Att ersätta moralen
Författare: Amanda Waldenström
Handledare: John Eriksson
C-uppsats i praktisk filosofi
Göteborgs universitet ht-11
1
Innehållsförteckning
1. Inledning
2
2. Del ett
5
2.1 Pliktetik
5
2.2 Disharmoni och kärlek
7
3. Försvar av pliktetik
10
3.1 Primära och sekundära motiv
10
3.2 Fortsättning av försvar av pliktetik
11
3.3 Omsorg inneboende i moralen
11
4. Diskussion av del ett
12
4.1 Moralisk matematik
12
4.2 En rättvis moral
14
4.3 En täckmantel av altruism
15
5. Konsekventialism – en slutgiltig vinnare?
16
6. Del två
16
6.1 Bortom moral
17
6.2 Dygdetik
17
7. Karaktärsvärde och motiv
18
8. Slutsats och avslutning
21
9. Källhänvisning
22
9.1 Litteratur
22
9.2 Artiklar
22
2
1. Inledning.
En riksdagspolitiker vid namn Eva är på väg hem ifrån en partistämma. När Eva stannar till
för att se ut över vattnet kommer det fram en man som till synes inte verkar ha resurser i
överflöd. Mannen frågar Eva om pengar då han är hungrig och inte har ätit de senaste
dagarna. Eva ställs nu inför frågan: ska jag ge pengar (hon har även möjlighet att följa med
mannen till en mataffär och därmed se att mannen köper just mat) till mannen? Eva
bestämmer sig för att hjälpa mannen. Här uppstår frågan: Varför hjälper hon mannen? Vad är
det som får henne att ge mannen pengar till mat? Låt oss anta att Eva tänker: ”det är alla
människors plikt att hjälpa till i en situation likt denna, då hade även jag fått hjälp om jag
hade varit i nöd”. Hon upplever efter ett resonerande att det är vad hon bör göra, att det är
hennes plikt, och hjälper således mannen. Vidare, låt oss anta att hennes motiv är annorlunda
och hon resonerar som följer: ”mitt hjärta blöder, (hon känner ett starkt medlidande) jag vill
att denne man får mat nu då denne vill ha det”. Hon känner hur det tårar sig i ögonen och
börjar ivrigt leta efter pengar i sin plånbok att ge till mannen då hon inte vill att mannen ska
vara utan mat en sekund till, eftersom mannen själv upplever ett behov av mat. Eva väljer
alltså att hjälpa mannen av anledningen att hon känner ett sådant medlidande med honom.
Slutligen, möjligen har hon ett annat motiv och resonerar: ”den bästa handlingen att utföra nu,
det som ger bäst konsekvenser, är att jag ger pengar till denne man. Det är den handling
vilken ger det bästa utfallet, därför gör jag det”. Eva resonerar sig alltså fram till vad som får
de bästa av konsekvenser och väljer den handling som leder till just det, det finns alltså inget
annat motiv till varför hon väljer att hjälpa mannen. Vidare, låt oss tänka oss en vd för ett stort
företag, en kvinna vid namn Lena. Lena surfar runt på nätet och finner Unicefs gåvoshop där
man kan köpa exempelvis vätskeersättning till behövande. Lena ställs nu inför frågan: ”ska
jag köpa något i gåvoshopen?”(och väljer att göra det) Här uppstår än en gång frågan: Varför
väljer hon att bestämma att företaget ska investera i saker i gåvoshopen? Än en gång: Eva
anser kanske det vara alla människors plikt att hjälpa människor i nöd och hon bestämmer sig
därför för att göra det, då hon anser att hjälpa människor i nöd är det rätta att göra. Vidare,
kanske börjar tårar rinna nedför hennes kinder och hon kan inte göra annat än att följa sitt
hjärta och låta företaget köpa saker i gåvoshopen. Hon vill att de behövande ska få det bättre,
för deras egen skull. Till sist resonerar kanske Lena som så att för att de bästa konsekvenserna
ska frambringas så ska företaget köpa saker från gåvoshopen och köper av denna anledning
saker i gåvoshopen. Samma uppdelning av motiv för handling kan göras när det handlar om
3
att hjälpa sin vän att flytta. Varför gör vi/skulle vi göra det? Handlar det om att vi anser det
vara det rätta att göra, att vi upplever en drivkraft att hjälpa vännen att flytta för vännens egen
skull (att vår vän behöver hjälp och det är anledningen till att vi hjälper denne att flytta, ty
annars får min vän ingen hjälp), eller handlar det om ett fokus på konsekvenser? Vad väcks i
oss när vi läser dessa exempel? Vilket alternativ är det bästa? Och varför? Här uppstår också
frågan huruvida det faktiskt spelar någon roll, för handlingens moraliska värde, vilket motiv
man som handlande agent har så länge samma handling utförs. Vad jag avser med moraliskt
värde är den moraliska riktigheten hos en handling (eller hos en person, om man så vill)
Frågan som uppstår är alltså huruvida ett motiv kan påverka att en handling är rätt eller fel.
Jag har målat upp exempel vilka är relevanta för en i moraldebatten väl etablerad
diskussion, den gällande anledningen till varför vi utför handlingar vi upplever vara de rätta
att utföra samt huruvida anledningar till varför vi utför dem har någon betydelse för
handlingens moraliska värde. Det finns de som hävdar att motivet spelar roll för det moraliska
värdet och det finns de som besitter den motsatta åsikten. Även de som hävdar det
förstnämnda kan skilja sig markant ifrån varandra ty det finns pliktetiker som hävdar att det
moraliska värdet hos en handling kan grundas endast i att handlingen utförs enligt rätt maxim
vilken förnuftet ensamt har gett upphov till att forma. Sinnelagsetikern å andra sidan är av
åsikten att handlingens moraliska värde står i direktrelation till vilket motiv som låg bakom att
agenten utförde den, men här handlar det om andra motiv. Konsekventialisten i sin tur menar
att det endast är de rätta konsekvenserna som kan ge handlingen ett moraliskt värde.
Jag har för avsikt att i denna uppsats undersöka två frågeställningar relevanta för
diskussionen. I uppsatsens första del ska jag behandla frågan huruvida motiv har någon
betydelse för handlingens moraliska värde. Jag problematiserar huruvida det kan vara så att
det exempelvis är genom handlingens maxim som handlingen kan få ett moraliskt värde,
genom att den utförs av plikt, och inte genom vad handlingen faktiskt åstadkommer i
praktiken. Jag ämnar även diskutera argument som säger att det är endast av omsorg om den
andre vi ska utföra den rätta handlingen. Jag ställer frågan huruvida det verkligen kan spela
någon roll för handlingens moraliska värde om en handling utförs för den andres skull jämfört
med att den utförs för att det är rätt handling att utföra. Vad har allt detta för implikationer för
handlingens moraliska värde? Jag kommer i denna del av uppsatsen visa att det är svårt att
argumentera för att motiv för handling har någon påverkan på handlingens moraliska värde.
Det som behandlas i del två av uppsatsen kommer därav att vara frågan kring huruvida ett
motiv för handling har något annat slags värde, och huruvida det kan påverka moralen.
4
I uppsatsens andra del har jag alltså för avsikt att besvara den andra frågeställningen
vilken behandlar frågan kring ett motivs eventuella värde över lag. Jag ämnar ta mig an
diskussionen utifrån vänlighetens och kärlekens roll i moral, huruvida vänlighet och kärlek är
vad vi ska sträva efter att utgå ifrån vid handlande eller ej samt huruvida det är relevant för
moral över huvud taget. Jag kommer att använda essensen i sådana argument som upphöjer
vänligheten och kärleken, essensen hos dygdetiker vilken är vikten av en bra karaktär, men till
att försvara min tes vilken säger att motiv har ett annat värde än ett moraliskt, snarare ett
värde för en agents karaktär, att jag har ett bra motiv påverkar värdet på min karaktär. Detta
värde är något som vid realiserande skulle kunna ersätta moralen, ty moral skulle bli
överflödigt.
2. Del ett.
Har motiv någon påverkan på en handlings moraliska värde?
2.1 Pliktetik
Immanuel Kant hävdar att det moraliska värdet i en handling ligger i pliktmotivet. I
Grundläggning av sedernas metafysik delar Kant in motiv till handling i tre kategorier för att
visa på pliktmotivets seger: Antingen utför man handlingen av plikt, av en direkt känsla där
man gör det för dess (exempelvis en persons) egen skull, eller slutligen av ett vidare syfte,
exempelvis att du vill frambringa de bästa av konsekvenser. Kant visar oss kontrasten mellan
att utföra en handling av plikt och de övriga genom att be oss att tänka oss en köpman som
upphörde att kräva ett överpris från lättlurade kunder, detta i syfte att få ett bra rykte vilket
skulle komma att gynna hans affärer. Det resulterar då, enligt honom, i bra konsekvenser.
Detta menar Kant är av den tredje sortens motiv, att man vill frambringa de bästa av
konsekvenser. Kant menar att den högst uppenbara skillnaden mellan att utföra en handling av
plikt och att utföra det för ett annat syfte så självklar ligger i att vid handling av plikt gör man
det för dess egen skull och inte för något annat ändamål. Kant hävdar således tredje sortens
motiv vara felaktigt. Av de två återstående, vilka båda syftar till ”dess egen skull”, poängterar
Kant att motivet måste vara underställd, härledd ur, den goda viljan för att frambringa det
moraliska värdet. Detta jämfört med att köpmannen skulle göra det för att vara snäll mot sina
5
kunder, det skulle vara att syfta till ett annat mål; nämligen att vara snäll mot kunderna och
handlingen utförs därmed inte av plikt. Kant menar alltså att om man väljer att exempelvis
inte ljuga så finns det ett moraliskt värde ensamt i den handling som väljs utifrån den princip
som är underställd det kategoriska imperativet, inte i att man inte vill att denne drabbas av en
lögn. På samma vis godkänner inte Kant köpmannens motiv, då detta var att det frambringa
de bästa av konsekvenser och inte plikt. Kant beskriver vidare hur det inte går att tänka sig
något som är ovillkorligt gott förutom den goda viljan. Det är dock inte vad den goda viljan
utför som gör den god utan den goda viljan är god i sig själv, det är inte som ett medel som
den är god utan som ett mål i sig själv. Kant menar att en förnuftig varelse resonerar sig fram
till en lag, det kategoriska imperativet, vilken är i samklang med viljan. I kraft av att viljan är
allmänt lagstiftande blir den också underkastad lagen, att de handlingar som utförs av böjelser
(att man exempelvis känner eller inte känner för att utföra handlingen) inte är av moraliskt
värde då det inte är en produkt av förnuftets verksamhet vari sanningen om moral finns,
menar Kant.1 Det Kant vill säga är alltså att; Om jag ser en drunknande kvinna och jag har
möjlighet att hjälpa henne ska jag göra det i syfte att uppfylla min plikt. Det är av den
anledningen (i alla fall ha den som ”huvudanledning”) jag ska rädda den drunknande kvinnan,
inte på grund av att jag exempelvis inte vill att kvinnan ska drunkna. Detta alltså att likna med
att Eva i mitt inledande exempel hjälper mannen med pengar då hon vet att det är vad hon
borde göra, att göra det av plikt. Kant menar att en böjelse, en känsla, för att vilja exempelvis
sprida glädje omkring sig är jämställd med andra böjelser. Man kan alltså inte garantera att
böjelsen är i samklang med plikten. Det är dock inget dåligt, menar Kant, att böjelserna är i
samklang med plikten men det påverkar inte det moraliska värdet hos handlingen. Det är
faktiskt så att Kant menar att det finns vissa känslor som man har en skyldighet att utveckla,
känslor såsom just sympati, då detta kan hjälpa oss att komma närmre plikten och i större
utsträckning leva i samklang med den. Han menar att vi från lagen2 inspireras till sympati och
kan med hjälp av denna sympati få en större benägenhet att följa lagen. Han säger:
“it is … an indirect duty to cultivate the natural … feelings in us, and to make use of them as so many means to
sympathy based on moral principles and the feeling appropriate to them” 3
1
Det är alltså en a priori-princip; förnuftet gör vår vilja till god då den i och med sin
konstitution är underkastad lagen
2
3
det kategoriska imperativet får ibland översättningen lagen.
http://plato.stanford.edu/entries/kant-hume-morality/
6
Kant talar även om det faktum att vi inte kan förutse en handlings konsekvenser men att vi
kan styra över vår vilja. I och med att vår vilja är underställd sig själv så är vi den som styr
över lagens konsekvenser. Om man alltså endast ser till en handlings konsekvenser så misstar
man sig då det är omöjligt att veta vad som kommer ur en handling. Detta är alltså ytterligare
en kritik gentemot de övriga motiven han målar upp.
För att sammanfatta: Kant menar att vi, vid handling, endast ska se till vad som är vår
plikt och inte ta hänsyn till något annat, ty det är däri det moraliska värdet ligger. Vi behöver
alltså inte ha medlidande med någon vi hjälper för att Kant ska tycka att vi gör rätt. Vi gör rätt
om och endast om motivet är pliktetiskt. Kant tycker alltså att motivet för handling är av all
vikt då det är det, pliktmotivet, som gör handlingen rätt. I och med att motivet är sprunget ur
förnuftet och att vi kan kontrollera detta är pliktmotivet det enda rätta. Frågan gällande hur vi
vet när en handling utförs av plikt uppstår, hur vet vi om det är av plikt vi utför handlingen
och inte av att vi vill den andra väl för dess egen skull? Det verkar vara svårt att avgöra då de
båda säkerligen ofta är medverkande i utförandet av en handling. Kant är medveten om detta
och ställer faktiskt frågan huruvida någon någonsin har handlat moraliskt. Nu vidare till vilka
andra motiv som är relevanta för diskussionen.
2.2 Disharmoni och kärlek
Det finns de som vill att våra nära och kära och andra människor ska bry sig om oss av en
annan anledning än av plikt. De vill att en handling som hjälper dem ska vara utförd då den
som utför den vill att den ska hjälpa dem för dess egen skull. Bernard Williams är en filosof
av denna åsikt. Han menar att när man hamnar i en situation där någon man älskar behöver
hjälp så torde motivet inte vara något annat än att man vill att den man älskar ska få hjälp.
Han menar att man använder sig av ”en tanke för mycket” när man resonerar, exempelvis,
pliktetiskt. Han ger följande exempel, där en man ska rädda sin fru:
... surely this is a justification on behalf of the rescuer, that the person he chose to rescue
was his wife? It depends on how much weight is carried by ‘justification’: the consideration
that it was his wife is certainly, for instance, an explanation which should silence comment.
But something more than this is usually intended, essentially involving the idea that moral
principle can legitimate his preference, yielding the conclusion that in situations of this kind
it is at least right (morally permissible) to save one’s wife. (...) But this construction
provides the agent with one thought too many: it might have been hoped by someone (for
instance, by his wife) that this motivating thought, fully spelled out, would be the thought
7
that it was his wife, not that it was his wife and that in situations of this kind it is
permissible to save one’s wife4
Det tycks mig rimligt att det är så, visst vill vi att vår mamma ska hjälpa oss då hon faktiskt
bryr sig om oss för att vi är hennes barn? Detta i jämförelse med att hon skulle göra det i syfte
att frambringa de bästa av konsekvenser eller för att hon skulle anse det vara sin plikt. En
fråga som dock uppstår här är huruvida det har med moral att göra, har kärlek och välvilja
med moral att göra? Mer om det i del två. Michael Stocker går en annan väg än Kant för att
försvara att motivet har en påverkan på en handlings moraliska värde men står nära vad
Williams ovan har talat om. Det är en disharmoni mellan en handlande agents plikt och motiv
Stocker beskriver. Stocker anser att ”one good mark of a good life is a harmony between
one´s motives and one´s reasons, values and justifications”.5 Han menar att om man inte blir
berörd av vad man tycker är rätt uppstår det en konflikt. Låt oss använda oss av exemplet med
riksdagspolitikern Eva. Stocker menar att om hon skulle handla med motivet att det är rätt sak
att göra men inte känna något medlidande skulle det uppstå en konflikt. Det är detta Stocker
kallar för moral schizophrenia, vilken han själv beskriver som ”a position that is
psychologically uncomfortable, difficult, or even untenable, and makes us and our lives
essentially fragmented and incoherent.”6
Filosofen Jan Lif kallar i sin avhandling denna disharmoni för en split vision:
Split vision arises when an agent views something – a friend, for example – in
two divergent ways at the same time. From the perspective of the Naive
consequentialist, friends are both seen as means for bringing out the best
universal outcomes, and as friends, individuals that are ”final goals” for one’s
concern and actions.7
Stocker argumenterar för att plikt, skyldigheter och frågan gällande vad som är rätt endast är
en liten, torr och minimal del av moral. Han frågar sig vad för liv människor skulle ha om de
utförde handlingar av plikt utan att behöva känna att man vill det, vilket är det som Kant
argumenterar för vara i alla fall oproblematiskt. Stocker exemplifierar genom att uppmana oss
att tänka oss ett kärlekspar där båda parter är egoister. Hur ser deras relation ut, blir det inte en
obalans om man vill sitt eget bästa mer än den andres men ändå ska handla utifrån den andres
4
Moral luck, Bernard Williams
The Schizophrenia of Modern Ethical Theories, Michael Stocker
6
The Schizophrenia of Modern Ethical Theories, Michael Stocker
5
7
Can a consequentalist be a real friend? (who cares?), Jan Lif
8
bästa?(i alla fall ibland) Stocker menar att en kärleksrelation karaktäriseras av att man vill den
andre väl och är villig att offra sig själv för denne. Hur går det om man är mer
sammankopplad med motivet att bry sig om sig själv?8Han menar att det är något som ska
vara det centrala; nämligen kärlek. Stocker menar alltså att disharmoni kan uppstå om man
utför handlingar man inte upplever vara de man faktiskt vill utföra, såsom att ge pengar till
välgörenhet när man anser att alla människor är skyldiga att ta hand om sig själva och man
därmed inte känner något medlidande. Det Stocker funderar kring är vilket liv det skulle vara
dels för människor som handlar med avsaknad av att bry sig dels för de som blir medel för att
någon ska uppnå tillfredsställelsen av att ha gjort rätt, men utan att bry sig om den andre. Han
ger följande exempel för att visa på detta:
.. suppose you are in a hospital, recovering from a long illness. You are very bored and
restless and at loose ends when Smith comes in once again. You are now convinced more
than ever that he is a fine fellow and a real friend - taking so much time to cheer you up,
travelling all the way across town, and so on. You are so effusive with your praise and
thanks that he protests that he always tries to do what he thinks is his duty, when he thinks
will be the best. You at first think he is engaging in a polite form of self-deprecation,
relieving the moral burden. But the more you two speak, the more clear it becomes that he
was telling the literal truth: that it is not essentially because of you that he came to see you,
not because you are friends, but because he thought it his duty... 9
Stocker menar att det som saknas ibland andra en deontologs resonemang är en person. Han
menar att det centrala torde handlar om att handlingar berör personer och att det torde vara
”personen”, exempelvis en omsorg om denne, som ska vara det som gör att vi vill handla på
det vis vi gör. Deontologer, likt Kant menar Stocker, värderar inte personen en handling
drabbar utan sätter handlingen som sådan, i alla fall i fokus. Rent intuitivt tänker jag att det
ligger något i hur Stocker resonerar. Visst vill jag att någon faktiskt ska vilja mig väl vid
hjälpande, visst skulle det på något vis kännas bättre i ”hjärtat” om det var så. Skulle jag vara
mannen i mitt första exempel skulle jag bli varm i hjärtat av att Eva faktiskt ville att jag skulle
få slippa gå hungrig. Jag har i alla fall svårt att tro att någon skulle hävda att det är ett minus.
Men, finns det en plats för sådant i moralen och är det verkligen något som exempelvis en
pliktetiker motsäger? För att sammanfatta: Stocker menar att om vi endast ger oss hän en
moralteori såsom Kants så förlorar vi det viktigaste, kärleken och dess humanitet. Han håller
alltså inte med Kant om att det inte spelar någon roll att böjelser och förnuft inte är i samklang
8
9
Jämför detta med att man inte känner för den handling man utför av plikt.
The Schizophrenia of Modern Ethical Theories, Michael Stocker
9
utan menar att om man utför handlingar man inte känner för uppstår en moral schizophrenia
vilket han menar förhindrar ett gott liv hos denne agent. Men detta är å andra sidan inte något
som Kant menar moral ska handla om, att ha ett gott liv.
3. Försvar av pliktetik
Nu till de som argumenterar mot det som Williams och Stocker talar om. Jag tycker att det
verkar som att det ligger något i den kritik som dessa filosofer riktar mot Kant men frågan
gällande hur relevant det är för moralen uppstår. Det tycks mig som att frågan gällande hur
man som person ska vara, och vilken inställning till sin handling man ska ha, vid handling är
relevant för något annat än just det moraliska värdet. Mer om detta i senare avsnitt.
3.1 Primära och sekundära motiv
Marcia Baron vill försvara pliktetiken genom att peka på vikten av exempelvis kärlek och
omtanke, och att peka på vikten av kärlek och omtanke är ju precis vad Stocker och Williams
gör. De båda hävdar dock att detta saknas i pliktetiken men Baron har en annan bild av det
vilket är tänkt ska rädda pliktetiken undan denna kritik. Baron ger ett försvar åt pliktetiken
genom att hävda att man genom att handla av plikt inte exkluderar känslor såsom kärlek och
välvilja. Baron menar att vi kan handla av plikt och samtidigt ha en direkt känsla för
handlingen och hon menar att detta är att föredra framför att utföra handlingen endast av plikt
eller endast av exempelvis kärlek. Baron försvarar alltså pliktetiken. (ha även i åtanke att Kant
talar om att det är en plikt att utveckla känslor relevanta för plikten). Det är ju, menar Baron,
inte så att det är ett problem för Kant att man skulle känna sympati för den man hjälper av
plikt. Baron beskriver sedan en distinktion mellan primära och sekundära motiv.10 Denna
distinktion innebär att det primära motivet driver agenten till handling emedan det sekundära
motivet ”provides limiting conditions on what may be done from other motives”, alltså:11
filtrerar vad som kommer ur det primära motivet. Det sekundära motivet kan ej ensamt driva
10
11
Terminologin har Baron lånat från Barbara Herman som också försvarar Kant.
The Alleged Moral Repugnance of Acting from Duty Marcia Baron
10
till handling utan har en funktion av ett filter, det filtrerar alltså(godkänner och godkänner
inte) det som kommer från det primära motivet. Det fungerar som ett rättesnöre. För att
konkludera: Baron anser det vara att föredra att det primära motivet och det sekundära
motivet båda manar till samma handling framför att det endast är ett av motiven som gör det.
Hon menar alltså att det är bättre för det moraliska värdet i handlingen att(tillbaka till
exemplet med Eva)Eva, utöver att hon av plikt skulle hjälpa mannen också känner ett
medlidande. Hon vill alltså slå ett slag för att pliktetiken inte behöver vara helt hjärtlös men
att man inte ska ha ”hjärtat” som beslutsfattare. För att exemplifiera: När Eva ser mannen
känner hon exempelvis att hon vill hjälpa mannen med mat, hon känner ett starkt
medlidande,(men detta kan inte ensamt mana till handling)men testar sedan denna vilja
genom att ”fråga det andra motivet om lov”. Vid ett godkännande(om detta är i enlighet med
plikten)kommer Eva att hjälpa mannen. Visst, Baron visar, likt Kant, att pliktetik inte behöver
vara helt hjärtlös men jag vill hävda att det endast finns ett obegränsat utrymme för kärlek och
omtanke, det finns endast den plats som det ”hjärtlösa” godkänner.
3.2 Fortsättning av försvar av pliktetik
Diane Jeske är en filosof som, likt Baron, argumenterar för att pliktetiken inte är hjärtlös.
Även hon vill alltså avvisa kritiken Stocker och Williams ger åt pliktetiken för att inte hävda
ett tillräckligt viktigt utrymme för kärlek och välvilja.
3.3 Omsorg inneboende i pliktetiken
Diane Jeske ger ett exempel vilket väl representerar det argument hon vill lyfta fram, så jag
inleder med det: Föreställ dig en sjukhusdirektör som bryr sig väldigt mycket om det sjukhus
han är direktör för. Han menar att han verkligen tar sin roll som direktör på allvar. Han satsar
på sjukhuset och det som handlar om sjukhusets välfärd samt förhållanden mellan personal
och patienter. Sjukhusdirektören besöker ofta patienterna på sjukhuset vilket uppskattas av
dem då de upplever att han bryr sig om dem och de känner sig sedda. Han kommer ibland in
med fika och småpratar med patienterna. Direktören själv ser dessa besök som att i och med
att han är sjukhusdirektör så är han skyldig att arbeta för att sjukhusets patienter har det bra
11
och därmed besöka patienterna. Han menar alltså att hans besök frambringar detta och i och
med det så besöker han sjukhusets patienter. Denne direktör verkar då ha en primär omsorg
om sjukhuset som institution och inte primärt en omsorg om patienterna. Jeske menar dock att
på samma vis som omsorg om patienterna är inneboende i att ha omsorg om sjukhusets
välfärd är omsorg en inneboende princip i moral. Detta ska alltså ses som ett försvar åt
pliktetiken då Jeske menar att en pliktetiker fortfarande har omsorg om någon som man
exempelvis hjälper av plikt då plikten även innebär att ha omsorg. Visst verkar det som att det
finns en omsorg i det Jeske talar om, men är den inte teoretisk och inte praktisk? Det verkar
som att man kan få in omsorg i argumentationen och redogörelsen för åsikten men jag
upplever det inte vara en levande omsorg, en omsorg vilken ger tårar på kinderna så att säga.
4 Diskussion av del ett
4.1 Moralisk matematik
Jag ämnar här diskutera ovanstående argumentationer. Jag ska diskutera deras sätt att försvara
att ett motiv har en påverkan på det moraliska värdet och jag inleder med Immanuel Kant. Jag
kommer inte att diskutera Kants resonemang genom att gå in och diskutera hans premisser för
slutsatsen utan kommer att diskutera det faktum att han hävdar att det moraliska värdet ligger
i plikten, att det är pliktmotivet vi ska ha vid handling. Låt oss anta att jag är pliktetiker och
ger främlingen tillgång till mat då jag anser det vara min plikt att göra det. Vad blir kontentan
av denna handling, ur ett moraliskt perspektiv? Vad är det för process som sker vid steget från
motiv, plikten, till handlingens konsekvens, att främlingen får mat. Vad är det som läggs ihop
och vad blir summan? Låt oss närma oss problemet utifrån en matematisk synvinkel. När vi
utgår ifrån Kant är det pliktmotivet, att det är av plikt som vi utför handlingen, plus att vi utför
handlingen, det vill säga att vi ger främlingen mat, som man kan se som termerna i en
addition och additionens summa blir att främlingen får tillgång till mat. Vad händer om vi tar
bort pliktmotivet12, och antar en konsekventialistisk ställning? Blir det en annan summa då?
Eller för den delen, vad händer med summan om vi tar bort motivet helt? Jämför alltså
Jag syftar här till vad som kommer ur handlingen, ty pliktetiker hävdar att handlingen
inte är rätt om den inte sker av plikt.
12
12
ovanstående uträkning med att term ett är att vi ger främlingen mat (och ingen mer term finns)
och fråga dig vad summan blir, blir den en annan? Blir utfallet ett annat? Det verkar mig inte
så. Jag har formulerat denna invändning i syfte att skapa en intuitionspump. Det är ju ett
argument man utan svårighet kan kritisera både terminologin och de olika stegen. Jag vill
dock kringgå det och istället väcka intuitioner, är det verkligen så att summan blir en annan
när vi tar bort en term? Och vad handlar moralen om, summan eller termer? Jag närmar mig
teorin, konsekventialismen, som säger att det är summan som är relevant för moralen (utöver
termen som är själva handlingen) men jag säger för den delen inte att alla andra termer är helt
irrelevanta, ty det finns något annat ett motiv (en term) kan ha ett värde för.13
Jag fortsätter att intuitionspumpa: frågan jag ställer nu är huruvida summan ter sig annorlunda
när vi sammanlagt har tre termer(terminologin från ovanstående stycke). Baron menar att det
är så att säga ännu bättre att plikten och så att säga välviljan sammanfaller, att således
summan skulle bli en annan jämfört med Kants. Hur är detta möjligt? Hur kan en sådan
additions summa förändras när det handlar om moral och inte om exempelvis
kärleksrelationer? Term ett är då att jag ger främlingen mat, term två att vi verkligen vill att
mannen ska få tillgång till mat, detta för dennes egen skull, och term tre är att jag utför
handlingen av plikt. Här kan det riktas kritik mot mitt resonemang såsom att om jag hade
råkat tappa en smörgås vid främlingens fötter så skulle denna handling vara av samma
moraliska värde som den som Baron talar om, en kombination av kärlek och plikt. Jag anser
inte denna kritik vara av så stor vikt då jag menar moral tala om aktiva val av handlingar där
man har resonerat sig fram till vilken handling som man anser är rätt handling att utföra och
inte om vad som sker av att människor handlar utan att ha valt det. Jag ställer alltså frågan
kring vad det är som tillfaller en summa av handling och motiv, jämfört med endast handling,
som är relevant för moralen. Det kan tyckas en aning kallt, att motivet för en handling inte har
en påverkan på det moraliska värdet, men jag har för avsikt att i uppsatsens andra del slå ett
slag för det som vi ofta beskriver som vackert och kärleksfullt och att motivet här inte är
värdelöst14.
13
Märk väl att en av termerna i additionen är själva handlingen, och alltså fortfarande viktig
(avgörande) för summan.
14
Jag väljer att använda kärleksfullt, vackert, vänlighet(bortse från ordklass) och dylika ord
relativt synonymt.
13
4.2 En rättvis moral
Jag lyfter som bekant frågan kring huruvida känslor och kärlek har med moral att göra. Så
länge det blir ”rätt”, har något annat någon betydelse för handlingens moraliska värde? Vi går
till Diane Jeskes resonemang med sjukhusdirektören som exempel. Jag utgår alltså från att
moral handlar om rätt och fel, och givet att det är rätt handling att utföra att besöka
patienterna så undrar jag huruvida det förändrar handlingens moraliska värde att
sjukhusdirektören skulle göra det av exempelvis genuin omsorg om patienterna. Jag kommer
att problematisera en konsekvens det skulle få, att en handling kan bli ”mer rätt än rätt”. Jag
kommer att diskutera frågan som uppstår: har alla människor lika stor möjlighet att vara
moraliska om motivet har en påverkan på det moraliska värdet. Givet att moral handlar om att
det finns vissa regler, likt en lag, så handlar det också om att man ska lyda en lag om man vill
vara moralisk15 (givet också att partikularism är felaktig). Jag menar att om man är överens
om att det finns en moral med rätt handlingar att utföra så ska den som vill vara moralisk rätta
sig efter den. Det finns alltså ett visst sätt vilket är det ”bästa” sättet att vara på. Det känns lite
märkligt att vissa handlingar, trots att alla är moraliskt korrekta, skulle vara bättre än andra
ändå. Jag syftar till den välviljan bland andra Stocker talar om. Kanske känner inte alla
människor, av olika anledningar, denna välvilja och denna kärlek. Här uppstår frågan gällande
huruvida alla människor har lika möjlighet att vara moraliska, om motiv såsom vänlighet
spelar roll för handlingens moraliska värde. Man skulle alltså kunna, menar jag, se det som att
jag introducerar ett rättviseargument. Låt oss exemplifiera: en kvinna har haft en svår uppväxt
med en far som har misshandlat henne och hennes mor lämnade familjen när kvinnan var en
liten flicka. Hon hade det alltså väldigt tufft, vilket har lett till att hon känner ett hat och en
misstro mot det mesta i världen och har nog med att klara sig själv igenom vardagen. En dag
går denna kvinna förbi en man som står och väntar på bussen. När kvinnan har passerat
ramlar mannen ihop på marken och kvinnan står inför ett val, ska hon hjälpa mannen trots att
hon inte känner för att hjälpa honom eller ska hon bara gå förbi? Här uppstår frågan huruvida
det är rättvist att man ska bedöma en handlings moraliska värde utifrån hur en samklang i
hjärtat finns, vilket flertalet av de jag i uppsatsen har presenterat argumenterar för. Kan det
vara så att denna kvinnans handling (hon väljer här att hjälpa mannen) har ett lägre moraliskt
15
Märk väl att jag har valt att utgå från ett scenario där det existerar handlingar som är
moraliskt korrekta.
14
värde än en annans kvinnas handling vem har haft en ”oproblematisk” uppväxt och (kanske
därmed) har en stor empati dunkandes i hjärtat? Stocker skulle också hävda att denna kvinna
har ett sämre liv än en kvinna som känner medlidande, då han menar att harmoni mellan
handling och ”känsla” är nödvändigt för ett gott liv. Jag anser det vara orättvist, det blir
problematiskt att se till människans förutsättningar när dessa inte kunde styras av människan
själv. Ett motargument skulle kunna vara att jag då torde tycka att det är orättvist att vissa får
ett jobb och inte andra, att någon får en viss lägenhet men inte en annan eller att någon får ett
högt betyg och inte en annan. Jag säger inte emot, det verkar inte råda en rättvisa när fallet är
så att människor har olika förutsättningar, och finner därmed inga problem med att hävda
rättviseargumentets riktighet.
4.3 En täckmantel av altruism
Så vidare till Michael Stocker, som även han drabbas av matematik- och rättviseargumentet
ovan. Min ytterligare invändning här lyder som följer: Det verkar mig som att det inte är
endast för den andres skull man ska känna kärlek och omsorg vid en moralisk handling, enligt
Stocker. Jag tycker mig ana att Stocker vill förhindra den disharmoni han talar om då det
skulle vara till gagn för en själv att undslippa den, att man ska handla av kärlek även i syfte att
själv ha ett välbalanserat sinne. Jag tycker inte att detta klingar bra med begreppet moral. Jag
tycker att man misstar sig när man blandar in en egoistisk drivkraft bakom att vilja handla
moraliskt. Stocker får mig att tänka på en egenintresseteori, likt ”S” i Parfits Reasons and
persons,16 vilken klarar sig från att vara self-defeating, att ta ut sig själv, då den faktiskt inte
utger sig för att vara en moralteori men det utger sig dock Stocker för att tala om. Om man
utger sig för att inte tänka på andra så verkar det mig också vara okej att man inte gör det, rent
teoretiskt. Stocker däremot utger sig för att göra anspråk på vad moral ska handla om och jag
anser Stocker falla i och med detta. Jag är medveten om att han pekar på vikten av kärlek och
att han säkerligen vill ha det som en central punkt i moralen men med tillägget att man ska
undslippa disharmoni blir den åsikten inte av samma kraft. Vill man bestrida detta så kan jag
trots detta påminna om frågan huruvida det skulle påverka handlingens moraliska värde.
Kanske vill Stocker, likt jag själv, säga att vissa saker i moralteorier inte är relevanta för
moral, såsom exempelvis motivet. Det verkar som att han hävdar att man ska vilja utföra rätt
16
Reasons and persons, Derek Parfit
15
handling dels i syfte att ha en balans i livet, att ha ett gott liv, men kanske menar han att det
inte har en påverkan på det moraliska värdet. Nåväl, det verkar mig inte vara relevant för
moral, att man ska handla så att man själv ska ha det bra. Jag vill dock ta bort motivet ur
moralsammanhang av en annan anledning, av anledningen att det har en påverkan på ett annat
värde vilket jag kommer till senare.
5. Konsekventialism – en slutgiltig vinnare?
I debatten kring huruvida motiv har en påverkan på det moraliska värdet hos handlingar sluter
jag mig till att så inte verkar vara fallet. Jag tycker inte att de argument som har förts fram är
tillräckliga för att visa på att motivet i någon mening är relevant för det moraliska värdet hos
en handling. Detta är vad jag tycker blir utfallet av de teorier jag har diskuterat. Jag sluter mig
alltså till att konsekventialismen verkar var den bästa av, i detta sammanhang, moralteorier.
Konsekventialismen som säger att det enda som räknas för det moraliska värdet är vilka
konsekvenser som frambringas. Vad jag dock omedelbart vill göra är att säga att
konsekventialismen, vilket verkar vara fallet hos de flesta moralteorier, verkar vara mottaglig
för allvarlig kritik såsom: att det verkar vara svårt att beräkna konsekvenser, att den inte tar
hänsyn till människans integritet, att den kräver för mycket, att det inte verkar finnas
förbjudna handlingar och så vidare. Jag vill alltså inte nöja mig med denna konsekventialism
utan hoppas, likt Derek Parfit, på etiken och på en bättre teori: ”it is not irrationel to have
high hopes”17 Även om fallet är så att man inte vill ansluta sig till något ens liknande
konsekventialismen så verkar det fortfarande så att argumenten för de som hävdar motivets
betydelse för det moraliska värdet inte är helt övertygande. Nåväl, vad ska man nu göra med
motivet? Motivet som jag menar verkar vara värdelöst i moralsammanhang. Innan vi äntrar
det avsnittet ska jag i förberedande syfte ge lite uppmärksamhet åt moral i sammanhanget för
min tes.
6. Del två.
17
Reasons and pesrons, Derek Parfit
16
Har motiv något värde?
6.1 Bortom moral
Jag har i del ett visat att det är svårt att argumentera för att motiv har en påverkan på en
handlings moraliska värde. Vi ska nu närma oss min tes och jag ska visa hur motiv har ett
värde för något annat. Det kommer först väl till pass att ge uppmärksamhet åt mina
resonemang kring vad uppfattningar om moral har för påverkan på min tes. I syfte att
förebygga missuppfattningar kring vad jag menar när jag använder begreppet moral, och även
ge en förberedelse för uppsatsens andra del, har jag nu för avsikt att gå vidare genom detta
avsnitt. Efter uppsatsens första del anslöt jag mig till att det verkar ligga något i
konsekventialismen. Jag utgår alltså, för diskussionens skull, ifrån att det existerar handlingar
vilka är moraliskt korrekta. Jag tycker det viktiga i moralen, det som jag tycker att man ska se
till, verkar vara att man handlar så att de bästa av konsekvenser frambringas. Vid angrepp från
skeptiker sägandes att det inte finns något rätt och fel, då jag utgår från någon form av
common sense-moral, kan jag lugnt konstatera att det inte får någon påverkan på min tes i
denna uppsats, ty min tes behandlar något annat än moral. Vidare, angående angrepp från de
som inte efter min första del slöt sig till att konsekventialismen är den bästa, av de
presenterade, teorin. Det finns de som efter min första del ansluter sig till pliktetiken, att det
är pliktmotivet som har en påverkan på det moraliska värdet. Detta är inte heller ett problem
för min tes då man fortfarande kan bemöta min åsikt som en penna ett vitt blad. Om man
sluter sig till att motiv har en påverkan på det moraliska värdet leder det till, menar jag, att
man kan anse motiv ha (minst) två värden och ansluter man sig till konsekventialism, eller för
den delen till någon form av skepticism, leder det till att man kan anse att motiv har (minst)
ett värde. Jag menar alltså att oavsett vad man anser motiv ha för roll i moralen så kan man
fortfarande anse att det har fler eller ett annat område att uppfylla relevans hos.
6.2 Dygdetik
17
Jag låter Aristoteles och Michael Slote ta plats i denna del i syfte att föra er närmre det jag
menar vara det värde vilket motivet har en betydelse för. Aristoteles menar att för att vara en
bra person ska man utföra den handling en dygdig person skulle utföra, och utföra denna
handling av rätt anledning. Det handlar alltså om att själv vara dygdig, teorin har alltså sitt
fäste i individen, den är agentfokuserad. Det som spelar roll är att man är en bra person, det är
så Aristoteles talar om etik. I Den Nikomachiska etiken står det skrivet hur man ska vara för
att vara en dygdig person, hur moralen ska se ut, och Aristoteles hävdar sig grunda sin etik i
den mänskliga naturen. Frågan uppstår dock, menar jag, huruvida det är en morallära eller om
det är en egoistisk lära, vad som står klart är att det handlar om hur man som individ bör vara.
Michael Slote menar att våra moralteorier idag saknar något väsentligt nämligen:
”persons”. Han är alltså inne på samma spår som Stocker men med en uttalad utgångspunkt i
dygdetiken. Han menar att moralteorier fokuserar på regler och tar inte hänsyn till det motiv
han menar vara av all vikt, nämligen att man handlar på det vis man gör då man vill den andra
väl på ett genuint vis. Det är detta, menar han, som ger en handling dess moraliska värde. Det
skulle då betyda att, låt oss använda exemplet med främlingen än en gång: term ett är att jag
vill att främlingen ska få i sig mat, term två är att man ger främlingen pengar till mat och
summan blir att främlingen får mat samt det som Slote menar vara av all vikt i moralteorin,
nämligen att det blev dessa konsekvenser då det var fallet att jag ville att främlingen skulle få
mat. Slote vill utveckla en mer radikal och ren dygdetik där man än mer sätter personen i
fokus, att dels vara en dygdig människa dels samtidigt se på andra människor som människor
i sig själva. Detta skulle innebära den bästa moralteorin menar Slote, alltså om man bryr sig
på riktigt om den man ska påverka vid handling. Är detta motivet blir det en moral värd
namnet menar Slote. Jag funderar än en gång kring hur denna välvilja skulle påverka det
moraliska värdet. Jag går så långt att jag argumenterar för att Slote skulle vara tvungen att gå
med på att ett sådant motivs konsekvenser, att främlingen känner en genuin välvilja, påverkar
handlingens moraliska värde i samma utsträckning likt ett fall när summan lyder att
konsekvenserna blir att främlingen får mat men dock att denne endast blir rädd då denne tror
att maten är förgiftad. Mannen litar inte på mig utan blir istället rädd och frågan uppstår
huruvida detta har en påverkan på det handlingens moraliska värde. Om Slote menar att syftet
är att främlingen ska få känna att någon vill att hon/han ska få mat så torde en rädsla hos
främlingen också påverka handlingens moraliska värde, vilket verkar orimligt säkert även för
Slote. Om summan (min terminologi från ovan) blir att främlingen får mat men blir rädd så
torde det påverka handlingens moraliska värde negativt likt om främlingen skulle bli glad och
värdet påverkas positvt. Alltså, jag godkänner inte heller Slotes motiv för att ge handlingen ett
18
moraliskt värde men jag tar med mig essensen, det agentfokus Slote talar om, vidare till nästa
avsnitt.
7. Karaktärsvärde och motiv
Nu har vi nått det jag initialt lovade, ett alternativt värde för motiv. Det finns något hos dessa
dygdetiker och sinnelagsetiker jag vill fånga i syfte att ge bilden av det jag menar har ett
värde, utöver moralen. Det en dygdetiker vill framhålla är hur man som individ, människa,
bör vara och agera. Jag är helt enig med Stocker och Williams om att man i så att säga
”hjärtat” bör känna för det man gör. Jag anser att det är ett så att säga ”plus” om Eva i mitt
inledande exempel väljer att hjälpa den behövande mannen då hon känner ett medlidande.
Stocker och Williams hävdar dock att det, detta motiv, har en påverkan på det moraliska
värdet: handlingen får ett högre moraliskt värde om jag har detta motiv. Jag är inte enig med
dem om detta, motiv verkar inte påverka handlingens moraliska värde. Jag hävdar att det,
detta motiv, låt oss kalla det för medlidande, har en påverkan på ett vad jag kallar
karaktärsvärde. Jag menar att det har en påverkan på karaktärens, personlighetens, värde.
Känner jag ett medlidande och hjälper någon menar jag att man får ett högre karaktärsvärde
och har man en sådan karaktär är man då således mer disponerad att hjälpa andra. Om
personer i stor utsträckning skulle ha denna karaktär skulle moral vara överflödigt. Skulle
människor vara ”bra människor” skulle moral inte behövas. Det värde jag beskriver liknar den
dygdetik som Aristoteles talar om, ett agentfokus. Det liknar även den dygdetik som Slote
beskriver, där välviljan ska vara det centrala. Det som skiljer det värde jag talar om från
Aristoteles teori är att det inte handlar om att det är ett mål att vara en bra människa. Jag
uppfattar Aristoteles dygder som att ha en egoistisk prägel, det handlar om att man ska vara
bra då det är bra för en själv att vara bra. Slote å andra sidan talar om att vänligheten ska vara
det centrala i en moralteori, och ska dessutom vara agentfokuserad. Han menar att vi ska vara
agenter som är dygdiga mot människor, av välvilja. Vi ska vara bra människor som vill andra
väl för deras skull och detta menar han, är den bästa moralteorin. Det har ett värde för
moralen, att vara en agent som vill andra väl. Jag menar alltså att det värde jag talar om är ett
liknande vis som Aristoteles med skillnaden att det inte handlar om att vara en bra person av
en anledning och till skillnad från Slote handlar det inte om moral. Det handlar om ett värde i
att vara en bra person, det är det som är det värdefulla och inte att denna bra person handlar
19
moraliskt riktigt. Det jag beskriver handlar om att en bra person vinner över en moralisk.
Skulle det värdet vara en verklighet hos våra personligheter, att vara en ”bra person” för att
det har ett värde så skulle de praktiska konsekvenserna av det göra moralen överflödig. Detta
då det moralen erbjuder skulle falla indirekt ur att människor har den karaktär jag talar om.
Låt mig förklara det lite närmre. Likna detta vid att en mor älskar sitt barn, det värdefulla
ligger i att hon är en mor som älskar sitt barn. Det som kommer ur det är att hon (antagligen)
behandlar sin son väl, vilket verkar resultera i att moraliska insatser är överflödiga. Målet när
en mamma är snäll mot sin son torde väl inte vara att vara moralisk, att vara en bra mamma,
utan det torde väl bara komma ur vad hon känner och hur hon är och jag menar att det torde
väl ha en relation till henne som karaktär. Vi kan också tänka oss ett par som ska gifta sig på
ett traditionellt vis, avge löften och så vidare. Jag tänker mig att dessa löften: ”jag lovar att
vara dig trogen i nöd och lust” är ett resultat av vad man känner för den andra och att det inte
är ett mål att följa dessa löften. Dessa löften uppstår på grund av vem man är (älskandes en
annan) och det som kommer ur (att man är en ”bra” person mot den andre) liknar jag vid det
moralen syftar till att bidra med men här sker det naturligt av vem man är. Jag menar att det vi
vill moral ska bidra med skulle falla indirekt ur att människor är ”bra människor”, att de har
den karaktären jag talar om. Motivet att man vill någon väl skulle då ha ett värde för
karaktären, för människan, och inte för moralen. Karaktärsvärdets verklighet hos alla
frambringar det moralen verkar syfta till att göra. Givetvis kan motargument vara att moralen
erbjuder det som karaktärsvärdet erbjuder, att moralen skulle göra karaktärsvärdet överflödigt.
Då undrar man givetvis vad det är som skiljer karaktärsvärdet från moraliskt värde.
Skillnaden mellan dem är målet med en handling, målet med en persons moraliskt riktiga
handling är att den ska vara rätt emedan målet med en person med ett karaktärsvärde har
handlingen i sig som mål, oavsett moralisk riktighet (med största sannolikhet är dessa två
handlingar identiska). Detta gäller även för dygdetiker, då målet för dem är att vara en dygdig
person och karaktärsvärdet aldrig kan vara målet i sig. Har man inte karaktärsvärde så kan
man inte heller uppnå det genom att försöka ha det.
Vad jag vill hänvisa till är då frågan gällande vilket av dem, en moralisk person eller en
person med karaktärsvärde, som är mest attraktivt, rent intuitivt. Är det att föredra att ha ett
sådant karaktärsvärde, att vara en ”bra person”, eller att handla efter en lag, om än med en
genuin välvilja (likt exempelvis Slotes moralteori) när de det får samma utfall i praktiken?
Skulle inte ett äktenskap vara vackrare, mer attraktivt, om makarna inte visste vad ett
äktenskap var (att de inte har det i åtanke när de lever med varandra) men att de levde precis
utifrån vad ett äktenskap innebär?
20
Slutsats och avslutning.
Nåväl, kanske är detta just vad Stocker, Williams, Slote och Aristoteles menar. De alla menar
att moral ska utgå från en agent, och är man en bra person så blir handlingarna moraliska. Jag
har presenterat karaktärsvärdet som ett alternativ till moral, (att handlingen påverkar
karaktärsvärdet och inte handlingens moraliska värde) men kanske kan man tycka att det
endast är ett begreppsligt ombyte. Kanske är det så att mitt karaktärsvärde är vad dessa
filosofer menar vara detsamma som deras syn på moral, att de har en vidare bild av vad moral
är. De är kanske inte eniga om min definition av moraliskt värde. I vilket fall, jag anser deras
fokus på moral i formen av att handla (eller vara) rätt verkar väga över fokus på att vara en
bra person. Antingen har jag helt korrekt och utförligt beskrivit deras syn på moral (att det
främst handlar om att vara en bra person, men jag har kallat det för karaktärsvärde) eller så
kan man se mitt karaktärsvärde som ett alternativ till moralen då jag, vilket har framgått av
beskrivningen ovan, upplever en skillnad.
Jag har i denna uppsats visat att de som hävdar motivets påverkan på en
handlings moraliska värde inte är övertygande, det går alltså inte att utesluta hävdandet av
konsekventialismen. Jag har visat att det verkar ligga något i det som Michael Stocker,
Bernard Williams och Michael Slote talar om gällande moral, nämligen den genuina välviljan.
Jag har också visat att om man tar med sig essensen i dessa argument (”ut ur moralen”) visar
det sig att motivet får ett annat värde än moraliskt, nämligen ett värde för en
karaktär/personlighet. Jag har sedan talat om att ett realiserande av detta karaktärsvärde skulle
ge verkligheten en karaktär av att inte behöva moral, ty denna skulle vara överflödig då det
den representerar skulle falla indirekt ur en sådan karaktär jag talar om. Är vi ”bra
människor”, så behöver vi inte moral. Vidare, frågan huruvida de filosofer jag har presenterat
är eniga med mig om storheten i karaktärsvärdet har uppstått, jag slöt mig till att det möjligen
kan vara så att de har en vidare bild av moraliskt värde än vad jag har och att de således kan
skriva under på mitt karaktärsvärde, då de anser det innefattas i moralen.
Detta ämne har framtiden för sig. Det finns flertalet frågor att ta sig an, såsom
mer precist vad en bra människa är, men jag håller det för sant att om vi tar oss bort från
moral så finner vi det ädla och suddar därmed ut moralen, förhållningssättet.
21
8. Litteraturhänvisning.
LITTERATUR
Kant, Immanuel (1997) Grundläggning av sedernas metafysik. Uddevalla, Bokförlaget
Daidalos 2006
Williams, Bernard (1981) Moral luck. Cambridge, university press 1981
Aristoteles Den nikomachiska etiken. Bokförlaget Daidalos 1993
Slote, Michael (2001) Morals from motives. New york, Oxford university press 2001
Lif, Jan (2003) Can a consequentialist be a real friend? (who cares?). Göteborgs universitet
2003
ARTIKLAR
Jeske, Diane a Defense of Acting from Duty. The journal of value inquiry 32: 61-74. Kluwer
academic publishers 1998
Baron, Marcia The Alleged Moral Repugnance of Acting from Duty. Vol. 81, No 4, pp197220. Journal of philosophy 1984
Stocker, Michael The Schizophrenia of Modern Ethical Theories. Vol. 73, No, On Motives
and Morals, pp 453-466 Journal of philosophy 1976
Denis, Lara, "Kant and Hume on Morality", The Stanford Encyclopedia of Philosophy (Spring
2011 Edition), Edward N. Zalta (ed.), URL http://plato.stanford.edu/entries/kant-humemorality/
22
