Våldtäktsbrotten över tiden : Från medeltid till idag, hur ser rätten på

2010:176
C-UPPSATS
Våldtäktsbrotten över tiden
Från medeltid till idag, hur ser rätten på kvinnan som
våldtäktsoffer?
Jeanette Löhr
Luleå tekniska universitet
C-uppsats
Rättsvetenskap
Institutionen för Industriell ekonomi och samhällsvetenskap
2010:176 - ISSN: 1402-1773 - ISRN: LTU-CUPP--10/176--SE
qwertyuiopåasdfghjklöäzxcvbnmqwe
rtyuiopåasdfghjklöäzxcvbnmqwertyu
iopåasdfghjklöäzxcvbnmqwertyuiopå
asdfghjklöäzxcvbnmqwertyuiopåasdf
Våldtäktsbrotten över tiden
ghjklöäzxcvbnmqwertyuiopåasdfghjk
Från medeltid till idag, hur ser rätten på
kvinnan som våldtäktsoffer?
löäzxcvbnmqwertyuiopåasdfghjklöäz
xcvbnmqwertyuiopåasdfghjklöäzxcv
bnmqwertyuiopåasdfghjklöäzxcvbnm
qwertyuiopåasdfghjklöäzxcvbnmqwe
rtyuiopåasdfghjklöäzxcvbnmqwertyu
iopåasdfghjklöäzxcvbnmqwertyuiopå
asdfghjklöäzxcvbnmqwertyuiopåasdf
ghjklöäzxcvbnmqwertyuiopåasdfghjk
löäzxcvbnmqwertyuiopåasdfghjklöäz
xcvbnmqwertyuiopåasdfghjklöäzxcv
bnmqwertyuiopåasdfghjklöäzxcvbnm
rtyuiopasdfghjklzxcvbnmqwertyuiop
LTU, C-uppsats Rättsvetenskap
Jeanette Löhr 2010-06-21
Abstract
The purpose of this exam is to illustrate the way law in it´s various forms has looked upon
women as victims of sexual crimes from the time of “landskapslagar” to today´s legislation.
The exam was written with a traditional law method with a historical point of view. Only the
woman as a victim of sexualcrime is discussed, though the legislation is genderneutral. The
basic of the new legislation about sexual crime is as before that the victim has been forced
into sexual intercourse or a comparable sexual act. This coercion can be through physical
abuse or through a threat about a criminal act. The meaning of physical abuse is that it should
give the effect of injury or pain. In the legislation about rape this is complemented by
“otherwise by force”. The crime rape in today´s legislation is regulated in the sixth chapter of
the crimesection with the heading ”About sexual crime”, earlier the heading was “About
ethical crime”. The earlier heading clearly aimed toward the ancient way of thinking about
sexuality in the sense of moral and virtue. A very obsolete way of thinking that unfortunately
still exists in various forms. The protection of women’s sexuality has law-wise come so far
that women has the right to say no, but in some cases it can feel necessary that it would
require an absolute “Yes”.
Sammanfattning
Detta examensarbetes syfte är att belysa hur rättens syn på kvinnan som offer för sexualbrott
har sett ut från tiden för landskapslagar till dagens lagstiftning. Arbetet är skrivet med en
traditionell juridisk metod med en rättshistorisk framtoning. Endast kvinnan som offer för
sexualbrott behandlas, trots att lagstiftningen idag är könsneutral. Grunden för den nya
sexualbrottslagstiftningen är liksom tidigare att offret skall ha tvingats till samlag eller
därmed jämförlig sexuell handling. Detta tvång kan ha utövats genom misshandel eller genom
hot om brottslig gärning. Med misshandel menas att det skall ge effekten av skada eller
smärta. I våldtäktsbestämmelsen kompletteras detta med ”annars genom våld”. Brottet
våldtäkt regleras i dagens lagstiftning i sjätte kapitlet Brottsbalken under rubriken ”Om
sexualbrott”, tidigare har rubriken varit ”Om sedlighetsbrott”. Den förra rubriken syftade
tydligt till det äldre tankesättet om moral och dygd i fråga om sexualitet. Ett mycket förlegat
tankesätt som tyvärr i mångt och mycket lever kvar idag. Skyddet för kvinnans sexualitet har
lagtekniskt kommit så pass långt att kvinnan har rätt att säga nej, men i vissa fall kan det
kännas nödvändigt att det skulle krävas ett tydligt ”Ja”.
Innehållsförteckning
1 Inledning.................................................................................................................................. 1
1.1 Bakgrund .......................................................................................................................... 1
1.2 Metod ............................................................................................................................... 1
1.3 Syfte ................................................................................................................................. 1
1.4 Avgränsning ..................................................................................................................... 1
1.5 Källkritik .......................................................................................................................... 1
2 Första tidsepoken - medeltiden till 1734 ................................................................................. 3
2.1 Landskapslagar reglerade våldtäkt ................................................................................... 3
2.1.2 Förändring i synen på kvinnans sexualitet. ............................................................... 4
3 Andra tidsepoken - 1734 till 1980 ........................................................................................... 5
3.1 Kvinnan blir rättssubjekt .................................................................................................. 5
3.2 Nya lagar på 1700- och 1800-talet förändrar ................................................................... 5
3.2.1 Synen på kvinnovåldet förändras .............................................................................. 6
3.3 Den sexuella integriteten .................................................................................................. 6
3.3.1 Våldförande ............................................................................................................... 7
4 Tredje tidsepoken – 1980 och framåt ...................................................................................... 8
4.1 Kontroversiellt tänkande leder mot ny lag ....................................................................... 8
4.1.1 1984 års reform. ........................................................................................................ 8
4.1.1.1 Handlingen skulle stå i centrum ......................................................................... 9
4.2 Utvidgning av lagen ......................................................................................................... 9
4.2.1 Lagen var inte felfri ................................................................................................. 10
4.3 Södertäljemålet ............................................................................................................... 10
4.4 Den nya sexualbrottslagstiftningen ................................................................................ 11
5 Efter senaste ändringen av sexualbrottslagstiftningen .......................................................... 13
5.1 Brist på aktivt motstånd.................................................................................................. 13
5.2 En våldtäktsdom ............................................................................................................. 14
5.3 Den straffprocessuella prövningen ................................................................................. 14
5.3.1 Vem anmäler våldtäkt? ............................................................................................ 15
5.3.2 Vad kan få samhället och rätten att döma på ett visst sätt? ..................................... 15
6 Studie av anmälda våldtäkter ................................................................................................ 16
6.1
Resultat av studien av våldtäktsanmälningar............................................................. 16
6.1.1 Positiva åtalsbeslut .................................................................................................. 16
6.1.2 Nedläggning av förundersökning: ........................................................................... 17
6.1.2.1 Återkommande mönster ................................................................................... 17
6.1.3 Tydliga mönster beroende på relationen ................................................................. 18
6.1.3.1 Kredibiliteten kan vara avgörande ................................................................... 18
6.1.3.2 Slutsats av undersökningen .............................................................................. 18
7 Våldtäkt eller våldförande på 60-talet? ................................................................................. 20
7.1 Bakgrund till rättsfallet................................................................................................... 20
7.2 Underinstansernas dom .................................................................................................. 20
7.3 Våldtäkt blir våldförande................................................................................................ 21
7.4 Hur skulle det bli idag? .................................................................................................. 21
8 Diskussion/Analys ................................................................................................................. 22
9 Källor ..................................................................................................................................... 24
10 Bilagor ................................................................................................................................. 26
1 Inledning
1.1 Bakgrund
Utvecklingen kring kvinnans rättigheter och rättens syn på mäns våld mot kvinnor kan delas
in i tre perioder. – Landskapslagarna under medeltiden till 1734-års lag, där mannens
rättigheter var tydliga bland annat i form av rätten till aga av sin hustru och genom att kvinnan
ansågs vara mannens egendom. – Under perioden 1734 till början av 1980-talet började
kvinnomisshandel att kriminaliseras, men fortfarande ansågs detta som något som var en
privat angelägenhet. – År 1982 kom det till stånd en åtalsreform som blev slutet på denna
period då det inte längre var tvunget att målsägande vid misshandel själv angav brottet till
åtal. Från denna tid fram till idag har kvinnans ställning stärkts jämfört med tidigare och
våldet blivit en jämställdhetspolitisk fråga. Skyddet för kvinnans sexuella självbestämmande
har idag kommit så pass långt att det är lagstiftat att kvinnan har rätt att säga nej, dock kan
passivitet tolkas som frånvaron av ett nej och därmed ses som ett medgivande. Dagens
sexualbrottslagstiftnings senaste förändring kom till stånd 2005, men ändå höjs många
ögonbryn inför det medeltida tankesätt som fortfarande lever kvar.
1.2 Metod
Detta examensarbete är skrivet med en traditionell juridisk metod som grund, med en
psykologisk och rättshistorisk framtoning. Information har hämtats främst från doktrin och
relevanta propositioner, betänkanden och rättsfall. Artiklar från en historisk tidsskrift har även
använts som underlag för att bredda informationen om relevant bakgrund. Materialet grundar
sig således på ett urval av den doktrin som beskriver det aktuella ämnesvalet. Fakta och
historisk bakgrund har samlats in för att sedan analyseras och ställas mot tidigare studier samt
rättsfall relaterade till ämnet.
1.3 Syfte
Tyngdpunkten i detta arbete ligger på sexualbrotten, och hur utvecklingen skett över tiden,
från medeltiden fram till idag. Jag vill med detta arbete se hur utvecklingen av
sexualbrottslagstiftningen har förändrats och om/hur detta har påverkat rättens syn på kvinnor
som offer. Med en relativt ny sexualbrottslag och en aktuell diskussion om hur lagen fungerar
och huruvida den är jämställd – kanske lagen behöver ändras igen?
1.4 Avgränsning
Detta arbete kommer behandla en del i rättsprocessen, men inte ingående. Sådant som utesluts
är bl.a. allmänna principer i hur processen går till väga från förundersökning till
huvudförhandling. Lite grand kommer endast att beröras för att få en bättre förståelse för
bevishanteringen.
Jag kommer heller inte att beröra våld och våldtäkt riktad mot varken barn under 15 år eller
mot män.
1.5 Källkritik
En av de undersökningar som beskrivs i arbetet är sekundär fakta då den ursprungligen
kommer från ett examensarbete skrivet utav Carolina Diaz och publicerad 1999, denna
1
undersökning beskrivs vidare i Sutorius avhandling ”Bevisprövning vid sexualbrott”.
Examensarbetet av Diaz har dock gjorts inom ramen för Sutorius avhandling.
En stor del av litteraturen som behandlar strukturella förklaringar till våldtäkt har sin
utgångspunkt i ett feministiskt perspektiv. Inom feministisk forskning om våldtäkt finns det
olika inriktningar, men den gemensamma nämnaren är att det refereras till den patriarkala
strukturen och de snäva maktförhållandena mellan män och kvinnor. Sexualbrott skulle då
utgöra en del av ett mer komplext mönster av kvinnoförtryck, ett av de mer extrema medel
män kan bruka för att upprätthålla sin maktposition gentemot kvinnor. Genom detta
perspektiv ses våldtäkt och våld mot kvinnor som ett bristande uttryck i jämställdheten mellan
könen. Detta bör tas i beaktande vid läsning av detta examensarbete eftersom det begränsar
anledningen till varför män våldtar kvinnor, samtidigt kan könsmaktsperspektivet ha en viktig
roll i förståelsen för de förutsättningar som i samhället utgjort grunden till våldet. Ett
könsmaktsperspektiv talar om männen som normgivande, men det betyder inte att män
överlag använder sig utav den makt som normgivningen ger. Detta examensarbete behandlar
dock inte huruvida mannen är gärningsman eller inte utan enbart hur kvinnan har blivit
behandlad rättsligt på grund utav de normer som funnits och finns i samhället och inom den
rättsliga apparaten.
2
2 Första tidsepoken - medeltiden till 1734
2.1 Landskapslagar reglerade våldtäkt
På medeltiden började landskapslagar som skulle gälla för alla att skrivas ned. Skånes
landskapslag skrevs i början av 1200-talet och gällde för Skåne, Halland, Blekinge och
Bornholm. Landskapslagarna grundades från tiden då släkter med avtal kom överrens om
lagar och ordning i samhället, där bland annat döttrar giftes bort till lämpliga män för att
stärka banden mellan släktena. Kvinnan var omyndig och som gift var det hennes man istället
för fadern som blev hennes målsman. Mannen bestämde över hennes egendom och hade även
en rättighet att aga sin hustru. Under detta århundrade instiftades även de s.k. fridslagarna, en
form av ordningslagar för att behålla friden i samhället, en sådan var lagen om kvinnofrid.
Kvinnofridslagarna stadgade förbud mot våldtäkt och kvinnorov, och var som ett skydd för
familjens kvinnor mot andra män.1
Våldtäkt är det grövsta av sexualbrotten och regleringen av våldtäktsparagrafen inleder
brottsbalkens sjätte kapitel som reglerar just sexualbrottslagstiftningen. Redan vid medeltiden
var våldtäkt kriminaliserat. På 1400-talet var våldtäkt sett som något mycket grovt och då
belagt med dödsstraff. Våldtäkt sågs dock inte som ett brott mot den utsatta kvinnan, som
ända fram till dagens samhälle setts som det enda kön som kan bli utsatt för brottet, utan
brottet ansågs riktat mot den äkta maken. Eftersom kvinnan tillhörde mannen var detta
egendomsbrott en grov kränkning som ansågs skada mannens ära och heder.2 Dessa medeltida
lagar grundade sig i samhällets uppbyggnad med släkters fejder och allianser som bildats
genom bl.a. äktenskap, så våldtäkten var inte bara ett brott mot den äkta mannen utan mot
hela släkten.3 Hustruagan hängde samman med mannens rättigheter som husbonde och hans
makt över de andra i hushållet. Mannen fick dock inte vara en tyrann, utan hitta ett
mellanting, inte för hårdhänt, men heller inte för slapphänt. Den man som dock kallades
tyrann hade alltså gått över gränsen, men det var oklart vart den gränsen gick. I Östgötalagen
fanns det däremot begränsningar:4
”Nu sårar en bonde sin hustru med fulla sår, han böte då som sagt är…
Nu agar han henne, och hon får ej fulla sår eller öppet sår eller lyte,
då skall han ej böta.”
Mannen kunde alltså inte använda sig av vilket våld han ville, gavs kvinnan stora fula sår fick
mannen böta, annars ansågs skadorna bara vara en del utav mannens rättighet att aga sin
hustru.
I de medeltida landskapslagarna finns hor5 ofta med i såväl kyrkobalken som ärvdabalken. Att
det tillhörde ärvdabalken berodde på att otrohet ansågs hota överföringen av jordegendomar
mellan generationerna. Arvet skulle bara lämnas till inomäktenskapliga barn. Alla
landskapslagar reglerade därmed på något sätt kvinnornas sexualitet. För kyrkan var sexuellt
umgänge utanför äktenskapet däremot en synd för såväl man som kvinna.6 På 1600-talet
omskrevs sexualiteten i termer av äktenskapliga plikter alternativt syndiga begär. Kvinnans
drift ansågs vara starkare än mannens, hon var synden och fresterskan och det var mannen
som skulle se upp.7
1
SOU 1995:60 s 96
Granström, Den onda cirkeln, s. 131ff
3
Burman, Straffrätt och mäns våld mot kvinnor, s. 64
4
A a s. s 60ff
5
Hor=Sexuell handling där en eller båda parter är gift.
6
Sjöberg, Otrohet under medeltiden
7
Jacobsson, Sexuella revolutionen
2
3
2.1.2 Förändring i synen på kvinnans sexualitet.
Mot slutet av 1600-talet började ett mer enhetligt rättssystem att utvecklas i och med att
Sverige enades. Detta ledde till förändringar i samhället och även relationen mellan män och
kvinnor förändrades i och med att synen på kvinnans sexualitet ändrades. Under mitten av
1600-talet och början av 1700 talet kom medicinska upptäckter att totalt ändra synen på hur
kvinnan var byggd samt hur barn kom till. Detta medicinska genombrott visade att mannens
säd var full av liv och kvinnans ägg var en passiv del i befruktningen. En avgörande del i detta
genombrott var att grunden till tanken om att kvinnan haft ett större sexuellt begär blev
ifrågasatt utifrån kunskapen om att kvinnan inte var tvungen att få orgasm för att ett barn
skulle bli till. Detta i sin tur ledde till frågan ifall kvinnan överhuvudtaget kände sexuellt
begär. I takt med att kvinnans sexualitet ifrågasattes, tycktes den manliga kraften bara växa
sig starkare. Nu blev det ombytta roller, det var nu kvinnan som skulle akta sig för mannens
starka begär och drifter. Detta betydde inte, som tänkas tro, att mannen också tog över
ansvaret. Det blev till exempel svårare för kvinnor att få rätt i våldtäktsmål. Det blev allt
vanligare att lägga skulden på kvinnan och på hennes uppträdande, samtidigt som domstolen
urskuldade pojkarna med hänvisning till den starka manliga driften. Män måste helt enkelt få
utlopp för sin sexualitet på något sätt.8
8
Jacobsson, Sexuella revolutionen
4
3 Andra tidsepoken - 1734 till 1980
3.1 Kvinnan blir rättssubjekt
Hustruagan som varit en rättighet under lång tid blir under 1700-talet något det inte talas om
offentligt, utan något som sker inom hemmets stängda dörrar. Rättigheten togs i 1734-års lag
bort, men blev inte uttryckligen förbjuden. Skillnaden blev att både man och kvinna kunde stå
till svars för våldet inom äktenskapet.9 1734 års lag präglades även av att könsumgänge endast
var tillåtet inom äktenskapet och allt därutöver var straffbart. Var parterna ogifta straffades de
för lägersmål.10 Vid lägersmål som betyder otillåten sexualitet var de flesta förövarna unga
och ogifta. Fram till 1900- talet var lägersmål ett ofta återkommande brottmål i domböckerna
och då särskilt under första hälften av 1600 talet.11 Lägersmål var inte detsamma som under
medeltiden ett brott mot den äkta mannen, detta var istället ett brott mot staten. Först i slutet
av 1600-talet så blev detta en tvist mellan den lägrade och lägraren. Detta kulminerade i att
kvinnan därmed kunde få stå till svars för en utomäktenskaplig sexuell relation, till skillnad
från tidigare då det endast var mannen.12
För kvinnan innebar hennes status som rättssubjekt, dvs. som part i sedlighetsmål, en
försämring i hennes situation. Om en ogift kvinna som blivit gravid uppgav att hon blivit
våldtagen kunde det leda till att hon blev straffad för sedlighetsbrott, om våldtäkten inte gick
att bevisa. Beviskravet för våldtäkt var väldigt högt och det var inte så många fall som
lagfördes. Kvinnan blev alltså i en sådan situation stämplad av samhället som en sköka och
detta ledde dessvärre även till en ökning av barnamorden, då kvinnan försökte med alla medel
att inte bli påkommen med att vara ogift och gravid, då hon mest troligt inte skulle bli trodd
med våldtäktsanklagelser.13 Genom praxisundersökningen som historikern Karin Jansson
gjorde för perioden 1630-1730 beskriven i Sutorius avhandling, framgick att domstolen skilde
på olika våldtäktsbrott. De brott som ledde till dödstraff var begångna med mycket våld, på
allmän plats och även med gärningsman som stod åtalad för andra brott också. De fall där
gärningsmannen inte fick något märkbart straff var då offret varit i beroendeställning till
mannen och det skett inom hushållets väggar, eftersom detta bedömdes lindrigare.14
3.2 Nya lagar på 1700- och 1800-talet förändrar
1734-års lag byggde mycket på tidigare lagstiftning och praxis och var till stor del präglad av
Gamla testamentet. Sedlighetslagstiftningen fick ett eget kapitel där det stadgades att allt
utomäktenskapligt umgänge var straffbart. Kvinnofridslagarna hamnade under
missgärningsbalken med rubriken ”Om kvinnofrid”, då dessa brott inte sågs som
osedlighetsbrott utan som våldsbrott. Bestämmelserna om våldtäkt var dock inte tillämpliga
inom äktenskapet, och den som blivit utsatt för våldtäkten var tvungen att tillkännage brottet
på en gång efter händelsen. Det straffvärde som tillsattes gärningsmannen var grundat i det
värde kvinnan hade sett ur den gifta mannens perspektiv. I missgärningsbalkens 22 kap om
kvinnofrid stadgades:15
9
Burman, Straffrätt och mäns våld mot kvinnor s. 64
SOU 1976:9 s. 28
11
Taussi, Rätten och kvinnorna, s. 135
12
A a s. s 160
13
A a s. 142
14
Sutorius, Bevisprövning vid sexualbrott s. 35
15
A a s. 36f
10
5
”Tager man kvinna med våld, och emot hennes vilja främja sin onda lusta, och
varder lagliga därtill vunnen: miste livet, och kvinnan vare saklös. …”16
Denna lagstiftning visar på att då mannen ansågs skyldig till att ha tvingat till sig samlag med
kvinnan, kunde kvinnan frias från ansvar. Vilket påminner en del om hur det såg ut redan
innan 1734-års lag, då det ansågs oerhört viktigt att våldtäkten kunde bevisas, så att kvinnan
inte själv straffades.
1864–års strafflag blev en kovändning för våldtäktsbrott samt även för våld mot kvinnor.
Fram till 1864-års strafflag sågs våldtäktsbrottet som ett egendomsbrott. Från och med denna
tid så sågs våldtäktsbrottet som ett brott mot den enskildes frihet. Våldtäktsbrottets
skyddsobjekt var kvinnans frihet, dvs. skydd mot våld. Det var i första hand kvinnans ära som
skulle skyddas, då förutsatt att hon hade en sådan. Lagstiftningen präglades alltså även i
fortsättnigen av synen på mannens obetvingade sexualdrift och att kvinnans sexualitet
tillhörde mannen.17
3.2.1 Synen på kvinnovåldet förändras
Gällande lagstiftningen om kvinnovåld skedde det en förändring med 1734-års lag. Mannens
rätta att aga sin hustru togs med lagstiftning bort, dock utan att våldet blev uttryckligen
förbjudet. En kvinna kunde gå till domstol för att få igenom en skilsmässa med anledning av
mannens grova våld mot henne. Det var inte ovanligt att domstolen dömde till skilsmässa men
utdelade inget straff för våldet, eller så blev både mannen och kvinnan dömd för ”kiv och
missämja mellan makar”. Detta var alltså inget rättsligt skydd för kvinnan mot mannens våld
utan mer ett instrument mot havererande äktenskap.18
Nästan 100 år senare blev allt fysiskt våld mot kvinnan kriminaliserat, genom 1864-års
strafflag. Det infördes även åtalsbestämmelser om hur brottet skulle anges. Skedde brottet i
hemmet var det tvunget att hustrun angav brottet till åklagaren för att åtal skulle kunna
väckas. I arbetet inför lagen uttrycktes det att lagstiftaren skulle så långt det var möjligt inte
lägga i sig i familjen. Denna åtalsregel gav, enligt Sutorius, männen en dubbelmoral att utåt
sett förkasta kvinnovåld och innanför egna dörrar dölja sin egen våldsutövning bakom en
fasad av respektabilitet och offentlig tystnad.19
3.3 Den sexuella integriteten
År 1935 lades det fram förslag som kom att leda till 1965 års brottsbalk där
våldtäktsbestämmelserna skulle ses som ett straffrättsligt skydd för den sexuella integriteten.20
Det som skulle skyddas med denna lagstiftning var inte längre den personliga friheten utan
den sexuella integriteten, där det grövsta brottet förutsatte ett vaginalt samlag. Ett sexuellt
övergrepp utan vaginalt samlag ansågs inte utgöra en likvärdig kränkning för kvinnan som om
det hade skett ett vaginalt samlag.21
Innan den nya brottsbalken kom 1965, var kvinnan för att kvalificera sig som offer för en
våldtäkt, tvungen att vara antingen tillräckligt misshandlad så att det inte rådde några som
16
SOU 1935:68 s. 25
Sutorius, Bevisprövning vid sexualbrott s.38
18
Burman, Straffrätt och mäns våld mot kvinnor s. 64f
19
A a s. 67f
20
SOU 1953:14 s. 202
21
A bet s. 231
17
6
helst tvivel på att samlaget var tilltvingat, eller att kvinnan var tillräckligt skyddsvärd.
Huruvida kvinnan var tillräckligt skyddsvärd visades i en undersökning som gjordes på
påstådda våldtäkter och våldtäktsförsök under 1946-1950 i Stockholms polisdistrikt av
etnologen Simon Ekström. Enligt Sutorius kom Ekström fram till att kvinnornas trovärdighet
helt var beroende på hennes beteende innan, under och efter själva övergreppet. Dessutom
kom Ekström fram till att män som ansågs mest troliga som gärningsmän var män med
kriminell bakgrund eller som kom från sämre sociala förhållanden.22
3.3.1 Våldförande
”Är brottet med hänsyn till kvinnans förhållande till mannen eller eljest att anse
som mindre grovt, dömes för våldförande till fängelse i högst fyra år.”23
Våldtäktsbestämmelsen delades här in i två kategorier där våldförande ansågs vara en
lindrigare variant av våldtäkt, med samma uppfyllda rekvisit men som alltså inte ansågs vara
lika allvarlig, våldtäkt inom äktenskapet var ett sådant. Trots att våldtäkt inom äktenskapet i
denna lagstiftning blev straffbart sågs det ändå som förmildrade omständigheter eftersom
mannen och kvinnan varit i ett intimt förhållande med varandra. 24 Motsättningar fanns även
för utvidgning av denna lagstiftning i frågan om våldtäkt inom äktenskapet eftersom det
ansågs kunna användas i utpressningssyfte och i skilsmässoprocesser. Det skulle även
innebära en ökning av abort. Abort var legalt då dessa skett i samband med våldtäkt, men
våldtäktsbrottet var tvunget att minst ha angivits till åtal. Kvinnan kunde med denna
utvidgning ges möjlighet att anmäla sin äkta man för våldtäkt ifall hon legalt ville avbryta sin
graviditet.25 Andra omständigheter än kvinnans förhållande till mannen kunde vara av
betydelse för om brottet skulle ses som våldförande istället för våldtäkt, t.ex. då kvinnan
underlåtit att tillkalla hjälp, eller om hon till en början tillåtit närmanden från mannens sida.
Sexuella övergrepp bedömdes i allmänhet som våldförande om mannen och kvinnan hade
eller hade haft en sexuell relation. Även andra omständigheter sågs som förmildrande för
brottet, ifall kvinnan följt med en man hem efter krogen, ifall hon liftat eller följt med i en
raggarbil.26
”Tvingar man kvinna till samlag genom våld å henne eller genom hot som
innebär trängande fara, dömes för våldtäkt till fängelse, lägst två och högst tio
år. Lika med våld anses att försätta kvinnan i vanmakt eller annat sådant
tillstånd.”27
I förarbetena till 1965 års brottsbalk och sjätte kapitlet om sedlighetsbrotten framhölls det att
för ”våld” för den nya lagen så som det varit i den föregående, avsågs innebära absolut våld,
där kvinnan skulle t.ex. genom misshandel omedelbart ha satts ur stånd att göra motstånd.28
22
Sutorius, Bevisprövning vid sexualbrott s.39
SOU 1953:14 s.234
24
A bet s.234
25
Prop. 1962:10 s. B157
26
Prop 1983/84:105 s. 20
27
Prop 1962:10 s. A17
28
A prop s. B154
23
7
4 Tredje tidsepoken – 1980 och framåt
4.1 Kontroversiellt tänkande leder mot ny lag
Avskaffandet av åtalsregeln där kvinnan själv varit tvungen att ange brottet till åtal skedde år
1982 i och med åtalsreformen detta år. Startskottet för den politiska och rättsliga utvecklingen
var det kontroversiella betänkandet ”Sexuella övergrepp” som 1976 avlämnades av
Sexualbrottsutredningen.29 I direktiven till utredningen framgick det att sedlighetsbrotten var
tvungna att ses över då samhället blivit mer öppet för sexualitet och sexualfrågor diskuterades
mer öppet.30 I Sexualbrottsutredningens förslag togs det bland annat upp förslag om att genom
att sänka straffen för våldtäkt och genom att man i bedömning av våldtäktsfall skulle ta
hänsyn till om en våldtagen kvinna gjort sexuella inviter skulle detta avdramatisera samhällets
syn på sexualitet. Kvinnor ansågs även själva vara del till den atmosfär som bidragit till
övergreppet. Detta ledde till en livlig samhällsdebatt och kvinnoorganisationer opponerade sig
mot en förlegad kvinnosyn.31 En ny utredning tillsattes, 1977 års sexualbrottskommitté.
Sexualbrottsutredningen hade med praxis i bakgrunden försökt att uttrycka en regel om vid
bedömningen av brottet det skulle beaktas hur kvinnan agerat vid övergreppet. Kritiken
riktades mot att lagen faktiskt skulle skydda kvinnan mot övergrepp och inte sätta henne
ansvarig. Den nyinsatta Sexualbrottskommittén var därför noga vid behandlingen om
kvinnans beteende före övergreppet. I direktiven till den nya utredningen anfördes att den
gällande ordningen beträffande sexualbrott innebar att för stor betydelse lades på kvinnans
beteende före övergreppet. Kommittén kom fram till att bestämningen av våldtäktsbrottet
skulle göras utifrån den principiella synpunkten att offrets handlingssätt före övergreppet
liksom relationen mellan offret och gärningsmannen saknade rättslig betydelse. Vad som
inträffat före övergreppet kunde emellertid någon gång få betydelse vid avgörandet av om
uppsåtsrekvisitet var uppfyllt och vidare kan gärningsmannens sinnestillstånd och allmänna
situation vid tiden för övergreppet påverka valet av påföljd. 32
Sexualbrottskommittén fick även i uppdrag att utreda om åtalsregeln, där hustrun,
personligen, som blivit misshandlad av sin man var tvungen att ange brottet till åklagaren,
skulle avskaffas eller ändras. Med stöd av både departementschef samt riksdag beslutades att
den skulle avskaffas. Åtalsreformen har ett stort symboliskt värde i och med omvärderingen
av synen på brottsoffer. I Kommitténs betänkande nämns bland annat den bristande
jämställdheten som en faktor för kvinnomisshandel med mannens bruk av våld för att hävda
sin maktposition.33
4.1.1 1984 års reform.
I förarbetena till 1984 års lag stod det tydligt att en kvinnas nej till sex skulle respekteras i
varje situation. Våldtäktsbegreppet utvidgades bl.a. på det sättet att det skulle komma att
omfatta även övergrepp som innefattar sexualhandlingar jämförliga med samlag, så som orala
och anala samlag.34 Detta år var även ett genombrottsår då sexualbrottslagen blev könsneutral,
vilket betyder att även män kunde bli våldtagna och kvinnor åtalas som gärningsman,
dessutom formulerades kvinnans sexuella självbestämmanderätt uttryckligen. Brottet eller
29
Burman, Straffrätt och mäns våld mot kvinnor. s 76
SOU 1976:9 s.3
31
A bet. s. 137
32
Prop. 1982/84:105 s.20f
33
Burman, Straffrätt och mäns våld mot kvinnor. s. 77f
34
Prop. 1983/84:105 s. 68
30
8
gärningen hamnade i fokus istället för hur kvinnan uppträtt. Tidigare hade bl.a. kvinnans
utseende och handlande samt relationen mellan mannen och kvinnan varit en del i avgörandet
ifall det skulle ses som våldsförande eller våldtäkt. Kvinnan sågs sällan som trovärdig ifall
hon inte hade sönderrivna kläder eller skador.35 Ett bevis på vad den nya lagstiftningen
inriktades på var att rubriken till brottsbalkens sjätte kapitel bytte namn från ”Om
sedlighetsbrott”36 till ”Om sexualbrott”. Skyddsvärdet lades alltså på den sexuella
självbestämmanderätten och inte på moralen inom sexualiteten.37
4.1.1.1 Handlingen skulle stå i centrum
I Justitieutskottets förslag 1983/84:25 angavs bland annat att gärningsbeskrivningen för
våldtäkt skulle innefatta förutom påtvingat samlag - även påtvingat sexuellt umgänge samt
som nämnt tidigare en könsneutralisering av våldtäkt. Efter diskussionen i propositionen
huruvida kvinnans beteende innan våldtäkten var att anses som otillbörligt och att brottet
skulle dömas mildare framgick det klart och tydligt vad departementschefen stod för samt att
utskottet kom fram till att det var läge för en skärpning av den allmänna synen på den sorts
brottslighet hellre än att se mildare på dem.38
Utskottet betonade att faktorer så som att mannen och kvinnan hade relation till varandra inte
skulle inverka på bedömningen huruvida kvinnan samtyckt eller inte. Det stod klart att det var
kvinnans önskan att inte ha samlag som var det primära och ifall mannen då inte respekterade
detta utan med våld eller hot som kvinnan kunde uppfatta som trängande fara, tvingade sig till
samlag skulle han då dömas för våldtäkt. Vid bedömande av våldtäktsbrottets svårighetsgrad
var det vid våldtäkt precis som vid andra brott en helhetsbedömning som avgjorde utgången
av fallet. Avsikten med förslaget var att gärningsmannens handling skulle stå i centrum och en
bedömning av våldets och hotets art skulle vara det grundläggande.39 Då handlingen skulle stå
i centrum uttrycktes det även i propositionen 1983/84:105 att det redan från
förundersökningen var viktigt att orrelevant inte fakta drogs in i målet, så som kvinnans
beteende etc. Dessa omständigheter skulle inte på något sätt få äventyra kvinnans
rättsskydd.40 Detta kan tolkas och förklaras med att det var viktigt att rätten agerade objektivt
och opartiskt.
4.2 Utvidgning av lagen
År 1998 kom lagändringen i brottsbalkens 6:e kapitel om sexualbrott med fokus på
kränkningen och med människans sexuella bestämmanderätt som skulle respekteras än mer.
Efter att kvinnovåldskommissionen år 1995 lade fram ett betänkande om ändringar i sjätte
kapitlet brottsbalken genomfördes vissa förändringar som skulle stärka kvinnofriden.
Våldtäktsbestämmelsen utvidgades till att omfatta sexuellt umgänge som tog hänsyn till att
kränkningens art kunde vara jämförlig med ett påtvingat samlag. Exempel på sådana
handlingar kunde vara att föra in föremål eller en knytnäve i kvinnans underliv.41 I och med
denna ändring blev det viktigare hur kvinnan upplevt situationen istället för själva handlingen.
35
Sutorius, Bevisprövning vid sexualbrott s. 49
Sedlighet= moralisk grundåskådning
37
Granström, Den onda cirkeln s. 137
38
JuU 1983/84:25 s. 16
39
A. bet s. 15ff
40
Prop 1983/84:105 s. 24
41
Granström, Den onda cirkeln s. 138
36
9
Brottsrubriceringen sexuellt utnyttjande tillkom där den utnyttjade inte förmått att uttrycka
motstånd och där det kunde ses som ottillbörligt utnyttjande att ha sexuellt umgänge med
denna. Den utnyttjade skulle ha befunnit sig i ett hjälplöst tillstånd men det var inte uttryckt
vart gränsen för detta hjälplöst tillstånd drogs. Den som utnyttjade skulle dock varit medveten
om den andres vanmakt och ovilja. I fall där den utnyttjade ofrivilligt försattes i detta
vanmaktstillstånd skulle brottet dömas som våldtäkt, till skillnad mot frivillig berusning som
lett till vanmakt skulle brottet rubriceras som sexuellt utnyttjande. 42
4.2.1 Lagen var inte felfri
På grund av lagtekniska konstruktioner friades en man från ansvar i NJA 1996 s. 418 för både
sexuellt utnyttjande och sexuellt ofredande. En kvinna anmälde en man för att ha utnyttjat
hennes vanmaktstillstånd som berott på antingen berusning eller att han gett henne sömnpiller,
varpå han skall ha fotograferat och filmat henne när hon varit naken samt utfört sexuella
handlingar med henne och bredvid henne. Handlingen som han skulle gjort mot henne ansåg
inte HD som varken sexuellt utnyttjande eller sexuellt ofredande. Rätten menade på att då det
inte var straffbart att varken filma eller fotografera någon annan skulle detta då inte tas med i
den straffrättsliga bedömningen. Då mannen inte haft samlag med kvinnan och endast berört
hennes underliv ströks bedömningen av sexuellt utnyttjande, samt bedömningen om
ofredande eftersom det var handlingar som paret normalt brukade företa.43
Sexualbrottskommittén uppmärksammade denna situation och i propositionen till den senaste
sexualbrottslagen föreslogs att uttrycket ”sexuellt umgänge” skulle bytas ut mot ”sexuell
handling”.44 Denna ändring är gjord och uttrycket hittas återkommande i brottsbalkens sjätte
kapitel.
4.3 Södertäljemålet
Ett mycket uppmärksammat fall, NJA 1997 s.583, det så kallade Södertäljemålet, handlade
om tre män som blivit anmälda och åtalade för våldtäkt på en ung kvinna. Den alternativa
brottsrubriceringen var sexuellt utnyttjande för att de otillbörligt utnyttjat att offret varit
kraftigt berusad och därmed befunnit sig i vanmaktstillstånd eller annat hjälplöst tillstånd. I
målet uppehöll sig alla tre instanserna vid diskussion om skillnaden mellan våldtäkt och
sexuellt utnyttjande.
Kvinnan som var berusad blev hemskjutsad en kväll av en för henne okänd man. I bilen satt
även tre andra män. Kvinnan blev tvingad till samlag i bilen samt förd till olika platser i
Södertälje där övergreppen fortsatte i badrummet i en okänd lägenhet. Enligt det medicinska
rättsintyget hade kvinnan blåmärken och blödande sårskador i underlivet. Männen medgav att
de haft samlag med kvinnan, men hävdade att det varit samtyckligt. Bevisningen i målet
bestod huvudsakligen av kvinnans och männens utsagor. Den rättsliga prövningen handlade
därför om målsäganden deltagit frivilligt eller om hon utsattes för tvång, respektive
otillbörligt utnyttjande. I tingsrätten var hon tvungen att redogöra för vad hon hade på sig
denna kväll, vilket var en kort svart klänning. I Hovrätten konstaterades att kvinnan befunnit
sig i en för henne okänd omgivning och att hon enligt henne själv varit rädd för männen. Trots
detta menade hovrätten på att hon ändå måste ha haft möjlighet att lämna männen eller
åtminstone försökt påkalla hjälp utifrån. I Tingsrätten dömdes de tre männen för sexuellt
utnyttjande istället för våldtäkt då männen inte fått tydliga tecken på att hon inte ville, då hon
42
Sutorius, Bevisprövning vid sexualbrott s. 49ff
NJA 1996 s. 418
44
Prop. 2004/05:45 s. 34
43
10
inte gjort tydligt motstånd. Männen friades i Hovrätten med motiveringen att kvinnan inte
kunnat vara i ett hjälplöst tillstånd på grund av berusningen eftersom hon tydligt kunnat återge
vad som hänt. HD dömde de tre männen för sexuellt utnyttjande samt den ena för våldtäkt vid
ett av tillfällena, med grunden att kvinnan gjort tillräckligt motstånd för sexuellt utnyttjande.45
Detta är ett fall som skapat livliga diskussioner och tandgnissel. Istället för att fallet fick ett
prejudikatvärde sågs det som vägledande då fallet bort handla om våldtäkt.46 Med
sexualbrottslagen idag skulle de tre männen dömas för våldtäkt då de otillbörligt utnyttjat
kvinnans berusade tillstånd för att kunna ha samlag med henne, 6 kap 1§ 2 stycket
Brottsbalken, dessutom skulle dessa män kunna dömas för grov våldtäkt enligt fjärde stycket
då de var flera som förgrep sig på kvinnan.
4.4 Den nya sexualbrottslagstiftningen
År 2001 lade Sexualbrottskommittén som blivit tillsatt 1998 fram sitt betänkande om
bestämmelserna om sexualbrottslagstiftningen. Kommittén menade att förövaren kränker
offrets sexuella integritet, och att kränkningens betydelse borde få större utrymme i
lagstiftningen.47 Det föreslogs att våldtäktsparagrafen skulle utvidgas så att den som under
vissa omständigheter drar fördel av annan person som till följd av till exempel frivilig
berusning inte haft förmåga att värja sig, skall hållas ansvarig för våldtäkt. 48 En av
anledningarna till detta betänkande var de gränsdragningsproblem som den dåvarande
lagstiftningen resulterade i. Vart gick gränsen för våldtäkt och sexuellt utnyttjande?
Exempelvis ansågs det oacceptabelt att fall där kvinnan varit redlöst berusad och av flera män
blivit utsatt för våldsamma sexuella övergrepp med psykiska och fysiska skador, fallet inte
bedömts som våldtäkt. I andra fall där gränsdragningsproblematiken uppstått var då kvinnans
berusning och/eller allmänt utsatta läge gjorde det omöjligt att göra motstånd. Ett
praktexempel är Södertäljemålet NJA 1997 s. 53849, där den unga kvinnan inte hade förmågan
att värja sig på grund av berusningen och den hotfulla situation hon befann sig i. 50 Med den
nya sexualbrottslagen kan en person som har samlag med en annan i hjälplöst tillstånd som
beror på berusning, sömn eller drogpåverkan, dömas för våldtäkt.
I den tidigare lydelsen av sjätte kapitlet brottsbalken användes uttrycket ”sexuellt umgänge”,
men då detta uttryck ansågs förlegat och gammalt samt att ordet umgänge förde tankarna till
något positivt och ömsesidigt, ändrades lydelsen till ”sexuell handling”. Att onanera åt en
annan person ansågs som ett typexempel på sexuell handling. Propositionen nämner flera
olika typer av handlingar som innefattas av ”sexuell handling”, exempelvis då
gärningsmannen samtidigt som denne onanerar berör den andre sexuellt, eller på något sätt får
offret att onanera själv eller på gärningsmannen. Karaktäriserande för dessa är då
gärningsmannen på ett eller annat sätt använder sig av eller utnyttjar offrets kropp för sin
sexuella tillfredsställelse. NJA 1996 s. 418 nämns i förarbetena som ett typexempel på ett
sådant fall. Fortfarande var det de som ansåg ”sexuell handling” vara för otydlig, med rädsla
för att fler gränsdragningsproblem skulle uppstå. Avsikten med denna ändring av ord i
45
NJA 1997 s.583
Sutorius, Bevisprövning vid sexualbrott s. 86
47
SOU 2001:14 s.143
48
A bet. s. 164
49
Se punk 4.3 Södertäljemålet
50
Sutorius, Bevisprövning vid sexualbrott s. 54
46
11
lagstiftningen var för att ge domstolen ett större tolkningsutrymme om vad som skulle
innefattas för att rätten skulle kunna bedöma frågor som lagstiftaren inte förutsett.51
I propositionen 2004/05:45 till den nya sexualbrottslagen lyftes återigen objektiviteten och
opartiskheten upp vid rättsbedömningen som den gjorde vid utarbetningen till 1984-års
lagändring av 6:e kapitlet brottsbalken. Det framhålls:
”..det är viktigt att rättsprocessen genomförs på ett korrekt och lyhört sätt. Ett
led i detta är att se till att rättsprocessen inte glider in på frågor om offrets
allmänna livsföring som saknar betydelse för prövningen av åtalet. Domstolen
har enligt rättegångsbalken en skyldighet att se till att inget onödigt dras in i
målet. Vidare skall rätten vid förhör avvisa frågor som uppenbart inte hör till
saken eller som är förvirrande eller på annat sätt otillbörliga. Uppgifter som
inte har betydelse för målet bör heller inte redovisas i domen.”
Det understryks även att det åligger rättens ordförande att se till att frågor som inte har
betydelse stryks, som hur kvinnans levnadssätt varit samt inriktning på hennes beteende då
detta saknar rättslig relevans. Vidare uttrycktes det i propositionen att frågor som har med
kvinnans klädsel, beteende och sexuella bakgrund dock kan förekomma i rätten, men att det
då handlar om en förlegad syn som det åligger inte bara ordförande utan även åklagare,
målsägarbiträde, poliser och andra som träffar målsäganden under förundersökningen.52
51
52
Prop. 2004/05:45 s. 30ff
A prop. s. 23
12
5 Efter senaste ändringen av sexualbrottslagstiftningen
I samband med lagändringen 2005 ses en ökning av våldtäktsanmälningar. Under 2004
anmäldes 2152 stycken våldtäkter mot vuxna och året efter hela 3054 stycken, år 2006 var det
3062 stycken anmälda våldtäkter i Sverige. Att beakta med dessa siffror är just att
lagändringen om våldtäkt samtidigt med sin utvidgning i betydelse också medförde en
minskning av brottet ”sexuellt utnyttjande”.53 Dessutom finns det i Sverige uppgifter om att
10-20 procent av alla sexualbrott kommer till polisens kännedom. Vilket alltså ger ett
mörkertal på ca 25 000 våldtäkter per år som inte anmäls. När det gäller relationen till
gärningsmannen anses mörkertalet vara högre där kvinnan och gärningsmannen är i relation
till varandra.54 Samtidigt är de våldtäkter som ökar just de som skett inom en nära relation och
överfallsvåldtäkter stigit marginellt.55
5.1 Brist på aktivt motstånd
En förekommande anledning till friande domar i våldtäktsfall är då domstolen ansett kvinnan
inte ha tydliggjort sitt nekande till den sexuella handlingen. Detta ses bland annat i ett fall från
Hovrätten 2009. En flicka i 16-års ålder anmälde en pojke ett år yngre än henne för våldtäkt
som skall ha skett på en av skolans toaletter. Enligt flickan skall pojken ha tagit ett hårt grepp
om hennes arm och dragit in henne på toaletten där han skall ha tvingat till sig samlag. När
flickan kom hem var hon enligt vittnen märkbart upprörd, samt att hennes betyg sjönk hastigt
efter den anmälda våldtäkten. Pojken friades från åtal för våldtäkt av HovR. Det jag anser
anmärkningsvärt i Hovrättens domskäl är då det tas upp om flickans sexuella erfarenhet med
en av den tilltalades vänner på en annan toalett på skolan som en omständighet rätten anser
inger viss tvekan.
”Ytterligare en omständighet som är ägnad att inge viss tvekan är vad
målsäganden har berättat om att hon under samma period som vådtäkterna
inträffat, frivilligt ska ha haft samlag med en vän till C.A på en av de toaletter
där hon ska ha blivit våldtagen.”
I övrigt togs det upp i domen att hovrätten fann tveksamheter i flickans berättelse, samt att det
var svårförklarligt att flickan inte gjort aktivt motstånd när pojken fört henne till toaletten.
HovR fann därmed att med dessa tveksamheter samt att det saknades stark stödbevisning, det
inte ställt utom all rimlig tvivel att den tilltalade begått det han var åtalad för. 56
Självklart är våldtäkt svåra att bedöma om de skett eller inte, då det ofta handlar om ord mot
ord, särskilt då det saknas teknisk bevisning. Men att bristen på aktivt motstånd skall i dagens
samhälle vara en grund till frikännande verkar som ett kliv bakåt, inte till medeltiden utan 30
år bakåt. Detta var ett fall som endast gick till HovR, men det visar ändå på hur rättsapparaten
bedömer kvinnors berättelse om den våldtäkt de varit med om. Vi har idag en lagstiftning vars
förarbeten är tydliga med hur kvinnan skall behandlas redan vid anmälningsstadiet ända upp
till den dömande instansen. Jag anser inte att Hovrätten agerade rätt i detta fall, huruvida den
åtalade var skyldig eller inte är inte uppe för debatt, utan det intressanta i detta fall var just
rättens ställningstagande till kvinnans sexuella bakgrund, som uppenbart inte skall vara
relevant för utgången av målet om vi ser till lagstiftningen.
53
Diesen, Övergrepp mot kvinnor och barn, den rättsliga hanteringen s. 14
Brå rapport 2008:13 s. 23
55
A rap. s. 26ff
56
Mål nr B5831-09
54
13
5.2 En våldtäktsdom
Självklart händer det att rätten dömer ”rätt”, dvs. i enlighet med vad som står i lagen, eller
ännu mer intressant, enligt samhällsmässig moral.
Följande fall från 2007 är även som i ovanstående p 5.1, ett fall från HovR. Kvinnan har
under detta övergrepp sovit men vaknat upp av att mannen ifråga fört in sina fingrar i hennes
underliv. I detta fall saknades teknisk bevisning, men kvinnan ansågs av rätten som tillförlitlig
och hennes berättelse trovärdig. TR ansåg det utrett att mannen förgripit sig sexuellt på
kvinnan och dömde för mindre grov våldtäkt. HovR menar på att den handling som mannen
gjort mot kvinnan var så pass förödmjukande och förnedrande att den samlade bedömningen
av fallet betraktades som våldtäkt av normalgraden.57 I detta fall ser vi skillnader från fall
under studien beskriven av Sutorius som är behandlad i kapitel 6. I många av dessa fall var
kvinnan/offret sovandes och åtalet gick därmed inte ens till åtal. I detta fall så greps mannen
av polis ca en halvtimme efter själva övergreppet. Det snabba gripandet samt rättens
behandling och dom i fallet visar i min mening på att kvinnan varit väl omhändertagen av det
rättsliga systemet.
5.3 Den straffprocessuella prövningen
Våldtäkt är ett brott som är svårt att bevisa. Dels för att det sällan finns vittnen till händelsen
och dels för att det ofta saknas teknisk bevisning, så som sperma eller fysiska skador på offret.
Som lagen idag är utformad behöver en våldtäkt inte innebära vaginalt eller oralt samlag, och
inte heller skador på grund av slag eller misshandel. Om det skett ett samlag, kommer
bevisfrågan att handla om ifall detta skett samtyckligt eller inte, en inte allt för ofta
förekommande svårighet i våldtäktsfall. Vid denna typ av brott blir offrets utsaga huvudsaklig
bevisning, och ifall brott kan bevisas beror på tillförlitligheten i utsagan samt eventuell
stödbevisning och eventuellt den misstänkte gärningsmannens utsaga.58
Hur förundersökningen bedrivs har stor inverkan på hela brottmålsprocessen. Om det finns
anledning att anta att brott som hör under allmänt åtal har begåtts skall förundersökning
inledas. Beviskravet ”anledning att anta” innebär att det måste föreligga någon konkret
omständighet att en brottslig gärning begåtts, även om den inte är känd till alla detaljer. I
sexualbrottsfall är detta beviskrav uppfyllt i och med målsägandens uppgifter i anmälan om:
När, Var, Hur.59 Som huvudregel är det åklagaren som är förundersökningsledare vid
sexualbrottsfall. Eftersom det är polis och åklagare som har resurser och kompetens till
brottsutredningen blir det även dessa som i slutändan står med avgörandet att fortsätta eller
lägga ned förundersökningen. Vid nedläggning av förundersökning sker detta oftast i ett tidigt
skede med motiveringen: ”brott kan ej strykas”60 När en fullständig förundersökning har
utförts skall enligt Rättegångsbalken 23 kap 20§ meddelas beslut om åtal skall väckas.
Samtliga sexualbrott lyder under allmänt åtal och för att åtal skall kunna väckas räcker det
med ”tillräckliga skäl” i graden av misstanke mot en eller fler person/er.61
När/om våldtäktsmålet går till Tingsrätten finns det ett generellt mönster i de friande
domarna. Domstolarna ställer högre krav på stödbevisningen i fallet. Stödbevisning är ett
otydligt begrepp, men praktiskt taget i alla våldtäktsmål finns det någon form av
57
Mål nr B793-07
Diesen, Övergrepp på kvinnor och barn – den rättsliga hanteringen s.20f
59
Andersson, Hans (ord) eller hennes s. 161
60
Sutorius, Bevisprövning vid sexualbrott. S. 146f
61
Andersson, Hans (ord) eller hennes s. 163f
58
14
stödbevisning. I HD-fall kan stödbevisning vara i form av att offret berättat direkt efter
övergreppet för någon annan och varit märkbart påverkad av händelsen, så kallad positiv
hjälpfakta. Trots HD´s avgöranden om vad stödbevisning kan vara ser Tingsrätten på
bristande stödbevisning som bristen av DNA, vittnen eller skador. I hela 30 av 55 friande
tingsrättsdomar 2006 var just bristande stödbevisning grunden för ogillandet.62
5.3.1 Vem anmäler våldtäkt?
Den största andelen av anmälda våldtäkter kommer från offret själv men en ökning har skett
genom våldtäkter anmälda av en tredje part, socialtjänst, sjukvårdspersonal, polisen eller en
familjemedlem. Anledningen till att tredjeparts anmälan ökat kan bero på en minskad tolerans
i samhället mot sådana brott. Över hälften av alla anmälda våldtäkter anmäls i direkt
anslutning till brottet eller inom ett dygn. Den tidiga anmälan har en avgörande betydelse när
det gäller chanserna till uppklaring. Hälften av offrens ålder låg 2006 på 18 till 29 år, en
tredjedel på 30 till 50 år och en liten del ca 4 procent var över 50 år. 97 procent av de anmälda
våldtäktsbrotten är med en man som gärningsman och en kvinna som offer, det är väldigt
ovanligt med kvinnliga gärningsmän, oftast blir rubriceringen en annan än våldtäkt då kvinnor
anmäls för sexualbrott.63
5.3.2 Vad kan få samhället och rätten att döma på ett visst sätt?
Betydelsen för hur våldtäkt behandlas i den rättsliga apparaten ligger mångt och mycket i den
samhälleliga synen på sexualitet och kön. Uppfattningar som många gånger kan leda till att en
våldtäkt i rättens ögon och även så i samhällets ögon anses vara något ”normalt” sexuellt
samspel. En av de myter som ligger till grund för många misstrodda kvinnors utsagor om
våldtäkt är att en kvinna genom att säga nej, egentligen menar ja. Detta har tro det eller ej,
många uppfattningen av, att kvinnan spelar ”svårflörtad” och visar sin blyghet genom att säga
nej. Detta nej tillhör den sexuella leken och får egentligen kvinnor att njuta. En annan myt är
att kvinnan om hon verkligen inte ville vara med på den aktuella handlingen skulle
uttryckligen skrika och fäktas för att värja sig. Sanningen är den att många män agerar olika
på motstånd, vissa blir mer aggressiva medan andra kanske ”fattar”. En kvinna kan självklart
inte veta hur mannen agerar ifall hon inte känner honom tidigare, och är det så att hon känner
honom kanske hon vet att ”snytingen hänger i luften” om hon gör motstånd. Föreställningen
av att det bara är en viss typ av kvinnor som blir utsatta för våldtäkt är vanligt förekommande,
och detta visar sig på polisens utfrågningar vid förundersökningar, men även i rättssalen, om
kvinnans sexuella erfarenheter samt hennes beteende innan övergreppet. ”Blaming the victim”
är ett etablerat uttryck inom kriminologin, och tyvärr rätt förekommande i dagens
rättshantering av våldtäktsoffer. Kvinnan anses få skylla sig själv för att hon varit berusad,
eller för att hon gått hem med en okänd man.64 Detta synsätt lever alltså fortfarande kvar trots
de ändringar som kommit till stånd i förarbetena där det uttryckligen står att kvinnans
bakgrund och klädsel mm inte skall vara av betydelse för prövningen av åtalet och att det
åligger rätten att se till att detta efterlevs.65
62
Diesen, Övergrepp på kvinnor och barn – den rättsliga hanteringen s.24f
Brå rapport 2008:13 s. 40f
64
Granström, Den onda cirkeln. s 144f
65
Prop. 2004/2005:45 s. 23
63
15
6 Studie av anmälda våldtäkter
I sitt examensarbete på juristlinjen har Carolina Diaz granskat och analyserat 68
polisanmälningar avseende våldtäkt, där förundersökning inletts och antingen lett till
åtalsbeslut eller nedläggning pga. bristande bevis. Dessa är hämtade från 215 polisanmälda
våldtäkter inom Citypolisens distrikt i Stockholm 1995-1998.
6.1 Resultat av studien av våldtäktsanmälningar
De 68 anmälda våldtäktsfallen som granskades delades in i fem olika kategorier beroende på
relationen mellan offret och gärningsmannen.66
- Offer (O) och gärningsman (G) är obekanta
- O och G har precis träffats
- O är prostituerad
- O är bekant med G
- O och G har eller har haft en sexuell relation
I kategorin där offer och gärningsman var obekanta var det tre av fem anmälningar som lades
ned. I kategorin där offer och gärningsman precis träffats var det nio av elva som lades ned.
Samtliga fem anmälningar där offret var prostituerad lades ned. Åtta av tio fall där offer och
gärningsman varit bekanta lades ned och i den sista kategorin där offer och gärningsman hade
eller haft en sexuell relation lades 26 av 37 fall ned. Totalt ledde 75 % till åtalsnedläggning.
För samtliga av dessa nedlagda förundersökningar var anledningen brist på bevis enligt
åklagaren, med undantag av tre ärenden. Huvudskälet till nedläggningarna var hänförda till
målsägandens beteende eller/och person.67
6.1.1 Positiva åtalsbeslut
Bland de fall där offer och gärningsman var obekanta gick två fall till åtal med anledning av
att i ena fallet hade kvinnan synliga skador, samt att förövarens påträffades vid ett inbrott
strax efter. I det andra fallet var det med hjälp av teknisk bevisning samt vittnesuppgifter som
ledde till åtal.
I de fall med positivt åtalsbeslut där offer och gärningsman träffats nyligen, påträffades offren
med vissa skador samt uppvisade hög grad av tillförlitlighet och trovärdighet.
Vittnen till offrets vanmaktstillstånd pga. alkohol samt till själva övergreppet var avgörande
för ett av de fall som gick till åtal där offret var bekant med gärningsmannen. I det andra fallet
var det klart och tydligt att gärningsmannen ljög i sin utsaga om vad som hänt.
Av de elva fall som gick till åtal i den sista kategorin var det i sju av dessa som offret
uppvisade tydliga skador, för de andra fallen var gärningsmannen misstänkt för andra brott
samt uppvisade brister i sin utsaga, med undantag från ett fall där varken bevis eller vittnen
fanns utan det var endast tack vare offrets stora trovärdighet och kredibilitet som gjorde att
fallet ledde till åtal.68
66
Bilaga 1.
Sutorius, Bevisprövning vid sexualbrott s. 148f
68
A a s. s 151f
67
16
6.1.2 Nedläggning av förundersökning:
I ett av de fall där offer och gärningsman precis träffats som inte ledde till åtal förhördes den
misstänkte och målsäganden. Målsäganden föreföll till en början trovärdig samt tillförlitlig.
Det fanns dessutom vittnesuppgifter som stödde målsägandens uppgifter om händelsen. Den
misstänkte mannen förnekade anklagelsen och menade på att det aldrig förekom något samlag
utan att han endast smekt sig själv och fått utlösning på hennes kläder, samt att kvinnan hade
medgivit till det sexuella handlandet. Han ansågs vara trovärdig, men hans tillförlitlighet blev
aldrig ifrågasatt jämfört med kvinnans som efter upplysning från mannen om att de tittat på
porrfilm blev utfrågad om hon samtyckt till händelsen samt om hon blivit upphetsad av
filmen. Kvinnan valde efter detta att inte längre medverka i utredningen. Två veckor senare
lades förundersökningen ned, samma dag som provsvar från SKL kom och som visade att
sperma påvisats på alla tre proverna, (vaginala, anal och trosor). Eftersom förundersökning
lagts ned innan proverna kommit så antas det i undersökningen och av Sutorius att
förundersökningen lagts ned redan på mannens trovärdighet och kvinnans sjunkande
kredibilitet då hon inte från början berättat om porrfilmen.69
6.1.2.1 Återkommande mönster
Vid jämförelse mellan fall med olika relationer mellan offer och gärningsman ses ibland ett
återkommande mönster, där kvinnans bakgrund varit en del i avgörandet. Vid jämförelse
mellan fall där offer och gärningsman är närmare bekanta mot ett fall där de är helt obekanta,
där i båda fallen det fanns ögonvittnen till övergreppet var det endast i det fall där de är
närmare bekanta som fallet togs upp till åtal, då för sexuellt utnyttjande. Vid båda dessa fall
var kvinnan alkoholpåverkad och mindes inget utav händelsen, men det var bara i det senare
fallet som den misstänkte konfronterades av åklagaren, med information som var motsatt från
dennes egna. Författaren ger ingen objektiv förklaring till varför dessa två fall har utretts så
pass olika där det första fallet inte ens prövas för försök till våldtäkt. Skillnaden tycks istället
enligt Sutorius bero på kvinnornas skilda social bakgrunder, deras uppförande samt allmänna
kredibilitet. Kvinnan i målet som togs till åtal beskrevs i förundersökningsprotokollet som
”sexuellt försiktig.”
I jämförelse mellan två fall där vittnesuppgifter bekräftat kvinnans uppgift om sexuellt
övergrepp samt även med teknisk bevisning i form av sperma var det endast i det fall där offer
och gärningsman var närmare bekanta som gick till åtal jämfört med i det andra fallet där de
två var helt obekanta. Det var även endast i det fall som gick till åtal där den misstänkte
konfronterades med dessa uppgifter. Skillnaden låg hos kvinnorna även här, där kvinnan i
fallet som gick till åtal levde under stadiga sociala förhållanden samt beskrevs i
förundersökningsprotokollet som sexuellt oerfaren och inte skulle bete sig på det sätt som den
misstänkte påstod. Sutorius ställer sig frågandes även vid denna jämförelse till om
kredibiliteten hos kvinnan i det fall som här inte gick till åtal ansågs låg då hon frivilligt valt
att följa med de två männen hem. Ytterligare en jämförelse kan göras för att visa på vikten av
att kvinnan anses trovärdig. I det fall som här gick till åtal kan ställas mot ett fall där offer och
gärningsman hamnar i samma kategori det vill säga där de är närmare bekanta. Ytterligare
likheter var att i båda fallen var kvinnan sovandes under själva övergreppet, men det är endast
i det fall där kvinnan beskrivits som sexuellt oerfaren som gick till åtal.70
69
70
Sutorius, Bevisprövning vid sexualbrott s.152 ff
A a s. s 148ff
17
6.1.3 Tydliga mönster beroende på relationen
De flesta av de anmälda våldtäkterna i denna studie skedde mellan offer och gärningsman
som hade eller hade haft en tidigare sexuell relation. Bevisläget blev svårt då mannen ofta
hävdade att kvinnan samtyckt till det sexuella handlandet, eller att kvinnan anmält av
hämndlystnad. Det var även vanligast i dessa fall att kvinnan tog tillbaka anmälan, och det var
även vanligast i dessa relationer att kvinnan inte gjorde en anmälan alls, därav ett stort
mörkertal av våldtäkter och dyl. 37 av 68 fall i denna studie var just mellan offer och
gärningsman med gemensam sexuell bakgrund, endast 30 % ledde till positiva åtalsbeslut.
Dessa hade omfattande bevisning som jämförbar faktor, förutom ett fall, som beskrivs nedan
p. 6.1.3.1.71
År 1995 motsvarades nästan en tredjedel av de anmälda våldtäkterna av relationen ”har eller
haft sexuell relation” offer och gärningsman emellan. Tio år senare stod denna speciella
relation för en femtedel av de anmälda våldtäktsbrotten.72
6.1.3.1 Kredibiliteten kan vara avgörande
Två av de huvudfaktorer som framträtt vid granskning av anmälningsfallen i denna studie som
varit ledande för ifall förundersökning lades ned eller ledde till åtal var; kvinnans sociala
status och hennes sexuella tillgänglighet. En kvinnlig uteliggare föll inom kategorin ”social
status”, där förundersökningen lades ned på grund av att hon var svår att få att infinna sig för
förhör, samt en kvinna som saknade permanent uppehållstillstånd och som ej talade svenska.
Ett av de fall som ledde till åtal inom relationskategorin ”har eller haft sexuell relation” skiljer
sig en del från de andra fallen som gick till åtal i samma kategori, samt mot andra fall som i
likhet med detta saknade annan bevisning än just målsägandens uppgifter. Den stora
skillnaden kan enligt Sutorius vara att kvinnans sociala status ansågs väldigt hög och tack
vare hennes höga ålder och goda uppförande kunde hennes allmänna kredibilitet anses hög.
(Medelåldern på målsägande i studien var relativt låg)
I fler än ett fall påpekades kvinnans uppförande och hennes val av klädsel innan det påstådda
övergreppet som flörtigt och utmanande. Dessa hamnar då under kategorin ”kvinnans sexuella
tillgänglighet”, där männen i fallen inte kunnat veta att kvinnan inte velat gå med på
umgänget.73
6.1.3.2 Slutsats av undersökningen
Den största kategorin av anmälda våldtäkter var den där offret stod i nära relation till
gärningsmannen, även idag är denna relation en stor del i våldtäktsanmälningarna. Även idag
ser vi precis som i denna undersökning att kvinnans sociala status och ålder kan vara
avgörande ifall anmälan går till åtal eller rent av går till en högre dömande instans.
Medelåldern på målsäganden i våldtäktsrättegångar är 30 år, men medelåldern och den sociala
statusen höjs där fallen gått till HD. I huvudsak är de fall som går till åtal gällande
yrkesverksamma kvinnor, medan en stor del av anmälningarna kommer från studeranden och
arbetslösa. Det är sällan som hemlösa och prostituerade kvinnors våldtäktsanmälningar leder
till åtal, precis som är beskrivet för studien gjord 1995-1998.74 Detta har alltså inte ändrats
avsevärt från tidpunkten för denna studie till idag. Det som däremot ändrats är lagstiftningen,
och en del av de fall som inte gått till åtal i studien skulle kanske gjort det med dagens
71
Sutorius, Bevisprövning vid sexualbrott s. 160f
Brå rapport 2008:13 s. 56
73
A a s. s 156f
74
Diesen, Övergrepp mot kvinnor och barn - den rättsliga hanteringen s. 33
72
18
lagstiftning, då kravet på skador och kravet på samlag inte är detsamma idag som det var för
tidpunkten av denna studie.
Ofta förekommande i denna studie är frågan om kvinnans sexuella erfarenheter och som
säkert många andra ställer jag mig frågandes till om det verkligen är relevant för en
undersökning av våldtäkt att framhäva ifall kvinnan i fråga är sexuellt oerfaren eller inte. Det
påminner väldigt mycket om medeltidens tänkande om de ärbara och de brukbara kvinnorna,
där det endast kan vara ärbara kvinnor som blir våldtagna medans de brukbara får ”skylla sig
själva”. Idag säger lagstiftningen att det är orrelevant vad kvinnan gjort innan överfallet, men
det förekommer ändå dessa utfrågningar.
19
7 Våldtäkt eller våldförande på 60-talet?
I ett HD fall från 1967 ser vi hur rätten i de olika instanserna har resonerat kring en anmäld
våldtäkt på en knappt 16-årig flicka begånget av en 13 år äldre man.75
7.1 Bakgrund till rättsfallet
Händelsen utspelade sig i den tilltalades bil, en ”raggarbil”. Målsägande och den tilltalade
kände inte varandra sedan tidigare då målsägande och hennes väninna satte sig i bilen i vilken
den tilltalade och hans kamrat befann sig i. Efter en tur i bilen parkerades bilen vid en allmän
väg, då vännerna lämnade bilen och den tilltalade och målsäganden var ensamma i bilen
förgrep sig den tilltalade på målsäganden. Målsäganden anförde att den tilltalade hade smekt
henne och gjort närmanden och att hon då bett honom att sluta och uttryckt att hon absolut
inte ville ha samlag med honom. Trots detta bröt han ned henne i baksätet på bilen och
började föra in flera fingrar i hennes underliv, ”petting”, varpå hon hela tiden skrek och grät
och bad honom sluta. Han gjorde inte detta utan fortsatte övergreppet med samlag till dess att
vännerna återkom till bilen. Målsägandens berättelse styrks av de andra två, hennes väninna
samt en kamrat till den tilltalade som också varit med i bilen. Varken väninnan eller kamraten
kunde se ifall den tilltalade hade samlag med målsäganden, men att han gjorde andra saker
med henne och hade för avsikt att ha samlag med henne var tydligt i deras ögon. De hörde
klart och tydligt att målsäganden inte var med på det inträffade genom att hon grät och skrek
hela tiden, men ingen av dem vågade ingripa. Efter läkarundersökning visade det sig att
målsäganden hade skador i underlivet, tillkomna enligt läkaren antingen genom samlag eller
vid försök till samlag. Den tilltalade bestred åtalet och anförde att han enbart fört in ett finger
i flickans underliv och hon inte varit tydlig med att hon inte velat ha samlag, detta trots att han
erkänner att han kunde se att hon grät, men kunde inte förstå varför. Målsägandens sexuella
historia bestod av samlag med fyra pojkar i tidigare förhållanden.76
7.2 Underinstansernas dom
Häradsrätten, HR, fann det styrkt att den tilltalade tilltvingat sig samlag genom våld och
dömde för våldtäkt. Den tilltalade fullföljde talan i Göta HovR och yrkade på att HovR:n
skulle ogilla åtalet för våldtäkt eller nedsätta straffet. HovR:n fastställde HR´s dom, med en
skiljaktig.
Det skiljaktiga hovrättsrådet yttrade att denna var ense med majoritet om att den tilltalade
med våld hade tilltvingat sig samlag, men att det inte skulle dömas svårare än våldförande.
Målsäganden hade i sin talan berättat att hon kände till att det fanns de som råkat ut för
våldtäkt då de åkt med i ”raggarbilar”, men att hon själv aldrig råkat ut för något sådant. Det
skiljaktiga hovrättsrådet anförde i sin yttran att målsäganden självmant tagit plats i en typisk
”raggarbil”. 77 Detta tolkar jag som att hovrättsrådet ansåg det typiskt för ”raggare” att utsätta
flickor för närmanden och våldtäkter, samt att målsäganden med denna vetskap då fick
”skylla sig själv” (”blaming the victim”)78 då hon frivilligt försatt sig i en sådan möjlig
situation. Dessutom anförde hovrättsrådet att målsäganden frivilligt satt sig i baksätet med den
tilltalade, samt att hon efter att den tilltalade började med sina närmanden agerat passivt till en
början. Återigen ser jag inte hur detta skulle vara relevant för fallet då målsäganden i sin talan
75
NJA 1967:637
NJA 1967:637
77
NJA 1967:637
78
Se. p 5.3.2
76
20
berättat att hon aldrig trodde sig kunna bli utsatt för varken närmanden eller våldtäkt. Men
detta synsätt var ett ”äldre” synsätt där kvinnans agerande och hennes skuld till det inträffade
tyvärr fick för stort utrymme.
Den tilltalade sökte revision och yrkade bl.a. att han inte använde våld mot flickan samt att
hon inte gjort fysiskt motstånd. Han yrkade även på att han inte haft samlag med henne och
att hänsyn borde tas till miljön för det inträffade samt att flickans tidigare sexuella erfarenhet
gjorde att hon inte tagit händelsen så allvarligt.79
7.3 Våldtäkt blir våldförande
I HD sänktes ansvarsfrågan till våldförande istället för våldtäkt. Anledningen till detta var just
att det ansågs vara självklart för målsäganden redan från början vad hon gick med på genom
att sätta sig i en ”raggarbil”. Dessutom togs hänsyn även till det faktum att våldet som brukats
inte varit särskilt grovt då det inte förkommit varken hot eller misshandel.
I HD var det även där en med skiljaktig mening. Denna person lyfte fram åldersskillnaden
som väsentligt då den tilltalade var mycket äldre och mognare än målsäganden. Det lyftes
även fram att målsäganden i egen berättelse och styrkt av två vittnen klart och tydligt gjort det
klart för den tilltalade att hon inte ville ha samlag med honom så snart hans närmanden börjat.
Det våld varmed han slutligen tilltvingat sig en könsakt helt oberört av flickans tydliga
signaler var inte av misshandels karaktär men likväl med hänsyn till hans kroppsstorlek och
styrka samt sätt och plats för våldets utövande i det närmaste fullständigt berövat henne
möjligheten att göra motstånd. Endast i denna skiljaktiges yttrande tas målsägandens skador
på underlivet upp som bevis på att könsakten varit av ”onormal” och för hård karaktär.80
7.4 Hur skulle det bli idag?
Att flickan blev tillfrågad om hennes sexuella erfarenheter var troligtvis inte ovanlig och inte
heller aspekten som tas upp om att hon borde förstått vad hon gav sig in i igenom att sätta sig
i denna typ av bil. Den allmänna synen på typen av ”raggarbil” är som tur är inte längre som
den uppenbarligen var vid tidpunkten för detta fall. Dock kvarhålls lite utav den meningen
som HD utrycker om att kvinnor som utsätter sig för situationer som är ”kända” för att vara
riskfyllda, har med att ha gjort detta frivilligt även frånsagt sig möjligheten till fullständigt
rättsligt skydd vid inträffande av denna kända/möjliga händelse.
Med dagens lagstiftning skulle detta fall fått ett annat utfall i och med att våldförande inte
längre finns kvar i och med att lagstiftningen ändrats så pass mycket sedan 1960-talet. Det är
inte relevant varken vad kvinnan har för sexuell bakgrund men inte heller vart övergreppet
skett. Då våldtäkter i hem blivit vanligare skulle detta alltså betyda idag att kvinnor inte kan
åka hem till manliga bekanta eftersom det skulle utgöra en risk för dem att bli våldtagna.81
Vid jämförelse av detta fall från 1967 och det Hovrättsfall från 2007 beskrivet i p. 5.2, där
mannen blev dömd för våldtäkt av den grövre graden, där det inte var tal om att mannen utfört
”vanligt” samlag, kan slutsatsen dras att ifall detta från 1967 skett idag eller de närmaste åren
hade mannen klart blivit dömd för våldtäkt och kanske till och med till fängelse.
79
NJA 1967:637
NJA 1967:637
81
BRÅ rapport 2008:13 s. 8
80
21
8 Diskussion/Analys
Den officiella normen idag i samhället är att det skall vara sexuell jämställdhet mellan könen.
Lagstiftningen är formellt könsneutral och ska gälla lika för alla, oavsett kön, sexuell läggning
eller klass. Rättstillämpningen skall vara objektiv, neutral och opartisk. Tyvärr så lever många
gamla föreställningar och uppfattningar kvar om just kön och sexualitet. Dagens
våldtäktsbestämmelser bygger till stor del fortfarande på föreställningen om kvinnokroppen
som sexuellt tillgänglig där i rättsfall uttrycket: ”frånvaro av uttryckligt motstånd” indirekt vill
tyda på kvinnans medgivande. Skyddet för kvinnans sexualitet har lagtekniskt kommit så pass
långt att kvinnan har rätt att säga nej, men i vissa fall kan det kännas nödvändigt att det skulle
krävas ett tydligt ”Ja”. Passivitet, eller det som av rätten och även ibland samhället kallas för
passivitet betyder således frånvaron av ett nej, och därmed ett medgivande. Detta är något vi
ser bland annat i rättsfallet från 1967, men även från Hovrättsfallet från 2007, alltså hela 40 år
senare. Att idag ha detta synsätt känns för mig som uppsatsskrivare föråldrat.
Uppfattningen om kvinnokroppen som något som tillhör män har genom tiderna tagit olika
skepnader, från förr genom att kvinnor var uppdelade i två grupper, de ärbara och de
brukbara, kvinnan saknade i båda fallen rätten att bestämma själv om sin sexualitet. Idag när
sexualiteten genom tiden har flyttats från att inte bara vara inom äktenskapet i samhällets
ögon så har då kvinnan kunnat ta för sig mer och i samma eller i liknande utsträckning som
mannen. Detta har även medverkat till att kvinnor ses som mer tillgängliga och därmed
brukbara pga. deras klädval eller beteende. Det finns även många exempel där kvinnan idag
precis som tidigare fått bära den sociala skammen efter en våldtäkt, fastän gärningsmannen
officiellt fått skulden.82
Dagens svenska kvinnohistoriker vill se könet eller genus som en historisk kategori som
genomsyrar samhället såväl på det privata som på det offentliga och samhälleliga planet.
Karaktären av genus anser genusforskaren Yvonne Hirdman vara ett separerande av könen
och att mannen anses som normen medans kvinnan är underordnad mannen. Hirdman menar
även att med det existerar ett såkallat kontrakt mellan könen med ett samförstånd som gör att
könssystemet fortlever. Kan vara att Hirdman har rätt, då vi kan se även i dagens
rättegångsdomar och samhället i stort att kvinnor döms och bedöms på ett annat sätt än män.
För att verkligen förstå rättens syn på kvinnor och på ett korrekt sätt härleda denna syn måste
vi förstå en del utav historiens syn på kvinnan. Det är i dag lätt att se tillbaka på den medeltida
lagstiftningen som ett separerande av könen. Kvinnan kunde inte svara för sig eller svära ed,
blev hon utsatt för brott var det de manliga släktingarna som försvarade henne. Detta tolkas på
två sätt i Taussis bok Rätten och kvinnorna, där rättshistorikern Anu Pylkkänen menar att
männens målsmanskap endast är ett stadgande av vem som var försvarare, medans Taussi
menar att detta tyder på männens, på lagstiftningsnivå, syn på kvinnan som någon som
behövde kontrolleras och skyddas. Syftet med att kvinnan hade målsman var ju för att skydda
släktet, och de fullvärdiga släktmedlemmarna var just män. 83
Lagen om hustruaga och även lagen efter 1734 visar tydligt på kvinnans svaga ställning och
bristen i hennes rättsliga skydd. Våld och våldtäkt går samman, redan på medeltiden var
våldet ett rekvisit för att våldtäkt skulle vara straffbart, eller ”ha skett”. Idag ser vi vart de
flesta våldtäkter sker, i hemmet eller inom den närmaste bekantskapen. Att kvinnan redan vid
medeltiden var tvungen att ha fått blåmärken för att bli trodd och på 1700-1800-talet inte vara
82
83
Burman, Bevisprövning vid sexualbrott. S. 43f
Taussi, Rätten och kvinnorna. s. 155ff
22
skyddad mot mannens våld måste ha gjort det extra svårt för henne att dessutom anmäla
mannen för våldtäkt.
I många av de undersökningar och studier som återberättats i detta arbete har
gärningsmannens trovärdighet grundats i mångt och mycket på dennes egen bakgrund
beroende på ifall den varit av kriminell karaktär. Det verkar oftast vara dessa som begår
våldtäktsbrott, men av samma anledning som jag anser att offrets bakgrund och sexuella
historia borde vara orrelevant, borde så även gärningsmannens vara det.
Med den ökning som skett utav våldtäkter de bara senaste 30-40 åren dras en självklar röd
tråd genom sexualbrottslagstiftningens stora förändringar genom tiden. Stora förändringar har
gjorts under flera århundraden som stärkt kvinnan eller offrets ställning i våldtäktsfall, men de
största förändringarna ser vi i och med att kvinnor börjat anmäla våldtäkter inom relationer,
våldtäkter där hon inte blivit varken misshandlad eller ens fysiskt skadad, våldtäkter där hon
själv varit berusad eller andra situationer där hon skulle kunnat bli bemött med ett ”skyll dig
själv” argument. Men vad är det då som gör att ökningen skett så drastiskt den senaste tiden?
Borde det inte vara så att jämställdhet minskar våldtäktsfallen? Det kan vara så att
våldtäkterna varit lika många hela tiden, men det är just anmälningarna som blivit fler. Om
det är på detta sätt har lagstiftningen gjort sitt jobb, tills vidare.
Precis som de undersökningar som gjorts och beskrivits i detta examensarbete samt de
rättsfall som analyserats av mig själv, ser jag en tydlig indikering på att det är viktigt att
kvinnan blir bemött på ett korrekt sätt redan från början, redan vid anmälan. Eftersom det i
propositionen till dagens lagstiftning står klart och tydligt vad som gäller vid behandling av
orrelevant fakta. Alla är involverade i att rättssystemet fungerar vid våldtäktsbrott, från
polisen och åklagaren, målsägarbiträden till domare och lagstiftare. Det är svårt att lära en
gammal hund att sitta, jo visst, men våldtäkt har varit ett straffbart brott i över 800 år. Frågan
är hur lång tid det behövs för rättssystemet att förstå hur lagen skall följas, 800 år till kanske?
23
9 Källor
Offentligt tryck
Proposition 2004/05:45
Proposition 1962:14
JuU 1983/84:25
SOU 1935:68 Ändringar i strafflagen
SOU 1953:14 Förslag till Brottsbalk
SOU 1976:9, Sexuella övergrepp: förslag till ny lydelse av brottsbalkens
bestämmelser om sedlighetsbrott
SOU 1982:62 Våldtäkt och andra sexuella övergrepp
SOU 1981:64 En kriminologisk kartläggning av våldtäktsbrottet
SOU 2001:14, I Sexualbrott och vissa angränsande frågor
BRÅ Rapport 2008:13, Våldtäkt mot personer 15 år och äldre utveckling under
åren 1995-2006. Brottsförebyggande Rådet.
Praxis
NJA 1967:637
NJA 1996 s. 418
NJA 1997 s. 538
Rättsfall
Mål nr: B793-07
Mål nr: B5831-09
Litteratur
Andersson Ulrika, Hans(ord) eller hennes, Bokbox Förlag, Lund, 2004
ISBN: 91-86980-31-9
Burman Monica, Straffrätt och mäns våld mot kvinnor, Edita, Västerås, 2007
ISBN: 978-91-7678-649-9
Diesen Christian &. Diesen Eva F, Övergrepp mot kvinnor och barn, Vällingby,
2009,
ISBN: 978-91-39-01426-3
24
Granström Görel (red), Den onda cirkeln, Tryckeri ScandBook Falun, 2004,
ISBN: 91-7005-250-6
Sutorius Helena, Kaldal Anna(red), Bevisprövning vid sexualbrott, Norstedts
Juridik, Stockholm, 2009, ISBN; 91-39-00925-4
Taussi Sjöberg Maria, Rätten och kvinnorna, Daleke Grafiska AB, Malmö,
1196 ISBN 91-7486-308-8
Artiklar
Jacobson Magnus, Sexuella revolutionen
Artikel skriven av Journalisten och författaren Magnus Jacobson i Populär
Historia publicerad 2005:
http://www.popularhistoria.se/o.o.i.s?id=43&vid=1092
Sjöberg Nina, Otrohet under medeltiden
Artikel skriven av Nina Sjöberg teologie doktor Uppsala Universitet. i Populär
historia publicerad 2009: http://www.popularhistoria.se/o.o.i.s?id=52&vid=590
25
10 Bilagor
Resultat av polisanmälda våldtäkter i Stockholm City 1995 till 1998
Relation mellan
offer och
gärningsman
Nedlagda
förundersökningar
Fall som lett till
åtal
Totalt antal
anmälningar
Obekanta
Träffats
nyligen
Offer är
prostituerad
Närmare
bekanta
3
9
5
8
Har eller
haft sexuell
relation
26
2
2
2
11
5
11
10
37
5
Bevisning vid fall där offer och gärningsman har eller haft sexuell relation som gått till åtal,
från studien om polisanmälda våldtäkter i Stockholm City 1995 till 1998
Bevisning:
Fall nr:
22
48
56
65
66
67
68
69
70
71
72
Skador
Stödbevisning
Ja
Ja
Nej
Nej
Ja
Ja
Ja
Nej
Ja
Ja
Ja
Ja
Ja
Ja
Ja
Ja
Ja
Ja
Ja
Ja
Ja
Ja
26
Misstänktes
utsaga får ej stöd
Ja
Ja
Ja
Nej
Ja
Ja
Ja
Ja
Ja
Ja
Ja
Misstänkte har
brottsbelastning
Ja
Nej
Nej
Ja
Ja
Nej
Ja
Ja
Nej
Ja
Nej