PROJEKTET Gamla fisknät blir lego MILJÖ Olja kvar på Tjörn

MILJÖ Olja kvar på Tjörn
PROJEKTET Gamla fisknät blir lego
Hav & Vatten
NUMMER 3 . 2 016
MÖT NYA GENERALDIREKTÖREN
JAKOB GRANIT:
»Jag vill göra skillnad«
PÅ DJUPET
Ekosystemtjänster – från
vattenrening till friluftsliv
VATTENVÄNNEN
»Skogsägare bryr sig
om sina vatten«
De nya
bönderna
Abborre i svinstall en möjlighet
för landsbygdskommuner
LEDARE
FOTO OLA KJELBYE
INNEHÅLL
REPORTAGET
Den nya
vågens
lantbrukare
I
Naturen ger oss mat, skugga,
syre och möjlighet till friluftsliv.
Hur mycket är det värt?
»SUNDA EKOSYSTEM ÄR
INGET SJÄLVÄNDAMÅL«
20
Vattenfrågor har löpt som en röd tråd genom
hans 50-åriga liv. Möt ­­Havs- och vatten­
myndighetens nya generaldirektör Jakob Granit.
foto örjan karlsson
2 | HAV & VATTEN 3 . 2016
7
Plast, olja och diesel läcker från
övergivna fritidsbåtar runt om
i landet. Båtretur gör det lättare att
återvinna vraken.
mer fisk än i dag. Att lägga tillbaka
stenarna kommer att gynna
allt
liv, från flodpärlmussla till utter.
Älvarna blir grundare och bredare,
vilket gynnar småfisken.
– Stenbumlingar och fallna
träd bromsar upp vattnet så
att
även små fiskar orkar simma
mot
strömmen. Dessutom hålls vattnet
kvar längre i landskapet, så att
det
renas bättre och får ett jämnare
ANNA FROSTE R
60 procent av Reborn finansieras
av EU.
Resten kommer till stor del från
HaV,
men även Skogsstyrelsen, Nord
malings
kommun, Gällivare kommun
och två
skogsbolag deltar. En del av
projektet
handlar om att ta fram modellområden
för skogsbrukets miljöhänsyn
mot vatten.
29
29
En gång i tiden rensades
älvarna och blev flottningsleder. Nu ska stenarna läggas
tillbaka, för fiskens skull.
V
HON VÄRNAR
SKOGENS VATTEN
36
Skogsägaren Camilla Logarn
fascineras av livet i en bäck,
och tror att kunskap är vägen till
­engagemang för vattnet.
Vill du veta mer om vår
verksamhet? Klicka in på
Havochvatten.se
LE NA OLSSON
Ansvarig utgivare
T
SK
Det blir bättre vattenvård när
alla får komma till tals. Möt
årets ­vinnare av Sjöstjärnan, en
­samlande kraft längs vackra Emån.
på Västerbottens länsstyrelse.
En naturlig fors brusar och
porlar kring stora och små stenar,
där de bubblande virvlarna blir
syresatta. När älvarna rensades
på sten blev de tystare, som
släta
kanaler. Fiskynglen förlorade
sina
gömställen och de vuxna fiskarna
miste sina lekplatser.
Enligt historiska dokument
rymde våra vatten förr mycket
SVEN
6
EU:s miljöfond Life ger stöd
till
projektet Reborn, Restoration
of
Boreal Nordic Rivers. Länsstyrelsen i Västerbotten samordnar
projektet med assistans från
kollegor i Norrbotten, och det
är
i dessa län älvarna ska återställas.
– Det blir en jättestor insats
för
den biologiska mångfalden
och för
fiske- och upplevelseturism
, säger
Stefan Larsson som är fiskekolog
MER INFO PÅ NÄTET
NAR E 20
ISE
i projektet Reborn.
Giftet TBT från bottenfärger
sprids fortfarande från fritids­
båtshamnar, trots att färgerna
varit förbjudna sedan 1989.
A
PU
PR
till tiden före timmerflottningen,
IN
15
200 kilometer älv ska återställas
Våra förfäder kämpade med
att släpa upp stenar ur älvarna
för att
inte timret skulle fastna på väg
till sågverken. Nu satsar EU och
HaV
124 miljoner på att lägga tillbaka
stenarna, för att återställa livet
i vattnet.
Det blir Sveriges största Life-projek
t någonsin.
flöde, förklarar Magnus Johansson
på Länsstyrelsen i Norrbotten.
Omkring 30 grävmaskiner
kommer att jobba i fem års tid,
tre månader om året. En av dem
som kommer att stå bredvid
grävskoporna och peka är Tommy
Nilsson, fiskevårdskonsulent
i Gällivare kommun. Han har
vandrat cirka 20 mil längs älvarna
för att bedöma var och hur
stenarna ska läggas.
– Det är inte bara att häva i sten
hur som helst. För att återställa
de
naturliga miljöerna måste man
fundera på hur det har sett ut
och vilka arter som finns på
olika
sträckor.
Exempelvis lekmiljöer för öring
finns ofta överst i en fors, förklarar
han. För att återskapa dem behövs
2–8 cm stora stenar där de kan
lägga rommen. När ynglen kläckts
driver de oftast iväg nedströms
en liten bit. Då behövs grunda
områden med lätt krusat vatten,
där de kan hitta skydd och mat
som ramlar ner från omgivningen.
– I stort sett kommer vi bara
att använda stenen som finns
längs stränderna, som en gång
låg
i fåran. När miljöerna återställts
så kommer fisken tillbaka väldigt
snabbt om det finns vuxna individer i området. Annars kan det
ta
några år, säger Tommy Nilsson.
BLISHIN
G
-
Hav&Vatten
foto ola kjelbye
foto örjan karlsson
Stenar återskapar livet i älvarna
KALLT
»För oss blev det en
anledning att stanna
upp. Att se över våra
egna rutiner.«
24
HaVNYTT
Rekordmånga gäddyngel har
producerats i Sportfiskarnas
gäddfabriker under året.
foto christer ehrling
Räkna med
­naturens tjänster
INTERVJUN
VARMT
bland är det bra att stanna upp i livet och reflektera en stund. Att fundera
på vad som fungerar och vad som kan förbättras.
Det är precis vad vi på Hav & Vatten har gjort och det är därför som
detta nummer av tidningen kommer till dig senare än planerat. I somras
anmälde en privatperson myndigheten till Justitiekanslern, JK, för att ha
lämnat ut ­information som röjde att personen lämnat in ett tips till tidningen.
JK ­beslutade att inte inleda förundersökning för brott mot tystnadsplikten och pekade
på en konflikt mellan olika bestämmelser i tryckfrihetsförordningen.
Men, för oss blev anmälan ändå en anledning att stanna upp. Att se över våra egna
rutiner och bli bättre på att exempelvis säkerställa det så viktiga källskyddet.
Vi ber om ursäkt för förseningen. Men hoppas att du ska gilla detta fullspäckade
höstnummer som bland annat
sätter den marina nedskräp­
ningen i fokus.
Mellan 86 och 150 miljoner
ton plast flyter omkring i haven
och för varje år blir det mer. På
västkusten är det marina skräpet
ett av de mer påtagliga hoten mot
havets ekosystemtjänster, det vill
säga den nytta vi människor har av havet. Men det finns ljuspunkter. Läs om Smögens
Fiskauktion och Fiskareföreningen Norden som bland annat samlar in uttjänta fiske­
redskap som sedan blir legobitar.
Senast 2018 ska ekosystemtjänster finnas med i havsplanering och övrig samhälls­
planering enligt etappmål i regeringens miljömålssystem. I På Djupet berättar vi om
hur Nacka kommun räknat på ekosystemtjänster. De jämförde den ekonomiska
effekten av att bygga ut ett industriområde på en våtmark, med värdet av den
vattenrening och flödesutjämning som den orörda våtmarken bidrog med. Resultatet
utföll till våt­markens fördel.
I Reportaget möter du entreprenörerna som bygger fiskodlingar i nedlagda ladugårdar,
och tror att akvakultur kan bli en viktig näring på landsbygden. Porträttet handlar om
Jakob Granit, generaldirektör på Havs- och vattenmyndigheten sedan 1 september.
Trevlig läsning!
FOTO ANNA SIMONSSON
PÅ DJUPET
ILLUSTRATION FELICIA FORTES
Att odla fisk på land kan vara en
­möjlighet för hårt prövade mjölk­
bönder och landsbygdskommuner. Följ med
till pionjärerna i skånska Skättilljunga.
NU SKA VRAKEN
SKROTAS
chvatten.se
Håll hårt i plast­skräpet
i snöstormarna!
10
PRISAD INSATS
VID EMÅN
TIPSA
REDAKTIONEN!
redaktion@havo
Ansvarig utgivare: Lena Olsson Redaktör: Malin Avenius Projektledare: Marit Larsdotter Art director & bildredaktör: Pär Ljung
Adress: Hav & Vatten, Havs- och vattenmyndigheten, Box 11 930, 404 39 Göteborg. Besöksadress: Gullbergs Strandgata 15, Göteborg
Tel: 010-698 60 00 E-post: [email protected] Webb: Havochvatten.se/tidning Tryck: Sörmlands Printing Solutions ISSN: 2002-0252
Tidningen produceras i samarbete med Offside Press. För icke beställt material ansvaras ej. Allt material i Hav & Vatten publiceras även på Havochvatten.se samt
lagras elektroniskt i tidningens arkiv. Förbehåll mot denna publicering medges normalt inte. Hav & Vatten ges ut av Havs- och vattenmyndigheten, men speglar
inte nödvändigtvis myndighetens åsikter. Tidningen ska bidra till ett ökat intresse för havs- och vattenmiljöfrågor. Enbart de blå sidorna 29–33 är att betrakta som
myndighetens officiella linje. Föredrar du att läsa på skärm – läs tidningen på Havochvatten.se/tidning. Där kan du även avbeställa ditt pappersexemplar.
Återvinn din tidning
3
miljoner båtar
används till fiske
runt om i världen.
av dem finns
i Asien.
procent av den
globala fiskeflottan
är motoriserad.
FOTO: MAJA KRISTIN NYLANDER
Fram till hösten 2013 tog Tjörns kommun upp 623 ton oljeavfall (olja blandad med vatten, ­sediment,
sten, tång med mera) till en kostnad av 117 miljoner kronor. Kustbevakningen omhändertog
644 kubikmeter och i grannkommunen Orust tog man hand om åtta ton.
Fem år har gått sedan Tjörn drabbades av västkustens största
oljeutsläpp. Trots en omfattande sanering finns en del olja kvar.
På kommunen är man orolig för vad som kan hända med miljön.
Y
– Jag kunde inte föreställa mig hur
otroligt svårt det skulle bli att få bort oljan,
säger Lina Johansson, i dag miljöchef på Tjörns
kommun, för fem år sedan miljöinspektör och
en av dem som kontrollerade arbetet med att få
bort den svarta smeten från klippor, stenar och
stränder.
Det var den 15 september 2011 som
Kust­bevakningen upptäckte ett 2,5 kilometer
4 | HAV & VATTEN 3 . 2016
långt oljebälte i havet utanför nordvästra Tjörn.
­Innanför låg cirka 50 öar och skär, varav många
inom fågelskyddsområde, naturreservat och
Natura 2000-område. När en hård västlig vind
blåste upp slog oljan in mot skärgården och
slungades flera meter upp på klipporna.
– Det var så overkligt mycket olja. Vi prövade
lite olika metoder för att få bort den, men till
syvende och sist var det bara handkraft som
I Swecos rapport från 2013 rekommenderas
fortsatt sanering på ett tiotal platser utspridda
på sju öar och vikar. Men en del av detta har
ännu inte genomförts eftersom kommunen
inte anser sig ha råd utan hjälp från staten.
Enligt Ingrid Håstad finns det lite olika syn
på hur grundligt man ska rengöra efter ett
oljeutsläpp. Vid för noggrann rengöring riskerar
man att skada exempelvis lavar och mikro­
organismer, vilket gör att återhämtningen går
långsammare. Om man istället lämnar kvar en
lagom liten rest av oljan klarar naturen av att
själv bryta ner den. Frågan är hur mycket som
är lagom och hur lång tid det ska få ta.
På Tjörns kommuns miljöavdelning vill man
inte ta några risker. Miljöchefen Lina Johansson
hoppas att det ska lösa sig med finansieringen
så att åtgärderna kan genomföras.
– Vi vet att en del olja finns kvar och tycker att
man bör tillämpa försiktighetsprincipen.
MALIN AVE NIUS
»Vi kan inte ersätta
smutsigt vatten med
Coca-cola.«
Tim Lobstein, World
Obesity Federation,
till The Guardian,
angående fetma i
utvecklingsländer.
Olja kvar fem år efter olyckan
gällde. Att skrapa, skrapa och
skrapa, minns Lina Johansson.
Det omfattande sanerings­
arbetet, som till största delen
bekostades av Myndigheten
för samhällsskydd och
beredskap (MSB), pågick fram
till hösten 2013. Därefter
Lina Johansson,
beviljades inte mer resurser
miljöchef på
från staten. Men på Tjörns
Tjörns kommun.
kommun oroade man sig över
att en mindre del av oljan fortfarande fanns
kvar, och gav Oljejouren på Sweco i uppdrag
att göra en oberoende inventering.
– Vi bedömde att det kunde finnas en risk att
den kvarvarande olja som vi hittade på vissa
ställen, antingen kunde spridas vidare i miljön
av människor och djur rent fysiskt eller börja
läcka ner i vattnet under varma sommardagar,
säger Ingrid Håstad, oljesaneringsexpert på
Sweco.
BUBBEL
»Det är mycket viktigt
att vi skyddar denna
fantastiska plats, och
vi vill ha er hjälp.«
I den nya parken ska besökarna kunna se hur hållbar dagvattenhantering fungerar. En trappstegs­
formad damm med vattentåliga växter reglerar vattenflödet. Vid torr väderlek strömmar vattnet
enbart i en ränna i botten.
Kiruna får världens
­nordligaste dagvattenpark
I samband med flytten av Kirunas stadskärna satsar
kommunen på ett öppet dagvattensystem. Det blir första
gången tekniken testas norr om polcirkeln.
Y
som klarar en översvämning, och hämtas ur den
Rinnande vatten ska berika gatumiljön
lokala fjällfloran.
i Kirunas nya centrum, samtidigt som det
– För att vattnet i systemet inte ska frysa lägger vi
öppna dagvattensystemet gör det lättare att
ner värmekablar. Om dagvattensystemet fungerar
hantera föroreningar och skyfall.
bra kommer vi att utöka, berättar Mats Eriksson.
– Metoden är inte helt ny, men det är första
gången den testas i arktiskt klimat, säger Mats
Dagvatten är inte det enda område inom
Eriksson, projektledare på det kommunala
vilket ny hållbar teknik
bolaget Tekniska Verken i Kiruna.
testas i ­anknytning till Kirunas
Under hösten börjar arbetet med
stadsflytt, och såväl svenska
att anlägga en dagvattenpark dit
som utländska forsknings­
regn- och smältvatten ska ledas
STADSOMVANDLING
institutioner och företag är
från de nya kvarter som växer fram
Stadsflytten, som har
inblandade i olika utvecklings­
tre kilometer öster om Kirunas
pågått i tolv år, innebär
nuvarande centrum. I parken byggs att centrala Kiruna flyttas
projekt.
tre kilometer österut, för
en trappstegsformad damm som
– Det här är på många sätt ett
att undkomma mark som
fylls vid kraftiga regn. Vid torrare
unikt tillfälle, och genomslaget
blivit instabil på grund av
väderlek strömmar dagvattnet i en
är stort internationellt. Det är
gruvdriften. I samband
ränna på botten, innan det rinner
väldigt
roligt att jobba i Kiruna
med flytten ska staden bli
vidare till vattendraget Luossajoki.
nu, säger Mats Eriksson.
mer socialt, ekonomiskt
På dammens sidor planteras växter
MALIN AVE NIUS
och ekologiskt hållbar.
Den amerikanska TV-program­
ledaren Ellen
­DeGeneres i ett
­uttalande riktat
mot Australiens
regering, angående det akut
hotade Stora
­barriärrevet.
»Inte ens Donald
Trump kan vilja att
djur och fiskar ska
dö av all plast i
världshaven.«
DN:s kulturchef Björn
Wiman i en kultur­
krönika om nedskräpningen av havet.
»Kvinnor och barn
ägnar 125 miljoner
timmar per dag åt att
hämta ­vatten.«
Melinda Gates,
gäst hos Skavlan
i tv.
foto creative commons
Välkommen till sjunde numret av vår tidning Hav & Vatten. Tycker du något om tidningen?
Hör gärna av dig till oss på [email protected]
4,6
3/4
64
ILLUSTRATION: WHITE ARKITEKTER
SÖTT&SALT
i siffror
5
SÖTT & SALT
Transporten till skrot­
ningsplatsen står för
den stora kostnaden när båtar
ska skrotas. Fram till i år har
det bara funnits två båtskrotar
i Sverige, en i Göteborg och
en på Muskö i Stockholms
skärgård. Men sedan februari
drivs projektet Båtretur som
är ett samarbete mellan
Sweboat, Stena recycling och
Båtskroten på Muskö. Målet
är att bygga upp ett nationellt
återvinningssystem för
fritidsbåtar.
– Oavsett var du bor i landet
ska du kunna återvinna din
båt på ett miljövänligt sätt.
Genom Båtretur finns det
nu drygt 20 skrotnings­
platser, från Ystad i söder
till Kiruna i norr, säger
Josefin ­Arrhénborg, delägare
i Båtskroten.
Anders Gustafsson
och Ilan Leshem håller
koll på Emån, det
största vatten­draget
i sydöstra ­Sverige.
Emåns huvudfåra
och flera biflöden är
av riksintresse för
naturvården.
Y
Åtta kommuner, näringsidkare, lant­
brukare, skogsägare, fiskearrangörer,
länsstyrelser och naturvårdsföreningar – det
finns en rad olika intressenter runt Emån. Från
den får fem av kommunerna sitt dricksvatten
och stora mängder vatten används i industrin
och jordbruket. Samtidigt är det 22 mil långa
vattendraget – som börjar på småländska
höglandet och rinner ut i Östersjön – en av
våra vackraste och viktigaste åar när det gäller
kultur- och naturvärden.
Anders Gustafsson har varit ordförande
sedan 2004, då Emåförbundet bildades efter
en sammanslagning av Emåns vattenförbund
och Emåområdets intresseförening.
– Vår nuvarande konstellation är en ypperlig
plattform för vår uppgift som vattenråd, där
vi ska vara ett gångjärn mellan kommuner,
myndigheter och olika intressenter.
Anders Gustafsson vill gärna sprida arbets­
organisationen till andra kommuner eftersom
6 | HAV & VATTEN 3 . 2016
kommunikationen blir så mycket lättare när
alla sitter runt samma bord.
– Min ambition som ordförande har alltid
varit att personer ska prata med varandra och
inte om varandra. När olika intressen ställs mot
varandra uppstår det gärna syndabockar. Att alla
kommer till tals är ett bra sätt att bereda arbetet
för att senare slippa en rad överklaganden.
Emåförbundets kanske två viktigaste uppgifter
är att ta prover på vattenkvaliteten samt att
mäta kvantiteten och försöka styra flödet av
vatten. Ilan Leshem är verksamhetschef och en
av fyra specialister – biologer och ingenjörer –
som är anställda av Emåförbundet.
– Samtliga 52 medlemmar har rätt att utnyttja
vår kompetens i vattenfrågor. För kommunerna
blir det effektivt att samsas om expertis
som de inte skulle ha råd med ute på varje
miljöförvaltning. Vi servar dem med kunskap
och information, men vi försöker också att
driva på kommunernas arbete så att miljö- och
vattenfrågorna lyfts upp och får ett större fokus.
Ilan Leshem berättar att det vanligaste
problemet runt Emån är torka.
– Det är något som oroar oss mycket efter­
som det blir stora ekonomiska konsekvenser
för industrin och lantbrukarna.
Därför arbetar Emåförbundet förebyggande
genom att dämma upp vatten i sjöar som tjänar
som reservoarer, men också genom att etablera
våtmarker som både bromsar flödet och renar
vattnet.
– En stor uppgift är att sprida information
och kunskap om miljöarbetet. Det gör vi bland
annat genom olika mötesplatser och arrang­
emang för allmänheten, skolor och inbjudna
gäster, berättar Anders Gustafsson.
I våras fick Emåförbundet priset ­Sjöstjärnan,
som delades ut för andra gången vid Havsoch vattenforum i Göteborg. Priset är på
50 000 kronor och delas ut av Havs- och
vattenmyndigheten, Sveriges kommuner och
landsting samt Lantbrukarnas riksförbund.
– Vi är mycket glada och stolta över att ha
fått det här erkännandet. Pengarna kommer
att användas till att ytterligare stärka vårt
miljöarbete, säger Anders Gustafsson.
CARINA  H AHNSTE DT
Eva Blidberg, områdes­
ansvarig för hav på Håll
Sverige rent, ser Båtretur
som ett bra steg på vägen
till att fler fritidsbåtar ska
återvinnas, men efterlyser fler
­ekonomiska incitament.
– Man skulle exempelvis
kunna införa en skrotnings­
premie på samma sätt som
det tidigare fanns för bilar.
Det skulle också vara bra att
införa ett producentansvar
som kan finansiera framtida
skrotningar av fritidsbåtar,
säger hon. KARL-JOHAN NYLÉ N
FOTO PÄR-ÅKE HALLSTRÖM
Alla intressenter runt samma bord. Det är en av flera
framgångsfaktorer för Emåförbundets tolvåriga samarbete.
I våras fick de priset Sjöstjärnan för sitt arbete med att
värna och vårda Emåns vatten.
personer, båtklubbar och
kommuner som har hört av
sig till Båtretur. Men det kostar
att skrota båtar. Priset för
att ta hand om en sju meter
lång segelbåt av plast är runt
7 000–8 000 kronor.
FOTO: ANNELI KARLSSON/ STATENS MARITIMA MUSEER
Många vinnare vid Emån
På
Båtreturs
webbplats
kan vem
som helst
göra en
intresse­
anmälan
Josefin Arrhén­
för att
borg, delägare
skrota sin
i Båtskroten.
båt. Den
som gjort
anmälan får en kostnads­
uppskattning. Båtskroten tar
hand om hela processen, från
transport till återvinning.
– Hittills i år har Båtretur
fått drygt 350 intresse­
anmälningar och tagit hand
om över 170 båtar. Nu hoppas
vi bara att fler får upp ögonen
för att den här tjänsten finns,
säger Josefin Arrhénborg.
Främst är det privat­
Stefan Björling,
utredare,
Samhällsbygg­
nadsförvaltningen,
Uddevalla
kommun:
– Vi sätter lappar på
dem. Hör ägarna inte av sig forslar
vi bort båtarna till en uppsamlings­
plats. Efter ett år skickas de till
skrotning, vilket kommunen tyvärr
får betala för. Detta är ett stort
problem på Bohuskusten och vi
måste ingripa så att inte diesel,
bensin och olja hamnar i naturen.
FOTO PRIVAT
Y
FOTO SOTARN
I Sverige finns omkring 100 000 fritidsbåtar som är redo för
att skrotas. Men bara ett fåtal av dem tas om hand. Det ska
det bli ändring på genom projektet Båtretur.
FOTO PRIVAT
FOTO ÖRJAN KARLSSON
Allt fler båtar lämnas
till skroten
FRÅGAN Fritidsbåtar
får inte flyttas utan
ägarens tillstånd.
­Samtidigt är nedskräpning ­förbjudet. Hur gör
ni i er kommun med
övergivna skrotbåtar?
En fritidsbåt innehåller inte mycket av värde när den skrotas. De flesta skrotfärdiga båtarna är
av plast och från 60- och 70-talen. Äldre tiders uttjänta träbåtar har ruttnat bort.
Sandra Tiidus,
exploaterings­
ingenjör på
Samhällsbygg­
nadsavdelningen,
Huddinge
kommun:
– Vi har ett pågående projekt
där vi genom lokaltidningar,
brevutskick och lappar försöker
hitta e
­ ventuella ägare. I nästa steg
kontaktar vi polisen som bedömer
om en båt saknar värde. Sedan
är det tänkt att kommunen kan
skrota den, eftersom den utgör
ned­skräpning. Ronny Gustafsson,
chef för enheten
Fritid på Service­
förvaltningen,
Kalmar kommun:
– Vi har nyligen
gjort en inventering
och lappat båtar. De som utgjort en
omedelbar miljöfara har vi flyttat
till en särskild uppställningsplats,
och där blir de kvar om ingen hör
av sig. Det behövs ett båtregister
så att man kan hitta ägarna och se
till att de tar sitt ansvar!
7
AKTUELLA PROJEKT
Vattenfri textilberedning i Borås, nya dagvattenlösningar
i Malmö och sanering av gruvslam i Storuman. Runt om
i landet pågår en mängd vattenprojekt. Här är tio av dem.
NORRBOTTEN
6
Var: Svärtträskgruvan,
Storumans kommun
Vad: Sanering av mark och
vatten i gruvområde
Om projektet: Höga halter av
zink läcker från den uttjänta
vattenreningsanläggningen i den
nedlagda Svärtträskgruvan.
SGU sanerar på uppdrag av
Naturvårdsverket till en kostnad
av 70 miljoner kronor. Arbetet
beräknas vara klart 2018.
1
Var: Marsån, Vilhelmina
Vad: Restaurering för flodpärlmussla
Om projektet: Flottningsleder restaureras,
bland annat genom att man lägger tillbaka
större stenar, block och död ved i ström­
fåran. Ett samarbete mellan Länsstyrelsen
i ­Västerbotten, Vilhelmina kommun och
Vilhelmina övre allmänning.
VÄSTERBOTTEN
2
Var: Växjösjöarna och Trummen
Vad: Reduktionsfiske
Om projektet: I syfte att få klarare vatten
i sjöarna fiskar man upp stora mängder
karpfiskar, som braxen och mört, eftersom
de äter plankton som i sin tur håller nere
mängden alger. Utförare är företaget Klara
Vatten AB, på Växjö kommuns uppdrag med
Lova-bidrag.
VÄSTERNORRLAND
JÄMTLAND
Var: Bruksforsen i Rickleån, Robertsfors
Vad: Anpassning av vattenkraften till
fiskvandring
Om projektet: Sju kraftbolag, Energimyndighe­
ten och Luleå tekniska universitet har gått ihop
för att utveckla en ny typ av kraftanläggning som
ska underlätta fiskarnas vandringar. Turbinen är
vattensmord, ingen olja och inget fett används,
och yngel kan passera ovanför den.
3
DALARNA
UPPSALA
VÄRMLAND
4
Var: Borås
Vad: Vattenfri textilberedning
Om projektet: På Textilhögskolan
i Borås arbetar man med att ta fram
maskiner som färgar och bereder
textil utan att använda vatten. Istället
ska så kallad superkritisk koldioxid
fungera som bärare av färgpigment
och kemikalier. Projektet drivs med
stöd av Vinnova.
VÄST­
MANLAND
ÖREBRO
STOCKHOLM
8
SÖDERMANLAND
ÖSTERGÖTLAND
VÄSTRA GÖTALAND
GOTLAND
Var: Nedre Dalälven, Älvkarleby till Näs
Vad: Ge laxen möjlighet att vandra upp
i Dalälven
Om projektet: Länsstyrelserna i Gäst­
rikland och Uppland har, tillsammans
med två stora vattenkraftsägare, startat
samarbetsprojektet Liv, som syftar till att
återskapa vandringsmöjligheterna för fisk
i nedre Dalälven.
Peter Johansson och Peter Dahlberg, Fiskareföreningen Norden, grovsorterar de kasserade redskapen innan de skickas till återvinning.
De förvandlar fisknät
till legobitar
10
JÖNKÖPING
KALMAR
5
Var: Malmö
Vad: Dagvattenlösningar
Om projektet: Malmö stad har startat
ett innovationsprojekt som har som mål
att utveckla mindre produkter som kan
användas för att fördröja dagvatten vid
skyfall och översvämningar i städer.
Projektet drivs med stöd av Vinnova.
8 | HAV & VATTEN 3 . 2016
HALLAND
KRONOBERG
SKÅNE
BLEKINGE
9
Var: Gotland
Vad: Regionalt vattensamarbete
Om projektet: Region Gotland, Länsstyrelsen
på Gotland och Uppsala universitets Campus
Gotland har bildat samarbetsorganisationen
»Blått Centrum Gotland«, som ska forska och
folkbilda inom vattenbrist, havsvattenkvalitet
och fiske på och runt Gotland.
På kort tid har projektet »Håll
havet rent« gått från uppstart
till fast verksamhet. Allt som
behövdes var en stark vilja och
några lyckosamma samarbeten.
Var: Smögen
Vad: Återvinning av plast från
fiskredskap
Om projektet: Smögens fiskauktion och
­Fiskareföreningen Norden driver en
fungerande återvinning av nät och annat
oljebaserat material från fisket. Fyra
kommuner, fem hamnar och ett fyrtiotal
fiskebåtar deltar.
FOTO KAT SINGER
7
GÄVLEBORG
Var: Brosjön, Säffle
Vad: Våtmarksunderhåll
Om projektet: Under tre år ska cirka
100 hektar vid Brosjön putsas från
gräs och årssly för att hålla våtmarken
öppen. Ytterligare 75 hektar av
våtmarken sköter markägarna
själva genom slåtter och betesdjur.
­Beställare är Länsstyrelsen i Värmland.
FOTO INGELA KARLANDER
På gång i Vattensverige
Joakim Jansson, en av initativtagarna till
­återvinningsprojektet.
Y
Sedan november 2015 har bohusfiskare
plockat bort gamla nät, bojar och burar
från hamnar och havet. Insatsen, som går
under namnet »Håll havet rent«, har hittills fått
bort 36 ton plast.
Joakim Jansson, tidigare vd på Smögens fisk­
auktion, är en av initiativtagarna, tillsammans
med Fiskareföreningen Norden. Drivkraften var
att göra något åt skräpet i havet och hamnarna.
– Jag tror att vår smala nisch är orsaken till
framgången. Vi på auktionen hade redan
kontakt med fisket och i projektet arbetar vi
enbart med skräp och restmaterial därifrån,
säger Joakim Jansson.
En snabb bidragsansökan förra året gav dem
200 000 kronor från Havs- och vattenmiljö­
anslaget. Fiskauktionen sköt till 100 000 kro­
nor. Frågan var vem som skulle kunna ta emot
skräpet.
Svaret fanns i den danska staden Lemvig.
Där hade företaget Plastix startat en åter­
vinningsfabrik, med specialiteten att omvandla
fiskeredskap till plastpellets.
– Vi hade turen att hitta precis rätt partner.
De kunde sköta både transporter och åter­
vinning. Nu går plasten i våra hamnar till
företag som Lego, Volvo och Adidas, säger
Joakim Jansson.
I nuläget finns projektets återvinningskärl
i Lysekil, Hamburgsund, Resö, Smögen och
Strömstad. Joakim Jansson berättar att samar­
betet med kommunernas näringslivsenheter,
renhållnings- och hamnbolag har fungerat bra.
Liksom det med myndigheter och organisatio­
ner som Håll Sverige Rent.
– Alla tjänar på det här. Alternativet hade varit
att man grävt ner skräpet mot en kostnad på
1 800 kronor per kubikmeter på kommunernas
tippar.
I dagsläget står Plastix för transporterna,
men de kasserade fiskeredskapen får de gratis.
– Framöver måste vi få betalt för arbete,
transporter och kärl, säger Joakim Jansson.
KASPE R HOLGE RS
9
REPORTAGET
Den nya
vågens
lantbrukare
Människor har länge odlat fisk i sjöar och hav, men nu
börjar odlingarna flytta upp på land. I dag simmar fisken
i ombyggda ­ladugårdar och fabrikslokaler.
Är fiskbönderna de nya lantbrukarna?
Landsbygden lämpar sig utmärkt för
fiskodling. Att odla i stadsmiljö hade varit
betydligt svårare. »Var skulle man göra av
all avföring? På ­landet behövs mängder av
gödsel. Det ­passar perfekt«, säger Mikael
Olenmark.
10 | HAV & VATTEN 3 . 2016
text Anna Liljemalm foto Ola Kjelbye
11
Är man lantbrukare ska man ha en
traktor, tycker Mikael Olenmark.
När han hittade ett fint exemplar
tvekade han inte. Han körde de fyra
­timmarna tillbaka till Skättilljunga
i sin nya favorit­maskin. »Han körde
på stora vägar också! Jag hade aldrig
gjort det, jag hade fått panik«, säger
Johan Ljungquist.
ena änden av ladugården står en samling lastpallar
staplade på varandra. I andra änden ligger en
hög med rör. Här och var har stora blå plastkar
pytsats ut. Massor av jobb återstår, men om bara
en vecka ska allt vara färdigbyggt och klart. Mikael
­Olenmark och Johan Ljungquist räknar med att
hinna. De har lovat att de ska hinna. Tillsam­
mans driver de fiskodlingsföretaget Gårdsfisk
i ­Skättilljunga. Här, på den skånska landsbygden,
smids stora planer.
De är inte ensamma. Fiskodlingsbranschen
växer i både Sverige och utomlands. Många av
världens fiskbestånd är fullt utnyttjade eller
utfiskade. För att förse jordens ökande befolkning
med fisk måste mängden odlad fisk öka, och det är
bråttom.
– Det här är en framtidsbransch, men Sverige
är fortfarande ett u-land när det kommer till
fiskodling, säger Johan Ljungquist.
Varje år äter svenskarna runt 300 000 ton
fisk och skaldjur. Det mesta importeras. Svensk
fisk­odlingsindustri producerar bara 12 000–
13 000 ton om året. En anledning är att det är svårt
att få tillstånd för nya fiskodlingar. Fiskodling sker
ofta i sjöar och hav med hjälp av nätkassar som
fästs vid botten eller stranden och odlingarna
får kritik för att läcka foderrester och släppa
ut fiskavföring. Det bidrar till ökad över­
gödning, ett av vår tids största miljöproblem.
Det händer också att fiskar rymmer och
sprider sjukdomar till vild fisk, eller stör den
vilda fiskens lek.
Johan Ljungquist är utbildad marinbiolog och Mikael
Olenmark civilingenjör i teknisk vattenresurslära. De båda
skåningarna träffades via Lunds universitet och började
spåna. Vad skulle hända om man övergav sjöar och hav
och istället började odla fisken inomhus? I ett slutet system
riskerar man varken sjukdomsspridning eller rymmande
fiskar. Det nya sättet kräver inte ens tillgång till sjö eller hav.
Det går att sätta i gång var som helst.
– En helt vanlig ladugård är idealisk för fiskodling. Många
mjölkbönder har tvingats lägga ner på grund av dålig
lönsamhet. Det finns alla möjligheter för dem att sadla om
och bli fiskbönder istället, säger Johan Ljungquist.
Skåningarnas idé bygger på att odla fisken i ett slutet
system där vattnet cirkuleras och näringen från fiskarna
används som gödsel på intilliggande åkermarker.
– Lantbruket skriker efter gödsel. I alla tider har vi lagt
ut kobajs på åkrarna och det funkar precis lika bra med
fiskarnas avföring, säger Johan Ljungquist.
Allt som saknades för att testa idéerna var en gård. Vid
sidan av studierna på Lunds universitet hade båda renove­
rat fastigheter, och nu bestämde de sig att satsa allt på den
där gården. Någon förmögenhet hade de inte, så de letade
efter hus som såldes via Kronofogdens exekutiva auktioner.
Förväntansfulla åkte de till en ladugård med perfekt läge,
12 | HAV & VATTEN 3 . 2016
alldeles intill E22:an. Väl på plats låg det kanyler överallt.
Inte idealiskt, då båda hade småbarn.
E
n sensommarkväll 2013 kollade Johan Ljungquist
Blocket med vänsterhanden. Annonsen var både
felstavad och ofullständig. Det stod inget pris, men
däremot en adress. Dagen efter åkte de dit och föll pladask.
Gården låg alldeles intill höga ekar och en idyllisk bäck.
I generationer hade kor och grisar bott här, men sedan
bonden dog hade ladugården stått oanvänd. År efter år hade
lokalerna förfallit.
– Han som sålde var väldigt bekymrad över hur det skulle gå
för oss, säger Johan Ljungquist. Skulle vi verkligen ta oss an
det där? Var det inte bättre att köpa något i bättre skick?
Väggarna höll knappt ihop och det låg grejer överallt.
Johan och Mikael hittade till och med utrustning till häst och
vagntransporter som blivit liggande ända sedan 1800-talet.
Lägligt nog lyckades de komma över byggnadsmaterial på
en konkursauktion. Pumpar och odlingskar införskaffades
på samma sätt. De sade upp sig från sina tidigare jobb och
började bygga.
I januari 2014 körde Johan Ljungquist och Mikael
­Olenmark till Simrishamn för att delta på sin första
vattenbrukskonferens. Vattenbruk, eller akvakultur, är sam­
lingsnamnet för fisk, skaldjur och växter som odlas i vatten.
Nu skulle de föreläsa om sina planer. På en storbildsskärm
visade de bilder på hur ladugården såg ut. Forskarna och
entreprenörerna i publiken tittade skeptiskt på de båda
föreläsarna. När det blev frågestund undrade någon vem
som skulle odla fisken. »Vi« svarade entreprenörerna. »Jaha,
men vem ska bygga?« Johan och Mikael tittade på varandra.
»Det är också vi« svarade de. »Vem ska utforma odlingssys­
temen?« frågade ytterligare någon. Föreläsarna skruvade på
sig. Svaret förblev detsamma.
– Folk vi pratade med berättade att de hade bränt flera
miljoner kronor på forskning och fortfarande inte lyckats
bygga ett fungerande system. Vi var bara två personer med
begränsad ekonomi och det såg ut som det gjorde. »Lycka
till« sa de och gick, minns Johan Ljungquist.
D
et finns uttalade politiska mål att utveckla den
svenska fiskodlingen. Malin Skog delar sin tid
mellan Jordbruksverket och Havs- och vatten­
myndigheten (HaV). Som vattenbrukssamordnare är det
hennes uppdrag att främja långsiktigt hållbart vattenbruk
och initiativ som Gårdsfisk.
– Vattenbruk är en viktig form av livsmedelsproduktion,
men vi odlar väldigt lite fisk i Sverige. Kina är överlägset
13
»Det var ju många som
­undrade. ›Ni har gått fem år
på universitet, varför ligger
ni här och smutsar ner er?‹«
Förr om åren bodde kor
och grisar i ladugården.
Nu s­ immar här mängder
av fiskar. Vattnet ligger
spegel­blankt. Det är bara
när de får mat som det blir
livat i de blå odlingskaren.
störst i världen och står för mer än hälften av den globala
vattenbruksproduktionen, säger Malin Skog.
Men i många asiatiska länder finns stora problem. Ibland
odlas fisken i tungt förorenade floder, vilket aldrig skulle
beviljas tillstånd i Sverige. Överanvändning av antibiotika är
ett annat stort problem. Sammantaget lever inte alltid fisken
upp till våra stränga miljökrav, men får ändå importeras och
säljas i frysdiskar runt om i landet.
Som vattenbrukssamordnare sneglar Malin Skog på grann­
landet Norge. Norrmännen är i särklass de största fiskodlarna
i Europa och producerar över en miljon ton lax varje år.
– I vattenbrukets ungdom på 1970-talet var vi faktiskt lika
stora som Norge var då, men sedan dess har vi mest stått
och stampat. Det skedde en del misslyckanden i början. En
hel del satsade utan att ha rätt kunskaper och det här är inte
en bransch man kan ge sig in i för att tjäna snabba och lätta
14 | HAV & VATTEN 3 . 2016
pengar. Det krävs mycket kunskap också. Sen tror jag att
Sverige fastnade i en »utredningsfas«, säger Malin Skog.
Hon hoppas att det kan vara på väg att ändras och
hänvisar till en hög nivå av innovation och entreprenörskap.
– Den stora fördelen med inomhusodlad fisk är att man
har så gott som allt under kontroll. Man kan kontrollera allt
från temperatur till syrehalt och pH-värde. Odlar man fisk
i sjöar och hav får man lita på naturliga variationer. Om
det blir för varmt i vattnet mår inte fisken så bra. Har man
en sluten miljö i ett recirkulerande system kan man se till
att förhållandena hela tiden är optimala för just din fiskart.
Nackdelen är att det är tekniktungt och kan kräva väldigt
stora investeringskostnader, säger Malin Skog.
Ett annat hinder är byråkratin. En blivande vattenbrukare
möter en komplex värld. Länsstyrelsen, kommunen, Jord­
bruksverket, Livsmedelsverket samt HaV har ­synpunkter
på verksamheten därför tittar man just nu på en rad olika
regelförenklingar. Lagstiftningen är dessutom skriven
utifrån traditionell utomhusodling och ska på sikt uppdate­
ras för att passa även inomhusodlare.
Andreas Cato arbetar som lantbruksinspektör vid
miljö- och samhällsbyggnadsförvaltningen i Kristianstads
kommun, den kommun som bland annat omfattar
Skättilljunga. Därför var det också Andreas Cato som fick
Gårdsfisks tillståndsansökan i sina händer.
– Vi hade aldrig fått någon sådan förfrågan tidigare. Jag
tyckte det var innovativt. Vi såg bara miljömässiga fördelar,
säger Andreas Cato.
I
Skättilljunga kunde byggandet fortsätta. Det blev
sommar och det blev vinter. Samtidigt hade den tidigare
gårdsägaren svårt att släppa tanken på de båda köparna
som han lämnat nycklarna till. Mannen, som var son till
paret som blev de sista att driva bondgården, bestämde sig
för att åka till sitt gamla barndomshem med en smörgåstårta.
– Han tyckte vi såg magra ut och återkom faktiskt flera
gånger efter det, säger Johan Ljungquist. Varje gång frågade
han: »Det är ingen av er som har skilt sig än? Äter ni
tillräckligt?«.
För att finansiera det fortsatta byggandet fick Johan och
Mikael innovationsbidrag och landsbygdsstöd. Sammanlagt
hade de nu samlat ihop 1,7 miljoner. De hade räknat ut att
projektet skulle gå att genomföra för 2,3 miljoner, men till
slut kostade det uppemot 4 miljoner. Under hela processen
tog de knappt ut någon lön.
– Det var ju många som undrade: »Ni har gått fem år på
universitet, varför ligger ni här och smutsar ner er?« Vi
blödde och var helt söndriga. Jag gick på Voltaren i veckorna
och hoppade på kryckor på helgerna, men vi hade ju ont om
pengar. Kalkylen byggde på att vi gjorde allt själva, säger
Johan Ljungquist.
Samtidigt funderade de på hur de skulle marknadsföra
sin fisk. De hade bestämt sig för att odla tilapia. Det är en
abborrfisk, men till skillnad från den vanliga abborren är
den inte så mottaglig för sjukdomar och kräver så gott som
inga mediciner. Den smakar dessutom väldigt snarlikt. Ändå
har den dåligt rykte utomlands. Tilapia är väldens näst mest
odlade fisk, efter karp. Den odlas ofta i dammar av varie­
rande kvalitet och får lätt en otrevlig bismak. Dessutom
utsätts dammarna lätt för virus som gör dem obrukbara
efter något eller några år. Då skövlas skogarna för att bygga
nya. Dessutom får tilapian både antibiotika och hormoner,
trots att det egentligen inte behövs.
– Vi behövde komma på ett sätt att särskilja oss från den
dåliga tilapian. Då kom vi på att ingen köpte ruccola när
det hette senapskål, så vi gjorde likadant. Vi bytte namn
på t­ ilapian och började kalla den för rödstrimma. Man
ser ­fiskens karaktäristiskt röda strimmor väldigt tydligt.
Självklart kollade vi att det var okej med Livsmedelsverket
också, säger Mikael Olenmark.
I december 2014, mindre än ett år efter konferensen i Sim­
rishamn, simmade den första rödstrimman i sitt blå odlingskar.
Månad för månad växte den sig större. På lucia­dagen varnade
SMHI för en kraftig storm som var på väg in över Skåne. Mikael
Olenmark och Johan Ljungquist hade investerat i ett sprillans
nytt reservelverk, men ville ändå vara hundra procent säkra
på att stormen inte slagit ut elen. De gav grannen i uppdrag att
titta till odlingarna. Han kunde konstatera att ljuset var tänt
och att indikerings­lamporna på pumparna lyste som de skulle.
Han stängde dörren och gick hem för att sova.
När Mikael Olenmark kom till jobbet morgonen därpå
hade 95 procent av fiskarna dött. Huvudströmbrytaren
hade brunnit upp och att lamporna ändå lyste berodde på
att det gått bakström i systemet. Det nya reservelverket, som
skulle starta automatiskt efter åtta sekunder om strömmen
gick, hoppade aldrig igång.
– Startmotorn hade också brunnit upp. Elektrikern som
kom hit sa att »det här kan inte hända«, men det var precis
15
»Det råder ett ­väldigt
­polariserat ­synsätt
Antingen ska vi odla
­inomhus eller så ska
vi odla u
­ tomhus, men
jag tycker att de olika
­metoderna kompletterar
varandra!«
Rödstrimman har sylvassa
ryggfenor. Det gäller att hålla
fingrarna i styr. Fiskarna gör enkelt
hål i gummihandskar och plockas
lämpligen upp med hjälp av håv.
»Varför ska vi odla abborre som
vid 20–22 grader, när den växer
för fort, är mottaglig för diverse
sjukdomar? Tilapian är också en
abborrfisk, de smakar nästan iden­
tiskt«, säger Johan Ljungquist.
vad det gjorde. De flesta trodde nog att det var spiken
i kistan för oss, säger Mikael Olenmark.
I
Härnösand i Ångermanland har pionjären Pekka Nygård
odlat fisk i ett inomhussystem i 20 års tid. Han startade
med en fiskodling i havet strax utanför Härnösand,
men konstaterade snart att det var arbetsamt. Speciellt på
vintrarna. En del fiskodlingskassar åkte iväg med isarna och
när han läste i tidningen om en amerikan som odlade fisken
inomhus i synergi med växter och grönsaker bestämde han
sig för att prova. Han körde igång i grannens trädgård och
det visade sig fungera alldeles utmärkt.
I dag har han fått förstärkning av bland andra Daniel
Brännström som berättar att de jobbar med något som
­kallas för akvaponi. Istället för att sprida fiskens avföring
16 | HAV & VATTEN 3 . 2016
som gödning i lantbruket används näringen som växtbädd
i ett växthus. Från fiskodlingslokalen leds vattnet in i växthuset
där det odlas tomater och sallad. Därefter går vattnet tillbaka
till fisken. Daniel Brännström känner inte till någon annan
akvaponianläggning i världen som varit i drift lika länge.
– Vi har också tagit fram en fiskodlingscontainer som vi
hoppas på att snart börja skicka ut i världen i samarbete
med en biståndsorganisation. Vi vill visa på enkelheten. Det
behöver inte vara svårt! På det här sättet kan man odla både
fisk och grönsaker i Afrika eller Rumänien utan att behöva
ha tillgång till odlingsbar mark. Det tar mellan fyra och sex
månader och från varje container får man 400 kilo fisk och
3 000–4 000 kilo grönsaker, säger Daniel Brännström.
Anläggningen i Härnösand är större, men klassas
fortfarande bara som en försöksanläggning. I dag produce­
ras här några hundra kilo fisk om året. Nästa höst planerar
man att skala upp och bygga en ny anläggning för 20 ton fisk
om året. På sikt vill man bygga liknande anläggningar nära
storstäder som Göteborg och Stockholm.
Runt om i landet finns fler exempel på kreativa inomhus­
odlingar. I Vadstena har två bröder valt att sluta med grisar
– de odlar numera abborre i de tidigare svinstallarna. På
Ljusterö utanför Stockholm odlas abborre och i Helsingborg
odlas ål. I Bjuv odlas jätteräkor.
Fortfarande är det dock utomhusodlad fisk som
dominerar. Allra störst erfarenhet av svensk fiskodling har
föreningen Matfisk­odlarna. Tillsammans står medlemsföre­
tagen för 97 procent av fisken som odlas. Främst handlar det
om regnbåge och röding. Majoriteten odlas i kassar i norra
Sverige där övergödningen är ett betydligt mindre problem.
Här finns också näringsfattiga regleringsmagasin som till
och med mår bra av näringstillskott.
– Det råder ett väldigt polariserat synsätt. Man ställer ofta
produktionsmetoderna mot varandra. Antingen ska vi odla
inomhus eller så ska vi odla utomhus, men jag tycker att
de olika metoderna kompletterar varandra! Uppe i norr
fungerar det utmärkt att odla i regleringsmagasin och
i havet, men jag hoppas verkligen inte att man börjar med
kasseodling i södra Sverige där Östersjön är övergödd, säger
Daniel Wikberg, vd för Matfiskodlarna.
Samtidigt pekar allt fler kommuner ut vattenbruket som
en bra idé. De norra Bohuskommunerna har till exempel
gått samman och tagit fram en blå översiktsplan och vill
satsa rejält inom de kommande åren. En annan som tycker
att fiskodling är spännande är Ulrika Marklund, miljöstrateg
i Orust kommun. Här odlas 90 procent av Sveriges blåmuss­
17
Mikael Olenmark är utöver
civilingenjör, också utbildad
byggnadsingenjör, och har
därför gjort alla ritningar till
anläggningen. Gårdsfisk har
ocksåfått hjälp av Mikaels
syster som är advokat, en rad
designkompisar som ritat
loggor och förpackningar
samt en granne som är
­utbildad inom akvakultur.
bismak som är karaktäristisk för den utomlandsodlade
fisken. För att klara eldriften i framtiden har de skaffat
»reserv på reserven« och »reserv på reserv på reserven«.
Och kameraövervakning. I dag producerar Gårdsfisk 20 ton
fisk om året som de säljer till lokala butiker och restauranger
i Skåne.
Mikael Olenmark går före in i fiskodlingsrummet. Det är
fuktigt och varmt, och det slamrar och låter från pumpar
och annat. Rödstrimman simmar i sina blå odlingskar. I ett
av karen simmar också något väldigt kamouflerat tillsam­
mans med rödstrimman. En fisk med samma färg som
vattnet. Det är ålmal. Den ska säljas till jul som ett alternativ
till ålen, eftersom den europeiska ålen är rödlistad. Smaken
beskrivs som mildare och mindre fet.
I byggnaden bredvid utvidgas verksamheten. Om bara en
vecka ska den nya ladugårdsbyggnaden stå klar. Än så länge
samsas ålmalen med rödstrimman i byggnaden bredvid,
men det är alltså här den ska bo. Mikael Olenmark ger sig in
i byggkaoset och hjälper till med en läckande packning.
– Vi ska gå på semester så fort det är färdigbyggt, annars
blir vi halshuggna hemma. Det har varit lite mycket jobb,
säger Johan Ljungquist.
Landbaserade fiskodlingar är fortfarande ovanliga
i Sverige, men Johan Ljungquist och Mikael Olenmark har
kommit på ett sätt att ändra på det. De har utvecklat ett fär­
digt koncept där man som lantbrukare ska få hjälp med allt
från tillståndsansökningar till det färdiga systemet, yngel,
foder och försäljningen av fisken. Som ett franchisekoncept.
– Man ska inte behöva vara civilingenjör för att bli
vattenbrukare, säger Johan Ljungquist.
J
»Vi var så nära rock­stjärnor
man kan bli inom den här
branschen.«
lor och från kommunens sida ser de gärna fler initiativ, men
helt oproblematiskt är det inte. När alla kommuner rusar åt
samma håll och vill samma saker finns det risk att man tar
förhastade beslut.
– Musslor är jättebra eftersom de renar vattnet. Inomhus­
odlingar är också väldigt bra så länge man odlar i slutna sys­
tem, men vi har inte fått någon sådan tillståndsansökan än. Vi
får frågor om fiskodlingar i hav och vi handläggare behöver
få guidning från länsstyrelsen eller HaV om hur vi ska ställa
18 | HAV & VATTEN 3 . 2016
oss till det. Vi anser inte vi har tillräckligt med kunskap för att
hantera de här frågorna. Samtidigt känner vi av konkurrens­
stressen. Är man inte på hugget som liten kommun och vågar
ta initiativ, då går passningen vidare till en annan kommun
där man kanske har brist på tid eller kompetens och låter det
slinka emellan ett tillstånd för en fiskodling. Vi vill väldigt
gärna ha fiskodlingar på Orust, men det får inte vara på
bekostnad av miljön, säger Ulrika Marklund.
Anders Kiessling är forskare i akvakultur på Sveriges
lantbruksuniversitet. Han beskriver hållbarhetsfrågan
som den enskilt viktigaste frågan inom det svenska
vattenbruket. Han har bland annat varit med och utvecklat
ett miljövänligt fiskfoder som är helt fritt från fiskmjöl och
baserat på rester från exempelvis skogsindustrin. Han och
hans forskar­kollegor tittar också på hur man kan fånga
upp närings­ämnen och foderrester som släpps ut från
fiskodlingar i sjöar och hav. Vad gäller de landbaserade
odlingarna är han försiktigt positiv. Han beskriver många
av entreprenörerna inom akvakulturbranschen som
»entusiaster«. Speciellt när det gäller inomhusodlingarna.
Den stora utmaningen blir att skala upp från kilo till ton.
Många odlingar är projekt- och bidragsfinansierade och när
pengarna tar slut går man i konkurs.
– Eftersom vattenbruket i Sverige fortfarande är så litet
finns det alla chanser att göra rätt från början och fokusera
på en miljömässigt hållbar utveckling. Även den befintliga
fiskodlingen måste ställa om. Då tror jag vi har alla möjlig­
heter att gå i spetsen i framtiden, säger Anders Kiessling.
M
ånga trodde att Gårdsfisk skulle gå i konkurs, men
de fem procenten fisk som överlevde ström­
avbrottet visade sig smaka gott, fria från den
ohan konstaterar att de svenska mjölkbönderna haft
några väldigt tuffa år. Många har tvingats lägga ner och
han hoppas på att de ska vilja bli fiskbönder istället.
Bara några dagar tidigare har ett 15-tal lantbrukare från
Skararegionen varit på studiebesök i fiskodlingen. Tanken
är att ladugårdarna ska producera lokalt odlad fisk och att
gödningen ska spridas på åkrarna i närheten.
– Målet är att få till en extremt hållbar livsmedels­
produktion på den svenska landsbygden. Det här har varit
lite banbrytande. Vi hoppas att det kan bli en etablerad
näring. Den första är redan på gång utanför Göteborg, säger
Mikael Olenmark.
Systemet installeras på ett par månader och fisken är
klar sex till åtta månader senare. Det beskrivs som mindre
investeringsintensivt än exempelvis mjölkproduktion.
Konceptet kan dessutom etableras i vilket land som helst,
menar fiskentreprenörerna.
– Jag tror inte att vi förstår hur stort det har blivit. Japaner
och ryssar flyger hit bara för att träffa oss. Vi blev inbjudna
av FN för att prata framtidens matproduktion också, men vi
hinner ju aldrig åka på sådant, säger Johan Ljungquist.
Hur upptagna de än har varit fanns det en alldeles
särskild konferens som de inte ville missa. I våras satte sig
skåningarna i bilen och körde till Orust. Två år efter sitt
första framträdande på vattenbrukskonferensen i Simris­
hamn var det dags för 2016 års upplaga av densamma. Den
här gången hade publikens syrliga kommentarer ersatts
med något helt annat.
– Vi var så nära rockstjärnor man kan bli inom den här
branschen, säger Johan Ljungquist. O
19
INTERVJUN
JAKOB GRANIT, NY GENERALDIREKTÖR PÅ HAV:
»SUNDA EKOSYSTEM ÄR
INGET SJÄLVÄNDAMÅL«
Under hela sitt yrkesliv har han kämpat för att påverka politiken.
Nu ser Jakob Granit, nytillträdd generaldirektör på Havs- och
vattenmyndigheten, fram emot att få genomföra den.
JAKOB GRANIT
Född: 19 april 1966.
Bor: Villa i Saltsjö­
baden, lägenhet
i Göteborg.
Nuvarande roll:
Ny­­tillträdd general­
direktör för Havs- och
vattenmyndigheten.
Utbildning: Doktor
i naturgeografi.
Bakgrund: Har tidigare
arbetat med havsoch vattenfrågor för
Sida, Världsbanken,
Stockholm Internatio­
nal Water Institute och
Stockholm Environ­
ment Institute.
20 | HAV & VATTEN 3 . 2016
J
text Christian Daun foto Anna Simonsson
akob Granit började redan som pojke förbe­
reda sig för ett liv i havets tjänst, även om han
inte begrep det då. Jakob växte upp i burgna
Djursholm men tillbringade somrarna och
julloven i den finska skärgården där familjen
Granit har sina rötter. På ön Korpo, sydväst
om Åbo, hade pojken allt han behövde: sin
familj, ett suggestivt finskt militärfort som gav
näring åt lekarna, och oändliga seglings- och
fiskemöjligheter.
Jakob fiskade med met- och kastspö, ibland
också med nät. Han drog upp flundra, sik, torsk … Allra
gladast blev han för gädda. Havet rullade friskt och klart
mot familjen Granits brygga. Siktdjupet var flera meter.
När Jakob spejade ut över Östersjön anade han inte att
vattnet hade insjuknat. De kommande årtiondena skulle
övergödning, algblomning och försurning försämra vattnet.
Siktdjupet skulle minska och fiskarna bli färre och tanigare.
Och Jakob Granit – han skulle ha som jobb att komma till
bukt med alltsammans.
Namnet Granit förpliktigar. 1967 tilldelades Jakobs farfar
Ragnar Granit Nobelpriset i medicin för sina banbrytande
undersökningar av färgseendet.
En akademisk karriär förväntades, minns Jakob.
– Jag hade gått tekniskt gymnasium och hade klart för
mig att jag absolut inte ville ha med teknik att göra. Jag ville
jobba med något som hade med människor att göra, det var
ungefär allt jag visste.
Jakob kände sig fram, läste idéhistoria och filosofi,
hade planer på att bli marinbiolog, kanske ekonom, men
fastnade till slut för geovetarlinjen. Det dröjde till tredje året
innan Jakob kände att han hittat rätt.
Då blev han varse den koppling som sedan dess löpt
som en röd tråd genom hans karriär: den mellan människa,
natur och utveckling. Under ett studiebesök i Tanzania, på
fattig landsbygd, studerade Jakob och hans kurskamrater
hur grundvatten bildades. Eller rättare sagt: hur det inte
bildades. Marken var överbetad och hårt åderlåten på ved
och biomassa. Under skyfall eroderade den och upptag­
ningsförmågan var usel.
– Folk levde helt och hållet av marken, och så fungerade
den inte. Det var där någonstans jag insåg vad jag brann
för: inte vatten eller vattenflöden per se, men vatten som ett
medel för uthållig utveckling. Där ville jag göra skillnad.
J
akob blev klar med sin utbildning 1992; olyckligt nog
sammanföll hans examen med den värsta svenska
­lågkonjunkturen på flera decennier. Av taktiska skäl
valde han därför att inleda en doktorsavhandling.
Ämnet: förvaltning av gränsöverskridande vattenresurser.
Under arbetets gång insåg Jakob vikten av en sådan
förvaltning. Historien visade att hav, floder och sjöar var
katalysatorer för samhällsutveckling och fred.
Medvetenheten om det gemensamma ansvaret för
Östersjön föddes till exempel under kalla kriget. Då, på
1960- och 1970-talet, när föroreningen av Östersjön bör­
jade bli en stor fråga, insåg de berörda länderna att de inte
skulle komma tillrätta med problemet utan att samarbeta.
1974 års Helsingforskonvention var historisk i det att ett
miljöproblem fick östersjöländerna att enas i frågor som
berörde ekonomi, stadsplanering och vattenförvaltning.
– Ett helt kartotek av frågeställningar växte fram ur vattnet,
säger Jakob. Havs- och vattenfrågan är större än enbart
miljöaspekten, den insikten har varit en nyckel för mig.
21
i Stockholm flyttade han till Zimbabwes huvudstad Harare.
På Sidas inrådan installerades ett system för hydrologisk
övervakning som visade vid vilka tillfällen det skulle
vara mest gynnsamt att tillverka elektricitet. Att optimera
energiutvinningen var en viktig del i uppdraget, men Jakobs
viktigaste insats var att medla och konsultera.
Floden väckte ont blod. När Karibadammen, som
­dämmer upp floden på gränsen mellan Zambia och
­Zimbabwe, byggdes på 1950-talet hade folk tvångs­för­
flyttats. De förfördelade behövde kompenseras innan det
ens kunde bli tal om något gränsöverskridande samarbete.
Till slut gick det. Ansträngningarna mynnade ut i ett
historiskt första förvaltningsavtal mellan Zambeziländerna.
Och Jakob Granit var en stolt del av det.
V
»DET ÄR DET STÖRSTA MAN KAN VARA MED
OM I DET HÄR JOBBET, ATT FÖRA STORA
­KOMPLEXA P­ ROCESSER I RÄTT RIKTNING.«
1994 erbjöds Jakob ett gyllene tillfälle att omsätta
teori i praktik. Sida deltog i ett projekt som gick ut på att
få länderna kring den 257 mil långa Zambezifloden att
­samarbeta. Tanken om gränsöverskridande samarbete
hade funnit sedan 1980-talet, men ännu fanns ingen fung­
erande förvaltning. Zambezifloden genererade försumliga
mängder energi och dricksvatten – dessutom fördelades
de klena nyttorna orättvist. Floden var inte en ­ovärderlig
naturresurs i södra Afrika, den var en källa till konflikt. Ville
Jakob hjälpa till att försöka lösa problemen?
Jakob pausade sina studier och tog sig an arbetet med
stor energi. Efter två års förberedelser på hemmaplan
22 | HAV & VATTEN 3 . 2016
i ses i ett av SEI:s ljusa mötesrum på Östermalm
i Stockholm. Strimmor av solljus faller in i lokalen
genom stora valvformade fönster. Det luktar
skur­medel och automatkaffe. Jakob bär glasögon
med tunna bågar, kostymbyxor och en somrig blårandig
skjorta. Kring handleden sitter ett väl tilltaget armbandsur
i rostfritt stål. Framtoningen av en myndighetsperson äger
50-åringen redan. Snart också ämbetet. När vi möts har
han några veckor kvar på jobbet som chef för Stockholm
Environment Institute. Sedan hägrar tillvaron som HaV-bas.
Vi börjar med att prata om tiden i södra Afrika.
– Uppgörelsen mellan Zambeziländerna har skapat
fungerande vattenförvaltningar i länder som Zambia och
Moçambique. Det är det största man kan vara med om i det
här jobbet, att föra stora komplexa processer i rätt riktning.
Sedan har samarbetet tyvärr inte kommit alla Zambezi­
länderna till gagn.
Jakob nämner Zimbabwe, där Robert Mugabes diktatur
ödelagt alla utvecklingsmöjligheter.
– Det kan tyckas förgäves att över huvud taget satsa
i sådana länder, precis som det kan tyckas förgäves att i dag
arbeta i Syrien, kring Eufrat och Tigris. Men man måste göra
det. När rekonstruktionsarbetet så småningom inleds, då
måste ramverket och det tekniska finnas på plats.
Det är ingen tillfällighet att resursstarka organisationer
som Sida och Världsbanken intresserar sig för gränsöver­
skridande vattenresurser. I politiskt laddade regioner är
vattenburna samarbeten en förutsättning för fred. Efter
Sidaprojektet började Jakob arbeta för Världsbanken.
Uppdraget, den här gången i östra Afrika, var detsamma: att
skapa en fungerande vattenförvaltning mellan länderna runt
Nilen. Lyckligtvis blev också resultatet detsamma. Genom
att börja betrakta floden som en gemensam resurs istället för
något som ska delas upp, ökade stabiliteten i regionen.
E
fter sina år i Afrika vände Jakob hem för att arbeta på
policyinstitutet Stockholm Internationional Water
Institute. Missionen förblev densamma: främjandet av
samarbete. Som ansvarig för tillämpad forskning och
rådgivning skrev Jakob regional water intelligence reports,
rapporter som klargjorde följderna av samarbeten – och
konsekvenserna av uteblivna sådana. FN:s utvecklings­
program UNDP var ett av nätverken som briefades.
– Vi tog exempelvis fram scenarion för hur Sydsudan
skulle förhålla sig till Nilensamarbetet. Vilka blir de
socioekonomiska konsekvenserna av olika ageranden?
koppla ihop landbaserad
planering med havsplane­
ring?
Trots sin känslomässiga
koppling till Östersjön tror
han sig kunna bidra med en
pragmatisk syn.
– Vi måste ha höga mål
men om vi går och hoppas
på att Östersjön ska bli lika
ren som på 1950-talet så gör
vi ett misstag. Vi borde sna­
rare enas om vad som är en
acceptabel havsmiljö. Men
sunda ekosystem är inget
självändamål, det räcker
inte. Om ett ekosystem inte
Efter att på sina två senaste jobb
levererar en samhällsnytta
verkat för att påverka makt­
- den kan vara ekonomisk,
havarna ser Jakob Granit nu fram
rekreationell eller estetisk emot att vara en sådan själv.
så underhålls det inte.
Även om Jakob Granit
själv tillhör den offentliga
»Nästa krig i Mellanöstern kommer att handla om vatten«, sektorn anser han att utvecklingen drivs av den privata.
– För 20 år sedan var Östersjön ingen angelägenhet för den
spådde den före detta FN-generalsekreteraren, egyptiern
privata sektorn. Östersjön var något man seglade på. I dag för­
Boutros Boutros-Ghali. Den indiske vattengurun Rajendra
Singh tror att vattenbrist så småningom kommer att orsaka
står folk att här finns affärer att göra. Och att en framgångsrik
ett tredje världskrig.
affär är förbunden med miljömässig nytta. Haven är ju the last
Finns det fog för sådana påståenden?
frontier. På land är varenda gruva funnen och bruten. Havet är
– Vi ser ännu inga storskaliga militära konflikter kring
på väg att nyttjas alltmer av allt fler intressenter.
vattenresurser men visst finns det järtecken.
Som?
akob Granit återvänder fortfarande till Korpo med
– Ta bara nomaderna i Kenya som drivs in på jordbruks­
sin familj om somrarna. Fiskenäringen som präglade
samhället när Jakob var barn har slagits ut och ersatts
områden av torkan. Lokala konflikter av den typen ska man
av skogsbruk, ett aggressivt sådant som på sina håll får
absolut hålla ögonen på. Sedan har vi terrororganisationen
naturen att förändras för snabbt för sitt eget bästa.
IS som valt att ockupera både vatten- och energiresurser.
– När man kommer ut i dag, som gäst, så blir man varse
Vatten och energi är strategic assets, där är jag själv orolig.
den eviga konflikten. Vi sommargäster med vårt gröna
I Irak och Syrien betalar regeringen IS för vatten från
tänk ­kontra de som lever där, som i många fall har en mer
dammar som IS kontrollerar. Sedan är öppna vattensystem
­pragmatisk inställning till nyttjandet av naturen. Avvägningar.
förstås måltavlor för terrorism.
Mitt jobb har alltid handlat om avvägningar. Det svåraste
När det nu blir dags att ta sig an Sverige och Östersjön
som finns är att balansera ekonomiska intressen med ett
är det inte terrorhot som toppar agendan. Men politisk
ekosystems välbefinnande. Det är faktiskt rocket science.
stabilitet och god vattentillgång innebär inte att det inte
Vad krävs för att du ska känna: »Yes, nu har jag uppnått
finns saker att förbättra, säger Jakob.
något!«
– Vatten har i princip aldrig varit en bristvara i Sverige och
– Den största tillfredsställelsen infinner sig när ens part­
har därför blivit en ickefråga. Men övergödningsproblema­
tiken visar att vi inte har skött vår förvaltning. Vi uppnår inte
ners och kollegor säger att nu levererar det här vattendraget
god ekologisk status i våra vattendrag och det får vi bassning nyttor. Som för några dagar sedan när jag träffade kollegor
för av EU. Vi har vansinnigt mycket bra vatten i Sverige, men
från Nilensamarbetet De sa: »Jakob, det här fungerar nu. Det
vi måste förvalta det lika aktsamt för det.
projekt du var med och byggde upp lever.«
Efter att på sina två senaste jobb verkat för att påverka
Det låter abstrakt.
makthavarna ser Jakob Granit nu fram emot att vara en
– Förbättringen kan komma i form av en damm, en
sådan själv.
kraftledning, en mätstation. Det spelar inte så stor roll för
– Det är väldigt stor skillnad på att påverka policy jämfört
mig. Det viktiga är att man har dragit en process åt rätt håll.
med att vara den som faktiskt genomför policyn. Jag hoppas
Tyvärr är framgångarna sällan av det slaget att man lyckats
förstås få vara med och forma policy också, men jag trivs
återskapa ett siktdjup på tio meter i Östersjön. När folk säger
på genomförandesidan. Efter nio år uppströms ska det bli
att vi inte ska ha någon övergödning i Östersjön, alltså ingen
väldigt spännande att få verka nedströms.
alls … för att nå ett sådant mål skulle vi behöva ställa om
– HaV är den enda institutionen i världen som jobbar
jordbruket fullständigt. Det blir… ja, som ny generaldirektör
med ett helhetsperspektiv, från land och hela vägen ut till
vill jag förstås inte säga omöjligt. Det blir… skriv att det blir
hav. Det är de där överlappen som är så spännande. Kan vi
en utmaning. O
J
3
FÖREBILDER
Herman van Rompuy
Politiker, ordförande för
Europeiska rådet2009–
2014.
»Tror starkt på det
europeiska samarbetet.
Han hade en otrolig
fingertoppskänsla, var
inkännande och förde
EU i rätt riktning trots att
ingen riktigt trodde på
honom.«
James Wolfensohn
Chef för Världsbanken
1995–2005.
»Raka motsatsen till
van Rompuy, extrovert
och självsäker. Han var
fullständigt på det klara
med institutionens roll och
drev fattigdomsbekämpning stenhårt. Det var
inspirerande att se.«
Carl Christiansson
Professor på Stockholms
universitet.
»En djup analytiker som
ser kopplingen mellan
miljö och samhälle. Det var
hans kurser i tropisk miljö
som fick mig att till fullo
begripa det sambandet.
För mig blev den insikten
vägledande.«
23
PÅ DJUPET
Räkna med
naturens tjänster
Från pollinering via vattenrening till rekreation. Det är svårt att
sätta ett pris på den enorma glädje människan har av naturen.
Kan begreppet ekosystemtjänster bli det verktyg vi behöver för
att närma oss en hållbar utveckling?
text Susanne Liljenström illustration Felicia Fortes
S
trömstads kommun ligger vid
Sveriges första nationalpark för
havet. Hit kommer besökare
från hela världen för att njuta
av salta bad och läckra skaldjur,
ekosystemtjänster som kommu­
nen gärna lyfter fram i den egna
marknadsföringen. Strömstad
är även en av få glesbygdskom­
muner där befolkningen växer.
Den politiska ambitionen är att
bli ännu fler; att gå från dagens
knappt 13 000 invånare till
16 000 år 2030. Det ställer sina
krav på tjänstemän och politiker. Med Norges huvudstad Oslo
bara tolv mil bort är bostadsmarknaden tuff. Bostadsbristen
är stor och att få fart på byggandet är en ständig punkt på
politikernas agenda. Även i övrigt är exploateringstrycket högt
och köpcentrum och andra verksamheter växer som svampar
ur jorden.
– Det finns en risk att man bara tänker »bygg, bygg«,
säger kommunens naturvårdsstrateg Ulrika Husar. Det är
24 | HAV & VATTEN 2 . 2016
lätt att bygga bort grönytorna och glömma de värden de står
för. Det handlar ju inte bara om att få plats utan om att få en bra
plats.
EU har en vision. Senast 2050 ska den biologiska
mångfalden och de ekosystemtjänster den producerar
vara skyddade och värderade på rätt sätt. Som ett steg på
vägen har den svenska regeringen infört ett etappmål inom
miljömålssystemet som säger att senast 2018 ska vi få med
eko­systemtjänsterna i beslutsprocesser och samhällsplanering,
exempelvis detaljplaner och havsplaner.
För tre år sedan kom en regeringsproposition med bud­
skapet att ekosystemtjänsternas värden för samhället måste bli
mer synliga. I allt detta har Sveriges kommuner en avgörande
roll. Det är de som har monopol på att planera hur vi använder
mark och vatten runt om i landet.
I det kommunala arbetet i Strömstad är ekosystemtjänster
ännu ett ganska nytt begrepp. Men i processen med att ta fram
lokala miljömål diskuteras hur man ska kunna föra frågan
»uppåt«. Som ett första steg ska man föra in perspektivet i
en fördjupad översiktsplan för centralorten. Exakt hur håller
kommunens tjänstemän som bäst på att diskutera.
Även om själva ordet »ekosystemtjänster« är lite svårt, tror
»Det blir ett sätt att se andra
­funktioner som ­naturen har.
­Utöver biologisk mångfald
­handlar det om buller­dämpning,
klimat­förbättring, vattenrening
och mycket annat.«
miljöplanerare Anna Wallblom att perspektivet kan tillföra
något i beslutsprocessen:
– Det är ett bra sätt att kommunicera med politikerna. Det
blir tydligt att det inte bara handlar om att bevara områden
som har höga naturvärden. Ekosystemtjänster placerar
människan i centrum – vad har vi för nytta av våra naturliga
grön- och vattenområden?
R
ent konkret tror Anna Wallblom att man behöver välja
ut vilka tjänster som kommunen ska fokusera på och
sedan identifiera naturområden som är viktiga för
dessa – till exempel områden som kan ta hand om och rena
dagvatten, eller har betydelse för friluftslivet. Informationen
kan läggas in på GIS-kartor som visar var områdena finns
och vilka tjänster som de levererar.
– Jag tror att det blir ett superbra komplement till andra
beslutsunderlag i översiktsplanen, säger Anna Wallblom.
Det blir ett verktyg för att ställa olika områden mot varandra
26 | HAV & VATTEN 3 . 2016
och hitta de som har mest värde ur ett ekosystemtjänst­
perspektiv. Då blir det lättare att ge politikerna motiv till
varför vissa områden ska sparas och inte exploateras.
Ingemar Jönsson är forskare vid Kristianstad högskola
och leder ett projekt som undersöker hur ekosystemtjänst­
perspektivet kan integreras i kommunerna. Han bekräftar
inställningen i Strömstad:
– Våra intervjuer med tjänstemän och politiker visar att de
flesta upplever begreppet ekosystemtjänster som något positivt.
Det är en hjälp för att förklara miljöns och naturens betydelse
för människan och samhället. Ett pedagogiskt verktyg.
Men han betonar att det är viktigt att konceptet kommer
in i kommunala planeringsverktyg som översiktsplaner och
detaljplaner. Planerna är viktiga strategidokument som styr
vilka hänsyn som ska tas i den framtida användningen av
mark och vatten.
– Än så länge är det bara en liten procent av Sveriges
översiktsplaner som innehåller skrivningar om ekosys­
temtjänster, fortsätter han. Och då oftast i ganska generella
termer som »det är viktigt att ta hänsyn till ekosystemtjäns­
ter«. Det är inte så tydligt att man inför en exploatering ska
man inventera och värdera ekosystemtjänsterna.
E
n kommun som har kommit en bit med implemente­
ringen är Nacka utanför Stockholm. Begreppet finns
med i kommunens nya miljöprogram för 2016-2030,
i ett strategiskt mål: »Varierat landskap med en hög grad
av biologisk mångfald, ekosystemtjänster och rekreativa
kvaliteter.«
Arbetet började för cirka tre år sedan, med en pilotstudie
där man tog hjälp av de boende för att identifiera värdefulla
ekosystemtjänster i ett område. Rekreation och friluftsliv
visade sig vara viktigast. Men ekosystemtjänster är förstås
mycket mer än så, påpekar kommunens natur- och
friluftsstrateg Liselott Eriksson:
– Ekosystemtjänstperspektivet blir ett sätt att se andra
funktioner som naturen har. Utöver biologisk mångfald
handlar det om bullerdämpning, klimatförbättring,
vattenrening och mycket annat.
– När vi började jobba med ekosystemtjänster ordnade vi
seminarier för politiker och tjänstemän, fortsätter hon. Vi
EKOSYSTEM­
berättade om bin och pollinering och vad det är värt.
TJÄNSTER
De berättade också om Catskill Mountains i USA, där
staden New York sparade miljarder dollar på att åtgärda
– VAD ÄR DET?
miljö­problem i de bergsjöar som levererade stadens
Ekosystemtjänster är
dricksvatten, istället för att bygga ett nytt vattenreningsverk.
ekosystemens direkta
Det blev en ögonöppnare för många.
och indirekta bidrag till
Att det finns pengar att spara genom att ta tillvara och
människors livsvillkor
och välbefinnande,
utveckla naturens tjänster blev så uppenbart, berättar
från exempelvis
Liselott Eriksson. Nackas tekniska direktör insåg att det är
produktion av syre
billigare att låta gröna markplättar ta hand om vattenöver­
och fisk till nedbryt­
skottet vid stora skyfall istället för att gräva ner en massa
ning av näringsämnen
dräneringsrör och ledningar.
och miljögifter. Enligt
Efter ett beslut i kommunfullmäktige arbetar Nacka med
den internationella
rapporten Millennium
så kallad grönytefaktor i planeringen av nya bostadskvarter.
Ecosystem Assessment
Det är en metod som ursprungligen utvecklades i Berlin
(MEA) kan ekosystem­
och som importerades till Sverige via Malmö i slutet av
tjänsterna delas in i fyra
1990-talet. Förenklat innebär det att för att få bygga måste
olika grupper:
det bli grönt på gårdarna.
D Försörjande tjänster
– Ett byggprojekt måste nå upp till ett visst antal poäng,
tillhandahåller varor
i ett system där grönytor och växtarter är olika mycket värda
som kan säljas på en
beroende på sin förmåga att bidra med olika ekosystem­
marknad. Exempelvis
tjänster, förklarar Liselott Eriksson. Det kan till exempel
livsmedel som fisk och
skaldjur.
gälla att hålla kvar och rena vatten.
– Grönytefaktorn ska användas i arbetet med att utveckla
D Stödjande tjänster
upprätthåller ekosyste­ Västra Sicklaön, fortsätter hon. Politikerna har även tagit
mens struktur och funk­ beslut om att använda metoden i programarbetet i andra
tion, såsom näringsväv
områden som ska exploateras.
och arters livsmiljöer.
Grönytefaktorn skulle kunna finnas med som ett krav
D Reglerande tjänster,
även i detaljplaner och andra plandokument. Men så långt
som att effekten av
har Nackas politiker inte velat gå hittills. Dessutom råder
övergödning minskar
när kväve omvandlas till en viss osäkerhet om det ens skulle vara möjligt enligt
kvävgas (denitrifikation) nuvarande Plan- och bygglagen, PBL.
och att fisk och musslor
tar upp näringsämnen ur
tt annat exempel på hur Nacka arbetar med
vattnet.
ekosystem­tjänster i planeringen är Mensättra våtmark.
D Kulturella tjänster
Det fanns förslag om att fylla igen och torrlägga
är kopplade till vårt
våtmarksområdet för att utveckla de industriverksamheter
välbefinnande: friluftsliv,
som pågick där. Inför beslutet gjordes en utredning om
rekreation och inspi­
vilka
ekosystemtjänster våtmarken stod för. I utredningen
ration samt källor till
kunskap, vetenskap och jämförde man det ekonomiska utfallet av ett antal faktorer
kultur- och naturarv.
med eller utan våtmark: vattenrening, flödesutjämning
E
27
HaVNYTT
Stenar återskapar livet i älvarna
»Vattenrening och
­översvämningsskydd är
relativt enkelt att räkna på.
Med exempelvis ­hälsa
och rekreation blir det
genast svårare.«
och rekreativa värden. När utredningen presenterades
för politikerna beslöt de istället att behålla och förbättra
våtmarken.
För att balansera ekosystemtjänster mot till exempel
arbetstillfällen och skatteintäkter i ett beslutsunderlag kan
man behöva sätta pris på de tjänster naturen levererar. Det
finns en rad olika värderingsmetoder. När det handlar om
värden som har en marknad, som fisk och andra livsmedel,
är det inte så krångligt.
– Vattenrening och översvämningsskydd är också relativt
enkelt att räkna på, säger Liselott Eriksson. Med exempelvis
hälsa och rekreation blir det genast svårare. Vi har varken
tid eller resurser för att göra det själva.
Eftersom värderingar av ekosystemtjänster är
­komplicerade och ofta bygger på olika antaganden, kan
man behöva ta hjälp av miljöekonomer och konsulter.
­Ingemar Jönsson tror att konsulter kommer att spela en
stor roll för implementeringen av ekosystemtjänsterna
i samhällsplaneringen. Sedan tidigare är ett vanligt
konsultuppdrag att göra miljökonsekvensbeskrivningar,
MKB, åt kommunerna. Den stora skillnaden är att en MKB
huvudsakligen analyserar effekter på miljön; ekosystem­
tjänstbedömningar handlar om effekter på människan och
samhället.
28 | HAV & VATTEN 3 . 2016
En svårighet med att implementera ekosystemtjänst­
perspektivet är att det saknas vägledning, tycker Liselott
Eriksson. Man måste liksom uppfinna hjulet själv:
– Grönytefaktorn är ett enkelt verktyg som verkligen
fungerar, och som är lätt att använda. Men i övrigt …
Naturvårdsverket har gjort en guide och det finns andra
manualer från Riksbyggen och White arkitekter, men det är
ändå lite luddigt.
Arbetet blir dessutom lätt personbundet; det är oklart
vem som äger frågan och ofta hänger det på enskilda
eldsjälar. Det är en erfarenhet som Liselott Eriksson delar
med Ingemar Jönsson. Vad händer om dessa personer byter
jobb?
– Det är viktigt att arbetet förankras högre upp
i ­kommunerna, poängterar Ingemar Jönsson. Att kommun­
fullmäktige och kommunstyrelsen tar beslut om att
ekosystemtjänster är en del i kommunens strategiska arbete.
Det ger dem som jobbar med implementeringen mandat att
avsätta tid och resurser för frågan. O
BAKGRUND
Termen »ekosystemtjänster« introducerades 1970 i en
forskningsrapport från ansedda Massachusetts Institute of
Technology, MIT. Det skulle sedan dröja till början av 2000talet innan begreppet fick mer allmänt genomslag, i samband
med den internationella forskningsrapporten om tillståndet
i världens ekosystem, Millennium Ecosystem Assessment, MEA.
200 kilometer älv ska återställas till tiden före timmerflottningen, i projektet Reborn.
Våra förfäder kämpade med att släpa upp stenar ur älvarna för att
inte timret skulle fastna på väg till sågverken. Nu satsar EU och HaV
124 ­miljoner på att lägga tillbaka stenarna, för att återställa livet i vattnet.
Det blir Sveriges största Life-projekt någonsin.
EU:s miljöfond Life ger stöd till
projektet Reborn, Restoration of
Boreal Nordic Rivers. Länssty­
relsen i Västerbotten samordnar
projektet med assistans från
kollegor i Norrbotten, och det är
i dessa län älvarna ska återställas.
– Det blir en jättestor insats för
den biologiska mångfalden och för
fiske- och upplevelseturism, säger
Stefan Larsson som är fiskekolog
på Västerbottens länsstyrelse.
En naturlig fors brusar och
porlar kring stora och små stenar,
där de bubblande virvlarna blir
syresatta. När älvarna rensades
på sten blev de tystare, som släta
kanaler. Fiskynglen förlorade sina
gömställen och de vuxna fiskarna
miste sina lekplatser.
Enligt historiska dokument
rymde våra vatten förr mycket
mer fisk än i dag. Att lägga tillbaka
stenarna kommer att gynna allt
liv, från flodpärlmussla till utter.
Älvarna blir grundare och bredare,
vilket gynnar småfisken.
– Stenbumlingar och fallna
träd bromsar upp vattnet så att
även små fiskar orkar simma mot
strömmen. Dessutom hålls vattnet
kvar längre i landskapet, så att det
renas bättre och får ett jämnare
flöde, förklarar Magnus Johansson
på Länsstyrelsen i Norrbotten.
Omkring 30 grävmaskiner
kommer att jobba i fem års tid,
tre månader om året. En av dem
som kommer att stå bredvid
gräv­skoporna och peka är Tommy
Nilsson, fiskevårdskonsulent
i ­Gällivare kommun. Han har
vandrat cirka 20 mil längs älvarna
för att bedöma var och hur
stenarna ska läggas.
– Det är inte bara att häva i sten
hur som helst. För att återställa de
naturliga miljöerna måste man
fundera på hur det har sett ut
och vilka arter som finns på olika
sträckor.
Exempelvis finns lekmiljöer
för öring ofta överst i en fors.
För att återskapa dem behövs
2–8 centimeter stora stenar där
öringen kan lägga rommen. När
ynglen kläckts driver de oftast iväg
nedströms en liten bit. Då behövs
grunda områden med lätt krusat
vatten, där de kan hitta skydd
och mat som ramlar ner från
omgivningen.
– I stort sett kommer vi bara
att använda stenen som finns
längs stränderna, som en gång låg
i fåran. När miljöerna återställts
kommer fisken tillbaka väldigt
snabbt om det finns vuxna indivi­
der i området. Annars kan det ta
några år, säger Tommy Nilsson.
ANNA FROSTE R
60 procent av Reborn finansieras av EU.
Resten kommer till stor del från HaV,
men även Skogsstyrelsen, Nord­malings
kommun, Gällivare kommun och två
skogsbolag deltar. En del av projektet
handlar om att ta fram modellområden
för skogsbrukets miljöhänsyn mot vatten.
29
HAVNYTT
Ställ dina frågor till HaV:s experter! Mejla [email protected]
30 | HAV & VATTEN 3 . 2016
MALIN AVE NIUS
Kopplingen mellan konsumtion och vatten kan bli en fråga för HaV
att titta närmare på.
HaV och hållbarhetsmålen
Klimatanpassning och hållbar konsumtion. Det kan bli två nya
frågor för HaV att arbeta med, när de globala målen i Agenda
2030 ska omsättas i praktiken.
För ett år sedan enades världens ledare om en
ambitiös, men än så länge ganska obemärkt
plan. På bara 15 år ska fattigdom och hunger
utrotas samtidigt som miljömässig, ekonomisk
och social hållbarhet görs till ledstjärna för
i stort sett all mänsklig utveckling. 17 globala
mål utgör ryggraden i planen, som fått namnet
Agenda 2030. Samtliga FN:s medlemsstater
har ställt sig bakom agendan, som kan ses som
en förlängning och utvidgning av de så kallade
milleniemålen.
Vad betyder detta för oss? Hur inverkar vår
verksamhet på målen i Agenda 2030?
Det är frågor som många har skäl att ställa
sig. Inte minst de 85 svenska myndigheter som
i våras fick just detta i uppdrag från regeringen.
Ulrika Siira har lett en arbetsgrupp på HaV,
som analyserat vilka mål inom Agenda 2030
som myndigheten har störst inverkan på –
nationellt och internationellt.
Tre mål av de 17 sticker ut: Nummer 6, om
hållbar vattenförvaltning och sanitet för alla.
Nummer 14, om ett hållbart utnyttjande av hav
och marina resurser. Nummer 15, om skyddet
av landbaserade ekosystem och hejdandet av
den pågående f­ örlusten av biologisk mångfald.
Ulrika Siira:
– Det är dessa tre vi nu lyfter fram,
men det finns kopplingar till många andra
mål. Exempelvis mellan fisk och målet för
livsmedels­försörjning. Eller vårt arbete med
­vattenkraftens villkor och målet om hållbar
energi.
I arbetsgruppens uppdrag har även ingått att
undersöka hur de nya agendamålen samspelar
med de svenska miljömålen.
Enligt Ulrika Siira innebär agendamålen
inte några stora överraskningar, sett ur HaV:s
­perspektiv. Många av målen sammanfaller.
– Men det finns områden som lyfts fram
i agendan som vi inte är aktiva inom. Klimatanpassning är det främsta exemplet, där har vi
i dag inte några uppdrag, säger hon.
Ett exempel på en havs- och vattenrelaterad
klimatanpassning är att förhindra saltvatten­
inträngning till följd av stigande havsnivåer och
sjunkande grundvatten.
En annan fråga som skulle kunna hamna på
HaV:s bord är hur vår livsmedelskonsumtion –
exempelvis vårt proteinintag – påverkar övergödningen av haven. Om sådana nya myndighets­
uppdrag blir verklighet kommer att stå klart så
småningom. Först ska en svensk handlingsplan
för Agenda 2030 tas fram av den delegation som
regeringen tillsatte i våras.
BJÖRN FORSMAN
FOTO ANDERS AVENIUS
Kammarrätten har avgjort två mål som gäller e-postloggen för
Hav & Vatten. Domstolen kom fram till att HaV gjorde rätt när
loggen inte lämnades ut till två privatpersoner. Kammarrätten
slår fast att källskyddet för dem som lämnar tips till en tidning, är
starkare än offentlighetsprincipen.
– Skönt att kammarrätten gör samma bedömning som vi.
I och med kammarrättens dom kan vi nu vara trygga med hur
vi ska hantera tidningens e-post, säger Sara Grahn, chef för
­juridiska enheten på HaV.
Regelverket för hur offentlighetsprincipen och källskyddet
­förhåller sig till varandra när det gäller e-postloggar är otydligt
och har inte prövats i domstol tidigare. Normalt gäller offentlighetsprincipen för e-post som skickas till statliga myndigheter
som HaV. Det är bara e-post till redaktionen för Hav & Vatten som
kan omfattas av källskydd.
Justitiekanslern (JK) har tidigare prövat ett ärende om
Hav & Vattens e-postlogg. Även JK kom fram till att myndig­­heten inte gjort fel.
?
Hej! Jag tog den här bilden
i april i Börsviken på Tjörn,
och har funderat en hel del över
vad det kan ha varit för sort.
Maneten var mellan fem och tio
centimeter bred och helt rosa, och
liknar ingen jag sett förut.
Mvh, Anders A
NYA RIKSINTRESSEN
FÖR VATTEN
HaV pekar ut 28 anläggningar av riksintresse för vattenförsörjning i Sverige. Dessa försörjer totalt över sex miljoner personer
med dricksvatten.
– Nu blir det enklare att ta hänsyn till dricksvattnet vid
­planering och utbyggnad av bostäder och vägar, säger M
­ argareta
Lundin Unger, utredare på HaV:s enhet för miljöprövning och
miljö­tillsyn.
!
FOTO ÅBO AKADEMI
I december presenterar HaV de
första utkasten till statliga havsplaner för Bottniska viken, Öster­
sjön och Västerhavet, och uppmanar k
­ ommuner att ta chansen att
komma med inspel och påverka
i ett tidigt skede. Senare blir det
även ett officiellt samråd i slutet
av 2017, i ett halvt år. Syftet med
havsplanering är att kombinera
långsiktig förvaltning med nyttjande av resurser, och under våren
har experter från olika myndigheter träffats för att ta fram underlag
till plankartorna.
– Det har
bland annat
handlat om att
diskutera hur
sjöfart, energiutvinning, fiske
och turism kan
Thomas
samexistera
Johansson
och utvecklas
på ett hållbart sätt i de tre havs­
områdena, berättar ­Thomas
Johansson på enheten för havs­
planering och maritima frågor.
De statliga havsplanerna ska
vara vägledande på svenskt v­ atten
utanför kommunernas havs­
områden och i överlappande
områden. Verksamhet som sker
där kan i hög grad påverka kommunerna. Det kan exempelvis
handla om att planerad sjötrafik
eller energiutvinning spelar roll för
hamnar, naturområden och turism
i en kustkommun.
Kommunerna har i uppgift att
planera sina egna h
­ avsområden,
men flera av landets drygt 80 kustkommuner har ännu inte gjort det.
Thomas Johansson tror att fler
sätter igång när de vägledande
statliga havs­planerna är antagna.
Han menar att k
­ ommunerna har
mycket att vinna på havsplanering.
– Havsplanering kommer att
hjälpa dem att se nya möjligheter
att utveckla kommunen, säger han.
Synpunkter på utkasten till
havsplaner kan kommunerna ge
i december, januari och februari.
EXPERTERNA SVARAR
HAV FICK RÄTT OM E-POSTLOGG
FOTO RUDMER ZWERVER
DAGS ATT
TYCKA TILL OM
HAVSPLANER
FÖRLUST AV ÅLGRÄS
KOSTAR MILJARDER
Förlusten av ålgräs i Bohuslän sedan 1980-talet har k
­ ostat
­Sverige minst fyra miljarder kronor i förlorade e
­ kosystemtjänster
som mindre produktion av torsk, ökad övergödning och sämre
vattenkvalitet. Det visar två rapporter som HaV, Göteborgs
­universitet och Länsstyrelsen i Västra Götaland tagit fram.
Hej Anders, vilken fin bild! Det
är svårt att artbestämma
maneter utifrån fotografier,
eftersom man normalt studerar
mundelar och mäter diametern
mellan ögonen. Experter kan även
studera vilken sorts nässelceller
maneten har eller använda
genetiska metoder för att säkert
kunna avgöra vilken art det handlar
om. Färgen kan hjälpa till att skilja
mellan två av de vanliga arterna
i Västerhavet: röd brännmanet
(Cyanea capillata) och blå
brännmanet (Cyanea lamarckii).
Färgen varierar även med storlek
och vad maneten ätit eftersom
maneter är ganska genomskinliga.
Den rosa färgen, storleken och att
bilden var tagen under vårsäsongen
gör att det sannolikt är en röd
brännmanet, Cyanea capillata,
som du har fotograferat. Att den
är så liten och inte har så långa
trådar beror på att du såg den tidigt
på säsongen, efter att medusan
lämnat den fastsittande polypen,
men innan den hunnit växa till sig.
Vänliga hälsningar,
Karl Norling, program­
områdesansvarig för miljö­
övervakning i kust och hav
?
Jag läste i Skärgårds­
stiftelsens tidning Magasin
Skärgård att cayennepeppar
i bottenfärg motverkar snäckor
och kräftdjur på skrovet. Vad vet
ni om det? Vilken koncentration
krävs? Eva Örnskär
!
Hej! Jag vet att det är många
som provat med cayennepeppar med varierande resultat. Problemet är att kunna blanda pepparn
i en färg och samtidigt få en aktiv yta
av peppar ut mot vattnet. Tyvärr kan
jag inte ge något råd gällande
koncentrationer eller bindemedel.
Med vänliga hälsningar,
Christer Larsson, utredare
?
Hej jag var ute och fiskade
kräftor, väster om Tistlarna,
då det kom en svärdfisk och
hoppade runt båten. Var kan man
rapportera den? !
Vilken observation! Det måste
varit lite av en upplevelse. Det
är både värdefullt och kul om du
rapporterar den till den svenska
nationella databasen för medborgarrapportering, Artportalen.se. Du
får gärna använda Rappen. Det är en
webb-app för vattenlevande
organismer som håller på att
utvecklas för att underlätta enkel
och snabb rapportering. All data
hamnar i Artportalen. Rappen hittar
du på Havochvatten.se.
Välkommen att rapportera! Med vänliga hälsningar,
Erland Lettevall, utredare
31
HAVNYTT
Vissa avgöranden i domstol får
särskild betydelse som väg­
ledning för liknande frågor. Här
har HaV:s jurister lyft fram några
domar som berör havs- och
vattenmiljö eller fiske.
– Vi kommer att ha ett
fantastiskt redskap för
fiskerikontroll, säger
Mårten Gustafsson,
handläggare på
HaV:s avdelning för
fiskförvaltning och en
av dem som arbetat
med att ta fram det
nya systemet.
Från 1 maj 2017
ska alla företag som
köper fisk direkt från
yrkesfiskare eller
fiskodlare dela in
fisken i partier och
lämna en elektronisk
Trålfångade havskräftor till salu på Göteborgs Fiskauktion. Identitets­
rapport till HaV. Ett parti numret och uppgifter om partiet följer med när kräftorna byter ägare.
består lite förenklat av
en art som är fiskad eller odlad på samma
att göra det lättare för affärer och restauranger
plats, och som tagits i land vid ett tillfälle. Det
att leva upp till livsmedelsföreskrifterna, som
som ska rapporteras in, utöver art, datum och
innebär att konsumenten ska få tillgång till
geografiskt område, handlar bland annat om
information om exempelvis art, produktions­
fångstmetoden, fartyget,
metod och fångstområde.
odlaren samt vem som köper
Det är enbart behöriga myndigheter som
­fisken i nästa led. Alla lådor
ska kunna följa ett partis hela försäljningskedja
som innehåller fisk från
i HaV:s databas, och systemet innebär att det
samma parti förses med ett
blir lättare att hitta företag som slarvar eller
identitetsnummer som ska
rent av fuskar framöver. Spårbarhet är sedan
följa med varje gång partiet
tidigare ett krav från EU-kommissionen och
Mårten
säljs
vidare,
även
när
det
2011
kom utökade krav för fisk och skaldjur
­Gustafsson
blandas med andra partier.
från havet som fångats av EU-registrerade
Varje gång fisken byter ägare ska det säljande
fartyg eller odlats inom EU:s territorium.
företaget rapportera affären.
Spårbarhetskravet gäller för all fisk och alla
– Det brukar gå till så att den första mot­
skaldjur som är av livsmedelskvalitet, oavsett
tagaren av den landade fisken säljer den till en
om de är färska, frysta, råa, kokta, rökta eller
grossist, som säljer vidare till ännu en grossist
saltade. Däremot omfattas inte produkter som
innan fisken hamnar hos en restaurang eller
exempelvis fiskpinnar och inlagd sill.
i en fiskaffär. Nu kommer företagen att ha
– Från 1 mars måste alla mottagare som
tillgång till tydlig information om fiskens
berörs av kraven ha registrerat sig hos HaV.
ursprung, vilket underlättar för exempelvis
Många har redan gjort det och vi har testkört
kommuner som vill göra medvetna val till sina
systemet en tid. Från och med 1 maj 2017
matserveringar, säger Mårten Gustafsson.
ska det börja användas fullt ut, säger Mårten
Uppgifterna som följer med fisken i spår­
Gustafsson.
barhetssystemet kommer i slutändan också
MALIN AVE NIUS
32 | HAV & VATTEN 3 . 2016
FOTO MÅRTEN GUSTAFSSON
Snart får vi bättre koll på varifrån fisken kommer. Nästa år
­införs spårbarhetssystemet, med nya rutiner för alla som k
­ öper
och säljer fisk från havet. Genom märkning och elektroniska
­rapporter ska informationen följa med fångsten från båten till
skolbespisningen.
■ Konstsnö i Åre endast om vatten­
föringen i Indalsälven är tillräcklig
I Hav & Vatten nummer 1:2016 skrev
vi om Skistar som fått tillstånd att öka
sitt uttag av vatten från Indalsälven,
för att göra konstsnö. Länsstyrelsen
överklagade och menade att lägsta
tillåtna vattennivå medför onödiga
miljörisker. I slutet av juni kom domen
från Mark- och miljööverdomstolen,
som gick på länsstyrelsens linje: inget
vatten får tas ut när vattenföringen blir
mindre än 6,4 m3/s vid sjön Öster-­
Noren, undantaget när man arrangerar
VM och världscupstävlingar, då gränsen är 4,0 m3/s. Mål nr M 11184-15,
Mark- och miljööverdomstolen.
■ Höganäs kommun slipper göra
omfattande utredning av farliga
ämnen i reningsverk
Länsstyrelsen ville att Höganäs
kommun skulle göra en så kallad
prövotidsutredning innan villkoren för
ett nytt reningsverk kunde beslutas.
Syftet var att ta reda på mer om ett
stort antal farliga ämnen. Men Markoch miljööverdomstolen tyckte inte
att en så omfattande utredning var
rimlig och trodde inte heller att den
skulle leda till bättre villkor. Farliga
ämnen ska främst regleras hos de
verksamheter som använder dem,
inte i reningsverken, skrev domstolen
och upphävde kravet på prövotids­
utredning. Mål M 133-15 och M 12515, Mark- och miljööverdomstolen.
■ Trafikverket får inte dumpa
muddermassor i Hake fjord
Trafikverket ville dumpa en del av
muddermassorna från ett stort
tunnel­bygge (Marieholmsförbindelsen) i Hake fjord strax utanför Göteborg. De har sedan tidigare tillstånd
att dumpa längre ut till havs men
ville även ha tillgång till ett område
närmare land, att använda när vädret
är dåligt. Länsstyrelsen såg risker
för miljön, särskilt om dumpningen
skulle ske vid dåligt väder. Mark- och
miljööverdomstolen ansåg inte
att Trafikverket har kunnat visa
att dumpningen inte är skadlig för
miljön, och har beslutat att dispens
inte ska ges. Mål M 837-16, Markoch miljööverdomstolen.
■ Urminnes hävd räcker inte
som tillstånd för vattenkraftver­
ket i Gullsby
I ytterligare en dom om vattenkraftverk och urminnes hävd, har
Mark- och miljööverdomstolen
beslutat att urminnes hävd och
gamla privilegiebrev inte är att
betrakta som tillstånd. Ägaren till
Gullsby kraftverk i Arvika kommun
måste därför söka tillstånd enligt
miljöbalken. Förvirrande, tyckte
ägaren, eftersom mark- och
miljödomstolen tidigare beslutat
om en fiskväg för kraftverket och
vid det tillfället inte sagt något om
att det saknades giltigt tillstånd.
Mål M 4466-15, Mark- och
miljööverdomstolen.
■ Göteborg får bygga ny bro
över Göta älv, men måste ordna
trafikledningssystem
Flera kommuner uppströms
Göteborg har överklagat planerna
på en ny Göta älvbro. Den nya bron
blir lägre än den nuvarande, och
kommunerna befarar att den kan bli
ett hinder för sjötrafiken på älven.
Mark- och miljööverdomstolen
ändrade inte mark- och miljödomstolens beslut om att bron får
byggas, men lade till ett villkor om
att Göteborgs kommun ska verka
för att ett effektivt trafikledningssystem, för all trafik på och under
bron, som ska vara klart senast
när bron öppnas. Mål M 8396-14,
Mark- och miljööverdomstolen.
■ Nej till enskilt avlopp vid
Gullmarsfjorden
Uddevalla kommun har sagt nej till
en fastighetsägare som vill anlägga
ett enskilt avlopp som mynnar
ut i Gullmarsfjorden. Kommunen
tyckte att minireningsverket inte
var tillräckligt bra och ville inte tillåta
sådana vid fjorden, som är känslig för
övergödning och i behov av åtgärder
för bättre vattenkvalitet. Mark- och
miljööverdomstolen gav kommunen
rätt. Domen kan inte överklagas. Mål M
4515, Mark- och miljööverdomstolen.
YTTRANDEN
HaV deltar som part eller
expert i olika ärenden som
avgörs i domstol eller hos
andra myndigheter. Uppdraget är att ta tillvara miljöintressen och andra allmänna
intressen som har betydelse
för havs- och vattenmiljö
eller fiske.
■ HaV överklagar dom om
kraftverk i Emån
HaV har överklagat mark- och
miljödomstolens dom om
Blankaströms kraftverk i Emån,
och vill se bättre åtgärder för att
skydda den värdefulla miljön så att
miljökvalitetsnormerna kan följas.
Mark- och miljööverdomstolen
kommer att pröva fallet.
NYA RAPPORTER
HaV ger ut en rapportserie. De
flesta av rapporterna trycks
inte, men finns att ladda ned
digitalt på Havochvatten.se.
lätta samverkan och förståelse
mellan myndigheter, yrkesfiskare,
forskare och olika intresse­
organisationer.
■ Handlingsplan för marint
områdesskydd – Myllrande
mångfald och unika naturvärden i
ett ekologiskt nätverk under ytan.
HaV ser stora möjligheter att
nå målet om skydd för minst
tio procent av havsytan. Utmaningen blir att åstadkomma ett
sammanhängande, funktionellt
nätverk av ekologiskt representativ natur. Slutredovisning av
­regeringsuppdrag M2015/771/Nm.
■ Tillstånd till användning
av bekämpningsmedel inom
vattenskyddsområden
HaV och Naturvårdsverket har tagit
fram en gemensam vägledning för
användning av bekämpningsmedel
inom vattenskyddsområden. Den
vänder sig till tillsynsmyndigheter
och verksamhetsutövare, och
beskriver regelverket, ger råd och
rekommendationer för ansökan,
innehåller förslag till utformning av
beslut samt redogör för villkor för
att begränsa oavsiktlig spridning.
■ Utvärdering projektverksam­
het – de fem stora
»De fem stora« syftar på fem projekt
som genomförts med stöd av Havsoch vattenmiljöanslaget, i syfte att
minska övergödning kopplad till
jordbruk. DHI/Enveco har på uppdrag av HaV gjort en utvärdering av
projekten och samtidigt tagit fram
en modell för att kunna utvärdera
fler liknande projekt. Rapport
2016:05 samt 2016:06.
■ Miljöövervakning i Hanö­
bukten – finns det ett samband
mellan tillståndet för fisken,
dess hälsa och belastningen av
miljöfarliga ämnen?
HaV har givit ut ännu en rapport
om miljön och fisken i Hanöbukten,
med resultat från ytterligare
undersökningar. Rapporten är
skriven i samarbete med Sveriges
lantbruksuniversitet (SLU), Naturhistoriska riksmuseet och Statens
veterinärmedicinska anstalt (SVA).
Rapport nr 2016:17.
FOTO SHUTTERSTOCK
Bättre koll på
­fångstens ursprung
INTRESSANTA DOMAR
■ Vägledning för kraftigt
modifierat vatten
HaV har gett ut ytterligare en
vägledning för förvaltning av så
kallade kraftigt modifierade ­vatten.
Den riktar sig till hand­läggare
och experter som arbetar med
att bedöma kraftigt modifierade
vatten vid vattenkraftverk.
■ Fyra samhällsomställningar
och deras potential att minska
belastningen av näringsämnen
till havet
En ny forskningsrapport visar att
minskad konsumtion och produktion av proteinrika livsmedel
– även vegetariska – avsevärt kan
minska övergödningen av Östersjön och andra svenska hav. Mindre
tillsatt fosfor i mat skulle också få
effekt. Rapport nr 2016:11.
■ Svenskt yrkesfiske 2020 –
hållbart fiske och nyttig mat
Jordbruksverket och HaV har
tagit fram en strategi för att ge en
gemensam målbild och under-
Många sektorer påverkar våra vatten. Hur ska kostnaderna för åtgärder
fördelas på ett rimligt sätt?
VEM SKA BETALA FÖR ÅTGÄRDER INOM VATTENDIREKTIVET
– NY MODELL FÖR ATT BEDÖMA ORIMLIGA KOSTNADER
Vattendirektivet för med sig krav på åtgärder inom sektorer som
industri, vattenkraft, skogsbruk, lantbruk, kommuner och hushåll.
För att kunna bedöma konsekvenserna, och för att skapa bättre
underlag för beslut om undantag, har HaV tagit fram en metod för
att analysera betalningsförmågan hos olika sektorer. Metoden har
testats genom att analysera ett scenario där kostnader fördelas enligt
de regionala vattenmyndigheternas förslag, och resultatet visar att
betalnings­förmågan inte påverkas på ett betydande sätt för någon
sektor när man tittar på den som en helhet. Analysen ska dock tolkas
med försiktighet, då förutsättningarna varierar mycket mellan olika
aktörer inom varje sektor. Rapport nr 2016:1, Analys av förändrad
betalningsförmåga för bedömning av orimliga kostnader.
33
VATTEN KULTUR
Varför anlägga en pool när man bor inom cykelavstånd från
en badplats? Johan Tell skriver om hur vårt fokus på bekvämt
­badande avfolkar kusterna när de är som vackrast.
J
ag cyklar norrut från Smögen. In och ut ur vikar, längs havet och genom orter jag bara minns
från deckare. I Grebbestad vänder jag. Det är sista helgen i maj och strålande vårväder. Likväl
får jag inte syn på en enda fritidsbåt. På saltstänkta kobbar och skär skådar jag fler sälar än
människor.
En vecka senare tar jag en eftermiddag båten till Landsort, den sydligaste ön i Stockholms
­skärgård. Kiosken är stängd, puben är stängd och restaurangen i den före detta lotsutkiken är
stängd. Fågelstationen är däremot öppen, sängplatsen kostar 100 kronor och ställets samlade
ornitologer ringmärker och skådar
under ett dygn 61 arter.
Nästkommande helg, andra fredagen
i juni, är jag och min fru de enda
som debarkerar Waxholmsbåten på
Fjärdlång och de enda som sover över på
vandrarhemmet. 58 sängar står tomma.
Vi har en hel försommarprunkande ö så
gott som för oss själva.
När jag föreläser eller skriver om
havsmiljöfrågor brukar jag betona
­vikten av att vi inte bara ska ägna oss
åt att försöka minska övergödningen,
stoppa utfiskningen och begränsa
utsläppen av skadliga kemikalier. Vi
måste också bli bättre på att nyttja de fantastiska hav som omger vårt land. Dels för att det man
älskar blir man extra mån om att värna, dels för att vi alla kan vara naturens visselblåsare. Det är
vi som kan larma då fiskbeståndet går ner, antalet sjöfåglar minskar eller algblomningen ökar.
Den viktiga statistiken i Artdatabanken bygger i stort på inrapporterade observationer från vanligt,
nyfiket folk. Det är därför vi ska paddla mer, dyka oftare, vandra vidare, segla i alla väder och lära
oss surfa. Det är därför vi ska räkna fåglar, studera fiskar och adoptera en vik för att hålla koll på
växtligheten där. Det är ur kärleken till havet som viljan att rädda våra vatten borde komma. Inte
ur plikten att bevara något vi slutat bry oss om.
Känslan av att vi svenskar i allt mindre grad befinner oss på havet och vid dess stränder oroar
mig. För mig är månaden fram till midsommar den vackraste vi har. Naturen står som mest i sin
blom och fågellivet är som mest intensivt. Att denna hänförande tid alltmer klassas som lågsäsong
tror jag beror på en sak: badandet.
Badat i havet har vi svenskar förvisso gjort sedan slutet på 1800-talet, men det är ganska nytt
att betrakta badandet som den allra viktigaste fritidsaktiviteten. De som har fullt fokus på att bada
väljer därför gärna bort hav och strand om vattnet inte håller badtemperatur. Det är därför
många svenskar i dag anlägger pooler trots att de flesta bor inom cykelavstånd
till ett naturbad. Det är därför många svenskar reser till Thailand under
sommaren för att vattnet där är några grader varmare. Det är därför så
få svenskar upplever våra kuster när de är som vackrast.
På Fjärdlången vandrar vi genom trolsk, varsamt huggen skog
och längs ett hav med lätt hysteriskt fågelliv.
Nästa dag tar vi färjan tillbaka till Dalarö. Vi är de enda
ombord. Ingen vill heller kliva på, varför båten seglar förbi
den ena tomma bryggan efter den andra. Alla skärgårdshus vi
passerar verkar öde.
Vi ser fler sälar än fritidsbåtar. O
FOTO: KATINKA TELL
DET ÄR UR KÄRLEKEN TILL HAVET
SOM VILJAN ATT RÄDDA VÅRA
­VATTEN BORDE KOMMA. INTE UR
PLIKTEN ATT BEVARA NÅGOT VI
SLUTAT BRY OSS OM.«
Johan Tell/Journalist, föreläsare och författare. Har skrivit tre
miljöböcker varav en med titeln 50 sätt att rädda Östersjön. Är en
hängiven paddlare med fem egna kajaker för skiftande behov.
Hans senaste bok heter En cyklo pedi – allt jag vet om cykling.
34 |
MÖTE MED
HAVSMONSTER
På Sjöfartsmuseet Akvariet i Göteborg vävs kulturhistoria och naturvetenskap samman i utställningen
Bläckfisken – havsmonster och
superhjälte. Besökarna får dels
möta livs levande bläckfiskar i en
ny a
­ kvariedel på museet, dels ta del
av myter, fakta, populärkultur och
forskningshistoria. Blad annat visas
en film inspelad på 900 meters djup
av den japanska zoologen Tsunemi
­Kuboderas. Filmen är den f­ örsta som
visar en jättebläckfisk i sin naturliga
miljö.
Utställningen pågår till 2 april
2017.
MILJONER PRÖVADE
ATT GÅ PÅ VATTNET
Under 16 dagar i somras kunde man
gå på ytan av Iseosjön i norra Italien.
Konst­
nären
Christo,
känd för
att klä in
broar och
byggnader i tyg,
gjorde det m
­ öjligt med installationen
The floating piers – en tre kilometer
lång orange gångväg av tyg ovanpå
flytande plastkuber. Drygt 1,2 miljoner besökare passade på att ta en
promenad. Christos nästa projekt är
att täcka en mil av Colorado­floden
med tyg.
BADLIV I UPPLAND
Att doppa sig i havet och andas frisk
havsluft var populära hälsokurer för
societeten under senare delen av
1800-talet. Två av landets frekventerade badorter på ostkusten var
­Öregrund och Östhammar, med badhus, societetshus och restauranger
för flärdfulla gäster från staden.
­Upplandsmuseet har nyligen tagit
över en stor samling fotografier från
epoken, och visar dem i utställningen
Badlif som går att besöka fram till
29 januari 2017.
FOTO NICK PUMPHREY
NATURFOTO BLEV OMTALAD SKRÄPBILD
Y
Mode- och livsstilsfoto­
grafen Nick Pumphrey
hoppades på spektakulära undervattensbilder när han och några
vänner begav sig till en populär
dykplats utanför den indonesiska
ön Nusa Lembongan. Stället var
känt för sina rockor, och när de
kom fram låg redan andra dyk­
båtar och guppade på vattnet.
Under ytan väntade något helt
Vill du veta mer?
I den digitala versionen av
­Hav & ­Vatten ­finner du ­länkar till
­fördjupande information. Du ­hittar
den på Havochvatten.se under
­rubriken Publikationer.
annat än den naturupplevelse de
tänkt sig, berättar Nick Pumphrey
på webbsidan The Coral Triangle.
– När jag dök ner såg jag allt
skräp. Det var en ganska chockartad och ovälkommen över­
raskning. Jag kände att jag var
tvungen att fotografera det.
När Nick Pumphrey och hans
vänner satt i båten igen, på väg
tillbaka till Nusa Lembongan, var
stämningen dämpad, berättar han.
Den lokala skepparen som kört ut
dykarna till platsen, menade att
soporna sköljts ut från land under
ett kraftigt regnväder.
Sedan Nick Pumphrey p
­ ublicerat
sina skräpbilder i sociala medier
har de väckt stor uppmärksamhet. Bland annat har Världsnatur­
fonden WWF använt dem i en kampanj mot marint skräp, och Nick
Pumphrey är numera a
­ mbassadör
för den ideella organisationen
Take 3, som uppmanar alla att ta
med sig tre bitar skräp varje gång
de lämnar havet och stranden.
Enligt FN:s miljöprogram är
det mesta av det marina skräpet
tillverkat av någon sorts polymerplast. Man bedömer att det finns
mellan 86 och 150 miljoner ton
plast i haven.
MALIN AVE NIUS
PSYKOFARMAKA FÖR FISKAR
VÄRDET AV EN SKOGSBÄCK
Via toaletten hamnar våra mediciner i sjöar
och vattendrag, där de bland annat p
­ åverkar
­beteendet hos djur. Det är hög tid att rena
avloppsvattnet från läkemedelsrester, men
­vilken teknik ska kommunerna satsa på?
En stor del av våra vatten rinner genom
skogsmark, och de flesta av våra skogar
brukas. Hur påverkas vattnet av skogsbruket och vad gör skogsägare för att ta
hand om sina bäckar och sjöar?
NÄSTA
NUMMER AV
HAV & VATTEN
KOMMER
I DECEMBER
35
POSTTIDNING B
VATTENVÄNNEN | CAMILLA LOGARN
»Skogsägare
bryr sig om
sina vatten«
C
amilla Logarn är eldsjälen som prisats för sitt
engagemang för skogens vatten. Hon arbetar hårt
för att skogsägare ska lära sig mer om sina bäckar,
åar och sjöar.
– Ju mer du vet om ditt vatten desto mer värnar du det,
säger hon.
Skogen är Camilla Logarns rätta element. Här ute bland
björkar, granar och aspar i de djupa skogarna söder om
Växjö känner hon sig hemma. Allra helst söker hon sig till
en skogsbäck med kallt och klart vatten.
– Då är det bara näcken
som saknas, säger hon och
skrattar.
Hon beskriver förhållandet
CAMILLA LOGARN
till skogen som en förälskelse
Född 1966. Ord­
som bara blir starkare. När hon
förande i Södra
var 17 år fick hon lära sig att
skogsägarnas
använda motorsåg. När hon
förtroenderåd i
var 25 år köpte hon sin första
Tingsryd-Linneryd.
skogsfastighet. Men det var
Ordnar studiecirklar
först när Camilla hade fyllt
40 år och blev skogsägar­
om skogens vatten.
representant i Södra Öster­
sjöns vattendelegation som vattenintresset tog fart på riktigt.
– Där fick jag upp ögonen för hur viktigt det skogsnära
vattnet är och vilken mångfald av liv som finns i det, säger hon.
Camilla Logarn har engagerat sig i skogsägarnas
kampanj Skogens vatten och varit med i referensgruppen
för boken med samma namn. Hon har också arrangerat
många vattendragsvandringar och studiecirklar på
temat. 2015 tilldelades hon skogspriset Guldyxan för sitt
engagemang för skogens vatten. Motiveringen nämner »en
jordnära eldsjäl och fixare som får saker att hända.«
Bäst trivs Camilla när hon är ute i skogen med skogs­
ägare och pratar om kantzoner och livet i vattnet.
– Särskilt spännande är det när länsstyrelsen kommer
till kurserna och fiskar med el. Många skogsägare blir
häpna när de får se hur mycket liv det finns i deras lilla
skogsbäck.
Camilla är ordförande i Tingsryds ­skogsbruksområde.
På deras möten finns alltid vatten med som en punkt på
dagordningen. Men hon är övertygad om att engage­
manget för skogens vatten ska vara frivilligt för skogs­
ägarna och inte bygga på lagstiftning.
– Skogsägare bryr sig om sina vatten och vill engagera
sig. Därför är det viktigt att skydd av vatten inte blir en
pålaga utan att skogsägarna kan fortsätta med frihet under
ansvar i de här frågorna. O
TEXT KARL-JOHAN NYHLÉ N FOTO ÖRJAN KARLSSON
36 | HAV & VATTEN
3 . 2016