Bakgrundsmaterial för skriftskolans missonsundervisning
Läromedlen som är godkända av biskopsmötet ger en bra stomme för lektioner om mission. Syftet med det här materialet är att
ge skriftskolledarna ytterligare fördjupad information om hur missionen är kopplad till församlingslivet som helhet.
Missionsuppfattning och mission i bibeln
Den oftast använda motiveringen för missionsarbete är missionsbefallningen som Jesus gav sina lärjungar (Matt 28:18-20).
Den är en bra grund, men aningen kort. I skriftskolundervisningen är det nyttigt att använda sig av en vidare teologisk
referensram.
Man ser numera på missionen som en del i det kristna församlingslivet. Missionen är kyrkans uppgift (mission=uppdrag). Det
handlar inte om att göra utan att vara en kyrka, ur vilket gärningarna sedan föds. De kristna vittnar om Kristus genom att
förkunna Jesus frälsningsgärning och genom att främja att Guds rike blir verklighet överallt i världen. Dessutom handlar det
om kyrklig gemenskap: både kristna samfund, speciellt lokalförsamlingen, och enskilda kristna är kallade till ett kristet liv.
Individen förverkligar sin kallelse som en del av den lokala församlingsgemenskapen.
Kristen tro är utåtriktad till sin natur, vilket i första hand grundar sig på hurudan Gud är. På grund av kärleken till människorna
kom Gud till dem i Jesus gestalt. Jesus undervisade människorna om det rätta förhållandet till Gud, förkunnade syndernas
förlåtelse och hjälpte dem som behövde hjälp. Guds rike förverkligades i Jesus sätt att leva, i hans ord och gärningar. Kyrkan
är som Kristi kropp kallad och sänd för att i världen göra det som Jesus gör. Guds rikes frälsning är till för alla människor i
hela världen. Missionsbefallningen komprimerar den här verklighetsuppfattningen. Tolkat utgående från missionsbefallningen
är vårt moderna sätt att hålla vår religiösa övertygelse gömd och väldigt privat väsensfrämmande för kristendomen.
För missionsundervisningen är de centrala texterna evangelierna och Apostlagärningarna. I den senare kan man läsa om
verksamhetsplaner för församlingsliv. Att vittna om att vittna om Jesus uppståndelse, att ta hand om utsatta, att samlas till bön
och att sända ut vittnen var en oskiljaktig del av de första kristnas livsstil.
Holistisk missionsuppfattning
När man pratar om mission stöter man förvånansvärt ofta på den föråldrade uppfattningen att mission handlar om att skicka
iväg enstaka predikanter för att omvända hedningar. Det är bra att bemöta denna tankekonstruktion och sträva till att utvidga
synen på mission i riktning mot den holistiska missionsuppfattningen.
Begreppet mission omfattar en helhet: kristna är både som samfund och individer kallade att följa Jesus exempel i ord och
gärningar. De vittnar om Guds rike och förverkligar det i sina andliga liv, i vardagen genom att tjäna lidande och
hjälpbehövande och genom att förkunna frälsning i Jesus Kristus. Detta förverkligas överallt där det finns en levande kristen
gemenskap. Den mest centrala missionsgemenskapen är lokalförsamlingen som samlas till gudstjänst.
Ungdomar i konfirmandålder kan vittna till exempel i skolan, i sina hobbyer, på ungdomars hemmafester, i familjen och i alla
vardagliga situationer. Den holistiska missionsuppfattningen hjälper oss att förstå att vårt sätt att leva och finnas till är ett
vittnesbörd i sig.
Kristna som lever som en del av ett samfund i ett annat land har upplevt en särskild kallelse. De gör sina jobb utanför den egna
kultur och referensramen. De här människorna är en del av helhetskyrkans vittnesbörd. Kallesefrågan kan med fördel
diskuteras med vuxna konfirmander.
Mission eller missionsarbete
Inom kyrkan diskuteras nu och då frågan om man borde sluta använda ordet ”missionsarbete”. Ordet är onekligen laddat. Det
associeras ofta med negativa föreställningar om svärdsmission på medeltiden och alltifrån korstågen till kolonialismens
tidevarv. Att tvinga någon, att tvångsomvända någon, att dra ekonomisk nytta och att förtrycka dem som tänker annorlunda, är
metoder som alltför ofta associerats med spridandet av den egna religionen.
Ur missionsteologisk synpunkt har termen också ansetts vara problematisk. Begreppet missionsarbete har sina rötter i en tid då
man tänkte att man skulle sprida evangeliet från ”kristenheten” som uppfattades som en geografisk plats, det vill säga Europa,
till områden utanför kontinenten. Talet om missionsarbete kan fördunkla bilden av att kyrkans mission förverkligas i alla
geografiska riktningar och som alla kristna är delaktiga i. ”Jordens yttersta gräns” dit den kristna ska gå kan i dag finnas på den
egna gården eller arbetsplatsen.
En annan synpunkt är att termen ”missionsarbete” bland kristna förknippas ofta bara med att förkunna evangeliet. Det här är en
för ensidig bild. Ett typiskt exempel är att man ställer orden ”missionsarbete” och ”utvecklingssamarbete” mot varandra. Ur
missionsorganisationernas synvinkel är frågan absurd; ordet mission är ett begrepp för helheten, och under den finns
jämbördigt sådana begrepp som förkunnandet av evangeliet och internationell diakoni. En lika underlig motsättning skulle
uppstå om man skulle ställa t ex gudstjänst och diakonimottagning mot varandra, eller familjerådgivning och dagklubbar.
Verksamhetsformerna är olika men målsättningen är densamma. Att bara förkunna evangeliet räcker inte för att fullborda hela
missionsuppdraget. Å andra sidan är inte heller en hjälpverksamhet som tar avstånd från att vittna om tron i ord ett fullt kristet
liv.
På grund av detta är det viktigt att vara medveten om på vilket sätt och i vilka sammanhang man använder termerna mission
och missionsarbete. Det nutida missionsteologiska tänkandet prioriterar det första. Ordet missionsarbete behövs speciellt när
man diskuterar det arbete som vår kyrkas missionsorganisationer gör utomlands. I det andliga språket och i undervisningen kan
det vara nyttigare att använda det bredare begreppet mission.
Vilken nytta har lokalförsamlingen av det arbete som görs utanför Finland?
Det är motiverat att fråga vad det arbete som utförs i olika delar av världen ger åt det finländska församlingslivet. Man kan
erbjuda åtminstone tre svar.
1) Förståelsen om vad den kristna förkunnelsen betyder tydliggörs
Att fungera bland icke-kristna hjälper oss att förstå och mer exakt beskriva den kristna tron och identiteten. I vår kultur tar man
ofta för givet saker som har att göra med världs-och människobilden. De västerländska uppfattningarna har formats av kristen
tro: t ex vår uppfattning om individens omätliga och oöverlåtliga värde och jämlikhet mellan människorna är strikt taget
trosfrågor. När vi möter annorlunda trosuppfattningar ökar vår förståelse av den kristna tron. Detta är särskilt nyttigt i vår egen
livskrets, där vi har att göra med den post-kristna världsbilden i vår egen kultur.
2) Det utåtriktade kristna livet ger andlig uppbyggelse
Missionsarbetets vardag påminner oss om att den kristna tron betyder en livsstil där man verkar för andra. Att verka för andra
har både en andlig och en världslig dimension. Den ständiga faran i den kristnes liv är att bara koncentrera sig på sin egen tro
eller trons problem. En kristen som vänder sig utåt mot andra personer får se Guds gärningar. Till exempel när en sökare hittar
tron på Jesus, en ensam hittar en vän, de kastlösas rättigheter försvaras, en sjuk får läkarhjälp eller en människa får ett
bönesvar, ser vi Guds verk i världen. Att vittna om detta bygger upp oss andligt.
3) Det är uppmuntrande att kristendomen vinner spridning i världen
I vår kyrka kämpar man med det faktum att medlemsantalet sjunker och den uppskattning som den kristna tron har i samhället
minskar. Man talar mycket om att religionens betydelse minskar och att religiositeten hör till en gången tid. Dessa påståenden
stämmer ändå bara i västerlandet. Kristendomens verklighet är global. I globalt perspektiv växer kristendomen, och religioner
överhuvudtaget. I synnerhet bland de fattigaste i världen ger den kristna förkunnelsen hopp och förändrar konkret
människornas liv. När vi arbetar tillsammans med kristna som lever på andra håll i världen är vi delaktiga i att den Helige
Ande skapar nytt liv även i dag. Vi hör till en rörelse som växer. Det som händer på annat håll i världen i våra kristna systrars
och bröders vardag hjälper oss att ge ett modigare vittnesbörd också i vår egen livskrets.
