Bruatorpsåns avrinningsområde

1 (54)
Kunskapsöversikt
Bruatorpsåns avrinningsområde samt
Grisbäcken och Brömsebäcken inom
kustområde 79/80
Kalmar län samt Blekinge län (Brömsebäckens delavrinningsområde)
Delrapport inom Kulturmiljö och vattenförvaltning – planeringsunderlag
för Södra Östersjöns vattendistrikt
Arbetsmaterial juni 2012
Brömsebäcken – ett gränsvattendrag.
Foto: Per Lindegård/Länsstyrelsen Kalmar
2 (54)
Innehållsförteckning
1
2
3
4
5
6
INLEDNING ...................................................................................................................... 5
1.1 Avrinningsområdet och kustområdet 79/80 (del av) ................................................... 5
1.2 Kulturlandskapet .......................................................................................................... 6
1.3 Vattnets kulturhistoriska betydelse .............................................................................. 9
1.4 Vattenförvaltning, biotopvård m.m. .......................................................................... 12
1.4.1 Vattenförvaltningens åtgärdsprogram ..................................................................... 12
1.4.2 Biotopkartering........................................................................................................ 13
1.4.3 Fiskevårdsplaner...................................................................................................... 13
1.4.4 Plan för biologisk återställning i kalkade vatten ..................................................... 14
KUNSKAPSLÄGET KULTURMILJÖ M.M.................................................................. 15
2.1 Länsspecifika kunskapsunderlag ............................................................................... 15
2.2 Internationella och nationella intressen ..................................................................... 16
2.2.1 Kulturvattendrag enligt Vattenutredningen ............................................................. 16
2.2.2 Nationellt särskilt värdefulla vatten – kulturmiljö .................................................. 16
2.2.3 Riksintressen för kulturmiljövården ........................................................................ 18
2.2.4 Riksintressen för naturvården, naturreservat och Natura 2000 ............................... 21
2.2.5 Byggnadsminnen och kyrkliga kulturminnen ......................................................... 22
2.3 Kulturmiljöprogram och inventeringar ...................................................................... 23
2.3.1 Kulturmiljöprogram för Kalmar kommun............................................................... 23
2.3.2 Kulturminnesvårdsprogram för Torsås kommun .................................................... 23
2.3.3 Kulturminnesvårdsprogram för Blekinge län .......................................................... 27
2.3.4 Fornlämningar och kulturlämningar........................................................................ 28
2.3.5 Industrimiljöer och industriminnen ......................................................................... 30
2.3.6 Dammar och kulturmiljöer ...................................................................................... 32
2.3.7 Värdefulla vägmiljöer ............................................................................................. 33
2.3.8 Broar ........................................................................................................................ 34
2.3.9 Dikningsföretag och historiska våtmarker .............................................................. 35
2.3.10 Värdefulla odlingslandskap ................................................................................... 36
2.4 Särskilda ansvarsmiljöer och unika/sällsynta limniska kulturmiljöer – Bruatorpsån
och del av kustområde 79/80................................................................................................ 37
KUNSKAPSUPPBYGGNAD VATTENFÖRVALTNING – KULTURMILJÖ ............ 38
3.1 Geografisk prioritering av kunskapsuppbyggnad vis a vis vattenförvaltningens
åtgärder, biologisk återställning m.m. .................................................................................. 38
3.2 Morfologi: rensade, rätade m.m. vattendrag.............................................................. 38
3.3 Kontinuitet: Vandringshinder och kulturmiljöer ....................................................... 39
3.4 Skuggande kantzoner: värdefulla odlingslandskap, mader, fornlämningar .............. 41
3.5 Kemisk status - industriminnen ................................................................................. 42
3.6 Övergödning – våtmarksanläggande ......................................................................... 42
KUNSKAPSUPPBYGGNAD KULTURMILJÖ ............................................................ 43
REFERENSER ................................................................................................................. 45
Bilaga 1 Korta beskrivningar av kunskaps-/planeringsunderlag...................................... 48
3 (54)
Kartbilagor
Kartbilagorna återfinns ej i detta textdokument utan i separata jpg-filer döpta i enligt med
nedanstående. Observera att rekommenderat utskriftsformat är A3 och att alla sjöar och
vattendrag inte redovisas på samtliga kartor:
1. Översiktskarta_BruatorpAroMfl
1B. Vattendrag_BruatorpAroMfl
2. Län_ kommungränser_BruatorpAroMfl
3. EkologiskStatus_BruatorpAroMfl
4. Status_Kontinuitet_BruatorpAroMfl
5. Nationella_intressen_BruatorpAroMfl
6. FMISmm_BruatorpAroMfl
7. Broar_BruatorpAroMfl
8. KulturmiljöDiverse_BruatorpAroMfl
9. Dammar_Vandringshinder_BruatorpAroMfl
10. Bevarandeprogram odlingslandskapet_BruatorpAroMfl
11. Dikningsföretag_Äldrevåtmarker_BruatorpAroMfl
Viktig information till läsaren
Denna rapport har tagits fram inom delprojekt 2 för Kulturmiljö och vattenförvaltning –
planeringsunderlag för Södra Östersjöns vattendistrikt, och i enlighet med den metod som
presenteras i ”Förstudie. Kulturmiljö och vattenförvaltning – planeringsunderlag för Södra
Östersjöns vattendistrikt” (Dedering 2011, Länsstyrelsen Kalmar län). Syftet med
översikterna är att redovisa kunskapsläget per huvudavrinningsområde/kustområde samt
föreslå prioritering av fortsatt kunskapsbyggnad för kulturmiljön, dels i förhållande till
vattenförvaltningens åtgärder, dels för kulturmiljövårdens egna behov. För mer information
hänvisas till förstudien.
Observera att många av de fintliga kunskapsunderlagen är gamla och/eller behäftade med
brister. Informationen kan därför vara inaktuell.
Rapporten är ett arbetsmaterial och har tagits fram av Helena Rosenberg och Coco
Dedering/Länsstyrelsen i Kalmar län.
4 (54)
Översiktskarta över Södra Östersjöns vattendistrikts huvudavrinningsområden med
Bruatorpåns avrinningsområde och del av kustområde 79/80 (Grisbäcken och Brömsebäcken)
särskilt markerade.
5 (54)
1 INLEDNING
Denna sammanställning har påbörjats av Helena Rosenberg och slutförts av Coco Dedering,
båda antikvarier vid Länsstyrelsen Kalmar län. ”Egna kommentarer” i texten nedan är
författarens eventuella egna kommentarer/tillägg. I bilaga 1 finns korta beskrivningar av de
flesta av de kunskaps-/planeringsunderlag som har använts i kunskapsöversikten.
Sammanställningen har gjorts under tidspress och texten är därför inte så väl genombearbetad.
1.1 Avrinningsområdet och kustområdet 79/80 (del av)
Se kartbilaga 1, översiktskarta och kartbilaga 2, kommuner och socknar. Texten nedan är till
största delen tagen från ”Förslag till åtgärdsprogram för Södra Östersjöns vattendistrikt –
underlagsmaterial. Åtgärdsförslag för Bruatorpssåns avrinningsområde samt Åtgärdsförslag
för Kalmarsunds södra kustområden (Vattenmyndigheten för Södra Östersjöns vattendistrikt,
2009).
1.1.1. Bruatorpsån
I stort sett hela avrinningsområdet är beläget inom Torsås kommun. Mindre delar av Kalmar
kommun ingår i norr. Avrinningsområdet sträcker sig från strax söder om Påryd i norr, till
gränsen mot Blekinges i söder. Ån har sina källor i väster och ett flertal biflöden bl.a.
Glasholmsån (ågrenen längst i norr), Applerumsån/Strömsby å, Oxbäcken, Tjärekullaån och
Trankvillsån (som rinner genom orten Gullabo). Huvudfåran rinner sedan genom tätorterna
Torsås och Söderåkra. Ån har sitt utlopp i den mindre orten Djursvik.
Det finns anmärkningsvärt få sjöar inom Bruatorpsåns avrinningsområde (mindre än 1 % av
den totala arean). Alla utom Transjön ligger i, på eller nära gränsen till Blekinge län.
Avrinningsområdet domineras av skogsmark, 74 % utgörs av skog. I framförallt de kustnära
områdena finns dock en stor andel jordbruksmark och jordbruket är intensivt. I vattensystemet
finns två vattenkraftverk. I Bruatorpsån finns 13 vattenförekomster som samtliga är
vattendrag samt en delad grundvattenförekomst.
1.1.2. Grisbäcken och Brömsebäcken
Huvuddelen av kustområde 79/80 ingår i Blekingekustens delområde, medan resterande två
vattendrag i norr ingår i Smålandskustens delområde. Beskrivningen i åtgärdsförslaget
omfattar endast Blekingekustens delområde varför det saknas text om Kalmarkustens
delområde. Kalmarkustens delområde omfattar i norr avrinningsområdet för Grisbäcken, där
tätorten Bergkvara ligger och Djursvik samt Brömsebäcken i söder, vilken rinner genom
tätorten Brömsebro och som delvis utgör gräns mellan Kalmar och Blekinge län. I den allra
nordligaste delen av kustområdet finns Djursvikskanalen.
6 (54)
1.2 Kulturlandskapet
2008 gjordes en regionindelning av kulturlandskapet inklusive bebyggelsen i Kalmar län,
främst på grundval av odlingslandskapets karaktär. Större delen av texten nedan är tagen från
”Regional indelning och karaktärsbeskrivning av kulturlandskap i Kalmar län” av Höglin och
Lamke, 2008. Avrinningsområdet och kustområdet berörs av tre regioner, från väster till öster
III:a Höglandsdelen:Glasriket, II:c Mellersta skogsbygderna:Möres skogsbygder samt V
Möres slättbygder. Ungefär var de hypotetiska gränserna går, framgår av kartbilaga 8.
Den allra nordvästligaste delen av avrinningsområdet ligger inom III:a
Höglandsdelen:Glasriket som bl.a. beskrivs så här:
Området utgör den östligaste delen av Sydsvenska höglandet och ligger i sin helhet över
högsta kustlinjen. Detta har i sin tur haft avgörande betydelse för den agrara näringen och
odlingslandskapets organisation. Sedimentjordar saknas i stort sett och man har därför varit
hänvisad till moränhöjder där den osorterade jorden har en större andel finmaterial. Terrängen
är relativt flack. Sänkorna är ofta sjörika och huvuddelen av kommunikationsstråken är
knutna till dessa, liksom flera mindre industriorter vars traditionella anknytning till
vattenkraften präglat lokaliseringen. Skogen är att betrakta som blandskog men med granen
som dominant trädslag. Den primära agrarbebyggelsen med omgivande odlingslandskap är
påfallande ofta knuten till moränhöjder där inte sällan krönen är uppodlade medan de nedre
delarna av sluttningarna utgörs av betesmarker eller, med lövvegetation och granplanteringar,
igenväxande kulturmarker. Mer perifert i markerna finns fortfarande mindre vretar som
brukas. Merparten av dessa, av vilka många ursprungligen uppkommit som ett resultat av
svedjebruk eller idag ödelagda torpetableringar, torde dock vara granplanterade. Byarna är
primärt lokaliserade till höjdernas sluttningar medan den sekundära, inte sällan vid laga skiftet
utflyttade bebyggelsen, kan inta högre lägen i terrängen. I mer perifera lägen återfinns ofta
torpbebyggelse. Denna bör ses som en karaktäristisk bebyggelsekategori i denna region.
Torpen var på vissa håll permanentbebodda långt fram i tiden. Många av de små torpstugorna
ligger ännu kvar. Gårdarnas byggnadsbestånd hör till väsentliga delar 1800-talet och det
tidiga 1900-talet till. I regionen har funnits en lång tradition av träkyrkobyggande, vilken dels
kan förklaras av att trakterna är mycket skogrika, men också som ett resultat av att de relativt
små församlingarna inte var särskilt bemedlade och därför inte kunde bekosta en stenkyrka.
Kulturlandskapsregionen Glasriket kännetecknas landskapsmässigt främst av en serie
kilometerlånga moränryggar (s.k. drumliner), till vilka byarna är anpassade. Som en följd av
höjdernas relativt homogena former är åkerstrukturen tämligen väl sammanhållen till sin
karaktär. Bebyggelsen består huvudsakligen av små och medelstora byar, ofta med en tät
klungstruktur och i en del fall, med radbyns form. Laga skiftet förefaller endast i begränsad
omfattning påverkat den primära bebyggelsen genom utflyttningar. Vid sidan av dessa byar
finns emellertid också enheter med mindre sammanhållen karaktär både med avseende på
bebyggelse och på odlingslandskap. Mangårdsbyggnaderna är vanligen från mitten av 1800talet. Området har under 1800-talet och 1900-talet varit föremål för omfattande
sjösänkningsföretag och utdikningar av mader, som odlats upp. I anslutning till dessa
uppfördes ängslador (madhus) av vilka ett stort antal ännu finns bevarade i en omfattning som
saknar motsvarighet i övriga länet. Att döma av fornlämningsbilden och ortnamnen
7 (54)
etablerades den fasta bebyggelsen huvudsakligen under medeltid. Bland annat tillkom då ett
stort antal enheter med efterledet -måla (i betydelsen utmätt område). Det aktuella området
utgör, tillsammans med angränsande områden i Kronobergs och Blekinge län, ett kärnområde
för denna ortnamnskategori. Vad beträffar fornlämningar är, i likhet med Möres skogsbygder
(se nedan), rester efter lågteknisk järnframställning rikligt förekommande. Den rikliga
tillgången på skog och det relativt gynnsamma läget i förhållande utskeppningshamnar
utgjorde grunden för en omfattande etablering av industrimiljöer. Tillsammans med
angränsande områden i Kronobergs län, är det framför allt glasbruken, av vilka flera har
ursprung som järnbruk, som dominerar det industrihistoriska landskapet. Trots att endast ett
fåtal glasbruk fortfarande är i drift präglas inte sällan många småorter fortfarande av
industritraditionen med avseende på den fysiska miljön, både gällande hyttområdenas
industrilokaler, liksom bostadshusen och den övergripande strukturen (Egen kommentar:
glasbruk saknas dock inom just Bruatopsåns avrinningsområde (?). Däremot har
slöjdtraditionerna sitt kärnområde här). I vissa samhällen har också snickeri- och
möbelindustrin haft en stor betydelse och delvis präglat de industriella miljöerna.
Skogsbygderna en bit in från kusten ligger till största delen under högsta kustlinjen och kan
betraktas som en småkuperad övergångszon mellan kust och högland. Ett relativt tjockt och
blockrikt moränlager har medfört karaktärsdrag som kan förknippas med det typiskt
småländska odlingslandskapet med avseende på småskalighet och landskapselement
(odlingsrösen, stenmurar etc.) liksom grandominerade skogar. Här finns emellertid också
inslag av sedimentjordar i oregelbundna sprickdalar. Närmare kusten där landskapet är
flackare återfinns landskap med mellanbygdens karaktär medan den småskaliga inslagen
återkommer i områdets skärgårdsdel.
Möres skogsbygder
Området kännetecknas av ett flackt och sjöfattigt landskap där det brukade delarna framträder
som öar i ett skogslandskap, mer sällan sammanhängande som större bygder. Skogsmarkerna
utgörs av blandskogar med större inslag av lövvegetation än i övriga länet också utanför de
traditionella inägorna. Den agrara bebyggelsen består av ensamgårdar och mindre byar med
oregelbunden och mer eller mindre väl sammanhållna klungformer beroende
på hur effekten av laga skiftet under 1800-talet har tagit sig uttryck. Vad beträffar gårdarnas
mangårdsbyggnader finns, särskilt i trakterna kring Torsås, exempel på ett konstaterat
regionalt särdrag med ett enhetligt fasadspråk. Odlingslandskapet ger ett splittrat intryck med
påfallande osammanhängande och småskaliga åkermarker och igenväxande, lövskogsklädda,
kulturmarker. Området förefaller tidigare ha varit rikt på förekomsten av våtmarker vilka i
stor omfattning blivit föremål för uppodling. Avsaknaden av förhistoriska gravfält antyder att
områdets bebyggelsestruktur huvudsakligen är från medeltid och senare. Vad beträffar
fornlämningar i övrigt innehåller området en av de mest omfattande koncentrationerna av
lämningar efter lågteknisk järnframställning i länet. I Möres skogsbygder framstår
svarverifabriker (s.k. bobinfabriker) som en speciell industritradition. I de södra delarna finns
en traditionellt småskalig slöjdindustri.
Möres slättbygder
Centralbygder i ett flackt eller svagt böljande landskap, fattigt på sjöar. Landskapet har
mellanbygdens, och på sina ställen, fullåkerbygdens karaktär, med avbrott för löv- och
blandskogsklädda dungar och mindre barrskogspartier. Området ligger under högsta
kustlinjen, men den relativt blockrika jorden har ändå nödvändiggjort stenröjning av stora
8 (54)
mått. ”Småländska” inslag i odlingslandskapet såsom stenmurar är därför inte ovanliga, trots
åkermarkernas storskaliga och rationella karaktär. Möres slättbygder har, vid sidan av Öland,
under alla tider utgjort Sydostsveriges främsta jordbruksbygd, där viktiga delar av
jordbruksutvecklingen tidigt anammades. Dikningsföretag där de så kallade mörarna, som
givit det gamla folklandet dess namn, torrlades och lades under plog under 1800-talet är ett av
många exempel på detta. Till de mer traditionella inslagen i landskapsutnyttjandet hör de
relativt omfattande strandbetena längs den sandiga kustremsan. Delar av området, särskilt
domineras av herrgårdarnas storskaligt planerade godslandskap, med rätlinjigt vägnät kantat
av alléer. I övrigt präglas den agrara bebyggelsen av stora och mellanstora byar, inte sällan
lokaliserade till låga höjdsträckningar men också till lägre liggande partier i landskapet, intill
något vattendrag. Gårdarna ligger i små klungor, men 1800-talskiftena har också på många
håll resulterat i en relativt splittrad bebyggelsebild. Inslag av reglerade radbyar finns men med
delvis annan kulturhistorisk bakgrund än i övriga länet. I Torsåstrakten har snickeritraditionen
vid mitten av 1800-talet omsatts i ett enhetligt fasadspråk, där samma formelement
återkommer på många av mangårdsbyggnaderna. Möjligen har Torsås prästgård utgjort
förlaga. Flera av områdets herrgårdsbyggnader härrör från 1600-talet. Godsbildningen har
fortsatts ända in på 1900-talet, då grosshandlare och andra ur ”penningaristokratin” låtit slå
samman gårdar och byggt sig herrgårdslika mangårdsbyggnader. Merparten av områdets
herrgårdar är dock i gustaviansk stil (sent 1700-tal, tidigt 1800-tal). Många av de större
byarna, särskilt de som utgjort sockencentra, har utvecklats till mindre tätorter bland annat
som en följd av järnvägens tillkomst (Egen kommentar: t.ex. Torsås). Flera av dessa gamla
stationsorter fungerar idag som pendlingsorter till Kalmar. Möre har ingen utvecklad skärgård
men en kustremsa med kustsamhällen, bland annat med bakgrund som fiskelägen,
lastageplatser och en som köping (Bergkvara). Flera av dessa har haft viktiga hamnar och
varv men också mer formella, kustanknutna, funktioner som lotsstationer med mera. Vid
fiskelägena kan man finna enstaka bodar belägna på land, i sjön bryggor utan båthus. I
anslutning till dessa platser finns också sommarstugor, främst sportstugor från 1900-talets
andra hälft, men ibland även sommarvillor från 1900-talets första hälft. Upplevelsen av
landskapets och bosättningarnas långa kontinuitet förstärks av områdets rikedom på
fornlämningar, med gravfält från järnåldern och monumentala bronsåldersrösen. Möres
slättbygder präglas också av förhistoriska ortnamn.
9 (54)
1.3 Vattnets kulturhistoriska betydelse
Sjöar och vattendrag kan generellt tillskrivas en stor betydelse ur ett kulturhistoriskt
perspektiv. Detta faktum har också gjort det attraktivt att bosätta sig vid vatten – inte bara
idag utan i alla tider. Åtminstone i de östra delarna av avrinningsområdena finns
stenåldersboplatser lokaliserade till åarna och forntida strandlinjer. Bland annat fisket har
sannolikt varit en bidragande orsak. Området utvecklades här snart till en betydande
centralbygder, vilket idag bland annat avspeglas i gravfält och andra fornlämningar, stora
gårdar och byar, och även någon enstaka herrgård (Bruatorp). Kyrkor och sockencentrum
ligger som regel centralt i bygden (socknen) och ofta är de belägna vid större vattendrag eller
en sjö. Detta gäller både Bruatorp och Torsås, belägna i byar vid Bruatorpsån och Torsåsån. I
Gullabos norra del ringlar sig Trankvillsån.
Sjöar och vattendrag har även nyttjats för transporter och frakt, inte minst vintertid före
vägnätets utbyggnad då isen erbjöd ett förhållandevis plant underlag. Vad gäller grannåarna
Hagbyån och Halltorpsån finns uppgifter om att de fungerat som transportleder under t.ex.
förhistorisk tid och medeltid. I Ljungbyåns avrinningsområde har det för cirka 100 år sedan
flottats i de små vattendragen Flottbäckarna. Huruvida Glasholmsån, Bruatorpsån, Grisbäcken
eller Brömsebäcken nyttjats för någon typ av transporter eller färdled framgår inte av
genomgångna kunskapsunderlag.
Vattendragen har även utgjort barriärer, som man behövde ta sig över. Inom
avrinningsområdet finns många broar som belyser detta. Flera av dem har höga
kulturhistoriska värden.
Ibland har vattendragen använts som naturliga administrativa gränser mellan byar, socknar
eller till och med länder. Ett fint och i högsta grad anmärkningsvärt exempel från detta
område är Brömsebäcken som utgjort riksgräns mellan Danmark och Sverige. Länsgränsen
går fortfarande bitvis i ån.
Att borgar och befästa anläggningar från förhistorisk- eller medeltid, ofta finns vid sjöar och
vattendrag, samt vid åmynningar, är en annan iakttagelse. Det hänger sannolikt samman med
makt, manifestation och kontroll av olika slag. Typiskt för Småland är många medeltida
befästa sätesgårdar, ofta på näs, uddar och öar i sjöar och vattendrag. I Bruatorpsåns
avrinningsområde och kustområde verkar sådana inte finnas inåt landet. Däremot finns några
lägst med kusten. Vid Brömsebäckens utlopp i havet ligger ruinerna efter det medeltida
danska fästet Brömsehus. Även vid Grisbäck finns lämningar efter en borg, som verkar ha
legat omgiven av sankmark.
Sjöar och vattendrag har ofta verkat lokaliserande på bebyggelse; många orter har ett ursprung
vid en verksamhet vid vatten. Bruksorterna är goda exempel på bebyggelsekoncentrationer
med ursprung i vattenanknuten verksamhet. Inom avrinningsområdet och kustområdet saknas
sådana tydliga exempel (?).
Erfarenheter från andra håll visar att många gårdar och herrgårdar som är belägna vid
vattendragen ofta har inkorporerat vattnet i sina trädgårdsanläggningar. Ett intressant exempel
10 (54)
utgör Kulebo där en engelsk park anlagts vid Torsåsån, med broar och konstgjorda öar, så
sent som för tjugo år sedan!
I historisk tid har vattendragen varit av mycket stor betydelse som kraftkälla, och en mängd
vattendrivna kvarnar, sågar, stampar, järnbruk, glasbruk, med mera anlades vid vattendragen.
Vattenkraften var en förutsättning för den tidiga industrialiseringen. Vid Bruatorpsån,
Grisbäcken m.fl. vattendrag inom området har det kanske inte etablerats några större bruk,
men väl en mängd mindre rörelser som kvarnar, sågar, snickerier, garverier, färgerier,
tegelbruk, vadmalsstampar, stärkelsefabrik etc. Flertalet drevs av vattenkraft eller behövde
vatten i processen. I var och varannan by fanns mjöl- och sågkvarnar om vi blickar cirka 200
år tillbaka i tiden.
Under 1900-talet startade utbyggnaden av vattenkraft för elproduktion på allvar i Kalmar län.
I genomgångna underlag saknas, med ett undantag, uppgifter om huruvida kraftstationer för
vattenkrafts-el uppförts Bruatorpsån, Grisbäcken eller Brömsebäcken. Enligt
vattenmyndigheten för södra Östersjöns vattendistrikt (2009) ska det idag finnas två kraftverk
i Bruatorpsån.
Än idag präglas ålandskapet av många dammanläggningar, kvarn-/industrilämningar och i
flera fall finns bevarade byggnader och helhetsmiljöer. Det verkar framför allt vara
kvarnmiljöer som bevarats inom området, t.ex. Bröms vattenkvarn, Norra Gullabo nedre
vattenkvarn och Bruatorps vattenkvarn. Just dessa tre ägs för övrigt av hembygdsföreningar.
Avrinningsområdet berörs av det kärnområde för blästbruk och medeltida järnframställning
som finns i östra Smålands skogsbygder. Myr- och sjömalm utgjorde råvaran, och
blästbrukslämningarna (slaggvarpar m.m.) ligger ofta vid vattendrag och våtmarker.
Karlslunda utgör centrum i ett område med ovanligt många lämningar efter denna, framför
allt, medeltida järnhantering. Järnframställningen var sannolikt en drivkraft till den medeltida
koloniseringen av inlandet. Karsjötrakten är ett annat område med mycket slaggvarpar. Enligt
en teori var just järnframställningen en av drivkrafterna till den medeltida kolonisationen av
sydöstra Smålands skogsbygder.
I äldre tid var de naturliga slåttermarkerna av central betydelse i den agrara ekonomin, inte
minst de naturligt översvämmade maderna vid vattendragen. Än idag finns det många
ägonamn som visar på de våta markernas betydelse. Inom avrinningsområdet finns många
ägonamn på –mosse, -kärr, och –mad. Förhoppningsvis finns det fortfarande kvar några våta
marker vid sjöar och vattendrag som slåttras eller betas.
Under 1800-och 1900-talen genomfördes många torrläggnings- och dikningsföretag, i syfte
att utvinna mer åkermark. De var en del av den agrara revolutionen och har skapat ytterligare
ett kulturhistoriskt tidsskikt i landskapet. Det gäller hela området men är särskilt påfallande
för trakterna närmast kusten: i äldre tider fungerade lerjordarna som betesmarker, och här
fanns vattensjuka områden, som under vårar och höstar säkert varit mindre sjöar. Bebyggelse
och odling koncentrerades till åsar, sluttningarna. Först under 1800-talet, tack vare den
tekniska utvecklingen och dikningen, kunde de tyngre lerjordarna läggas under plogen. Det
sammanhängande åkerlandskap, vars jordar idag hör till bördigaste i Sverige, som idag är
Möreslätten, växte fram (se t.ex. Kalmar kommuns kulturmiljöprogram sid 242). I
skogsbygderna dikade man ut många små mossar och kärr.
11 (54)
En annan kulturhistorisk aspekt på sjöar och vattendrag är kvinnornas arbete med byk och
tvätt. Särskilt klappningen och sköljningen gjordes ofta i ån där det fanns möjlighet. Ett annat
historiskt nyttjande är badandet, vilket ju ännu lever kvar. Uppgifter om lämningar eller
kulturmiljöer som belyser dessa delar av vår kulturhistoria i Bruatorpsån, Grisbäcken och
Brömsebäcken (med biflöden) saknas tyvärr i de genomgångna kunskapsunderlagen.
Vattnet har sedan urminnes tider tillskrivits hälsobringande krafter. Jämför offerkällor och
hälsokällor, och 1800-talets brunnsorter. Vid Ekaryd, mellan Torsås och Söderåkra, ska det ha
funnits en källa (och eventuell brunnsbebyggelse?).
Idag har sjöar och vattendrag i stor utsträckning spelat ut sin praktiska roll (desto viktigare att
värna om de kulturhistoriska spåren/miljöerna som belyser dess betydelse). Men de har
fortfarande stor betydelse för rekreation, bad, fiske, natur- och kulturmiljöupplevelser,
bevattning, etc. I just de aktuella åarna verkar däremot inte vattenkraft för elproduktion nyttjas
i någon större utsträckning, vilket är fallet i en del andra vattendrag.
Ovanstående text är baserad på den bild som ges av genomgångna underlag.
Transjön – idag idyll och utflyktsmål. Foto: Tomas Järnetun/Länsstyrelsen Kalmar län.
12 (54)
1.4 Vattenförvaltning, biotopvård m.m.
1.4.1 Vattenförvaltningens åtgärdsprogram
Åtgärdsprogrammet för Bruatorpsåns avrinningsområde är i sin nuvarande form ett
arbetsmaterial som togs fram i samband med förvaltningsplanen för södra Östersjöns
vattendistrikt 2009. Åtgärdsprogrammet omfattar sju miljöproblem. Vattenkategorierna sjöar
och vattendrag kan ha problem med försurning, övergödning, miljögifter, främmande arter,
vattenuttag eller fysiska förändringar. För en närmare presentation hänvisas till programmet.
Kartbilaga 3 och 4 redovisar ekologisk status (kartbilden för kemisk status är likadan som för
ekologisk status) och status med avseende på kontinuitet (status för fisk är identisk i
områdena).
Stycket nedan berör endast Bruatorpsån och inte kustområde 79/80.
I området finns problem med miljögifter, fysiska förändringar, övergödning och försurning.
De sydvästra delarna av Bruatorpsåns avrinningsområde har naturlig känslighet för försurning
eftersom buffertkapaciteten i berggrund och jordlager är låg. Kalkningarna i
avrinningsområdet påbörjades i slutet av 1970-talet men det var först i början/mitten av 1980talet som kalkningsverksamheten kom igång på allvar. För närvarande kalkas 6
vattenförekomster enligt kalkningsprogram.
I området finns ytvattenförekomster som har övergödningsproblem. För att minska
övergödningsproblemen längs kusten behövs en reduktion av kväve och fosfor även från
landbaserade källor. Enskilda avlopp och den antropogena belastningen från jordbruket
motsvarar en fjärdedel av fosforutsläppen medan skogen och den antropogena
jordbruksbelastningen tillsammans motsvarar två tredjedelar av kväveutsläppen. Anläggning
av våtmarker med bidrag är det mest kostnadseffektiva åtgärden i området.
Metaller, organiska och oorganiska miljögifter förekommer i vattenmiljön, några med
välkända effekter, andra med sämre dokumenterade effekter. Det går inte att utläsa om
området är påverkat eller inte, utifrån de påverkansanalyser som gjorts för miljögifter i
avrinningsområdet. Enligt Naturvårdsverkets klassificering finns i Bruatorpsåns
avrinningsområde två förorenade områden inom klass 2 vilket är den klass som innebär näst
störst risk. I området finns inga vattentäkter som saknar skydd men skydden för Gullabo och
Bidalite behöver ses över.
Av främmande arter har man identifierat Amerikansk signalkräfta. Denna art bedöms
generellt ha en måttlig effekt på den ekologiska statusen.
I Bruatorpsåns avrinningsområde har effekterna av eventuella vattenuttag inte utvärderats. Det
är dock känt att vattenuttaget är påfallande stort vid torrperioder då vattenföringen är låg,
vilket kan påverka vattenorganismerna negativt. Detta medför risk för ekologiska skador.
Inom området är fysiska förändringar, t.ex. rätning och rensning av vattendrag, samt
vandringshinder, en av anledningarna till att den ekologiska statusen är sämre än god i minst
nio vattendrag. För att uppnå god ekologisk status krävs åtgärder. Förslag på åtgärder är
13 (54)
främst att förbättra kontinuiteten genom att öppna upp fria vandringsvägar för
vattenorganismerna samt att försöka återställa en del av bottenstrukturen.
Analys av färgtal tyder på brunifiering i de övre delarna av ån. Det är därför viktigt att
ytterligare brunifiering begränsas.
1.4.2 Biotopkartering
I Bruatorpsån har biotopkartering gjorts för de flesta vattendragen men främst i delar närmast
utloppet. Detsamma gäller för Grisbäcken. Brömsebäck, Tjärekullaån och Oxbäcken är dock
inte alls biotopkarterade. Bruatorpsåns vattensystem är relativt påverkat av människan i form
av fördämningar som utgör vandringshinder för fisk samt av rätning och rensning.
1.4.3 Fiskevårdsplaner
I Kalmar läns fiskevårdsplan (2007) föreslås följande åtgärder för Bruatorpsåns
avrinningsområde med Brömsebäckens kustområde. I fiskevårdsplanerna har prioriteringar
gjorts med en skala från 1 till 4, nedan redovisas endast prioriteringarna mellan 1 och 3.
Bruatorpsåns avrinningsområde
I Bruatorpsån har två åtgärder prioriterats som ettor, det är biotopvård vid mynningen till
Vallmansgöl i Bruatorpsån och till Hagmanstorp i Glasholmsån. På sträckan mynningen –
Vallmansgöl (vid Torsås) saknar Bruatorpsån definitiva vandringshinder sedan
vandringshindret vid Ådholmen åtgärdades. Här finns öring men biotopförbättrande åtgärder
är önskvärda. Även i Glasholmsån handlar det om förbättringar för just öring på en cirka 10
km lång sträcka.
Som tvåor har åtgärdsunderlag för flodkräftans utbredning i Vallmansgöl till Kulebo och till
Ulvasjön valts. Vandringshindrena vid Vallmansgöl kan vara hinder för signalkräfta att sprida
kräftpest till det värdefulla flodkräftbeståndet uppströms. Om så skulle vara fallet kan
hindrena vara bra för flodkräftans överlevnad. Detta behöver alltså utredas.
Med prioritering tre är bildande av ett fiskevårdsområde vid mynningen till Vallmansgöl samt
anläggande av stentrösklar vid Hagmantorp i Glasholmsån för att skapa fri fiskväg förbi en
trumma/vandringshinder.
Brömsebäcken m.fl. inom kustområde 79/80
I området inom Kalmar län finns tre åtgärder som prioriteras som ettor, vilka alla är
biotopvård, i Djursvikskanalen, vid Rostinsvik i Järnsida och i Grisabäcken.
I övrigt är biotopvård i Brömsebäcken prioriterat som en tvåa. Brömsebäcken är ett känt
vatten för både öring och vårlekande sötvattenarter, och här föreslås bl.a. lekgrus, trådridåer
och lekplatsförbättring.
Vad gäller Djursvikskanalen så är det ett 4,3 km långt dike med 5-10 meters fallhöjd, där det
även skulle vara lämpligt att anlägga en våtmark vid mynningen.
14 (54)
1.4.4 Plan för biologisk återställning i kalkade vatten
I Länsstyrelsens regionala plan för biologisk återställning i kalkade vatten (2007) finns ett
s.k. åtgärdsområde inom Bruatorpsåns avrinningsområde, med bl.a. följande information:
Bruatorpsån – Värdena består bl.a. i de många små sjöarna, som nyttjas för fiske och
rekreation, i ett annars sjöfattigt vattensystem och att flodkräfta förekommer uppströms
Torsås samhälle. Stationär öring finns i Glasholmsån, vilket är unikt eftersom ingen insättning
av öring skett, etc.
Påverkan och åtgärdsbehov: vattensystemet är till stora delar påverkat av kraft
rensning, omgrävning och uträtning. Inom åtgärdsområdet finns tio vandringshinder för fisk
varav sex är definitiva för öring. Spridningen av fisk, flodkräfta och andra organismer är
starkt begränsad i systemet. För att skydda och förbättra miljön för flodkräftan är det viktigt
att få mer kunskap om dess utbredning.
Drygt tio åtgärder, från Torsås och uppströms, föreslås. Målet är få kunskap om
flodkräftans utbredning så att lämpliga åtgärder kan vidtas för att beståndet skyddas m.m.
Artificiella hinder ska åtgärdas så att fria spridningsvägar skapas för fisk och flodkräfta,
viktigt är dock att hinder som kan utgöra barriär mellan flod- och signalkräfta får vara kvar.
Det senare gäller hindren vid Ådala och Illingetorps damm.
Ett omlöp är byggt vid Ådholmen, strax uppströms mynningen i Östersjön.
Detta ökar möjligheterna för vandrande fisk att nå åtgärdsområdet.
(Länsstyrelsen Kalmar län 2007 Åtgärdsområde Bruatorpsån)
15 (54)
2 KUNSKAPSLÄGET KULTURMILJÖ M.M.
2.1 Länsspecifika kunskapsunderlag
Listan nedan visar de kunskapsunderlag som är länsspecifika och berör Bruatorpsåns
avrinningsområde och kustområdet 79/80 som använts i översikten. Förkortning inom
parenteras används senare i texten. Ej länsspecifika underlag, till exempel riksintressen,
fornminnesregistret och ängs- och betesmarksinventeringen, redovisas ej i listan.
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
Regionalt kulturminnesvårdsprogram för Blekinge län, 1983.
Kommunalt kulturminnesvårdsprogram för Torsås kommun, 1989, samt
Kulturmiljöprogram för Kalmar kommun. Landsbygden, 1994.
Industriarvsdatabas (Kalmar län): Länsomfattande databas, sammanställts av
Kalmar läns museum 2001, finns tillgänglig som digitalt skikt med attributdata. Är
byråmässigt gjord dvs bygger inte på fältinventering.
Kommunvisa industriarvsrapporter (Kalmar län) med bl.a. förslag på
prioriteringar och särskilt betydelsefulla industrimiljöer.
Kulturlämningar: digitalt skikt, som ej är antikvariskt granskade forn/kulturlämningar, ett arbetsmaterial för Länsstyrelsen Kalmar län.
Broinventeringen: Inventering av kulturhistoriskt värdefulla broar, utförd på 1980talet, ej digitaliserad.
Biotopkartering: Genomförd för delar av Bruatorpsåns avrinningsområde samt
Grisbäcken 2001 och 2003 enl. gängse metod för biotopkartering.
Dammregistret: Digitalt skikt samt pärmar från damminventering 1981 på
Länsstyrelsen Kalmar län. Ej en kulturhistorisk inventering, syftet var i första hand
dammsäkerhet. Registret håller för närvarande på att uppdateras. Även i Blekinge län
finns ett dammregister.
Dikningsföretag: Digitala skikt på Länsstyrelsen Kalmar respektive Blekinge, ej
kompletta.
Värna vägar: Inventering av värdefulla vägar och vägmiljöer i Kalmar län, gjordes i
slutet av 1990-talet.
Bevarandeprogram för odlingslandskapet: Natur- och kulturmiljövärden i
kommunvisa rapporter, på Länsstyrelsen Kalmar län, 1995.
Ängsladeinventering Kalmar län: Genomfördes mitten av 1990-talet, resultaten
finns i pärmar på Länsstyrelsen Kalmar län och som digitalt skikt.
Flera av de kunskaps-/planeringsunderlag som har använts i denna kunskapsöversikt är
kortfattat beskrivna i bilaga 1.
16 (54)
2.2 Internationella och nationella intressen
Kartbilaga 5 redovisar spridningen av nationella intressen inom avrinningsområdet, i urval.
2.2.1 Kulturvattendrag enligt Vattenutredningen
Inom avrinningsområdet och kustområdet finns inget vattendrag som i samband med den s.k.
Vattendragsutredningen på 1990-talet pekades ut som Kulturvattendrag.
2.2.2 Nationellt särskilt värdefulla vatten – kulturmiljö
I avrinningsområdet finns delar av två utpekade områden inom denna kategori; Hagbyån:
Karlslunda järnframställningsområde m.m. och Möres centralbygd; Hagbyån, Halltorpsån,
Ljungbyån, Kläckebergabäcken m.fl. Områdena har, inom avrinningsområdet, samma
utsträckning som riksintressena med namnen Karlslunda respektive Halltorp-Hagby, se
beskrivning nedan. I kustområdet finns ett utpekat område, vilket är Brömsebäcken: Bröms
gamla riksgränsen. Riksintresset Bröms ingår men området har förlängts och går längs med
bäcken en lång sträcka mot väster.
Karlslunda järnframställningsområde
Förutom de värden som beskrivs i riksintressebeskrivningen, se kap. 2.2.3, finns även inom
avrinningsområdet följande objekt. Vid Kanagärde präglas landskapet av utdikning och här
finns också flera slaggvarpar (enligt uppgifter i kommunalt kulturminnesvårdsprogram). Inom
området finns också förhållandevis många kvarnlämningar och ”industri-/bruksruin annan”
enligt fornminnesregistret.
Möres centralbygd; Hagbyån, Halltorpsån, Ljungbyån, Kläckebergabäcken m.fl.
Den del som ligger inom Bruatorpsåns avrinningsområde är bara en liten av del av ett större
område, och i beskrivningen av såväl riksintresse Halltorp - Hagby som det nationellt särskilt
värdefulla området saknas preciserade värden/exempel inom just detta avrinningsområde. Se
dock 2.3.1 Hagby-Kroka för viss komplettering.
Nämnas kan att genom den del av området som är beläget inom avrinningsområdet rinner
förutom Bruatorpsån även Glasholmssån.
Brömsebäcken: Bröms g:a riksgränsen
I området ingår riksintresset Bröms, se 2.2.3, med följande tillägg: enligt det kommunala
kulturmiljöprogrammet finns också en bevarad kvarn från cirka 1850, dock i dåligt skick.
Stenålders boplatser. I området har ytterligare en sträcka av Brömsebäcken, senare
Landabäcken, tagits med i egenskap av markör för den gamla riksgränsen. Den gamla
riksgränsen följde Brömsebäcken, senare Landabäcken, till och med ungefär Karsbo där
gränsen viker av åt nordväst. Observera att även därefter har vattnet haft betydelse (ingår tills
vidare dock inte i den geografiska avgränsningen av området); gränsmarkörerna utgörs
nämligen av eller har ofta förlagts i eller vid vatten såsom RAÄ 260 Torsås socken
Brosjösund, ”sund mellan två sjöar”, RAÄ 261 Torsås socken vid Kroksjösund, RAÄ 256
”gränsmärke, holme i sjö”, 257 Gåseström ”gränsmärke för gamla riksgränsen mellan Sverige
och Danmark i form av bäck”, nr 262 Bråtabäcken: gränsmärke i form av en bäck i den gamla
riksgränsen mellan Sverige och Danmark. Den gamla riksgränsen finns även med i det
17 (54)
nationellt särskilt värdefulla området ur kulturmiljösynpunkt som heter Lyckebyån (Fur vid
Lyckebyån), Se Kunskapsöversikt Lyckebyåns avrinningsområde Delrapport inom
Kulturmiljö och vattenförvaltning – planeringsunderlag för södra österjöns vattendistrikt,
Dedering 2012.
Egen kommentar/Coco Dedering: Vattenkvarnen vid Bröms är numera restaurerad och
området vid den s.k. Fredstenen är fint skyltat. Se även kommentarer 2.2.3.
(Källa: arbetsanteckningar Länsstyrelsen Kalmar län Dnr 436-11748-04, med viss egen
komplettering/ändring)
”Fredsstenen” och vattenkvarnen invid Brömsebäcken.
En av broarna över Brömsebäcken inom riksintresset.
Foton: Coco Dedering 2009
18 (54)
2.2.3 Riksintressen för kulturmiljövården
Inom Bruatorps avrinningsområde finns tre riksintressen för kulturmiljövården. Två med
anknytning till vatten, Karlslunda och Halltorp-Hagby, och Hästmahult utan direkt
vattenanknytning.
Inom kustområdet ligger tre riksintresseområden: Bergkvara, Grisbäcken och Bröms. De två
förstnämnda har värden som i första hand är knutna till kusten och havet. De beskrivs ändå i
detta avsnitt (kunskapsöversikterna ska egentligen bara fokusera på sjöar och vattendrag dvs.
värden knutna till sötvatten).
K 100. Karlslunda (Kalmar kommun)
Motivering: Unik fornlämningsmiljö med omfattande lämningar av lågteknisk
järnframställning som visar en medeltida utmarksnäring, viktig för regionen.
Uttryck för riksintresset: Järnframställningsområde på utmark i mellanbygd som innehåller de
flest bevarade slaggvarparna i landet. Området är även märkligt i ett europeiskt perspektiv.
Moränbunden småkuperad skogsmark med inslag av sanka partier.
Områdesbeskrivning:
Här finns bland de största koncentrationerna slaggvarp i södra Sverige. Slaggvarpen har
samband med den lågtekniska järnframställningen och ligger i anslutning till sankmark och
vattendrag som är malmförande. Inom området finns ett 70-tal slaggvarpar och drygt 15
järnframställningsplatser. Det förekommer också kolningsgropar, som sannolikt har samband
med järnhanteringen. Kol krävdes till järnugnarna. Tyngdpunkten för järnhanteringen i dessa
trakter ligger under högmedeltiden, d v s 1250-1450. Forskare har tolkat det så, att det totala
antalet järnframställningsplatser och de enskilda platsernas ovanliga storlek samt de stora
mängderna slagg är tecken på att järn exporterades.
K 46. Halltorp-Hagby (Området berör i huvudsak Kalmar kommun men även Torsås
kommun)
Motivering: Bördig slättbygd nära forna riksgränsen vid Kalmarsundskusten längs viktig
sjöled och landsväg. Uttryck för riksintresset: Halltorps, Voxtorps och Hagby romanska
försvarskyrkor. Storgårdar framförallt Värnanäs gods, f.d. Södra Möre grevskap. Axel
Oxenstiernas Näset, mangårdsbyggnad från 1600-talet. F.d. varv, hamn och tegelbruk.
Nyklassicistisk huvudbyggnad med omfattande gårds- och parkanläggning. Platsen för första
glasbruket i Bökenberg och såpfabriken i Värnaby bruk från 1600-talet och alunbruk vid
Loverslund från 1700-talet. Fornlämningsrikt område med alla förhistoriska perioder
representerade.
I områdesbeskrivningen står bl.a. följande: Moränbunden flack mestadels uppodlad mark med
inslag av talrika och leriga partier. Mörebygden (mörar = sankmarker) visar tydliga tecken på
tidig kolonisation betingad av närheten till en viktig landsväg och flera sjöleder. Här finns
exempel på tidig industriell verksamhet. Fornlämningarna vid kusten visar dess tidiga
betydelse. Längs kusten finns också sex stycken skansanläggningar från historisk tid.
Området mellan Halltorps kyrka och kusten utskiftades vid 1800-talets mitt och präglas av det
omkringliggande jordbrukslandskapet. Det ägs till största delen av Värnanäs gods. På
området har förindustriella verksamheter förekommit: Glasbruket i Bökenberg anlades på
19 (54)
1630-talet. Med Halltorpsån som kraftkälla tillverkades här fönsterglas, flaskor och fat. En
liknande anläggning har funnits vid Prästlycke, några kilometer väster om Bökenberg.
Egen kommentar/Coco Dedering: de flesta (alla?) av ovan namngivna platser ligger utanför
Bruatorps avrinningsområde. Egen kommentar/Helena Rosenberg: Inom området rinner, som
redan nämnts, Glasholmssån och här finns även orten Glasholm. Dessa nämns inte i
beskrivningen av riksintresset och ligger i utkanten av området. Kan ortnamnet Glasholm
indikera att här funnits ett glasbruk?
K 41. Hästmahult (Torsås kommun)
Motivering: Hantverksby i mellanbygd, ett av de få kvarvarande exemplen på en bygd med
levande träslöjdstradition.
Uttryck för riksintresset: By med hantverksgårdar där miljön belyser ett kulturarv som inte
bara är av materiell karaktär utan även av konstnärlig och traditionell art.
I Södra Möres skogstrakter, mot Blekingegränsen, har trä- och textilslöjden varit omfattande
och betydelsefull. Enligt den stora statliga utredningen om hemslöjd som gjordes 1911-12
framkom att antalet träslöjdare per tusen invånare i socknarna Torsås och Gullabo var det
största i Sverige.
Egen kommentar/Helena Rosenberg: Området har ingen direkt anknytning till vatten förutom
att Bultbäcken rinner genom området.
K 40 Bergkvara
Motivering: Kustmiljö med Kalmarkustens mest betydande hamn- och varvssamhälle från
1700-talet.
Uttryck för riksintresset: Köping under Kalmar stad. Välbevarade handelshus färgsatta med
kustsamhällenas typiska ljusa oljefärger. Tomtstruktur från 1600-tal och hus i samma läge
som på 1800-talet. Hamn och varv. Sjöfartsmuseum och hembygsgård.
Områdesbeskrivning
Bergkvara är en av landets äldsta handelsplatser och skeppsbyggeriorter. Dess läge med den
goda hamnen erbjöd tidigt stor användbarhet som lastageplats och måste ha upptäckts och
nyttjats redan av våra vikingatida sjöfarare. Namnet Bergkvara har sammankopplats med
Växjögodset med samma namn. Detta skulle redan på medeltiden ha nyttjat platsen som
utskeppningsort för sina skogs- och jordbruksprodukter. Hamnen och marknadsplatsen äger
medeltida traditioner även om ingen bebyggelse eller namn nämns i skattelängder vid
Älvsborgs lösen år 1571 och 1613. Endast marknadsstånd nämns 1616. Under senare delen av
1600-talet inleds serien av tvister i rätten mellan Kalmar och Karlskrona om de två städernas
privilegier. Såväl godsherrarna som storgodsen i inlandet som allmogen i Möre var beroende
av egen export och handel till främmande länder. Jordbruksprodukter, varav smöret nämns
som en viktig handelsvara, låg i främsta rummet som lättsålda och inbringande varor, även
järnet kan ha haft betydelse redan under medeltiden. 1683 uppnådde städerna en första
överenskommelse. Denna förnyades ett flertal gånger under 1700-talets första hälft. Båda
städerna fick gemensam rättighet till lastageplats. Redan 1719 hade den första "köpdrängen”
från Kalmar blivit bofast i Bergkvara. Man kan anta att denna första Bergkvarabo har haft sin
bod i den timrade gårdsbyggningen som står kvar på den Lindbergska gården där fragment av
karolinska målningar ännu finns bevarade. Snart därefter, under 1750-talet, inkorporerades
Bergkvara i det av Kalmarköpmännen gemensamt drivna, ”Figeholmskompaniet". Mest
bestående resultat av detta blev det handelskompani och den gård, identisk med den
nuvarande Lindbergska gården, som blev Bergkvara samhälles modergård. Första tecknen på
20 (54)
platsens varvsrörelse härrör från 1760-talet. Denna rörelse bör ha dragit en del folk till
samhället. På 1820-talet sades allmogen "ha en särdeles håg för handel och sjöfart och att
dessa bygger sina fartyg varav den äger ett icke ringa antal". Skeppsbyggeriet bidrog till
sysselsättningen på många områden. En följd av detta blev att en del hantverkare kom till
samhället, t ex garvare. Vittnesbörd om denna yrkesgren ger den numera rivna barkkvarnen.
Skeppsbyggeriet fick som näringsgren en snabb utveckling genom de lättnader som Kgl.
Majt. beviljade för lantmannaseglationen år 1832 och 1852. Bönderna var här lika mycket
sjömän, skeppare eller varvsägare som lantbrukare hette det 1855. 1800-talets andra hälft blev
bonderederiets glanstid. Fartyg byggdes vid Bergkvara, Djursvik och på en mångfald andra
ställen vid kusten. De ägdes av bönderna som partredare och fördes av här hemmavarande
kaptener, som också ägde del i fartyget. Besättningen var i regel hemma i socknen. Som
byggplats för partredarnas skutor låg Bergkvara i främsta rummet. Rederirörelsen i Bergkvara
var vid denna tid mycket betydande. Omfattande träexport bedrevs på tyska och danska
hamnar. Ända till 1870-talet gick årligen nybyggen av stapeln, på 80-talet endast några få och
på 90-talet endast ett par stycken. Kring första världskriget kom ett nytt uppsving i Bergkvara.
Samhället blev med sitt skeppsbyggeri och sin rederirörelse vid denna tid en av Sveriges
största - och sista rederiorter och byggplatsen för större segelfartyg. Det äldsta varvet låg vid
gamla hamnbryggan. På stranden vid före detta stationsbyggnaden låg en annan byggplats och
på Skällenäs ägor anlades på 1890-talet ett varv för byggande av "Chalker för England" platsen kallades engelska varvet. Trots uppsvinget kring sekelskiftet synes 1880-talet ha varit
höjdpunkten för Bergkvara rederirörelse. 1899 byggdes järnvägen Kalmar-Torsås, vilken
1902 utökades med sträckan Torsås-Bergkvara. Municipalsamhället Bergkvara-Gökalund
bildades år 1921. Rederi- och varvsrörelsen minskade dock stadigt och vid 1940-talets slut
fanns endast ett par motorseglare kvar. Bergkvara gamla köpingskärna med hamnen och
hamnplan är idag som vid 1700-talets slut mittpunkt för handel i olika former. Flera av
köpingens äldsta tomter har kvar sin ursprungliga tomtindelning, t ex i kvarteren Garvaren,
Herrgården och Köpmannen. I flera fall ligger även husen kvar i samma lägeri. Området
kännetecknas av att bostadshus/handelshus ligger mot gatan med ekonomibyggnader bakom
mot tomtgränsen. Den äldsta bebyggelsen som tillkom mellan 1800 och 1870 har mestadels
haft en rödfärgad locklistpanel. Bebyggelsen som utvecklade sig mellan 1870-talets slut och
slutet av 1920-talet är målad i ljusa oljefärger. Randbebyggelsen längs Kungsvägen har
bevarat en stor del av sin ursprunglighet med ljus trähusbebyggelse och med endast en tomts
djup.
K 22 Grisbäcken
Motivering: Bymiljö bl.a. med spår av kustfiske sedan medeltiden.
Uttryck för riksintresset: Bebyggelse i klungby med väderkvarn, hävdade strandängar och
lämningar efter kustfiske, bl.a. ålfiske med kontinuitet från medeltiden (ålbroar, båtkåsor). I
området finns en borgplatå och skansar, sannolikt från 1670-tal eller 1700-talets början.
I beskrivningen av riksintresset står bl. a. följande: Grisbäck omnämns första gången 1406
(Det medeltida Sverige) och skrivs då Gersabäcknäs. 1545 omnämns Grisbäck som lämplig
hamn för flottans galärer. Från 1550 finns en jordebok över Ebba Eriksdotters (Vasa)
egendomar. Hon ägde då en gård som är "väl byggd och ligger mitt i byn. På 1540-talet fanns
det sju gårdar i Grisbäck. Byn storskiftades flera gånger mellan 1775 och 1825. Laga skiftet
verkställdes 1857 men blev aldrig fastställt. Även ålfisket har flera gånger utretts.
Område med många tidsdimensioner. Grisbäcks by ligger väl samlad i områdets centrala del,
en klungby belägen på samma plats sedan flera hundra år tillbaka. Här finns cirka 8 hektar
21 (54)
havsstrandängar med typiska arter. Området betas och hålls därmed öppet. Vid Dråsnabben
finns lämningar efter ett 20-tal båtkåser, lämningar från bondefiskets tid. Området är idag
uppgrundat. Kåserna vid Törnholmen används fortfarande. Längs östra kusten finns
skansanläggningar. Det är oklart när och i vilket syfte de anlades. Längs hela kusten finns
ålbroar för ålfisket bevarade, de flesta namngivna. Ålbron "Tuppen" går att spåra långt upp på
land och kan därmed vara mycket gammal. Vid "Vispan" finns lastageplats för kalk- och
vedfrakt. Vid Tuppen finns sjöbodar varav en med vasstak samt en nätgård belägen på en
skansanläggning. Mellan byn och gamla kustvägen ligger en borgplatå, Kungsborg, 60 x 50 m
och 0,5 - 1,7 m hög. I kanterna finns odlingssten och ställvis synliga stenar som kan ingå i en
kantkonstruktion. Platån är belägen i tidigare sankmark. Borgen i Grisbäck kan jämföras med
den i Påbonäs. På fastigheten 3:9 finns en väderkvarn vilken ägs av Söderåkra
hembygdsförening.
Egen kommentar/Coco Dedering: Ortnamnet Grisbäck är intressant. Bäcken har gett namn åt
byn som dock 1401 skrevs Gersabäcknäs. Då var vattennivån något högre än idag och byn låg
inte bara vid bäcken utan även på ett näs i saltsjön?
K 39 Bröms
Motivering: Gränsbygd med lämningar efter händelser av rikspolitisk betydelse.
Uttryck för riksintresset: Riksgränsmarkering sedan år 1000 mellan Danmark och Sverige
med lämningar efter det medeltida danska gränsfästet Brömsehus med för- och huvudborg. En
minnessten på platsen för freden mellan Sverige och Danmark 1645. Medeltida väg mellan
Kalmar och Karlskrona. Miljön berör även Blekinge län.
I områdesbeskrivningen står: på en liten holme i Brömsebäcken finns sedan gammalt en
gränssten som skilde det svenska Småland från det danska Blekinge. Broarna till holmen står
ännu kvar, den ena halvt som ruin, den andra återställd. I februari 1645 möttes de svenska och
danska fredsdelegationerna under högtidliga ceremonier på holmen. Efter halvårslånga
förhandlingar kunde Axel Oxerstierna och Corfitz Ulfeldt utväxla sina exemplar av
fredstraktaten på holmen i Brömsebäcken. Freden innebar att Sverige fick Ösel, Gotland,
Halland, Jämtland och Härjedalen. På den södra sidan om bäcken, i Blekinge, finns ruinerna
efter Bröms hus, ett medeltidsfäste som Valdemar Atterdag lät uppföra. Fästet raserades av
Engelbrekts styrkor.
Egen kommentar/Coco Dedering: Beskrivningen innehåller vissa felaktigheter. Båda
valvbroarna är numera åtgärdade, dvs. ej ruin. En gränssten finns registrerad i
fornminnesregistret men står numera i en trädgård på Blekinge läns sidan (har stått i ån
tidigare). Brömsebäckens betydelse som gränsmarkör, f.d. riksgräns!, bör definitivt
uppmärksammas i riksintressebeskrivningen.
2.2.4 Riksintressen för naturvården, naturreservat och Natura 2000
Inom kustområdet finns ingen utpekad eller skyddad natur, med undantag för det riksintresse
som löper precis med kusten och ut i havet (se kartbilaga 5). Inom Bruatorpsåns
avrinningsområde finns tre riksintressen för naturvården, två naturreservat och nio Natura
2000-områden. Långemåla-Bökegöl-Danskefly, Bokatorps- och Styvatorpsåsen samt
Degerhyltan är namnen på riksintressena. Det sistnämnda är även Natura 2000-område.
22 (54)
Naturreservat i området är Gullaboås och Strömby, varav det senare även är Natura 2000område. Till det kan läggas ytterligare sex Natura 2000-områden; Ekelunda, Sandås,
Kallgårdsmåla södra och Hagatorpet, Granemåla och Kallgårdsmåla. De två sistnämnda
ingår i riksintresset Långemåla-Bökegöl-Danskefly.
Få av dessa områden har anknytning till vatten, nämnas kan dock följande områden:
Degerhyltan gränsar till ett vattendrag i norr. I Gullaboås finns sumpskog i fuktstråk mellan
de svaga höjdryggarna och lämningar efter forna tiders markanvändning, t.ex. slaggvarp.
Liknande terräng finns i Strömby. I Bokatorps- och Styvatorpsåsen har det utbildats små
kärr i de djupare sänkorna, här förekommer även myrar av typen skogskärr. En vik av
Nordsjön ingår i Långemåla-Bökegöl-Danskefly som även gränsar till Bruatorpsån i norr.
Genom området Hagatorpet rinner ett vattendrag. Likadant gör det i Granemåla, där det
även finns ett par fuktigare partier. Sandås utgörs bl.a. av en utdikad fuktäng, det är en liten
utdikad mossodling och här finns även ett dike som vidgar sig till ett litet småvatten. Genom
området Kallgårdsmåla södra löper ett öppet dike genom betesmarken och markens centrala
delar utgörs av ett fuktparti. I områdets södra del finns en källa som kallas för Dickakällan.
2.2.5 Byggnadsminnen och kyrkliga kulturminnen
Det finns två byggnadsminnen, som emellertid saknar vattenanknytning: Bruatorps
väderkvarn som var i bruk under 1800-talet och Olssonska gården som är en
gårdsanläggning med byggnader från mitten av 1800-talet och belägen i Torsås samhälle.
Det finns fyra kyrkliga kulturminnen: Bergkvara kapell, Söderåkra kyrka, Torsås kyrka
och Gullabo kyrka. De tre sistnämnda ligger vid eller nära vattendrag.
23 (54)
2.3 Kulturmiljöprogram och inventeringar
2.3.1 Kulturmiljöprogram för Kalmar kommun
Inom Bruatorps avrinningsområde finns tre kulturmiljöer i kulturmiljöprogrammet för Kalmar
kommun, samtliga belägna vid Glasholmsån med biflöden. Längst i väster är nr 59
Kanagärde (inom riksintresset Karlslunda), tvågårdsbymiljö/kulturlandskap där bl.a.
följande framhålls: landskapet runt byn har förändrats sedan laga skiftet år 1890. Då fanns det
stora malmbärande mossar och kärr i markerna, men som därefter har dikats ut. Byn ligger
mitt i ett område, som är rikt på slaggvarpar. Egen kommentar: vattendrag genomkorsar
området. Nr 68 Yggesbo är en bymiljö där bl.a. läget vid ån framhålls i beskrivningen ”Läget
vid Glasholmsån bör ha varit attraktivt”. Ån rinner genom byn och över den leder en stenbro i
ett valv och en gjuten bro. Kanten av ån är armerad med en hög stenvägg. I övrigt framhålls
den välbevarade bebyggelsen, vägmiljöer, fornlämningar etc. För Nr 69 Glasholm (delvis
inom riksintresset Halltorp – Hagby) framhålls bl.a. att bygden har lång kontinuitet som
bosättning. I markernas runt byn finns lämningar efter flera stenåldersboplatser. På höjden
ovanför Glasholmsån har det funnits boplatser under yngre stenåldern. Ån har bildat en
våtmark, som har gett frodigt bete och de små åkrarna har legat på kullarna. Öster om byn
finns även gravfält, rösen m.m. (Kulturmiljöprogram Kalmar kommun Landsbygden).
2.3.2 Kulturminnesvårdsprogram för Torsås kommun
I avrinningsområdet och kustområdet inom Torsås kommun finns många kulturmiljöer
utpekade i det kommunala kulturminnesvårdsprogrammet. De flesta miljöerna har valts ut på
grund av värden knutna till odlingslandskapet, agrar bebyggelse och kusten och dess näringar.
Fem av kulturmiljöerna är desamma som de riksintressen som ligger inom området, nämligen:
nr 9 Hästmahult, nr 29 Bergkvara, nr 32 Grisbäck, nr 33 Bröms, och nr 20 Hagby –
Kroka. För beskrivningar av dessa miljöer se 2.2.3. Nr 8 Hästmahultsmåla och 7. Brända
Tall ligger inom riksintresset Hästmahult och ett av kommunen utpekat område med samma
namn som riksintresseområdet.
23 Söderåkra tätort - Kulturhistoriskt värdefull bebyggelse av olika slag, bl.a. området kring
kyrkan, som utvecklades till sockencentrum, och som ligger precis norr om Bruatorpsåns
strand, samt bebyggelse knuten till Stationsvägen m.m. Vattnet bör ha haft betydelse för
orten, men i beskrivningen saknas sådana uppgifter (se dock nedan ang. Bruatorp på andra
sidan ån). Kyrkan är dock medeltida, och belägen i närheten av ån precis som många av de
andra kyrkorna i Möre.
På andra sidan ån, vid Bruatorps södra strand, ligger nr 26. Bruatorp, vars herrgård är
kommunens enda herrgårdsbyggnad. Tillsammans med bevarade ekonomibyggnader och
kvarnar utgör Bruatorp en sammansatt och välbevarad herrgårdsmiljö som trots närheten till
tätorten har bevarat sina särdrag. Förutom den byggnadsminnesförklarade väderkvarnen finns
en vattendriven tullmjölkvarn på området. Verksamheten startade någon gång före 1800-talets
mitt. Kvarnplatsen finns angiven på karta från 1761. Här har funnits många industriella
24 (54)
aktiviteter från 1800-talets början till detta århundrades början, som färgeri, såg, tegelbruk,
garveri, benstamp, linoljepress, bark- och tygstamp. Färgeribostaden finns kvar och är en
välbevarad, rödmålad byggnad. Vid vattenkvarnen finns en stensatt kanal, 550 m lång, 4 m
bred och ca 2 m djup. Den är delvis nedraserad. Kanalen är en av de sista resterna som vittnar
om den livaktiga platsen vid vattnet. Vid herrgården har både mejeri och bageri funnits. Till
miljön hör även lusthus. Söder om gården finns flera förhistoriska gravar, bl.a. rösen av
bronsålderstyp. Egen kommentar/Coco Dedering: finns bevarad park/trädgård?
Söder om herrgården ligger Nr 27 Påboda gravfält, ett fornlämningstätt område från framför
allt bronsålder och äldre järnålder. I beskrivningen finns även uppgifter finns om att flera
landbor i Påboda hade ålfiske år 1536 (Egen kommentar: det avser nog kustfiske?). Nr 28
Påbonäs, inte långt från Påboda, utgör ett kustlandskap med lämningar efter en medeltida
befäst storgård och sätesgård med vallgrav, där borgområdet gränsar mot Östersjön (sid 80).
Vid Torsåsån (även kallad Bruatorpsån) längre uppströms är 15 Torsås tätort –
bebyggelsemiljö. Utifrån beskrivningen är det oklart vilken betydelse vattendragen eventuellt
har haft historiskt. Den medeltida kyrkan från 1200-talet var av försvarskaraktär (revs till
stora delar när ny kyrka uppfördes 1777). Bondby, kyrkby och sedermera stationssamhälle när
järnvägen kom. Genom tätorten ringlar sig Torsåsån. Stenåldersboplats där Kalmarvägen
korsar Applerumsån (sid 59).
En annan tätort som uppmärksammas i kulturminnesvårdsprogrammet är nr 5 Gullabo
tätort. Gullabo växte fram kring kyrkan, skolan och sedermera järnvägen. Kulturhistoriskt
intressant bebyggelse från olika tider med bl.a. unik stationsbyggnad. I Hembygdsparken
finns bl.a. en skvaltkvarn (sid 45).
Egen kommentar: Bebyggelsen ansluter vattendraget som delvis genomkorsar orten. På en
plats finns ”Badhus” precis intill bäcken, enligt kartan i kulturminnesvårdsprogrammet. Var
detta ett gemensamt badhus och badade man i ån? Finns byggnaden kvar?
Nr 6. Öjebomåla har värden knutna till bymiljön och odlingslandskap samt en levande
tradition om Öjebomåla som Gullabos ursprungsgård/uppkomst. Eftersom den har viss
vattenanknytning återges den här sammanfattande: traditionen förtäljer att en kvinna efter
pestens härjningar på 1300-talet blev lämnad ensam kvar på Öjebomåla. Hon hämtade vatten
varje dag ur en källa ”Blå källa”, men upptäckte att den höll på att sina. Sägnen sade då att
släkten skulle dö ut om källan sinade. Hon tog sin näverlur för att kalla på hjälp och träffade
så Bonde Gul som också blivit ensam kvar på sin gård Öjeby i Långasjö, och nu strövade
omkring. De båda slog sig ner på gården och gav den namn efter hans fädernegård. Platsen
där de träffades kallades Tuthult, även Gullabo ska ha fått sitt namn efter Bonde Gul.
Inom kulturmiljön finns även slaggvarpar.
Egen kommentar/Coco Dedering: Sydöst om Öjebomåla finns ägonnamnet ”Timmerkärret”.
Kan detta antyda att bäckflottning av timmer förekommit? I sydväst finns ägonamn
”Dammarna” och Hägradammen”.
Bland kulturmiljöer med en tydlig anknytning till sjöar och vattendrag i beskrivningarna,
utöver ovanstående, finns även:
Nr 1. Karsjötrakten - där cirka 30 slaggvarpar är fördelade på 19 järnframställningsplatser.
Dessa är belägna intill sankmarker och vattendrag som är malmförande. Den stora mängden
slagg som påträffats här och i socknarna norr och västerut antyder att man exporterade järn,
25 (54)
etc. (sid 38) Den utpekade kulturmiljön ligger i de övre delarna av Applerumsån och
Oxbäcken.
Nr 11 Norra Gullabo – här finns en välbevarad och välskött vattenkvarn som byggdes 1882.
Kvarnverket flyttades från Björsebo och kan vara äldre. Kvarnen var igång frampå 1920-talet,
eventuellt även under 2:a världskriget. Torsås hembygdsförening äger och vårdar kvarnen
som än idag körs om vattentillgången är tillräcklig. Ligger vid Applerumsån. (s 53). Egen
kommentar/Coco Dedering: vid besök 2009 noterades bebyggelselämningar och kulturväxter
på andra sidan ån, har här funnits en mjölnarbostad eller liknande?
Nr 13 Intaget Gårdsmiljö och småskaligt odlingslandskap vid Kvilla. På Kvilla 4:11 finns en
vattenkvarn som bevarat exteriören sedan 1800-talet. Kvarnrännan finns kvar och här har
sannolikt funnits kvarn sedan 1600-talet. Kulturmiljön ligger vid Ågrenen Oxbäcken, men
kvarnen vid ett biflöde (sid 56).
14. Ilingetorp är en bymiljö med välbevarade byggnader, vägavsnitt och odlingslandskap vid
Bruatorpsån/Torsåsån precis väster om Torsås. I byn finns kvarn och såg sedan lång tid
tillbaka. Här har också funnits tegelbruk, nedlagt på 1800-talet, ett färgeri och ett bryggeri,
”Ådala bryggeri och Mineralvattenfabrik”. Bryggeriet grundades 1861 och lades ner 1945.
Det brann 1936 och återuppbyggdes därefter. Idag är inredningen från bryggeritiden utriven
och byggnaderna används till verkstadsändamål. Inom kulturmiljön finns även flera fynd från
stenåldern (sid 57).
Vattenkvarnen i Norra Gullabo. Foto: Coco Dedering 2009.
26 (54)
Exempel på miljöer med i första hand agrart innehåll enligt tillgängliga beskrivningar är:
Nr 2. Torhult-Kallemåla; nr 4. Degerhyltan; bymiljö och värden knutna till
odlingslandskapet. Egen kommentar/Coco Dedering: på den ekonomiska kartan i
kulturminnesvårdsprogrammet finns bl.a. ägonamnen Mossadammen, Per-Olsamossen,
Ugglemossen, i anslutning till utpekad kulturmiljö. Norr om Degerhyltan rinner en bäck.
Nr 3. Törnemåla; Egen kommentar: precis NV om utpekad kulturmiljö finns på kartan
ägonamnet ”kvarndammen” vid bäcken (Oxbäcken).
Nr 12. Bodhyltan; miljö med obesuttnas stugor, unik samling av jordstugor, en slags
ingrävda bostäder. Egen kommentar: NÖ om Bodhyltan finns ”Kvarngölen” +byggnader och
Kvarnmaden enl. kartan i kulturminnesvårdsprogrammet( sid 55).
Nr 10. Gullaboås har agrart/personhistoriskt innehåll.
Nr 17. Bränderås; agrart men även en gammal gränsby med traditioner knutna till de dansksvenska krigen.
18. Hallasjö – Bymiljö, odlingslandskap. Egen kommentar: belägen vid Hallasjöns strand
och i väster går Hillmansbäcken. Några madnamn på kartan: Länsmansmaden och Gamle
mad (sid 63)
16. Oxlehall, 19. Väghyltan – väderkvarn. 21. Törnlycke agrart med bl.a. f.d.
komministerbostad. 22. Övraby En av Söderåkras sockens största byar, radbytyp,
torpbebyggelse, kommunikation och postväsende, etc.
Därutöver finns:
Nr 25. Djursvik - kustbebyggelse med gammal varv- och hamnplats, med värden knutna till
framför allt kust och dess näringar varför de inte beskrivs närmare i detta sammanhang.
Observera dock att kulturmiljön även omfattar Bruatorpsåns mynning upp till Åholmen. I
beskrivningen står om bl.a. ett garveri, och det bör ha legat vid ån och inte kusten?
24 Gunnarstorp - Båtastan, med kåsor, fiskebod, uthus etc. – värden knutna till kust och hav
och som därför inte beskrivs närmare i detta sammanhang.
31 Gata-Torestorp-Järnsida - Kustlandskap och fornlämningstätt område med sju
stenåldersboplatser, gravfält och ev. hällristning. Genom kulturmiljön löper Grisbäcken.
Vad gäller nr 20 Hagby-Kroka är kulturmiljön en del av riksintresset Hagby-Halltorp med
bl.a. betydande fornlämningskoncentrationer och välbevarad bebyggelse. I det kommunala
kulturminnesvårdsprogrammet står det även att både Torsås och Söderåkra kyrkor har haft
försvarskyrkor som föregångare (i likhet med andra kyrkor i Mörebygden). Både
Glasholmsån och Bruatorpsån löper genom denna kulturmiljö.
Övrigt av intresse inom Torsås kommun
En intressant miljö som ännu inte finns upptagen i något kulturmiljöprogram eller liknande,
men som ändå bör omnämnas i sammanhanget, är Kulebo vid Torsåsån. Det är en helt
nybyggd herrgårdsanläggning med park, kräftodlingar och vattenkraftverk vid Torsåsån.
På mindre än två år har paret Axelssons uppfört ”en herrgård i 1700-talsstil med orangeri,
engelsk park, eremitage, sjö, kraftverk och vingård i ett område som bestod av några sumphål
vid Torsåsån och ett stycke vattensjuk granskog.”, enligt en artikel i Smålandsposten 200807-28. Herrgården stod färdig 1998. Här finns även odlingar av svensk flodkräfta. En mindre
27 (54)
sjö på tre hektar har skapats, dammar för kräftodling m.m. Här finns välvda broar mellan öar,
varav en ö har ett kinesiskt lusthus. Även det elektriska kraftverket är byggt i karolinsk stil.
Det levererar 500 000 kWh per år genom att sjöns vatten släpps ut i ett åttameter högt fall som
längre ner förenar sig med Torsåsån. Sjön, kraftverket och lusthuset var det första som
byggdes i den anläggning som numera går under benämningen ”Slottet i skogen” (artikel i
Smålandsposten 2008-07-28, http://www.smp.se/livsstil/article759090.ece).
2.3.3 Kulturminnesvårdsprogram för Blekinge län
Det enda objekt som är utpekat inom Blekinge län i programmet är 80.38 BrömsehusDanska Bröms i Kristianopels socken, vilket är en medeltida befästningsruin.
Motivering: Lämningar efter en stor och för länet unik anläggning. Fast fornlämning.
Beskrivning: Fornlämningsområdet utgörs av terrängen söder om Brömsebäcks utlopp i
saltsjön. Det upptas av åker och hagmark. En fornlämning, Brömsehus består av en
huvudborg, en 60x50 m stor och 6 m hög platå omgiven av vallgravar. Väster om denna är en
lägre förborg. Borgen omnämns under Valdemar Atterdag år 1360, men torde vara äldre. År
1436 intas den av svensk trupp och synes därefter mista sin betydelse som gränsfästning.
Borgområdet ingår i länsstyrelsens fornvårdsområde.
28 (54)
2.3.4 Fornlämningar och kulturlämningar
Fornlämningsregistret
Kartbilaga 6_FMISmm_BruatorpAroMfl.
Inom en 50 meter stor buffertzon från sjöar och vattendrag i fastighetskartan inom
avrinningsområdet och kustområdena finns cirka 280 fornlämningslokaler registrerade i
Fornminnesregistret (FMIS). De fördelar sig på följande fornlämningstyper:
Lämningstyp
Begravningsplats
Blästbrukslämning
Blästplats
Boplats
Boplatsområde
Borg
Bro
Byggnad annan
Bytomt/gårdstomt
Dammvall
Depåfynd
Fornlämningsliknande bildning
Fossil åker
Fyndplats
Fyndsamling
Förvaringsanläggning
Grav markerad av sten/block
Gravfält
Gränsmärke
Husgrund/Historisk tid
Hällristning
Kemisk industri (samtliga
Tjärdal/Tjärgrop)
Kolningsanläggning
Kvarn
Lägenhetsbebyggelse
Minnesmärke
Naturföremål/-bildning med tradition
Obestämbar
Område med fossil åkermark
Plats med tradition
Röjningsröse
Röse
Samlingsplats
Sammanförda lämningar
Smideslämning
Stensättning
Antal totalt
2
42
1
26
2
2
12
1
2
1
2
3
44
62
1
1
2
1
10
2
1
10
2
14
7
2
2
2
3
6
3
2
1
5
1
2
29 (54)
Vägmärke
Övrigt
1
3
Erfarenheten visar att direkt vattenanknutna lämningar såsom broar, dammar, kvarn- och
industrilämningar kan finnas gömda under andra lämningstyper som ’Övrigt’, ’Byggnad
annan’ eller ’Sammanförda lämningar’. Det har av tidsmässiga skäl inte varit möjligt att gå
igenom beskrivningarna av fornlämningslokalerna mer än i något enstaka fall.
Inom vatten-buffertzonen är inte överraskande boplatser och fyndplatser förhållandevis
vanliga. Boplatserna är troligen stenåldersboplatser, som ofta är lokaliserade till just dåtida
havsstränder, sjöar och vattendrag.
Den stora mängden blästbrukslämningar är inte överraskande mot bakgrund av att
avrinningsområdet tillhör det sydsmåländska kärnområdet för framför allt medeltida
järnframställning.
Intressant är också gränsmärkena, vilka är ovaligt många. Troligen utgörs de flesta av
gränsstenar kopplade till den gamla riksgränsen, se kap. 2.2. Särskilt värdefulla vattendrag
Bröms:Brömsebäcken.
Ganska många kvarnar är registrerade, men en specialinventering skulle sannolikt
mångfaldiga antalet. Lite överraskande är att inte lämningstypen ’såg’ finns representerad i
dessa skogsbygder?
Lägenhetsbebyggelsen (oftast torp) är också överraskande nog ganska liten om man jämför
med andra avrinningsområden och vad som där fångas upp inom bufferten.
Kulturlämningar
Länsstyrelsen i Kalmar har även ett digitalt skikt med kulturlämningar, se bilaga 1 för
beskrivning. Följande finns inom 50 meter från fastighetskartans sjöar och vattendrag.
Lämningstyp
Ev förklarande text
Bro
Brofäste
Myrmalmsförekomst
Torpstuga
Husgrund
Husgrund
Röjningsröse
Bebyggelselämning annan
Bebyggelselämning annan
Röjningsröse
Industrilämning/bruksruin
annan
Övrigt
Övrigt
Vallanläggning
Brott/täkt
Bebyggelselämning annan
Kvarnplats
F.d. Järnvägsbank
Åkerkant
Vallanläggning
Lertag
2 husgrunder, sentida
30 (54)
2.3.5 Industrimiljöer och industriminnen
Industriarvsdatabasen
Inom avrinningsområdet och kustområdena finns 90 industriminnen registrerade i
industriarvsdatabasen för Kalmar län inom en 50 meter stor buffertzon från sjöar och
vattendrag, se kartbilaga 8. Av dessa uppges cirka 30 stycken vara bevarade, 4 stycken ”ruin”
och 53 stycken ”försvunnen”.
Listan nedan är ett utdrag ur industriarvsdatabasen, redovisande de objekt som uppges vara
bevarade (i ett fall delvis bevarade) och som ligger inom 50 meter från vatten. (En *
markerar de objekt som också finns med eller omnämns i kommunala kulturmiljöprogram).
Av de industriminnen som uppges vara bevarade finns många vattenkvarnar:
Församling Namn
Torsås
*Ådala bryggeri
Söderåkra
Torestorps stärkelsefabrik
Kommentar
Uppköptes av Kalmar Bryggeri (= AB
Stockholmsbryggerier) 1944, varvid det nedlades. Efter
nedläggningen har lokalerna nyttjats av diverse
verkstadsföretag.
Byggnaden senare nyttjad som båtbyggeri och
byggvaruhandel.
Söderåkra
*Bröms vattenkvarn
Torsås
Appleryds vattenkvarn
Torsås
Erik Lars kvarn
Torsås
Bällstorps vattenkvarn
Kvarnbyggnaden uppförd 1855. Kvarn har funnits på
platsen sedan medeltiden. I Arvid Trolles jordabok
(1498) nämns kvarnen vid Bröms. Renoverad och i
användbart skick år 2001.
1stenpar. Låg tidigare intill landsvägen. Byggnaden
bevarad, men i mycket dåligt skick år 2001.
Vattenkvarn placerad i nuvarande uthus. Ingen
utrustning bevarad.
Är troligen ombyggd till slöjdfabrik. Ingen utrustning
bevarad.
*Ilingetorps vattenkvarn
3 stenpar år 1940. Kvarnen uppförd vid 1800-talets mitt
och tillbyggd på 1930-talet enligt "Svenska Kvarnar".
Turbindrift med kompletteringskraft från dieselmotor.
Torsås
Torsås
Trankvills vattenkvarn
Torsås
Kvilla kvarn
Torsås
*Intagets vattenkvarn
Söderåkra
Ådholmens vattenkvarn
Söderåkra
Gullabo
*Bruatorps vattenkvarn
Skörebomåla vattenkvarn
2 stenpar år 1940. Gammalt kvarnläge. Enligt "Svenska
Kvarnar" uppfördes kvarnen i början av 1800-talet.
Nedläggningsår ungefärligt. Kvarnen med all utrustning
bevarad.
Byggnaden är sannolikt bevarad, men inredd som
snickeriverkstad år 2001.
Byggnaden och delar av utrustningen bevarade år
2001.
Anläggningsår ungefärligt. Enligt den kommunala
inventeringen 1989 fanns kvarnen "före1852".
Kvarnbyggnaden bevarad, dock utan något kvarnverk.
Anläggningsår ungefärligt - enligt TI fanns kvarnen
"före1852". Tillhör Söderåkra hembygdsgille.
31 (54)
Torsås
Petamåla vattenkvarn
Lilla Glosebo vattenkvarn
*Norra Gullabo nedre
vattenkvarn
Norra Gullabo övre
vattenkvarn
Torsås
Strömby vattenkvarn
Söderåkra
Söderåkra
*Bruatorps garveri
Övraby sadelmakeri
Torsås
Trankvills garveri
Torsås
Torsmaskiner/Faurecia
Gullabo
Gullabo
Torsås
Nedäggningsår har satts utifrån uppgiften att kvarnen
efter nedläggningen fungerat som slöjdverkstad
(startad 1945).
1 stenpar. Kvarnen ägs av Hembygdsföreningen och är
i driftsdugligt skick år 2001.
Sågbyggnaden är bevarad. Osäkert huruvida kvarnen
legat i samma byggnad. Ingen kvarnutrustning kvar.
Kvarn, snickerifabrik och såg troligen i samma
byggnad.
Byggnaden senare nyttjad som biograf "Möre Skans".
Ombyggd till bostad.
Själva garveriet revs på slutet av 1940-talet. På platsen
finns ännu år 2001 ett uthus med viss utrustning kvar.
Tillverkningen av avgassystem startade 1954. Faurecia
köpte 1999 AP Torsmaskiner AB och från och med 1
oktober 2000 heter företaget Faurecia Exhaust
Systems AB. 600 pers år 2001.
Lokalerna uppförda som Ådala bryggeri. Sedan
bryggeriet nedlagts 1944 har de utnyttjats av diverse
verkstadsföretag. År 2001 Atmospannan.
Torsås
Söderåkra
Torsås
Athmos värmepannor
Bruatorps mejeri
*Ilingetorps sågverk
Torsås
Norra Gullabo övre sågverk
Torsås
Strömby sågverk
Sågen är i driftsdugligt skick år 2001. Drevs från början
av vattenhjul, sedan turbin och idag med dieselmotor.
Sågen brann ned i mitten av 1980-talet, men
återuppbyggdes 1997.
Trankvills skaftfabrik
Anläggnings- och nedläggningsår ungefärliga. Fanns
under några år på 1950-talet. Låg i kvarnbyggnaden.
Ingen utrustning kvar 2001.
Torsås
Gullabo
Gullabo
Torsås
Clara Eriksson slöjdfabrik/C
Erikssons Eftr, Rune
Johanssons slöjdindustri
Erik Eriksson svarveri- och
slöjdfabrik
Ebert Gunnarssons slöjd
Träslöjd Möre
Torsås
Strömby snickerifabrik
Gullabo
I Petamåla kvarn. drivs år 2001 av en son.
Firmanamn?
Troligen f.d. kvarnbyggnad.
Kvarn, snickerifabrik och såg troligen i samma
byggnad.
Av de industrimiljöer som uppges vara bevarade, helt eller delvis, finns alltså flera
vattenkvarnar, och objekt knutna till den för regionen karaktäristiska slöjdtraditionen. Några
verkar ligga i gamla kvarnar eller ha kombinerats med kvarn-/sågdrift (?).
Industrimiljöer/-lämningar i andra kunskapsunderlag
Flera av objekten i industriarvsdatabasen är med i kulturmiljöprogrammen på något sätt; det
gäller bl.a. vattenkvarnarna markerade med asterix i tabellen ovan. Det skulle vara intressant
att se vilka av de bevarade kvarnarna som även har registrerats i fornminnesregistret (i
Kalmar län har även bevarade kvarnbyggnader ibland registrerats i FMIS). Någon sådan
32 (54)
jämförelse har emellertid inte gjorts. Observera att uppgifterna i FMIS överlag eventuellt kan
komplettera industriarvsdatabasen, och vice versa. I sammanhanget kan nämnas att det finns
45 kvarnar registrerade i industriarvsdatabasen inom 50 meter från vatten, de allra flesta
vattenkvarnar, medan antalet i FMIS bara är 14 stycken.
I kulturmiljöprogrammen finns också uppgifter om industrier där det inte klart framgår vad
som egentligen är bevarat eller inte, t.ex. vid Bruatorps herrgård.
I kulturminnesvårdsprogrammen och industriarvsdatabasen lyfts även kustanknuten industri
fram; hamnar, varv, fartygsbyggnation och seglation, vilket har varit utmärkande för kusten.
Dessa verksamheter utelämnas dock i denna kunskapsöversikt som ju ska fokusera bara på
sjöar och vattendrag.
Inom det s.k. industriarvsprojektet i Kalmar län har kommunvisa industriarvsrapporter tagits
fram som innehåller analyser, lyfter fram enskilda industrimiljöer och ger förslag på miljöer
som särskilt bör uppmärksammas, etc. Tyvärr saknas en sådan rapport för just Torsås
kommun.
Vad gäller den del av avrinningsområdet som ligger i Blekinge län: särskilda
industrihistoriska inventeringar eller databaser av den typ som finns i Kalmar län saknas.
Slutligen ska nämnas att Riksantikvarieämbetet på 1990-talet gjorde en nationell inventering
av elektriska vattenkraftverk (kulturhistoriskt värdefulla anläggningar uppförda 1891-1950, se
Brunnström & Spade 1995). Inom avrinningsområdet och kustområdet finns inga objekt i
denna inventering.
2.3.6 Dammar och kulturmiljöer
Se kartbilaga 8 och 9, diverse kulturmiljöunderlag och dammar, vandringshinder m.m.
I de delar av området som ligger i Blekinge län finns inga vandringshinder registrerade. I
dammregistret har dock en damm registrerats i Brömsebro.
I dammregistret i Kalmar län finns inte så många dammar inom Bruatorpsåns
avrinningsområde och de som finns har användningsområde hålldamm eller spegeldamm
(observera att dammregistret håller på att uppdateras för närvarande). Enligt
vattenmyndigheten för Södra Östersjöns vattendistrikt (2009) ska det idag finnas två kraftverk
i Bruatorpsån. Ett av dessa är det nybyggda kraftverket i Kulebo i Torsåsån. Vilket är det
andra? På de sträckor som har biotopkarterats finns ungefär 20 vandringshinder registrerade,
varav endast ett i Glasholmsån.
I många av de tidigare uppräknade kulturmiljöerna är dammarna av central betydelse för
förståelse av kulturmiljön. Ofta är vattenkraftsnyttjandet ursprunget och förklaringen till
kulturmiljöns karaktär och placering. Vid t.ex. garverierna behövdes inte vattenkraft, däremot
nära tillgång till vatten, varför de ofta placerades vid sjöar och vattendrag. Några särskilda
kulturhistoriska inventeringar eller bedömningar av dammanläggningar har inte gjorts i
varken Kalmar eller Blekinge län. Några dammanläggningar har dock registrerats i FMIS
33 (54)
(t.ex. där det har funnits/finns kvarnar) och några är omnämnda i ”svepande ordalag” i
utpekade kulturmiljöer i de kommunala kulturmiljöprogrammen (jämför ovan).
Vid en genomgång av dammarnas placering enligt dammregistret och industrierna i
industriarvsdatabasen finner man att vissa hamnar på samma koordinater. På andra ställen
hamnar istället en del dammar på samma koordinater som en registrering i FMIS. En
genomgång av det historiska kartmaterialet skulle ge mer kunskap om vad som var orsak till
att man anlagt en damm just där och vilket kulturhistoriskt värde anläggningen kan ha.
Se vidare 3.3.
2.3.7 Värdefulla vägmiljöer
Se kartbilaga 7, broar.
Vägverket har låtit inventera vägar i region sydöst 1994. Syftet var att skapa intresse och
metoder för ett större hänsynstagande till natur- och kulturvärden vid underhålls- och
förbättringsåtgärder. En exempelsamling av värdefulla vägar ur detta synsätt presenteras.
Inom avrinningsområdet lyfts inga vägar fram inom avrinningsområdet i Blekinge län.
Kalmar län har följt upp rapporten och pekat ut fler vägar i en rapport från 1999. Indelning
har gjort i tre grupper där A - är vägar med högsta bevarandevärde, grupp B - med mycket
högt bevarandevärde och grupp C - med högt bevarandevärde.
Inom Bruatorpsåns avrinningsområde finns i Kalmar kommun finns inga utpekade vägar
däremot i Torsås kommun (se ”Värdefulla vägar Kalmar län” i Kartbilaga 7) vilka är följande:
Alla ligger inom grupp B: 104. Enskild väg till Hästmahult – slöjddistriktet är en väg i
äldre sträckning som går till slöjddistriktet där få ingrepp gjorts i vägkanterna, som därför kan
uppvisa en rik flora. 103. Allmän väg söder om Bidalite är en belagd väg i äldre sträckning
genom ett gammalt kulturlandskap där få ingrepp gjorts i vägkanterna som därför kan uppvisa
en rik flora. 105. Väg med murar vid Applerum är en väg med vällagda stenmurar som är
välinfogad i det omgivande landskapet.
Inom kustområdet finns följande utpekade vägar, där alla också ligger inom grupp B. 112.
Högaberg – Karsbo – Blekingegränsen (B) är ett bra exempel på mindre väg i gammal
gränsbygd.100. Allmän väg Gettnabo – Bergkvara (B) är en väg som är väl anpassad till
landskapet. 106. Väg med murar i Sloalycke är en väg väl infogad i det omgivande
landskapet. Den är karaktäriskt slingrande med en vägmiljö som domineras av stora
stenmurar. 107. Slingrande grusväg vid Siggesbo 101. Kungsvägen vid Bröms är den
sydligaste delen av den historiskt mest betydelsefulla vägen genom länet som också är väl
anpassad till landskapet. Vägen övergår i Brömsebro över Brömsebäcken vid länsgränsen.
(Källa: Almqvist & Lindegård, 1999, ”Vägen som kulturarv – värdefulla vägar och
vägmiljöer i Kalmar län”)
34 (54)
2.3.8 Broar
Kartbilaga 7.
Inga objekt ur Vägverkets nationella plan för bevarandevärda broar finns inom
avrinningsområdet (Vägverket 2005:151).
Kalmar län har gjort en broinventering, utförd under perioden 1981-1982. Gruppindelning är
gjord i tre klasser där 1 A-B hänförs broar som är goda representanter för sin tids
brobyggnadskonst och som belyser den tekniska och kommunikationshistoriska utvecklingen.
Broar som förlorat värden och vars typer finns väl representerade i klass 1 tillhör grupp 2. I
grupp 1 A finns i Torsås kommun fem broar. I Gullabo sn: 255. Bro över bäck vid Gullabo.
Valvbro i ett spann, byggd av tuktad sten i kallmur från 1905. Trots sin ringa ålder uppförd i
en ålderdomlig teknik. Belägen på en äldre vägslinga genom byn. i Torsås sn: 270. Bro över
å sydöst om Stuvehyltan. Valvbro i ett spann. Mycket smäckert byggd av tuktad sten i
kallmur. Vägbanan är lagd direkt på valvet. Södra landfästet övergår i en lång vägbank med
kallmurade sidor. Bron är belägen på en enskild skogsväg. 382. Bro, Österbro, över
Torsåsån på Österbrogatan i Torsås. Valvbro i tre spann. Byggd av tuktad sten i kallmur,
senare fogstruken. Bron har trots vissa ombyggnadsarbeten bevarat sin ålderdomliga prägel.
Vidare har bron ett stort miljövärde. Belägen på allmän väg i ett villaområde. De två broarna
i Bröms med nr 24 och 25 finns även med i Blekinges broinventering, se nedan. Inom Grupp
1 B finns nio broar: I Gullabo sn; 256. Stenbalksbro, norr om Häggemåla, i huggen sten i
kallmursteknik med två spann. 269. Bro i Skörebo. Stenvalv i kallmur av kilad sten. 271. Bro
nordväst om Gullaboås. Stenvalvsbro i kallmur av kilad sten. 268. Bro nord-nordost om
Davidsmåla. Stenvalvsbro i kallmur av kilad sten. 29. Bro över bäck vid Trankvill på
järnvägssträckningen Torsås-Gullaboby. Öppnad för trafik 1917, nedlagd 1950. Balkbro i
tre spann byggd av huggen sten i kallmur. 28. Bro i Trankvill. Stenvalvsbro i kallmur i
huggen sten från 1916, bakgjuten 1981. 27. Bro över Torsåsån söder om Torsås kyrka.
Stenvalv i kallmur av huggen sten i två spann från 1933. 258. Bro väster om Böke.
Stenvalvsbro i kallmur av huggen sten. 67. Bro över Brömsbäcken vid Brömsebro station är
också den med i Blekinge läns broinventering, se nedan. Och i grupp 2 finns ytterligare åtta
broar. I Kalmar kommun finns två broar i grupp 1 B 168. Bro över Glasholmsån vid
Yggesbo. Valvbro i ett spann, byggd av sten i kallmur. Bron är belägen på bygatan.
Nedströms bron finns ytterligare en valvbro av sten, 169, vilken utgör gårdsinfart. Broarna är
byggda 1875 för en kostnad av 50 kr st. Den förstnämnda bron är belägen på enskild väg. En
bro finns i grupp 2 i området kring Halltorp.
Blekinge län gjordes också under samma tid, likadan gruppindelning med likvärdig
motivering. I grupp 1A finns följande broar inom området. 17 A Östra bron över
Brömsebäck vid Bröms är belägen på väg 763. Gjutjärnsräckena är tillkomna efter 1957.
Freden i Brömsebro 1645 slöts på en holme mellan denna bro och 17 B Västra bron och här
restes en minnessten 1915. 17 B Västra bron över Brömsebäck vid Bröms belägen i
Kalmar län finns även med här eftersom gränsen mellan länen går i bäcken. Söder om de båda
broarna ligger en skvaltkvarn med stålskovel (Egen kommentar/Coco Dedering: uppgiften om
skvaltkvarn stämmer inte, på platsen finns en liten kvarn men detta är ingen skvaltkvarn).
Enligt Kolms inventering är broarna hänförda till grupp II. Broarna är byggda efter 1827.
35 (54)
Tidigare låg här två stycken träbalkbroar med stenlandfästen och träräcken. I Grupp 1 B finns
en Bro över Brömsebäck vid Brömsebro station på gränsen mellan Karlskrona/Torsås
kommun och Kristianopel/Torsås socken. Den är också gräns mellan Blekinge och Kalmar
län. Bron utfördes av Skånska Cementgjuteriet år 1932 och är i ett spann med segmentvalv. I
grupp 2 finns ytterligare fyra broar i närheten av de andra.
I fornminnesregistret finns 12 stycken broar registrerade inom avrinningsområdet och
kustområdet under lämningstyp Bro (inom 50 meter från fastighetskartans vattenskikt). Fler
broar kan finnas gömda under andra lämningstyper. På den biotopkarterade sträckan av
området, som är digitaliserad, har en stor mängd broar varav några stenbror registrerats i
samband med karteringen (kulturhistorisk värdering saknas). Några av broarna kan vara
registrerade i fler än en grupp och kan därmed vara dubbletter. Vid en noggrannare
genomgång bör dessa jämföras så att det en mer exakt siffra för inventerade sträckor kan
uppnås. Hur de inventerade broarna i FMIS och biotopkarteringen fördelar sig inom
avrinningsområdet framgår av kartbilagan.
2.3.9 Dikningsföretag och historiska våtmarker
Se kartbilaga 11, dikningsföretag, rensningsgrad enl. biotopkarteringen och våtmarker enligt
generalstabskartan
Kartan visar var diknings-/markavvattningsföretag genomförts, utifrån det digitala underlag
som länsstyrelserna har. Kartan ger inte en fullständig bild. Alla dikningsföretag har inte
digitaliserats. Vilken typ av dikningsföretag det handlar om och när de utfördes har inte
analyserats.
Kartbilden visar var i avrinningsområdet rensningar och rätningar sannolikt (men inte
nödvändigtvis!) kan hänföras till just dikningsverksamhet (rensningarna/rätningarna kan dock
ha utförts i andra syften), t.ex.:
- Glasholmsåns nedre delar
- Bruatorpsån från ungefär Torsås till mynningen
- Applerumsån (del av, nedströms Strömby)
- Grisbäcken, som omfattas av dikningsföretag på stor del av sträckan och är
omgrävd/rätad eller kraftigt rensad
- Brömsebäcken, från Brömsebro till mynningen
Om kartbilden kompletteras med samtliga utförda företag blir den ännu mer användbar för
framtida kunskapsuppbyggnad och som planeringsunderlag kulturmiljö vs vattenförvaltning.
Kartan redovisar även våtmarker, digitaliserade utifrån Generalstabskartan. Uppgifter om var
de historiska våtmarkerna är av betydelse vid anläggande av nya våtmarker och som
planeringsunderlag.
Endast i något enstaka fall är dikningsföretag och liknande omnämnda i beskrivningarna till
de kulturmiljöer som finns i de genomgångna kunskaps-/planeringsunderlagen: nr 59
Kanagärde, där dikning av mossar och kärr omnämns i det kommunala
36 (54)
kulturminnesvårdsprogrammet samt riksintresset Halltorp – Hagby som tar upp att de tidigare
sankmarkerna på Möreslätten dikats ut.
2.3.10 Värdefulla odlingslandskap
Se kartbilaga 10, värdefulla odlingslandskap.
Kartan visar värdefulla odlingslandskap enligt de regionala bevarandeprogram för
odlingslandskapet som togs fram i mitten av 1990-talet, ängsladeinventeringen i Kalmar län,
riksintressen för kulturmiljövård samt utfallet av ängs- och betesmarksinventeringen.
I bevarandeprogrammet för odlingslandskapet i Kalmar län är områdena är klassade 1-3:
1= högsta bevarandevärde
2 = mycket högt bevarandevärde
3 = högt bevarandevärde
Bland annat Kallemåla – Torhult, Degerhyltan och Oxlehall har högsta bevarandevärde.
Det har tyvärr inte funnits tid att gå igenom texterna till alla dessa underlag. Sammantaget kan
dock nämnas att många miljöer i de regionala bevarandeprogrammen sammanfaller med
miljöer som är riksintressen eller uppmärksammade i kommunala kulturmiljöprogram. Flera
miljöer ligger vid vattendrag och sjöar.
Förhållandevis få ängslador är kända/bevarade inom avrinningsområdet och kustområdet.
37 (54)
2.4 Särskilda ansvarsmiljöer och unika/sällsynta limniska
kulturmiljöer – Bruatorpsån och del av kustområde 79/80
Med hänvisning till rapporten ”Förstudie. Kulturmiljö och vattenförvaltning –
planeringsunderlag för Södra Östersjöns vattendistrikt” (Dedering 2011, Länsstyrelsen
Kalmar län), kap 5.3.:
Bland de särskilda ansvarsmiljöer som listats för kulturmiljövården ur ett
vattendistriktsperspektiv och som berör aktuellt avrinningsområde och kustområde är:
•
•
•
•
Blästbruk/medeltida järnframställning - kärnområde i sydöstra Sverige - i bl.a.
riksintresset Karlslunda samt Karsjötrakten finns tätt med blästbrukslämningar.
Snickeriindustriområdet i Småland – en av Sveriges industriregioner – Enligt
industriarvsdatabasen finns några helt/delvis bevarade objekt som kan vara av intresse
i sammanhanget, t.ex. Strömby snickerifabrik och Trankvills skaftfabrik.
Välbevarade sockencentrum utmärkande för Småland – möjligen kan Gullabo,
Torsås och Söderåkras sägas utgöra välbevarade sockencentrum, jämför beskrivningar
i kommunala kulturmiljöprogram.
Kärnområde boskapsskötsel/hög andel naturliga fodermarker sydöstra Sverige
(mader, ängslador, garverier) – inom ramen för kunskapssammanställningen har
inte kunskapsunderlagen relaterade till odlingslandskapet studerats närmare, men det
bör kunna finnas bevarade miljöer med t.ex. hävdade mader i kombination med
ängslador inom området.
Ett tillägg (finns inte med i listan i förstudien) kan vara vattnets betydelse som gränsmarkör,
där Brömsebäcken utgjort en före detta riksgräns.
Vad gäller unika/sällsynta limniska miljöer (jämför rapporten ”Förstudie. Kulturmiljö och
vattenförvaltning – planeringsunderlag för Södra Östersjöns vattendistrikt” (Dedering 2011,
Länsstyrelsen Kalmar län), kap 5.3.) finns inom avrinningsområdet och kustområdet:
•
•
Kvarnar och sågar med bevarade vattenhjul - Kvarn med bevarat/rekonstruerat
vattenhjul finns i Norra Gullabo nedre vattenkvarn och Bröms vattenkvarn, eventuellt
i fler av avrinningsområdets och kustområdets kvarnar?
Garverier resp. Färgerier, bevarade – några helt bevarade garverier och färgerier
har inte påträffats i genomgångna underlag men vid Bruatorp ska färgeribostaden i alla
fall finnas kvar enligt kulturminnesvårdsprogrammet och enligt industriarvsdatabasen
finns Bruatorps garveri bevarad men det är ombyggt till bostad.
38 (54)
3 KUNSKAPSUPPBYGGNAD VATTENFÖRVALTNING
– KULTURMILJÖ
3.1 Geografisk prioritering av kunskapsuppbyggnad vis a vis
vattenförvaltningens åtgärder, biologisk återställning m.m.
Övergripande prioritering av kunskapsuppbyggnad i förhållande till vattenförvaltning:
För prioritering av kunskapsuppbyggnad i förhållande till ekologisk status, se
kartbilaga 3:
1) Grisbäcken där statusen är dålig, samt
2) Bruatorpsån från åmötet innan Torsås och uppströms, där de är otillfredsställande
ekologisk och kemisk status.
Grisbäcken verkar dock inte ha problem med kontinuitet. Inga kända vandringshinder på
biotopkarterade sträckor i Grisbäcken. För Bruatorpsån/Torsåsån saknas numera
vandringshinder upp till Torsås samhälle (dvs. fisken kan vandra ända till Torsås).
•
• Prioritering i förhållande till status för miljöproblemet kontinuitet. Se kartbilaga 4.
1) Applerumsån/Strömbyån, där det är dålig status med avseende på kontinuitet
2) Bruatorpsån med biflöden från Torsås och uppströms där dålig/otillfredsställande
status (eventuellt ej aktuellt för åtgärder på grund av skyddet för flodkräfta? Jämför
kap 1.4.)
För prioritering av kunskapsuppbyggnad i förhållande till regional fiskevårdsplan och
plan för biologisk återställning kalkade vatten, i sin helhet se kap. 1.4.3 – 1.4.4, bl.a.:
1) Brömsebäcken, där biotopvård planeras
2) Djursvikskanalen, där biotopvård planeras
3) Glasholmsån, där biotopvård planeras.
•
3.2 Morfologi: rensade, rätade m.m. vattendrag
Hela avrinningsområdet och kustområdet har inte biotopkarterats och därför saknas en
helhetsbild av i vilken utsträckning och var vattendragen är rensade, rätade och kanaliserade.
Generellt för södra Sverige så har vattendrag rensats, rätats, kanaliserats och reglerats för flera
ändamål: flottning (eller andra transporter), dikningsföretag/markavvattning, kraftutvinning
och processvattenuttag. Dessa spår/kulturmiljöer har inte, med något enstaka undantag,
uppmärksammats i kulturmiljövårdens kunskapsunderlag. Att försöka stadsfästa tid (när de
gjorts) och kontext (ursprung och funktion) för olika typer av rensningar, rätningar och
liknande är därför av stor betydelse inför framtida åtgärder. I genomgångna underlag saknas
uppgifter om de aktuella åarnas eventuella betydelse för flottning, transporter och liknande,
men det kan naturligtvis ha förekommit här liksom på andra håll. Vad gäller dikningsföretag
finns redan en viss kunskap, men även här skulle man behöva göra mer studier. Uppgifter om
kvarnar etc. ger en bild av ett ganska intensivt historiskt nyttjande av vattenkraft i
39 (54)
Bruatorpsåns avrinningsområde. En del rensningar och rätningar har troligen samband med
detta.
Förslag prioritering kunskapsuppbyggnad:
•
Om möjligt klargöra åarnas betydelse som tidiga transport-/färdleder och huruvida det
kan ha föranlett rensningar eller andra åtgärder i vattendragen och huruvida historiska
spår finns kvar idag? Vilka arkeologiska eller historiska belägg finns? Har någon
studerat topografiska, historisk-hydrologiska förhållanden i syfte att klarlägga om
vattendragen kan ha fungerat bra rent praktiskt?
•
Klargöra om och i så fall var, när och hur det eventuellt har flottats inom
avrinningsområdet/kustområdet och om det finns lämningar i form av rensningar,
hålldammar och andra flottningsanläggningar. Gäller hela
avrinningsområdet/kustområdet, men främst biflöden och mindre vattendrag utanför
den förhistoriska centralbygden, där man kan tänka sig småskalig flottning till sågar
och liknande. Observera t.ex. ägonnamnet ”Timmerkärret” sydost om Öjebomåla –
kan det antyda att bäckflottning av timmer förekommit? (jämför kap. 2.3.1). Gå
igenom FMIS för att se om där finns uppgifter om flottning ”gömda” under andra
lämningstyper. Arkiv-, litteraturstudier, intervjuer. Därefter fältarbete.
•
Erhålla en mer fullödig bild av dikningsföretagen, var och när de utförts (genomgång
av lantmäteriets arkiv och länsstyrelsernas Vattenarkiv samt litteratur) 1. Det är av
intresse för såväl naturvård och vattenförvaltning som kulturmiljövården.
Att i likhet med Blekinge läns dokumentation av vattendrag (Jämför Torebrink 2010)
fältinventera och därigenom kunna framhålla representativa eller unika exempel på
dikningslandskap/dikningsrensning/-reglering av olika karaktär och från skilda tider
inom avrinningsområdet.
•
På de biotopkarterade sträckorna där punktvisa kraftiga rensningarna t.ex. nedströms
Gullabo, nordväst om Oxlehall och uppströms sjön Målen vid länsgränsen - har dessa
samband med kraftutvinning och/eller transporter? (På dessa sträckor saknas uppgifter
om dikningsföretag, men rensningarna kan förstås härröra från sådana ändå.)
3.3 Kontinuitet: Vandringshinder och kulturmiljöer
Inom Bruatorps avrinningsområde finns cirka 20 vandringshinder enligt biotopkarteringen
(alla vattendrag är dock inte karterade). Vandringshindren, som mestadels består av dammar,
speglar även vattendragens betydelse som kraftkälla, inte minst för kvarnar och sågar.
Inom ramen för denna kunskapssammanställning har det tyvärr inte funnits tid att gå igenom
vandringshindren med avseende på var kulturmiljövården har kunskap om platserna, och i
vilka underlag den kunskapen presenteras. En snabb jämförelse mellan kartorna som visar
1
En del kartakter i länsstyrelsens Vattenarkiv är scannade (plan- och/eller profilkartor); gäller framför allt
Öland, Kalmar, Torsås, Mönsterås och delar av Nybro och Västerviks kommuner.
40 (54)
vandringshinder och de som redovisar fornlämningar och uppgifter ur industriarvsdatabas
m.m. ger dock vid handen att kulturmiljövården i vissa fall har en del uppgifter om
kulturmiljövärden vid vandringshinder. I andra fall verkar kunskap helt saknas. Det verkar
som om många objekt ur industriarvsdatabasen, där ruiner eller lämningar kan förmodas
finnas, inte är med i fornlämningsregistret. På motsvarande sätt skulle fornlämningsregistret
kunna komplettera industriarvsdatabasen.
Ett exempel där kulturmiljövården redan idag, utifrån studerade underlag, kan konstateras ha
höga/mycket höga värden som kan hamna i konflikt med biologisk återställning (åtgärdande
av vandringshinder) eller behöva en hög grad av anpassning till kulturmiljön är Norra
Gullabos vattenkvarn. Det är en mycket välbevarad liten kvarn med tillhörande damm som
förvaltas av hembygdsföreningen och som är uppmärksammad i Torsås kommuns
kulturminnesvårdsprogram. En utrivning av dammen skulle vara förödande för kulturmiljön.
Detsamma gäller vattenkvarnen i Bröms, som även ligger inom riksintresse för
kulturmiljövården (kvarnen omnämns i riksintressebeskrivningen). Det saknas dock uppgifter
om huruvida detta är ett vandringshinder. Troligen kan fisken komma förbi eftersom det finns
öring i bäcken.
Vid vissa vandringhinder kan även prövning enligt Kulturminneslagen (KML) 2 kapitel bli
aktuell. Få fornlämningslokaler med dammar är idag klassificerade som fast fornlämning men
Länsstyrelsen gör individuella bedömningar, från fall till fall. Enligt antikvarisk praxis ska
t.ex. kvarnar med belägg från 1600-tal eller äldre utgöra fast fornlämning. I FMIS saknas som
regel sådana uppgifter för de kvarnar som registrerats. I industriarvsdatabasen finns ibland
uppgifter om hur länge kvarn funnits på platsen, t.ex. Bröms vattenkvarn ”kvarn har funnits
på platsen sedan medeltiden”. Historiska kartor är en bra och viktig källa för att klargöra äldre
belägg för kvarnverksamhet m.m. Åtgärder vid vandringshinder kan även komma att beröra
andra typer av fornlämningslokaler t.ex. förhistoriska boplatser och lokaler med slaggvarp
(vilka utgör fasta fornlämningar).
Rent allmänt kan sägas att själva dammkonstruktionerna endast beskrivs i enstaka fall eller i
svepande ordalag och sällan finns anteckningar om deras kulturhistoriska värde i
kulturmiljövårdens underlag. I många av kulturmiljöerna är dammarna av central betydelse
för förståelse av kulturmiljön. Ofta är vattenkraftsnyttjandet ursprunget/förklaringen till
kulturmiljöns karaktär och placering. Vid framtida kunskapsuppbyggnad är det viktigt att
framhålla att dammarna behöver bedömas både som enskilda anläggningar och i
förhållande till sin kontext (kulturmiljö). Både tidigare erfarenheter och genomgången av
kunskapsunderlagen för avrinningsområdet och kustområdet visar att underlagen brister i
detta avseende. Ofta finns bara (viss) kunskap om ett objekt, t.ex. ett industriminne, eller en
enstaka lämning. Det gäller exempelvis Industriarvsdatabasen, som inte är baserad på en
fältinventering och som ”bara” fokuserar på själva industrilokalerna. Det skulle behövas fler
kulturhistoriska bedömningar av sammanhållna helhetsmiljöer. Det gäller inte minst
kvarnmiljöerna. I underlagen finns förhållandevis många uppgifter om kvarnar inom aktuellt
område. För värderingen av dessa är det önskvärt med mer information; hur ser damm, rännor
etc ut? Är de bevarade? Finns bevarade mjölnarbostäder eller annan kringbebyggelse? I
vilken utsträckning är maskinell utrustning bevarad, etc.?
Vad gäller det arbete som utförts inom Industriarvsprojektet i Kalmar län
(industriarvsdatabasen och de kommunvisa industriarvsrapporterna) ska nämnas att just
41 (54)
elektriska vattenkraftverk och vattenkvarnar/-sågar är bristfälligt redovisade och att det
saknas en regional överblick för dessa vattenanknutna industrimiljöer. Eftersom denna typ
kulturmiljöer ofta berörs av åtgärder inom fiske-, biotop- och vattenvård är det angeläget att
prioritera kunskapsuppbyggnaden för just elektriska vattenkraftverk, vattenkvarnar och
vattensågar. Vid inventering av sådana miljöer är det betydelsefullt att även kulturhistoriskt
bedöma dammanläggningarna. Det är också viktigt att dokumentera andra lämningar och
annan bebyggelse så att en värdering av kulturmiljön som helhet kan göras.
I de genomgångna kunskapsunderlagen saknas uppgifter om ”ursprungliga” elektriska
vattenkraftverk, det vill säga kraftverk som från början uppförts för just detta ändamål, inom
Bruatorpsåns avrinningsområde samt kustområdet (det nybyggda kraftverket i Kulebo utgör
ett undantag). Enligt Vattenmyndigheten för Södra Östersjöns vattendistrikt, 2009, ska det
finnas två vattenkraftverk i Bruatorpsån. Vilka är de, har det funnits eller finns det fler? Det
skulle behövas en helhetsbild av var vattenkrafts-el produceras idag och i vilken utsträckning
detta sker eller har skett i kulturhistoriskt intressanta anläggningar, såväl ”ursprungliga”
kraftstationer som i gamla kvarnar eller liknande.
Sammanfattningsvis:
• Redan utifrån befintliga underlag framgår att åtgärder vid vandringshinder i några fall
behöver anpassas till kulturhistoriskt känsliga miljöer och att prövning enligt KML 2
kap. kan bli aktuell. För de flesta vandringshinder behövs mer kunskap om
kulturmiljövärdena på platsen.
• Kunskapsuppbyggnaden avseende kulturmiljön vid vandringshinder behöver omfatta
helhetsmiljöer och innehålla en kulturhistorisk värdering.
• Särskilt för kvarn-, såg- och kraftverksmiljöer behövs en bättre regional helhetsbild för
prioritering av bevarandeåtgärder (gäller inte minst Bruatorpsåns avrinningsområde
samt Brömsebäcken).
• I vilken utsträckning nyttjas vattenkraften idag inom avrinningsområdet och sker detta
i kulturhistoriskt värdefulla anläggningar/kulturmiljöer?
• För geografisk prioritering av kunskapsuppbyggnad, se 3.1.
3.4 Skuggande kantzoner: värdefulla odlingslandskap, mader,
fornlämningar
Kunskapen om värdefulla odlingslandskap, ängs- och betesmarker får anses vara
förhållandevis god, men dessa underlag har inte gåtts igenom inom ramen för
kunskapssammanställningen. I områdets östra delar, som präglas av ett förhållandevis öppet
jordbrukslandskap kan finnas behov att anlägga fler beskuggande kantzoner vid vattendragen.
Huruvida det kan innebära en konflikt behöver utredas för fall till fall. Särskilt i Bruatorpsåns,
Grisbäckens och Brömsebäckens nedre delar finns många fornlämningslokaler vid och i
närhet av vattnet. Här kan anläggande av kantzoner med träd och buskar hamna i konflikt med
bevarande och vård av kulturmiljöerna. Det kan också på vissa platser finnas ett värde i att
bibehålla fria siktlinjer i landskapet, en visuell kontakt mellan vattendrag och omgivande
kulturlandskap. Detta gäller inte minst miljöer som historiskt sett präglats av öppenhet.
42 (54)
Det skulle vara värdefullt att fastställa huruvida mader-/sankängar fortfarande hävdas idag;
både för kulturmiljö- och naturvården.
3.5 Kemisk status - industriminnen
Problemen med kemisk status finns särskilt i Grisbäcken. Om saneringsåtgärder vid
förorenade områden berör kulturhistoriskt känsliga miljöer behövs ofta kulturhistoriska
utredningar och liknande. Det är viktigt att kulturhistoriska intresseaspekter beaktas och
kulturmiljövården blir också ofta involverad i miljösaneringsprojekten vid äldre anläggningar.
Inom ramen för denna kunskapsöversikt har inte behoven av ny kunskap eller vilka åtgärder
som planeras närmare studerats.
Vid kunskapsuppbyggnad ur miljöföroreningssynpunkt respektive kulturmiljösynpunkt kan
de två sakområdena ha nytta av varandras kunskapsunderlag, och kunskapsuppbyggnad
kanske till och med kan samordnas till viss del. I sammanhanget kan nämnas att
Miljöskyddsenheten/Länsstyrelsen i Kalmar inom ramen för arbetet med förorenade områden
planerar att starta en inventering av kvarnar eftersom betning av säd kan ha gett föroreningar
av kvicksilver. Exakt vilka åtgärder som kan bli aktuella i kvarnar där betning med farliga
medel skett är oklart. Riskklass 2, dvs. näst högsta klassen.
3.6 Övergödning – våtmarksanläggande
Generellt sett så hamnar anläggande av våtmarker sällan i konflikt med kulturmiljövården
utan är tvärtom ofta positivt. Fornlämningar kan dock beröras, vilket kan leda till prövning
enligt Kulturminneslagens 2 kapitel. Fornlämningar från förhistorisk tid finns framför allt
inom avrinningsområdets och kustområdets nedre, östra delar; längre upp i vattensystemet
utgör blästbrukslämningarna exempel på fornlämningar som kan beröras.
Utformningen av nya våtmarker kan göras på olika sätt; det är viktigt att de anpassas väl till
kulturlandskapet och till såväl natur- som kulturmiljövärden.
Kulturmiljövårdens historiska perspektiv kan bidra till bättre planeringsunderlag för
våtmarksanläggande; även ur näringsreduktionssynpunkt bör våtmarker helst anläggas där
våtmarker tidigare funnits.
Åtminstone på ett teoretiskt plan skulle konflikt kunna uppstå om kulturmiljövården värderar
ett dikningsföretag som kulturhistoriskt värdefullt och därför emotsätter sig återskapande av
en våtmark. Idag saknar kulturmiljövården i stort sett den kunskapen. Möreslätten framhålls
dock ofta som en region tidigt präglad av utdikningar och här finns flera riksintressen för
kulturmiljövården där det dikningspräglade landskapet beskrivs. Omfattningen av nya
våtmarker kan dock inte förväntas bli så omfattande att hela kulturlandskap omdanas (?).
43 (54)
4 KUNSKAPSUPPBYGGNAD KULTURMILJÖ
Utöver det som har nämnts i kap. 3 önskar kulturmiljövården bland annat mer kunskap om:
• Brömsebäcken som gränsmarkör
I samband med att det nationellt särskilt värdefulla vattendraget Brömsebäcken valdes ut,
var det svårt att finna mer detaljerade uppgifter om hur långt bäcken och andra vattendrag,
gölar m.m. varit riksgräns/fungerat som gränsmarkör/-er. I FMIS finns en del uppgifter
om gränsstenar, ofta vid vatten. Detta borde utredas närmare. Se först
Kulturminnesvårdsprogram för Torsås kommun sid. 11-12.
• Förhistoriska boplatser
Inventering av förhistoriska boplatser, särskilt stenålderns boplatsmönster (I Emmaboda
och Hultsfreds kommuner har specialinventeringar av stenåldersboplatser genomförts
vilket medfört en helt ny kunskap om stenålders bosättningsmönster m.m. Det vore
önskvärt att kartlägga hela vattensystem på samma sätt).
• Fiske
Utreda/inventera fiskets historiska betydelse och eventuella lämningar (generellt). I
kunskapsunderlagen saknas sådana uppgifter inom berört avrinningsområde och
kustområde. Lämningar efter fiske kan ”gömma sig” under andra lämningstyper i FMIS,
varför även FMIS bör studeras närmare ur denna aspekt.
• Bykhus, klapphus etc
Vid genomgången av befintliga kunskapsunderlag har inga uppgifter om bevarade
bykhus, tvättstugor, klapphus och liknande påträffats. Erfarenheten från t.ex. Ljungbyåns
avrinningsområde visar att bykhus i flera fall bevarats (ofta är de kombinerade med andra
verksamheter, t.ex. brygghus och benämns då kanske brygghus trots att de äen fungerat
som bykhus). Utreda/inventera huruvida bevarade bykhus vid vatten finns inom
avrinningsområdet och kustområdet.
• Badhus vid vatten
Utreda/inventera huruvida det finns bevarade äldre badhus/allmänna inrättningar vid
vatten inom avrinningsområdet. Kan t.ex. ha funnits/finnas i Gullabo, Torsås eller
Söderåkra längs med åarna?
• Vattenanknutna industriminnen
Fältinventera objekt i MIFO (databas som underlag för arbetet med förorenade områden,
där finns uppgifter om många äldre industrier) och industriarvsdatabasen som inte är
beskrivna/dokumenterade i underlagen med fokus på bevarade byggnader och
kulturmiljövärderingar i syfte att få en bättre kunskap om de vattenanknutna
industriminnena.
44 (54)
• Trädgårdar vid vatten
Liksom i t.ex. Ljungbyåns avrinningsområde finns i detta avrinningsområde och
kustområde en hel del bebyggelse i anslutning till åarna, och även här borde det finnas
fina exempel på hur man i sina trädgårdsanläggningar både historiskt och idag nyttjar
vatten, holmar m.m.
• Kulturmiljöbedömningar med vattenperspektiv
Genomföra mer systematiska kulturmiljöbedömningar/dokumentation i ett antal objekt,
där vattenperspektivet tidigare behandlats styvmoderligt. Det skulle bl.a. vara intressant
att undersöka hur Torsåsån nyttjats historiskt i Torsås, Brömsebäcken i Brömsebro och
Trankvillsån i Gullabo.
• Fornminnesinventera vattendragen
Ett åtgärdsförslag som är generellt giltigt är att inventera fornlämningar längs
vattendragen eftersom sjöar och vattendrag inte tidigare har inventerats systematiskt.
45 (54)
5 REFERENSER
Nationella/länsövergripande publikationer referenser
Brunnström, L; Spade, B. 1995. Elektriska vattenkraftverk: kulturhistoriskt värdefulla
anläggningar 1891-1950. Stockholm Riksantikvarieämbetet.
Dedering, C. 2011. Förstudie. Kulturmiljö och vattenförvaltning – planeringsunderlag för
Södra Östersjöns vattendistrikt. Vattenmyndigheten Södra Östersjöns
vattendistrikt/Länsstyrelsen Kalmar län, i samverkan med berörda länsstyrelser.
Vattendragsutredningen (1996) Omtankar om vattendrag ett nytt angreppssätt SOU 1995:155
Vattenmyndigheten Södra Östersjöns vattendistrikt. 2009. Förslag till åtgärdsprogram för
Södra Östersjöns vattendistrikt – underlagsmaterial, 2009. Åtgärdsförslag för Bruatorpsåns
avrinningsområde (Smålandkusten) och åtgärdsförslag för Blekingekustens
avrinningsområden, kustområden och kustvatten.
Vattenmyndigheten för Södra Östersjöns vattendistrikt (2007) Miljöövervakning av vatten –
tillstånd hos inlands-, kust- och grundvatten i Södra Östersjöns vattendistrikt. Publikation
2007:1
Vägverket. 2005. Nationell plan för bevarandevärda broar. Publikation 2005:151.
Kalmar län
Riksintressen, naturreservat, Natura2000 m.m.
Information riksintressen, naturreservat, Natura2000 m.m. finns tillgänglig via länsstyrelsens
hemsida http://www.lansstyrelsen.se/kalmar.
Vad gäller riksintressen för kulturmiljövård i Kalmar län: Information om
riksintressena fanns tidigare tryckta i kommunvisa rapporter i länsstyrelsens meddelandeserie,
numera finns information på länsstyrelsens hemsida http://www.lansstyrelsen.se/kalmar. Det
pågår för närvarande (2011- ) en översyn av länets riksintressen.
Kommunala kulturmiljöprogram
Eriksson Nilsson, B. 1989. Kulturminnesvårdsprogram för Torsås kommun. Torsås kommun.
Johansson, A. 1994. Kulturmiljöprogram för Kalmar kommun. Landsbygden. Kalmar
kommun.
Kommunvisa industriarvsrapporter
46 (54)
Lamke, Lotta; Johannisson, Susann. 2009. Kalmar kommuns industriarv. Utgiven av Kalmar
läns museum.
Bevarandeprogram för odlingslandskapet
Länsstyrelsen Kalmar län. Odlingslandskapet i Kalmar län – bevarandeprogram. Torsås
kommun. Länsstyrelsen Kalmar län. Meddelande 1995:10.
Länsstyrelsen Kalmar län. Odlingslandskapet i Kalmar län – bevarandeprogram. Kalmar
kommun. Länsstyrelsen Kalmar län. Meddelande 1995:11.
Kategoriinventeringar och liknande
Almqvist, A & Lindegård, . 1999. Vägen som kulturarv – värdefulla vägar och vägmiljöer i
Kalmar län. Länsstyrelsen Kalmar län.
Inventering av ängslador/madhus 1994-1995 (pärmar). Inventeringen sammanfattas i
Ängslador/madhus – Rapport från inventering 1994-1995, Länsstyrelsen Kalmar län.
Meddelande 1995:15, Författare Susann Johannisson. Länsstyrelsen Kalmar län.
Industriarvsdatabas – Kalmar län. Databasen har sammanställts av Kalmar läns museum 2001
och finns tillgänglig som digitalt skikt med attributdata.
Persson, B. 1984. Broar i Kalmar län – broinventering 1981-1982. Utgiven av Länsstyrelsen
Kalmar län, Statens Vägverk, Kalmar läns museum. De inventerade objekten finns beskrivna
och avfotograferade i pärmar på Länsstyrelsen Kalmar län.
Övrigt
Dammregistret, Kalmar län. Digitalt skikt samt pärmar från damminventering 1981.
Länsstyrelsen Kalmar län.
Länsstyrelsen Kalmar. Meddelande 2007:03. Fiskevårdsplan Kalmar län.
Länsstyrelsen Kalmar län. Meddelande 2007:4. Regional åtgärdsplan för biologisk
återställning i kalkade vatten i Kalmar län 2007 – 2010.
Blekinge län
Johansson Anette & Torebrink Petra. 2010. Kulturhistorisk dokumentation av vattendrag i
Blekinge 2005-2008 – Mörrumsån, Mieån, Bräkneån och Lyckebyån. Länsstyrelsen i
Blekinge län Rapport 2010:16
Länsstyrelsen i Blekinge län (1983) Kulturminnesvårdsprogram för Blekinge län, Del 1.
Länsstyrelsen i Blekinge län (1980) Broar i Blekinge. En kulturhistorisk inventering utförd av
länsstyrelsen i samarbete med vägförvaltningen.
47 (54)
Länsstyrelsen i Blekinge län (2007). Länsplan för fiskevård och biologisk återställning av
kalkade vatten i Blekinge län 2007-2010. Meddelande 2007:13
48 (54)
6 Bilaga 1 Korta beskrivningar av kunskaps/planeringsunderlag
Till läsaren
I listan nedan ges kortfattade beskrivningar av kunskaps-/planeringsunderlag som finns för
hela landet och/eller som är gemensamma för eller finns i flera län, och som ingår i
kunskapsöversikterna i Delprojekt 2 inom ”Kulturmiljö och vattenförvaltning –
planeringsunderlag för södra Östersjöns vattendistrikt”. Listan redovisar inte alla
kunskapsunderlag. Historiska kartor är exempelvis ett grundläggande kunskapsunderlag för
kulturmiljövården, men studier av sådana ingår inte i delprojekt 2 och beskrivs därför inte här.
Innehållet under rubrikerna ”Områden med skydd enligt lag eller konvention”, ”Planer och
program med urval av objekt/miljöer”, ”Inventeringar” samt ”Övrigt” har skrivits av Coco
Dedering i november 2011, Länsstyrelsen Kalmar län, där arbets-, referens- och styrgrupp
även bidragit med synpunkter. För de länsspecifika och/eller lokala kunskapsunderlagen
svarar andra författare.
Områden med skydd enligt lag eller konvention
Världsarv - Ett världsarv är ett kulturminne eller naturminne som är så värdefullt att det är en
angelägenhet för hela mänskligheten. Det är en plats, ort, miljö eller objekt som på ett alldeles
unikt sätt vittnar om jordens och människans historia. Det är Unesco’s Världsarvskommitté
som beslutar om världsarv. Respektive lands regering kan nominera områden till den s.k.
världsarvslistan. Den grundar sig på FN-organet Unescos konvention till skydd för världens
natur- och kulturarv som Sverige undertecknade 1985.
Ramsarområden – Ramsarkonventionen är en internationell konvention för skydd av
värdefulla våtmarker. Sverige har pekat ut ett antal internationellt värdefulla
våtmarksområden, s.k. Ramsarområden, som landet har åtagit sig att bevara.
Riksintressen – Geografiska områden som är av nationell betydelse för en rad olika
samhällsintressen kan, enligt miljöbalkens 3-4 kap., pekas ut som områden av riksintresse av
respektive ansvarig central myndighet. Det kan exempelvis vara områden med naturvärden
eller kulturmiljövärden som är så ovanliga att de gör områdena viktiga för hela landet. Vid
planering och prövning enligt en rad lagar ska dessa områden skyddas mot åtgärder som
påtagligt kan skada dem. I denna kunskapsöversikt redovisas eventuellt förekommande
riksintressen för naturvård, kulturmiljövård, fiske och friluftsliv.
Natura 2000 - Natura 2000 är ett nätverk inom EU som verkar för att skydda och bevara den
biologiska mångfalden. Natura 2000-områden är skyddade enl 4 och 7 kap. miljöbalken. Det
finns särskilda bevarandeplaner för varje Natura 2000-område som beskriver områdets
naturvärden, bevarandemål, hotbilder och behov av bevarandeåtgärder.
Nationalpark – Syftet med en nationalpark är, enligt miljöbalken (7 kap 2§), att ”bevara ett
större sammanhängande område av viss landskapstyp i dess naturliga tillstånd eller i
väsentligt oförändrat skick”. Staten äger all mark i en nationalpark. Regeringen beslutar efter
49 (54)
riksdagens medgivande att bilda nationalparker. Naturvårdsverket har huvudansvar för
planering och genomförande av nya nationalparker.
Naturreservat – Naturreservat bildas enligt miljöbalken (7 kap 4§) när det huvudsakliga
skyddsmotivet är höga naturvärden, värdefulla områden för friluftslivet m.m. Både
länsstyrelser och kommuner kan bilda naturreservat och naturreservaten är skyddade i
enlighet med fastställda beslut och skötselplaner.
Kulturreservat - Kulturreservat bildas enligt miljöbalken (7 kap 9§) när det huvudsakliga
skyddsmotivet är kulturhistoriska m.fl. värden. Både länsstyrelser och kommuner kan bilda
kulturreservat och kulturreservat är skyddade i enlighet med fastställda beslut och
skötselplaner. Det finns ännu så länge bara ett fåtal kulturreservat i Sverige.
Byggnadsminnen - Kulturhistoriskt värdefulla byggnader, miljöer och anläggningar kan
förklaras som byggnadsminnen. Ärenden rörande enskilt ägda byggnadsminnen handläggs av
Länsstyrelsen och skyddas enligt Kulturminneslagens 3 kap. Statligt ägda byggnadsminnen
skyddas enligt Förordning (1988:1229) om statliga byggnadsminnen m.m. och handläggs av
Riksantikvarieämbetet.
Kyrkliga kulturminnen – Kyrkor, begravningsplatser m.m. som byggts före utgången av
1939 skyddas enligt kulturminneslagens 4 kap. Tillståndsärenden rörande dessa kyrkor och
anläggningar handläggs av Länsstyrelsen.
Fornlämningar och Fornminnesregistret - Fornminnesregistret förvaltas av
Riksantikvarieämbetet och innehåller information om fasta fornlämningar och andra
kulturhistoriska lämningar. Det bygger i huvudsak på inventeringar genomförda från 1937 till
slutet av 1990-talet (olika i olika delar av landet). Registreringar har även gjorts/görs senare,
dock i mindre skala. Fornminnesregistret uppdateras löpande. Fasta fornlämningar kallas
lämningar efter människors verksamhet under forna tider, som tillkommit genom äldre tiders
bruk och som är varaktigt övergivna. Dessa fornlämningar är skyddade enligt
Kulturminneslagen (2 kap). Så kallade ”övriga kulturhistoriska lämningar” har inte detta
skydd, men omfattas av generella hänsynsbestämmelser i miljöbalken, i skogsvårdslagen
(30§) och i kulturminneslagens 1 kap. Det är länsstyrelsen som, från fall till fall, avgör om en
lämning är fast fornlämning eller inte. Fornminnesregistret i digital form kallas FMIS
(Fornminnesinformationssystem).
q-märkt bebyggelse i detaljplaner och områdesbestämmelser (digitalt skikt) - Genom
detaljplaner och områdesbestämmelser kan kommunerna med stöd av Plan- och bygglagen
(2010:900) utfärda skydd för kulturhistoriskt värdefull bebyggelse i form av skydds- och
varsamhetsbestämmelser. Flera länsstyrelser har digitaliserat (och uppdaterar årligen)
byggnader som omfattas av detta skydd, i syfte att följa upp i vilken utsträckning
kommunerna arbetar aktivt med skyddet av kulturhistoriskt värdefulla byggnader och miljöer.
Detta arbete utgör grunden för en indikator vars kortnamn är ”q-märkt” (Skyddade byggnader
enligt plan- och bygglagen) på Miljömålsportalen, se www.miljömål.se.
Vattenförvaltning och EUs ramdirektiv för vatten – Syftet med EUs ramdirektiv för vatten
är att skydda medlemsländernas vattenresurser och en grundtanke är att skapa en helhetssyn
på Europas och de enskilda ländernas vattenresurser. I Sverige beslutade riksdagen och
50 (54)
regeringen om nationell lagstiftning, vilket innebar en komplettering av miljöbalken och en
särskild vattenförvaltningsförordning (SFS 2004:660) samt en organisation för den svenska
vattenförvaltningen. Vattenförvaltningen omfattar grundvatten, sjöar, vattendrag och
kustvatten och man arbetar utifrån vattnets egna gränser, de så kallade avrinningsområdena,
som inte följer läns- eller kommungränser. Målsättningen med vattenförvaltningen är att allt
inlands-, kust- och grundvatten ska ha god ekologisk och kemisk status år 2015. För att
Sverige ska kunna nå målet krävs engagemang och nära samarbete mellan alla parter som
påverkar vattnet inom ett visst avrinningsområde. Länsstyrelsen har en samordnande roll i
vattenförvaltningsarbetet. Kunskaps- och planeringsunderlag uppdateras löpande och finns
tillgängliga i VISS (Vatteninformationsystem Sverige), se http://www.viss.lst.se/.
Planer och program med urval av objekt/miljöer
Regionala kulturmiljöprogram - Regionala kulturmiljöprogram tas fram av länsstyrelsen
och ska fungera som planeringsunderlag till länsstyrelser, kommuner, trafikverk och övriga
fysiska planerare, med mera. De beskriver länets kulturhistoria och innehåller ofta ett urval av
värdefulla kulturmiljöer. Programmen ska bland annat bidra till att säkerställa, levandegöra
och utveckla länets kulturmiljöer.
Kommunala kulturmiljöprogram - Dessa tas fram av kommunerna och ska fungera som
planeringsunderlag, t.ex. som stöd för prövning av bygglov, i detalj- eller översiktsplanering.
I de kommunala kulturmiljöprogrammen beskrivs som regel vad som är värdefullt och
karaktäristiskt inom kommunen. De innehåller ofta ett urval av värdefulla kulturmiljöer,
ibland med någon form av indelning/klassificering av byggnader och miljöer. I bland annat
Plan- och bygglagen finns generella hänsynsbestämmelser för kulturhistoriskt värdefull
bebyggelse.
Nationellt särskilt värdefulla/värdefulla sjöar och vattendrag - Naturvårdsverket,
Riksantikvarieämbetet och Fiskeriverket har tillsammans med länsstyrelserna sammanställt
nationellt värdefulla sötvattensområden sett utifrån natur-, kulturmiljö- respektive
fiskesynpunkt. Områdena pekades ut 2006 i samband med framtagandet av en nationell
strategi för skydd av särskilt värdefulla sjöar och vattendrag. Information om områdena finns
bland annat i databasen och karttjänsten Värdefulla Vatten (Naturvårdsverket). Arbetet skedde
under stor tidpress och utifrån bristfälliga urvalsunderlag, varför en revidering är nödvändig.
”Kulturvattendrag” m.m. - På 1990-talet gjordes den så kallade Vattendragsutredningen
(Omtankar om vattendrag SOU 1996:155). Bakgrunden var att se över skyddet för vattendrag
enligt 3 kap. Naturresurslagen. Länsstyrelserna lämnade in förslag till Riksantikvarieämbetet
respektive Naturvårdsverket som i sin tur lämnade förslag till Vattendragsutredningen.
Därefter sållade Vattendragsutredningen ut ett antal vattendrag som borde skyddas med
avseende på natur- och kulturmiljön respektive ”orördhet”.
”Elektriska vattenkraftverk: kulturhistoriskt värdefulla anläggningar 1891-1950”
(Brunnström, Spade) - har getts ut av Riksantikvarieämbetet 1995. Det är resultatet av en
nationell inventering och rapporten innehåller ett urval nationellt värdefulla anläggningar.
51 (54)
”Nationell plan för bevarandevärda broar” – har getts ut av Vägverket 2005 och innehåller
ett urval med 121 st broar spridda över landet.
Regionala fiskevårdsplaner – Länsstyrelserna har tagit fram länsomfattande
fiskevårdsplaner för att främja och vårda fiske och fiskebestånden.
Regionala bevarandeprogram för odlingslandskapet – Naturvårdsverket och
Riksantikvarieämbetet initierade 1991 ett arbete för att få länsstyrelserna att ta fram länsvisa
bevarandeprogram för odlingslandskapets natur- och kulturmiljövärden.
Bevarandeprogrammen innehåller ett urval av värdefulla miljöer, fungerar bl.a. som
planeringsunderlag och ser olika ut i olika län.
Nationell bevarandeplan för odlingslandskapet - Naturvårdsverket i samarbete med
länsstyrelserna och efter samråd med Riksantikvarieämbetet har på 1990-talet tagit fram en
nationell bevarandeplan för odlingslandskapet. Urvalet av värdefulla helhetsmiljöer är inte
komplett, bl.a. saknade kulturmiljövården tillräcklig kunskap för ett sådant urval
(Naturvårdsverket 1997, Rapport 4815, Sveriges finaste odlingslandskap – Nationell
bevarandeplan för odlingslandskapet etapp 1, här finns även information om de regionala
bevarandeprogrammen)
Inventeringar
Skog & Historia – Skog & Historia var ett samarbete mellan Riksantikvarieämbetet och
Skogsstyrelsen, och bedrevs regionalt tillsammans med Länsstyrelser, Länsarbetsnämnder och
Länsmuseer. Det handlade bl.a. om kunskapsuppbyggnad om skogens kulturmiljöer/lämningar. Inventeringarna inom Skog & Historia utfördes av anvisad personal, oftast under
ledning av utbildade arkeologer. I vilken utsträckning Skog & Historia-inventeringar har
genomförts varierar mellan olika län. Själva inventeringen är nu avslutad, och en stor del av
resultatet finns samlat i Skogsstyrelsens digitala handläggningssystem ”Kotten”.
Större delen av materialet har inte kvalitetssäkrats av arkeologer - det är ett arbete som pågår.
De lämningar som kvalitetssäkrats och därefter förts över i Riksantikvarieämbetets
Fornminnesinformationssystem (FMIS) har inte alltid tagits bort ur "Kotten", vilket innebär
ett källkritiskt problem. Skog & Historia-registret får ändå ses som ett intressant tipsregister.
Biotopkartering av vattendrag – Metodiken för biotopkartering av vattendrag togs fram på
Länsstyrelsen i Jönköping i början på 1990-talet och har sedan dess vidareutvecklats. Den
används numera över hela landet och bygger på fältarbete där man karterar vattenbiotoper,
vandringshinder, strömförhållanden, närmiljön på land, och så vidare. Kunskapsunderlaget
används bland annat i samband med vatten-, naturvårds- och fiskevårdsarbete och
vattenförvaltningens statusklassningar. I vilken utsträckning vattendrag har biotopkarterats
varierar mellan länen.
SMHI:s dammregister - SMHI har med utgångspunkt från länsstyrelsernas
damminventeringar byggt upp ett nationellt dammregister. Registret är tänkt att vara ett
hjälpmedel vid till exempel planeringsarbete för att förebygga dammolyckor och
översvämningar. Registret innehåller cirka 5 300 dammar (”Kartplan – information om mark,
fastigheter och klimat” utgiven av Lantmäteriverket, SGU och SMHI 2010).
52 (54)
Ängs- och betesmarksinventering – TUVA – Tillsammans med länsstyrelserna inventerade
Jordbruksverket Sveriges ängs- och betesmarker under åren 2002 - 2004. Detta för att se var
markerna finns och vilka speciella naturvärden och kulturlämningar som finns där, till
exempel speciella växter eller gamla byggnader. Resultatet av detta arbete finns samlat i
databasen TUVA (Jordbruksverket).
”Våra broar – en kulturskatt” (Ahlberg, Spade m fl) – har givits ut av Vägverket 2001
(Vägverket = numera Trafikverket). Det är resultaten av en inventering av framför allt 1900talets broar – industrisamhällets broar - genomförd 1997-98 av Vägverket och Banverket.
Övrigt
”Flottning och flottleder i södra Sverige” – är en bok som utkom 2006 (Ahlbäck, A och
Albertsson, R) och som uppmärksammar flera flottleder, och flottningens betydelse, i södra
Sverige.
Dikningsföretag/markavvattning – Flera länsstyrelser arbetar för närvarande med att
sammanställa och tillgängliggöra uppgifter om äldre diknings- och sjösänkningsföretag, till
exempel genom digitalisering. Nedan följer generell information om dikningsföretag och
arkivförvaring:
Sänkning och utdikning av sjöar och vattensjuka marker har sedan århundraden tillbaka
tillämpats i Sverige. Redan i de medeltida landskapslagarna fanns bestämmelser om dikning
och strömresningar. I och med en växande befolkning och behov av mer odlingsbar mark sköt
markavvattning för utvinning av åkermark fart på allvar under 1800-talet. Våtmarker dikades
ut via system av grävda kanaler och diken. Åar och bäckar rätades, breddades, fördjupades
och rörlades för att förbättra vattenavledningen. Många sjöar sänktes eller torrlades helt. Den
mest intensiva sjösänkningsperioden varade från 1880-talet till 1930-talet. Allt detta var en
del av en del av den agrara revolutionen, och nyodlingarna blev betydande. Statens
understödjande verksamhet för torrläggning av mark för jordbruksändamål går tillbaka till
1840-talet. Från denna tid beviljades lån och bidrag till utdikningar och avtappningar av
sankmarker och sjöar; åtgärder som intensifierades på 1880-talet. Dikningsarbeten utförda
fram till 1800-talets mitt syftade i regel endast till att förhindra översvämningar genom att
ytvattnet leddes bort. Därefter kom torrläggningsföretagen alltmer att inriktas på att sänka
grundvattennivån.
Från och med 1879 prövades markavvattningen i enlighet med Dikningslagen, som senare,
1918-1920, hamnade under Vattenlagen. Den kallas ofta den ”äldre vattenlagen”. Vattenlagen
ändrades och omstrukturerades rejält 1983 och 1998 införlivades vattenlagen i miljöbalken
(Hagerberg m fl 2004 sid 119). Handlingar tillhörande förrättningar som handlagts före
vattenlagens tillkomst åren 1918-1920 kan återfinnas på länens lantmäterikontor. Handlingar
från cirka 1920 och framåt finns hos respektive länsstyrelse. Från och med år 1995 arkiveras
akter tillhörande förrättningar vid Statens Jordbruksverk. Förrättningsakter i berörda arkiv
innehåller i allmänhet protokoll, utlåtanden och ritningar i plan- och profil.
Viss dokumentation vad rör rättsliga frågor i samband med sjösänkningar, strömrensningar
m.m. kan återfinnas i häradsrätternas arkiv (landsarkivet, detta gäller fram till år 1918 då
vattendomstolarna infördes).
53 (54)
Referens avsnitt om dikningsföretag/markavvattning:
Hagerberg m fl. 2004. Åmansboken. Vård, skötsel och restaurering av åar i jordbruksbygd.
Saxns-Braåns vattenvårdskommitté (s 6 f, 119)
SMHI Svenskt vattenarkiv 1995 Sänkta och torrlagda sjöar sid 8-9, 15 (om arkiv och
lagstiftning)
Sänkta och torrlagda sjöar i Sverige - SMHI har i samarbete med länens jordbruksenheter
upprättat ett register över sänkta och torrlagda sjöar och Sverige. (Se SMHI Svenskt
vattenarkiv 1995 Sänkta och torrlagda sjöar.) Det finns tillgängligt som digitalt skikt,
uppgifterna kommer från SMHI:s SVAR:s arkiv ”Under 1800-talet och början av 1900-talet
sänktes/torrlades över 2500 sjöar för att få odlingsbar mark. Uppgifterna är utdrag ur
Lantbruksenheternas arkiv och är namn, sjökoordinat, avrinningsområde, län, kommun, typ,
år och arkivnummer.” (SMHI:s hemsida
http://www.smhi.se/kunskapsbanken/hydrologi/hydrologiska-data-1.5946
Länsspecifika och/eller lokala kunskapsunderlag
Kalmar län
Ängsladeinventering – 1994 slutfördes en inventering av ängslador (hela Kalmar län) som
bygger på enkät till hembygdsföreningar, där objekten sedan besöktes och dokumenterades i
fält av en antikvarie. På Länsstyrelsen Kalmar finns pärmar där varje ängslada beskrivs i text
och med fotografi samt ett digitalt skikt med de inventerade ängsladorna.
Industriarvsdatabas - Byråmässig kulturhistorisk databas från 2001 med objekt/ GIS-skikt
(hela Kalmar län) som bygger på insamlad data från hembygdsföreningar m fl och som gjorts
av Kalmar läns museum. Alla objekt har inte besökts i fält och det framgår inte alltid om
objektet finns kvar eller inte, ej heller kulturhistorisk värdering. Däremot finns uppgifter om
namn, bransch osv. Uppgifter om elektriska vattenkraftverk är sparsamt förekommande.
Kommunvisa industriarvsrapporter – Inom projektet ”Kalmar läns industriarv” (20002010, ett samarbetsprojekt mellan Kalmar läns museum, Länsstyrelsen Kalmar län och
Regionförbundet i Kalmar län), har kommunala ”Industriarvsprogram” tagits fram av
länsmuseet tillsammans med kommunerna och med hjälp av hembygdsföreningarna. De visar
de kulturhistoriskt sett mest intressanta industrimiljöerna: såväl aktiva industrier som
industrimuseer, både överblivna och återbrukade fabriker. De redogör även för
industrihistoriska huvuddrag och vad som hittills gjorts för industriarven i varje kommun. Just
elektriska vattenkraftverk och vattenkvarnar/-sågar är bristfälligt redovisade och det saknas en
överblick.
”Värna vägar” – värdefulla vägar och vägmiljöer – Länsstyrelsen slutförde 1999 en
inventering av värdefulla vägar (natur- och kulturmiljö) i Kalmar län. Resultaten är
publicerade i rapporten ”Vägen som kulturarv – värdefulla vägar och vägmiljöer i Kalmar
län” (Länsstyrelsen Kalmar 1999, Almqvist, A & Lindegård, P). Innehåller klassning av
utvalda vägar/vägmiljöer: Grupp A: Vägar med högsta bevarandevärde; Grupp B: Vägar med
mycket högt bevarandevärde; Grupp C: Vägar med högt bevarandevärde. Utvalda
vägar/vägmiljöer beskrivs i text och foto i ovan nämnd rapport.
54 (54)
Kulturlämningar – på Länsstyrelsen i Kalmar finns ett digitalt skikt innehållande
kulturlämningar och liknande, som inte är granskade antikvariskt. Det är ett arbetsmaterial
och informationen kommer från olika källor och inventeringar.
Bevarandeprogrammet för odlingslandskapet – har tagits fram av Länsstyrelsen Kalmar
län år 1995 (hela länet). Det utgår från gamla ängs- och hagmarksinventeringen som
kompletterats med mer kulturmiljöinformation och även naturvårdsdata. Områdena är
klassade 1-3: 1= högsta bevarandevärde, 2 = mycket högt bevarandevärde, 3 = högt
bevarandevärde. Digitalt skikt finns. Det finns även kommunvisa tryckta rapporter där varje
område beskrivs m.m.
Våtmarker enl Generalstabskartan – Länsstyrelsen Kalmar har 2005 digitaliserat de
våtmarker som finns på den så kallade Generalstabskartan. Generalstabskartan kom med sin
första upplaga för södra delen av Kalmar län 1870 (norra delen senare) men bygger på
uppgifter som började samlas in redan på 1840-talet. Denna karta utgör idag ett unikt
dokument över länet vid mitten/senare delen av 1800-talet. Generalstabskartan framställdes i
skala 1:100 000 och från början enbart för rent militära ändamål.
Dikningsföretag (digitalt skikt) – Redan i de medeltida landskapslagarna fanns
bestämmelser om dikning och strömresningar. I och med en växande befolkning och behov av
mer åkermark sköt markavvattning för utvinning av åkermark fart på allvar under 1800-talet.
Våta marker torrlades, sjöar sänktes – och odlades upp. Från och med 1879 prövades
markavvattningen i enlighet med Dikningslagen (akterna finns i Lantmäteriets arkiv) som
senare hamnade under Vattenlagen (från 1918, akterna finns i Länsstyrelsens vattenarkiv) och
från och med 1999 är det Miljöbalken.
Länsstyrelsen Kalmar har som ytor digitaliserat dikningsföretag (sjösänkningar och
torrläggning av övrig mark) i länet. I attributtabellen finns företag, församling, arkiv nummer,
hektar, årtal, och information om akten är scannad eller inte och var den då finns. GIS-skiktet
är inte komplett, länsstyrelsens register utgår bara från 1879 och i vissa socknar saknas helt
företag tillkomna före 1918. Aktnumret säger om det är ett äldre företag tillskapat enligt
dikningslagen som kom 1879, dessa akter har ett P (publik akt) framför aktnumret. Alla dessa
företag är tillgängliga via lantmäteriets arkivsök. Dikningsföretagen som finns arkiverade hos
länsstyrelsen (1918-20 - och framåt) är bara delvis inscannade. Sjösänkningar och
torrläggning som gjordes före 1879 är svåra att hitta, det kan stå lite om dem i olika typer av
lantmäteriförrättningar.