Introduktion
Människor med långvariga hälsoproblem upplever, oavsett diagnos, likartade symptom, problem
och bekymmer i det dagliga livet. De kan ha behov av att utveckla färdigheter för att orka med att
bemästra symptom, vardagslivets utmaningar och sjukdomens inverkar på deras liv.
Att leva ett friskare liv (ALF) är den svenska versionen av det amerikanska programmet Chronic
Disease Self-Management Program som utvecklats vid Stanford University i USA. Metoden bygger på
kognitiv inlärningspsykologi och är vetenskapligt beskriven i ett stort antal publikationer (för
referenser se http://patienteducation.stanford.edu). Programmet erbjuds patienter som har en
eller flera långvariga sjukdomar. Utbildningen betonar självhjälp och ledarna har själva oftast en
eller flera långvariga sjukdomar.
Långvariga, kroniska sjukdomar medför en stor kostnad för sjukvården och samhället. Som en
del i behandlingen kan ett kostnadseffektivt självhjälpsprogram utgöra ett verkningsfullt
komplement.
Föreliggande rapport beskriver Landstinget Blekinges satsning på patientutbildningen Att leva ett
friskare liv. Under 2008-2009 finansierades Att leva ett friskare liv av Samordningsförbundet i
Blekinge.
Metod
Patienter med en eller flera sjukdomar erbjöds utbildningen Att leva ett friskare liv via annonsering
respektive enskilda erbjudande till patienter. Samtliga kursledare hade genomgått en
ledarutbildning med detaljerad kursinstruktion för att säkra innehåll och kvalitet. Enkäter (bilaga)
genomfördes före och 6 månader efter utbildning. Resultaten av hela deltagaregruppen
presenteras i diagram. Ur deltagarematerialet valdes 3 sjukdomsgrupper ut för att undersöka om
olika diagnosgrupper svarade olika på utbildningen. Grupperna var: enbart diagnos
Rörelseapparat/smärta (n=37 före utbildning; n=31 efter utbildning), enbart diagnos Psykisk ohälsa
(n=27; n=19) samt deltagare med 4-5 diagnoser (n=25; n=18). I de fall någon/några av de 3
grupperna uppvisade signifikant avvikande resultat jämfört med den totala gruppen av deltagare
beskrivs det i separat diagram.
För att beräkna statistisk signifikans användes Students t-test. Signifikansnivå valdes till 0.1.
Resultat
Deltagarna
248 personer deltog i den första enkäten, innan utbildning startat. Sex månader efter utbildning
deltog 192 stycken av de ursprungliga, ca 80 %. 31 av 248 var män (ca 13 %), respektive 21 av
192 (ca 10 %). Av de ursprungliga deltagarna uppgav ca 90 % ålder. Medelåldern var ca 58 år
(STDAV 11,6 år). Ca 60 % av deltagarna var gifta/sambos.
Antal deltagare före och 6 månader efter utbildning
300
Medelålder 58 år.
60% gifta/sambo.
Antal personer
250
200
Kvinnor
150
Män
100
50
13%
10%
Före utbildning
Efter utbildning
0
Utbildningsnivå
Utbildningsnivån bland deltagarna graderades i en fyrgradig skala: (1) grundskola/folkskola, (2)
realskola, (3) gymnasium, (4) universitet/högskola. Medeltalet beräknades till 2,4, dvs.
utbildningsnivån bland deltagarna låg mellan realskola och gymnasium.
Långvariga sjukdomar
Deltagarna fick uppge vilka långvariga sjukdomar de hade. Antalet sjukdomar bland deltagare
beräknades till 1,9 före och 1,8 efter utbildning.
Långvariga sjukdomar hos deltagarna
Procent av deltagarna
100
90
Före utbildning
80
70
Efter utbildning
60
50
p<0.1
40
30
20
om
uk
d
ro
ke
n
sj
St
An
na
sj
sk
lo
gi
eu
ro
N
C
an
ce
r
om
uk
d
äl
s
oh
yk
i
Ps
i/l
le
rg
a/
al
sk
un
g
ia
D
tm
a
kd
sj
u
es
be
t
/k
är
l
rta
jä
H
As
R
ör
el
s
ea
pp
/s
m
är
ta
10
0
Allmän hälsa
Deltagarna fick gradera, i en femgradig skala, sin upplevelse av den allmänna hälsan: (1) utmärkt,
(2) mycket god, (3) god, (4) någorlunda god, (5) dålig.
Allmän hälsa
5
Före utbildning
Efter utbildning
4,5
p<0.1
"Utmärkt" till "dålig"
4
3,5
3
2,5
2
1,5
1
0,5
ag
no
se
r
sa
oh
äl
di
sk
45
yk
i
Ps
R
ör
e
ls
ea
H
el
a
pp
ar
at
e
gr
up
pe
n/
sm
är
ta
n
0
Symptom
Man fick gradera, i en 6-gradig skala, hur mycket man känt symptom under de senaste 2
veckorna: (0) inget, (1) lite då och då, (2) ibland, (3) en stor del av tiden, (4) mestadels av tiden,
(5) hela tiden.
Symptom under 2 veckor
Från "aldrig" till "hela tiden"
5
4,5
Före utbildning
4
Efter utbildning
3,5
3
2,5
2
1,5
1
0,5
ls
an
hä
ad
pg
a
fä
lld
kl
ig
äc
Fr
us
tre
r
M
od
en
er
tte
Jä
Ti
llr
ro
as
gi
g
pi
g
n
sa
fö
rh
äl
hä
O
R
äd
sl
a
in
fö
r
fra
m
tid
en
s
te
ne
ls
a
rg
i
t
Tr
öt
M
yc
ke
U
ts
l
ite
n
0
Gruppen med 4-5 diagnoser visade på signifikant ökning av energi samt en minskad rädsla inför
sin framtida hälsostatus (se nedan).
Symptom - 4-5 diagnoser
Från "aldrig" till "hela tiden"
5
4,5
Före utbildning
Efter utbildning
4
3,5
3
p<0.1
2,5
2
p<0.01
1,5
1
0,5
pg
a
hä
l
sa
n
ad
fä
l
ld
Fr
us
tre
r
M
od
gi
en
er
gg
Ti
llr
äc
kl
ig
pi
Jä
tte
sa
n
fö
rh
äl
ro
as
O
tid
en
s
hä
l
sa
ne
rg
i
R
äd
sl
a
in
fö
r
fra
m
t
Tr
öt
M
yc
ke
te
U
ts
l
ite
n
0
Trötthet, andfåddhet och smärta
Man fick gradera, i en tio-gradig skala, hur mycket man kände trötthet, andfåddhet och/eller
smärta under de senaste 2 veckorna, där (0) motsvarade ingen, och (10) stor/svår.
För alla fanns en signifikant minskning i smärta medan gruppen med 4-5 diagnoser också kände
sig mindre trötta efter deltagit i ALF.
Trötthet, andfåddhet och smärta - rörelseapparaten/smärta
10
Före utbildning
Efter utbildning
9
8
Från "ingen" till "stor"
p<0.1
7
6
5
4
3
2
1
0
Trötthet
Andfåddhet
Smärta
Trötthet, andfåddhet och smärta - 4-5 diagnoser
10
Före utbildning
Efter utbildning
9
p<0.01
Från "inget" till "stor"
8
7
6
5
4
3
2
1
0
Trötthet
Andfåddhet
Smärta
Fysiska aktiviteter
Deltagarna fick uppge hur mycket tid man lagt ner på fysiska aktiviteter under de senaste 2
veckor. Man fick gradera i en 5-gradig skala: (0) inget, (1) mindre än 30 min/vecka, (2) 30-60
min/vecka, (3) 1-3 tim/vecka, (4) mer än 3 tim/vecka. Ingen signifikant skillnad visade sig.
4
Före utbildning
Efter utbildning
3
2
1
/a
er
ob
ic
s
g
in
yk
l
G
ym
na
s
tik
C
Si
m
ni
ng
/v
a
tte
ng
ym
na
s
tik
G
ån
g
0
Sp
rin
ga
/s
ty
rk
et
rä
na
Från "inget" till "> 3 tim/vecka"
Fysiska aktiviteter under 2 veckor
Symptomhantering
Deltagarna fick frågan vad de gör då de känner sig deprimerade, känner smärta eller andra
obehagliga symptom: distansera sig till obehaget, tänker inte på det som obehag utan något annat,
leker mentala lekar eller sjunger, praktiserar progressiv muskelavslappning, praktiserar
visualisering eller guidad fantasi eller talar till sig själv på ett positivt sätt. Dessa olika sätt
graderades i en 5-gradig skala: (0) aldrig, (1) nästan aldrig, (2) ibland, (3) ganska ofta, (4) mycket
ofta, (5) alltid. Sett till hela gruppen hade en ökning i alla tillfrågade symptomhanteringsverktyg
skett.
Symptomhantering
5
Före utbildning
Efter utbildning
4,5
Från"aldrig" till "alltid"
4
3,5
3
p<0.01
2,5
p<0.05
p<0.1
2
1,5
p<0.01
p<0.01
p<0.05
1
0,5
lv
sj
ä
si
g
tt
ill
in
g,
po
si
tiv
al
is
er
Ta
l
ar
su
Vi
us
ke
la
vs
l
m
si
v
og
re
s
fa
nt
as
i
ap
pn
in
g
er
un
g
sj
le
ka
r,
ta
la
M
en
Pr
Tä
n
ke
r
in
te
D
på
is
ta
ns
de
ts
til
l
om
ob
e
ob
eh
ag
ha
ge
t
0
Fysisk förmåga
Den fysiska förmågan efterfrågades i en 4-gradig skala: (0) utan några svårigheter, (1) med viss
svårighet, (2) med stor svårighet, (3) kan inte göra det. Inga signifikanta skillnader uppvisades.
Fysisk förmåga
Från"utan svårigheter" till "kan inte göra det"
3
Före utbildning
Efter utbildning
2,5
2
1,5
1
0,5
0
Ansträngande
aktiviteter
Måttligt ansträngande
aktiviteter
Gå >2 km
Gå i trappor
Sjukdomens inverkan på livet
Deltagarna fick frågor kring hur mycket sjukdomen/sjukdomarna och/eller dess behandling
inverkade på deras liv i en 7-gradig skala där 1 innebar ”inte mycket” och 7 ”väldigt mycket”.
Endast en minskning i inverkan på tysta fritidsaktiviteter påvisas.
Hur inverkar sjukdom/behandling på livet?
Före utbildning
Efter utbildning
6
5
4
p<0.1
3
2
1
n
rtn
at
io
ka
til
l
pa
si
tu
tiv
ite
t
sa
k
n
at
io
el
R
Ek
on
om
is
fri
tid
Ty
st
a
er
n
er
t
te
be
Ar
dr
oc
h
M
at
kh
e
ts
kä
n
sl
a
yc
k
0
Fr
is
Från "inte mycket" till "väldigt mycket"
7
Före utbildning
Efter utbildning
6
5
4
3
2
1
in
g
ut
ve
ck
l
Sa
m
ed
rm
te
ite
tiv
Ak
hä
lls
en
ga
vä
tiv
ak
la
t io
ne
ro
ch
Sj
äl
v
nn
er
te
r
ite
Se
x
Fa
m
ilje
re
ge
m
an
g
0
liv
Från "inte mycket" till "väldigt mycket"
Hur inverkar sjukdom/behandling på livet?, forts.
7
Känsla av säkerhet i olika situationer
Följande frågor ställdes till deltagarna: ”Hur säker är du på att du kan:”
Undvika att trötthet som är orsakad av din sjukdom stör dig i det du vill göra
Påverka din livssituation till det bättre
Undvika att dina känslomässiga obehag orsakad av din sjukdom stör i det du vill göra
Undvika att andra symptom eller hälsoproblem stör dig i det du vill göra
Undvika att din livssituation försämras
Undvika att fysiska obehag och smärta stör dig i det du vill göra
Göra de olika saker och aktiviteter som är nödvändiga för att klara ditt hälsotillstånd och
för att minska ditt behov av att gå till doktorn
Göra annat än bara ta medicin för att minska sjukdomens inverkan på ditt dagliga liv
Frågorna skulle besvaras enligt en 10-gradig skala från ”inte alls säker” till ”helt säker”.
Sett till hela gruppen finns inga signifikanta skillnader men om man bryter ner till diagnosgrupp
visar det sig att diagnosgrupp rörelseapparaten/smärta upplever en starkare känsla av säkerhet
gällande utvikandet av fysiska obehag. Gruppen med 4-5 diagnoser upplever en starkare känsla av
säkerhet gällande att: undvika trötthet, kunna påverka sin livssituation, undvika känslomässiga
obehag samt att undvika andra symptom/problem.
10
Före utbildning
Efter utbildning
9
8
7
6
5
4
3
2
1
g
ic
in
in
ta
te
r
ed
m
sk
a
M
in
en
om
fö
ra
ak
tiv
ite
ob
sk
t
G
fy
si
a
nd
vi
k
U
a
nd
vi
k
U
eh
ag
io
tu
at
ss
i
liv
ra
d
fö
rs
äm
sy
ra
an
d
a
nd
vi
k
U
n
em
/p
ro
bl
m
pt
äs
si
m
ns
lo
kä
a
nd
vi
k
U
om
ga
liv
ss
itu
rk
a
ob
eh
at
io
tth
trö
a
På
ve
nd
vi
k
U
ag
n
0
et
Från "inte alls säker" till "helt säker"
Känsla av säkerhet inför att göra saker
Från "inte alls säker" till "helt säker"
Känsla av säkerhet inför att göra saker - rörelseapparaten/smärta
10
Före utbildning
Efter utbildning
9
8
7
p<0.1
6
5
4
3
2
1
in
ta
g
M
in
sk
a
m
ed
ic
in
ak
t iv
ite
en
om
nd
vi
k
a
U
G
nd
vi
k
fö
ra
sk
t
fy
si
a
ra
d
fö
rs
äm
te
r
g
ob
eh
a
n
tio
tu
a
ss
i
liv
pt
om
m
sy
an
dr
a
a
U
U
nd
vi
k
nd
vi
k
U
em
/p
r
ob
ga
m
ns
lo
a
kä
På
ob
l
eh
ag
n
äs
si
liv
ss
itu
at
io
ve
U
rk
a
nd
vi
k
a
trö
tth
et
0
Från "inte alls säker" till "helt säker"
Känsla av säkerhet inför att göra saker - 4-5 diagnoser
10
9
p<0.01
7
p<0.05
p<0.05
6
5
4
3
2
1
ag
M
in
sk
a
m
ed
ic
in
ak
tiv
ite
a
fö
r
om
en
G
in
t
te
r
ag
eh
ob
sk
t
fy
si
vi
ka
nd
fö
vi
ka
U
nd
U
a
rs
äm
sy
m
ra
d
pt
liv
om
/p
ss
i
ro
tu
a
bl
tio
n
em
ag
eh
ob
dr
vi
ka
nd
U
U
nd
vi
ka
an
kä
På
ns
lo
ve
m
rk
a
äs
si
ga
vi
k
a
liv
ss
itu
trö
tth
et
at
io
n
0
nd
U
Före utbildning
Efter utbildning
p<0.1
8
Känslor
Deltagarna skulle gradera känslor under den senaste veckan. Följande påstående skulle man ta
ställning till: ”Under den senaste veckan”
Har jag blivit störd av saker som normalt inte stör mig
Har jag haft problem med att koncentrera mig på det jag gjort
Har jag känt mig deprimerad
Har jag känt att allting som jag gjort varit arbetsamt
Har jag känt mig hoppfull inför framtiden
Har jag känt rädsla
Har jag varit lycklig
Har jag känt mig ensam
Har jag inte kommit igång
Har jag sovit orolig
En 4-gradig skala användes: (0) sällan eller aldrig, (1) ibland eller lite då och då, (2) emellanåt eller
måttligt, (3) hela tiden.
Sett till hela gruppen har känsla av depression minskat signifikant. I diagnosgruppen minskade
känslan av koncentrationssvårigheter. I gruppen med 4-5 diagnoser upplevde man sin tillvaro
mindre arbetsam och mer hoppfull och lycklig.
Känslor
Före utbildning
Efter utbildning
2,5
2
1,5
p<0.1
p<0.1
1
0,5
he
te
r
Sö
m
ns
vå
rig
En
sa
m
ig
ck
l
Ly
R
äd
sl
a
l
H
op
pf
ul
t
ts
am
be
Ar
Bl
iv
en
it
st
tra
ör
t io
d
ns
sv
år
ig
he
te
r
D
ep
rim
er
ad
0
Ko
nc
Från "sällan/aldrig" till "hela tiden"
3
nc
Ko
it
Dagliga aktiviteter
m
te
r
2,5
he
m
iv
Bl
it
m
m
te
r
rig
he
ns
vå
En
sa
ig
Ly
ck
l
äd
sl
a
fu
ll
op
p
R
H
t
ep
rim
er
ad
he
te
r
st
ör
d
Ar
be
ts
am
D
ns
sv
år
ig
io
Sö
nc
en
tra
t
Från "sällan/aldrig" till "alltid"
2,5
rig
ns
vå
sa
ig
ck
l
En
Ly
p<0.05
äd
sl
a
l
pf
ul
op
t
2
R
H
ts
am
be
ad
rim
er
ep
Ar
D
et
er
rd
st
ö
Ko
2
Sö
iv
Bl
ns
sv
år
ig
h
tio
en
tra
Från "sällan/aldrig" till "alltid"
Känslor - psykisk ohälsa
3
Före utbildning
Efter utbildning
p<0.1
1,5
1
0,5
0
3
Känslor - 4-5 diagnoser
Före utbildning
Efter utbildning
p<0.05
p<0.1
1,5
1
0,5
0
Följande frågor ställdes: ”Hur mycket under de senaste 4 veckorna”
Har din hälsa hindrat dina normala gemensamma aktiviteter med familj, vänner etc.?
Har din hälsa hindrat hobby- och rekreationsaktiviteter?
Har din hälsa hindrat ditt hushållsarbete?
Har din hälsa hindrat dig från att gå ärenden och shoppa?
En 5-gradig skala användes: (0) inte alls, (1) något, (2) då och då, (3) ganska mycket, (4) nästan
helt. Inga signifikanta skillnader påvisades.
Hinder i dagliga aktiviteter
4
Före utbildning
Efter utbildning
Från "inte alls" till "nästan helt"
3,5
3
2,5
2
1,5
1
0,5
0
Hindrat umgänge
Hindrat
hobby/rekreation
Hindrat hushållsarbete
Hindrat shopping
Sjukvård
Vilka förberedelser gör deltagarna innan ett läkarbesök?
Förbereder en lista med frågor till läkaren
Frågar om saker för att veta och förstå
Diskuterar personliga problem som kan ha med sjukdomen att göra
En femgradig skala användes: (0) aldrig, (1) nästan aldrig, (2) ibland, (3) ganska ofta, (4) mycket
ofta, (5) alltid. Inga skillnader visades.
Inför läkarbesök
5
Före utbildning
Efter utbildning
4,5
Från "aldrig" till "alltid"
4
3,5
3
2,5
2
1,5
1
0,5
0
Frågelista
Frågor kring behandling
Diskussion kring
personliga problem
Deltagarna fick svara på hur många gånger under de senaste 6 månaderna de sökt
Läkare på vårdcentral
Läkare på sjukhus
Akutsjukvård
Privat läkare
Sjukgymnast
Psykolog/kurator
Sjuksköterskemottagning
Tregradig skala användes: (0) ingen gång, (1) 1-2 gånger, (2) 3-4 gånger, (3) 5 gånger eller mer.
Hos diagnosgruppen rörelseapparaten/smärta hade besök ökat hos akutsjukvård samt annan
verksamhet. Medan besöken i diagnosgrupp psykisk ohälsa minskat hos både privatläkare och
läkare vid vårdcentral samt besök på annan verksamhet.
uk
Sj
n
na
An
2,5
t
Ps
An
na
n
g
he
t
sa
m
ve
rk
ot
ta
gn
in
ra
to
r
yk
ol
og
/k
u
na
st
ka
re
lä
ym
Sj
uk
g
at
rd
uk
hu
s
ra
l
uk
vå
sj
ut
sj
Pr
iv
Ak
ar
e
vå
rd
ce
nt
te
rs
ke
m
uk
sk
ö
Sj
ar
e
Lä
k
Lä
k
Från "ingen gång" till "> 5 gånger"
2,5
he
m
rk
sa
ve
g
in
gn
ot
ta
to
r
st
na
ra
lo
g/
ku
yk
o
sk
em
te
r
sk
ö
Ps
e
lä
ka
r
gy
m
at
Sj
uk
iv
rd
ut
sj
uk
vå
s
uk
hu
sj
Från "ingen gång" till ">5 gånger"
0,5
Pr
Ak
re
l
tra
vå
rd
ce
n
ka
Lä
re
ka
Lä
3
Besök hos olika vårdenheter
Före utbildning
Efter utbildning
2
1,5
1
0,5
0
Besök hos olika vårdenheter - rörelseapparat/smärta
3
Före utbildning
Efter utbildning
2
1,5
1
p<0.05
p<0.1
0
Besök hos vårdenheter - psykisk ohälsa
Från "ingen gång" till ">5 gånger"
3
Före utbildning
Efter utbildning
2,5
2
1,5
p<0.1
p<0.05
1
0,5
p<0.1
he
t
sa
m
g
ve
rk
An
na
n
ot
ta
gn
in
Sj
uk
sk
ö
te
rs
ke
m
ra
to
r
na
st
ym
yk
ol
og
/k
u
Ps
Sj
uk
g
at
lä
ka
re
rd
Pr
iv
Ak
ut
sj
uk
vå
uk
hu
s
sj
ar
e
Lä
k
Lä
k
ar
e
vå
rd
ce
nt
ra
l
0
Sista frågan gällde deltagarnas ev. sjukhusvistelse under senaste 6 månaderna. Ca 15 % av
deltagarna hade vistats på sjukhus, både före och efter utbildning. Antal sjukdagar var i
genomsnitt 6.5 före och 7.3 efter utbildning.
Diskussion
Positiva effekter
Positiva effekter av självhjälpskursen Att leva ett friskare liv kunde konstateras av en del av
kursmomenten.
Antalet långvariga sjukdomar bland deltagarna minskade från 1,9 till 1,8. Diagnosen Psykisk ohälsa
minskade signifikant (p<0.1) och bidrog därmed till största del för minskningen i hela
deltagaregruppen.
Deltagarna fick gradera sin upplevelse av den allmänna hälsan. Samtliga grupperingar beskrev en
förbättring efter utbildningen. Gruppen Rörelseapparaten/smärta uppvisade en signifikant
förbättring (p<0.1).
En förändring av symptom upplevdes enbart i gruppen 4-5 diagnoser. Man hade mer energi
(p<0.01) och mindre rädsla (p<0.1) inför framtidens hälsa. Denna grupp kände också signifikant
minskad trötthet (p<0.01). Gruppen Rörelseapparaten/smärta upplevde signifikant mindre smärta
(p<0.1).
På frågan vad deltagarna gör då de känner sig deprimerade, känner smärta eller andra obehagliga
symptom konstaterades att samtliga undersökta parametrar signifikant förbättrade
symtomhanteringen bland deltagarna, gruppen Rörelseapparaten/smärta lite mindre än
deltagaregruppen som helhet.
Man undersökte hur deltagarna upplevde känslan av säkerhet i olika vardagssituationer.
Deltagaregruppen som helhet uppvisade ingen signifikant förändring efter kursen. Efter
uppdelning i grupper kunde gruppen Rörelseapparaten/smärta i större grad undvika fysiska obehag
(p<0.1) och gruppen 4-5 diagnoser undvika trötthet (p<0.01), påverka sin livssituation (p<0.1),
undvika känslomässiga obehag (p<0.05) samt undvika andra symptom/problem (p<0.05).
Deltagarna fick gradera sina känslor. Känslan av depression (p<0.1) och sömnsvårigheter (p<0.1)
hade minskat. Vid uppdelning i grupper visade det sig att gruppen Psykisk ohälsa hade förbättrat
sin koncentrationsförmåga (p<0.1) och 4-5 diagnoser mer sällan upplevde sin situation som
arbetsam (p<0.05), kände sig mer hoppfull (p<0.05) och mer lycklig (p<0.1).
Således kan det konstateras att självhjälpsutbildningen har haft positiva effekter på deltagarna,
speciellt gällande symptomhantering.
Inga eller tveksamma effekter
Ett förbättrat hälsobeteende i form av ökad motion visades inte. Deltagarna visade inte heller
någon förbättring av den fysiska förmågan. Frågor om hur sjukdomen/behandlingen inverkar på
livet visade inte några tydliga förändringar till det bättre, vilket kan tyda på att kommunikationen
med närstående inte har förändrats.
Livsstilsförändringar kan vara avgörande för vissa patientgrupper, för andra kan det medverka till
att dagen blir lättare att hantera.
Tre frågor i enkäten behandlade hälsoekonomiska frågor: vilka förberedelser som görs inför
läkarbesök, hur många gånger man sökt vård hos olika sjukvårdsinrättningar samt ev.
sjukhusvistelse.
Förberedelserna inför ett läkarbesök var i stort sett oförändrade vilket tyder på att
kommunikation med vården inte har förändrats av utbildningen.
Resultaten av frågorna kring besök hos olika vårdenheter visade hos hela deltagaregruppen på en
försiktig trend där läkarbesök ersattes med sjuksköterskebesök. Vid uppdelning i diagnosgrupper
ökade besök hos akutvården (p<0.1) och annan verksamhet (p<0.05) i gruppen
Rörelseapparaten/smärtan. I gruppen Psykisk ohälsa minskade besök hos samtliga vårdenheter;
signifikant hos läkare på vårdcentraler (p<0.05), privatläkare (p<0.1) och annan verksamhet
(p<0.1). I gruppen 4-5 diagnoser ökade besöken hos hälften av de olika enheterna och minskade
hos hälften. Resultaten visade ingen trend i att läkarbesöken minskade och annan vård ökade.
Sjukhusvistelser ökade från 6.5 till 7.3 dagar under en 6-månaders period.
Resultaten visade inte på tydliga hälsoekonomiska effekter genom de frågor som ställdes.
Emellertid kan man inte utesluta att sådana effekter finns och i ett längre perspektiv kan dessa
effekter bli uppenbara med tanke på de positiva effekter som utbildningen uppvisade.
Förslag
För att uppnå bästa effekt av självhjälpsutbildning bör den riktas till särskilda patientgrupper. I
föreliggande undersökning uppvisades signifikant effekt av en del kursmoment då deltagarna
delades upp i grupper baserat på diagnoser. Det bör emellertid understrykas att
symptomhanteringen förbättrades markant i hela deltagaregruppen. Dessutom visades en
försiktig trend i förändring till det bättre i många av de undersökta parametrarna.
I flera undersökningar (för referenser se http://patienteducation.stanford.edu) har det visats att
kön och ålder har betydelse i utfallet av denna typ av utbildning. I föreliggande undersökning
fanns inte tillräckligt underlag för att göra en sådan utvärdering, men förslaget är att i framtiden
även rikta utbildningen till patientgrupper där framför allt unga kvinnor är överrepresenterade.
Dessutom kan det inte uteslutas att utbildningsnivå kan ha betydelse för lyckandefrekvensen.
Vissa moment i utbildningen hade inte den önskade och/eller förväntade effekten, t ex
hälsoekonomisk effekt i form av minskat antal besök i sjukvården och vård på sjukhus. Förslaget
är, förutom att rikta utbildningen till särskilt mottagliga patientgrupper, att se över och förbättra
de moment i utbildningen som inte har uppnått förväntad effekt, t ex kommunikation mellan
patient, anhöriga och sjukvården. Det bör dock poängteras att det kan finnas en fördröjning i de
positiva aspekter på de hälsoekonomiska parametrarna samt att detta är en grupp individer som
behöver mycket hälso- och sjukvård. Genom de positiva effekterna på upplevd hälsa och
självförtroende kan i förlängningen hälso- och sjukhuskonsumtion minska
