Intuitioner, metaetik och tillämpad etik

Intuitioner, metaetik och tillämpad etik
Intuititioner
I filosofin hänvisar man ibland till intuitioner. Att helt klara sig utan intuitioner i filosofin
verkar omöjligt. Vissa filosofer talar inte om intuitioner utan om ”självevidenta
utgångspunkter/axiom”, men de flesta filosofer anser att man inte kan skilja på ”självevidens”
och ”intuition”– uttrycket ”jag anser detta vara självevident” betyder i själva verket detsamma
som ”jag har en väldigt stark intuition att det är såhär”. Men vad är då en intuition? I
filosofiskt språkbruk menar man oftast en känsla man får av att något är sant/rätt/korrekt.
Inom moralfilosofin kan man till exempel ha intuitionen att lycka är något värdefullt, att
människor bör respektera varandra, eller att det är fel att mörda en person även om personen
var eremit och inte kommer att saknas av någon. Vissa filosofer anser att man bara ska
använda intuitioner för att rättfärdiga sina allra mest grundläggande moralfilosofiska
ställningstaganden, andra att intuitioner kan komma in även när man bedömer enskilda
situationer. Idén att man bör uppnå ett så kallat ”reflektivt ekvilibrium” för att komma fram
till rätt moral är vanlig. Man gör då så att man stöter och blöter både sina mer allmänna och
sina mer partikulära moraliska ställningstaganden mot varandra och sina intuitioner, och
reviderar dem när de är motsägelsefulla. Till slut har man en uppsättning moralregler som
stämmer överens inbördes och är någotsånär intuitiva, och då är man nöjd.
Vilken roll intuitionerna spelar för att rättfärdiga moraliska omdömen beror på vilken
metaetisk teori man har (se nedan).
Meta-etik
Meta-etiska teorier handlar om vad moral egentligen är för något. Är den något vi uppfunnit,
eller snarare något vi upptäckt? När vi uttalar oss moraliskt, uttrycker vi då våra känslor eller
gör vi någon form av faktapåstående? Sådana frågor diskuteras i meta-etiken.
Icke-naturalistisk realism
Dessa filosofer tänker sig att det finns sanna svar på moraliska frågor som är oberoende av
våra moraliska idéer. Det är alltså inte vi som har uppfunnit moralen; snarare är sann moral
något man kan upptäcka. Man jämför gärna med matematiken; 2+2=4, och det gäller
oberoende av vad vi tror om saken. Om alla människor var oerhört dåliga på att räkna, och
inte kunde lägga ihop två och två, så skulle det ändå vara sant att 2+2=4. På samma sätt kan
det vara sant exempelvis att mord är fel, eller att det är rätt att maximera lyckan. Ytterligare
en likhet finns med matematiken; vi bevisar inte att 2+2=4 genom någon form av
vetenskaplig undersökning. Det är inte så att vi gång på gång testar att ta två föremål och
lägga ihop dem med två andra föremål, ser att det blir fyra varje gång, och till sist drar vi
slutsatsen att det nog alltid blir fyra när man lägger ihop två och två. Det är snarare så att vi
bara vet att 2+2=4, att det gäller alltid och utan undantag. På ett liknande sätt tänker sig de
icke-naturalistiska realisterna att moraliska fakta inte är någon form av vetenskapliga fakta.
Det är snarare en sorts abstrakta fakta som man intuitivt kan inse. I regel tänker man sig att
intuitionerna inte är ofelbara utan kan slå fel, men genom att testa olika intuitioner mot
varandra och behålla de som passar ihop, jämföra mer generella med mer partikulära
intuitioner, så kan man till slut komma fram till fakta.
Naturalistisk realism
Dessa filosofer liknar de icke-naturalistiska realisterna i att de tror det finns sanna svar på
moraliska frågor. De skiljer sig, genom att de tänker sig att moraliska fakta är en sorts
naturliga eller empiriska fakta. Moraliska fakta är alltså inte väsensskilda från de fakta som
studeras i olika vetenskaper. Ofta tänker sig dessa filosofer att normativt tänkande, att dela in
saker och handlingar i bra och dåliga, rätt och orätt, är något som har evolutionerats fram.
Mindre intelligenta djur kanske på något instinktivt och icke-språkligt sätt uppfattar saker och
ting som bra eller dåliga i den mån de svarar mot eller frustrerar något av djurets behov. Vi
människor kan explicit diskutera bra och dåligt, rätt och fel, och använda vårt normativa
tänkande för att fatta medvetna beslut, beslut som vi fattar för att tillfredsställa våra behov.
Naturalister tänker sig förstås, precis som alla andra filosofer, att man kan ifrågasätta om det
som är ”naturligt” verkligen är bra. Men de tror att när vi kommer ner på våra allra mest
grundläggande mänskliga medfödda behov, t ex behovet av att ingå i ett socialt sammanhang,
behov av lycka, självbestämmande, trygghet, då kollapsar distinktionen mellan deskriptivt
och normativt. Att vi har vissa grundläggande medfödda behov som vi vill uppfylla är ett
naturligt faktum om oss människor, men det är också så att det är bra och rätt att uppfylla
dessa behov.
Konstruktivism
Dessa filosofer tänker sig att moralen tvärtom är något vi har uppfunnit. En vanlig tanke är att
människor behöver någon form av handlingsprinciper att följa på grund av att vi kan tänka
som vi gör. Vi följer inte blint instinkter, utan frågar oss ofta ”Är det här bra? Ska jag göra det
ena eller det andra?” Då behöver vi någon form av principer som kan förse oss med skäl att
välja det ena snarare än det andra. Därför har vi skapat moralen. Men en konstruktivist
behöver inte anse att moralen kan se ut precis hur som helst och att alla moralsystem är lika
bra, bara för att det är något vi har uppfunnit. Konstruktivister anser ofta att moralsystem kan
vara mer eller mindre bra beroende på hur koherenta de är, och hur väl de stämmer överens
med människors djupast liggande moraliska intuitioner. Även fast konstruktivister inte ser
intuitioner som ett sätt att hitta en av oss oberoende sanning, utan bara är psykologiska
fenomen, så anser de ändå ofta att intuitioner måste få spela en roll – vi måste ta hänsyn till
dem för att få ett moralsystem som vi kan omfamna och som går att leva efter.
Emotivism
Emotivister understryker känslornas roll för moralen. De anser att moraliska påståenden i
strikt bemärkelse varken är sanna eller falska, för de uttrycker inga fakta. De uttrycker istället
talarens attityder. Emotivismen har därför ibland kallats för ”Bu/Hurra-teorin”. Att säga att
det är moraliskt rätt att ge till välgörenhet är ungefär som att säga ”Hurra för välgörenhet! Låt
oss ge till välgörenhet!”.
Misstags-teorin
Enligt misstags-teorin så pratar vi moral som om det fanns sanna svar på moraliska frågor,
som om någon av de första teorierna här ovan var sann. Men egentligen finns det inga sanna
svar på moraliska frågor. Så fort vi diskuterar moral så gör vi alltså ett misstag.
Tillämpad etik
I den tillämpade etiken diskuterar vi vad som är rätt och fel inom något speciellt område.
Relationen mellan tillämpad etik, metaetik och normativ etik kan beskrivas som att
metaetiken ligger ”överst”, är allra mest abstrakt, och diskuterar frågor om vad rätt och fel
egentligen är för något. Normativ etik ligger i mitten och diskuterar hur man avgör vad som
är rätt och fel. Tillämpad etik ligger längst ner, närmast den konkreta verkligheten, och
diskuterar vad som faktiskt är rätt och fel inom ett visst område.
Det finns flera olika sätt att bedriva tillämpad etik på. Det mest uppenbara kanske är ett ta
en normativ-etisk teori som t ex utilitarismen och helt enkelt tillämpa den på något
problemområde. Man frågar sig t ex vilken policy i vården som kommer att maximera nyttan.
Detta kan man göra om man redan är helt övertygad om vilken normativ-etisk teori som är
den rätta. Oftast är man kanske inte så tvärsäker. Ett sätt att gå tillväga då är att försöka uppnå
ett så kallat ”reflektivt ekvilibrium”. Om den normativ-etiska teori som man utgår ifrån, till
exempel utilitarismen, skulle visa sig ge väldigt kontra-intuitiva utslag, kanske man
modifierar den normativ-etiska teorin lite. Ibland kan man dock gå åt motsatt håll och tänka
att det kanske var ens pre-teoretiska intuition som det var fel på – alla intuitioner behöver ju
inte tas på allvar, vissa kanske bara är uttryck för gamla fördomar som man borde göra sig av
med. Man stöter och blöter teorier och intuitioner mot varandra tills man når ett tillstånd då
man känner att alla ens ställningstaganden är kloka och väl övervägda, och man vet vad som
är rätt och fel.
Ett annat vanligt tillvägagångs-sätt när man undrar hur man bör handla i en viss situation är
att man försöker hitta en situation som liknar den första, men där man redan vet vad som är
rätt och fel. Man bedömer sedan den första situationen på samma sätt som den andra. Ett känt
exempel på detta tillvägagångs-sätt är filosofen Judith Jarvis Thomsons ”ett försvar för abort”
från 1971. Hon jämför situationen med att vara gravid med situationen att vara den enda som
kan vara donator till en människa som behöver vissa donationsprodukter från min kropp för
att överleva. Hon menar att det är självklart rätt att man ska få välja själv om man vill vara
donator eller inte, även om det är en fråga om liv och död, och därför bör man få välja själv
om man ska fortsätta vara gravid eller inte, eftersom situationerna är moraliskt jämförbara.
I sin bok verkar Torbjörn Tännsjö tänka sig att den tillämpade etiken på något sätt blir
meningslös om inte någon sorts metaetisk realism är sann. Detta är dock kontroversiellt.
Simon Blackburn tror inte på realismen utan har närmast en sorts konstruktivistisk teori, men
han tycker ändå, som ni märker när ni läser hans bok, att det är meningsfullt att diskutera
moraliska frågor. Även om man tror på en emotivistisk teori, att moralen är ett uttryck för
våra känslor och attityder, så kan man tycka att det är meningsfullt att föra en moralisk
diskussion. Man kan ju tycka att känslor är viktiga, och att det är värdefullt att bringa ordning
och reda i den delen av känslolivet som har att göra med handlingar.
Schema
”Blackburn” hänvisar till Simon Blackburns ”kort om etik”. ”Tännsjö” hänvisar till Torbjörn
Tännsjös ”vårdetik”.
1. 27/9 Blackburn fram till s 29. Inledning om metaetik, och teorin att moraliskt rätt och
fel bestäms av Gud.
2. 4/10 Blackburn 90-96 och 117-133. Metaetisk realism.
3. 11/10 Blackburn 134-143. Metaetisk kontraktsteori och konstruktivism.
4. 18/10 Blackburn 29-39. Metaetisk relativism.
5. 25/10 Tännsjö 14-39. Introduktion av tillämpad etik och vårdetik.
6. 1/11 Blackburn 66-83, Tännsjö 54-61 (extra läsning för den som vill: Tännsjö 72-103).
Om selektiv abort och dödshjälp.
7. 8/11 Blackburn 102-111, Tännsjö 138-159 (extra läsning för den som vill: Tännsjö
104-137). Om frihet, rättigheter och tvång i vården.
8. 15/11 Tännsjö 160-192. Om rättvisa och hur man ska prioritera i vården. Avslutning av
momentet.
Beställa böcker:
Blackburn kan beställas direkt från förlaget, här: http://www.fritanke.se/bok/kort-ometik/
Annars kan båda böckerna beställas från Bokus eller Adlibris.