2015.
Som framgår av tabell 1 varierar sojavtrycket stort
mellan olika animaliska livsmedel. I motsats till
exempelvis ägg- och kycklingproduktion är det relativt
enkelt att ersätta soja i foderstater för nötkreatur med
rapsmjöl, åkerböna och/eller Agrodrank. Jämfört med
många andra europeiska länder har svenska livsmedel
som mjölk, nöt- och fläskkött ett lägre sojaavtryck.
Redan idag finns åtminstone ett svenskt mejeri som
hanterar mjölk från kor som inte ätit sojamjöl alls.
Läs mer
KPMG 2013. Sustainable insight A roadmap to responsible soy.
Publication no 082013. KPMG International Cooperative, the
Netherlands.
Kroes,H. & Kuepper, B.2015. Mapping the soy supply chain in
Europe. A research paper prepared for WWF. Profundo Research
and Advice, Amsterdam, the Netherlands.
Van Gelder,J.W., Kuepper, B. and Vrins, M.2014. Soy
Barometer 2014.Profundo Research and Advice, Amsterdam, the
Netherlands.
Jordbruksverket. 2014. Foderkontrollen.
Åhlman, L.2015. Corporate responsibility through value chain
collaboration -- The case of the Swedish soy dialogue. Master’s
thesis, Advanced level. Environmental Economics and
Management, Master’s Programme. Degree thesis No 974 ISSN
1401-4084.
Författare
Christian Swensson, LRF Mjölk, 08-787 53 81
[email protected]
Gustav Kämpe, Lantmännen.
Tel. 0771-573 573
www.lrf.se/mjolk-special
Kontakt:
[email protected]