1 (54) Kunskapsöversikt Bruatorpsåns avrinningsområde samt Grisbäcken och Brömsebäcken inom kustområde 79/80 Kalmar län samt Blekinge län (Brömsebäckens delavrinningsområde) Delrapport inom Kulturmiljö och vattenförvaltning – planeringsunderlag för Södra Östersjöns vattendistrikt Arbetsmaterial juni 2012 Brömsebäcken – ett gränsvattendrag. Foto: Per Lindegård/Länsstyrelsen Kalmar 2 (54) Innehållsförteckning 1 2 3 4 5 6 INLEDNING ...................................................................................................................... 5 1.1 Avrinningsområdet och kustområdet 79/80 (del av) ................................................... 5 1.2 Kulturlandskapet .......................................................................................................... 6 1.3 Vattnets kulturhistoriska betydelse .............................................................................. 9 1.4 Vattenförvaltning, biotopvård m.m. .......................................................................... 12 1.4.1 Vattenförvaltningens åtgärdsprogram ..................................................................... 12 1.4.2 Biotopkartering........................................................................................................ 13 1.4.3 Fiskevårdsplaner...................................................................................................... 13 1.4.4 Plan för biologisk återställning i kalkade vatten ..................................................... 14 KUNSKAPSLÄGET KULTURMILJÖ M.M.................................................................. 15 2.1 Länsspecifika kunskapsunderlag ............................................................................... 15 2.2 Internationella och nationella intressen ..................................................................... 16 2.2.1 Kulturvattendrag enligt Vattenutredningen ............................................................. 16 2.2.2 Nationellt särskilt värdefulla vatten – kulturmiljö .................................................. 16 2.2.3 Riksintressen för kulturmiljövården ........................................................................ 18 2.2.4 Riksintressen för naturvården, naturreservat och Natura 2000 ............................... 21 2.2.5 Byggnadsminnen och kyrkliga kulturminnen ......................................................... 22 2.3 Kulturmiljöprogram och inventeringar ...................................................................... 23 2.3.1 Kulturmiljöprogram för Kalmar kommun............................................................... 23 2.3.2 Kulturminnesvårdsprogram för Torsås kommun .................................................... 23 2.3.3 Kulturminnesvårdsprogram för Blekinge län .......................................................... 27 2.3.4 Fornlämningar och kulturlämningar........................................................................ 28 2.3.5 Industrimiljöer och industriminnen ......................................................................... 30 2.3.6 Dammar och kulturmiljöer ...................................................................................... 32 2.3.7 Värdefulla vägmiljöer ............................................................................................. 33 2.3.8 Broar ........................................................................................................................ 34 2.3.9 Dikningsföretag och historiska våtmarker .............................................................. 35 2.3.10 Värdefulla odlingslandskap ................................................................................... 36 2.4 Särskilda ansvarsmiljöer och unika/sällsynta limniska kulturmiljöer – Bruatorpsån och del av kustområde 79/80................................................................................................ 37 KUNSKAPSUPPBYGGNAD VATTENFÖRVALTNING – KULTURMILJÖ ............ 38 3.1 Geografisk prioritering av kunskapsuppbyggnad vis a vis vattenförvaltningens åtgärder, biologisk återställning m.m. .................................................................................. 38 3.2 Morfologi: rensade, rätade m.m. vattendrag.............................................................. 38 3.3 Kontinuitet: Vandringshinder och kulturmiljöer ....................................................... 39 3.4 Skuggande kantzoner: värdefulla odlingslandskap, mader, fornlämningar .............. 41 3.5 Kemisk status - industriminnen ................................................................................. 42 3.6 Övergödning – våtmarksanläggande ......................................................................... 42 KUNSKAPSUPPBYGGNAD KULTURMILJÖ ............................................................ 43 REFERENSER ................................................................................................................. 45 Bilaga 1 Korta beskrivningar av kunskaps-/planeringsunderlag...................................... 48 3 (54) Kartbilagor Kartbilagorna återfinns ej i detta textdokument utan i separata jpg-filer döpta i enligt med nedanstående. Observera att rekommenderat utskriftsformat är A3 och att alla sjöar och vattendrag inte redovisas på samtliga kartor: 1. Översiktskarta_BruatorpAroMfl 1B. Vattendrag_BruatorpAroMfl 2. Län_ kommungränser_BruatorpAroMfl 3. EkologiskStatus_BruatorpAroMfl 4. Status_Kontinuitet_BruatorpAroMfl 5. Nationella_intressen_BruatorpAroMfl 6. FMISmm_BruatorpAroMfl 7. Broar_BruatorpAroMfl 8. KulturmiljöDiverse_BruatorpAroMfl 9. Dammar_Vandringshinder_BruatorpAroMfl 10. Bevarandeprogram odlingslandskapet_BruatorpAroMfl 11. Dikningsföretag_Äldrevåtmarker_BruatorpAroMfl Viktig information till läsaren Denna rapport har tagits fram inom delprojekt 2 för Kulturmiljö och vattenförvaltning – planeringsunderlag för Södra Östersjöns vattendistrikt, och i enlighet med den metod som presenteras i ”Förstudie. Kulturmiljö och vattenförvaltning – planeringsunderlag för Södra Östersjöns vattendistrikt” (Dedering 2011, Länsstyrelsen Kalmar län). Syftet med översikterna är att redovisa kunskapsläget per huvudavrinningsområde/kustområde samt föreslå prioritering av fortsatt kunskapsbyggnad för kulturmiljön, dels i förhållande till vattenförvaltningens åtgärder, dels för kulturmiljövårdens egna behov. För mer information hänvisas till förstudien. Observera att många av de fintliga kunskapsunderlagen är gamla och/eller behäftade med brister. Informationen kan därför vara inaktuell. Rapporten är ett arbetsmaterial och har tagits fram av Helena Rosenberg och Coco Dedering/Länsstyrelsen i Kalmar län. 4 (54) Översiktskarta över Södra Östersjöns vattendistrikts huvudavrinningsområden med Bruatorpåns avrinningsområde och del av kustområde 79/80 (Grisbäcken och Brömsebäcken) särskilt markerade. 5 (54) 1 INLEDNING Denna sammanställning har påbörjats av Helena Rosenberg och slutförts av Coco Dedering, båda antikvarier vid Länsstyrelsen Kalmar län. ”Egna kommentarer” i texten nedan är författarens eventuella egna kommentarer/tillägg. I bilaga 1 finns korta beskrivningar av de flesta av de kunskaps-/planeringsunderlag som har använts i kunskapsöversikten. Sammanställningen har gjorts under tidspress och texten är därför inte så väl genombearbetad. 1.1 Avrinningsområdet och kustområdet 79/80 (del av) Se kartbilaga 1, översiktskarta och kartbilaga 2, kommuner och socknar. Texten nedan är till största delen tagen från ”Förslag till åtgärdsprogram för Södra Östersjöns vattendistrikt – underlagsmaterial. Åtgärdsförslag för Bruatorpssåns avrinningsområde samt Åtgärdsförslag för Kalmarsunds södra kustområden (Vattenmyndigheten för Södra Östersjöns vattendistrikt, 2009). 1.1.1. Bruatorpsån I stort sett hela avrinningsområdet är beläget inom Torsås kommun. Mindre delar av Kalmar kommun ingår i norr. Avrinningsområdet sträcker sig från strax söder om Påryd i norr, till gränsen mot Blekinges i söder. Ån har sina källor i väster och ett flertal biflöden bl.a. Glasholmsån (ågrenen längst i norr), Applerumsån/Strömsby å, Oxbäcken, Tjärekullaån och Trankvillsån (som rinner genom orten Gullabo). Huvudfåran rinner sedan genom tätorterna Torsås och Söderåkra. Ån har sitt utlopp i den mindre orten Djursvik. Det finns anmärkningsvärt få sjöar inom Bruatorpsåns avrinningsområde (mindre än 1 % av den totala arean). Alla utom Transjön ligger i, på eller nära gränsen till Blekinge län. Avrinningsområdet domineras av skogsmark, 74 % utgörs av skog. I framförallt de kustnära områdena finns dock en stor andel jordbruksmark och jordbruket är intensivt. I vattensystemet finns två vattenkraftverk. I Bruatorpsån finns 13 vattenförekomster som samtliga är vattendrag samt en delad grundvattenförekomst. 1.1.2. Grisbäcken och Brömsebäcken Huvuddelen av kustområde 79/80 ingår i Blekingekustens delområde, medan resterande två vattendrag i norr ingår i Smålandskustens delområde. Beskrivningen i åtgärdsförslaget omfattar endast Blekingekustens delområde varför det saknas text om Kalmarkustens delområde. Kalmarkustens delområde omfattar i norr avrinningsområdet för Grisbäcken, där tätorten Bergkvara ligger och Djursvik samt Brömsebäcken i söder, vilken rinner genom tätorten Brömsebro och som delvis utgör gräns mellan Kalmar och Blekinge län. I den allra nordligaste delen av kustområdet finns Djursvikskanalen. 6 (54) 1.2 Kulturlandskapet 2008 gjordes en regionindelning av kulturlandskapet inklusive bebyggelsen i Kalmar län, främst på grundval av odlingslandskapets karaktär. Större delen av texten nedan är tagen från ”Regional indelning och karaktärsbeskrivning av kulturlandskap i Kalmar län” av Höglin och Lamke, 2008. Avrinningsområdet och kustområdet berörs av tre regioner, från väster till öster III:a Höglandsdelen:Glasriket, II:c Mellersta skogsbygderna:Möres skogsbygder samt V Möres slättbygder. Ungefär var de hypotetiska gränserna går, framgår av kartbilaga 8. Den allra nordvästligaste delen av avrinningsområdet ligger inom III:a Höglandsdelen:Glasriket som bl.a. beskrivs så här: Området utgör den östligaste delen av Sydsvenska höglandet och ligger i sin helhet över högsta kustlinjen. Detta har i sin tur haft avgörande betydelse för den agrara näringen och odlingslandskapets organisation. Sedimentjordar saknas i stort sett och man har därför varit hänvisad till moränhöjder där den osorterade jorden har en större andel finmaterial. Terrängen är relativt flack. Sänkorna är ofta sjörika och huvuddelen av kommunikationsstråken är knutna till dessa, liksom flera mindre industriorter vars traditionella anknytning till vattenkraften präglat lokaliseringen. Skogen är att betrakta som blandskog men med granen som dominant trädslag. Den primära agrarbebyggelsen med omgivande odlingslandskap är påfallande ofta knuten till moränhöjder där inte sällan krönen är uppodlade medan de nedre delarna av sluttningarna utgörs av betesmarker eller, med lövvegetation och granplanteringar, igenväxande kulturmarker. Mer perifert i markerna finns fortfarande mindre vretar som brukas. Merparten av dessa, av vilka många ursprungligen uppkommit som ett resultat av svedjebruk eller idag ödelagda torpetableringar, torde dock vara granplanterade. Byarna är primärt lokaliserade till höjdernas sluttningar medan den sekundära, inte sällan vid laga skiftet utflyttade bebyggelsen, kan inta högre lägen i terrängen. I mer perifera lägen återfinns ofta torpbebyggelse. Denna bör ses som en karaktäristisk bebyggelsekategori i denna region. Torpen var på vissa håll permanentbebodda långt fram i tiden. Många av de små torpstugorna ligger ännu kvar. Gårdarnas byggnadsbestånd hör till väsentliga delar 1800-talet och det tidiga 1900-talet till. I regionen har funnits en lång tradition av träkyrkobyggande, vilken dels kan förklaras av att trakterna är mycket skogrika, men också som ett resultat av att de relativt små församlingarna inte var särskilt bemedlade och därför inte kunde bekosta en stenkyrka. Kulturlandskapsregionen Glasriket kännetecknas landskapsmässigt främst av en serie kilometerlånga moränryggar (s.k. drumliner), till vilka byarna är anpassade. Som en följd av höjdernas relativt homogena former är åkerstrukturen tämligen väl sammanhållen till sin karaktär. Bebyggelsen består huvudsakligen av små och medelstora byar, ofta med en tät klungstruktur och i en del fall, med radbyns form. Laga skiftet förefaller endast i begränsad omfattning påverkat den primära bebyggelsen genom utflyttningar. Vid sidan av dessa byar finns emellertid också enheter med mindre sammanhållen karaktär både med avseende på bebyggelse och på odlingslandskap. Mangårdsbyggnaderna är vanligen från mitten av 1800talet. Området har under 1800-talet och 1900-talet varit föremål för omfattande sjösänkningsföretag och utdikningar av mader, som odlats upp. I anslutning till dessa uppfördes ängslador (madhus) av vilka ett stort antal ännu finns bevarade i en omfattning som saknar motsvarighet i övriga länet. Att döma av fornlämningsbilden och ortnamnen 7 (54) etablerades den fasta bebyggelsen huvudsakligen under medeltid. Bland annat tillkom då ett stort antal enheter med efterledet -måla (i betydelsen utmätt område). Det aktuella området utgör, tillsammans med angränsande områden i Kronobergs och Blekinge län, ett kärnområde för denna ortnamnskategori. Vad beträffar fornlämningar är, i likhet med Möres skogsbygder (se nedan), rester efter lågteknisk järnframställning rikligt förekommande. Den rikliga tillgången på skog och det relativt gynnsamma läget i förhållande utskeppningshamnar utgjorde grunden för en omfattande etablering av industrimiljöer. Tillsammans med angränsande områden i Kronobergs län, är det framför allt glasbruken, av vilka flera har ursprung som järnbruk, som dominerar det industrihistoriska landskapet. Trots att endast ett fåtal glasbruk fortfarande är i drift präglas inte sällan många småorter fortfarande av industritraditionen med avseende på den fysiska miljön, både gällande hyttområdenas industrilokaler, liksom bostadshusen och den övergripande strukturen (Egen kommentar: glasbruk saknas dock inom just Bruatopsåns avrinningsområde (?). Däremot har slöjdtraditionerna sitt kärnområde här). I vissa samhällen har också snickeri- och möbelindustrin haft en stor betydelse och delvis präglat de industriella miljöerna. Skogsbygderna en bit in från kusten ligger till största delen under högsta kustlinjen och kan betraktas som en småkuperad övergångszon mellan kust och högland. Ett relativt tjockt och blockrikt moränlager har medfört karaktärsdrag som kan förknippas med det typiskt småländska odlingslandskapet med avseende på småskalighet och landskapselement (odlingsrösen, stenmurar etc.) liksom grandominerade skogar. Här finns emellertid också inslag av sedimentjordar i oregelbundna sprickdalar. Närmare kusten där landskapet är flackare återfinns landskap med mellanbygdens karaktär medan den småskaliga inslagen återkommer i områdets skärgårdsdel. Möres skogsbygder Området kännetecknas av ett flackt och sjöfattigt landskap där det brukade delarna framträder som öar i ett skogslandskap, mer sällan sammanhängande som större bygder. Skogsmarkerna utgörs av blandskogar med större inslag av lövvegetation än i övriga länet också utanför de traditionella inägorna. Den agrara bebyggelsen består av ensamgårdar och mindre byar med oregelbunden och mer eller mindre väl sammanhållna klungformer beroende på hur effekten av laga skiftet under 1800-talet har tagit sig uttryck. Vad beträffar gårdarnas mangårdsbyggnader finns, särskilt i trakterna kring Torsås, exempel på ett konstaterat regionalt särdrag med ett enhetligt fasadspråk. Odlingslandskapet ger ett splittrat intryck med påfallande osammanhängande och småskaliga åkermarker och igenväxande, lövskogsklädda, kulturmarker. Området förefaller tidigare ha varit rikt på förekomsten av våtmarker vilka i stor omfattning blivit föremål för uppodling. Avsaknaden av förhistoriska gravfält antyder att områdets bebyggelsestruktur huvudsakligen är från medeltid och senare. Vad beträffar fornlämningar i övrigt innehåller området en av de mest omfattande koncentrationerna av lämningar efter lågteknisk järnframställning i länet. I Möres skogsbygder framstår svarverifabriker (s.k. bobinfabriker) som en speciell industritradition. I de södra delarna finns en traditionellt småskalig slöjdindustri. Möres slättbygder Centralbygder i ett flackt eller svagt böljande landskap, fattigt på sjöar. Landskapet har mellanbygdens, och på sina ställen, fullåkerbygdens karaktär, med avbrott för löv- och blandskogsklädda dungar och mindre barrskogspartier. Området ligger under högsta kustlinjen, men den relativt blockrika jorden har ändå nödvändiggjort stenröjning av stora 8 (54) mått. ”Småländska” inslag i odlingslandskapet såsom stenmurar är därför inte ovanliga, trots åkermarkernas storskaliga och rationella karaktär. Möres slättbygder har, vid sidan av Öland, under alla tider utgjort Sydostsveriges främsta jordbruksbygd, där viktiga delar av jordbruksutvecklingen tidigt anammades. Dikningsföretag där de så kallade mörarna, som givit det gamla folklandet dess namn, torrlades och lades under plog under 1800-talet är ett av många exempel på detta. Till de mer traditionella inslagen i landskapsutnyttjandet hör de relativt omfattande strandbetena längs den sandiga kustremsan. Delar av området, särskilt domineras av herrgårdarnas storskaligt planerade godslandskap, med rätlinjigt vägnät kantat av alléer. I övrigt präglas den agrara bebyggelsen av stora och mellanstora byar, inte sällan lokaliserade till låga höjdsträckningar men också till lägre liggande partier i landskapet, intill något vattendrag. Gårdarna ligger i små klungor, men 1800-talskiftena har också på många håll resulterat i en relativt splittrad bebyggelsebild. Inslag av reglerade radbyar finns men med delvis annan kulturhistorisk bakgrund än i övriga länet. I Torsåstrakten har snickeritraditionen vid mitten av 1800-talet omsatts i ett enhetligt fasadspråk, där samma formelement återkommer på många av mangårdsbyggnaderna. Möjligen har Torsås prästgård utgjort förlaga. Flera av områdets herrgårdsbyggnader härrör från 1600-talet. Godsbildningen har fortsatts ända in på 1900-talet, då grosshandlare och andra ur ”penningaristokratin” låtit slå samman gårdar och byggt sig herrgårdslika mangårdsbyggnader. Merparten av områdets herrgårdar är dock i gustaviansk stil (sent 1700-tal, tidigt 1800-tal). Många av de större byarna, särskilt de som utgjort sockencentra, har utvecklats till mindre tätorter bland annat som en följd av järnvägens tillkomst (Egen kommentar: t.ex. Torsås). Flera av dessa gamla stationsorter fungerar idag som pendlingsorter till Kalmar. Möre har ingen utvecklad skärgård men en kustremsa med kustsamhällen, bland annat med bakgrund som fiskelägen, lastageplatser och en som köping (Bergkvara). Flera av dessa har haft viktiga hamnar och varv men också mer formella, kustanknutna, funktioner som lotsstationer med mera. Vid fiskelägena kan man finna enstaka bodar belägna på land, i sjön bryggor utan båthus. I anslutning till dessa platser finns också sommarstugor, främst sportstugor från 1900-talets andra hälft, men ibland även sommarvillor från 1900-talets första hälft. Upplevelsen av landskapets och bosättningarnas långa kontinuitet förstärks av områdets rikedom på fornlämningar, med gravfält från järnåldern och monumentala bronsåldersrösen. Möres slättbygder präglas också av förhistoriska ortnamn. 9 (54) 1.3 Vattnets kulturhistoriska betydelse Sjöar och vattendrag kan generellt tillskrivas en stor betydelse ur ett kulturhistoriskt perspektiv. Detta faktum har också gjort det attraktivt att bosätta sig vid vatten – inte bara idag utan i alla tider. Åtminstone i de östra delarna av avrinningsområdena finns stenåldersboplatser lokaliserade till åarna och forntida strandlinjer. Bland annat fisket har sannolikt varit en bidragande orsak. Området utvecklades här snart till en betydande centralbygder, vilket idag bland annat avspeglas i gravfält och andra fornlämningar, stora gårdar och byar, och även någon enstaka herrgård (Bruatorp). Kyrkor och sockencentrum ligger som regel centralt i bygden (socknen) och ofta är de belägna vid större vattendrag eller en sjö. Detta gäller både Bruatorp och Torsås, belägna i byar vid Bruatorpsån och Torsåsån. I Gullabos norra del ringlar sig Trankvillsån. Sjöar och vattendrag har även nyttjats för transporter och frakt, inte minst vintertid före vägnätets utbyggnad då isen erbjöd ett förhållandevis plant underlag. Vad gäller grannåarna Hagbyån och Halltorpsån finns uppgifter om att de fungerat som transportleder under t.ex. förhistorisk tid och medeltid. I Ljungbyåns avrinningsområde har det för cirka 100 år sedan flottats i de små vattendragen Flottbäckarna. Huruvida Glasholmsån, Bruatorpsån, Grisbäcken eller Brömsebäcken nyttjats för någon typ av transporter eller färdled framgår inte av genomgångna kunskapsunderlag. Vattendragen har även utgjort barriärer, som man behövde ta sig över. Inom avrinningsområdet finns många broar som belyser detta. Flera av dem har höga kulturhistoriska värden. Ibland har vattendragen använts som naturliga administrativa gränser mellan byar, socknar eller till och med länder. Ett fint och i högsta grad anmärkningsvärt exempel från detta område är Brömsebäcken som utgjort riksgräns mellan Danmark och Sverige. Länsgränsen går fortfarande bitvis i ån. Att borgar och befästa anläggningar från förhistorisk- eller medeltid, ofta finns vid sjöar och vattendrag, samt vid åmynningar, är en annan iakttagelse. Det hänger sannolikt samman med makt, manifestation och kontroll av olika slag. Typiskt för Småland är många medeltida befästa sätesgårdar, ofta på näs, uddar och öar i sjöar och vattendrag. I Bruatorpsåns avrinningsområde och kustområde verkar sådana inte finnas inåt landet. Däremot finns några lägst med kusten. Vid Brömsebäckens utlopp i havet ligger ruinerna efter det medeltida danska fästet Brömsehus. Även vid Grisbäck finns lämningar efter en borg, som verkar ha legat omgiven av sankmark. Sjöar och vattendrag har ofta verkat lokaliserande på bebyggelse; många orter har ett ursprung vid en verksamhet vid vatten. Bruksorterna är goda exempel på bebyggelsekoncentrationer med ursprung i vattenanknuten verksamhet. Inom avrinningsområdet och kustområdet saknas sådana tydliga exempel (?). Erfarenheter från andra håll visar att många gårdar och herrgårdar som är belägna vid vattendragen ofta har inkorporerat vattnet i sina trädgårdsanläggningar. Ett intressant exempel 10 (54) utgör Kulebo där en engelsk park anlagts vid Torsåsån, med broar och konstgjorda öar, så sent som för tjugo år sedan! I historisk tid har vattendragen varit av mycket stor betydelse som kraftkälla, och en mängd vattendrivna kvarnar, sågar, stampar, järnbruk, glasbruk, med mera anlades vid vattendragen. Vattenkraften var en förutsättning för den tidiga industrialiseringen. Vid Bruatorpsån, Grisbäcken m.fl. vattendrag inom området har det kanske inte etablerats några större bruk, men väl en mängd mindre rörelser som kvarnar, sågar, snickerier, garverier, färgerier, tegelbruk, vadmalsstampar, stärkelsefabrik etc. Flertalet drevs av vattenkraft eller behövde vatten i processen. I var och varannan by fanns mjöl- och sågkvarnar om vi blickar cirka 200 år tillbaka i tiden. Under 1900-talet startade utbyggnaden av vattenkraft för elproduktion på allvar i Kalmar län. I genomgångna underlag saknas, med ett undantag, uppgifter om huruvida kraftstationer för vattenkrafts-el uppförts Bruatorpsån, Grisbäcken eller Brömsebäcken. Enligt vattenmyndigheten för södra Östersjöns vattendistrikt (2009) ska det idag finnas två kraftverk i Bruatorpsån. Än idag präglas ålandskapet av många dammanläggningar, kvarn-/industrilämningar och i flera fall finns bevarade byggnader och helhetsmiljöer. Det verkar framför allt vara kvarnmiljöer som bevarats inom området, t.ex. Bröms vattenkvarn, Norra Gullabo nedre vattenkvarn och Bruatorps vattenkvarn. Just dessa tre ägs för övrigt av hembygdsföreningar. Avrinningsområdet berörs av det kärnområde för blästbruk och medeltida järnframställning som finns i östra Smålands skogsbygder. Myr- och sjömalm utgjorde råvaran, och blästbrukslämningarna (slaggvarpar m.m.) ligger ofta vid vattendrag och våtmarker. Karlslunda utgör centrum i ett område med ovanligt många lämningar efter denna, framför allt, medeltida järnhantering. Järnframställningen var sannolikt en drivkraft till den medeltida koloniseringen av inlandet. Karsjötrakten är ett annat område med mycket slaggvarpar. Enligt en teori var just järnframställningen en av drivkrafterna till den medeltida kolonisationen av sydöstra Smålands skogsbygder. I äldre tid var de naturliga slåttermarkerna av central betydelse i den agrara ekonomin, inte minst de naturligt översvämmade maderna vid vattendragen. Än idag finns det många ägonamn som visar på de våta markernas betydelse. Inom avrinningsområdet finns många ägonamn på –mosse, -kärr, och –mad. Förhoppningsvis finns det fortfarande kvar några våta marker vid sjöar och vattendrag som slåttras eller betas. Under 1800-och 1900-talen genomfördes många torrläggnings- och dikningsföretag, i syfte att utvinna mer åkermark. De var en del av den agrara revolutionen och har skapat ytterligare ett kulturhistoriskt tidsskikt i landskapet. Det gäller hela området men är särskilt påfallande för trakterna närmast kusten: i äldre tider fungerade lerjordarna som betesmarker, och här fanns vattensjuka områden, som under vårar och höstar säkert varit mindre sjöar. Bebyggelse och odling koncentrerades till åsar, sluttningarna. Först under 1800-talet, tack vare den tekniska utvecklingen och dikningen, kunde de tyngre lerjordarna läggas under plogen. Det sammanhängande åkerlandskap, vars jordar idag hör till bördigaste i Sverige, som idag är Möreslätten, växte fram (se t.ex. Kalmar kommuns kulturmiljöprogram sid 242). I skogsbygderna dikade man ut många små mossar och kärr. 11 (54) En annan kulturhistorisk aspekt på sjöar och vattendrag är kvinnornas arbete med byk och tvätt. Särskilt klappningen och sköljningen gjordes ofta i ån där det fanns möjlighet. Ett annat historiskt nyttjande är badandet, vilket ju ännu lever kvar. Uppgifter om lämningar eller kulturmiljöer som belyser dessa delar av vår kulturhistoria i Bruatorpsån, Grisbäcken och Brömsebäcken (med biflöden) saknas tyvärr i de genomgångna kunskapsunderlagen. Vattnet har sedan urminnes tider tillskrivits hälsobringande krafter. Jämför offerkällor och hälsokällor, och 1800-talets brunnsorter. Vid Ekaryd, mellan Torsås och Söderåkra, ska det ha funnits en källa (och eventuell brunnsbebyggelse?). Idag har sjöar och vattendrag i stor utsträckning spelat ut sin praktiska roll (desto viktigare att värna om de kulturhistoriska spåren/miljöerna som belyser dess betydelse). Men de har fortfarande stor betydelse för rekreation, bad, fiske, natur- och kulturmiljöupplevelser, bevattning, etc. I just de aktuella åarna verkar däremot inte vattenkraft för elproduktion nyttjas i någon större utsträckning, vilket är fallet i en del andra vattendrag. Ovanstående text är baserad på den bild som ges av genomgångna underlag. Transjön – idag idyll och utflyktsmål. Foto: Tomas Järnetun/Länsstyrelsen Kalmar län. 12 (54) 1.4 Vattenförvaltning, biotopvård m.m. 1.4.1 Vattenförvaltningens åtgärdsprogram Åtgärdsprogrammet för Bruatorpsåns avrinningsområde är i sin nuvarande form ett arbetsmaterial som togs fram i samband med förvaltningsplanen för södra Östersjöns vattendistrikt 2009. Åtgärdsprogrammet omfattar sju miljöproblem. Vattenkategorierna sjöar och vattendrag kan ha problem med försurning, övergödning, miljögifter, främmande arter, vattenuttag eller fysiska förändringar. För en närmare presentation hänvisas till programmet. Kartbilaga 3 och 4 redovisar ekologisk status (kartbilden för kemisk status är likadan som för ekologisk status) och status med avseende på kontinuitet (status för fisk är identisk i områdena). Stycket nedan berör endast Bruatorpsån och inte kustområde 79/80. I området finns problem med miljögifter, fysiska förändringar, övergödning och försurning. De sydvästra delarna av Bruatorpsåns avrinningsområde har naturlig känslighet för försurning eftersom buffertkapaciteten i berggrund och jordlager är låg. Kalkningarna i avrinningsområdet påbörjades i slutet av 1970-talet men det var först i början/mitten av 1980talet som kalkningsverksamheten kom igång på allvar. För närvarande kalkas 6 vattenförekomster enligt kalkningsprogram. I området finns ytvattenförekomster som har övergödningsproblem. För att minska övergödningsproblemen längs kusten behövs en reduktion av kväve och fosfor även från landbaserade källor. Enskilda avlopp och den antropogena belastningen från jordbruket motsvarar en fjärdedel av fosforutsläppen medan skogen och den antropogena jordbruksbelastningen tillsammans motsvarar två tredjedelar av kväveutsläppen. Anläggning av våtmarker med bidrag är det mest kostnadseffektiva åtgärden i området. Metaller, organiska och oorganiska miljögifter förekommer i vattenmiljön, några med välkända effekter, andra med sämre dokumenterade effekter. Det går inte att utläsa om området är påverkat eller inte, utifrån de påverkansanalyser som gjorts för miljögifter i avrinningsområdet. Enligt Naturvårdsverkets klassificering finns i Bruatorpsåns avrinningsområde två förorenade områden inom klass 2 vilket är den klass som innebär näst störst risk. I området finns inga vattentäkter som saknar skydd men skydden för Gullabo och Bidalite behöver ses över. Av främmande arter har man identifierat Amerikansk signalkräfta. Denna art bedöms generellt ha en måttlig effekt på den ekologiska statusen. I Bruatorpsåns avrinningsområde har effekterna av eventuella vattenuttag inte utvärderats. Det är dock känt att vattenuttaget är påfallande stort vid torrperioder då vattenföringen är låg, vilket kan påverka vattenorganismerna negativt. Detta medför risk för ekologiska skador. Inom området är fysiska förändringar, t.ex. rätning och rensning av vattendrag, samt vandringshinder, en av anledningarna till att den ekologiska statusen är sämre än god i minst nio vattendrag. För att uppnå god ekologisk status krävs åtgärder. Förslag på åtgärder är 13 (54) främst att förbättra kontinuiteten genom att öppna upp fria vandringsvägar för vattenorganismerna samt att försöka återställa en del av bottenstrukturen. Analys av färgtal tyder på brunifiering i de övre delarna av ån. Det är därför viktigt att ytterligare brunifiering begränsas. 1.4.2 Biotopkartering I Bruatorpsån har biotopkartering gjorts för de flesta vattendragen men främst i delar närmast utloppet. Detsamma gäller för Grisbäcken. Brömsebäck, Tjärekullaån och Oxbäcken är dock inte alls biotopkarterade. Bruatorpsåns vattensystem är relativt påverkat av människan i form av fördämningar som utgör vandringshinder för fisk samt av rätning och rensning. 1.4.3 Fiskevårdsplaner I Kalmar läns fiskevårdsplan (2007) föreslås följande åtgärder för Bruatorpsåns avrinningsområde med Brömsebäckens kustområde. I fiskevårdsplanerna har prioriteringar gjorts med en skala från 1 till 4, nedan redovisas endast prioriteringarna mellan 1 och 3. Bruatorpsåns avrinningsområde I Bruatorpsån har två åtgärder prioriterats som ettor, det är biotopvård vid mynningen till Vallmansgöl i Bruatorpsån och till Hagmanstorp i Glasholmsån. På sträckan mynningen – Vallmansgöl (vid Torsås) saknar Bruatorpsån definitiva vandringshinder sedan vandringshindret vid Ådholmen åtgärdades. Här finns öring men biotopförbättrande åtgärder är önskvärda. Även i Glasholmsån handlar det om förbättringar för just öring på en cirka 10 km lång sträcka. Som tvåor har åtgärdsunderlag för flodkräftans utbredning i Vallmansgöl till Kulebo och till Ulvasjön valts. Vandringshindrena vid Vallmansgöl kan vara hinder för signalkräfta att sprida kräftpest till det värdefulla flodkräftbeståndet uppströms. Om så skulle vara fallet kan hindrena vara bra för flodkräftans överlevnad. Detta behöver alltså utredas. Med prioritering tre är bildande av ett fiskevårdsområde vid mynningen till Vallmansgöl samt anläggande av stentrösklar vid Hagmantorp i Glasholmsån för att skapa fri fiskväg förbi en trumma/vandringshinder. Brömsebäcken m.fl. inom kustområde 79/80 I området inom Kalmar län finns tre åtgärder som prioriteras som ettor, vilka alla är biotopvård, i Djursvikskanalen, vid Rostinsvik i Järnsida och i Grisabäcken. I övrigt är biotopvård i Brömsebäcken prioriterat som en tvåa. Brömsebäcken är ett känt vatten för både öring och vårlekande sötvattenarter, och här föreslås bl.a. lekgrus, trådridåer och lekplatsförbättring. Vad gäller Djursvikskanalen så är det ett 4,3 km långt dike med 5-10 meters fallhöjd, där det även skulle vara lämpligt att anlägga en våtmark vid mynningen. 14 (54) 1.4.4 Plan för biologisk återställning i kalkade vatten I Länsstyrelsens regionala plan för biologisk återställning i kalkade vatten (2007) finns ett s.k. åtgärdsområde inom Bruatorpsåns avrinningsområde, med bl.a. följande information: Bruatorpsån – Värdena består bl.a. i de många små sjöarna, som nyttjas för fiske och rekreation, i ett annars sjöfattigt vattensystem och att flodkräfta förekommer uppströms Torsås samhälle. Stationär öring finns i Glasholmsån, vilket är unikt eftersom ingen insättning av öring skett, etc. Påverkan och åtgärdsbehov: vattensystemet är till stora delar påverkat av kraft rensning, omgrävning och uträtning. Inom åtgärdsområdet finns tio vandringshinder för fisk varav sex är definitiva för öring. Spridningen av fisk, flodkräfta och andra organismer är starkt begränsad i systemet. För att skydda och förbättra miljön för flodkräftan är det viktigt att få mer kunskap om dess utbredning. Drygt tio åtgärder, från Torsås och uppströms, föreslås. Målet är få kunskap om flodkräftans utbredning så att lämpliga åtgärder kan vidtas för att beståndet skyddas m.m. Artificiella hinder ska åtgärdas så att fria spridningsvägar skapas för fisk och flodkräfta, viktigt är dock att hinder som kan utgöra barriär mellan flod- och signalkräfta får vara kvar. Det senare gäller hindren vid Ådala och Illingetorps damm. Ett omlöp är byggt vid Ådholmen, strax uppströms mynningen i Östersjön. Detta ökar möjligheterna för vandrande fisk att nå åtgärdsområdet. (Länsstyrelsen Kalmar län 2007 Åtgärdsområde Bruatorpsån) 15 (54) 2 KUNSKAPSLÄGET KULTURMILJÖ M.M. 2.1 Länsspecifika kunskapsunderlag Listan nedan visar de kunskapsunderlag som är länsspecifika och berör Bruatorpsåns avrinningsområde och kustområdet 79/80 som använts i översikten. Förkortning inom parenteras används senare i texten. Ej länsspecifika underlag, till exempel riksintressen, fornminnesregistret och ängs- och betesmarksinventeringen, redovisas ej i listan. • • • • • • • • • • • • Regionalt kulturminnesvårdsprogram för Blekinge län, 1983. Kommunalt kulturminnesvårdsprogram för Torsås kommun, 1989, samt Kulturmiljöprogram för Kalmar kommun. Landsbygden, 1994. Industriarvsdatabas (Kalmar län): Länsomfattande databas, sammanställts av Kalmar läns museum 2001, finns tillgänglig som digitalt skikt med attributdata. Är byråmässigt gjord dvs bygger inte på fältinventering. Kommunvisa industriarvsrapporter (Kalmar län) med bl.a. förslag på prioriteringar och särskilt betydelsefulla industrimiljöer. Kulturlämningar: digitalt skikt, som ej är antikvariskt granskade forn/kulturlämningar, ett arbetsmaterial för Länsstyrelsen Kalmar län. Broinventeringen: Inventering av kulturhistoriskt värdefulla broar, utförd på 1980talet, ej digitaliserad. Biotopkartering: Genomförd för delar av Bruatorpsåns avrinningsområde samt Grisbäcken 2001 och 2003 enl. gängse metod för biotopkartering. Dammregistret: Digitalt skikt samt pärmar från damminventering 1981 på Länsstyrelsen Kalmar län. Ej en kulturhistorisk inventering, syftet var i första hand dammsäkerhet. Registret håller för närvarande på att uppdateras. Även i Blekinge län finns ett dammregister. Dikningsföretag: Digitala skikt på Länsstyrelsen Kalmar respektive Blekinge, ej kompletta. Värna vägar: Inventering av värdefulla vägar och vägmiljöer i Kalmar län, gjordes i slutet av 1990-talet. Bevarandeprogram för odlingslandskapet: Natur- och kulturmiljövärden i kommunvisa rapporter, på Länsstyrelsen Kalmar län, 1995. Ängsladeinventering Kalmar län: Genomfördes mitten av 1990-talet, resultaten finns i pärmar på Länsstyrelsen Kalmar län och som digitalt skikt. Flera av de kunskaps-/planeringsunderlag som har använts i denna kunskapsöversikt är kortfattat beskrivna i bilaga 1. 16 (54) 2.2 Internationella och nationella intressen Kartbilaga 5 redovisar spridningen av nationella intressen inom avrinningsområdet, i urval. 2.2.1 Kulturvattendrag enligt Vattenutredningen Inom avrinningsområdet och kustområdet finns inget vattendrag som i samband med den s.k. Vattendragsutredningen på 1990-talet pekades ut som Kulturvattendrag. 2.2.2 Nationellt särskilt värdefulla vatten – kulturmiljö I avrinningsområdet finns delar av två utpekade områden inom denna kategori; Hagbyån: Karlslunda järnframställningsområde m.m. och Möres centralbygd; Hagbyån, Halltorpsån, Ljungbyån, Kläckebergabäcken m.fl. Områdena har, inom avrinningsområdet, samma utsträckning som riksintressena med namnen Karlslunda respektive Halltorp-Hagby, se beskrivning nedan. I kustområdet finns ett utpekat område, vilket är Brömsebäcken: Bröms gamla riksgränsen. Riksintresset Bröms ingår men området har förlängts och går längs med bäcken en lång sträcka mot väster. Karlslunda järnframställningsområde Förutom de värden som beskrivs i riksintressebeskrivningen, se kap. 2.2.3, finns även inom avrinningsområdet följande objekt. Vid Kanagärde präglas landskapet av utdikning och här finns också flera slaggvarpar (enligt uppgifter i kommunalt kulturminnesvårdsprogram). Inom området finns också förhållandevis många kvarnlämningar och ”industri-/bruksruin annan” enligt fornminnesregistret. Möres centralbygd; Hagbyån, Halltorpsån, Ljungbyån, Kläckebergabäcken m.fl. Den del som ligger inom Bruatorpsåns avrinningsområde är bara en liten av del av ett större område, och i beskrivningen av såväl riksintresse Halltorp - Hagby som det nationellt särskilt värdefulla området saknas preciserade värden/exempel inom just detta avrinningsområde. Se dock 2.3.1 Hagby-Kroka för viss komplettering. Nämnas kan att genom den del av området som är beläget inom avrinningsområdet rinner förutom Bruatorpsån även Glasholmssån. Brömsebäcken: Bröms g:a riksgränsen I området ingår riksintresset Bröms, se 2.2.3, med följande tillägg: enligt det kommunala kulturmiljöprogrammet finns också en bevarad kvarn från cirka 1850, dock i dåligt skick. Stenålders boplatser. I området har ytterligare en sträcka av Brömsebäcken, senare Landabäcken, tagits med i egenskap av markör för den gamla riksgränsen. Den gamla riksgränsen följde Brömsebäcken, senare Landabäcken, till och med ungefär Karsbo där gränsen viker av åt nordväst. Observera att även därefter har vattnet haft betydelse (ingår tills vidare dock inte i den geografiska avgränsningen av området); gränsmarkörerna utgörs nämligen av eller har ofta förlagts i eller vid vatten såsom RAÄ 260 Torsås socken Brosjösund, ”sund mellan två sjöar”, RAÄ 261 Torsås socken vid Kroksjösund, RAÄ 256 ”gränsmärke, holme i sjö”, 257 Gåseström ”gränsmärke för gamla riksgränsen mellan Sverige och Danmark i form av bäck”, nr 262 Bråtabäcken: gränsmärke i form av en bäck i den gamla riksgränsen mellan Sverige och Danmark. Den gamla riksgränsen finns även med i det 17 (54) nationellt särskilt värdefulla området ur kulturmiljösynpunkt som heter Lyckebyån (Fur vid Lyckebyån), Se Kunskapsöversikt Lyckebyåns avrinningsområde Delrapport inom Kulturmiljö och vattenförvaltning – planeringsunderlag för södra österjöns vattendistrikt, Dedering 2012. Egen kommentar/Coco Dedering: Vattenkvarnen vid Bröms är numera restaurerad och området vid den s.k. Fredstenen är fint skyltat. Se även kommentarer 2.2.3. (Källa: arbetsanteckningar Länsstyrelsen Kalmar län Dnr 436-11748-04, med viss egen komplettering/ändring) ”Fredsstenen” och vattenkvarnen invid Brömsebäcken. En av broarna över Brömsebäcken inom riksintresset. Foton: Coco Dedering 2009 18 (54) 2.2.3 Riksintressen för kulturmiljövården Inom Bruatorps avrinningsområde finns tre riksintressen för kulturmiljövården. Två med anknytning till vatten, Karlslunda och Halltorp-Hagby, och Hästmahult utan direkt vattenanknytning. Inom kustområdet ligger tre riksintresseområden: Bergkvara, Grisbäcken och Bröms. De två förstnämnda har värden som i första hand är knutna till kusten och havet. De beskrivs ändå i detta avsnitt (kunskapsöversikterna ska egentligen bara fokusera på sjöar och vattendrag dvs. värden knutna till sötvatten). K 100. Karlslunda (Kalmar kommun) Motivering: Unik fornlämningsmiljö med omfattande lämningar av lågteknisk järnframställning som visar en medeltida utmarksnäring, viktig för regionen. Uttryck för riksintresset: Järnframställningsområde på utmark i mellanbygd som innehåller de flest bevarade slaggvarparna i landet. Området är även märkligt i ett europeiskt perspektiv. Moränbunden småkuperad skogsmark med inslag av sanka partier. Områdesbeskrivning: Här finns bland de största koncentrationerna slaggvarp i södra Sverige. Slaggvarpen har samband med den lågtekniska järnframställningen och ligger i anslutning till sankmark och vattendrag som är malmförande. Inom området finns ett 70-tal slaggvarpar och drygt 15 järnframställningsplatser. Det förekommer också kolningsgropar, som sannolikt har samband med järnhanteringen. Kol krävdes till järnugnarna. Tyngdpunkten för järnhanteringen i dessa trakter ligger under högmedeltiden, d v s 1250-1450. Forskare har tolkat det så, att det totala antalet järnframställningsplatser och de enskilda platsernas ovanliga storlek samt de stora mängderna slagg är tecken på att järn exporterades. K 46. Halltorp-Hagby (Området berör i huvudsak Kalmar kommun men även Torsås kommun) Motivering: Bördig slättbygd nära forna riksgränsen vid Kalmarsundskusten längs viktig sjöled och landsväg. Uttryck för riksintresset: Halltorps, Voxtorps och Hagby romanska försvarskyrkor. Storgårdar framförallt Värnanäs gods, f.d. Södra Möre grevskap. Axel Oxenstiernas Näset, mangårdsbyggnad från 1600-talet. F.d. varv, hamn och tegelbruk. Nyklassicistisk huvudbyggnad med omfattande gårds- och parkanläggning. Platsen för första glasbruket i Bökenberg och såpfabriken i Värnaby bruk från 1600-talet och alunbruk vid Loverslund från 1700-talet. Fornlämningsrikt område med alla förhistoriska perioder representerade. I områdesbeskrivningen står bl.a. följande: Moränbunden flack mestadels uppodlad mark med inslag av talrika och leriga partier. Mörebygden (mörar = sankmarker) visar tydliga tecken på tidig kolonisation betingad av närheten till en viktig landsväg och flera sjöleder. Här finns exempel på tidig industriell verksamhet. Fornlämningarna vid kusten visar dess tidiga betydelse. Längs kusten finns också sex stycken skansanläggningar från historisk tid. Området mellan Halltorps kyrka och kusten utskiftades vid 1800-talets mitt och präglas av det omkringliggande jordbrukslandskapet. Det ägs till största delen av Värnanäs gods. På området har förindustriella verksamheter förekommit: Glasbruket i Bökenberg anlades på 19 (54) 1630-talet. Med Halltorpsån som kraftkälla tillverkades här fönsterglas, flaskor och fat. En liknande anläggning har funnits vid Prästlycke, några kilometer väster om Bökenberg. Egen kommentar/Coco Dedering: de flesta (alla?) av ovan namngivna platser ligger utanför Bruatorps avrinningsområde. Egen kommentar/Helena Rosenberg: Inom området rinner, som redan nämnts, Glasholmssån och här finns även orten Glasholm. Dessa nämns inte i beskrivningen av riksintresset och ligger i utkanten av området. Kan ortnamnet Glasholm indikera att här funnits ett glasbruk? K 41. Hästmahult (Torsås kommun) Motivering: Hantverksby i mellanbygd, ett av de få kvarvarande exemplen på en bygd med levande träslöjdstradition. Uttryck för riksintresset: By med hantverksgårdar där miljön belyser ett kulturarv som inte bara är av materiell karaktär utan även av konstnärlig och traditionell art. I Södra Möres skogstrakter, mot Blekingegränsen, har trä- och textilslöjden varit omfattande och betydelsefull. Enligt den stora statliga utredningen om hemslöjd som gjordes 1911-12 framkom att antalet träslöjdare per tusen invånare i socknarna Torsås och Gullabo var det största i Sverige. Egen kommentar/Helena Rosenberg: Området har ingen direkt anknytning till vatten förutom att Bultbäcken rinner genom området. K 40 Bergkvara Motivering: Kustmiljö med Kalmarkustens mest betydande hamn- och varvssamhälle från 1700-talet. Uttryck för riksintresset: Köping under Kalmar stad. Välbevarade handelshus färgsatta med kustsamhällenas typiska ljusa oljefärger. Tomtstruktur från 1600-tal och hus i samma läge som på 1800-talet. Hamn och varv. Sjöfartsmuseum och hembygsgård. Områdesbeskrivning Bergkvara är en av landets äldsta handelsplatser och skeppsbyggeriorter. Dess läge med den goda hamnen erbjöd tidigt stor användbarhet som lastageplats och måste ha upptäckts och nyttjats redan av våra vikingatida sjöfarare. Namnet Bergkvara har sammankopplats med Växjögodset med samma namn. Detta skulle redan på medeltiden ha nyttjat platsen som utskeppningsort för sina skogs- och jordbruksprodukter. Hamnen och marknadsplatsen äger medeltida traditioner även om ingen bebyggelse eller namn nämns i skattelängder vid Älvsborgs lösen år 1571 och 1613. Endast marknadsstånd nämns 1616. Under senare delen av 1600-talet inleds serien av tvister i rätten mellan Kalmar och Karlskrona om de två städernas privilegier. Såväl godsherrarna som storgodsen i inlandet som allmogen i Möre var beroende av egen export och handel till främmande länder. Jordbruksprodukter, varav smöret nämns som en viktig handelsvara, låg i främsta rummet som lättsålda och inbringande varor, även järnet kan ha haft betydelse redan under medeltiden. 1683 uppnådde städerna en första överenskommelse. Denna förnyades ett flertal gånger under 1700-talets första hälft. Båda städerna fick gemensam rättighet till lastageplats. Redan 1719 hade den första "köpdrängen” från Kalmar blivit bofast i Bergkvara. Man kan anta att denna första Bergkvarabo har haft sin bod i den timrade gårdsbyggningen som står kvar på den Lindbergska gården där fragment av karolinska målningar ännu finns bevarade. Snart därefter, under 1750-talet, inkorporerades Bergkvara i det av Kalmarköpmännen gemensamt drivna, ”Figeholmskompaniet". Mest bestående resultat av detta blev det handelskompani och den gård, identisk med den nuvarande Lindbergska gården, som blev Bergkvara samhälles modergård. Första tecknen på 20 (54) platsens varvsrörelse härrör från 1760-talet. Denna rörelse bör ha dragit en del folk till samhället. På 1820-talet sades allmogen "ha en särdeles håg för handel och sjöfart och att dessa bygger sina fartyg varav den äger ett icke ringa antal". Skeppsbyggeriet bidrog till sysselsättningen på många områden. En följd av detta blev att en del hantverkare kom till samhället, t ex garvare. Vittnesbörd om denna yrkesgren ger den numera rivna barkkvarnen. Skeppsbyggeriet fick som näringsgren en snabb utveckling genom de lättnader som Kgl. Majt. beviljade för lantmannaseglationen år 1832 och 1852. Bönderna var här lika mycket sjömän, skeppare eller varvsägare som lantbrukare hette det 1855. 1800-talets andra hälft blev bonderederiets glanstid. Fartyg byggdes vid Bergkvara, Djursvik och på en mångfald andra ställen vid kusten. De ägdes av bönderna som partredare och fördes av här hemmavarande kaptener, som också ägde del i fartyget. Besättningen var i regel hemma i socknen. Som byggplats för partredarnas skutor låg Bergkvara i främsta rummet. Rederirörelsen i Bergkvara var vid denna tid mycket betydande. Omfattande träexport bedrevs på tyska och danska hamnar. Ända till 1870-talet gick årligen nybyggen av stapeln, på 80-talet endast några få och på 90-talet endast ett par stycken. Kring första världskriget kom ett nytt uppsving i Bergkvara. Samhället blev med sitt skeppsbyggeri och sin rederirörelse vid denna tid en av Sveriges största - och sista rederiorter och byggplatsen för större segelfartyg. Det äldsta varvet låg vid gamla hamnbryggan. På stranden vid före detta stationsbyggnaden låg en annan byggplats och på Skällenäs ägor anlades på 1890-talet ett varv för byggande av "Chalker för England" platsen kallades engelska varvet. Trots uppsvinget kring sekelskiftet synes 1880-talet ha varit höjdpunkten för Bergkvara rederirörelse. 1899 byggdes järnvägen Kalmar-Torsås, vilken 1902 utökades med sträckan Torsås-Bergkvara. Municipalsamhället Bergkvara-Gökalund bildades år 1921. Rederi- och varvsrörelsen minskade dock stadigt och vid 1940-talets slut fanns endast ett par motorseglare kvar. Bergkvara gamla köpingskärna med hamnen och hamnplan är idag som vid 1700-talets slut mittpunkt för handel i olika former. Flera av köpingens äldsta tomter har kvar sin ursprungliga tomtindelning, t ex i kvarteren Garvaren, Herrgården och Köpmannen. I flera fall ligger även husen kvar i samma lägeri. Området kännetecknas av att bostadshus/handelshus ligger mot gatan med ekonomibyggnader bakom mot tomtgränsen. Den äldsta bebyggelsen som tillkom mellan 1800 och 1870 har mestadels haft en rödfärgad locklistpanel. Bebyggelsen som utvecklade sig mellan 1870-talets slut och slutet av 1920-talet är målad i ljusa oljefärger. Randbebyggelsen längs Kungsvägen har bevarat en stor del av sin ursprunglighet med ljus trähusbebyggelse och med endast en tomts djup. K 22 Grisbäcken Motivering: Bymiljö bl.a. med spår av kustfiske sedan medeltiden. Uttryck för riksintresset: Bebyggelse i klungby med väderkvarn, hävdade strandängar och lämningar efter kustfiske, bl.a. ålfiske med kontinuitet från medeltiden (ålbroar, båtkåsor). I området finns en borgplatå och skansar, sannolikt från 1670-tal eller 1700-talets början. I beskrivningen av riksintresset står bl. a. följande: Grisbäck omnämns första gången 1406 (Det medeltida Sverige) och skrivs då Gersabäcknäs. 1545 omnämns Grisbäck som lämplig hamn för flottans galärer. Från 1550 finns en jordebok över Ebba Eriksdotters (Vasa) egendomar. Hon ägde då en gård som är "väl byggd och ligger mitt i byn. På 1540-talet fanns det sju gårdar i Grisbäck. Byn storskiftades flera gånger mellan 1775 och 1825. Laga skiftet verkställdes 1857 men blev aldrig fastställt. Även ålfisket har flera gånger utretts. Område med många tidsdimensioner. Grisbäcks by ligger väl samlad i områdets centrala del, en klungby belägen på samma plats sedan flera hundra år tillbaka. Här finns cirka 8 hektar 21 (54) havsstrandängar med typiska arter. Området betas och hålls därmed öppet. Vid Dråsnabben finns lämningar efter ett 20-tal båtkåser, lämningar från bondefiskets tid. Området är idag uppgrundat. Kåserna vid Törnholmen används fortfarande. Längs östra kusten finns skansanläggningar. Det är oklart när och i vilket syfte de anlades. Längs hela kusten finns ålbroar för ålfisket bevarade, de flesta namngivna. Ålbron "Tuppen" går att spåra långt upp på land och kan därmed vara mycket gammal. Vid "Vispan" finns lastageplats för kalk- och vedfrakt. Vid Tuppen finns sjöbodar varav en med vasstak samt en nätgård belägen på en skansanläggning. Mellan byn och gamla kustvägen ligger en borgplatå, Kungsborg, 60 x 50 m och 0,5 - 1,7 m hög. I kanterna finns odlingssten och ställvis synliga stenar som kan ingå i en kantkonstruktion. Platån är belägen i tidigare sankmark. Borgen i Grisbäck kan jämföras med den i Påbonäs. På fastigheten 3:9 finns en väderkvarn vilken ägs av Söderåkra hembygdsförening. Egen kommentar/Coco Dedering: Ortnamnet Grisbäck är intressant. Bäcken har gett namn åt byn som dock 1401 skrevs Gersabäcknäs. Då var vattennivån något högre än idag och byn låg inte bara vid bäcken utan även på ett näs i saltsjön? K 39 Bröms Motivering: Gränsbygd med lämningar efter händelser av rikspolitisk betydelse. Uttryck för riksintresset: Riksgränsmarkering sedan år 1000 mellan Danmark och Sverige med lämningar efter det medeltida danska gränsfästet Brömsehus med för- och huvudborg. En minnessten på platsen för freden mellan Sverige och Danmark 1645. Medeltida väg mellan Kalmar och Karlskrona. Miljön berör även Blekinge län. I områdesbeskrivningen står: på en liten holme i Brömsebäcken finns sedan gammalt en gränssten som skilde det svenska Småland från det danska Blekinge. Broarna till holmen står ännu kvar, den ena halvt som ruin, den andra återställd. I februari 1645 möttes de svenska och danska fredsdelegationerna under högtidliga ceremonier på holmen. Efter halvårslånga förhandlingar kunde Axel Oxerstierna och Corfitz Ulfeldt utväxla sina exemplar av fredstraktaten på holmen i Brömsebäcken. Freden innebar att Sverige fick Ösel, Gotland, Halland, Jämtland och Härjedalen. På den södra sidan om bäcken, i Blekinge, finns ruinerna efter Bröms hus, ett medeltidsfäste som Valdemar Atterdag lät uppföra. Fästet raserades av Engelbrekts styrkor. Egen kommentar/Coco Dedering: Beskrivningen innehåller vissa felaktigheter. Båda valvbroarna är numera åtgärdade, dvs. ej ruin. En gränssten finns registrerad i fornminnesregistret men står numera i en trädgård på Blekinge läns sidan (har stått i ån tidigare). Brömsebäckens betydelse som gränsmarkör, f.d. riksgräns!, bör definitivt uppmärksammas i riksintressebeskrivningen. 2.2.4 Riksintressen för naturvården, naturreservat och Natura 2000 Inom kustområdet finns ingen utpekad eller skyddad natur, med undantag för det riksintresse som löper precis med kusten och ut i havet (se kartbilaga 5). Inom Bruatorpsåns avrinningsområde finns tre riksintressen för naturvården, två naturreservat och nio Natura 2000-områden. Långemåla-Bökegöl-Danskefly, Bokatorps- och Styvatorpsåsen samt Degerhyltan är namnen på riksintressena. Det sistnämnda är även Natura 2000-område. 22 (54) Naturreservat i området är Gullaboås och Strömby, varav det senare även är Natura 2000område. Till det kan läggas ytterligare sex Natura 2000-områden; Ekelunda, Sandås, Kallgårdsmåla södra och Hagatorpet, Granemåla och Kallgårdsmåla. De två sistnämnda ingår i riksintresset Långemåla-Bökegöl-Danskefly. Få av dessa områden har anknytning till vatten, nämnas kan dock följande områden: Degerhyltan gränsar till ett vattendrag i norr. I Gullaboås finns sumpskog i fuktstråk mellan de svaga höjdryggarna och lämningar efter forna tiders markanvändning, t.ex. slaggvarp. Liknande terräng finns i Strömby. I Bokatorps- och Styvatorpsåsen har det utbildats små kärr i de djupare sänkorna, här förekommer även myrar av typen skogskärr. En vik av Nordsjön ingår i Långemåla-Bökegöl-Danskefly som även gränsar till Bruatorpsån i norr. Genom området Hagatorpet rinner ett vattendrag. Likadant gör det i Granemåla, där det även finns ett par fuktigare partier. Sandås utgörs bl.a. av en utdikad fuktäng, det är en liten utdikad mossodling och här finns även ett dike som vidgar sig till ett litet småvatten. Genom området Kallgårdsmåla södra löper ett öppet dike genom betesmarken och markens centrala delar utgörs av ett fuktparti. I områdets södra del finns en källa som kallas för Dickakällan. 2.2.5 Byggnadsminnen och kyrkliga kulturminnen Det finns två byggnadsminnen, som emellertid saknar vattenanknytning: Bruatorps väderkvarn som var i bruk under 1800-talet och Olssonska gården som är en gårdsanläggning med byggnader från mitten av 1800-talet och belägen i Torsås samhälle. Det finns fyra kyrkliga kulturminnen: Bergkvara kapell, Söderåkra kyrka, Torsås kyrka och Gullabo kyrka. De tre sistnämnda ligger vid eller nära vattendrag. 23 (54) 2.3 Kulturmiljöprogram och inventeringar 2.3.1 Kulturmiljöprogram för Kalmar kommun Inom Bruatorps avrinningsområde finns tre kulturmiljöer i kulturmiljöprogrammet för Kalmar kommun, samtliga belägna vid Glasholmsån med biflöden. Längst i väster är nr 59 Kanagärde (inom riksintresset Karlslunda), tvågårdsbymiljö/kulturlandskap där bl.a. följande framhålls: landskapet runt byn har förändrats sedan laga skiftet år 1890. Då fanns det stora malmbärande mossar och kärr i markerna, men som därefter har dikats ut. Byn ligger mitt i ett område, som är rikt på slaggvarpar. Egen kommentar: vattendrag genomkorsar området. Nr 68 Yggesbo är en bymiljö där bl.a. läget vid ån framhålls i beskrivningen ”Läget vid Glasholmsån bör ha varit attraktivt”. Ån rinner genom byn och över den leder en stenbro i ett valv och en gjuten bro. Kanten av ån är armerad med en hög stenvägg. I övrigt framhålls den välbevarade bebyggelsen, vägmiljöer, fornlämningar etc. För Nr 69 Glasholm (delvis inom riksintresset Halltorp – Hagby) framhålls bl.a. att bygden har lång kontinuitet som bosättning. I markernas runt byn finns lämningar efter flera stenåldersboplatser. På höjden ovanför Glasholmsån har det funnits boplatser under yngre stenåldern. Ån har bildat en våtmark, som har gett frodigt bete och de små åkrarna har legat på kullarna. Öster om byn finns även gravfält, rösen m.m. (Kulturmiljöprogram Kalmar kommun Landsbygden). 2.3.2 Kulturminnesvårdsprogram för Torsås kommun I avrinningsområdet och kustområdet inom Torsås kommun finns många kulturmiljöer utpekade i det kommunala kulturminnesvårdsprogrammet. De flesta miljöerna har valts ut på grund av värden knutna till odlingslandskapet, agrar bebyggelse och kusten och dess näringar. Fem av kulturmiljöerna är desamma som de riksintressen som ligger inom området, nämligen: nr 9 Hästmahult, nr 29 Bergkvara, nr 32 Grisbäck, nr 33 Bröms, och nr 20 Hagby – Kroka. För beskrivningar av dessa miljöer se 2.2.3. Nr 8 Hästmahultsmåla och 7. Brända Tall ligger inom riksintresset Hästmahult och ett av kommunen utpekat område med samma namn som riksintresseområdet. 23 Söderåkra tätort - Kulturhistoriskt värdefull bebyggelse av olika slag, bl.a. området kring kyrkan, som utvecklades till sockencentrum, och som ligger precis norr om Bruatorpsåns strand, samt bebyggelse knuten till Stationsvägen m.m. Vattnet bör ha haft betydelse för orten, men i beskrivningen saknas sådana uppgifter (se dock nedan ang. Bruatorp på andra sidan ån). Kyrkan är dock medeltida, och belägen i närheten av ån precis som många av de andra kyrkorna i Möre. På andra sidan ån, vid Bruatorps södra strand, ligger nr 26. Bruatorp, vars herrgård är kommunens enda herrgårdsbyggnad. Tillsammans med bevarade ekonomibyggnader och kvarnar utgör Bruatorp en sammansatt och välbevarad herrgårdsmiljö som trots närheten till tätorten har bevarat sina särdrag. Förutom den byggnadsminnesförklarade väderkvarnen finns en vattendriven tullmjölkvarn på området. Verksamheten startade någon gång före 1800-talets mitt. Kvarnplatsen finns angiven på karta från 1761. Här har funnits många industriella 24 (54) aktiviteter från 1800-talets början till detta århundrades början, som färgeri, såg, tegelbruk, garveri, benstamp, linoljepress, bark- och tygstamp. Färgeribostaden finns kvar och är en välbevarad, rödmålad byggnad. Vid vattenkvarnen finns en stensatt kanal, 550 m lång, 4 m bred och ca 2 m djup. Den är delvis nedraserad. Kanalen är en av de sista resterna som vittnar om den livaktiga platsen vid vattnet. Vid herrgården har både mejeri och bageri funnits. Till miljön hör även lusthus. Söder om gården finns flera förhistoriska gravar, bl.a. rösen av bronsålderstyp. Egen kommentar/Coco Dedering: finns bevarad park/trädgård? Söder om herrgården ligger Nr 27 Påboda gravfält, ett fornlämningstätt område från framför allt bronsålder och äldre järnålder. I beskrivningen finns även uppgifter finns om att flera landbor i Påboda hade ålfiske år 1536 (Egen kommentar: det avser nog kustfiske?). Nr 28 Påbonäs, inte långt från Påboda, utgör ett kustlandskap med lämningar efter en medeltida befäst storgård och sätesgård med vallgrav, där borgområdet gränsar mot Östersjön (sid 80). Vid Torsåsån (även kallad Bruatorpsån) längre uppströms är 15 Torsås tätort – bebyggelsemiljö. Utifrån beskrivningen är det oklart vilken betydelse vattendragen eventuellt har haft historiskt. Den medeltida kyrkan från 1200-talet var av försvarskaraktär (revs till stora delar när ny kyrka uppfördes 1777). Bondby, kyrkby och sedermera stationssamhälle när järnvägen kom. Genom tätorten ringlar sig Torsåsån. Stenåldersboplats där Kalmarvägen korsar Applerumsån (sid 59). En annan tätort som uppmärksammas i kulturminnesvårdsprogrammet är nr 5 Gullabo tätort. Gullabo växte fram kring kyrkan, skolan och sedermera järnvägen. Kulturhistoriskt intressant bebyggelse från olika tider med bl.a. unik stationsbyggnad. I Hembygdsparken finns bl.a. en skvaltkvarn (sid 45). Egen kommentar: Bebyggelsen ansluter vattendraget som delvis genomkorsar orten. På en plats finns ”Badhus” precis intill bäcken, enligt kartan i kulturminnesvårdsprogrammet. Var detta ett gemensamt badhus och badade man i ån? Finns byggnaden kvar? Nr 6. Öjebomåla har värden knutna till bymiljön och odlingslandskap samt en levande tradition om Öjebomåla som Gullabos ursprungsgård/uppkomst. Eftersom den har viss vattenanknytning återges den här sammanfattande: traditionen förtäljer att en kvinna efter pestens härjningar på 1300-talet blev lämnad ensam kvar på Öjebomåla. Hon hämtade vatten varje dag ur en källa ”Blå källa”, men upptäckte att den höll på att sina. Sägnen sade då att släkten skulle dö ut om källan sinade. Hon tog sin näverlur för att kalla på hjälp och träffade så Bonde Gul som också blivit ensam kvar på sin gård Öjeby i Långasjö, och nu strövade omkring. De båda slog sig ner på gården och gav den namn efter hans fädernegård. Platsen där de träffades kallades Tuthult, även Gullabo ska ha fått sitt namn efter Bonde Gul. Inom kulturmiljön finns även slaggvarpar. Egen kommentar/Coco Dedering: Sydöst om Öjebomåla finns ägonnamnet ”Timmerkärret”. Kan detta antyda att bäckflottning av timmer förekommit? I sydväst finns ägonamn ”Dammarna” och Hägradammen”. Bland kulturmiljöer med en tydlig anknytning till sjöar och vattendrag i beskrivningarna, utöver ovanstående, finns även: Nr 1. Karsjötrakten - där cirka 30 slaggvarpar är fördelade på 19 järnframställningsplatser. Dessa är belägna intill sankmarker och vattendrag som är malmförande. Den stora mängden slagg som påträffats här och i socknarna norr och västerut antyder att man exporterade järn, 25 (54) etc. (sid 38) Den utpekade kulturmiljön ligger i de övre delarna av Applerumsån och Oxbäcken. Nr 11 Norra Gullabo – här finns en välbevarad och välskött vattenkvarn som byggdes 1882. Kvarnverket flyttades från Björsebo och kan vara äldre. Kvarnen var igång frampå 1920-talet, eventuellt även under 2:a världskriget. Torsås hembygdsförening äger och vårdar kvarnen som än idag körs om vattentillgången är tillräcklig. Ligger vid Applerumsån. (s 53). Egen kommentar/Coco Dedering: vid besök 2009 noterades bebyggelselämningar och kulturväxter på andra sidan ån, har här funnits en mjölnarbostad eller liknande? Nr 13 Intaget Gårdsmiljö och småskaligt odlingslandskap vid Kvilla. På Kvilla 4:11 finns en vattenkvarn som bevarat exteriören sedan 1800-talet. Kvarnrännan finns kvar och här har sannolikt funnits kvarn sedan 1600-talet. Kulturmiljön ligger vid Ågrenen Oxbäcken, men kvarnen vid ett biflöde (sid 56). 14. Ilingetorp är en bymiljö med välbevarade byggnader, vägavsnitt och odlingslandskap vid Bruatorpsån/Torsåsån precis väster om Torsås. I byn finns kvarn och såg sedan lång tid tillbaka. Här har också funnits tegelbruk, nedlagt på 1800-talet, ett färgeri och ett bryggeri, ”Ådala bryggeri och Mineralvattenfabrik”. Bryggeriet grundades 1861 och lades ner 1945. Det brann 1936 och återuppbyggdes därefter. Idag är inredningen från bryggeritiden utriven och byggnaderna används till verkstadsändamål. Inom kulturmiljön finns även flera fynd från stenåldern (sid 57). Vattenkvarnen i Norra Gullabo. Foto: Coco Dedering 2009. 26 (54) Exempel på miljöer med i första hand agrart innehåll enligt tillgängliga beskrivningar är: Nr 2. Torhult-Kallemåla; nr 4. Degerhyltan; bymiljö och värden knutna till odlingslandskapet. Egen kommentar/Coco Dedering: på den ekonomiska kartan i kulturminnesvårdsprogrammet finns bl.a. ägonamnen Mossadammen, Per-Olsamossen, Ugglemossen, i anslutning till utpekad kulturmiljö. Norr om Degerhyltan rinner en bäck. Nr 3. Törnemåla; Egen kommentar: precis NV om utpekad kulturmiljö finns på kartan ägonamnet ”kvarndammen” vid bäcken (Oxbäcken). Nr 12. Bodhyltan; miljö med obesuttnas stugor, unik samling av jordstugor, en slags ingrävda bostäder. Egen kommentar: NÖ om Bodhyltan finns ”Kvarngölen” +byggnader och Kvarnmaden enl. kartan i kulturminnesvårdsprogrammet( sid 55). Nr 10. Gullaboås har agrart/personhistoriskt innehåll. Nr 17. Bränderås; agrart men även en gammal gränsby med traditioner knutna till de dansksvenska krigen. 18. Hallasjö – Bymiljö, odlingslandskap. Egen kommentar: belägen vid Hallasjöns strand och i väster går Hillmansbäcken. Några madnamn på kartan: Länsmansmaden och Gamle mad (sid 63) 16. Oxlehall, 19. Väghyltan – väderkvarn. 21. Törnlycke agrart med bl.a. f.d. komministerbostad. 22. Övraby En av Söderåkras sockens största byar, radbytyp, torpbebyggelse, kommunikation och postväsende, etc. Därutöver finns: Nr 25. Djursvik - kustbebyggelse med gammal varv- och hamnplats, med värden knutna till framför allt kust och dess näringar varför de inte beskrivs närmare i detta sammanhang. Observera dock att kulturmiljön även omfattar Bruatorpsåns mynning upp till Åholmen. I beskrivningen står om bl.a. ett garveri, och det bör ha legat vid ån och inte kusten? 24 Gunnarstorp - Båtastan, med kåsor, fiskebod, uthus etc. – värden knutna till kust och hav och som därför inte beskrivs närmare i detta sammanhang. 31 Gata-Torestorp-Järnsida - Kustlandskap och fornlämningstätt område med sju stenåldersboplatser, gravfält och ev. hällristning. Genom kulturmiljön löper Grisbäcken. Vad gäller nr 20 Hagby-Kroka är kulturmiljön en del av riksintresset Hagby-Halltorp med bl.a. betydande fornlämningskoncentrationer och välbevarad bebyggelse. I det kommunala kulturminnesvårdsprogrammet står det även att både Torsås och Söderåkra kyrkor har haft försvarskyrkor som föregångare (i likhet med andra kyrkor i Mörebygden). Både Glasholmsån och Bruatorpsån löper genom denna kulturmiljö. Övrigt av intresse inom Torsås kommun En intressant miljö som ännu inte finns upptagen i något kulturmiljöprogram eller liknande, men som ändå bör omnämnas i sammanhanget, är Kulebo vid Torsåsån. Det är en helt nybyggd herrgårdsanläggning med park, kräftodlingar och vattenkraftverk vid Torsåsån. På mindre än två år har paret Axelssons uppfört ”en herrgård i 1700-talsstil med orangeri, engelsk park, eremitage, sjö, kraftverk och vingård i ett område som bestod av några sumphål vid Torsåsån och ett stycke vattensjuk granskog.”, enligt en artikel i Smålandsposten 200807-28. Herrgården stod färdig 1998. Här finns även odlingar av svensk flodkräfta. En mindre 27 (54) sjö på tre hektar har skapats, dammar för kräftodling m.m. Här finns välvda broar mellan öar, varav en ö har ett kinesiskt lusthus. Även det elektriska kraftverket är byggt i karolinsk stil. Det levererar 500 000 kWh per år genom att sjöns vatten släpps ut i ett åttameter högt fall som längre ner förenar sig med Torsåsån. Sjön, kraftverket och lusthuset var det första som byggdes i den anläggning som numera går under benämningen ”Slottet i skogen” (artikel i Smålandsposten 2008-07-28, http://www.smp.se/livsstil/article759090.ece). 2.3.3 Kulturminnesvårdsprogram för Blekinge län Det enda objekt som är utpekat inom Blekinge län i programmet är 80.38 BrömsehusDanska Bröms i Kristianopels socken, vilket är en medeltida befästningsruin. Motivering: Lämningar efter en stor och för länet unik anläggning. Fast fornlämning. Beskrivning: Fornlämningsområdet utgörs av terrängen söder om Brömsebäcks utlopp i saltsjön. Det upptas av åker och hagmark. En fornlämning, Brömsehus består av en huvudborg, en 60x50 m stor och 6 m hög platå omgiven av vallgravar. Väster om denna är en lägre förborg. Borgen omnämns under Valdemar Atterdag år 1360, men torde vara äldre. År 1436 intas den av svensk trupp och synes därefter mista sin betydelse som gränsfästning. Borgområdet ingår i länsstyrelsens fornvårdsområde. 28 (54) 2.3.4 Fornlämningar och kulturlämningar Fornlämningsregistret Kartbilaga 6_FMISmm_BruatorpAroMfl. Inom en 50 meter stor buffertzon från sjöar och vattendrag i fastighetskartan inom avrinningsområdet och kustområdena finns cirka 280 fornlämningslokaler registrerade i Fornminnesregistret (FMIS). De fördelar sig på följande fornlämningstyper: Lämningstyp Begravningsplats Blästbrukslämning Blästplats Boplats Boplatsområde Borg Bro Byggnad annan Bytomt/gårdstomt Dammvall Depåfynd Fornlämningsliknande bildning Fossil åker Fyndplats Fyndsamling Förvaringsanläggning Grav markerad av sten/block Gravfält Gränsmärke Husgrund/Historisk tid Hällristning Kemisk industri (samtliga Tjärdal/Tjärgrop) Kolningsanläggning Kvarn Lägenhetsbebyggelse Minnesmärke Naturföremål/-bildning med tradition Obestämbar Område med fossil åkermark Plats med tradition Röjningsröse Röse Samlingsplats Sammanförda lämningar Smideslämning Stensättning Antal totalt 2 42 1 26 2 2 12 1 2 1 2 3 44 62 1 1 2 1 10 2 1 10 2 14 7 2 2 2 3 6 3 2 1 5 1 2 29 (54) Vägmärke Övrigt 1 3 Erfarenheten visar att direkt vattenanknutna lämningar såsom broar, dammar, kvarn- och industrilämningar kan finnas gömda under andra lämningstyper som ’Övrigt’, ’Byggnad annan’ eller ’Sammanförda lämningar’. Det har av tidsmässiga skäl inte varit möjligt att gå igenom beskrivningarna av fornlämningslokalerna mer än i något enstaka fall. Inom vatten-buffertzonen är inte överraskande boplatser och fyndplatser förhållandevis vanliga. Boplatserna är troligen stenåldersboplatser, som ofta är lokaliserade till just dåtida havsstränder, sjöar och vattendrag. Den stora mängden blästbrukslämningar är inte överraskande mot bakgrund av att avrinningsområdet tillhör det sydsmåländska kärnområdet för framför allt medeltida järnframställning. Intressant är också gränsmärkena, vilka är ovaligt många. Troligen utgörs de flesta av gränsstenar kopplade till den gamla riksgränsen, se kap. 2.2. Särskilt värdefulla vattendrag Bröms:Brömsebäcken. Ganska många kvarnar är registrerade, men en specialinventering skulle sannolikt mångfaldiga antalet. Lite överraskande är att inte lämningstypen ’såg’ finns representerad i dessa skogsbygder? Lägenhetsbebyggelsen (oftast torp) är också överraskande nog ganska liten om man jämför med andra avrinningsområden och vad som där fångas upp inom bufferten. Kulturlämningar Länsstyrelsen i Kalmar har även ett digitalt skikt med kulturlämningar, se bilaga 1 för beskrivning. Följande finns inom 50 meter från fastighetskartans sjöar och vattendrag. Lämningstyp Ev förklarande text Bro Brofäste Myrmalmsförekomst Torpstuga Husgrund Husgrund Röjningsröse Bebyggelselämning annan Bebyggelselämning annan Röjningsröse Industrilämning/bruksruin annan Övrigt Övrigt Vallanläggning Brott/täkt Bebyggelselämning annan Kvarnplats F.d. Järnvägsbank Åkerkant Vallanläggning Lertag 2 husgrunder, sentida 30 (54) 2.3.5 Industrimiljöer och industriminnen Industriarvsdatabasen Inom avrinningsområdet och kustområdena finns 90 industriminnen registrerade i industriarvsdatabasen för Kalmar län inom en 50 meter stor buffertzon från sjöar och vattendrag, se kartbilaga 8. Av dessa uppges cirka 30 stycken vara bevarade, 4 stycken ”ruin” och 53 stycken ”försvunnen”. Listan nedan är ett utdrag ur industriarvsdatabasen, redovisande de objekt som uppges vara bevarade (i ett fall delvis bevarade) och som ligger inom 50 meter från vatten. (En * markerar de objekt som också finns med eller omnämns i kommunala kulturmiljöprogram). Av de industriminnen som uppges vara bevarade finns många vattenkvarnar: Församling Namn Torsås *Ådala bryggeri Söderåkra Torestorps stärkelsefabrik Kommentar Uppköptes av Kalmar Bryggeri (= AB Stockholmsbryggerier) 1944, varvid det nedlades. Efter nedläggningen har lokalerna nyttjats av diverse verkstadsföretag. Byggnaden senare nyttjad som båtbyggeri och byggvaruhandel. Söderåkra *Bröms vattenkvarn Torsås Appleryds vattenkvarn Torsås Erik Lars kvarn Torsås Bällstorps vattenkvarn Kvarnbyggnaden uppförd 1855. Kvarn har funnits på platsen sedan medeltiden. I Arvid Trolles jordabok (1498) nämns kvarnen vid Bröms. Renoverad och i användbart skick år 2001. 1stenpar. Låg tidigare intill landsvägen. Byggnaden bevarad, men i mycket dåligt skick år 2001. Vattenkvarn placerad i nuvarande uthus. Ingen utrustning bevarad. Är troligen ombyggd till slöjdfabrik. Ingen utrustning bevarad. *Ilingetorps vattenkvarn 3 stenpar år 1940. Kvarnen uppförd vid 1800-talets mitt och tillbyggd på 1930-talet enligt "Svenska Kvarnar". Turbindrift med kompletteringskraft från dieselmotor. Torsås Torsås Trankvills vattenkvarn Torsås Kvilla kvarn Torsås *Intagets vattenkvarn Söderåkra Ådholmens vattenkvarn Söderåkra Gullabo *Bruatorps vattenkvarn Skörebomåla vattenkvarn 2 stenpar år 1940. Gammalt kvarnläge. Enligt "Svenska Kvarnar" uppfördes kvarnen i början av 1800-talet. Nedläggningsår ungefärligt. Kvarnen med all utrustning bevarad. Byggnaden är sannolikt bevarad, men inredd som snickeriverkstad år 2001. Byggnaden och delar av utrustningen bevarade år 2001. Anläggningsår ungefärligt. Enligt den kommunala inventeringen 1989 fanns kvarnen "före1852". Kvarnbyggnaden bevarad, dock utan något kvarnverk. Anläggningsår ungefärligt - enligt TI fanns kvarnen "före1852". Tillhör Söderåkra hembygdsgille. 31 (54) Torsås Petamåla vattenkvarn Lilla Glosebo vattenkvarn *Norra Gullabo nedre vattenkvarn Norra Gullabo övre vattenkvarn Torsås Strömby vattenkvarn Söderåkra Söderåkra *Bruatorps garveri Övraby sadelmakeri Torsås Trankvills garveri Torsås Torsmaskiner/Faurecia Gullabo Gullabo Torsås Nedäggningsår har satts utifrån uppgiften att kvarnen efter nedläggningen fungerat som slöjdverkstad (startad 1945). 1 stenpar. Kvarnen ägs av Hembygdsföreningen och är i driftsdugligt skick år 2001. Sågbyggnaden är bevarad. Osäkert huruvida kvarnen legat i samma byggnad. Ingen kvarnutrustning kvar. Kvarn, snickerifabrik och såg troligen i samma byggnad. Byggnaden senare nyttjad som biograf "Möre Skans". Ombyggd till bostad. Själva garveriet revs på slutet av 1940-talet. På platsen finns ännu år 2001 ett uthus med viss utrustning kvar. Tillverkningen av avgassystem startade 1954. Faurecia köpte 1999 AP Torsmaskiner AB och från och med 1 oktober 2000 heter företaget Faurecia Exhaust Systems AB. 600 pers år 2001. Lokalerna uppförda som Ådala bryggeri. Sedan bryggeriet nedlagts 1944 har de utnyttjats av diverse verkstadsföretag. År 2001 Atmospannan. Torsås Söderåkra Torsås Athmos värmepannor Bruatorps mejeri *Ilingetorps sågverk Torsås Norra Gullabo övre sågverk Torsås Strömby sågverk Sågen är i driftsdugligt skick år 2001. Drevs från början av vattenhjul, sedan turbin och idag med dieselmotor. Sågen brann ned i mitten av 1980-talet, men återuppbyggdes 1997. Trankvills skaftfabrik Anläggnings- och nedläggningsår ungefärliga. Fanns under några år på 1950-talet. Låg i kvarnbyggnaden. Ingen utrustning kvar 2001. Torsås Gullabo Gullabo Torsås Clara Eriksson slöjdfabrik/C Erikssons Eftr, Rune Johanssons slöjdindustri Erik Eriksson svarveri- och slöjdfabrik Ebert Gunnarssons slöjd Träslöjd Möre Torsås Strömby snickerifabrik Gullabo I Petamåla kvarn. drivs år 2001 av en son. Firmanamn? Troligen f.d. kvarnbyggnad. Kvarn, snickerifabrik och såg troligen i samma byggnad. Av de industrimiljöer som uppges vara bevarade, helt eller delvis, finns alltså flera vattenkvarnar, och objekt knutna till den för regionen karaktäristiska slöjdtraditionen. Några verkar ligga i gamla kvarnar eller ha kombinerats med kvarn-/sågdrift (?). Industrimiljöer/-lämningar i andra kunskapsunderlag Flera av objekten i industriarvsdatabasen är med i kulturmiljöprogrammen på något sätt; det gäller bl.a. vattenkvarnarna markerade med asterix i tabellen ovan. Det skulle vara intressant att se vilka av de bevarade kvarnarna som även har registrerats i fornminnesregistret (i Kalmar län har även bevarade kvarnbyggnader ibland registrerats i FMIS). Någon sådan 32 (54) jämförelse har emellertid inte gjorts. Observera att uppgifterna i FMIS överlag eventuellt kan komplettera industriarvsdatabasen, och vice versa. I sammanhanget kan nämnas att det finns 45 kvarnar registrerade i industriarvsdatabasen inom 50 meter från vatten, de allra flesta vattenkvarnar, medan antalet i FMIS bara är 14 stycken. I kulturmiljöprogrammen finns också uppgifter om industrier där det inte klart framgår vad som egentligen är bevarat eller inte, t.ex. vid Bruatorps herrgård. I kulturminnesvårdsprogrammen och industriarvsdatabasen lyfts även kustanknuten industri fram; hamnar, varv, fartygsbyggnation och seglation, vilket har varit utmärkande för kusten. Dessa verksamheter utelämnas dock i denna kunskapsöversikt som ju ska fokusera bara på sjöar och vattendrag. Inom det s.k. industriarvsprojektet i Kalmar län har kommunvisa industriarvsrapporter tagits fram som innehåller analyser, lyfter fram enskilda industrimiljöer och ger förslag på miljöer som särskilt bör uppmärksammas, etc. Tyvärr saknas en sådan rapport för just Torsås kommun. Vad gäller den del av avrinningsområdet som ligger i Blekinge län: särskilda industrihistoriska inventeringar eller databaser av den typ som finns i Kalmar län saknas. Slutligen ska nämnas att Riksantikvarieämbetet på 1990-talet gjorde en nationell inventering av elektriska vattenkraftverk (kulturhistoriskt värdefulla anläggningar uppförda 1891-1950, se Brunnström & Spade 1995). Inom avrinningsområdet och kustområdet finns inga objekt i denna inventering. 2.3.6 Dammar och kulturmiljöer Se kartbilaga 8 och 9, diverse kulturmiljöunderlag och dammar, vandringshinder m.m. I de delar av området som ligger i Blekinge län finns inga vandringshinder registrerade. I dammregistret har dock en damm registrerats i Brömsebro. I dammregistret i Kalmar län finns inte så många dammar inom Bruatorpsåns avrinningsområde och de som finns har användningsområde hålldamm eller spegeldamm (observera att dammregistret håller på att uppdateras för närvarande). Enligt vattenmyndigheten för Södra Östersjöns vattendistrikt (2009) ska det idag finnas två kraftverk i Bruatorpsån. Ett av dessa är det nybyggda kraftverket i Kulebo i Torsåsån. Vilket är det andra? På de sträckor som har biotopkarterats finns ungefär 20 vandringshinder registrerade, varav endast ett i Glasholmsån. I många av de tidigare uppräknade kulturmiljöerna är dammarna av central betydelse för förståelse av kulturmiljön. Ofta är vattenkraftsnyttjandet ursprunget och förklaringen till kulturmiljöns karaktär och placering. Vid t.ex. garverierna behövdes inte vattenkraft, däremot nära tillgång till vatten, varför de ofta placerades vid sjöar och vattendrag. Några särskilda kulturhistoriska inventeringar eller bedömningar av dammanläggningar har inte gjorts i varken Kalmar eller Blekinge län. Några dammanläggningar har dock registrerats i FMIS 33 (54) (t.ex. där det har funnits/finns kvarnar) och några är omnämnda i ”svepande ordalag” i utpekade kulturmiljöer i de kommunala kulturmiljöprogrammen (jämför ovan). Vid en genomgång av dammarnas placering enligt dammregistret och industrierna i industriarvsdatabasen finner man att vissa hamnar på samma koordinater. På andra ställen hamnar istället en del dammar på samma koordinater som en registrering i FMIS. En genomgång av det historiska kartmaterialet skulle ge mer kunskap om vad som var orsak till att man anlagt en damm just där och vilket kulturhistoriskt värde anläggningen kan ha. Se vidare 3.3. 2.3.7 Värdefulla vägmiljöer Se kartbilaga 7, broar. Vägverket har låtit inventera vägar i region sydöst 1994. Syftet var att skapa intresse och metoder för ett större hänsynstagande till natur- och kulturvärden vid underhålls- och förbättringsåtgärder. En exempelsamling av värdefulla vägar ur detta synsätt presenteras. Inom avrinningsområdet lyfts inga vägar fram inom avrinningsområdet i Blekinge län. Kalmar län har följt upp rapporten och pekat ut fler vägar i en rapport från 1999. Indelning har gjort i tre grupper där A - är vägar med högsta bevarandevärde, grupp B - med mycket högt bevarandevärde och grupp C - med högt bevarandevärde. Inom Bruatorpsåns avrinningsområde finns i Kalmar kommun finns inga utpekade vägar däremot i Torsås kommun (se ”Värdefulla vägar Kalmar län” i Kartbilaga 7) vilka är följande: Alla ligger inom grupp B: 104. Enskild väg till Hästmahult – slöjddistriktet är en väg i äldre sträckning som går till slöjddistriktet där få ingrepp gjorts i vägkanterna, som därför kan uppvisa en rik flora. 103. Allmän väg söder om Bidalite är en belagd väg i äldre sträckning genom ett gammalt kulturlandskap där få ingrepp gjorts i vägkanterna som därför kan uppvisa en rik flora. 105. Väg med murar vid Applerum är en väg med vällagda stenmurar som är välinfogad i det omgivande landskapet. Inom kustområdet finns följande utpekade vägar, där alla också ligger inom grupp B. 112. Högaberg – Karsbo – Blekingegränsen (B) är ett bra exempel på mindre väg i gammal gränsbygd.100. Allmän väg Gettnabo – Bergkvara (B) är en väg som är väl anpassad till landskapet. 106. Väg med murar i Sloalycke är en väg väl infogad i det omgivande landskapet. Den är karaktäriskt slingrande med en vägmiljö som domineras av stora stenmurar. 107. Slingrande grusväg vid Siggesbo 101. Kungsvägen vid Bröms är den sydligaste delen av den historiskt mest betydelsefulla vägen genom länet som också är väl anpassad till landskapet. Vägen övergår i Brömsebro över Brömsebäcken vid länsgränsen. (Källa: Almqvist & Lindegård, 1999, ”Vägen som kulturarv – värdefulla vägar och vägmiljöer i Kalmar län”) 34 (54) 2.3.8 Broar Kartbilaga 7. Inga objekt ur Vägverkets nationella plan för bevarandevärda broar finns inom avrinningsområdet (Vägverket 2005:151). Kalmar län har gjort en broinventering, utförd under perioden 1981-1982. Gruppindelning är gjord i tre klasser där 1 A-B hänförs broar som är goda representanter för sin tids brobyggnadskonst och som belyser den tekniska och kommunikationshistoriska utvecklingen. Broar som förlorat värden och vars typer finns väl representerade i klass 1 tillhör grupp 2. I grupp 1 A finns i Torsås kommun fem broar. I Gullabo sn: 255. Bro över bäck vid Gullabo. Valvbro i ett spann, byggd av tuktad sten i kallmur från 1905. Trots sin ringa ålder uppförd i en ålderdomlig teknik. Belägen på en äldre vägslinga genom byn. i Torsås sn: 270. Bro över å sydöst om Stuvehyltan. Valvbro i ett spann. Mycket smäckert byggd av tuktad sten i kallmur. Vägbanan är lagd direkt på valvet. Södra landfästet övergår i en lång vägbank med kallmurade sidor. Bron är belägen på en enskild skogsväg. 382. Bro, Österbro, över Torsåsån på Österbrogatan i Torsås. Valvbro i tre spann. Byggd av tuktad sten i kallmur, senare fogstruken. Bron har trots vissa ombyggnadsarbeten bevarat sin ålderdomliga prägel. Vidare har bron ett stort miljövärde. Belägen på allmän väg i ett villaområde. De två broarna i Bröms med nr 24 och 25 finns även med i Blekinges broinventering, se nedan. Inom Grupp 1 B finns nio broar: I Gullabo sn; 256. Stenbalksbro, norr om Häggemåla, i huggen sten i kallmursteknik med två spann. 269. Bro i Skörebo. Stenvalv i kallmur av kilad sten. 271. Bro nordväst om Gullaboås. Stenvalvsbro i kallmur av kilad sten. 268. Bro nord-nordost om Davidsmåla. Stenvalvsbro i kallmur av kilad sten. 29. Bro över bäck vid Trankvill på järnvägssträckningen Torsås-Gullaboby. Öppnad för trafik 1917, nedlagd 1950. Balkbro i tre spann byggd av huggen sten i kallmur. 28. Bro i Trankvill. Stenvalvsbro i kallmur i huggen sten från 1916, bakgjuten 1981. 27. Bro över Torsåsån söder om Torsås kyrka. Stenvalv i kallmur av huggen sten i två spann från 1933. 258. Bro väster om Böke. Stenvalvsbro i kallmur av huggen sten. 67. Bro över Brömsbäcken vid Brömsebro station är också den med i Blekinge läns broinventering, se nedan. Och i grupp 2 finns ytterligare åtta broar. I Kalmar kommun finns två broar i grupp 1 B 168. Bro över Glasholmsån vid Yggesbo. Valvbro i ett spann, byggd av sten i kallmur. Bron är belägen på bygatan. Nedströms bron finns ytterligare en valvbro av sten, 169, vilken utgör gårdsinfart. Broarna är byggda 1875 för en kostnad av 50 kr st. Den förstnämnda bron är belägen på enskild väg. En bro finns i grupp 2 i området kring Halltorp. Blekinge län gjordes också under samma tid, likadan gruppindelning med likvärdig motivering. I grupp 1A finns följande broar inom området. 17 A Östra bron över Brömsebäck vid Bröms är belägen på väg 763. Gjutjärnsräckena är tillkomna efter 1957. Freden i Brömsebro 1645 slöts på en holme mellan denna bro och 17 B Västra bron och här restes en minnessten 1915. 17 B Västra bron över Brömsebäck vid Bröms belägen i Kalmar län finns även med här eftersom gränsen mellan länen går i bäcken. Söder om de båda broarna ligger en skvaltkvarn med stålskovel (Egen kommentar/Coco Dedering: uppgiften om skvaltkvarn stämmer inte, på platsen finns en liten kvarn men detta är ingen skvaltkvarn). Enligt Kolms inventering är broarna hänförda till grupp II. Broarna är byggda efter 1827. 35 (54) Tidigare låg här två stycken träbalkbroar med stenlandfästen och träräcken. I Grupp 1 B finns en Bro över Brömsebäck vid Brömsebro station på gränsen mellan Karlskrona/Torsås kommun och Kristianopel/Torsås socken. Den är också gräns mellan Blekinge och Kalmar län. Bron utfördes av Skånska Cementgjuteriet år 1932 och är i ett spann med segmentvalv. I grupp 2 finns ytterligare fyra broar i närheten av de andra. I fornminnesregistret finns 12 stycken broar registrerade inom avrinningsområdet och kustområdet under lämningstyp Bro (inom 50 meter från fastighetskartans vattenskikt). Fler broar kan finnas gömda under andra lämningstyper. På den biotopkarterade sträckan av området, som är digitaliserad, har en stor mängd broar varav några stenbror registrerats i samband med karteringen (kulturhistorisk värdering saknas). Några av broarna kan vara registrerade i fler än en grupp och kan därmed vara dubbletter. Vid en noggrannare genomgång bör dessa jämföras så att det en mer exakt siffra för inventerade sträckor kan uppnås. Hur de inventerade broarna i FMIS och biotopkarteringen fördelar sig inom avrinningsområdet framgår av kartbilagan. 2.3.9 Dikningsföretag och historiska våtmarker Se kartbilaga 11, dikningsföretag, rensningsgrad enl. biotopkarteringen och våtmarker enligt generalstabskartan Kartan visar var diknings-/markavvattningsföretag genomförts, utifrån det digitala underlag som länsstyrelserna har. Kartan ger inte en fullständig bild. Alla dikningsföretag har inte digitaliserats. Vilken typ av dikningsföretag det handlar om och när de utfördes har inte analyserats. Kartbilden visar var i avrinningsområdet rensningar och rätningar sannolikt (men inte nödvändigtvis!) kan hänföras till just dikningsverksamhet (rensningarna/rätningarna kan dock ha utförts i andra syften), t.ex.: - Glasholmsåns nedre delar - Bruatorpsån från ungefär Torsås till mynningen - Applerumsån (del av, nedströms Strömby) - Grisbäcken, som omfattas av dikningsföretag på stor del av sträckan och är omgrävd/rätad eller kraftigt rensad - Brömsebäcken, från Brömsebro till mynningen Om kartbilden kompletteras med samtliga utförda företag blir den ännu mer användbar för framtida kunskapsuppbyggnad och som planeringsunderlag kulturmiljö vs vattenförvaltning. Kartan redovisar även våtmarker, digitaliserade utifrån Generalstabskartan. Uppgifter om var de historiska våtmarkerna är av betydelse vid anläggande av nya våtmarker och som planeringsunderlag. Endast i något enstaka fall är dikningsföretag och liknande omnämnda i beskrivningarna till de kulturmiljöer som finns i de genomgångna kunskaps-/planeringsunderlagen: nr 59 Kanagärde, där dikning av mossar och kärr omnämns i det kommunala 36 (54) kulturminnesvårdsprogrammet samt riksintresset Halltorp – Hagby som tar upp att de tidigare sankmarkerna på Möreslätten dikats ut. 2.3.10 Värdefulla odlingslandskap Se kartbilaga 10, värdefulla odlingslandskap. Kartan visar värdefulla odlingslandskap enligt de regionala bevarandeprogram för odlingslandskapet som togs fram i mitten av 1990-talet, ängsladeinventeringen i Kalmar län, riksintressen för kulturmiljövård samt utfallet av ängs- och betesmarksinventeringen. I bevarandeprogrammet för odlingslandskapet i Kalmar län är områdena är klassade 1-3: 1= högsta bevarandevärde 2 = mycket högt bevarandevärde 3 = högt bevarandevärde Bland annat Kallemåla – Torhult, Degerhyltan och Oxlehall har högsta bevarandevärde. Det har tyvärr inte funnits tid att gå igenom texterna till alla dessa underlag. Sammantaget kan dock nämnas att många miljöer i de regionala bevarandeprogrammen sammanfaller med miljöer som är riksintressen eller uppmärksammade i kommunala kulturmiljöprogram. Flera miljöer ligger vid vattendrag och sjöar. Förhållandevis få ängslador är kända/bevarade inom avrinningsområdet och kustområdet. 37 (54) 2.4 Särskilda ansvarsmiljöer och unika/sällsynta limniska kulturmiljöer – Bruatorpsån och del av kustområde 79/80 Med hänvisning till rapporten ”Förstudie. Kulturmiljö och vattenförvaltning – planeringsunderlag för Södra Östersjöns vattendistrikt” (Dedering 2011, Länsstyrelsen Kalmar län), kap 5.3.: Bland de särskilda ansvarsmiljöer som listats för kulturmiljövården ur ett vattendistriktsperspektiv och som berör aktuellt avrinningsområde och kustområde är: • • • • Blästbruk/medeltida järnframställning - kärnområde i sydöstra Sverige - i bl.a. riksintresset Karlslunda samt Karsjötrakten finns tätt med blästbrukslämningar. Snickeriindustriområdet i Småland – en av Sveriges industriregioner – Enligt industriarvsdatabasen finns några helt/delvis bevarade objekt som kan vara av intresse i sammanhanget, t.ex. Strömby snickerifabrik och Trankvills skaftfabrik. Välbevarade sockencentrum utmärkande för Småland – möjligen kan Gullabo, Torsås och Söderåkras sägas utgöra välbevarade sockencentrum, jämför beskrivningar i kommunala kulturmiljöprogram. Kärnområde boskapsskötsel/hög andel naturliga fodermarker sydöstra Sverige (mader, ängslador, garverier) – inom ramen för kunskapssammanställningen har inte kunskapsunderlagen relaterade till odlingslandskapet studerats närmare, men det bör kunna finnas bevarade miljöer med t.ex. hävdade mader i kombination med ängslador inom området. Ett tillägg (finns inte med i listan i förstudien) kan vara vattnets betydelse som gränsmarkör, där Brömsebäcken utgjort en före detta riksgräns. Vad gäller unika/sällsynta limniska miljöer (jämför rapporten ”Förstudie. Kulturmiljö och vattenförvaltning – planeringsunderlag för Södra Östersjöns vattendistrikt” (Dedering 2011, Länsstyrelsen Kalmar län), kap 5.3.) finns inom avrinningsområdet och kustområdet: • • Kvarnar och sågar med bevarade vattenhjul - Kvarn med bevarat/rekonstruerat vattenhjul finns i Norra Gullabo nedre vattenkvarn och Bröms vattenkvarn, eventuellt i fler av avrinningsområdets och kustområdets kvarnar? Garverier resp. Färgerier, bevarade – några helt bevarade garverier och färgerier har inte påträffats i genomgångna underlag men vid Bruatorp ska färgeribostaden i alla fall finnas kvar enligt kulturminnesvårdsprogrammet och enligt industriarvsdatabasen finns Bruatorps garveri bevarad men det är ombyggt till bostad. 38 (54) 3 KUNSKAPSUPPBYGGNAD VATTENFÖRVALTNING – KULTURMILJÖ 3.1 Geografisk prioritering av kunskapsuppbyggnad vis a vis vattenförvaltningens åtgärder, biologisk återställning m.m. Övergripande prioritering av kunskapsuppbyggnad i förhållande till vattenförvaltning: För prioritering av kunskapsuppbyggnad i förhållande till ekologisk status, se kartbilaga 3: 1) Grisbäcken där statusen är dålig, samt 2) Bruatorpsån från åmötet innan Torsås och uppströms, där de är otillfredsställande ekologisk och kemisk status. Grisbäcken verkar dock inte ha problem med kontinuitet. Inga kända vandringshinder på biotopkarterade sträckor i Grisbäcken. För Bruatorpsån/Torsåsån saknas numera vandringshinder upp till Torsås samhälle (dvs. fisken kan vandra ända till Torsås). • • Prioritering i förhållande till status för miljöproblemet kontinuitet. Se kartbilaga 4. 1) Applerumsån/Strömbyån, där det är dålig status med avseende på kontinuitet 2) Bruatorpsån med biflöden från Torsås och uppströms där dålig/otillfredsställande status (eventuellt ej aktuellt för åtgärder på grund av skyddet för flodkräfta? Jämför kap 1.4.) För prioritering av kunskapsuppbyggnad i förhållande till regional fiskevårdsplan och plan för biologisk återställning kalkade vatten, i sin helhet se kap. 1.4.3 – 1.4.4, bl.a.: 1) Brömsebäcken, där biotopvård planeras 2) Djursvikskanalen, där biotopvård planeras 3) Glasholmsån, där biotopvård planeras. • 3.2 Morfologi: rensade, rätade m.m. vattendrag Hela avrinningsområdet och kustområdet har inte biotopkarterats och därför saknas en helhetsbild av i vilken utsträckning och var vattendragen är rensade, rätade och kanaliserade. Generellt för södra Sverige så har vattendrag rensats, rätats, kanaliserats och reglerats för flera ändamål: flottning (eller andra transporter), dikningsföretag/markavvattning, kraftutvinning och processvattenuttag. Dessa spår/kulturmiljöer har inte, med något enstaka undantag, uppmärksammats i kulturmiljövårdens kunskapsunderlag. Att försöka stadsfästa tid (när de gjorts) och kontext (ursprung och funktion) för olika typer av rensningar, rätningar och liknande är därför av stor betydelse inför framtida åtgärder. I genomgångna underlag saknas uppgifter om de aktuella åarnas eventuella betydelse för flottning, transporter och liknande, men det kan naturligtvis ha förekommit här liksom på andra håll. Vad gäller dikningsföretag finns redan en viss kunskap, men även här skulle man behöva göra mer studier. Uppgifter om kvarnar etc. ger en bild av ett ganska intensivt historiskt nyttjande av vattenkraft i 39 (54) Bruatorpsåns avrinningsområde. En del rensningar och rätningar har troligen samband med detta. Förslag prioritering kunskapsuppbyggnad: • Om möjligt klargöra åarnas betydelse som tidiga transport-/färdleder och huruvida det kan ha föranlett rensningar eller andra åtgärder i vattendragen och huruvida historiska spår finns kvar idag? Vilka arkeologiska eller historiska belägg finns? Har någon studerat topografiska, historisk-hydrologiska förhållanden i syfte att klarlägga om vattendragen kan ha fungerat bra rent praktiskt? • Klargöra om och i så fall var, när och hur det eventuellt har flottats inom avrinningsområdet/kustområdet och om det finns lämningar i form av rensningar, hålldammar och andra flottningsanläggningar. Gäller hela avrinningsområdet/kustområdet, men främst biflöden och mindre vattendrag utanför den förhistoriska centralbygden, där man kan tänka sig småskalig flottning till sågar och liknande. Observera t.ex. ägonnamnet ”Timmerkärret” sydost om Öjebomåla – kan det antyda att bäckflottning av timmer förekommit? (jämför kap. 2.3.1). Gå igenom FMIS för att se om där finns uppgifter om flottning ”gömda” under andra lämningstyper. Arkiv-, litteraturstudier, intervjuer. Därefter fältarbete. • Erhålla en mer fullödig bild av dikningsföretagen, var och när de utförts (genomgång av lantmäteriets arkiv och länsstyrelsernas Vattenarkiv samt litteratur) 1. Det är av intresse för såväl naturvård och vattenförvaltning som kulturmiljövården. Att i likhet med Blekinge läns dokumentation av vattendrag (Jämför Torebrink 2010) fältinventera och därigenom kunna framhålla representativa eller unika exempel på dikningslandskap/dikningsrensning/-reglering av olika karaktär och från skilda tider inom avrinningsområdet. • På de biotopkarterade sträckorna där punktvisa kraftiga rensningarna t.ex. nedströms Gullabo, nordväst om Oxlehall och uppströms sjön Målen vid länsgränsen - har dessa samband med kraftutvinning och/eller transporter? (På dessa sträckor saknas uppgifter om dikningsföretag, men rensningarna kan förstås härröra från sådana ändå.) 3.3 Kontinuitet: Vandringshinder och kulturmiljöer Inom Bruatorps avrinningsområde finns cirka 20 vandringshinder enligt biotopkarteringen (alla vattendrag är dock inte karterade). Vandringshindren, som mestadels består av dammar, speglar även vattendragens betydelse som kraftkälla, inte minst för kvarnar och sågar. Inom ramen för denna kunskapssammanställning har det tyvärr inte funnits tid att gå igenom vandringshindren med avseende på var kulturmiljövården har kunskap om platserna, och i vilka underlag den kunskapen presenteras. En snabb jämförelse mellan kartorna som visar 1 En del kartakter i länsstyrelsens Vattenarkiv är scannade (plan- och/eller profilkartor); gäller framför allt Öland, Kalmar, Torsås, Mönsterås och delar av Nybro och Västerviks kommuner. 40 (54) vandringshinder och de som redovisar fornlämningar och uppgifter ur industriarvsdatabas m.m. ger dock vid handen att kulturmiljövården i vissa fall har en del uppgifter om kulturmiljövärden vid vandringshinder. I andra fall verkar kunskap helt saknas. Det verkar som om många objekt ur industriarvsdatabasen, där ruiner eller lämningar kan förmodas finnas, inte är med i fornlämningsregistret. På motsvarande sätt skulle fornlämningsregistret kunna komplettera industriarvsdatabasen. Ett exempel där kulturmiljövården redan idag, utifrån studerade underlag, kan konstateras ha höga/mycket höga värden som kan hamna i konflikt med biologisk återställning (åtgärdande av vandringshinder) eller behöva en hög grad av anpassning till kulturmiljön är Norra Gullabos vattenkvarn. Det är en mycket välbevarad liten kvarn med tillhörande damm som förvaltas av hembygdsföreningen och som är uppmärksammad i Torsås kommuns kulturminnesvårdsprogram. En utrivning av dammen skulle vara förödande för kulturmiljön. Detsamma gäller vattenkvarnen i Bröms, som även ligger inom riksintresse för kulturmiljövården (kvarnen omnämns i riksintressebeskrivningen). Det saknas dock uppgifter om huruvida detta är ett vandringshinder. Troligen kan fisken komma förbi eftersom det finns öring i bäcken. Vid vissa vandringhinder kan även prövning enligt Kulturminneslagen (KML) 2 kapitel bli aktuell. Få fornlämningslokaler med dammar är idag klassificerade som fast fornlämning men Länsstyrelsen gör individuella bedömningar, från fall till fall. Enligt antikvarisk praxis ska t.ex. kvarnar med belägg från 1600-tal eller äldre utgöra fast fornlämning. I FMIS saknas som regel sådana uppgifter för de kvarnar som registrerats. I industriarvsdatabasen finns ibland uppgifter om hur länge kvarn funnits på platsen, t.ex. Bröms vattenkvarn ”kvarn har funnits på platsen sedan medeltiden”. Historiska kartor är en bra och viktig källa för att klargöra äldre belägg för kvarnverksamhet m.m. Åtgärder vid vandringshinder kan även komma att beröra andra typer av fornlämningslokaler t.ex. förhistoriska boplatser och lokaler med slaggvarp (vilka utgör fasta fornlämningar). Rent allmänt kan sägas att själva dammkonstruktionerna endast beskrivs i enstaka fall eller i svepande ordalag och sällan finns anteckningar om deras kulturhistoriska värde i kulturmiljövårdens underlag. I många av kulturmiljöerna är dammarna av central betydelse för förståelse av kulturmiljön. Ofta är vattenkraftsnyttjandet ursprunget/förklaringen till kulturmiljöns karaktär och placering. Vid framtida kunskapsuppbyggnad är det viktigt att framhålla att dammarna behöver bedömas både som enskilda anläggningar och i förhållande till sin kontext (kulturmiljö). Både tidigare erfarenheter och genomgången av kunskapsunderlagen för avrinningsområdet och kustområdet visar att underlagen brister i detta avseende. Ofta finns bara (viss) kunskap om ett objekt, t.ex. ett industriminne, eller en enstaka lämning. Det gäller exempelvis Industriarvsdatabasen, som inte är baserad på en fältinventering och som ”bara” fokuserar på själva industrilokalerna. Det skulle behövas fler kulturhistoriska bedömningar av sammanhållna helhetsmiljöer. Det gäller inte minst kvarnmiljöerna. I underlagen finns förhållandevis många uppgifter om kvarnar inom aktuellt område. För värderingen av dessa är det önskvärt med mer information; hur ser damm, rännor etc ut? Är de bevarade? Finns bevarade mjölnarbostäder eller annan kringbebyggelse? I vilken utsträckning är maskinell utrustning bevarad, etc.? Vad gäller det arbete som utförts inom Industriarvsprojektet i Kalmar län (industriarvsdatabasen och de kommunvisa industriarvsrapporterna) ska nämnas att just 41 (54) elektriska vattenkraftverk och vattenkvarnar/-sågar är bristfälligt redovisade och att det saknas en regional överblick för dessa vattenanknutna industrimiljöer. Eftersom denna typ kulturmiljöer ofta berörs av åtgärder inom fiske-, biotop- och vattenvård är det angeläget att prioritera kunskapsuppbyggnaden för just elektriska vattenkraftverk, vattenkvarnar och vattensågar. Vid inventering av sådana miljöer är det betydelsefullt att även kulturhistoriskt bedöma dammanläggningarna. Det är också viktigt att dokumentera andra lämningar och annan bebyggelse så att en värdering av kulturmiljön som helhet kan göras. I de genomgångna kunskapsunderlagen saknas uppgifter om ”ursprungliga” elektriska vattenkraftverk, det vill säga kraftverk som från början uppförts för just detta ändamål, inom Bruatorpsåns avrinningsområde samt kustområdet (det nybyggda kraftverket i Kulebo utgör ett undantag). Enligt Vattenmyndigheten för Södra Östersjöns vattendistrikt, 2009, ska det finnas två vattenkraftverk i Bruatorpsån. Vilka är de, har det funnits eller finns det fler? Det skulle behövas en helhetsbild av var vattenkrafts-el produceras idag och i vilken utsträckning detta sker eller har skett i kulturhistoriskt intressanta anläggningar, såväl ”ursprungliga” kraftstationer som i gamla kvarnar eller liknande. Sammanfattningsvis: • Redan utifrån befintliga underlag framgår att åtgärder vid vandringshinder i några fall behöver anpassas till kulturhistoriskt känsliga miljöer och att prövning enligt KML 2 kap. kan bli aktuell. För de flesta vandringshinder behövs mer kunskap om kulturmiljövärdena på platsen. • Kunskapsuppbyggnaden avseende kulturmiljön vid vandringshinder behöver omfatta helhetsmiljöer och innehålla en kulturhistorisk värdering. • Särskilt för kvarn-, såg- och kraftverksmiljöer behövs en bättre regional helhetsbild för prioritering av bevarandeåtgärder (gäller inte minst Bruatorpsåns avrinningsområde samt Brömsebäcken). • I vilken utsträckning nyttjas vattenkraften idag inom avrinningsområdet och sker detta i kulturhistoriskt värdefulla anläggningar/kulturmiljöer? • För geografisk prioritering av kunskapsuppbyggnad, se 3.1. 3.4 Skuggande kantzoner: värdefulla odlingslandskap, mader, fornlämningar Kunskapen om värdefulla odlingslandskap, ängs- och betesmarker får anses vara förhållandevis god, men dessa underlag har inte gåtts igenom inom ramen för kunskapssammanställningen. I områdets östra delar, som präglas av ett förhållandevis öppet jordbrukslandskap kan finnas behov att anlägga fler beskuggande kantzoner vid vattendragen. Huruvida det kan innebära en konflikt behöver utredas för fall till fall. Särskilt i Bruatorpsåns, Grisbäckens och Brömsebäckens nedre delar finns många fornlämningslokaler vid och i närhet av vattnet. Här kan anläggande av kantzoner med träd och buskar hamna i konflikt med bevarande och vård av kulturmiljöerna. Det kan också på vissa platser finnas ett värde i att bibehålla fria siktlinjer i landskapet, en visuell kontakt mellan vattendrag och omgivande kulturlandskap. Detta gäller inte minst miljöer som historiskt sett präglats av öppenhet. 42 (54) Det skulle vara värdefullt att fastställa huruvida mader-/sankängar fortfarande hävdas idag; både för kulturmiljö- och naturvården. 3.5 Kemisk status - industriminnen Problemen med kemisk status finns särskilt i Grisbäcken. Om saneringsåtgärder vid förorenade områden berör kulturhistoriskt känsliga miljöer behövs ofta kulturhistoriska utredningar och liknande. Det är viktigt att kulturhistoriska intresseaspekter beaktas och kulturmiljövården blir också ofta involverad i miljösaneringsprojekten vid äldre anläggningar. Inom ramen för denna kunskapsöversikt har inte behoven av ny kunskap eller vilka åtgärder som planeras närmare studerats. Vid kunskapsuppbyggnad ur miljöföroreningssynpunkt respektive kulturmiljösynpunkt kan de två sakområdena ha nytta av varandras kunskapsunderlag, och kunskapsuppbyggnad kanske till och med kan samordnas till viss del. I sammanhanget kan nämnas att Miljöskyddsenheten/Länsstyrelsen i Kalmar inom ramen för arbetet med förorenade områden planerar att starta en inventering av kvarnar eftersom betning av säd kan ha gett föroreningar av kvicksilver. Exakt vilka åtgärder som kan bli aktuella i kvarnar där betning med farliga medel skett är oklart. Riskklass 2, dvs. näst högsta klassen. 3.6 Övergödning – våtmarksanläggande Generellt sett så hamnar anläggande av våtmarker sällan i konflikt med kulturmiljövården utan är tvärtom ofta positivt. Fornlämningar kan dock beröras, vilket kan leda till prövning enligt Kulturminneslagens 2 kapitel. Fornlämningar från förhistorisk tid finns framför allt inom avrinningsområdets och kustområdets nedre, östra delar; längre upp i vattensystemet utgör blästbrukslämningarna exempel på fornlämningar som kan beröras. Utformningen av nya våtmarker kan göras på olika sätt; det är viktigt att de anpassas väl till kulturlandskapet och till såväl natur- som kulturmiljövärden. Kulturmiljövårdens historiska perspektiv kan bidra till bättre planeringsunderlag för våtmarksanläggande; även ur näringsreduktionssynpunkt bör våtmarker helst anläggas där våtmarker tidigare funnits. Åtminstone på ett teoretiskt plan skulle konflikt kunna uppstå om kulturmiljövården värderar ett dikningsföretag som kulturhistoriskt värdefullt och därför emotsätter sig återskapande av en våtmark. Idag saknar kulturmiljövården i stort sett den kunskapen. Möreslätten framhålls dock ofta som en region tidigt präglad av utdikningar och här finns flera riksintressen för kulturmiljövården där det dikningspräglade landskapet beskrivs. Omfattningen av nya våtmarker kan dock inte förväntas bli så omfattande att hela kulturlandskap omdanas (?). 43 (54) 4 KUNSKAPSUPPBYGGNAD KULTURMILJÖ Utöver det som har nämnts i kap. 3 önskar kulturmiljövården bland annat mer kunskap om: • Brömsebäcken som gränsmarkör I samband med att det nationellt särskilt värdefulla vattendraget Brömsebäcken valdes ut, var det svårt att finna mer detaljerade uppgifter om hur långt bäcken och andra vattendrag, gölar m.m. varit riksgräns/fungerat som gränsmarkör/-er. I FMIS finns en del uppgifter om gränsstenar, ofta vid vatten. Detta borde utredas närmare. Se först Kulturminnesvårdsprogram för Torsås kommun sid. 11-12. • Förhistoriska boplatser Inventering av förhistoriska boplatser, särskilt stenålderns boplatsmönster (I Emmaboda och Hultsfreds kommuner har specialinventeringar av stenåldersboplatser genomförts vilket medfört en helt ny kunskap om stenålders bosättningsmönster m.m. Det vore önskvärt att kartlägga hela vattensystem på samma sätt). • Fiske Utreda/inventera fiskets historiska betydelse och eventuella lämningar (generellt). I kunskapsunderlagen saknas sådana uppgifter inom berört avrinningsområde och kustområde. Lämningar efter fiske kan ”gömma sig” under andra lämningstyper i FMIS, varför även FMIS bör studeras närmare ur denna aspekt. • Bykhus, klapphus etc Vid genomgången av befintliga kunskapsunderlag har inga uppgifter om bevarade bykhus, tvättstugor, klapphus och liknande påträffats. Erfarenheten från t.ex. Ljungbyåns avrinningsområde visar att bykhus i flera fall bevarats (ofta är de kombinerade med andra verksamheter, t.ex. brygghus och benämns då kanske brygghus trots att de äen fungerat som bykhus). Utreda/inventera huruvida bevarade bykhus vid vatten finns inom avrinningsområdet och kustområdet. • Badhus vid vatten Utreda/inventera huruvida det finns bevarade äldre badhus/allmänna inrättningar vid vatten inom avrinningsområdet. Kan t.ex. ha funnits/finnas i Gullabo, Torsås eller Söderåkra längs med åarna? • Vattenanknutna industriminnen Fältinventera objekt i MIFO (databas som underlag för arbetet med förorenade områden, där finns uppgifter om många äldre industrier) och industriarvsdatabasen som inte är beskrivna/dokumenterade i underlagen med fokus på bevarade byggnader och kulturmiljövärderingar i syfte att få en bättre kunskap om de vattenanknutna industriminnena. 44 (54) • Trädgårdar vid vatten Liksom i t.ex. Ljungbyåns avrinningsområde finns i detta avrinningsområde och kustområde en hel del bebyggelse i anslutning till åarna, och även här borde det finnas fina exempel på hur man i sina trädgårdsanläggningar både historiskt och idag nyttjar vatten, holmar m.m. • Kulturmiljöbedömningar med vattenperspektiv Genomföra mer systematiska kulturmiljöbedömningar/dokumentation i ett antal objekt, där vattenperspektivet tidigare behandlats styvmoderligt. Det skulle bl.a. vara intressant att undersöka hur Torsåsån nyttjats historiskt i Torsås, Brömsebäcken i Brömsebro och Trankvillsån i Gullabo. • Fornminnesinventera vattendragen Ett åtgärdsförslag som är generellt giltigt är att inventera fornlämningar längs vattendragen eftersom sjöar och vattendrag inte tidigare har inventerats systematiskt. 45 (54) 5 REFERENSER Nationella/länsövergripande publikationer referenser Brunnström, L; Spade, B. 1995. Elektriska vattenkraftverk: kulturhistoriskt värdefulla anläggningar 1891-1950. Stockholm Riksantikvarieämbetet. Dedering, C. 2011. Förstudie. Kulturmiljö och vattenförvaltning – planeringsunderlag för Södra Östersjöns vattendistrikt. Vattenmyndigheten Södra Östersjöns vattendistrikt/Länsstyrelsen Kalmar län, i samverkan med berörda länsstyrelser. Vattendragsutredningen (1996) Omtankar om vattendrag ett nytt angreppssätt SOU 1995:155 Vattenmyndigheten Södra Östersjöns vattendistrikt. 2009. Förslag till åtgärdsprogram för Södra Östersjöns vattendistrikt – underlagsmaterial, 2009. Åtgärdsförslag för Bruatorpsåns avrinningsområde (Smålandkusten) och åtgärdsförslag för Blekingekustens avrinningsområden, kustområden och kustvatten. Vattenmyndigheten för Södra Östersjöns vattendistrikt (2007) Miljöövervakning av vatten – tillstånd hos inlands-, kust- och grundvatten i Södra Östersjöns vattendistrikt. Publikation 2007:1 Vägverket. 2005. Nationell plan för bevarandevärda broar. Publikation 2005:151. Kalmar län Riksintressen, naturreservat, Natura2000 m.m. Information riksintressen, naturreservat, Natura2000 m.m. finns tillgänglig via länsstyrelsens hemsida http://www.lansstyrelsen.se/kalmar. Vad gäller riksintressen för kulturmiljövård i Kalmar län: Information om riksintressena fanns tidigare tryckta i kommunvisa rapporter i länsstyrelsens meddelandeserie, numera finns information på länsstyrelsens hemsida http://www.lansstyrelsen.se/kalmar. Det pågår för närvarande (2011- ) en översyn av länets riksintressen. Kommunala kulturmiljöprogram Eriksson Nilsson, B. 1989. Kulturminnesvårdsprogram för Torsås kommun. Torsås kommun. Johansson, A. 1994. Kulturmiljöprogram för Kalmar kommun. Landsbygden. Kalmar kommun. Kommunvisa industriarvsrapporter 46 (54) Lamke, Lotta; Johannisson, Susann. 2009. Kalmar kommuns industriarv. Utgiven av Kalmar läns museum. Bevarandeprogram för odlingslandskapet Länsstyrelsen Kalmar län. Odlingslandskapet i Kalmar län – bevarandeprogram. Torsås kommun. Länsstyrelsen Kalmar län. Meddelande 1995:10. Länsstyrelsen Kalmar län. Odlingslandskapet i Kalmar län – bevarandeprogram. Kalmar kommun. Länsstyrelsen Kalmar län. Meddelande 1995:11. Kategoriinventeringar och liknande Almqvist, A & Lindegård, . 1999. Vägen som kulturarv – värdefulla vägar och vägmiljöer i Kalmar län. Länsstyrelsen Kalmar län. Inventering av ängslador/madhus 1994-1995 (pärmar). Inventeringen sammanfattas i Ängslador/madhus – Rapport från inventering 1994-1995, Länsstyrelsen Kalmar län. Meddelande 1995:15, Författare Susann Johannisson. Länsstyrelsen Kalmar län. Industriarvsdatabas – Kalmar län. Databasen har sammanställts av Kalmar läns museum 2001 och finns tillgänglig som digitalt skikt med attributdata. Persson, B. 1984. Broar i Kalmar län – broinventering 1981-1982. Utgiven av Länsstyrelsen Kalmar län, Statens Vägverk, Kalmar läns museum. De inventerade objekten finns beskrivna och avfotograferade i pärmar på Länsstyrelsen Kalmar län. Övrigt Dammregistret, Kalmar län. Digitalt skikt samt pärmar från damminventering 1981. Länsstyrelsen Kalmar län. Länsstyrelsen Kalmar. Meddelande 2007:03. Fiskevårdsplan Kalmar län. Länsstyrelsen Kalmar län. Meddelande 2007:4. Regional åtgärdsplan för biologisk återställning i kalkade vatten i Kalmar län 2007 – 2010. Blekinge län Johansson Anette & Torebrink Petra. 2010. Kulturhistorisk dokumentation av vattendrag i Blekinge 2005-2008 – Mörrumsån, Mieån, Bräkneån och Lyckebyån. Länsstyrelsen i Blekinge län Rapport 2010:16 Länsstyrelsen i Blekinge län (1983) Kulturminnesvårdsprogram för Blekinge län, Del 1. Länsstyrelsen i Blekinge län (1980) Broar i Blekinge. En kulturhistorisk inventering utförd av länsstyrelsen i samarbete med vägförvaltningen. 47 (54) Länsstyrelsen i Blekinge län (2007). Länsplan för fiskevård och biologisk återställning av kalkade vatten i Blekinge län 2007-2010. Meddelande 2007:13 48 (54) 6 Bilaga 1 Korta beskrivningar av kunskaps/planeringsunderlag Till läsaren I listan nedan ges kortfattade beskrivningar av kunskaps-/planeringsunderlag som finns för hela landet och/eller som är gemensamma för eller finns i flera län, och som ingår i kunskapsöversikterna i Delprojekt 2 inom ”Kulturmiljö och vattenförvaltning – planeringsunderlag för södra Östersjöns vattendistrikt”. Listan redovisar inte alla kunskapsunderlag. Historiska kartor är exempelvis ett grundläggande kunskapsunderlag för kulturmiljövården, men studier av sådana ingår inte i delprojekt 2 och beskrivs därför inte här. Innehållet under rubrikerna ”Områden med skydd enligt lag eller konvention”, ”Planer och program med urval av objekt/miljöer”, ”Inventeringar” samt ”Övrigt” har skrivits av Coco Dedering i november 2011, Länsstyrelsen Kalmar län, där arbets-, referens- och styrgrupp även bidragit med synpunkter. För de länsspecifika och/eller lokala kunskapsunderlagen svarar andra författare. Områden med skydd enligt lag eller konvention Världsarv - Ett världsarv är ett kulturminne eller naturminne som är så värdefullt att det är en angelägenhet för hela mänskligheten. Det är en plats, ort, miljö eller objekt som på ett alldeles unikt sätt vittnar om jordens och människans historia. Det är Unesco’s Världsarvskommitté som beslutar om världsarv. Respektive lands regering kan nominera områden till den s.k. världsarvslistan. Den grundar sig på FN-organet Unescos konvention till skydd för världens natur- och kulturarv som Sverige undertecknade 1985. Ramsarområden – Ramsarkonventionen är en internationell konvention för skydd av värdefulla våtmarker. Sverige har pekat ut ett antal internationellt värdefulla våtmarksområden, s.k. Ramsarområden, som landet har åtagit sig att bevara. Riksintressen – Geografiska områden som är av nationell betydelse för en rad olika samhällsintressen kan, enligt miljöbalkens 3-4 kap., pekas ut som områden av riksintresse av respektive ansvarig central myndighet. Det kan exempelvis vara områden med naturvärden eller kulturmiljövärden som är så ovanliga att de gör områdena viktiga för hela landet. Vid planering och prövning enligt en rad lagar ska dessa områden skyddas mot åtgärder som påtagligt kan skada dem. I denna kunskapsöversikt redovisas eventuellt förekommande riksintressen för naturvård, kulturmiljövård, fiske och friluftsliv. Natura 2000 - Natura 2000 är ett nätverk inom EU som verkar för att skydda och bevara den biologiska mångfalden. Natura 2000-områden är skyddade enl 4 och 7 kap. miljöbalken. Det finns särskilda bevarandeplaner för varje Natura 2000-område som beskriver områdets naturvärden, bevarandemål, hotbilder och behov av bevarandeåtgärder. Nationalpark – Syftet med en nationalpark är, enligt miljöbalken (7 kap 2§), att ”bevara ett större sammanhängande område av viss landskapstyp i dess naturliga tillstånd eller i väsentligt oförändrat skick”. Staten äger all mark i en nationalpark. Regeringen beslutar efter 49 (54) riksdagens medgivande att bilda nationalparker. Naturvårdsverket har huvudansvar för planering och genomförande av nya nationalparker. Naturreservat – Naturreservat bildas enligt miljöbalken (7 kap 4§) när det huvudsakliga skyddsmotivet är höga naturvärden, värdefulla områden för friluftslivet m.m. Både länsstyrelser och kommuner kan bilda naturreservat och naturreservaten är skyddade i enlighet med fastställda beslut och skötselplaner. Kulturreservat - Kulturreservat bildas enligt miljöbalken (7 kap 9§) när det huvudsakliga skyddsmotivet är kulturhistoriska m.fl. värden. Både länsstyrelser och kommuner kan bilda kulturreservat och kulturreservat är skyddade i enlighet med fastställda beslut och skötselplaner. Det finns ännu så länge bara ett fåtal kulturreservat i Sverige. Byggnadsminnen - Kulturhistoriskt värdefulla byggnader, miljöer och anläggningar kan förklaras som byggnadsminnen. Ärenden rörande enskilt ägda byggnadsminnen handläggs av Länsstyrelsen och skyddas enligt Kulturminneslagens 3 kap. Statligt ägda byggnadsminnen skyddas enligt Förordning (1988:1229) om statliga byggnadsminnen m.m. och handläggs av Riksantikvarieämbetet. Kyrkliga kulturminnen – Kyrkor, begravningsplatser m.m. som byggts före utgången av 1939 skyddas enligt kulturminneslagens 4 kap. Tillståndsärenden rörande dessa kyrkor och anläggningar handläggs av Länsstyrelsen. Fornlämningar och Fornminnesregistret - Fornminnesregistret förvaltas av Riksantikvarieämbetet och innehåller information om fasta fornlämningar och andra kulturhistoriska lämningar. Det bygger i huvudsak på inventeringar genomförda från 1937 till slutet av 1990-talet (olika i olika delar av landet). Registreringar har även gjorts/görs senare, dock i mindre skala. Fornminnesregistret uppdateras löpande. Fasta fornlämningar kallas lämningar efter människors verksamhet under forna tider, som tillkommit genom äldre tiders bruk och som är varaktigt övergivna. Dessa fornlämningar är skyddade enligt Kulturminneslagen (2 kap). Så kallade ”övriga kulturhistoriska lämningar” har inte detta skydd, men omfattas av generella hänsynsbestämmelser i miljöbalken, i skogsvårdslagen (30§) och i kulturminneslagens 1 kap. Det är länsstyrelsen som, från fall till fall, avgör om en lämning är fast fornlämning eller inte. Fornminnesregistret i digital form kallas FMIS (Fornminnesinformationssystem). q-märkt bebyggelse i detaljplaner och områdesbestämmelser (digitalt skikt) - Genom detaljplaner och områdesbestämmelser kan kommunerna med stöd av Plan- och bygglagen (2010:900) utfärda skydd för kulturhistoriskt värdefull bebyggelse i form av skydds- och varsamhetsbestämmelser. Flera länsstyrelser har digitaliserat (och uppdaterar årligen) byggnader som omfattas av detta skydd, i syfte att följa upp i vilken utsträckning kommunerna arbetar aktivt med skyddet av kulturhistoriskt värdefulla byggnader och miljöer. Detta arbete utgör grunden för en indikator vars kortnamn är ”q-märkt” (Skyddade byggnader enligt plan- och bygglagen) på Miljömålsportalen, se www.miljömål.se. Vattenförvaltning och EUs ramdirektiv för vatten – Syftet med EUs ramdirektiv för vatten är att skydda medlemsländernas vattenresurser och en grundtanke är att skapa en helhetssyn på Europas och de enskilda ländernas vattenresurser. I Sverige beslutade riksdagen och 50 (54) regeringen om nationell lagstiftning, vilket innebar en komplettering av miljöbalken och en särskild vattenförvaltningsförordning (SFS 2004:660) samt en organisation för den svenska vattenförvaltningen. Vattenförvaltningen omfattar grundvatten, sjöar, vattendrag och kustvatten och man arbetar utifrån vattnets egna gränser, de så kallade avrinningsområdena, som inte följer läns- eller kommungränser. Målsättningen med vattenförvaltningen är att allt inlands-, kust- och grundvatten ska ha god ekologisk och kemisk status år 2015. För att Sverige ska kunna nå målet krävs engagemang och nära samarbete mellan alla parter som påverkar vattnet inom ett visst avrinningsområde. Länsstyrelsen har en samordnande roll i vattenförvaltningsarbetet. Kunskaps- och planeringsunderlag uppdateras löpande och finns tillgängliga i VISS (Vatteninformationsystem Sverige), se http://www.viss.lst.se/. Planer och program med urval av objekt/miljöer Regionala kulturmiljöprogram - Regionala kulturmiljöprogram tas fram av länsstyrelsen och ska fungera som planeringsunderlag till länsstyrelser, kommuner, trafikverk och övriga fysiska planerare, med mera. De beskriver länets kulturhistoria och innehåller ofta ett urval av värdefulla kulturmiljöer. Programmen ska bland annat bidra till att säkerställa, levandegöra och utveckla länets kulturmiljöer. Kommunala kulturmiljöprogram - Dessa tas fram av kommunerna och ska fungera som planeringsunderlag, t.ex. som stöd för prövning av bygglov, i detalj- eller översiktsplanering. I de kommunala kulturmiljöprogrammen beskrivs som regel vad som är värdefullt och karaktäristiskt inom kommunen. De innehåller ofta ett urval av värdefulla kulturmiljöer, ibland med någon form av indelning/klassificering av byggnader och miljöer. I bland annat Plan- och bygglagen finns generella hänsynsbestämmelser för kulturhistoriskt värdefull bebyggelse. Nationellt särskilt värdefulla/värdefulla sjöar och vattendrag - Naturvårdsverket, Riksantikvarieämbetet och Fiskeriverket har tillsammans med länsstyrelserna sammanställt nationellt värdefulla sötvattensområden sett utifrån natur-, kulturmiljö- respektive fiskesynpunkt. Områdena pekades ut 2006 i samband med framtagandet av en nationell strategi för skydd av särskilt värdefulla sjöar och vattendrag. Information om områdena finns bland annat i databasen och karttjänsten Värdefulla Vatten (Naturvårdsverket). Arbetet skedde under stor tidpress och utifrån bristfälliga urvalsunderlag, varför en revidering är nödvändig. ”Kulturvattendrag” m.m. - På 1990-talet gjordes den så kallade Vattendragsutredningen (Omtankar om vattendrag SOU 1996:155). Bakgrunden var att se över skyddet för vattendrag enligt 3 kap. Naturresurslagen. Länsstyrelserna lämnade in förslag till Riksantikvarieämbetet respektive Naturvårdsverket som i sin tur lämnade förslag till Vattendragsutredningen. Därefter sållade Vattendragsutredningen ut ett antal vattendrag som borde skyddas med avseende på natur- och kulturmiljön respektive ”orördhet”. ”Elektriska vattenkraftverk: kulturhistoriskt värdefulla anläggningar 1891-1950” (Brunnström, Spade) - har getts ut av Riksantikvarieämbetet 1995. Det är resultatet av en nationell inventering och rapporten innehåller ett urval nationellt värdefulla anläggningar. 51 (54) ”Nationell plan för bevarandevärda broar” – har getts ut av Vägverket 2005 och innehåller ett urval med 121 st broar spridda över landet. Regionala fiskevårdsplaner – Länsstyrelserna har tagit fram länsomfattande fiskevårdsplaner för att främja och vårda fiske och fiskebestånden. Regionala bevarandeprogram för odlingslandskapet – Naturvårdsverket och Riksantikvarieämbetet initierade 1991 ett arbete för att få länsstyrelserna att ta fram länsvisa bevarandeprogram för odlingslandskapets natur- och kulturmiljövärden. Bevarandeprogrammen innehåller ett urval av värdefulla miljöer, fungerar bl.a. som planeringsunderlag och ser olika ut i olika län. Nationell bevarandeplan för odlingslandskapet - Naturvårdsverket i samarbete med länsstyrelserna och efter samråd med Riksantikvarieämbetet har på 1990-talet tagit fram en nationell bevarandeplan för odlingslandskapet. Urvalet av värdefulla helhetsmiljöer är inte komplett, bl.a. saknade kulturmiljövården tillräcklig kunskap för ett sådant urval (Naturvårdsverket 1997, Rapport 4815, Sveriges finaste odlingslandskap – Nationell bevarandeplan för odlingslandskapet etapp 1, här finns även information om de regionala bevarandeprogrammen) Inventeringar Skog & Historia – Skog & Historia var ett samarbete mellan Riksantikvarieämbetet och Skogsstyrelsen, och bedrevs regionalt tillsammans med Länsstyrelser, Länsarbetsnämnder och Länsmuseer. Det handlade bl.a. om kunskapsuppbyggnad om skogens kulturmiljöer/lämningar. Inventeringarna inom Skog & Historia utfördes av anvisad personal, oftast under ledning av utbildade arkeologer. I vilken utsträckning Skog & Historia-inventeringar har genomförts varierar mellan olika län. Själva inventeringen är nu avslutad, och en stor del av resultatet finns samlat i Skogsstyrelsens digitala handläggningssystem ”Kotten”. Större delen av materialet har inte kvalitetssäkrats av arkeologer - det är ett arbete som pågår. De lämningar som kvalitetssäkrats och därefter förts över i Riksantikvarieämbetets Fornminnesinformationssystem (FMIS) har inte alltid tagits bort ur "Kotten", vilket innebär ett källkritiskt problem. Skog & Historia-registret får ändå ses som ett intressant tipsregister. Biotopkartering av vattendrag – Metodiken för biotopkartering av vattendrag togs fram på Länsstyrelsen i Jönköping i början på 1990-talet och har sedan dess vidareutvecklats. Den används numera över hela landet och bygger på fältarbete där man karterar vattenbiotoper, vandringshinder, strömförhållanden, närmiljön på land, och så vidare. Kunskapsunderlaget används bland annat i samband med vatten-, naturvårds- och fiskevårdsarbete och vattenförvaltningens statusklassningar. I vilken utsträckning vattendrag har biotopkarterats varierar mellan länen. SMHI:s dammregister - SMHI har med utgångspunkt från länsstyrelsernas damminventeringar byggt upp ett nationellt dammregister. Registret är tänkt att vara ett hjälpmedel vid till exempel planeringsarbete för att förebygga dammolyckor och översvämningar. Registret innehåller cirka 5 300 dammar (”Kartplan – information om mark, fastigheter och klimat” utgiven av Lantmäteriverket, SGU och SMHI 2010). 52 (54) Ängs- och betesmarksinventering – TUVA – Tillsammans med länsstyrelserna inventerade Jordbruksverket Sveriges ängs- och betesmarker under åren 2002 - 2004. Detta för att se var markerna finns och vilka speciella naturvärden och kulturlämningar som finns där, till exempel speciella växter eller gamla byggnader. Resultatet av detta arbete finns samlat i databasen TUVA (Jordbruksverket). ”Våra broar – en kulturskatt” (Ahlberg, Spade m fl) – har givits ut av Vägverket 2001 (Vägverket = numera Trafikverket). Det är resultaten av en inventering av framför allt 1900talets broar – industrisamhällets broar - genomförd 1997-98 av Vägverket och Banverket. Övrigt ”Flottning och flottleder i södra Sverige” – är en bok som utkom 2006 (Ahlbäck, A och Albertsson, R) och som uppmärksammar flera flottleder, och flottningens betydelse, i södra Sverige. Dikningsföretag/markavvattning – Flera länsstyrelser arbetar för närvarande med att sammanställa och tillgängliggöra uppgifter om äldre diknings- och sjösänkningsföretag, till exempel genom digitalisering. Nedan följer generell information om dikningsföretag och arkivförvaring: Sänkning och utdikning av sjöar och vattensjuka marker har sedan århundraden tillbaka tillämpats i Sverige. Redan i de medeltida landskapslagarna fanns bestämmelser om dikning och strömresningar. I och med en växande befolkning och behov av mer odlingsbar mark sköt markavvattning för utvinning av åkermark fart på allvar under 1800-talet. Våtmarker dikades ut via system av grävda kanaler och diken. Åar och bäckar rätades, breddades, fördjupades och rörlades för att förbättra vattenavledningen. Många sjöar sänktes eller torrlades helt. Den mest intensiva sjösänkningsperioden varade från 1880-talet till 1930-talet. Allt detta var en del av en del av den agrara revolutionen, och nyodlingarna blev betydande. Statens understödjande verksamhet för torrläggning av mark för jordbruksändamål går tillbaka till 1840-talet. Från denna tid beviljades lån och bidrag till utdikningar och avtappningar av sankmarker och sjöar; åtgärder som intensifierades på 1880-talet. Dikningsarbeten utförda fram till 1800-talets mitt syftade i regel endast till att förhindra översvämningar genom att ytvattnet leddes bort. Därefter kom torrläggningsföretagen alltmer att inriktas på att sänka grundvattennivån. Från och med 1879 prövades markavvattningen i enlighet med Dikningslagen, som senare, 1918-1920, hamnade under Vattenlagen. Den kallas ofta den ”äldre vattenlagen”. Vattenlagen ändrades och omstrukturerades rejält 1983 och 1998 införlivades vattenlagen i miljöbalken (Hagerberg m fl 2004 sid 119). Handlingar tillhörande förrättningar som handlagts före vattenlagens tillkomst åren 1918-1920 kan återfinnas på länens lantmäterikontor. Handlingar från cirka 1920 och framåt finns hos respektive länsstyrelse. Från och med år 1995 arkiveras akter tillhörande förrättningar vid Statens Jordbruksverk. Förrättningsakter i berörda arkiv innehåller i allmänhet protokoll, utlåtanden och ritningar i plan- och profil. Viss dokumentation vad rör rättsliga frågor i samband med sjösänkningar, strömrensningar m.m. kan återfinnas i häradsrätternas arkiv (landsarkivet, detta gäller fram till år 1918 då vattendomstolarna infördes). 53 (54) Referens avsnitt om dikningsföretag/markavvattning: Hagerberg m fl. 2004. Åmansboken. Vård, skötsel och restaurering av åar i jordbruksbygd. Saxns-Braåns vattenvårdskommitté (s 6 f, 119) SMHI Svenskt vattenarkiv 1995 Sänkta och torrlagda sjöar sid 8-9, 15 (om arkiv och lagstiftning) Sänkta och torrlagda sjöar i Sverige - SMHI har i samarbete med länens jordbruksenheter upprättat ett register över sänkta och torrlagda sjöar och Sverige. (Se SMHI Svenskt vattenarkiv 1995 Sänkta och torrlagda sjöar.) Det finns tillgängligt som digitalt skikt, uppgifterna kommer från SMHI:s SVAR:s arkiv ”Under 1800-talet och början av 1900-talet sänktes/torrlades över 2500 sjöar för att få odlingsbar mark. Uppgifterna är utdrag ur Lantbruksenheternas arkiv och är namn, sjökoordinat, avrinningsområde, län, kommun, typ, år och arkivnummer.” (SMHI:s hemsida http://www.smhi.se/kunskapsbanken/hydrologi/hydrologiska-data-1.5946 Länsspecifika och/eller lokala kunskapsunderlag Kalmar län Ängsladeinventering – 1994 slutfördes en inventering av ängslador (hela Kalmar län) som bygger på enkät till hembygdsföreningar, där objekten sedan besöktes och dokumenterades i fält av en antikvarie. På Länsstyrelsen Kalmar finns pärmar där varje ängslada beskrivs i text och med fotografi samt ett digitalt skikt med de inventerade ängsladorna. Industriarvsdatabas - Byråmässig kulturhistorisk databas från 2001 med objekt/ GIS-skikt (hela Kalmar län) som bygger på insamlad data från hembygdsföreningar m fl och som gjorts av Kalmar läns museum. Alla objekt har inte besökts i fält och det framgår inte alltid om objektet finns kvar eller inte, ej heller kulturhistorisk värdering. Däremot finns uppgifter om namn, bransch osv. Uppgifter om elektriska vattenkraftverk är sparsamt förekommande. Kommunvisa industriarvsrapporter – Inom projektet ”Kalmar läns industriarv” (20002010, ett samarbetsprojekt mellan Kalmar läns museum, Länsstyrelsen Kalmar län och Regionförbundet i Kalmar län), har kommunala ”Industriarvsprogram” tagits fram av länsmuseet tillsammans med kommunerna och med hjälp av hembygdsföreningarna. De visar de kulturhistoriskt sett mest intressanta industrimiljöerna: såväl aktiva industrier som industrimuseer, både överblivna och återbrukade fabriker. De redogör även för industrihistoriska huvuddrag och vad som hittills gjorts för industriarven i varje kommun. Just elektriska vattenkraftverk och vattenkvarnar/-sågar är bristfälligt redovisade och det saknas en överblick. ”Värna vägar” – värdefulla vägar och vägmiljöer – Länsstyrelsen slutförde 1999 en inventering av värdefulla vägar (natur- och kulturmiljö) i Kalmar län. Resultaten är publicerade i rapporten ”Vägen som kulturarv – värdefulla vägar och vägmiljöer i Kalmar län” (Länsstyrelsen Kalmar 1999, Almqvist, A & Lindegård, P). Innehåller klassning av utvalda vägar/vägmiljöer: Grupp A: Vägar med högsta bevarandevärde; Grupp B: Vägar med mycket högt bevarandevärde; Grupp C: Vägar med högt bevarandevärde. Utvalda vägar/vägmiljöer beskrivs i text och foto i ovan nämnd rapport. 54 (54) Kulturlämningar – på Länsstyrelsen i Kalmar finns ett digitalt skikt innehållande kulturlämningar och liknande, som inte är granskade antikvariskt. Det är ett arbetsmaterial och informationen kommer från olika källor och inventeringar. Bevarandeprogrammet för odlingslandskapet – har tagits fram av Länsstyrelsen Kalmar län år 1995 (hela länet). Det utgår från gamla ängs- och hagmarksinventeringen som kompletterats med mer kulturmiljöinformation och även naturvårdsdata. Områdena är klassade 1-3: 1= högsta bevarandevärde, 2 = mycket högt bevarandevärde, 3 = högt bevarandevärde. Digitalt skikt finns. Det finns även kommunvisa tryckta rapporter där varje område beskrivs m.m. Våtmarker enl Generalstabskartan – Länsstyrelsen Kalmar har 2005 digitaliserat de våtmarker som finns på den så kallade Generalstabskartan. Generalstabskartan kom med sin första upplaga för södra delen av Kalmar län 1870 (norra delen senare) men bygger på uppgifter som började samlas in redan på 1840-talet. Denna karta utgör idag ett unikt dokument över länet vid mitten/senare delen av 1800-talet. Generalstabskartan framställdes i skala 1:100 000 och från början enbart för rent militära ändamål. Dikningsföretag (digitalt skikt) – Redan i de medeltida landskapslagarna fanns bestämmelser om dikning och strömresningar. I och med en växande befolkning och behov av mer åkermark sköt markavvattning för utvinning av åkermark fart på allvar under 1800-talet. Våta marker torrlades, sjöar sänktes – och odlades upp. Från och med 1879 prövades markavvattningen i enlighet med Dikningslagen (akterna finns i Lantmäteriets arkiv) som senare hamnade under Vattenlagen (från 1918, akterna finns i Länsstyrelsens vattenarkiv) och från och med 1999 är det Miljöbalken. Länsstyrelsen Kalmar har som ytor digitaliserat dikningsföretag (sjösänkningar och torrläggning av övrig mark) i länet. I attributtabellen finns företag, församling, arkiv nummer, hektar, årtal, och information om akten är scannad eller inte och var den då finns. GIS-skiktet är inte komplett, länsstyrelsens register utgår bara från 1879 och i vissa socknar saknas helt företag tillkomna före 1918. Aktnumret säger om det är ett äldre företag tillskapat enligt dikningslagen som kom 1879, dessa akter har ett P (publik akt) framför aktnumret. Alla dessa företag är tillgängliga via lantmäteriets arkivsök. Dikningsföretagen som finns arkiverade hos länsstyrelsen (1918-20 - och framåt) är bara delvis inscannade. Sjösänkningar och torrläggning som gjordes före 1879 är svåra att hitta, det kan stå lite om dem i olika typer av lantmäteriförrättningar.