Metodhandbok

Metodhandbok
Autoimmunlaboratoriet
Metodhandbok
Spetskompetens inom diagnostik
av autoimmuna sjukdomar.
Wieslab | Metodhandbok
Innehållsförteckning
Förord
7
Praktiska upplysningar
9
Analyspaket baserade på klinisk misstanke
11
Enskilda analyser
41
Appendix
143
Glomerulonefrit: Diagnostik ............................................................................. 143
Hur analyseras och tolkas ANCA? .....................................................................145
Anti-CCP som markör för RA .......................................................................... 148
När ska jag beställa ANA? .................................................................................150
Metodförklaringar
153
Indirekt immunoflourescens ..............................................................................153
Direkt ELISA .................................................................................................... 154
Capture ELISA.................................................................................................. 155
Immunoblot ......................................................................................................156
Analysguide
159
Systemsjukdomar och Reumatologi ...................................................................160
GI och Endokrinologi .......................................................................................161
Neurologi och övrigt .........................................................................................162
Referenser
165
Index
173
Ansvarig utgivare: Jörgen Wieslander
Version: 2008-09
Copyright: © 2008, Wieslab AB
Grafisk form: Kristian Kroon, Clavis Communications AB
Produktion: Clavis Communications AB
Tryck: Elanders Sverige AB, Malmö 2008
5
Wieslab | Metodhandbok
Wieslab | Metodhandbok
Förord
Wieslab är Skandinaviens största privata speciallaboratorium för diagnostik av autoimmuna sjukdomar. Wieslab grundades 1991 och ingår som en fristående division i Euro-Diagnostica sedan 2004. Laboratoriet har sedan många år en etablerad
hög kompetens inom njur- och lungrelaterade autoimmuna sjukdomar som till exempel vaskulit. Autoimmuna sjukdomar är ett komplext och krävande medicinskt
område i ständig utveckling. Wieslab strävar aktivt efter att vara i fronten på denna
utveckling för att kunna erbjuda nya men också ovanliga analyser för diagnostik av
sällsynta autoimmuna sjukdomar. För detta ändamål har vi bland annat knutit till
oss flera externa internationella samarbetspartners.
Wieslab var ett av de första privatlaboratorier som ackrediterades av SWEDAC
och arbetar idag efter SS-EN ISO/IEC 17025:2005 och uppfyller därmed Sveriges
och EU:s högt ställda krav för laboratorier. En central del i vårt kvalitetsarbete är att
ständigt utveckla laboratoriets tekniska och vetenskapliga kompetens. Det allt övergripande målet för verksamheten är att kunna erbjuda laboratorier och kliniskt arbetande läkare en service med snabba och säkra beslutsunderlag för behandling av dessa
ofta svåra sjukdomar. Patienter med positiva analyssvar kan följas under behandlingen
genom kontinuerliga analyser, eftersom prover sparas i minst 5 år och när nya analyser blir tillgängliga kan sparade sera testas. Wieslabs serumbank har på detta sätt varit
till hjälp för många läkare vid utredning av ovanliga autoimmuna sjukdomar.
Under 1996 kom den första upplagan av Metodhandboken ut. Initiativet till att
ge ut en kortfattad sammanställning av analyser inom autoimmunområdet kom
som en följd av det stora intresset för detta spännande och snabbt växande område.
Tidigt rönte vår Metodhandbok ett mycket stort intresse från såväl laboratoriepersonal som personal inom den kliniska vården. Med anledning av det fortsatta stora
intresset har vi härmed glädjen att kunna presentera en femte upplaga.
Den femte upplagan är omarbetad och uppdaterad på ett antal punkter. Referenslistor har uppdaterats och flera autoimmunområden presenteras med översiktliga
introduktioner med information om rekommenderad utredningsgång, vilka ofta
illustreras i form av enkla flödesscheman. Vanliga immunofluorescensmönster illustreras och fler analyspaket har tillkommit för att förenkla analysstrategin vid vissa
kliniska frågeställningar. Slutligen har ett flertal nya analyser tillkommit, framför allt
inom neuroimmunologi.
Vi på Wieslab hoppas att vår Metodhandbok skall komma till nytta i det dagliga
arbetet med patienterna ute på avdelningarna. Ytterligare exemplar av Metodhandboken kan kostnadsfritt beställas från oss.
Lund i aug 2008
Jörgen Wieslander, PhD, Professor, Teknisk chef
6
7
Wieslab | Metodhandbok
Wieslab | Metodhandbok
Praktiska upplysningar
När beställer man autoantikroppsanalys?
Vid misstanke om kroniska eller akuta inflammatoriska sjukdomar med förekomst
av autoantikroppar, särskilt för att konfirmera eller utesluta diagnosen. Värdering av
sjukdomsaktivitet, prognos och effekt av behandling vid vissa sjukdomar.
Tänk på!
Vid misstänkt autoimmunsjukdom gäller att fynd av autoantikropp endast kan användas som stöd för diagnosen eftersom autoantikroppar kan förekomma utan sjukdom eller som ett övergående fenomen vid infektion. Ett positivt testresultat kan således inte användas för diagnostik om definierade kliniska sjukdomskriterier saknas.
Vid vissa sjukdomar kan det vara lämpligt att följa autoantikropps koncentrationen
med hänsyn till utveckling av manifest sjukdom, vid andra tillfälle med hänsyn till
värdering av sjukdomsaktivitet, prognos och effekt av behandling.
Vad skall jag skicka?
Ta venöst eller kapillärt blodprov i rör utan tillsats, låt koagulera och centrifugera
provet. Provet kan förvaras i kyl i avvaktan på transport. Skicka 1-3 ml serum med
vanlig post. Det räcker till en eller flera analyser. För komplementanalys behövs även
EDTA-plasma. Akutanalyser sänds som ESS-brev eller med bud/taxi. Skicka provet
till Wieslab AB, IDEON, Sölvegatan 41, 223 70 Lund.
Vilka akutanalyser erbjuds?
Akutanalyser för anti-GBM och ANCA utförs alla dagar om året. Vid önskad analys
på helger och kvällar ring till laboratoriet (046-286 28 45) och bestäm transportsätt.
Kontakta oss!
Analyssvar: 046-286 28 45, 046-286 28 40, Fax: 046-14 08 90
E-mail: [email protected], Hemsida: www.wieslab.se
Vår remiss kan beställas via telefon, fax och hemsida. Den kan också skrivas ut direkt
från hemsidan. Du kan även beställa vår analysguide i praktiskt fickformat samt fler
exemplar av metodhandboken.
8
9
Wieslab | Metodhandbok
Wieslab | Metodhandbok | Paket
Paket
Våra drygt 20 analyspaket är baserade på den kliniska misstanken. De presenteras
med ingående analyser, indikation och bakomliggande klinik. Vid flera av dem finner
du praktiska flödesscheman över rekommenderad utredningsgång. Ofta finns också
andra enskilda analyser än de som ingår i paketet som kan komplettera utredningen.
Akutanalys för screening av anti-GBM, PR3-ANCA och MPO-ANCA ............. 12
ANCA vid systemisk vaskulit ............................................................................. 13
Komplettering vid positiv PR3/MPO-ANCA eller anti-GBM ............................ 14
Uppföljning vid systemisk vaskulit ..................................................................... 15
ANCA utvidgad analys ....................................................................................... 16
Glomerulonefrit ................................................................................................. 17
Inflammatorisk tarmsjukdom ............................................................................. 18
SLE .................................................................................................................... 19
Osäker bindvävssjukdom .................................................................................... 20
Antifosfolipidsyndrom ....................................................................................... 21
Sjögrens syndrom ............................................................................................... 22
Kongenitalt hjärtblock........................................................................................ 23
Polymyosit/dermatomyosit ................................................................................. 24
Reumatoid artrit................................................................................................. 25
Sklerodermi/systemisk skleros............................................................................. 26
Läkemedelsinducerad lupus ................................................................................ 27
Celiaki................................................................................................................ 28
Autoimmun leversjukdom .................................................................................. 29
Diabetes ............................................................................................................. 30
Oklar neuropati/Guillan-barré syndrom ............................................................. 31
Paraneoplastiska neurologiska sjukdomar ........................................................... 32
Myastenia gravis ................................................................................................. 33
Multipel skleros/Neuromyelitis optica ................................................................ 34
Plötslig hörselnedsättning ................................................................................... 35
Tyroideasjukdom ................................................................................................ 36
Cystisk fibros ...................................................................................................... 37
Pemfigus/pemfigoid ............................................................................................ 38
10
11
Wieslab | Metodhandbok | Paket
Akutanalys för screening av anti-GBM, PR3-ANCA och MPO-ANCA
(006)
Indikation
Vid misstanke om renopulmonella syndrom, rapidly progressive glomerulonephritis, snabbt stigande kreatinin, Goodpasture syndrom, Wegeners granulomatos eller
mikroskopisk polyangit. Ej lämplig analys för att följa patienter eller för att upptäcka
återfall hos kända patienter eftersom analysen inte är kvantitativ.
Metod
ELISA med de upprenade antigenerna alfa 3 kedjan från typ IV kollagen, proteinas
3 och myeloperoxidas från granulocyter.
Svar
Resultatet anges som kvot mellan absorbansen för patientserum och normalserum.
Referensintervall
<3 med gränsvärde 4.
Tolkning
Patienter med hemoptys eller lunginfiltrat tillsammans med glomerulonefrit, speciellt snabbt förlöpande, tillhör gruppen renopulmonella syndrom. Ofta har patienterna initialt utretts för infektioner eller maligniteter. Förhållandet mellan lung- och
njurengagemang kan variera och symptomen kan ibland komma från ett av organen.
De vanligaste diagnoserna är Goodpasture syndrom, ANCA associerad systemisk
vaskulit (Wegeners granulomatos, mikroskopisk polyangit), SLE eller läkemedelsinducerad glomerulonefrit. Det är viktigt med en snabb diagnos och därigenom en
snabb start för terapin för att därigenom klara lung- respektive njurfunktionen. Vid
renopulmonella syndrom eller snabbt förlöpande glomerulonefrit har det visats att
upp till 80% av patienterna har anti-GBM eller PR3-ANCA eller MPO-ANCA.
Metoden är en screening metod med hög känslighet och därför förekommer
falskt positiva fall i ca 1%. Dessa blir negativa vid kvantitativ analys (1-3).
12
Wieslab | Metodhandbok | Paket
ANCA vid systemisk vaskulit (501)
Ingående analyser
PR3-ANCA, Capture PR3-ANCA, MPO-ANCA, Capture MPO-ANCA.
Indikation
Diagnos och uppföljning av ANCA-associerade systemiska vaskuliter (såsom Wegeners granulomatos och mikroskopisk polyangit).
Klinik
ANCA-associerade systemiska vaskuliter beskrivs närmare i appendix, sid 145. Patienter med Wegeners granulomatos (WG) har med få undantag ANCA. Cirka 90%
har PR3-ANCA och 5-10% har MPO-ANCA. Hos patienter med begränsad sjukdom och hos patienter i remission är ANCA positiv i hälften av fallen.
Patienter med mikroskopisk polyangit (MPA) är som regel positiva för MPOANCA, men fall med positiv PR3-ANCA förekommer. Även patienter med ChurgStrauss sjukdom och Goodpastures syndrom kan vara positiva för MPO-ANCA.
Vid både WG och MPA kan en ökning av ANCA-nivån förebåda skov. Capturemetoden har visat sig överlägsen för uppföljning, då den säkrare förutsäger återfall
(1-5).
13
Wieslab | Metodhandbok | Paket
14
Wieslab | Metodhandbok | Paket
Komplettering vid positiv PR3/MPO-ANCA eller anti-GBM
Uppföljningsprov vid systemisk vaskulit (504, 505)
Ingående analyser
Subklassbestämmning av specifikt IgG och PIZ bestämning av alfa-1-antitrypsin.
Ingående analyser
PR3-ANCA och capture-PR3-ANCA eller MPO-ANCA och capture MPO-ANCA.
Indikation
Vid Goodpasture syndrom och Wegeners granulomatos samt andra renopulmonella
syndrom. Kan indikera patienter som bör följas extra noga samt förutsäga återfall.
Indikation
Uppföljning av patient med känd vaskulitsjukdom. Kontroll av sjukdomsaktivitet
och behandlingseffekt.
Klinik
De vanligaste subklasserna av IgG vid dessa sjukdomar är IgG1 och IgG4. IgG2
och IgG3 förekommer i låga mängder. Patienter med MPO-ANCA har oftare IgG2
och patienter med PR3-ANCA har oftare IgG3. En ovanlig subklassfördelning kan
indikera ett annorlunda kliniskt förlopp. Ändringar i subklassfördelningen kan användas till att studera återfall i sjukdomen. Nya data tyder på att IgG3 PR3-ANCA
stegring kan vara en markör för återfall.
Heterozygot form av alfa-1-antitrypsin förekommer i ca 4,7% hos normalbefolkningen och homozygot form hos ca 6 per 10000 individer. Heterozygoter har en
något lägre halt av alfa-1AT i blodet medan homozygoter endast har 5-10% av normalkoncentrationen på 0,9-1,7 g/l. Patienter med PR3-ANCA har en överrepresentation av PiZ. Ca 20% kan ha genen och i gruppen med biopsiverifierade granulom
var det ca 1/3 som hade PiZ genen. Dessa patienter har ofta större utbredning av
sjukdomen (fler organengagemang) och en signifikant kortare överlevnad (6, 7).
Klinik
Patienter med Wegeners granulomatos har ANCA i 90% av fallen. Majoriteten har
PR3-ANCA, men cirka 10% av de ANCA positiva patienterna har MPO-ANCA.
Vid mikroskopisk polyangit är MPO-ANCA den helt dominerande antikroppen. Båda sjukdomarna förlöper i skov, vilka som regel förebådas av en stegring av
ANCA-nivån. Vid sjukdomsdebuten är som regel ANCA-nivån hög. Framgångsrik
behandling åtföljs som regel av en sänkning av ANCA-nivån (3, 5, 8-13).
Möjlighet finns att få patientens ANCA-nivå över tid på ett diagram. Kryssa för
rutan ”Titerkurva/Diagram” på remissens baksida.
15
Wieslab | Metodhandbok | Paket
ANCA utvidgad analys (vid atypisk eller osäker positiv IIF) (040)
Glomerulonefrit (500)
Ingående analyser
ANCA-panel med antigenen: Azurocidin, BPI, Cathepsin G, Elastas, Lysozym och
Laktoferrin.
Ingående analyser
Anti-GBM (Goodpasture (GP)), PR3-ANCA, Capture PR3-ANCA, MPO-ANCA,
Capture MPO-ANCA, ANA screen, anti-ds-DNA, IgA Fibronektin komplex, antistreptolysin O. Fördjupad analys: C3, C4, C1q, komplementfunktion klassiska och
alternativa vägen, C3d.
Indikation
Positiv ANCA på IIF där specificiteten är okänd, dvs. PR3-ANCA och MPO-ANCA
har utfallit negativa.
Klinik
Utvidgad analys av ANCA är intressant vid positiva resultat på indirekt immunofluorescens analys, där PR3- och MPO-ANCA är negativa. Positivt IIF-resultat måste alltid
verifieras med en specifik analys som ELISA eftersom många olika specificiteter kan ge
samma mönster på IIF. C-ANCA mönster ses vanligast vid förekomst av PR3-ANCA,
men även MPO-ANCA och BPI-ANCA kan ge C-ANCA mönster. Den vanligaste
specificiteten vid P-ANCA är myeloperoxidas (MPO), men även ANCA mot BPI,
laktoferrin, elastas, cathepsin G, lysozym och azurocidin kan ge detta mönster.
ANCA mot BPI, laktoferrin, elastas, cathepsin G, lysozym och azurocidin förekommer sällsynt vid systemisk vaskulit, men oftare vid ulcerös kolit, Crohns sjukdom, primär skleroserande kolangit, autoimmun hepatit, reumatoid artrit, Felty´s
syndrom och cystisk fibros. Antikropparna förekommer också vid SLE. Den patogena betydelsen för dessa antikroppar är okänd och den låga specificiteten för de
aktuella diagnoserna gör att de inte anses diagnosiskt intressanta utom hos enskilda
patienter. ANCA med specificitet för MPO, elastas, laktoferrin etc. förekommer
sällsynt i association med läkemedelsreaktioner mot t.ex. hydralazin och propylthiouracil. Elastas-ANCA har rapporterats i samband med kokainmissbruk. Vid systemisk vaskulit är endast PR3-ANCA och MPO-ANCA diagnostiska (14-23).
16
Wieslab | Metodhandbok | Paket
Indikation
Njursvikt av okänd orsak, proteinuri, hematuri.
Klinik
Misstanke om glomerulonefrit uppkommer som regel vid fynd av hematuri och/eller proteinuri. Debutsymptomen kan också uppkomma av nedsatt njurfunktion.
Vid undersökning av urinsediment ser man oftast cylindrar. Genesen vid glomerulonefrit avgör behandlingsstrategi och prognos. Laboratoriefynden är vägledande för
diagnosen, även om det allmänt anses att biopsiverifikation är nödvändig. Diagnostiken vid glomerulonefrit beskrivs utförligt i appendix sid 143 (24-33).
Glomerulonefrit misstanke
Goodpasture
Wegeners
granulomatos/
Mikroskopisk
polyangit
SLE
IgA-nefrit
Membrano
proliferativ
glomerulonefrit
Poststreptokockglomerulonefrit
Anti-GBM
PR3-ANCA
MPO-ANCA
Anti-dsDNA
Komplementkonsumtion
IgA
fibronektin
komplex
Komplementkonsumtion
Komplemetkonsumtion
anti-streptolysin O
17
Wieslab | Metodhandbok | Paket
Inflammatorisk tarmsjukdom (513)
SLE (511)
Analyser
IIF-ANCA och ASCA. Vid positiv IIF-ANCA rekommenderas uppföljning med
ANCA utvidgad analys för att bestämma specificiteten av ANCA.
Analyser
ANA på HEp-2 celler, anti-ds-DNA (ELISA), ENA screen (Sm), anti-kardiolipin.
Indikation
Misstanke om och differentiering mellan inflammatoriska tarmsjukdomar.
Klinik
De kliniska entiteterna ulcerös kolit (UC) och Crohns sjukdom, den förra med
predilektion för ändtarm och grovtarm, den senare för ileocekalregionen och andra
tarmavsnitt, sammanförs av hävd under begreppet inflammatoriska tarmsjukdomar
(inflammatory bowel diseases).
IgA antikroppar mot Saccharomyces cerevisiae (ASCA) förekommer hos patienter med Crohns sjukdom i mellan 60-75% men är sällsynta hos patienter med ulcerös kolit. Patienter med UC har ANCA av den så kallade P-ANCA typen (kan också
kallas atypisk ANCA). Kombinationen ASCA och ANCA används därför för att
skilja UC från Crohns eftersom en typisk UC patient har ANCA medan en typisk
Crohns patient har ASCA.
Ulcerös kolit debuterar typiskt i ändtarmen och propagerar uppåtstigande i kolon och engagerar inflammatoriskt slemhinnan med ulcerationer och blodig diarré
som följd. En rad extraintestinala manifestationer (sacroileit, uveit, pyodermi, erythema nodosum och skleroserande kolangit) förekommer också. Crohns sjukdom
karaktäriseras patologiskt anatomiskt av segmentell utbredning och mera djupgående inflammatoriska förändringar, som omfattar både slemhinna och övrig tarmvägg
med granulombildning, perforationer och fistelbildningar till omgivande vävnader
som följd. Diarré och buksmärtor är typiska och kan åtföljas av artrit, uveit, skleroserande kolangit och kobalaminbrist (vid ileocekalt engagemang). Diagnostiken
bygger främst på fynden vid sigmoideoscopi och coloscopi och på vad man finner i
biopsier från inflammerad tarmslemhinna. Kontraströntgen av tunntarm är också av
värde. Fulminant ulcerös kolit (pan-kolit, toxisk megacolon) är oftast föregånget av
blodig diarré men kan kliniskt likna ilskna infektiösa och toxiska koliter och akut divertikulit samt tarmengagemanget vid akut systemisk vaskulit, framförallt WG och
polyarteritis nodosa (PAN). Vid WG dominerar nekrotiserande småkärlsvaskuliter
men även större blodkärl engageras och vid utveckling av lokala, multipla aneurysm
påvisbara i kontraströntgen kan PAN misstänkas. För att säkra diagnostik och uppföljning vid mindre akuta former av proktit, kolit och misstänkt Crohns sjukdom
och av tarmsjukdomar med atypisk utbredning och förlopp rekommenderas remiss
till medicinsk och kirurgisk gastroenterologisk enhet med endoskopisk kompetens
och erfarenhet (20, 34, 35).
18
Wieslab | Metodhandbok | Paket
Indikation
Diagnos och uppföljning av systemisk lupus erytematousus (SLE).
Beskrivning
Debutålder för SLE är 20-40 år och drabbar kvinnor nio gånger så ofta som män.
Prevalensen är cirka 40 fall per 100.000 invånare. Sjukdomen är kronisk men förlöper
i skov med relativt symptomfria intervall. Inflammation och organskada uppkommer
på olika ställen i kroppen till följd av deposition av immunkomplex med åtföljande
komplementaktivering. Kopplingen till MHC är stark och mycket talar för störningar
i apoptosen eller borttagande av apoptotiskt material. Detta kan ge immunogena nukleosomer som kan aktivera B och T lymfocyter. Sjukdomen kan presenteras som artrit,
solöverkänslighet, diskoida utslag, fjärilsexantem, munsår, serosit, njurpåverkan, neurologiska symptom, cytopenier, myalgi, myosit eller andra kliniska symptom som Raynauds
fenomen, alopeci, vaskulit, lung- eller hjärtsymptom. Etiologin är fortfarande okänd.
American College of Rheumatology har publicerat diagnoskriterier för SLE.
Fyra av elva skall uppfyllas för diagnosen. Två kriterier innehåller autoantikroppar:
1. Anti-ds-DNA i förhöjd nivå eller anti-Sm eller anti-kardiolipin IgG eller IgM;
2. Förhöjd nivå av ANA med IIF utan att patienten tar läkemedel som kan ge lupusliknande syndrom.
Vid klinisk misstanke om SLE inleds som regel utredningen med ANA. Denna
test har i genomsnitt 95% sensitivitet men låg specificitet. Detta betyder att den
kliniska signifikansen med positiv ANA hos patienter med få symptom är låg.
Anti-ds-DNA förekommer sällan hos friska personer och är så gott som patognomont för SLE. Anti-ds-DNA förekommer hos 50-80% av obehandlade patienter
med SLE. Intressant är att nivån av antikroppen i flera studier visats variera med
aggressivitet och sjukdomsaktivitet. En hög nivå korrelerar ofta också med lupus
nefrit. Det anses också att en stigande nivå kan förutsäga skov av SLE nefrit, medan
minskande nivå stämmer med minskad sjukdomsaktivitet. Därför är det viktigt att
följa nivån under behandlingen av lupusnefrit.
Anti-Sm antikroppar har ett mycket högt diagnostiskt värde då de har hög specificitet men låg sensitivitet.
Ett flertal andra antikroppar förekommer vid SLE och bland de vanligare är antiSSA/B, som kan vara viktigt att analysera vid risk för kongenitalt hjärtblock särskilt
52kD proteinet och peptiden SSA p200, se sid. 23. Anti-histon antikroppar är också
vanligt förekommande, särskilt vid läkemedelsinducerad lupus (32, 36, 37).
19
Wieslab | Metodhandbok | Paket
Wieslab | Metodhandbok | Paket
Osäker bindvävssjukdom (520)
Antifosfolipidsyndrom (510)
Ingående analyser
PR3-ANCA, capture PR3-ANCA, MPO-ANCA, capture MPO-ANCA, ANA screen,
ENA screen, anti-ds-DNA, anti-kardiolipin, anti-ß2-glykoprotein 1, anti-CCP.
Analyser
ANA screen, anti-ds-DNA, anti-kardiolipin och anti-ß2-glykoprotein 1.
Indikation
Oklara inflammatoriska tillstånd.
Klinik
Paketet kan ge fingervisning om möjlig diagnos enligt flödesschemat. Ett negativt
resultat utesluter inte diagnosen.
Oklar inflammatorisk sjukdom
Vaskulit
SLE
MCTD
SS
RA
Myosit
Sclerodermi
cPR3-ANCA
PR3-ANCA
cMPO-ANCA
MPO-ANCA
ANA
ENA (Sm)
dsDNA
Kardiolipin
B2GP1
ANA
ENA (nRNP)
ANA
ENA (SSA/SSB)
CCP
ANA
ENA (Jo-1)
ANA
ENA (Scl-70)
Indikation
Misstanke om antifosfolipidsyndrom. Tromboembolism hos patienter utan andra
riskfaktorer. Oförklarad förlängd APT-tid. Upprepade spontana aborter.
Klinik
Antifosfolipidsyndrom (APS) karaktäriseras hos patienten av tromboser i större artärer och vener och trombotisk mikroangiopati. Vanliga manifestationer är djupa
ventromboser, trombocytopeni och neurologiska bortfallsymptom eller upprepade
spontana aborter. APS förekommer hos upp till en tredjedel av patienter med systemisk lupus erytematosus. Föreslagna diagnoskriterier för APS är minst en klinisk
manifestation av tromboembolism eller graviditetskomplikation och minst ett laboratoriekriterium enligt nedan.
Den ökade benägenheten till trombosbildning beror på förekomst av antikroppar
mot fosfolipider, vilka kan inhibera både pro- och antikoagulerande komponenter i
koagulationssystemet. In vitro inhiberar antikropparna fosfolipidberoende koagulationsfaktorer, vilket leder till en förlängd APT-tid.
Laboratorietester vid antifosfolipidsyndrom
Lupus antikoagulans: (Utförs på kliniskt kemiska laboratorier med olika metoder.)
Påvisande av förlängd APT-tid som inte beror på brist på enskilda koagulationsfaktorer och som återställs genom att fosfolipider tillsätts provet.
Anti-kardiolipin: Kardiolipin är en fosfolipid. Antikroppar mot kardiolipin förekommer vid APS och hos upp till 30% av patienter med SLE. Anti-kardiolipin
förekommer hos någon procent av friska kontroller, och det är oklart vilken den kliniska signifikansen av detta är. Vid SLE utvecklar dock mer än hälften av patienterna
med anti-kardiolipin APS. Anti-kardiolipin förekommer också vid vissa infektioner,
såsom borrelia, syfilis och malaria, och är då inte associerat med APS.
Anti-ß2-glykoprotein 1: ß2-glykoprotein 1 är en co-faktor till kardiolipin i koagulationskaskaden. Anti-ß2-glykoprotein 1 är mer specifikt än anti-kardiolipin, då det
inte förekommer vid några infektiösa tillstånd (38-40).
20
21
Wieslab | Metodhandbok | Paket
Sjögrens syndrom (522)
Kongenitalt hjärtblock (524)
Analyser
ANA screen, ENA screen (SSA/Ro60, SSB/La).
Analyser
SSA/Ro52 och Ro60, SSB/La och SSA p200.
Indikation
Misstanke om primärt Sjögrens syndrom.
Indikation
Gravida med känd autoimmun sjukdom, främst SLE eller Sjögrens syndrom. Låg
hjärtfrekvens hos foster vid rutinkontroll. Patienter som tidigare fött barn med kongenitalt hjärtblock eller myokardit.
Tolkning
Primärt Sjögren syndrom är en inflammatorisk sjukdom där symptomen beror på
nedsatt funktion i spott- och tårkörtlar. Patienten lider av muntorrhet och känsla av
grus i ögonen (Keratoconjunctivitis sicca). Extraglandulära symptom förekommer
och då vanligen från hud, leder, muskler och tyroidea. 2,5% av patienterna utvecklar
Non-hodgkin’s lymfom.
ANA är positiv hos cirka 70% av patienter med Sjögrens syndrom, oftast då med
kornig fluorescens. I cirka 80% av fallen har patienterna antikroppar riktade mot
Ro/SSA och cirka 70% har antikroppar riktade mot La/SSB. Vid vaskulit i samband
med Sjögrens syndrom och systemisk lupus erytematosus stiger anti-SSA och antiSSB samtidigt upptill något år innan dessa manifestationer framkommer.
Sjögrens syndrom förekommer också sekundärt till andra reumatiska sjukdomar,
vanligast reumatoid artrit. Vid sekundärt Sjögrens syndrom är SSA och SSB positiva
i 10-15% av fallen (37, 41, 42).
22
Wieslab | Metodhandbok | Paket
Klinik
Antikroppar mot Ro eller La kan överföras från moder till foster via placenta. Dessa
antikroppar kan orsaka neonatal lupus vars mest allvarliga manifestation är kongenitalt hjärtblock. I många fall är modern asymptomatisk och utvecklar först senare, om
alls, manifest autoimmun sjukdom. I de allra flesta fallen av säkerställt kongenitalt
hjärtblock är antikropparna riktade mot en del av Ro52-antigenet som kallas p200.
I de fall man upptäcker dessa antikroppar hos gravida, undersöks fostrets hjärta med
ultraljud vid upprepade tillfällen fram tills graviditetsvecka 24, då risken att utveckla
hjärtblock minskar. Hjärtblocket är behandlingsbart in utero (37, 42-45).
23
Wieslab | Metodhandbok | Paket
Wieslab | Metodhandbok | Paket
Polymyosit/dermatomyosit (423)
Reumatoid artrit (RA) (521)
Analyser
ANA screen, ENA screen (Jo-1, nRNP), SRP, EJ, PL-7, PL-12, Mi-2, PM/Scl.
Ingående analyser
ANA screen, anti-CCP och reumafaktor IgM och IgA.
Indikation
Misstanke om polymyosit (PM), dermatomyosit (DM) eller overlap syndrome med
myosit.
Indikation
Misstanke om reumatoid artrit.
Klinik
En ovanlig systemisk inflammatorisk sjukdom som huvudsakligen drabbar musklerna. Hud- och muskelsymptom förekommer vid dermatomyosit. PM och DM
har lika kliniska symptom men olika patogenes. DM har komplement-beroende
membranolys av intramuskulära kapillärer medan PM är associerad med cytotoxiska
T-lymfocyter. Många organ kan vara inblandade och diagnosen fastställs med histologiska tester av muskelbiopsi, EMG, läckage av muskelenzymer (105-106).
ANA HEp-2 celler
Cytoplasmafluorescens
ANA
SRP
tRNA syntetas
Jo-1, PL-7, PL-12
Mi-2
PM/Scl
U1-RNP
Polymyosit
Anti-SRP syndrom
Polymyosit
Anti-syntetas syndrom
Dermatomyosit
Polymyosit/
Sklerodermi overlap
MCTD overlap
Klinik
Diagnosen av RA baserar sig primärt på kliniska, radiologiska och immunologiska
parametrar. En vanlig serologisk parameter är reumatoid faktor (RF) och IgM RF
förekommer hos ca 60-80% av patienterna. Fastän analysen har god sensitivitet så
har den dålig specificitet och förekommer hos friska och patienter med andra autoimmuna sjukdomar (t.ex. Sjögrens) samt vid kroniska infektioner. Även om analysen har dålig specificitet så anses en positiv RF test vara en viktig prognostisk faktor
och närvaro av RF är en av de tester som ingår i ACR (American college of Rheumatism) kriterierna för RA. Studier har visat att anti-CCP förekommer hos ca 75% av
patienter med RA med en specificitet på 96%. Antikropparna är sällsynta hos friska
och även sällsynta vid andra inflammatoriska sjukdomar. Antikropparna mot CCP
är mest av IgG klass med hög affinitet. Antikropparna förekommer flera år före de
första symptomen. Det är god korrelation mellan anti-CCP och tidig RA, men inte
mellan anti-CCP och ålder eller kön. Anti-CCP verkar ha ett prognostiskt värde och
har en god förmåga att skilja mellan erosiv och icke-erosiv RA (46-51, 101-102).
Serologisk utredning av myosit.
24
25
Wieslab | Metodhandbok | Paket
Wieslab | Metodhandbok | Paket
Sklerodermi/systemisk skleros (523)
Läkemedelsinducerad lupus (541)
Analyser
ANA screen, ENA screen (Scl-70). Fördjupad analys: Antikroppar mot Fibrillarin,
Th/To, RNA polymeras I,II,III, PM/Scl.
Ingående analyser
ANA screen, anti-histoner, IIF-ANCA, anti-Kardiolipin.
Indikation
Misstanke om sklerodermi eller systemisk skleros. Fördjupad analys beställs vid säkerställd diagnos alt. stark misstanke om sklerodermi/systemisk skleros då man vill
differentiera mellan subentiteter.
Klinik
En sjukdom med oklar etiologi som påverkar många organsystem. Huden och blodkärl är vanligast, men lungor och gastrointestinalkanalen kan också påverkas. Njur-,
hjärt- och muskelsymptom är mer ovanliga. De vanligaste kliniska kännetecknen är
dermatofibros av varierande intensitet och utbredning och cirkulationsstörningar i
fingrar och tår (Raynauds fenomen). Vanligen delar man in den i olika former som:
1. Begränsad form (oftast i ansiktet och distalt till armbåge och knä) passar med
CREST syndrom. 2. Diffusa former med hudsymptom, proximalt till armbågen
och på kroppen. 3. Overlap syndrom (106).
ANA på HEp 2-celler
Centromer
Homogen
Nukleolär
Centromer relaterade
proteiner
Scl-70
RNA pol I,II,III
Fibrillarin
Th/To, PM/Scl
Sklerodermi
Begränsad form
CREST
Sklerodermi
Diffus form
Sklerodermi
Sklerodermatomyosit
Serologisk utredning av sklerodermi.
26
Indikation
Misstanke om läkemedelsinducerad lupus eller vaskulit.
Klinik
Vissa läkemedel kan genom olika mekanismer ge lupus-liknande syndrom som bieffekt. De kan aktivera en latent lupus-sjukdom eller så kan de orsaka ett separat
syndrom som kallas läkemedelsinducerad lupus. Symptombilden innefattar ett flertal systemiska symptom såsom feber, myalgi, artrit och hudutslag. Njurpåverkan
och CNS-symptom är ovanligt. Skillnader och likheter mellan läkemedelsutlöst och
spontan lupus presenteras i tabellen nedan. De läkemedel som främst associeras med
läkemedelsinducerad lupus är procainamid, hydralazin, diltiazem och anti-TNF (tumour necrosis factor) preparat.
Patienter med njurkomplikationer har ofta nekrotiserande glomerulonefrit som
kan vara associerad med P-ANCA, där antikropparna vanligen är riktade mot MPO
eller laktoferrin (52).
Företeelse
Ålder
Kvinnor: män
Debut
Ledvärk
Hudutslag
Njurpåverkan
CNS-påverkan
ANA
Anti-Sm
Anti-histoner
Komplement
SLE
20-40
9:1
Gradvis
90%
74%
53%
32%
95%
20-30%
80%
Nedsatt
läkemedelsinducerad lupus
50
1:1
Abrupt
95%
10-20%
5%
0%
95%
Ovanligt
90%
Normalt
Tabell över organsymptom vid SLE resp. läkemedelsinducerad lupus.
27
Wieslab | Metodhandbok | Paket
Wieslab | Metodhandbok | Paket
Celiaki (512)
Autoimmun leversjukdom (510)
Analyser
IgA anti-tTG (tissue transglutaminase), IgA-anti-endomysium, IgA-anti-gliadin,
IgA kvantifiering.
I paketet ingår prover för basutredning. Förslag på utvidgad utredning ges i texten
och i flödesschemat.
Indikation
Misstanke om celiaki eller dermatitis herpetiformis. Kontroll av effekt av glutenfri kost.
Klinik
Celiaki (glutenintolerans) definieras som en typisk slemhinneförändring i tunntarmen orsakad av gluten i födan. Vid “klassisk” celiaki har patienten diarré, viktnedgång och olika brister p.g.a. bristfälligt näringsupptag. Idag diagnostiseras ofta
mildare former av sjukdomen med lättare symptom; bukvärk, gasbesvär, trötthet,
blodbrist, benskörhet mm. Det anses att ungefär 1% av befolkningen lider av celiaki
och sjukdomen förekommer ofta tillsammans med andra autoimmuna sjukdomar
som diabetes, autoimmun tyroideasjukdom, psoriasis etc. Ungefär 2-5% av patienterna kan ha IgA brist och då bör test för IgG anti-tTG och IgG anti-gliadin utföras.
Hos små barn kan anti-gliadin vara enda antikroppen. Diagnosen ställs slutligen
med tunntarmsbiopsi.
Celiaki har stark genetisk koppling till HLA-DQ2 och HLA-DQ8. Om båda
HLA markörerna är negativa kan man i stort sett utesluta diagnosen.
Anti-tTG och anti-endomysium anses ha nästan 100% sensitivitet och specificitet
vid klinisk celiaki. Nivån av antikropparna korrelerar ofta med slemhinneförändring
och därför ser man vid små tunntarmsförändringar och tidigt i sjukdomsförloppet
en lägre sensitivitet. Det medför att mer än en test kan behövas vid screening tidigt i
sjukdomsförloppet. Antikropparna försvinner normalt med glutenfri diet (53).
Ingående analyser
ANA screen, antikroppar mot glatt muskel (SMA), SLA/LP, lever/njur mikrosomer
(LKM) och mitokondrier (AMA). Utvidgad analys: LKM-1, LC-1, Mitokondrier
typ M2.
Indikation
Leversjukdom där autoimmun genes misstänks.
Klinik
Autoimmuna hepatiter kan drabba båda könen i alla åldrar. Den kliniska bilden
kan variera från en mild eller till och med subklinisk sjukdom till akuta skov av
leversvikt. Sjukdomarna kan också debutera som kryptogen cirrhos. Vid autoimmun hepatit typ 1 har 70% av patienterna antikroppar mot glatt muskel, 10% har
antikroppar mot SLA/LP. Isolerad förekomst av anti-SLA/LP har rapporterats. ANA
är ofta positiv vid autoimmun hepatit typ 1 med varierande mönster.
Autoimmun hepatit typ 2 är ovanlig i norra Europa och drabbar främst unga kvinnor. Sjukdomen definieras av förekomst av antikroppar mot LKM, LKM1 eller LC1.
De flesta patienter med primär biliär cirrhos har antikroppar mot mitokondrier
(AMA och M2).
För primär skleroserande kolangit finns ingen specifik serologisk markör, även
om dessa patienter i 20-30% av fallen uppvisar positiv ANA med mönster nukleära
prickar. En del patienter har atypisk ANCA med immunofluorescensundersökning
(54-58).
Autoimmun leversjukdom
Autoimmun hepatit
Typ I
Typ II
ANA
Glatt muskel
(SMA)
SLA/LP
LKM
LKM-1
LC-1
Primär biliär cirrhos
Primär skleroserande
kolangit
Mitokondrie (AMA)
Mitokondrie typ M2
Atypisk ANCA vid IIF
Serologisk markör saknas
Serologisk utredning av autoimmun leversjukdom
28
29
Wieslab | Metodhandbok | Paket
Diabetes (536)
Oklar neuropati/Guillain-Barrés syndrom (534)
Ingående analyser
Ö-cellsantikroppar, anti-GAD 65, anti-IA2, anti-insulin.
Ingående analyser
Antikroppar mot gangliosider (GM1, asialo-GM1, GQ1b, GD1a och Gd1b) samt
anti-MAG och anti-SGPG.
Indikation
Misstanke om typ I-diabetes (insulin dependent diabetes mellitus, IDDM).
Klinik
Typ 1-diabetes beror på autoimmun destruktion av de insulinproducerande ß-cellerna i Langerhans öar i pankreas. Destruktionen triggas troligen av någon eller några
okända omgivningsfaktorer och ger hos genetiskt predisponerade individer en långsamt progredierande process. Först när antalet fungerande ß-celler understigit en
kritisk gräns uppkommer hyperglykemi med tillhörande symptombild. Ö-cellsantikroppar detekteras med IIF på ap-pankreas och är positiva hos 70-90% av IDDM
patienter vid diagnosen. Antikropparna reagerar med glutamic acid decarboxylas
(GAD), insulinom-associerat protein 2 (IA-2), insulin och antagligen andra okända
antigener. Specifika antikroppar mot GAD 65, IA2 och insulin kan detekteras med
immunoprecipitation. Hittills har alla prospektiva studier på släktingar till typ I
diabetes patienter visat att kombinationen av två eller flera antikroppar ger ett högre
positivt prediktivt värde än enbart en antikropp. Upp till 90% av de asymptomatiska antikroppsbärarna blir insulinberoende inom 6 år (59, 60).
30
Wieslab | Metodhandbok | Paket
Indikation
Polyneuropati där orsaken är okänd eller misstänkes vara autoimmun.
Klinik
Gangliosider är en grupp sialinsyrainnehållande glykolipider, som förekommer i
nervsystemet. De är integrerade i cellmembraner och har där en ceramidsvans i lipidlagret och en oligosackariddel som sticker ut och är åtkomlig för antikroppar. Av de
många gangliosider som är kända, är det främst GM1, asialo-GM1, GQ1b, GD1a
och GD1b, som är immunologiskt intressanta vid perifera nervsjukdomar. Antikroppar mot dessa antigener, som ofta korsreagerar inbördes, misstänkes i vissa fall
ha en patogenetisk roll.
IgM-antikroppar mot GM1 och asialo-GM1 finns i hög frekvens vid multifokal
motorisk neuropati med konduktionsblock (MMN), en viktig differentialdiagnos
till ALS. IgG-antikroppar mot dessa gangliosider ses hos patienter med GuillainBarrés syndrom, främst vid den motoriska axonala formen (AMAN), som kan utlösas av Campylobacter jejuni.
Miller Fishers syndrom, med olika grader av oftalmoplegi, ataxi och areflexi, är en
variant av Guillain-Barres syndrom där IgG-antikroppar mot gangliosiden GQ1b
förekommer i mycket hög frekvens. IgM-antikroppar mot detta antigen påvisas ofta
vid en speciell form av sensorisk ataktisk polyneuropati med M-komponent av IgMklass (CANOMAD).
IgG-antikroppar mot GD1a förekommer vid Guillain-Barrés syndrom, speciellt
vid den motoriska axonala formen.
IgM-antikroppar mot GD1b ses vid MMN och vid CANOMAD.
Antikroppar mot myelinassocierat glykoprotein (MAG) binder även till kolhydratdelen på myelinproteinet P0 och SPGP. Höga titrar av IgM-antikroppar mot
detta antigen är mycket ofta förenade med en sensorisk polyneuropati. Anti-MAGaktivitet påvisas hos hälften av de patienter som har M-komponent av IgM-klass
(61, 62, 63, 64, 65, 66, 67).
31
Wieslab | Metodhandbok | Paket
Wieslab | Metodhandbok | Paket
Paraneoplastiska neurologiska sjukdomar (560)
Myastenia gravis (554)
Ingående analyser
anti-Hu, anti-Yo, anti-Ri, anti-Tr, anti-Ta, anti-amphiphysin 1.
Ingående analyser
Antikroppar mot tvärstrimmig muskulatur, och acetylkolinreceptorn (anti-AChR).
Komplettering vid negativt resultat av anti-AChR: Anti-MuSK. Komplettering vid
positivt resultat av anti-AChR: Anti-titin.
Klinik
Paraneoplastiska neurologiska symptom är immunologiskt medierade fenomen som
uppkomer sekundärt till maligna sjukdomar. Alla delar av det centrala och perifera
nervsystemet kan angripas och ge subakta och kroniska sjukdomsbilder, som encefalopati, cerebellär degenration och polyneuropati. Småcellig lungcancer (SCLC) är
den vanligaste bakomliggande orsaken, följt av bröst- och ovarialtumörer, men alla
cancerformer kan vara förknippade med paramaligna fenomen. Symptomdebuten
är ofta subakut och kan föregå cancerdiagnosen.
Lambert-Eatons myastena syndrom orsakas av antikroppar mot en presynaptisk
spänningsberoende kalciumkanal (anti-VGCC). Småcellig lungcancer är den vanligaste bakomliggande orsaken men syndromet kan uppkomma utan underliggande
malignitet. Antikroppar mot kaliumkanaler (anti-VGKC) är associerade med bland
annat limbisk encephalit. Antikroppar mot acetylkolinreceptorn vid myastenia gravis beskrivs separat (68-73).
Antikropp
Anti-Hu (ANNA-1)
Anti-Yo (Purkinjecellsantikroppar, PCA-1)
Syndrom
Encephalomyelit, sensorisk neuropati,
cerebellär degeneration
Cerebellär degeneration
Anti-Ri (ANNA-2, Nova 1) Opsonoklonus, ataxi
Anti-Tr
Associerad cancerform
Indikation
Misstanke om myastenia gravis eller thymom.
Klinik
Myastenia gravis är en autoimmun sjukdom som karaktäriseras av svaghet och uttröttbarhet i skelettmuskulaturen. Antikroppar mot acetylkolinreceptorn har avgörande betydelse för patogenesen, förhindrar den neuromuskulära transmissionen.
Cirka 90% av patienterna med myastenia gravis är positiva för anti-AChR. Bland de
seronegativa patienterna uppvisar en del antikroppar mot muskel-specifikt tyrosin
kinas receptor (MuSK), vilket stödjer diagnosen. Den kliniska bilden är likartad
för seropositiva och seronegativa patienter. Antikroppar mot titin och tvärstrimmig
muskulatur kan ibland påvisas hos patienter med myastenia gravis och är associerat
med ökad förekomst av thymom (74-78).
SCLC*
Gynekologiska cancerformer,
bröstcancer
Gynekologiska cancerformer,
bröstcancer, SCLC
SCLC, thymom, lymfom
Testiscancer,
lungcancer m.fl.
Cerebellär degeneration
Encephalomyelit,
Anti-CV2
cerebellär degeneration
Limbisk, hypothalamisk
Anti-Ta (Ma2)
Testiscancer
och hjärnstamsencephalit
Anti-amphiphysin
Stiff person syndrome
SCLC, bröstcancer
Encephalomyelit,
Purkinjeceller, PCA-2
Olika cancerformer
cerebellär degeneration
Antikroppar som förekommer både med och utan association till maligna sjukdomar
Lambert-Eatons myastena syndrom,
Anti-VGCC
SCLC
cerebellär dysfunktion
Anti-acetylkolinreceptor Myastenia gravis
Thymom
Anti-VGKC
Neuromyotoni, limbisk encefalit
Thymom m.fl.
Myastenia Gravis
Acetylcholinreceptor antikroppar
Positivt
Negativt
Diagnos MG
Anti-MuSK
Anti-Tvärstr. Muskel, Anti-Titin
Positivt
Positivt
Negativt
Diagnos MG
Överväg annan
diagnos
Diagnos Thymom
Serologisk utredning av Myastenia Gravis.
Antikroppar, paraneoplastiska syndrom och associerade cancerformer.
32
33
Wieslab | Metodhandbok | Paket
34
Wieslab | Metodhandbok | Paket
Multipel skleros/Neuromyelitis optica (Dévics syndrom) (580)
Plötslig hörselnedsättning (530)
Ingående analyser
anti-aquaporin 4, anti-MOG, anti-MBP.
Ingående analyser
anti-HSP-70, ANA screen, anti-kardiolipin, IIF-ANCA.
Indikation
Misstanke om multipel skleros (MS) eller neuromylelits optica (NMO).
Indikation
Misstanke om autoimmun orsak till plötslig hörselnedsättning.
Klinik
MS och NMO är inflammatoriska demyeliniserande sjukdomar som drabbar centrala nervsystemet (CNS). Vid MS leder inflammationen till fläckvis förstöring av
myelinet och nervimpulserna stoppas. Det finns data som tyder på att det är myelin
specifika T-lymfocyter som orsakar sjukdomen. Autoantikroppar mot myelin oligodendrocyt glykoprotein (MOG) och myelin basiskt protein (MBP) förekommer
också. MOG utgör en mindre andel av myelinet (0,01-0,05%) och finns bara i
centrala nervsystemet. MBP utgör runt 30% av myelin proteinet och är lokaliserad
på den cytoplasmatiska sidan. Antikropparna kan förekomma hos upp till hälften
av patienterna, mer hos kvinnor än män. Det är dock oklart om de utgör en specifik
del av MS eller bara är en markör för CNS skada.
Neuromyelitis optica (NMO) betraktades tidigare som en variant av MS, men
ses numera som en egen sjukdom. Med stöd av bl.a. upptäckta autoantikroppar mot
jonkanalen aquaporin 4 har tillståndet nu kunnat definieras som en egen entitet.
Differentialdiagnosen mot MS är viktig eftersom sjukdomarna kräver olika behandling. Provet är av intresse vid myelit och optikusneurit, var för sig eller i kombination
(79, 80, 81).
Klinik
Plötslig hörselnedsättning drabbar framför allt medelålders personer och utvecklas
som regel unilateralt under loppet av ett till tre dygn. Autoimmun inneröre-sjukdom
anses vara en subgrupp där kortison har gynnsam effekt. Hos dessa patienter blir
hörselnedsättningen som regel bilateral efter en tid. Indirekt immunofluorescens på
benvävnad från örat har använts för att se om en autoimmun process är inblandad.
1990 rapporterade Harris et al. att 35% av patienter med progressiv neurogen hörselnedsättning hade en antikropp i serum riktad mot cochlea. I ett patientmaterial med
oförklarad progressiv hörselnedsättning var där 1/3 chans att en immun etiologi låg
bakom hörselnedsättningen. I en studie med 279 patienter med idiopatisk bilateral
neurogen hörselnedsättning hade 32% antikroppar som sågs med western blotting.
Det har också rapporterats att antikropparna mot 68kD bandet fanns hos just de
patienter som förbättrades på immunosuppressiv behandling. 89% av patienterna
med aktiv bilateral neurogen hörselnedsättning hade antikroppar mot 68kD antigenet men patienter med inaktiv sjukdom var negativa. 75% av de positiva patienterna
svarade på steroid behandling, medan enbart 18% av de negativa svarade på behandling. I en rapport visar man att 68kD bandet är heat shock protein 70 eller ett protein associerat med detta. HSP-70 är därför antingen målantigenet för immunsvaret,
delar epitoper med det verkliga antigenet eller så är anti-HSP-70 ett epifenomen som
uppstår som ett resultat av skador i innerörat. Oavsett vilket så är närvaron av denna
antikropp hos patienter med progressiv hörselnedsättning ett hjälpmedel för diagnostik av en immunmedierad hörselnedsättning och förutsäger steroidkänslighet. En
stor andel av patienterna har antikroppar mot den kollagenlika delen av C1q. Plötslig
hörselnedsättning kan också förekomma som ett delfenomen i systemsjukdomar såsom Wegeners granulomatos, anti-fosfolipidsyndrom eller SLE (24, 82).
35
Wieslab | Metodhandbok | Paket
36
Wieslab | Metodhandbok | Paket
Tyroideasjukdom (535)
Cystisk fibros (536)
Ingående analyser
Antikroppar mot tyroglobulin, tyroideaperoxidas och TSH-receptorn (TRAK).
Ingående analyser
IgG-BPI-ANCA och IgA-BPI-ANCA.
Indikation
Misstanke om autoimmun sjukdom i tyroidea. Struma. Hypo- eller hypertyreos.
Indikation
Kontroll av sjukdomsaktivitet eller bedömning av prognos vid cystisk fibros.
Klinik
Kronisk autoimmun tyroidit (Hashimotos sjukdom) drabbar företrädesvis kvinnor
mellan 30 och 50 år. Antikroppar mot tyroidea-antigen inducerar inflammation och
vävnadsskada. Histologiskt ses lymfocytinfiltrat och patienten uppvisar ofta struma.
Funktionen i tyroidea blir nedsatt, vilket leder till hypotyreos med förhöjda nivåer
av tyroidea-stimulerande hormon (TSH). 90% av patienterna har antikroppar mot
tyroideaperoxidas. De flesta har även antikroppar mot tyroglobulin.
Diffus toxisk struma (Graves sjukdom) orsakas av antikroppar mot receptorn för
tyroidea-stimulerande hormon. Antikropparna har som regel en stimulerande effekt
på receptorn, vilket leder till hypertyreos. Patienten får ofta också en ögonreaktion,
s.k. endokrin oftalmopati. Antikropparna kan också vara av en inhiberande typ, där
den kliniska effekten blir hypotyreos. En och samma patient kan byta antikroppstyp
under sjukdomsförloppet. Halten TRAK i serum brukar följas under sjukdomsförloppet och ger viss information om sjukdomsaktivitet och behandlingseffekt.
Både de stimulerande och de inhiberande antikropparna kan överföras från mor
till foster, om modern har höga antikroppsnivåer under tredje trimestern och störa
fostrets tyroideafunktion (83, 84).
Klinik
Cystisk fibros är en genetiskt betingad sjukdom där en defekt jonkanal i luftvägsepitelet ger upphov till segt slem. Det sega slemmet blir koloniserat med bakterier. I
barnaåren dominerar stafylokocker och andra Gram-positiva bakterier, men i högre
åldrar blir Pseudomonas aeruginosa den dominerande patogenen. Prognosen vid
cystisk fibros är varierande. En del patienter tappar tidigt i lungfunktion, medan
andra förblir relativt opåverkade högt upp i vuxen ålder trots kronisk bakteriell kolonisation. Kolonisation med P aeruginosa fastställs som regel med odling, men kan
upptäckas tidigare med hjälp av serologi (antikroppar mot bakterierna). Antikroppsnivån korrelerar med baktereimängden i luftvägarna.
Många patienter har av okänd anledning autoantikroppar mot BPI, dvs. BPIANCA. IgG-BPI-ANCA är vanligast, och kan förekomma hos upp till 90% av
patienterna. IgA-BPI-ANCA finns hos cirka 40%. Det finns en mycket stark korrelation mellan BPI-ANCA och kolonisation med P aeruginosa. Inom den grupp
av patienter som är koloniserade med P aeruginosa är en hög nivå av BPI-ANCA
associerat med allvarlig lungskada. Det har visat sig att positiv IgA-BPI-ANCA är en
riskfaktor för respiratorisk insufficiens inom 5 år.
IgA-BPI-ANCA har en starkare korrelation till lungfunktionsnedsättning och P
aeruginosa-kolonisation än IgG-BPI-ANCA (14, 15, 85-91).
37
Wieslab | Metodhandbok | Paket
Pemfigus/Pemfigoid (Blåsdermatos)
Analys
IIF på apmatstrupe, anti-BP180, anti-BP230, desmoglein 1 och desmoglein 3.
Indikation
Misstanke om autoimmun hudsjukdom.
Klinik
Autoimmuna blåsbildande hudsjukdomar omfattar en grupp svåra sjukdomar med
blåsor och erosioner på hud och mukösa membraner. Huden har adhesionsmolekyler som håller fast keratinocyterna med varandra och vid det underliggande basalmembranet. Flera av dess molekyler är målet vid de autoimmuna hudsjukdomarna.
En viktig faktor är cirkulerande antikroppar riktade mot adhesions strukturer i epidermis, basalmembranet eller anchoring fibrills i dermis. Pemfigus och pemfigoid är
de två vanligaste och svåraste blåsbildande sjukdomarna och det anses att autoantikroppar är en viktig del av patogenesen. Vid pemfigus är antikropparna riktade mot
desmosomala adhesions proteiner i epidermis, medan hemidesmosomala proteiner
är målet för antikropparna vid pemfigoid och liknande sjukdomar som IgA bullous
dermatosis. Vid epidermolysis bullosa acquisita (EBA) är anchoring fibrills (typ VII
kollagen) antigenet.
Pemfigus
Pemfigus är en grupp livshotande autoimmuna blåssjukdomar som har intraepiteliala blåsor. Den molekylära bakgrunden till blåsbildningen är att adhesionen mellan
keratinocyter störs (akantolys) av autoantikropparna mot intercellulära adhesionsstrukturer. Olika former av pemfigus har identifierats och de har den intraepidermala delningen på olika nivåer. Vid pemfigus vulgaris (PV) är blåsorna lokaliserade
till de djupare lagren medan de vid pemfigus foliaceus (PF), en mildare form, är
lokaliserade till de övre lagren i epidermis. Vid PV finns autoantikroppar mot den
extracellulära domänen på desmoglein 3, en adhesionsmolekyl som finns på de epidermala keratinocyterna. Även om desmoglein 3 är det viktigaste antigenet vid PV
så kan många patienter också ha antikroppar mot desmoglein 1, som är det viktigaste antigenet vid PF. Autoantikropparna vid pemfigus är polyklonala och de flesta
är av IgG4 subklass vid aktiv sjukdom, medan de vid remission oftast är IgG1.
Wieslab | Metodhandbok | Paket
och BP230. Hemidesmosomer är multiproteinkomplex som deltar i adhesionen av
epitelceller till den underliggande basalmembranen och binder samman cytoskelettet med extracellulärmatrix. BP230 är cytoplasmatisk och binder till intermediärfilament. BP180 är ett transmembranprotein som kan binda till receptorer i extracellulär matrixen. Antikroppar mot BP180 inducerar blåsor om de injiceras på möss
och detta visar att autoantikropparna mot BP180 är patogena och ansvariga för
blåsbildningen vid BP. Det har visats att NC16 domänen, vilken sitter närmast cellmembranen, innehåller de flesta epitoperna på molekylen. Det finns flera varianter
av BP, som har antikroppar mot BP180, men som är kliniskt distinkta från BP. Pemfigoid gestationis (PG) är en blåssjukdom som förekommer i den sista trimestern av
graviditeten och också har antikroppar mot BP180. Cicatriciell pemfigoid (CP) är
en subepidermal autoimmun blåssjukdom som, i kontrast till BP, mest drabbar mukösa membraner i konjunktiva och oral, perianal och genital mukosa och leder till
ärrbildning i den drabbade vävnaden. Vid CP har det visats att antikropparna reagerar med flera olika antigener förutom BP180, t.ex. laminin 5 (92-95, 98-100).
IIF på apmatstrupe
Intercellulär
Basalmembran
Desmoglein
1
Desmoglein
3
BP180,
BP230
BP180,
Lam5
BP180
Kollagen
VII
Pemfigus
foliaceus
Pemfigus
vulgaris
Bullös
pemfigoid
Cictriciell
pemfigoid
Pemfigoid
gestationis
EBA
Serologisk utredning av blåsdermatos.
Pemfigoid
Bullös pemfigoid (BP) är en autoimmun blåssjukdom som känns igen på subepidermala blåsor (bullae) och cirkulerande antikroppar mot basalmembrans-zonen i
epitel. Tidigare studier har visat att dessa autoantikroppar huvudsakligen reagerar
med två komponenter i hemidesmosomer nämligen BP180 (typ XVII kollagen)
38
39
Wieslab | Metodhandbok
Wieslab | Metodhandbok | Enskilda analyser
Enskilda analyser
Analyserna presenteras i bokstavsordning. Här finner du vid vilken indikation analysen bör beställas, vilken metod som används, hur resultatet svaras ut, referensintervall och tolkning av positivt svar. Vid varje analys finns också hänvisningar, till
paket där mer kring kliniken finns att läsa, och till analyser som hör till samma
indikation.
Vårt analyssortiment utökas hela tiden, allt utefter kunders förfrågningar och
önskemål. Hittar du inte den autoantikroppsanalys du söker, ring oss gärna, så försöker vi tillsammans hitta en lösning!
Ackreditering
Analysen är ackrediterad enligt SWEDAC SS-EN ISO/IEC 17025:2005.
Laboratoriets registreringsnummer 1502.
40
41
Wieslab | Metodhandbok | Enskilda analyser
Acetylcholinreceptor-antikroppar (079)
Amphiphysin 1-antikroppar (730)
Indikation
Misstanke om Myastenia gravis och thymom.
Indikation
Misstanke om paraneoplastiska syndrom.
Metod
Immunoprecipitation med humant nativt antigen.
Metod
Immunoblot.
Svar
Resultatet anges som negativt eller positivt med värde.
Svar
Resultatet anges som negativt eller positivt med titer.
Referensintervall
<0,4 nmol bungarotoxin bindningsplatser/L.
Referensintervall
Negativt.
Tolkning
Antikroppar mot acetylcholinreceptor (ACh-R) ses hos 85-90% av patienterna med
Myastenia gravis. Ungefär 15% av patienterna med MG saknar acetylcholinreceptor
antikroppar. Antikropparna finns kvar hos 60% även om de är i remission.
Tolkning
Förekommer hos patienter med den paraneoplastiska varianten av Stiff person syndrom, som ibland ses hos patienter med bröstcancer och småcellig lungcancer. En
del av dessa utvecklar senare paraneoplastisk encefalit. Patienter som uppvisar Stiff
person syndrom men ej cancer har ofta antikroppar mot GAD (96, 97).
Paket och andra analyser
Se även paket Myastenia gravis samt analys Antikroppar mot tvärstrimmig muskulatur,
MuSK-antikroppar och Titin-antikroppar.
42
Wieslab | Metodhandbok | Enskilda analyser
Paket och andra analyser
Se även paket Paraneoplastiska neurologiska sjukdomar samt analyserna Hu-antikroppar,
Hu-antikroppar
Yo-antikroppar, Ri/Nova 1-antikroppar, Ta/Ma-2-antikroppar och Purkinjecells-antikroppar (Tr), Purkinjecells-antikroppar (PCA-2), GAD-65-antikroppar.
43
Wieslab | Metodhandbok | Enskilda analyser
ANA på HEp-2 celler (020)
Indikation
Vid misstanke om kollagenossjukdomar, systemisk lupus erytematosus, sklerodermi,
mixed connective tissue disease, primärt Sjögrens syndrom, kronisk aktiv hepatit, hypergammaglobulinemisk purpura, juvenil reumatoid artrit, läkemedelsinducerad lupus.
Metod
Indirekt immunofluorescens med humana epitel celler (HEp-2 celler) som antigen.
Serum späds 160 gånger vid screening undersökning. Vid titrering späds provet upp
till 1280 gånger.
Wieslab | Metodhandbok | Enskilda analyser
3. Prolifererande cellkärnantigen (PCNA). (Anti-proliferating cell nuclear antigen)
Förekommer hos 10% av patienter med SLE. Antigenet är kofaktor till DNA polymeras delta.
4. Mitotisk spindel apparat. (Anti-mitotic spider apparatus) Förekommer hos ca
50% med Mycoplasma pneumoniae infektioner. Övriga sjukdomsassociationer är
mer osäkra.
5. Nukleära prickar. (Anti-nuclear dots) Nukleära prickar har oklar sjukdomsassociation, men många seropositiva patienter visar sig ha kronisk leversjukdom/
gallvägssjukdom.
Svar
Resultatet anges som negativ, + (svagt positiv), ++ (positiv), +++ (starkt positiv) efter
fluorescensens styrka och indelas i 8 mönster. Svag positiv fluorescens ses hos <5%
av friska män och kvinnor. Förekommer oftare hos kvinnor i klimakteriet och hos
personer över 65 år.
6. Kärnmembran. (Anti-nuclear envelope) Associerat till seronegativ polyartrit, primärt
antifosfolipid syndrom, systemisk lupus erytematosus och kronisk leversjukdom.
Referensintervall
Negativt.
8. Kornig kärnfärgning. Antikroppar mot ENA, SSA, SSB, Mi-2 och andra mindre
kända antigen.
Tolkning
Genom HEp-2 cellens detaljerade kärnmorfologi och många mitoser kan ett antal
specifika mönster urskiljas vid fluorescensundersökningen. Positiv ANA, mönster 7
och 8, kompletteras automatiskt med ANA titrering, ENA Screen (Sm, nRNP, SSA,
SSB, Scl-70, Jo-1), anti-ds-DNA och anti-Histoner. Höga titrar (>1/640) ses speciellt vid systemisk lupus erytematosus, mixed connective tissue disease, sklerodermi,
primärt Sjögrens syndrom, kronisk aktiv hepatit och hypergammaglobulinemisk
purpura. Vid svag reaktivitet kan det ofta vara svårt att fastställa det exakta kärnantikroppsmönstret för mönster 7-8.
Cytoplasma färgning. En diffus och en mitokondrieliknande färgning. Den diffusa
beror på antikroppar mot Jo-1och andra tRNA syntetaser och rRNP. Anti-Jo-1 förekommer främst vid polymyosit, anti-rRNP främst vid SLE och den mitokondrieliknande främst vid primär biliär cirrhos.
1. Centromer. (Anti-centromer) Förekommer vid CREST syndrom (även kallad limited progressive systemic sclerosis). Vid sklerodermi är ca 50% av patienterna positiva.
7. Homogen och/eller perifer kärnfärgning. Antikroppar mot dsDNA, histoner, Scl70(100) och andra mindre kända antigen.
Paket och andra analyser
Se även paket SLE,
SLE Osäker bindvävssjukdom, Antifosfolipidsyndrom, Sjögrens syndrom,
Kongenitalt hjärtblock, Polymyosit/dermatomyosit,
Polymyosit/dermatomyosit Reumatoid artrit
artrit, Sklerodermi/
systemisk skleros, Läkemedelsinducerad lupus och Autoimmun leversjukdom samt analys
Extraherbara nukleära antigen – ENA screen, dsDNA-antikroppar – ELISA resp. Crithidia
och Histon-antikroppar.
2. Nukleoli. (Anti-nucleoli) Förekommer vid systemisk sklerodermi (diffuse progressive systemic sclerosis). Vid sklerodermi är ca 15% av patienterna positiva.
Antikropparna kan vara riktade mot RNA polymeraser, mot fibrillarin och andra
nukleolära proteiner.
44
45
Wieslab | Metodhandbok | Enskilda analyser
ANCA utvidgad analys (040)
Indikation
Misstanke om autoimmun hepatit, ulcerös kolit, reumatoid artrit, cystisk fibros eller
för uppföljning av indirekt immunofluorescens positiva prover som är negativa för
PR3- och MPO-ANCA.
Metod
ELISA med de upprenade proteinerna azurocidin, BPI (CAP57), cathepsin G, elastas, laktoferrin, och lysozym som antigen.
Dessa proteiner finns framförallt i granula i myeloida celler som granulocyter och
monocyter och deltar i kroppens inflammationsförsvar genom att döda bakterier
genom den enzymatiska funktionen och bildning av syreradikaler.
Wieslab | Metodhandbok | Enskilda analyser
i lägre frekvens. Vid skleroserande kolangit har speciellt laktoferrin-ANCA rapporterats. P-ANCA förekommer också ofta vid autoimmun hepatit även här med okända
antigener. BPI-ANCA är intressant vid cystisk fibros utredning då BPI-ANCA är
markör för pseudomonas infektion och nivån på antikroppen korrelerar till lungfunktionen. ANCA med specificitet för MPO, elastas, laktoferrin etc. förekommer
sällsynt i association med läkemedelsreaktioner mot t.ex. hydralazin och propylthiouracil. Anti-elastas har rapporterats i samband med kokainmissbruk.
Paket och andra analyser
Se även paket ANCA utvidgad analys, Inflammatorisk tarmsjukdom och Cystisk fibros
samt analys IIF-ANCA och BPI-ANCA IgG och IgA.
Svar
Resultatet anges som kvot mellan patientserum och normalserum.
Referensintervall
< 3 med gränsvärde 4.
Tolkning
Dessa antikroppar förekommer sällsynt vid systemisk vaskulit, men oftare vid ulcerös kolit, Crohns sjukdom, primär skleroserande kolangit, autoimmun hepatit,
reumatoid artrit, Felty´s syndrom och cystisk fibros. Den patogena betydelsen är
okänd. Antikropparna förekommer dock också vid systemisk lupus erytematosus
och därför kan inte dessa antikroppar anses så diagnosiskt intressanta utom hos
enskilda patienter. Hos ett fåtal patienter med systemisk vaskulit förekommer dessa
antikroppar i varierande utsträckning, men de är inte diagnostiska utan PR3- och
MPO-ANCA är vanligast och har stor diagnostisk betydelse.
ANCA panel analysen är av betydelse vid uppföljning av prover positiva vid indirekt immunofluorescens analys, som samtidigt är negativa för PR3- och MPOANCA. Detta beror på att ett och samma mönster kan uppkomma av flera olika
antikroppar. Exempelvis kan anti-MPO ibland ge ett C-ANCA mönster. Anti-BPI
kan ge både C- och P-ANCA färgning medan anti-PR3 oftast ger C-ANCA mönster.
Man måste därför alltid vid positivt IIF resultat verifiera detta med en specifik analys
som ELISA, eftersom ett mönster kan uppkomma av olika antikroppar, men endast
PR3-ANCA och MPO-ANCA är av intresse vid diagnostiken av systemisk vaskulit.
Patienter med RA har ANCA och speciellt de med Felty´s syndrom, men antigenerna är okända och IIF mönstret kallas ofta GS-ANA pga. den dominerande kärnfärgningen. Ungefär hälften av patienterna med ulcerös kolit har P-ANCA med till
största delen okända antigen. Dessa ANCA förekommer också vid Crohns sjukdom
46
47
Wieslab | Metodhandbok | Enskilda analyser
Wieslab | Metodhandbok | Enskilda analyser
Aquaporin 4-antikroppar (880)
ASCA IgA och IgG (514)
Indikation
Misstanke om neuromyelitis optica (NMO).
Indikation
Misstanke om Crohns sjukdom.
Metod
Radioimmunoprecipitation.
Metod
ELISA med mannan från Saccharomyces cerevisiae som antigen.
Svar
Resultatet anges som kvot mellan patientserum och normalserum.
Svar
Resultatet anges som kvot mellan patientserum och normalserum.
Referensintervall
<10 med gränsvärde 15.
Referensintervall
IgA<1,2 med gränsvärde 1,4 och IgG <0,8 med gränsvärde 0,9.
Tolkning
Dessa antikroppar är riktade mot Aquaporin 4-vattenkanal som finns beläget i astrocytmembran och förekommer vid NMO, också benämnt Devic´s syndrom. Denna
sjukdom har räknats som en subtyp av Multiple skleros (MS) men har flera unika
drag. Anti-aquaporin 4 har 73% sensitivitet och 91% specificitet för NMO.
Tolkning
IgA antikroppar mot Saccharomyces cerevisiae (ASCA) förekommer hos patienter
med Crohns sjukdom i mellan 60-75%, men är sällsynta hos patienter med ulcerös
kolit. IgG ASCA förekommer ofta tillsammans med IgA ASCA, men en del patienter har endast en Ig klass. Antigenet är oligomannos epitoper från cellväggen på
vanlig jäst (Saccharomyces cerevisiae). Patienter med ulcerös kolit (UC) har ANCA
av den så kallade P-ANCA typen (kan också kallas atypisk ANCA). Antigenerna
är okända, men kan vara elastas, laktoferrin, BPI etc. Kombinationen ASCA och
ANCA används därför för att skilja UC från Crohns sjukdom eftersom en typisk
UC patient har ANCA medan en typisk Crohns patient har ASCA.
Paket och andra analyser
Se även paket Multipel skleros/Neuromyelitis optica.
Paket och andra analyser
Se även paket Inflammatorisk tarmsjukdom samt analys IIF-ANCA och ANCA utvidgad
analys.
48
49
Wieslab | Metodhandbok | Enskilda analyser
Wieslab | Metodhandbok | Enskilda analyser
Azurocidin-ANCA
ß2-glykoprotein 1-antikroppar IgG och IgM (517)
Se ANCA-panel.
Indikation
Misstanke om autoimmuna arteriella och/eller venösa tromboser, trombocytopeni
och upprepade aborter. Detta ses vid primärt anti-fosfolipid syndrom och systemisk
lupus erytematosus med sekundärt anti-fosfolipidsyndrom.
Metod
Analysen utförs med ELISA med ß2-glykoprotein 1 som antigen. Svar anges för
både IgG och IgM antikroppar.
Svar
Resultatet anges som kvot mellan patientserum och normalserum.
Referensintervall
< 1,0 med gränsvärde 1,4.
Tolkning
ß2-glykoprotein 1 är det protein, som visats binda till kardiolipin och utgör i de
flesta fall kardiolipinreaktiviteten. Bestämningen av dessa antikroppar korrelerar
bättre med trombosrisk än anti-kardiolipin. Positivt hos 30-40% av patienter med
systemisk lupus erytematosus med tromboser. Positivt hos patienter med primärt
anti-fosfolipid syndrom. Detta är ett lupusliknande syndrom, som ofta har negativ
autoimmunserologi och med recidiverande arteriella och venösa tromboser, upprepade aborter och i några fall livido reticularis, labil hypertension, migrän och neurologiska sjukdomstecken.
Paket och andra analyser
Se även paket Antifosfolipidsyndrom och Osäker bindvävssjukdom samt analys Kardiolipinantikroppar IgG och IgM
IgM.
50
51
Wieslab | Metodhandbok | Enskilda analyser
Wieslab | Metodhandbok | Enskilda analyser
Binjurebark-antikroppar (086)
BP180 och BP230-antikroppar IgG och IgA (556, 557)
Indikation
Misstanke om primär Addisons sjukdom (idiopatisk binjurebarksinsufficens).
Indikation
Misstanke om autoimmun hudsjukdom såsom pemfigoid och differential diagnostik mot pemfigus, EBA etc.
Metod
Indirekt immunofluorescens med snitt av binjurebark från apor. Antikropparna är
riktade mot mikrosomala antigener i binjurebarksceller.
Svar
Resultatet anges som negativt eller svagt, medel och starkt positiv efter värdering av
fluorescensens styrka.
Referensintervall
Negativt.
Tolkning
Positiv hos ca 67% av patienter med idiopatisk binjurebarksinsufficens. Vanligare
hos kvinnor än män och vanligast hos patienter som också har haft kliniska eller
serologiska tecken på andra autoimmuna sjukdomar t.ex. Hashimoto´s tyroidit, juvenil diabetes mellitus eller perniciös anemi. Negativt hos friska personer (104).
Paket och andra analyser
Se även analys Steroid-21-Hydroxylas/S21HY-antikroppar.
Metod
Immunoblot med rekombinant BP180 och BP230. BP180 har en molekylvikt på
180kD och kallas också BPAG2. BP230 har en molekylvikt på 230kD och kallas
också BPAG1.
Svar
Resultatet anges som positivt eller negativt.
Referensintervall
Negativt.
Tolkning
Antikroppar mot BP180 och BP230 förekommer hos patienter med blåssjukdomen
Bullous pemfigoid (BP). Antikropparna riktas mot två komponenter i basalmembranzonen i epitel, BP180 (typ XVII kollagen) och BP230. Anti-BP180 förekommer hos ca 65% av patienterna med BP, medan anti-BP230 förekommer hos nästan
alla patienter. Serumnivån av anti-BP180 korrelerar med sjukdomsaktivitet. Det
verkar dock som att anti-BP230 inte orsaka blåsor utan snarare är en konsekvens av
skada på keratinocyterna (98-100).
Paket och andra analyser
Se även paket Pemfigus/Pemfigoid samt analys Antikroppar mot hudens intercellulär
substans och basalmembran, Desmoglein 1 och 3-antikroppar, Kollagen VII-antikroppar,
Laminin 5-antikroppar IgG och IgA och Desmoplakin I och II-antikroppar.
52
53
Wieslab | Metodhandbok | Enskilda analyser
Wieslab | Metodhandbok | Enskilda analyser
BPI-ANCA IgG och IgA (536)
Cathepsin G-ANCA
Indikation
Uppföljning av patienter med cystisk fibros. Vid misstanke om inflammatoriska
sjukdomar med ANCA eller uppföljning vid positiv IIF-ANCA.
Se ANCA-panel.
Metod
ELISA med upprenat BPI (bactericidal permeability increasing protein) från humana granulocyter. BPI är ett 55kD protein från azurofila granula i granulocyter och
är ett av de viktigaste antibakteriella proteinerna i dessa celler.
Svar
Resultatet anges som arbiträra enheter efter jämförelse med ett standardserum. Analysen mäter IgG antikroppar och IgA antikroppar.
Referensintervall
BPI-ANCA IgG: <38 med gränsvärde 50. BPI-ANCA IgA: <53 med gränsvärde 67.
Tolkning
Cystisk fibros är en genetiskt betingad sjukdom där en defekt jonkanal i luftvägsepitelet ger upphov till segt slem. Det sega slemmet blir koloniserat med bakterier. I
barnaåren dominerar stafylokocker och andra Gram-positiva bakterier, men i högre
åldrar blir Pseudomonas aeruginosa den dominerande patogenen. Prognosen vid
cystisk fibros är varierande. En del patienter tappar tidigt i lungfunktion, medan
andra förblir relativt opåverkade högt upp i vuxen ålder trots kronisk bakteriell kolonisation. Kolonisation med P aeruginosa fastställs som regel med odling, men kan
upptäckas tidigare med hjälp av serologi (antikroppar mot bakterierna). Antikroppsnivån korrelerar med baktereimängden i luftvägarna.
Många patienter har av okänd anledning autoantikroppar mot BPI, dvs. BPIANCA. IgG-BPI-ANCA är vanligast, och kan förekomma hos upp till 90% av
patienterna. IgA-BPI-ANCA finns hos cirka 40%. Det finns en mycket stark korrelation mellan BPI-ANCA och kolonisation med P aeruginosa. Inom den grupp
av patienter som är koloniserade med P aeruginosa är en hög nivå av BPI-ANCA
associerat med allvarlig lungskada. Det har visat sig att positiv IgA-BPI-ANCA är en
riskfaktor för respiratorisk insufficiens inom 5 år.
IgA-BPI-ANCA har en starkare korrelation till lungfunktionsnedsättning och P
aeruginosa-kolonisation än IgG-BPI-ANCA. BPI-ANCA förekommer även vid inflammatoriska tarmsjukdomar och hos enstaka vaskulitpatienter (14, 15, 85-91).
Paket och andra analyser
Se även paket Cystisk fibros.
54
55
Wieslab | Metodhandbok | Enskilda analyser
Wieslab | Metodhandbok | Enskilda analyser
CCP-antikroppar (070)
Centromer-antikroppar
Indikation
Misstanke om reumatoid artrit (RA).
Se ANA-screen.
Metod
ELISA med cyklisk citrullinerad peptid (CCP2) som antigen.
Svar
Resultatet anges i arbiträra enheter efter jämförelse med ett standardserum.
Referensintervall
< 25 enheter/ml.
Tolkning
Studier har visat att anti-CCP förekommer i ca 75% hos RA sera med en specificitet
på 96%. Antikropparna är sällsynta hos friska och även sällsynta vid andra inflammatoriska sjukdomar. Antikropparna mot CCP är mest av IgG klass med hög affinitet. Antikropparna förekommer flera år före de första symptomen. Det är god
korrelation mellan anti-CCP och tidig RA, men inte mellan anti-CCP och ålder eller kön. Anti-CCP verkar ha ett prognostiskt värde och har en god förmåga att skilja
mellan erosiv och icke-erosiv RA. Anti-CCP förekomst är kopplat till HLA-DRB1
och idag anser man att det finns två subpopulationer av RA. En med anti-CCP och
HLA-DRB1 som utgör ca.75% och en anti-CCP negativ där det inte finns korrelation till DRB1. Det diskuteras också om olika miljöfaktorer kan trigga förekomst av
anti-CCP t.ex. rökning och bakteriella infektioner (46-48, 101-102).
Paket och andra analyser
Se även paket Reumatoid artrit och Osäker bindvävssjukdom samt analys ReumafaktorIgA och Reumafaktor-IgM.
Reumafaktor-IgM
56
57
Wieslab | Metodhandbok | Enskilda analyser
Wieslab | Metodhandbok | Enskilda analyser
CV2-antikroppar (870)
Desmoglein 1 och 3-antikroppar (460/470)
Indikation
Misstanke om paraneoplastiskt syndrom.
Indikation
Misstanke om autoimmun hudsjukdom såsom pemfigus och differentialdiagnostik
mot pemfigoid, EBA etc.
Metod
Immunoblot.
Svar
Resultatet anges som positivt eller negativt.
Metod
Radioimmunoprecipitation med de rekombinanta antigenerna desmoglein 1 och 3.
Desmoglein 1 är ett desmosomalt cadherin med en molekylvikt på 160kD medan
desmoglein 3 har en molekylvikt på 130kD.
Referensintervall
Negativt.
Svar
Resultatet anges som positivt eller negativt.
Tolkning
Autoantikroppar mot CV2 är av intresse vid utredning av pareneoplastiska neuropatier. Associerade tumörformer är testiscancer och lungcancer.
Referensintervall
Negativt.
Paket och andra analyser
Se även paket Paraneoplastiska neurologiska sjukdomar samt analys Hu-antikroppar,
Hu-antikroppar Yoantikroppar Ri/Nova 1-antikroppar
antikroppar,
1-antikroppar, Ta/Ma-2-antikroppar,
Ta/Ma-2-antikroppar Amphiphysin 1-antikroppar
1-antikroppar,
Purkinjecells-antikroppar (Tr) och Purkinjecells-antikroppar (PCA-2).
Tolkning
Pemfigus är en grupp livshotande autoimmuna blåssjukdomar som har intraepiteliala
blåsor. Den molekylära bakgrunden till blåsbildningen är att adhesionen mellan keratinocyter störs (akantolys) av autoantikropparna mot intercellulära adhesionsstrukturer. Vid pemfigus foliaceus är antikropparna framförallt riktade mot desmoglein 1. Vid
pemfigus vulgaris är antikropparna framförallt riktade mot den extracellulära domänen
på desmoglein 3, men en del patienter kan också ha antikroppar mot desmoglein 1.
Paket och andra analyser
Se även paket Pemfigus/Pemfigoid samt analys Antikroppar mot hudens intercellulär
substans och basalmembran, BP180 och BP230-antikroppar IgG och IgA, Kollagen VIIantikroppar Laminin 5-antikroppar IgG och IgA och Desmoplakin I och II-antikroppar.
antikroppar,
58
59
Wieslab | Metodhandbok | Enskilda analyser
Wieslab | Metodhandbok | Enskilda analyser
Desmoplakin I och II-antikroppar (410/420)
dsDNA-antikroppar – ELISA resp. Crithidia (022, 023)
Indikation
Misstanke om autoimmun hudsjukdom såsom pemfigus och differentialdiagnostik
mot pemfigoid, EBA etc.
Indikation
Misstanke om systemisk lupus erytematosus eller begynnande exacerbation av denna
sjukdom, kronisk aggressiv hepatit av typen “lupoid hepatit”.
Metod
Immunoblot.
Metod
ELISA metod med cirkulär plasmid DNA som antigen. Prover som är positiva i
ELISA följs upp med IIF på flagellaten Crithidia luciliae som substrat på objektglas.
Svar
Resultatet anges som positivt eller negativt.
Referensintervall
Negativt.
Tolkning
Desmoplakin I och II är två pemfigusantigen 250 kDa resp 210 kDa stora. Antikroppar mot Desmoplakin I och II förekommer företrädesvis vid paraneoplastisk
pemfigus, men även vid pemfigus foliaceus.
Paket och andra analyser
Se även paket Pemfigus/Pemfigoid samt analys Antikroppar mot hudens intercellulär
substans och basalmembran, BP180 och BP230-antikroppar IgG och IgA, Desmoglein 1
och 3-antikroppar
3-antikroppar, Laminin 5-antikroppar IgG och IgA och Kollagen VII-antikroppar.
Svar
Resultatet anges som internationella enheter efter jämförelse med Wo80 referensserum. För IIF anges resultatet som negativt, svagt, medel eller starkt positivt efter
värdering av fluorescensens styrka.
Referensintervall
ELISA <25 med gränsvärde 39 IU/ml. IIF negativt.
Tolkning
Förekomst i humant serum av IgG antikroppar mot dubbelsträngat DNA är karakteristiskt för systemisk lupus erytematosus (SLE) och ingår i ACR kriterier. Positivt fynd
av dessa antikroppar har stor diagnostisk specificitet för SLE (90%) och kan användas
vid utvärderingen av behandlingseffekten. Vid aktiv SLE med njurengagemang kan
upp till 95% ha anti-ds-DNA, vid aktiv SLE utan njurengagemang har upp till 5070% och vid inaktiv SLE har mindre än 40% dessa antikroppar. En snabb stegring av
nivån av anti-ds-DNA indikerar ofta en försämring av sjukdomen. Under remission
kan värdena bli normala. ELISA har högre sensitivitet (ca.75%) än Crithidia (sensitivitet 60%), men lägre specificitet och därför kan det förekomma patienter som är
ELISA positiva men Crithidia negativa. Positivt resultat med Crithidia har 99-100%
diagnostisk specificitet för SLE vid analys av patientmaterial på vårt laboratorium.
Titrering utförs vanligtvis inte, då detta har lite prognostiskt/diagnostiskt värde.
En del patienter som har positiv anti-ds-DNA, men inte uppfyller kriterierna för
SLE, kan utveckla SLE inom loppet av 4 år. Svagt positiva fynd kan förekomma vid
olika kroniska inflammatoriska reumatiska sjukdomar (RA, SS, sklerodermi, drogutlösta tillstånd) samt vid kronisk aggressiv hepatit av “lupoid” typ, men i mindre
än 10% av dessa fall.
Paket och andra analyser
Se även paket Antifosfolipidsyndrom, SLE och Glomerulonefrit samt analys ANA på
HEp-2 celler.
60
61
Wieslab | Metodhandbok | Enskilda analyser
Wieslab | Metodhandbok | Enskilda analyser
EJ-antikroppar (700)
Elastas-ANCA
Indikation
Misstanke om dermatomyosit/polymyosit.
Se ANCA-panel.
Metod
Radioimmunoprecipitation med rekombinant antigen.
Svar
Resultatet anges som kvot mellan patientserum och normalserum.
Referensintervall
<10 med gränsvärde 15.
Tolkning
Antikroppar mot EJ är riktade mot glycyl-tRNA-syntetas. Dessa antikroppar ses
vid polymyosit och anti-syntetas syndrom tillsammans med antikroppar mot SRP
och Mi-2. Patienter med anti-tRNA-syntetas manifesterar liknade symptom som de
med anti-Jo-1.
Paket och andra analyser
Se även paket Polymyosit/dermatomyosit samt analys tRNA syntetas-antikroppar, SRPantikroppar, Mi-2-antikroppar och PM/Scl-antikroppar.
62
63
Wieslab | Metodhandbok | Enskilda analyser
Extraherbara nukleära antigen – ENA screen (024)
Indikation
För att bestämma specificiteten på antikroppar som gett positivt utfall av ANA (mö
7 homogent och mö 8 kornigt) på Hep-2 celler analyseras antikroppar mot ENA.
Ingående antigen är Ro60 (SSA), La (SSB), Sm, nRNP, Scl-70 och Jo-1. Antikroppar mot Ro52 svaras ut efter förfrågan i särskild ruta på remissen.
Metod
Kvalitativ immunoblot, där positiva resultat sedan konfirmeras med ELISA.
Svar
Resultatet anges som positivt eller negativt.
Wieslab | Metodhandbok | Enskilda analyser
PL-12, KS och Zo. Patienter med andra anti-tRNA-syntetas antikroppar manifesterar liknade symptom som de med anti-Jo-1.
SSA/Ro-52: Antikroppar mot Ro-52 kan spela en roll i utvecklingen av kongenitalt hjärtblock. Antikropparna kan vara ett verktyg för att identifiera mödrar med
risk att föda barn med kongenitalt hjärtblock. Förekommer ofta vid myositer ihop
med Jo-1 antikroppar. Isolerade har de ingen roll vid diagnostiken av SS.
Paket och andra analyser
Se även paket SLE,
SLE Sjögrens syndrom, Kongenitalt hjärtblock, Läkemedelsinducerad
lupus, Polymyosit/dermatomyosit och Sklerodermi/systemisk skleros samt analys ANA på
HEp-2 celler.
Tolkning
SSA/Ro60: Positivt hos ca 70% av patienter med primärt Sjögrens syndrom och
hos 10-15% av patienter med sekundärt Sjögrens syndrom. 40% av patienter med
SLE är positiva för SSA, Även andra sjukdomsassociationer, såsom sklerodermi och
MCTD, finns beskrivna. Positiv anti-SSA förekommer också vid malaria, bilharzia
och leishmanasis.
SSB/La: Positivt hos ca 70% av patienter med primärt Sjögrens syndrom, 5-30%
av patienter med SLE. Förekommer oftast tillsammans med SSA vid Sjögrens och
SLE, men ibland förekomma vid Sklerodermi och RA. Isolerad förekomst av SSB
har beskrivits vid primär biliär cirrhos och autoimmun hepatit.
Sm: Positivt hos ca 10-30% av patienterna med SLE i Västeuropa och specificiteten är hög för denna sjukdom. Frekvensen är väsentligt högre hos afro-amerikaner
och asiater med SLE än kaukasier. Sm är ett nukleärt icke histonprotein. SLE patienter förblir ofta positiva för Sm i remission, därför kan detektion av Sm vara värdefullt
när anti-ds-DNA inte går att mäta.
nRNP: Förekommer hos nästan alla patienter med MCTD, hos 5-50% av patienterna med SLE och är vanligast hos patienter som har lungmanifestationer eller
tecken på myosit, Raynaud-fenomen och positiv RF-IgM. Antikroppar kan även förekomma vid RA och polymyosit/dermatomyosit samt skerodermi. Enstaka friska kan
ha antikroppar mot nRNP samt patienter med malaria, bilharzia och leishmanasis.
Scl-70: Positiv hos ca 15% av patienterna med sklerodermi, speciellt vid den
systemiska progressiva formen (diffuse progressive systemic sclerosis). Patienter med
Raynauds syndrom och positiv anti Scl-70(100) utvecklar ofta senare typisk diffus
progressiv systemisk sclerodermi.
Jo-1: Positiv hos ca 25% av patienter med polymyosit/dermatomyosit och i stort
sett patognomont för sjukdomen. Antikoppar mot Jo-1 är riktade mot histidyl–
tRNA syntetas. Andra anti-syntetas antikroppar inkluderar antigenen OJ, EJ, PL-7,
64
65
Wieslab | Metodhandbok | Enskilda analyser
Endomysium-antikroppar IgA (071)
Entaktin-antikroppar IgG och IgM (518)
Indikation
Misstanke om celiaki eller dermatitis herpetiformis.
Indikation
Misstanke om autoimmun glomerulonefrit.
Metod
Indirekt immunofluorescens med snitt av apoesophagus som substrat.
Metod
ELISA med upprenat entaktin som antigen.
Svar
Resultatet anges som negativt, svagt, medel eller starkt positivt efter värdering av
fluorescensens styrka.
Svar
Resultatet anges som IgG och IgM antikroppar i arbiträra enheter efter jämförelse
med ett referensserum.
Referensintervall
Negativt.
Referensintervall
<14 enheter med gränsvärde 30 enheter/ml.
Tolkning
Positiv hos ca 90% patienter med obehandlad celiaki och hos 80-90% av patienter
med dermatitis herpetiformis. Försvinner vid glutenfri diet. Testen är negativ hos
friska personer. Ingår tillsammans med anti-gliadin som rekommenderade tester
vid misstanke om gluteninducerad enteropati. Det har visats att anti-endomysium
viktigaste antigen i vävnaden är transglutaminas. Positivt resultat med IgA antikroppar (IgG hos IgA bristpatienter) styrker celiakidiagnosen, men den slutliga
diagnosen måste bygga på undersökning av tunntarmsbiopsi och klinisk remission
under glutenfri diet.
Tolkning
Anti-entaktin är en autoantikropp som riktar sig mot ett cellbindande protein i
basalmembran. Antikroppen förekommer främst hos unga patienter som ganska
snart efter infektion utvecklat proteinuri eller nefrotiskt syndrom utan extrarenala
symptom. Morfologiskt tillhör de gruppen primär proliferativ glomerulonefrit. En
mindre grupp utgörs av patienter med glomerulonefrit sekundär till systemisk lupus
erytematosus. Anti-entaktin kan också förekomma vid systemisk lupus erytematosus
utan njurengagemang.
Paket och andra analyser
Se även paket Celiaki samt analys Gliadin-antikroppar IgA och IgG
IgG, Transglutaminas
IgA-antikroppar och Total-IgA kvantifiering
ering.
66
Wieslab | Metodhandbok | Enskilda analyser
Paket och andra analyser
Se även paket Glomerulonefrit.
67
Wieslab | Metodhandbok | Enskilda analyser
Wieslab | Metodhandbok | Enskilda analyser
Fibrillarin-antikroppar (600)
GAD-65-antikroppar (089)
Indikation
Misstanke om sklerodermi, differential diagnos vid Raynauds fenomen.
Indikation
Misstanke om risk för utveckling av insulinberoende diabetes mellitus (IDDM) och
för tidig diagnostik av IDDM hos såväl yngre som äldre patienter.
Metod
Immunoblot med kärnextrakt. Fibrillarin är ett 34kD protein och är det viktigaste
proteinet i U3-RNP komplexet, som deltar i pre-rRNA processningen.
Svar
Resultatet anges som positivt eller negativt.
Referensintervall
Negativt.
Tolkning
Förekommer hos ca 4% av patienter med systemisk sklerodermi, ofta tillsammans
med antikroppar mot centromerer, RNA-polymeras och Scl-70. Har också beskrivits
vid SLE och primärt Raynauds fenomen. Anti-fibrillarin är vanligare hos patienter
med afrikanskt ursprung än kaukasier. Anti-fibrillarin är mer specifik för den diffusa
formen av sklerodermi än den begränsade formen (104).
Paket och andra analyser
Se även paket Sklerodermi/systemisk skleros samt analys ANA på HEp-2 celler.
Metod
Radioimmunoprecipitation med rekombinant antigen. Antigenet är en isoform av
glutaminsyra dekarboxylas GAD65 med en molekylvikt på 65kD. GAD65 deltar i
omvandlingen av glutaminsyra till GABA, en inhibitorisk neurotransmitter.
Svar
Resultatet anges som positivt eller negativt.
Referensintervall
Negativt.
Tolkning
Antikroppar mot GAD 65 av IgG klass förekommer vid IDDM. Ungefär 70% av
unga nydiagnosticerade och 25% av åldersdiabetes har denna antikropp. Om det
samtidigt finns antikroppar mot ö-celler så styrker det diagnosen IDDM. Antikropparna kan ofta ses före kliniska tecken på IDDM. Svagt förhöjda värde kan förekomma vid autoimmuna endokrina sjukdomar, speciellt autoimmun tyroidit.
Anti-GAD förekommer också hos 60% av patienterna med Stiff person syndrom
associerat med IDDM.
Paket och andra analyser
Se även paket Diabetes samt analys Ö-cells-antikroppar, Insulin-antikroppar och IA-2antikroppar.
68
69
Wieslab | Metodhandbok | Enskilda analyser
Gangliosid-antikroppar IgG och IgM (546)
anti-GBM, antikroppar mot Goodpasture antigenet (001)
Indikation
Misstanke om autoimmuna neuropatier.
Indikation
Misstanke om Goodpastures syndrom.
Metod
ELISA med gangliosiderna GM1, asialoGM1, GQ1b, GD1a, och GD1b som antigen.
Metod
ELISA med det upprenade antigenet, alfa 3 kedjan från typ IV kollagen.
Svar
Resultatet anges som kvot mellan patientserum och normalserum.
Svar
Resultatet anges som arbiträra enheter efter jämförelse med ett standardserum.
Referensintervall
<10 med gränsvärde 15.
Referensintervall
<11 enheter och gränsvärde 20 enheter/ml.
Tolkning
Gangliosider är en grupp sialinsyra innehållande glykolipider, som allmänt förekommer i nervsystemet. De finns på cellmembraner och har en ceramid svans som
sitter i lipidlagret och en oligosackariddel som sticker ut. Det finns många gangliosider, men GM1, asialoGM1, GQ1b, GD1a, GD1b är de som man vanligen associerar med autoantikroppar. Dessa autoantikroppar är vanligast vid motoriska och
sensorimotoriska neuropatier. Höga titrar av antikroppar mot GM1 är typiska för
multifokala och perifera motoriska neuropatier, men antikroppar mot asialoGM1
och GD1b kan också förekomma. Anti-GM1 och asialo GM1 antikroppar är vanligast vid Guillain-Barré syndrom och amyotrofisk lateral skleros. Anti-GQ1b anses
vanliga vid Miller-Fisher varianten. Patienter med motoriska och sensorimotoriska
neuropatier kan ha antikroppar mot en eller flera av gangliosiderna och därför bör
man analysera samtliga.
Tolkning
Vid Goodpasture Syndrom (snabbt progredierande GN med eller utan lungblödning) är anti-GBM antikropparna riktade mot alfa 3 kedjan från typ IV kollagen.
Molekylen är specifik för basalmembranerna i njure och lunga, vilket förklarar det
begränsade organengagemanget vid klassisk Goodpasture Syndrom dvs. njurar och
lungor. Antikroppsnivån är hög hos de flesta fall av Goodpasture Syndrom och sjunker under behandling ner till normal nivå. Antikroppen förekommer inte hos friska
personer eller vid andra sjukdomar såsom flertalet systemiska vaskuliter.
Paket och andra analyser
Se även paket Oklar neuropati/Guillain-Barrés syndrom samt analys Myelinassocierat
glykoprotein/MAG-antikroppar och SGPG-antikroppar.
70
Wieslab | Metodhandbok | Enskilda analyser
Paket och andra analyser
Se även paket Glomerulonefrit,
Glomerulonefrit Akutanalys för screening av anti-GBM, PR3-ANCA
och MPO-ANCA och Komplettering vid positiv PR3/MPO-ANCA eller anti-GBM
samt analys IgG subklassbestämning av ANCA och anti-GBM och PiZ bestämning av
alfa-1-antitrypsin.
71
Wieslab | Metodhandbok | Enskilda analyser
Glatt muskel-antikroppar – SMA (082)
Gliadin-antikroppar IgA och IgG (519)
Indikation
Misstanke om autoimmun hepatit (typ I).
Indikation
Misstanke om celiaki eller dermatitis herpetiformis.
Metod
Indirekt immunofluorescens med snitt från råttventrikel innehållande glatt muskulatur. Vid autoimmun hepatit är antikropparna ofta riktade mot aktin.
Metod
ELISA med gliadin som antigen.
Svar
Resultatet anges som negativ eller svagt, medel och starkt positiv efter värdering av
fluorescensens styrka.
Referensintervall
Negativt.
Tolkning
Starkt positivt resultat förekommer särskilt vid autoimmun hepatit men också vid
primär biliär cirrhos och kronisk inflammatorisk sjukdom. Svagt positivt resultat
förekommer vid enstaka fall av akut hepatit och mononukleos samt hos enstaka patienter med maligna sjukdomar. Kan vara svagt positiv hos 7% av friska personer.
Paket och andra analyser
Se även paket Autoimmun leversjukdom samt analys ANA på HEp-2 celler och SLA/
LP-antikroppar.
72
Wieslab | Metodhandbok | Enskilda analyser
Svar
Resultatet anges som kvot mellan patientserum och normalserum.
Referensintervall
< 1,0 med gränsvärde 1,4.
Tolkning
IgA anti-gliadin är positiv hos ca 95% patienter med obehandlad celiaki. IgG antigliadin har lägre sensitivitet, ca 50%, och är inte så specifikt som IgA anti-gliadin för
celiaki, men kan vara viktigt vid diagnosen på patienter som har IgA brist. Antikropparna försvinner vid glutenfri diet och förekommer inte hos friska personer. Ingår
tillsammans med anti-endomysium och anti-transglutaminas som rekommenderade
tester vid misstanke om gluteninducerad enteropati. Positivt resultat med IgA antikroppar (IgG hos IgA bristpatienter) i dessa två tester styrker celiaki diagnosen, men
den slutliga diagnosen måste bygga på undersökning av tunntarmsbiopsi och klinisk
remission under glutenfri diet.
Paket och andra analyser
Se även paket Celiaki samt analys Endomysium-antikroppar IgA, Transglutaminas IgAantikroppar och Total-IgA kvantifiering
ering.
73
Wieslab | Metodhandbok | Enskilda analyser
Histon-antikroppar (098)
HSP-70-antikroppar (095)
Indikation
Misstanke om läkemedelsassocierat lupus syndrom.
Indikation
Misstanke om hörselnedsättning med autoimmun orsak.
Metod
ELISA med en blandning av histoner som antigen. Antikropparna är riktade mot
starkt basiska proteiner, som är tätt associerade med DNA i cellkärnans kromatin
och benämns H1, H2A, H2B, H3 och H4.
Metod
Immunoblot.
Svar
Resultatet anges som kvot mellan patientserum och normalserum.
Referensintervall
<1.0 med gränsvärde 1,4.
Tolkning
Positivt hos ca 95% av patienter med medikamentell utlöst LE syndrom, oftast efter
långvarigt intagande av procainamid och hydralazin. Positivt även hos 30-40% av
patienter med systemisk lupus erytematosus, där antikropparna främst är riktade
mot H1 och H2B samt hos ca 20% av patienter med reumatoid artrit, speciellt hos
patienter som utvecklar reumatoid vaskulit.
Paket och andra analyser
Se även paket Läkemedelsinducerad lupus samt analys ANA på HEp-2 celler.
74
Wieslab | Metodhandbok | Enskilda analyser
Svar
Resultatet anges som positivt eller negativt.
Referensintervall
Negativt.
Tolkning
Antikroppar mot ett 68kD protein (heat shock protein 70) förekommer i upp till
40% hos patienter med idiopatisk hörselnedsättning. Dessa patienter kan ibland
framgångsrikt behandlas med immunosuppressiva läkemedel. Majoriteten av patienter med aktiv sjukdom kan ha dessa antikroppar och dessa patienter svarar i upp
till 75% på steroidbehandling.
Paket och andra analyser
Se även paket Plötslig hörselnedsättning
hörselnedsättning.
75
Wieslab | Metodhandbok | Enskilda analyser
Hu-antikroppar (220)
Indikation
Misstanke om paraneoplastiskt syndrom, sensorisk neuropati.
Metod
Immunoblot.
Svar
Resultatet anges som negativt eller positivt med titer.
Referensintervall
Negativt.
Tolkning
Anti-Hu kallas också ANNA-1 (type I anti neural nuclear antibody). Antigenet finns
i alla neuroner i centrala och perifera nervsystemet och i flera tumörtyper framförallt i lungan. Anti-Hu förekommer vid paraneoplastisk subakut sensorisk neuropati
och/eller paraneoplastisk encephalomyelit som hos 83% av patienterna förekommer
tillsammans med småcellig lungcancer och ibland också med andra tumörformer
(lung adenocarcinom, småcellscarcinom i tarmen, neuroblastom, prostatacancer,
malign melanom etc.). Hos 50% av patienterna utvecklar sig neurologiska symptom
före kliniska manifestationer av tumören (68, 69).
Paket och andra analyser
Se även paket Paraneoplastiska neurologiska sjukdomar samt analys Yo-antikroppar,
Ri/Nova 1-antikroppar
1-antikroppar, Purkinjecells-antikroppar (Tr), Purkinjecells-antikroppar (PCA-2),
Ta/Ma-2-antikroppar och Amphiphysin 1-antikroppar.
76
Wieslab | Metodhandbok | Enskilda analyser
Antikroppar mot hudens intercellulär
substans och basalmembran (092)
Indikation
Misstanke om autoimmun hudsjukdom såsom pemfigus, pemfigoid, EBA etc.
Metod
Indirekt immunofluorescens på apmatstrupe.
Svar
Resultatet anges som negativt, svagt, medel eller starkt positivt efter värdering av
fluorescensens styrka.
Referensintervall
Negativt.
Tolkning
Autoantikroppar mot hudproteiner är ett viktigt hjälpmedel vid diagnostiken av
kroniska blåsbildande sjukdomar i huden som pemfigus, Pemfigoid, cicatriell pemfigoid och epidermolysis bullosa acquisita (EBA). Antikroppar mot antigen i hudens
intercellularsubstans är diagnostiska för pemfigus och förekommer i över 90% hos
patienter under aktiv sjukdom. Antikroppar mot basalmembransantigener i huden
förekommer hos 70% av patienterna med bullös pemfigoid, hos 50% av patienter
med EBA samt hos 10% med cicatriell pemfigoid. För att skilja EBA från bullös
pemfigoid kan man utföra en s.k. ”split skin” test på IIF. Direkt immunofluorescens
undersökning på biopsi är mer känsligt än den indirekta som utförs på apsubstrat.
Vid negativt resultat kan därför hudbiopsi behövas om misstanken kvarstår.
Paket och andra analyser
Se även paket Pemfigus/Pemfigoid samt analys BP180 och BP230-antikroppar IgG och
IgA, Desmoglein 1 och 3-antikroppar, Desmoplakin I och II-antikroppar, Kollagen VIIantikroppar och Laminin 5-antikroppar IgG och IgA.
77
Wieslab | Metodhandbok | Enskilda analyser
Wieslab | Metodhandbok | Enskilda analyser
IA-2-antikroppar (111)
IgA-Fibronektin komplex (007)
Indikation
Misstanke om risk för utveckling av insulinberoende diabetes mellitus (IDDM) och
för tidig diagnostik av IDDM hos såväl yngre som äldre patienter.
Indikation
Misstanke om IgA-nefrit.
Metod
Radioimmunoprecipitation med rekombinant antigen. IA-2 kallas också ICA512
och är en ovanlig medlem i protein tyrosin phosphatas (PTP) familjen. Genom
att en aminosyra är förändrad i den katalytiska delen så har den ingen enzymatisk
funktion. Molekylvikten är 106kD.
Svar
Resultatet anges som enheter.
Referensintervall
<70 enheter.
Tolkning
Antikroppar mot IA-2 av IgG klass förekommer vid IDDM. Ungefär 60-70% av
unga nydiagnosticerade har denna antikropp. Om det finns antikroppar mot ö-celler
så styrker det diagnosen IDDM. Antikropparna kan ofta ses före kliniska tecken på
IDDM. Vid diagnostillfället kan upp till 90% ha antikroppar mot ett eller flera av
antigenerna GAD65, IA-2 eller insulin. Andelen positiva beror på ålder (unga har
högre andel), sjukdomsduration (andelen minskar med tiden) och etnisk bakgrund.
Svagt förhöjda värde kan förekomma vid autoimmuna endokrina sjukdomar, speciellt autoimmun tyroidit
Metod
ELISA med fibronektinbindande kollagenfragment som antigen.
Svar
Resultatet anges som arbiträra enheter efter jämförelse med ett standardserum.
Referensintervall
<39 enheter.
Tolkning
Vid IgA nefrit finns cirkulerande immunkomplex innehållande IgA och fibronektin.
Sådana komplex kan binda till njurens kollagener via fibronektin. Det är oklart
om de kan mediera njurinflammation, men deras förekomst i cirkulationen är en
diagnostisk markör för IgA nefrit. Komplexen förekommer vid cirka 50-60% av fall
med IgA-nefrit.
Paket och andra analyser
Se även paket Glomerulonefrit.
Paket och andra analyser
Se även paket Diabetes samt analys Ö-cells-antikroppar,
Ö-cells-antikroppar Insulin-antikroppar och GAD65-antikroppar.
78
79
Wieslab | Metodhandbok | Enskilda analyser
Wieslab | Metodhandbok | Enskilda analyser
IgG-subklassbestämning av ANCA och anti-GBM (100, 101, 102)
IIF-ANCA (008)
Indikation
Uppföljningsprov vid Goodpasture syndrom och Wegeners granulomatos samt andra renopulmonella syndrom. Kan indikera patienter som bör följas extra noga samt
förutsäga återfall.
Indikation
Vid misstanke om systemisk vaskulit och inflammatoriska sjukdomar.
Metod
ELISA med specifikt antigen (PR3, MPO, GP ag) och subklass specifika monoklonala antikroppar.
Svar
Resultatet anges som arbiträra enheter efter jämförelse med ett standardserum.
Referensintervall
IgG1
IgG2
IgG3
IgG4
GP
<3
<8
<27
<7
PR3
<4
<18
<8
<4
MPO
<4
<16
<17
<4
Tolkning
De vanligaste subklasserna vid dessa sjukdomar är IgG1 och IgG4. IgG2 och IgG3
förekommer i låga mängder. Patienter med MPO-ANCA har oftare IgG2 och patienter med PR3-ANCA har oftare IgG3. En ovanlig subklassfördelning kan indikera ett annorlunda kliniskt förlopp. Ändringar i subklassfördelningen kan användas
till att studera återfall i sjukdomen.
Paket och andra analyser
Se även paket ANCA vid systemisk vaskulit
vaskulit, Glomerulonefrit och Komplettering vid
positiv PR3/MPO-ANCA eller anti-GBM
anti-GBM.
Metod
Indirekt Immunofluorescens (IIF) metod med humana granulocyter som substrat.
Svar
Resultatet anges som negativt, svagt, medel eller starkt positivt efter värdering av
fluorescensens styrka.
Referensintervall
Negativt.
Tolkning
Den klassiska ANCA vid systemisk vaskulit är en reaktion av IgG antikroppar
mot granulocyter och syns som en kornig färgning av granulocytens cytoplasma
(C-ANCA) vid IIF undersökning. C-ANCA förekommer främst vid Wegeners granulomatos och andra systemiska vaskuliter såsom mikroskopisk polyangit, ChurgStrauss syndrom, fokal och extrakapillär nekrotiserande glomerulonefrit. I aktiv fas
av sjukdomen har ca 90% av Wegener patienter C-ANCA. Ett annat ANCA mönster är den perinukleära färgningen av granulocyter, den s.k. P-ANCA. P-ANCA
förekommer också vid systemisk vaskulit, oftare vid mikroskopisk polyangit än vid
Wegeners granulomatos och framförallt då sjukdomen huvudsakligen är lokaliserad
till njuren. P-ANCA förekommer ofta vid inflammatorisk tarmsjukdom, reumatoid
artrit och läkemedelsinducerad SLE. Observera att C- och P-ANCA är IIF mönster
och kan bero på antikroppar med olika specificitet mot granula proteiner och därför
rekommenderas vid positiv IF uppföljning med specifika analyser med ELISA.
IIF mönstret kan också kallas atypiskt och är då mer relaterat till inflammatoriska
sjukdomar såsom t.ex. UC, RA och inte vaskulit. Om kärnfärgning på andra celler
syns vid undersökningen kallas det för osäker ANCA på grund av organ-ospecifik
kärnfärgning eftersom det då inte går att uttala sig om det finns ANCA eller ej.
Paket och andra analyser
Se även paket ANCA vid systemisk vaskulit
vaskulit, Inflammatorisk tarmsjukdom, Plötslig
hörselnedsättning Läkemedelsinducerad lupus, Osäker bindvävssjukdom och ANCA
hörselnedsättning,
utvidgad analys.
80
81
Wieslab | Metodhandbok | Enskilda analyser
Wieslab | Metodhandbok | Enskilda analyser
Insulin-antikroppar (110)
Intrinsic factor-antikroppar (770)
Indikation
Misstanke om risk för utveckling av insulinberoende diabetes mellitus (IDDM) och
för tidig diagnostik av IDDM hos såväl yngre som äldre patienter.
Indikation
Misstanke om perniciös anemi.
Metod
Radioimmunoprecipitation med nativt antigen. Insulin reglerar blodglukosnivån
och består av 51 aminosyror. Kan ej analyseras efter insatt insulinbehandling pga. de
flesta patienter gör antikroppar mot exogent insulin.
Metod
Radioimmunoprecipitation med rekombinant antigen.
Svar
Resultatet anges som kvot mellan patientserum och normalserum.
Svar
Resultatet anges som enheter.
Referensintervall
<10 med gränsvärde 15.
Referensintervall
<110 med gränsvärde 250 nU/ml.
Tolkning
Intrinsic faktor autoantikroppar är specifika för perniciös anemi och förekommer i
50-80% av fallen. Antikropparna kan antingen blockera bindning av vitamin B12
till intrinsic factor eller blockera receptorn.
Tolkning
Antikroppar mot insulin av IgG klass förekommer vid IDDM. Antikroppar mot insulin förekommer inte så ofta som antikroppar mot GAD65 eller IA-2. Detta beror
på en ålderseffekt eftersom anti-insulin är vanlig förekommande hos nyupptäckta
barn, medan andelen positiva minskar hos tonåringar och unga vuxna.
Paket och andra analyser
Se även analys Parietalcells-antikroppar.
Paket och andra analyser
Se även paket Diabetes samt analys Ö-cells-antikroppar, IA-2-antikroppar och GAD65-antikroppar.
82
83
Wieslab | Metodhandbok | Enskilda analyser
Wieslab | Metodhandbok | Enskilda analyser
Jo-1-antikroppar (030)
Kardiolipin-antikroppar IgG och IgM (516)
Jo-1 ingår i analysen ENA screen. Se därför ENA screen för indikation, metod, svar
och referensintervall.
Indikation
Misstanke om autoimmuna arteriella och/eller venösa tromboser, trombocytopeni
och upprepade aborter. Detta ses vid primärt anti-fosfolipid syndrom och systemisk
lupus erytematosus.
Tolkning
Positiv hos ca 25% av patienter med polymyosit/dermatomyosit och i stort sett
patognomont för sjukdomen. Antikroppar mot Jo-1 är riktade mot histidyl-tRNA
synthetase. Andra anti-synthetase antikroppar inkluderar antigenen OJ, EJ, PL-7,
PL-12, KS och Zo. Patienter med andra anti-tRNA-synthetase antikroppar manifesterar liknande symptom som de med anti-Jo-1.
Paket och andra analyser
Se även paket Polymyosit/dermatomyosit samt analys ANA på HEp-2 celler och tRNA
syntetas-antikroppar.
Metod
Analysen utförs med ELISA med kardiolipin inkuberat med bovint serum, eftersom
det trombosrelaterade antigenet är ß2-Glykoprotein 1 bundet i komplex med kardiolipin. IgG och IgM anti-kardiolipin utförs.
Svar
Resultatet anges som kvot mellan patientserum och normalserum.
Referensintervall
< 1,0 med gränsvärde 1,4.
Tolkning
Positivt hos patienter med primärt anti-kardiolipin syndrom (APS). Detta är ett
lupusliknande syndrom som ofta har negativ autoimmunserologi för övrigt och karakteriseras av recidiverande arteriella och venösa tromboser, upprepade aborter och
i något fall livido reticularis, labil hypertension, migrän och neurologiska sjukdomstecken. Trombocytopeni och förhöjd APTT förekommer ofta. Positiv vid några fall
av pulmonell hypertension i samband med vaskulopati och tromboser. Positivt hos
30-40% av patienter med systemisk lupus erytematosus varav hälften har klinisk
APS. Män <45 år med akut myokardinfarkt kan ha ökad risk för utveckling av arteriella och venösa komplikationer om de är anti-kardiolipin positiva.
Paket och andra analyser
Se även paket Antifosfolipidsyndrom, SLE,
SLE Osäker bindvävssjukdom och Plötslig hörselnedsättning samt analys ß2-glykoprotein 1-antikroppar IgG och IgM
IgM.
84
85
Wieslab | Metodhandbok | Enskilda analyser
Wieslab | Metodhandbok | Enskilda analyser
Kollagen VII-antikroppar (280)
Komplementfunktion, komplementfaktor C3, C4, C1q, C3d (570)
Indikation
Misstanke om autoimmun hudsjukdom såsom pemfigoid och differential diagnostik mot pemfigus, EBA etc.
Indikation
Misstanke om medfödd eller förvärvad komplementbrist.
Metod
Immunoblot.
Svar
Resultatet anges som positivt eller negativt.
Referensintervall
Negativt.
Tolkning
Dessa antikroppar förekommer vid epidermolysis bullosa acquisita (EBA).
Paket och andra analyser
Se även paket Pemfigus/Pemfigoid samt analys Antikroppar mot hudens intercellulär
substans och basalmembran, BP180 och BP230-antikroppar IgG och IgA, Desmoglein
1 och 3-antikroppar, Desmoplakin I och II-antikroppar och Laminin 5-antikroppar
IgG och IgA.
Metod
Nefelometri (C3 och C4) och raketelektrofores (C1q och C3d) Hemolys i gel
(c-funktion).
Svar
För komplementfunktion anges resultatet som normalt eller nedsatt. För C3 och
C4 anges resultatet i g/l. För C1q anges resultatet i procent av normalsera. För C3d
anges resultatet i mg/l.
Referensintervall
C3; 0,77-1,38 g/l. C4; 0.12-0.33 g/l. C1q; 78-131% av normalsera. C3d; <5 mg/l.
Tolkning
Komplementsystemet är en del av immunförsvaret. Det förstärker antikropparnas
funktion och bidrar till bakterie-avdödning. Tre aktiveringsvägar är kända för komplementsystemet: den klassiska, den alternativa och MBL-vägen. (MBL=mannanbindande lectin.) Den klassiska vägen aktiveras av immunkomplex, vilket är fallet
vid SLE. C1q binder då in C1r och C1s, vilket sätter igång en kaskad där C2 och
C4 bildar ett komplex som klyver C3. Den alternativa vägen aktiveras, genom komplexbildning mellan C3 och faktor B genom en reaktion som företrädesvis sker på
ytan av bakterier. MBL-vägen aktiveras genom reaktion mellan MBL och vissa sockerarter, vilka endast finns hos vissa bakterier.
När man mäter komplementaktivering in vitro får man ett mått på patientserats
förmåga att aktivera komplementsystemet genom den aktuella vägen. Aktiveringsgraden blir ett mått på serumkoncentrationen av de komponenter som ingår i aktiveringsvägen. Har patienten total brist på en komponent blir aktiveringen i den vägen
noll. Hos en patient med aktiv SLE sjukdom sker ofta en aktivering av den klassiska
vägen. Detta leder till förbrukning av de ingående komponenterna (C1q, C1s, C1r,
C2, C4, C3 och C5-9). Serum från denna patient har sannolikt en nedsatt förmåga
till aktivering av den klassiska vägen in vitro. Eftersom en del komponenter som är
gemensamma för de övriga vägarna kan förmågan till aktivering av dessa vara nedsatt
sekundärt på grund av förbrukningen av den klassiska vägens komponenter.
Paket och andra analyser
Se även paket Glomerulonefrit och SLE.
SLE
86
87
Wieslab | Metodhandbok | Enskilda analyser
Wieslab | Metodhandbok | Enskilda analyser
Lactoferrin-ANCA
Laminin 5-antikroppar IgG och IgA (558)
Se ANCA-panel.
Indikation
Misstanke om autoimmun hudsjukdom såsom pemfigoid och differential diagnostik
mot pemfigus, EBA etc.
Metod
ELISA.
Svar
Resultatet anges som kvot mellan patientserum och normalserum.
Referensintervall
<10 med gränsvärde 15.
Tolkning
Laminin 5 är ett epidermalt antigen. Antikroppar mot laminin 5 förekommer vid
autoimmuna hudsjukdomar såsom mukös membranös pemfigoid och bullös SLE.
Paket och andra analyser
Se även paket Pemfigus/Pemfigoid samt analys Antikroppar mot hudens intercellulär
substans och basalmembran, BP180 och BP230-antikroppar IgG och IgA, Desmoglein 1
och 3-antikroppar, Desmoplakin I och II-antikroppar och Kollagen VII-antikroppar.
88
89
Wieslab | Metodhandbok | Enskilda analyser
LKM – lever/njurmikrosom-antikroppar (083)
LKM-1 – lever/njurmikrosom typ 1-antikroppar (820)
Indikation
Misstanke om autoimmun hepatit (typ II).
Indikation
Misstanke om autoimmun hepatit (typ II).
Metod
Indirekt immunofluorescens med lever och njurvävnad som substrat. Antikropparna
riktar sig främst mot cytokrom P-450 IID6.
Metod
Immunoblot.
Svar
Resultatet anges som negativt, svagt, medel eller starkt positivt efter värdering av
fluorescensens styrka.
Referensintervall
Negativt.
Tolkning
Antikroppar mot LKM förekommer främst vid autoimmun hepatit och särskilt ofta
hos en undergrupp med flickor och yngre kvinnor. Anti-LKM kan förekomma vid
hepatit C och delta, varför sådana infektioner bör uteslutas.
Paket och andra analyser
Se även paket Autoimmun leversjukdom samt analys LKM-1 – lever/njurmikrosom typ 1antikroppar och LC-1 – Levercytosolantigen 1-antikroppar.
90
Wieslab | Metodhandbok | Enskilda analyser
Svar
Resultatet anges som negativt eller positivt med kvot.
Referensintervall
Negativt.
Tolkning
Positiv reaktion för autoantikroppar riktade mot LKM typ 1 (CYP2D6) förekommer
främst vid autoimmun hepatit typ II.
Paket och andra analyser
Se även paket Autoimmun leversjukdom samt analys LKM – lever/njurmikrosomantikroppar och LC-1 – Levercytosolantigen 1-antikroppar.
91
Wieslab | Metodhandbok | Enskilda analyser
Wieslab | Metodhandbok | Enskilda analyser
LC-1 – Levercytosolantigen 1-antikroppar (825)
Lysozym-ANCA
Indikation
Misstanke om autoimmun hepatit (typ II).
Se ANCA-panel.
Metod
ELISA.
Svar
Resultatet anges som kvot mellan patientserum och normalserum.
Referensintervall
<10 med gränsvärde 15.
Tolkning
Antikroppar mot LC-1 förekommer främst vid autoimmun hepatit typ II ofta tillsammans med LKM-1 antikroppar.
Paket och andra analyser
Se även paket Autoimmun leversjukdom samt analys LKM – lever/njurmikrosomantikroppar och LKM-1 – lever/njurmikrosom typ 1-antikroppar.
92
93
Wieslab | Metodhandbok | Enskilda analyser
Mi-2-antikroppar (440)
Mitokondrie-antikroppar – AMA (084)
Indikation
Misstanke om dermatomyosit, oklar myosit.
Indikation
Misstanke om primär biliär cirrhos eller autoimmun hepatit.
Metod
Immunoblot metod. Mi-2 är nukleära proteiner med molekylvikter mellan 34 och
240kD.
Metod
Indirekt immunofluorescens på snitt av njure och mage från råtta. Vid primär biliär
cirrhos är antikropparna riktade mot pyruvatdehydrogenas subenhet E2 (dihydrolipoamid acetyltransferas).
Svar
Resultatet anges som positivt eller negativt.
Referensintervall
Negativt.
Tolkning
Mi-2 antikroppar finns hos ca 15-30% av patienterna med dermatomyosit, finns
sällan hos patienterna med polymyosit (<1%) och finns inte vid andra muskelsjukdomar. Den diagnostiska specificiteten är >96% för dermatomyosit. Av patienterna
med Mi-2 antikroppar har 95% dermatomyosit och ca 3% polymyosit.
Paket och andra analyser
Se även paket Polymyosit/dermatomyosit samt analys ANA på HEp-2 celler och
Extraherbara nukleära antigen – ENA screen.
94
Wieslab | Metodhandbok | Enskilda analyser
Svar
Resultatet anges som negativt, svagt, medel eller starkt positivt efter värdering av
fluorescensens styrka.
Referensintervall
Negativt.
Tolkning
Positiv vid primär biliär cirrhos, ca 90%, autoimmun hepatit ca 5-10%, RA <10%
(ofta med kliniska eller biokemiska tecken på leveraffektion). Också positiv vid
några fall av sklerodermi, primärt Sjögrens syndrom, systemisk lupus erytematosus
perniciös anemi och autoimmun hemolytisk anemi. AMA förekommer hos ca 1%
friska personer.
Paket och andra analyser
Se även paket Autoimmun leversjukdom samt analys Mitokondrie-antikroppar – typ M2.
95
Wieslab | Metodhandbok | Enskilda analyser
Mitokondrie-antikroppar – typ M2 (290)
MuSK-antikroppar (960)
Indikation
Misstanke om primär biliär cirros.
Indikation
Misstanke om myastenia gravis.
Metod
Immunoblot.
Metod
Radioimmunoprecipitation med rekombinant antigen.
Svar
Resultatet anges som negativt eller positivt.
Svar
Resultatet anges som kvot mellan patientserum och normalserum.
Referensintervall
Negativt.
Referensintervall
<10 med gränsvärde 15.
Tolkning
Autoantikropp mot mitokondrier typ M2 är starkt associerade med primär biliär
cirrhos (PBC) med förekomst i mer än 95% av fallen. I lägre grad förekommer det
även i andra tillstånd som Sjögrens syndrom, tyroidea sjukdom, CREST syndrom,
sklerodermi och polymyosit. Antigenen är subenheter i ett enzymkomplex (2-oxosyra dehydrogenas) i inre mitokondriemembranet.
Tolkning
MuSK betyder muskelspecifik tyrosinkinasreceptor. Dessa antikroppar ses hos seronegativa (negativa för anti-acetylkolin receptor) patienter med myastenia gravis och ger
då stöd för diagnosen. Den kliniska bilden är likartad som för seropositiva patienter.
Paket och andra analyser
Se även paket Autoimmun leversjukdom samt analys Mitokondrie-antikroppar – AMA.
96
Wieslab | Metodhandbok | Enskilda analyser
Paket och andra analyser
Se även paket Myastenia gravis samt analys Antikroppar mot tvärstrimmig muskulatur,
Acetylcholin receptor-antikroppar och Titin-antikroppar.
97
Wieslab | Metodhandbok | Enskilda analyser
Myelinassocierat glykoprotein/MAG-antikroppar (093)
och SGPG-antikroppar (250)
Indikation
Misstanke om autoimmun neuropati.
Metod
ELISA med upprenat antigen.
Svar
För MAG anges resultatet anges som enheter/ml. För SGPG anges resultatet som
kvot mellan patientserum och normalserum.
Referensintervall
MAG: <1000 enheter/ml. SGPG: <10 med gränsvärde 15.
Tolkning
Flera olika former av sensoriska och sensorimotoriska neuropatier har visats vara
associerade med antikroppar mot myelinassocierat glykoprotein. Antikropparna
binder till kolhydratdelen på proteinet, särskilt till sulfaterade glukoronsyradelar.
Globosiden SGPG har betydelse vid adhesion och cellkontakt och anses reagera med
samma typ av antikroppar som MAG.
Höga titrar mot MAG har särskilt observerats vid demyelinerande sensorimotoriska neuropatier. Låga titrar har observerats vid multipel skleros, inflammatoriska
neuropatier och motoriska neuronsjukdomar. Omkring hälften av patienterna med
IgM monoklonala gammopatier och associerade perifera neuropatier har antikroppar mot MAG.
Wieslab | Metodhandbok | Enskilda analyser
Myelin basiskt protein/MBP-antikroppar (882)
Indikation
Misstanke om multipel skleros (MS).
Metod
ELISA med upprenat antigen.
Svar
Resultatet anges som kvot mellan patientserum och normalserum.
Referensintervall
<10 med gränsvärde 15.
Tolkning
Myelin basiskt protein är ett CNS antigen som uttrycks på myelin skidan. MBP
kan inducera MS-liknande symptom i djurförsök. Antikroppar mot MBP kan förekomma vid MS men det kliniska värdet är osäkert.
Paket och andra analyser
Se även paket Multipel skleros/Neuromyelitis optica samt analys Aquaporin 4-antikroppar
och Myelin oligodendrocyt glykoprotein/MOG-antikroppar.
Paket och andra analyser
Se även paket Oklar neuropati/Guillain-Barrés syndrom samt analys Gangliosidantikroppar IgG och IgM
IgM.
98
99
Wieslab | Metodhandbok | Enskilda analyser
Wieslab | Metodhandbok | Enskilda analyser
Myelin oligodendrocyt glykoprotein/MOG-antikroppar (884)
Myeloperoxidas ANCA/MPO-ANCA – capture-teknik (005)
Indikation
Misstanke om multipel skleros (MS).
Indikation
Misstanke om systemisk vaskulit, särskilt med njurengagemang.
Metod
Immunoblot.
Metod
Capture ELISA med upprenat myeloperoxidas som antigen.
Svar
Resultatet anges som negativt eller positivt.
Svar
Resultatet anges som internationella enheter efter jämförelse med ett referensserum.
Referensintervall
Negativt.
Referensintervall
<5 med gränsvärde 7 IU/ml.
Tolkning
Myelin oligodendrocyt glykoprotein är ett CNS antigen som uttrycks på myelinskidan. Antikroppar mot MOG har i experimentella studier visat sig vara patogena.
Antikroppar mot MOG förekommer vid MS men både sensitivitet och specificitet
varierar kraftigt mellan olika studier och det kliniska värdet är osäkert.
Tolkning
Capture MPO-ANCA är en alternativ metod för att bestämma MPO-ANCA, där
en monoklonal antikropp används för att fånga MPO istället för att proteinet binds
direkt till plasten. Den monoklonala antikroppen är vald så att den blockerar en
epitop för anti-MPO antikroppar som ger C-ANCA och ej är relaterad till vaskulit.
Analysen blir därigenom mer specifik för vaskulit. MPO-ANCA förekommer vid
systemisk vaskulit och där främst vid Mikroskopisk polyangit, Wegeners granulomatos, Churg Strauss och fokal och extrakapillär nekrotiserande glomerulonefrit
framförallt då den huvudsakligen är lokaliserad till njuren. MPO-ANCA kan ibland
också förekomma vid läkemedelsutlösta tillstånd.
Paket och andra analyser
Se även paket Multipel skleros/Neuromyelitis optica samt analys Aquaporin 4-antikroppar
och Myelin basiskt protein/MBP-antikroppar.
Paket och andra analyser
Se även paket ANCA vid systemisk vaskulit
vaskulit, Glomerulonefrit,
Glomerulonefrit Osäker bindvävssjukdom
och Komplettering vid positiv PR3/MPO-ANCA eller anti-GBM samt analys Myeloperoxidas ANCA/MPO-ANCA, IgG subklassbestämning av ANCA och anti-GBM och
PiZ bestämning av alfa-1-antitrypsin.
100
101
Wieslab | Metodhandbok | Enskilda analyser
Wieslab | Metodhandbok | Enskilda analyser
Myeloperoxidas ANCA/MPO-ANCA (004)
nRNP/U1-RNP/snRNP-antikroppar (026)
Indikation
Misstanke om systemisk vaskulit, särskilt med njurengagemang.
nRNP-antikroppar ingår i analysen ENA screen. Se därför ENA screen för indikation, metod, svar och referensintervall.
Metod
ELISA med upprenat granulocyt myeloperoxidas som antigen.
Tolkning
Förekommer hos nästan alla patienter med MCTD, hos 5-50% av patienterna med
SLE och är vanligast hos patienter som har lungmanifestationer eller tecken på myosit, Raynaud-fenomen och positiv RF-lgM. Antikroppar kan även förekomma vid
RA och polymyosit/dermatomyosit samt sklerodermi. Enstaka friska kan ha antikroppar mot nRNP samt patienter med malaria, bilharzia och leishmanasis.
Svar
Resultatet anges som internationella enheter efter jämförelse med ett referensserum.
Referensintervall
<6 med gränsvärde 8 IU/ml.
Tolkning
Antigenet är enzymet myeloperoxidas (MPO) i primära granula från neutrofiler.
MPO-ANCA förekommer vid systemisk vaskulit och där främst vid Mikroskopisk
polyangit, Wegeners granulomatos, Churg Strauss och fokal och extrakapillär nekrotiserande glomerulonefrit framförallt då den huvudsakligen är lokaliserad till njuren.
MPO-ANCA kan ibland också förekomma vid läkemedelsutlösta tillstånd samt sällsynt vid infektioner och andra inflammatoriska tillstånd.
Paket och andra analyser
Se även paket Polymyosit/dermatomyosit samt analys ANA på HEp-2 celler.
Paket och andra analyser
Se även paket ANCA vid systemisk vaskulit
vaskulit, Glomerulonefrit,
Glomerulonefrit Osäker bindvävssjukdom
och Komplettering vid positiv PR3/MPO-ANCA eller anti-GBM samt analys Myeloperoxidas ANCA/MPO-ANCA – capture-teknik, IgG subklassbestämning av ANCA och
anti-GBM och PiZ bestämning av alfa-1-antitrypsin.
102
103
Wieslab | Metodhandbok | Enskilda analyser
Wieslab | Metodhandbok | Enskilda analyser
Parietalcells-antikroppar (087)
PiZ bestämning av alfa-1-antitrypsin (103)
Indikation
Misstanke om perniciös anemi och atrofisk gastrit.
Indikation
Uppföljningsprov vid Goodpasture syndrom och Wegeners granulomatos samt andra renopulmonella syndrom. Indikerar patienter som bör följas extra noggrant.
Metod
Indirekt immunofluorescens med snitt av ventrikelparietalceller. Antikropparna är
riktade mot mikrosomala antigen i parietalcellerna och reagerar främst med subenheter av H/K-ATPas (protonpump).
Svar
Resultatet anges som negativ eller svagt, medel och starkt positiv efter värdering av
fluorescensens styrka. 6% av friska personer kan vara positiva.
Referensintervall
Negativt.
Tolkning
Positiv vid perniciös anemi hos ca 85% av patienterna, Hashimotos tyroidit ca 25%,
primärt myxödem ca 25%, thyreotoxikos ca 25%. Ofta positiv vid atrofisk gastrit
med alkyli utan tecken på perniciös anemi.
Paket och andra analyser
Se även analys Intrinsic factor-antikroppar.
Metod
ELISA med monoklonal antikropp specifik för PiZ proteinet. Alfa-1 antitrypsin PiZ
gen har en mutation så att aminosyra 342 blir en glycin istället för en glutaminsyra.
Detta påverkar veckningen av proteinet och exporten från levern och resulterar i en
lägre koncentration av alfa-1AT.
Svar
Resultatet anges som negativt eller positivt.
Referensintervall
Negativt.
Tolkning
Heterozygot form av alfa-1AT förekommer i ca 4,7% hos normalbefolkningen och
homozygot form hos ca 6 per 10000 individer. Heterozygoter har en något lägre halt
av alfa-1AT i blodet medan homozygoter endast har 5-10% av normalkoncentrationen på 0,9-1,7 g/l. Patienter med PR3-ANCA har en överrepresentation av PiZ.
Ca 20% kan ha genen och i gruppen med biopsiverifierade granulom var det ca 1/3
som hade PiZ genen. Dessa patienter har ofta större utbredning av sjukdomen (fler
organengagemang) och en signifikant kortare överlevnad.
Paket och andra analyser
Se även paket ANCA vid systemisk vaskulit
vaskulit, Glomerulonefrit och Komplettering vid
positiv PR3/MPO-ANCA eller anti-GBM
anti-GBM.
104
105
Wieslab | Metodhandbok | Enskilda analyser
PL-7-antikroppar (480) och PL-12-antikroppar (490)
PM/Scl-antikroppar (710)
Indikation
Misstanke om polymyosit/sklerodermi overlap syndrom, sklerodermi, oklar myosit.
Indikation
Misstanke om polymyosit/sklerodermi overlap syndrom, sklerodermi, oklar myosit.
Metod
Radioimmunoprecipitation med rekombinant PL-7 och PL-12.
Metod
Analysen utförs med ELISA. PM/Scl antigenet finns i exosomen, ett komplex bestående av 11-16 proteiner som finns i den granulära delen av nukleoli och i nukleoplasman. Proteinerna fungerar som exoribonukleas under RNA processningen.
Svar
Resultatet anges som kvot mellan patientserum och normalserum.
Referensintervall
<10 med gränsvärde 15.
Tolkning
Antikroppar mot PL-7 och PL-12 är riktade mot threonyl-tRNA-syntetas respektive
alanyl-tRNA-syntetas. Dessa antikroppar ses vid polymyosit och anti-syntetas syndrom tillsammans med antikroppar mot SRP och Mi-2. Patienter med anti-tRNAsyntetas manifesterar liknade symptom som de med anti-Jo-1.
Paket och andra analyser
Se även paket Polymyosit/dermatomyosit och Sklerodermi/systemisk skleros samt analys
ANA på HEp-2 celler, Extraherbara nukleära antigen – ENA screen, tRNA syntetasantikroppar, SRP-antikroppar och PM/Scl-antikroppar.
106
Wieslab | Metodhandbok | Enskilda analyser
Svar
Resultatet anges som kvot mellan patientserum och normalserum.
Referensintervall
<10 med gränsvärde 15.
Tolkning
PM/Scl antikropparna förekommer hos ca 24% av patienterna med polymyosit/
sklerodermi överlapp, 8-12% polymyosit/dermatomyosit och hos 1-16% hos sklerodermi. Dessa antikroppar finns nästan enbart hos patienter med myosit eller sklerodermi. Av patienter med PM/Scl antikroppar har 50-70% polymyosit/sklerodermi
överlapp syndrom, 20% har idiopatisk myosit och 10% sklerodermi. Förekommer
nästan enbart hos kaukasier.
Paket och andra analyser
Se även paket Polymyosit/dermatomyosit och Sklerodermi/systemisk skleros samt analys
ANA på HEp-2 celler och Extraherbara nukleära antigen – ENA screen.
107
Wieslab | Metodhandbok | Enskilda analyser
Proteinas 3 ANCA/PR3-ANCA – capture-teknik (003)
Proteinas 3 ANCA/PR3-ANCA (002)
Indikation
Misstanke om systemisk vaskulit och uppföljning av patienter med vaskulit.
Indikation
Misstanke om systemisk vaskulit och uppföljning av patienter med vaskulit.
Metod
Capture ELISA med upprenat granulocyt proteinas 3 som antigen.
Metod
ELISA med upprenat granulocyt proteinas 3 som antigen.
Svar
Resultatet anges som internationella enheter efter jämförelse med ett referensserum.
Svar
Resultatet anges som internationella enheter efter jämförelse med ett referensserum.
Referensintervall
<5 med gränsvärde 7 IU/ml.
Referensintervall
<4 enheter och gränsvärde 6 IU/ml.
Tolkning
Capture ELISA är en kompletterande metod vid analys av PR3-ANCA där en monoklonal antikropp används för att fånga proteinas 3, istället för att proteinas 3
binds direkt till plastytan. Fördelen är att proteinet behåller sin struktur och patientantikropparna reagerar bättre. Capture metoden har en högre känslighet och visar
mycket högre värde på enskilda patienter. Antigenet är ett serinproteas, proteinas
3 (PR3), i primära granula. PR3-ANCA förekommer vid systemisk vaskulit och
där främst vid Wegeners granulomatos och andra vaskuliter såsom mikroskopisk
polyangit, Churg-Strauss syndrom, fokal och extrakapillär nekrotiserande glomerulonefrit. I aktiv fas av sjukdomen har ca 90% av Wegener patienter PR3-ANCA.
Studier har visat att antikroppsnivån faller och ofta blir negativ när sjukdomen går i
remission. En stigande nivå kan förebåda ett recidiv av sjukdomen.
Tolkning
Antigenet är ett serinproteas, Proteinas 3 (PR3), i primära granula. PR3-ANCA
förekommer vid systemisk vaskulit och där främst vid Wegeners granulomatos och
andra systemiska vaskuliter såsom mikroskopisk polyangit, fokal och extrakapillär
nekrotiserande glomerulonefrit. I aktiv fas av sjukdomen har ca 90% av Wegener
patienter PR3-ANCA. Studier har visat att antikroppsnivån faller och ofta blir negativ när sjukdomen går i remission. En stigande nivå kan förebåda ett recidiv av sjukdomen. Förekommer normalt inte hos friska personer, men sällsynt vid infektioner
och andra inflammatoriska sjukdomar.
Paket och andra analyser
Se även paket ANCA vid systemisk vaskulit
vaskulit, Glomerulonefrit,
Glomerulonefrit Osäker bindvävssjukdom
och Komplettering vid positiv PR3/MPO-ANCA eller anti-GBM samt analys Proteinas
3 ANCA/PR3-ANCA, IgG subklassbestämning av ANCA och anti-GBM och PiZ bestämning av alfa-1-antitrypsin.
108
Wieslab | Metodhandbok | Enskilda analyser
Paket och andra analyser
Se även paket ANCA vid systemisk vaskulit
vaskulit, Glomerulonefrit,
Glomerulonefrit Osäker bindvävssjukdom
och Komplettering vid positiv PR3/MPO-ANCA eller anti-GBM samt analys Proteinas 3
ANCA/PR3-ANCA – capture-teknik, IgG subklassbestämning av ANCA och anti-GBM
och PiZ bestämning av alfa-1-antitrypsin.
109
Wieslab | Metodhandbok | Enskilda analyser
110
Wieslab | Metodhandbok | Enskilda analyser
Purkinjecells-antikroppar (Tr) (760)
Purkinjecells-antikroppar (PCA-2) (761)
Indikation
Misstanke om paraneoplastiskt syndrom.
Indikation
Misstanke om paraneoplastiskt syndrom.
Metod
Indirekt immunoflourescence.
Metod
Indirekt immunoflourescence.
Svar
Resultatet anges som negativt eller positivt med titer.
Svar
Resultatet anges som negativt eller positivt med titer.
Referensintervall
Negativt.
Referensintervall
Negativt.
Tolkning
Antigenet Tr (Trotter antigen) finns i purkinjeceller, de flesta större neuroner och
flera tumörtyper som bröst, ovarie, SCLC, thymom samt vid Hodgkins lymfom.
Presenterar sig ofta som encephalomyelit eller cerebellär degeneration.
Tolkning
Antigenet PCA-2 (purkinje cells antigen 2) finns i purkinjeceller, de flesta större
neuroner och flera tumörtyper som bröst, ovarie och SCLC. Presenterar sig ofta som
encephalomyelit eller cerebellär degeneration.
Paket och andra analyser
Se även paket Paraneoplastiska neurologiska sjukdomar samt analys Hu-antikroppar,
Yo-antikroppar, Ri/Nova 1-antikroppar, Purkinjecells-antikroppar (PCA-2), Ta/Ma-2antikroppar och Amphiphysin 1-antikroppar.
Paket och andra analyser
Se även paket Paraneoplastiska neurologiska sjukdomar samt analys Hu-antikroppar,
Yo-antikroppar, Ri/Nova 1-antikroppar, Purkinjecells-antikroppar (Tr), Ta/Ma-2antikroppar och Amphiphysin 1-antikroppar.
111
Wieslab | Metodhandbok | Enskilda analyser
Wieslab | Metodhandbok | Enskilda analyser
Reumafaktor-IgA (068)
Reumafaktor-IgM (069)
Indikation
Misstanke om reumatoid artrit eller primärt Sjögrens syndrom.
Indikation
Misstanke om reumatoid artrit, primärt Sjögrens syndrom, kryoglobulinemi, hypergammaglobulinemisk purpura, subakut kutan LE etc.
Metod
ELISA med affinitetsrenat humant IgG som antigen. Autoantikropp av IgA klass
reagerar med områden på IgG molekylens Fc del.
Svar
Resultatet anges som internationella enheter efter jämförelse med referensserum.
Referensintervall
<20 med gränsvärde 30 IU/ml.
Tolkning
Positiv hos ca 70% av patienter med reumatoid artrit, lite vanligare hos IgM-RF
positiva än hos IgM-RF negativa. Positiv hos ca 50% av patienter med Sjögrens syndrom. Positiv IgA-RF vid reumatoid artrit ses speciellt hos patienter som utvecklar
ben- och lederosioner. Positiv hos <2% friska personer.
Paket och andra analyser
Se även paket Reumatoid artrit samt analys CCP-antikroppar och Reumafaktor-IgM.
Reumafaktor-IgM
Metod
ELISA med affinitetsrenat humant IgG som antigen. Autoantikropp av IgM klass
reagerar med områden på IgG molekylens Fc del.
Svar
Resultatet anges som internationella enheter efter jämförelse med referensserum.
Referensintervall
<16 med gränsvärde 24 IU/ml.
Tolkning
Positiv hos patienter med reumatoid artrit ca 80%, primärt Sjögrens syndrom ca
70%, subakut kutan LE ca 70%, systemisk lupus erytematosus ca 22%, primär
biliär cirrhos ca 35%. Ofta positiv vid kronisk inflammation i lungor, lever, och
gallgångar, subakut bakteriell endokardit, infekterade shuntar samt ett antal tropiska
bakteriella och parasitära infektioner. Ofta övergående positiv vid infektioner med
Epstein-Barr virus, cytomegalovirus, varicella zoster virus, hepatit B virus och Mycoplasma pneumoniae. Positiv hos <5% friska personer, men förekomsten ökar med
åldern och över 60 år kan 10% vara positiva.
Paket och andra analyser
Se även paket Reumatoid artrit samt analys CCP-antikroppar och Reumafaktor-IgA.
112
113
Wieslab | Metodhandbok | Enskilda analyser
Ri/Nova 1-antikroppar (750)
Ribosomalt RNP/rRNP/P-protein-antikroppar (031)
Indikation
Misstanke om paraneoplastiskt syndrom.
Indikation
Misstanke om systemisk lupus erytematosus, speciellt vid CNS engagemang.
Metod
Immunoblot.
Metod
ELISA med upprenade proteiner. Antikropparna reagerar med tre fosfoproteiner på
38, 19 och 17kD, som alla är bundna till ribosomalt RNA.
Svar
Resultatet anges som negativt eller positivt med titer.
Referensintervall
Negativt.
Tolkning
Antikropparna mot Ri kallas också Nova 1 eller ANNA-2 (type II anti neural nuclear
antibody) och riktar sig mot antigen i neuroner i centrala nervsystemet. Antigenet
finns också i tumörer i t.ex. bröst, lungor, ovarie. Ovanligare än Hu eller Yo. Den
neurologiska presentationen inkluderar t.ex. ryggmärgs, hjärnstams eller cerebral dysfunktion, men kan också ibland presenteras som sensorisk eller motor neuropati.
Paket och andra analyser
Se även paket Paraneoplastiska neurologiska sjukdomar samt analys Hu-antikroppar,
Yo-antikroppar, Ri/Nova 1-antikroppar, Purkinjecells-antikroppar (Tr), Purkinjecellsantikroppar (PCA-2), Ta/Ma-2-antikroppar och Amphiphysin 1-antikroppar.
114
Wieslab | Metodhandbok | Enskilda analyser
Svar
Resultatet anges som positivt eller negativt.
Referensintervall
Negativt.
Tolkning
Positivt hos ca 10% av patienter med systemisk lupus erytematosus, speciellt vid
lupus manifestationer i centrala nervsystemet.
Paket och andra analyser
Se även paket SLE samt analys ANA på HEp-2 celler.
115
Wieslab | Metodhandbok | Enskilda analyser
Wieslab | Metodhandbok | Enskilda analyser
RNA Polymeras/RNAP I/II/III-antikroppar (450)
Scl-70(100)-antikroppar (029)
Indikation
Misstanke om sklerodermi eller Raynauds fenomen.
Scl-70 ingår i analysen ENA screen. Se därför ENA screen för indikation, metod,
svar och referensintervall.
Metod
Radioimmunoprecipitation med cellextrakt. RNA polymeras är multiprotein komplex som består av 8-14 proteiner. RNAPI 190 och 126kD, RNAPII 220, 180 och
145kD, RNAPIII 155 och 138kD.
Tolkning
Positiv hos ca 15% av patienterna med sclerodermi, speciellt vid den systemiska
progressiva formen (diffuse progressive systemic sclerosis). Patienter med Raynauds
syndrom och positiv anti Scl-70(100) utvecklar ofta senare typisk diffus progressiv
systemisk sclerodermi.
Svar
Resultatet anges som positivt eller negativt.
Referensintervall
Negativt.
Paket och andra analyser
Se även paket Sklerodermi/systemisk skleros samt analys ANA på HEp-2 celler, PM/
Scl-antikroppar, Th/To-antikroppar, RNA Polymeras/RNAP I/II/III-antikroppar och
Fibrillarin-antikroppar.
Tolkning
RNAPI antikroppar är positivt hos 4-11% av patienterna med sklerodermi, men
mycket sällsynt vid andra autoimmuna sjukdomar. RNAPII förekommer ofta tillsammans med RNAPI och III. Har rapporterats vid SLE och överlapp syndrom.
RNAPIII antikroppar är positiva hos 12-23% av sklerodermipatienter, ofta tillsammans med RNAP-I och II. RNAPIII antikroppar verkar specifika för sklerodermi
eftersom de inte rapporterats vid andra sjukdomar.
Paket och andra analyser
Se även paket Sklerodermi/systemisk skleros samt analys ANA på HEp-2 celler.
116
117
Wieslab | Metodhandbok | Enskilda analyser
Wieslab | Metodhandbok | Enskilda analyser
SLA/LP-antikroppar (800)
Sm-antikroppar (025)
Indikation
Misstanke om autoimmun hepatit typ 1.
Sm-antikroppar ingår i analysen ENA screen. Se därför ENA screen för indikation,
metod, svar och referensintervall.
Metod
Radioimmunoprecipitation med rekombinant antigen.
Tolkning
Positivt hos ca 10-30% av patienterna med SLE i Västeuropa och specificiteten är
hög för denna sjukdom. Frekvensen är väsentligt högre hos afro-amerikaner och asiater med SLE än hos kaukasier. Sm är ett nukleärt icke histon protein. SLE patienter
förblir ofta positiva för Sm i remission, därför kan detektion av Sm vara värdefull när
anti-ds-DNA inte går att mäta.
Svar
Resultatet anges som kvot mellan patientserum och normalserum.
Referensintervall
<10 med gränsvärde 15.
Tolkning
SLA/LP betyder souluble liver antigen/liver pancreas. Antikroppar mot SLA/LP förekommer hos 10% av patienter med autoimmun hepatit typ 1.
Paket och andra analyser
Se även paket SLE samt analys ANA på HEp-2 celler och dsDNA-antikroppar – ELISA
resp. Crithidia.
Paket och andra analyser
Se även paket Autoimmun leversjukdom samt analys Glatt muskel-antikroppar – SMA.
118
119
Wieslab | Metodhandbok | Enskilda analyser
Wieslab | Metodhandbok | Enskilda analyser
SRP-antikroppar (430)
SSA/Ro60-antikroppar (027)
Indikation
Misstanke om polymyosit.
SSA/Ro60-antikroppar ingår i analysen ENA screen. Se därför ENA screen för indikation, metod, svar och referensintervall.
Metod
Immunoblot. Proteiner i den cytoplasmatiska Signal Recognition Particle, som är
ribonukleinkomplex bestående av ett 7SL RNA och 6 proteiner.
Tolkning
Positivt hos ca 70% av patienter med primärt Sjögrens syndrom och hos 10-15% av
patienter med sekundärt Sjögrens syndrom. 40% av patienter med SLE är positiva för
SSA, Även andra sjukdomsassociationer, såsom sklerodermi och MCTD, finns beskrivna. Positiv anti-SSA förekommer också vid malaria, bilharzia och leishmanasis.
Svar
Resultatet anges som positivt eller negativt.
Referensintervall
Negativt.
Paket och andra analyser
Se även paket Sjögrens syndrom och Kongenitalt hjärtblock samt analys ANA på HEp-2
celler.
Tolkning
Diagnostisk markör för polymyosit och är nästan 100% specifik med en sensitivitet
på 4%. Antikropparna selekterar en ganska homogen grupp patienter, som ofta inte
har led-, lung- eller hudinblandning, men med dålig prognos.
Paket och andra analyser
Se även paket Polymyosit/dermatomyosit samt analys ANA på HEp-2 celler
celler, Extraherbara
nukleära antigen – ENA screen, tRNA syntetas-antikroppar och PM/Scl-antikroppar.
120
121
Wieslab | Metodhandbok | Enskilda analyser
SSB/La-antikroppar (028)
SSA/Ro52-antikroppar (032)
SSB/La-antikroppar ingår i analysen ENA screen. Se därför ENA screen för indikation, metod, svar och referensintervall.
SSA/Ro52-antikroppar ingår i analysen ENA screen. Se därför ENA screen för indikation, metod, svar och referensintervall.
Tolkning
Positivt hos ca 70% av patienter med primärt Sjögrens syndrom, 5-30% av patienter
med SLE. Förekommer oftast tillsammans med SSA vid Sjögrens syndrom och SLE,
men ibland förekomma vid Sklerodermi och RA. Isolerad förekomst av SSB har
beskrivits vid primär biliär cirrhos och autoimmun hepatit.
Tolkning
Antikroppar mot Ro-52 kan spela en roll i utvecklingen av kongenitalt hjärtblock.
Antikropparna kan vara ett verktyg för att identifiera mödrar med risk att föda barn
med kongenitalt hjärtblock. Förekommer ofta vid myositer ihop med Jo-1 antikroppar. Isolerade har de ingen roll vid diagnostiken av SS.
Antikroppar mot Ro 52 svaras ut efter förfrågan i särskild ruta på remissen, vid
positiv ANA screen.
Paket och andra analyser
Se även paket Sjögrens syndrom och Kongenitalt hjärtblock samt analys ANA på HEp-2
celler.
122
Wieslab | Metodhandbok | Enskilda analyser
Paket och andra analyser
Se även paket Kongenitalt hjärtblock samt analys SSA p200-antikroppar.
123
Wieslab | Metodhandbok | Enskilda analyser
Wieslab | Metodhandbok | Enskilda analyser
SSA p200-antikroppar (034)
Steroid-21-Hydroxylas/S21HY-antikroppar (780)
Indikation
Misstanke om kongenitalt hjärtblock.
Indikation
Misstanke om Addisons sjukdom.
Metod
ELISA med upprenat SSA p200 som antigen.
Metod
Radioimmunoprecipitation med rekombinant antigen.
Svar
Resultatet anges som kvot mellan patientserum och referenskontroll.
Svar
Resultatet anges som kvot mellan patientserum och normalserum.
Referensintervall
<0.7.
Referensintervall
<10 med gränsvärde 15.
Tolkning
Autoantikroppar mot SSA p200 är en markör för ökad risk att utveckla kongenitalt
hjärtblock hos fostret. Mödrar med reumatiska sjukdomar, och med antikroppar
mot SSA/Ro, har förhöjd risk att få barn med neonatal lupus erytematosus. Mer
specifikt har det visats att maternella antikroppar mot en subregion i SSA/Ro52,
aminosyrorna 200-239 (p200), är kopplade till en ökad risk . En svår och potentiellt
dödlig komplikation är fullständigt kongenitalt atrioventrikulärt hjärtblock av tredje
graden. Ett positivt fynd i detta test är därför ett stöd för ytterligare undersökningar
av fostrets hjärtstatus.
Tolkning
Steriod-21-hydroxylas är det huvudsakliga antigenet vid autoimmun binjurebarksinsufficiens (Addisons sjukdom). Antikroppen har påvisats hos 93% av patienter med
diagnosen Addisons sjukdom (104).
Paket och andra analyser
Se även analys Binjurebark-antikroppar.
Paket och andra analyser
Se även paket Kongenitalt hjärtblock, SLE och Sjögrens syndrom samt analys Extraherbara
nukleära antigen – ENA screen.
124
125
Wieslab | Metodhandbok | Enskilda analyser
Wieslab | Metodhandbok | Enskilda analyser
Streptolysin O-antikroppar (240)
Ta/Ma-2-antikroppar (790)
Indikation
Misstanke om glomerulonefrit.
Indikation
Misstanke om paraneoplastiskt syndrom.
Metod
Nephelometri.
Metod
Immunoblot.
Svar
Resultatet anges i internationella enheter efter jämförelse med ett referensserum.
Svar
Resultatet anges som negativt eller positivt.
Referensintervall
<200 IU/ml.
Referensintervall
Negativt.
Tolkning
Påvisande av antikroppar mot streptokocker kan ge retrospektiv diagnos av infektion
orsakad av beta-hemolytiska streptokocker grupp A, då komplikationer misstänks,
såsom reumatisk feber, akut post-streptokock glomerulonefrit eller erythema nodosum. Antikroppsnivåerna börjar stiga ungefär en vecka efter infektion med beta-hemolytiska streptokocker grupp A och når sitt högsta värde efter 3-5 veckor. Två prov
med minst 4 veckors intervall rekommenderas för fastställande av serokonversion.
Positiv anti-streptolysin O ses hos 80% av patienter med reumatisk feber eller akut
post-streptokockglomerulonefrit (APGN).
Tolkning
Antikroppar som kan förekomma vid till exempel bröstcancer och testiscancer och
ge upphov till limbisk, hypothalamisk och hjärnstamsencephalit.
Paket och andra analyser
Se även paket Paraneoplastiska neurologiska sjukdomar samt analys Hu-antikroppar,
Yo-antikroppar, Ri/Nova 1-antikroppar, Purkinjecells-antikroppar (Tr), Purkinjecellsantikroppar (PCA-2) och Amphiphysin 1-antikroppar.
Paket och andra analyser
Se även paket Glomerulonefrit.
126
127
Wieslab | Metodhandbok | Enskilda analyser
Tubulärt basalmembran/TBM-antikroppar (097)
Th/To-antikroppar (720)
Indikation
Misstanke om autoimmun tubulointerstitiell nefrit.
Indikation
Misstanke om sklerodermi och differentialdiagnos vid Raynauds.
Metod
ELISA med upprenat antigen från tubulär basalmembran. Antigenet är ett glykoprotein med en molekylvikt runt 60kD vars funktion inte är närmare känd.
Metod
Immunoblot. Ett 40kD protein i 7-2/MRP-RNP komplex, ett nukleolärt endoribonukleas.
Svar
Resultatet anges som kvot mellan patientserum och normalserum.
Svar
Resultatet anges som positivt eller negativt.
Referensintervall
<3 med gränsvärde 4.
Referensintervall
Negativt.
Tolkning
Vid vissa former av tubulointerstitiell nefrit förekommer autoantikroppar mot glykoproteiner som är specifika för den tubulära basalmembranen. Den klassiska formen
med linjära depositioner av antikroppar längs TBM och cirkulerande antikroppar
i höga nivåer är ovanlig, men dessa antikroppar kan i låga nivåer förekomma vid
interstitiell nefrit.
Tolkning
Antikroppar är markörer för sklerodermi och förekommer hos ca 4-10% av patienterna. Kan också förekomma vid Raynauds fenomen och då kanske vara en tidig
markör för sklerodermi.
Paket och andra analyser
Se även paket Glomerulonefrit.
128
Wieslab | Metodhandbok | Enskilda analyser
Paket och andra analyser
Se även paket Sklerodermi/systemisk skleros samt analys ANA på HEp-2 celler, RNA
Polymeras/RNAP I/II/III-antikroppar
I/II/III-antikroppar, Fibrillarin-antikroppar,
Fibrillarin-antikroppar PM/Scl-antikroppar och
Extraherbara nukleära antigen – ENA screen.
129
Wieslab | Metodhandbok | Enskilda analyser
Wieslab | Metodhandbok | Enskilda analyser
Tyroglobulin-antikroppar (865)
Tyroideaperoxidas/TPO-antikroppar (091)
Indikation
Misstanke om kronisk tyroideasjukdom med hyper- eller hypofunktion eller subakut
tyroidit.
Indikation
Misstanke om kronisk tyroideasjukdom med hyper- eller hypofunktion eller subakut
tyroidit.
Metod
Luminescence.
Metod
ELISA med renat TPO som antigen.
Svar
Resultatet anges som enheter/ml.
Svar
Resultatet anges som kvot.
Referensintervall
<60 med gränsvärde 100 U/ml.
Referensintervall
<1,0 med gränsvärde 1,4.
Tolkning
Ofta positiv tillsammans med antikroppar mot tyroideaperoxidas vid Hashimotos
sjukdom.
Tolkning
Positiv hos 90% av patienter med Hashimoto´s tyroidit och primärt myxödem. Positiv hos 40-70% av patienter med andra autoimmuna tyroideasjukdomar (Grave´s
sjukdom och postpartum tyroidit). Svagt positiv hos enstaka patienter med ickeautoimmun tyroideasjukdom. Positiv vid andra autoimmuna sjukdomar enligt följande: perniciös anemi ca 60%, insulinberoende diabetes mellitus ca 20%, sällsynt
vid RA, primärt Sjögrens syndrom och primär biliär cirrhos.
Paket och andra analyser
Se även paket Tyroideasjukdom samt analys Tyroideaperoxidas/TPO-antikroppar och
TSH-receptor-antikroppar.
Paket och andra analyser
Se även paket Tyroideasjukdom samt analys Tyroglobulin-antikroppar och TSH-receptorantikroppar.
130
131
Wieslab | Metodhandbok | Enskilda analyser
Titin-antikroppar (965)
Total-IgA kvantifiering (120)
Indikation
Misstanke om Myastenia gravis och thymom.
Indikation
Uteslutande av IgA-brist i samband med celiakidiagnostik.
Metod
Immunoblot.
Metod
ELISA.
Svar
Resultatet anges som negativt eller positivt.
Svar
Resultatet anges som g/L.
Referensintervall
Negativt.
Referensintervall
0.88-4.5 g/L.
Tolkning
Antikroppar mot titin kan ibland påvisas hos patienter med myastenia gravis och är
associerat med ökad förekomst av thymom.
Tolkning
Selektiv IgA-brist (IgA <0.05 g/L) är relativt vanlig och förekommer med en frekvens
av 1/600 i befolkningen. Tillståndet är vanligare hos patienter med celiaki och måste
därför uteslutas då den serologiska diagnostiken vid celiaki baseras på IgA-antikroppar.
Paket och andra analyser
Se även paket Myastenia gravis samt analys Antikroppar mot tvärstrimmig muskulatur,
Acetylcholinreceptor-antikroppar och MuSK-antikroppar.
132
Wieslab | Metodhandbok | Enskilda analyser
Paket och andra analyser
Se även paket Celiaki samt analys Endomysium-antikroppar IgA, Gliadin-antikroppar
IgA och IgG och Transglutaminas IgA-antikroppar.
133
Wieslab | Metodhandbok | Enskilda analyser
Wieslab | Metodhandbok | Enskilda analyser
tRNA syntetas-antikroppar
Transglutaminas IgA-antikroppar (074)
Antikroppar mot tRNA syntetas ses vid Polymyosit och anti-syntetas syndrom tillsammans med antikroppar mot SRP och Mi-2.
Jo-1 (histidyl tRNA syntetas), se ENA screen.
PL-7 (threonyl tRNA syntetas), PL-12 (alanyl tRNA syntetas), se PL-7 och PL-12.
EJ (glycyl tRNA syntetas), se EJ.
Indikation
Misstanke om celiaki eller dermatitis herpetiformis.
Paket och andra analyser
Se även paket Polymyosit/dermatomyosit.
Svar
Resultatet anges som kvot.
Metod
ELISA med humant transglutaminas som antigen.
Referensintervall
< 1,0 med gränsvärde 1,4.
Tolkning
Vävnadstransglutaminas (tTG) är ett enzym som korsbinder proteiner i vävnader.
Det viktigaste antigenet i endomysium vid celiaki-diagnostik är transglutaminas.
IgA anti-transglutaminas antikroppar analyserade med ELISA korrelerar mycket bra
med anti-endomysium analyserat med indirekt immunofluorescens. Anti-tTG och
anti-endomysium har nästan 100% sensitivitet och specificitet vid klinisk celiaki.
Paket och andra analyser
Se även paket Celiaki samt analys Endomysium-antikroppar IgA, Gliadin-antikroppar
IgA och IgG och Total-IgA kvantifiering
ering.
134
135
Wieslab | Metodhandbok | Enskilda analyser
TSH-receptor-antikroppar – TRAK (860)
Antikroppar mot tvärstrimmig muskulatur (085)
Indikation
Misstanke om kronisk tyroideasjukdom med hyper- eller hypofunktion eller subakut
tyroidit.
Indikation
Misstanke om Myastenia gravis och thymom.
Metod
Radio receptor metod.
Svar
Resultatet anges i internationella enheter efter jämförelse med ett referensserum.
Referensintervall
<1,0 med gränsvärde 1,5 IU/ml.
Tolkning
Antikroppar mot TSH-receptor förekommer vid de flesta fall av Graves sjukdom,
men kan även förekomma vid autoimmun tyroidit i upp till 20% av fallen. Antikropparna kan vara av två olika slag, de som stimulerar TSH-receptorn och de som
inhiberar TSH-receptorn. Analysmetoden kan ej skilja på dessa två antikroppar. Om
antikropparna försvinner vid terapi är det ett tecken på inaktiv sjukdom. IgG anti
TSH receptor antikropp kan överföras från mor till barn och utgör risk för barnet.
Paket och andra analyser
Se även paket Tyroideasjukdom samt analys Tyroglobulin-antikroppar och Tyroideaperoxidas/TPO-antikroppar.
136
Wieslab | Metodhandbok | Enskilda analyser
Metod
Indirekt immunofluorescens med snitt av tvärstrimmig muskulatur från råtthjärta
som antigen.
Svar
Resultatet anges som negativt eller svagt, medel och starkt positiv efter värdering av
fluorescensens styrka.
Referensintervall
Negativt.
Tolkning
Förekommer vid Myastenia gravis och nästan alla patienter som också har thymom
är positiva. Viktig test för thymom där antigenet anses vara titin, ett protein i I-bandet i myocyten. Kan vara svagt positiv vid kroniska muskelsjukdomar som polymyosit muskeldystrofi och fibromyalgi. Kan vara svagt positiv hos 10% friska personer.
Paket och andra analyser
Se även paket Myastenia gravis samt analys Acetylcholin receptor-antikroppar, MuSKantikroppar och Titin-antikroppar.
137
Wieslab | Metodhandbok | Enskilda analyser
VGKC kaliumkanalsantikroppar (830)
VGCC kalciumkanalsantikroppar (845)
Indikation
Misstanke om autoimmun neuropati, paraneoplastiskt syndrom.
Indikation
Misstanke om autoimmun neuropati, paraneoplastiskt syndrom.
Metod
Radioimmunoprecipitation med rekombinant antigen.
Metod
Radioimmnuoprecipitation.
Svar
Resultatet anges som kvot mellan patientserum och normalserum.
Svar
För P/Q-typ anges resultatet i pmol/l. För N-typ anges resultatet som kvot mellan
patientserum och normalserum.
Referensintervall
<10 med gränsvärde 15.
Tolkning
Antikroppar som förekommer vid thymom, men även utan denna association. Ger
upphov till bland annat neuromyotoni och limbisk encefalit.
Paket och andra analyser
Se även paket Paraneoplastiska neurologiska sjukdomar.
138
Wieslab | Metodhandbok | Enskilda analyser
Referensintervall
P/Q typ <25 pmol/l. N-typ <10 med gränsvärde 15.
Tolkning
Antikroppar som förekommer vid småcellig lungcancer, men även utan denna association. Ger upphov till bland annat Lambert-Eatons myastena syndrom och cerebellär dysfunktion.
Paket och andra analyser
Se även paket Paraneoplastiska neurologiska sjukdomar.
139
Wieslab | Metodhandbok | Enskilda analyser
Wieslab | Metodhandbok | Enskilda analyser
Yo-antikroppar (Purkinjeceller, CDR 62, PCA-1) (740)
Ö-cells-antikroppar (090)
Indikation
Misstanke om paraneoplastiskt syndrom.
Indikation
Misstanke om utveckling av insulinberoende diabetes mellitus (IDDM) och tidig
diagnostik av IDDM hos såväl yngre som äldre patienter.
Metod
Immunoblot.
Svar
Resultatet anges som negativt eller positivt med titer.
Referensintervall
Negativt.
Tolkning
Antikropparna mot Yo kallas också anti-PCA-1 (Purkinjecellsantigen 1). Antigenet
finns i purkinjeceller, de flesta större neuroner och flera tumörtyper som bröst och
ovarie. Presenterar sig ofta som subakut cerebral ataxi och ofta med sensorisk eller
motor neuropati.
Paket och andra analyser
Se även paket Paraneoplastiska neurologiska sjukdomar samt analys Hu-antikroppar,
Ri/Nova 1-antikroppar
1-antikroppar, Amphiphysin 1-antikroppar
1-antikroppar, Purkinjecells-antikroppar (PCA-2),
Purkinjecells-antikroppar (Tr).
Metod
Indirekt immunofluorescens med appankreas som substrat.
Svar
Resultatet anges som negativt, svagt, medel eller starkt positivt efter värdering av
fluorescensens styrka.
Referensintervall
Negativt.
Tolkning
Ö-cells-antikroppar är positiva hos 70-90% av IDDM patienter vid diagnostidpunkten. Antikroppen kan förekomma långt före kliniska sjukdomstecken och är
negativt hos friska personer. Antikropparna reagerar med glutamic acid decarboxylas
(GAD), tyrosin phospatase lik molekyl IA-2, insulin och antagligen andra okända
antigener. Hittills har alla prospektiva studier på släktingar till typ I diabetes patienter visat att kombinationen av två eller flera antikroppar ger ett högre positivt
prediktivt värde än enbart en antikropp. Upp till 90% av icke insulin krävande
patienter med antikroppar utvecklas till insulinberoende inom 6 år.
Paket och andra analyser
Se även paket Diabetes samt analys Insulin-antikroppar, IA-2-antikroppar och GAD65-antikroppar.
140
141
Wieslab | Metodhandbok
Wieslab | Metodhandbok
APPENDIX
Glomerulonefrit: Diagnostik
Njurens glomeruli kan skadas genom många olika mekanismer och uppvisar synnerligen varierande kliniska förlopp beroende på orsak och för att ställa korrekt diagnos
krävs ofta rätt omfattande kliniskt-patologiska utredningar. Glomerulonefrit (GN)
utgör en viktig men heterogen subpopulation.
Proteinuri är ett kardinalsymptom för de flesta former av GN, vilket gör att ungefär hälften av glomerulonefriterna i dag upptäcks via diverse hälso och andra kontroller. Viktigt är att tidigt utskilja den jämförelsevis stora gruppen patienter med
proteinuri beroende på begynnande eller manifest diabetisk glomeruloskleros och
mindre grupper med dominerande tubulär proteinuri och och/eller fynd av lätta
kedjor i urinen (B-J protein). Samtidig mikroskopisk hematuri och förekomst av
s.k. patologiska cylindrar i urinsediment stärker GN-misstanken. Isolerad hematuri,
synlig för ögat, har oftast annan genes men kan dominera vid fokala nekrotiserande
skador på glomeruluskapillärer (”pin point lesions”), t.ex. vid IgA nefropati, akut
poststreptokocknefrit och systemiska vaskuliter med renalt engagemang.
GN diagnostiken baseras av hävd på ljus, immun- och elektronmikroskopi av vävnadssnitt från njure. Biopsifynden kan emellertid ofta inte ge besked om hur aktiv
sjukdomen är. Kliniska parametrar är då viktiga. Är sjukdomen akut, subakut (Rapidly Progressive GN, RPGN) kroniskt progressiv, skovvis uppflammande eller helt
stillsam? Domineras bilden av massiv proteinuri med nefrotiskt syndrom eller av finalt
uremiskt syndrom och deras respektive konsekvenser? Betyder sekundära händelser i
förloppet såsom tilltagande ärrbildning (glomeruloskleros) och hypertension mest?
Kan andra, prerenala, renala eller postrenala komplikationer vara orsak till en försämring? Är skadan redan irreversibel, d.v.s. otillgänglig för annat än konservativ terapi?
GN indelas grovt i ”primära” former och former sekundära till systemsjukdomar,
såsom SLE och systemiska vaskuliter (WG, MPA, GP, PAN, H-S purpura), vardera
med olika förlopp, prognos och svar på insatt terapi. Sub-diagnos är därför väsentlig.
I många fall är GN associerad till förekomst av cirkulerande auto-antikroppar vilket
kan användas för serologisk-immunologisk diagnostik.
Analyspaketet ”Glomerulonefrit” innehåller därför: Anti-GBM (Goodpastures syndrom, GP), PR3-ANCA och Capture PR3 ANCA (Wegeners granulomatos, WG),
MPO-ANCA och Capture MPO (Mikroskopisk polyangit/arterit, MPA), anti-dsDNA, ANA (SLE), IgA-fibronektin komplex (IgA-nefropati), komplement funktion
och anti-streptolysin. Anti-entaktinantikroppar analyseras på särskild begäran.
142
143
Wieslab | Metodhandbok
Serologisk diagnostik blir ofta avgörande för diagnos, behandling och prognos
av gruppen patienter med klinisk RPGN och proliferativa halvmånebildningar och
nekrotiserande vaskuliter i vävnadsprov. Flertalet har specifika antikroppar och kliniskt endera WG, MPA, GP eller SLE. Patienter med H-S och IgA nefropati har
inte alltid immunkomplex.
Ovanligare orsaker till RPGN är poststreptokocknefrit, kronisk hepatit B och C
infektion och mixed essentiell kryoglobulinemi associerad till gammopatier, alla tre
seronegativa. Vid poststreptokock utredning är det viktigt med två mätningar av
anti-streptolysin och att man där ser en förändring av titern eftersom de flesta har
varit utsatta för infektion, resultat från komplement analys kan också ge stöd.
Avtagande njurfunktion kan bero på t.ex. sepsis, serumsjuka och andra allergiska inflammationer, toxiska reaktioner och cirkulationsstörningar pga. t.ex. malign
hypertoni, sklerodermi eller trombotisering av små kärl, såsom HUS, TTP, TMA,
samtliga antikroppsnegativa. Detsamma gäller patienter med bakomliggande metabola rubbningar, t ex rhabdomyolys och kolesterolembolism samt hypercalcemi
sekundärt till sarkoidos, malignitet eller myelom, där emellertid icke glomerulära
skademekanismer kan ha större betydelse
Komplementanalyser är av värde. Aktivering och konsumtion förekommer framförallt hos följande kategorier patienter med GN: SLE (klassiska och alternativa vägen), primär membranoproliferativ GN, ibland associerad med s.k. nefritic factor
(alternativa vägen- konstant C3 sänkning) eller som följd av mixed kryoglobulinemi
med M-komponent eller ”shunt-nefrit” till följd av infektion av shuntar för avlastning
av hydrocefalus (klassiska och alternativa vägen), poststreptokock-nefrit (övergående
aktivering av alternativa vägen – övergående C3 sänkning) och, slutligen, sepsis.
Aktuell terapi bygger i huvudsak på känd effekt i viss subgrupp, men kontrollerade studier saknas ofta, till stor del beroende på de ofta stora individuella variationerna av klinik och förlopp inom var grupp. Utvärdering av prognos och terapi
får således ofta bli individuell, objektiviserat via upprepade mätningar av s-kreatininnivåer, glomerulusfiltration (GFR) och kvantitering av det glomerulära proteinläckaget till urinen, gärna kompletterat med kvalitativ karaktärisering av det senare
med hjälp av s + urinelektrofores. Eftersom s-kreatinin är en högst individ-specifik
variabel, beroende på aktuell muskelmassa, ålder och njurfunktion, bör av och till
jämförande GFR-bestämningar göras, i dag enklast som en-punkts iohexolclearance
alternativt cystatin. Vid jodöverkänslighet kan Cr EDTA användas.
Wieslab | Metodhandbok
Hur analyseras och tolkas ANCA?
Bakgrund
ANCA (Anti-Neutrofila Cytoplasmatiska Antikroppar) är en familj av antikroppar
relaterade till vaskulit och inflammatoriska sjukdomar. Intresset för dessa antikroppar tog fart 1985 när en studie publicerades om att ANCA förekom vid Wegeners
granulomatos och att titern följde sjukdomsaktiviteten.
Antigener
Det visades tidigt att antigenerna fanns i granula i neutrofiler. Dessa innehåller
många olika proteiner avsedda att angripa och döda t.ex. bakterier. Huvudreaktiviteten vid vaskulit är mot proteinase 3 (PR3), ett serinproteas med en molekylvikt på
29kD. Detta protein är mycket likt elastas och cathepsin G, andra viktiga proteaser i
granula. Det andra viktiga antigenet är myeloperoxidas (MPO) med en molekylvikt
på 140kD. MPO genererar syreradikaler under inflammations processen. Antikroppar mot en mängd andra granulaproteiner har påvisats t.ex. elastas, cathepsin G,
laktoferrin, BPI, azurocidin etc. Dessa autoantikroppar har inte samma intresse för
systemisk vaskulit utan mer för andra typer av inflammatoriska sjukdomar som cystisk fibros, ulcerös kolit, autoimmun hepatit, RA etc.
ANCA ELISA specifitet – IIF-mönster. PR3-ANCA och MPO-ANCA är de främsta autoantikropparna vid
systemisk vaskulit (Wegeners granulomatos och mikroskopisk polyangit).
Analysmetoder
Den första etablerade metoden att analysera ANCA var indirekt immunofluorescens
(IIF) på etanolfixerade granulocyter. Med denna metod kan man se två huvudtyper av mönster, ett cytoplasmatiskt kallat C-ANCA och ett perinukleärt kallat PANCA. C-ANCA mönstret beror ofta på antikroppar mot PR3. P-ANCA mönstret
144
145
Wieslab | Metodhandbok
beror på en fixeringsartefakt, som uppstår när positivt laddade molekyler som MPO
eller elastas flyttar sig till den negativt laddade kärnan. När antigenerna blev kända
kunde specifika analysmetoder utvecklas med ELISA. Antikroppar mot PR3 benämns PR3-ANCA och antikroppar mot MPO kallas MPO-ANCA. Ibland kan
man se andra mönster på neutrofilen och de kallas då atypisk ANCA. Antigenerna
vid atypisk ANCA är idag i stort sett okända. Problem uppstår då ANA finns närvarande och det blir då omöjligt att vara säker på om det är ANCA eller ANA. Detta
kallas då för osäker ANCA pga. närvaro av organ-ospecifika reaktioner.
Det finns ett par frågeställningar att beakta vid tolkning av ANCA resultat:
1. Mönstret på IIF stämmer inte med specifik ELISA. Detta beror på att ett och
samma mönster kan uppkomma av flera olika antikroppar. Exempelvis kan antiMPO ibland ge ett C-ANCA mönster. Anti-BPI kan ge både C- och P-ANCA färgning medan anti-PR3 oftast ger C-ANCA mönster. Man måste därför alltid vid
positivt IIF resultat verifiera detta med en specifik analys som ELISA, eftersom ett
mönster kan uppkomma av olika antikroppar, men endast PR3-ANCA och MPOANCA är av intresse vid diagnostiken av systemisk vaskulit.
Klassificering av systemisk vaskulit efter kärlstorlek.
Det finns numera en Internationell Standard för ANCA och därför svaras analysresultaten ut i Internationella enheter.
ANCA vid uppföljning av vaskulitsjukdomar
Hos patienter som var ANCA positiva vid debuten kan PR3- och MPO-ANCA
nivån användas för att följa sjukdomsaktiviteten, eftersom det är ovanligt hos dessa
patienter med ANCA negativt skov. Återfall förekommer oftare hos patienter med
kvarvarande nivå av PR3- och MPO-ANCA än hos dem utan. Ändringar i nivå kan
förutsäga återfall och behandling som baserar sig på ANCA nivå har visat att patienten behöver lägre doser av immunosuppresion, men denna åsikt är kontroversiell.
Capture metoden lämpar sig bättre för uppföljning av patienter då den upptäcker
återfall bättre. Förändring i specifik IgG subklass fördelning kan vara en hjälp att
följa patienterna och fånga återfall.
ANCA vid diagnostiken av vaskulitsjukdomar
Den viktigaste användningen av ANCA är vid diagnostiken av vaskulitsjukdomar.
Ett positivt testresultat ökar sannolikheten för att patienten lider av en sjukdom som
kan behandlas med immunosuppresion.
Patienter med Wegeners granulomatos (WG) har med få undantag ANCA. Cirka
90% har PR3-ANCA och 5-10% har MPO-ANCA. Patienter med begränsad sjukdom och de i remission har i hälften av fallen ANCA. Förekomst av PiZ formen av
alfa1 antitrypsin är en viktig markör för de patienter med PR3-ANCA, som har allvarligare sjukdom eftersom alfa 1 antitrypsin är den viktigaste inhibitorn av PR3.
Patienter med mikroskopisk polyangit (MPA) har ofta positiv ANCA, men oftare
MPO-ANCA än PR3-ANCA. MPO-ANCA förekommer också hos hälften av fallen
med Churg-Strauss syndrom och vid cirka 30% av fallen med Goodpasture syndrom.
ANCA vid andra sjukdomar
Ungefär hälften av patienterna med ulcerös kolit har P-ANCA (atypisk ANCA) med
till största delen okända antigen. Vid skleroserande cholangit har speciellt laktoferrin-ANCA rapporterats. P-ANCA förekommer också ofta vid autoimmun hepatit
även här med okända antigener. En del patienter med RA har ANCA och speciellt de
med Felty´s syndrom. IIF mönstret kallades förr GS-ANA, men idag benämns det
P-ANCA eller atypisk ANCA. BPI-ANCA förekommer ofta vid cystisk fibros och
speciellt hos patienter med Pseudomonas infektion. Det finns en invers korrelation
mellan BPI-ANCA nivån och dålig lungfunktion hos pseudomonas infekterade patienter. P-ANCA med specificitet för MPO och elastas etc. förekommer sällsynt i association med läkemedelsreaktioner mot t.ex. hydralazin och propylthiouracil. Det
har rapporterats att antikroppar mot elastas är särskilt vanligt vid kokainmissbruk.
2. Titern bestämd med IIF korrelerar inte med nivån på ELISA. Detta beror på att
antigenet presenteras på olika sätt och är mer eller mindre denaturerat vid olika
metoder. Detta märks tydligt då man använder alternativa metoder för ELISA, som
capture-metoden där en monoklonal antikropp presenterar PR3 på ett nativt sätt
med högre sensitivitet som resultat eller vid MPO-ANCA med captureteknik där
resultatet blir något högre specificitet för vaskulitsjukdom.
146
Wieslab | Metodhandbok
147
Wieslab | Metodhandbok
Anti-CCP som markör för RA.
Reumatoid artrit (RA) är en vanlig systemisk autoimmun sjukdom som förekommer i ungefär 1% över hela världen. Den har många orsaker men karakteriseras av
synoviter dvs. inflammation i ledhinnor. Den förekommer vanligare hos kvinnor än
män vilket tyder på att hormoner kan påverka uppkomsten.
Tidiga tecken är svullnad och smärta i hand och fingerleder. Med nya framgångsrika behandlingsmetoder är det viktigt att ställa diagnosen och behandla tidigt för
att undvika vävnadsskador. Det kräver dock specifika och känsliga serologiska markörer som kan upptäcka patienter som svarar på behandling.
Schematisk beskrivning av normal respektive reumatoid artrit-angripen led.
Wieslab | Metodhandbok
råttmatstrupe, men fastän de varit specifika så har det varit svårt att standardisera analyserna och testerna har därför fått begränsad användning i den kliniska praktiken.
Idag vet vi att antigenet vid APF är den citrullinerade filaggrinmolekylen. Filaggrin är ett intermediärt filamentprotein i epidermala celler och kommer från
profilaggrin som klyvs till filaggrinsubenheter under celldifferentieringen. Proteinet
defosforyleras och en del arginin omvandlas till citrullin. Detta har gjort att man nu
kan syntetisera peptider innehållande antigenet och utveckla enkla reproducerbara
ELISA-metoder. Den senaste utvecklingen har varit att tillverka en cyklisk citrullinerad peptid (CCP2) som visat lika hög sensitivitet som RF, men med en mycket högre
specificitet >95%. I en jämförande studie mellan de 6 mest förekommande ELISA
kitten visas att de kit som har CCP2 peptiden har högst specificitet och sensitivitet
och att de kit som har citrullinerad vimentin, filaggrin eller alternativa peptider har
lägre specificitet. Ytterligare studier har visat att bland 131 potentiella biomarkörer
för RA var anti-CCP bäst och kombinationen med ytterligare markörer försämrade
specificiteten. Den enda kombinationen som ökade sensitiviteten var kombination
med IL-6 analys, som gav 7% ökad sensitivitet i en panel av primärvårdspatienter
med en sänkning av specificiteten med 2%.
Studier har visat att anti-CCP förekommer hos ca 75% av patienter med RA med
en specificitet på 96%. Antikropparna är sällsynta hos friska och även sällsynta vid
andra inflammatoriska sjukdomar. Antikropparna mot CCP är mest av IgG klass
med hög affinitet. Antikropparna förekommer flera år före de första symptomen.
Det är god korrelation mellan anti-CCP och tidig RA, men inte mellan anti-CCP
och ålder eller kön. Anti-CCP verkar ha ett prognostiskt värde och har en god förmåga att skilja mellan erosiv och icke-erosiv RA. Anti-CCP förekomst är kopplat till
HLA-DRB1 och idag anser man att det finns två subpopulationer av RA. En med
anti-CCP och HLA-DRB1 som utgör ca. 75% och en anti-CCP negativ där det inte
finns korrelation till DRB1. Det diskuteras också om olika miljöfaktorer kan trigga
förekomst av anti-CCP t.ex. rökning och bakteriella infektioner. (46-51).
Diagnosen av RA baserar sig primärt på kliniska, radiologiska och immunologiska parametrar. En vanlig serologisk parameter är reumatoid faktor (RF) och IgM
RF förekommer hos ca 60-80% av patienterna. Fastän analysen har god sensitivitet
så har den dålig specificitet och förekommer hos friska och patienter med andra autoimmuna sjukdomar (tex. Sjögrens) samt vid kroniska infektioner. Även om analysen har dålig specificitet så anses en positiv RF test vara en viktig prognostisk faktor
och närvaro av RF är en av de tester som ingår i ACR kriterierna för RA.
Många laboratorier världen över har under många år letat efter en mer specifik
markör för RA och det har sedan länge varit känt att anti-perinuklär faktor (APF) och
anti-keratin (AKA) är mycket specifika för RA. Metoderna har byggt på indirekt immunofluorescens tekniker där man använder epitelceller från munslemhinnan eller
148
149
Wieslab | Metodhandbok
När skall jag beställa ANA?
Wieslab | Metodhandbok
Sjukdom
SLE
En grundlig anamnes och en objektiv undersökning, som syftar mot att ställa en
preliminär diagnos och evaluera sjukdomsaktiviteten, är nödvändig för att beställa
och tolka resultaten av ANA undersökning. Hög sjukdomsaktivitet värderat som
nytillkomna manifestationer eller försämring av symptom tillsammans med laboratoriefynd som SR, immunoglobuliner i serum eller akutfasreaktanter ökar chansen
att finna de för sjukdomen karakteristiska autoantikropparna. Serologin utgör således endast en sista kontroll och verifikation av diagnosen.
• ANA bör undersökas vid misstanke om systemisk lupus erytematosus (SLE), där
ANA förekommer hos 95% av patienterna. ANA är vid SLE speciellt riktad mot
dubbelsträngat DNA (dsDNA), men kan också vara riktad mot andra kärnantigener såsom ribonukleoproteinerna Sm/RNP, SSA/SSB, men också histoner mm.
• Vid klinisk misstanke om Sjögrens syndrom, som kännetecknas av kronisk torrhet
i ögon, mun, övriga slemhinnor och hud, trötthet och en del reumatiska symptom
är det också värt att undersöka ANA. Vid denna sjukdom finner man ANA, som
speciellt är riktat mot ribonukleoproteinerna SSA/SSB.
• Vid klinisk misstanke om sklerodermi är det särskilt intressant att undersöka ANA.
Orsaken är att autoantikropparna är riktade mot centromerer vid den begränsade
formen av sklerodermi medan antikropparna är riktade mot DNA topoisomeras I
(Scl-70) eller mot nukleolära antigener vid den progredierande systemiska formen
av sklerodermi.
• Då man ursprungligen beskrev sjukdomen mixed connective tissue disease
(MCTD) definierade man den dels med kliniska manifestationer men också med
att patienten skall ha ANA riktad mot RNP-delen av Sm/RNP partiklar.
• ANA riktat mot histoner finns hos >90% av patienter med läkemedelsutlöst lupus
syndrom.
• Juvenil reumatoid artrit av den oligoartikulära typen har ANA i upp till 70%
medan ANA i regel saknas vid reaktiva artriter. Vid vuxen reumatoid artrit förekommer speciellt ANA mot neutrofiler så kallad granulocytspecifik ANA (GSANA). Det förekommer hos 75% av aktiv RF positiv RA men också hos 50% av
RF negativa patienter.
• Vid polymyosit finner man ibland ANA riktad mot nukleoler, men oftare ses antikroppar mot en rad cytoplasma enzymer t.ex. histidyl tRNA syntetas (Jo-1).
150
Läkemedelsutlöst
lupus
MCTD
Sjögrens Syndrom
Sklerodermi
Antikropp
positiv ANA
anti-ds-DNA
anti-Sm
anti-rRNP
anti-PCNA
anti-histoner
anti-nRNP
anti-SSA(Ro)
anti-SSB(La)
positiv ANA
anti-histoner
MPO-ANCA
positiv ANA
anti-nRNP
positiv ANA
anti-SSA
anti-SSB
IgA-RF
IgM-RF
positiv ANA
anti-centromer
anti-Scl70
anti-nukleoli
Sensitivitet%
95
70
15
10
3
70
30
30
20
>90
80
80
>95
>90
80
50
40
70
70
90
40
15
15
Specificitet%
låg
>90
>95
>95
>95
låg
låg
låg
låg
låg
medel
medel
Låg
>95
Låg
Medel
Medel
Medel
Låg
Låg
>90
>90
>85
40
Låg
positiv cytoplasma
anti-Jo-1
anti-nRNP
20
25
40
Medel
Hög
Låg
anti-kardiolipin
100
Medel
70
50
75
70
75
40
70
60
15
15
Hög
Låg
Låg
Medel
Hög
Låg
Medel
Medel
Medel
Medel
Polydermatomyosit positiv ANA
Antifosfolipid
syndrom
RA
Juvenil RA
anti-ß2 glykoprotein I
positiv ANA
IgA-RF
IgM-RF
anti-CCP
anti-histoner
positiv ANA
anti-histoner
IgM-RF
GS-ANA
ANA mönster
7 eller 8
7
7
8
1
2 eller
cytoplasma
7
7
I tabellen anges det kliniska värdet av autoantikroppsanalys.
151
Wieslab | Metodhandbok
Wieslab | Metodhandbok
Metodförklaringar
Indirekt Immunofluorescens
Vid indirekt immunofluorescens undersökning snittas en vävnad eller celler och
fixeras. Patientserum läggs på och de eventuella antikropparna reagerar med sitt antigen. De bundna antikropparna får reagera med fluorescensmärkt anti-human IgG
antikropp. Man kan sedan i mikroskop se fluorescensen och där det finns fluorescens
finns det antikroppar från patienten. Antikroppar mot olika antigen ger olika flourescerande mönster i cellerna.
152
153
Wieslab | Metodhandbok
Wieslab | Metodhandbok
Direkt ELISA
1
Capture ELISA
2
Anti-humant
IgG enzymmärkt
3
Substrat
Färg
Patient
Antikropp
Antigen
Plastyta
En ELISA består av flera olika steg. Först fästs respektive antigen på en plastyta och
patientprovet tillsätts. Om provet innehåller specifika antikroppar kommer de att
binda till antigenet. I nästa steg tillsätts en enzymmärkt antikropp mot humant
IgG. I vårt fall används för det mesta alkaliskt fosfatas. Den enzymmärkta antikroppen kan alltså endast binda in om en antikropp mot antigenet finns i patientprovet.
Sedan tillsätts ett substrat till enzymet, en substans som ändrar färg när enzymet
jobbar. Färgen kan kvantiteras i en spektrofotometer och är ett mått på nivån av
antikropp hos patienten.
154
Capture metoden är ett alternativ ELISA, där en monoklonal antikropp används för
att fästa antigenet dvs. PR3 eller MPO till plasten. Fördelen är att plastens yta inte
blockerar eller denaturerar antigenet. Vid PR3-ANCA analysen ger detta en högre
känslighet eftersom epitoper exponeras bättre. Vid MPO-ANCA metoden har den
monoklonala antikroppen valts så att den skall blockera en epitop som inte verkar
förekomma vid vaskulit och därigenom har specificiteten för vaskulit ökats.
155
Wieslab | Metodhandbok
Wieslab | Metodhandbok
Immunoblot
Immunoblottekniken består av liknande steg som en ELISA men antigenet sitter
här fäst på ett membran på vilket patientprovet appliceras. Om provet innehåller
specifika antikroppar kommer de att binda till antigenet. I nästa steg tillsätts en
enzymmärkt antikropp riktad mot humant IgG. Den enzymmärkta antikroppen
kan endast binda in om en antikropp mot antigenet finns i patientprovet. Därefter
tillsätts ett substrat till enzymet. Enzymet omvandlar kemiskt substratet som därvid
ändrar färg. En infärgning i form av mörka band anger att provet innehåller antikroppar med viss antigenspecificitet.
156
157
Wieslab | Metodhandbok
Wieslab | Metodhandbok
Analysguide
Vår analysguide är uppdelad i tre tabeller, “Systemsjukdomar, Reumatologi”, “GI,
Endokrinologi” och “Neurologi, Övrigt”. I varje tabell finns indikationer respektive
analyser listade. För varje indikation finner du förslag på förstahandsanalys, andrahandsanalys, samt analyser för speciella fall.
158
159
Wieslab | Metodhandbok
Wieslab | Metodhandbok
160
����������������
�
�
�
�
� �
� �
�
�
�
������������
����������������������
�
�
�
����
�
������������������������������������������
�
�����������
�
����������������
�
�
�
�
������
��������������
� �
����������������
������������������
� �
����������������������������������������������
� � �
����������������
�������������������
�
� � �
�
�
�
�
���������������
� �
���������������
�������������
����������������������
��������������������
���������������
������������������������
���������������������
����������������
��������
������������������������
�������������
��������������
�������
�����������������
���������������
����������������
��������������������
�������������������
������
�����������������
�
�
��������������������
�����������������
� �
�
�
�������
��������
�����������
�
�
�
�
���������������������
�
���������������������������
�
� � �
� �
�
� � �
�
�
�
�
�
�
� � �
�
�
�
�
�
�
�
��������������������������������������������
�
�
� �
�
�
�
� �
�
� �
� �
� � � � �
�
������������������
����������������������������
�
�
�
�
�
�
� �
�
� � �
�
� �
�
� � � � �
�
� � � � � �
�
�
�
�
�
�
�
� �
�
� � �
�
� �
�
� � �
�
� � �
�
� � �
�
�
� �
� �
�
�
�
�
�
���������������������
�
�
� �
�
�
������
��������������
�
� �
�
�
� �
�
� �
�
�
�
� �
� �
������������
�����������������������������
�
�
� �
�����������������������
� � �
�
� � �
����������������������
�
�
�
�
�
�
�
�
�
�
�
�
�
�
�
�
�
�
�
�
�
� �
�������������������
�
�
�
������������
�
� �
� � �
�
�
��������
����������������������������������
�����������������������
���������������������
�������������
����������������
�������������������
����������
����������
����������������������
�������������������������
����������������������
�������������������������������
����������������������
������������������������
����������������������
����������������
����������������
�����������
���
������������������
��������������������������
���������������������
�������������������������������
���������������������������������������
������������������������
��������������������
�������������������
������������������
�����������������
�����������
����������������������������������
�����
�������������������������������
��������������
��������
��������������
��������
��������
���
��
������������
����������������������
��������������������������������
���������������
���������������
��������������������������
�����������������
��������������
������������������������������������
��������������������
�����������������������������
���������������������
����
����������������
�����������������������
����
��������
�������������������������������������
�����������������������
��������
���������������������������������
�����������
��������������������
���������������������������������������������
��
���������������������������
���������
���������������
����������������
����������������
�������������������������������
����������������������������������������������
�������������������
������
161
Wieslab | Metodhandbok
�
����������������������
�
�������������������������������������������
�
�
�
�
����������������������������������������
�����������������������������������
�
�
����������������������������
�
�
�������������������
�
�
�����������
�
�
�
�
���������
����
�
�
�����
�
�
�����������������������
�
�
�������������������������������������������
�
�
�����������������������������
�
�
��������������������������
�
Wieslab | Metodhandbok
�
�����������������������
�
��
�
�
��������
�
���������������������
�
�
�������������
�
������
�
���
�
�����������������
�
�������������������������������������������������������
�
������
�
���������������������
�
���������������������
�
�������������
�������������������������
�
�������������������
162
������
���������������
���������������
��������������������
����������������
����������������
��������������������
�����������������������
��������������������
�����������������
������
163
Wieslab | Metodhandbok
Wieslab | Metodhandbok
Referenser
1. Saxena R, Bygren P, Arvastson B, Wieslander J. Circulating autoantibodies as serological markers in
the differential diagnosis of pulmonary renal syndrome. J Intern Med. 1995 Aug;238(2):143-52.
2. Westman KW, Bygren PG, Eilert I, Wiik A, Wieslander J. Rapid screening assay for anti-GBM
antibody and ANCAs; an important tool for the differential diagnosis of pulmonary renal syndromes.
Nephrol Dial Transplant. 1997 Sep;12(9):1863-8.
3. Segelmark M, Westman K, Wieslander J. How and why should we detect ANCA? Clin Exp Rheumatol. 2000 Sep-Oct;18(5):629-35.
4. Savige J, Gillis D, Benson E, Davies D, Esnault V, Falk RJ, et al. International Consensus Statement
on Testing and Reporting of Antineutrophil Cytoplasmic Antibodies (ANCA). Am J Clin Pathol. 1999
Apr;111(4):507-13.
5. Westman KW, Selga D, Bygren P, Segelmark M, Baslund B, Wiik A, et al. Clinical evaluation of a
capture ELISA for detection of proteinase-3 antineutrophil cytoplasmic antibody. Kidney Int. 1998
May;53(5):1230-6.
6. Elzouki AN, Segelmark M, Wieslander J, Eriksson S. Strong link between the alpha 1-antitrypsin
PiZ allele and Wegener’s granulomatosis. J Intern Med. 1994 Nov;236(5):543-8.
7. Segelmark M, Wieslander J. ANCA and IgG subclasses. Adv Exp Med Biol. 1993;336:71-5.
8. Baslund B, Segelmark M, Wiik A, Szpirt W, Petersen J, Wieslander J. Screening for anti-neutrophil
cytoplasmic antibodies (ANCA): is indirect immunofluorescence the method of choice? Clin Exp Immunol. 1995 Mar;99(3):486-92.
9. Csernok E, Holle J, Hellmich B, Willem J, Tervaert C, Kallenberg CG, et al. Evaluation of capture
ELISA for detection of antineutrophil cytoplasmic antibodies directed against proteinase 3 in Wegener’s
granulomatosis: first results from a multicentre study. Rheumatology (Oxford). 2004 Feb;43(2):174-80.
10. Gisslen K, Wieslander J, Westberg G, Herlitz H. Relationship between anti-neutrophil cytoplasmic
antibody determined with conventional binding and the capture assay, and long-term clinical course in
vasculitis. J Intern Med. 2002 Feb;251(2):129-35.
11. Segelmark M, Phillips BD, Hogan SL, Falk RJ, Jennette JC. Monitoring proteinase 3 antineutrophil cytoplasmic antibodies for detection of relapses in small vessel vasculitis. Clin Diagn Lab Immunol.
2003 Sep;10(5):769-74.
12. Westman KW, Bygren PG, Olsson H, Ranstam J, Wieslander J. Relapse rate, renal survival, and
cancer morbidity in patients with Wegener’s granulomatosis or microscopic polyangiitis with renal
involvement. J Am Soc Nephrol. 1998 May;9(5):842-52.
13. Westman KW, Selga D, Isberg PE, Bladstrom A, Olsson H. High proteinase 3-anti-neutrophil cytoplasmic antibody (ANCA) level measured by the capture enzyme-linked immunosorbent assay method
is associated with decreased patient survival in ANCA-associated vasculitis with renal involvement. J
Am Soc Nephrol. 2003 Nov;14(11):2926-33.
14. Carlsson M, Eriksson L, Erwander I, Wieslander J, Segelmark M. Pseudomonas-induced lung
damage in cystic fibrosis correlates to bactericidal-permeability increasing protein (BPI)-autoantibodies.
Clin Exp Rheumatol. 2003 Nov-Dec;21(6 Suppl 32):S95-100.
15. Carlsson M, Eriksson L, Pressler T, Kornfalt R, Mared L, Meyer P, et al. Autoantibody response to
BPI predict disease severity and outcome in cystic fibrosis. J Cyst Fibros. 2007 May;6(3):228-33.
16. Coremans IE, Hagen EC, van der Voort EA, van der Woude FJ, Daha MR, Breedveld FC.
Autoantibodies to neutrophil cytoplasmic enzymes in Felty’s syndrome. Clin Exp Rheumatol. 1993
May-Jun;11(3):255-62.
164
165
Wieslab | Metodhandbok
17. Czaja AJ. Autoimmune liver disease. Curr Opin Gastroenterol. 2005 May;21(3):293-9.
18. Lavergne SN, Drescher NJ, Trepanier LA. Anti-myeloperoxidase and anti-cathepsin G antibodies in
sulphonamide hypersensitivity. Clin Exp Allergy. 2008 Jan;38(1):199-207.
19. Lindgren S, Nilsson S, Nassberger L, Verbaan H, Wieslander J. Anti-neutrophil cytoplasmic
antibodies in patients with chronic liver diseases: prevalence, antigen specificity and predictive value for
diagnosis of autoimmune liver disease. Swedish Internal Medicine Liver Club (SILK). J Gastroenterol
Hepatol. 2000 Apr;15(4):437-42.
20. Skogh T, Peen E. Lactoferrin, anti-lactoferrin antibodies and inflammatory disease. Adv Exp Med
Biol. 1993;336:533-8.
21. Tervaert JW, Mulder L, Stegeman C, Elema J, Huitema M, The H, et al. Occurrence of autoantibodies to human leucocyte elastase in Wegener’s granulomatosis and other inflammatory disorders. Ann
Rheum Dis. 1993 Feb;52(2):115-20.
36. Hiepe F, Dorner T, Burmester G. Antinuclear antibody- and extractable nuclear antigen-related
diseases. Int Arch Allergy Immunol. 2000 Sep;123(1):5-9.
37. Invernizzi P. Antinuclear antibodies: general introduction. In: Shoenfeld Y, Gershwin E, Meroni PL,
editors. Autoantibodies. Burlington: Elsevier; 2006.
38. Levine JS, Branch DW, Rauch J. The antiphospholipid syndrome. N Engl J Med. 2002 Mar
7;346(10):752-63.
39. McIntyre JA, Wagenknecht DR, Faulk WP. Antiphospholipid antibodies: discovery, definitions,
detection and disease. Prog Lipid Res. 2003 May;42(3):176-237.
40. Voss A, Jacobsen S, Heegaard NH. Association of beta2-glycoprotein I IgG and IgM antibodies
with thrombosis and thrombocytopenia. Lupus. 2001;10(8):533-8.
41. Fox R, Creamer P. Classification and diagnosis of Sjögren’s syndrome. UpToDate; 2008 [updated
2008; cited 2008 Apr 21]; Available from.
22. Yu F, Chen M, Gao Y, Wang SX, Zou WZ, Zhao MH, et al. Clinical and pathological features of
renal involvement in propylthiouracil-associated ANCA-positive vasculitis. Am J Kidney Dis. 2007
May;49(5):607-14.
42. Youinou P, Adler Y, Muller S, Lamour A, Baron D, Humbel RL. Anti-Ro(SSA) and anti-La(SSB)
antibodies in autoimmune rheumatic diseases. Clin Rev Allergy. 1994 Fall;12(3):253-74.
23. Zhao MH, Lockwood CM. Azurocidin is a novel antigen for anti-neutrophil cytoplasmic autoantibodies (ANCA) in systemic vasculitis. Clin Exp Immunol. 1996 Mar;103(3):397-402.
43. Ottosson L, Salomonsson S, Hennig J, Sonesson SE, Dorner T, Raats J, et al. Structurally derived
mutations define congenital heart block-related epitopes within the 200-239 amino acid stretch of the
Ro52 protein. Scand J Immunol. 2005 Feb;61(2):109-18.
24. Skattum L. Complement aberrations and autoantibodies to complement in relation to disease
mechanisms: Lund University; 2008.
25. Barratt J, Smith AC, Molyneux K, Feehally J. Immunopathogenesis of IgAN. Semin Immunopathol. 2007 Nov;29(4):427-43.
26. Borza DB, Neilson EG, Hudson BG. Pathogenesis of Goodpasture syndrome: a molecular perspective. Semin Nephrol. 2003 Nov;23(6):522-31.
27. Cederholm B, Linne T, Wieslander J, Bygren P, Heinegard D. Fibronectin-immunoglobulin complexes in the early course of IgA and Henoch-Schonlein nephritis. Pediatr Nephrol. 1991
Mar;5(2):200-4.
28. Hellmark T, Segelmark M, Wieslander J. Anti-GBM antibodies in Goodpasture syndrome; anatomy of an epitope. Nephrol Dial Transplant. 1997 Apr;12(4):646-8.
29. Jennette JC, Wieslander J, Tuttle R, Falk RJ. Serum IgA-fibronectin aggregates in patients with
IgA nephropathy and Henoch-Schonlein purpura: diagnostic value and pathogenic implications. The
Glomerular Disease Collaborative Network. Am J Kidney Dis. 1991 Oct;18(4):466-71.
30. Sauter M, Anders HJ. Lupus nephritis. Minerva Med. 2007 Dec;98(6):749-58.
31. Zykova SN, Seredkina NE, Rekvig OP. Glomerular targets for autoantibodies in lupus nephritis--an
apoptotic origin. Ann N Y Acad Sci. 2007 Jun;1108:1-10.
32. Wiik A, Cervera R, Haass M, Kallenberg C, Khamashta M, Meroni PL, et al. European attempts to
set guidelines for improving diagnostics of autoimmune rheumatic disorders. Lupus. 2006;15(7):391-6.
33. Yee CS, Farewell V, Isenberg DA, Rahman A, Teh LS, Griffiths B, et al. British Isles Lupus Assessment Group 2004 index is valid for assessment of disease activity in systemic lupus erythematosus.
Arthritis Rheum. 2007 Dec;56(12):4113-9.
34. Cooper T, Savige J, Nassis L, Paspaliaris B, Neeson P, Neil J, et al. Clinical associations and characterisation of antineutrophil cytoplasmic antibodies directed against bactericidal/permeability-increasing
protein and azurocidin. Rheumatol Int. 2000;19(4):129-36.
35. Peyrin-Biroulet L, Standaert-Vitse A, Branche J, Chamaillard M. IBD serological panels: facts and
perspectives. Inflamm Bowel Dis. 2007 Dec;13(12):1561-6.
166
Wieslab | Metodhandbok
44. Salomonsson S, Ottosson L, Safsten P, Hof D, Brauner H, Sunnerhagen M, et al. Cloning and
characterization of two human Ro52-specific monoclonal autoantibodies directed towards a domain
associated with congenital heart block. J Autoimmun. 2004 Mar;22(2):167-77.
45. Reichlin M, Scofield H. SS-A (Ro) Autoantibodies. In: Shoenfeld Y, Gershwin E, Meroni PL,
editors. Autoantibodies. Burlington: Elsevier; 2006.
46. Bizzaro N, Mazzanti G, Tonutti E, Villalta D, Tozzoli R. Diagnostic accuracy of the anti-citrulline
antibody assay for rheumatoid arthritis. Clin Chem. 2001 Jun;47(6):1089-93.
47. Coenen D, Verschueren P, Westhovens R, Bossuyt X. Technical and diagnostic performance of 6
assays for the measurement of citrullinated protein/peptide antibodies in the diagnosis of rheumatoid
arthritis. Clin Chem. 2007 Mar;53(3):498-504.
48. Klareskog L, Ronnelid J, Lundberg K, Padyukov L, Alfredsson L. Immunity to Citrullinated Proteins in Rheumatoid Arthritis. Annu Rev Immunol. 2008 Apr;26:651-75.
49. Kroot EJ, de Jong BA, van Leeuwen MA, Swinkels H, van den Hoogen FH, van’t Hof M, et al. The
prognostic value of anti-cyclic citrullinated peptide antibody in patients with recent-onset rheumatoid
arthritis. Arthritis Rheum. 2000 Aug;43(8):1831-5.
50. Syversen SW, Gaarder PI, Goll GL, Odegard S, Haavardsholm EA, Mowinckel P, et al. High anticyclic citrullinated peptide levels and an algorithm of four variables predict radiographic progression
in patients with rheumatoid arthritis: results from a 10-year longitudinal study. Ann Rheum Dis. 2008
Feb;67(2):212-7.
51. van Venrooij WJ, Zendman AJ. Anti-CCP2 Antibodies: An Overview and Perspective of the Diagnostic Abilities of this Serological Marker for Early Rheumatoid Arthritis. Clin Rev Allergy Immunol.
2008 Feb;34(1):36-9.
52. Schur P, Rose B. Drug-induced lupus. UpToDate; 2008 [updated 2008 September 21 2007; cited
2008 Apr 21].
53. Green PH, Cellier C. Celiac disease. N Engl J Med. 2007 Oct 25;357(17):1731-43.
54. Bonis PAK, Edward L. Definition and treatment of variants of autoimmune hepatitis. UpToDate
ver 16.1; 2007 [updated 2007 Jan 12; cited 2008 April 14].
167
Wieslab | Metodhandbok
55. Manns MP, Vogel A. Autoimmune hepatitis, from mechanisms to therapy. Hepatology. 2006
Feb;43(2 Suppl 1):S132-44.
56. Czaja AJ. Behavior and significance of autoantibodies in type 1 autoimmune hepatitis. J Hepatol.
1999 Mar;30(3):394-401.
57. Krawitt EL. Serologic markers of autoimmune hepatitis. . UpToDate ver 16.1; 2007 [updated 2007
Dec 21 cited 2008 April 14].
58. Lohse AW, Hennes E. Diagnostic criteria for autoimmune hepatitis. Hepatol Res. 2007 Oct;37
Suppl 3:S509.
59. Eisenbarth G, McCulloch D. Pathogenesis of type 1 diabetes mellitus. UpToDate 16.1; 2007
[updated 2007; cited 2008 apr 27].
60. Lernmark A. Type 1 diabetes. Clin Chem. 1999 Aug;45(8 Pt 2):1331-8.
61. Lo YL. Clinical and immunological spectrum of the Miller Fisher syndrome. Muscle Nerve. 2007
Nov;36(5):615-27.
62. Edström L, Osterman PO, Solders G. Neuromuskulära sjukdomar. In: Fagius J, Aquilonius S-M,
editors. Neurolgi. 4th ed. Stockholm: Liber; 2006.
63. Vriesendorp F. Clinical features and diagnosis of Guillain-Barrésyndrome in adults. UpToDate;
2008 [updated 2008 jan 31 2008; cited 2008 Apr 15].
64. Schwerer B. Antibodies against gangliosides: a link between preceding infection and immunopathogenesis of Guillain-Barre syndrome. Microbes Infect. 2002 Mar;4(3):373-84.
65. Quarles RH, Weiss MD. Autoantibodies associated with peripheral neuropathy. Muscle Nerve.
1999 Jul;22(7):800-22.
66. Haggiag S, Steiner-Birmanns B, Wirguin I, Sicsic C, Brenner T, Steiner I. Seroconversion of antiGM1 antibodies in patients with amyotrophic lateral sclerosis. Neurology. 2004 Aug 24;63(4):755-6.
67. Latov N. Pathogenesis and therapy of neuropathies associated with monoclonal gammopathies.
Ann Neurol. 1995 May;37 Suppl 1:S32-42.
68. Dalmau J, Gultekin HS, Posner JB. Paraneoplastic neurologic syndromes: pathogenesis and physiopathology. Brain Pathol. 1999 Apr;9(2):275-84.
69. Graus F, Keime-Guibert F, Rene R, Benyahia B, Ribalta T, Ascaso C, et al. Anti-Hu-associated
paraneoplastic encephalomyelitis: analysis of 200 patients. Brain. 2001 Jun;124(Pt 6):1138-48.
70. Gultekin SH, Rosenfeld MR, Voltz R, Eichen J, Posner JB, Dalmau J. Paraneoplastic limbic encephalitis: neurological symptoms, immunological findings and tumour association in 50 patients. Brain.
2000 Jul;123 ( Pt 7):1481-94.
71. Newsom-Davis J, Buckley C, Clover L, Hart I, Maddison P, Tuzum E, et al. Autoimmune disorders
of neuronal potassium channels. Ann N Y Acad Sci. 2003 Sep;998:202-10.
72. Dalmau J, Myrna R. Paraneoplastic syndromes affecting brain and cranial nerves. UpToDate; 2008
[updated 2008 nov 28 2007; cited 2008 apr 15].
73. Ryberg B, Fagius J. Neurologiska komplikationer till internmedicinska sjukdomar. In: Fagius J,
Aquilonius S-M, editors. Neurologi. 4th ed. Stockholm: Liber; 2006.
74. De Baets M, Stassen MH. The role of antibodies in myasthenia gravis. J Neurol Sci. 2002 Oct
15;202(1-2):5-11.
75. Gautel M, Lakey A, Barlow DP, Holmes Z, Scales S, Leonard K, et al. Titin antibodies in myasthenia gravis: identification of a major immunogenic region of titin. Neurology. 1993 Aug;43(8):1581-5.
Wieslab | Metodhandbok
76. McConville J, Farrugia ME, Beeson D, Kishore U, Metcalfe R, Newsom-Davis J, et al. Detection and characterization of MuSK antibodies in seronegative myasthenia gravis. Ann Neurol. 2004
Apr;55(4):580-4.
77. Romi F, Skeie GO, Aarli JA, Gilhus NE. Muscle autoantibodies in subgroups of myasthenia gravis
patients. J Neurol. 2000 May;247(5):369-75.
78. Voltz RD, Albrich WC, Nagele A, Schumm F, Wick M, Freiburg A, et al. Paraneoplastic myasthenia gravis: detection of anti-MGT30 (titin) antibodies predicts thymic epithelial tumor. Neurology.
1997 Nov;49(5):1454-7.
79. Reindl M, Khalil M, Berger T. Antibodies as biological markers for pathophysiological processes in
MS. J Neuroimmunol. 2006 Nov;180(1-2):50-62.
80. Wingerchuk DM, Lennon VA, Lucchinetti CF, Pittock SJ, Weinshenker BG. The spectrum of
neuromyelitis optica. Lancet Neurol. 2007 Sep;6(9):805-15.
81. Ryberg B, Hillert J. Multipel skleros. In: Aquilonius S-M, Fagius J, editors. Neurologi. Fjärde
upplagan ed. Stockholm: Liber; 2006.
82. Harris JP, Sharp PA. Inner ear autoantibodies in patients with rapidly progressive sensorineural
hearing loss. Laryngoscope. 1990 May;100(5):516-24.
83. Baloch Z, Carayon P, Conte-Devolx B, Demers LM, Feldt-Rasmussen U, Henry JF, et al. Laboratory medicine practice guidelines. Laboratory support for the diagnosis and monitoring of thyroid
disease. Thyroid. 2003 Jan;13(1):3-126.
84. Westman KW, Erfurth EM, Hagmar L, Bygren PG, Ericsson UB, Landin-Olsson M. Increased
prevalence of thyroid peroxidase antibodies (TPO-Ab) in women with glomerulonephritis. Nephrol
Dial Transplant. 1993;8(5):402-6.
85. Aebi C, Theiler F, Aebischer CC, Schoeni MH. Autoantibodies directed against bactericidal/permeability-increasing protein in patients with cystic fibrosis: association with microbial respiratory tract
colonization. Pediatr Infect Dis J. 2000 Mar;19(3):207-12.
86. Mahadeva R, Dunn AC, Westerbeek RC, Sharples L, Whitehouse DB, Carroll NR, et al. Anti-neutrophil cytoplasmic antibodies (ANCA) against bactericidal/permeability-increasing protein (BPI) and
cystic fibrosis lung disease. Clin Exp Immunol. 1999 Sep;117(3):561-7.
87. Schultz H, Csernok E, Herlyn K, Reichel PH, Moosig F, Cornely OA, et al. ANCA against
bactericidal/permeability-increasing protein, azurocidin, calprotectin and defensins in rheumatic and
infectious diseases: prevalence and clinical associations. Clin Exp Rheumatol. 2003 Nov-Dec;21(6
Suppl 32):S117-20.
88. Schultz H, Schinke S, Mosler K, Herlyn K, Schuster A, Gross WL. BPI-ANCA of pediatric cystic
fibrosis patients can impair BPI-mediated killing of E. coli DH5alpha in vitro. Pediatr Pulmonol. 2004
Feb;37(2):158-64.
89. Zhao MH, Jayne DR, Ardiles LG, Culley F, Hodson ME, Lockwood CM. Autoantibodies against
bactericidal/permeability-increasing protein in patients with cystic fibrosis. Qjm. 1996 Apr;89(4):25965.
90. Kappler M, Kraxner A, Reinhardt D, Ganster B, Griese M, Lang T. Diagnostic and prognostic value of serum antibodies against Pseudomonas aeruginosa in cystic fibrosis. Thorax. 2006
Aug;61(8):684-8.
91. Pressler T, Frederiksen B, Skov M, Garred P, Koch C, Hoiby N. Early rise of anti-pseudomonas
antibodies and a mucoid phenotype of pseudomonas aeruginosa are risk factors for development of
chronic lung infection--a case control study. J Cyst Fibros. 2006 Jan;5(1):9-15.
92. Grando S. Autoantibodies to mucocutaneous antigens. In: Shoenfeld Y, Gershwin M, Meroni PL,
editors. Autoantibodies. 2nd ed. ed. Burlington: Elsevier; 2006.
168
169
Wieslab | Metodhandbok
Wieslab | Metodhandbok
93. Hertl M. Humoral and cellular autoimmunity in autoimmune bullous skin disorders. Int Arch Allergy Immunol. 2000 Jun;122(2):91-100.
94. Kobayashi M, Amagai M, Kuroda-Kinoshita K, Hashimoto T, Shirakata Y, Hashimoto K, et al.
BP180 ELISA using bacterial recombinant NC16a protein as a diagnostic and monitoring tool for bullous pemphigoid. J Dermatol Sci. 2002 Dec;30(3):224-32.
95. Nousari HC, Anhalt GJ. Pemphigus and bullous pemphigoid. Lancet. 1999 Aug
21;354(9179):667-72.
96. Wessig C, Klein R, Schneider MF, Toyka KV, Naumann M, Sommer C. Neuropathology and binding studies in anti-amphiphysin-associated stiff-person syndrome. Neurology. 2003 Jul 22;61(2):1958.
97. Folli F, Solimena M, Cofiell R, Austoni M, Tallini G, Fassetta G, et al. Autoantibodies to a 128-kd
synaptic protein in three women with the stiff-man syndrome and breast cancer. N Engl J Med. 1993
Feb 25;328(8):546-51.
98. Dopp R, Schmidt E, Chimanovitch I, Leverkus M, Brocker EB, Zillikens D. IgG4 and IgE are the
major immunoglobulins targeting the NC16A domain of BP180 in Bullous pemphigoid: serum levels
of these immunoglobulins reflect disease activity. J Am Acad Dermatol. 2000 Apr;42(4):577-83.
99. Schmidt E, Obe K, Brocker EB, Zillikens D. Serum levels of autoantibodies to BP180 correlate
with disease activity in patients with bullous pemphigoid. Arch Dermatol. 2000 Feb;136(2):174-8.
100. Zillikens D, Rose PA, Balding SD, Liu Z, Olague-Marchan M, Diaz LA, et al. Tight clustering
of extracellular BP180 epitopes recognized by bullous pemphigoid autoantibodies. J Invest Dermatol.
1997 Oct;109(4):573-9.
101. Schellekens GA, de Jong BA, van den Hoogen FH, van de Putte LB, van Venrooij WJ. Citrulline
is an essential constituent of antigenic determinants recognized by rheumatoid arthritis-specific autoantibodies. J Clin Invest. 1998 Jan 1;101(1):273-81.
102. Schellekens GA, Visser H, de Jong BA, van den Hoogen FH, Hazes JM, Breedveld FC, et al.
The diagnostic properties of rheumatoid arthritis antibodies recognizing a cyclic citrullinated peptide.
Arthritis Rheum. 2000 Jan;43(1):155-63.
103. Ho KT, Reveille JD. The clinical relevance of autoantibodies in scleroderma. Arthritis Res Ther.
2003;5(2):80-93.
104. Falorni A, Laureti S, De Bellis A, Zanchetta R, Tiberti C, Arnaldi G, et al. Italian addison network
study: update of diagnostic criteria for the etiological classification of primary adrenal insufficiency. J
Clin Endocrinol Metab. 2004 Apr;89(4):1598-604.
105. Dorph C, Lundberg IE. Idiopathic inflammatory myopathies - myositis. Best Pract Res Clin
Rheumatol. 2002 Dec;16(5):817-32.
106. Derk CT, Jimenez SA. Systemic sclerosis: current views of its pathogenesis. Autoimmun Rev. 2003
Jun;2(4):181-91.
170
171
Wieslab | Metodhandbok
Wieslab | Metodhandbok
Index
Acetylkolinreceptor (ACh-R) ......................33, 42
Ackreditering................................................7, 42
Addisons sjukdom ...................................52, 125
Adress.................................................................9
Akut inflammatorisk demyeliniserande
polyneuropati ...................................................34
Akutanalys ...................................................9, 12
Alfa 1 antitrypsin .............................14, 105, 145
AMA (Anti-mitrokondriella antikroppar) ...29, 95
Amphiphysin 1 ..........................................32, 43
Amyotrofisk lateralskleros ...........................31, 70
Analysguide ............................................ 160-162
ANA ..................................44, 64, 143, 145, 150
ANNA-1 ....................................................32, 76
ANNA-2 ..................................................32, 114
Antifosfolipidsyndrom (APS) ...21, 35, 45, 51, 85
Anti-nukleära antikroppar (ANA) ........................
...........................................44, 64, 143, 145, 150
Aquaporin 4 ...............................................34, 48
ASCA .........................................................18, 49
AsialoGM1.................................................31, 70
Ataxi ..................................................31, 32, 140
Atrofisk gastrit ................................................104
Atypisk ANCA ........................................81, 146
Autoimmun leversjukdom (hepatit) .........29, 145
Azurocidin-ANCA ...................................46, 145
Basalmembran hud.....................................38, 77
Basalmembran glomerulärt ...............................71
Basalmembran tubulärt ..................................128
ß2-glykoprotein 1 (b2GP1) ........................21, 51
Binjurebark .............................................52, 125
Blåsdermatos ....................................................38
BP180 ........................................................38, 53
BP230 ........................................................38, 53
BPI (bactericidal/permeability increasing protein) ...
.............................................................37, 46, 54
BPI-ANCA ..........................................37, 46, 54
Bröstcancer.........................................32, 43, 127
Bullös pemfigoid ..............................................38
C1q ..................................................................87
C3 ............................................................87, 144
C3d ..................................................................87
C4 ....................................................................87
Campylobakter jejuni .......................................31
C-ANCA .........................................81, 101, 145
Capture ELISA...............................101, 108, 155
Capture MPO-ANCA ............................101, 143
Capture PR3-ANCA ..............................108, 143
Cathepsin G-ANCA.................................46, 145
CCP (Cyklisk Citrullinerad Peptid)......................
...................................................25, 56, 148, 151
172
Celiaki..............................................................28
Centromer ...............................................44, 150
Cerebellär degeneration ....................32, 110, 111
Churg-Strauss syndrom ... 13, 81, 101, 102, 108, 146
Cicatriciell pemfigoid ......................................39
CREST-syndrom ..................................26, 44, 96
Crithidia ..........................................................61
Crohns sjukdom .............................16, 18, 46, 49
CV2 ...........................................................32, 58
Cystisk fibros ......................................37, 54, 145
Cytoplasma färgning ........................................45
Dermatitis herpetiformis ..................................28
Dermatomyosit (DM) .............................24, 151
Desmoglein 1 och 3 ...................................38, 59
Desmoplakin I och II ......................................60
Devic´s syndrom ........................................34, 48
Diabetes ..........................................................30
Diffus toxisk struma ........................................36
ds-DNA ...........................................61, 143, 151
EJ .....................................................................62
Elastas-ANCA ..........................................46, 145
ELISA ............................................................154
ELISA capture ................................101, 108, 155
ELISA direkt ..................................................154
ENA screen .....................................................64
Encephalomyelit.........................32, 76, 110, 111
Endomysium ..............................................28, 66
Entaktin ..................................................67, 143
Epidermolysis bullosa acquisita (EBA) ..............38
Extraherbara nukleära antigen (ENA) ..............64
Felty’s syndrom...................................16, 46, 147
Fibrillarin ...................................................26, 68
GAD 65 .....................................................30, 69
Gangliosider ..............................................31, 70
GBM (glomerulärt basalmembran) ...9, 12, 71, 143
GD1a .........................................................31, 70
GD1b ........................................................31, 70
Glatt muskel (SMA) ...................................29, 72
Gliadin .......................................................28, 73
Glomerulonefrit .................................12, 17, 143
GM1 ..........................................................31, 70
Goodpasture syndrom ............9, 12, 71, 143, 146
GQ1b ........................................................31, 70
Graves sjukdom ........................................36, 136
GS-ANA ..................................46, 147, 150, 151
Guillain Barré syndrom ..............................31, 70
H/K-ATPas ....................................................104
Hashimotos sjukdom .......................36, 104, 130
Henoch-Schönleins purpura ...................143, 147
HEp-2 celler .....................................................44
Hepatit .....................16, 29, 44, 61, 64, 144, 145
173
Wieslab | Metodhandbok
Histoner .............................................27, 74, 150
Homogen fluorescens ...........................26, 45, 64
HSP-70 ......................................................35, 75
Hu (ANNA-1) ...........................................32, 76
Hudsjukdom autoimmun.................................38
Hydralazin .............................16, 27, 47, 74, 147
Hypergammaglobulinemisk purpura ........44, 113
Hörselnedsättning ................................35, 75, 81
IA-2 ...........................................................30, 78
IDDM .............................................................30
IgA-Fibronektin komplex ..................17, 79, 143
IgA kvantifiering ......................................28, 133
IgA Reumafaktor ......................................25, 112
IgG-subklassbestämning ..........................80, 160
IgM Reumafaktor.....................................25, 113
IIF-ANCA ...............................................81, 145
Immunoblot ...................................................156
Indirekt immunofluorescens (IIF) ..................153
Inflammatorisk tarmsjukdom .........18, 47, 49, 81
Intercellulär substans ..................................38, 77
Intrinsic factor .................................................83
Jo-1 ..........................................................64, 150
Juvenil reumatoid artrit ....................44, 150, 151
Kalciumkanalsantikroppar (VGCC) .........32, 138
Kalciumkanalsantikroppar (VGKC) .........32, 138
Kardiolipin ........................................21, 85, 151
Kollagen IV ......................................................71
Kollagen VII ..............................................39, 86
Kollagenos ........................................................44
Komplementfaktorer ..................................17, 87
Komplementfunktion.................................17, 87
Kongenitalt hjärtblock .............................19, 124
Kornig fluorescens ................................22, 45, 64
Kärnmembran ..................................................45
Laktoferrin-ANCA ...................................46, 145
Lambert-Eatons myastena syndrom ..........32, 139
Laminin 5 ..................................................39, 89
La/SSB .....................................................64, 151
LC-1 ..........................................................29, 92
Lever/njur mikrosomer (LKM)...................29, 90
Levercytosolantigen 1 (LC-1) ....................29, 92
LKM-1 .......................................................29, 91
Lungcancer, småcellig .............32, 43, 58, 76, 139
Lysozym-ANCA ...............................................46
Läkemedelsinducerad lupus ..................27, 44, 74
Ma-2/Ta .........................................................127
MAG ...................................................31, 70, 98
MBP ........................................................34, 100
MCTD (mixed connective tissue disease) .............
.....................................................20, 24, 64, 150
Medikamentell lupus ............................27, 44, 74
Mi-2...........................................................24, 94
Mikroskopisk polyangit (MPA)...12, 13, 17, 143, 145
Miller-Fisher syndrom ..............................70, 162
Mitokondrier ............................................29, 95
174
Wieslab | Metodhandbok
Mitokondrier typ M2 .................................29, 96
Mitotisk spindel apparat ...................................45
MOG .........................................................34, 99
MPO-ANCA .................101, 102, 143, 145, 151
Multipel skleros (MS).............34, 48, 98, 99, 100
MuSK ........................................................33, 97
Muskelspecifikt tyrosinkinas .......................33, 97
Myastenia gravis (MG) .....................................33
Myelinassocierat glykoprotein (MAG) ........31, 98
Myelin basiskt protein (MBP) ..................34, 100
Myelin oligodendrocyt glykoprotein (MOG) ... 34, 99
Myeloperoxidas (MPO)..................101, 102, 145
Myosit ..........................................20, 24, 64, 150
Neuromyelitis optica (NMO) .............34, 48, 162
Neuropati motorisk, sensorisk ... 31, 70, 76, 98, 114
Neuropati paraneoplastisk .....32, 58, 138, 139, 140
NMO.........................................................34, 48
Nova 1/Ri ................................................32, 114
nRNP ......................................................64, 151
Nukleoli ...................................................44, 151
Nukleära prickar.........................................29, 45
Opsonoklonus ..................................................32
Osäker bindvävssjukdom ..........................20, 151
Overlap syndrome ......................24, 26, 106, 107
P-ANCA .................................................81, 145
Paraneoplastiska fenomen .................................32
Parietalceller ..................................................104
PCA-1 ......................................................32, 140
PCA-2 ......................................................32, 114
Pemfigoid ........................................................38
Pemfigoid gestationis .......................................39
Pemfigus ..........................................................39
Pemfigus foliaceus ...........................................38
Pemfigus vulgaris .............................................38
Perniciös anemi ................................83, 104, 131
PiZ ...................................................14, 105, 146
PL-7, PL-12 .............................................24, 106
Plötslig hörselnedsättning .....................35, 75, 81
PM/Scl .....................................................24, 107
Polyarteritis nodosa (PAN) .......................18, 143
Polymyosit (PM) ......................................24, 150
Polyneuropati .............................................31, 32
PR3-ANCA............................109, 143, 145, 155
Praktiska upplysningar ......................................9
Primär biliär cirrhos (PBC) ..................................
...................................29, 45, 64, 72, 95, 96, 113
Prolifererande cellkärnantigen (PCNA) ....45, 151
Propylthiouracil..................................16, 47, 147
Proteinas 3 (PR3) ...........................108, 109, 145
Provtagningsanvisningar .....................................9
Pseudomonas aeruginosa ............................37, 54
Purkinjecellsantikroppar ...........32, 110, 114, 140
Rapidly progressive glomerulonephritis (RPGN) ....
.................................................................12, 143
Raynauds fenomen .........19, 26, 64, 68, 116, 129
Remiss ................................................................9
Renopulmonella syndrom ............12, 14, 80, 105
Reumafaktor (RF) IgA .............................25, 112
Reumafaktor (RF) IgM ...........................25, 113
Reumatoid artrit (RA) ..........20, 25, 56, 148, 150
Ri/Nova 1 ................................................32, 114
Ribosomalt RNP .............................45, 115, 151
RNA polymeras I,II,III.............................26, 116
Ro52 .........................................................23, 64
Ro60 ........................................................64, 150
Saccharomyces cerevisiae ............................18, 49
Scl-70(100) .............................................64, 150
SGPG ........................................................31, 98
Sjögrens syndrom (SS)......................22, 148, 150
Sklerodermi ............................26, 44, 64, 68, 116
Skleroserande kolangit ...........16, 18, 29, 46, 147
SLA/LP ....................................................29, 118
SLE (systemisk lupus erythematosus) ..19, 143, 150
Sm ...................................................64, 150, 151
SMA (smooth muscle antibodies) ...............29, 72
Småcellig lungcancer (SCLC) ....32, 43, 58, 76, 139
Snabbt stigande kreatinin .........................12, 144
snRNP ...........................................................103
SRP ..........................................................24, 120
SSA p200 .................................................19, 124
SSA/Ro52 ..................................................23, 64
SSA/Ro60 ................................................64, 150
SSB/La .....................................................64, 151
Steroid-21-Hydroxylas ............................52, 125
Stiff person syndrome ...........................32, 43, 69
Streptolysin O ..................................17, 126, 143
Struma .....................................................36, 136
Subklassbestämmning ........................14, 80, 147
Sudden deafness ...................................35, 75, 81
Systemisk lupus erytematosus (SLE) ...19, 143, 150
Systemisk skleros ........................................26, 45
Systemisk vaskulit...............................12, 13, 145
Ta/Ma-2 .........................................................127
TBM (tubulärt basalmembran) ......................128
Telefonnummer ..................................................9
Testiscancer ........................................32, 58, 127
Th/To ......................................................26, 129
Thymom ......................................32, 33, 42, 132
Tyroglobulin ............................................36, 130
Tyroideasjukdom ................28, 36, 130, 131, 136
Tyroideaperoxidas (TPO) .........................36, 131
Tissue transglutaminase (tTG) .................28, 135
Titin .........................................................33, 132
Total-IgA kvantifiering .............................28, 133
Tr (Purkinjeceller) ....................................32, 110
TRAK (TSH-receptor antikroppar) ..........36, 136
Transglutaminas .......................................28, 135
tRNA syntetas ..................................24, 134, 150
Tromboembolism .............................................21
TSH-receptorn .........................................36, 136
tTG .........................................................28, 135
Tubulärt basalmembran (TBM) .....................128
Tubulointerstitiell nefrit .................................128
Tvärstrimmig muskulatur.........................33, 137
U1-RNP ........................................................103
Ulcerös kolit (UC) .................16, 18, 46, 49, 145
Wegeners granulomatos (WG) ...12, 13, 17, 143, 145
VGCC kalciumkanalsantikroppar ...........32, 139
VGKC kaliumkanalsantikroppar ..............32, 138
VII kollagen ...............................................39, 86
Yo (PCA-1) ..............................................32, 140
Ö-cellsantikroppar ...................................30, 141
175