Ett hjärta som hungrar efter tillbedjan
Av: Johannes Djerf
Det var första kvällen på Teenstreet, det tonårsläger i Tyskland som jag
och 23 st. andra ifrån Törestorp och Hillerstorp hade kommit till. Det hade
varit en märklig dag. Eftersom man knappt hade sovit i bussen på väg ner
så kändes det som en enda lång dag på 30 timmar. Vi hade packat upp
våra sovsäckar i ett tält där det skulle ligga 500 andra killar, tur att jag
hade öronproppar med mig. Det hade varit information på information på
både svenska, engelska och tyska, som skapade mer förvirring än lugn
och frågorna var många inför det som nu låg framför. Och där satt jag nu
uppe på en läktare i en stor handbollsarena med 4000 andra trötta
människor omkring mig, och det enda man såg framför sig var en mjuk
kudde och en säng att krypa ner i. Men plötsligt så händer något. Alla
dessa människor börjar följa nedräckningen som nu tickar neråt på de
stora skärmarna och när klockan slår på noll så är ljudet öronbedövande
av allt jubel. Och innan jag hinner tänka så övergår detta jubel i innerlig
och hängiven lovsång till Gud. Av automatik så började jag sjunga med
men efter en stund så hade jag inte ord att sjunga längre. Den mäktiga
sången och alla sträckta händer som gick ifrån alla dessa tusen människor
upp till Himmelen och Guds hjärta gjorde mig stum. Jag kunde bara
lyssna och låta tårarna komma. Alla frågar, all oro, all trötthet försvann i
den tillbedjan och den förväntan som fanns inför konungen. Det fanns en
hunger efter tillbedjan, som också smittade mig med en hunger efter att
komma närmre Guds ansikte. Och min längtan är att Gud också skulle
skapa den hungern hos oss var och en som är här idag, att komma inför
Gud med ett hungrigt hjärta, för att fortsätta reflektera hans ljus.
Vi ska börja med att möta några lärjungar till Jesus. Jesus hade för sex
dagar sedan berättat för lärjungarna att han var tvungen att gå till
Jerusalem, där han genom de äldste, översteprästerna och de skriftlärda
skulle lida. Till och med dödas. Jesus hade också berättat att han skulle
uppväckas på tredje dagen när Petrus hade tagit tag i Jesus, fört honom
åt sidan och sagt att ”Gud är nådig mot dig Herre, inte ska detta hända
dig”. Och det var då Jesus sa de märkliga orden om att det var satan som
talade. Gå bort ifrån mig satan hade han ropat. Precis som att det var
djävulen själv som hade talat genom Petrus. Menade Jesus verkligen att
han skulle behöva lida och dö. Och vad menade Jesus med att han åter
skulle komma i sin faders härlighet med sina änglar!?
Detta var något som lärjungarna inte fick ihop. De fick inte det att
stämma med deras uppfattning av lagen och vad profeterna hade sagt om
Messias. Var Jesus verkligen Guds son? Nu hade Jesus tagit med sig
Petrus och bröderna Jacob och Johannes upp på ett högt berg för att vara
ensam med dem. Där de får vara med om en mäktig upplevelse. Vi läser
Matt 17:1-8
Dessa lärjungar fick i den här stunden en kraftfull bekräftelse på att Jesus
var messias. Mose representerade lagen och han förutspådde att det
skulle komma en stor profet. Elia representerade profeterna som
förutspådde messias ankomst. Att båda var närvarande vid det här
tillfället bekräftar att Jesus var messias, alltså den som fått uppdraget att
uppfylla lagen och att uppfylla profeternas förutsägelser. Lukas skriver i
hans evangelium att Elia och Mose talade om Jesus bortgång, och en
bättre hjälp att förstå det Jesus hade sagt för några dagar sedan kunde de
inte fått. Ifrån himlen hördes också en röst som sa: ”Denne är min Son,
den Älskade. I honom har jag min glädje. Lyssna till honom”. Lärjungarna
började få en sann bild av Jesus, vilket skapade en hunger efter tillbedjan.
Och precis som lärjungarna fick en ny bild av Jesus och tillbedjan så kan
du och jag få det ifrån det som hände på detta berg. Vi kan börja i första
versen då Jesus tar sina lärjungar och går till berget. Det var inte en
vanlig ingivelse. Jesus vaknade inte upp en morgon, såg på kalendern och
sen på sin klocka och sa ”hoppsan, idag är dagen då vi går till berget. Nej,
han behövde förebereda sig i flera dagar innan han kom fram med
lärjungarna. Hur är det med dig? Förbereder du dig inför Tillbedjan? Jag
kan bara anta att det nog inte är varje söndag som du kommer förberedd
att möta Gud, jag vet bara hur det är med mig, man blir mer förvånad om
Jesus skulle komma riktigt nära och möta en på djupet. Frågan är om vi
skulle vara lika ointresserade om vi skulle möta Sveriges Kung? Tänk dig
att du skulle få äta frukost med kungen och hans familj en
söndagsmorgon på slottet. Hur skulle du då tillbringa lördagskvällen? Visst
skulle vi samla våra tankar, fundera på vad vi skulle prata om. Borde vi
inte då förbereda oss ännu mer inför ett möte med den Helige Guden?
Vet ni, Människor på ett flygplan och människor som sitter i en Gudstjänst
har mycket gemensamt. Jag har inte flugit så många gånger i mitt liv,
men framför mig så ser jag mig människor där de flesta är ganska så
väluppfostrade och presentabla. Några slumrar till och andra ser ut genom
fönstret. De flesta, om inte alla, är nöjda med en förutsägbar upplevelse.
För många är kännetecknet för en bra flygning och kännetecknet för en
bra Gudstjänst samma sak. Det var en bra flygresa eller det var en bra
Gudstjänst. Vi går ut samma väg vi kom in och vi kommer gärna tillbaka.
Men så finns det dem som inte är nöjda med att det är bra! De längtar
efter något bättre. Det finns dem som vågar gå längst fram och titta in
hos piloten. Och någon, oftast en litet barn kanske, kommer ut med ett
ansikte av förundran. Man har fått sett denna fantastiska värld av
kontrollknappar och reglage och ansiktet strålar! Någon kanske ser det
strålande barnet som varit med om sin bästa flygresa någonsin, men de
flesta märker det nog inte. Resenärer nöjda med att vara ombord på
planet, nöjda med att närma sig sin destination, nöjda med att sitta och
stirra och inte säga så mycket. Visst finns det en del gemensamt med
våra Gudstjänster? Titta på ansiktena runt omkring dig. Några är lite
fnissiga, ett par kanske är sura, men de flesta är nöjda. Nöjda med att
sitta och stirra rakt fram och gå när Gudstjänsten är över. Nöjda över en
bra Gudstjänst. Men så finns det några som ofta söker mer. Precis som
det entusiastiska barnet. Och dessa går ut med vidöppna ögon i förundran
över att ha befunnit sig i själva pilotens närvaro.
Detta får bli en utmaning! Är du och jag villiga att få möta piloten? Är du
och jag villiga att be innan vi går till kyrkan så vi kommer väl förberedda i
vårt hjärta för att fortsätta be när vi väl är här. Är du villig att sova ut
innan du går hit så du är på gång när du är här. Vill vi läsa ordet innan vi
går hit så att ditt och mitt hjärta är mjukt när vi ber. Kom hungrig, och
kom villig! Kom och förvänta dig att Gud ska tala. Kom med frågan, redan
när du kommer in genom dörren, ”får jag träffa piloten idag?”
I den längtan, att få träffa konungen, att få ett möte med Gud själv så
upptäcker du och jag syftet med tillbedjan. Att förändra tillbedjarens
ansikte. Vi läste innan att Jesus ansikte lyste som solen, och hans kläder
blev vita som ljuset. Fadern förändrade hans ansikte. Och likadant
inbjuder Gud oss för att se hans ansikte så att han kan förändra vårt. Gud
längtar efter att ta ditt ansikte, och använda det till att reflektera hans
godhet. Denna förändring av vårt ansikte är inget som du och jag skapar
själva. Genom vår egen duktighet. Det är hans jobb! Matteus säger att
”han förvandlades”, inte ”Jesus förvandlade sitt utseende”. När vi läser om
Mose efter det att han tagit emot budorden så visste han inte ens om att
hans ansikte lyste.
Paulus skriver i 2 kor.18. ”Och vi alla som med avtäckt ansikte skådar
Herrens härlighet som i en spegel, vi förvandlas till en och samma bild,
från härlighet till härlighet. Det sker genom Herren, Anden.
Det sker genom Guds ande! Så vårt mål är inte att producera något falskt
och stelt uttryck. Det handlar om tillbedjan. Vi kanske förväntar oss något
mer krävande, 40 dagars fasta eller att kunna 1 mosebok utantill. Men
Guds plan är enklare. Han förändrar oss genom tillbedjan. Och då handlar
det inte om speciella sånger, speciella böner eller speciella kroppsliga
rörelser. Det handlar om att upphöja Guds namn. Vårt mål är att stå inför
Gud med ett förberett och villigt hjärta och sedan låta Gud utföra resten.
Och det gör han! Han vill torka bort dina tårar. Han torkar bort svetten av
all din oro. Han vidrör din kind. Han förändrar ditt ansikte medan vi tillber.
Jag tror faktiskt att många utav er förstår vad som menas med ett
förändrat ansikte. För det är svårt att undvika någon som varit med Gud.
Man ser det på ansiktet som inte är fyllt av sorg och oro utan oftast av frid
och glädje. Man hör det när personen öppnar sin mun, man känner det i
luften på något sätt, och det väcks en längtan hos en själv att få komma
och vara nära Guds hjärta. Ungdomarna på Teenstreet skapade en hunger
hos mig att också komma nära Gud. Och det är en hunger som också följt
mig under dagarna när jag kommit hem. Det smittar! Det sprider sig!! Så
med andra ord, din tillbedjan är mission! Låt din granne, din
arbetskamrat, din skolkamrat som inte tror höra passionen i din röst eller
se uppriktigheten i ditt ansikte och de kanske förvandlas. Petrus
förvandlades när han såg Jesu tillbedjan. Han ville inte gå därifrån, han
ville till och med börja bygga hyddor åt dem så att de kunde vara där för
alltid. Markus säger att Petrus talade av rädsla och Lukas han skriver att
Petrus talade av okunskap. Vi kan tycka att Petrus kan ju inte ha alla
bestick i lådan hemma, men han talade i alla fall! Han ville göra något för
Gud! Han förstod inte att Gud vill ha våra hjärtan och inte några hyddor,
men han rördes ändå av Guds närvaro och ville erbjuda något. Varför, jo
för att han såg Jesus förvandlade ansikte! När människor ser oss ge vår
ärliga och äkta lovsång till Gud, när de hör oss tillbe med våra ord och
våra liv så blir de fascinerade. De vill också träffa piloten. De vill också
träffa Gud!
Petrus ville hålla kvar ögonblicket uppe på berget. Men det var meningen
att han skulle se, lära och gå vidare. Och precis så är det även för oss.
Det är inte meningen att vi ska hålla oss kvar vid gamla upplevelser och
sluta vår vandring. Gud vill förändra ditt hjärta och göra något nytt i din
och min tillbedjan… Han vill visa dig hur stor han är! En av tjejerna som
var med på Teenstreet vittade nu i veckan hur Gud hade öppnat hennes
ögon under just tillbedjan på lägret. Hon sa att hon har bett och bett och
bett för en sak, utan att få några bönesvar. Men med en uppmuntran ifrån
hennes smågruppsledare att låta Gud öppna hennes ögon och ge henne
nya perspektiv så började hon när hon var inför Gud förstå att hon fått
bönesvar hela tiden, hon hade inte bara sett det så som Gud hade sett
det. Tillbedjan erbjuder detta. En större syn på Gud. Vi är många som
tycker vi har stora problem, stor oro, stora frågor. Därför behöver vi en
stor syn på Gud!
Låt oss be om det! Ett hungrigt hjärta som längtar efter tillbedjan! Och
Jesus vill än en gång berätta för dig precis som han gjorde för lärjungarna
den där dagen, att han är Guds son. Förbered dig på att få möta kungen!
