Socialförsäkringsboken 2004
Årets tema:
Kvinnor, män och sjukfrånvaron
Riksförsäkringsverket 2004
Första upplagan
isbn: 91-89303-38-5
issn: 1403-9699
illustrationer: Ted Hesselbom, Hesselboms Universum
original och diagram: Kristina Malm, rfv
tryckeri: Sjuhäradsbygdens Tryckeri ab, Borås, 2004
Riksförsäkringsverket
103 51 Stockholm
Telefon 08-786 90 00
E-post [email protected]
Läs mer om socialförsäkringen på rfv:s hemsida www.rfv.se
Socialförsäkringsboken 2004 kan beställas via rfv:s hemsida
www.rfv.se, telefon 08-556 799 29 eller fax 08-718 29 90.
Priset är 195 kronor exklusive moms och porto.
förord
ed Socialförsäkringsboken fortsätter Riksförsäkringsverket sin årligen återkommande utgivning. Socialförsäkringsboken syftar till att samlat redogöra för och diskutera
angelägna och aktuella frågor som rör socialförsäkringen.
M
Temat för denna sjätte bok är Kvinnor, män och sjukfrånvaron.
Sedan tidigt -tal är kvinnor sjukskrivna och förtidspensionerade
i större utsträckning än män och skillnaderna har också ökat över tid.
I dag står kvinnor för omkring två tredjedelar av sjukskrivningarna,
medan män står för ungefär en tredjedel. Var tionde kvinna och var
fjortonde man i åldern – år är förtidspensionerad. Syftet med årets
temadel är att belysa dessa skillnader och diskutera orsakerna till skillnaderna. Hur rådande normer och värderingar kring kön kan påverka
kvinnors och mäns livs- och arbetsvillkor och därmed också deras hälsa,
sjukskrivning och förtidspensionering diskuteras.
I ett internationellt perspektiv har Sverige nått långt på jämställdhetens
område. Under de senaste decennierna har kvinnor i Sverige i allt högre
grad strävat efter en mer jämställd position i förhållande till män. I
sin strävan har kvinnorna då brutit mot det normsystem som råder när
det gäller livets möjligheter och begränsningar. Män däremot har inte
i någon större utsträckning brutit mot motsvarande normsystem för
män, utan har bibehållit en överordnad position i förhållande till kvinnor, såväl i hemmet som i arbetslivet. Därmed skiljer sig livsvillkoren för
kvinnor och män fortfarande väsentligt åt. Skilda livsvillkor och brist på
jämställdhet har sannolikt bidragit till kvinnors höga sjukskrivning och
förtidspensionering. Samtidigt är det fortfarande svårt att förklara den
extrema ökningen av sjukfrånvaron mellan åren och .
Vi visar i denna bok att många av skillnaderna i kvinnors och mäns
sjukskrivningsmönster kan förstås utifrån den rådande könsordningen. Kvinnor får betala ett högt pris för den bristande jämställdheten
i familjen och i arbetslivet – genom nedsatt hälsa, sjukskrivning och
förtidspensionering, lägre ersättning vid exempelvis sjukskrivning och
föräldraledighet samt lägre livsinkomst och pension. Vi visar också att
både kvinnor och män med sitt agerande bidrar till att könsordningen
och bristen på jämställdhet kvarstår. Vidare tydliggör vi hur såväl arbetsgivare som andra samhällsaktörer, vilkas uppgift är att hjälpa individen
när hälsan och arbetsförmågan sviktar, förstärker normen om kvinnors
relativa underordning i förhållande till män.
Många medarbetare på Riksförsäkringsverket har deltagit i arbetet med
Socialförsäkringsboken.
Britt-Marie Anderson har varit redaktör. Det finns huvudförfattare till
respektive avsnitt. Sisko Bergendorff har ansvarat för temadelen. Lena
Ericson har ansvarat för Socialförsäkringen i siffror, Jon Dutrieux för
Socialförsäkringens finansiella omfattning medan Bengt-Åke Lejon har
haft huvudansvar för Regeländringar. Följande personer har medverkat
i författandet av temadelen: Marcela Cohen Birman, Maria Eklund,
Claudia Gardberg Morner, Ulrik Lidwall och Sten Olsson.
Manuset har kritiskt granskats och kommenterats av medicine doktor i
yrkesmedicin Christina Ahlgren vid Umeå universitet, filosofie doktor
i sociologi Olof Bäckman vid Institutet för Social forskning, Stockholms universitet, professor i folkhälsa och klinisk medicin med inriktning mot genusforskning Anne Hammarström vid Umeå universitet,
ekonomie doktor Pia Höök vid Fosfor, Handelshögskolan i Stockholm
och filosofie doktor i statsvetenskap Malin Rönnblom vid Kvinnovetenskapligt forum, Umeå universitet. För deras insatser vill vi tacka.
Ett särskilt tack till filosofie doktor i psykologi Heléne Thomsson vid
Transferens som har varit inspiratör för författarna och bidragit med
värdefulla synpunkter under arbetets gång.
Stockholm i november
Anna Hedborg
Generaldirektör
Kvinnor, män och sjukfrånvaron
11
Med socialförsäkringen i fokus 11
Kvinnors och mäns livsvillkor – ett könsperspektiv 31
Arbetsliv, familjeliv och sjukfrånvaro 47
Stöd när hälsan sviktar 85
Jämställdhet med förhinder 99
Socialförsäkringen i siffror
117
Socialförsäkringens finansiella omfattning 117
Ekonomisk trygghet för familjer och barn 128
Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp 142
Ekonomisk trygghet vid ålderdom m.m. 158
Regeländringar sedan 2003
177
Kapitlet redovisar kortfattat de regeländringar
som trätt i kraft januari 2003–juli 2004
Källor och lästips
189
Publicerat av rfv
203
Kvinnor, män
och sjukfrånvaron
Kvinnor, män och sjukfrånvaron
Med socialförsäkringen i fokus
11
Inte bara biologi
11
Kvinnors och mäns sjukskrivning och förtidspensionering
14
Hälsa, sjukdom och arbetsoförmåga
21
Utvecklingen väcker frågor
29
Kvinnors och mäns livsvillkor
– ett könsperspektiv
31
Vardagslivets arenor
32
Att göra kön
38
Inte bara kvinnor och män
44
Arbetsliv, familjeliv och sjukfrånvaro
47
Arbetslivets olika villkor
48
Familjelivets olika villkor
70
Betydelsen av olika livsvillkor
84
Stöd när hälsan sviktar
85
Kvinnor och män i socialförsäkringen
85
Välfärdssystemens aktörer
87
Tidigt helhetsansvar saknas
97
Jämställdhet med förhinder
Skilda mönster i sjukskrivning och förtidspension
99
99
Framtiden
109
Jämställdhetens dilemma
111
,
Med socialförsäkringen i fokus
Utvecklingen av sjukskrivning och förtidspensionering är en av de viktigaste frågorna på dagordningen i såväl Sverige som i många andra länder.
Sedan -talet är en allt större andel av den svenska befolkningen i
arbetsför ålder sjukskriven eller förtidspensionerad. Denna utveckling
är en viktig samhällsfråga då många av dem som står utanför arbetslivet vanligen har lägre välmående och välstånd än de som är delaktiga
i en gemenskap i arbetslivet. Det är viktigt att ge människor möjlighet
att uppnå ett högt välbefinnande. Arbetslinjen, ett av de mål som det
svenska samhället är uppbyggt kring, betonar därför rätten till arbete
och full sysselsättning. Därmed motverkas utanförskap som vare sig
gynnar samhället eller individen. Inte minst har utanförskap en långsiktig inverkan på den enskildes ekonomi, exempelvis i form av en lägre
pension. Det är också viktigt ur ett samhällsekonomiskt perspektiv att
minska sjukskrivning och förtidspensionering.
Mot denna bakgrund är det oroande att i synnerhet kvinnors sjukskrivning och förtidspensionering har ökat kraftigt under de senaste
åren. Medan sex procent av kvinnorna i arbetsför ålder år var antingen förtidspensionerade eller sjukskrivna längre än ett år, var andelen
procent år . Samtidigt ökade förtidspensioner och motsvarande
långa sjukskrivningar bland männen från sex till nio procent. Varför har
det blivit så? Har kvinnors hälsa försämrats så mycket i jämförelse med
mäns hälsa under de senaste åren eller är det andra faktorer än hälsan
som ligger bakom utvecklingen?
Syftet med temadelen i Socialförsäkringsboken är att redovisa
och diskutera orsaker till skillnader i kvinnors och mäns sjukskrivning
och förtidspensionering. Syftet är också att bredda perspektivet utöver
sedvanliga riskfaktorer. Därför diskuteras även betydelsen av hur rådande normer och värderingar kring kön påverkar kvinnors och mäns
livsvillkor, sjukskrivning och förtidspensionering.
Inte bara biologi
Det finns mycket som tyder på att kvinnor och män har olika hälsa
och drabbas olika av sjukdom och skada. Kvinnor uppsöker sjukvård
oftare och är sjukskrivna betydligt mer än män. Kvinnor lämnar också
arbetslivet i förtid på grund av försämrad hälsa oftare än män. Män i sin
tur råkar ut för mer olyckor både på och utanför arbetet och har kortare
11
livslängd än kvinnor. Dessa är bara några exempel på en lång rad uttryck
för skillnader i hälsa mellan kvinnor och män.
Orsakerna till skillnader i hälsa och sjuklighet mellan kvinnor och
män är komplexa. De förklaringar som diskuteras i den vetenskapliga
litteraturen kan indelas i åtminstone två huvudtyper av möjliga modeller: den biologiska/genetiska modellen och den sociokulturella modellen
(se t.ex. Hammarström m.fl. , Kilbom & Messing , Messing &
Kilbom , Socialstyrelsen a).
Den biologiska eller genetiska modellen fokuserar på skillnader i
kvinnors och mäns kroppsbyggnad som kan medföra skilda risker för
sjukdom. Som exempel kan nämnas hormonförändringar under graviditeten som minskar styrkan hos kvinnors bindväv och gör deras ligament slappare. Dessa förändringar kan medföra smärtor av olika grad
och svårigheter att röra sig. Kvinnor har också tunnare hud än män,
vilket gör att kemikalier lättare kan tränga igenom och orsaka allergier
och eksem. Vidare har män som grupp större muskelfibrer och muskelstyrka än kvinnor som grupp. Vid samma nivå av statisk belastning har
dock genomsnittskvinnan längre uthållighet än genomsnittsmannen på
grund av att kvinnors muskler generellt har bättre genomblödning.
Den sociokulturella modellen utgår i stället från skillnader i hälsorelaterade beteenden och livsvillkor – såsom förhållanden i arbetsliv och
familjeliv samt andra sociala förhållanden – som möjliga förklaringar
till skillnaderna i hälsa. Eftersom kvinnor och män i stor utsträckning
arbetar i olika yrken och har skilda arbetsförhållanden kan detta påverka
deras hälsa olika. Även om kvinnor och män utför identiska arbetsuppgifter kan de göra de det på olika sätt på grund av skillnader i kroppsstorlek. Arbetsplatser är ofta anpassade för normalstora män, vilket kan
innebära hälsorisker för de kvinnor och män som har en annorlunda
kroppsbyggnad. Familjeförhållanden och hemarbetets omfattning kan
nämnas som ytterligare exempel på förhållanden som kan medföra olika
risker för kroppsliga och psykiska besvär för kvinnor respektive män.
Vidare betonar den sociokulturella modellen skillnader i kvinnors och
mäns uppfattningar om och värdering av hälsa. Kvinnor och män tenderar dels att förhålla sig på olika sätt till ett givet symtom och sjukdomstillstånd, dels att vidta olika åtgärder mot symtom och sjukdomar.
Ingen av modellerna är dock tillräcklig var för sig för att förklara
skillnaderna i hälsa och sjuklighet mellan kvinnor och män, utan de
biologiska skillnaderna mellan könen påverkar hälsan i växelverkan med
sociokulturella förhållanden. Det är inte möjligt att definitivt urskilja
betydelsen av det ena från det andra. Exempelvis kan förhållanden i
arbetslivet påverka blodtryck och immunförsvar. Vidare kan hormonutsöndring påverkas av stress och sjukdom. Samtidigt är många hälso-
12
,
risker och belastningar i arbetslivet möjliga att åtgärda så att deras inverkan på de biologiska mekanismerna kan minskas. Exempelvis styrs
möjligheterna för kvinnor att fortsätta arbeta långt fram i graviditeten
inte bara av biologiska faktorer utan också av arbetsförhållanden. Större
anpassning av arbetsplatser efter individuella behov kan minska människors påfrestningar och behov av sjukskrivning.
För en ökad förståelse av varför skillnader uppstår i kvinnors och
mäns hälsa kan den vetenskapliga inriktning som kallas könsteori tas
till hjälp (t.ex. Hirdman , Connell ). Förklaringar inom detta
teoretiska område bygger på analyser av kvinnors och mäns livsvillkor
och de möjligheter och begränsningar som dessa medför.
Ett könsteoretiskt perspektiv innebär att fokus inte bara ligger på
individen utan framför allt på strukturella förhållanden i grupper, organisationer och samhälle. Utifrån denna modell har forskningen kunnat
visa på ett komplext samspel där såväl
maktstrukturer som kulturella och sociala
mekanismer i samhället samverkar med Samma situation kan få
psykologiska och biologiska mekanismer. helt olika konsekvenser
Den könsteoretiska forskningen visar att
samma situation kan få helt olika konse- för kvinnor och män
kvenser för kvinnor och män. Med denna
utgångspunkt ses kvinnors och mäns liv å ena sidan som föränderligt,
å andra sidan som sociokulturellt bundet. Även hälsan, omgivningens
bemötanden och möjligheterna att få likvärdig vård och rehabilitering
är föränderliga, dock alltid inom ramen för sociokulturella strukturer.
Förklaringar till kvinnors högre sjukskrivning och förtidspensionering kompliceras ytterligare om vi frågar oss varför män blev sjukskrivna
eller förtidspensionerade i större utsträckning än kvinnor ända fram till
tidigt -tal och varför det sedan dess är betydligt vanligare bland
kvinnor. Vidare kan vi fråga oss varför skillnaderna mellan kvinnor och
män har ökat kraftigt sedan senare delen av -talet. Sjukskrivning
och förtidspensionering har en cyklisk utveckling, dvs. följer konjunkturen, men den långsiktiga trenden är stadigt uppåtgående. Är denna
utveckling en konsekvens av samhällets förändring under de senaste
decennierna? Dessa frågor är centrala i denna temadel för Socialförsäkringsboken .
I detta inledande kapitel görs en kort redovisning av kvinnors och
mäns tillfälliga och varaktiga frånvaro från arbete av hälsoskäl. Därefter diskuteras innebörden av såväl begreppen hälsa och sjukdom som
arbetsförmåga och arbetsoförmåga. Vidare ges en kort och översiktlig
presentation av de grundpelare i den generella välfärdspolitiken som är
viktiga för kvinnors och mäns livsvillkor.
13
I kapitlet Kvinnors och mäns livsvillkor – ett könsperspektiv beskrivs
könsordningen i samhället: hur den uppstår, upprätthålls, förändras och
reglerar relationer och arbetsfördelning mellan kvinnor och män.
I kapitlet Arbetsliv, familjeliv och sjukfrånvaro analyseras orsaker till
skillnader i kvinnors och mäns sjukskrivning och förtidspensionering.
En sammankoppling görs av begreppen kön och klass för att kunna
beskriva de konsekvenser som den rådande könsordningen kan ha för
livsvillkor, sjukskrivning och förtidspensionering hos olika grupper av
kvinnor och män. Däremot är det inte möjligt inom ramen för denna
bok att studera sjukfrånvaro med hänsyn till etnisk tillhörighet och de
förhållanden som råder mellan kvinnor och män med olika kulturell
bakgrund. Vidare belyses strategier som kvinnor och män tillämpar i
strävan att kombinera förvärvsarbete och familjeliv på ett tillfredsställande sätt.
Kapitlet Stöd när hälsan sviktar fokuserar på vilken hjälp sjukskrivna
kvinnor och män får av läkare, arbetsgivare, Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen för att återfå sin hälsa och kunna återgå i arbete.
I det avslutande kapitlet, Jämställdhet med förhinder, diskuteras slutsatser från resultaten i tidigare kapitel. Vidare sätts resultaten i ett vidare
jämställdhetsperspektiv.
Denna temadel bygger på en stor mängd studier och forskningsresultat samt annan litteratur. Källor och lästips finns på sidan .
Kvinnors och mäns sjukskrivning och
förtidspensionering
Sedan några årtionden tillbaka har samhällsstrukturen och framför
allt kvinnors deltagande i arbetskraften genomgått stora förändringar.
Dessa förändringar har haft konsekvenser för kvinnors och mäns livsvillkor, hälsa, sjukskrivning och förtidspensionering. För att illustrera
utbredningen av sjukskrivning och förtidspensionering i den svenska
befolkningen redovisas i detta avsnitt såväl en bild av dagens sjukskrivning och förtidspensionering som utvecklingen under de senaste decennierna.
Sjukskrivning och förtidspensionering i dag
År svarade kvinnor för procent och män för procent av antalet dagar då sjukpenning betalades ut från sjukförsäkringen. Kvinnors
sjukskrivningsperioder var också längre i genomsnitt än mäns. Sjuktalet,
som anger antal dagar då sjukpenning utbetalats per försäkrad person
och år, var nästan dubbelt så högt för kvinnor som för män.
14
,
Kvinnor
Män
Sjukpenningdagar, %
Sjuktal
Sjukskrivningsperiod
60 dagar eller
längre, %
Nybeviljade
sjukersättningar/
aktivitetsersättningar, %
63
37
26
15
64
36
59
41
Anm. Sjuktalet anger antal sjukpenningdagar i åldern 16–64 år per registrerad försäkrad i denna
åldersgrupp
Källa: RFV:s databas Store
Sjukpenningdagar m.m. för personer i åldern 16–64 år, år 2003.
Män har lägre sjuktal än kvinnor i alla åldersgrupper. Redan i åldersgruppen – år är kvinnors sjuktal procent högre än mäns. Kvinnor beviljas även sjuk-/aktivitetsersättning – vilka tidigare benämndes
förtidspension och sjukbidrag – i högre grad än män.
De allra flesta som får sjukpenning eller sjukersättning/aktivitetsersättning har dessa ersättningar på heltid. Därutöver finns möjlighet
att få ersättning under en tre fjärdedels, halv och en fjärdedels dag. Ersättningar betalas oftare på deltid till kvinnor än män. Exempelvis är
sjukskrivning under en fjärdedels dag nästan dubbelt så vanligt bland
kvinnor som bland män (/Store).
Sjukpenning, sjuklön, sjukersättning, aktivitetsersättning, förtidspension och sjukbidrag
Sjukpenning ger ekonomisk trygghet vid nedsatt arbetsförmåga på grund av
sjukdom eller skada. I början av en sjukperiod får den som är anställd
sjuklön av sin arbetsgivare, därefter sjukpenning från Försäkringskassan.
Personer som får sjukpenning kallas här sjukskrivna.
Nya förmåner ersätter gamla:
Sjukersättning och aktivitetsersättning ger ekonomisk trygghet vid långvarigt nedsatt arbetsförmåga. Sjukersättning kan betalas ut till personer i
åldern 30–64 år. Personer i åldern 19–29 år kan få aktivitetsersättning.
Förmånerna har från och med år 2003 ersatt förtidspension och sjukbidrag.
Förtidspension gav till och med år 2002 ekonomisk trygghet vid varaktigt
nedsatt arbetsförmåga, sjukbidrag vid långvarigt nedsatt arbetsförmåga.
Dessa förmåner betalades ut till personer i åldern 16–64 år.
Då Socialförsäkringsboken 2004 hänvisar till historiska uppgifter
används benämningarna förtidspension och sjukbidrag. I samband med
aktuella uppgifter används benämningarna sjukersättning och aktivitetsersättning.
15
Det har inte alltid sett ut så här
Såväl kvinnors som mäns sjuktal varierar kraftigt över tiden. Sjuktalet är
vanligen högt under högkonjunkturer och lågt under lågkonjunkturer.
Kvinnor har haft högre sjuktal än män under lång tid. Sedan ligger
kvinnors sjuktal märkbart högre och år hela procent högre än
mäns (Lidwall m.fl. ).
Dagar
30
Kvinnor
25
20
Män
15
10
5
0
1963
1970
1975
1980
1985
1990
1995
2000 2003
Anm. Sjuktalet har ett brott i serien år 1992 på grund av införandet av sjuklöneperiod.
Sjuktalets definition ändrades år 1998.
Källa: RFV:s officiella statistik
Sjuktalets utveckling över tid.
Skillnaden i kvinnors och mäns sjuktal har ökat i alla åldersgrupper
sedan år . Ökningen är störst i åldern – år och minst i åldern
– år. Medan kvinnor i åldern – år hade ett sjuktal som var ,
gånger så stort som mäns i motsvarande ålder år var sjuktalet för
kvinnor i denna åldersgrupp dubbelt så stort år .
År fördelade sig kostnaderna för utbetald sjukpenning i stort
sett lika mellan kvinnor och män ( respektive procent). Sedan dess
har dessa kostnader ökat med procent uttryckt i års penningvärde. Ökningen var procent bland män och procent bland kvinnor ( a).
Förekomsten av långvarigt eller varaktigt nedsatt arbetsförmåga,
som berättigar till förtidspension eller sjukbidrag, uppvisar i allmänhet
något mindre skillnader mellan kvinnor och män än sjukskrivning. Män
beviljades förtidspension och sjukbidrag i större utsträckning än kvinnor till och med år . Därefter är rollerna ombytta. Skillnaden har
ökat markant sedan andra hälften av -talet.
16
,
Antal
30 000
25 000
Män
20 000
Kvinnor
15 000
10 000
5 000
0
1979
1985
1990
1995
2000 2002
Källa: RFV:s officiella statistik
Antal nybeviljade förtidspensioner och sjukbidrag.
Ökningen av nybeviljade förtidspensioner och sjukbidrag under senare
delen av -talet är särskilt kraftig bland kvinnor i åldern – år
( b).
Kvinnor
Procent
14
Män
12
Långtidssjukskrivna
10
Förtidspensionärer
8
6
4
2
0
1977 80
85
90
95
00 02
1977 80
85
90
95
00 02
Källa: Bergendorff m.fl. 2005
Andel av befolkningen som är förtidspensionärer/sjukbidragstagare eller långtidssjukskrivna ett år eller längre.
Var tionde kvinna och var fjortonde man i åldern – år hade förtidspension eller var mottagare av sjukbidrag år . Lägger vi till dem
som har varit sjukskrivna minst ett år har ännu fler varit beroende av
socialförsäkringen för sin försörjning.
17
Kvinnors och mäns liv har således inte plötsligt tagit sig de uttryck
som vi kan se i dag. Siffrorna i dagens statistik över sjukskrivning och
beviljade sjukersättningar kan ses som en konsekvens av en lång och
ständigt pågående process där kvinnor och män tenderar att ha relativt
olika livsvillkor.
Sjukdomar som orsakar sjukskrivning och förtidspension
I stort sett samma sjukdomar ligger bakom sjukskrivningar som pågår
längre än dagar och förtidspensionering. Sjukdomar i rörelseorganen
är den vanligaste orsaken för både kvinnor och män, följt av psykiska
sjukdomar. Ryggvärk, ryggskott eller liknande besvär, reumatism och
myalgi (muskelsmärta) är exempel på ofta förekommande diagnoser
bland rörelseorganens sjukdomar.
Bland psykiska sjukdomar finns oftast stressreaktioner, ångest och
depression som orsak till sjukskrivning. Såväl cirkulationsorganens sjukdomar som skador och förgiftningar är vanligare orsaker bland män
än bland kvinnor. Kvinnor sjukskrivs i större utsträckning än män för
psykiska sjukdomar, samt för så kallade symtom, exempelvis sjukdomskänsla och trötthet.
Diagnos
(sjukdomskapitel)
Sjukskrivningar
%
Kvinnor*
Rörelseorganens sjukdomar
Psykiska sjukdomar
Cirkulationsorganens sjukdomar
Symtom
Skador och förgiftningar
Övriga sjukdomar
Totalt
Män
Förtidspensioner/
sjukbidrag
%
Kvinnor
Män
34
20
3
5
7
31
35
16
6
3
13
27
43
27
4
–
5
21
33
29
11
–
6
21
100
100
100
100
* Exklusive graviditetskomplikationer
Källa: RFV (2003a) RFV (2004c)
Sjukskrivningar längre än 14 dagar och nybeviljade förtidspensioner och sjukbidrag i åldern 16–64 år, åren 1999–2002.
Kvinnor förtidspensioneras i betydligt högre grad än män på grund
av sjukdomar i rörelseorganen. Psykiska sjukdomar har ökat kraftigt
som orsak till både sjukskrivning och förtidspensionering sedan tidigt
-tal. Ökningen har ungefär samma omfattning hos kvinnor och
män. Män förtidspensioneras i större utsträckning än kvinnor på grund
av alkohol- och drogmissbruk som hör till de psykiska sjukdomarna
( a, Bergendorff m.fl. ).
18
,
Det tillstånd som kallas för utbrändhet har fått stor uppmärksamhet som en snabbt ökande orsak till sjukskrivning. Enligt :s studier
står dock utbrändhet inte för mer än – procent av alla sjukskrivningar
som pågår längre än två veckor. Kvinnor är i högre grad sjukskrivna för
utbrändhet än män.
Enligt beräkningar som Riksförsäkringsverket () har gjort svarar
komplikationer i samband med graviditet, exempelvis hotande missfall
och smärttillstånd som orsakas av hormonella förändringar i blygdbensfogen, för sex procent av samtliga kvinnors sjukskrivningar. Gravida
sjukskrivs även av andra skäl, exempelvis för ryggbesvär. Om samtliga
sjukskrivningar som är längre än dagar och avslutas i omedelbar anslutning till att kvinnor börjar få föräldrapenning inkluderas motsvarar
dessa årligen uppskattningsvis tio procent av samtliga kvinnors sjukskrivningar under perioden –. Bland kvinnor i åldern –
år beräknas en fjärdedel av sjukskrivningarna längre än dagar vara
graviditetsrelaterade.
Sjukskrivning i ett långsiktigt perspektiv
De allra flesta kvinnor och män kan förvärvsarbeta under en lång följd
av år utan avbrott för en längre sjukskrivning. En uppföljning av enskilda individers sjukskrivning visar att så många som procent av
männen och procent av kvinnorna som aldrig fick sjukpenning under
perioden – inte heller hade någon längre sjukskrivning under
de följande åtta åren.
Ungefär åtta av tio män respektive sex av tio kvinnor i åldern –
år var i denna uppföljning aldrig sjukskrivna en längre
tid under perioden –.
I åldern –
år hade närmare sju män
av tio och nästan sex kvinnor av tio inget
sådant avbrott från
förvärvsarbetet.
19
25–29 år
Procent
100
50–54 år
Procent
100
Män
Män
80
80
Kvinnor
60
Kvinnor
60
40
40
20
20
0
0
1995 96
97
98
99 2000 01
02
1995 96
97
98
99 2000 01
02
Källa: RFV (2004a)
Andel kvinnor och män som har undvikit en sjukskrivning längre än fyra veckor.
Perioden då kvinnor och män förvärvsarbetar utan avbrott för längre
sjukskrivning skiljer sig mellan könen mest i yngre år. Sjukskrivning i
anslutning till graviditet förklarar procent av skillnaden mellan yngre
kvinnors och mäns sjukskrivning under åren – ( a).
Kvinnor mer sjukskrivna i många länder
Sverige är inte ensamt om att ha högre sjukskrivning bland kvinnor än
bland män. Så är det även i många andra europeiska länder. Skillnaden
mellan kvinnor och män är dock större i Sverige än i andra länder. Endast i före detta Västtyskland har anställda män något högre sjukfrånvaro än anställda kvinnor.
Procent
6
5
Kvinnor
Män
4
3
2
1
0
Danmark Finland
Frankrike NederNorge
länderna
StorSverige
britannien
f.d. Västtyskland
Källa: Labour Force Surveys, Eurostat
Andel anställda som är sjukskrivna på heltid minst en vecka i olika europeiska
länder, år 2003.
20
,
Sedan tidigt -tal har kvinnors sjukskrivning ökat snabbare än mäns
även i Finland, Danmark, Norge, Nederländerna och Storbritannien.
Ökningen har dock varit kraftigast i Sverige, i synnerhet under senare
delen av -talet och början av -talet.
Hälsa, sjukdom och arbetsoförmåga
Hälsa och sjukdom är begrepp som har inneburit olika saker i olika
kulturer och tidsskeden. Allt eftersom samhället förändras kan också
människors värderingar förändras om vad som är friskt eller sjukt, bra
eller dåligt, önskvärt eller icke önskvärt.
Ett historiskt perspektiv
Medicinhistorikern Karin Johannisson () har illustrerat hur den
biologiska och medicinska vetenskapen såg på kvinnors hälsa och sjukdom för år sedan. Det kan te sig främmande att gå så långt tillbaka
i tiden när vi talar om kvinnors och mäns hälsa i dag. Men historien
kan lära oss något. Johannisson har visat att det finns likheter i samhällsförändringarna för år sedan och i dag, i det industriella och
postindustriella samhället, och hur dessa förändringar påverkar människors hälsa.
I slutet av -talet präglades samhället av industrialismens intåg,
en efterföljande snabb förändring av samhällsstrukturen, urbanisering,
kvinnorörelsens framväxt och en minskande nativitet. Den medicinska
vetenskapen blev då ett starkt vapen i kampen mot kvinnors rättigheter.
Kvinnors intellektuella strävanden hölls tillbaka genom att vetenskapligt slå fast att kvinnors reproduktiva förmåga var hotad av tankearbete.
Den biologiska och medicinska vetenskapen skapade nya teorier om
medelklassens och överklassens kvinnosjuklighet. Läkarvetenskapen
bidrog därmed till att medikalisera dessa kvinnor genom olika diagnoser, bland annat neurasteni eller nervtrötthet, vilket också bidrog till att
hålla tillbaka kvinnorörelsens krav ( Johannisson , Ohlander ).
Sambanden mellan hälsa och sjukdom å ena sidan och kultur och
samhälle å den andra sidan är komplexa. Sjukdomsbegreppet var således
då, och är även i dag, till stor del socialt konstruerat. När kvinnor började
kräva större frihet uppstod en tendens att definiera deras underordning i
relation till män i biologiska termer. Mänskligt likavärde splittrades till
förmån för särskiljande av kvinnor och män. Kvinnokroppen medikaliserades och egenskaper och beteenden som gick utanför preciserade
normer tenderade att bli förklarade som sjukdomar. Normen representerades av mannen och kvinnan framstod som en avvikelse från den
( Johannisson ). Mannen betraktas fortfarande som norm, i synner-
21
het inom den medicinska forskningen. Kvinnans hormonella cykel har
ansetts försvåra en sådan forskning. Därför har forskningsresultat som
baserats på undersökningar av män länge använts som utgångspunkt i
medicinsk behandling av kvinnor.
Likheten mellan sekelskiftena och är på många sätt slående. Den industriella perioden har övergått till den så kallade postindustriella perioden som kännetecknas av ökande tjänsteproduktion
och informationsteknologi. Samhällsförändringen är snabb även i dag
och en starkt konkurrens-, prestations- och tempopräglad kultur råder.
Vid båda sekelskiftena upplevde både kvinnor och män stress i en ny
samhällssituation. Vid bägge sekelskiftena uppstod också nya diagnoser
som legitimerar symtom på inre vantrivsel och olust. Exempelvis fick
-talets neurasteni en efterföljare på -talet. Överansträngning
och trötthet fick ny legitimitet i ”yuppiesjukan”, som i synnerhet yngre
män i karriären drabbades av. Sedan dess har den bytt namn till kroniskt
trötthetssyndrom ( Johannisson ). Vidare tillkom utbrändhet som
diagnos år .
Hälsa och sjukdom kan mätas på flera sätt
Långt efter -talet betraktades hälsa som frånvaro av sjukdom. Enligt ett annat synsätt kan hälsa och sjukdom ses som motpoler till varandra i ett kontinuum. Individen befinner sig någonstans mellan hälsa
och sjukdom vid en viss tidpunkt. Om sjukdom ökar så minskar hälsa.
Världshälsoorganisationen () definierade år hälsa på ett
nytt sätt, som ”ett tillstånd av fullständigt fysiskt, psykiskt och socialt
välbefinnande och inte bara frånvaro av sjukdom eller handikapp”. Därmed markerade att hälsa endast kan bedömas utifrån en helhetssyn på människan. Detta hälsobegrepp har dock senare kritiserats, bland
annat för att kravet på ett fullständigt välbefinnande är att betrakta närmast som ett utopiskt mål. Snarare ska hälsan definierad på detta sätt
ses som en vision eller ett mål att sträva mot. Följaktligen vidareutvecklades begreppet hälsa senare till en ständigt pågående process och en
resurs snarare än ett mål i sig ( ).
Svårigheter att finna adekvata mått på sjukdom och hälsa har medfört att de värderas på flera sätt. Mätningar kan baseras på medicinsk
bedömning av funktionsförmågan, individens upplevelse av hälsa och
samhällets bedömning av hälsa. Sammantagna ger dessa mätmetoder
en relativt bra bild av folkhälsan och ohälsan hos enskilda individer.
22
,
Tre sätt att mäta hälsa
●
Medicinsk bedömning, t.ex. grundad på en läkarundersökning
●
Individens egen bedömning, t.ex. upplevda besvär
●
Samhällets bedömning, t.ex. då sjukförsäkringen ersätter inkomstbortfall
under frånvaro från arbete av hälsoskäl
Ofta sammanfaller alla tre måtten. Kroppsliga förändringar och upplevelsen av dem följs då också av social acceptans. De behöver dock
inte göra det. Vi kan uppleva smärta utan att läkaren kan finna någon
orsak till den. Vi kan också ha exempelvis diskbråck utan att känna
smärta. Vidare kan vi – åtminstone under en tid – ha exempelvis cancer
eller högt blodtryck utan att veta om det eller må dåligt. I det följande
avsnittet diskuteras hälsa ur ett samhälleligt perspektiv med fokus på
socialförsäkringen.
Medellivslängd
Folkhälsan har förbättrats i många avseenden i Sverige både när det gäller livslängd och funktionsförmåga. Befolkningen blir allt äldre tack vare
medicinska framsteg och förbättrade levnadsvanor. Medellivslängden är
bland de högsta i världen. Svenska kvinnor förväntas i genomsnitt leva
år och män drygt år från födelsen ( a). Sedan -talet
har medellivslängden ökat med , år för kvinnor och , år för män.
Ökningen var större för kvinnor än män på - och -talet, men
sedan -talet har livslängden ökat mer för män, främst på grund av
att deras sjuklighet i hjärt- och kärlsjukdomar har minskat.
Ökad livslängd och det faktum att den tid då kvinnor och män lever
med svår ohälsa har minskat innebär dock inte utan vidare att de är friskare nu än för några decennier sedan. Sedan -talet har också åren
med full hälsa minskat.
Hälsoindex
Ett svenskt hälsoindex bygger på information om dödlighet och på uppgifter
om allmänt hälsotillstånd, nedsatt rörelseförmåga och förekomst av
långvarig sjukdom med nedsatt arbetsförmåga från ulf-undersökningar
(Undersökning av levnadsförhållanden).
Indexet omfattar fyra nivåer: år med full hälsa, år med lätt ohälsa, år med
måttligt svår ohälsa och år med svår ohälsa.
Källa: Socialstyrelsen 1997
23
Sedan senare delen av -talet har det förväntade antalet år med full
hälsa i åldern – år minskat från cirka år till år för både kvinnor och män. Det kan inte uteslutas att åtminstone en del av minskningen av åren med full hälsa kan förklaras av en ökad rapportering av
sjukdomar som kräver regelbunden medicinering, t.ex. allergier (Socialstyrelsen ).
Dödlighet, våld och skador
Dödligheten är högre bland män än bland kvinnor i alla åldrar i Sverige.
Till stor del beror mäns överdödlighet på högre dödlighet i hjärt- och
kärlsjukdomar, men också på dödlighet i lungcancer och andra sjukdomar i andningsorganen samt på skador och självmord. Det är också
betydligt vanligare att män dör av alkoholskador. Vidare råkar män ut
för skador av olika slag i större utsträckning än kvinnor. Arbetsolyckor
är dubbelt så vanligt bland män. Även våld och trafikolyckor är vanligare bland män än bland kvinnor (Socialstyrelsen , ).
Fler kvinnor än män vårdas på sjukhus för ett misslyckat självmordsförsök. Kvinnor upplever också i högre grad än män våld eller hot
om våld. Vissa yrkesgrupper är mer utsatta för våld – ofta från kunder,
klienter eller patienter – än andra. Detta gäller till exempel hemvårdare,
vårdpersonal inom psykiatrin, restauranganställda och kassörskor. Dessa
upplevelser har stor negativ betydelse för kvinnors välbefinnande och
hälsa.
Upplevd hälsa och levnadsvanor
När det gäller den självrapporterade hälsan rapporterar kvinnor hälsoproblem i högre grad. Fler kvinnor än män oroar sig för den egna hälsan,
upplever ängslan, ångest, trötthet och sömnbesvär. Vidare röker kvinnor
i större utsträckning än män medan män i högre grad uppger övervikt.
Betydligt fler kvinnor än män uppger också långvarig sjukdom, värk och
nedsatt arbetsförmåga.
24
,
Har nedsatt arbetsförmåga
Allmänt hälsotillstånd mindre gott
Röker dagligen
Kvinnor
Män
Har besvär med sömnen
Är överviktig enligt bmi (bmi >25,0)
Oro för den egna hälsan ofta eller då och då
Läkarbesök senaste tre månaderna
Har långvarig sjukdom
Procent
0
10
20
30
40
50
Källa: SCB, Undersökning av levnadsförhållanden (ULF) 2000/2001
Självrapporterade hälsoförhållanden.
Andelen överviktiga ökar i alla befolkningsgrupper men i synnerhet
bland kvinnor i arbetaryrken. Förändringen över tid har varit likartad
för bägge könen. Både kvinnor och män har ökat sin alkoholkonsumtion. Ökningen har varit störst bland män (Statens Folkhälsoinstitut
a).
Skillnader i kvinnors och mäns upplevelse av hälsa är inte ett fenomen som uppstår först i vuxen ålder och i arbetslivet. Liknande skillnader
kan noteras mellan flickor och pojkar från och med -årsåldern. Upplevd hälsa, kroppsliga och psykiska besvär samt allmänt välbefinnande
försämras med stigande ålder hos båda könen. Fler flickor än pojkar i
åldern – år anger att de är nedstämda, upplever stress och har huvudvärk, magont och sömnproblem. Dessutom har dessa skillnader ökat
på senare år (Statens Folkhälsoinstitut b). Vidare visar en undersökning att fem procent av tonåringarna visade symtom för egentlig
depression och att flickorna drabbades tre gånger så ofta som pojkarna
(Olsson & von Knorring ). En uppföljning av skolungdomar under
perioden – visar dessutom att de som ofta har haft huvudvärk,
ryggont eller ångest under skoltiden tar med sig problemen också som
vuxna. Smärtproblemen blir dessutom värre i vuxen ålder (Brattberg
).
Många uppgifter om skillnader i hälsa mellan kvinnor och män baseras på svaren i enkätundersökningar. Då människor värderar sin egen
hälsa kan de vilja, åtminstone inför sig själva, att framstå som ”normala”,
25
trots sin nedsatta hälsa. Värderingen sker således av individer som i sin
upplevelse påverkas av rådande normer och synsätt om kvinnligt och
manligt beteende. Kvinnor och män påverkas i sina svar av strävan att
vara ”bra” kvinnor respektive män. Samtidigt har den egna upplevelsen
av hälsotillståndet stor betydelse för vårt beteende och aktiva deltagande
i samhällslivet.
Samhällets bedömning av hälsa
Samhällets bedömning av hälsa tar sig uttryck exempelvis i regelverket
för våra socialförsäkringar. Socialförsäkringen ger oss ekonomisk trygghet när en sjukdom eller skada har nedsatt vår arbetsförmåga tillfälligt
eller permanent.
Ekonomisk trygghet vid nedsatt arbetsförmåga
Sjukförsäkringen ger ersättning i form av sjukpenning för förlorad arbetsinkomst vid tillfälligt nedsatt arbetsförmåga eller i form av sjukersättning
eller aktivitetsersättning (tidigare förtidspension eller sjukbidrag) om
nedsättning av arbetsförmågan bedöms bli långvarig eller bestående.
Arbetsskadeförsäkringen garanterar ersättning när en arbetssjukdom eller
ett arbetsolycksfall medfört en bestående nedsättning av förmågan att
skaffa sig inkomst genom arbete. Rehabiliteringspenning ersätter förlorad
arbetsinkomst i samband med arbetslivsinriktad rehabilitering.
Arbetsförmåga, inte hälsa eller sjukdom i sig, är det mest centrala begreppet i dessa försäkringar. Det räcker således inte att vara sjuk eller
skadad för att få ersättning i form av sjuklön från arbetsgivare eller sjukpenning, sjuk- och aktivitetsersättning från socialförsäkringen. Även en
betydande nedsättning av arbetsförmågan krävs. Orsaken till nedsättning ska dock vara sjukdom eller skada.
Ett föränderligt sjukdomsbegrepp
Bedömningar av nedsättningen av arbetsförmågan baseras på ett begrepp
vars innebörd är socialt konstruerat och som dessutom kan förändras
över tid. I den lag som reglerar rätt till ersättning för inkomstbortfall
vid nedsatt arbetsförmåga finns inte någon definition av begreppet sjukdom. Förarbeten till lagen från -talet innehåller dock uttalanden
som fortfarande anses ha avgörande betydelse vid bedömningen av rätt
till ersättning. Med sjukdom avses i förarbetena tillstånd som enligt
vanligt språkbruk och gällande läkarvetenskaplig uppfattning anses
vara sjukdom. Störningar och fysiologiska förändringar som beror på
det naturliga åldrandet, havandeskap eller barnafödande ska dock inte
26
,
betraktas som sjukdom eftersom de hör till den normala livsprocessen
( :).
Att sjukdom definieras enligt vanligt språkbruk och gällande läkarvetenskaplig uppfattning är ett sätt att förhålla sig till begreppet sjukdom. Det har fördelen att sjukförsäkringens tillämpning kan anpassas
till vetenskapens framsteg utan att reglerna ska behöva ändras. Samtidigt medför bristen på exakt definition svåra avvägningar mellan vad
som ska anses vara sjukdom och vad som inte betraktas som sjukdom.
För att tillfredsställa befolkningens behov och återspegla dess språkbruk
och uppfattning om rättvisa i samhället blir förändringar i lagar och
rättstillämpning dock nödvändiga. Följaktligen har sjukförsäkringens
ersättningsområde utvidgats sedan -talet, dels genom att domstolarna har skapat eller ändrat rättspraxis, dels genom att riksdagen har
ändrat lagen.
Exempel på tillstånd som sjukdomsbegreppet har kommit att omfatta med tiden är flerbarnsgraviditet, hotande missfall, sorg- och trötthetstillstånd samt behandling av ofrivillig barnlöshet (infertilitet). Det
som tidigare ansågs tillhöra den normala livsprocessen har således blivit
ett sjukdomstillstånd som berättigar till samma ersättningar som övriga
sjukdomar. Det är värt att notera att de flesta tillstånd som med tiden
blivit ersättningsbara har att göra med barnafödande på olika sätt, dvs.
tillstånd som endast kvinnor kan befinna sig i. Den medicinska vetenskapen har också klassificerat nya tillstånd som sjukdomar. Fibromyalgi
(ofullständigt definierat kroniskt smärttillstånd) infördes i sjukdomsklassifikationen år och utbrändhet år . De nya sjukdomarna är
mera vanligt förekommande orsaker till sjukskrivning bland kvinnor än
män.
Det finns alltid en medicinsk dimension i sjukdomar men de speglar också kulturella värderingar. De kulturella koderna omdefinierar
ständigt vad som tillåts att kallas sjukt.
Det sker i en social process med flera deltagare: läkare, patienter, Försäkringskassan Kulturella koder
som administratör av sjukförsäkringen och omdefinierar ständigt
massmedia ( Johannisson ). Det har
skett en utvidgning av sjukdomsbegrepp- vad som tillåts att
et genom en successiv glidning i synen på kallas sjukt
sjukdom hos läkare, patienter och Försäkringskassan. Inför ändringen av lagstiftningen år uttalade regeringen därför
farhågor för att sjukförsäkringen riskerade
att bli en allmän inkomstbortfallsförsäkring och att det var angeläget att motverka
27
att ersättning betalades ut för sociala och generella livsproblem. Rätten
till ersättning förtydligades i lagstiftningen och gäller när en sjukdom
eller ett därmed jämställt medicinskt tillstånd nedsätter arbetsförmågan
så att detta också påverkar förmågan att försörja sig genom arbete som
är normalt förekommande på arbetsmarknaden.
Även när det gäller förtidspension har tyngdpunkten alltmer kommit att läggas på medicinska kriterier utan att arbetsmarknadsmässiga
och sociala förhållanden vägs in i bedömningen av sjukdom och arbetsförmåga (Regeringens proposition /:, /:). Förtydligandena har sin utgångspunkt i att endast inkomstbortfall från förvärvsarbete, det betalda arbetet, berättigar till ersättning.
Arbetsförmåga och arbetsoförmåga
Vår arbetsförmåga kan ses som ett resultat av ett dynamiskt samspel
mellan våra individuella resurser och arbete. Hälsa i fysiskt, psykiskt och
socialt hänseende är ett viktigt men inte ett tillräckligt villkor för vår
arbetsförmåga. Såväl de fysiska och psykiska krav som arbetet ställer på
oss – som vår utbildning och kompetens – påverkar vår arbetsförmåga.
Dessutom är vår motivation och arbetstillfredsställelse samt våra attityder av betydelse. Våra möjligheter att använda resurserna på ett bra
sätt är också beroende av den arbetsgemenskap vi möter och den arbetsmiljö vi verkar i. Goda individuella resurser kan inte omvandlas till bra
arbetsförmåga om arbetsinnehållet är utarmat eller arbetsförhållandena
är dåliga. Omvänt kan inte ett bra arbete med goda arbetsförhållanden
kompensera för bristande individuella resurser.
Att arbetsförmågan påverkas av hälsotillstånd och de krav som arbetet ställer innebär att några kan arbeta, givet ett visst hälsotillstånd,
medan andra inte kan göra det. Det kan också vara så att vi är oförmögna att arbeta i en viss yrkesverksamhet men inte i en annan. Vidare
varierar tillgången till lämpliga alternativa arbetsuppgifter för de som
har försämrad funktionsförmåga mellan olika typer av arbeten och
arbetsplatser. Möjligheterna att få arbetshjälpmedel som underlättar
arbetet är också olika. Samtidigt finns arbetsplatser där det inte alltid
är tillåtet att arbeta även om man känner sig symtomfri och kapabel till
arbete. Förbudet att arbeta gäller till exempel om man bär på en infektion och arbetar i livsmedelsindustrin. Av hänsyn till smittorisken kan
arbete då inte tillåtas.
Eftersom en sjukdom inte nödvändigtvis påverkar arbetsförmågan
kan många människor arbeta trots sjukdom. Så är fallet vid sjukdomar
som behandlas framgångsrikt med medicinering, exempelvis diabetes
typ , som kan drabba unga människor. Det kan också vara fråga om
sjukdomar som behandlas med lämplig kost och motion, såsom lindrigt
28
,
förhöjt blodtryck som inte är ovanligt i övre medelåldern. Vidare kan
många som lider av olika typer av lindriga akuta eller kroniska sjukdomar klara sig utan att deras arbetsförmåga nämnvärt blir nedsatt. I
medicinsk mening är de således sjuka, eftersom de har en av läkaren
diagnostiserad sjukdom, men det betyder inte nödvändigtvis att de behöver avstå från att arbeta.
Arbete under sjukdomsfall såsom förkylningar förekommer på de
flesta arbetsplatser. Det kallas i vanligt tal för sjuknärvaro. Ofta är det
fråga om ett individuellt val att arbeta trots sjukdomen. Valet kan ske
med hänsyn till patienters eller kunders behov, men också för att man
inte vill sätta arbetskamrater i en ansträngd arbetssituation.
Vem bedömer arbetsförmågan?
Under de sju första dagarna får individen själv bestämma om försämringen
av arbetsförmågan är så stor att sjukskrivning, vila och återhämtning är den
rätta behandlingen för att han eller hon åter ska kunna arbeta. Därefter
krävs ett läkarintyg för att styrka arbetsoförmågan och dess omfattning. Till
att börja med ersätter arbetsgivaren inkomstbortfallet med sjuklön. Om
läkaren rekommenderar fortsatt sjukskrivning avgör Försäkringskassan om
individen kan få sjukpenning från sjukförsäkringen.
Sammanfattningsvis kan vi konstatera att arbetsförmågan i många fall
är i det närmaste omöjlig att mäta objektivt. Det är alltid fråga om bedömning och bedömningen baseras på mer eller mindre uttömmande
information om de enskilda individernas hälsa och arbetsförhållanden.
Det lämnar utrymme åt patienters, läkares och försäkringskassetjänstemännens subjektiva tolkningar av arbetsförmågan. Arbetsförmågan är
sålunda ett socialt och kulturellt bestämt begrepp som påverkas av strukturella förhållanden i samhället. Vilka förväntningar finns på kvinnors
och mäns förmåga att förvärvsarbeta och försörja sig i vårt samhälle? Är
förväntningarna olika och kanske olika högt ställda? Vi måste söka svar
på dessa frågor för att kunna förstå skillnader i kvinnors och mäns hälsa,
sjukskrivning och förtidspensionering.
Utvecklingen väcker frågor
Sammanfattningsvis visar utvecklingen att män blev sjukskrivna eller
pensionerade i förtid av hälsoskäl i större utsträckning än kvinnor ända
fram till tidigt -tal och att sjukskrivning och förtidspensionering
sedan dess är betydligt vanligare bland kvinnor. Medan folkhälsan förändras gradvis varierar både kvinnors och mäns sjukskrivning och för-
29
tidspensionering kraftigt från en tid till annan. Fler kvinnor än män
har under de senaste åren hamnat permanent utanför arbetskraften
på grund av arbetsoförmåga och många står också tillfälligt, och under
långa perioder, utanför arbetslivet. Vidare har könskillnaderna i sjukskrivning och förtidspensionering ökat kraftigt sedan senare delen av
-talet.
En del av dessa skillnader har länge kunnat förklaras av att kvinnor
och män arbetar i olika yrken och i olika samhällssektorer och av deras
olika arbetsförhållanden, familjeförhållanden och levnadsvanor. Således
kunde exempelvis den relativt lilla skillnaden i risken för långtidssjukskrivning under perioden – förstås mot bakgrund av det faktum
att kvinnor främst arbetade i offentlig sektor och män inom privat sektor. År , då kvinnor löpte en fördubblad risk för långvarig sjukskrivning jämfört med män, kan dock skillnaden inte förklaras uttömmande
av traditionella arbetsrelaterade faktorer eller andra förhållanden såsom
levnadsvanor och familjeförhållanden. Det kan tjäna som illustration
till att vi behöver veta mer om skillnader i sjukskrivning mellan kvinnor
och män ur ett könsperspektiv. De mekanismer som leder till sjukskrivning för kvinnor ser ut att vara mer subtila än att de låter sig fångas av
de grova mått som vanligtvis brukar användas i sedvanliga statistiska
analyser. Samtidigt kan väsentlig kunskap om dessa mekanismer fortfarande saknas. Orsaker till skillnader i sjukskrivning och förtidspensionering mellan kvinnor och män är komplexa. Dessutom förefaller de
förändringar som vårt samhälle har genomgått under de senaste decennierna ha bidragit till olika livsvillkor och hälsa för kvinnor och män.
Sverige har hög välfärd och har nått längre än många andra länder i
jämställdhet mellan kvinnor och män. Trots detta ökar skillnaden mellan kvinnor och män när det gäller möjligheten att förvärvsarbeta med
bibehållen hälsa. Utvecklingen förefaller att gå åt fel håll. Har välfärdsstaten
Har välfärdsstaten
skapat en kvinnofälla i tron att dess lösskapat en kvinnofälla?
ningar har undanröjt hindren för verklig
jämställdhet? Den bild som har presenterats i detta inledande kapitel väcker många frågor om kvinnors och
mäns livsvillkor i det moderna post-industrialiserade samhället. Dessa
frågor kommer att diskuteras i följande kapitel.
30
,
Kvinnors och mäns livsvillkor
– ett könsperspektiv
Hur vi mår har mycket att göra med position på arbetsmarknaden och
förhållanden på den specifika arbetsplatsen, men också med livssituationen i stort. Hänsyn måste här därför också tas till den privata sfären
– dvs. familjeliv, fritid och sociala relationer – liksom till övergripande
kulturella, politiska och ekonomiska förhållanden. I detta kapitel diskuteras kvinnors och mäns skilda positioner på livets olika arenor; hur
de uppstår och reproduceras, och vilken betydelse de kan ha för våra
levnadsförhållanden.
Resonemangen i denna temadel utgår ifrån att en individs könstillhörighet och könsidentitet har betydelse för hans eller hennes livsvillkor.
Kön kan förstås både som någonting som finns inbyggt i samhälleliga
strukturer och som någonting som uppstår, återskapas och förändras i
relationer mellan människor.
Kön som strukturerande princip verkar på flera nivåer samtidigt.
Samhälleliga könsstrukturer tar sig uttryck i normer om hur kvinnor och
män ”är” eller ”bör” vara, vilket manifesteras t.ex. genom förd
politik, offentligt tilltal och förväntningar eller genom
media och reklam. Men könsstrukturer tar sig också
uttryck i hur arbetsmarknaden och arbetsplatser är
organiserade, liksom i hur vi agerar i privata relationer inom familjen och med vänner. Kön har en
stark inverkan på den enskildes identitetsutveckling.
Inom internationell könsteori har de könsstrukturer som omger oss på olika nivåer beskrivits
i termer av en könsordning eller ett könsmaktsystem.
I en svenska debatten har Yvonne Hirdman ()
fört in begreppet genussystem för att beskriva
vad det handlar om.
31
Genussystemet
Genussystemet upprätthålls av två huvudsakliga logiker: isärhållande och
hierarki. Isärhållandet innebär att det görs åtskillnad mellan kvinnor och
män, mellan kvinnligt och manligt och inte minst mellan de sysslor kvinnor
respektive män huvudsakligen ägnar sig åt. Hierarki innebär att mannen är
norm och att det manliga är överordnat det kvinnliga. Gruppen kvinnor är
alltså enligt detta synsätt på ett generellt plan underordnad gruppen män,
även om det inte nödvändigtvis är så i alla givna situationer eller i det
individuella fallet.
Källa: Hirdman 1988
Genussystemet är dock inte statiskt, eftersom både samhället och normer och värderingar förändras över tid. Strukturer uppstår ur sociala
relationer och är därför resultatet av hur individer och grupper agerar.
Kön ses därmed inte som någonting en gång för alla givet, utan som
någonting som oupphörligen ”görs”. Också av oss själva, men i ständig
interaktion med andra, inom ramarna för de strukturer som omgärdar
oss (t.ex. Connell , , Elvin-Nowak & Thomsson ).
Vardagslivets arenor
I forskning om välfärd och levnadsförhållanden talar man om att det
i samhället finns olika sfärer eller arenor som vi alla agerar på, såväl
i vårt dagliga liv som i ett livsloppsperspektiv. De arenor som brukar
lyftas fram som centrala är arbetsmarknad, familj och välfärdsstat (t.ex.
Esping-Andersen ). I denna temadel av Socialförsäkringsboken är
det människors situation i arbetslivet som ligger i fokus, men vi är också
föräldrar, barn, syskon, vänner, grannar och medborgare. Bland annat.
Hur vi lyckas med att kombinera dessa positioner har avgörande betydelse för vår hälsa.
Kvinnor och män som grupper betraktade har inte samma positioner på samhällets olika arenor. Balansen mellan arbete och familjeliv, liksom vår relation till välfärdssystemen – främst representerade av sjukförsäkringen och sjukvården – är genomgående tema. Nedan skisseras
därför de skillnader mellan kvinnor och män som kan urskiljas i de olika
livssfärerna relativt kortfattat, som introduktion till resultat och analys i
kommande kapitel.
Könsuppdelad arbetsmarknad
Individers könstillhörigheter fungerar som en särskiljande princip på
arbetsmarknaden. Kvinnor och män arbetar i stor utsträckning i skilda
32
,
yrken och med skilda arbetsuppgifter. De återfinns i skilda branscher
och koncentreras till skilda sektorer av arbetslivet, s.k. horisontell segregering. Av de kvinnor som befinner sig på den svenska arbetsmarknaden
arbetar ungefär hälften i offentlig sektor och hälften i privat. Kvinnor
utgör dock den övervägande majoriteten av offentligt anställda, medan
män till största delen arbetar i privat sektor ( ). Vertikal segregering, i sin tur, innebär att kvinnor och män befinner sig på olika
befattningar och positioner inom samma område. Kännetecknande är
att kvinnor generellt har svårare att avancera och nå högre befattningar,
ett fenomen som populärt kommit att kallas glastaket. ”Kvinnoyrken”
tenderar att vara sämre betalda än ”mansyrken” (dvs. yrken där det förekommer flest kvinnor respektive män). Men även inom samma yrkesområde är män över lag något bättre betalda än kvinnor ( Jonung ,
Nyberg , Soidre ).
Det finns också skillnader mellan kvinnor och män vad gäller anställningsvillkor och trygghet i arbetet. Kvinnor återfinns i högre grad
i deltids- och tillfälliga anställningar, vilket försvagar deras position på
arbetsmarknaden (t.ex. Soidre ). Detta kan möjliggöra en högre
grad av flexibilitet i förhållande till familjen och många kvinnor arbetar
deltid exempelvis när barnen är små. Dock kan en svagare förankring
i arbetslivet också innebära en dålig utgångspunkt i förhandlingslägen.
Exempelvis kan den som har ett vikariat komma att prioriteras sist vad
gäller önskemål om schemaläggning. Mäns position på arbetsmarknaden är jämförelsevis stark. Samtidigt har det visat sig att många män har
svårt att finna acceptans från arbetsgivare, chefer och medarbetare för
att låta familjelivet påverka arbetet – de förväntas vara tillgängliga för
lönearbete på heltid, under alla sina arbetsföra år (Hwang ).
Såväl på arbetsmarknaden i stort som på enskilda arbetsplatser återfinns sålunda könsstrukturer, som kan vara mer eller mindre tydliga.
Normer och värderingar kring kön påverkar anställningsvillkor, arbetsmiljö, arbetsuppgifter, lön och arbetstider. Kvinnors och mäns skilda
positioner på arbetsmarknaden, arbetets organisering, liksom vilken betydelse de har för hälsa och sjukfrånvaro, diskuteras utförligt i kapitlet
Arbetsliv, familjeliv och sjukfrånvaro.
Familjen – från kontrakt till förhandling
Familjelivet har genomgått stora förändringar under senare decennier.
I Sverige har antalet giftermål sjunkit till förmån för samboende och
ensamstående hushåll. Antalet skilsmässor har stadigt ökat, och därmed
såväl antalet hushåll med ensamföräldrar som antalet ombildade familjer. I detta avsnitt diskuteras främst den heterosexuella parrelationen och
33
föräldraskapet, dvs. de familjer som består av en kvinna och en man som
lever tillsammans med ett eller flera barn.
Inom denna familjetyp har relationerna förändrats över tid. Sedan
några decennier tillbaka är två förvärvsarbetande i familjen det vanliga
bland gifta och sammanboende i Sverige. En tidigare tydlig uppdelning
där kvinnan hade huvudansvaret för hem och barn – dvs. omsorg – och
mannen för försörjning, har övergått i en modell där båda alltmer delar
på dessa ansvarsområden. Fortfarande är det dock så att män generellt
sett har större inkomster. Kvinnornas mindre andel av familjeinkomsten speglar framför allt ett fortsatt större ansvar för det obetalda hemarbetet. Könsarbetsdelningen inom familjen är alltså trots en utveckling
mot större jämställdhet fortsatt markerad (Nyman , Björnberg &
Kollind , Roman ).
När det inom familjeforskningen diskuteras hur människors samlevnadsformer i västvärlden har förändrats under senare decennier, så
är ett genomgående tema det ökade inslaget av individualism (Beck
, Giddens , Beck & Beck-Gernsheim ). Om äktenskap
mellan kvinnor och män tidigare kännetecknades av ett ”kontrakt” som
förväntades vara livet ut med tydliga förväntningar på båda parter, så
kännetecknas det moderna samlivet enligt detta synsätt av två självständiga individer med egna livsprojekt som väljer att ingå en relation. I
34
,
detta ligger också att parterna med större enkelhet kan välja separation
om de upplever att relationen och de gemensamma målen inte går att
kombinera med individuella livsmål. Fördelningen av pengar, tid, uppgifter och ansvarsområden är inom de flesta familjer i dag heller inte
given, utan föremål för fortgående förhandling. Anpassningar ska göras
mellan egna önskemål och övriga familjemedlemmars behov. De egna
behoven och familjens behov ska i sin tur sättas i relation till förhållanden i omvärlden såsom lönearbete, social service eller bostadsmarknad
(Bäck-Wiklund & Bergsten , Björnberg & Kollind ).
Individualisering
Utvecklingen mot ökad individualitet för såväl barn som vuxna är inte bara
en frukt av den svenska välfärdsstatens utformning, även om dess roll som
”moderniseringsagent” inte ska underskattas. Den så kallade modernitetsforskningen visar också att individualitet och individuell autonomi är en
starkt generell trend i alla västerländska kulturer. Traditionen utmanas,
invanda och välbekanta vanor och värderingar ifrågasätts och hur moderoch faderskap ska utformas är öppet för tolkning och förhandling. Sammantaget innebär dessa förhållanden en kvalitativ och inträngande förändring i
människors vardagsliv vad avser relationer och självuppfattning. En
tilltagande individualisering sägs vara ett av det senmoderna samhällets
mest framträdande drag.
Källa: Bäck-Wiklund & Lundström 2001
Fortgående förhandlingar och praktiska anpassningar i det dagliga livet
innebär att såväl kvinnor som män lägger ner mycket tid, engagemang
och energi i ”vardagspusslet”. Dock är det fortfarande så att kvinnor
ofta bär ett förhållandevis stort ansvar för att balansen mellan arbete
och familjeliv ska fungera. De gör uppehåll i arbetet vid barnens ankomst, och
Det är vanligen kvinnor
för att klara av vardagsruljansen i familjen arbetar sedan många kvinnor deltid som anpassar sina liv
när barnen är små. Det är också vanligen
för att kunna hjälpa
kvinnor som anpassar sina liv för att kunna hjälpa åldrande föräldrar eller andra andra
omsorgsbehövande närstående. Ansvaret
för familjens sociala relationer med vänner och släktingar, liksom för
det arbete som det innebär att hålla reda på skolutflykter, läkarbesök
eller föräldramöten, är ytterligare ansvarsområden som ofta ligger på
kvinnor.
Studier har visat att konsekvensen av dessa förhållanden blir att
kvinnor har mindre egen tid än vad män har. Många både klarar av
35
och trivs med att balansera arbetsliv och familjeliv, men finner dock att
de inte har någon tid över till sig själva, vare sig för rekreation eller för
fritidsaktiviteter. Även män upplever att tiden inte räcker till, men på
ett generellt plan ägnar sig män åt fler fritidsaktiviteter än kvinnor och
rapporterar mer egen tid. Att ha möjlighet till andrum i tillvaron och
emellanåt kunna fokusera enbart på sig själv och de egna behoven är av
största betydelse för välmående och hälsa (t.ex. Björnberg & Kollind
, d).
Välfärd, jämställdhet och socialt medborgarskap
Den svenska välfärdsmodellen är generell till sin karaktär, vilket innebär
att hela befolkningen omfattas av försäkringssystemen och att staten
tar ett förhållandevis stort ansvar för den enskildes välfärd. Modellen
kännetecknas också av ett fokus på individuell autonomi, vilket tagit sig
uttryck i reformer såsom t.ex. särbeskattning för gifta par som infördes
. Dessa strukturella förutsättningar samverkar med individualiseringsprocessen inom den privata sfären och har stor betydelse för kvinnors och mäns valmöjligheter i livet (Bäck-Wiklund & Bergsten ).
Det övergripande målet för svensk jämställdhetspolitik ligger väl
i linje med välfärdspolitikens allmänna mål, och innebär att kvinnor
och män ska ha lika möjligheter, rättigheter och skyldigheter inom alla
väsentliga områden.
Mål för jämställdhetspolitiken
●
En jämn fördelning av makt och inflytande
●
Samma möjligheter till ekonomiskt oberoende
●
Lika villkor och förutsättningar ifråga om företagande, arbete, arbetsvillkor samt utvecklingsmöjligheter i arbetet
●
Lika tillgång till utbildning och möjligheter till utveckling av personliga
ambitioner, intressen och talanger
●
Delat ansvar för hem och barn
●
Frihet från könsrelaterat våld
Källa: www.regeringen.se
Numera anses det självklart att kvinnor och män ska ha lika möjligheter
att utbilda sig, utveckla sina talanger och sin förmåga i arbetet och nå
maktpositioner. Båda könens kunskaper, erfarenheter och värderingar
ska tas tillvara och få påverka utvecklingen inom alla områden i samhället. Regeringen har beslutat att ett jämställdhetsperspektiv ska genomsyra alla delar av regeringspolitiken.
36
,
Mycket har också hänt med jämställdheten under senare decennier, och lagstift- Det händer någonting
ningarna som omgärdar exempelvis arbets- i glappet
livet eller socialförsäkringarna är i dag till sin
utformning könsneutral, dvs. de förutsätts mellan policy
verka på samma sätt för kvinnor och män. och tillämpning
Regelverket ska dock tillämpas i en verklighet där det finns tydliga skillnader mellan de
förväntningar och normsystem, men också
faktiska omständigheter, som råder för kvinnor respektive män. Detta innebär att tilllämpningen av reglerna inte blir könsneutral, vilket får betydelse för
utfallet. Det händer någonting i glappet mellan policy och implementering (t.ex. Gardberg Morner ).
Eftersom sociala förmåner i hög grad baseras på tidigare arbetsinkomst är den enskildes inkomster från lönearbete av största betydelse.
Den feministiska välfärdsforskningen har problematiserat det faktum
att det till synes neutrala medborgarskapsbegreppet har en könsdimension: ”medborgaren” är normalt sett en manlig arbetare. Denne idealtypiske medborgare har inget omsorgsansvar, utan kan arbeta heltid
under den arbetsföra delen av livscykeln utan avbrott för barnafödande,
vård av sjukt barn, åldrande föräldrar eller anhöriga. Kvinnor har, med
utgångspunkt i sitt privata omsorgsansvar, generellt sett en sämre position på arbetsmarknaden i form av lägre lön, mer deltidsarbete och fler
visstidsanställningar. Socialförsäkringarnas täckning är därför i praktiken olika för kvinnor och män, även när systemen är könsneutrala till
sin konstruktion. Deltidsarbete eller uppehåll i arbetet under familjebildningsåren leder till lägre ersättningsnivåer i förmåner som sjukpenning och pension (t.ex. Orloff , O’Connor , Korpi , Lister
).
Även på andra sätt skiljer sig kvinnors relation till välfärdsstaten i
viss mån från mäns. I egenskap av offentligt anställda har många kvinnor staten, landsting eller kommuner som arbetsgivare. Kvinnor som
grupp är också mer beroende av ekonomiska transfereringar från välfärdssystemen än män som grupp. Detta gör att kvinnor påverkas jämförelsevis mycket av förändringar i dessa system, både som arbetstagare
och som brukare i välfärdsstaten, vilket exempelvis var fallet under
-talets nedskärningar (Sainsbury ). Forskning har också visat
att kvinnor och män bemöts på delvis skilda sätt i sina kontakter med
välfärdssystemen, exempelvis Försäkringskassan eller sjukvården, vilket
är ämnet för kapitlet Stöd när hälsan sviktar.
37
Hur
Sammantaget kan konstateras att kvinnor och män innehar delvis
skilda positioner på samhällets olika arenor. Dessa samverkar på så sätt
att positionen på en arena, exempelvis arbetsmarknaden, har betydelse för positionen på de andra och
därmed för levnadsvillkoren. Den
blev det så här?
handlingsfrihet eller makt som kan
kopplas till olika positioner påverkar i allra högsta grad kvinnors och
mäns valmöjligheter i olika situationer, vilket är en bidragande orsak till att människor tenderar att i viss
mån reproducera de strukturer som finns. Det kostar på för den enskilde
att gå emot normer och förväntningar om var man ”bör” befinna sig på
livets olika arenor. Detta diskuteras vidare i kapitlets avslutande del,
men först kan det vara intressant att fråga sig hur kvinnor och män
hamnade i olika positioner till att börja med. Hur blev det så här?
Att göra kön
Vad är det som gör att kvinnor och män hamnar i olika positioner?
Och varför fortsätter vi att träffa val som reproducerar skillnader mellan
könen? Konstruktionen av kön är en process som fortgår under hela
livet. I detta avsnitt diskuteras främst de olika processer inom vilka kön
konstrueras under barn- och ungdomsåren.
”Man föds inte till kvinna, man blir det”, skrev den franske filosofen
Simone de Beauvoir redan år . Man föds inte heller till man, skulle
man kunna lägga till. Det de Beauvoir syftade på i sin berömda fras
var konstruktionen av det så kallade sociala könet, dvs. alla de normer,
värderingar och förväntningar som tar sin utgångspunkt i tillsynes biologiska skillnader mellan kvinnor och män, och de effekter de får för
våra liv (de Beauvoir /). Enligt detta förhållningssätt är den
biologiska könsuppdelningen given, medan det sociala könet uppstår,
vidmakthålls och förändras genom människors handlingar, såväl individuella som kollektiva. De könsmaktsstrukturer som finns i samhället
är inte någon ”naturlig” följd av biologin, utan socialt konstruerade och
därmed knutna till sådant som tid och kultur (se t.ex. Connell ,
, Hirdman , Elvin-Nowak & Thomsson för en orientering i diskussionen om kön och genus).
I förhållande till hälsa är det viktigt att understryka att de biologiska
skillnader som finns mellan kvinnor och män givetvis har betydelse för
hälso- och ohälsoutveckling. Kvinnor och män kan drabbas av skilda
sjukdomsmönster vilkas orsaker delvis finns i biologin och delvis har
sociala förklaringar, vilket togs upp i kapitlet Med socialförsäkringen i
38
,
fokus. I diskussioner kring sjukförsäkring, sjukfrånvaro och vård är det
viktigt att belysa de följder olika sjukdomar får för kvinnor respektive
män. Fysiska skillnader tas inte alltför sällan till intäkt för bemötanden
och förväntningar som får effekter på jämställdhet och livsvillkor. Den
ständiga konstruktionen av kön påverkar sålunda alla livsområden. Och
det börjar tidigt.
Kvinnan som omvårdande och mannen som självständig
Från den stund vi föds behandlas vi i enlighet med det kön vi ses tillhöra. Det biologiskt definierade könet är utgångspunkten, och därefter uppmuntrar och förstärker omvärlden (föräldrar, lärare, kamrater,
media) de beteendemönster som förväntas av flickor respektive pojkar i
enlighet med rådande normer och värderingar om hur flickor och pojkar bör vara. Dessa normer och värderingar förändras över tid och med
plats, men icke desto mindre innebär de att flickor och pojkar bemöts
på olika sätt.
Teorier kring föräldraskap och socialisation pekar på hur mammor
och pappor genom sitt beteende gentemot varandra och barnen reproducerar könsidentiteter. Mycket förenklat går resonemangen ut på att
flickor lär sig ett omvårdande och relationsinriktat förhållningssätt genom sin könsmässiga likhet och därmed förväntade identifikation med
modern, medan pojkar i stället redan tidigt lär sig ett mer självständigt
förhållningssätt till sin omgivning; allt i enlighet med det kringgärdande
könsmaktsystemet och gällande normer och förväntningar. Det är svårt
att stå utanför detta system av könsspecifika normer och förväntningar,
vilket innebär att de val som varje kvinna och man gör kan bli begränsande (t.ex. Ve , jämför Elvin-Nowak & Thomsson ).
Normer och handlingar skapar kön
Diskurser om ”kön”, ”moderskap” och ”faderskap” har stor betydelse i de
processer som reproducerar könsuppdelningen. Kulturella faktorers
betydelse ska därför inte underskattas, särskilt inte i det korta perspektivet.
Könsidentiteten återskapas genom våra handlingar. Alltså konstruerar vi oss
som ”män” och ”kvinnor” samtidigt som vi utför vissa uppgifter. När
kvinnorna tvättar familjens kläder och männen lagar familjens bil produceras
inte bara rena kläder och ett funktionsdugligt fordon. Genom sina handlingar
producerar kvinnorna och männen kön.
Källa: Roman 2004
Det vi nu talar om är en social och kulturell konstruktionsprocess där
socialisationen är en viktig del av skapandet av en identitet. Konstruktionen av kön pågår inte bara inom familjen. Kamratkretsen, skolan och
39
fritiden har också mycket stor betydelse i unga människors identitetsskapande. Studier har visat hur flickor och pojkar redan på dagis bemöts
på skilda sätt och skolas in i ett visst beteendemönster, en process som
sedan fortsätter i skolan där de möts av skilda förväntningar och får olika
stort utrymme i klassrummet. Den sociala och kulturella konstruktionen av kön fungerar genom ett system av belöningar och bestraffningar.
”Rätt” beteende hos flickor (t.ex. stillsamma) och pojkar (t.ex. aktiva)
belönas genom omvärldens gillande och uppmuntran. ”Fel” beteende
(vild flicka eller känslig pojke) bestraffas antingen subtilt genom hur
omgivningen förhåller sig, eller öppet genom klander (Elvin-Nowak &
Thomsson ).
I olika grupper kan vad som bedöms som rätt och fel variera, liksom det varierar i olika åldrar och kulturella sammanhang. Människor
är heller inte passiva mottagare av normer och värderingar, utan deltar
aktivt i konstruktionen av den egna könsidentiteten, vilket även kan
innebära motstånd mot omgivningens förväntningar. Oavsett om vi accepterar eller opponerar oss mot rådande könsnormer, måste vi dock
alltid förhålla oss till dem.
Belöningar och bestraffningar styr oss också i våra vuxna liv, och
påverkar hur vi beter oss exempelvis i arbetslivet. En kvinnlig chef som
uppträder på ett ”manligt” sätt är sällan populär bland kollegorna. En
man som låter barnens behov inverka mycket på arbetslivet kan stöta
på problem. Inom ramarna för denna mångfacetterade och pågående
process konstrueras det som ofta benämns som ”könsidentiteten”. Det
vill säga, kvinnor upplever sig vara (och vilja vara) just ”kvinnliga” och
män upplever sig vara (och vilja vara) just ”manliga”. Exakt hur kvinnligheten/manligheten ska ta sig uttryck kan variera – men likaväl är den
en central del av varje individ (Elvin-Nowak & Thomsson ).
Vackra flickor och modiga pojkar
Kön skapas och återskapas oupphörligen i våra
direkta relationer med människor i vår omvärld. Men könsskapandet påverkas också
av de offentliga normer och värderingar som
råder i den tid och på den plats där vi befinner oss. Tidigare nämndes att svensk välfärdspolitik är aktivt inriktad mot att stärka individuell
autonomi och jämställdhet. Det har betydelse. Genom
den förda politiken förmedlas bilder av hur relationen
mellan kvinnor och män ”bör” se ut eller hur vi ”bör”
uppfostra våra barn.
40
,
I ett land som Sverige har också filmer, veckotidningar, reklam,
-serier och musikvideor sannolikt stort inflytande på skapandet av
könsidentiteten. De bilder av flickor och pojkar, kvinnor och män, som
förmedlas är ofta starkt könsstereotypa. Att vara en ”riktig” kvinna eller
man är förknippat med specifika attribut och beteenden (Björk ,
Bäck-Wiklund & Bergsten , Hirdman ). De ord och begrepp
vi väljer att använda när vi talar om flickor och pojkar, kvinnor och män,
har också betydelse. En viktig dimension av könsskapandet under de
tidiga ungdomsåren som medier tar fasta på är sökandet efter en sexuell
identitet. En identitet som i allra högsta grad är beroende av bekräftelse
från personer i vår omgivning.
Kvinnlighet skapas bland annat genom att flickor lär sig anlägga
ett visst utseende och beteende. I en västerländsk kontext utgör smink,
rakade ben, smycken och tajta kläder exempel på attribut som en ung
kvinna kan använda sig av för att skapa sin kvinnlighet och sexualitet.
En vuxen kvinna som blivit mor har i stället en något mer neutral framtoning: nu ligger omsorgen om barnen och familjen i fokus, vilket innebär att sexualiteten tonas ned (se t.ex. reklam för tvätt- eller rengöringsmedel). Budskapen är dock dubbla. Unga kvinnor i dag får också veta
att ingenting är omöjligt och att det står dem fritt att göra vilka livsval
som helst på samma villkor som män. Många av de mediala bilder som
unga pojkar har att förhålla sig till handlar i stället om att vara modig
och göra häftiga saker. Män bör enligt gängse norm vara fysiskt starka
och sexuellt initiativtagande. Samtidigt ska dagens unga män förhålla
sig till en bild av manlighet som innebär att de kan vara omvårdande
och ta ansvar i familjen. Utöver detta förväntas nu även pojkar och män
lägga mycket tid, energi och pengar på sitt utseende (t.ex. Faludi ,
, Björk , Hirdman )
Under hela vårt liv utsätts vi för en korseld av signaler och bilder av
hur kvinnor och män bör vara. De könsnormer som förmedlas är sällan
entydiga och enkla, utan snarare komplexa och motsägelsefulla. Resultatet av det ständigt pågående könsskapandet är att inlärda beteenden
så småningom framstår som naturliga och självklara. Inom ramen för
dessa förutsättningar träffar vi sedan de val som formar våra liv.
Frivilligt val av utbildning och yrke?
Ett relativt tidigt val som får stor betydelse för vidare livschanser, inte
minst positionen på arbetsmarknaden, är utbildningsval. I analyser av
utbildningsval i Sverige har en hög grad av könssegregering konstaterats.
Även om könsskillnaderna i utbildningsnivå totalt sett inte är stora, så är
könsojämlikheten markerad vad gäller utbildningsinriktning: ”Gymnasieskolan är mycket starkt könssegregerad, speciellt yrkesutbildningarna.
41
Ett relativt stort antal utbildningar är i stort sett enkönade. Pojkar väljer
traditionellt tekniska inriktningar och industri-/hantverkslinjer, medan
flickorna väljer vård, omsorg och humaniora” ( Jonsson ).
Könsmönster återskapas på detta sätt genom att vi gör val som för
både oss själva och omgivningen framstår som naturliga eller som att
de ”passar just oss”. Den flicka eller pojke som väljer utbildning väljer inom ramarna för starka normsystem, där valet påverkas såväl av
vad den närmsta familjen och kamraterna
Vi gör val som framstår tycker, som vad media och övriga samhället signalerar. Det finns i dag väl rotade
som naturliga
föreställningar om att vissa utbildningar,
vissa yrkesområden och vissa arbetsplatser
hör ihop med en viss könsidentitet. Man
brukar tala om en könsstämpling av utbildningar och yrken, som bygger på en
logik som säger att kvinnlighet är en sak
och manlighet dess motsats (t.ex. Karlsson ). Ur detta har tankar fötts om att utbildningar som framstår
som maskulina och som attraherat många pojkar genom åren passar just
män. Medan utbildningar som framstår som feminina och som attraherat många flickor, passar just kvinnor.
Valen av utbildning sker under samma period i livet som sexualiteten mognar och ska ta sig uttryck på sätt som gör att man uppmärksammas av dem man vill attrahera. Den sexuella identiteten och könsidentiteten är intimt sammanvävda. Bakom valen av utbildning står således
unga människor, för vilka den sexuella identiteten och könsidentiteten
konkurrerar med omgivningens ibland dubbla logik. Å ena sidan uppmuntras unga människor att välja könstypiskt och bevisa sin kvinnlighet/manlighet, å andra sidan kan de också uppmuntras att bryta mot
dessa normer och våga välja annorlunda, vilket exempelvis gäller för de
flickor som i dag uppmuntras att välja teknisk utbildning.
De könstypiska utbildnings- och yrkesvalen sker ur individens synvinkel på rationell basis. Var och en väljer det som passar henne eller
honom som person. Alternativet till att välja könstypiskt är att aktivt
välja att gå emot normsystemet, därför att det är vad man uttryckligen
vill. Den som väljer på tvärs mot förväntningarna kommer många
gånger att få besvara frågan om varför han eller hon valt som han eller
hon gjort. Det behöver inte den som väljer könstypiskt. Detta dock
inom ramarna för en könsordning, eller ett könsmaktsystem, som ofta
kommer att beundra den flicka som väljer okonventionellt (t.ex. teknisk
utbildning) medan den pojke som väljer okonventionellt (t.ex. vårdutbildning) lika ofta kommer att möta mindre beundran och mer ifråga-
42
,
sättande av sitt manliga värde. Det manliga är överordnat det kvinnliga
(Elvin-Nowak & Thomsson ).
Teorier som syftar till att förklara segregering på arbetsmarknaden
går att knyta till dessa resonemang (se Jonung för en genomgång).
En teoriinriktning fokuserar på utbudssidan och handlar om preferensskillnader – dvs. att individer på basis av tillägnade (könsspecifika) preferenser, tycke och smak, begåvning och förmåga – själva gör yrkesval
som de anser ger den bästa utdelningen för en given insats.
På efterfrågesidan, dvs. hos arbetsgivaren, har konstaterats olika typer av diskriminering. I synnerhet den som valt en könsatypisk utbildning kan möta starka ifrågasättanden. Diskriminering kan handla om
uppfattningar hos arbetsgivaren själv om den specifika sökanden: vad
anser man om personen, t.ex. på basis av dennes kön, och vad tror man
att arbetskamrater eller kunder anser? En specifik typ av diskriminering
kallas statistisk diskriminering, vilket handlar om att arbetsgivaren ”drar
alla över en kam”. Detta innebär att information och uppfattningar om
t.ex. kvinnor eller invandrare som grupp påverkar bemötandet och
bedömningen av den enskilde sökanden. Ett exempel är att kvinnor
förväntas ta huvudansvar vid föräldraledighet eller när barnen är sjuka,
vilket kan ses som negativt från arbetsgivarens sida. Eftersom arbetsgivaren inte har fullständig information om den enskilde sökanden, kan
denna typ av stereotyper spela in i beslut.
43
Sammantaget kan konstateras att olika komplexa faktorer på individuell, organisatorisk och strukturell nivå samverkar i utformandet av
den enskildes utbildnings- och arbetslivsbana. Det är också rimligt att
tänka sig att mekanismerna förstärker varandra. Exempelvis att de olika
skäl som kan få kvinnor att välja utbildningar och yrken som framstår
som passande för kvinnor, är precis de skäl som gör arbetsgivare inom
andra områden tveksamma till att anställa dem ( Jonung ).
Kön och organisation
De processer som beskrivits i detta avsnitt har stor betydelse för de
mellan mänskliga relationer som utformar de organisationer vi ingår
i. Samtidigt som individuella val och handlingar – grundade i könskonstruktionsprocesser – påverkar organisationer och strukturer, så är
valen och handlingarna som framkommit ovan villkorade av just dessa
organisationer och strukturer. Det sker sålunda en ständig samverkan
mellan de olika nivåerna. Att kön har stor betydelse i mellanmänskliga
relationer innebär att organisationer, exempelvis arbetsplatser, fungerar
enligt vissa könsspecifika principer. Dessa är inte alltid tydliga, utan
processer såsom lönesättning, fördelning av arbetsuppgifter eller befordran på arbetsplatser kan framstå som ”naturliga”. På ett strukturellt
plan framträder dock tydliga mönster av att kvinnor och män över lag
befinner sig i olika positioner. Även om organisationer framstår som
könsneutrala stämmer det inte med många kvinnors erfarenheter av
diskriminering. I studier av organisationer är det därför nödvändigt att
föra in en maktaspekt för att undersöka hur och av vem eller vilka beslut
fattas, och vilka effekter det får för olika individer och grupper. Kvinnor
och män möter olika villkor i organisationer, vilket kommer att diskuteras vidare i kommande kapitel (Wahl m.fl. ).
Inte bara kvinnor och män
I detta kapitel ligger könsidentitetens betydelse och dess uttryck i dagens svenska samhälle i fokus. Självklart är det samtidigt så att kön endast är en av de tillhörigheter som har betydelse för livsvillkor och hälsa.
Klass, etnicitet och ålder varierar människor emellan och betyder olika
saker beroende på sammanhang. Personer som föds med, eller förvärvar,
någon form av funktionshinder lever under specifika betingelser. Under
senare år har också betydelsen av sexuell läggning lyfts fram i högre
utsträckning än tidigare. Viktiga diskussioner har förts om den ”heteronormativitet” som råder i samhället och som på olika sätt innebär att
homosexuella kvinnor och män riskerar att stämplas som avvikande.
Alla dessa aspekter av människors tillhörighet och identitet samverkar
44
,
med kön och kan i vissa situationer också ”ta över” och skjuta könets
betydelse i bakgrunden. Att en person är född utomlands kan t.ex. vid
en anställningsintervju ha större betydelse än om personen i fråga är
kvinna eller man. En persons ålder är viktigare än dennes kön vid ansökan om körkortstillstånd. Vilken aspekt av vår person som vi själva
och andra betonar i möte med omvärlden beror på sammanhang.
Det faktum att olika aspekter av vår person samverkar kan förstärka
förutsättningar och livsvillkor i både positiv och negativ riktning. Att
vara en svensk man med hög utbildning ger väsentligt bättre förutsättningar på t.ex. arbetsmarknaden än att vara en invandrad man med låg
utbildning. Förhållandet att olika egenskaper och tillhörigheter förstärker varandra kallas inom aktuell feministisk forskning för ”intersektionalitet”. Fokus ligger då på hur underordnade positioner förstärker varandra, t.ex. att vara kvinna och färgad, och hur olika dominansformer
samverkar (Lykke , de los Reyes m.fl. ). Det finns sålunda
mycket stora variationer i att vara kvinna respektive man, vilket är viktigt att ha i åtanke i diskussioner som fokuserar på könsskillnader.
I kommande kapitel behandlas främst arbetslivets betydelse för
människors hälsa. Det är då särskilt relevant att lyfta fram skillnader i
utbildning och yrkesposition, dvs. klass. Den sociala snedrekryteringen
till högre utbildning i Sverige är tydlig; vem som ägnar sig åt eftergymnasiala studier på högskola eller universitet är än i dag klassbetingat.
Samtidigt får utbildning allt större betydelse i takt med att arbetsmarknaden förändras, vilket innebär att individens livsförutsättningar påverkas radikalt av utbildningsnivå. Det har också konstaterats att inkomstskillnaderna mellan olika grupper har ökat i Sverige under -talet,
vilket pekar på betydelsen av arbetsmarknadsposition för levnadsförhållanden ( :, Schedin ). Till könssegregeringen på arbetsmarknaden kan läggas en vertikal social segregering.
Könstillhörighet och könsidentitet samverkar sålunda med klassdimensionen i utformandet av människors livsbanor. Kön konstrueras
och uttrycks också i viss mån på olika sätt
inom skilda sociala grupper, vilket innebär Arbetsdelningen
att den betydelse kön får för våra livsval och
inom familjen varierar
vår livssituation varierar (Skeggs , Ve
). Även arbetsdelningen inom familjen med klass
har visat sig variera något med klass. Människor med arbetaryrken tenderar att ha en
något mer ”traditionell” könsarbetsdelning
i hemmet än tjänstemän (Kellerhals ,
jämför Nermo & Evertson ).
45
Att våra individuella val är strukturellt villkorade innebär sålunda
olika saker för olika människor. Vilka möjligheter och hinder vi möter
har att göra med vilka positioner vi befinner oss i på arbetsmarknaden,
inom familjen etc. Vilket i sin tur bland annat har att göra med om vi
är kvinnor eller män. På arbetsmarknaden, inom familjen och i relation
till välfärdssystemen har kvinnor som grupp en svagare ställning än män
som grupp. Exempel på detta som tagits upp i kapitlet är kvinnors större
andel deltid och tidsbegränsade anställningar, större privata omsorgsansvar och lägre utbyte från ett socialförsäkringssystem som baseras på
principen om inkomstbortfall. Ekonomiskt oberoende är en förutsättning för individuell autonomi och för att själv kunna styra sitt liv. Män
som grupp har därmed mer autonomi än vad kvinnor har.
I detta kapitel har skillnader i kvinnors och mäns förutsättningar och
livsvillkor lyfts fram. Syftet har varit att belysa de könsmaktsstrukturer
som finns i samhället och som påverkar allas våra liv i hög utsträckning,
även om de ofta är osynliga och vi är omedvetna om dem. Problematiken
med att allt fler människor upplever att deras hälsa påverkas negativt av
påfrestningar i arbete och familj, och att sjuktalen har stigit drastiskt, är
utgångspunkten för årets tema i Socialförsäkringsboken. En del av förklaringarna till de könsskillnader
i ohälsa som föreligger kan
sökas i de mekanismer
som har diskuterats
i detta kapitel.
I nästa kapitel
diskuteras varför
arbetsoförmåga i
högre utsträckning
drabbar kvinnor än
män.
46
,
Arbetsliv, familjeliv och
sjukfrånvaro
Forskningen kring sjukfrånvaro är relativt omfattande och har kopplingar till flera stora forskningsfält och vetenskapliga discipliner. Någon
mer övergripande och generell teoretisk modell för att förklara sjukfrånvaro existerar däremot inte. I stället får man använda sig av flera
modeller som är kopplade till olika orsaksfaktorer. I en ofta refererad
forskningsöversikt över sjukfrånvaro, eller snarare frånvaro från arbetet,
definierar Steers och Rhodes () olika kategorier av orsaksfaktorer som de anser vara relevanta för sjukfrånvaro. Individkaraktäristika
såsom ålder, kön och utbildning samt personlig situation såsom hälsa
och familjesituation är exempel på sådana faktorer. Arbetssituation och
arbetsmiljö, attityder till arbete och arbetstillfredsställelse, liksom personlig motivation till arbete är också viktiga faktorer för att förklara
sjukfrånvaron. Vidare är närvarotryck på arbetsplatsen dikterad av ekonomiska villkor, gruppnormer och företagsklimat av betydelse.
Steers och Rhodes menar att det i allmänhet finns ett entydigt starkt
empiriskt stöd för att arbetsmiljöfaktorer och individfaktorer såsom ålder har betydelse för sjukskrivning. Även om två decennier har gått sedan
Steers och Rhodes forskningsöversikt är deras allmänna slutsatser fortfarande aktuella. I dagens sjukförsäkringsstatistik ses att en större andel
av de sjukskrivna är kvinnor. Kön betraktas i Steers och Rhodes modell
som en individfaktor och problematiseras inte närmare.
För att försöka förstå kvinnors överrepresentation bland de sjukskrivna anlägger vi ett könsteoretiskt perspektiv i temadelen av årets
Socialförsäkringsbok. Vi utgår från att kön inte endast är något vi
föds med utan i hög grad en social konstruktion som skapas i mellanmänskliga relationer inom vedertagna sociala och kulturella ramar. Vi
beskriver kvinnors och mäns situation på olika områden och diskuterar huruvida eventuella skillnader kan bidra till att förklara skillnader i
sjukfrånvaro mellan kvinnor och män.
I detta kapitel redovisas i första hand konsekvenserna av förhållanden i arbetsliv och familjeliv som tänkbara orsaker till skillnader i kvinnors och mäns sjukfrånvaro. Exempelvis har fysiska och psykosociala
förhållanden på arbetsplatsen samt fysiska och psykiska påfrestningar
vid sidan av arbetslivet betydelse för hur kvinnor och män mår i dag,
men de kan också påverka vår hälsa först på längre sikt.
47
Utöver de traditionella orsaksfaktorerna försöker vi också fånga betydelsen av olika strukturella förhållanden som är viktiga i ett längre
livsloppsperspektiv. Exempel på strukturella förhållanden är trögheter
i förändringen av de normer och värderingar som ger upphov till och
upprätthåller den rådande könsordningen. Normer och värderingar om
vilka val som uppfattas vara lämpliga för flickor och pojkar, kvinnor och
män, förs över från generation till generation. Vi är därmed alla aktiva
bärare av våra strukturer. Även om vi inte tänker på det, eller önskar det,
så håller vi fast vid konservativa mönster som ger oss trygghet och en
känsla av normalitet. Det gör att de strukturellt betingade skillnaderna
i exempelvis sjukfrånvaro mellan kvinnor och män kan bestå över tid.
Även om de långsiktiga konsekvenserna av ett könsstrukturerat
samhälle är svåra att studera förklarar de många av de skillnader i sjukfrånvaro som i dag kan observeras mellan kvinnor och män. Vi kommer
därför att resonera kring de mer långsiktiga strukturella konsekvenserna
av könsordningen, könssegregeringen på arbetsmarknaden, organisationskulturers förstärkande av denna könssegregering samt arbetsfördelningen i familjelivet.
Det finns i dag mycket kunskap om kvinnors och mäns arbets- och
livsvillkor i olika samhällsklasser. Därför görs en sammankoppling av
kön och klass för att beskriva de konsekvenser som den rådande könsordningen kan ha för livsvillkoren och hälsan hos olika grupper av kvinnor och män.
Arbetslivets olika villkor
Olika aspekter av arbetslivet är av central betydelse för att förklara såväl
sjukfrånvaro generellt som skillnader mellan kvinnor och män. Sjukskrivning görs i allmänhet från ett lönearbete och samhällets ambition
är också att sjukskrivna ska komma tillbaka till arbetslivet.
I eller utanför arbetslivet
Under de senaste decennierna har en strukturomvandling ägt rum
på den svenska arbetsmarknaden som innebär att några yrken och
branscher expanderat och andra minskat i utbredning. Denna omvandling har haft negativa konsekvenser i synnerhet för många män som
har fått svårt att finna sin plats i nya verksamheter. Den förda socialpolitiken har bidragit till en ökning i förvärvsfrekvensen bland kvinnor.
För kvinnor har detta haft positiva effekter i form av ökat ekonomiskt
oberoende, vilket inneburit ett stort steg mot jämställdhet.
48
,
Arbetskraften och relativa arbetskraftstalet
Arbetskraften omfattar personer som antingen är sysselsatta eller arbetslösa
och står till arbetsmarknadens förfogande. Relativa arbetskraftstalet anger
andelen (%) personer i arbetskraften av befolkningen 16–64 år.
Kvinnors arbetskraftsdeltagande ökade successivt i alla åldersgrupper
under - och -talet, medan mäns deltagande var relativt konstant. Både kvinnor och män minskade sitt arbetskraftsdeltagande under -talets lågkonjunktur och trots en konjunkturuppgång i slutet
av decenniet låg arbetskraftsdeltagandet för både kvinnor och män relativt konstant. Mäns arbetskraftsdeltagande är högre än kvinnors i alla
åldrar, med undantag av de allra yngsta (– år).
Procent
100
Män
80
Kvinnor
60
40
20
0
1970
75
80
85
90
95
2000 02
Källa: SCB, Arbetskraftsundersökningen (AKU)
Relativa arbetskraftstalet.
Det är framför allt bland de äldre kvinnorna som arbetskraftsdeltagandet stigit sedan -talet. Arbetskraftsdeltagandet bland kvinnor i
åldersgruppen – år och – år är i dag cirka procentenheter
högre än i mitten av -talet. Äldre mäns arbetskraftsdeltagande har
däremot minskat, bland annat till följd av att den allmänna pensionsåldern sänktes år , samt att det fanns möjlighet för äldre arbetskraft
att förtidspensioneras av arbetsmarknadsskäl fram till år . Äldre
kvinnors ökande deltagande i arbetslivet är en av flera förklaringar till
kvinnors ökande sjukfrånvaro, eftersom äldre är sjukskrivna i högre grad
än yngre.
49
Kvinnor
Procent
100
Män
Procent
100
20–54 år
20–54 år
80
80
55–59 år
55–59 år
60
60
60–64 år
60–64 år
40
40
20
20
0
1976
80
85
90
95
2000 03
0
1976
80
85
90
95
2000 03
Källa: SCB, AKU
Relativa arbetskraftstalet.
En studie har visat att åldrande arbetskraft och förändrat arbetskraftsdeltagande påverkar kvinnors långtidssjukskrivningar betydligt mer än
mäns långtidssjukskrivningar (Lidwall m.fl. ). Betydelsen av den
åldrande arbetskraften har således varit olika för kvinnor och män.
Långvariga sjukskrivningar
I rfv:s undersökningar har definitionen av långtidssjukskrivning oftast varit
en sjukskrivning som pågått 60 dagar eller längre. Senare års mycket långvariga sjukskrivningar och ökade inflöde till sjuk- och aktivitetsersättning
(tidigare förtidspension och sjukbidrag) har gjort att sjukskrivningar som
pågått i över ett år börjat benämnas långvariga sjukskrivningar. I denna bok
används den förra definitionen.
Internationellt sett har Sverige ett högt arbetskraftsdeltagande i äldre
åldersgrupper, i synnerhet bland kvinnor. Närmare hälften av de svenska
kvinnorna i åldersgruppen – år var kvar i arbetslivet år , jämfört med kvinnorna i Finland och Danmark där knappt var tredje samt
Nederländerna och Tyskland där var tionde kvinna i denna åldersgrupp
tillhörde arbetskraften. Bland män i motsvarande ålder deltog drygt
hälften i arbetskraften i Sverige och ungefär en tredjedel i Finland,
Tyskland och Nederländerna (Ds :). Det som också är utmärkande för Sverige är att en stor andel kvinnor med små barn förvärvsarbetar.
50
,
Arbetslöshet och sjukfrånvaro för kvinnor och män
Rörelser in och ut ur arbetskraften och förändringar i arbetslösheten
påverkar sjukfrånvaron. Studier har visat att sjukfrånvaron minskar i
tider av lågkonjunktur då arbetslösheten är hög och ökar i tider av högkonjunktur då arbetslösheten är låg (Lidwall m.fl. , Henreksson &
Persson ).
Sjuktal, dagar
Arbetslöshet, procent
10
30
25
8
Sjuktal
Män
20
6
15
Kvinnor
Arbetslöshet
4
10
2
5
0
1963
0
70
75
80
85
90
95
2000 03
Källa: RFV och SCB, AKU
Sjuktal och arbetslöshet.
Det är främst två förklaringar som förts fram för att tolka sambandet
mellan arbetslöshet och sjukfrånvaro. Enligt den ena förklaringen minskar benägenheten att sjukskriva sig vid ökad risk för arbetslöshet (en
disciplinerande effekt). Den andra förklaringen är att hög arbetslöshet
leder till att personer med hög sjukfrånvaro slås ut från arbetsmarknaden, vilket minskar (korttids-) sjukfrånvaron (en selektionseffekt). En
ökad arbetslöshet kan genom denna struktureffekt stöta ut arbetskraft
från arbetsmarknaden, vilket kan öka de långvariga sjukskrivningarna
och på sikt även förtidspensioneringarna.
Olika mönster för kvinnor och män har noterats i utvecklingen av
arbetslöshet. Under perioden – var arbetslösheten något högre
bland kvinnor än män. Sedan år är förhållandet det omvända, män
är arbetslösa i större utsträckning än kvinnor. År var den öppna
arbetslösheten bland män i åldern – år fem procent och bland kvinnor fyra procent. Den djupa lågkonjunkturen under första hälften av
-talet minskade drastiskt arbetstillfällena i främst mansdominerade
verksamheter, bland annat inom tillverkningsindustrin. Från och med
mitten av -talet ökade arbetslösheten i stället främst bland kvin-
51
nor. Det berodde på de nedskärningar som gjordes i den kommunala
sektorn och i övrig offentlig verksamhet.
I en studie av sjuktalets utveckling under perioden – framkom att arbetslöshet och arbetskraftsdeltagande påverkade kvinnors
sjuktal mer än mäns sjuktal (Lidwall m.fl. ). En tolkning av detta
är att nivån på kvinnors sjukfrånvaro på lång sikt i betydligt högre grad
än mäns styrs av konjunkturförändringar, vilket kan ta sig uttryck i deras sjukskrivningsbeteende. Exempelvis minskar kvinnors sjukfrånvaro
mer än mäns vid lågkonjunktur, det vill säga arbetslöshet tenderar att
påverka kvinnor och män olika. Långtidssjukskrivningarna ökar bland
män när deras arbetslöshet ökar, medan det är tvärtom bland kvinnor.
Detta tyder på att långvariga sjukskrivningar i någon mån fungerar som
en arbetsmarknadspolitisk ventil för män. Kvinnor däremot, lämnar i
högre grad arbetskraften eller avstår från att träda in i den och försvinner därmed ur sjukskrivningsstatistiken. Detta fenomen blev tydligt under -talets lågkonjunktur. Då var i synnerhet arbetarklassens
unga män, dvs. män med låg utbildning, arbetslösa och ingick därmed i
arbetskraften. Samtidigt valde en stor andel yngre personer, i synnerhet
kvinnor, att fortsätta med en högre utbildning som en följd av bristen
på arbetstillfällen. Dessa kvinnor tillhörde därmed inte arbetskraften
(Regnér , , b).
Olika anställningsformer för kvinnor och män
Män i alla åldersgrupper arbetar heltid i betydligt större utsträckning
än kvinnor. År arbetade procent av de sysselsatta männen i
åldern – år heltid, medan motsvarande andel bland kvinnorna var
procent. Dessutom har fler män än kvinnor fasta anställningar (
respektive procent år enligt ). Många kvinnor arbetar i olika
typer av tillfälliga anställningar, vilket försvagar deras position på en
arbetsmarknad där fast heltidsanställning är norm.
52
,
Procent
100
Män
80
Kvinnor
60
40
20
0
16–19 år
20–24 år
25–34 år
35–44 år
45–54 år
55–59 år
60–64 år
Källa: SCB, AKU 2003
Andel heltidssysselsatta.
Avslutningsvis framträder olika mönster när det gäller kvinnors och
mäns arbetskraftsdeltagande, arbetad tid och anställningsformer. Trots
kvinnors höga arbetskraftsdeltagande så har de en lösare förankring
på arbetsmarknaden med fler tillfälliga anställningar och en större andel deltidsarbeten. Detta är också ett mönster som Sverige delar med
många andra jämförbara länder. Mönstret kan tolkas som att män ses
som familjens huvudförsörjare av både samhälle, organisation och individ. Kvinnors förvärvsarbete förväntas fortfarande i större utsträckning
än mäns kunna kombineras med ansvaret för familj och hushållsarbete.
Kvinnor och män i arbetslivet
Trots Sveriges höga ambitioner på jämställdhetsområdet är inte den
svenska arbetsmarknaden jämställd. Visserligen ligger kvinnors och
mäns deltagande på arbetsmarknaden i nivå med varandra, vilket är
unikt i ett internationellt perspektiv, men den svenska arbetsmarknaden
är starkt könssegregerad ( :).
Dels arbetar kvinnor och män i mycket Trots höga ambitioner
skilda delar av den svenska arbetsmarkär inte den svenska
naden när det gäller yrken, branscher och
samhällssektorer, så kallad horisontell arbetsmarknaden
segregering, dels befinner sig män oftare
jämställd
än kvinnor i ledande positioner, så kallad
vertikal segregering. Män har dessutom
ofta högre lön än kvinnor, även om de
har en likartad position inom samma
yrke. En bakomliggande orsak till både
den horisontella och vertikala segreger-
53
ingen är ett könsmässigt isärhållande och hierarkisering av arbetsuppgifter i såväl arbets- som familjeliv, vilket diskuterats i tidigare kapitel.
Kvinnor och män arbetar i olika samhällssektorer
En majoritet (drygt procent) av de kvinnor som förvärvsarbetade
eller trädde in på arbetsmarknaden under - och -talet var anställda i den snabbt expanderande offentliga sektorn. De allra flesta av
dem arbetade i kommunal- och landstingskommunal verksamhet, i
synnerhet inom vård, skola och omsorg. Kvinnors obetalda arbete med
vård och omsorg i hemmet omvandlades därmed i stor utsträckning
till motsvarande betalt arbete utanför hemmet. Kvinnors koncentration i den offentliga sektorn har dock minskat från till procent
sedan -talet. Minskningen har i huvudsak skett under -talet
och beror till större del på nedskärningar inom offentlig sektor och till
en mindre del på privatisering inom vård- och omsorgssektorn. Det
innebär dock att kvinnor i huvudsak fortfarande arbetar i de traditionellt kvinnodominerade verksamheterna, men vissa kvinnor arbetar nu
under ett annat huvudmannaskap. Män har däremot historiskt sett
främst arbetat inom privat sektor och gör det än mer i dag. Numera
arbetar procent av männen i privat sektor jämfört med procent på
-talet ( a).
Den sektor en individ arbetar i har betydelse för sjukfrånvaron. Först
är det viktigt att konstatera att under åren – är det en större andel män ( procent) än kvinnor ( procent) som aldrig var sjukskrivna
längre än dagar. Bland dem som var ”friska” under och hade
privat- och statligt anställda män stora chanser att undvika sjukskrivning längre än dagar under åren till . Däremot var chansen
att förbli ”frisk” betydligt lägre för kvinnor oavsett anställningssektor
och för män inom kommunal- och landstingssektorn. Kommunal- och
landstingsanställda hade generellt låga chanser att förbli ”friska” under
perioden –. Skillnaderna mellan kvinnor och män är också
uttalade. För privatanställda kvinnor är exempelvis chansen att förbli
”frisk” cirka procentenheter lägre än för privatanställda män (
a).
54
,
Procent
120
100
80
Privatanställda
Kommun- och
landstingsanställda
Statsanställda
60
40
20
0
Kvinnor
Män
Anm. Ett värde som överstiger 100 % innebär en större chans och värden under 100 % en
mindre chans än jämförelsegruppens. Privatanställda män är jämförelsegrupp.
Källa: RFV 2004a
Relativ chans att förbli ”frisk”, dvs. undvika sjukskrivning över 28 dagar, under
perioden 1995–2002 för personer i åldern 20–54 år som inte heller varit sjukskrivna längre än 14 dagar under åren 1993–1994.
Även andra studier har visat att kvinnor och män med kommunal anställning löper större risk att bli långtidssjukskrivna, i synnerhet med
psykisk sjukdom och utbrändhet som orsak till sjukskrivningen (
a, b). Långa sjukfall avslutas däremot efter kortare tid
bland kommunalt anställda jämfört med långa sjukfall inom andra sektorer. Detta kan tolkas som att det är lättare att återgå till jobb inom
kommunen, men även som att det inte är lika svåra problem bakom
sjukskrivningarna (Palmer ).
Primärkommunalt anställda kvinnor arbetar framför allt inom vård
och omsorg, medan män är mer jämnt utspridda över kommunens olika
verksamheter. Den största yrkesgruppen bland män anställda i kommuner är lärare. Den ökade risken för långvarig sjukskrivning kan dock
inte hänföras till yrket som sådant, utan orsaken får i stället sökas i t.ex.
de villkor och arbetsförhållanden som kommunerna erbjuder sina anställda. Nedskär- Nedskärningar och
ningar och omorganisationer under -talet har lett till försämrade arbetsförhållanden omorganisationer har
inom många kommuner. Det är intressant att lett till försämrade
det inte verkar finnas några avgörande skillnader i hur kvinnors och mäns arbetsförmåga arbetsförhållanden
påverkas av nedskärningar och omorganisationer inom den primärkommunala verksamheten. Eftersom kvinnor dominerar bland de
55
kommunalanställda kan förändringar inom kommunal verksamhet som
leder till en högre belastning för personalen påverka och leda till sjukskrivning för betydligt fler kvinnor än män.
Byggnadsarbetare och undersköterskor
Den arbetsfördelning som ofta kan iakttas mellan kvinnor och män varierar mellan olika samhällen och grupper samt förändras över tid. Den
traditionella könsarbetsordningen om vem som gör vilken typ av arbete
är inte längre lika självklart. Det som en gång var givna kvinno- och
mansyrken samt kvinno- och mansuppgifter i hemmet har förändrats
och kommer sannolikt att fortsätta förändras framöver. Exempelvis var
det tidigare i stort sett bara män som var psykologer, läkare och präster,
medan det i dag är nästan lika vanligt med kvinnor inom dessa yrkesområden. Det bör dock noteras att även om män i dag i högre grad
än tidigare arbetar som exempelvis sjuksköterskor och undersköterskor
beror utjämningen främst på att kvinnor numer arbetar i mansdominerade yrken. Det bör också poängteras att det inte sker någon snabb
förändring utan mönstren för i vilka yrken kvinnor och män arbetar
förändras långsamt.
Den horisontella könssegregeringen på arbetsmarknaden, som kan
hänföras till att kvinnor och män arbetar i skilda yrken, syns tydligast
inom verkstads- och byggnadsindustri där mansdominansen är extrem.
Samtidigt dominerar kvinnor inom välfärdstjänsteproduktion såsom
vård, skola och omsorg samt inom kontors- och kundservicearbete, det
vill säga på lägre tjänstemannanivå. Den jämnaste könsfördelningen
återfinns bland tjänstemän på mellannivå och högre tjänstemän.
I två extremt könssegregerade yrkesgrupper, nämligen kontors- och
kundservicearbete som är starkt kvinnodominerat och hantverksyrken
inom bygg och tillverkning som är starkt mansdominerade, är skillnaden i långvarig sjukskrivning mellan kvinnor och män som störst. De
kvinnor och män som avviker i sitt yrkesval från det som anses ”normalt” enligt könsordningen, får ofta betala ett socialt pris för detta. De
blir ibland ifrågasatta av sin omgivning och måste förklara varför de valt
som de gjort och inte valt på annorlunda sätt, det vill säga på ett sätt
som förväntas och som betraktas som ”normalt”. Numera sker det inbrytningar av kvinnor på allt fler fält på arbetsmarknaden som tidigare
varit typiska mansyrken ( :). Detta sker i högre grad genom
att kvinnor anpassar sig till den manliga normen i arbetslivet än genom
att män tar på sig ett större ansvar för familj och hushåll. Det finns
också forskning som visar att manliga avvikare uppfattas mer positivt på
arbetsplatsen än kvinnliga avvikare (Wahl m.fl. ). Detta kan vara en
bidragande förklaring till kvinnors högre sjukskrivning.
56
,
Kvinnor Män
Militärt arbete
Hantverksarbete inom byggverksamhet
och tillverkning
Process- och maskinoperatörsarbete,
transportarbete m.m.
Arbete inom jordbruk, trädgård,
skogsbruk och fiske
Arbete i ledande befattning
Arbete som kräver teoretisk specialistkompetens
Arbete som kräver kortare högskoleutbildning eller motsvarande kunskaper
Arbete utan krav på särskild yrkesutbildning
Kontors- och kundservicearbete
Service-, omsorgs- och försäljningsarbete
Totalt alla yrken
Procent
0
20
40
60
80
100
Källa: SCB, Yrkesregistret 2001
Könsfördelning per yrkesområde (ssyk96) för förvärvsarbetande anställda.
På den svenska arbetsmarknaden arbetar, i jämförelse med män, kvinnor
inom ett smalare spektrum av yrken och främst inom offentlig sektor.
Detta kan innebära problem när det gäller möjligheten att byta arbete,
yrke eller arbetsgivare om så skulle behövas av exempelvis hälsoskäl (le
Grand m.fl. ). Ytterligare en orsak till kvinnors inlåsning i yrken
och sektorer är att den kompetensutveckling som kvinnor får oftare är
anpassad till den verksamhet de redan befinner sig i, exempelvis vård,
skola och omsorg. Den kompetensutveckling som män får är däremot
mera allmän till sin karaktär, vilket bidrar till att män lättare kan byta
yrke och arbete (Evertsson ).
Yrkestillhörighet är också ett uttryck för vilken klass individen tillhör. Att kvinnor som grupp betraktat har högre sjukfrånvaro än män
som grupp, samt att personer i arbetaryrken i större utsträckning är mer
sjukskrivna än personer i tjänstemannayrken, är exempel på hur kön
och klass kan förstärka varandra. Kvinnor i arbetaryrken har också den
högsta sjukfrånvaron. Förklaringarna till varför klass har så stor betydelse för skillnader i sjukfrånvaro är mångfacetterade. Arbetsförhållanden
och arbetsvillkor är ofta sämre i arbetaryrken än i tjänstemannayrken.
Arbetarklassens lägre genomsnittliga inkomst inverkar också på
förhållanden utanför arbetet, såsom bostadssituation och möjlighet till
57
rekreation. Negativa livsstilsfaktorer som t.ex. rökning är vanligare i arbetaryrken, framför allt bland kvinnor. Dessa är ytterligare exempel på
faktorer som kan bidra till en högre förekomst av sjukfrånvaro i arbetaryrken.
Lägre tjänstemän och arbetare dominerar bland individer med sjukskrivningar som pågått dagar eller längre. Under år var procent av de långtidssjukskrivna männen mellan- eller högre tjänstemän
och procent lägre tjänstemän eller arbetare. Bland långtidssjukskrivna
kvinnor var motsvarande andelar procent respektive procent (
d).
Olika positioner – olika möjligheter
I såväl arbetaryrken som tjänstemannayrken återfinns män i större utsträckning än kvinnor i ledande positioner. Detta innebär att det oftare
är män som planerar, samordnar och leder verksamheter. Mäns hierarkiska överordning leder till att de i hög grad fattar beslut om verksamheten medan kvinnor i högre utsträckning blir föremål för beslut som
fattas av män, vilket kan leda till maktlöshet. Mäns överordning gör
att deras aktiviteter värderas högre än kvinnors på arbetsmarknaden.
Kvinnors underordning gör att de mer sällan innehar maktpositioner
i de verksamheter som de arbetar i och därför oftare blir föremål för
förändring snarare än aktörer bakom förändring inom en organisation.
Av de knappt kvinnor och män som arbetade i ledande ställning år var kvinnorna procent, vilket motsvarar , procent av
de förvärvsarbetande kvinnorna. Bland förvärvsarbetande män hade ,
procent ett arbete med ledningsansvar (, Yrkesregistret ).
Kvinnor i chefsposition är således en minoritet på en arena som utformats med mannen som norm. För att nå framgång kan dessa kvinnor
bli tvungna att orientera sig mot män för att neutralisera könsmaktssystemets negativa effekter för just dem själva, dvs. de agerar heterosocialt.
Män i ledande position kan däremot identifiera och orientera sig mot
andra män, det vill säga där makten finns. Ett homosocialt beteende är
således möjligt för män. När män i maktpositioner upplever konkurrens från kvinnor kan de genom sitt homosociala beteende, direkt eller
indirekt, inta en fientlig attityd och utesluta kvinnor (Wahl m.fl. ).
Genom kvinnors heterosociala beteende motverkas bildandet av
kollektiv bland kvinnor, vilket gör dem mer splittrade som grupp betraktat. Relationen till kvinnor på lägre positioner i organisationen
försämras. Följden kan bli att de blir ensamma. För att hantera den
pressande situationen som det innebär att vara en minoritetsgrupp i en
mansdominerad sfär, tillämpar kvinnor olika strategier. Detta sker ofta
omedvetet. En av strategierna är flykt, vilket bland annat kan ta sig ut-
58
,
tryck i sjukskrivning. Eftersom män utgör normen och de därmed inte
befinner sig i samma situation som kvinnor, behöver de inte, medvetet
eller omedvetet, ta till sådana strategier.
Förutom att kvinnor i ledande positioner får uppleva stressen av
att vara avvikare och pionjär är samtidigt ansvaret för familjelivet eller
livet utanför organisationen mer påtagligt för dem än för män (Wahl
m.fl. ). Svensk forskning har visat att mängden stresshormon sjönk
efter arbetsdagens slut bland manliga chefer, medan den ökade hos de
kvinnliga cheferna. De kvinnliga cheferna upplevde således en större
total stress eftersom de kände sig pressade och upplevde alltför höga
krav både på arbetet och hemma (Frankenhaeuser ).
Högutbildade kvinnor – alltmer sjukskrivna
Utbildningsnivån bestämmer i stor utsträckning yrkes- och klasstillhörigheten. Kvinnor och män med endast grundskoleutbildning är också
kraftigt överrepresenterade bland de långvarigt sjukskrivna, jämfört
med andelen lågutbildade i befolkningen ( b). Detta mönster
har varit stabilt under de två senaste decennierna, oavsett kön. Lågutbildade löper också en större risk att bli förtidspensionerade jämfört
med högutbildade, vilket oftast innebär ett permanent utträde ur arbetslivet ( b).
Procent
100
Kvinnor
Män
80
Högskola
60
Gymnasium
40
20
Grundskola
0
1986–1991
2002
1986–1991
2002
Källa: RFV, LS-undersökningen och RFV-LS-undersökningen
Utbildningsnivå bland långvarigt sjukskrivna 60 dagar eller längre.
I takt med att utbildningsnivån höjs i befolkningen och att allt fler har
minst gymnasieutbildning, har det skett en relativt kraftig ökning av
långvariga sjukskrivningar bland individer med högre utbildning, i syn-
59
nerhet bland kvinnor. Högre utbildningsnivå är således inte en skyddsfaktor mot sjukfrånvaro för kvinnor i lika hög grad som för män.
Att högutbildade kvinnor är mer sjukskrivna än högutbildade män
skulle kunna bero på att högre utbildning för kvinnor, generellt sett,
inte med samma självklarhet innebär arbeten med hög status och stort
inflytande över den egna arbetssituationen. Många högutbildade kvinnor arbetar också inom offentlig sektor, exempelvis som läkare, sjuksköterskor och lärare, som under -talet har haft problem med ofördelaktiga arbetsförhållanden och arbetsvillkor. Många kvinnor finns
som mellanchefer i den offentliga
Egenskaper som förstärker sektorn. Under en tid med omorganisation och neddragning av resursmanlighet hos en man
er kan det i deras arbetsuppgifter
kan ifrågasätta en kvinnas ingå att verkställa beslut som står i
konflikt med deras syn på kvalitet
kvinnlighet
i arbetet. Samtidigt är några av de
chefsegenskaper som lyfts fram som
viktiga för framgång vid rationalisering fasthet i agerandet och ”hårda
nypor”. Det är egenskaper som förstärker manlighet hos en man, men
som kan ifrågasätta en kvinnas kvinnlighet.
Högutbildade kvinnor med karriärambitioner får konfrontera den
manliga karriärnormen och måste, såsom tidigare berörts, anamma
olika anpassningsstrategier när det gäller karriär. Den manliga normen
för ledarskap och yrkeskarriär innebär exempelvis ett förnekande av andra åtaganden i livet än de som är arbetsrelaterade. Som en följd av den
rådande könsordningen kan kvinnor sällan tillåta sig ett sådant agerande, då de förväntas ha huvudansvaret för familj och barn. Högutbildade
kvinnor i ledande positioner får därmed ofta bära den dubbla belastningen av att som kvinna vara avvikande både i arbets- och i familjelivet. Kvinnor upplever mer sällan att familjen i sig är ett problem för
karriären, däremot ger män ofta uttryck för att familjen är ett hinder för
kvinnornas karriärmöjligheter. Kvinnor med högre utbildning upplever
därför ofta att de diskrimineras och hindras i sin karriär vilket kan vara
stressande i sig.
Det är viktigt att notera att de sjukskrivningar som ökat kraftigast
sedan slutet av -talet är olika psykiska diagnoser. Främst är det fråga
om depressioner, stressreaktioner och ångestsyndrom. Det är också
kvinnor och män med högre utbildning, det vill säga ofta tjänstemän på
mellannivå och högre tjänstemän, som drabbas av psykiska besvär. Sjukskrivningar relaterade till besvär i rörelseorganen är dock fortfarande
ett större problem räknat i antalet sjukskrivna. Sådana problem drabbar
60
,
också i högre grad kvinnor och män med som högst gymnasial utbildning, det vill säga lägre tjänstemän och arbetare ( a).
Arbetsförhållanden och sjukfrånvaro
Att kvinnor och män i stor utsträckning arbetar inom olika sektorer och
yrken innebär i praktiken att de har olika arbetsförhållanden och att
de exponeras för olika riskfaktorer. Brister i såväl den fysiska som den
psykosociala arbetsmiljön kan orsaka arbetsrelaterade besvär. I vilken utsträckning besvären leder till sjukfrånvaro beror inte bara på individens
sjukdom utan bestäms till stor del av möjligheterna att anpassa arbetet
till besvären. Till exempel kan gravida kvinnor arbeta, åtminstone till
viss del, om arbetssituationen anpassas efter deras förmåga. I en svensk
studie har man funnit att kombinationen av fysisk och psykosocial arbetsbelastning är betydelsefull för uppkomsten av ländryggsbesvär bland
kvinnor men inte bland män (Vingård m.fl. ).
Fysisk arbetsmiljö
När det gäller den fysiska arbetsmiljön har män i högre grad än kvinnor
arbeten som kräver tunga lyft och som är fysiskt ansträngande. Män
utsätts i sina arbeten i högre grad för luftföroreningar, oljor, dålig belysning, kyla, vibrationer och buller. Män råkar dessutom i högre grad än
kvinnor ut för olika typer av arbetsolyckor. Kvinnor utsätts i högre grad
än män för vatten, mänskliga utsöndringar och rengöringsmedel. De
har också oftare vridna och böjda arbetsställningar samt arbetar oftare
kvällar och nätter. Besvär till följd av olycksfall i arbete har dock legat
relativt stabilt över åren, drygt tre procent för män och cirka två procent
för kvinnor (Arbetsmiljöverket och ).
Det kan förefalla som att det finns större risker i mäns arbetsmiljö
och fler olyckor i arbetet med dödlig utgång drabbar också män. I värdering av risker finns också en genusaspekt. En olycka där en man t.ex.
fastnar i en maskin kan ge svåra konsekvenser och arbetsplatsen betraktas som riskabel. Medan ryggbesvär hos en kvinna efter att ha lyft en
åldring inte på samma sätt är ”synliga”, utan kan delvis tillskrivas hennes
dåliga lyftteknik. Kvinnors typiska arbetsmiljöer är också hälsovådliga,
men förebyggande åtgärder kan vara svårare att införa. Det kan exempelvis vara svårt att använda hörselskydd på dagis även om det ibland
skulle behövas. Likaså kan det vara svårt att använda lyfthjälpmedel för
att bära och lyfta småbarn, äldre och andra som behöver vård och omsorg, men som själva inte kan hjälpa till.
Kvinnor rapporterar i högre grad än män besvär i rygg, nacke och
axlar, vilket kan hänga ihop med att kvinnor i större utsträckning har
påfrestande arbetsställningar, upprepade arbetsmoment och tung ma-
61
nuell hantering i sina arbeten. Andelen med rygg-, nack- och axelbesvär
har ökat bland såväl kvinnor som män sedan slutet av -talet (Arbetsmiljöverket och ).
Tunga lyft (>15 kg)
Buller
Luftföroreningar
Hudkontakt med mänskliga utsöndringar
Skift och nattarbete
Kvinnor
Män
Vridna och böjda arbetsställningar
Hudkontakt med vatten
Kroppsarbete
Procent
0
10
20
30
40
50
Källa: Arbetsmiljöverket och SCB, Arbetsmiljöundersökningen 2001
Olika former av fysisk arbetsmiljöbelastning.
Det finns en del tecken som tyder på att de fysiska arbetsmiljöproblemen har minskat över tid, men den fysiska arbetsmiljön är fortfarande en
betydande riskfaktor för sjukskrivning (Socialstyrelsen , b).
Under -talet har emellertid vissa fysiska arbetsbelastningar ökat för
en del förvärvsarbetande (Socialstyrelsen ). Arbetsutvidgning inom
sjukvården är ett sådant exempel. Det har medfört att sjuksköterskor har
fått ta över en del av det arbete som tidigare utfördes av vårdbiträden
och undersköterskor. Sjuksköterskor har därmed fått större andel lyft
och framåtböjda arbetsställningar i sitt arbete (Härenstam m.fl. ).
Bildskärmsarbete har också ökat i arbetslivet. Besvär som visats ha
samband med bildskärmsarbete är främst synbesvär och besvär i rörelseorganen (Wigaeus Tornqvist m.fl. ). Enligt Arbetsmiljöverkets och
:s undersökning om arbetsorsakade besvär, är besvär till följd av
bildskärmsarbete vanligare bland kvinnor än bland män.
Skillnader i kvinnors och mäns rapporterade arbetsorsakade besvär
kan förstås med hjälp av det som Hirdman () kallar könens isärhållande och hierarki. Den horisontella könssegregeringen kan ses som ett
isärhållande där vissa arbetsuppgifter, yrken och arbetsområden anses
passa kvinnor, medan andra anses passa män. Systematiska könsskillnader i exempelvis arbetsmiljö och arbetsförhållanden leder därmed till
62
,
systematiska könsskillnader i arbetsrelaterade besvär, men också i ohälsa
och sjukfrånvaro.
Psykosocial arbetsmiljö
Att kvinnor oftare än män arbetar med omsorg av människor gör att de
i högre grad än män är utsatta för psykosociala påfrestningar i arbetet.
Kvinnor upplever i större utsträckning än män att de är bundna i sitt
arbete i tid och rum och många upplever också att de har ett psykiskt
påfrestande arbete. Kvinnor rapporterar också i betydligt högre grad än
män besvär till följd av stress och andra psykiska påfrestningar i arbetet.
Detta är de två vanligaste orsakerna till arbetsrelaterade besvär bland
kvinnor och de näst vanligaste bland män. Bland kvinnor har andelen
med stressrelaterade besvär ökat med sju procentenheter, till knappt
procent, sedan och bland män med fem procentenheter, till drygt
åtta procent.
Fler kvinnor än män upplever att de har ett starkt socialt stöd från
arbetskamrater och chefer. Samtidigt upplever kvinnor i högre grad än
män våld eller hot om våld samt sexuella trakasserier från chefer och
arbetskamrater. Här spelar chefers och medarbetares könstillhörighet
en stor roll. Kvinnor på mansdominerade arbetsplatser är särskilt utsatta
liksom kvinnor med manliga chefer. Män arbetar mer övertid och måste
dra in på luncher oftare än kvinnor. Män upplever oftare att arbetet inte
är helt och hållet meningsfullt. Män har däremot friare arbetstider och
större möjligheter till lärande i arbetet.
Sexuella trakasserier
Svagt socialt stöd från arbetskamrater
Bundet och ofritt arbete
Kvinnor
Män
Tvungen att dra in på luncher etc.
Svagt socialt stöd från chefer
Kontakt med svårt sjuka och människor
med problem
Psykiskt påfrestande arbete
Kan mer sällan bestämma arbetstakten
Arbetar övertid
Procent
0
20
40
60
80
100
Källa: Arbetsmiljöverket och SCB, Arbetsmiljöundersökningen 2001
Olika former av psykosocial arbetsmiljöbelastning.
63
Rapporter om dålig psykosocial arbetsmiljö ökade generellt under talet och är särskilt framträdande för anställda inom kommuner och
landsting och för kvinnor i allmänhet. Inom välfärdstjänsteområdet
(kommuner och landsting) skedde stora organisatoriska förändringar
och nedskärningar under -talet. Det finns starka skäl att anta att
den negativa utvecklingen och människors uppfattning om sin arbetsmiljö och hälsa har sin orsak i omfattande organisatoriska förändringar
inom välfärdstjänsteområdet (Bäckman ).
Mått på psykosocial arbetsmiljö
Den mest etablerade modellen för psykosocial arbetsmiljö är den så kallade
krav-kontroll-modellen. De båda begreppsparen krav och kontroll utgör
enligt modellen centrala dimensioner av den psykosociala arbetsmiljön.
Höga psykiska krav innebär att individen måste arbeta fort och hårt, att
arbetet kräver en för stor arbetsinsats, att tiden för arbetsuppgifterna är
otillräcklig och att kraven är motstridiga.
Låg kontroll innebär att individen har små möjligheter att påverka hur och
vad som ska utföras, att individen upplever sig ha låg stimulans och att
arbetsuppgifterna är repetitiva.
Olika kombinationer av krav-kontroll ger olika typer av arbeten. Höga
krav och hög kontroll ger aktivt arbete, höga krav och låg kontroll ger
anspänt arbete, låga krav och hög kontroll ger avspänt arbete och slutligen
ger kombinationen låga krav och låg kontroll ett passivt arbete.
Krav-kontroll-modellen har också vidareutvecklats genom att socialt stöd
i arbetet från arbetskamrater och chefer har förts in. Socialt stöd ses som en
faktor som motverkar uppkomsten av stress och minskar risken för sjukdom
och sjukskrivning.
Källa: Karasek 1979, Karasek & Theorell 1990
Omfattande forskning har kunnat belägga att de största riskerna för negativ stress och sjukskrivning för kvinnor och män finns i så kallade anspända arbeten, det vill säga arbeten med höga psykiska krav där individen saknar möjlighet att själv kontrollera arbetstakten eller hur arbetet
ska utföras (Karasek & Theorell , Kivimäki m.fl. , b).
Dessutom har det visat sig att sjukskrivna kvinnor med anspända arbeten har en större benägenhet att vilja bli förtidspensionerade än kvinnor
med mer avspända jobb, något som kan leda till ett permanent utträde
ur arbetslivet ( b). Att arbeta i ett anspänt arbete förväntas således öka risken för såväl kvinnors som mäns sjukskrivning. I studier har
dock resultaten om betydelsen av anspänt arbete för sjukskrivning delvis
varit motstridiga. Däremot är sambandet mellan ett anspänt arbete och
hjärt-kärlsjukdomar väl belagt i den vetenskapliga litteraturen. Förekomst av sjukdomar såsom ländryggsbesvär, smärta i nacke och skuldror,
64
,
psykisk ohälsa och besvär i matsmältningsorganen, har också förklarats
med hjälp av krav-kontroll-modellen (Theorell a, b).
Aktiva jobb har på senare tid visat sig kunna utgöra en riskfaktor
för långtidssjukskrivning för kvinnor samt för sjukskrivna kvinnors vilja
att gå i förtidspension ( b, b). I figuren nedan visas
att kvinnor i aktiva jobb har en procents överrisk för långtidssjukskrivning jämfört med kvinnor i avspända jobb. Tidigare studier har
indikerat att kvinnors aktiva jobb i hög utsträckning utgörs av så kallade välfärdstjänsteyrken inom offentligt sektor, det vill säga yrken inom
vård, skola och omsorg. Den speciella karaktären på dessa yrken skulle
i så fall kunna förklara en eventuell överrisk för långtidssjukskrivning
snarare än krav-kontroll-modellen. En fördjupad analys har dock visat
att särskilt kvinnors aktiva jobb inom privat sektor ökar risken för långtidssjukskrivning. Det stöder påståendet att det inte är kvinnors aktiva
jobb inom offentlig sektor som är problemet utan att aktiva jobb för
kvinnor, kanske särskilt inom privat verksamhet, är problematiska och
ökar risken för långtidssjukskrivning.
Risk för långvarig sjukskrivning
Risk för långvarig sjukskrivning (≥60 dagar) i olika typer av arbeten har
beräknats genom att kontrollera för ålder, arbetsgivare (sektor), utbildning,
arbetsgivarens attityder, individens ekonomiska problem, utsatthet för
mobbning samt rökvanor. En risk som överstiger 100 procent i följande figur
är en överrisk i förhållande till avspänt arbete.
Procent
200
Kvinnor
150
Män
100
50
0
Avspänt arbete
Anspänt arbete
Aktivt arbete
Passivt arbete
Källa: RFV 2003b
Risk för långvarig sjukskrivning i olika typer av arbeten. Avspänt arbete är
jämförelsegrupp.
65
Tydlig är också den kraftiga överrisken bland individer med anspända
arbeten. Däremot framträder inga överrisker bland individer med passiva arbeten eller bland män med aktiva arbeten. I en finsk studie av
kommunalanställda fann man också att så kallade aktiva arbeten ledde
till hög sjukfrånvaro om känslan av sammanhang (sense of coherence)
var svag. Mönstret bland kvinnorna i aktiva jobb i Finland var betydligt
mer komplext än mönstret för män i aktiva jobb och påverkades i hög
grad också av förekomsten av rollkonflikter mellan löne- och hemarbete
(Vahtera m.fl. ). De aktiva och anspända jobben har ökat kraftigt
i antal under -talet, samtidigt som de avspända jobben minskat i
motsvarande grad ( b). Detta gäller för både kvinnor och män.
Kvinnor hade i slutet av -talet i högre utsträckning passiva jobb,
procent, jämfört med procent bland män. I dag består skillnaderna i
att en större andel kvinnor ( procent) än män ( procent) har ett anspänt jobb.
Det finns också andra modeller som kan användas för att förklara
kopplingen mellan den psykosociala arbetsmiljön och ohälsa och sjukskrivning. Enligt den så kallade ansträngning–belöningsmodellen kan
bristande balans mellan ansträngning och belöning i arbetet leda till
psykisk stress och hälsoproblem (Siegrist ). Belöningen i arbetet
kan bestå både av lön, status, utvecklingsmöjligheter och en ökad självkänsla. Denna modell kan vara relevant för att exempelvis förklara de
ökade sjukskrivningarna inom välfärdstjänsteområdet under senare år.
Inom verksamheter som vård, skola och omsorg kan en del av belöningen i arbetet vara att ge utsatta eller behövande medmänniskor hjälp.
Om denna grund för yrkesidentitet och självkänsla rycks undan bland
yrkesgrupper som lärare, barnskötare, sjuksköterskor, vårdbiträden och
hemvårdare, för att nu nämna några, kan det få mycket negativa konsekvenser för arbetstillfredsställelse och förmåga att stå emot påfrestningar
i arbetet. Under -talet har detta till stor del skett inom
de offentliga verksamheter som sysselsätter en mycket stor
andel kvinnor (Bäckman ).
Man kan också problematisera den könsordning som
gör gällande att kvinnors belöningar i så hög grad
– eller i bästa fall ska kanske sägas – utgörs av olika
former av muntlig uppskattning, medan männens
belöningar i högre grad ges i form av varor, tjänster
och pengar. Det är naturligtvis problematiskt ur ett
jämställdhetsperspektiv att kvinnors inkomster och ekonomiska resurser är sämre än mäns eftersom det ger
mindre möjligheter att förverkliga önskningar och
idéer. Det skapar också ett ekonomiskt beroende i
66
,
förhållande till män i parrelationer, men också i förhållande till samhället inom ramen för välfärdsstaten.
Mobbning och konflikter – ett psykosocialt arbetsmiljöproblem
Mobbning är en traumatisk livshändelse och en allvarlig social stressfaktor på arbetsplatsen. Ungefär av förvärvsarbetande svenskar
upplevde årligen mobbning från arbetskamrater under perioden –
enligt Arbetsmiljöundersökningarna.
Mobbning
Mobbning handlar om negativa eller hotfulla beteenden som sker regelbundet, upprepat och över tid. Ofta handlar det om manipulering av
mobbningsoffrets rykte, arbetsprestationer och kommunikation med
medarbetare. Det råder en maktobalans mellan mobbaren och offret där
offret är den svaga parten. Mobbning begränsar sig inte till arbetsplatsens
anställda utan kan också ske från människor utanför arbetsorganisationen
såsom patienter, klienter och elever.
Källa: Vartia 2003
Det finns inga skillnader mellan kvinnor och män i rapporteringen av
mobbning. Mobbning är något vanligare inom den offentliga sektorn
än inom den privata sektorn. Särskilt gäller det män i primärkommunal
verksamhet. Kvinnor i arbetsledande positioner är betydligt mer utsatta
för dessa handlingar än kvinnor i icke-arbetsledande ställning. Sjukskrivning är högre bland dem som är utsatta för mobbning i jämförelse
med dem som inte är utsatta. Det gäller både kvinnor och män under
det år som mobbning rapporteras men också på två års sikt. Om mobbning skulle kunna elimineras så skulle längre sjukskrivningar, minst
dagar under en -årsperiod, kunna minska med cirka tre procent (Oxenstierna m.fl. a).
Cirka fyra män och kvinnor av tio uppger årligen att de har varit indragna i konflikter på arbetsplatsen under en -månadersperiod under
–. Både kvinnor och män i arbetsledande ställning upplever i
högre utsträckning konflikter än de som inte har arbetsledande positioner. Risken att hamna i konflikt är störst i alla kategorier av anställda
som har litet inflytande över sin arbetssituation. Det gäller vanligen lågutbildade. Det finns en markant risk för både kvinnor och män att bli
långtidssjukskrivna under de närmaste två åren om de är i konflikt med
chefer i jämförelse med dem som inte är i en sådan konflikt. Då det
gäller konflikter med arbetskamrater har endast kvinnor en högre risk
jämfört med dem som inte är indragna i konflikt med arbetskamrater
(Oxenstierna m.fl. b).
67
Strategier att bemästra påfrestningar i arbetslivet
I sjukskrivningsdebatten hävdas ibland att de anställda tar till masssjukskrivning för att utöva påtryckningar på arbetsgivaren i en konfliktsituation. En medveten gruppstrategi för att försöka påverka arbetsgivaren och arbetsförhållanden genom sjukskrivning ligger inte i linje
med lagstiftarens intentioner om ersättning för förlorad inkomst vid
nedsatt arbetsförmåga. Sådana gruppaktioner och missnöjesyttringar är
visserligen sällsynta men inte desto mindre oacceptabla anpassningsstrategier i arbetslivet.
Vi har också individuella strategier för att bemästra påfrestningar
och svårigheter i arbetslivet. Sådana påfrestningar kan vara orsakade av
arbetsförhållanden eller individuella förhållanden, såsom hälsa i förhållande till de krav som arbetet ställer på individen. Dessa strategier tilllämpas vid olika typer av påfrestningar i samspelet mellan individ och
organisation. Det behöver inte vara fråga om extrema situationer med
konflikter och mobbning. I detta avsnitt diskuterar vi dessa strategiers
betydelse för hälsa och sjukskrivning ur ett könsperspektiv.
Individuella strategier
Att protestera öppet mot dåliga arbetsförhållanden eller mot den som
man har hamnat i konflikt med på arbetsplatsen är ett exempel på ett
aktivt sätt att bemöta svårigheter i arbetslivet. Det kallas för öppen coping. Dess motsats är dold coping som innebär man undviker att göra
något åt ett visst problem eller ”går undan”, antingen av rädsla eller för
att man inte ser någon möjlighet att göra något (Theorell m.fl. ).
Coping
Coping betyder bemästrande. Ibland syftar man med coping till något
positivt, dvs. ett framgångsrikt bemästrande av svårigheter eller problem.
Ibland syftar man till en individs sätt att bära sig åt i sådana situationer
oavsett om det är framgångsrikt eller inte.
Coping är inte bara en inviduell egenskap. Sociala och psykosociala
förhållanden kan påverka vår copingförmåga och göra det under hela livet.
Källa: Theorell m.fl. 2004
Män tillämpar i högre grad öppen medan kvinnor i större utsträckning
använder sig av dold coping. Dold coping är vanligast bland de äldsta
och de yngsta. Män i åldern – år visar mest öppen coping (Theorell
m.fl. ). Att många unga anställda inte vågar säga ifrån ter sig naturligt eftersom de saknar de äldres erfarenhet av arbetslivet. De äldre
kan i sin tur föredra att ”gå undan” i stället för att protestera öppet, av
rädsla att inte finna alternativ anställning om situationen på arbetsplats-
68
,
en skulle bli ohållbar efter en eventuell öppen protest (Theorell m.fl.
).
Både kvinnor och män som har små möjligheter att påverka när och
hur arbetet utförs, huvudsakligen personer med låg utbildning, möter
ofta problem genom dold coping (Theorell m.fl. ). Unga och äldre
kvinnor med låg utbildning förefaller således ha hög sannolikhet att
ägna sig åt dold coping.
Copingstrategier har betydelse för sjukskrivning
Dold coping påverkar sjukskrivning. Att bli långtidssjukskriven kan till
och med vara den enda åtgärd som man kan vidta för att skydda sig själv
eller ”gå undan” i svåra situationer i arbetslivet.
Dold coping ökar kvinnors risk för sjukskrivning på kort sikt. Dold
coping ökar även mäns risk för omfattande sjukskrivning, men först på
längre sikt. De få medelålders män som använder sig av dold coping löper med tiden större risk att utveckla högt blodtryck och bli sjukskrivna i
större omfattning än andra män i samma ålder. Att män generellt har en
lägre nivå av långtidssjukskrivning än kvinnor kan också vara ett uttryck
för att män har en lägre grad av undvikande beteende och därför pressar
sig längre än kvinnor. På lång sikt kan detta beteende leda till ohälsa
och omfattande sjukskrivning. Om undandragande beteende i form av
dold coping skulle kunna elimineras helt skulle närmare nio procent av
längre sjukskrivningar bland män och motsvarande andel av kvinnors
sjukskrivning på kort sikt kunna undvikas (Theorell m.fl. ).
Sammanfattningsvis tillämpar män oftare en öppen copingstrategi
och säger ifrån i större utsträckning än kvinnor. Kvinnor däremot tilllämpar i högre grad en undandragande copingstrategi i form av sjukskrivning. Om vi tar könsteorin till hjälp i tolkningen så skulle kvinnors
generellt mer underordnade position med liten möjlighet att påverka
sina arbetsförhållanden kunna, tillsammans med kvinnors generellt
större benägenhet för dold coping, ligga bakom många av kvinnors
sjukskrivningar.
Kön och arbetsliv
När det gäller arbetsmiljön kan det sammanfattningsvis sägas att på
den svenska arbetsmarknaden utsätts män i högre grad för olika fysiska
arbetsmiljörisker, medan kvinnorna i högre grad har psykosociala arbetsmiljöproblem i sina arbeten.
Den könsteoretiska forskningen visar också att individer och grupper av individer som bryter mot den rådande könsordningen avseende
isärhållande och hierarki utsätts för särskilda påfrestningar, vilket kan få
konsekvenser för hälsan och kan leda till långvarig sjukfrånvaro. Forsk-
69
ningen kring kön i minoritet inom yrkesgrupper stödjer detta resonemang. Att kvinnor i högre grad än män skulle drabbas av könsordningen skulle ur ett könsteoretiskt perspektiv förklaras av kvinnors relativa
underordning.
Förutom att konkurrera om samma positioner kan kvinnors inträde
på arbetsmarknaden också innebära att invanda mönster för skapande
av manlig karriäridentitet utmanas när många kvinnor visar att det är
möjligt att framgångsrikt kombinera arbete och familj.
Familjelivets olika villkor
För att nå ökad kunskap om vad som bidrar till kvinnors respektive
mäns hälsa, ohälsa och arbets(o)förmåga räcker det inte att enbart studera olika förhållanden i arbetslivet. Det är av lika stor vikt att studera
förhållanden i vardagslivet. I den privata sfären ingår det arbete som
utförs för att hem, familj och sociala relationer ska fungera. Utgångspunkten, som skisserades i kapitlet Kvinnors och mäns livsvillkor – ett
könsperspektiv, är att stora delar av vårt handlande och beteende i vardagen påverkas av vad vi själva och de i vår nära omgivning anser vara
kvinnligt och manligt. Det påverkar vår syn på vilka uppgifter kvinnor
och män utför och bör utföra, såväl i arbetslivet som hemma. Svenska
och internationella studier där fokus ligger på kombinationen av arbetsliv och privatliv visar att den totala livssituationen är viktig när man undersöker samband mellan arbete och ohälsa (Barnett & Marshall ,
Lundberg m.fl. , Thomsson ). I syfte att förstå sambandet mellan kvinnors och mäns livsvillkor och hälsa är det således nödvändigt att
ta hänsyn till deras hela livssituation.
20–34 år 35–44 år 45–54 år 55–64 år
Kvinnor
Ensamstående med barn 0–16 år
1,6
Ensamstående utan barn
10,4
Gifta/sammanboende med barn 0–16 år 11,4
Gifta/sammanboende utan barn
8,5
3,1
2,3
15,9
2,4
1,4
3,9
5,8
11,4
0,1
5,8
0,4
15,6
Män
Ensamstående med barn 0–16 år
0,4
Ensamstående utan barn
15,9
Gifta/sammanboende med barn 0–16 år 7,7
Gifta/sammanboende utan barn
8,1
1,4
5,1
14,9
2,6
0,8
4,7
8,5
8,5
0,1
4,3
1,5
15,5
Källa: SCB, AKU 2003
Befolkningen fördelad efter kön, ålder och familjesammansättning.
70
,
Förekomst av barn antas ofta påverka framför allt kvinnors möjlighet
att kombinera arbetsliv och familjeliv. Statistik över befolkningen visar
att de flesta kvinnor respektive män med barn finns i åldersgruppen
– år. Yngre kvinnor lever i större utsträckning med barn än vad
yngre män gör. Efter -årsåldern är det fler män än kvinnor som lever i
hushåll med barn. Samtidigt är det viktigt att notera att många kvinnor
och män är ensamstående eller sammanboende utan barn.
Arbetsfördelning i hemmet
Sedan -talet har andelen förvärvsarbetande kvinnor och andelen
familjer med två förvärvsarbetande vuxna fördubblats. Men trots att
kvinnor i dag förvärvsarbetar i nästan lika hög utsträckning som män
har kvinnor fortfarande ett större ansvar för relations-, omsorgs- och
hushållsarbetet.
Det finns i dag inga givna biologiska eller ekonomiska förklaringar
till att vissa arbetsuppgifter betraktas som kvinnliga respektive manliga. Könsmärkningen, det vill säga
fördelningen av arbetsuppgifter mellan
Det finns inga givna
kvinnor och män, kan dock sägas vara
ett resultat av komplexa processer som biologiska eller
ständigt pågår och som involverar både
ekonomiska förklaringar
enskilda individer och övergripande
strukturella system (Persson & Wadensjö ). Det samhälle som vi lever i genomsyras av normer, traditioner,
historia och kultur som tillsammans inverkar på könsmärkningsprocessen. Denna process tar sig ofta uttryck i att egenskaper kopplas samman med kön och därefter kopplas (köns)egenskaperna samman med
arbetsuppgifter. Som en följd av detta kommer vissa uppgifter att betraktas som kvinnliga och andra som manliga. Exempelvis förväntas
kvinnor vara mer empatiska, omsorgs- och relationsinriktade än män.
Det är kvinnor som förväntas förstå och bry sig om andra och sätta sig
in i andras situationer. Det uppfattas som en kvinnlig egenskap, vilket
i sin tur medför att det är kvinnor som förväntas ge omsorg åt barn
och gamla föräldrar, medan män förväntas ägna sig åt andra uppgifter i
hemmet som inte kräver samma relationsinriktning, såsom exempelvis
underhållsarbete och reparationer. Att arbetsuppgifter könsmärks beror
således både på medveten och omedveten inlärning av kvinnors och
mäns förhållningssätt och självuppfattning (Westberg ).
Kvinnors ansvar för relations-, omsorgs- och hushållsarbete
År / genomförde Statistiska Centralbyrån () för andra gången en undersökning om människors tidsanvändning, vilken syftar till att
71
beskriva likheter och olikheter i kvinnors och mäns vardagsliv. Den ger
en grov bild över hur mycket tid kvinnor och män ägnar åt olika aktiviteter, såväl i som utanför hemmet. I tidsanvändningsstudien konstateras
att kvinnor och män en genomsnittlig vardag i stort sett har lika många
timmar av produktivt arbete, men att de är av delvis olika slag. Kvinnor
arbetar fler timmar än män i hemmet (obetalt), medan män förvärvsarbetar (betalt) fler timmar. För förvärvsarbetande män som grupp har
tiden i förvärvsarbete i genomsnitt minskat med minuter per dag
under -talet, medan det inte är någon signifikant förändring för
förvärvsarbetande kvinnor. Som grupp betraktat förvärvsarbetade kvinnor i genomsnitt lika många timmar år / som /.
Förvärvsarbete
Hemarbete
Fri tid
Kvinnor
År 2000/01
(tim:min)
Förändring från
1990/91 (min)
Män
År 2000/01
(tim:min)
Förändring från
1990/91 (min)
7:40
4:11
4:58
13
–41
16
8:21
3:00
5:21
–21
–5
15
Anm. Signifikanta förändringar markeras med fet stil.
Källa: SCB (2003b)
Genomsnittlig tid per dag för olika aktiviteter. Kvinnor och män i åldern 20–64 år.
Den största förändring som skett under -talet är annars att kvinnor i samtliga åldersgrupper minskat sin tid för hemarbete. År /
ägnar kvinnor drygt timmar per dag åt hemarbete, vilket i genomsnitt
är minuter mindre per dag jämfört med /. Samtidigt uppgår
tiden män ägnar åt arbete i hemmet till timmar, vilket inte motsvarar
någon signifikant förändring mellan de två studerade tidsperioderna.
En konsekvens av detta är att den totala tiden som kvinnor ägnar sig åt
betalt och obetalt arbete i genomsnitt är en halvtimme längre per dag
jämfört med män.
Skillnaden i kvinnors och mäns totala arbetstid kan dock vara underskattad. Tiden som ägnas åt betalt respektive obetalt arbete kan inte
utan vidare summeras, eftersom den beräknas på olika sätt och inte är
könsneutral. Förvärvsarbetet räknas som bruttotid, det vill säga arbetsresor, pauser och andra aktiviteter under arbetstid ingår i bruttoarbetstiden. Samtidigt är tiden som kvinnor och män ägnar sig åt hemarbete
nettoarbetstid. Detta innebär att om hushållssysslan avbrutits med en
kaffepaus eller ett telefonsamtal så inkluderas inte denna tid i hemarbetstiden. I och med detta sätt att räkna underskattas i synnerhet
kvinnors tid för det totala arbetet, eftersom det är de som i högre grad
utför hushålls- och omsorgsuppgifter. Dessutom arbetar kvinnor i rela-
72
,
tivt stor utsträckning nära hemmet, medan män i högre grad pendlar till
arbetet. Detta medför att långa arbetsresor i större utsträckning ingår i
mäns än i kvinnors bruttoarbetstid.
Kvinnor och män som är ensamstående och inte har några barn lägger i det närmaste ned lika lång tid på obetalt arbete i hemmet. Det är
betydligt större skillnad mellan sammanboende kvinnor och män utan
barn, där fördelningen av hushållsarbetet är klart snedare. Sammanboende kvinnor utan barn ägnar i genomsnitt mer tid åt hemarbete än
kvinnor som är ensamstående utan barn. Barnlösa sammanboende män
å sin sida ägnar i genomsnitt mindre tid åt hemarbete jämfört med barnlösa ensamstående män ( b). Detta gäller även unga par som av
såväl sig själva som av omgivningen anses som jämställda (Holmberg
).
En hypotes som ofta framhävs i dessa sammanhang är att det är
när kvinnor och män som lever tillsammans får barn som kvinnor ägnar
alltmer tid till det obetalda arbetet i hemmet och män alltmer tid till det
betalda förvärvsarbetet. Samtidigt framhäver forskare inom det könsteoretiska området att det är svårt att anta att barnet är den viktigaste
orsaken till att kvinnor och män som lever tillsammans väljer att leva
traditionellt, det vill säga kvinnan tar ansvar för omsorgen av hemmet
och mannen tar ansvar för försörjningen. De menar att det borde vara
andra sociala processer som leder till att relationen struktureras av mannens överordning och kvinnans underordning. Det torde vara så att det
redan finns en maktasymmetri mellan kvinnan och mannen innan de
får barn, men att barnet synliggör och förstärker den asymmetri som
redan existerar (Holmberg ).
Olika ansvarsområden
Kvinnor och män har ofta en arbetsfördelning och ansvarsfördelning
när det gäller såväl hemarbete som yrkesarbete. I familjer där kvinnor
och män lever tillsammans med barn är det ofta kvinnorna som utför
vardagssysslor som inte går att skjuta upp och som dessutom är lättare
att kombinera med barntillsyn. Uppgifterna sker oftast inte under bestämda arbetstider, utan när behoven uppstår. Det gäller exempelvis
att laga mat, diska, tvätta, städa, planera familjens aktiviteter, hålla i
de sociala kontakterna samt ta hand
om gamla och sjuka föräldrar eller Laga mat, diska, tvätta,
andra anhöriga. För män innebär
hemarbete i många fall att tvätta städa, planera, ta hand om
och reparera bilen, klippa gräset och gamla, reparera, klippa
måla om fasaden. Män utför således
i högre utsträckning underhålls- och gräset, måla om
73
reparationsarbeten, vilka förvisso tar lång tid men inte är så repetitiva.
Och om uppgiften inte blir utförd drabbas inte en tredje part, såsom
ett barn eller en åldrande förälder, på samma sätt som när kvinnorna
skjuter upp eller hoppar över ”sina” åtaganden. Män kan därför i större
utsträckning än kvinnor välja när de ska utföra sina sysslor och hur de
ska utföra dessa (Elvin-Nowak & Thomsson, ).
Kvinnors och mäns olika ansvarsområden i hemmet kan vara en
bidragande orsak till att kvinnor drabbas av vissa besvär som deras
manliga kollegor inte gör. Trots att en förvärvsarbetande kvinna och en
förvärvsarbetande man utför samma arbetsuppgifter på en arbetsplats
kan mängden och/eller typen av hemarbete, tillsammans med förvärvsarbetet, göra att kvinnor i större utsträckning än män drabbas av ohälsa.
Kvinnor rapporterar också i högre utsträckning än män att de känner
trötthet, vilket skulle kunna förklaras av kvinnors fler ansvarsområden i
hemmet (Kilbom m.fl. ).
Att kvinnor som grupp tar ett större ansvar för hemarbetet än män
som grupp visar sig också när man studerar vilka aktiviteter kvinnor och
män utför när de kommer hem efter en dag på jobbet. Cirka procent
av kvinnorna utför någon form av hemarbete direkt efter förvärvsarbetet, medan motsvarande andel bland män är knappt procent. Flera
timmar efter det avslutade förvärvsarbetet är det fortfarande en högre
andel kvinnor än män som utför något obetalt arbete i hemmet.
Enligt en könsteoretisk ansats hänger kvinnors och mäns arbetsuppdelning i hemmet samman med de förväntningar som hela tiden finns
runt omkring dem. Såväl kvinnor som män får bekräftelse av omgivningen när de utför sådana uppgifter som de förväntas göra, uppgifter
som är typiskt ”kvinnliga” respektive typiskt ”manliga”. På detta sätt
Könsbundna handlingsvidmakthålls kvinnors underordmönster är svåra, dock inte ning och mäns överordning. Både
kvinnor och män deltar därmed i
omöjliga, att förändra
cementeringen av den patriarkala
samhällsstrukturen. Genom att
människor internaliserat dessa könsbundna handlingsmönster framstår
de som naturliga och är därmed svåra, dock inte omöjliga, att förändra.
Dessa strukturer kan också se olika ut beroende på i vilken situation och
i vilket sammanhang individen befinner sig.
Den fria tiden – mer eller mindre fri
Vid sidan av förvärvsarbete och hemarbete har kvinnor och män fri tid,
det vill säga tid då de kan göra vad de vill. De kan ägna sig åt exempelvis
idrott, rekreation eller kulturella aktiviteter. Under -talet har både
74
,
kvinnors och mäns fria tid ökat något och uppgår till ungefär fem timmar per dag (se tabellen på sidan ). Mäns fria tid är något längre än
kvinnors. :s tidsanvändningsstudie visar också att män oftare avslutar
sin arbetsdag med fritt valda aktiviteter, medan kvinnorna fortsätter
med att arbeta i hemmet eller att passa eventuella barn när arbetsdagen
är slut. Oavsett hur lång tid som gått efter att förvärvsarbetet avslutats
för dagen tittar exempelvis en större andel män än kvinnor på .
Mäns arbete är mer koncentrerat till veckodagar och dagtid (betalt
arbete), medan kvinnors arbete är jämnare fördelat över såväl veckans
alla dagar som tiden på dygnet (obetalt arbete). Kvinnors många vardagssysslor bidrar till att deras fria tid, tiden de har för sig själva, blir
mer uppsplittrad i korta perioder med några minuters ledighet här och
där. Den fria tiden avbryts eller avslutas i större utsträckning än mäns
fria tid med episoder av hemarbete och barnpassning. För många kvinnor finns det sällan egen tid kvar, när de är klara med förvärvsarbetet
och familjen ( b).
Att kvinnor som grupp betraktat dels har mindre fritid, dels har en
mer fragmenterad fritid medför att kvinnor har mindre tid än män till
återhämtning, vila och rekreation. En viktig fråga att ställa sig är om
inte den korta och uppsplittrade fria tiden kan inverka negativt på deras
hälsa? Torde inte kvinnor vara i lika stort behov av egen tid och återhämtning som män? Svaret är förmodligen ja. Det finns ingenting som
tyder på att kvinnor i mindre utsträckning än män ibland bara behöver
sitta ner utan att göra något nyttigt, bara koppla av. Många kvinnor känner sig ständigt trötta, nedstämda och otillräckliga (Thomsson ).
75
Men för att försöka uppfylla omgivningens förväntningar och betraktas
som ”bra” kvinnor fortsätter många att leva i den situation de finner så
kravfylld och uttröttande, vilken på sikt kan leda till en försämrad hälsa
och sjukskrivning. Genom att prioritera andra före sig själv belönas de
från omgivningen genom uppskattning och berömmande ord, vilket bidrar till att vidmakthålla könsmaktsordningen.
Forskning har visat att brist på vila och återhämtning påverkar
hälsan negativt för såväl kvinnor som män och på grund av kvinnors
mindre fria tid skulle det kunna innebära ett större problem för denna
grupp. Detta skulle i sin tur kunna vara en delförklaring till att kvinnor
har en högre sjukfrånvaro än män.
I en studie av bland kvinnor och män som har barn, uppger
kvinnorna att de önskar mer fri tid och tid för sig själv för att få en bättre balans i vardagen. Männen å sin sida menar att mer tid med barnen
och familjen skulle ge dem en bättre balans i vardagslivet ( d).
Vidare har andra intervjuer med kvinnor visat att många har svårt att
prioritera sig själva och det egna livet. Den uppsplittrade fritiden påverkas sannolikt av de krav som följer de normer och förväntningar som
finns på hur kvinnor ska leva, fungera och bete sig. Kvinnor har under
hela sitt liv tränats i att bortse – och förväntas också bortse – ifrån sina
egna behov och i stället ge omsorg till andra, såsom exempelvis barn och
åldrande föräldrar (Thomsson ).
Kvinnors dubbla ansvarsområden – hjälpande eller stjälpande
Under lång tid har kvinnor förväntats klara av både försörjning och
familjeansvar. Men vad innebär dessa dubbla ansvarsområden? Är det
entydigt negativt att både förvärvsarbeta och ha huvudansvaret för hem
och familj? Kan de dubbla ansvarsområdena bidra till kvinnors högre
sjukfrånvaro? Litteraturen kring dessa frågor växer, både inom Sverige
och internationellt.
Det finns två hypoteser om den dubbla arbetsbördan. Den ena brukar benämnas expansionshypotesen och bygger på tanken att en person
som har flera roller eller livsuppgifter mår bättre än en person med få
roller (Lennon & Rosenfield ). En person som är t.ex. både tandläkare och mamma kan kompensera tillfälliga belastningar i en del av
livet med positiva förhållanden i en annan del. Erfarenheter från flera
livssfärer antas ge ett ökat välbefinnande genom bland annat bättre ekonomi, större socialt stöd och större självförtroende. Detta antas i sin tur
öka kvinnors och mäns förmåga att hantera olika typer av situationer.
De psykologiska fördelarna av att ha flera roller har visat sig störst när
familjeansvaret, mätt som ansvaret för små och/eller flera barn, inte är
för stort.
76
,
Den andra hypotesen brukar kallas belastningshypotesen och här ligger fokus på människans begränsningar. Man menar att kombinationen
av krav från familjen och arbetet kan skapa mer krav än vad som är möjligt att hantera. Flera roller och åtaganden bidrar till en ökad belastning
och en ökad risk för rollkonflikter, vilket i sin tur riskerar leda till negativ stress och ohälsa. Enligt denna hypotes är den primära rollen, oavsett
om det är förvärvsarbete och försörjningsansvar eller arbete i hem och
familj, så krävande att varje extra livsuppgift ökar risken för negativa
hälsoeffekter (Coser ). Detta har visat sig vara mest problematiskt
för förvärvsarbetande kvinnor med barn (se exempelvis Lundberg m.fl.
).
Dubbelarbetets dubbla effekter
Resultaten från de empiriska studier som undersöker dubbelarbetets effekter på hälsan är blandade. En del menar att förvärvsarbetande kvinnor med hemmaboende barn är sjukskrivna i mindre omfattning än
kvinnor utan barn, medan resultat från andra studier pekar på att kvinnor med barn är mer sjukskrivna. Dessutom finns det några studier där
man inte funnit något samband alls mellan kvinnors hälsa och dubbla
ansvarsområden (se exempelvis Mastekaasa ).
"Jag hade ansvar för en rekrytering till en
avdelning och blev tvungen att välja mellan
en kvinna och en man. Hon var bättre
formellt sett och jag tyckte hon verkade
trevlig men hon var 40, hade ett barn och
ville ha ett till och då gick det ju inte."
77
Härenstam m.fl. () menar att mycket tyder på att det krävs en
kombination av båda hypoteserna för att förstå sambanden mellan arbete och hälsa. De menar att flera livsuppgifter påverkar hälsan i positiv
bemärkelse, givet att den totala arbetsbelastningen inte blir för stor.
En svensk studie indikerar också att såväl expansions- som belastningshypotesen är relevant då sambandet mellan arbets- och livssituation å ena sidan samt hälsan å andra sidan studeras (Nordenmark ).
Studiens resultat visar att kvinnor i högre grad än män är stressade och
vill minska antalet timmar de yrkesarbetar och att anledningen till detta
hänger samman med familjeansvaret. Det är främst sammanboende
kvinnor med barn som skulle vilja arbeta färre timmar. Detta beror
sannolikt på att det är ekonomiskt möjligt för denna grupp att minska arbetstiden, medan det oftast inte är ekonomisk möjligt för ensamstående kvinnor med barn. Den sistnämnda gruppen förväntas inte heller ”ta hand om” varken mannen eller hemarbetet i lika stor utsträckning
som sammanboende kvinnor med barn. För män är deltidsarbete inte
ett lika möjligt scenario. Medan det är helt accepterat, och näst intill
förväntat, att kvinnor under vissa delar av livet arbetar deltid är det inte
alls lika accepterat att män gör det. Män förväntas arbeta heltid och ofta
även övertid. Mäns relativt sett högre lön kan också göra det mindre
fördelaktigt att arbeta deltid, medan kvinnor som relativt sett har lägre
lön inte förlorar lika mycket på att minska sin arbetstid.
Studiens resultat kan också ses utifrån ett klassperspektiv. Män,
men framför allt kvinnor, som har högkvalificerade jobb och som är
starkt engagerade i dessa vill oftare än andra minska antalet timmar de
arbetar, vilket stödjer belastningshypotesen. Samtidigt visar sig dessa
personer ha lika eller lägre stressnivåer jämfört med andra. Detta ger
stöd åt expansionshypotesen, det vill säga trots att kvinnor och män
med dubbla ansvarsområden har en vilja att minska arbetstiden betyder
det inte att de upplever negativ stress oftare än andra. En förklaring kan
vara att fördelarna med att ha flera roller väger över de stressande effekterna som det dubbla engagemanget kan ge på hälsan.
I en färsk studie från beräknades chansen att undvika längre
sjukskrivning (längre än fyra veckor) under hela perioden –.
Ett intressant resultat är att kvinnors och mäns chanser mer än fördubblades om de fått barn under den studerade perioden. Resultaten
visar också att kvinnor och män som fått barn hade nästan lika stora
chanser att undvika en längre sjukskrivning. Chansen var något lägre för
män som inte fått barn, men allra lägst chans att undvika sjukskrivning
hade barnlösa kvinnor ( a). En möjlig tolkning till att kvinnor
utan barn har lägre chans att hålla sig friska kan vara att de är expone-
78
,
rade för belastningar i arbetsmiljön under längre tid än kvinnor som
fått barn.
Att vara aktiv i både arbetslivet och familjen, samtidigt som en
kvinna och en man som bor tillsammans delar på hemarbetet har kommit att kallas balansmodellen (Härenstam, Aronsson & Hammarström
). Härenstam & Bejerot () finner att en kombination av familjeliv och förvärvsarbete har en positiv effekt för både kvinnors och mäns
hälsa, men även för att öka jämställdheten i samhället.
Möjligheterna att ha balans mellan arbetslivet och privatlivet, utan
att den totala belastningen blir för stor, varierar under livets olika faser.
Eftersom människor utbildar sig allt högre upp i åldrarna så skjuts inträdet på arbetsmarknaden på framtiden. Detta medför en risk att de
första åren med förvärvsarbete sammanfaller med familjebildning och
föräldraskap. Hur balansen mellan sfärerna ser ut under denna period
kan även ha betydelse för åren därefter för både kvinnor och män. En
överbelastning under några intensiva år kan leda till förslitning och
ohälsa som visar sig först senare i livet. Ett annat resultat av att inträdet
på arbetsmarknaden sker allt senare är att även barnafödandet skjuts
upp i åldrarna, vilket kan vara påfrestande för kvinnors hälsa.
Ytterligare en aspekt är att många kvinnor och män med barn samtidigt har äldre föräldrar som behöver omsorg och hjälp att klara av vissa
sysslor. Då finansiella, fysiska och känslomässiga förpliktelser mot de
egna barnen sammanfaller i tid med
åldrande föräldrar som är i behov
”The sandwich generation”
av stöd utgör detta en dubbel börda
för den så kallade mellangenerationen (”the sandwich generation”)
(Gardberg Morner ). Då det
är kvinnor som förväntas vara – och många gånger också är – de som
står för omsorgen i familjen innebär detta en stor belastning för kvinnor i mellangenerationen, inte minst för de kvinnor som också förvärvsarbetar.
Konflikt mellan arbetsliv och familjeliv
Det är väl känt att förhållanden i det privata livet påverkar hur människor kan hantera och klara av belastningar och stress på arbetet. Omvänt
gäller också att förhållanden på arbetet sprider sig till dygnets övriga
timmar. I gränszonen mellan det betalda förvärvsarbetet och privatlivet
finns många potentiella konflikter (Salomon & Grimsmo ). Om
dessa konflikter blir för stora är det möjligt att de bidrar till stressrelaterade problem och i förlängningen också sjukskrivning.
79
En stor enkätundersökning som genomfört under våren
och som handlar om de sjukskrivnas uppfattning om sin arbets- och
livssituation bekräftar också att den totala arbetsbelastningen är av betydelse för såväl kvinnors som mäns hälsa.
Procent
80
70
60
Kvinnor
50
Män
40
30
20
10
0
20–29 år
30–44 år
45–54 år
55–64 år
Källa: RFV, HALS-undersökningen 2002
Sjukskrivna som upplever att konflikten mellan yrkesarbete och hemarbete
bidragit till deras sjukskrivning.
Självupplevd konflikt är vanligare bland kvinnor än män i alla åldersgrupper, men de följer samma mönster. Bland såväl kvinnor som män är
det främst de i åldersgruppen – år vilka också har barn som uppger
att konflikten mellan arbetsliv och privatliv bidragit till deras sjukskrivning. Bland kvinnor är det främst de med barn i åldern – år som
upplever en konflikt mellan det betalda yrkesarbetet och det obetalda
hemarbetet och att denna konflikt också bidragit till sjukskrivningen,
medan det bland män i synnerhet är de med barn i åldern – år.
En tänkbar förklaring till att kvinnor med äldre barn upplever att
konflikten mellan arbetslivet och familjelivet bidragit till deras sjukskrivning kan vara att deras möjligheter att arbeta deltid förändras när
barnet blir äldre. Föräldrar förlorar den lagstadgade rätten till deltidsarbete när barnet blir år (inom privat sektor) eller år (inom offentlig
sektor). När mammorna, vilka oftast är de som utnyttjar möjligheten
att arbeta deltid, sedan börjar arbeta heltid igen finns en risk att de känner krav från såväl sig själva som från omgivningen att de ska fortsätta
ansvara för en lika stor del av omsorgen och hemarbetet som de gjort
under de småbarnsår de arbetat deltid. Om de inte gör det straffas de av
omgivningen och av sig själva genom att betraktas som ”dåliga” mammor. När kraven blir alltför stora upplever de en konflikt mellan de två
livssfärerna, vilket i sin tur kan leda till sämre hälsa och sjukskrivning.
80
,
När barn flyttar hemifrån kan föräldrarna uppleva minskade krav i
vardagen. Emellertid kan det ofta uppstå nya krav i vardagen, då i form
av omsorg av åldrande föräldrar eller i vissa fall åldrande make/maka. I
takt med att antalet äldre i Sverige blir fler ökar det generella omsorgsbehovet i samhället. Högre krav ställs därmed på de anhöriga. Med
den könsordning som råder i samhällsstrukturen tillfaller uppgiften oftast kvinnor: hustrur, döttrar och svärdöttrar. Följden blir att konflikten
mellan privatlivet och arbetslivet, som kvinnor i större utsträckning än
män upplever, kvarstår även i högre åldrar.
En studie av Grönlund () visar att kvinnor i par där hon arbetar
deltid och han heltid upplever mindre konflikt mellan arbete och familj
än kvinnor i par där båda arbetar heltid. Deltidsarbete är ett sätt för
kvinnor att lösa konflikten mellan arbete och familj. Enligt samma studie är det dock inte konfliktdämpande för
män att hon jobbar deltid och han heltid. Deltidsarbete är ett
Studien visar också att kvinnor upplever
mindre stress i den traditionella familje- sätt för kvinnor att lösa
modellen där mannen axlar försörjnings- konflikten mellan
bördan medan hon sköter merparten av
hemarbetet. Fördelningen av hushålls- arbete och familj
arbete visar sig inte ha någon effekt på
konflikten mellan arbete och familj. Detta
kan bero på att en större arbetsbörda kan uppvägas av de positiva aspekterna av att tillbringa mycket tid med barnen. En annan förklaring kan
vara att det finns psykologiska vinster att hämta genom att göra sådant
som man förväntas göra. En kvinna som tar ansvar för hem och familj
får positiv bekräftelse och uppmuntrande ord av omgivningen, vilket får
henne att känna sig som en bra kvinna, bra mamma, bra hustru etc. På
kort sikt får detta kvinnan att må bra och känna sig uppskattad, medan
hon på längre sikt kan komma att må dåligt (Thomsson ).
Både kvinnor och män i par där båda har universitetsutbildning
upplever en större konflikt mellan arbete och familj, jämfört med par
där ingen har akademisk bakgrund. Kvinnor upplever en större konflikt
om hon, men inte han, har universitetsutbildning (Grönlund ). Det
kan bero på att en hög position i arbetslivet sällan räcker för att kvinnor
ska kunna förhandla bort hemarbetet.
För män däremot är det inte konfliktskapande att ha högre utbildning än kvinnan. Med de normer och värderingar som dominerar i samhället finns större förståelse för att en man än en kvinna förhandlar
bort uppgifter i hemmet. En situation där mannen har högre status
passar lättare in i de invanda tankemönster som finns. Paradoxalt nog är
det i den traditionella familjen, det vill säga där kvinnan tar merparten
81
av hemarbetet och omsorgsarbetet, oavsett om hon yrkesarbetar eller
inte, och mannen bär försörjningsansvaret, som orsakar män mest stress
(Grönlund ).
Anpassningsstrategier
Som grupper betraktat väljer kvinnor respektive män olika sätt att anpassa sig när den totala arbetsbelastningen blir för stor. Kvinnor använder sig av fler strategier än män för att klara av kombinationen
av förvärvsarbete och hemarbete. Vilken anpassningsstrategi kvinnor
väljer beror bland annat på utbildningsnivå och vilken position de har
på arbetsmarknaden, men också vilken fas i livet de befinner sig i
(Lindgren , Roman ). Anpassningsstrategierna är dock inte
något som sker i enskildhet, utan de sker inom de ramar som
strukturer och normer tillåter.
När arbetslivets krav ökar för de kvinnor som har
barn och det blir svårt att förena med föräldraskapet
och den privata sfären väljer kvinnor ofta att temporärt
minska sin tid i förvärvsarbete, till förmån för mer tid med
barnen och därmed också ofta mer tid till sysslor i hemmet.
De förändrar också arbetstidens förläggning, byter jobb för att
hitta ett bättre sätt att anpassa sitt arbetsliv till familjelivet, de
skjuter yrkeskarriären framåt tills barnen blivit stora, väljer bort,
skjuter upp eller begränsar antalet barn och utnyttjar sitt sociala
nätverk för att få hjälp med omsorg av barnen (Roman , Tyrköö
, Härenstam m.fl. ).
Kvinnor som grupp tycks således, helt i linje med könsordningen, ge
barnomsorg och hemarbete första prioritet, medan förvärvsarbetet för
många blir sekundärt och får komma i andra hand. Det kan komma till
uttryck genom att exempelvis avstå från att söka sig till högre befattningar, såsom chefsposter, och är därmed ytterligare ett sätt att lösa den
konflikt som ofta uppstår mellan yrkeskarriären och hemarbetet.
Män som grupp agerar ofta tvärtom. Vid ökade krav i förvärvsarbetet drar sig män tillbaka från den privata sfären och överlämnar
ansvaret för hemarbetet åt kvinnan. Därefter, om tid finns, lägger män
ned tid på hemarbete och barnomsorg (Härenstam m.fl. ). Statistik
från Arbetskraftsundersökningen ( a) visar till och med
att män med små barn hemma i genomsnitt arbetade en timme mer i
veckan jämfört med alla sysselsatta män. En förklaring till att det för
män, oftare än för kvinnor, är möjligt att satsa på förvärvsarbetet är
att män ofta har en hustru eller sambo som tar förstahandsansvaret för
barnet/barnen. Det kan också vara så att det är nödvändigt för mannen
att arbeta så mycket för att kompensera för kvinnans inkomstbortfall.
82
,
Kvinnor som är starkt engagerade i sina jobb, exempelvis som har
chefspositioner, lever oftast med män som också har krävande jobb och
som inte tar förstahandsansvaret för barnen. Mäns större fokus på yrkesarbetet och på att familjen måste försörjas beror sannolikt också på den
könsordning som genomsyrar samhället. Det finns förväntningar i såväl
familjen och den nära omgivningen som bland arbetskamrater och chefer på att mannen är familjens huvudförsörjare. Enligt rådande normer
och värderingar är män som har skaffat familj ofta attraktiva på arbetsmarknaden. Det är därför inte heller legitimt för män att avstå från att
söka sig till högre positioner i takt med att kraven på insatser i hemmet
ökar.
Genom att män gör det som förväntas av dem, det vill säga i första
hand prioritera förvärvsarbetet, hamnar de i en överordnad position
i förhållande till kvinnor. Och det är genom denna överordning som
de blir bekräftade i sin mansroll, deras könsidentitet blir bekräftad. På
motsvarande sätt blir kvinnor som prioriterar omsorg och hushållsarbete
bekräftade i sin kvinnoroll (Haavind ).
En följd av de anpassningsstrategier kvinnor som grupp använder,
och som sker inom givna strukturer och normer, är att deras position
på arbetsmarknaden påverkas negativt. Genom sitt handlande förlorar
kvinnor både inkomst och karriärmöjligheter. Deras handlande verkar
således inte bara under en viss tid, utan får konsekvenser även på längre
sikt genom exempelvis lägre livsinkomst och ålderspension. Kvinnors
goda ambition att ordna en bra situation för barn och familj är alltså
inte alltid den bästa lösningen på lång sikt.
Kvinnor och män som gör könsbundna val mellan familj och arbete
riskerar båda att bli olyckliga. Mannen för att han försummar familjen.
Kvinnan för att hon försummar sin yrkeskarriär och möjlighet till personlig utveckling genom förvärvsarbete. Kvinnor och män som inte gör
könsbundna val kommer å andra sidan att få uppleva den dubbla stressen av att vara avvikande både i arbets- och familjelivet. Varken kvinnan
eller mannen kommer att kunna leva upp till den traditionella normen
om vad som är kvinnligt respektive manligt.
Varför ”väljer” kvinnor att i större utsträckning anpassa sig till den
totala livssituationen, medan män ”väljer” rollen som huvudfamiljeförsörjare? Utifrån synen att det finns en ständigt pågående process där
kön konstrueras, vilket diskuterats i kapitlet
Kvinnors och mäns livsvillkor – ett könsperDet kostar för mycket
spektiv, kan dessa ”val” förklaras med att det
kostar för mycket att välja det som är okon- att välja det som är
ventionellt. Det är helt enkelt arbetsamt att okonventionellt
behöva motivera sina val för en oförstående
83
omgivning. Det är betydligt enklare att följa de normer som finns genom att som kvinna välja det som är typiskt ”kvinnligt” och som man
välja det som är typiskt ”manligt”.
Det är viktigt att komma ihåg att de ”val” kvinnor och män gör sker
i en situation som inbegriper både de egna och andras förväntningar på
hur de ska välja. Genom att bete sig och handla på det sätt som omgivningen förväntar sig blir både kvinnor och män belönade i form av
psykologisk bekräftelse, vilket i förlängningen innebär att de själva upprätthåller och ständigt återskapar den könsmaktsordning som finns.
Betydelsen av olika livsvillkor
Mycket av skillnaderna i kvinnor och mäns sjukfrånvaro kan förklaras
av observerbara förhållanden i arbetslivet i vid bemärkelse. Det gäller
exempelvis skillnader i fysisk och psykosocial arbetsmiljö, psykiska krav
i arbetet, påverkansmöjligheter och belöningar samt möjligheterna att
kombinera arbete och familjeliv. Däremot förefaller det inte som om
det finns fog att påstå att skillnaderna i sjukfrånvaro skulle bero på att
kvinnor och män reagerar olika på samma sorts påfrestningar i arbetet.
Visserligen kan det finnas skillnader i hur kvinnor och män synes hantera exempelvis konflikter på arbetsplatsen. Men sådana skillnader kan
också förstås som skillnader i position och påverkansmöjligheter samt
rådande normer om hur kvinnor och män förväntas uppträda.
När det gäller familjelivets betydelse finns det
relativt svagt stöd för hypotesen om dubbla arbetsbördor. Sammantaget finns det ändå starka skäl
för att påstå att det finns mekanismer i skärningspunkten mellan familjeliv och arbetsliv som gör att
kvinnor och män påverkas på olika sätt. Rollkonflikter
kan vara en sådan mekanism, det vill säga att det
finns olika förväntningar på hur kvinnor och män
ska prioritera mellan familjeliv och arbetsliv eller
obetalt och betalt arbete. Sådana rollkonflikter
kan påverka yrkesarbetande kvinnors hälsa på
ett negativ sätt. Män ges ofta större möjligheter
att möta ökade krav i arbetet genom att ägna det
ännu mer tid, medan en sådan lösning försvåras för kvinnor på grund av ett större ansvar för
hushåll och omsorg av familj och barn. Kvinnor
förlorar också mindre rent ekonomiskt. Det spelar
ingen roll om de ägnar sig åt familjen eller inte, de
har ofta dålig lön ändå.
84
,
Stöd när hälsan sviktar
I samband med sjukdom och arbetsoförmåga kommer kvinnor och män
i olika grad i kontakt med sådana offentliga välfärdssystem såsom hälsooch sjukvården och socialförsäkringen. I detta kapitel diskuterar vi i
korthet hur kvinnor och män kan påverkas av socialförsäkringens regler
och deras förändringar. Vi redogör också för andra välfärdssystem som
kvinnor och män berörs av i samband med sjukskrivning och förtidspensionering. Slutligen diskuterar vi hur normer och värderingar kring
kön kan påverka de olika aktörerna i välfärdssystemen och arbetsgivarna, vilka i sin tur kan påverka utfallet för individer med nedsatt arbetsförmåga.
Kvinnor och män i socialförsäkringen
Socialförsäkringen återspeglar normen om jämställdhet mellan kvinnor och män. Dess regelverk ska dock tillämpas i en verklighet där det
finns olika normer för hur kvinnor och män förväntas agera och bete
sig och där deras faktiska förhållanden skiljer sig åt. Därför kan utfallet
av försäkringens tillämpning innebära olika saker för kvinnor och män.
Vidare är socialförsäkringen konstruerad enligt principen om ersättning
av inkomstbortfall upp till ett bestämt lönebelopp. Eftersom kvinnor
generellt har lägre löner än män ger försäkringen också olika ekonomiska drivkrafter för kvinnor och män att arbeta och att återgå i arbete
efter en sjukskrivning.
Föräldraförsäkring och arbetsliv
Dagens föräldraförsäkring kan ha negativa effekter för kvinnor eftersom den bidrar till en traditionell arbetsfördelning i hemmet. Givet att
kvinnor använder den allra största delen av föräldraledigheten behöver
inte män som får barn ta lika stort ansvar för hushållsarbetet och omsorgen om barn under barnens tidiga år, jämfört med kvinnor som får
barn. Ett stort uttag av föräldraförsäkringen missgynnar kvinnor i arbetslivet, till exempel i form av sämre befordringsmöjligheter och löneutveckling. Detta påverkar i sin tur de inkomstrelaterade ersättningarna,
såsom exempelvis sjukpenning och föräldrapenning, negativt. Kvinnors
och mäns uppdelning av föräldraledigheten har således även en långsiktig negativ inverkan på kvinnors ekonomi i form av en lägre pension
( :).
85
Exempel finns även på att föräldraledigheten kan ha motsatt effekt
på löneutvecklingen. I en studie av
svenska förhållanden från första hälften av -talet finner Albrecht m.fl.
() att mäns löneutveckling påverkas negativt av att de tar ut föräldraledighet. Däremot finner författarna
inget stöd för att föräldraledighet
skulle ha negativ effekt på kvinnors löneutveckling. Detta är ett tydligt
exempel på vilken betydelse som normer och värderingar om kvinnor
och män har för utfallet. Det förväntas att kvinnor ska ta ut större delen
av föräldraledigheten. Därför påverkas inte deras löneutveckling negativt av själva handlingen att ta föräldraledigt. Kvinnors löner är redan
satta med hänsyn till det förväntade, det vill säga att de kommer att vara
frånvarande från arbete i högre grad än män, dels i samband med att de
får barn, dels för att kvinnor är mer sjukfrånvarande än män. Män som
tar ut en stor del av föräldraledigheten straffas däremot för sitt okonventionella beteende och får en sämre löneutveckling än vad de skulle
ha fått om de inte hade varit föräldralediga. Den generella effekten kan
dock sägas vara lika för både kvinnor och män; frånvaro från arbetet på
grund av ett stort ansvar för barn bestraffas med sämre löneutveckling
på den svenska arbetsmarknaden.
Mäns löneutveckling
påverkas negativt av att
de tar ut föräldraledighet
Den könsneutrala sjukförsäkringen
Trots att sjukförsäkringen är könsneutral till sin utformning ger sjukförsäkringens regelverk och tillämpning olika utfall för kvinnor och män.
En högre självrisk, exempelvis i form av en sänkning av ersättningsnivån
i sjukförsäkringen, påverkar i högre grad låginkomsttagare. Kvinnor,
som generellt har lägre lön än män och oftare har små ekonomiska marginaler, påverkas därför i större utsträckning av en hög självrisk. Vidare
påverkar karensdagar kvinnor i högre grad än män eftersom kvinnor
blir sjukskrivna oftare än män. Kvinnor gör då, när i övrigt andra förhållanden är jämförbara, en större relativ förlust än män då olika former
av självrisker införs i försäkringssystemen. En annan aspekt som påverkar kvinnor och män olika är en ökning av arbetsgivarnas ansvar för
sjukskrivningens kostnader, exempelvis genom förlängd sjuklöneperiod.
Sådant ansvar kan leda till att arbetsgivare blir mer restriktiva i anställningen av individer som bedöms ha högre sjukfrånvaro än genomsnittet. Många arbetsgivare kan därför betrakta kvinnor som riskarbetskraft
i högre grad än män.
86
,
Sjukförsäkringen ersätter inkomstbortfallet vid sjukskrivning upp
till ett bestämt lönebelopp per månad. Det innebär att individer med
högre inkomster, vilket i större utsträckning är män, får en lägre andel av inkomsten kompenserad av sjukförsäkringen. De får dock oftast
en kompletterande ersättning från försäkringar som arbetsmarknadens
parter har tecknat. Den sammanlagda ersättningen blir i allmänhet
procent av inkomstbortfallet. Studier har visat att individer med lägre
inkomster, främst lågavlönade ensamstående med barn, vilka i allmänhet är kvinnor, kan ha svaga ekonomiska drivkrafter för återgång i arbete ( :).
Normer och värderingar är grundläggande för hur sjukförsäkringen
används samtidigt som sjukförsäkringen i sig sänder signaler om hur
den ska användas. De kriterier som ska vara uppfyllda för att individen ska få ersättning – sjukdom och arbetsoförmåga – är ofta svåra att
mäta med någon absolut säkerhet. Bedömningar kan vara svåra att göra.
Samtidigt skapar de sjukskrivnas egna och omgivningens erfarenheter
av sjukförsäkringen ibland felaktiga uppfattningar om vad försäkringen
kan användas till. En kraftig ökning av sjukskrivning, såsom ökningen
som har skett sedan år , kan ge normförskjutningar i nyttjandet
av sjukförsäkringen bland de kvinnor och män som arbetar i dag men
också bland dem som är i färd med att inträda på arbetsmarknaden.
Välfärdssystemens aktörer
De kvinnor och män som drabbas av sjukdom eller skada kan behöva
hjälp för att återfå hälsan och kunna återvända till arbetslivet. Beroende
på vad som har orsakat sjukskrivningen, hur långvarig denna är och
vilka åtgärder som behövs kan hälso- och sjukvård, arbetsgivare, Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och kommunens socialtjänst hjälpa
till. Individen är dock alltid huvudaktören. Samspelet mellan individen
och nämnda aktörer kan påverkas av båda parters uppfattningar om och
förväntningar på hur kvinnor och män agerar och beter sig. Dessa är
inte alltid uttalade men påverkar oss ändå i en viss given situation.
Hälso- och sjukvården – en betydelsefull aktör
En sjukskrivning börjar oftast med att man känner sig dålig och gör en
sjukanmälan. Från och med den åttonde sjukdagen ska ett läkarintyg
lämnas till arbetsgivaren för att styrka nedsättning av arbetsförmågan.
Därmed är kontakten med hälso- och sjukvården av stor betydelse för
kvinnors och mäns sjukskrivning.
87
Hälso- och sjukvårdens ansvar
I hälso- och sjukvårdens ansvar ingår att tillhandahålla medicinsk vård,
behandling, habilitering och rehabilitering. Sjukvårdens mål för rehabiliteringen är att individen ska uppnå bästa möjliga funktionsförmåga samt
fysiskt och psykiskt välbefinnande.
Källa: Hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)
Läkarens makt och patientens makt
Relationen mellan en läkare och patient är av tradition präglad av en
patriarkalisk struktur där läkaren, i sin roll som expert, är överordnad
patienten ( Johannisson ). Eftersom såväl läkare som patienter, såväl
kvinnor som män, medverkar i och påverkas av rådande normer kring
kön kan ett komplext samspel uppstå mellan en läkare och patient av
olika kön (Eriksson ). Läkarnas yrkesskicklighet kan dock motverka risken att normer och värderingar om ”kvinnligt” och ”manligt”
beteende påverkar deras bedömningar. Förhoppningsvis medvetandegörs läkare under sin utbildningstid om den könsordning som både de
själva och patienterna verkar inom.
Av den svenska läkarkåren är procent män och procent kvinnor. Flertalet patienter är kvinnor (Socialstyrelsen ). Trots att både
kvinnor och män gärna väljer att besöka
läkare av samma kön är det således vanKvinnliga patienter är
ligt för kvinnor att de får besöka en läkare
dubbelt underordnade av motsatt kön (Ottosson , Fjällman
m.fl. ). Kvinnliga patienter är dubbelt underordnade inför en manlig läkare,
dels på grund av sitt kön i förhållande till
mannen, dels på grund av sin underordning som patient i förhållande till läkaren och läkarens makt över patienten. I
manliga patienters möten med kvinnliga
läkare kolliderar däremot två ordningsmekanismer, dels läkarauktoriteten, dels den manliga överordningen,
vilket också får konsekvenser, men av ett annat slag än då förhållandena
är de omvända.
Patientbeteende, läkares bemötande av patienter och kommunikationen mellan läkare och patienter har varit föremål för flera studier.
Utländska studier har visat att det finns skillnader i kommunikationen
mellan kvinnliga respektive manliga läkare å ena sidan och kvinnliga
respektive manliga patienter å andra sidan. Både kvinnliga läkare och
kvinnliga patienter är mer inriktade på samarbete. Vidare ger kvinn-
88
,
liga läkare ofta sina patienter längre tid och fler bekräftelser än manliga
läkare (van den Brink-Muinen et al. , Roter et al. ).
Skilda bedömningar
I jämförelse med kvinnor får män mer välspecificerade diagnoser (Socialstyrelsen a). Kvinnor har oftare än män symtom som inte passar in
i någon diagnos, det gäller exempelvis trötthet, ospecificerad kronisk
smärta och lättare psykiska besvär. Sådana symtom kan vara svåra att
hänföra till väldefinierade syndrom. De kriterier som ska vara uppfyllda
för att individen ska få ersättning från sjukförsäkringen – sjukdom och
arbetsoförmåga – är därför ofta
svåra att mäta med någon absolut Den medicinska forskningen
säkerhet. Läkaren har sällan kunskap om vilka krav som patientens görs huvudsakligen på män
arbete ställer på arbetsförmågan
utan måste förlita sig på patientens beskrivning. Bedömningar kan vara
särskilt svåra att göra när det handlar om psykiska sjukdomar. Dessa
sjukdomar har ökat mest som orsak till sjukskrivning sedan , i högre
grad bland kvinnor än bland män.
Enligt svenska och internationella studier har kvinnor oftare än män
svårt att få sina sjukdomar erkända av läkare (Reid m.fl. , Bäckström
, Ahlgren & Hammarström ). Mäns välspecificerade diagnoser kan bland annat bero på att den medicinska forskningen huvudsakligen görs på män. Mäns sjukdomsyttringar är därför i många fall mera
89
välkända inom läkarkåren. Om detta analyseras utifrån en mer övergripande struktursansats kan det förstås som en effekt av könsordningen.
Kvinnors relativa underordning gör att mäns sjukdomar inte bara framstår som ”manliga sjukdomar” utan som norm för allas sjukdomar. Den
”manliga” normen tar sig uttryck exempelvis i att nya, dyra medicinska
teknologier och läkemedel först sprider sig till medelålders män, att
kvinnor oftare drabbas av läkemedelsrelaterad sjuklighet och att kvinnor får något sämre tillgång till operationer av gråstarr (Socialstyrelsen
a).
Män väntar ofta längre än kvinnor innan de kontaktar en läkare.
Samtidigt dör män oftare i sjukdomar som skulle ha gått att förebygga
eller behandla (Socialstyrelsen a). Mäns sena kontakter med sjukvården kan förmodligen delvis förklaras av det dominerande mansideal
som går ut på att män inte ska visa sin sårbarhet och att de ska klara sig
själva (Kjellberg , Connell ). Även detta kan ses som uttryck
för en könsordning, i vilken kvinnor anses svagare och i större behov av
beskydd av exempelvis läkare.
Då läkare ombeds att ta ställning till beskrivningar av vanligt förekommande, konstruerade men autentiska typfall av patienter med samma bakgrund och hälsa intygar kvinnliga
läkare om nedsatt arbetsförmåga i större
Patienter har stort
utsträckning än manliga läkare (Enginflytande över beslutet lund ). Samtidigt anser läkare att
patienter har stort inflytande över beom sjukskrivning
slutet om eventuell sjukskrivning (Edlund m.fl. ). I en studie utfärdade
distriktsläkare i Dalarna intyg om nedsatt arbetsförmåga i procent av
fallen trots att de inte skulle ha rekommenderat sjukskrivning om inte
patienten själv velat bli sjukskriven (Englund ).
Arbetsgivare och arbetsförhållanden
Ungefär hälften av dem som har varit sjukskrivna längre än dagar
anser att arbetet har helt eller delvis orsakat deras sjukskrivning (
b). Arbetsgivaren har ofta goda möjligheter att uppmärksamma de
första tecknen på en försämring av arbetsförmågan hos sina anställda.
Därmed har arbetsgivaren en nyckelposition och möjlighet att agera
tidigt för att förebygga sjukskrivning och förkorta eventuell frånvaro
från arbete av hälsoskäl.
Arbetsmiljösatsningar för män
I tider då sjukskrivning och arbetsskador ökar fästs alltid särskild uppmärksamhet på arbetsförhållanden. Det skedde exempelvis i slutet på
90
,
-talet, då avsevärda arbetsmiljöproblem kunde konstateras, inte
minst genom Arbetsmiljökommissionens arbete. En ny arbetsmiljölag
trädde i kraft i början av -talet som en direkt reaktion på missförhållandena. Enligt lagen ska arbetsgivaren anpassa arbetsförhållandena
till människors olika förutsättningar i fysiskt och psykiskt avseende
(Arbetsmiljölagen :, kap §).
För att förbättra arbetsmiljön skapades en särskild arbetslivsfond
genom avgifter från arbetsgivare. De efterföljande arbetsmiljösatsningarna, som totalt omfattade miljarder kronor, gjordes huvudsakligen
inom ”manliga” verksamhetsområden. Privata arbetsgivare, som sysselsätter åtta av tio män men endast fem av tio kvinnor, beviljades tre fjärdedelar av de insamlade medlen. Arbetsgivare i den offentliga sektorn,
exempelvis inom vård och omsorg, där en stor majoritet av de anställda
är kvinnor, fick således endast en fjärdedel av medlen (von Otter ).
Det faktum att offentliga arbetsgivare i liten utsträckning ansökte
om medel från Arbetslivsfonden vittnar om deras bristande insikt om
arbetsförhållandenas betydelse för medarbetarnas hälsa, arbetsförmåga
och produktivitet. Efter att fondmedlen hade förbrukats i mitten av
-talet gjordes dessutom kännbara nedskärningar och omorganisationer i den offentliga sektorn. Arbetsmiljörisker i genomförda omorganisationer förbisågs inom vård, skola och andra välfärdstjänster. Konsekvenserna av dessa förändringar för personalen är dessutom i stort
"Vi har erbjudit flera kvinnor varuhuschefstjänster
men de har avböjt på grund av att deras män
inte kunde flytta."
91
outforskade enligt Välfärdsbokslutet ( :). Mycket tyder dock
på att brister i arbetsförhållanden och utökade krav på personalen på
grund av nedskärningarna har varit en bidragande orsak till att kvinnors
sjukskrivning har ökat mer än mäns sedan år (Bäckman ).
Arbetsgivarens ansvar för rehabilitering
Arbetsgivaren har enligt lagen om allmän försäkring ett ansvar att uppmärksamma och utreda de sjukskrivna anställdas behov av rehabilitering. Enligt arbetsmiljölagen ska arbetsgivaren se till att det finns en på
lämpligt sätt organiserad anpassnings- och rehabiliteringsverksamhet.
Det innebär bland annat att arbetsgivaren vid behov ska erbjuda sina
anställda arbetshjälpmedel eller erbjuda andra arbetsuppgifter som är
lämpliga med hänsyn till hälsotillståndet. I många fall är arbetsanpassning en viktig förutsättning för återgång i arbete efter en period med
nedsatt arbetsförmåga.
Arbetsgivarens rehabiliteringsansvar
I arbetsgivarens ansvar ligger att uppmärksamma de enskilda arbetstagarnas behov av rehabilitering. Arbetsgivaren ska, tillsammans med den
anställde, utreda och bedöma den anställdes behov av rehabilitering och se
till att de rehabiliteringsåtgärder som behövs sätts igång. Arbetsgivaren ska
alltid utreda rehabiliteringsbehovet när den anställde har varit sjuk mer än
fyra veckor i följd, har många korta frånvarotillfällen på grund av sjukdom
eller när den anställde begär det. Den anställdes arbetsförmåga ska så långt
det är möjligt tas tillvara.
Arbetsgivaren har ansvaret att vidta de arbetslivsinriktade rehabiliteringsåtgärder som kan ske inom eller i anslutning till den egna verksamheten.
Inriktningen bör vara att den anställde ska beredas fortsatt arbete hos
arbetsgivaren.
Källa: www.fk.se, RFV 2004e
Bristande arbetsanpassning kan vara en delförklaring till att kvinnor
är sjukskrivna längre perioder än män. I en nyligen genomförd studie
anger procent av de långtidssjukskrivna männen, sjukskrivna minst
två månader, och procent av de långtidssjukskrivna kvinnorna att arbetsgivaMöjlighet till
ren har hjälpt dem att byta såväl arbetsarbetsanpassning är en uppgifter som arbetsplats ( f ).
I en annan studie uppger sjukskrivna
framgångsfaktor både
män med ländryggsbesvär i större utsträckning än kvinnor att arbetsgivaren
för kvinnors och mäns
har lämpliga arbetsuppgifter som kan utåtergång i arbete
föras trots eventuellt kvarstående besvär
92
,
( respektive procent). Om sjukskrivningen har pågått mer än tre
månader är möjligheten till arbetsanpassning en framgångsfaktor både
för kvinnors och mäns återgång i arbete. Det gagnar i synnerhet män
(Bergendorff m.fl. ).
Dessa resultat tyder på att arbetsgivare och arbetsorganisationer
ser män som viktigare arbetskraft än kvinnor. Utifrån en könsteoretisk
ansats skulle insatsen för män kunna tolkas som ett uttryck för mäns
traditionella roll som familjeförsörjare. Kanske ses också män som mer
oumbärliga än kvinnor för sin arbetsgivare eller för näringslivet i stort.
Arbetsförmedling och rörlighet
Arbetsgivarbyten var vanligare bland män än bland kvinnor på talet. På -talet blev mönstret det motsatta. En förklaring är att antalet och andelen visstidsanställningar och deltidsanställningar har ökat
inom vissa kvinnodominerade sektorer. Det kan också bero på att kvinnors arbetsmarknad blivit bredare i fråga om arbetsgivarutbud. Vidare
har arbetslösheten varit högre bland män än bland kvinnor sedan talet, vilket har bidragit till mindre rörlighet bland män (Arbetsmarknadsstyrelsen ).
Om de sjukskrivna inte kan återgå i sitt arbete och arbetsgivaren
inte kan erbjuda lämpliga alternativa arbetsuppgifter kan arbetsförmedlingen hjälpa till att finna ett annat arbete. Vidare kan förmedlingen
erbjuda till exempel utbildning till ett annat yrke eller erbjuda olika
former av stöd, för att de sjukskrivna ska kunna försörja sig genom förvärvsarbete.
Arbetsförmedlingens ansvar
Arbetsförmedlingen ansvarar för att arbetsmarknadspolitiska insatser ställs
till förfogande för personer som är arbetslösa eller riskerar arbetslöshet.
Arbetsförmedling ansvarar för platsförmedling, vägledning, arbetslivsinriktad rehabilitering och utbildning.
Försäkringskassan ska anlita arbetsförmedlingen för att få hjälp med att
klarlägga möjligheterna till rehabiliteringsinsatser för sjukskrivna som
saknar anställning.
Källa: www.ams.se, RFV 2004e
Kvinnor och män som är både sjukskrivna och arbetslösa är en grupp
som länge har varit svår att rehabilitera. En särskild samverkan har etablerats mellan Försäkringskassan och länsarbetsnämnder för att hjälpa
dem att återgå i arbete. De första resultaten av detta arbete visar att män
i stor utsträckning har fått någon form av anställningsstöd, i de flesta
fall lönebidrag, vilket innebär att de har fått ett arbete. Kvinnor har i
93
högre grad fått reguljär utbildning. Arbetsförmedlingen har haft svårt
att hitta lämpliga arbeten för sjukskrivna kvinnor som tidigare arbetat
inom kvinnodominerade yrkesområden, såsom exempelvis i vårdsektorn, och som av hälsoskäl inte kunnat fortsätta arbeta i samma yrke
( g). Den könsuppdelade arbetsmarknaden, som diskuterades
ingående i föregående kapitel, och ett könstypiskt tänkande innebär
större svårigheter för sjukskrivna arbetslösa kvinnor än för sjukskrivna
arbetslösa män att få ett arbete.
Försäkringskassans olika bedömningar
Enligt sjukförsäkringens regelverk, som reglerar Försäkringskassans insatser, har de sjukskrivna möjlighet till rehabilitering. Syftet med rehabilitering är att de sjukskrivna ska få tillbaka sin arbetsförmåga och sina
förutsättningar att försörja sig genom förvärvsarbete.
Försäkringskassans ansvar är dels att se till att utredningar om rehabiliteringsbehov görs, dels att foga samman olika insatser som individen behöver för att återfå sin arbetsförmåga efter sjukdom. Utredning,
planering och genomförande av rehabiliteringen bör alltid ske i nära
samarbete med individen.
Försäkringskassans ansvar
Försäkringskassan har ett generellt ansvar för att individens rehabiliteringsbehov klarläggs och att de åtgärder som behövs för en effektiv rehabilitering
vidtas. Vid behov ska Försäkringskassan se till att de utredningar som
behövs blir gjorda. Om individen har rätt till rehabiliteringsersättning, ska
Försäkringskassan upprätta en rehabiliteringsplan. Individen har rätt till
denna ersättning vid deltagande i arbetslivsinriktad rehabilitering som avser
att förkorta sjukdomstiden eller att häva nedsättningen av arbetsförmågan.
Försäkringskassan ska också samordna och utöva tillsyn över de insatser
som behövs för rehabiliteringsverksamheten enligt lagen. I arbetet med
rehabiliteringen ska Försäkringskassan samverka, om individen medger det,
med arbetsgivare och arbetstagarorganisation, hälso- och sjukvården,
socialtjänsten samt arbetsmarknadsmyndigheterna och andra myndigheter
som kan vara berörda.
Källa: RFV 2004e
Män arbetar sällan som rehabiliteringshandläggare på Försäkringskassan. De sjukskrivna möter därför i de allra flesta fall en kvinnlig
handläggare. I detta avsnitt diskuteras hur handläggarnas syn på kvinnors och mäns livsvillkor och förutsättningar påverkar handläggares bedömningar och bidrar till förklaringen i skillnader mellan kvinnors och
mäns sjukskrivning och förtidspensionering.
94
,
I den lagstiftning som styr Försäkringskassans handläggning av
sjukskrivning och rehabilitering finns inga särskilda regler för kvinnor
respektive män. Utfallen av dess tillämpning blir dock ofta olika för
kvinnor och män ( ). Bedömningar som ska göras exempelvis i
samband med rehabilitering lämnar utrymme för handläggarens tolkning och agerande inom ramarna för en könsordning. I en studie som
() genomfört fick ett stort antal handläggare på Försäkringskassan bedöma rehabiliteringsmöjligheter för autentiska typfall, där
personerna har samma bakgrund och samma förutsättningar men olika
kön. Bedömningen av typfall motsvarar naturligtvis inte verkligheten
fullt ut, men ger en indikation på eventuella skillnader i handläggarnas
bedömning av kvinnors och mäns rehabiliteringspotential.
När det gäller personer med ont i rygg och nacke betraktade handläggarna familjesituationen som ett hinder för kvinnors rehabilitering
i en fjärdedel av fallen och för mäns rehabilitering i ett par procent av
fallen. Vidare föreslog de medicinsk rehabilitering och arbetsträning i
större utsträckning åt kvinnorna och utbildning eller omplacering till
andra arbetsuppgifter åt männen. Handläggarna bedömde också att
männen antingen återgår i arbete på heltid eller förtidspensioneras efter
rehabiliteringen, medan kvinnorna i stor utsträckning bedömdes återgå
i arbete på deltid. Lågutbildade kvinnor fick den klart sämsta prognosen
(Walestrand och Overgaard , ).
Flera studier har också visat att det finns skillnader i arbetslivsinriktad rehabilitering mellan kvinnor och män även i verkligheten.
Män blir i högre grad föremål för arbetslivsinriktad utredning och får
utbildning, medan kvinnor oftare
får arbetsträning ( , Män får utbildning medan
, Ahlgren & Hammarström
). Det finns således en tydlig kvinnor får arbetsträning
skillnad både i Försäkringskassans handläggares bedömningar av kvinnors och mäns rehabiliteringspotential och i vilka åtgärder handläggare betraktar som adekvata för
kvinnor respektive män.
Mannen som norm
Skillnaderna mellan kvinnors och mäns rehabilitering är så konsekventa
att det är rimligt att lyfta fram och studera de strukturer i samhället och
i socialförsäkringens tillämpning som bidrar till dessa skillnader. Sennvall (, ) nämner två exempel på sådana strukturella faktorer,
dels Försäkringskassans upphandling av rehabiliteringstjänster, dels den
könssegregerade arbetsmarknaden.
95
Rehabiliteringshandläggare har i varje rehabiliteringsfall att välja
mellan förutbestämda och upphandlade rehabiliteringstjänster. Sennvall (, ) noterar att även om rehabilitering är lika vanligt
förekommande bland kvinnor som män så beviljas kvinnor betydligt
billigare åtgärder. Dessutom ges kvinnor åtgärder senare i sjukfallet och
under kortare perioder. Samtidigt som svårigheter att finna alternativa
arbeten för kvinnor lyfts fram som ett problem i kvinnors rehabilitering
(t.ex. Bäckström ) används utbildning och omskolning i liten utsträckning för att göra dem bättre rustade för andra arbeten. Systemet
förefaller fungera så att den arbetslivsinriktade rehabiliteringen gynnar
en större grupp män än kvinnor ( ).
Mycket tyder således på att mannen betraktas som familjeförsörjare även inom den arbetslivsinriktade rehabiliteringen. Det kan tolkas
i termer av att kvinnor inte är lika oumbärliga
Kvinnor är inte lika på arbetsmarknaden i stort som män är. Arbete
förefaller betraktas som så centralt i mäns liv att
oumbärliga på
den kraft som läggs ned på att finna rehabiliteringsåtgärder åt män är större än den som läggs
arbetsmarknaden
ned på att finna åtgärder för kvinnor. Det leder
ofta till att urvalet av åtgärder består av yrkesinriktade utbildningar för mansdominerade
branscher såsom svetsutbildning, yrkeschaufförutbildning, fastighetsteknikerutbildning och
-utbildning (Sennvall , ). Urvalet
av åtgärder är mera begränsat för kvinnor. Detta innebär inte bara att
den horisontella segregeringen upprätthålls, men kan också innebära att
inte alla kvinnor får adekvat rehabilitering.
Såsom nämnts i kapitlet Arbetsliv, familjeliv och sjukfrånvaro påverkas kvinnors möjligheter att byta arbete negativt av att deras kompetensutveckling ofta är anpassad till de speciella behov som finns hos
deras arbetsgivare, till exempel i vård, skola och omsorg och är sällan
till nytta utanför denna sektor (Evertsson ). Detta är också i hög
grad ett arbetsmarknadsproblem. Det finns få alternativa arbetsgivare
inom yrkesområden som traditionellt finns i den offentliga sektorn.
Det bidrar till att upprätthålla den horisontella segregeringen. Studier
har också visat att kvinnor i högre grad än män har önskemål om närhet till arbetsplatsen, vilket begränsar möjligheterna till arbetsplatsbyte
(Arbetsmarknadsstyrelsen ). Detta önskemål sker inom ramarna
för vad kvinnor – i synnerhet kvinnor med barn – finner som rimligt,
möjligt och lämpligt för dem att välja.
Mäns egna förslag på rehabilitering har större betydelse för möjligheten att få en åtgärd, trots att kvinnor lämnar förslag i samma utsträck-
96
,
ning som män (Bäckström , Sennvall , ). Skillnaden kan
bero på att mäns förslag tas mera på allvar, mot bakgrund av deras sätt
att kommunicera och deras relativa överordning. I den rådande könsordningen finns en inbyggd kommunikationsstruktur i vilken män förväntas uttrycka sina åsikter och behov sakligt och direkt. De får gehör
för sina förslag eftersom de beter sig ”normalt”, det vill säga på ett sätt
som män gör. Kvinnor däremot lindar oftare in sitt budskap i enlighet
med hur kvinnor förväntas uppträda, vilket inte följer normen om manligt – och därmed ”normalt” – beteende (Wahl m.fl. ).
Såväl kvinnor som män upplever ofta maktlöshet därför att det tar
tid innan rehabilitering kommer till stånd. En man anses dock ställa
rättmätiga krav som kan och bör tillgodoses medan en kvinna i samma
situation upplevs som påstridig och besvärlig (Ahlgren & Hammarström ). Genom att kvinnor upplever att de inte tillåts vara – eller
känner sig dåliga när de är – alltför påstridiga, riskerar de dessutom att
förlora möjligheterna till inflytande över sitt eget liv (Bäckström ).
Liknande exempel om könsordningens följder för regeltillämpning
kan hämtas även från andra områden. Såväl socialtjänsten (Kullberg
) som narkomanvården (Socialstyrelsen c) förefaller behandla
kvinnor och män olika trots snarlika problembeskrivningar. Inom narkomanvården får män aktivitetsinriktade insatser, kvinnor terapi. Här
kan paralleller dras med Försäkringskassans förslag på utbildning eller
arbetsbyte åt män och medicinsk rehabilitering åt kvinnor.
Tidigt helhetsansvar saknas
Det finns många aktörer utöver individen kring sjukskrivning i Sverige,
men ingen av dessa har något helhetsansvar för individens hälsa och arbetsförmåga på ett tidigt stadium av sjukskrivningen. Läkarnas bedömning av arbetsförmågan kommer först, senast den åttonde sjukskrivningsdagen. Försäkringskassan får kännedom om sjukfall efter några veckor.
Arbetsgivaren har sitt ansvar och ska lämna en rehabiliteringsutredning till Försäkringskassan inom två månader. Försäkringskassan har
således små möjligheter att ingripa tidigt och diskutera rehabiliteringsmöjligheter samt foga samman olika insatser som individen behöver för att återfå sin arbetsförmåga.
Till skillnad från Sverige
har både Tyskland och Fin- Både Tyskland och Finland
land mycket låg sjukskrivning, har mycket låg sjukskrivning
i synnerhet bland kvinnor. Det
beror sannolikt på en kontinuer- bland kvinnor
lig uppföljning av sjukskrivning
97
från början och på ett nära samarbete mellan Försäkringskassan, arbetsgivaren och hälso- och sjukvården eller företagshälsovården. Detta gör
att sjukskrivningar som bottnar i problem på arbetsplatsen, exempelvis
dåliga fysiska arbetsförhållanden eller konflikter och brister i arbetsorganisation, identifieras tidigt och underliggande problem kan åtgärdas
skyndsamt ( e). Som det svenska systemet fungerar framkommer sådan information ofta först efter lång tid, då sjukrollen redan har
hunnit etablera sig hos individen och arbetsgivaren har hunnit skapa
andra, kanske mer permanenta lösningar, och ersatt den sjukskrivne
med en vikarie.
Alla aktörer påverkas av normerna kring kön och kan därmed förstärka den kvinnliga underordningen och manliga överordningen som
individen är bärare av. Både läkare och Försäkringskassans handläggare
bedömer att kvinnors situation är mera komplex
mäns och att kvinnor därför är svårare att reEtt professionellt än
habilitera. Kvinnors förväntade, och ofta faktiska,
arbetssätt
prioritering av barn och familj eller omsorg av
äldre anhöriga kan medföra svårigheter i rehabiär nödvändigt
literingen (Bäckström , Ahlgren & Hammarström ). Hög kompetens och ett professionellt arbetssätt med kunskap om könsordningen är nödvändigt för att
risken för olika bedömning av kvinnors och mäns behov, möjligheter
och begränsningar ska kunna minimeras.
98
,
Jämställdhet med förhinder
Syftet med temadelen i Socialförsäkringsboken är att redovisa
skillnader i kvinnors och mäns sjukskrivning och förtidspensionering
och att diskutera eventuella orsaker till dessa skillnader. Diskussionen
fokuserar på betydelsen av rådande normer och värderingar kring kön
och hur dessa kan påverka kvinnors och mäns livs- och arbetsvillkor,
möjligheter och personliga valmöjligheter, och därmed också hälsa,
sjukskrivning och förtidspensionering.
Att analysera och försöka förstå hela vidden av skillnaderna i kvinnors och mäns sjukskrivningar är en lika viktig som svår uppgift. Vi bör
ha klart för oss att kunskaperna generellt är bristfälliga när det gäller att
förklara orsakssambanden bakom sjukskrivningar och det gäller i synnerhet den kraftiga ökningen av sjukskrivningarna som skedde i slutet
av -talet. Då kan det förefalla vara en i det närmaste övermäktig
uppgift att förstå och beskriva varför kvinnors sjukskrivningar är mer
omfattande än mäns. Med hjälp av etablerad könsteoretisk forskning
kan dock förståelsen för mekanismerna inom detta problemområde öka
avsevärt och mer distinkta tolkningar kan göras. Detta möjliggör i sin
tur att den framtida utvecklingen av såväl kvinnors och mäns sjukskrivningar som jämställdheten i stort kan problematiseras ytterligare.
Skilda mönster i sjukskrivning och
förtidspension
Sedan tidigt -tal är kvinnor sjukskrivna och förtidspensionerade
i större utsträckning än män och skillnaderna har också ökat över tid.
I dag står kvinnor för omkring två tredjedelar av sjukskrivningarna,
medan män står för ungefär en tredjedel. Vidare är var tionde kvinna
och var fjortonde man i åldern – år förtidspensionerad.
●
●
●
I stort sett samma sjukdomar orsakar sjukskrivningar (längre än dagar)
och förtidspensionering bland kvinnor och män. Sjukdomar i rörelseorganen är den vanligaste orsaken, följt av psykiska sjukdomar.
Rörelseorganens sjukdomar är lika vanliga orsaker till sjukskrivning bland
kvinnor och män medan psykiska sjukdomar är vanligare bland kvinnor än
bland män.
Kvinnors förtidspensionering orsakas i större utsträckning än mäns av
rörelseorganens sjukdomar medan män i högre grad förtidspensioneras på
grund av psykiska sjukdomar.
99
●
●
Mäns arbetssjukdomar godkänns som arbetsskador i högre grad än
kvinnors arbetssjukdomar.
För övrigt gäller för såväl kvinnor som män att sjukskrivning och förtidspensionering är vanligare bland äldre än bland yngre, bland individer med
låg utbildning och låg inkomst, vilket vanligtvis är de i arbetaryrken och
lägre tjänstemannayrken, samt bland de inom offentlig sektor.
Utvecklingen med kraftigt ökande sjukskrivning sedan slutet av talet gäller både kvinnor och män. Ökningen har skett för alla typer
av sjukdomar, inom alla åldersgrupper, inom alla regioner och för alla
yrkeskategorier, branscher och sektorer. Särskilt stor har ökningen dock
varit bland kvinnor, i synnerhet bland kvinnor i offentlig sektor inom
verksamheter som vård, skola och omsorg.
●
●
●
Sjukskrivning och förtidspensionering har ökat kraftigt bland yngre, i
synnerhet bland kvinnor.
Sjukskrivning har blivit allt vanligare bland högutbildade kvinnor, medan
det inte har skett någon markant ökning bland högutbildade män.
Sjukskrivning och förtidspensionering för psykiska besvär har ökat för
både kvinnor och män. Ökningen är mer markant bland kvinnor.
Vad beror då dessa skillnader i sjukskrivning och förtidspensionering
mellan kvinnor och män på?
Det finns en mängd förklaringar. Biologiska faktorer kan förklara en
liten del av skillnaderna, men olika sociala och kulturella förhållanden
har större betydelse. Dels påverkar dessa förhållanden själva situationen
där ohälsan utvecklas, dels påverkar de hur stort sjukskrivningsbehovet
är vid en given nedsättning av arbetsförmågan. Det är därför viktigt att
uppmärksamma skillnader i kvinnors och mäns arbetsförhållanden och
övriga livsvillkor när man försöker förklara kvinnors mer omfattande
sjukskrivning och förtidspensionering.
Trots att en hel del forskning kring orsakerna till sjukskrivning har
beaktat många olika aspekter vet vi fortfarande relativt lite om varför
det finns så stora skillnader mellan kvinnor och män. Kunskapen är även
begränsad när det gäller de ackumulerade effekterna av olika påfrestningar i arbetslivet och familjelivet. Det tycks därför vara nödvändigt
att tillföra ytterligare en dimension till diskussionen, ett könsteoretiskt
perspektiv, när tänkbara förklaringar diskuteras.
Könstillhörigheten har betydelse
Resonemangen i temadelen utgår ifrån att en individs könstillhörighet
och könsidentitet har betydelse för hans eller hennes livsvillkor och de
förväntningar han eller hon möter, men också för synen på sig själv och
de val var och en gör i sitt liv. Detta antas i sin tur ha samband med
hälsa och sjukskrivning. Resonemangen utgår också ifrån en syn på kön
100
,
som socialt konstruerat, snarare än biologiskt givet. Det innebär att det
sätt som kvinnor lever och agerar på, liksom det sätt som män lever
och agerar på, betraktas som något som hela tiden är föränderligt och
påverkbart.
Ett könsteoretiskt perspektiv innebär i detta sammanhang att förklaringen till utfallet i sjukskrivning inte bara ligger hos individen, utan
även i de strukturella förhållanden som varje individ har att utforma
sitt liv efter. Strukturer, såsom t.ex. arbetsmarknadens organisering och
funktion, uppstår ur sociala relationer och är därför resultatet av hur individer och grupper agerar. Genom våra val och handlingar påverkar vi
därmed de strukturer som omger oss. Samtidigt påverkar strukturerna
hur individer och grupper kan agera – det sker en ständig samverkan
mellan de olika nivåerna.
Genom omvärldens bemötande och förväntningar tillägnar sig individer fortlöpande genom hela livet normer och värderingar kring vad
det innebär att vara kvinna respektive man. Detta betyder att de val
en enskild kvinna eller man gör beträffande exempelvis utbildning, intressen, arbete eller ansvarstagande i yrkesliv och familjeliv påverkas av
rådande könsnormer. Oavsett om en enskild kvinna eller man väljer att
leva såsom normen föreskriver eller på andra sätt, så är ingen opåverkad
av de normer som generellt gäller i den kultur, tid och samhällsgrupp
där han eller hon lever.
Utifrån dessa väl etablerade normer kring hur kvinnor och män
antas vara, har det skapats ett system i
samhället som kallas könsordning. Vilka
Kön är aldrig det enda
effekter könsordningen har på en enskild
individs agerande, liksom på de möjlig- som påverkar
heter och svårigheter personen ifråga möten människas identitet
er, varierar från person till person. De har
också att göra med andra faktorer än kön,
såsom exempelvis klass, etnicitet, fysiska
och mentala funktionsmöjligheter och
generationstillhörighet. Kön är aldrig det
enda som påverkar en människas identitet eller möjligheter, men det är
oftast en mycket viktig faktor.
Skillnaden mellan kvinnor och män i användningen av sjukförsäkringen kan mot bakgrund av dessa resonemang förstås också som en
konsekvens av könsordningen och de normer som styr förväntningar
och beteenden. Såväl enskilda kvinnor och män, vilka aktörer som är involverade i de processer som leder till sjukskrivning eller förtidspensionering, t.ex. arbetsgivare, läkare eller Försäkringskassans handläggare,
lever och är verksamma i ett samhälle som tar vissa saker för givna.
101
På ett övergripande plan innebär könsordningen en åtskillnad
mellan ”manligt” och ”kvinnligt”, vilket teoretiskt har beskrivits genom
begreppen isärhållande och hierarki. Isärhållandet innebär att det görs
åtskillnad mellan kvinnor och män, mellan kvinnligt och manligt och
inte minst mellan de sysslor kvinnor respektive män huvudsakligen
ägnar sig åt. Hierarki innebär att mannen är norm och att det manliga är överordnat det kvinnliga. För tydlighetens skull kopplas resonemangen fortsättningsvis till denna förenklade indelning.
De olika samhällsarenor som i denna temadel lyfts fram som väsentliga för förståelsen av kvinnors och mäns sjukskrivning är arbetsliv, familjeliv och relationen till offentliga välfärdssystem. Kvinnor och
män har som grupper betraktade inte samma positioner på dessa arenor.
Detta har betydelse för vilka möjligheter och hinder de möter i sitt dagliga liv, inom ramen för de komplexa normstyrda samhällssystemen. Det
har också betydelse för hur både individerna själva och omgivningen ser
på deras behov och förmågor.
Könsordningen i arbetslivet
Isärhållande och hierarki har sina motsvarigheter på arbetsmarknaden.
Den horisontella könssegregeringen, isärhållandet, innebär att kvinnor
och män oftast arbetar inom vitt skilda yrken, branscher och sektorer.
Exempelvis arbetar åtta av tio män, men endast fem av tio kvinnor,
inom privat sektor. Den vertikala könssegregeringen, hierarkin, innebär
att kvinnor mer sällan innehar ledande befattningar. Oberoende av vad
den könssegregerade arbetsmarknaden beror på medför den skilda arbets- och livsvillkor för kvinnor och män.
Att kvinnor och män ofta arbetar i skilda yrken innebär att deras arbetsförhållanden skiljer sig avsevärt åt. Inom vissa extremt mansdominerade yrken, exempelvis byggnadsarbetare eller brandman, är
risken för arbetsolyckor och livsfarliga situationer en konkret verklighet. Inom vissa extremt kvinnodominerade yrken, såsom
förskollärare eller undersköterska medför de fysiska
arbetsmiljöriskerna sällan livshotande situationer. I
stället medför arbete med människor höga psykiska
krav. Psykiskt påfrestande arbete kan i sig och i
kombination med fysiskt påfrestande arbete leda
till arbetsrelaterade besvär och sjukskrivning.
Eftersom många kvinnor arbetar under sådana
förhållanden innebär det att kvinnor drabbas i
högre utsträckning än män.
Att vissa yrken och arbetsuppgifter ses som
särskilt lämpliga för kvinnor respektive män
102
,
kan bidra till inlåsning i yrken och göra urvalet av potentiella arbetsgivare mer begränsat. Sådan inlåsning kan försvåra fortsatt förvärvsarbete
om arbetet har lett till begynnande sjukdom och arbetsoförmåga. Att
många yrken, branscher och arbetsuppgifter är könsuppdelade gör i sin
tur att isärhållandet förstärks och vidmakthålls genom de normer och
värderingar som därigenom skapas kring manlighet och kvinnlighet.
Hierarki kommer till uttryck i arbetslivet genom den vertikala könssegregeringen. Män innehar exempelvis i större utsträckning än kvinnor
ledande positioner. Som exempel kan nämnas att år bestod de börsnoterade företagens styrelser av procent män och procent kvinnor,
samtidigt som endast fyra av verkställande direktörer var kvinnor.
Män har också högre lön än kvinnor, trots likvärdiga arbetsuppgifter.
Eftersom kvinnor mer sällan har arbetsledande ställning innebär det
att de oftare är föremål för omorganisationer och förändringar i arbetssätt och arbetsinnehåll, medan män oftare är de som initierar sådana
förändringar. De som är med om nedskärningar, omorganisationer och
andra stora förändringar på arbetsplatsen löper större risk att få stressrelaterade symtom som leder till sjukskrivning. Sådana förändringar har
i synnerhet påverkat kvinnor inom offentlig sektor under -talet.
Många kvinnor med högre
utbildning upplever att de blir Kvinnor med högre utbildning
motarbetade i sin karriär på
blir motarbetade i sin karriär
grund av sitt kön. Detta kan
leda till olika former av stress
och anpassningsstrategier där
sjukskrivning kan vara en utväg. Både organisationer och enskilda individer har förväntningar på
vilka möjligheter och begränsningar som kvinnor respektive män har
när det gäller att ta på sig olika arbetsuppgifter. Strukturella hinder för
kvinnor att göra karriär och uppnå högre positioner kan uppfattas som
individuella tillkortakommanden av både individ och organisation. Det
gör det möjligt för individen att slippa se sig själv som offer för yttre
omständigheter, samtidigt som strukturen inom en organisation kan
lämnas oförändrad.
Dåliga arbetsförhållanden, såsom fysiskt och psykiskt påfrestande
arbeten, allvarliga konflikter med arbetskamrater eller överordnade samt
mobbning och kränkande särbehandling på grund av kön, kan medföra
stora påfrestningar på både kvinnors och mäns välbefinnande och hälsa.
Allmänt gäller att ju mindre möjligheter en individ har att påverka sitt
arbete och förhållandena på arbetsplatsen desto mera reagerar han eller
hon med att dra sig undan svårigheterna. Kvinnor har generellt mindre
möjlighet att påverka sin arbetssituation jämfört med män. Forskning
103
baserat på svenska förhållanden har också visat att reaktioner på svåra
påfrestningar i arbetslivet har samband med sjukskrivning.
Könsordningen i familjelivet
Det är inte enbart inom arbetslivet som det råder en könsordning. Isärhållande och hierarki finns också inom det privata livet. Män i parrelationer har vanligtvis högre inkomst än kvinnor, vilket ger dem en
större ekonomisk makt och inflytande (hierarki). Som en följd av internaliserade normer och värderingar ägnar män som grupp i större utsträckning sin tid till det betalda förvärvsarbetet än kvinnor som grupp
(isärhållande). Kvinnor däremot ägnar en större del av sin arbetstid till
det obetalda arbetet i hemmet, vilket också värderas lägre än förvärvsarbete. Kvinnor och män bekräftas när de tar ansvar för de sysslor som
de förväntas ta ansvar för. Genom att agera och bete sig i enlighet med
förväntningarna bidrar både kvinnor och män till att upprätthålla könsordningen.
Det är viktigt att poängtera att det inte enbart är tiden som kvinnor
och män ägnar sig åt olika sysslor som är av betydelse för deras möjligheter och välbefinnande. Innehållet i hemarbetet spelar en roll för
det välbefinnande och de psykiska påfrestningar som kvinnor respektive män upplever. Vård och omsorg om barn och anhöriga såväl som
dagliga hushållssysslor kan inte alltid skjutas upp utan att någon blir
lidande, de kan inte alltid planeras och heller inte väljas bort på det sätt
som är möjligt när det gäller t.ex. vissa underhålls- och reparationsarbeten. Kvinnors obetalda arbete har därmed ett större tvingande inslag än
mäns obetalda arbete. De sysslor som ofta är mäns ansvar i hemmet är
dessutom i större utsträckning möjliga att köpa som tjänster på marknaden. Den rådande könsordningen och rådande jämställdhetsideal
innebär att kvinnor förväntas, såväl av sig själva som av andra, att kunna
balansera arbetsliv och familjeliv. För män är det i större utsträckning en
valmöjlighet.
Svårigheterna att kombinera förvärvsarbete på heltid med huvudansvar för hem och familj gör att många kvinnor snarare anpassar förvärvsarbetet efter familjelivet än tvärtom. Detta sker exempelvis genom
att kvinnor ofta tar lång föräldraledighet, går ner i arbetstid när barnen är små, väljer att ta mindre kvalicerade arbeten eller att arbeta nära
Många kvinnor anpassar fihemmet.
Inom familjen kan det uppförvärvsarbetet efter
levas som att sådana strategier minskar friktionen mellan dels arbets- och
familjelivet
familjeliv, dels kvinnan och mannen i
parrelationen.
104
,
Kvinnors anpassningsstrategier, som ofta handlar om att få till en
fungerande vardag för såväl sig själva som för sina nära, sker inom givna
strukturer och normer. Dessa strategier
leder dock inte bara till att kvinnorna
ifråga skapar möjligheter för sig själva, Män kan känna en press
de gör det dessutom möjligt för män att leva upp till rollen
att ägna mycket tid till förvärvsarbetet. Män kan, som en följd av egna och som huvudförsörjare
andras förväntningar, känna en press att
leva upp till rollen som huvudförsörjare.
Varken kvinnan eller mannen avviker
därmed från rådande normer och värderingar kring hur kvinnor och män ska
prioritera mellan betalt och obetalt arbete. Detta medför i sin tur att en traditionell arbetsfördelning mellan kvinnor
och män konserveras.
De anpassningsstrategier kvinnor använder sig av har dock sina
nackdelar. De leder till att deras position på arbetsmarknaden påverkas
negativt. De får lägre inkomst av arbete och sämre karriär- och utvecklingsmöjligheter. På längre sikt blir livsinkomsten lägre, vilket i sin tur
ger en lägre ålderspension. Det är emellertid viktigt att påpeka att de
val som kvinnor – och män – gör alltid sker inom en given ram som
inbegriper både andras och egna förväntningar på vilka val de ska göra.
Det är en allmän uppfattning att dubbla arbetsbördor är en förklaring till kvinnors högre sjukskrivning. Det finns visst stöd för det från
empiriska studier, men många studier ger samtidigt stöd för att barn i
familjen minskar risken för längre sjukskrivning för kvinnor. Visst stöd
finns även för att barn i familjen minskar mäns risk för sjukskrivning.
Generellt sett är kunskapen om betydelsen av olika förhållanden i
familjelivet, och dess effekter på kvinnors och mäns hälsa, bristfällig.
Det gäller dels kvinnors och mäns möjligheter att förena arbets- och
familjeliv genom hela livscykeln, dels förekomsten av konflikter, missbruk och våld i privatlivet som i sin tur kan ha stor effekt på individers
välbefinnande, men också på deras behov av sjukskrivning. Dessutom
är det en grannlaga uppgift att undersöka de långsiktiga ackumulerade
effekterna av dessa förhållanden.
Normstyrd tillämpning av sjukförsäkringen
Sjukförsäkringen är könsneutral till sin konstruktion. Dess regelverk
ska dock tillämpas i en verklighet där det finns olika normer för hur
kvinnor och män förväntas agera och där deras faktiska förhållanden
105
skiljer sig åt. Därför kan utfallet av försäkringens tillämpning innebära
olika saker för kvinnor och män. Exempelvis påverkar förekomsten av
en karensdag kvinnors ersättningar från sjukförsäkringen mer än mäns
eftersom kvinnor oftare är sjukskrivna. Samtidigt är det inte klarlagt att
karensdagen tjänar det tänkta syftet att minska sjukskrivning i någon
högre grad. Vad som dock är känt är att så kallad sjuknärvaro förekommer på arbetsplatser. Det innebär att individen, för att inte bli utan
ersättning på grund av karensdagen, går till arbetet trots att allmäntillståndet är nedsatt av exempelvis en förkylning eller andra lindriga
besvär. Sjuknärvarons långsiktiga effekter på hälsa och arbetsförmåga är
dock inte utforskade.
Normer och värderingar är grundläggande för hur sjukförsäkringen
används, samtidigt som sjukförsäkringen i sig sänder signaler om hur
den ska användas. Det finns alltid en medicinsk dimension i sjukdomar
som ligger till grund för arbetsoförmåga, men de återspeglar också kulturella värderingar. Vad som ska betraktas som sjukdom och berättigar
till sjukskrivning omdefinieras återkommande genom en social process
med flera deltagare – läkare, patienter, arbetsgivare, Försäkringskassan
och massmedia.
Normer påverkar samhällets alla aktörer
Alla aktörer som har till uppgift att stödja och hjälpa de sjukskrivna påverkas av rådande normer kring kön. De låter, medvetet eller omedvetet,
allmänna uppfattningar om könstypiska förhållanden inverka på sina
bedömningar. Det innebär att de med sitt agerande kan förstärka individens egen uppfattning om hur kvinnor och män kan och ska agera och
vilka möjligheter och begränsningar de har i en viss given situation.
Ett exempel på vilken inverkan dessa normer och värderingar har är
att arbetsgivare förefaller gynna män framför kvinnor i anpassningen av
arbete då arbetsoförmågan är ett faktum. Ett annat exempel är de skillnader som framkommer i de svåra bedömningar om kvinnors och mäns
rehabiliteringspotential som Försäkringskassans handläggare ska göra.
De återspeglar ofta synen på mannen som norm och familjeförsörjare.
Således är urvalet av rehabiliteringstjänster som Försäkringskassan tillhandahåller, i synnerhet utbildningsmöjligheter, större för män än för
kvinnor. Motsvarande exempel kan hämtas från verksamheten inom
sjukvården, arbetsförmedlingen och andra samhällsorgan. Samtidigt
finns dock en risk för att olika aktörer i sin ambition att agera könsneutralt bortser från viktiga förhållanden som kan skilja sig åt mellan
kvinnor och män. Vad som krävs är en könsmedveten och professionell
yrkesutövning för att minska risken för att likadana situationer leder till
olika bedömningar beroende på kön.
106
,
Ingen i administrationen av det svenska sjukförsäkringssystemet
och bland de aktörer som medverkar kring sjukskrivning har på ett tidigt stadium någon helhetsbild av individens hälsa och arbetsförmåga.
Ansvaret är delat. Individens läkare – eller flera läkare – är vanligen
inte insatt i de begränsningar och möjligheter som är förknippade med
patientens arbetsplats. Arbetsgivaren kan inte ta kontakt med behandlande läkare men däremot med Försäkringskassan. Försäkringskassan
har möjlighet att kontakta både läkare och arbetsgivare. Såsom sjukförsäkringens regelverk ser ut och tillämpningen av försäkringen sker,
dröjer det ofta länge innan dessa kontakter tas. Det har dessutom inte
funnits beredskap eller resurser hos Försäkringskassan för att bemöta
de senare årens kraftiga ökning av sjukskrivningar. Mot bakgrund av att
ungefär hälften av de sjukskrivna anser att arbetsplatsen helt eller delvis
är orsaken till sjukskrivningen måste man konstatera att ju tidigare ett
samspel mellan aktörer – individ, arbetsgivare, läkare och Försäkrings-
"Vi har ett mycket hårt drivet
prioriteringstänkande. Jag är ju
glad att jag inte har så många
som har barn på min avdelning.
Här passar det liksom inte in att
ha ett privatliv."
kassan – sker, desto bättre.
107
Förhållandena i Sverige kan jämföras med dem i Tyskland och Finland, där utvecklade informationssystem utgör en grund för kontinuerlig uppföljning av individens sjukskrivning från dess början samt av
sjukfrånvaron på specifika arbetsplatser. Låg sjukskrivning i dessa länder
beror sannolikt bland annat på ett nära samarbete mellan deras försäkringskassa, arbetsgivare och hälso- och sjukvård eller företagshälsovård.
Detta gör att sjukskrivningar som bottnar i problem på arbetsplatsen,
exempelvis dåliga fysiska arbetsförhållanden eller konflikter och brister
i arbetsorganisation, identifieras tidigt och underliggande problem kan
åtgärdas skyndsamt. Sjukskrivningsnivån är också mycket lägre i dessa
länder än i Sverige, inte minst när det gäller kvinnor. Det gäller även
sjukskrivning bland kvinnor i den offentliga sektorn.
-talets ekonomiska kris i Sverige med efterföljande nedskärningar och omorganisationer, särskilt på kvinnodominerade arbetsplatser, kan i ljuset av rådande könsordning åtminstone delvis förklara
varför kvinnornas sjukfrånvaro har ökat särskilt mycket. I individuella
fall är det ofta både rimligt och nödvändigt att vara sjukskriven under
en kortare eller längre tid. I samhället i stort har dock sjukskrivSjukskrivning socialt
ning på senare tid blivit alltmer
accepterat som botemedel
socialt accepterat som botemedel
för allehanda symtom och bekymför allehanda symtom och
mer i livet. Sjukskrivning är inte
bekymmer i livet
alltid den mest adekvata lösningen för individen. Det ligger en
risk i att låta sjukskrivning utgöra
svar på ett alltför stort komplex av
problem. Om dåliga arbetsförhållanden, bristande jämställdhet i
familjen eller en kombination av
båda förhållanden bidrar till sjukskrivning, är det viktigt att individen strävar efter att åstadkomma en
förändring. I samråd med arbetsgivare och välfärdssystemens aktörer
bör därför alternativa möjligheter ses över.
Strukturernas betydelse för skillnader i sjukskrivning mellan kvinnor och män har tidigare lyfts fram, men det är viktigt att uppmärksamma att både kvinnor och män har valmöjligheter och kan påverka sin
livssituation. Individen är alltid en huvudaktör under sin sjukskrivning.
Både kvinnor och män riskerar genom återkommande eller långvariga
sjukskrivningar att komma allt längre från arbetsmarknaden och fastna i
utanförskap. Om sjukskrivning även fortsatt blir särskilt vanlig för kvinnor kan det också bidra till att könsordningen förstärks.
108
,
Framtiden
Det finns flera möjliga framtidsscenarier för kvinnors och mäns livsvillkor i arbetslivet och familjelivet samt för utvecklingen av sjukskrivning
och förtidspensionering.
Välfärds- och jämställdhetspolitiken har ökat kvinnors deltagande
i arbetslivet och gjort dem mer ekonomiskt oberoende. Samtidigt har
denna politik delvis befäst könsordningen genom att i hög grad ha gjort
familjepolitiken, exempelvis barnomsorg, föräldraförsäkring och barnbidrag, till en kvinnofråga. Familjepolitiken har å ena sidan ökat kvinnors möjlighet att förvärvsarbeta och gjort dem mer ekonomiskt oberoende i förhållande till män. Å andra sidan har män snarare frikopplats
från en del av det ansvar som tidigare låg på
dem som familjeförsörjare, exempelvis geMän har inte behövt
nom införandet av underhållsstöd. Män har
inte i någon nämnvärd utsträckning behövt anpassa sig
anpassa sig till ökad jämställdhet. De har
till ökad jämställdhet
kunnat fortsätta att starkt prioritera arbetslivet framför familjelivet.
Genom de valmöjligheter som finns för både kvinnor och män att
välja liv och livsstil är det möjligt att kombinera arbetsliv och familjeliv
på ett sätt som var och en mår bra av. Än så länge begränsas dock kvinnors och mäns val av könsordningen och därmed förbundna normer om
vad som är det ”normala”. I en mer jämställd framtid kommer förhoppningsvis kvinnor och män att ta ett mer delat ansvar för barnen, vilket
skulle innebära att båda förväntas göra avbrott i förvärvsarbetet i ungefär
lika stor utsträckning. En sådan utveckling skulle kunna underlättas av
att arbetsmarknaden blir mer flexibel i syfte att öka både kvinnors och
mäns möjligheter att kombinera förvärvsarbete och privatliv. Om det
betraktas som normalt för både kvinnor och män att arbeta deltid eller
göra avbrott i förvärvsarbetet under vissa livsfaser så minskar risken att
arbetsgivare diskriminerar kvinnor på arbetsmarknaden. Möjligheterna
för kvinnor och män att konkurrera på lika villkor kan då också öka.
Ett möjligt men problematiskt sätt att minska sjukskrivningar kan
vara att ge arbetsgivaren ett utökat ekonomiskt ansvar för sjukskrivningskostnaderna. Det kan leda till ökad selektion vid nyanställningar,
det vill säga man väljer de individer som förväntas ha god hälsa och låg
sjukfrånvaro. Detta medför sannolikt att fler kvinnor än män påverkas
negativt. Ett ökat kostnadsansvar för arbetsgivarna innebär också ett
ökat inslag av privatisering i sjukförsäkringen, vilket kan urholka socialförsäkringens syfte att tillhandahålla en och samma försäkring till alla,
oavsett risken att drabbas av sjukdom och arbetsoförmåga.
109
Men
Män drabbas i högre grad än kvinnor av sjukdomar och besvär som
kan diagnostiseras med tillgänglig medicinsk kunskap eftersom de är
medicinskt välkända fenomen. Kvinnors symtom är i högre grad outforskade och oförklarade. Utvecklingen inom den medicinska vetenskapen innebär dock att nya sjukdomstillstånd kan upptäckas, diagnostiseras och behandlas. Bättre biomedicinska kunskaper om orsakerna
till symtomen kan komma att bidra till att fler kvinnor får en etablerad
diagnos. Detta kan innebära att allt fler tillstånd accepteras som orsak
till arbetsoförmåga, vilket i sin tur skulle medföra att kostnaderna för
bland annat sjukförsäkringen ökar. Om kopplingen mellan psykiskt påfrestande arbetsmiljö och dess biomedicinska effekter kan tydliggöras
ytterligare kan det också innebära ett ökat tryck på arbetsskadeförsäkringen, särskilt från kvinnor.
För att kunna minska sjukskrivningar och förtidspensioneringar, i
synnerhet bland kvinnor, är det nödvändigt att förebygga hälsoproblem
– inte minst de som uppstår i samband med förvärvsarbetet – i högre
grad än vad som sker i dag. Det bör ske på flera plan för att få effekt.
Det är viktigt att sjukskrivningar följs på arbetsplatser i syfte att kartlägga och åtgärda dåliga arbetsplatser. Tidigt ingripande i sjukfallen av
hälso- och sjukvården samt Försäkringskassan är också viktigt. Men
det räcker inte. För att förebygga kvinnors
sjukskrivningar på lång sikt bör jämställdhedet räcker inte
ten ökas. Det krävs ett enträget arbete från
enskilda kvinnor och män samt organisationer,
såsom arbetsplatser, för att skapa lika villkor för kvinnor och män. De
som har makt, vilket oftast är män, släpper den dock ogärna ifrån sig.
Därför är det viktigt att kvinnor inte finner sig i en underordnad position utan att de själva tar ett aktivt ansvar för att driva förändringen
mot ökad jämställdhet. Detta är viktigt även om det ibland kostar att gå
emot normerna om hur kvinnor och män bör agera.
Under de senaste decennierna har nya generationer kvinnor och
män i Sverige vuxit upp under generellt gynnsamma levnadsförhållanden. De kan därför sägas göra större anspråk på livets innehåll och reagerar troligtvis starkare och snabbare på mindre gynnsamma förhållanden i vardagen, exempelvis på arbetet, än de generationer som var unga
på - och -talet. Att unga kvinnor och män blir sjukskrivna i
större utsträckning än tidigare skulle kunna ses som ett uttryck för att
de unga uppfattar att deras arbetsförhållanden är orimliga i sig, eller att
de inte kan kombineras med ett fungerande privat- och familjeliv. Om
bristerna i jämställdhet består och de psykiska kraven i arbetslivet fortsätter att öka är det troligt att sådana sjukskrivningar blir allt vanligare i
framtiden.
110
,
De barn och ungdomar som växte upp på - och -talet såg
genom sina mödrar att det var fullt möjligt att kombinera familjeliv och
förvärvsarbete. Generationerna som växte upp på - och -talet
har högre krav och ambitioner med sitt yrkesliv samtidigt som kraven i
arbetslivet har ökat betydligt, med exempelvis krav på högre utbildning.
Deras barn får ofta i sin tur se sina föräldrar i stor utsträckning absorberas av sitt yrkesarbete. Dagens barn får också uppleva att särskilt deras
mödrar upplever en stark konflikt mellan sin yrkeskarriär och ansvaret
för hem och barn och att konflikten kan vara så påfrestande att den
ibland leder till sjukskrivning. Hur barn och ungdomar tolkar sådana
signaler från vuxna är naturligtvis svårt att veta. Barn och ungdomar
kan då få föreställningen att sjukskrivning är ett bra sätt att lösa den
här typen av konflikter, vilket är allvarligt för sjukförsäkringen. En annan tolkning är att både flickor och pojkar, men i synnerhet flickor, kan
uppfatta att det inte är värt för mödrar att satsa på yrkesarbete. En sådan
uppfattning är förödande för framtida jämställdhet i samhället.
Jämställdhetens dilemma
I ett internationellt perspektiv har Sverige nått långt på jämställdhetens
område. Under de senaste decennierna har kvinnor i Sverige i allt högre grad strävat efter en mer jämställd position i förhållande till män. I
sin strävan har kvinnorna då brutit mot det normsystem som råder när
det gäller deras liv, möjligheter och begränsningar. Män däremot har
inte i någon större utsträckning brutit mot motsvarande normsystem
för män, utan har bibehållit en överordnad position i förhållande till
kvinnor, såväl i hemmet som i arbetslivet. Därför skiljer sig livsvillkoren
för kvinnor och män fortfarande väsentligt åt. De skilda livsvillkoren
och bristen på jämställdhet tycks ha haft negativa konsekvenser i form
av kvinnors höga sjukskrivning och förtidspensionering. Man kan därmed förledas att tro att en återgång till en mer traditionell arbetsfördelning mellan kvinnor och män är att föredra. En sådan återgång är dock
varken önskvärd eller möjlig. I stället bör arbetet för ökad jämställdhet
både i arbetslivet och i familjelivet intensifieras.
Hinder för jämställdheten
Vilka hinder finns för en ökad jämställdhet? Kvinnans förhandlingsposition är ofta svag i en parrelation därför att hon har betydligt lägre
lön än mannen. I en sådan underordnad position har hon svårt att kräva
att mannen ska ta ett större ansvar för barn och hemarbete, exempelvis
genom att vara föräldraledig under lång tid eller att arbeta deltid för att
främja hennes möjlighet att satsa på sitt förvärvsarbete. Detta skulle
111
innebära att familjen förlorar betydande inkomster. De flesta kvinnor
– och män – som befinner sig i denna situation anser att det är en rationell lösning att mannen arbetar minst heltid, samtidigt som kvinnan tar
huvudansvaret för barn och hemarbete. Familjeekonomiska hänsyn sägs
– av både kvinnor och män – väga tungt.
Högre lön är en förutsättning för att kvinnor ska kunna få större
makt över sitt eget liv, bli ekonomiskt oberoende av sin make och
komma i ett bättre förhandlingsläge eller maktposition i familjen. Det
finns dock strukturella hinder i vägen. Många kvinnor har fått se sina
manliga kollegor lyckas bättre i individuella löneförhandlingar med
arbetsgivaren. Stora kollektiv kvinnor har även tagit till starka fackliga
stridsåtgärder för högre löner, såsom de kommunalanställda, men har
misslyckats att uppnå nämnvärda resultat.
Mäns arbete värderas högre än kvinnors arbete enligt det normsystem som både kvinnor och män lever under. Exempelvis har en
industriarbetande man en betydligt högre lön än hans maka som arbetar inom vård eller omsorg. Nyutexaminerade akademiker får också
erfara det på områden där kvinnor och män har samma utbildning och
arbetsuppgifter. Exempelvis får kvinnliga civilingenjörer betydligt lägre
ingångslön ( kronor lägre per månad) än manliga civilingenjörer. En förklaring kan vara att arbetsgivare ser yngre kvinnor som riskarbetskraft. De räknar med att kvinnor kommer att vara frånvarande
från arbete i högre grad än män, dels i samband med att de får barn, dels
för att kvinnor statistiskt sett är mer sjukfrånvarande än män. Så varför
ska arbetsgivarna betala lika mycket lön till kvinnor som till män?
Normerna innebär också att de arbetsmiljösatsningar som har
skett huvudsakligen har gjorts inom manliga miljöer och verksamhetsområden därför att de styrs av tydliga vinstmål. Arbetsmiljöförbättringar
samt effektivitetshöjande och produktivitetshöjande åtgärder
går ofta hand i hand inom vinstdrivna verksamheter. I många
kvinnors arbetsmiljö, såsom exempelvis inom vård och omsorg, saknas oftast sådana drivkrafter för förbättringar, vilket bidrar till en högre sjukfrånvaro bland kvinnor.
Att familjer delar på ansvarsområdena på det traditionella sättet främjar inte jämställdheten mellan kvinnor
och män. Hur enskilda kvinnor och män i parförhållanden
väljer att lösa arbetsfördelningen för dem själva i deras relation präglas dock ofta av kortsiktighet. På lång sikt förlorar
kvinnan på detta, inte bara genom att ansvarsfördelningen
i familjen lätt permanentas då barnen är små, utan också i
form av lägre livsinkomst och pension. När kvinnan offrar
sin egen yrkesmässiga utveckling och inkomstmöjligheter
112
,
hamnar hon dessutom i en svår ekonomisk situation i händelse av exempelvis skilsmässa, makens dödsfall eller makens långvariga arbetslöshet eller sjukskrivning. Samtidigt lever familjer här och nu och försöker
få vardagen att fungera på bästa sätt för alla. Den korta sikten tar lätt
överhanden.
Samtidigt saknar många kvinnor ekonomiska drivkrafter att satsa
hårt på sitt förvärvsarbete. Många kvinnor förlorar inte särskilt mycket
i inkomst när de är föräldralediga eller sjukskrivna, medan kostnaden
för män är högre i absoluta termer. Mot bakgrund av samhällets normer
kan det dessutom vara lättare för kvinnor än för män att vara frånvarande från ett otillfredsställande arbete som dessutom inte ger någon
större ekonomisk utdelning eller utvecklingsmöjlighet. Som en följd av
att kvinnor förväntas vara frånvarande från arbete i högre grad än män
anstränger sig många arbetsgivare mindre för att få tillbaka kvinnor i
arbete. Rådande normer och attityder håller således tillbaka jämställdheten och bidrar dessutom till högre sjukskrivning bland kvinnor än
män.
Högutbildade kvinnor både vill och kan ses som föregångare för
verklig jämställdhet, åtminstone på arbetsmarknaden, genom att de försöker konkurrera på arbetsmarknaden på samma villkor som män. Ett
skäl till att kvinnor sällan når lika höga positioner inom organisationer
som män kan vara att familjelivet inte är jämställt och att de därför
aldrig fullt ut kan konkurrera om samma positioner som män. Ett annat
skäl är att förutfattade meningar om kvinnors och mäns egenskaper gör
att kvinnor systematiskt diskrimineras i arbetslivet och därför aldrig får
samma möjligheter som män.
Bristande jämställdhet har sitt pris
Vi har i denna temadel visat att många av skillnaderna i kvinnors och
mäns sjukskrivningsmönster kan förstås utifrån den rådande könsordningen. Kvinnor får betala ett högt pris för den bristande jämställdheten
i familjen och i arbetslivet. Priset består av nedsatt hälsa, sjukskrivning
och förtidspensionering, av lägre ersättning vid sjukpenning, föräldrapenning och andra socialförsäkringar samt av lägre livsinkomst och pension. Vi har också visat att både kvinnor
och män med sitt agerande bidrar till att
bristen på jämställdhet kvarstår. Vidare Både kvinnor och män
har vi tydliggjort hur såväl arbetsgivare
bidrar med sitt agerande
som andra samhällsaktörer, vilkas uppgift är att hjälpa individen när hälsan till att bristen på
jämställdhet kvarstår
113
och arbetsförmågan sviktar, förstärker normen om kvinnors relativa underordning i förhållande till män.
Jämställdhetens dilemma är svårt att lösa. För att vi i realiteten ska
nå jämställdhet mellan kvinnor och män och för att maktasymmetrin
i parrelationer ska förändras är det nödvändigt – men inte tillräckligt
– att kvinnor förvärvsarbetar och att män i större utsträckning än i dag
tar hand om barn och andra anhöriga samt i högre grad deltar i hemarbetet. Samtidigt krävs det även andra förändringar. En förutsättning
för att sådana förändringar ska komma till stånd är att kvinnor och
män upptäcker, men även förändrar, de subtila mönster som formar de
relationer de lever i. Det är därmed viktigt att medvetenheten om att
könsordningen påverkar allas handlande i olika situationer ökar.
Förändringar behövs på flera nivåer
För att nå jämställdhet mellan kvinnor och män krävs det således förändringar i de strukturella förhållandena på såväl organisations- som
samhällsnivå. Det krävs en förändring av mäns överordning såväl på
dessa arenor som inom familjelivet. Om de grundläggande problemen
som orsakar sjukskrivning får förbli osynliga kan könsordningen förstärkas och
Enskilda individer
dess negativa konsekvenser bestå. Enmåste ta större ansvar skilda individer måste därför ta ett större
ansvar och agera för att påverka och föroch agera för att
ändra hindrande strukturer både i arbetspåverka och förändra
livet och i familjelivet. Det är en krävande
samhällsuppgift som inte kan åläggas enbart ena halvan av befolkningen, det vill säga kvinnor. Mäns krafter
behövs, inte minst därför att de har mer makt än kvinnor på många områden och därför större möjlighet att åstadkomma förändringar. Män
bör inse att de betalar stora skattebelopp för att finansiera kvinnors hälsorelaterade frånvaro från arbetslivet. Det innebär en lägre välfärd för
alla, både kvinnor och män.
114
Socialförsäkringen i siffror
Socialförsäkringen i siffror
Socialförsäkringens finansiella omfattning
117
Socialförsäkringens utgifter 117
Socialförsäkringens finansiering 122
Ekonomisk trygghet för familjer och barn
128
Föräldrapenning vid barns födelse 128
Tillfällig föräldrapenning 130
Pappadagar 132
Havandeskapspenning 133
Barnbidrag 134
Vårdbidrag 135
Barnpension och efterlevandestöd till barn 137
Underhållsstöd 138
Bostadsbidrag 140
Ekonomisk trygghet vid sjukdom och
handikapp
142
Sjukpenning 142
Arbetslivsinriktad rehabilitering 144
Sjukersättning och aktivitetsersättning 146
Arbetsskadeersättning 150
Handikappersättning 152
Assistansersättning 154
Närståendepenning 155
Bilstöd 156
Tandvård 157
Ekonomisk trygghet vid ålderdom m.m.
Ålderspension 158
Äldreförsörjningsstöd 161
Bostadstillägg till pensionärer m.fl. 162
Efterlevandepension till vuxna 166
Delpension 165
Intjänat pensionsunderlag 169
Arbetslöshetsförsäkring 172
158
Socialförsäkringens
finansiella omfattning
Socialförsäkringens utgifter
År var socialförsäkringens utgifter sammanlagt miljarder kronor. Det motsvarar en sjättedel av bruttonationalprodukten () och
drygt hälften av utgifterna under det av riksdagen fastställda utgiftstaket. Av kronor som används för privat konsumtion kommer från
socialförsäkringen. Sedan har utgifterna i års prisnivå stigit
med miljarder eller procent. Som andel av ligger utgifterna
dock på samma nivå som .
Miljarder kronor
450
400
350
300
250
200
150
100
50
0
1980
1985
1990
1995
2000 2003
Socialförsäkringens utgifter i 2003 års priser. Den långsiktiga tendensen hos
socialförsäkringens utgifter är stigande, främst på grund av den kontinuerliga
ökningen av utbetald ålderspension.
Utgiftsökningen var mycket kraftig under andra hälften av -talet.
Efter minskade sedan de totala utgifterna uttryckt i fasta priser
fram till , framför allt på grund av utgiftsdämpande regeländringar.
Dessa omfattade bland annat sänkta ersättningsnivåer samt införande
av sjuklöneperiod och karensdag i sjukförsäkringen. Den kraftiga utgiftsökningen från beror främst på de snabbt stigande utgifterna
för sjukförsäkringen och . Under gjordes också ett par större
ändringar inom socialförsäkringen. Bland annat infördes statlig ålderspensionsavgift. Flera av försäkringarna, som till exempel sjukpenning
och föräldrapenning, är pensionsgrundande. Dessutom ges pensions-
117
rätt för vård av små barn. Staten betalar in ålderspensionsavgifter som
motsvarar pensionsrätten för detta, totalt nästan miljarder kronor för
socialförsäkringen under .
Procent
20
15
10
5
0
1980
1985
1990
1995
2000 2003
Socialförsäkringens utgifter som andel av bnp. Som andel av bnp är utgiftsutvecklingen av mer konjunkturell natur, utan långsiktig upp- eller nedgång.
Utbetalningarna från socialförsäkringen är en betydande del av samhällsekonomin. År motsvarade dessa utbetalningar procent av
, vilket är ungefär samma nivå som under större delen av -talet.
Efter att ha stigit i det närmaste oavbrutet nådde socialförsäkringens
samlade utbetalningar en kulmen på nästan procent av under
. Socialförsäkringens andel av minskade sedan under resten av
-talet ännu snabbare än uttryckt i fasta priser.
I ett längre perspektiv har socialförsäkringen, som andel av ,
efter en trendmässig uppgång under - och -talet varit av mer
konjunkturell art sedan början av -talet.
118
Försäkringsgren/-förmån
2001
2002
2003
Ekonomisk trygghet för familjer och barn
Föräldraförsäkring
Barnbidrag
Bostadsbidrag till barnfamiljer och ungdomar
Vårdbidrag för funktionshindrade barn
Underhållsstöd
Barnpension m.m.
Pensionsrätt för barnår
Bidrag vid adoptioner
Summa
18 372
21 108
3 994
2 053
4 380
951
3 276
33
54 167
20 042
21 018
3 717
2 110
4 298
977
3 669
39
55 870
21 970
20 956
3 595
2 232
4 127
1 045
3 831
41
57 797
42 810
2 198
50 167
2 912
1 060
7 246
226
8 238
18
114 875
48 395
1 969
49 917
3 148
1 177
7 273
212
9 767
22
121 880
48 552
2 829
58 527
3 370
1 200
6 371
215
11 165
27
132 255
153 680
13 056
7 495
.
260
72
174 563
161 229
13 444
7 366
.
182
65
182 286
180 046
15 611
7 607
634
104
61
204 064
Aktivitetsstöd
Dagpenning till totalförsvarspliktiga m.m.
Familjebidrag till värnpliktiga
Övrigt
Summa
9 759
7
73
48
9 887
11 093
5
72
40
11 210
9 684
5
78
37
9 804
Administration
9 424
9 761
10 565
362 916
381 007
414 485
Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp
Sjukförsäkring
Sjukvårdsförmåner m.m.
Förtidspension, sjuk- resp. aktivitetsersättning
Bostadstillägg till förtidspensionärer
Handikappersättning
Arbetsskadeersättning
Bilstöd
Assistansersättning
Övrig ersättning
Summa
Ekonomisk trygghet vid ålderdom m.m.
Ålderspension
Efterlevandepension
Bostadstillägg till pensionärer
Äldreförsörjningsstöd
Delpension
Övrig pension
Summa
Annan utbetalning
Totalt
Socialförsäkringens utgifter 2001–2003 i miljoner kronor. Inklusive statliga
ålderspensionsavgifter.
119
Annan utbetalning, 9 804
Övrigt ålderdom, 800
Bostadstillägg till pensionärer, 7 607
Efterlevandepension, 15 611
Administration, 10 565
Föräldraförsäkring, 21 970
Barnbidrag, 20 956
Underhållsstöd, 4 127
Övrigt barnfamiljer,
10 744
Sjukförsäkring (sjukpenning,
rehabiliteringsersättningar
och närståendepenning),
48 552
Familjer och barn
Sjukdom och handikapp
Ålderspension,
180 046
Sjuk-/aktivitetsersättning,
58 527
Ålderdom
Annan utbetalning
Administration
Övrigt sjukdom/handikapp, 4 270
Utgifternas fördelning 2003. Hälften
av socialförsäkringens utgifter (49
procent eller 204 miljarder kronor) gick
till ålderspensionärer och efterlevande.
Knappt en tredjedel (32 procent eller
132 miljarder kronor) gick till sjuka
och funktionshindrade. 14 procent
120
btp till sjuk-/aktivitetsersättning, 3 370
Arbetsskadeersättning, 6 371
Assistansersättning, 11 165
(58 miljarder kronor) utgjordes av
stöd till barnfamiljer. Därutöver finns
vissa andra ersättningar, främst inom
arbetsmarknadsområdet (10 miljarder
kronor). Resterande del var utgifter för
administration (10 miljarder kronor).
Procent
10
Ålderdom
8
6
Sjukdom/handikapp
4
2
Barnfamiljer
Administration
Annan utbetalning
0
1980
1985
1990
1995
2000
2003
Utbetalningar från socialförsäkringens huvudgrupper som andel av bnp.
Utgifter inom området ekonomisk trygghet vid ålderdom står för en
relativt stabil andel av och för omkring hälften av socialförsäkringsutgifterna. Utgifterna inom området ekonomisk trygghet vid sjukdom
och handikapp har varierat betydligt mer. Efter en snabb ökning av
utgifterna för både sjukskrivning och arbetsskador under senare hälften
av -talet sjönk utgifterna drastiskt, från , procent av
till , procent . Nedgången berodde både på minskad sjukskrivning, införande av sjuklöneperiod, sänkning av ersättningsnivåer och
att landstingen fick ta över kostnadsansvaret för läkemedel. Sedan
stiger utgifterna som andel av på grund av den ökande sjukfrånvaron. Utgiftsutvecklingen inom området ekonomisk trygghet för barnfamiljer återspeglar främst de större barnkullarna i slutet av -talet
och början av -talet.
121
Socialförsäkringens finansiering
Socialförsäkringarna finansieras främst genom socialavgifter från arbetsgivare och egenföretagare, allmän pensionsavgift, statliga ålderspensionsavgifter, statliga medel samt fondavkastning.
Vissa försäkringsförmåner finansieras helt med statliga medel, som
till exempel barnbidrag, bostadsbidrag, andra bidrag till barnfamiljer,
vissa ersättningar till funktionshindrade samt bostadstillägg till pensionärer och till personer med sjuk- eller aktivitetsersättning. Den del av
utgifterna för underhållsstöd som inte täcks genom inbetalningar från
de underhållsskyldiga betalas av skattemedel. Assistansersättning finansieras till en del av kommunerna.
Fem försäkringsgrenar finansieras helt eller delvis genom generella
socialavgifter. Dessa är föräldraförsäkring, sjukförsäkring, arbetsskadeförsäkring, ålderspension samt efterlevandepension. Hur stor andel som
ska täckas av avgifter varierar mellan försäkringsgrenar och över tiden.
Den finansiella kopplingen mellan influtna avgifter och de förmåner de ska finansiera är för de flesta förmåner förhållandevis svag. Med
undantag för ålderspensionsavgifterna förs inte avgifterna till någon
fond utan till statbudgeten, varifrån socialförsäkringsförmånerna betalas ut. Då avgifterna enligt lag ska finansiera vissa förmåner redovisas
emellertid respektive avgifter och förmåner i följande tabell samlat som
i ett finansiellt mer autonomt system.
122
Försäkringsgren
Föräldraförsäkring
Inkomster
Utgifter
Avgifter Statliga Övriga S:a
medel
enl. lag
Utbetal- Admini- S:a
ningar stration
22 143
Över-/
underskott
168
–
22 311
21 551
896
22 447
–136
Barnbidrag
– 21 057
–
21 057
20 956
101
21 057
–
Bostadsbidrag till
barnfamiljer m.fl.
–
3 960
–
3 960
3 595
365
3 960
–
Vårdbidrag för funktionshindrade barn
–
2 380
–
2 380
2 232
148
2 380
–
Underhållsstöd
–
2 551
1 979
4 530
4 127
403
4 530
–
3 831
3 831
..
3 831
111 236 107 512
3 724
111 236
Pensionsrätt för
barnår
–
3 831
–
Sjukförsäkring 1
108 278
2 958
–
Sjukvårdsförmåner
–
3 058
–
3 058
2 829
230
3 058
–
Handikappersättning
–
1 287
–
1 287
1 200
87
1 287
–
–
9 695 4
Aktivitetsstöd
9 684
183
–
9 867
9 684
183
9 867
–
Arbetsskador
7 665
196
–
7 861
6 371
394
6 765
1 096
Bilstöd
–
252
–
252
215
37
252
–
Assistansersättning
–
8 808
2 477
11 285
11 165
120
11 285
–
247 165 155 410
2 359
Ålderspension
Via ap-fonden
Via statsbudgeten
165 107
2
Premiepensionssystemet
12 515
_ 82 058
12 241
_
24 756
24 643
130
157 769 89 396
24 774
–
20 267
–
–
20 267
11
285
296
..
17 115
1 081
–
18 196
16 656
74
16 730
1 498
Bostadstillägg, btp
–
11 381
–
11 381
10 977
403
11 381
–
Äldreförsörjningsstöd
–
642
–
642
634
8
642
Efterlevandepensioner
Delpension
–
106
–
106
104
2
106
0
Övrig ersättning
41
163
61
266
216
35
251
_
Ej fördelad
administration 3
–
580
–
580
–
580
580
_
526 274 403 919 10 565
414 485
..
Summa 2003
1
2
3
4
362 815 76 884 86 575
Inklusive sjuk- och aktivitetsersättning, havandeskapspenning och närståendepenning.
Inklusive försäkringskassornas administrationskostnader.
Främst försäkringskassornas utgifter för förändring av pensionsskuld.
Differens mellan influtna sjukförsäkringsavgifter och de utgifter som denna enligt lag ska finansiera.
Socialförsäkringens inkomster och utgifter 2003. Socialförsäkringen
finansieras främst genom socialavgifter, allmän pensionsavgift, statliga
ålderspensionsavgifter, skatter samt fondavkastning.
123
Enligt de lagstadgade finansieringsreglerna ska utgifterna till viss del
täckas av socialavgifter och allmän pensionsavgift. Andelen för varje år
är dock ungefärlig. Det är inte för alla försäkringar i lag angivet hur stor
andel som ska finansieras med avgifter.
Inkomsterna av socialavgifter, statliga ålderspensionsavgifter, allmän
pensionsavgift och kursförändringar, räntor med mera var miljarder
kronor . Tillskottet av statliga medel var miljarder kronor. Det
innebär sammantaget att inkomsterna var drygt miljarder kronor
högre än utgifterna. År var inkomsterna omkring miljarder kronor lägre än utgifterna.
Den andel som enligt reglerna finansieras med skatter var
knappt procent av utgifterna. Ersättningar från kommuner, underhållsskyldiga och liknande motsvarade procent.
En positiv börsutveckling medförde att kursskillnader och räntor
med mera från -fonden resulterade i ett plus på miljarder kronor.
Av de försäkringsgrenar som finansieras med avgifter gav sjuk- och
arbetsskadeförsäkringarna liksom efterlevandepensioner under ett
överskott på samanlagt miljarder kronor. Efter ett antal år då sjukförsäkringsavgiften understigit utgifterna uppvisade sjukförsäkringen
ett överskott på nästan miljarder kronor. Arbetsskadeförsäkringen
visar sedan flera år ett överskott som successivt har återställt tidigare års
underskott. Under år blev överskottet en miljard kronor. Den del
av ålderspensionerna som finansieras via -fonden gav ett överskott på
miljarder kronor.
Eftersom inkomsterna i premiepensionssystemet – drygt miljarder – är reserveringar, är det inte meningsfullt att ange hur stor del
av de totala utgifterna inom ålderspensionen som täcktes av avgiftsinkomster.
124
Avgiftssatser i procent
1
Ålderspensionsavgift
Efterlevandepensionsavgift 1
Sjukförsäkringsavgift
– Arbetsgivaravgift
– Egenföretagare
Föräldraförsäkringsavgift 1
Arbetsskadeavgift 1
Arbetsmarknadsavgift
– Arbetsgivaravgift
– Egenföretagare
Allmän löneavgift 1
Arbetsgivaravgift totalt
Egenavgifter totalt
1
1999
2000
2001
2002
2003
2004
6,4
1,7
10,21
1,7
10,21
1,7
10,21
1,7
10,21
1,7
10,21
1,7
7,5
8,23
2,2
1,38
8,5
9,23
2,2
1,38
8,8
9,53
2,2
1,38
8,8
9,53
2,2
1,38
11,08
11,81
2,2
0,68
11,08
11,81
2,2
0,68
5,84
3,3
8,04
5,84
3,3
3,09
5,84
3,3
2,69
5,84
3,3
2,69
3,7
1,16
3,25
3,7
1,16
3,13
33,06
31,25
32,92
31,11
32,82
31,01
32,82
31,01
32,82
31,01
33,70
30,89
Samma avgiftssats för arbetsgivare och egenföretagare.
Lagstadgade avgifter till socialförsäkringen i procent av respektive avgiftsunderlag. Avgiftsunderlaget för socialavgifterna utgörs av lönesumman för
anställda och egna företagare. Avgifterna betalas in av arbetsgivaren respektive
egenföretagaren.
Den allmänna pensionsavgiften betalas in av de förvärvsarbetande. Den
grundas på förvärvsinkomsten och på inkomster som sjukpenning, föräldrapenning, arbetslöshetsförsäkring med mera upp till sammanlagt
, gånger inkomstbasbeloppet under ett år.
Åren – skedde flera avgiftsförändringar. År togs folkoch delpensionsavgifterna bort och avgifter för föräldraförsäkring och
efterlevandepension infördes. Avgiften för sjukförsäkring respektive ålderspension har förändrats. Sänkningar och höjningar i avgifterna har
samtidigt kompenserats av höjningar och sänkningar i den allmänna
löneavgiften med resultatet att den sammanlagda avgiftssatsen hållits
relativt konstant.
125
Hur stor andel av socialförsäkringen som finansieras med socialavgifter har varierat betydligt.
År
Influtna socialavgifter 1
1985
1990
1995
1996
1997
1998
1999
2000
2001
2002
2003
103 936
193 512
166 672
168 883
165 956
154 996
152 564 2
209 151 2
235 039 2
242 165 2
263 086 2
1
2
Allmänna
egenavgifter
28 385
37 959
47 261
52 025
59 610
63 734
65 156
67 895
69 957
Influtna avgifter som
andel av socialförsäkringens totala
utgifter, procent 1
67
75
65
71
74
72
67 2
82 2
85 2
84 2
82 2
Exklusive utbetalningar inom arbetsmarknadsområdet och ersättningar till totalförsvarspliktiga.
Exklusive premiepensionssystemet, inklusive statliga ålderspensionsavgifter.
Influtna avgifter i miljoner kronor. Notera att siffrorna inte är helt jämförbara över
tiden. Detta beror dels på de omfattande regelförändringar som skett framför allt
i slutet på 1990-talet, dels på att periodiseringen av avgifterna gjorts på olika sätt
för olika år.
126
Registrerade försäkrade
90–
85–89
80–84
75–79
70–74
65–69
60–64
55–59
50–54
45–49
40 –44
35–39
30–34
25–29
20–24
16–19
Kvinnor
400 000 300 000 200 000 100 000
0
Män
0
100 000 200 000 300 000 400 000
Registrerade försäkrade 2003.
Svenska medborgare och utländska
medborgare som är bosatta i Sverige
är försäkrade enligt lagen om allmän
försäkring (afl).
Alla försäkrade personer som har
Ålder
16–19
20–29
30–39
40–49
50–59
60–69
70–79
80–89
90–
Samtliga
Kvinnor
fyllt 16 år och är bosatta i Sverige är
registrerade hos den allmänna Försäkringskassan. En person som lämnar
Sverige anses vara bosatt här om
utlandsvistelsen varar högst ett år.
Män
Regler
2003
Samtliga
210 292
523 226
623 493
579 635
615 865
456 017
370 972
254 188
53 030
222 126
540 229
645 961
599 412
626 347
445 205
299 523
153 483
18 819
432 418
1 063 455
1 269 454
1 179 047
1 242 212
901 222
670 495
407 671
71 849
3 686 718
3 551 105
7 237 823
Registrerade försäkrade 2003.
Sjukpenningförsäkrade är de registrerade personer som beräknas tjäna
minst 24 procent av basbeloppet per
år genom förvärvsarbete. År 2003
motsvarade det 9 300 kronor. Den
sjukpenninggrundande inkomsten är
högst 7,5 basbelopp per år (289 500
kronor 2003).
Regler
2003
127
Ekonomisk trygghet för familjer och barn
Föräldrapenning vid barns födelse
Föräldraförsäkringen ska stödja båda föräldrarnas möjlighet
att kombinera föräldraskap och förvärvsarbete.
Kvinnor
Män
55–
50–54
45–49
40–44
35–39
30–34
25–29
20–24
–19
100 000
75 000
50 000
25 000
0
0
Personer med föräldrapenning 2003.
Kvinnor har genomgående använt sig av
föräldraförsäkringen i betydligt större
utsträckning än män. 535 000 personer
hade föräldrapenning under år 2003.
Kvinnorna var 57 procent och männen
Antal
60 000 000
50 000 000
40 000 000
Kvinnor
30 000 000
20 000 000
10 000 000
Män
0
1990 1992 1994 1996 1998 2000
128
2003
25 000
50 000
75 000
100 000
43 procent. 38 procent av kvinnorna
och 58 procent av männen var äldre än
35 år. I åldrarna över 40 år var det fler
män än kvinnor som hade föräldrapenning, beroende på att männen i höga
åldrar får barn med yngre kvinnor.
Dagar med föräldrapenning. Av alla
40 miljoner dagar med föräldrapenning under år 2003 svarade kvinnorna
för 83 procent. I figuren syns tydligt
effekten av de stora barnkullarna åren
kring 1990. De uttagna dagarna med
föräldrapenning var som allra flest år
1992, och sjönk därefter under några år
i samband med det minskade barnafödandet. Men de senaste åren märks
en liten uppgång. Männens ökning i
antalet dagar har varit större än kvinnornas. Därmed har männen ökat sin
andel från 10 procent av dagarna år
1997 till 17 procent 2003.
Föräldrapenning kan föräldrar få med
anledning av ett barns födelse eller
adoption under sammanlagt 480
dagar per barn. För 390 av dagarna är
ersättningen relaterad till förälderns
inkomstbortfall, dock lägst 150 kronor
per dag. För de resterande 90 dagarna
får man lägstanivån som är 60 kronor
om dagen för alla.
Om föräldrarna har gemensam
vårdnad om barnet har var och en rätt
till hälften av det totala antalet föräldrapenningdagar. En förälder kan dock
avstå från rätten till föräldrapenning
Antal mottagare
Män
till förmån för den andra föräldern
med undantag av 60 dagar, de så kallade pappa-/mammamånaderna.
Ersättningen kan tas ut som hel,
tre fjärdedels, halv, en fjärdedels eller
en åttondels dag. Föräldrapenning
kan man som regel ta ut tills barnet
har fyllt åtta år eller avslutat första
skolåret. Ersättningen är 80 procent
av den sjukpenninggrundande inkomsten. Den högsta möjliga föräldrapenningen var 635 kronor per dag under
2003.
Antal dagar
i medeltal
Kvinnor Män
Medelbelopp,
kronor under året
Kvinnor
Män
Ålder
Kvinnor
–19
20–24
25–29
30–34
35–39
40–44
45–49
50–54
55–
1 672
19 151
63 055
106 897
81 121
28 185
5 696
471
19
56
3 515
24 869
67 041
74 145
37 936
14 851
4 484
1 390
172
158
134
112
90
70
45
40
72
60
42
36
32
29
27
26
28
29
25 558
42 769
48 740
45 691
35 977
25 438
13 889
11 673
19 924
10 227
16 687
16 232
15 316
13 381
12 095
11 108
11 287
14 875
Samtliga
306 267
228 623
109
30
40 944
13 896
Föräldrapenning med anledning av
barns födelse 2003. Av totalt 15,7
miljarder kronor i föräldrapenning med
Regler
2003
anledning av barns födelse under år
2003 gick 80 procent till kvinnor och 20
procent till män.
129
Tillfällig föräldrapenning
Tillfällig föräldrapenning gör det möjligt för föräldrar att vara
hemma från arbetet med sjuka barn.
Kvinnor
Män
60–
55–59
50–54
45–49
40–44
35–39
30–34
25–29
20–24
–19
125 000 100 000 75 000 50 000 25 000
0
0
25 000 50 000 75 000 100 000 125 000
Personer med tillfällig föräldrapenning
för vård av barn 2003. 693 000 personer använde tillfällig föräldrapenning
under 2003. De flesta var kvinnor, 59
procent. Männens andel var 41 procent,
vilket är en aning lägre än andelen
bland dem som tagit föräldrapenning vid ett barns födelse. Ålders- och
könsfördelningen för de båda förmånsslagen är likartad.
Antal
4 000 000
3 500 000
3 000 000
Kvinnor
2 500 000
2 000 000
Män
1 500 000
1 000 000
500 000
0
1990 1992 1994 1996 1998 2000
130
2003
Dagar med tillfällig föräldrapenning
för vård av barn. Av totalt 4,7 miljoner
ersatta dagar under 2003 använde
kvinnor 64 procent. Männens andel
har sjunkit under flera års tid men har
ökat något de senaste åren. Trots att
antalet barn blivit fler under 1990-talet
har antalet dagar för vård av sjuka barn
minskat under en stor del av perioden.
Två sänkningar av ersättningsnivån har
genomförts under den redovisade tiden
men år 1998 höjdes ersättningen.
En förälder har rätt till tillfällig föräldrapenning för vård av barn. Detta
gäller barn under 12 år och i vissa fall
upp till 16 år. Det gäller om föräldern
behöver avstå från förvärvsarbete i
samband med sjukdom eller smitta
hos barnet, sjukdom eller smitta hos
barnets ordinarie vårdnadshavare,
besök i samhällets förebyggande hälsovård med mera. Normalt kan man få
ersättning för 60 dagar per barn och
år. Ytterligare 60 dagar kan tas ut vid
barns sjukdom eller besök i samhällets förebyggande barnhälsovård.
Rätten till tillfällig föräldrapenning
kan i vissa situationer överlåtas till en
annan person, som i stället för föräldern stannar hemma från sitt arbete för
att vårda barnet.
Antal mottagare
Ålder
Kvinnor
Män
Föräldrar till barn som omfattas av
lagen om stöd och service till vissa
funktionshindrade (lss) kan få ersättning för vård av sjukt barn i åldern
16–21 år (ibland äldre).
Vidare har en förälder till ett barn
som omfattas av lss från barnets
födelse till dess att det fyller 16 år
även rätt till tio så kallade kontaktdagar per barn och år. Dessa dagar
kan tas ut för föräldrautbildning, vid
invänjning eller besök i den förskoleverksamhet eller skolbarnomsorg
som barnet deltar i.
Dagarna kan tas ut som hel, tre
fjärdedels, halv, en fjärdedels eller en
åttondels ersättning. Ersättningen är
80 procent av den sjukpenninggrundande inkomsten.
Antal dagar
i medeltal
Kvinnor Män
Medelbelopp,
kronor under året
Kvinnor Män
–19
20–24
25–29
30–34
35–39
40–44
45–49
50–54
55–59
60–
39
5 567
37 127
100 626
133 392
82 955
33 425
7 926
2 925
1 510
13
2 195
19 935
64 792
93 710
61 617
30 363
10 475
3 251
806
10
9
9
9
8
7
6
5
3
3
5
8
7
7
6
5
5
5
5
4
3 734
4 783
5 311
5 302
4 922
4 318
3 807
3 350
2 156
1 816
3 447
5 202
5 414
5 030
4 561
4 125
3 740
3 529
3 433
3 025
Samtliga
405 492
287 157
8
6
4 772
4 496
Tillfällig föräldrapenning för vård av
barn 2003. Av totalt cirka 3,2 miljarder
kronor i tillfällig föräldrapenning för
Regler
2003
vård av barn under 2003 gick 60 procent till kvinnor och 40 procent till män.
131
Pappadagar
Fäderna ges genom pappadagarna möjlighet att vara med vid
förlossningen, sköta hemmet och vårda barn i samband med
ett barns födelse.
Antal
125 000
Födda barn
100 000
75 000
Personer
med pappadagar
50 000
25 000
0
1990 1992 1994 1996 1998 2000
Regler
2003
2003
I samband med ett barns födelse eller
adoption har fadern rätt till tillfällig
föräldrapenning under 10 dagar per
barn. Dessa dagar kan under vissa
förhållanden få användas av
annan person än pappan.
Dagarna får tas ut längst till
Antal mottagare
Ålder
–19
20–24
25–29
30–34
35–39
40–44
45–49
50–54
55–59
60–
Samtliga
Pappadagar. Antalet födda barn och
antalet fäder med pappadagar var som
högst år 1990, då ungefär 86 procent
av papporna utnyttjade dagarna. Under
större delen av 1990-talet sjönk antalet
pappadagar beroende på att antalet
födda barn minskade, samtidigt som
också andelen av de nyblivna papporna
som använde sina 10 dagar sjönk till 72
procent. År 2001 vände utvecklingen
igen. Det var nästan 78 procent som
utnyttjade pappadagarna år 2003, och
det föds åter omkring 100 000 barn om
året.
och med den sextionde dagen efter
den dag barnet har kommit hem eller
den dag adoptivföräldern har fått
barnet i sin vård. Ersättningsnivån är
80 procent av den sjukpenninggrundande inkomsten.
Män
Antal dagar
i medeltal
Kvinnor Män
Medelbelopp,
kronor under året
Kvinnor Män
–
8
23
56
80
89
79
76
54
15
38
2 771
14 968
28 885
20 167
7 011
2 030
563
171
42
–
7,5
7,8
5,9
6,3
7,9
7,5
7,2
7,1
8,0
8,7
9,6
9,7
9,7
9,7
9,6
9,6
9,6
9,5
8,4
–
3 163
5 427
4 180
4 774
5 792
5 501
5 076
5 095
5 096
4 479
6 480
7 265
7 672
7 701
7 452
7 253
7 188
7 032
6 307
480
76 646
7,1
9,7
5 112
7 519
Kvinnor
Pappadagar 2003. Under 2003 betalades det ut cirka
580 miljoner kronor i pappadagar. Drygt 2 miljoner av
beloppet betalades till kvinnor.
132
Havandeskapspenning
Gravida kvinnor som inte kan fortsätta förvärvsarbeta kan få
möjlighet till ledighet och vila genom havandeskapspenning.
Andelen kvinnor med havandeskapspenning. Under senare delen av graviditeten har de flesta kvinnor ersättning från socialförsäkringen i form av
havandeskapspenning, sjukpenning
eller föräldrapenning. Andelen med
havandeskapspenning ökade under i
stort sett hela 1980-talet. Kulmen på
närmare 30 procent nåddes under år
1990. Efter en tydlig nedgång i början
av 1990-talet har andelen legat ganska
konstant kring 23–24 procent.
En gravid kvinna kan få havandeskapspenning endast om arbetsgivaren inte kan omplacera henne till
annat arbete som passar henne bättre
under slutet av graviditeten. Hon kan
då få havandeskapspenning under
högst 50 dagar under de två sista
månaderna av graviditeten. Finns det
enligt arbetsmiljölagen förbud mot
Procent
30
25
20
15
10
5
0
1990
1992
1996
1998
ett visst arbete under graviditeten har
kvinnan rätt till havandeskapspennning för varje dag som förbudet gäller.
Ersättningen är 80 procent av den
sjukpenninggrundande inkomsten.
Den högsta möjliga havandeskapspenningen var 635 kronor per dag
under 2003.
Ålder
Antal
mottagare
Antal dagar
i medeltal
Medelbelopp,
kronor under året
–19
20–24
25–29
30–34
35–39
40–44
45–49
41
2 809
8 110
7 516
3 127
576
20
38
39
39
38
38
37
39
11 470
15 400
17 020
17 850
17 726
17 210
19 390
22 199
38
17 192
Samtliga
1994
2000
2003
Regler
2003
Havandeskapspenning 2003. Under år 2003 betalades
det ut 381 miljoner kronor i havandeskapspenning till
drygt 22 000 kvinnor.
133
Barnbidrag
Barnbidragen ska utjämna de ekonomiska villkoren mellan
familjer med och utan barn samt över livscykeln.
Antal barn 2003. I slutet av 2003 fanns
det 892 000 flickor och 939 000 pojkar i
åldern 0–16 år. I figuren ser man tydligt
effekten av den så kallade babyboomen. De mycket stora barnkullarna som
föddes åren kring 1990 har år 2003
hunnit bli tolv tretton år. Efter toppåret
1990 sjönk antalet födda steg för steg
men en svag uppgång kan nu märkas.
Antalet födda barn år 2003 (noll år i
figuren) var 20 procent lägre än antalet
som föddes år 1990.
Antal
70 000
60 000
Pojkar
50 000
Flickor
40 000
30 000
20 000
10 000
0
0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16
Källa: scb
Regler
2003
Med barnbidrag menas allmänt
barnbidrag, förlängt barnbidrag och
flerbarnstillägg.
Alla föräldrar har rätt till allmänt
barnbidrag för barn som är bosatta
i landet, till och med det kvartal då
barnet fyller 16 år. Därefter kan föräldern få så kallat förlängt barnbidrag så
länge barnet går i grundskolan eller
motsvarande.
1 barn
2 barn
3 barn
4 barn
5 barn
För varje
ytterligare barn
En förälder som har allmänt
barnbidrag, förlängt barnbidrag eller
studiehjälp för tre eller fler barn får
också flerbarnstillägg. Barnbidraget
är skattefritt.
Barnbidraget är 950 kronor per
barn och månad. Flerbarnstillägget är
254 kronor per månad för tredje barnet, 760 kronor för det fjärde barnet
och 950 kronor för det femte barnet
och för varje ytterligare barn.
Månadsbelopp, kronor
Barnbidrag
Flerbarnstillägg
950
–
1 900
–
2 850
254
3 800
1 014
4 750
1 964
950
950
Belopp för barnbidrag 2003. År 2003 betalades
det ut cirka 21 miljarder kronor i barnbidrag.
134
Totalt
950
1 900
3 104
4 814
6 714
Årsbelopp,
kronor
11 400
22 800
37 248
57 768
80 568
1 900
22 800
Vårdbidrag
Vårdbidrag underlättar för föräldrar att ge sitt sjuka eller
funktionshindrade barn den tillsyn och vård och det stöd som
krävs för att barnet ska kunna utvecklas på bästa sätt.
Vårdbidragsmottagare. Antalet föräldrar med vårdbidrag har ökat med mer
än 70 procent sedan mitten av 1990talet. Det är främst barn med psykiska
diagnoser som svarar för ökningen.
Beteendestörningar som damp och
adhd har blivit allt vanligare som orsak.
Från år 2003 kan vårdbidrag beviljas
för barn upp till 19 år, vilket lett till en
naturlig ökning. Fädernas andel bland
bidragsmottagarna är liten men har
ändå stigit från drygt 5 procent till
nästan 12 procent.
Antal
35 000
30 000
25 000
20 000
Kvinnor
15 000
10 000
5 000
Män
0
1994
1996
1998
2000
2003
Antal
12 000
10 000
Hel eller mer
8 000
1/2
6 000
4 000
1/4
2 000
3/4
0
1994
1996
1998
2000
Vårdbidrag efter omfattning. År 1988
infördes en fjärdedels ersättning och år
1992 tillkom tre fjärdedels ersättning.
Fler än tidigare kunde då beviljas vård-
2003
bidrag, och den lägsta nivån har blivit
den vanligaste. De psykiska diagnoserna har ökat och en förskjutning har
skett från yngre till äldre barn.
135
Antal
2 500
Barn med vårdbidrag december 2003.
Ungefär 37 procent var flickor och 63
procent var pojkar bland barnen med
vårdbidrag i december 2003. Pojkarna
dominerade i alla åldrar. Flickornas
andel var som högst i de låga åldrarna,
40–45 procent upp till fem år.
Pojkar
2 000
1 500
1 000
Flickor
500
0
0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18
Regler
2003
En förälder kan få vårdbidrag för sitt
barn om barnet är i behov av särskild tillsyn eller vård under minst
sex månader, längst till och med
juni månad det år då barnet fyller
19 år. Den särskilda tillsynen eller
vården ska vara orsakad av sjukdom,
utvecklingsstörning eller något annat
funktionshinder. Föräldern kan också
få vårdbidrag om barnets sjukdom
eller funktionshinder förorsakar
ökade utgifter (merkostnader).
Om föräldern vårdar flera sjuka
eller funktionshindrade barn i den
aktuella åldern grundas rätten till
vårdbidrag på det sammanlagda
behovet av tillsyn och vård samt på
de ökade utgifternas omfattning.
Samtliga barn
Flickor
0–2
3–5
6–8
9–11
12–15
16–19
682
1 668
2 436
3 559
4 979
1 119
831
2 315
3 992
6 252
8 939
1 910
594
1 296
1 830
2 652
3 892
899
714
1 836
3 102
4 871
7 174
1 556
14 476
24 246
11 196
19 260
Barn med vårdbidrag december 2003.
Drygt en femtedel av barnen fanns i
familjer som hade vårdbidrag för flera
barn. Ungefär 8 procent av både flick-
136
Barn i familjer med
ett bidragsbarn
Flickor
Pojkar
Ålder
Samtliga
Pojkar
Vårdbidraget kan betalas ut som
hel, tre fjärdedels, halv eller en
fjärdedels förmån. Ett helt vårdbidrag
uppgår till 2,5 basbelopp per år vilket
år 2003 innebar 8 042 kronor per
månad. Vårdbidraget är skattepliktigt
och pensionsgrundande. Vårdbidrag
för ökade omkostnader är dock skattefritt.
Under vissa förutsättningar kan
merkostnadsersättning betalas ut
utöver det normala beloppet för hel
förmån. Vårdbidrag kan även beviljas
om det enbart finns behov av ersättning för merkostnader. I ett sådant
fall är vårdbidraget 36 eller 62,5 procent av basbeloppet per år beroende
på merkostnadens storlek.
orna och pojkarna med vårdbidrag var
i åldern 16–19 år, den åldersgrupp som
tillkom genom de nya reglerna år 2003.
Vårdbidrag december 2003. Totalt
betalades det ut drygt 2 miljarder
kronor i vårdbidrag under 2003, varav
90 procent till kvinnor och 10 procent
till män.
Ålder
–24
25–29
30–34
35–39
40–44
45–49
60–65
55–
Samtliga
Antal mottagare
(föräldrar)
Kvinnor Män
Medelbelopp per
månad, kronor
Kvinnor Män
178
1 344
5 322
9 864
8 192
4 576
1 567
352
4
65
382
965
1 152
850
406
238
5 249
4 716
4 689
4 549
4 589
4 573
4 605
4 608
5 529
4 956
4 120
3 986
3 801
3 822
4 073
4 288
31 395
4 062
4 601
3 955
Barnpension och efterlevandestöd till barn
Ett barn har rätt till barnpension och efterlevandestöd om
någon av föräldrarna eller båda har avlidit.
Barn som inte fyllt 18 år har rätt till
barnpension. Ett barn som studerar
och har rätt till förlängt barnbidrag
eller studiehjälp (i princip grundskoleoch gymnasiestudier) får ha kvar
pensionen till och med juni det år då
20-årsdagen infaller.
Storleken på barnpensionen beror
Antal mottagare
främst på förälderns inkomst och
antalet barn i familjen. Som tillägg till
eller ersättning för barnpension kan
barnet under vissa förutsättningar få
efterlevandestöd. Det är 40 procent
av prisbasbeloppet för varje avliden
förälder, motsvarande 1 287 kronor i
månaden under 2003.
Medelbelopp
per månad, kronor
Flickor
Pojkar
Ålder
Flickor
Pojkar
0–4
5–9
10–14
15–19
374
2 033
5 528
7 403
415
2 065
5 863
8 027
2 394
2 457
2 578
2 711
2 376
2 433
2 562
2 721
15 338
16 370
2 622
2 619
Samtliga
Regler
2003
Barnpension december 2003. Av totalt 1 miljard kronor i
barnpension och efterlevandestöd år 2003 gick omkring
48 procent till flickor och 52 procent till pojkar.
137
Underhållsstöd
Genom underhållsstödet garanterar samhället att ett barn till
särlevande föräldrar får ett visst underhåll även när den
bidragsskyldiga föräldern inte fullgör sin skyldighet.
Antal
350 000
300 000
Samtliga
250 000
Pojkar
200 000
150 000
Flickor
100 000
50 000
0
1990 1992 1994 1996 1998 2000
Regler
2003
138
2003
Föräldrar är underhållsskyldiga för
sina barn fram tills barnet fyller 18
år, eller längre om barnet fortfarande
går i skolan. När barnet varaktigt bor
hos endast en av föräldrarna ska den
andra föräldern bidra till barnets försörjning genom att betala underhållsbidrag. Storleken på underhållsbidraget fastställs i avtal eller av domstol
med hänsyn till barnets behov och
föräldrarnas samlade ekonomi.
Ett barn kan få underhållsstöd från
Försäkringskassan om
• den förälder som ska betala underhållsbidrag inte gör det eller betalar
mindre än 1 173 kronor i månaden
• faderskapet inte är fastställt
• barnet är adopterat av endast en
förälder.
Barn med underhållsstöd eller bidragsförskott. I december 2003 betalades
underhållsstöd ut från Försäkringskassan för cirka 315 000 barn i åldern
0–20 år. Det motsvarar knappt 14
procent av alla barn i åldersgruppen.
Ökningen av antalet barn med underhållsstöd/bidragsförskott under 1990talet berodde både på att det totalt
sett fanns fler barn än tidigare och på
att andelen barn med underhållsstöd/
bidragsförskott steg. 1997 infördes
dessutom de förlängda underhållsstöden. Under 2000-talet har både antalet
och andelen minskat.
Underhållsstödet är maximalt 1 173
kronor per månad och barn. Förlängt
underhållsstöd kan betalas ut så
länge barnet bedriver studier som
ger rätt till förlängt barnbidrag eller
studiehjälp, längst till och med juni
det år då barnet fyller 20 år.
Man kan få underhållsstöd i form
av fullt underhållsstöd eller utfyllnadsbidrag. När fullt underhållsstöd
betalas ut ska den bidragsskyldige
föräldern helt eller delvis betala tillbaka de kostnader som samhället har
för det underhållsstöd som betalats
ut till den andra föräldern. Återbetalningsskyldigheten fastställs till en
procentsats av de inkomster som
han eller hon hade vid den senaste
taxeringen.
Barn med underhållsstöd december 2003. I varje redovisad
åldersklass är det nästan exakt
lika vanligt för flickor att ha
underhållsstöd som för pojkar.
Andelen är som störst mellan
12 och 17 år.
Ålder
Flickor
0–2
3–5
6–8
9–11
12–14
15–17
18–20
Samtliga
Pojkar
6 199
13 120
20 060
30 475
38 529
35 909
9 724
6 492
13 833
20 864
31 857
39 855
37 384
10 824
4,4
9,8
13,9
17,4
20,9
21,6
6,4
4,4
9,8
13,8
17,4
20,4
21,3
6,7
154 016
161 109
14,0
13,9
Antal mottagare
Underhållsstöd december 2003.
Under år 2003 betalades det ut
4,1 miljarder kronor i underhållsstöd, varav 85 procent till kvinnor
och 15 procent till män.
Andel av respektive
åldersgrupp, procent
Flickor
Pojkar
Män
Medelbelopp,
kronor i december
Kvinnor Män
Ålder
Kvinnor
–24*
25–29
30–34
35–39
40–44
45–49
50–54
55–59
60–
14 685
14 032
29 758
47 229
38 405
21 758
8 373
1 974
199
10 142
777
2 494
6 264
6 910
4 960
2 447
977
428
1 126
1 575
1 806
1 926
1 801
1 581
1 403
1 269
1 230
1 123
1 415
1 558
1 644
1 649
1 582
1 468
1 446
1 438
Samtliga
176 413
35 399
1 708
1 456
* Inklusive mottagare av förlängt underhållsstöd.
Ålder
Antal bidragsskyldiga
Kvinnor Män
Antal med skuld
Kvinnor Män
Medelskuld*, kr i dec
Kvinnor
Män
–24
25–29
30–34
35–39
40–44
45–49
50–54
55–59
60–
788
2 652
6 560
11 620
10 231
5 437
2 077
499
61
2 634
8 067
18 606
37 388
41 397
34 092
21 067
10 599
4 906
29
445
1 723
3 832
4 206
2 786
1 241
318
47
513
3 368
8 890
18 283
21 634
18 755
12 451
6 346
2 972
4 741
9 603
14 529
17 615
18 283
17 253
15 589
13 653
11 068
8 070
15 270
25 741
33 985
36 766
34 220
29 435
26 841
23 641
Samtliga
39 925
178 756
14 627
93 212
16 826
31 649
* Medelskulden är beräknad på den andel av de bidragsskyldiga som har en skuld.
Bidragsskyldiga föräldrar december
2003. Av de 219 000 bidragsskyldiga
föräldrarna i december 2003 var 18 procent kvinnor och 82 procent män. Bland
kvinnorna hade 37 procent en skuld till
Försäkringskassan och bland männen
52 procent. Av den totala skulden på
3,2 miljarder kronor vid utgången av år
2003 var kvinnornas del 8 procent och
männens del 92 procent.
139
Bostadsbidrag
Bostadsbidragen ska ge ekonomiskt svaga hushåll möjligheter
att hålla sig med goda och tillräckligt rymliga bostäder.
Antal
250 000
200 000
Ensamföräldrar
150 000
100 000
Sammanboende föräldrar
50 000
Unga hushåll utan barn
0
1994
Regler
2003
140
1995
1996
1997
1998
1999
2000
2001
2002
2003
Hushåll med bostadsbidrag. Antalet
hushåll med bostadsbidrag har minskat
de senaste åren. Det beror på de regeländringar som gjorts. Det är framför allt
hushåll av typen två föräldrar med barn
som blivit betydligt färre som mottagare av bostadsbidrag.
Barnfamiljer och ungdomshushåll
utan barn (28 år och yngre) kan få
bostadsbidrag.
Bidragsbeloppet bestäms av
hushållets sammansättning, bostadskostnaden, bostadens storlek och
inkomstens storlek.
De som söker bostadsbidrag ska
uppskatta hur mycket de kommer att
tjäna under det eller de kalenderår
ansökan avser. Med hänsyn till dessa
uppgifter beräknas ett preliminärt
bostadsbidrag. Efter den tidpunkt
då taxeringsbeslut för bidragsåret
meddelats fastställs slutligt bostadsbidrag. Beslut om slutligt bostadsbidrag för år 2003 meddelas under
år 2005. Om hushållet har fått ett för
stort preliminärt bidrag ska hushållet
betala tillbaka mellanskillnaden. Är
mellanskillnaden mer än 2 500 kronor
ska hushållet också betala en avgift.
Om hushållet i stället har fått ett för
litet preliminärt bidrag betalas mellanskillnaden ut med ränta.
För gifta och samboende med
barn inkomstprövas bostadsbidraget
individuellt. Bidraget minskas om årsinkomsten överstiger 58 500 kronor
för vardera maken.
För en ensamstående förälder
minskas bostadsbidraget av den
årsinkomst som överstiger 117 000
kronor.
För ungdomar utan barn minskas
bidraget om årsinkomsten överstiger
41 000 kronor för ensamstående eller
överstiger 58 000 kronor för makar
tillsammans.
Max. bostadsbidrag, kronor
per månad
Max. boyta,
kvm
Inkomstgräns över vilken
bidraget reduceras,
kronor per år
EnsamGifta/
stående
sambor
2 500
3 175
3 900
3 900
3 900
80
100
120
140
160
117 000
117 000
117 000
117 000
117 000
Hushåll utan barn
18–28 år
1 100
60
41 000
Barnfamiljer
Antal barn
1
2
3
4
5 eller fler
Antal hushåll efter typ
Ålder
Ensamstående
Kvinnor
Män
Sammanboende
58 500/sökande
58 500/sökande
58 500/sökande
58 500/sökande
58 500/sökande
58 000
Medelbelopp per månad
och hushåll, kronor
Ensamstående
SammanKvinnor Män
boende
–24
25–29
30–34
35–39
40–44
45–49
50–54
55–59
60–
14 677
14 257
17 193
27 181
28 056
18 534
8 354
2 654
487
9 935
7 047
1 683
3 459
4 846
4 155
2 713
1 440
875
1 968
3 982
4 850
6 638
7 000
5 359
3 459
1 761
1 239
932
1 426
1 819
1 803
1 698
1 533
1 475
1 457
1 597
690
780
1 161
1 224
1 242
1 211
1 246
1 256
1 280
1 184
1 417
1 689
1 811
1 866
1 931
1 910
1 878
1 804
Samtliga
131 393
36 153
36 256
1 578
993
1 758
Bostadsbidrag december 2003.
Bostadsbidrag går främst till ensamföräldrar, oftast kvinnor. Sammanlagt fick
omkring 204 000 hushåll ett preliminärt
bidrag i december 2003.
Under år 2003 betalades totalt 3,6
miljarder kronor i bostadsbidrag till ca
Regler
2003
272 000 hushåll. Ungefär 2,5 miljarder
gick till de cirka 64 procent av hushållen som hade en kvinna som ensam
familjeförsörjare. Hushållen med en
man som ensam familjeförsörjare var
cirka 18 procent och fick 0,4 miljarder.
141
Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp
Sjukpenning
Sjukpenning ska ge ekonomisk trygghet vid nedsatt
arbetsförmåga på grund av sjukdom.
Antal
200
Kvinnor Män
150
100
50
0
16–19
20–24 25–29 30–34 35–39 40–44 45–49 50–54 55–59
Sjukpenningdagar per mottagare
2003. Antalet sjukpenningdagar stiger
med ökande ålder för både kvinnor
och män. Det kan tolkas som att de
medicinska riskerna stiger med högre
Antal
70 000 000
60 000 000
50 000 000
40 000 000
Kvinnor
30 000 000
20 000 000
10 000 000
Män
0
1990 1992 1994 1996 1998 2000
2003
Ersatta sjukpenningdagar. Sedan 1997
har den av sjukförsäkringen ersatta
sjukfrånvaron ökat kraftigt. Detta efter
142
60–
ålder. Det kan också vara fråga om
att påfrestningarna i arbetslivet ökar
eller att personer som varit yrkesaktiva
under längre tid också har utsatts för
en större sammanlagd belastning.
en period under 1990-talets början med
allt färre sjukpenningdagar. Orsakerna
till de senaste årens ökning i sjukfrånvaron är många och komplexa. Några
av de förklaringar som förekommit är
den offentliga sektorns neddragningar
under mitten av 1990-talet, den försämrade psykosociala arbetsmiljön, förändringarna i befolkningens ålderssammansättning, samt det alltmer hektiska
privatlivet. Kvinnor står för en allt större
andel av sjukskrivningarna. För kvinnor
var antalet ersatta dagar 68 miljoner år
2003, vilket är en ökning med cirka 40
miljoner dagar sedan år 1997.
En person kan få hel, tre fjärdedels,
halv eller en fjärdedels sjukpenning
om inkomsterna uteblir av medicinska
skäl. Avgörande är i vilken grad sjukdomen sätter ned arbetsförmågan.
Man kan även få sjukpenning för
medicinsk behandling eller medicinsk rehabilitering som syftar till att
förebygga sjukdom eller att förkorta
sjukdomstiden.
Under de första 21 dagarna i en
sjukperiod får man som anställd
sjuklön av sin arbetsgivare, dock inte
för den allra första dagen som är en
karensdag. Om nedsättningen av
arbetsförmågan på grund av sjukdom
kvarstår även efter det att sjuklöneperioden har löpt ut kan en anställd få
sjukpenning från Försäkringskassan.
Antal mottagare
Män
Egenföretagare kan ha en karenstid
på 3 eller 30 dagar.
Det finns ingen formell gräns för
hur lång tid en person kan ha sjukpenning, men Försäkringskassan ska
senast ett år efter sjukanmälningsdagen ha utrett om personen kan få
sjukersättning i stället eller aktivitetsersättning för den som är under 30 år.
Ersättningen för hel sjukpenning är
80 procent av den sjukpenninggrundande inkomsten multiplicerad med
0,97 för alla dagar i sjukperioden med
undantag för karensdagen. Maximal sjukpenning för en dag var 615
kronor år 2003. För arbetslösa gäller
speciella regler, och för dem var den
maximala ersättningen per dag 521
kronor.
Antal dagar
i medeltal
Kvinnor Män
Medelbelopp,
kronor under året
Kvinnor Män
Ålder
Kvinnor
16–19
20–24
25–29
30–34
35–39
40–44
45–49
50–54
55–59
60–
817
20 379
42 449
61 166
67 451
58 296
58 398
62 236
69 414
50 512
723
12 933
19 538
26 914
36 383
37 012
37 941
41 513
50 089
41 379
58
82
90
105
129
146
155
161
167
168
47
74
94
105
114
126
137
147
157
160
14 985
27 267
32 556
38 807
46 722
50 992
53 640
54 775
55 732
55 049
14 605
29 634
40 268
45 663
49 406
53 327
57 094
60 617
65 132
66 685
Samtliga
491 118
304 425
139
132
48 132
55 466
Regler
2003
Sjukpenning 2003. Av totalt cirka 41 miljarder kronor
i sjukpenning år 2003 gick 58 procent till kvinnor och
42 procent till män.
143
Arbetslivsinriktad rehabilitering
Olika rehabiliteringsåtgärder ska underlätta för de
långtidssjuka att återgå till arbete.
Antal
175 000
150 000
125 000
100 000
Kvinnor
75 000
50 000
Män
25 000
0
1990 1992 1994 1996 1998 2000
Antal
18 000
16 000
14 000
12 000
10 000
8 000
6 000
4 000
2 000
0
2003
Köp av rehabiliteringstjänster. År 1994
nådde antalet köp av rehabiliteringstjänster en topp. Antalet köp till kvinnor
har hela tiden legat på en betydligt
högre nivå än till män, vilket förklaras
av att det också är bland kvinnor det
finns flest långa sjukfall. Köpen av
rehabiliteringstjänster är beroende av
medelstilldelning och utvecklingen av
antalet köp följer därför inte kurvan för
antalet långa sjukfall.
Kvinnor
Män
1991
144
1993
1995
1997
Långa sjukfall. Med långa sjukfall
menas här sådana som har pågått
minst 60 dagar. Antalet långvarigt
sjukskrivna minskade något i början
av 1990-talet, vilket främst hade sin förklaring i att många långtidssjukskrivna
fick förtidspension eller sjukbidrag.
Mellan år 1996 och 2003 har antalet
personer som varit sjukskrivna minst
60 dagar ökat från 108 000 till 241 000.
Detta motsvarar en ökning med 123
procent. Den största ökningen står
kvinnor för. Kvinnornas andel av dem
som varit långvarigt sjukskrivna har
stigit från 59 till 64 procent mellan åren
1996 och 2003.
1999
2001
2003
Arbetsprövning, arbetsträning, utredning vid arbetsmarknadsinstitut (ami)
och utbildning är exempel på åtgärder
som kan bli aktuella inom arbetslivsinriktad rehabilitering.
I samband med arbetslivsinriktad
rehabilitering kan den enskilde
personen få rehabiliteringspenning
som ersättning för uteblivna inkomster och ett särskilt bidrag som täcker
vissa så kallade merkostnader som
kan uppstå i samband med rehabiliter-
Antal mottagare
Antal dagar
i medeltal
Kvinnor Män
Medelbelopp,
kronor under året
Kvinnor Män
Ålder
Kvinnor
16–19
20–24
25–29
30–34
35–39
40–44
45–49
50–54
55–59
60–
7
726
1 918
3 845
5 922
5 829
5 788
5 536
4 591
1 594
9
446
1 203
1 853
2 717
2 767
2 577
2 544
2 159
715
60
92
98
99
99
100
96
91
82
76
40
107
101
102
103
101
99
94
89
76
18 048
33 595
38 749
40 597
40 820
41 058
39 650
37 744
34 396
31 565
13 165
45 679
47 568
49 112
49 525
48 338
47 785
45 837
43 691
37 929
35 756
16 990
94
98
38 670
46 982
Samtliga
Män
ingen (exempelvis för resor). Vidare
kan Försäkringskassan ge bidrag till
arbetshjälpmedel och ge ersättning
för resor till och från arbetet i stället
för sjukpenning.
Rehabiliteringspenning kan vara
hel, tre fjärdedels, halv eller en
fjärdedels. Hel rehabiliteringspenning är 80 procent av den sjukpenninggrundande inkomsten. Maximal
rehabiliteringspenning för en dag var
635 kronor år 2003.
Regler
2003
Rehabiliteringspenning 2003. Av totalt 2,2 miljarder kronor
för rehabiliteringspenning år 2003 gick 63 procent till kvinnor
och 37 procent till män.
145
Sjukersättning och aktivitetsersättning
Sjukersättning och aktivitetsersättning ger ekonomisk
trygghet vid långvarigt nedsatt arbetsförmåga. Förmånerna
ersätter förtidspension och sjukbidrag.
Antal
40 000
Kvinnor
30 000
Män
20 000
Kvinnor
55–64 år
10 000
Män
55–64 år
0
1990
1992
1994
Nybeviljade sjukersättningar och
aktivitetsersättningar (förtidspensioner och sjukbidrag före 2003). Några år
in på 1990-talet steg nybeviljandet till
historiskt höga nivåer. Det huvudsakliga skälet var att försäkringskassorna
kraftigt ökade insatserna på rehabiliteringsområdet. Ett stort antal personer
med långvariga sjukskrivningar fick förtidspension eftersom de bedömdes inte
kunna gå tillbaka till arbetet ens med
stöd av rehabilitering. Efter en topp
1993 sjönk nybeviljandet och nådde
1998 den lägsta nivån sedan början av
1970-talet. Nedgången berodde på ett
minskat tillskott via långvarig sjukskrivning men också på skärpta regler
och en mer restriktiv tillämpning. De
senaste åren har de långa sjukfallen
146
1996
1998
2000
2003
ökat mycket kraftigt, och bland annat
lett till att antalet nybeviljade ersättningar åter ligger på en extremt hög
nivå. Nedgången år 2003 jämfört med
2002 speglar inte den verkliga trenden,
som är fortsatt stigande. Den är i stället
en följd av försenad handläggning i och
med att det nya ersättningssystemet
tagits i drift. Åldersfördelningen har
ändrats genom en kraftig förskjutning
från äldre till yngre. Genomsnittsåldern
för personer med nybeviljad ersättning
har minskat från knappt 55 år i slutet
på 1980-talet till drygt 50 år. Från och
med år 2003 beviljas enligt de nya reglerna inga ersättningar före 19 års ålder,
vilket påverkar medelåldern något åt
andra hållet.
Procent
100
Kvinnor
Män
Procent
100
80
80
Hela
Hela
60
60
40
40
Partiella
20
20
Partiella
0
0
1990 1992 1994 1996 1998 2000
Nybeviljade sjukersättningar och
aktivitetsersättningar efter omfattning
(förtidspensioner och sjukbidrag före
2003). De partiella ersättningarna är
vanligare bland kvinnor än bland män.
Andelen partiella förmåner steg stadigt
under andra hälften av 1980-talet och
första hälften av 1990-talet. År 1995
2003
1990 1992 1994 1996 1998 2000
2003
uppnåddes en topp då 46 procent av
kvinnorna och 35 procent av männen
beviljades partiell ersättning. Eftersom
fallen med partiell sjukpenning ökat
börjar utvecklingen även för sjukersättning och aktivitetsersättning gå
åt samma håll.
Procent
35
30
Kvinnor
25
Män
20
15
10
5
0
16–19* 20–24 25–29 30–34 35–39 40–44 45–49 50–54 55–59 60–64
* Åldersgruppen 16–19 år omfattar de personer som hade förtidspension eller sjukbidrag i december
2002, där ersättningen räknats om till sjukersättning samt de personer i åldern 19 år som beviljats
aktivitetsersättning.
Andelen av befolkningen med sjukersättning eller aktivitetsersättning
2003. I december 2003 fanns det mer
än 507 000 personer med sjukersättning eller aktivitetsersättning, 296 000
kvinnor och 211 000 män. Närmare 9
procent av befolkningen i aktiv ålder
har alltså av hälsoskäl helt eller delvis
lämnat arbetslivet med sjukersättning
eller aktivitetsersättning och andelen
stiger med ökande ålder. I alla åldersgrupper över 25 år har fler kvinnor än
män ersättning. I åldern 60–64 år är
andelen som har sjukersättning så hög
som 30 procent.
147
Regler
2003
Sjukersättning eller aktivitetsersättning kan beviljas den som är i åldern
19–64 år och som av medicinska skäl
har fått sin arbetsförmåga nedsatt
med minst en fjärdedel under minst
ett år. Det finns fyra nivåer på ersättningen: hel, tre fjärdedels, halv
respektive en fjärdedels.
Aktivitetsersättning beviljas den
som är i åldern 19–29 år. Den är alltid
tidsbegränsad. Aktivitetsersättningen
kan kombineras med en medverkan
i olika aktiviteter, som ska ha till
syfte att ta tillvara den enskildes
möjligheter till utveckling och arbete
under ungdomsåren. Ungdomar som
på grund av funktionshinder ännu
inte har avslutat sin utbildning på
De flesta som har sjukersättning är personer som till följd av ohälsa tvingats
lämna arbetsmarknaden efter ett långt
yrkesliv. Denna grupp får en ersättning som står i relation till de tidigare
förvärvsinkomsterna.
De allra flesta som får ersättning
i mycket unga år har allvarliga med-
148
grundskole- och gymnasienivå har
rätt till hel aktivitetsersättning under
studierna.
Sjukersättning beviljas i åldern 30–
64 år. Ersättningen kan tidsbegränsas
när arbetsförmågan är långvarigt men
inte varaktigt nedsatt.
Sjukersättning och aktivitetsersättning kan betalas ut i form av
inkomstgrundad ersättning och
garantiersättning. Den inkomstrelaterade ersättningen är knuten
till arbetsinkomsten. Garantiersättning får personer med låga förvärvsinkomster. Den är maximalt 2,4
prisbasbelopp, motsvarande 7 720
kronor per månad år 2003.
födda eller mycket tidigt förvärvade
funktionshinder. Flertalet har inte haft
möjlighet att genom förvärvsarbete
bygga upp ett eget försäkringsskydd i
pensionssystemet och får därför ersättning i form av grundnivån. 71 procent
av personerna med aktivitetsersättning
hade bara garantiersättning år 2003.
Antal mottagare
Ålder
16–19
20–24
25–29
30–34
35–39
40–44
45–49
50–54
55–59
60–64
Samtliga
Kvinnor
Män
Medelbelopp
per månad, kronor
Kvinnor
Män
Andel i befolkningen,
procent
Kvinnor
Män
1 485
2 339
3 439
8 452
16 305
22 903
32 276
47 408
73 239
85 437
2 115
2 924
3 504
6 416
10 760
15 184
21 418
30 986
49 751
65 474
7 758
7 536
7 281
7 235
7 366
7 367
7 483
7 632
7 870
8 123
7 758
7 667
7 580
7 809
8 209
8 368
8 587
8 865
9 390
9 996
0,7
0,9
1,3
2,8
5,0
7,8
11,2
16,1
22,8
33,9
0,9
1,1
1,2
2,1
3,2
5,0
7,2
10,3
15,2
25,8
293 283
208 532
7 767
9 165
10,4
7,2
2003 räknades om till sjukersättning,
oberoende av ålder.
Sjukersättning december 2003.
Pensionen till de personer som hade
förtidspension eller sjukbidrag före
Antal mottagare
Ålder
Kvinnor
Män
Medelbelopp
per månad, kronor
Kvinnor
Män
19
20–24
25–29
219
1 199
1 422
332
1 196
1 106
6 646
6 659
6 945
6 701
6 797
7 506
0,44
0,47
0,52
0,62
0,45
0,39
Samtliga
2 840
2 834
6 801
7 083
0,38
0,37
Aktivitetsersättning december 2003.
Av totalt cirka 50 miljarder kronor i
sjukersättning och aktivitetsersättning
år 2003 gick 54 procent till kvinnor och
46 procent till män.
40,7 miljarder kronor utbetalades
i form av inkomstgrundad ersättning.
Andel i befolkningen,
procent
Kvinnor
Män
Kvinnorna var 59 procent av personerna
som hade inkomstgrundad ersättning
och fick 54 procent av det utbetalade
beloppet, medan männen var 41
procent av personerna med inkomstgrundad ersättning och fick 46 procent
av beloppet.
149
Arbetsskadeersättning
Arbetsskadeersättning ska ge ekonomisk trygghet vid nedsatt
arbetsförmåga på grund av arbetsskada.
Antal egenlivräntor enligt arbetsskadeförsäkringen i december. I slutet av
1980-talet och början av 1990-talet
ökade antalet prövade arbetsskadeärenden kraftigt hos försäkringskassorna. Samtidigt steg också andelen
ärenden där prövningen ledde till att en
arbetsskada konstaterades. Nedgången
efter 1993 beror på att det infördes
betydligt strängare krav för att få en
arbetsskada godkänd.
Antal
60 000
Män
50 000
Kvinnor
40 000
30 000
20 000
10 000
0
1990
Regler
2003
150
1992
1994
1996
1998 2000
2003
Alla som förvärvsarbetar i landet är
försäkrade för arbetsskada. Med
arbetsskada menas skada till följd
av olycksfall eller skadlig inverkan
i arbetet. Ersättning kan betalas för
inkomstförlust, tandvårdskostnader,
kostnader för sjukvård utomlands,
sjukpennng i särskilda fall, kostnader
för särskilda hjälpmedel. Det finns
även ersättning för efterlevande
och begravningshjälp. Den största
ersättningen som betalas ut från
arbetsskadeförsäkringen är livränta.
Det är en ersättning som kommer i
fråga först om en godkänd arbetsskada medför en varaktig nedsättning
av förmågan att skaffa sig inkomst
genom arbete. Innan det akuta – av
arbetsskadan orsakade – sjukdomstillståndet har upphört får man vanlig
sjuklön eller sjukpenning. Den som
har en skada som har visat sig den 1
januari 2003 eller senare får kompensation för karensdagar när han eller
hon beviljas livränta.
Om förmågan att skaffa sig inkomst är varaktigt nedsatt på grund
av en arbetsskada har den enskilde
rätt till en så kallad arbetsskadelivränta. Livräntan ger ersättning för
hela den bestående inkomstförlusten.
Vid beräkning av livräntans storlek
jämförs den inkomst personen
antas ha tjänat om skadan inte hade
inträffat med den inkomst han eller
hon beräknas kunna få efter skadan.
Livräntan ger ersättning för hela
mellanskillnaden men kan aldrig bli
högre än 7,5 prisbasbelopp per år,
motsvarande cirka 24 100 kronor per
månad år 2003.
Arbetsskadelivränta december 2003.
Av totalt 4,9 miljarder kronor i arbetsskadelivränta år 2003 fick kvinnorna
41 procent och männen 59 procent.
Antal mottagare
Medelbelopp per
månad, kronor
Kvinnor
Män
Ålder
Kvinnor
Män
20–24
25–29
30–34
35–39
40–44
45–49
50–54
55–59
60–64
65–
11
73
324
1 082
1 719
2 919
5 236
9 183
12 008
10 485
20
160
564
1 740
2 712
3 990
5 890
9 545
12 427
7 966
9 159
7 186
6 773
5 371
4 667
4 218
4 055
3 973
4 023
1 001
11 488
9 369
7 473
6 088
5 735
5 388
5 284
5 381
5 548
923
Samtliga
43 040
45 014
3 381
4 718
151
Handikappersättning
Handikappersättning ger ekonomisk trygghet till personer med
funktionshinder som behöver hjälp av annan person eller har
merutgifter på grund av sitt funktionshinder.
Personer med handikappersättning.
Antalet har ökat stadigt från 1990-talets
början och år 2003 var det 23 procent
fler som hade handikappersättning.
Antal
35 000
Kvinnor
30 000
25 000
Män
20 000
15 000
10 000
5 000
0
1990
1992
1994
1996
1998 2000
2003
Andelen personer i befolkningen med
handikappersättning 2003. Generellt
sett är handikappersättning vanligare
bland kvinnor än bland män. Andelen är
störst i åldern 60–69 år.
Procent
1,5
Kvinnor
1,0
Män
0,5
0,0
16–19 25–29 35–39 45–49 55–59 65–69 75–79 85–89 90–
Regler
2003
152
En person som för avsevärd tid har
fått sin funktionsförmåga nedsatt så
att han eller hon behöver tidskrävande hjälp av någon annan för att
klara sig hemma eller på arbetet kan
få handikappersättning. Det är också
möjligt att få handikappersättning om
man i övrigt har betydande merutgifter på grund av en nedsättning i funktionsförmågan. Handikappersättning
kan beviljas till personer som fyllt 19
år och som innan han eller hon fyllt 65
år fått sin funktionsförmåga nedsatt.
Ersättningen är 36, 53 eller 69 procent av basbeloppet per år, beroende
på hjälpbehov och merkostnadernas
storlek. År 2003 motsvarade de tre
nivåerna 1 158, 1 705 respektive 2 220
kronor per månad. Blinda och döva
får alltid ersättning om funktionshindret uppkom innan de fyllde 65 år.
Handikappersättning december 2003.
Av totalt knappt 1,2 miljarder kronor i
handikappersättning år 2003 gick 54
procent till kvinnor och 46 procent till
män.
Antal mottagare
Ålder
Kvinnor
16–19
20–29
30–39
40–49
50–59
60–69
70–79
80–89
90–
1 024
2 884
4 163
5 304
7 434
6 479
4 048
1 563
179
1 494
3 394
4 261
4 577
5 864
4 947
2 587
861
72
1 515
1 470
1 507
1 520
1 507
1 466
1 421
1 332
1 254
1 512
1 501
1 540
1 548
1 559
1 492
1 417
1 319
1 233
33 078
28 057
1 478
1 512
Samtliga
Män
Medelbelopp per
månad, kronor
Kvinnor
Män
153
Assistansersättning
Genom möjligheten att anställa personliga assistenter ges
funktionshindrade en chans att kunna leva som andra.
Antal
7 000
6 000
Män
5 000
Kvinnor
4 000
Personer med assistansersättning.
Assistansersättningen infördes år 1994.
Efter det har antalet personer med
ersättningen ökat stadigt under de tio
år som den funnits. Männen har hela
tiden varit fler än kvinnorna.
3 000
2 000
1 000
0
1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003
Regler
2003
Assistansersättning kan de personer
få som har autism, utvecklingsstörning, betydande funktionshinder
efter hjärnskada eller andra stora och
varaktiga funktionshinder som inte
beror på normalt åldrande. Personer
som bor i gruppbostad har dock inte
rätt till assistansersättning. Om det
finns särskilda skäl kan ersättning betalas ut för en kortare tid då personen
vårdas på sjukhus.
Ersättningen från Försäkrings-
Antal mottagare
Medeltal timmar
per månad
Kvinnor
Män
Ålder
Kvinnor
0–14
15–19
20–24
25–29
30–34
35–39
40–44
45–49
50–54
55–59
60–64
65–
668
393
359
377
319
375
352
416
501
702
627
474
858
511
503
464
428
453
423
414
511
620
623
439
332
365
456
493
454
447
432
430
425
401
394
344
350
396
482
488
497
461
462
472
437
418
395
332
5 563
6 247
407
425
Samtliga
154
Män
kassan till den funktionshindrade ska
användas för att betala personliga
assistenter som anlitas till hjälp i den
dagliga livsföringen. Den funktionshindrade kan själv anställa en eller
flera assistenter, alternativt anlita
kommunen eller ett annat organ som
tillhandahåller personliga assistenter.
Assistansersättning betalas med
ett schablonbelopp per timme. Det
uppgick till 198 kronor
år 2003.
Assistansersättning december 2003.
Av totalt 11,2 miljarder kronor i
assistansersättning år 2003 gick
omkring 46 procent till kvinnor och
54 procent till män. Kommunerna
svarade för 2,5 miljarder kronor.
Närståendepenning
Närståendepenning gör det möjligt för en person att vara
hemma från arbetet för att vårda en svårt sjuk anhörig.
Personer med närståendepenning.
Närståendepenning infördes vid
halvårsskiftet år 1989. År 1991 sänktes
kompensationsnivån, vilket kan förklara minskningen av antalet personer
med närståendepenning det året. Året
därpå ändrades reglerna så att även
en person som vårdar den svårt sjuke
på sjukhus eller annan institution (det
vill säga inte bara i hemmet) kunde
få närståendepenning. Den successiva ökningen sedan 1991 kan till en
del förklaras av att möjligheten att få
närståendepenning har blivit mer känd
hos allmänheten. Men ökningen beror
framför allt på en åldrande befolkning.
Kvinnor vårdar nära anhöriga i betydligt
Personer som avstår från förvärvsarbete för att vårda en svårt sjuk
person i hemmet eller på en vårdinrättning kan få närståendepenning. I
regel kan man få ersättning för högst
60 dagar sammanlagt för varje person
som vårdas.
Antal mottagare
Män
Antal
7 000
6 000
5 000
Kvinnor
4 000
3 000
Män
2 000
1 000
0
1990
1992
1994
1996
1998 2000
2003
större utsträckning än vad män gör.
Könsfördelningen hos dem som blir
vårdade är däremot jämn.
Dagarna kan tas ut med hel, halv
eller en fjärdedels ersättning. Ersättningen är 80 procent av den sjukpenninggrundande inkomsten.
Antal dagar
i medeltal
Kvinnor Män
Medelbelopp,
kronor under året
Kvinnor Män
Ålder
Kvinnor
–24
25–29
30–34
35–39
40–44
45–49
50–54
55–59
60–
86
210
424
779
980
1 224
1 201
1 152
585
59
126
270
409
478
474
443
404
246
10
11
11
9
9
10
10
12
14
11
11
10
10
9
10
11
14
17
5 473
6 700
6 419
5 455
6 028
6 346
6 672
7 221
7 936
6 079
7 942
6 836
7 409
5 972
6 408
7 262
8 996
10 630
Samtliga
6 641
2 909
11
11
6 550
7 423
Regler
2003
Närståendepenning 2003. Av totalt cirka 65 miljoner
kronor i närståendepenning år 2003 gick 67 procent till
kvinnor och 33 procent till män.
155
Bilstöd
Bilstöd ska underlätta för personer som har varaktiga
funktionshinder och därför har svårt att förflytta sig.
Beviljade bilstöd. Bilstöd infördes i
oktober 1988 och flest bilstöd beviljades när förmånen var ny. Eftersom man
kan få ett nytt bilstöd vart sjunde år
ledde det till en ny topp år 1996. Det är
något färre kvinnor än män som har fått
denna ersättning. Inkomstrelaterat anskaffningsbidrag för köp av bil har gått
till kvinnor i stor utsträckning. Däremot
har kostnader för anpassning av bilen
varit högre för männen.
Antal
3 500
3 000
2 500
Män
2 000
1 500
1 000
Kvinnor
500
0
1988 1990 1992 1994 1996 1998 2000
Regler
2003
Bilstöd för inköp av bil kan beviljas
vart sjunde år. Bilstöd kan också
beviljas för anpassning och i vissa
fall för körkortsutbildning. Bilstöd
beviljas fämst till bil, men även till
andra motorfordon som motorcykel
eller moped. Grundförutsättningen för
att få bilstöd är att den enskilde ska
ha ett varaktigt funktionshinder som
innebär väsentliga svårigheter att förflytta sig eller att använda allmänna
kommunikationer. Följande grupper
har rätt till bilstöd, om de uppfyller
grundförutsättningen:
Antal mottagare
Ålder
2003
Kvinnor
Män
Medelbelopp,
kronor
Kvinnor
Män
0–15
16–19
20–24
25–29
30–34
35–39
40–44
45–49
50–54
55–59
60–
178
36
24
42
56
84
84
110
80
80
65
216
57
44
48
60
109
141
127
106
85
74
66 608
78 482
130 327
144 972
121 306
141 937
115 833
126 506
141 131
123 085
115 323
71 585
102 471
176 103
123 633
220 435
126 356
113 305
109 145
114 069
128 490
122 006
Samtliga
839
1 067
113 102
116 086
156
• En person under 65 år som är beroende av motorfordon för förvärvsarbete eller rehabilitering/utbildning.
• En person under 65 år som har fått
bilstöd enligt reglerna för ovanstående grupp, men som sedan har
fått sjukersättning eller aktivitetsersättning.
• Annan person som är mellan 18 och
49 år som själv ska köra fordonet.
• En förälder med barn under 18 år.
• Föräldrar med barn som uppfyller
grundförutsättningen.
Utbetalade bilstöd 2003. Av totalt 214
miljoner kronor i bilstöd år 2003 gick
43 procent till kvinnor och 57 procent
till män.
Tandvård
Tandvårdsförsäkringen ska ge möjlighet till en god tandhälsa
oberoende av ekonomiska förutsättningar.
Utbetalat belopp för tandvård. Ersättningsreglerna har successivt ändrats
så att patienterna har fått betala en allt
större andel. Kostnaderna för tandvårdsförsäkringen har därmed minskat
mellan år 1992 och 1999, men regeländringarna under 2002 medförde att
kostnaderna ökade kraftigt år 2003.
Miljarder kronor
5
2003 års priser
4
3
2
Löpande priser
1
0
1990
Tandvården är avgiftsfri för barn
under 20 år.
Alla vuxna personer får ett
ekonomiskt stöd för den vardagliga
hälsobefrämjande tandvården, bastandvården. I den ingår förebyggande
åtgärder, fyllningar, rotbehandlingar
och liknande.
För kronor, broar och liknande
samt tandreglering finns ett högkostnadsskydd för patienter med ett stort
behandlingsbehov.
1992
1994
1996
1998
Från och med juli 2002 gäller
speciella ersättningsregler för alla försäkrade som fyllt 65 år. Förutom ett
karensbelopp på 7 700 kronor samt
materialkostnad betalar Försäkringskassan hela behandlingen.
2000
2003
Regler
2003
157
Ekonomisk trygghet vid ålderdom m.m.
Ålderspension
Ålderspensionen ger trygghet på äldre dar. Den består av
inkomst- och premiepension och garantipension.
Kvinnor
Män
90–
85–89
80–84
75–79
70–74
65–69
61–64
200 000
150 000
100 000
50 000
0
0
Ålderspensionärer 2003. Bland ålderspensionärerna finns betydligt fler
kvinnor än män, eftersom kvinnor som
Antal
250 000
50 000
100 000
150 000
200 000
grupp lever längre än män. Det är bara
bland pensionärerna i åldern 61–64 år
som männen är fler än kvinnorna.
Kvinnor
Män
Annan pension
200 000
Garantipension
150 000
100 000
50 000
0
61–64 65–69 70–74 75–79 80–84 85–89 90–
61–64 65–69 70–74 75–79 80–84 85–89 90–
Garantipension innebär att pensionstagaren har enbart garantipension eller i kombination med en eller
flera av de övriga pensionstyperna. Annan pension innebär att pensionstagaren inte har garantipension
utan en eller flera av de övriga pensionstyperna.
Ålderspensionärer med respektive
utan garantipension 2003. För kvinnorna illustreras det markant ökande
deltagandet i arbetslivet under slutet
av 1900-talet. Andelen med garanti-
158
pension ökar successivt med stigande
ålder, från 59 procent till praktiskt
taget 100 procent för kvinnor. Liknande
mönster men på en betydligt lägre nivå
ses för männen.
Födda 1937 eller tidigare
100
Procent av pensionstagarna
Procent av utbetalat belopp
Tilläggspension
80
Garantipension
60
40
20
0
Kvinnor
Män
Kvinnor
Män
Födda 1938 eller senare
100
Procent av pensionstagarna
Procent av utbetalat belopp
Premiepension
80
Tilläggspension
60
Inkomstpension
40
Garantipension
20
0
Kvinnor
Män
De olika pensionstyperna 2003. Personer i åldern 66 år och däröver (dvs.
födda 1937 eller tidigare) kan bara ha
pension i form av garantipension och
tilläggspension. 78 procent av kvinnorna och 28 procent av männen hade
garantipension. Av de 862 000 kvinnorna hade 161 000 enbart garantipension, medan det av de 652 000 männen
var endast 20 000 som hade bara
garantipension. Här avspeglas skillnaderna i förvärvsmönstret mellan män
och kvinnor för dessa generationer. I
december 2003 var det endast 112 000
Kvinnor
Män
pensionstagare som omfattades av det
nya inkomstpensionssystemet, varav
65-åringarna var 84 000. Dessa kunde
förutom garantipension och tilläggspension också ha inkomstpension och
premiepension. 67 procent av kvinnorna och 60 procent av männen hade
premiepension men beloppen är än så
länge mycket obetydliga. Bland kvinnorna hade 45 procent garantipension,
bland männen 8 procent, och knappt
3 procent respektive 1 procent hade
garantipension enbart.
159
Regler
2003
Ålderspension får man efter ansökan,
dock tidigast från 61 års ålder. Man
kan skjuta upp pensionsuttaget hur
länge man vill och pensionen blir
högre ju längre man väntar med att
ta ut den. Ålderspensionen kan tas
ut som hel, tre fjärdedels, halv eller
en fjärdedels förmån. Från och med
januari 2003 beskattas pension på
samma sätt som arbetsinkomst.
Rätt till ålderspension tjänas in
främst genom det förvärvsarbete
man utför från det man fyller 16 år.
Förvärvsinkomsterna är – tillsammans med vissa så kallade pensionsgrundande belopp – den enskildes
pensionsunderlag. Pensionsgrundande belopp får man tillgodoräkna
sig exempelvis när man har sjuk- eller
aktivitetsersättning eller är förälder
till små barn. Pensionsrätten uppgår
till 18,5 procent av pensionsunderlaget.
Antal mottagare
Ålder
Kvinnor
Män
Medelbelopp
per månad, kronor
Kvinnor
Män
61–64
65–69
70–74
75–79
80–94
85–89
90–
10 013
208 572
196 368
186 733
162 839
96 080
53 683
18 028
200 389
171 679
144 324
107 819
49 967
19 200
5 768
8 739
8 109
7 507
6 952
6 597
6 211
8 353
11 731
11 656
11 578
11 348
11 053
9 369
Samtliga
914 288
711 406
7 628
11 427
Ålderspension december 2003. 180
miljarder kronor betalades ut i ålderspension under 2003, ungefär 46 procent till kvinnor och 54 procent till män.
154,1 miljarder kronor av hela
beloppet utgjordes av tilläggspension.
160
De intjänade delarna av pensionen
betalas ut som inkomstpension och
premiepension. Pensionsrätten till
inkomstpensionen är 16 procent av
underlaget och återstående 2,5 procent fonderas för premiepensionen.
Om den intjänade pensionen är lägre
än en viss grundtrygghetsnivå kompletteras den med en garantipension.
Den allmänna ålderspensionen
har nyligen reformerats och gäller för
alla som är födda 1938 eller senare.
Personer som är födda tidigare får sin
ålderspension i form av tilläggspension och eventuellt garantipension.
Tilläggspensionen motsvarar i huvudsak tidigare folkpension och allmän
tilläggspension (atp) som grundas på
pensionspoäng i det gamla systemet.
Även personer födda under perioden
1938–1953 får i varierande grad sin
intjänade pension i form av tilläggspension.
Kvinnorna var 52 procent av tilläggspensionärerna med ålderspension, men
bara 40 procent av beloppet gick till
kvinnor. Männen var 48 procent av pensionärerna och fick ta emot 60 procent
av beloppet.
Äldreförsörjningsstöd
Äldreförsörjningsstöd ger personer med låg ålderspension eller ingen pension alls möjlighet att försörja
sig.
Äldreförsörjningsstöd kan betalas
ut till den som är bosatt i Sverige
och som har fyllt 65 år. Stödet är
inkomstprövat och syftar liksom
särskilt bostadstillägg till att garantera den enskilde en skälig levnadsnivå. Levnadsnivån ska motsvara en
schabloniserad ekonomisk lägstanivå,
Antal mottagare
Män
och kostnader för en skälig bostad.
Den skäliga bostadskostnaden var
högst 5 700 kronor per månad för
ogift och 2 850 kronor för gift år 2003.
Den skäliga levnadsnivån var cirka
4 200 kronor per månad för ogift och
cirka 3 500 kronor för gift. Stödet beviljas för högst tolv månader i taget.
Medelbelopp per
månad, kronor
Kvinnor
Män
Ålder
Kvinnor
65–69
70–74
75–79
80–84
85–89
90–
2 500
1 990
1 452
863
404
241
1 907
1 507
883
522
157
75
3 871
5 680
5 817
3 995
3 339
2 564
2 533
3 576
3 788
2 930
2 889
3 398
Samtliga
7 450
5 051
4 677
3 129
Äldreförsörjningsstöd december 2003.
År 2003 betalades det ut 634 miljoner
kronor i åldreförsörjningsstöd. Ungefär
Regler
2003
69 procent av dessa betalades till kvinnor och 31 procent till män.
161
Bostadstillägg till pensionärer m.fl.
Bostadstilläggen ger pensionärer och vissa andra grupper med
låg inkomst möjlighet att ha en bostad av god kvalitet, utan att
levnadsstandarden i övrigt behöver drabbas.
Andel personer med bostadstillägg.
Kvinnor har i genomsnitt lägre pension
än män och sämre ekonomiska förhållanden också i övrigt. Andelen kvinnor
med bostadstillägg är dubbelt så stor
som andelen män.
Procent
50
Kvinnor
40
30
20
Män
10
0
1990
Regler
2003
162
1992
1994
1996
1998
2000
2003
Bostadstillägget omfattar
– bostadstillägg till pensionärer (btp)
– särskilt bostadstillägg till pensionärer (sbtp).
btp kan beviljas personer som har hel
ålderspension, änkepension, särskild
efterlevandepension, hustrutillägg,
sjukersättning, aktivitetsersättning
eller eu-pension som motsvarar de
svenska förmånerna. btp beviljas inte
för ålderspension före 65 års ålder
(tidigt uttag).
Storleken på bostadstillägget
beror på boendekostnaden och de
inkomster och den förmögenhet som
den enskilde har. Under 2003 var
högsta möjliga btp 91 procent av den
del av boendekostnaden som inte
översteg 4 500 kronor per månad,
dvs. maximalt 4 095 kronor. btp är
ett skattefritt stöd som den enskilde
måste ansöka om.
sbtp är ett stöd som syftar till att
garantera den enskilde pensionären
en skälig levnadsnivå, i princip motsvarande en schabloniserad ekonomisk lägstanivå och kostnader för
en skälig bostad. En högsta bostadskostnad på 5 700 kronor per månad
godtas. En förutsättning för att kunna
få sbtp är att btp är beviljat. Dessutom krävs att personens inkomster
efter avdrag för skäliga bostadskostnader inte når upp till en viss fastställd lägstanivå. Ersättningen betalas
ut i form av ett utfyllnadsbelopp upp
till den lägsta inkomstnivån.
Antal mottagare
Ålder
Kvinnor
16–19
20–24
25–29
30–34
35–39
40–44
45–49
50–54
55–59
60–64
65–69
70–74
75–79
80–84
85–89
90–
499
1 912
2 858
3 783
5 943
7 423
9 370
11 696
14 465
14 347
27 259
35 295
48 500
60 677
49 183
35 740
675
2 238
2 958
3 647
5 196
6 470
7 854
8 754
9 327
8 427
10 807
10 443
11 208
11 188
7 028
5 877
1 870
2 541
2 614
2 440
2 169
2 089
2 094
2 116
2 133
2 049
1 783
1 786
1 858
1 983
2 155
2 401
1 837
2 481
2 645
2 516
2 332
2 226
2 121
2 085
2 009
1 909
1 719
1 573
1 424
1 371
1 407
1 696
328 950
112 097
2 035
1 840
Samtliga
1
Män
Medelbelopp 1 per
månad, kronor
Kvinnor
Män
I medelbeloppet ingår både btp och sbtp.
Bostadstillägg december 2003. År 2003 betalades det ut
11 miljarder kronor i bostadstillägg. Ungefär 76 procent av
dessa betalades till kvinnor och 24 procent till män.
163
Antal mottagare
Ålder
65–69
70–74
75–79
80–84
85–89
90–
Samtliga
Män
Medelbelopp
per månad, kronor
Kvinnor
Män
26 995
35 267
48 469
60 634
49 162
35 718
10 684
10 432
11 196
11 182
7 025
5 875
1 784
1 786
1 857
1 983
2 155
2 401
1 721
1 573
1 423
1 371
1 407
1 696
256 245
56 394
2 002
1 523
Kvinnor
Bostadstillägg till ålderspensionärer december 2003. Bostadstilläggen till ålderspensionärerna var cirka 7,6 miljarder kronor år
2003, varav 86 procent gick till kvinnor och 14 procent till män.
Antal mottagare
Män
Medelbelopp per
månad, kronor
Kvinnor
Män
Ålder
Kvinnor
16–19
20–24
25–29
30–34
35–39
40–44
45–49
50–54
55–59
60–64
499
1 912
2 851
3 770
5 905
7 360
9 250
11 532
14 111
13 577
674
2 234
2 954
3 641
5 188
6 454
7 840
8 736
9 314
8 408
1 870
2 541
2 615
2 440
2 170
2 088
2 093
2 113
2 127
2 035
1 837
2 481
2 645
2 517
2 332
2 226
2 121
2 085
2 009
1 909
Samtliga
70 767
55 443
2 148
2 161
Bostadstillägg till personer med sjukersättning eller aktivitetsersättning december 2003. Bostadstilläggen till personerna med
sjukersättning eller aktivitetsersättning var cirka 3,3 miljarder kronor. 56 procent av beloppet betalades till kvinnor och 44 procent
till män.
164
Delpension
För personer som ville trappa ner omfattningen av sitt
förvärvsarbete några år före pensioneringen fanns till och med
år 2000 möjligheten att ansöka om delpension.
Delpensioneringens utveckling. Delpensionen har funnits sedan år 1976
och håller nu på att avvecklas. Efter år
2000 kan man inte längre ansöka om
delpension.
Antal
50 000
40 000
30 000
Män
20 000
Kvinnor
10 000
0
1976
Efter år 2000 kan man inte längre
ansöka om delpension. Delpensioneringen kommer således att ha
upphört år 2005.
Förvärvsarbetande i åldern 61–64
år som valde att minska sin arbetstid
kunde få delpension. Delpensionen
är 55 procent av skillnaden mellan
1980
1985
1990
1995
inkomsten före och efter det att man
har minskat sin arbetstid. Efter arbetstidsminskningen ska den som fått
delpension arbeta mellan 17 och 35
timmar i veckan i genomsnitt. Man får
ersättning för en arbetstidsminskning
på högst 10 timmar i veckan.
2000 2003
Regler
2003
Av totalt 85 miljoner kronor i delpension år 2003 gick cirka
en tredjedel till kvinnor och två tredjedelar till män.
165
Efterlevandepension till vuxna
Efterlevandepension ger ekonomisk trygghet till personer
vilkas nära anhöriga har avlidit.
Antal
400 000
atp
350 000
300 000
250 000
200 000
150 000
100 000
Folkpension
50 000
0
1990 1992 1994 1996 1998 2000
2003
Kvinnor med änkepension. Änkepensionen avskaffades 1990 men övergångsregler gjorde att antalet kvinnor
med änkepension från atp-systemet
ändå ökade ett tag. Däremot minskade
antalet med folkpension kraftigt till
följd av att inkomstprövning infördes
från och med april 1997. Inkomstprövningen har tagits bort i det nya
pensionssystemet, och antalet änkor
med garantipension är nästan i nivå
med antalet folkpensioner år 1996 (dvs.
innan inkomstprövningen infördes).
Antal
2 500
2 000
Omställningspension
1 500
Förlängd omställningspension
Män
1 000
Kvinnor
500
0
1991
1993
1995
1997
1999
2001
Omställningspensioner och förlängda
omställningspensioner. Tiden för att få
omställningspension sänktes från ett
år till sex månader 1997, vilket ledde
till att antalet personer som hade förmånen vid en viss tidpunkt halverades.
Samtidigt ökade antalet personer som
166
2003
fick förlängd omställningspension. Från
år 2003 har tiden man kan ha omställningspension ökat igen, vilket märks på
utvecklingen. Mer än dubbelt så många
kvinnor som män har förlängd omställningspension.
I efterlevandepension till vuxna ingår
– omställningspension
– förlängd omställningspension
– särskild efterlevandepension (kan
inte beviljas efter december 2002)
– änkepension.
Dessa förmåner betalas ut i form av
inkomstgrundad pension, som beror
på den avlidnes tidigare inkomst.
Som tillägg till eller ersättning för den
inkomstgrundade pensionen kan man
under vissa förutsättningar få garantipension. Den är 2,13 prisbasbelopp,
motsvarande 6 852 kronor per månad
under år 2003. Från och med januari
2003 beskattas pension på samma
sätt som arbetsinkomst.
Efterlevande make eller maka
(eller därmed jämställd person) kan
få omställningspension om han eller
hon är yngre än 65 år och
– vid dödsfallet stadigvarande sammanbodde med barn under 18 år
eller
– oavbrutet hade sammanbott med
den avlidne under en tid av minst
Änkepension december 2003. Flertalet
kvinnor som har änkepension är själva
ålderspensionärer, men ungefär 12 procent är ännu i aktiv ålder. År 2003 hade
knappt fyra av tio kvinnliga ålderspensionärer också änkepension. Före 65
års ålder ingår ett så kallat folkpensionstillägg i medelbeloppen från och
med år 2003, vilket förklarar de högre
beloppen i dessa åldrar.
Av totalt 15,2 miljarder kronor i
änkepension år 2003 gick 77 procent
till änkor som var 65 år och äldre.
fem år fram till tidpunkten för dödsfallet.
Omställningspension får man
under tio månader och storleken
baseras på den avlidnes pensionsbehållning för inkomstpension eller
pensionspoängen för tilläggspension.
Omställningspensionen kan man få
samtidigt med egen pension.
Om den efterlevande har vårdnaden om barn under 18 år får han eller
hon en förlängd omställningspension
i tolv månader, eller tills yngsta barnet
fyller tolv år. Rätten till förlängd
omställningspension upphör om den
efterlevande gifter om sig.
Rätten till änkepension och
storleken på äkepensionen beror
på kvinnans ålder, om makarna var
gifta eller jämställda med gifta vid
utgången av år 1989 och mannens
år med pensionspoäng (atp-poäng).
Pensionen samordnas med sjuk- och
aktivitetsersättning och ålderspension. Änkepensionen upphör om
änkan gifter om sig.
Regler
2003
Ålder
Antal
mottagare
Kvinnor
Medelbelopp per
månad, kronor
Kvinnor
–39
40–49
50–59
60–64
65–69
70–74
75–79
80–89
90–
235
3 802
19 924
21 741
28 917
48 319
72 238
149 402
35 897
2 758
4 138
6 200
7 133
2 683
3 160
3 311
2 875
1 841
Samtliga
380 475
3 312
167
Antal mottagare
Ålder
Kvinnor
Män
Medelbelopp per
månad, kronor
Kvinnor
Män
–29
30–34
35–39
40–44
45–49
50–54
55–59
60–64
23
45
69
109
216
338
501
59
3
17
34
47
76
147
247
353
6 611
6 887
6 663
6 691
6 686
6 864
6 846
6 482
6 852
6 856
6 741
6 621
6 707
6 643
6 723
6 737
1 360
924
6 785
6 713
Samtliga
Omställningspension december 2003.
Övergångsregler gör att de flesta kvinnor över 60 år i stället för omställningspension har änkepension. Av totalt 185
Antal mottagare
Ålder
Kvinnor
Män
Medelbelopp per
månad, kronor
Kvinnor
Män
–29
30–34
35–39
40–44
45–49
50–54
55–59
60–64
122
251
598
605
405
139
8
–
11
54
177
232
194
107
43
19
6 732
6 589
6 751
6 776
6 662
6 703
5 167
–
6 916
6 734
6 752
6 755
6 599
6 843
6 096
6 633
2 128
837
6 712
6 694
Samtliga
Förlängd omställningspension december 2003. Av totalt 251 miljoner kronor
i förlängd omställningspension år 2003
168
miljoner kronor i omställningspension
år 2003 gick 60 procent till kvinnor och
40 procent till män.
gick 72 procent till kvinnor och 28
procent till män.
Intjänat pensionsunderlag
Det intjänade pensionsunderlaget enligt det reformerade
pensionssystemets regler redovisas här för personer i åldern
16–64 år.
Kronor
250 000
Män
200 000
Kvinnor
150 000
100 000
50 000
0
16
20
25
30
35
Median pensionsunderlag år 2002
kan ses som en bild av förväntad
genomsnittlig livsinkomstprofil för
varje årskull. Inkomstskillnaden mellan
män och kvinnor är stor. Det intjänade
pensionsunderlaget för kvinnor utgör
cirka 80 procent av männens. Skillnaden förklaras främst av löneskillnaden
mellan könen och av kvinnornas kortare
arbetstid i löneersatt sysselsättning. Att
pensionsunderlaget för kvinnor i alla
åldersgrupper ligger på ungefär samma
nivå beror på att cirka hälften av de
40
45
50
55
60
64
yngre kvinnorna har pensionsgrundande belopp för småbarn. Pensionsunderlaget stiger i takt med ökande ålder och
är som högst i åldersgruppen 50–55 år.
I de högre åldrarna sjunker pensionsunderlaget på grund av nedtrappningen
i antal arbetstimmar. Även en större
andel långtidssjukskrivningar och
förtidspensioneringar drar ned nivån på
medianen för pensionsunderlaget i de
högre åldrarna.
169
Antal
1 200 000
1 000 000
800 000
Kvinnor
Män
600 000
400 000
200 000
0
<100 000
100 000–
Antalet personer efter intjänat
pensionsunderlag 2002. Inkomstskillnaderna mellan könen syns tydligt.
150 000–
200 000–
250 000–
Kvinnorna är överrepresenterade i de
lägre inkomstklasserna och männen i
de högre.
Procent
100
80
Män
Kvinnor
60
40
20
0
1986 1980 1975 1970 1965 1960 1955 1950 1945
Andel av befolkningen med pensionsunderlag år 2002. Närmare 95 procent
av befolkningen i åldern 21–60 år tjänar
in pensionsunderlag. Den höga andelen
förklaras av att utöver lön så ingår även
exempelvis sjuk- eller aktivitetsersätt-
170
1938
ning, sjukpenning, föräldrapenning och
arbetslöshetsersättning i beräkningen
av pensionsunderlaget.
För de äldsta är andelen individer med
pensionsunderlag lägre, främst till följd
av tidig pensionering.
Pensionsunderlaget utgör summan
av pensionsgrundande inkomster
och pensionsgrundande belopp upp
till 7,5 inkomstbasbelopp. Pensionsgrundande inkomster är inkomster
av tjänst, egenföretagares förvärvsinkomster och socialförsäkringsersättning (sjukpenning, föräldrapenning,
ersättning vid arbetslöshet m.m.).
Pensionsgrundande belopp beräknas för sjuk- och aktivitetsersättning (förtidspension), plikttjänst,
Ålder
16–19
20–24
25–29
30–34
35–39
40–44
45–49
50–54
55–59
60–64
Samtliga
studier och barnår. Pensionsrätter
beräknas sedan som 18,5 procent av
pensionsunderlaget. Pensionsrätten
för inkomstpension är 16 procent och
pensionsrätten för premiepension 2,5
procent av pensionsunderlaget för
personer födda 1954 eller senare. För
de födda mellan 1938 och 1953 är det
en lägre procent som avsätts till inkomst- och premiepension beroende
på antal 20-delar i det reformerade
pensionssystemet.
Regler
2003
Antal personer
Andel av befolkningen, Pensionsunderlag
med pensionsunderlag procent
median, kronor
Kvinnor
Män
Kvinnor
Män
Kvinnor
Män
84 204
239 120
265 297
288 432
311 932
275 571
276 995
288 562
300 107
203 343
83 403
245 006
272 292
295 673
324 815
283 879
282 738
293 545
308 871
207 803
41,3
94,2
95,0
96,0
96,3
95,9
95,8
95,6
94,5
85,1
38,6
93,1
94,1
95,0
95,3
95,0
95,1
95,7
95,3
87,0
28 400
98 800
171 600
188 900
189 000
191 500
197 700
199 600
194 000
175 300
2 533 563 2 598 025
90,6
90,0
180 700 225 200
Intjänat pensionsunderlag 2002.
Andelen kvinnor som tjänat in pensionsunderlag var knappt 91 procent
och andelen bland männen var 90
29 400
116 700
205 800
235 800
243 900
244 800
246 500
247 100
244 300
221 300
procent. Hälften av kvinnorna hade
högre pensionsunderlag än 180 700
kronor och hälften av männen låg högre
än 225 200 kronor.
171
Arbetslöshetsförsäkring
Arbetslöshetsförsäkringen är en aktiv och integrerad del i
arbetsmarknadspolitiken där arbetslinjen är huvudalternativet
och där kontantersättning är en sistahandsåtgärd när en
person är på väg från ett arbete till ett annat.
Procent
20
Män
15
10
Kvinnor
5
0
9201 9301 9401 9501 9601 9701 9801 9901 0001 0101 0201 0301
Källa: ams, scb
Andelen öppet arbetslösa och personer
i arbetsmarknadspolitiska program.
Arbetsmarknaden försvagades under
2003 och arbetslösheten ökade till i
genomsnitt 5 procent av arbetskraften.
Ökningen var större för ungdomar än
för andra grupper. Förutom konjunkturnedgången med färre arbetstillfällen
förklaras ökningen även av färre utbildningsplatser inom den kommunala
vuxenutbildningen och färre personer i
de arbetsmarknadspolitiska programmen.
I genomsnitt var 223 000 personer
inskrivna som arbetslösa i slutet av
varje månad, vilket motsvarar 5 procent
av arbetskraften. Motsvarande siffra för
2002 var 4,2 procent. I genomsnitt deltog 92 000 personer i arbetsmarknadspolitiska program varje månad, vilket
var 25 000 färre än under 2002. Ökningen av antalet arbetslösa beror till stor
del på längre arbetslöshetsperioder.
Ungdomsarbetslösheten har ökat
i större utsträckning än för övriga
åldersgrupper. Ungdomarna utgör vanligtvis den grupp som först påverkas
av konjunkturförändringar. Antalet
172
18–24-åringar som antingen var öppet
arbetslösa eller deltog i program var
i genomsnitt 56 000 i slutet av varje
månad under 2003 eller 11,9 procent av
arbetskraften, vilket var närmare 5 000
fler ungdomar på ett år.
Arbetslösheten har ökat mest bland
högskoleutbildade. De senaste årens
lågkonjunktur inom it-sektorn och
telekombranschen samt tjänstenära
verksamheter har resulterat i en ökad
arbetslöshet för grupper som annars
påverkas ganska lite av konjunktursvängningar.
Av den sammanlagda ökningen i
den öppna arbetslösheten på 37 000
personer mellan åren 2002 och 2003
stod de gymnasieutbildade för närmare
17 000 och de grundskoleutbildade för
drygt 7 000 personer. Antalet arbetslösa med högskolebakgrund ökade
med 13 000 personer eller 28 procent.
Fler var timanställda under 2003.
Antalet personer med en timanställning
har ökat under 2003 till ett genomsnittligt antal på 78 000 personer i slutet
av varje månad, en ökning med 4 000
personer på ett år. Ett sådant förlopp
är vanlig i en konjunktursvacka, då
arbetsgivarna är återhållsamma i sina
rekryteringar.
74 000 personer blev berörda av
varsel om uppsägning. Det är den
högsta nivån på tio år och en ökning
med närmare 7 000 på ett år. Flest antal
personer som omfattades av varsel om
uppsägning fanns inom tillverkningsindustrin, 27 000 personer. Inom kommuner och landsting berördes 4 900
personer av varsel om uppsägning.
Utbetald arbetslöshetsersättning.
Utbetalningarna av arbetslöshetsersättning steg kraftigt i början av 1990-talet
i takt med den ökande arbetslösheten
och nådde en topp 1993 på runt 40
miljarder kronor.
Reglerna angående arbetslöshetsersättningen har förändrats över tiden.
Miljarder kronor
50
2003 års priser
40
30
Löpande priser
20
10
0
1990
1992
1994
1996
1998
2000
2003
Källa: ams
Rätt till ersättning vid arbetslöshet
har sökande som är arbetsföra och
oförhindrade att åta sig arbete, är
beredda att anta erbjudet lämpligt
arbete, är anmälda som arbetssökande hos arbetsförmedlingen,
medverkar till att en individuell handlingsplan upprättas i samråd med
arbetsförmedlingen och aktivt söker
ett lämpligt arbete men inte kan få ett
sådant arbete.
Arbetslöshetsförsäkringen kompenserar för en viss del av inkomstbortfallet vid arbetslöshet. Den består
av en grundförsäkring och en frivillig
inkomstrelaterad försäkring.
Grundbeloppet man får är 320
kronor per dag om man arbetat heltid.
Ålder
Grundbeloppet får den som uppfyller
arbetsvillkoret eller studerandevillkoret och som inte är medlem i någon
arbetslöshetskassa eller inte varit
medlem tillräckligt länge.
Ersättning från den frivilliga inkomstrelaterade försäkringen får den
som varit medlem i en arbetslöshetskassa minst ett år och som uppfyller
ett arbetsvillkor. Storleken på dagpenningen beror på den inkomst
man hade innan man blev arbetslös.
Dagpenningen är 80 procent av den
tidigare inkomsten dock högst 680
kronor per dag. Under de första 100
dagarna av en ersättningsperiod kan
en förhöjd dagpenning utbetalas med
högst 730 kronor per dag.
Antal mottagare
Dagar i medeltal
Kvinnor
Kvinnor
Män
Medelbelopp,
kronor under året
Kvinnor Män
Män
–24
25–29
30–34
35–39
40–44
45–49
50–54
55–59
60–
37 197
48 380
49 856
45 670
32 414
24 434
20 597
20 389
19 900
37 612
42 220
37 443
34 822
27 960
23 089
20 699
20 976
21 794
64
70
75
79
80
82
87
94
116
76
88
92
96
99
102
106
112
130
26 977
36 226
42 510
45 463
45 844
47 087
49 797
54 172
63 639
35 810
49 816
56 149
59 500
61 453
63 401
66 501
71 075
82 425
Totalt
298 837
266 615
80
97
43 451
58 025
Regler
2003
Källa: ams
Ersättning från arbetslöshetsförsäkringen 2003. Av totalt cirka 28,5
miljarder kronor i arbetslöshetsersätt-
ning under 2003 gick 13,8 miljarder
kronor (46 procent) till kvinnor och 15,5
miljarder kronor (54 procent) till män.
173
Mer statistik
Ytterligare statistikuppgifter finns på Riksförsäkringsverkets hemsida
www.rfv.se/statistik
Frågor om statistik kan också ställas direkt till Riksförsäkringsverket:
Socialförsäkringens
finansiella omfattning
Jon Dutrieux 08-786 98 28 • [email protected]
Ekonomisk trygghet
för familjer och barn
Britt-Marie Winnberg 08-786 95 46 • [email protected]
Ekonomisk trygghet
vid sjukdom och
handikapp
Ola Rylander 08-786 95 37 • [email protected]
Lena Ericson 08-786 95 62 • [email protected]
Ekonomisk trygghet
vid ålderdom m.m.
Lars Oderbeck 08-86 95 84 • [email protected]
174
Regeländringar
Regeländringar
Ekonomisk trygghet för familjer och barn
177
Underhållsstöd 177
Föräldrapenning, Tillfällig föräldrapenning 177
Bostadsbidrag 178
Ekonomisk trygghet vid sjukdom och
handikapp
179
Aktivitetsstöd 179
Handikappersättning, Vårdbidrag, Assistansersättning,
Bilstöd till handikappade 179
Tandvårdsförsäkring 180
Sjukpenningförsäkring, Sjukpenninggrundande inkomst,
Sjuk- och aktivitetsersättningar, Rehabiliteringsersättning, Arbetsskadeförsäkring 180
Ekonomisk trygghet vid ålderdom m.m.
184
Ålderspension, Bostadstillägg till pensionärer (btp),
Efterlevandepension, Äldreförsörjningsstöd 184
Socialavgifter
186
Arbetsgivaravgifter, Egenavgifter 186
Övriga förändringar
187
Regeländringar sedan 2003
Ekonomisk trygghet för familjer och barn
Underhållsstöd
Januari 2003
Underhållsstöd. Barn – med en avliden förälder – som tidigare inte fick
barnpension kan ha rätt till efterlevandestöd. Möjligheten att få underhållsstöd upphör då för dessa barn.
Juli 2004
Underhållsstöd. I samband med att underhållsstöd söks ska boförälderns
försäkringskassa omgående informera den underhållsskyldige föräldern
att ansökan gjorts. Det är också denna försäkringskassa som beslutar
om underhållsstöd till barnet. Om ett barn eller den förälder som barnet
bor hos har skyddade personuppgifter, kan den bidragsskyldige genom
skriftväxlingen få kännedom om vilken försäkringskassa boföräldern
och barnet tillhör. För att sekretessen ska bevaras så får den försäkringskassa där den underhållsskyldige bor i stället handlägga ärendet.
Föräldrapenning, Tillfällig föräldrapenning
Januari 2003
Tillfällig föräldrapenning kan betalas ut till den förälder som vårdar ett
barn i hemmet, även om barnet är yngre än dagar, om alternativet
skulle ha varit fortsatt sjukhusvård.
Kontaktdagarna för barn – år tas bort men kommer att finnas
kvar för vissa barn med funktionshinder.
Föräldrapenning. Grundnivån höjs från kronor till kronor
per dag.
177
Februari 2003
Tillfällig föräldrapenning. Adoptivföräldrar eller särskilt förordnade
vårdnadshavare kan få de tio dagarna med tillfällig föräldrapenning i
samband med ett barns ankomst fördelade med fem dagar till vardera
föräldern om man inte kommer överens om annat.
Januari 2004
Föräldrapenning. Grundnivån höjs från kronor till kronor per
dag.
Bostadsbidrag
Januari 2003
Bostadsbidrag. Rekryteringsbidrag till vuxenstuderande ska ingå i den
bidragsgrundande inkomsten vid beräkning av bostadsbidrag. Rekryteringsbidrag får den som har kort tidigare utbildning och som är eller
riskerar att bli arbetslös eller som på grund av funktionshinder behöver
extra tid för att nå studiemålen. Det är Centrala studiestödsnämnden
som beslutar om bidraget.
April 2003
Bostadsbidrag. Ersättning till barn med anledning av kroppsskada eller
kränkning ska inte längre räknas in i familjens förmögenhet vid beräkningen av bostadsbidraget.
Januari 2004
Bostadsbidrag. Om skillnaden mellan preliminärt och slutligt bostads-
bidrag är högst kronor görs ingen tilläggsutbetalning eller ställs
inget krav på återbetalning. Beloppet har höjts från kronor.
Juli 2004
Bostadsbidrag. Vid beräkning av bostadsbidrag tas förmögenhet med i den bidragsgrundande inkomsten. Om ett
barn i hushållet har förmögenhet kan
det bortses från detta. Det gäller om
178
barnet fått förmögenheten genom gåva, testamente eller är förmånstagare i en försäkring eller i ett pensionssparande. En förutsättning
är att barnet fått förmögenheten av någon annan än sin förmyndare.
Regeln avser bostadsbidrag från och med år .
Ekonomisk trygghet vid sjukdom och
handikapp
Aktivitetsstöd
Januari 2003
Aktivitetsstöd. Den lägsta nivån för aktivitetsstöd höjs från kronor
till kronor per dag. Nya och ändrade förmåner till följd av ändringar
inom sjukförsäkrings- och pensionsområdena och införandet av rekryteringsbidrag kan minska aktivitetsstödet.
Handikappersättning, Vårdbidrag, Assistansersättning, Bilstöd
till handikappade
Januari 2003
Handikappersättning och vårdbidrag. Åldersgränserna för handikappersättning och vårdbidrag ändras så att en förälder har rätt till vårdbidrag för barn till och med juni månad det år då barnet fyller år.
Handikappersättning kan man få från och med juli månad det år man
fyller år. Vissa övergångsbestämmelser gäller.
Assistansersättning. Timbeloppet höjs från kronor till kronor och det förhöjda timbeloppet från kronor till kronor.
Bilstöd till handikappade. Även en person med funktionshinder som
lämnat arbetsmarknaden kan ha rätt till bilstöd. Tidigare fanns krav
på att man skulle ha lämnat arbetsmarknaden med förtidspension (nu
sjukersättning eller aktivitetsersättning).
Vid prövning av bilstöd ska årlig bruttoinkomst beräknas enligt
samma regler som vid prövning av bostadstillägg till pensionärer.
Januari 2004
Assistansersättning. Timbeloppet höjs från kronor till kronor
och det förhöjda timbeloppet från kronor till kronor.
179
Juli 2004
Assistansersättning. Man kan få assistansersättning från och med en
månad före ansökningsmånaden. Tidigare gällde tre månader.
Handikappersättning. Man kan få handikappersättning från och
med sex månader före ansökningsmånaden. Tidigare gällde två år.
Tandvårdsförsäkring
Juli 2003
Tandvård. Åldersgränsen för tandläkares och tand-
hygienisters rätt till ersättning enligt lagen om
allmän försäkring höjs från år till år. De kan
även utföra tandvård efter fyllda år men då behövs medgivande från Riksförsäkringsverket.
Januari 2004
Tandvård. Högkostnadsskyddet för protetisk tandvård för de som är
år eller äldre begränsas så att det inte längre gäller följande punkter:
implantatstödd protetik bakom kindtänderna
implantatbehanling för patienter med en väl fungerande helprotes.
Ersättning ges inte heller för kostnader som ligger över folktandvårdens pris. Det pris som gäller när Försäkringskassan beslutar om förhandsprövningen är det som ersätts.
•
•
Sjukpenningförsäkring, Sjukpenninggrundande inkomst,
Sjuk- och aktivitetsersättningar, Rehabiliteringsersättning,
Arbetsskadeförsäkring
Januari 2003
Sjuk- och aktivitetsersättningar. Bestämmelserna om förtidspension och
sjukbidrag upphör och nya regler om sjuk- och aktivitetsersättning införs för personer som har en varaktig eller långvarig medicinskt grundad nedsättning av arbetsförmågan. Förtidspension blir sjukersättning.
Sjukbidrag blir tidsbegränsad sjukersättning eller aktivitetsersättning.
En person kan tidigast få aktivitetsersättning vid halvårsskiftet det år då
han eller hon fyller år.
180
En person som fått sin arbetsförmåga nedsatt med minst en fjärdedel – på grund av sjukdom eller annan nedsättning av den fysiska eller
psykiska prestationsförmågan – har rätt till sjuk- eller aktivitetsersättning. Nedsättningen måste antas bestå under minst ett år. Vid bedömningen av arbetsförmågans nedsättning ska hänsyn tas till den enskildes
förmåga att försörja sig själv. Det gäller i första hand möjligheten att
klara ett på arbetsmarknaden normalt arbete. Ersättningen är hel, tre
fjärdedels, halv eller en fjärdedels ersättning. Ersättningsgraden bestäms
utifrån vilken omfattning arbetsförmågan bedöms vara nedsatt.
Personer i åldrarna – år kan få sjukersättning eller tidsbegränsad sjukersättning beroende på hur lång tid arbetsförmågan bedöms vara
nedsatt. Personer i åldrarna – år kan få aktivitetsersättning. Den är
alltid tidsbegränsad till mellan ett och tre år i taget.
Ungdomar som på grund av funktionshinder ännu inte har avslutat
sin utbildning på grundskole- eller gymnasienivå har rätt till hel aktivitetsersättning under den tid det tar att avsluta studierna. Ingen prövning av arbetsförmågan görs i dessa ärenden.
Aktivitetsersättning kan kombineras med medverkan i olika aktiviteter. Aktiviteterna, som har till syfte att tillvarata den enskildes möjligheter till utveckling och arbete under ungdomsåren, ska ge individen
möjligheter att utveckla sina färdigheter men också att stärka sina förutsättningar för arbete. Personen väljer själv vilka aktiviteter som han eller
hon vill delta i. Försäkringskassans uppgift är att stödja den enskilde
bland annat genom att planera och samordna aktiviteterna. För kostnader med anledning av aktiviteterna kan man få särskild ersättning.
Sjuk- och aktivitetsersättning ges dels i form av en inkomstrelaterad
sjuk- eller aktivitetsersättning, dels i form av en garantiersättning. Garantiersättning får de som inte har haft förvärvsinkomster eller de som
har haft låga förvärvsinkomster innan arbetsförmågan blev nedsatt av
medicinska skäl.
Om en person har haft sjuk- eller aktivitetsersättning under tolv
månader och vill pröva ett arbete kan han eller hon ansöka om vilande
sjuk- eller aktivitetsersättning.
Arbetsskador. Den som vill få sin rätt till ersättning från arbetsskadeförsäkringen prövad ska göra en skriftlig ansökan till Försäkringskassan.
En särskild arbetsskadeersättning införs vars syfte är att kompensera för karensdagar i sjukförsäkringen. Den kan man få om man har
beviljats ersättning för inkomstbortfall till följd av arbetsskada. Ersättningen kompenserar för inkomstförlust för två karensdagar.
181
Om den enskilde kan visa att han eller hon har haft fler än två
karensdagar med inkomstförlust på grund av arbetsskadan kan man få
särskild arbetsskadeersättning även för dessa dagar.
Livränta från arbetsskadeförsäkringen kan beviljas från och med
den tidpunkt när förmågan att skaffa inkomst genom arbete är nedsatt på grund av arbetsskada. Omfattningen av nedsättningen ska vara
minst en femtondel, vidare ska nedsättningen vara varaktig eller antas
bli bestående under minst ett år.
En person kan bli av med sin livränta om möjligheten att skaffa
sig inkomst genom arbete väsentligen har förbättrats. Det vill säga om
den enskildes inkomster har ökat så att denne inte längre har någon
inkomstförlust på grund av arbetsskadan.
Om man har livränta och blir berättigad till sjuk- eller aktivitetsersättning för en sjukdom som inte är arbetsrelaterad kommer dessa
ersättningar att samordnas genom avdrag. Vidare kommer den som får
en livränta beviljad retroaktivt att få avdrag för sjukpenning som han
eller hon fått under samma tid.
En person som har livränta har skyldighet att anmäla eventuella
ändrade förhållanden som kan påverka livräntan.
Arbetsskadelivräntan värdesäkras genom att årligen räknas upp.
En efterlevande make eller maka kan få omställningslivränta i tio
månader efter ett dödsfall, om dödsfallet har orsakats av en arbetsskada.
Finns det barn under år kan den efterlevande ha rätt till förlängd
omställningslivränta.
Sjukpenninggrundande inkomst. Den sjukpenninggrundande inkomsten ska omprövas när livränta beviljas. Därmed finns samma stöd
för samordning mellan sjukpenning och livränta som mellan sjukpenning och pension. I och med detta undviks att sjukpenning bestäms utifrån en sjukpenninggrundande inkomst som inkluderar den inkomstminskning som redan är kompenserad av livränta.
Personer som studerar och har rekryteringsbidrag för vuxenstuderande får ha sin sjukpenninggrundande inkomst vilande. Detta gällde
tidigare för personer som studerade och hade särskilt utbildningsbidrag.
Juli 2003
Sjukpenninggrundande inkomst. Som en åtgärd för att begränsa statens
kostnader för det ökade antalet sjukskrivningar ska den sjukpenninggrundande inkomsten multipliceras med faktorn , vid beräkning av
sjukpenning. Vid beräkning av andra förmåner som relateras till den
sjukpenninggrundande inkomsten ska sådan beräkning inte göras.
182
Sjukpenning. Sjukpenningens storlek vid arbetslöshet ska inte vara
högre än det högsta möjliga ersättningsbeloppet inom arbetslöshetsförsäkringen. För den som är arbetslös sänks sjukpenningnivån till samma
nivå som arbetslöshetskassans maxbelopp vilket innebär att maxbeloppet för sjukpenning sänks från kronor i månaden före skatt till
kronor i månaden före skatt.
Sjuklöneperioden. Tiden för vilken arbetsgivaren betalar sjuklön
förlängs från de första dagarna i ett sjukfall till dagar. För den som
inte har någon arbetsgivare betalar Försäkringskassan sjukpenning under hela perioden.
Sjukersättning och aktivitetsersättning. Om en person haft sjukeller aktivitetsersättning under tolv månader och vill pröva ett arbete
kan han eller hon ansöka om vilande sjuk- eller aktivitetsersättning. Det
är även möjligt att pröva att arbeta i tre månader och uppbära lön och
samtidigt få behålla sjuk- eller aktivitetsersättningen. Om personen har
sjukersättning kan han eller hon därefter arbeta och ha ersättningen
vilande under högst månader, prövoperioden inräknad. Om personen har tidsbegränsad sjukersättning eller aktivitetsersättning kan han
eller hon ha ersättningen vilande under den tid ersättningen är beviljad,
högst månader, prövoperioden inräknad. Under den tid ersättningen
är vilande påverkas inte rätten till ersättning.
Försäkringskassan ska senast ett år efter sjukanmälningsdagen ha
utrett om det finns förutsättningar för en person att få sjukersättning
eller aktivitetsersättning i stället för sjukpenning, även om han eller hon
inte ansökt om ersättningen. Detta gäller sjukfall som anmälts den
november eller senare.
Rehabilitering. Det blir obligatoriskt för arbetsgivare att göra rehabiliteringsutredning och i en förordning anges vad en sådan utredning
bör innehålla. Försäkringskassan kan begära att den enskilde deltar i
ett särskilt avstämningsmöte för bedömning av medicinskt tillstånd, arbetsförmåga och behov av och möjligheter till rehabilitering.
183
Ekonomisk trygghet vid ålderdom m.m.
Ålderspension, Bostadstillägg till pensionärer (btp),
Efterlevandepension, Äldreförsörjningsstöd
Januari 2003
Efterlevandepension. Nya bestämmelser gäller för efterlevandepension.
Barnpension och omställningspension/förlängd omställningspension
som grundar sig på dödsfall år eller senare beräknas på ett nytt underlag. Det särskilda grundavdraget för pensionärer vid beskattningen
tas bort och pension beskattas på samma sätt som arbetsinkomst.
Ett efterlevande barn får vid dödsfall år eller senare barnpension till och med den månad barnet fyller år. Barnpensionen kan
därefter förlängas om barnet går i grundskola, gymnasieskola eller likvärdigt, dock längst till och med juni månad det år barnet fyller år.
Efterlevande man eller kvinna som inte har fyllt år får omställningspension i tio månader. Omställningspension kan förlängas i tolv månader (förlängd omställningspension) om den efterlevande har vårdnaden
om barn under år. En efterlevande får dock alltid förlängd omställningspension till och med den månad det yngsta barnet fyller tolv år.
Pensionsgrundande inkomst ska fastställas bara om de inkomster
som är pensionsgrundande uppgått till minst , procent – tidigare
, procent – av det för intjänandeåret gällande prisbasbeloppet.
Ålderspension. och folkpension samt det särskilda grundavdraget
vid beskattning ersätts av tilläggspension och en högre garantipension.
Bostadstillägg till pensionärer. En ny lag träder i kraft och enligt
denna kan en person få bostadstillägg om han eller hon är bosatt i
Sverige och har en förmån i form av hel ålderspension, sjukersättning
eller aktivitetsersättning, änkepension, särskild efterlevandepension eller
hustrutillägg. Även den som har en pension eller invaliditetsförmån
från ett annat -land kan få bostadstillägg. Storleken på bostadstilllägget beror på boendekostnaden, inkomsten och förmögenhet som den
enskilde har.
Högsta möjliga bostadstillägg är procent av bostadskostnaden av
den del som inte överstiger kronor per månad för den som är ogift
och kronor för den som är gift. Bostadskostnaden för var och en
av makarna beräknas till hälften av deras sammanlagda bostadskostnad.
Det finns inte någon möjlighet för en av makarna att tillgodoräkna sig
den andra makens bostadskostnad om den andra maken inte har någon
förmån som kan berättiga till bostadstillägg.
184
Bostadstillägg beviljas i regel för en tid av tolv månader. Om det
finns särskilda skäl får bostadstillägg beviljas för en period av längst
månader.
Äldreförsörjningsstöd är en ny förmån. Förmånen är avsedd för personer i pensionsålder som inte får sina grundläggande försörjningsbehov tillgodosedda genom andra förmåner inom det allmänna pensionssystemet. Äldreförsörjningsstöd kan den få som är bosatt i Sverige och
som har fyllt år. En person som har rätt till inkomstgrundad ålderspension, garantipension, bostadstillägg till pensionärer och särskilt bostadstillägg kan få äldreförsörjningsstöd endast om han eller hon tar ut
samtliga sådana förmåner som han eller hon är berättigad till.
Äldreförsörjningsstödets storlek beror på hur mycket den enskildes
inkomster, efter avdrag för skälig bostadskostnad, understiger en skälig
levnadsnivå. Som skälig bostadskostnad anses en bostadskostnad som
uppgår till högst kronor per månad för ogift och kronor per
månad för gift. En skälig levnadsnivå, räknat per månad, anses motsvara
en tolftedel av , prisbasbelopp för den som är ogift och en tolftedel
av , prisbasbelopp för den som är gift.
Äldreförsörjningsstöd beviljas som längst för en
tid av tolv månader.
Juli 2003
Bostadstillägg till pensionärer. Det har gjorts en
ändring i övergångsbestämmelserna till den nya
lagen om bostadstillägg. Ändringen innebär att den
tid övergångsbestämmelserna gäller har förlängts i två
månader.
Ålderspension. En person kan få ålderspension från och med den
månad då ansökan kom in till Försäkringskassan. Premiepensionen får
man dock tidigast från månaden efter det att ansökan har kommit in.
Januari 2004
-årsgränsen för intjänande av pension tas bort. Gränsen kom till av
administrativa skäl och för att det inte var önskvärt att yngre personer
arbetade i sådan omfattning att det fick någon större betydelse för den
framtida pensionen. I det gamla -systemet var det de bästa inkomståren av arbetsår som räknades som grund för den kommande
pensionen. I det nya pensionssystemet är det livsinkomsten som ligger
till grund för pensionens storlek. Av rättviseskäl har därför -årsgränsen tagits bort. Denna nya bestämmelse gäller retroaktivt från och med
år .
185
Socialavgifter
Arbetsgivaravgifter, Egenavgifter
Januari 2003
Sjukförsäkringsavgiften för arbetsgivare höjs från , procent till ,
procent och för egenföretagare från , procent till , procent.
Den allmänna löneavgiften för arbetsgivare och egenföretagare höjs
från , procent till , procent.
Det totala avgiftsuttaget för arbetsgivare är oförändrat , procent.
Det totala avgiftsuttaget för egenföretagare är oförändrat , procent.
Den allmänna pensionsavgiften är oförändrad , procent.
Avgiftsuttaget för särskild löneskatt för vissa förvärvsinkomster är
oförändrat , procent.
Avgiftsuttaget för särskild löneskatt på pensionskostnader är oförändrat , procent.
Arbetsmarknadsavgiften för arbetsgivare sänks från , procent till
, procent och för egenföretagare från , procent till , procent.
Arbetsskadeavgiften för arbetsgivare och egenföretagare sänks från
, procent till , procent.
186
Januari 2004
Avgiftsuttaget för arbetsgivare sänks från , procent till , procent.
Avgiftsuttaget för egenföretagare sänks från , procent till ,
procent.
Den allmänna löneavgiften sänks från , procent till , procent
och gäller för både arbetsgivare och egenföretagare.
Övriga förändringar
Januari 2003
Socialförsäkringslagen. Gotlands läns allmänna försäkringskassa blir en-
sam behörig att avgöra ärenden om pension och livränta enligt yrkesoch arbetsskadelagstiftningen för personer som varken är bosatta eller
regelmässigt arbetar i Sverige. Dessa ärenden handlades tidigare av Utlandskontoret vid Stockholms läns allmänna försäkringskassa. Försäkringskassan på Gotland blir även ensam behörig att avgöra ärenden om
sjukersättning och aktivitetsersättning för samma personkrets.
Utlänningar som beviljats uppehållstillstånd med tillfälligt skydd
ska inte anses bosatta i Sverige och därmed inte heller omfattas av den
bosättningsbaserade socialförsäkringen.
Reseersättningar med mera till personer med funktionshinder. Administrationen av dessa ersättningar flyttas från de allmänna försäkringskassorna till Arbetsmarknadsverket. Vissa övergångsregler finns.
Förmåner till totalförsvarspliktiga. Överstyrelsen för civil beredskap
byter namn till Krisberedskapsmyndigheten. Det har lett till vissa ändringar i förordningen om förmåner till totalförsvarspliktiga. När det
gäller frågor om rehabilitering ska Riksförsäkringsverket konsulteras.
Juli 2003
24-timmarsmyndigheten. Försöksverksamheten med timmars till-
gänglighet till socialförsäkringsadministrationen förlängs till den
mars .
December 2003
Ny lag om behandling av personuppgifter inom socialförsäkringsadministrationen börjar gälla. Ett nytt begrepp ”socialförsäkringsdatabasen”
införs och med den menas den samling av uppgifter som med hjälp av
187
används gemensamt inom socialförsäkringsadministrationen. I och
med den nya lagen upphör socialförsäkringsregisterlagen och socialförsäkringsregisterförordningen.
April 2004
Lag om självbetjäningstjänster via Internet börjar gälla. Den gör det
möjligt att inom en stor del av socialförsäkringen få tillgång till individoch familjeanpassad information och att kunna göra ansökningar m.m.
via Internet.
Juni 2004
Rätten till vård vid vistelse i annat eu/ees-land utvidgas. Begreppet
”omedelbara förmåner” ersätts med ”nödvändig vård”. Det europeiska
sjukförsäkringskortet införs.
188
Källor och lästips
Ahlgren, C. & Hammarström, A. (), – Back to work? Gendered
experiences of rehabilitation. Scand J Public Health :
Albrecht, J., Edin, P-A., Sundström, M. & Vroman, S. B. (),
– Career Interrruptions and Subsequent Earnings: A Reexamination
Using Swedish Data. The Journal of Human Resources
Arbetsmarknadsstyrelsen (), – Geografisk rörlighet och arbetsgivarbyten. Ura :
Arbetsmiljölagen :, kap §
Arbetsmiljöverket och (), – Arbetsmiljöundersökningen .
Statistiska meddelanden
Arbetsmiljöverket och (), – Arbetsorsakade besvär .
Statistiska meddelanden
Backhans, M. (), – Varför är kvinnor mer sjukskrivna än män?
– En kunskapsöversikt. I Hogstedt, C. m.fl. – Den höga sjukfrånvaron
– sanning och konsekvens. Stockholm: Folkhälsoinstitutet
Barnett, R. & Marshall, N. (), – The Relationship Between
Women´s Work and Family Roles and their Subjective Well-being
and Psychological distress. In Fankenhaeuser M., Lundberg U. &
Chesney M. (red.). – Women, Work and Health. Stress and
Opportunities. New York: Plenum Press
Beck, U. & Beck-Gernsheim, E. (), – The normal chaos of love.
Cambridge: Polity Press
Beck, U. (), – Risk society. Towards a new modernity. London: Sage
Bejerot, E. & Härenstam, A. (), – Att förena arbete och familj.
I Westlander, G. (red.), – På väg mot det goda arbetet. Om
akademikers arbetsvillkor. Stockholm: Arbetslivsinstitutet
Bergendorff, S., Cohen-Birman M., Nyberg, K., Skogman Thoursie,
P., Sundén A. and Svensson, I. (), – Who becomes a Disability
Recipient in Sweden? In Saunders, P. (ed.) –Welfare to Work in
Practice, Social Security and Participation in Economic and Social
Life. International Studies on Social Security (). vol. , forthcoming
189
Bergendorff, S., Hansson, E., Hansson, T. & Jonsson, R. (), – Vad
kan förutsäga utfallet av en sjukskrivning? – prediktorer för återgång i
arbete och förändring av hälsotillstånd. Rygg och Nacke . Stockholm:
och Sahlgrenska Universitetssjukhuset
Björk, N. (), – Under det rosa täcket. Om kvinnlighetens vara och
feministiska strategier. Stockholm: Wahlström & Widstrand
Björk, N. (), – Sireners sång. Tankar kring modernitet och kön.
Stockholm: Wahlström & Widstrand
Björnberg, U. & Kollind, A-K. (), – Att leva själv tillsammans.
Malmö: Liber
Bratberg E., Dahl S-Å. & Erling Risa A. (), – ’The Double
Burden’, Do Combinations of Career and Family Obligations Increase
Sickness Absence among Women? European Sociological Review,
vol. no. . Oxford: Oxford University Press.
Brattberg, G. (), – Do pain problems in young school children
persist into early adulthood? A -year follow-up. European Journal
of Pain,
Bygren, M., Gähler, M. & Nermo, M. (), – Familj och arbete
– vardagsliv i förändring, Stockholm: Förlag
Bäckman, O. (), – Med välfärdsstaten som arbetsgivare – arbetsmiljön och dess konsekvenser inom välfärdstjänsteområdet på talet. : – Välfärdstjänster i omvandling, Kommittén
Välfärdsbokslut. Stockholm: Fritzes
Bäckström, I. (), – Att skilja agnarna från vetet. Om arbetsrehabilitering av långvarigt sjukskrivna kvinnor och män. Akademisk avhandling. Umeå: Umeå universitet
Bäck-Wiklund, M. & Bergsten, B. (), – Det moderna föräldraskapet. En studie av familj och kön i förändring. Stockholm: Natur
och Kultur
Bäck-Wiklund, M. & Lundström, T. (), – Barns vardag i det
senmoderna samhället. Stockholm: Natur och Kultur
Connell, R. W. (), – Maskuliniteter, Göteborg: Daidalos
Connell, R. W. (), – Om genus, Göteborg: Daidalos
Coser, L. (), – Greedy Institutions, New York: Free Press
190
de Beauvoir, S. (/), – Det andra könet, Stockholm: Norstedts
de los Reyes, P., Molina, I. och Mulinari, D. (red.), (), – Maktens
(o)lika förklädnader. Kön, klass och etnicitet i det postkoloniala
Sverige. Stockholm: Atlas
Ds :, – Den svenska sjukan – sjukfrånvaron i åtta länder.
Rapport till , Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi.
Stockholm: Fritzes
Edlund, C., Hedman, B., Lundqvist, I. & Dahlgren, L. (),
– Läkarnas arbete med sjukskrivning och rehabilitering. Intervjuer
med läkare i Västerbotten. Umeå: Umeå universitet & Försäkringskassan i Västerbottens län
Elvin-Nowak, Y. & Thomsson, H. (), – Att göra kön. Om vårt
våldsamma behov av att vara kvinnor och män. Stockholm: Albert
Bonniers Förlag
Englund, L. (), – Sick-listing – Attitudes and Doctors’ Practice
With Special Emphasis on Sick-listing Practice in Primary Health
Care. Akademisk avhandling. Uppsala: Uppsala universitet
Englund, L. (), – Förändringar i distriktläkares sjuksrivningspraxis
mellan åren och i ett svenskt landsting. Arbetsrapport,
november . Falun: Centrum för Klinisk Forskning Dalarna
Eriksson, K. (), – Manligt läkarskap, kvinnliga läkare och normala
kvinnor. Akademisk avhandling. Uppsala: Uppsala universitet
Esping-Andersen, G. (), – The social foundations of postindustrial economies, Oxford: Oxford University Press
Evertsson, M. (), – Facets of Gender. Analyses of the Family and
the Labour Market. Akademisk avhandling. Dissertation Series .
Swedish Institute for Social Research. Stockholm: Stockholms
universitet
Faludi, S. (), – Backlash. Kriget mot kvinnorna. Stockholm:
Norstedts
Faludi, S. (), – Ställd. Förräderiet mot mannen. Stockholm:
Ordfront
Fjällman, L., Hammarlund, C. & Lundberg, T. (), – Läkarintyg
för miljoner – en studie av läkarintyg inkomna till sju försäkringskassor den mars . FoU Oktaven
191
Frankenhaeuser, M. (), – Stress and gender. European review
Gardberg Morner, C. (), – Självständigt oberoende. Ensamstående mammors försörjningsstrategier. Akademisk avhandling.
Göteborg: Göteborgs universitet
Giddens, A. (), – Intimitetens omvandling. Sexualitet, kärlek och
erotik i det moderna samhället. Nora: Nya Doxa
Gonäs, L., Lindgren, G. och Bildt, C. (red), (), – Könssegregering
i arbetslivet. Stockholm: Arbetslivsinstitutet
Grönlund, A. (), – Flexibilitet eller friktion? Om inflytande över
arbetstiden och konflikten mellan arbete och familj. Sociologisk
forskning, :
Gustafsson, R. Å. och Lundberg, I. (red), (), – Arbetsliv och hälsa
. Stockholm: Arbetslivsinstitutet
Gähler, M. & Rudolphi, F. (), – När vi två blir tre – föräldraskap,
psykiskt välbefinnande och andra levnadsbetingelser. I Bygren, M.,
Gähler, M. & Nermo, M., (red.), – Familj och arbete – vardagsliv i
förändring. Stockholm: Förlag
Haavind, H. (), – Förändringar i förhållandet mellan kvinnor och
män. Kvinnovetenskaplig tidskrift (), :
Hammarström, A., Härenstam A. & Östlin, P. (), – Kön och hälsa
– begrepp och förklaringsmodeller. I Östlin, P., Danielsson, M.,
Diderichsen, F., Härenstam, A. och Lindberg, G. (red.), – Kön och
ohälsa – en antologi om könsskillnader ur ett folkhälsoperspektiv.
Lund: Studentlitteratur
Henrekson, M. & Persson, M. (), – The Effects on Sick Leave of
Changes in the Sickness Insurance System. Journal of Labor
Economics, vol , no.
Hirdman, A. (), – Tilltalande bilder: genus, sexualitet och
publiksyn i Veckorevyn och Fib aktuellt. Stockholm: Atlas
Hirdman, Y. (), – Genussystemet – reflexioner kring kvinnors
sociala underordning. Kvinnovetenskaplig tidskrift vol. no.
Hirdman, Y. (), – Genus – om det stabilas föränderliga former.
Malmö: Liber
192
Holmberg, C. (), – Det kallas kärlek: om kvinnligt och manligt.
Maktförhållanden i parrelationer. Göteborg: Anamma förlag
Hwang, P. (), – Pappors engagemang i hem och barn. I Hwang, P.
(red.), – Faderskap i tid och rum. Stockholm: Natur och Kultur.
Härenstam, A., Aronsson, G. & Hammarström, C. (), – Kön och
ohälsa i ett framtidsperspektiv. I Östlin, P., Danielsson, M.,
Diderichsen, F., Härenstam, A. och Lindberg, G. (red.), – Kön och
ohälsa – en antologi om könsskillnader ur ett folkhälsoperspektiv.
Lund: Studentlitteratur
Härenstam, A. & Bejerot, E. (), – Combining professional work
with family responsibilities – a burden or a blessing? International
Journal of Social Welfare :
Härenstam, A., Westberg, H. m.fl. (), – Hur kan könsskillnader
i arbets- och livsvillkor förstås? Metodologiska och strategiska
aspekter samt sammanfattning av -projektets resultat ur ett
könsperspektiv. Arbete och Hälsa :. Stockholm: Arbetslivsinstitutet
Jakobsen L. & Karlsson J. (), – Arbete och kärlek. En utveckling
av livsformsanalys. Lund: Arkiv förlag
Johannisson, K. (), – Den mörka kontinenten. Kvinnan,
medicinen och fin-de-siècle. Stockholm: Norstedts
Johannisson, K. (), – Den moderna tröttheten – från överansträngning till stress, kroniskt trötthetssyndrom och utbrändhet. Bilaga i
Ds : – Långsiktig verksamhetsutveckling ur ett arbetsmiljöperspektiv – en handlingsplan för att förnya arbetsmiljöarbetet.
Stockholm: Fritzes
Jonsson, J. O. (), – Hur ska vi förklara könsskillnader i utbildningsval? :, – Glastak och glasväggar? Den könssegregerade
arbetsmarknaden. Stockholm: Fritzes
Jonung, C. (), – Yrkessegregeringen mellan kvinnor och män.
:, – Glastak och glasväggar? Den könssegregerade
arbetsmarknaden. Stockholm: Fritzes
Karasek, R. (), – Job demands, job decision latitude and mental
strain: Implications for job redesign. Administrative Science Quarterly,
193
Karasek, R. & Theorell, T. (), – Healthy Work: Stress,
Productivity, and the Reconstruction of Working Life. New York:
Basic Books
Karlsson, L. (), – I gruva och på kontor – genusstämpling av
arbete. : – Mot halva makten. Elva historiska essäer om
kvinnors strategier och mäns motstånd. Stockholm: Fritzes
Kellerhals, J. m.fl. (), – Figures de L’équité. La Construction des
Normes de Justice dans les Groupes. Paris:
Kilbom, Å. och Messing, K. (), – Värk och smärta – ett kvinnoproblem? Arbetsrelaterade muskuloskeletala besvär bland kvinnor.
I Kilbom Å., Messing, K. och Bildt Thorbjörnsson C. (red.),
– Yrkesarbetande kvinnors hälsa. Kunskapsöversikt. Stockholm:
Arbetslivsinstitutet
Kilbom, Å., Messing, K. och Bildt Thorbjörnsson, C. (red), (),
– Yrkesarbetande kvinnors hälsa. Stockholm: Arbetslivsinstitutet
Kivimäki, M., Vahtera, J., Thomson, L., Griffith, A., Cox, T. & Pentti,
J. (), – Psychosocial factors predicting employee sickness absence
during economic decline. Journal of Applied Psychology,
Kjellberg, A. (), – Ett genusperspektiv på män. Män, arbete och
hälsa. I Kilbom, Å., Messing, K. och Bildt Thorbjörnsson C. (red.),
– Yrkesarbetande kvinnors hälsa. Kunskapsöversikt. Stockholm:
Arbetslivsinstitutet
Korpi, W. (), – Faces of inequality: Gender, class and patterns of
inequality in different types of welfare states. Social Politics, vol. ,
no.
Kullberg, C. (), – Socialt arbete som kommunikativ praktik.
Samtal med och om klienter. Linköping Studies in Arts and Science
. Linköping: Linköpings universitet
le Grand, C., Szulkin, R. & Tåhlin, M. (), – Har jobben blivit
bättre? En analys av arbetsinnehållet under tre decennier. :
–Välfärd och arbete i arbetslöshetens årtionde. Kommittén Värfärdsbokslut
Lennon, M. C. & Rosenfield, S. (), – Women and Mental Health:
The Interaction of Job and Family Conditions. Journal of Health and
Social Behavior,
194
Lidwall, U., Marklund, S. och Skogman Thoursie, P. (), – Utvecklingen av sjukfrånvaron i Sverige. I Gustafsson R. Å. och Lundberg I.
(red.), Arbetsliv och hälsa . Stockholm: Arbetslivsinstitutet
Lindgren, G. (), – Doktorer, systrar och flickor. Stockholm:
Carlsson
Lister, R. (), – Citizenship. Feminist perspectives. New York:
Palgrave Macmillan
Lundberg, U., Mårdberg, B. & Frankenhaeuser, M. (), – The Total
Workload of Male and Female White Collar Workers as related to
Age, Occupational Level and Number of Children. Scandinavian
Journal of Psychology,
Lykke, N. (), – Intersektionalitet – ett användbart begrepp för
genusforskningen. Kvinnovetenskaplig Tidskrift :
Mastekaasa, A. (), – Parenthood, gender and sickness absence.
Social science & medicine. , no.
Messing, K. och Kilbom, Å. (), – Individ och kön. Biologiska
egenskaper av betydelse för kvinnors arbetsrelaterade hälsa. I Kilbom
Å., Messing, K. och Bildt Thorbjörnsson C. (red.), – Yrkesarbetande
kvinnors hälsa. Kunskapsöversikt. Stockholm: Arbetslivsinstitutet
Nermo, M. och Evertson, M. (), – Makt att förhandla – makarnas
relativa resurser, hushållsarbete och konflikter. I Bygren, M. Gähler,
M. och Nermo, M. (red.) – Familj och arbete – vardagsliv och
förändring. Stockholm: förlag
Nordenmark, M. (), – Multiple Social Roles – a Resource or a
Burden: Is it Possible for Men and Women to Combine Paid Work
with Family Life in a Satisfactory Way? Gender Work and
Organization, ()
Nyberg, A. (), – Kvinnor, män och inkomster. Jämställdhet och
oberoende. : Stockholm: Fritzes
Nyman, C. (), – Mine, yours or ours? Sharing in Swedish couples,
akademisk avhandling, Umeå: Umeå universitet
O’Connor, J. (), –From women in the welfare state to gendering
welfare regimes. Current Sociology, vol. , no. , Sage Publications
195
Ohlander, A-S. (), – Det dubbla ansvaret. Svaghet och styrka i
kvinnornas historia. I Östlin, P., Danielsson, M., Diderichsen, F.,
Härenstam, A. och Lindberg, G. (red.), – Kön och ohälsa – en
antologi om könsskillnader ur ett folkhälsoperspektiv. Lund:
Studentlitteratur
Olsson, G. I. och von Knorring, A. L. (), – Adolescent depression:
prevalence in Swedish high-school students. Acta Psychiatr Scand
;
Orloff, A. (), – Gender and the social rights of citizenship: the
comparative analysis of gender relations and welfare state. American
Sociological Review, ()
Ottosson, J-O. (red.), (), – Patient–läkarrelationen. Läkekonst på
vetenskaplig grund. Stockholm: Natur och Kultur i samarbete med
Oxenstierna, G., Widmark, M., Westerlund, H. & Theorell, T.
(a), – Mobbning i arbetslivet och sjukskrivning. Underlagsrapport. Stockholm: Institutet för Psykosocial Medicin
Oxenstierna, G., Widmark, M., Westerlund, H. & Theorell, T.
(b), – Konflikter i arbetslivet och sjukskrivning. Underlagsrapport.
Stockholm: Institutet för Psykosocial Medicin
Palmer, E. (), – Sjukskrivningen i Sverige – inledande översikt.
I Hogstedt, C., Bjurvald, M., Marklund, S. i Palmer, E. & Theorell, T.
(red.), – Den höga sjukfrånvaron – sanning och konsekvens.
Stockholm: Statens Folkhälsoinstitut
Persson, I. & Wadensjö, E. (), – Den könssegregerade arbetsmarknaden – en introduktion. :, Stockholm: Fritzes
Pingel, B. (), – Kvinnors karriär – hinder och möjligheter.
I Gonäs, L., Lindgren, G. & Bildt, C. (red.), – Könssegregering i
arbetslivet. Stockholm: Arbetslivsinstitutet
Regeringens proposition /: – Rätten till förtidspension och
sjukpenning samt folkpension för gifta
Regeringens proposition /: – Kriterier för rätt till ersättning i
form av sjukpenning och förtidspension
Regnér, H. (), – Ändrade förutsättningar för arbetsmarknadspolitiken? : KommitténVälfärdsbokslut. Stockholm: Fritzes
196
Reid, J., Ewan, C., Lowy, E. (), – Pilgrimage of pain: the illness
experiences of women with repetition strain injury and the search of
credibility. Soc Sci Med :
(), – Risk- och friskfaktorer – sjukskrivning och rehabilitering
i Sverige. :
(), – En socialförsäkring för kvinnor och män – en kartläggning ur ett genderperspektiv. :
(), – Lika inför kassan?
(), – Kvinnor, män och sjukfrånvaro om könsskillnader i
sjukskrivning, förtidspensionering och rehabilitering.
:
(a), – Långtidssjukskrivningar för psykisk sjukdom och
utbrändhet – Vilka egenskaper och förhållanden är utmärkande för de
drabbade? :
(b), – Sjukskrivnas syn på hälsa och arbete
:
(a), – Nybeviljade förtidspensioner/sjukbidrag .
Statistikinformation Is-I :
(b), – Psykosocial arbetsmiljö och långvarig sjukskrivning.
:
(c), – Arbetsförhållanden – orsak till sjukskrivning?
:
(d), – Socialförsäkringsboken ; Mamma, pappa, barn
– tid och pengar
(e), – Att förhindra och förkorta sjukfrånvaro – erfarenheter
från fyra länder. :
(a), – Full arbetsförmåga under åtta år. :
(b), – Nybeviljade förtidspensioner. Utveckling av riskfaktorer
under -talet. :
(c), – Vad kostar sjukdomarna för kvinnor och män? –
sjukpenningkostnader fördelade efter kön och sjukskrivningsdiagnos.
:
197
(d), – Långtidssjukskrivna – diagnos, yrke, partiell
sjukskrivning och återgång i arbete. En jämförelse mellan och
. :
(e), – Sjukförsäkring och rehabilitering. Vägledning :
(f ), – Långtidssjukskrivnas uppfattning om rehabiliterande
åtgärder. :
(g), – Arbetslösa sjukskrivna – uppföljning av samverkansinsatser. :
-undersökningen , Undersökning om Hälsa,
Arbetsförhållanden, Livssituation och Sjukskrivning
-undersökningen –, Undersökning om långvarig
sjukskrivning
--undersökningen , Undersökning om sjukskrivningar och
rehabilitering
Roman, C. (), – Lika på olika villkor. Könssegregering i
kunskapsföretag. Stockholm: Symposion Graudale
Roman, C. (), – Familjen i det moderna. Sociologiska sanningar
och feministisk kritik. Malmö: Liber
Roter, D.L., Hall, J.A. & Aoki Yutala MS. (), – Physician gender
effects in medical communication: A meta-analytic review. ,
()
Sainsbury, D. (), – Välfärdsutveckling för kvinnor och män på
-talet. : – Välfärd och försörjning. Stockholm: Fritzes
Salomon, R. & Grimsmo, A. (), – Arbeidsliv mot år . Notat
/. Oslo: Arbeidsforskningsinstituttet
(), – Sjukskrivning – orsaker, konsekvenser och praxis. En
systematisk litteraturöversikt. Stockholm: Statens Beredning för
Utvärdering av medicinsk metodik
(), – På tal om kvinnor och män – lathund om jämställdhet
(a), – Sysselsättning och arbetslöshet –. Information
från Arbetskraftsundersökningarna :
198
(b), – Tid för vardagsliv. Kvinnors och mäns tidsanvändning
/ och /. Levnadsförhållanden, Rapport nr
(a), – Statistisk årsbok för Sverige
(b), – På tal om kvinnor och män – lathund om jämställdhet
, Arbetskraftsundersökningen (), Statistikdatabasen:
www.scb.se
, Yrkesregistret med yrkesstatistik, Statistikdatabasen:
www.scb.se
, Undersökningen av levnadsförhållanden (),
Statistikdatabasen: www.scb.se
Schedin, S. (), – Ekonomisk ojämlikhet – Inkomstsfördelning och
inkomstskillnader i Sverige under - och -talen. Akademisk
avhandling. Göteborg: Göteborgs Universitet
Sennvall, P-O. (), – Socialförsäkring, kön och agenda. Formella
och reella beslut vid kvinnors och mäns ohälsa. Rapport nr .
Stockholm: Försäkringskassan i Stockholms län
Sennvall, P-O. (), – Kvinnor och män i rehabilitering. Socialmedicinsk tidskrift nr /
Siegrist, J. (), – Adverse Health Effects of High-Effort/LowReward Conditions. Journal of Occupational Health Psychology,
Skeggs, B. () – Att bli respektabel. Konstruktioner av klass och
kön. Göteborg: Daidalos
Socialstyrelsen (), – Folkhälsorapport . SoS-rapport :
Socialstyrelsen (), – Folkhälsorapport
Socialstyrelsen (), – Hälso- och sjukvårdens verksamhet,
Socialstyrelsen (), – Folkhälsa och sociala förhållanden.
Lägesrapport
Socialstyrelsen (a), – Jämställd vård? Könsperspektiv på hälsooch sjukvården
Socialstyrelsen (b), – Folkhälsa och sociala förhållanden.
Lägesrapport
199
Socialstyrelsen (c), – Jämställd socialtjänst? Könsperspektiv på
socialtjänsten
Soidre, T. (), – Kvinnor och män i arbete – differentiering och
stratifiering. I Hansen, L. H. och Pal, O. (red.), – Arbetslivet. Lund:
Studientlitteratur
:, – Utredning och förslag angående lag om allmän
försäkring. Socialvårdskommitténs betänkande
: , – Glastak och glasväggar? Den könssegregerade
arbetsmarknaden. Stockholm: Fritzes
:, – Välfärdsbokslut för -talet. Slutbetänkande från
Kommittén Välfärdsbokslut. Stockholm: Fritzes
:, – Handlingsplan för ökad hälsa i arbetslivet.
Slutbetänkande av utredningen om en handlingsplan för ökad hälsa i
abretslivet. Stockholm: Fritzes
:, – Kunskapsläge sjukförsäkringen. Delbetänkande av
utredningen av analys av hälsa och arbete. Stockholm: Fritzes
:, – Vem tjänar på att arbeta? Långtidsutredningen.
Stockholm: Fritzes
:, – Den könsuppdelade arbetsmarknaden. Stockhom:
Fritzes
:, – Tid och pengar – dela lika? Bilaga till /.
Stockholm: Fritzes
Statens folkhälsoinstitut (b), – Svenska skolbarns hälsovanor
/. Statens Folkhälsoinstitut :
Statens folkhälsoinstitut (a), – Uppföljning av nationella
handlingsplanen för att förebygga alkoholskador – utgångsläge och
lägesrapport november . Statens Folkhälsoinstitut :
Steers, R. M. & Rhodes, S. R. () – Knowledge and Speculation
About Absenteeism. I Goodman, P. & Atkin, R. (eds), – Absenteeism.
San Francisco: Jossey-Bass
Theorell, T., Alfredsson, L., Westerholm, P. & Fack, B. (),
– Coping with unfair treatment at work – what is the relationship
between coping and hypertension in middle-aged men and women?
Psychotherapy and Psychosomatics,
200
Theorell, T. (red), (a), – Psykosocial miljö och stress. Lund:
Studentlitteratur
Theorell, T. (b), – Är ökat inflytande på arbetsplatsen bra för
folkhälsan? Kunskapssammanställning. Stockholm: Statens
folkhälsoinstitut
Theorell, T., Westerlund, H. & Oxenstierna, G. (), – Coping och
sjukskrivning. Underlagsrapport. Stockholm: Institutet för Psykosocial
Medicin
Thomsson, H. (), – Women´s opportunities for well-being.
Studies of women´s work, leisure and health-related behaviour
patterns. Akademisk avhandling. Stockholm: Stockholms universitet
Thomsson, H. (), – Anpassningens pris. Kvinnors liv i vård och
vardag. Göteborg: Förlagshuset Gothia
Thomsson, H. (), – Att anlägga en könsteoretisk förståelse inom
forskning om arbete och hälsa. I Gonäs L., Lindgren, G. & Bildt, C.
(red.), – Könssegregering i arbetslivet. Stockholm: Arbetslivsinstitutet
Tyrköö (), – I skärningspunkten mellan arbetsliv och föräldraskap.
En studie om livsformer i -talets Sverige. Akademisk avhandling.
Arbete och Hälsa :. Stockholm: Arbetslivsinstitutet
Wahl, A., Holgersson, C., Höök, P. och Linghag, S. (), – Det
ordnar sig. Teorier om organisation och kön. Lund: Studentlitteratur
Vahtera, J., Pentti, J. & Uutela, A. (), – The effect of objective job
demands on registered sickness absence spells; do personal, social and
job-related resources act as moderators? Work & Stress,
Walestrand, A., Overgaard, J. (), – Genderperspektiv i rehabiliteringsarbetet – finns det? Rapport nr . Stockholm: Försäkringskassan i Stockholms län
van den Brink-Muinen, van Dulmen, S., Messerli-Rohrhach, V. &
Bensing, J. (), – Do gender dyads have different communication
patterns? A comparative study in Western-European general practices.
J Patient Education and Counseling ;
Vartia, M. (), – Workplace bullying. A study on the work environment, well-being and health. People and work research reports .
Helsinki: Finnish Institute of Occupational Health
201
Ve, Hildur (), – Rasjonalitet og identitet og andre texter. Oslo: Pax
Förlag
Westberg, H., (), – Könsmärkningsprocessen. I Gonäs, L.,
Lindgren, G. & Bildt, C. (red.), – Könssegregering i arbetslivet.
Stockholm: Arbetslivsinstitutet
(), – Preamble to the Constitution of the World Health
Organization as adopted by the International Health Conference,
New York, – June, ; signed on July by the
representatives of States (Official Records of the World Health
Organization, no. , p. ) and entered into force on April
(), – Health for all by the year . Köpenhamn: Världshälsoorganisationen, Regionkontoret för Europa
Wigaeus Tornqvist, E., Eriksson, N. och Bergqvist, U. (),
– Datorarbetsplatsens fysiska och psykosociala arbetsmiljörisker.
I Marklund, S. (red), – Arbetsliv och Hälsa , Stockholm:
Arbetslivsinstitutet och Arbetarskyddsstyrelsen
Vingård, E., Alfredsson, L., Hagberg, M., Kilbom, A., Theorell, T.,
Waldenstrom, M., Hjelm, EW., Wiktorin, C. & Hogstedt, C. (),
– To what extent do current and past physical and psychosocial
occupational factors explain care-seeking for low back pain in a
working population? Results from the Musculoskeletal Intervention
Center-Norrtälje Study. Spine :
von Otter, C. (), – Perspektiv på Arbetslivsfonden. Slutrapport.
Arbetslivsrapport :
202
Publicerat av rfv
I denna förteckning finns de publikationer som har givits ut av
januari –oktober .
Beställ via :s hemsida www.rfv.se eller från kundtjänst per telefon
- eller fax - .
Familjer barn samt handikapp
Assistans för kvinnor och män – en genderanalys av assistansersättningen ( :)
Assistansersättning (Vägledning :)
Assistansersättning efter – utvärdering av de nya reglerna
( :)
Assistansersättning till barn. Domar från Regeringsrätten och
kammarrätterna juli –mars . En rättsfallsöversikt
( :)
Barns rätt till personlig assistans och assistansersättning
( :)
Bilstöd till handikappade (Vägledning :)
Bostadsbidrag till barnfamiljer och ungdomar, en vägledning
(Vägledning :)
Effekter av Pappabrevet. En utvärdering av :s och :s
informationskampanj ( :)
Familjeförmåner inom den Europeiska unionen ()
(Vägledning :)
Gravida kvinnors situation ( :)
Handikappersättning (Vägledning :)
Mamma vet bäst. En kunskapsmätning om föräldrapenning och
föräldraledighet ( :)
Nya eftergiftsregler i bostadsbidraget – en utvärdering
( :)
203
När har vi råd att skaffa fler barn? En studie om hur inkomst påverkar
fortsatt barnafödande ( :)
Ojämlikhet i levnadsvillkor – en jämförelse mellan personer med
funktionshinder och övriga befolkningen ( :)
Provisoriska beslut om assistansersättning – en kartläggning och
utvärdering av nya regler från januari ( :)
Resultatindikatorer för den ekonomiska familjepolitiken
( :)
Skilda världar. En kartläggning av särlevande föräldrar ombildade
familjer och deras barn inom bidragssystemen
( :)
Slutligt bostadsbidrag och eftergift ( :)
Underhållsstöd vid växelvis boende – utvärdering av reformen
( :)
Underhållsstöd. Ett urval kammarrättsdomar tiden november –
februari som gäller underhållsstöd och växelvis boende,
sammanboende föräldrar och sammanboende barn–föräldrar
( :)
Ökning av antalet vårdbidrag ( :)
Sjukförmåner
Aktiviteter inom aktivitetsersättningen ( :)
Arbetsförhållanden – orsak till sjukskrivning?
( :)
Arbetslösa sjukskrivna – uppföljning av samverkansinsatser
( :)
Att förhindra och förkorta sjukfrånvaro – erfarenheter från fyra länder
( :)
Den höga sjukfrånvaron – sanning och konsekvens
Det reformerade förtidspensionssystemet. Effekterna av förändrade
beräkningsregler ( :)
204
Dialogen – en ny metod för samarbete med vårdgivare och
arbetsgivare ( :)
Ersättning enligt lagen om arbetsskadeförsäkring (Vägledning :)
Försäkringskassornas arbete med arbetshjälpmedel
( :)
Högkostnadsskyddet inom tandvården. Första året
( :)
Långtidssjukskrivna – diagnos, yrke, partiell sjukskrivning och
återgång i arbete. En jämförelse mellan och
( :)
Långtidssjukskrivna – egenskaper vid års --undersökning
( :)
Långtidssjukskrivnas uppfattning om rehabiliterande åtgärder
( :)
Nybeviljade förtidspensioner och psykisk ohälsa – ålder, kön och
diagnos ( :)
Nybeviljade förtidspensioner. Utveckling av riskfaktorer under talet ( :)
Närståendepenning (Vägledning :)
Psykiska sjukdomar och stressrelaterade besvär – Långvariga
sjukskrivningar åren till ( :)
Psykosocial arbetsmiljö och långvarig sjukskrivning
( :)
Regionala skillnader i sjukskrivningar – kommun och bransch
( :)
Regionala skillnader i sjukskrivning – hur ser de ut och vad beror de
på? ( :)
Regionala skillnader i utgifter för sjukpenning och förtidspension. En
studie av utbetalade belopp i rikets kommuner –
( :)
Sjuka kommuner? Skillnader i sjukfrånvaro mellan Sveriges
kommuner år ( :)
205
Sjukersättning och aktivitetsersättning (Vägledning :)
Sjukfrånvarande enligt och sjukskrivna enligt
( :)
Sjukförsäkring och rehabilitering (Vägledning :)
Sjukpenninggrundande inkomst av annat förvärvsarvbete – resultat
från tillsynen ( :)
Sjukskrivna och vanebildande läkemedel ( :)
Vad kostar sjukdomarna för kvinnor och män? – sjukpenningkostnaderna fördelade efter kön och sjukskrivningsdiagnos
( :)
Vad kostar sjukskrivningarna inom olika yrken?
( :)
Vem önskar lämna arbetslivet med förtidspension?
( :)
Pension
Ekonomisk standard för efterlevande ( :)
Pensionssystemets årsredovisning
Vad händer efter ett dödsfall i aktiv ålder? En empirisk analys av
förändringen i ekonomisk standard efter ett dödsfall och med
regler som gällde före ( :)
Övriga publikationer
Aktivitetsstöd vid arbetsmarknadspolitiska program
(Vägledning :)
Beslut av socialförsäkringsnämnderna – – förmån, län och
kön ( :)
Fusk? (Vägledning :)
Förmåner vid ålderdom och dödsfall enligt -förordningarna /
och / samt enligt konventioner om social trygghet (Vägledning
:)
Försäkringskassan och förvaltningslagen (Vägledning :)
206
Försäkringskassorna och arkivverksamheten (Vägledning :)
Regeringsrättsdomar i socialförsäkringsmål. Januari –juni
( :)
Regeringsrättsdomar i socialförsäkringsmål. Juli –december .
En rättfallsöversikt ( :)
Riksförsäkringsverkets Tillsyn ( )
Sjukpenninggrundande inkomst – och årsarbetstid
(Vägledning :)
Socialförsäkringens omfattning –. Vem får pengarna och hur
finansieras försäkringen? ( :)
Socialförsäkringens omfattning och finansiering –
( :)
Socialförsäkringsboken . Tema: Mamma, pappa, barn – tid och
pengar
Statligt personskadeskydd () (Vägledning :)
Strategi för socialförsäkringens kontroller ( )
Tillämplig lagstiftning, , socialförsäkringskonventioner, m.m.
(Vägledning :)
207
