1 (26)
SKÖTSELPLAN
2010-06-21
Dnr 511-3103-09
Objektnr 10-02-095
Beslutsbilaga 2
Skötselplan för naturreservatet
Hönebygget
Karlshamns kommun
Postadress
SE-371 86 KARLSKRONA
Besöksadress
Ronnebygatan 22
Telefon/Telefax
0455-870 00
0455-870 01
E-post/webbplats:
[email protected]
www.k.lst.se
Org.nr
202100-2320
2 (26)
Innehållsförteckning
1 SYFTET MED NATURRESERVATET.........................................................................................3
2 BESKRIVNING AV OMRÅDET ...................................................................................................3
2.1 ADMINISTRATIVA DATA ...................................................................................................................3
2.2 TOPOGRAFI, BERGGRUND OCH JORDARTER...................................................................................5
2.3 VATTENSYSTEMET............................................................................................................................6
2.4 KULTURHISTORIA OCH MARKHISTORIK..........................................................................................7
2.5 NUVARANDE MARK- OCH VATTENANVÄNDNING ..........................................................................10
2.6 FRILUFTSLIV ..................................................................................................................................10
2.7 ÖVERSIKTLIG VEGETATIONSBESKRIVNING ..................................................................................11
2.8 SVAMP ............................................................................................................................................12
2.9 DJURLIV .........................................................................................................................................13
2.10 REFERENSER................................................................................................................................14
3 PLANERAD MARKANVÄNDNING OCH SKÖTSEL..........................................................16
3.1 GENERELLA RIKTLINJER ................................................................................................................16
3.2 INDELNING I SKÖTSELOMRÅDEN ..................................................................................................17
3.3 MÅL OCH ÅTGÄRDER FÖR SKÖTSELOMRÅDEN .............................................................................17
3.3.1 Skötselområde 1: Skogar med begränsad skötsel i träd- och buskskikt..17
3.3.2 Skötselområde 2: Öppna marker i söder ..............................................................18
3.3.3 Skötselområde 3: Mörrumsån ...................................................................................20
3.4 FRILUFTSLIV OCH TURISM ............................................................................................................21
3.4.1 Anordningar för friluftslivet.........................................................................................21
3.5 BRÄNDER OCH BRANDBEKÄMPNING .............................................................................................22
3.6 FISKE OCH JAKT.............................................................................................................................23
3.6.1 Fiske ....................................................................................................................................23
3.6.2 Jakt.......................................................................................................................................23
4 UTMÄRKNING AV RESERVATSGRÄNS ..............................................................................23
5 TILLSYN, DOKUMENTATION OCH UPPFÖLJNING......................................................23
5.1 TILLSYN ÖVER FÖRESKRIFTER ......................................................................................................23
5.2 UPPFÖLJNING AV BEVARANDEMÅL ................................................................................................23
5.3 DOKUMENTATION AV SKÖTSELÅTGÄRDER ...................................................................................24
6 KOSTNADER OCH FINANSIERING ......................................................................................24
7 SAMMANFATTNING OCH PRIORITERING AV PLANERADE
SKÖTSELÅTGÄRDER........................................................................................................................24
KARTBILAGOR
Karta 1: Översiktskarta
Karta 2: Reservatsområde och fastighetsgränser
Karta 3: Jordarter
Karta 4a: Markanvändning 1820-tal
Karta 4b: Markanvändning 1900-talets början
Karta 5: Naturtyper
Karta 6: Skötselområden
Karta 7: Anordningar för friluftslivet
Planförfattare:
Elisabet Wallsten
Beställningsadress: www.lansstyrelsen.se/blekinge
Copyright:
Länsstyrelsen i Blekinge län
Övre omslagsbild: Hönebyggets karaktäristiskt kuperade terräng och bokskog samt gammal väg
Nedre omslagsbild: Hönebyggets naturreservat med Mörrumsån och ön med dess hängbro
Foton: Elisabet Wallsten 2009-06 – 2009-09
3 (26)
1 Syftet med naturreservatet
Syftet med Hönebyggets naturreservat är att:
•
•
•
•
•
bevara områdets biologiska mångfald både på land och i sötvattenmiljö,
bevara, återskapa och vårda värdefulla livsmiljöer såsom naturskogar med i huvudsak
bok och tall, öppna och lövträdsbevuxna käll- och översilningsmarker, jätteträd av ek
och bok, Mörrumsåns naturliga åfåror, samt de i reservatet förekommande naturtyperna
som ingår i EU:s ekologiska nätverk Natura 2000,
bevara värdefulla isälvsavlagringar och andra geovetenskapligt intressanta spår och
lämningar,
med beaktande av naturvärdena bevara och vårda värdefulla kulturhistoriska lämningar,
såväl i vattendrag som på land,
trygga tillgången till ett för friluftslivet betydelsefullt område och tillgodose allmänhetens möjlighet till rörligt friluftsliv som kan ge rika natur- och kulturupplevelser och erbjuda en tilltalande landskapsbild, samt på lämpligt sätt informera besökarna om områdets naturmiljöer, geologi och kulturhistoria.
2 Beskrivning av området
Hönebyggets naturreservat är ett långsmalt, kraftigt kuperat bok- och tallskogsdominerat område utmed Mörrumsåns östra sida, strax norr om Mörrum (se Karta 1 och 2). Området gränsar i
öster mot Karlshamns golfklubb. På ett par platser i de branta sluttningarna mot ån rinner kraftiga källflöden fram, vilket är en mycket ovanlig naturtyp i länet. Mot söder övergår de skogsdominerade markerna i mer öppna marker med inslag av grova ekar och bokar. Här bedrevs tidigare slåtter i våtmarkerna utmed ån. Ute i ån finns en kuperad, skogsklädd ö, som också ingår i
naturreservatet.
Karaktäristiska arter som kan nämnas från området är bl a safsa, dunmossa, lax, havsvandrande
öring och kungsfiskare.
På åns västra strand har det tidigare funnits två kvarnar, Persa kvarn i söder och Rosendala i
norr. Bland övriga kulturhistoriska lämningar kan nämnas den äldre markväg som löper ner mot
ån i bokskogssluttningen i områdets centrala delar, samt de förvaringsgropar som kan påträffas
på flera håll i skogssluttningarna.
Området är av mycket stor betydelse för friluftslivet. Kronolaxfisket, som är en del av Sveaskog, har pooler i området och sportfisket är livligt under säsong. Kopplat till detta finns såväl
hängbroar över ån som rastplatser och vindskydd. Karlshamns kommuns vandringsled Laxaleden löper också utmed ån genom området.
2.1 Administrativa data
Objektnamn
Objektnummer
Skyddsform
Beslutsdatum
Natura 2000-objektkod
Kartor
Totalareal (ha)
Landareal (ha)
Vattenareal (ha)
Naturvårdsförvaltare
Län
Kommun
Lägesbeskrivning
Hönebyggets naturreservat
10-02-095
Naturreservat
2010-06-21
Del av Mörrumsån SE 0410128
Topografiska kartan:
3E Karlshamn NO
Ekonomiska kartan:
3E 6g Forneboda (034 66)
9 ha
7 ha
2 ha
Länsstyrelsen Blekinge
Blekinge
Karlshamn
Ca 2 km N om Mörrums kyrka, på Mörrumsåns östra sida
4 (26)
Sakägare
Fastigheter
Servitut
Samfälligheter
Nyttjanderätter
Naturtyper (ha)
Skogsmark
Natura 2000
Sydsvenska lövskogar
Övriga
Naturliga fodermarker (ohävdade)
Natura 2000
Sötvatten
Natura 2000
Arter
Prioriterade bevarandevärden
Markslag
Naturtyper
Arter
Strukturer och funktioner
Geovetenskap
Kulturmiljöer
Friluftsliv
Naturvårdsverket
Naturreservatets samfällighetsdelägare
Karlshamns kommun (Laxaleden)
Del av Rosenholm 1:13 (under ombildning, prel ny fastighetsbeteckning Rosenholm 1:29)
Saknas
Samfällt laxfiske inom naturreservatets område, delägarfastigheter:
Rosenholm 1:21 (Sveaskog Förvaltnings Aktiebolag)
Rosenholm 1:22 (Sveaskog Förvaltnings Aktiebolag)
Samfällt gråfiske inom naturreservatets område, delägarfastigheter:
Rosenholm 1:5 (Sveaskog Förvaltnings Aktiebolag)
Rosenholm 1:12 (Sveaskog Förvaltnings Aktiebolag)
Rosenholm 1:13 (Sveaskog Förvaltnings Aktiebolag)
Rosenholm 2:1 (E.On Sverige Aktiebolag)
Rosenholm 4:1 Lars Otto Gunnar Mathisson, Mörrum
Per Svensson, Mörrum
Laxaleden - Karlshamns kommun
Fiskefriluftsanordningar – Kronolaxfisket (Sveaskog)
Totalt ca 9 ha
Totalt ca 7 ha
7160 Källor och källkärr (SF), 0,06 ha
9110 Näringsfattig bokskog, 5,5 ha
91E0 Svämlövskog, 0,5 ha
22 Hässlen, 0,07 ha
33 Klibbalskog av översilningstyp, 0,5 ha
36 Sjöstrandsnår, 0,1 ha
Jätteekmarker, 0,3 ha
Totalt 0,08 ha
6410 Fuktängar, 0,08 ha
Totalt 2 ha
3210 Större vattendrag (SF), 2 ha
Se Tabell 2
Skogsmarker, käll- och översilningsmarker, större å
Alla (se ovan)
Alla arter i skötselplanens Tabell 3
Gamla grova eller senvuxna träd, grova solexponerade ädellövträd, stående och liggande död ved, död ved i våt/fuktig miljö,
socklar, naturliga vattenståndsfluktuationer och fria vandringsvä1
gar i ån, bottenstruktur gynnsam för laxfiskar och stormusslor i
ån, naturlig hydrologi i käll- och översilningsområden på land.
Deltaavlagring - Geovetenskapligt värde: Klass 1 (del av objekt
3E Karlshamn NO nr 120 Hopatäppet).
Äldre markväg, fd förvaringsgropar, stenmurar.
Sportfiske
Tätortsnära vandringsled (Laxaleden)
Besöksobjekt
Kulturhistoria
Landskapsbild
Naturupplevelse
Tabell 1. Administrativa data.
1
Laxfisk är en sammanfattande benämning för Salmonidae, familjen laxartade fiskar, varav det i Mörrumsån finns två arter; lax och öring, samt hybrider mellan dessa.
5 (26)
Art
Nationell
rödlista
LCarter
Global
rödlista
EU’s
fågeldir
EU’s
habitatdir
Bernkonv
Lavar
Gammelekslav (Lecanographa VU
amylacea)
Matt pricklav (Arthonia pruiVU
nata)
Grå skärelav (Schismatomma
NT
decolorans)
Svampar
Koralltaggsvamp (Hericium
NT
coralloides)
Mossor
Dunmossa (Trichocolea tomen- NT
tella)
Hårklomossa (Dichelyma caNT
X
X
pillaceum)*
Insekter
Svartbent bäckbroms (Ibisia
LC
X
marginata)
Mollusker
Tjockskalig målarmussla (Unio EN
X
X
crassus)*
Lamellsnäcka (Spermodea
NT
lamellata)
Grod- och kräldjur
Snok (Natrix natrix)
LC
X
Fisk
Ål (Anguilla anguilla)
CR
Flodnejonöga (Lampetra fluvi- EN
X
X
atilis)*
Färna (Leuciscus cephalus)
LC
Lax (Salmo salar)*
LC
X
Sandkrypare (Gobio gobio)*
LC
Öring (Salmo trutta)
LC
Fåglar
Kungsfiskare (Alcedo atthis)
VU
X
X
Däggdjur
Utter (Lutra lutra)*
VU
X
Tabell 2. Rödlistade, EU-listade och Bernkonventionsarter (Gärdenfors, 2005) som påträffats inom reservatsområdet på senare år (Rödlistekategorier: EN = starkt hotad, VU = sårbar, NT = missgynnad). LCarter är arter som tidigare varit rödlistade men som numera räknas som Livskraftiga. * Art som ingår i
Åtgärdsprogram för hotade arter (ÅGP).
2.2 Topografi, berggrund och jordarter
Hönebyggets naturreservat karaktäriseras av branta skogsbeklädda dalsidor och kuperade sluttningar från de högre liggande markerna ner mot Mörrumsåns framrinnande vatten. I delar av
sluttningarna finns källor och översilningsmarker.
Mörrumsån har en fallhöjd på ca 5 m inom Hönebyggets naturreservat, från drygt 25 möh i områdets norra del, till drygt 20 möh i söder (Lantmäteriet, 1985). Forsande sträckor omväxlar med
mer lugnflytande partier. Mörrumsåns dalgång karaktäriseras på denna sträcka av branta sluttningar ner mot ån och områdets högsta punkt ligger drygt 50 möh.
Berggrunden utgörs av Blekinge kustgnejs (Kornfält & Bergström, 1986), som är en prekambrisk metavulkanit, ca 1700 miljoner år gammal (Sveriges Geologiska Undersökning, 2000).
Inom denna del av Blekinge genomskärs berggrunden av flera sprickzoner, varav en löper i ån
längs hela områdets sträckning (Sveriges Geologiska Undersökning, 1986b). Berggrunden är
6 (26)
starkt förskiffrad, vilket givit en försvagning av berggrunden som efter hand medfört att sprickdalgångar vittrat fram, bl a Mörrumsåns dalgång.
Berggrunden överlagras inom merparten av området av olika jordarter (Sveriges Geologiska
Undersökning, 2000), se Karta 3. Endast i ett mindre parti i Hönebyggets norra del går berggrunden i dagen. I övrigt domineras området av isälvssand, med inslag av isälvssediment i allmänhet. I sluttningarna ner mot ån i norr dominerar sandig morän. I högre liggande partier i
områdets norra del finns en yta med silt och i söder, utmed ån, ett område med svämsediment.
Längs Mörrumsån varierar jordartslagrens mäktigheter mellan endast någon meter upp till ca 10
m i områden med utbredda isälvsavlagringar (Persson, 2000).
Moränen bildades under den aktiva landisen, medan isälvsavlagringarna bildades vid isens
randzon och i dess smältvatten. Hela området ligger under högsta kustlinjen (HK), som i denna
del av Blekinge ligger ca 55-65 möh (Sveriges Geologiska Undersökning, 2000). HK utbildades
i Baltiska issjön vid landisens avsmältning, för ca 14 200 år sedan (Persson, 2000). Landskapet
utgjordes då av en skyddad skärgård med liten vågverkan. Isen drog sig tillbaka med en hastighet av ca 90 m per år. Stora isälvsstråk följde dalgången där Mörrumsån idag rinner fram (Sveriges Geologiska Undersökning, 2000). Norrut från Mörrum upp mot Ekeberg utbreder sig en
vidsträckt deltaavlagring på båda sidor om Mörrumsån (Linden & Persson, 1987). Hönebygget
ligger mitt i detta område. Deltabildningens överyta ligger 50-55 möh i norr och sluttar söderut
ner till nivåer kring 30-35 möh. Deltat är till övervägande del uppbyggt av terrassformade avlagringar, men bitvis finns även mindre, åsformade bildningar. Det finns välutbildade erosionsformer, slänter, terrasser, mm längs Mörrumsåns dalgång genom hela deltat. De har skapats av
ån, som alltsedan området höjdes över den forna havsytenivån har eroderat sig ner i den utbredda deltaavlagringen. Deltaavlagringen är, enligt Sveriges Geologiska Undersöknings grus- och
moräninventering från år 1987, av högsta geovetenskapliga värde (Klass 1) och bevarandet av
den är viktigt för förståelsen för istida skeenden i området.
2.3 Vattensystemet
Mörrumsån är Blekinges största å. Ån är sedan år 2005 utsedd till ett Nationellt särskilt värdefullt vattendrag. Vid naturvärdesbedömning av Mörrumsån år 2008 klassades den även som ett
vattendrag med Mycket högt naturvärde (Nöbelin, 2008).
Åns källor mynnar i den småländska sjön Vrången 281 möh, vilken ligger 18 mil uppströms åns
mynning i Pukaviksbukten (Länsstyrelsen Blekinge län & Karlshamns kommun, 1998). De
nedersta tre milen faller inom Blekinge län. Mörrumsåns medelvattenföring är 27 m³/s vid mynningen. Lägsta uppmätta vattenföring är 1,7 m³/s och högsta 136 m³/s. Ca 65 % av den årliga
vattenavrinningen sker under perioden december-maj (Berglund, 1974). Mörrumsåns vattenflöde är reglerat och nedströms sjön Åsnen i Kronobergs län finns idag sju kraftverk (inräknat
Hovmansbygd). Hönebygget ligger någon halvmil nedströms åns första kraftverk, som är Marieberg i Svängsta. Enligt vattendom ska lägsta tappningen från Åsnen vara 7 m³/s.
Åns stora avrinningsområde innebär att den tillförs en stor mängd närsalter (Länsstyrelsen Blekinge län & Karlshamns kommun, 1998). Fosforhalterna är obetydligt höjda i åns nedre delar,
eftersom mycket fosfor magasineras i Åsnen, medan kvävepåverkan däremot är stark i de nedre
delarna. Mörrumsån har även fungerat som recipient för utsläpp av vissa miljögifter och bl a
nedströms Svängsta påträffas förhöjda halter av metaller i vattenmossa. Tidigare visade även
bottenfaunan nedströms Svängsta på giftpåverkan, vilket inte längre är fallet. Kvicksilverhalterna har också varit höga i ån förr, men sjönk relativt snabbt sedan bruksindustrin slutade använda
ämnet i mitten av 1960-talet. Ökad brunfärgning av vattendrag är en generell trend i södra Sverige, även i Mörrumsån, sannolikt orsakad av bl a skogsbruk och dikningar. I Mörrumsån har
provtagningar mellan åren 1959-2007 visat på en ökning av vattenfärgen med 28 %.
7 (26)
Mörrumsåns avrinningsområde är försurningspåverkat till följd av nedfall av försurande ämnen
i kombination med svårvittrad berggrund som har liten förmåga att neutralisera det sura nedfallet. För att motverka försurningens negativa effekter startade kalkning inom Mörrumsåns avrinningsområde år 1979. Årligen sprids ca 350 ton kalk i sjöar, på våtmarker och med hjälp av
doserare inom hela avrinningsområdet. All kalkning sker norr om Svängsta. Kalkningen är idag
en förutsättning för att den biologiska mångfalden ska kunna bevaras inom åns avrinningsområde. En kiselalgsprovtagning i Mörrumsån vid Persa kvarn, i reservatets södra delar, år 2009
visade att det på platsen var låg organisk belastning (God status) och ingen försurningspåverkan
(Nära neutralt) (Lundkvist, 2009).
Mörrumsån är ett av Sveriges mest betydande laxförande vattendrag. Strömsträckorna är ur
fiskeribiologisk synvinkel produktiva och håller ofta, sett i ett nationellt perspektiv, höga tätheter av laxfiskungar. Mörrumsån svarar för en betydande del av produktionen av naturlig laxsmolt i södra Östersjön och ån har därmed stor betydelse för den vilda laxens överlevnad i Östersjön. År 1996 beräknades Mörrumsån svara för 20 % av den totala produktionen av utvandrande vildlax till Östersjön (Länsstyrelsen Blekinge län & Karlshamns kommun, 1998). Ser man
till södra Östersjön beräknas ån svara för närmare 50 % av områdets vildlaxproduktion (Länsstyrelsen, 2000). I Mörrumsån finns en laxtrappa vid Mariebergs kraftverk i Svängsta samt sedan vintern 2003-04 fiskvägar i de ursprungliga åfårorna förbi de två Hemsjökraftverken, vilket
innebär att fisken numera kan ta sig upp till Fridafors vid länsgränsen, ca tre mil uppströms
mynningen. Mörrumsån ingår i ett nationellt övervakningsprogram och är en av tre älvar som är
svenska indexvattendrag för lax, i vilka man bl a mäter och räknar uppvandrande fisk. Enligt
Kronolaxfiskets siffror vandrade 1 718 laxfiskar förbi Marieberg och 954 laxfiskar förbi Hemsjö
år 2008, medan det år 2009 bara passerade 1 107 fiskar förbi Marieberg och 508 fiskar förbi
Hemsjö (Mörrums Kronolaxfiske, 2010). Under år 2009 var det problem med Hemsjöräknaren,
därför startade räkningen först den 27 augusti. Antal fiskar som passerade före detta datum uppskattades till ca 50 st.
Kronolaxfisket bedriver ett mycket omfattande fiskevårdsarbete i Mörrumsån tillsammans med
bl a Länsstyrelsen i Blekinge, Fiskeriverket och E.On (Mörrums Kronolaxfiske, 2009). Detta
fiskevårdsarbete är inriktat på utveckling av åns naturliga produktion av lax och havsvandrande
öring, bl a genom biotopvård, fiskereglering och fiskebevakning. Som en del i fiskevårdsåtgärderna ingår utsättning av betydande mängder rom och s k simfärdigt lax- och öringyngel från
Kronolaxfiskets yngelkläckningsanläggning i Mörrum. Samarbetsparterna bedriver även restaureringsarbete av åns bottenmiljöer. Under 1980-talet gjordes med hjälp av maskiner en stor restaurering av bottenmiljöerna inom Hönebyggets del av Mörrumsån (Assarsson muntligen,
2009). Under år 2010 planerar Kronolaxfisket och Karlshamns kommun att för hand rensa växtlighet i området. För att följa upp rekryteringen av laxfisk i ån finns fasta provytor utlagda. En
sådan provyta finns sedan flera år tillbaka intill Hönebyggets naturreservat, på åns västra sida,
strax söder om hängbron vid Rosendala i norr (Johlander muntligen 2010).
2.4 Kulturhistoria och markhistorik
De äldsta fynden efter mänskliga aktiviteter som påträffats utmed Mörrumsån är stenverktyg
från stenåldern (Länsstyrelsen Blekinge län & Karlshamns kommun, 1998). Det bör ha funnits
människor i området kring Hönebygget redan under äldre stenålder, mesolitikum, men några
spår eller lämningar efter dem har hittills inte påträffats. Vid Svängsta, någon halvmil norr om
Hönebygget, har resterna av en stenåldersboplats påträffats, liksom stenverktyg och en båt av
ekstockstyp (Karlshamns kommun, 2009a).
Laxfisket i Mörrumsån, som sannolikt varit viktigt allt sedan den första kolonisationen, kan
spåras långt tillbaka i tiden. I kung Valdemar II’s jordebok från år 1231 finns fisket upptaget
bland egendomar anslagna till kungens underhåll (Länsstyrelsen i Blekinge län, 1992). Kronan
ägde länge allt laxfiske i Mörrumsån, men efter jorderevningsreformen 1670-73 inskränktes
fiskerätten till en mindre sträcka, som delvis arrenderades ut (Länsstyrelsen Blekinge län &
Karlshamns kommun, 1998). Statens fiske i ån, kronofiskena, var belägna i Mörrum och där
stängdes tidvis hela ån av med grindar eller häckar, i vars öppningar s k laxkar placerades. De
8 (26)
som hade fisken högre upp i ån klagade dock och år 1752 bestämdes att en 3 alns (=1,781 m)
öppning skulle finnas i ån. Denna fiskens fria vandringsväg kallades kungsådra eller fahrbäcken.
Efter klagomål från kronans arrendatorer stängdes kungsådran åter av år 1779, vilket ledde till
stort missnöje bland fiskerättsinnehavarna uppströms avstängningen (Ingemansson, 1979). Som
ombud för dessa framförde änkan Katarina Maria Hedenstierna vid Hönebygget besvär till
kungen och fick åter kungsådran öppnad år 1780.
I äldre tider användes ljuster för att fånga laxen i Mörrumsån (Mörrums Kronolaxfiske, 2009).
Efterhand tillkom redskap som laxkar, håv, laxnot och laxgarn. Dessa redskap var i bruk ända
fram till 1960-talet. Hemmanet Hönebygget nr 1, ½ mantal, blev tillsammans med Mörrum nr
10, Kungsgården, 1 mantal, skattlagt för laxfiske vid jorderevningen år 1671 (Karlshamns
kommun, 2009a). Fisket vid Hönebygget var ett fast fiske med laxkar och låg strax söder om det
nuvarande naturreservatsområdet. Fisket ägdes gemensamt av Hönebygget nr 1 och Mörrum nr
10, där Hönebygget hade sitt fiske på åns östra sida och Kungsgården på den västra. Inom naturreservatets vattenområden finns inga lämningar efter några fasta fisken, men Sjöborg nämnde i
sin Blekings Historia och Beskrivning (1792) att Kylingaryd och Vittskövle, liksom Hönebygget, hade fördelaktigt laxfiske i Mörrumsån och därför var skattlagda. Det finns lämningar efter
Kylingaryds och Vittskövles fasta fisken i ån uppströms reservatsområdet.
År 1912 uppfördes Wittskövle laxodlingsanstalt på den västra stranden intill en större holme i
ån, strax norr om Hönebygget (Karlshamns kommun, 2009a). Pga svårigheter med nedsmutsning av odlingsbassängerna och ojämnt vattenstånd lades dock verksamheten ner år 1919. Redan innan detta, i början av 1870-talet, etablerades en laxodling i Åkroken, strax norr om Mörrum, för att möjliggöra utsättning av laxyngel (Länsstyrelsen Blekinge län & Karlshamns kommun, 1998). Den var i bruk till 1937, då en ny odlingsanstalt byggdes i Mörrum.
Numera är allt kommersiellt laxfiske i Mörrumsån nedlagt, men sportfisket efter lax och öring,
som började år 1941 vid Mörrums Kronolaxfiske, är livaktigt (Mörrums Kronolaxfiske, 2009).
Vissa dagar under sommaren och i samband med höstfisket efter avelslax till fiskodlingen i
Mörrum, håvas det också fortfarande på gammalt vis. Det gamla fasta fisket vid Hönebygget
restaurerades under 1980-talet för att ge en bild av hur ett laxkar fungerade förr (Karlshamns
kommun, 2009a). Någon lax fångas där dock inte idag och anläggningen är numera avstängd
eftersom den inte längre är säker att gå ut på och åter skulle behöva renoveras.
Utöver Mörrumsåns värde som laxförande vattendrag har det även haft stor betydelse som
transportled och som en källa till vattenkraft. Längs ån flottades timmer och i sin ”Blekingsbeskriving” (1750-57) skrev Christopher Cronholm att ån rensats upp på kronans bekostnad så
att man kunde flotta timmer och skeppsvirke ned genom den till Karlskronas och örlogsflottans
behov. Det har även funnits en stor mängd kvarnar och under de senare århundradena ett flertal
industrier längs ån.
En av de mest betydelsefulla kvarnrörelserna vid Mörrumsån, förutom Mörrums kvarn, var Rosendala (Karlshamns kommun, 2009a). Den låg i jämnhöjd med naturreservatets norra vattenområde på åns västra strand. I 1691 års jordebok anges den som en kronokvarn. Ett flertal brukare har funnits vid kvarnen under årens lopp. En av dessa var fru Maria Hedenstierna vid Hönebygget, som drev kvarnen under perioden 1740 – 1750 (Ingemansson, 1979). Vid kvarnen
tillverkades förutom mjöl även takspån och träull (Karlshamns kommun, 2009a). Det fanns
också en benstamp, där man malde ben från djur. Kvarnen togs ur bruk på 1930-talet och dess
byggnader revs i slutet av 1940-talet. Kvarnrännan och stenmurar till kvarnbyggnader och andra
hus finns fortfarande kvar som tydliga lämningar efter kvarnanläggningen.
En annan kvarn i området var Persa kvarn, som låg på åns västra sida i jämnhöjd med ön i naturreservatets södra vattenområden. Persa kvarn omnämns på 1820-talet och var i drift till slutet av
9 (26)
1940-talet, då kvarnbyggnaderna revs (Karlshamns kommun, 2009a). Förutom kvarnen fanns
även såg och spånhyvel. En del stensättningar är fortfarande synliga efter anläggningen.
Mörrumsåns vattenkraft blev under 1900-talets början även attraktivt för produktion av elkraft
och de första elkraftverken anlades vid Marieberg i Svängsta och i Hemsjö, samtliga uppströms
Hönebygget. I början av 1900-talet fanns planer på att bygga en kraftstation strax intill Hönebyggets och Kungsgårds fiske, strax nedströms naturreservatet på den västra stranden (Karlshamns kommun, 2009a). Planerna förverkligades dock aldrig, dels pga den stora depressionen i
början av 1920-talet, dels pga initiativtagarens bortgång.
På 1950-talet fanns planer på att bygga ut Mörrumsån för elkraftproduktion i området Vittskövle-Rosendala och att kulvertera hela ån på denna sträcka ner till de nedersta forsarna (Länsstyrelsen Blekinge län & Karlshamns kommun, 1998). Folkopinionen satte dock stopp för projektet. I boken ”Natur i Blekinge” (Wachtmeister & Curry-Lindahl, 1957) finns ett kapitel om Mörrumsån som tydligt visar på den debatt som då rasade.
Byn som naturreservatsområdet tillhör heter numera Rosenholm, men hette i äldre tider Hönebygget. Namnet Rosenholm började dyka upp under 1700-talets andra hälft och namnet Hönebygget försvann ur lantmäterihandlingarna under 1830-talet. Båda namnen användes parallellt
under den mellanliggande tiden. Sjöborg nämnde också i sin ”Blekings Historia och Beskrivning” (1792) att byn Rosenholm, ½ hemman, tidigare kallats Hönebygget. Namnbytet kan ha
berott på att de som bodde på platsen fick mindre uppskattade smeknamn pga byns namn (Ohlsson, 1963). Namnet Hönebyggets betydelse är inte helt klarlagt. Det kan dels anspela på djurbeteckningen ”höna” (Hallberg, 1990 och Sjöborg, 1792), men det har också härletts till namnet
”Höne”, som är ett norskt mansnamn (Ohlsson, 1963). Efterleden ”-bygge” är i dessa trakter
senmedeltida eller yngre och har betydelsen ”nybygge” (Hallberg, 1990).
Markerna tillhörande Hönebyggets naturreservat har berörts av tre olika skiftesförrättningar;
storskifte år 1775 (Lantmäteriet, 1775), enskifte år 1820-23 (Lantmäteriet, 1820-23) och laga
skifte år 1908 (Lantmäteriet, 1908). Storskiftet 1775 omfattade skogs- och fäladsmarkerna tillhörande Hästaryds by, Hönebygget nr 1, Kylingaryd nr 1 och Mörrum nr 1 (Lantmäteriet,
1775). Detta skifte omfattade endast en mindre del av det nuvarande reservatsområdet, markerna längst i norr. Övriga delar av området räknades vid denna tid till Hönebyggets odala vångar
och odala ägor, och ingick inte i skiftet. I skifteshandlingarna finns beskrivningar av byarnas
skogar, som bl a innehöll tall, ahl, björk, en, böke (bok), stänkeböke och ollonskog. Den norra
delen av Hönebyggets naturreservat utgjordes vid denna tid av ”torr sandjord på röd sandbotten,
bewäxt med Tall och björk samt Ene och ymnog Bökeskog vid åen”. Det står också att läsa att
detta område kallades norra Hage eller Kroken och att den gamla bokskogen från ån upp till
högsta backen, där marken jämnade ut och surskog tog vid, skulle räknas som odala ägor för
Hönebygget, vilket det sedan också anges som på den tillhörande storskifteskartan.
Enskiftet år 1820-23 omfattade ”alla ägorne till hemmanet Rosenholm” (Lantmäteriet). Merparten av våtmarkerna i naturreservatets södra och mellersta delar räknades vid denna tid som
ängsmark (se Karta 4a). Undantaget var den branta slänten i söder samt delar av den större översilningsmarken, som var en mossig sidd. Sidden var troligen inte tillräckligt bördig för att räknas som ängsmark. Naturreservatets norra delar tillhörde Norra Hage och avgränsades såväl mot
Hönebyggets övriga marker i söder som mot Kylingaryds by i norr av staket. Även i dessa skifteshandlingar nämns att det växte bok i Norra Hage.
En lantmäterihandling från år 1860, ”Beskrivning öfver Mörrums och Elleholms socknar i Blekinge Län”, ger en bild av byn och dess invånare (Karlshamns kommun, 2009a). I byn fanns då
två åboar, ett båtsmanstorp och två dagsverkestorp. Till byn hörde även en mjölkvarn med två
par stenar och det tidigare i denna text omnämnda laxfisket i Mörrumsån. Befolkningen uppgick
till 33 personer fördelade på åtta hushåll. I byn fanns tre hästar, fyra oxar, sex kor, fyra ungboskap, tio får och åtta svin. Man odlade råg, korn, havre och potatis.
10 (26)
Laga skiftet genomfördes förhållandevis sent i Hönebyggets (Rosenholms) by, år 1908 (Lantmäteriet) och är nästan samtida med den gamla ekonomiska kartan (Häradskartan) som gjordes
år 1915-16 (Rikets allmänna kartverk). I början av 1900-talet bedrevs slåtter endast i ett område
inom naturreservatet, på maden intill ån längst ner i söder (se Karta 4b). Övriga delar av markerna var skogsbeväxta och låg enligt skifteskartan inom en och samma inhägnad. Enligt Häradskartan bestod skogen av en blandning av löv- och barrträd, utom ute på ön i Mörrumsån, där
det enbart växte lövskog.
Slåtter verkar fortfarande ha bedrivits i söder i början av 1940-talet, då detta område ser ut att
vara en öppen gräsyta på en ortofotokarta från denna tid (Rikets allmänna kartverk, 1940). Övriga marker var skogsbeklädda.
Större delen av Hönebyggets bys marker upptas idag av Karlshamns golfklubbs två 18hålsbanor (Karlshamns kommun, 2009a). Klubben bildades år 1965 och 1966 var den första
banan, omfattande 12 hål, klar. Rosenholms gård låg förr där golfklubben nu har sin maskinpark. De flesta av gårdens byggnader är borta, men något uthus står fortfarande kvar. Hönebyggets naturreservat gränsar i öster mot golfklubbens marker.
Synliga spår från äldre tiders markanvändning inom naturreservatet är idag främst den markväg
som leder ner mot ån från markerna ovan sluttningen. Här och där i skogarna finns också rektangulära håligheter som förr troligen fungerat som någon form av förvaringsgropar.
2.5 Nuvarande mark- och vattenanvändning
Idag domineras naturreservatets marker av bok- och tallskogar. Markerna köptes av Naturvårdsverket år 2005 från den tidigare ägaren Sveaskog. Markerna har varit i statlig ägo sedan år 1973,
då Sveaskogs föregångare Domänverket köpte området av Sydsvenska Kraftaktiebolaget, som i
sin tur blivit lagfarna ägare till fastigheten år 1921 (Landsarkivet Härnösand, 2010). Under tiden
som statligt ägd mark har skötseln i huvudsak handlat om enstaka gallringar. Den senaste gjordes i mitten av 1990-talet (Assarsson muntligen, 2009). Markerna gränsar i öster till Karlshamns
golfklubb. I de södra delarna av Hönebyggets naturreservat finns lite mer öppna partier, som
delvis hållits öppna genom att golfklubben röjt för att ha åkontakt från golfbanan. Något yrkesfiske bedrivs inte i Mörrumsån, men däremot ett betydande fritidsfiske, som beskrivs närmare
nedan i kapitel 2.6 ”Friluftsliv”.
2.6 Friluftsliv
Utmed denna del av Mörrumsån är friluftslivet omfattande, med bl a fiske och vandringsleder.
Naturreservatet är relativt lättillgängligt med Laxaleden som löper genom området samt Kronolaxfiskets parkeringar intill området. På åns östra sida finns dels en parkering ett femtiotal meter
utanför naturreservatet i norr, Rosendala öst, och dels en parkering vid Hästhagen, några hundra
meter söder om naturreservatet. I norr finns det också möjlighet att ta sig över Mörrumsån på en
hängbro från parkeringen och rastplatsen vid Rosendala väst på andra sidan ån.
Inom Hönebyggets naturreservat har Kronolaxfisket även bord och vindskydd samt informationstavlor. Längs Laxaleden, som leder utmed ån genom området, finns ledmarkeringar, spänger och informationsskyltar. Flera omarkerade stigar löper också genom området. En hängbro
leder ut till den ö i Mörrumsån, som också ingår i Hönebyggets naturreservat. Detta sammantaget gör området lättillgängligt och attraktivt för besökande, men en del branta backar samt
spänger och hängbroar kan försvåra rörligheten i området för personer med nedsatt rörelseförmåga.
Den ovan nämnda Laxaleden är en 30 km lång natur- och kulturhistorisk vandringsled längs
Mörrumsån, från Elleholm i söder till Hovmansbygd i norr (Karlshamns kommun, 2009a). Leden är markerad med blå stolpar. Karlshamns kommun ansvarar för ledens skötsel och tillsyn.
11 (26)
Längs Laxaleden finns ett hundratal informationstavlor som handlar om den historia och kultur
som under tidens gång format livet längs Mörrumsån. Fyra av dessa skyltar finns inom naturreservatet; Hönebyggets by, Persa kvarn, Rosendala kvarn och Wittskövle laxodlingsanstalt.
Skylttexterna finns även på Karlshamns kommuns hemsida om Laxaleden.
Mörrumsån är vida känd för sportfisket efter lax och havsvandrande öring. Mörrums kronolaxfiske (inkl E.On’s sportfiskeområde) omfattar fyra delsträckor av Mörrumsån; Mörrums Kronolaxfiske, Vittskövleområdet, Knaggalidområdet och Härnäsområdet (Mörrums Kronolaxfiske,
2009). Hönebyggets naturreservats vattenområden ingår i delsträckan Mörrums Kronolaxfiskes
nordligaste del (poolerna 30-32), gränsande mot Vittskövleområdet.
I Hönebyggets del av Mörrumsån är Kronolaxfisket fiskerättsinnehavare för laxfisket. Lax och
öring får här fiskas med fiskekort från sista fredagen i mars till 30 september. Under sportfiskesäsongen kan tre fiskeperioder särskiljas; vårfisket, sommarfisket och höstfisket. Vårfisket ger
huvudsakligen fångst av öring, ibland med vikter upp mot 10 kg. Sommarfisket från och med
maj inriktas på fångst av nystigen blanklax, med vikter upp till 20 kg eller mer. Det är främst
dessa stora laxar som gjort Mörrumsån känt i sportfiskekretsar. Under sommaren fiskas också
mindre lax, s k laxkalv eller grilse. Höstfisket sker främst efter Mörrumsöringen, som anses som
en av världens mest storvuxna havsvandrande öringstammar med vikter på upp till 15 kg.
2.7 Översiktlig vegetationsbeskrivning
Naturtyperna inom Hönebyggets naturreservatet visas på Karta 5. De delar av naturreservatet
som utgörs av Mörrumsåns åfåra ingår i Natura 2000-objektet Mörrumsån (SE 0410128) och
utgörs av Natura 2000-typen Större vattendrag (3210). Ån utsågs år 2005 till ett Nationellt särskilt värdefullt vattendrag, utifrån såväl natur- och kultursynpunkt som utifrån fiskesynpunkt.
År 2008 klassades Mörrumsån även som ett vattendrag med Mycket högt naturvärde (Nöbelin,
2008).
Vattenväxtligheten i åns lugnare vatten domineras av hårslinga, en karaktärsart i ån, medan
näckmossa är den vanligaste växten på stenar i mer strömmande vatten. Vid Hönebygget växer
strandpryl i ån, vilket är en art som är vanligare förekommande i sjöar än i åar, samt bl a kabbeleka, näckrosor, vattenklöver och sjösäv. På stenar vid ön inom reservatet har bestånd med hårklomossa observerats, en art som är såväl nationellt rödlistad (NT) som listad i EU’s habitatdirektivs bilaga 2 och Bernkonventionens bilaga 1 (Gärdenfors, 2005). På många lokaler i Mörrumsån finns den kolonilevande blågrönalgen näcköra (Nostoc parmelioides), som kommer att
bli rödlistad (hotkategori NT) vid nästa genomgång av den nationella rödlistan. Den återfinns på
stenar i strömmande partier i ån. Det finns dock inga rapporter om den från Hönebyggets del av
Mörrumsån än. Länsstyrelsen har genom åren gjort inventeringar av makroalger i olika delar av
Mörrumsån, men hittills inga i eller i anslutning till Hönebyggets naturreservat. En kiselalgsprovtagning vid Persa kvarn, i reservatets södra delar, 2009 visade att diversitet och biologisk
mångfald inom denna grupp var medelhög (Lundkvist, 2009). De tre arterna Aulacoseria ambigua (Grun) Simonsen, Cocconeis placentula Ehrenberg var placentula och Achnanthes minutissima group 2 utgjorde tillsammans 70 % av individantalet och det fanns inga sällsynta eller
anmärkningsvärda arter i provet.
Ån med sitt strömmande vatten och den omgivande dalgången sätter sin prägel på naturreservatets vegetation, som domineras av magra bok-tallskogar (Natura 2000-typen Näringsfattig bokskog, 9110). Skogen är åldersblandad och flerskiktad, men det är ont om gamla, grova trädindivider och tillgången på död ved är relativt liten. I de magraste, branta sluttningarna i norr kan
dock en del av de senväxta träden vara av hög ålder. I träd- och buskskikt finns utöver bok och
tall även bl a ek, björk, rönn, gran och en. Fält- och bottenskikten är överlag lövförnatäckta,
men med vissa inslag av bl a blåbärsris, lingonris, ljung och, under våren, vitsippor.
Utmed ån övergår bok-tallskogarna på många håll i smala bårder av aldominerade svämlövskogar (91E0, Natura 2000), med inslag av högörtängar (6430, typ a, Natura 2000). Här växer
även frodiga bestånd av den storvuxna ormbunken safsa, som är en karaktärsart för Mörrumsån.
12 (26)
I naturreservatets centrala delar går svämlövskogarna ihop med en klibbalskog av översilningstyp (typ 33, Sydsvenska lövskogar). Den har sin uppkomst i de kraftiga källflöden (7160 Källor
och källkärr (SF)) som rinner fram i denna del av sluttningen. Översilningsskogen utgör tillsammans med den bokbeklädda ön ute i Mörrumsån en nyckelbiotop (Skogsstyrelsen, 2009). I
området finns även ett par bokar och en ek som är upptagna i länets inventering av skyddsvärda
träd. På bokarna har laven glansfläck påträffats vid en inventering i början av år 2010. Glansfläck signalerar skyddsvärda lövträdsbestånd, ofta med lång trädkontinuitet. Arten är en indikator på miljöer med konstant hög och jämn luftfuktighet och ostörda markförhållanden (Nitare,
2000). I fuktlövskogarna finns mer eller mindre stora inslag av bl a björk, ask, rönn, tall, bok,
gran, vide, hassel och brakved i träd- och buskskiktet. Det finns också ett litet, helt hasseldominerat parti (33 Hässle, Sydsvenska lövskogar). Fältskiktet är frodigt och artrikt. Bäckbräsma är
bitvis helt marktäckande i de övre delarna av översilningsmarkerna. I området finns även bl a
dvärghäxört, gullpudra och skärmstarr, som är en bra signalart för rörligt ytnära grundvatten,
liksom dunmossa. Dunmossa är en rödlistad art som även är en mycket bra signalart för källpåverkad skogsmark med höga naturvärden (Nitare, 2000). Lokaler med dunmossa har vanligen
lång skoglig kontinuitet och hyser ofta en rad andra sällsynta arter.
Naturreservatets södra delar karaktäriseras av lägre sluttningar än de norröver, öppna marker
och stora, grova ädellövträd. Merparten av området har sannolikt haft lång kontinuitet som sidvallsäng och slåttern upphörde troligen inte förrän mot mitten av 1900-talet (se kap 2.4 ”Kulturhistoria och markhistorik”). De låglänta delarna utmed ån utgörs idag av en öppen mad (6410
Fuktängar, Natura 2000) med bl a kärrstjärnblomma och jättegröe, med övergångar mot Högörtängar (6430, typ a, Natura 2000) utmed vattnet. Inåt land övergår de öppna fuktiga gräsmarkerna i en videdominerad lövsumpskog (36 Sjöstrandsnår, Sydsvenska lövskogar) med utbredda skogssävbestånd i fältskiktet. I slänten innanför lövsumpskogen tränger vatten fram, medan
övriga delar av områdets sluttningspartier är torrare, regelbundet vegetationsröjda marker med
karaktärsdrag från Ekhage (16, Sydsvenska lövskogar), innehållande exponerade solbelysta
jätteekar, någon jättebok, äldre och yngre björk samt ett artrikt buskskikt. En av ekarna är skyddad som naturminne sedan år 1968 och är ett av de 33 träd i Hönebygget som är med i länets
inventering av skyddsvärda träd. På den naturminnesmärkta jätteeken påträffades bl a de rödlistade lavarna gammelekslav och grå skärelav vid inventeringar år 2006. Gammel-ekslav är en
mycket exklusiv eklav som alltid signalerar gamla ekar och ekområden med mycket höga naturvärden (Nitare, 2000). Den förekommer endast i områden med lång historisk kontinuitet av
gamla, grova jätteekar. Även grå skärelav är en bra signalart för lång kontinuitet av gamla ekar.
Vid nyinventering år 2010 påträffades dock ingen av dessa två arter. Däremot noterades den
rödlistade arten matt pricklav, som även den är en mycket god signalart på gamla jätteekar. Vid
inventeringen 2010 hittades även laven glansfläck på en grov bok längst i söder. I slänten inom
området finns bärande och blommande buskar som hassel, spetshagtorn, olvon och spireor
(trädgårdsrymling). En bit söder om naturreservatet växer backsippor (Miljöförbundet Blekinge
Väst, 2010).
2.8 Svamp
I och i anslutning till den större översilningsskogen i reservatets centrala delar har den rödlistade
(NT) koralltaggsvampen påträffats på ett par olika platser. Den är en mycket bra signalart för
skogar med höga naturvärden och ofta långvariga inslag av gamla, grova lövträd (Nitare, 2000).
Den förekommer också ofta i sällskap med många andra sällsynta arter.
I bok-tallskogen har blomkålssvamp påträffats på tallbaser. Blomkålssvampen växer främst på
gamla tallar (gärna 150-200 år eller äldre) och är vanligtvis en signalart för skyddsvärda tallbestånd med höga naturvärden (Nitare, 2000). Under andra halvåret 2009 gjordes en svampinventering inom Hönebygget, då ett 80-tal olika svamparter noterades (Ryberg, 2009). Bland dessa
bl a signalarterna blodsopp och mandelriska, som båda indikerar långvarig kontinuitet av ädellövträd. Gulskölding, en vedlevande skivling tillhörande gruppen små sköldskivlingar, noterades också i området. Små sköldskivlingar signalerar lövskogsmiljöer med höga naturvärden och
13 (26)
lång kontinuitet. De föredrar lövskogar med konstant hög luftfuktighet och kräver kontinuerlig
tillgång på nybildad grov död lövved. Vid inventering påträffades även en nybeskriven art av
strävsopp, Leccinum cyanobasileucum, som har okänd utbredning. Den är en svamp som bildar
mykorrhiza med björk.
2.9 Djurliv
Mörrumsån är ett av Sveriges artrikaste vattendrag, såväl när det gäller fisk som övrig akvatisk
fauna. I Mörrumsån kan drygt hälften av Sveriges arter av sötvattenfisk påträffas, vilket är en
mycket rik mångfald med skandinaviska mått mätt. Bland dem kan bl a lax, färna, sandkrypare,
vimma, id, öring och de rödlistade arterna flodnejonöga (NT) och ål (CR) återfinnas inom naturreservatet. Mal har också fångats ett par gånger i ån på senare år. Regnbågslax är en art som
egentligen inte hör hemma i Mörrumsån, men som dök upp i ån i början av 1980-talet, i samband med att de första kassodlingarna etablerades längs kusten.
Flera av Mörrumsåns fiskarter stiger från havet för att leka i ån vid olika årstider. Iden stiger
redan i april och sedan kommer laxen, men den senare leker inte förrän på hösten. Färnan leker i
ån i juni och strax därpå vimman. På hösten leker först öringen och därefter laxen (Länsstyrelsen Blekinge län & Karlshamns kommun, 1998). Inom Hönebyggets del av Mörrumsån är det
främst lax som leker, medan öringen vanligen håller till högre upp i Mörrumsån (Assarsson
muntligen, 2009). På den provyta som finns på åns västra sida, gränsande mot Hönebyggets
naturreservat, brukar det under normala förhållanden finnas minst 1 juvenil lax per m², vilket
visar att det finns lekplatser i området (Johlander muntligen, 2010).
Mörrumsån är mest känd för sin vilda laxstam. Östersjöregionens laxstammar tillhör, utifrån
gjorda genetiska studier, troligen två olika grenar, varav Mörrumsåns lax räknas till den östliga
grenen. Denna finns i södra Sverige, Baltikum och Ryssland (Jansson & Larsson, 2000). Nyare
forskning har visat att Mörrumslaxen är genetiskt unik och skiljer sig markant från andra laxstammar, såväl från övriga Östersjöälvar som från västsvenska vattendrag. Troligen har Mörrumsåns geografiska läge med långa avstånd till övriga laxförande vattendrag och därmed låg
frekvens av felvandrande fisk bidragit till den genetiska isoleringen. Mörrumslaxen anges också
ha relativt låg genetisk variation, vilket antyder att stammen någon gång under sin historia genomgått en genetisk flaskhals. Någon svag Mörrumsstam är dock inte känd under senare tid så
eventuellt kan flaskhalsen ha uppstått redan då ån koloniserades efter den senaste istiden.
Inventeringar av Mörrumsåns bottenfauna under perioden 1989-94 visar på en mycket artrik
fauna med såväl försurningskänsliga som renvattenkrävande arter (Lingdell & Engblom, 1995).
Ett flertal av arterna är rödlistade eller ovanliga i landet och Mörrumsån tjänar som refug och
framtida spridningskälla för många känsliga arter som idag saknas i flertalet andra vatten. Enligt
Lingdell & Engblom (1995) är det därför av nationellt intresse att bevara Mörrumsåns unika
fauna. En provtagningslokal fanns inom Hönebyggets del av Mörrumsån och vid denna påträffades bl a svartbent bäckbroms och bäckbaggen stor klobagge, som båda tidigare varit rödlistade. Provtagningslokaler fanns även i närområdet uppströms och nedströms Hönebygget.
I Mörrumsån förekommer en av våra mest sällsynta sötvattenmusslor, tjockskalig målarmussla
(EN). Den har inte noterats från Hönebyggets del av Mörrumsån, men finns på flera närliggande
inventeringslokaler såväl uppströms som nedströms naturreservatet. Allmän dammussla finns
också noterad från lokaler upp- och nedströms Hönebygget. Vid inventering av landlevande
mollusker vid Hönebygget under år 2009 påträffades närmare tjugo olika arter, vilket kan anses
vara ganska normalt artrikt och de flesta arterna var allmänt förekommande. En intressant art
var dock lamellsnäckan, som är en rödlistad (NT), störningskänslig, förnalevande art som indikerar god skoglig och hydrologisk kontinuitet.
Fågelfaunan kring Mörrumsån är artrik och inom Hönebyggets del av ån förekommer bl a de för
ån karaktäristiska arterna forsärla, strömstare, storskrake och kungsfiskare (VU) regelbundet.
Utmed åns sträckning söder om Svängsta finns ofta såväl ett litet vinterbestånd som häckande
par av kungsfiskare. De häckar troligen inte inom naturreservatet, men sannolikt i närområdet.
14 (26)
Kungsfiskaren häckar i rotvältor, rasbranter och övergivna grustag. Skogarnas fågelfauna är inte
närmare inventerad (Thomas Nilsson muntligen, 2010).
Bland däggdjuren är den rödlistade uttern (VU) en intressant art längs Mörrumsån. Den har en
etablerad förekomst utmed ån, men observeras sällan då den har stora hemområden som den rör
sig inom. Fladdermusfaunan undersöktes år 2007 i det närliggande Vittskövleområdet, där fem
av landets vanligare arter noterades. Utmed Mörrumsån finns också gott om vildsvin.
Grod- och kräldjursfaunan är inte närmare inventerad, men snok har observerats i de skogsklädda sluttningarna i norra delen av Hönebyggets naturreservat. Insektsfaunan är inte heller närmare undersökt i området.
2.10 Referenser
Litteratur
Berglund, J. 1974. Geologisk undersökning av Mörrumsåns dalgång inom Blekinge län. Länsstyrelsen i
Blekinge län. Opublicerad rapport.
Cronholm, C. 1750-57. Blekings beskrivning. Faksimil 1976. Förlag Blekingia.
Gärdenfors, U (red). 2005. Rödlistade arter i Sverige 2005. Artdatabanken, SLU, Uppsala.
Hallberg, G. 1990. Ortnamn i Blekinge. Norstedts förlag.
Ingemansson, A. 1979. Ur Mörrumsbygdens historia. Eget förlag. Sölvesborgs boktryckeri.
Jansson, H & Larsson, R. 2000. Den unika Mörrumslaxen – dess genetik och ursprung. Blekinges Natur.
Årsbok för Blekingsk Naturvård. Blekinges Naturskyddsförbund. Sid 13-23.
Kornfält, K-A & Bergström, J. 1986. Beskrivning till berggrundskartan Karlshamn NO. Sveriges Geologiska Undersökning, Uppsala.
Landsarkivet i Härnösand. 2010. Inskrivningshandlingar före 1 juni 2008 för fastigheten Rosenholm 1:13.
Utdrag ur register.
Linden, A.G & Persson, M. 1987. Grus och morän i Blekinge. Sveriges Geologiska Undersökning. SGU
rapport nr 1987:1.
Lingdell, P-E & Engblom, E. 1995. Mörrumsåns bottenfauna åren 1989 till 1994. Limnodata HB, Skinnskatteberg.
Lundkvist, E. 2009. Bottenfauna i Landabäcken vid Tombäck, kiselalger i Mörrumsån vid Persa kvarn
2009. Länsstyrelsen Blekinge län. Rapport 2009:19.
Länsstyrelsen i Blekinge län. 1992. Sevärt i Blekinge. Vägvisare till kulturen.
Länsstyrelsen i Blekinge län. 2000. LIFE-ansökan Mörrumsån.
Länsstyrelsen Blekinge län & Karlshamns kommun. 1998. Mörrumsån – en hotad naturresurs.
Löfgren, R & Andersson, L (red). Sydsvenska lövskogar och andra lövbärande marker. Naturvårdsverkets förlag, Stockholm. Rapport nr 5081.
Miljöförbundet Blekinge Väst. 2010. Yttrande över förslag till bildande av naturreservatet Hönebygget i
Karlshamns kommun, dnr 2010/1380.
Naturvårdsverket. 2004. Skyddsvärda statliga skogar, Götaland. Sid 68-69, objnr 2643 MörrumsånRosenholm. Rapport nr 5340.
Naturvårdsverket. 2007. Uppföljning av skyddade områden i Sverige – Riktlinjer för uppföljning av friluftsliv, naturtyper och arter på områdesnivå. Arbetsversion av för fastställande.
Nitare, J (red). 2000. Signalarter. Indikatorer på skyddsvärd skog. Flora över kryptogamer. Skogsstyrelsens förlag.
Nöbelin, F. 2008. Naturvärdesbedömning av vattendrag i Blekinge. System Aua-bedömning av 17 vattendrag. Länsstyrelsen Blekinge län. Rapport nr 2008/21.
Ohlsson, B. 1963. Om Karlshamnstraktens ortnamn. AB Ragnar Lagerblads tryckeri, Karlshamn.
Persson, M. 2000. Beskrivning till jordartskartan 3E Karlshamn NO. Sveriges Geologiska Undersökning.
Påhlsson, L (red). 1999. Markanvändningsformer och vegetationstyper i nordiska odlingslandskap. TemaNord 1999:555. Nordiska Ministerrådet, Köpenhamn.
Ryberg, A. 2009. Opublicerad inventeringslista för svampar inom Hönebyggets blivande naturreservat.
Sjöborg, N.H. 1792. Blekings Historia och Beskrivning. Faksimil 1968. Förlaget Blekingia.
Wachtmeister, H & Curry-Lindahl, K (red). 1957. Natur i Blekinge. Bokförlaget Svensk Natur, Stockholm.
15 (26)
Kartor
Lantmäteriet. 1775. Hästaryds by, Hönebygget nr 1 eller Rosenholm och Kylingaryd nr 1, Mörrum nr 1.
Storskifte å skogs- och fäladsmarken. Skifteshandlingar Mörrums socken, akt nr 3.
Lantmäteriet. 1820-23. Hönebygget nr 1 eller Rosenholm. Enskifte å alla ägorna. Skifteshandlingar Mörrums socken, akt nr 55.
Lantmäteriet. 1908. Rosenholm nr 1. Laga skifte å alla ägorna. Skifteshandlingar Mörrums socken, akt
nr 211.
Lantmäteriet. 1985. Gröna kartan Karlshamn 3E NO.
Rikets allmänna kartverk. 1915-16. Ekonomisk karta (Häradskartan) Karlshamn 14.
Rikets allmänna kartverk. 1940. Fotokarta över Sverige. 3E Karlshamn 6g Forneboda.
Sveriges Geologiska Undersökning. 1986a. Berggrundskartan 3E Karlshamn NO. SGU Serie Af nr 154.
Sveriges Geologiska Undersökning. 1986b. Strukturgeologiska kartan 3E Karlshamn NO. SGU Serie Af
nr 154.
Sveriges Geologiska Undersökning (SGU), Uppsala. 2000. Jordartskartan 3E Karlshamn NO. SGU Serie
Ae nr 138.
Internetkällor
Karlshamns kommun. 2009a. Laxaleden. www.karlshamn.se/Fritid/Vandringsleder/Laxaleden/
Karlshamns kommun. 2009b. Mörrums Kronolaxfiske.
www.karlshamn.se/Turism/Startsida/Aktiviteter/Fiske/Kronolaxfisket_i_Morrumsan/
Mörrums Kronolaxfiske. 2009. www.morrum.com/sv/
Mörrums Kronolaxfiske. 2010. www.morrum.com/sv/Fiskfilmer/
Skogsstyrelsen. 2009. Skogens pärlor. www.svo.se/episerver4/templates/skogensparlor.aspx
Muntliga kontakter
Assarsson, Percy. Platschef Mörrums Kronolaxfiske, Mörrum.
Eriksson, Ingemar. Greenkeeper, Karlshamns Golfklubb.
Johlander, Arne. Fiskeribiolog. Fiskeriverket, Jönköping.
Ryberg, Arne. Svamp. Jämshög.
Thomas Nilsson. Fåglar. Karlshamn
16 (26)
3 Planerad markanvändning och skötsel
3.1 Generella riktlinjer
I naturreservatet ska grundskötseln inriktas på att bevara och vidareutveckla områdets höga
naturvärden kopplade till Mörrumsåns land- och vattenmiljöer. I ån ska skötseln inriktas på att
bevara lämpliga vandringsvägar, lekbottnar och uppväxtmiljöer för lax, öring och annan fisk. I
reservatets landområden ska skötseln av skogsmarkerna främst inriktas på att vidareutveckla
bok-, tall- och sumpskogsbestånd med höga naturvärden samt bevara sluttningarnas naturliga
hydrologi. I söder ska kontinuiteten av jätteekar och jättebokar samt bevarandet av den öppna
åmaden prioriteras vid skötseln av området.
Vid skötselåtgärder ska värdefulla element för faunan och floran sparas såsom grova träd, hålträd, boträd, blommande buskar, stående döda och döende träd, vindfällen och lågor. Inom naturreservatet finns trädgårdsrymlingar i form av spireor. Blommande spireor är positiva inslag
för många insekter och buskarna bör därmed bevaras, men får inte sprida sig ytterligare i området. Granföryngring får inte förekomma i någon del av naturreservatet.
Träd som fallit eller hotar falla ned över befintliga vägar, stigar, stängsel, golfbanan, hängbroar
eller andra anordningar för friluftslivet, kulturhistoriska lämningar, eller hotar dämma upp eller
innebär ett hinder i ån får avverkas och avlägsnas från platsen. Avverkade träd bör dock i första
hand lämnas kvar på lämplig plats i reservatsområdet och endast i undantagsfall transporteras
bort från naturreservatet.
Utmed gångstigar ska skogen regelbundet ses över och döda eller döende träd som kan utgöra
fara för allmänheten tas ner och flyttas åt sidan.
Kulturhistoriska lämningar i form av den äldre markvägen, fd förvaringsgropar, stenmurar och ev kulturhistoriska lämningar i och vid ån ska bevaras och åskådliggöras. Detta
sker praktiskt genom att de hålls fria från uppväxande sly och buskar. Stenar som fallit
bort från en lämning sätts om möjligt tillbaka. Ny sten får inte läggas på stenmurar och de
äldre förvaringsgroparna får inte fyllas igen. Ev återställning av kulturhistoriska lämningar i ån får inte göras på ett sätt som innebär att de kan utgöra vandringshinder för åns
fauna.
Ingrepp som kan förändra naturliga former eller lagerföljder i naturreservatets isälvsavlagringar får inte göras.
Alla skötselåtgärder inom naturreservatet, t ex avverkning och förflyttning av träd, ska i möjligaste mån utföras vid sådan tid och på sådant sätt att skador på mark, vatten, kulturhistoriska
lämningar, vedinsekters fortplantning samt övrigt växt- och djurliv minimeras.
Skulle den s k alsjukan eller andra sjukdomar/angrepp bli ett problem inom naturreservatet ska
de hanteras och bekämpas på lämpligast sätt utifrån rådande kunskapsläge och erfarenheter. Vid
bekämpning av sjukdom eller andra typer av angrepp ska största möjliga hänsyn tas till områdets bevarandevärden och försiktighetsprincipen råda. Utifrån det, vid naturreservatets bildande,
osäkra kunskapsläget kring den s k alsjukan ska områdets alar följas noggrant för att möjliggöra
tidigt upptäckt av sjukdomssymptom/angrepp.
Naturreservatet utgör inget hinder för Karlshamns kommuns skötsel av Laxaleden och Kronlaxfiskets skötsel av sina anordningar under förutsättning att de inte innebär hot mot områdets natur- och kulturmiljövärden samt att de inte strider mot naturreservatets föreskrifter och skötselplan.
17 (26)
3.2 Indelning i skötselområden
Naturreservatet har delats in i 3 olika skötselområden (se Karta 6):
1. Skogar med begränsad skötsel i träd-/buskskikt
2. Öppna marker i söder
3. Mörrumsån
3.3 Mål och åtgärder för skötselområden
3.3.1 Skötselområde 1: Skogar med begränsad skötsel i träd- och buskskikt
Areal: ca 6,5 ha, varav
Delområde 1a: 0,07 ha. Hässle
Beskrivning
Hönebyggets naturreservat domineras av sluttningar med den för Blekinge typiska naturtypen
bok-tallskog. Lövförna täcker merparten av markerna, utom på våren då vitsippemattor lyser
upp undervegetationen. I norr, där isälvsavlagringarna är grundare och urberget går något i dagen är träden bitvis mer senvuxna och på marken finns en del blåbärsris, särskilt i de övre delarna av sluttningen. I bok-tallskogen växer även bl a blomkålssvamp. Ute i Mörrumsån finns en
bokskogsdominerad kullig ö. Den är nyckelbiotopsklassad och på stenar vid åkanten har hårklomossa noterats.
Utmed Mörrumsån i norr är strandkanterna ganska höga och branta. Där går bok-tallskogen i
princip ända ned till åkanten. Söderöver finns mer låglänta strandpartier med strandskogspartier,
främst al och björk. Fältskiktet är frodigt med bl a fackelblomster, svärdslilja, älgört och vasstarr. Bitvis växer det ymnigt med safsa, som är en karaktärsart för Mörrumsån. Utmed ån finns
även små, blottade sandstrandspartier.
I naturreservatets mellersta delar finns källflöden i sluttningarna, en ovanlig naturtyp i Blekinge.
Källflödena ger upphov till översilningsmarker och aldominerade sumpskogar som är nyckelbiotopsklassade. Bland intressanta arter i området kan nämnas bäckbräsma, dvärghäxört, skärmstarr, dunmossa, koralltaggsvamp och lamellsnäcka. Flera av dessa visar på områdets långa
skogliga kontinuitet och ostörda hydrologi. På grova bokar i kanten av översilningsmarkerna har
bl a laven glansfläck noterats. I kanten av översilningsskogarna finns även ett litet, helt hasseldominerat parti (delområde 1a).
Granföryngring förekommer utspritt i hela skötselområdet. Det är överlag ont om död ved i
skötselområdet, med undantag för delar av den källpåverkade lövsumpskogen.
Övergripande mål
Det övergripande målet är att bevara och vidareutveckla kontinuiteten av bok-tallskogar, källpåverkade lövsumpskogar och åstrandskogar med höga naturvärden samt därtill hörande naturligt
förekommande biologisk mångfald. Ett primärt mål är också att bevara sluttningarnas källflöden
med oförändrad hydrologi.
Bevarandemål
• Bok-tallskogar, strandskogar och källpåverkade lövsumpskogar med höga naturvärden
har en utbredning av minst 6 ha.
• Näringsfattig bokskog (9110) har en utbredning av minst 5 ha.
• Klibbalskog av översilningstyp (33, Sydsvenska lövskogar) har en utbredning av minst
0,5 ha och naturlig hydrologi.
• *Svämlövskog (91E0) har en utbredning av minst 0,5 ha.
• Hässle (22, Sydsvenska lövskogar) har en utbredning av minst 0,05 ha.
• Källor och källkärr (SF) (7160) har en utbredning av minst 0,05 ha och naturlig hydrologi, samt hyser lämpliga livsmiljöer för karaktäristiska arter som bäckbräsma, dvärghäxört
och gullpudra.
18 (26)
•
•
•
•
•
•
Skogarna har naturskogskaraktär med stor åldersvariation i trädskiktet, god tillgång på
grova eller senvuxna träd samt innehåller rikliga mängder död ved i olika dimensioner
och nedbrytningsstadier, såväl stående som liggande.
Inom delområde 1a har trädskiktet en täckningsgrad av högst 50 % och buskskiktet utgörs till minst 70 % av hassel.
Spireabuskage får inte breda ut sig, utan ska hållas kvar i väl avgränsade buskage.
Inga främmande trädslag förekommer.
Ingen granföryngring förekommer.
Skyddsvärda arter som koralltaggsvamp, dunmossa och lamellsnäcka finns kvar och har
gynnsam bevarandestatus.
Skötselåtgärder
• Granföryngring får inte förekomma inom skötselområdet. All ung gran röjs bort innan
den når över busknivå (brösthöjd). Äldre gran kan avverkas och lämnas som lågor eller
ringbarkas/bankas och lämnas som blivande torrakor. Huvudprincipen är att de avverkade träden ska lämnas i området för att öka tillgången på grövre, död ved.
• Död ved ska lämnas orörd där den står/faller inom naturreservatet, om den inte medför
hinder för framkomligheten eller fisket. Död ved som faller ut i angränsande områden
ska, om möjligt, flyttas tillbaka in i skötselområdet och får, om det behövs, kapas i mindre delar. Träd som blockerar markerade vandringsstigar och vägar flyttas åt sidan.
• För att öka mängden grov död ved i området kan ev enstaka träd ringbarkas eller bankas.
Detta bör dock inte göras inom trädlängds avstånd från olika typer av anordningar för friluftslivet eller andra anläggningar.
• Vid fiskeplatser får göras sparsam röjning av växtlighet som hindrar eller försvårar tillgängligheten under förutsättning att det inte medföra negativa effekter på lekbottnar och
uppväxtmiljöer för lax och öring eller andra värdefulla natur– eller kulturmiljövärden.
• Inom delområde 1a ska skötseln inriktas på att gynna befintliga och blivande hasselbuketter. Trädskiktet får inte sluta sig så hasseln missgynnas och röjningar i buskskiktet
sker efter behov. Föryngringshuggningar av hassel kan ev behöva göras, men för områdets naturvärden är det viktigt att det även finns en kontinuitet av äldre, grova hasselbuketter.
• Avverkning av lövträd eller tall får endast ske enligt punkterna ovan eller om de riskerar
att falla på kulturhistoriska lämningar, stängsel, markerade stigar eller andra anläggningar, hindrar eller försvårar tillgänglighet till fiskeplatser, hotar dämma upp vattendrag eller på annat sätt utgör allvarlig olägenhet eller fara.
• I övrigt får skogarnas fortsatta utveckling inom skötselområdet styras av en naturlig beståndsdynamik.
Iståndsättningsåtgärder
• För att gynna åns fågelfauna, t ex storskrake, strömstare och forsärla, kan det om möjligt sättas upp ett antal holkar av olika typ på lämpliga träd och eventuellt på brostolpar
utmed ån.
• Om lämpliga naturförutsättningar finns bör det skapas någon eller några skärningar i
sluttningarna utmed ån för att gynna områdets kungsfiskarpopulation.
Grundinventering
Områdets insektsfauna är i stort sett okänd och insektsgrupper knutna till bok-tallskogar och
lövsumpskogar bör därför inventeras.
3.3.2 Skötselområde 2: Öppna marker i söder
Areal: ca 0,6 ha, varav
Delområde 2a: 0,2 ha. Våtmark
Delområde 2b: 0,4 ha. Övriga marker
19 (26)
Beskrivning
I naturreservatets södra delar finns marker som hävdats som sidvallsäng en bra bit in på
1900-talet (delområde 2a). Dessa marker utgörs idag av öppna madmarker utmed ån med bl a
kärrstjärnblomma och jättegröe, samt en videdominerad lövsumpskog med utbredda skogssävbestånd i fältskiktet. I slänten innanför lövsumpskogen tränger vatten fram, medan övriga delar
av områdets sluttningspartier är torrare med inslag av jätteekar (varav en naturminnesmärkt)
samt några jättebokar (delområde 2b). På jätteekarna har tidigare bl a gammelekslav och grå
skärelav noterats, men de kunde inte återfinnas vid återinventering år 2010. Däremot noterades
matt pricklav på naturminneseken och glansfläck på en grov bok i söder. Inom detta delområde
finns även en del bärande och blommande buskar som hassel, spetshagtorn och spireor (trädgårdsrymling).
Övergripande mål
Det övergripande målet för området är att bevara och utveckla trädbärande och öppna våtmarker
med anknytning till Mörrumsån samt att bibehålla och vidareutveckla en kontinuitet av jätteekar
och jättebokar med hagmarkskaraktär i området. Blommande och bärande buskar ska också
gynnas. Områdets i huvudsak öppna karaktär samt kontakten mellan markerna ovan sluttningen
och ån ska bibehållas.
Bevarandemål
• Fuktängar (6410) inom delområde 2a har en utbredning av minst 0,05 ha.
• Inom delområde 2b finns minst 4 st grova ekar och bokar med en omkrets på minst
250 cm i brösthöjd. För varje grov ek och bok finns det inom delområdet minst två föryngringsträd i olika dimensioner för ett långsiktigt bevarande av grova, vidkroniga ekar
och bokar i området.
• Videbuskage får inte breda ut sig, utan ska hållas kvar i väl avgränsade buskage.
• Spireabuskage får inte breda ut sig, utan ska hållas kvar i väl avgränsade buskage.
• Inga främmande trädslag förekommer.
• Ingen granföryngring förekommer.
• Skyddsvärda arter som matt pricklav och glansfläck finns kvar och har en gynnsam bevarandestatus.
Skötselåtgärder
• Eventuell igenväxning på den öppna maden inom delområde 2a ska röjas bort, liksom
spridning av videsnår.
• Avverkningsåtgärder inom delområde 2b ska inriktas på att gynna befintliga och blivande jätteträd av främst ek och bok.
• En del grov död ek- och bokved i olika former bör lämnas kvar på plats för att gynna arter knutna till grov död ädellövved i hagmarksmiljöer. Övrig grov död ved flyttas om
möjligt till Skötselområde 1. Träd som utgör fara för människor som rör sig i området,
hotar naturvärden, hotar att falla ut i områden gränsande till naturreservatet eller på annat
sätt utgör allvarlig olägenhet eller fara avverkas och tas om hand enligt ovan.
• De delar av slänten som Karlshamns Golfklubb kontinuerligt röjt (norr och söder om
sumpskogen) bör även röjas fortsättningsvis, för att gynna områdets vidkroniga ädellövträd samt för att hålla en öppen kontakt mellan golfbanan och ån. Vid röjningsarbeten
inom delområde 2b ska befintliga jätteträd gynnas. Hasselbuketter och äldre spetshagtornsbuskage ska också sparas, liksom lämpliga framtida jätteekar och jättebokar samt
grova, äldre björkar (under förutsättning att de inte missgynnar de grova ädellövträden).
• Vid fiskeplatser får göras sparsam röjning av växtlighet som hindrar eller försvårar tillgängligheten under förutsättning att det inte medföra negativa effekter på lekbottnar och
uppväxtmiljöer för lax och öring.
• Granföryngring får inte förekomma inom skötselområdet. All ung gran röjs bort innan
den når över busknivå (brösthöjd).
20 (26)
3.3.3 Skötselområde 3: Mörrumsån
Areal: 2 ha
Beskrivning
Hönebyggets naturreservats gräns i väster löper i Mörrumsåns åfåra. Mörrumsån är ett av södra
Sveriges större vattendrag och en värdefull livsmiljö för ett flertal djur- och växtarter. Den är
bl a en mycket viktig lek- och uppväxtmiljö för vandrande fisk, där fokus särskilt ligger på den
unika Mörrumslaxen och öringen. Inom Hönebyggets del av ån finns för närvarande främst lax,
medan öring vanligen går högre upp i ån. En provyta för kontroll av rekrytering av lax finns
sedan flera år intill Hönebyggets naturreservat, på åns västra sida, strax nedströms hängbron vid
Rosendala i norr.
Inom Hönebyggets naturreservat finns sannolikt tjockskalig målarmussla, men områdets stormusselfauna är vid naturreservatets bildande inte närmare undersökt. Bottenfaunainventeringar i
Mörrumsån åren 1989-94 visade på en mycket artrik fauna med såväl försurningskänsliga som
renvattenkrävande arter. Vid Hönebygget påträffades bl a svartbent bäckbroms. En kiselalgsprovtagning vid Persa kvarn år 2009 visade att diversitet och biologisk mångfald inom denna
grupp var medelhög. Det påträffades inga sällsynta eller anmärkningsvärda arter.
Utmed ån finns även ett rikt fågelliv med karaktärsarter som kungsfiskare, strömstare, forsärla
och storskrake. Utter förkommer utmed ån och tidvis även inom reservatet. Strandvegetationen
är mestadels frodig och ån kantas bl a av ymniga bestånd av safsa, ytterligare en karaktärsart för
Mörrumsån. På stenar vid åkanten på ön har hårklomossa påträffats. Utmed ån i områden
gränsande mot naturreservatet finns kulturhistoriska lämningar i form av såg- och kvarnruiner
samt gamla fasta laxfisken som pekar på vattendragets historiska betydelse.
Under 1980-talet gjordes med hjälp av maskiner en stor restaurering av bottenmiljöerna inom
Hönebyggets del av Mörrumsån. Kronolaxfisket och Karlshamns kommun planerar att för hand
rensa växtlighet i området under år 2010.
Övergripande mål
Det övergripande målet är att gynna åns naturliga växt- och djurliv samt bevara Mörrumsåns
unika karaktär och miljö. I detta innefattas bl a att åns naturliga vattenflöde inom området ska
bevaras samt att lekbottnar och uppväxtmiljöer för lax och öring ska bevaras, återställas och
vårdas vid behov. Vattenkvaliteten och miljön i och kring ån ska vara sådan att naturligt förekommande arter knutna till ån ska ha goda förutsättningar att leva vidare i området.
Bevarandemål
• Mörrumsåns naturliga åfåror (Större vattendrag, 3210) med forssträckor och lugnvatten
samt fria vandringsvägar har en utbredning av minst 2 ha.
• Lax och öring (älvegna stammar) kan i livskraftiga populationer reproducera sig på
lämpliga uppväxtområden. Tätheten ska under normala förhållanden under tidig höst
vara minst 0,4 st laxfiskungar/m² inom goda uppväxtytor. (Mätning sker inom fast utlagda provytor inom eller i vatten gränsande till naturreservatet i enlighet med Fiskeriverkets program för uppföljning i Mörrumsån.)
• I ån ska lämpliga livsmiljöer för skyddsvärda arter som tjockskalig målarmussla, utter
och kungsfiskare finnas.
• Bland kiselalger ska diversitet och biologisk mångfald vara minst medelhög eller bättre.
Skötselåtgärder
• Vid behov kan undervattensvegetation rensas för att frilägga lekbottnar och andra levnadsmiljöer för värdefulla arter i ån. Vassvegetation och undervattensvegetation på laxfiskungarnas uppväxtområden ska också kunna rensas vid behov. När så behövs kan nytt
21 (26)
•
•
•
•
•
grus tillföras laxfiskens lekbottnar. Åtgärderna får inte medföra störande grumling eller
annan fara för känsliga organismgrupper i vattendraget.
Utglesning i trädridåer utmed ån eller för att skapa utsiktspunkter längs ån, får inte medföra negativa effekter på lekbottnar och uppväxtmiljöer för lax och öring.
Vid fiskeplatser får göras sparsam röjning av växtlighet som hindrar eller försvårar tillgängligheten under förutsättning att det inte medför negativa effekter på lekbottnar och
uppväxtmiljöer för lax och öring.
Träd som faller ut i ån kan ligga kvar om de inte hotar att dämma upp ån, utgör vandringshinder eller på annat sätt utgör fara eller skapar allvarlig olägenhet för åns natur- eller kulturmiljövärden eller tillgänglighet för fisket och övrigt rörligt friluftsliv.
Eventuell kalkning i området får endast ske enligt en av Länsstyrelsen godkänd plan.
I övrigt krävs för närvarande inga skötselåtgärder i ån.
Grundinventering
Områdets bottenfauna är i huvudsak okänd och bör därför inventeras.
3.4 Friluftsliv och turism
Beskrivning
Naturreservatet är ett populärt sportfiskeområde för Kronolaxfiskets besökare. Det är också
relativt många som passerar området vid vandringar längs Laxaleden som löper genom området.
Kopplat till Laxaleden finns även informationstavlor, som främst beskriver områdets kulturhistoria. Från den intilliggande golfbanan upplevs området också som naturskönt, särskilt i de
delar där man från golfbanan har synlig och hörbar kontakt med ån.
Området är relativt lättillgängligt genom att Kronolaxfisket har tre redan iordningställda parkeringsplatser i nära anslutning till naturreservatet. Närmast ligger parkeringen Rosendala på östra
sidan av ån. Från den är det ett femtiotal meter till naturreservatets gräns i nordost. Från Rosendalaparkeringen på västra sidan av ån når man naturreservatets norra delar via en hängbro. Parkeringen Hästhagen ligger några hundra meter söder om naturreservatet, intill Laxaleden. Utöver Laxaledens markerade led och spänger finns också flera omarkerade stigar, som gör det lätt
att röra sig inom merparten av området. En hängbro leder även över till ön ute i Mörrumsån.
Kronolaxfisket har iordningställda bord och vindskydd för rastande samt informationsskyltar
kopplat till sportfiske i området.
För allmänhetens tillgänglighet och upplevelse av området är det viktigt att anordningar för
friluftslivet följs upp och underhålls kontinuerligt. Natur- och kulturmiljöernas bevarande är av
central betydelse för upplevelsen av området. För spelare på angränsande golfbana är det också
ett stort upplevelsevärde att ha bibehållen åkontakt från golfbanan i den södra delen av naturreservatet.
(För befintliga och planerade anordningar för friluftslivet se Karta 7)
Övergripande mål
Områdets natur ska kunna upplevas utan att naturreservatets naturvärden påverkas negativt.
Målet för friluftslivet inom naturreservatet Hönebygget är dels att besökare ska få möjlighet att
lära sig mer om områdets naturvärden kopplat till dess geovetenskapliga och kulturhistoriska
utveckling, dels att besökare ska erbjudas möjlighet att vistas i ett naturskönt och förhållandevis
lättillgängligt landskap.
3.4.1 Anordningar för friluftslivet
Bevarandemål
• Inom eller i nära anslutning till reservatet ska det finnas minst 5 st väl underhållna informationsskyltar med beskrivning av reservatet.
• Lättillgängligt och högst 200 meter från reservatsgränsen ska det finnas minst 1 st anlagd och väl underhållen parkeringsplats med plats för minst tre bilar.
22 (26)
•
•
•
•
Det ska finnas minst 1 km väl underhållna markerade stigar och vandringsleder inom
naturreservatet.
Utmed leder och stigar bör det finnas ett flertal mindre informationstavlor som beskriver speciella natur-/kulturobjekt, naturvårdsinriktad skötsel och visar på områdets natur/kulturhistoriska utveckling.
Det bör även finnas en mer samlad och övergripande information om reservatet vid
Laxens Hus i Mörrum.
Anordningar för friluftslivet ska utformas på ett sätt som minskar risken för förstörelse
eller oönskat slitage på de natur- och kulturmiljövärden som finns i reservatet.
Iståndsättningsåtgärder
• Informationsskyltar med beskrivning av reservatet sätts upp vid naturreservatets södra
och norra anslutning längs Laxaleden, vid parkeringen Rosendala östra, vid hängbron
från parkeringen Rosendala västra och vid Karlshamns Golfklubbs klubbhus. De skyltar
som sätts upp utanför naturreservatet ska sättas upp i samråd med markägarna och/eller
nyttjanderättshavarna.
• Laxaledens befintliga informationstavlor med områdets kulturhistoria bör kompletteras
med information om bl a reservatets naturvärden (t ex lax, kungsfiskare, safsa, käll- och
översilningsmarkerna) och geovetenskapliga utveckling.
• En rundslinga kring översilningsområdet och längs den gamla markvägen i reservatets
mellersta delar etableras.
• Om behov finns kan en träbro/spång byggas i de nedre delarna av slänten utmed ån
längst upp i norr för att där komma närmare vattnet och slippa klättra i de mycket branta
sluttningarna.
Underhållsåtgärder
• Regelbunden översyn av informationsskyltar, parkeringsplatser, stigmarkeringar,
spänger och hängbroar.
• Eventuellt kan tillfälliga informationsskyltar sättas upp i anslutning till olika restaurerings-/skötselobjekt inom reservatet.
Ansvarig
• Reservatsinformation: Reservatsförvaltaren
• Parkeringsplats Rosendala östra: Kronolaxfisket
• Hängbroar: Kronolaxfisket och E.On ansvarar i dagsläget för hängbroarna. Vid reservatsbildningen pågår en utredning om vilka som ska vara ansvariga och hur ansvaret
ska fördelas framöver.
• Laxaleden - markeringar, skyltar, spänger, stigunderhåll: Karlshamns kommun
• Rastplatser, vindskydd: Kronolaxfisket
3.5 Bränder och brandbekämpning
Brand anses i huvudsak vara negativt för befintliga värden i Hönebyggets naturreservat.
Bränder inom naturreservatet ska släckas enligt gällande lagar. Släckningsarbete sker med försiktighet i samråd med reservatsförvaltningen så att natur- och kulturvärden såsom jätteträd,
käll- och översilningsmarker, strandkanter, kvarnlämningar i och vid ån samt äldre väg- och
stigsystem inte skadas.
Vatten för släckningsarbete bör inte tas från Mörrumsån om vattennivån är låg eller om skador
riskeras på annat sätt.
Eftersläckning och bevakning
Reservatsförvaltningen ansvarar för eftersläckning och bevakning.
23 (26)
Åtgärd efter brand
Framtida skötselåtgärder utreds för varje enskilt område som påverkats av brand.
3.6 Fiske och jakt
3.6.1 Fiske
Rätten till fiske inom reservatet regleras inte i reservatsföreskrifterna. Länsstyrelsen ska informera fiskerättsinnehavare när någon organiserad aktivitet planeras i området som kan beröra
fiskeutövandet.
3.6.2 Jakt
Inom naturreservatet är all jakt förbjuden. Skyddsjakt får dock ske efter tillstånd från Länsstyrelsen. Jakträttsinnehavare på angränsande fastigheter till naturreservatet har, om det skulle bli
aktuellt, rätt att ta hand om fallvilt som tagit sig in i naturreservatet.
4 Utmärkning av reservatsgräns
Utmärkning av reservatets gräns ska utföras av naturvårdsförvaltaren enligt svensk standard SIS
031522 och enligt Naturvårdsverkets anvisningar.
5 Tillsyn, dokumentation och uppföljning
5.1 Tillsyn över föreskrifter
Länsstyrelsen ansvarar för tillsyn av naturreservatets föreskrifter.
5.2 Uppföljning av bevarandemål
Vid bildandet av Hönebyggets naturreservat gäller att uppföljning av bevarandemål ska ske
enligt Naturvårdsverkets rapport ”Uppföljning av skyddade områden i Sverige – Riktlinjer för
uppföljning av friluftsliv, naturtyper och arter på områdesnivå”, samt i enlighet med de uppföljningsmanualer som Naturvårdsverket tillhandahåller för varje naturtyp och art. Dessa riktlinjer
kan förändras. Uppföljning av naturreservatets bevarandemål ska alltid ske enligt gällande riktlinjer. För uppföljning i Hönebyggets naturreservat se även bevarandeplan för Natura 2000området Mörrumsån (0410128).
I bevarandemålen för naturreservatets olika skötselområden finns särskilt utpekade arter. Dessa
sk skyddsvärda arter har utgjort en viktig grund för bildandet av Hönebyggets naturreservat och
sammanfattas i Tabell 3 nedan. Det rör sig dels om rödlistade arter, eller arter som ingår i Habitat- eller Fågeldirektivens bilaga 2 respektive 1, men också växter och djur som är regionalt/lokalt skyddsvärda.
Art
Lavar
Matt pricklav (Arthonia pruinata)
Glansfläck (Arthonia spadicea)
Svampar
Koralltaggsvamp (Hericium coralloides)
Mossor
Dunmossa (Trichocolea tomentella)
Hårklomossa (Dichelyma capillaceum)
Mollusker
Tjockskalig målarmussla (Unio crassus)
Lamellsnäcka (Spermodea lamellata)
Fisk
Lax (Salmo salar)
Öring (Salmo trutta)
Nationellt
rödlistad
EU’s
fågeldir
EU’s
habitatdir
Lokalt
skyddsvärd
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
24 (26)
Fåglar
Kungsfiskare (Alcedo atthis)
X
X
Däggdjur
Utter (Lutra lutra)
X
X
Tabell 3. Skyddsvärda arter som bör följas upp inom Hönebyggets naturreservat.
Reservatsförvaltaren bör utarbeta en särskild plan för uppföljning inom reservatet.
5.3 Dokumentation av skötselåtgärder
Ansvarig förvaltare dokumenterar utförda skötselåtgärder (kopplat till SkötselDOS när det systemet är i drift).
6 Kostnader och finansiering
Naturvårdsförvaltaren/Länsstyrelsen bekostar åtgärder enligt skötselplanen (förutom vad som
anges nedan).
Åtgärd
Finansiering
Skötsel och underhåll av Laxaleden med därtill hörande anläggningar.
Skötsel och underhåll av hängbroar.
Skötsel och underhåll av sportfiskets anordningar (parkeringar, rastplatser och sportfiskeinformation).
Uppföljning av naturlig rekrytering av lax och öring
samt fiskfaunans utveckling i åns naturliga åfåror
Karlshamns kommun
Anläggande av lekbottnar
Underhåll av lekbottnar
Uppföljning av vandrande fisk
Fisketillsyn
Utredning pågår vid reservatsbildningen
Kronolaxfisket, Sveaskog
Fiskevårdsmedel (eller motsvarande)/ naturvårdsmedel
(Länsstyrelsen)
Ev. Fiskeavgiftsmedel (Fiskeriverket)
Fiskevårdsmedel (Länsstyrelsen)
Ev. Fiskeavgiftsmedel (Fiskeriverket)
Fiskevårdsmedel (eller motsvarande)/
naturvårdsmedel (Länsstyrelsen)
Ev. Fiskeavgiftsmedel (Fiskeriverket)
Fiskevårdsmedel (eller motsvarande)/
naturvårdsmedel (Länsstyrelsen)
Ev. Fiskeavgiftsmedel (Fiskeriverket)
Fiskevårdsmedel (eller motsvarande)
7 Sammanfattning och prioritering av planerade skötselåtgärder
Skötselåtgärd
Träd- och buskröjning
Bortröjning av gran
Träd- och buskröjning
Gräsröjning av slänt
Informationstavlor
Etablering av rundslinga
Skötsel och underhåll av
hängbroar
Uppföljning av alarnas
hälsotillstånd
Var
Skötselområde 2
Skötselområde 1 och 2
Skötselområde 1a
Skötselområde 2
Skötselområde 1 och 2
Skötselområde 1
Skötselområde 1 och 3
Prioritet*
1
2
1
2
1
2
1
När
Inom 2 år
Inom 3 år
Inom 2 år
Årligen
Inom 2 år
Inom 3 år
Inom 3 år
Hela naturreservatet
Vem
Naturvårdsförvaltare
Naturvårdsförvaltare
Naturvårdsförvaltare
Naturvårdsförvaltare
Naturvårdsförvaltare
Naturvårdsförvaltare
Utredning pågår vid reservatsbildningen
Naturvårdsförvaltaren
1
Dokumentation av skötselåtgärder
Hela naturreservatet
Naturvårdsförvaltaren
1
Uppföljning av
bevarandemål
Hela naturreservatet
Länsstyrelsen
1
Årligen, så
länge
behov
finns
Efter utförda
åtgärder
Enligt
nationella
riktlinjer
*Prioritet 1 till 3, varav 1 är högst
25 (26)
26 (26)
Naturreservatet Hönebygget i Karlshamns kommun har bildats i syfte
att bevara, vårda och vidareutveckla värdefulla livsmiljöer, biologisk
mångfald och geovetenskapligt värdefulla avlagringar såväl på land
som i vatten längs Mörrumsån. Syftet är också att bevara områdets
kulturhistoriska lämningar samt tillgodose allmänhetens möjligheter
att vistas i ett naturskönt och delvis spektakulärt landskapsavsnitt av
Mörrumsåns dalgång.
En del i länsstyrelsens verksamhet är att skydda värdefull natur genom
att bilda naturreservat och upprätta skötselplaner. Skötselplanen innehåller syftet med reservatet, en markhistorisk beskrivning samt planerad markanvändning, mål och skötselåtgärder för området. Den innehåller även information om friluftsliv och turism, samt om hur en
framtida uppföljning av området är tänkt att ske.
