Utrikesdepartementet
Denna rapport är en översiktlig sammanställning över
hur de mänskliga rättigheterna efterlevs, grundad på
den svenska ambassadens bedömningar.
Rapporten kan inte ge en fullständig bild. Information
bör sökas också från andra källor.
Mänskliga rättigheter i Qatar 2006
ALLMÄNT
1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna
All verkställande och legislativ makt i Qatar utgick tidigare från emiren. I
praktiken styrde denne landets 750 000 invånare, varav ungefär 200 000 var
qatariska medborgare, i samråd med ministerrådet och det lagstiftande rådet
(sammansatt av ledande företrädare från olika samhällssektorer).
En ny konstitution trädde ikraft i juli 2005 efter att ha antagits vid en
folkomröstning 2003. Den nya konstitutionens politiska konsekvenser har än
så länge inte slagit igenom fullt ut eftersom val ännu inte hållits till parlamentet
(Shuran). Författningen bygger på principen om maktdelning mellan den
exekutiva makten (företrädd av emiren), den till två tredjedelar folkvalda
lagstiftande makten och den dömande makten. Lättnader som genomförts på
press-, religions- och yttrandefrihetens områden under senare år har fått en
konstitutionell grund att stå på.
Inga uppgifter finns om av statsmakten sanktionerade politiskt motiverade
mord eller avrättningar utan föregående rättsligt förfarande. Det finns inga
uppgifter om så kallade försvinnanden. Politiska möten och demonstrationer
förekommer i mycket begränsad utsträckning, men tillstånd kan sökas. Det
finns inga rapporter om nya politiska fångar. Dödsstraff finns i straffskalan.
Enligt FN:s utvecklingsprogram, UNDP:s välfärdsindex (HDI) rankas Qatar
som nummer 40 i världen, vilket är 13 platser sämre än landets BNP-rankning
(27).
2
2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om
mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventionskommittéer
Qatar har ratificerat följande centrala konventioner om mänskliga rättigheter:
Konventionen mot tortyr, Convention against Torture and Other Cruel,
Inhuman or Degrading Treatment or Punishment (CAT). Landet har dock inte
undertecknat eller ratificerat det fakultativa protokollet om
förebyggandet av tortyr.
Konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering,
Convention on the Elimination of all forms of Racial Discrimination (CERD).
Konventionen om barnets rättigheter, Convention on the Rights of the Child
(CRC). Dock med en allmän och omfattande reservation på grund av
religiösa och kulturella hänsyn. Qatar har även tillträtt
tilläggsprotokollen till barnkonventionen om barn i väpnade konflikter
och handel med barn, barnprostitution och barnpornografi, också med
reservation.
Landet har inte undertecknat eller ratificerat flyktingkonventionen och det
tillhörande protokollet från 1967. Detta gäller även Romstadgan för
internationella brottmålsdomstolen (ICC). Qatar har enligt FN:s
högkommissarie för de mänskliga rättigheterna inkommit med rapporter
avseende tortyrkonventionen samt barnkonventionens två tilläggsprotokoll till
konventionernas kommittéer under 2005 och 2006. De rapporter som Qatar
tidigare lämnat har i vissa fall varit flera år försenade.
MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER
3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr
Inga fall av utomrättsliga, godtyckliga eller summariska avrättningar är kända.
Inte heller förekommer av statsmakten sanktionerade politiska mord eller
avrättningar utan föregående av rättsligt förfarande. Inga ofrivilliga
försvinnanden har rapporterats.
Fängelserna anses uppfylla internationella minimistandarder. Levnadsvillkoren i
fängelserna är enkla. Kvinnor och ungdomsförbrytare hålls åtskilda.
Familjebesök medges normalt. Medborgare i GCC1-stater och västerlänningar
får generellt sett en bättre behandling än övriga fångar. Tortyr är förbjuden i
lag, liksom grym, omänsklig och förnedrande behandling och bestraffning.
Stympningar är inte tillåtna.
1
GCC, Gulfstaternas samarbetsråd, består av Qatar, Bahrain, Oman, Förenade
arabemiraten, Kuwait och Saudiarabien.
3
Det har rapporterats om personer som lurats till tvångsarbete under
slaveriliknande förhållanden. Det förekommer uppgifter om gästarbetande
kvinnor som exploaterats sexuellt. Människohandel med minderåriga
kamelryttare har tidigare förekommit men är nu olaglig (se även kapitel 15).
Inrikesministeriet har upprättat en särskild avdelning för att hantera offer för
människohandel och andra kränkningar mot de mänskliga rättigheterna.
Myndigheterna har även upprättat ett härbärge samt telefonjour för de
drabbade.
4. Dödsstraff
Dödsstraff förekommer men avrättningar verkställs sällan. Den senast kända
avrättningen skedde år 2000. År 2001 dömdes 19 av de 33 anklagade för
kuppförsöket mot emiren 1996 till döden. Inga uppgifter förekommer om att
dödsdomarna skall ha verkställts men inte heller att domarna ska ha
omvandlats. Ingen offentlig diskussion om dödsstraff förekommer.
5. Rätten till frihet och personlig säkerhet
Godtyckliga eller politiskt motiverade frihetsberövanden utan föregående
rättegång verkar inte förekomma. Amnesty International har rapporterat om en
person som häktats, avskuren från kontakt med omvärlden, på grund av
terroristmisstanke 2005 och hållits frihetsberövad i åtta månader utan
rättegång.
Av de dömda för kuppförsöket mot emiren sitter fortfarande ett flertal i
fängelse. Amnesty har ansett att vissa av dessa skulle kunna ses som politiska
fångar. Det finns inga andra rapporter om politiska fängslanden.
Friheten att resa i landet eller utomlands, emigrera och återvända är lagfäst med
vissa undantag. Qatarier som är öppet negativa till regeringen kan åläggas
utreseförbud. Kvinnor och barn kan av sin manliga förmyndare förhindras
lämna landet. Amnesty tog i augusti 2005 upp ett enskilt fall där en kvinna
hållits inlåst i hemmet sedan 2003. Hon hade gift sig utan faderns tillstånd, flytt
till Egypten och sedan enligt uppgift förts tillbaka mot sin vilja. Utländska
gästarbetare behöver tillstånd av sina arbetsgivare för utresa.
Amnesty rapporterar att 6 000 medlemmar av Al-Murrah stammen fråntagits
sina qatariska medborgarskap då de ansågs inneha utländskt medborgarskap.
Myndigheterna tros ha motiverat besluten på falska grunder enligt Amnesty
International.
4
6. Rättssäkerhet och rättsstatsprincipen
Rättsväsendet har en oberoende ställning. Hälften av landets domare är
utländska medborgare. Dessa skulle därför kunna tänkas komma i en
beroendeställning visavi myndigheterna för sin yrkesutövning. Antalet
inhemska domare ökar. Emiren utser domare för treårsperioder som kan
förlängas. Advokatkåren anses överlag vara självständig i förhållande till
myndigheterna.
De två olika domstolssystemen, Adlea (civilrätt, handelsrätt, brottmål, nationell
säkerhet, smuggling) och Sharia (familjerätt, arvsmål, med mera), har nu slagits
samman till en domstol. Det finns inga formella skillnader mellan mäns och
kvinnors tillgång till rättsväsendet, men i praktiken företräds kvinnor vanligen
av en manlig släkting vid en rättegång.
Det finns inga permanenta militära eller andra extraordinära domstolar. Domar
kan normalt överklagas. Det finns inga fristående ombudsmannainstitutioner
dit enskilda kan söka stöd i klagan mot enskilda, företag och myndigheter. Den
nationella MR-kommittén (National Human Rights Committee) har tagit upp
och bistått enskilda klagomål. Landets medborgare kan vända sig till emiren för
att överklaga myndighetsbeslut. Brottsmisstänkta utländska medborgare måste
som regel deponera sina pass hos polisen, och tillåts inte lämna landet förrän
rättegång hållits.
7. Straffrihet
Förekomsten av straffrihet kan inte uteslutas men uppgifter saknas om
omfattningen.
8.Yttrande-, tryck-, mötes-, förenings- och religionsfrihet m.m.
Qatar rankas som nummer 80 av 168 i Parisbaserade "Reportrar utan
gränsers" globala årsrankning avseende pressfrihet.
Sedan den officiella censuren avskaffades år 1995 råder formellt pressfrihet.
Informationsministeriet stängdes 1996. Censurfrågorna överfördes då till Qatar
Radio och TV. De fem dagstidningarna (tre arabiska, två engelska), alla
privatägda, anses utöva självcensur, särskilt i inrikespolitiskt känsliga frågor.
Kritik av ministerier och kommuner förekommer. Publikationer med
antiislamiskt eller pornografiskt innehåll är förbjudna. Utländska media tycks
verka obehindrat. Den i Doha baserade satellitsända tv-kanalen Al-Jazeera har
stor journalistisk frihet. Den rapporterar sällan om inhemska frågor i Qatar.
Kanalen har genom att bland annat låta oppositionella krafter och exilpolitiker
komma till tals ibland utsatts för hätsk kritik från berörda arabstater.
5
Internetåtkomsten är blockerad för pornografi och icke godkänt religiöst
innehåll.
En ny lag tillåter möten och demonstrationer men tillstånd krävs och ett antal
krav måste uppfyllas för att man skall få detta. Politiska demonstrationer är
oftast inte tillåtna men undantag har förekommit.
Förenings- och församlingsfriheten är reglerad i lag. Politiska föreningar är inte
tillåtna. Endast en nationell fackförening är tillåten. Icke-medborgare och
statsanställda får inte bli medlemmar i fackföreningen. Det har under en längre
tid varit möjligt att bilda så kallade arbetsplatskommittéer där både arbetare
och företagsledning är företrädda. Ideella och andra föreningar godkänns bara
efter kontroll och utfärdande av särskild licens.
Islam är statsreligion. Sunni-inriktningen dominerar. Trosinriktningar utöver
islam tolereras men andra religioner har tidigare inte fått utövas offentligt.
Detta har ändrats för kristna. Till exempel har anglikanska kyrkan fått mark för
att bygga den första kristna kyrkan på 1 400 år. Detta uppskattas inte av delar
av befolkningen och vissa protester har hörts i media. Missionerande aktiviteter
får inte bedrivas. Att konvertera från islam är formellt belagt med dödsstraff.
9. De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna
Till landets emir skall, i enlighet med konstitutionen, utses en manlig medlem
av familjen Al-Thani. Konstitutionen ger emiren den verkställande makten
samt inflytande över den lagstiftande makten. Emiren utser regeringen samt en
tredjedel av den lagstiftande församlingen, shuran. Emiren kan dessutom
upplösa den lagstiftande församlingen med dekret. Nyval måste då hållas inom
6 månader. Alla lagar måste promulgeras (godkännas) av emiren. Shuran kan i
fall då emiren inte promulgerar en lag med två tredjedels majoritet tvinga
denne att skriva under. Emiren kan i sådana fall uppskjuta lagens ikraftträdande
"i nationens intresse" en viss tid. Varje shura-medlem kan lägga motioner och
församlingen kan också hålla en förtroendeomröstning om en viss
regeringsmedlem och avsätta denne med två tredjedels majoritet.
Två tredjedelar av den lagstiftande församlingen kommer framöver att väljas i
allmänna val. Alla medborgare över 30 år, män som kvinnor, kan kandidera till
shuran. Datum för de första valen har skjutits fram och äger nu sannolikt rum
under loppet av 2007.
Val till kommunråd (rådgivande till ansvarigt ministerium) genomfördes för
första gången i maj 1999. Såväl män som kvinnor över 18 år kunde rösta och
kandidera. Ingen av de kvinnliga kandidaterna blev invald.
6
Folkomröstningen 2003 om den nya konstitutionen blev en framgång i så
måtto att 84,3 procent av alla röstberättigade deltog i omröstningen. Den nya
konstitutionen antogs med 96,6 procent av rösterna.
EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER
10. Rätten till arbete och relaterade frågor
Qatar har ratificerat fyra av den Internationella arbetsorganisationens (ILO)
konventioner, varav tre av de åtta viktigaste om icke-diskriminering i arbetslivet
(nr 111 men inte 100), förbud mot tvångsarbete (nr 29 men inte 105) och
förbud mot barnarbete (nr 182 men inte 138).
Rätten att bilda föreningar är starkt begränsad. Den nya föreningslagen
godkänner bara en nationell fackförening för medborgare i den privata sektorn
(se även kapitel åtta). Blandade rådgivande kommittéer för arbetsrelaterade
frågor tillåts men dessa hanterar inte lönefrågor. Laglig strejkrätt finns men inte
för till exempel statsanställda. Strejk får endast utlysas efter godkännande av
ansvarigt ministerium när ett antal kriterier är uppfyllda.
Spontana strejker mot obetalda löner har förekommit. Myndigheterna har inte
slagit ned på dessa utan har ofta medlat. Sponsorsystemet (som innebär att
arbetstagaren är beroende av arbetsgivaren för uppehållstillstånd,
utresetillstånd med mera) kan missbrukas. Särskilt utsatta är outbildade arbetare
och hushållsanställda som ofta tillhör de lägst avlönade med de sämsta
arbetsförhållandena.
Ingen officiell minimilön förekommer. Lagen föreskriver 48 timmars
arbetsvecka med 24 timmars viloperiod. Inom offentlig förvaltning gäller
vanligen 36 timmars arbetsvecka. Många hushållsanställda och annan
okvalificerad och lågutbildad utländsk arbetskraft arbetar ofta med de lägsta
lönerna och under de sämsta arbetsförhållandena.
En långsam "qatarisering" av samhället pågår. Bland annat har många
offentliga arbeten reserverats för den inhemska befolkningen. Utländska
medborgare utgör ungefär tre fjärdedelar av arbetskraften. De omfattas av
diverse regleringar som syftar till att kontrollera arbetsmarknaden.
11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa
Sjukhusen håller god standard. Det finns inga rapporterade skillnader i
tillgången till allmän hälsovård. Däremot förekommer variationer på grund av
sociala/ekonomiska faktorer. För utländska gästarbetare kan dålig ekonomi
lägga hinder i vägen för mer kostnadskrävande vård.
7
12. Rätten till utbildning
Skolan är obligatorisk och avgiftsfri för qatariska barn (både pojkar och flickor)
upp till 18 års ålder. 2001 gjordes skolan obligatorisk och avgiftsfri för
utländska barn till och med klass nio.
Kvinnors utbildning stöds aktivt. Två tredjedelar av studenterna vid Qatars
universitet är kvinnor. Rektorn för universitetet är sedan september 2003 en
kvinna. Kvinnor tilldelas i ökad utsträckning stipendier för fortsatta studier vid
utländska universitet.
13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard
Levnadsstandarden i Qatar är generellt sett hög. I UNDP:s välfärdsindex
rankas landet på 40:e plats. Alla qatariska medborgare har god tillgång till
bostäder, däremot finns vissa svårigheter att erbjuda sysselsättning åt de många
ungdomar som vill in på arbetsmarknaden. Det finns en skillnad i
levnadsstandard och förmåner av olika slag mellan de
200 000 qatariska medborgarna och de utlänningar som är bosatta i landet
(cirka 550 000), liksom mellan kvalificerad arbetskraft och outbildade arbetare.
OLIKA GRUPPERS ÅTNJUTANDE AV DE MÄNSKLIGA
RÄTTIGHETERNA
14. Kvinnors rättigheter
Qatar har inte tillträtt konventionen om avskaffande av alla former av
diskriminering mot kvinnor. Sedvänja begränsar kvinnors handlingsfrihet och
samhällsinflytande. Misshandel inom familjen blir sällan domstolssak. De
många utländska hushållsanställda kvinnorna åtnjuter generellt sämre
anställningsvillkor eftersom de inte omfattas av arbetsrätten. Problem med
betalning av lön (sen eller utebliven) och brist på ledig tid har rapporterats. I
amerikanska State Departments MR-rapport uppges det att fysisk misshandel
och sexuella trakasserier har förekommit mot hushållsanställda kvinnor.
Den traditionella kvinnorollen som hemmafru håller på att förändras. Alltfler
kvinnor arbetar numera inom förvaltning, skola, sjukvård, massmedia och i
privata företag. Regeringen uppmanar också kvinnor att yrkesarbeta. Kvinnor
uppges utgöra 14 procent av den totala arbetskraften och 30 procent av
arbetande qatariska medborgare.
Qatar fick sin första kvinnliga minister 2003. Rektorn för Qatars universitet är
också kvinna.
8
Kvinnors utbildning stöds aktivt (se även kapitel 12).
Det finns ingen oberoende kvinnorättsorganisation. I frågor om arv respektive
vårdnad av barn tillämpas shariarätten. Muslimska kvinnor ärver sina män och
får vid skilsmässa vårdnaden om små barn (besöksrätt finns för båda
föräldrarna).
Prostitution och människohandel är enligt lag förbjudet men uppges
förekomma (se även kapitel tre).
15. Barnets rättigheter
Qatar har ratificerat konventionen om barnets rättigheter och har tillträtt
tilläggsprotokollet om handel med barn, barnprostitution och barnpornografi
men med flera reservationer. Landet har förbundit sig att inom ramen för de
traditioner, inklusive islam, som styr familjelivet se till att barn får sina
rättmätiga behov tillgodosedda, både när det gäller utbildning och i andra
avseenden.
Skolplikt och avgiftsfri utbildning gäller till 18 års ålder (för utländska barn
gäller obligatorisk, avgiftsfri nioårig utbildning). Qatariska barn har rätt till fri
sjukvård men för utländska barn är den fria sjukvården begränsad.
Bruket att använda minderåriga barn som kamelryttare har varit en alltmer
uppmärksammad och kontroversiell fråga. Stränga förbud har nu införts.
16. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga,
religiösa minoriteter samt urfolk
Generellt sett har qatariska medborgare en privilegierad ställning ekonomiskt
och socialt (se även kapitel 13).
17. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet
Homosexualitet är förbjuden i lag och bestraffas hårt enligt shariarätten,
Frågan är tabubelagd och diskuteras knappast offentligt i samhället. Ytterligare
uppgifter avseende faktisk toleransnivå är svåra att få eller belägga.
18. Flyktingars rättigheter
Qatar har inte anslutit sig till 1951 års flyktingkonvention. Ingen särskild policy
finns för flyktingar eller asylsökande, inte heller ett ordnat mottagningssystem
eller fungerande asylprocedur. Politiska flyktingar accepteras i princip inte. Det
9
fåtal som lyckas ta sig in i landet tillåts som regel stanna om de kan skaffa ett
arbete att försörja sig med eller få hjälp av en lokal sponsor.
19. Funktionshindrades situation
Inget lagstadgat skydd finns mot diskriminering av funktionshindrade.
Myndigheterna verkar för att förbättra de funktionshindrades situation och
erbjuder bland annat kostnadsfri specialundervisning och rehabilitering.
ÖVRIGT
20. Frivilligorganisationers arbete för mänskliga rättigheter
En nationell kommitté för mänskliga rättigheter, National Human Rights
Commitee (NHRC) har skapats för att bevaka och öka kunskapen om
mänskliga rättigheter. Den är statligt finansierad och rapporterar om frågor
gällande mänskliga rättigheter och eventuella missförhållanden direkt till
regeringen. NHRC tycks även ha en ombudsmannaroll och en allt mer
fristående roll i frågor som rör enskilda missförhållanden. Den har tagit upp
missförhållanden med myndigheterna och ibland även i media. Oberoende
inhemska människorättsorganisationer tillåts inte i dagsläget.
Inhemska oberoende människorättsorganisationer tillåts inte. Amnesty
International har besökt Qatars fängelser.
21. Internationella och svenska insatser på området mänskliga
rättigheter
Qatar inbjuds några gånger om året att nominera deltagare till Sida-sponsrade
människorättskonferenser i Raoul Wallenberginstitutets regi och har även
deltagit i vissa av dessa under 2005 och 2006.
