Abstractbok Karlstad - Svensk Kirurgisk Förening

Innehållsförteckning
Innehållsförteckning
Barn
1
12
Diagnos och behandling av extralobära extrapleurala sekvestrerade lunglober
13
Normalisering av alpha-fetoprotein efter resektion av sacrococcygeala teratom
14
Icke-operativ behandling med antibiotika jämfört med appendektomi vid akut
icke-perforerad appendicit hos barn: en randomiserad kontrollerad pilotstudie
15
Har robotassisterad teknik en plats inom barnkirurgin?
16
Att spara eller inte spara, det är frågan: Förhudsplastik vid lindrig hypospadi?
17
Betydelsen av minskad antibiotikaprofylax efter hypospadioperation
18
Hypospadioperation med TIP, uppföljning av funktion i pubertet
19
Nationell registerbaserad studie av hypospadi i Sverige, 1973-2009: Incidens och
riskfaktorer
20
Urinvägskonkrement hos barn
22
Effekter på genuttryck och proliferation efter långtidsodling av humana
urotelceller
23
MR studier av stämband samt röstkarakteristika hos kvinnor med kongential
binjurehyperplasi
24
HÖG DOS RAT BRACHYTERAPI VID FRAMGÅNGSRIK BEHANDLING AV
CANCER I NEDRE URINVÄGAR HOS BARN
25
Lungfunktion över tid hos överlevare med CDH
26
Effekten av prenatala behandlingar på pulmonell hypertension vid kongenitalt
diafragmabråck
27
Prenatal behandling av kongenitalt diafragmabråck: utvärdering av postnatal lung
funktion
28
Bukväggsdefekter hos möss och människor - gastroschisislika modeller
29
Betydelsen av tidpunkt för elektivt sectio för barn med prenatalt diagnostiserad
gastroschisis
30
Hirschsprung-associerad enterokolit förändrar den intestinala bakteriefloran hos
barn med Hirschsprungs sjukdom
31
Hirschsprung-associerad enterokolit förändrar den intestinala svampfloran hos
barn med Hirschsprungs sjukdom
32
Bröst
33
Uttryck och cirkulerande halter av Perlecan vid bröstcancer
34
Proliferation och apoptos påverkar överlevnaden i bröstcancer.
35
CD163 och CD45-uttryck i MCF-7 cancerceller induceras av cellfusion och kan
inte förklaras av parakrin cellulär interaktion
36
1
In vitro spontan fusion mellan MCF-7 och THP-1 celler ökar av joniserande
strålning
38
Spektralmammografi – hjälp eller stjälp vid diagnostik av täta bröst
39
Tilläggsvärde av axillärt ultraljud i den preoperativa bedömningen
40
Den onkologisk säkerheten och överlevnad hos kvinnliga bröstcancerpatienter
efter mamillsparande mastektomi och direkt bröstrekonstruktion
41
Tillförlitligheten av sentinel node biopsi vid neoadjuvant behandling av
bröstcancer-preliminära data från nationella multicenterstudien
42
Är perioperativ vård på patienthotell ett alternativ till konventionell vårdavdelning
för patienter som opereras för bröstcancer? Randomiserad studie med fokus på
vårdkvalité ur ett patientperspektiv.
43
St Gallens Molekylära Subtyper i Screeningupptäckt och Symptomatiskt Upptäckt
Bröstcancer
44
Metastasering innebär dysreglering av mikroRNA vilka har behandlingsprediktiv
och prognostiska betydelse vid bröstcancer
45
Effekt av strålbehandling efter bröstbevarande kirurgi för duktal cancer in situ
(DCIS); 20-års uppföljning av SweDCIS studien
46
DCIS, förekomst och handläggingsmönster under 20 år
48
Validering av återfallsregistrering i ett regionalt bröstcancerregister,
Uppsala/Örebro
49
Kan direktbedömning av finnålsbiopsi av en cytodiagnostiker på
bröstmottagningen minska andelen återbesök för ompunktion på grund av
otillräckligt material?
51
Fysisk aktivitet och återhämtning efter bröstcanceroperation
52
Endokrin
53
Funktionell betydelse av DOG1 i gastrointestinal stromacellstumör (GIST)
54
Gastrointestinal stromacellstumör och sekretomprofil
55
Intracellulär imatinibkoncentration i GIST celler
57
Laparoskopisk resektion/enukleation av endokrina pankreastumörer
59
Nya biomarkörer vid neuroendokrina tunntarmstumörer (SI-NET)
60
Nästa generations sekvensering för genetisk analys av feokromocytom och
paragangliom
61
HUR SVENSKA SKÖLDKÖRTELKIRURGER HANDLÄGGER NERVUS
EXTERNUS LARYNGEUS SUPERIOR - EN ENKÄTSTUDIE
62
Iatrogen hypoparathyreoidism innebär livslånga konsekvenser för den drabbade
patienten
63
OPERATIONSFREKVENS HOS 10 ÅRS PROSPEKTIVT FÖLJDA PATIENTER
MED HYPERTYREOS
64
Vad händer med den obehandlade atoxiska struman i ett längre perspektiv?
66
2
Binjurekirurgi i Sverige: Resultat från ett nationellt kvalitetsregister
67
Strukturerad Journal och Kvalitetsregister
68
Postoperativa komplikationer vid Para- och Tyreoideakirurgi. Registrering av
blödning, infektion och trombos med korrelation till diagnos, operationstid och
preoperativ profylaktisk behandling.
69
Kan korttidsbehandling med calcimimetika underlätta beslut om parathyroidea
adenomektomi? – En pilotstudie
70
Litium-inducerad hyperparatyreoidism (LHPT): prevalens och epidemiologi
71
Kärl
72
Behandling av popliteaaneurysm i en endovaskulär tid
73
Diagnosen popliteaartäraneurysm bör ställas med stöd av radiologisk
undersökning
74
Resultat och komplikationer efter intra-arteriell trombolysbehandling av nedre
extremitetsischemi, med och utan kontinuerligt heparindropp.
75
Förbättrad livskvalitet efter en primärt invasiv versus en primärt non-invasiv
behandlingsstrategi hos patienter med claudicatio intermittens
76
Radiocefal Arteriovenous Fistel med "No Touch Teknik" - Pilot studie
77
Läkning av venösa bensår tre år efter endovenous laserbehandling av ytlig venös
insufficiens
78
Fördröjd buksutur efter operation för rupturerat bukaortaaneurysm (rAAA)
79
Alkoholintag och risk för bukaortaaneursym, en kohortstudie
80
Resultatet av behandling för bukaortaaneurysm hos män med
screeningupptäckta aneurysm jämfört med icke screeningupptäckta aneurysm En Swedvasc studie
81
Hög reinterventionsfrekvens efter EVAR för rupturerat bukaortaaneurysm
82
Lågt preoperativt fibrinogen är associerat med ökad intraoperativ blödning och
chock vid rupturerat bukaortaaneurysm (rBAA)
84
Endovaskulär behandling av mykotiska aortaaneurysm – en europeisk
multicenterstudie
85
Tillväxt av bukaortaaneurysm påverkas av väggbelastning, väggstyrka och den
intraluminala tromben
86
Tidig krympning av aneurysmsäcken efter EVAR är associerad med låg risk för
sena komplikationer
87
Periop
89
Betydelsen av följsamhet till checklistor vid akutkirurgi för preoperativ
förberedelse och postoperativa ordinationer
90
Införande av en nationell MEWS/NEWS score?
91
Postoperativ hjärtinfarkt efter cholecystektomi
92
3
Har peroperativt intraabdominellt deponerad natriumklorid effekt på postoperativ
smärta i buk och axlar i samband med elektiv laparoskopisk galloperation?
93
Har temperatur och inflammationspåslag någon praktisk betydelse för
akutkirurgiska patienters energibehov egentligen?
94
Muskelfunktion hos akutkirurgiska patienter – vilka samband finns?
95
Plastik
96
Introduktion av ADM – inte utan komplikationer
97
Patientnöjdhet vid bröstrekonstruktion med utvidgad latissimus dorsi-lambå
98
Influence of Team Approach on Performance of Microsurgical Breast
Reconstruction
99
Antikoagulantia - en riskfaktor vid bröstrekonstruktion med fria
perforantlambåer?
100
Fibula Osteo-adipofascial flap for reconstruction of a cervical spine and posterior
pharyngeal wall defect.
101
TDC (Tissue Dielectric Constant) hos armlymfödempatienter före och efter
fettsugning
102
Bibehållen volymsminskning efter lymfovenösa anastomoser vid lymfödem –
våra första resultat av supramicrokirurgi i underbenet
103
FASCIOCUTANEOUS FREE FLAPS IN THE TREATMENT OF
RECALCITRANT HEEL ULCERS
104
Infektion vid kranioplastik och fördelning mellan olika rekonstruktionsmaterial
105
Intrakraniell volym och cefaliskt index hos patienter med sagittal synostos efter
operation med strip kraniotomi och fjädrar jämfört med pi-plastik
107
Growth of ears reconstructed from autologous rib cartilage
108
Talrelaterad livskvalitet hos patienter med velopharyngeal dysfunktion och deras
nöjdhet med behandlingen
109
Skållningsskador hos barn - behövs antibiotika som profylax?
110
Transplantation vid omfattande brännskada: sprayade keratinocyter vs MEEKmesh
111
Biodegradable porous gelatin microcarriers facilitate re-epithelialization of
human cutaneous wounds - an in vitro study in human skin
112
Cultivated autologous urethra in ingunial-flap phalloplasty
113
Benförankrad penisepites - preliminär rapport med fem patienter
114
ENBART PENISHUD ÄR TILLRÄCKLIG LINING FÖR SKAPANDE AV
NEOVAGINA VID KÖNSKORRIGERANDE KIRURGI
115
The impact of plastic surgical experience on the outcome of 149 public
abdominoplasties
116
SFKRK
90-dagars mortalitet efter koloncanceroperationer på länsdelssjukhus
117
118
4
Abdominoperineal resektion utan vändning vid rektalcancer
119
Analabscesser och fistelutveckling - en retrospektiv studie på Kirurgkliniken Falu
Lasarett
120
Anastomosinsufficiens (AI) efter låg främre resection (LAR): När, var och hur
läcker det?
121
A population-based cohort study on adherence to practice guidelines for
adjuvant chemotherapy in colorectal cancer
122
Betydelse av negativt PAD vid cytoreduktiv kirurgi
123
Den prognostiska betydelsen av C-reaktivt protein pre- och postoperativt vid
stadie II och III kolorektalcancer
124
Den viscerala fetmans roll för prognosen vid kolorektal cancer
126
Divertikulitpatienter under 70 år behöver ej colonutredas
127
Endoscopisk MucosaResektion (EMR) för stora polyper i colon
128
Ett års erfarenhet med robotassisterad kolorektal kirurgi
129
Ett-årsuppföljning av kvinnor med tredje- och fjärde gradsskador efter partus
131
Främre nätpexi ger färre recidiv vid operation av rektalprolaps
132
Följsamhet till ett ERAS-protokoll och 5-års överlevnad efter kolorektal
cancerkirurgi
133
Gammal sanning gäller - klinisk bild ska avgöra beslut och brådska av kirurgi vid
misstanke om strangulationsileus!
134
Hemorrojdbesvär- en genomgång av diagnostik och behandling
135
HER3 expression i kolorektal cancer, lymfkörtelmetastas och levermetastas- en
monitorering av HER3 i tumörutveckling.
136
Ingen ökad risk för förlossningsskada vid IBD?
137
Jämförelse mellan intrastomalt 3D-ultraljud, datortomografi och fynd vid
operation på grund av stomala besvär
138
Jämförelse mellan Procalcitonin och C-reaktivt protein för detektion av
postoperativa infektiösa komplikationer efter låg främre resektion av rektum
139
Kan DT förutsäga komplikationer eller recidiv vid akut okomplicerad divertikulit?
141
Kartläggning av adherensorsakad ileus
142
Kirurgiskt beslutsfattande om appendicit: En jämförelse mellan Sverige och
Kina
143
Komorbiditet och sårläkning efter öppen ljumskbråckskirurgi
144
LAPAROSKOPI-ASSISTERAD ILEOCEKAL RESEKTION OCH
TUNNTARMSRESEKTION VID MB CROHN –RESULTAT FRÅN
INTRODUKTION VID EN UNIVERSITETSKLINIK.
145
Laparoskopisk appendektomi versus Öppen teknik i Norrbotten
147
Laparoskopisk kolektomi för IBD - resultat från introduktionen vid en
universitetsklinik
148
5
Metastasering innebär dysreglering av mikroRNA vilka har behandlingsprediktiv
och prognostiska betydelse vid synkron kolorektalcancer
149
Riskfaktorer för permanent stomi relaterade till anorektal funktion efter låg
främre resektion av rektum för cancer
150
Robotassisterad levatorsparande abdominoperineal rektumamputation (APR)
151
Stomikonstruktion på Sahlgrenska Universitetssjukhuset/Östra
153
Stomikonstruktion vid abdominoperineal rektumresektion (APR) i Sverige 20072009
154
Säkhetskontroll ADEPT-studien
155
Validering av kolorektalcancerregistret
156
Validering av prediktiva modeller för individuell risk för metakron peritoneal
carcinos vid kolorektal cancer
157
STRAPPSCORE: Bilddiagnostik vs AIR-scorebaserad handläggning av patienter
med misstänkt akut appendicit- En randomiserad multicenterstudie
158
Hög frekvens av stomibråck trots inläggning av profylaktisk stominät.
160
Riskfaktorer för primärt insjuknande och återfall i perianalabscess – en
populationsstudie
161
Rektalcancer efter kolektomi för ulcerös kolit
162
Kolektomi för patienter med ulcerös colit och primär skleroserande cholangit –
vad händer sen?
163
Dysplasi/cancer i proktokolektomi-preparatet hos patienter med ulcerös colit och
bäckenreservoar – är surveillance nödvändigt?
164
Sambandet mellan intag av olika typer av fibrer och divertikelsjukdom i kolon
165
Kan DT förutsäga komplikationer eller recidiv vid akut okomplicerad divertikulit?
166
Ny metod vid pilonidalsinus ger minskad resursåtgång och lidande
167
Framgångsrikt multimodalt program mot anastomosläckage vid kolorektala
resektioner
169
Ger laparoskopisk appendektomi lägre risk för ileus?
170
Poliklinisk behandling Vid akut Okomplicerad Divertikulit (P-VOD)
171
A study of folate levels assessed by LC-MS/MS after Leucovorin infusion in
patients with colorectal cancer.
172
Förbättrad sensitivitet för upptäckt av kolorektala levermetastaser genom
kombination utav tumörmarkörerna CEA och typ IV kollagen
174
Laparoskopisk kirurgi vid rektalcancer är onkologiskt säkert
175
Tid till lokalrecidiv som prognostisk faktor hos patienter med rektalcancer
176
Val av preoperativ behandling vid rektalcancer: En populationsbaserad studie
177
Svenska patienter opererade med extralevatorisk APE (ELAPE)
178
Resektion av synkrona levermetastaser vid kolorektal cancer - ett
socioekonomiskt perspektiv
179
6
Har en psykosocial intervention någon effekt på den hälsorelaterade
livskvaliteten hos personer opererade för kolorektalcancer och deras närstående
180
Förekomst av potentiellt olämpliga läkemedel hos äldre patienter med kolorektal
cancer och påverkan på vårdtid och postoperativ död
181
High artierial ligation and risk of anastomotic leakage in anterior resection for
rectal cancer in cardiovascularly compromised patients
182
En ny, innovativ, metod för icke kirurgisk behandling av perianala fistlar – en
pilotstudie
183
Långtidsresultat vid antibiotikabehandling av appendicit
184
Morbiditet och mortalitet hos patienter med peritoneal carcinomatosis
behandlade med cytoreduktiv kirurgi och HIPEC
185
Proximal stomi eller stent behandling och senare tumörresektion jämfört med
akut resektion vid obstruerande vänstersidig koloncancer
186
Statinanvändning och risk för akut divertikelsjukdom
187
Stomifunktionens påverkan på livskvaliteten efter APR
188
Testosteron och kroppssammansättning hos män med rektalcancer
189
Visceralt blodflöde vid främre resektion för rektalcancer
190
Är abdomino-perineal resektion av rektum med inter-sfinkterisk resektion av
analkanalen ett alternativ till Hartmanns operation vid rektalcancer ?
191
SFÖAK
192
Angiografisk intervention efter komplikationer till pankreasresektion och akut
pankreatit
193
Användning av LigaSure ® ger ingen negativ inverkan på den histologiska
bedömningen av resektionsmarginaler efter pankreatoduodenektomi
194
Associating Liver Partition and Portal vein Ligation for Staged hepatectomy
(ALPPS), metod med många sidor
195
Bakteriell kolonisering i ventrikel hos patienter med eller utan behandling med
protonpumpshämmare – Finns det behov av antibiotikaprofylax inför
transgastriska endoskopiska ingrepp (NOTES)?
196
Behandling med Aspire vid obesitas, 1års resultat
197
Cattel-Braasch manöver med ”artery first” teknik (CBAF) vid resektion av vena
mesenterika superior/porta (SMPV) under pankreasresektioner.
198
Den reviderade Atlantaklassifikationen och klinisk relevans - en internationell
multicenterstudie
199
Esofagektomi vid stentkomplikation i esofagus och aorta
200
Etiologi, kirurgisk teknik och mortalitet hos patienter opererade för
esofagusperforation
201
Ett års aspirationsbehandling vid obesitas orsakar inte hypokalemi
202
Färre komplikationer och kortare operationstid vid Whipple med två
självständiga pankreaskirurger
203
7
Fördelar med att låta patienten själv bestämma över det perorala intaget vid
lindrig pankreatit.
204
Gallgångcancer i leverhilus (Klatskin) -en rapport från SweLiv
205
Gallgångs- och leverresektioner på malign indikation vid Universitetssjukhuset i
Linköping
206
Gastric by-pass opererade för obesitas – en ny sjukdomsgrupp?
207
HANDLÄGGNING AV PANKREASTUMÖRER I SVERIGE –REGIONALA
SKILLNADER. DATA FRÅN NATIONELLA PANKREASREGISTRET 2010-2013
208
HCC i Sverige-rapport från SweLiv
209
Intrahepatisk gallgångscancer- kirurgisk behandling lönar sig för patienten
210
Kan partiell delning av ventrikeln distalt om gastroenteroanastomosen minska
ventrikelretention efter gastrojejunal bypass?
211
Kolorektala levermetastaser opereras med goda resultat i Sverige: resultat från
SweLiv 2009-2012
212
LAKTATKONCENTRATION OCH LAKTATDEHYDROGENASAKTIVITET I
VENTRIKELKONDUITEN UNDER ESOFAGEKTOMI
213
Laparaskopisk vänstersidig pankreasresektion, en underutnyttjad metod i
Sverige
214
Minimalinvasiv kirurgi vid esofaguscancer
215
Monitoring of liver function with drug-assisted microdialysis
216
Multiorganresektion är motiverat i selekterade fall
217
Pankreascancer = pankreas och papillcancer?
218
Patientanmälda vårdskador efter överviktskirurgi i Sverige 2000-2012
219
Preoperativ viktnedgång korrelerar inte till viktresultatet 1 år efter gastric bypass
221
Prognostisk betydelse av lymfkörtelmetastaser i lymfkörtel 8a respektive
aortocavalt vid pankreascancer
222
Radikal kirurgi för gallblåsecancer är associerat med god överlevnad
223
Rekonstruktion av vena mesenterica superior (SMV) och vena porta vid
pankraticoduodenectomi
225
Stentperforation i duodenum - en ovanlig men allvarlig komplikation till ERCP.
226
Stent som enda behandling vid grad III pankreastrauma
227
Stromalt Hyaluronan vid pankreascancer
228
Svenska riktlinjer för diagnostik och behandling av kronisk pankreatit
229
SYMPTOMATOLOGY, GASTRO-DUODENAL HISTOMORPHOLOGY AND
HORMONAL PROFILE 2 YEARS AFTER ERADICATION OF HELICOBACTER
PYLORI IN A POPULATION-BASED COHORT
230
Synkron kolorektal-lever kirurg: MDT fyller en viktig selektionsfunktion vid
behandlingsbeslut
231
Tonometri för bedömning av ventrikelsubstitutets viabilitet vid esofagektomi
232
8
Tumöretiologi är inte förenat med ökad risk för stentdysfunktion hos patienter
med distal malign gallvägsobstruktion.
233
Vad gör man som svensk kirurg om man finner sten i gallgången under
pågående galloperation?
234
Värdet av Diagnostisk Laparoskopi vid cancer i Gastroesofagala övergången
jämfört med vid Ventrikelcancer
235
Incidens av kolecystektomi i Sverige och risken för gallstenskomplikationer
236
Gallgångsskador i Sverige - när, var, hur?
237
SpyGlass direct visualization system som en diagnostisk och terapeutisk åtgärd
vid ERCP - en register baserad studie.
238
Metastasmönstret i kolorektala levermetastaser är relaterat till patienternas
överlevnad
239
Nitrit minskar ischemiska skador i råttlever
241
Non invasiv prediktion av sinusoidal skada hos patienter som behandlats med
oxaliplatin för kolorektala levermetastaser.
242
ImageJ: ett pålitligt verktyg för mätning av levervolym
243
Validering av datorassisterad perkutan mirkrovågsablation av levertumörer
244
Utvärdering av kurativt syftande terapikoncept vid lokal avancerad
pankreascancer
245
Komplikationer av IRE i pankreas
246
Uppföljning av intraductal papillär mucinös neoplasi (IPMN) är säkert
247
Riskfaktorer för pancreatit vid kanylering av pancreasgången vid ERCP
248
Cellark med autotransplanterade skivepitel celler kan underlätta läkningen i
esofagus efter Endoskopisk Submukosa Dissektion (ESD) och Radiofrekvens
ablation (RFA)
249
NEOADJUVANT KEMORADIOTERAPI HAR EN HÄMMANDE EFFEKT PÅ
HJÄRTFUNKTION OCH HEMODYNAMIK
250
Neoadjuvant kemoradioterapi vs. enbart kemoterapi vid esofagus- och
cardiacancer. Effekt på postoperativ morbiditet och mortalitet.
251
Patchförstärkning av hiatus vid antireflux- och hiatusbråckkirurgi - 5årsuppföljning från en randomiserad studie
252
Treatment of achalasia with laparoscopic myotomy or pneumatic dilatation Long term results of a prospective, randomized study.
253
Peroral endoskopisk myotomi vid akalasi ger lika god symtomlindring som
laparoskopisk esofagogastromyotomi efter ett år?
254
Slitsförslutning eller inte vid lap gastric bypass? Interimsrapport
255
Oral tillförsel av betametason är lika bra som parenteral för att minska
illamående efter Laparoskopisk Gastric Bypass (LGBP)
256
9
PREOPERATIVT KOLHYDRATINTAG PÅVERKAR INTE HUVUDVÄRK ELLER
ILLAMÅENDE EFTER GASTRIC BYPASS (GBP) - EN RANDOMISERAD
STUDIE
258
Pre-operativa faktorers påverkan på utfallet av gastric by-pass
259
FÖRBÄTTRAD GLUKOSKONTROLL EFTER GASTRIC BYPASS HOS
PATIENTER MED DIABETES. BETYDELSE AV LÅGT KALORIINTAG,
TARMOMKOPPLING RESPEKTIVE MINSKAD FETTMASSA.
260
MINSKAD RISK FÖR KOMPLIKATIONER AV PREOPERATIV
VIKTMINSKNING FÖRE GASTRIC BYPASS – BETYDELSE AV GRAD AV
VIKTMINSKNING SAMT BMI. DATA FRÅN SOReg.
261
SIKT
262
Finns det behov av trombosprofylax vid gallstenskirurgi?
263
Postoperativa infektiösa komplikationer efter gallstenskirurgi
264
Laparoskopiska navigerade leverablationer
265
Ärrbråck efter laparoskopisk obesitaskirurgi, klinisk och radiologisk
undersökning
266
Patient rapporterat utfall (PROM) och prediktiva faktorer ett år efter
ärrbråckskirurgi i bukväggen
267
Kronisk smärta efter endoskopisk ljumskbråckoperation (TEP) jämförande
permanent mot icke-permanent fixering av nät - en registerbaserad studie
268
Prevalens av ljumskbråck och tillgodosett behov för bråckkirurgi i Uganda
269
Ljumskbråckskirurgi på ett universitetssjukhus – en akut angelägenhet
270
Quality of life and impact on sex life after open inguinal hernia mesh repair.
271
Endoscopic Component Separation (ECS) - första svenska primära resultaten
lovande vid avancerade bukväggsbråck
272
ERCP på patient opererad med laparoscopisk gastric-bypass
273
Första erfarenheterna av robotassisterad pankreaskirurgi. Ett utvecklingsprojekt
med hjälp av progressiv inlärning.
274
Global kirurgi - till vilket pris?
275
Jämförelse av nätplaceringstiden vid TEP-operation: självhäftande kardborrenät
versus icke-fixerade nät
276
Klinisk forskning i Afrika söder om Sahara - Mission Possible
277
Laparoskopisk gastroenteroanatomos hos patienter med ventrikelretention på
grund av obotlig pankreascancer
278
Livskvalité och viktutveckling efter gastric bypass operationer som
revisionsingrepp
279
Profylaktiskt TIGR Matrix nät vid högrisklaparotomi. En Pilotstudie
281
Total extraperitoneal ljumskbråckskirurgi med självhäftande polyester
kardborrenät
282
10
Utvärdering av långtidseffekt efter kirurgisk behandling för primär ACNES
(Anterior Cutaneus Nerve Entrapment Syndrome)
Trauma
283
284
Etiologi, Behandling, Morbiditet och Mortalitet hos patienter med traumatiska
Mjält- och Leverskador omhändertagna på Traumacentrum Karolinska
285
Fasciotomi kontra konservativ behandling av akut kompartmentsyndrom i
underarmen orsakat av jordbävningstrauma
286
Minidränage vid pneumothorax, är det säkert? Erfarenheter av 188 patienter
287
The effects of helmet use in bicycle trauma patients: a population-based cohort
study
288
Traumamortalitet och traumavård på två skandinaviska traumacenter
289
Systolic blood pressure, heart rate, and Glasgow coma predict early mortality in
adult trauma patients in India: a prospective multicentre cohort study for
derivation of a new prediction model
290
Vårdvetenskap
291
Postoperativ sårinfektion efter rektumamputation – Patientens upplevelser
292
Patientens bedömning av postoperativ smärtbehandling
293
Ny enhet för dagkirurgi och dygnsvård
294
Förbättring av rondsystem
295
Kvalitetssäkring av omvårdnad vid förflyttning av patient
296
Living with an enterocutanous fistula
297
Musikens betydelse för postoperativ återhämtning
298
Oplanerade återinläggningar efter kirurgisk vård
299
Sjukhusförvärvad pneumoni på en kirurgisk akutvårdsavdelning - potentiella
riskfaktorer
300
Sjuksköterskeledd claudicatiomottagning
301
Sårmottagning kvalitet och ökad kompetens
302
Vilken effekt har hemträningsprogram på rektusdiastas hos multipara kvinnor?
303
Kan kvarvarande perkutant transhepatiskt dränage (PTD) minska symtombördan
till svårt sjuka patienter med malign gallvägsstas?
304
intermediärvård i Sverige- fokus på organisation, övervakningsmöjligheter och
sjuksköterskekompetens
305
Förändrade yrkesroller med "skill-mix".
306
Fall och fallskador. Granskning av avvikelser på en kirurgisk vårdavdelning
307
11
Barn
12
Diagnos och behandling av extralobära extrapleurala
sekvestrerade lunglober
Carmen Mesas Burgos, Stockholm
Erik Pearson Children's Hospital Of Philadelphia, William Perantau Children's Hospital Of
Philadelphia, Holly Hedrick Children's Hospital Of Philadelphia, Scott Adzick Children's Hospital
Of Philadelphia, Alan Flake Children's Hospital Of Philadelphia
Barnkirurgi, Astrid Lindgrens Barnsjukhus
Introduction
Lung sekvestrar (BPS) med extrapleurala lokalisation representerar en ovanlig variant av
extralobära sekvestrar.
Method
Retrospektiv journal genomgång av alla patienter med BPS som diagnostiserades och/eller
opererades på barnsjukhuset i Philadelphia mellan 2000-2013.
Result
208 patienter med BPS inkluderades. 128 var intralobära, 59 extralobära and 21 hade
extrapleurala localisation. Av dem extrapleurala, 15 var infradiafragmatiska, 4
intradiafragmatiska och 2 transdiafragmatiska. 52% av dem opererades inte, alla var
infradiafragmatiska. De resterade 10 patienter opererades med laparoskopi (3
infradiafragmatiska/1 transdiafragmatiska), torakotomi (3 intradiafragmatiska/1
infradiafragmatiska), kombinerad torakotomi + laparotomi (1 transdiafragmatiska) eller
torakoscopi (1 infradiafragmatiska). Medelålder vid operation var 8.8 veckor. Den pre/postnatala
radiologiska diagnosen stämde vid infradiafragmatiska BPS, men intradiafragmatiska BPS
klassifiserades preoperativt som lungmissbildningar i den vänstra underlob. Hos 3 av 9 fanns en
associerad esofageal eller gastric bronk (33.3%). En patient hade associerad höger sidig CDH.
60% hade cystiska förändringar på histologin. En patient med stor transdiafragmatisk BPS
utvecklade pleuravätska prenatalt, som krävde prenatal behandling med torakoamniotisk shunt.
Discussion
Infradiafragmatiska sekvestrar är den vanligaste formen av extrapleurala BPS, och kan gå i
spontant regress. Det finns en bra korrelation mellan radiologisk diagnos och intraoperativa find,
med undantag för intradiafragmatiska BPS, som ofta fel diagnostiseras. Associerade ektopiska
bronker och mikrocystiska förändringar är vanliga.
Dag: Onsdag
20/8
Tid: 08.1508.22
Plats: SOLA
13
Normalisering av alpha-fetoprotein efter resektion av
sacrococcygeala teratom
Carmen Mesas Burgos, Stockholm
Emily Partridge Children's Hospital Of Philadelphia, William Perantau Children's Hospital Of
Philadelphia, Scott Adzick Children's Hospital Of Philadelphia, Alan Flake Children's Hospital Of
Philadelphia, Holly Hedrick Children's Hospital Of Philadelphia
Barnkirurgi, Astrid Lindgrens Barnsjukhus
Introduction
Saccrococcygeala teratom (SCT) är den vanligaste germcellstumören. SCT diagnostiseras
oftast prenatalt och brukar ha en bra prognos efter resektion. Alpha-feto protein (AFP) används
för monitorering av recidiv efter resektion av SCT, men den förväntade normaliseringstid efter
SCT resektion är okänd.
Method
Retrospektiv journalgenomgång av alla patienter med SCT som opererades vid barnsjukhuset i
Philadelphia mellan 2000-2013.
Result
66 patienter inkluderades. Halveringstiden av AFP efter resektion var 1 månad. 59% hade
normala AFP värden vid 6 månaders ålder, 97% vid 1 års ålder. 64% av patienterna som
diagnostiserades prenatalt genomgick endast en kirurgisk åtgärd (postnatal resektion) vid
födelsen. 12% genomgick debulking initialt (5 prenatal, 3 postnatal) med resektion av rest
tumören mellan 6 veckors och 2 månaders ålder. 6% hade SCT recidiv (medel=17±10.2
månader efter första operationen). Ingen ökning i AFP värden vid recidivens upptäckt. 9%
diagnostiserades postnatalt, med låga AFP värden vid diagnosen. 9% hade mikroskopiska yolk
sac elementer, en av dem fick kemoterapi. Deras AFP normaliseringstid var jämförbar med den
andra grupperna.
Discussion
Trots höga AFP värde hos många SCT patienter pre och postoperativt, normaliseras de flesta
vid 6 månadersålder, och nästan alla vid 1 års ålder. Patienter med hög återfallsrisk och
patienter med recidiv skiljer sig inte från den övriga grupperna.
Dag: Onsdag
20/8
Tid: 08.2208.29
Plats: SOLA
14
Icke-operativ behandling med antibiotika jämfört med
appendektomi vid akut icke-perforerad appendicit hos barn:
en randomiserad kontrollerad pilotstudie
Jan Svensson, (1. Barnkirurgiska Verksamheten, Astrid Lindgrens Barnsjukhus, Karolinska
Universitetssjukhuset, 2. Institutionen För Kvinnors Och Barns Hälsa, Karolinska Institutet)
Barbora Patkova (1, 2), Markus Almström (1, 2), Hussein Naji (1, 2), Nigel Hall (3. Surgery Unit,
Ucl Institute Of Child Health, London, Uk, 4. Division Of General And Thoracic Surgery, The
Hospital For Sick Children, Toronto, Canada), Simon Eaton (3, 5. Department Of Pediatric
Surgery, Great Ormond Street Hospital, London, Uk), Agostino Pierro (4), Tomas Wester (1, 2)
Barnkirurgi, Astrid Lindgrens Barnsjukhus
Introduction
Syftet med denna studie var att studera tillämpligheten och säkerheten av att behandla akut
icke-perforerad appendicit hos barn med antibiotika.
Method
I en randomiserad kontrollerad studie (RCT) jämfördes primär icke-kirurgisk
antibiotikabehandling med appendektomi vid akut appendicit hos barn. Patienterna hade vid
inklusionen en radiologiskt konfirmerad akut appendicit som normalt hade behandlats med
appendektomi och de lottades till primär icke-operativ antibiotikabehandling eller akut
appendektomi. Barnen följdes upp i ett år.
Result
50 patienter deltog i studien, 26 randomiserades till appendektomi och 24 till primär
antibiotikabehandling. Hos de appendektomerade hade alla en histopatologiskt verifierad akut
appendicit, inga signifikanta komplikationer registrerades i denna grupp. 2/24 patienter i
antibiotikagruppen appendektomerades innan den primära antibiotikabehandlingen avslutats
och ytterligare en appendektomerades efter 8 månader för akut appendicit. Ytterligare sex
patienter appendektomerades under uppföljningstiden, fem på grund av återkommande
buksmärta och en efter föräldrarnas önskemål. Ingen av dessa sex hade histopatologiskt
appendicit.
Discussion
92% av patienterna som primärt behandlades med antibiotika tillfrisknade initialt. Bara 1/22 (5%)
hade återfall i akut appendicit under uppföljningstiden. 62% av de primärt antibiotikabehandlade
undgick appendektomi under uppföljningsperioden. Denna pilotstudie indikerar att primär
antibiotikabehandling av akut appendicit hos barn är tillämplig och säker. Ytterligare studier av
antibiotikabehandling vid akut appendicit hos barn är önskvärda.
Dag: Onsdag
20/8
Tid: 08.2908.36
Plats: SOLA
15
Har robotassisterad teknik en plats inom barnkirurgin?
Pia Löfgren, Västra Frölunda
Sigge Björnsson Göteborg, E-L Daxberg Göteborg, M Eriksson Göteborg, Gundela Holmdahl
Göteborg, Anders Sandin Göteborg, Henrik Sjövall Göteborg, Petteri Sjögren Göteborg
Barnkirugiska kliniken DSBUS
Introduction
Robotassisterad kirurgi på barn har successivt införts i Sverige de senaste 10 åren utan egentlig
dokumentation som styrker dess patientnytta. Vi har genomfört en HTA analys där vi granskat
samtliga relevanta artiklar i ämnet på barn under 18 år. Eftersom erfarenheterna på barn är
begränsade har vi koncentrerat oss på de två, inom barnkirurgin, vanligaste ingreppen
pyeloplastik och funduplikation
Method
Robotassisterad kirurgi har i analysen jämförts med 1; laparoskopisk teknik, 2; öppen teknik. Av
40 artiklar har 30 inkluderats; 15 kohortstudier (10 rörande pyeloplastik och 5 funduplikation) och
15 fallserier (7 pyeloplastik, 8 funduplikation). Inga kontrollerade randomiserade studier är
publicerade. Viktigaste utfall beträffande pyeloplastik var resolution av hydronefros, avseende
funduplikation var det symtomfrihet. Övriga viktiga utfall inkluderade postoperativ smärta,
vårdtid, ärrproblematik, recidiv, komplikationer mfl.
Result
Resultaten i båda grupperna och i samtliga utfall visade ingen säker fördel för någon av
operationsmetoderna. Evidensstyrkan beräknades till ett begränsat eller otillräckligt
vetenskapligt underlag i samtliga utfall (Lägsta nivå i GRADE systemet). Införande av
robotassiterad kirurgi kommer att innebära en kostnadsökning för vården.
Discussion
Otillräcklig evidensstyrka indikerar ett behov av mer forskning innan robotassisterad kirurgi på
barn börjar tillämpas i klinisk vardag. En ny kostsam operationsteknik har införts utan tillräckligt
vetenskapligt underlag avseende både patientnytta och risker.
Dag: Onsdag
20/8
Tid: 08.3608.43
Plats: SOLA
16
Att spara eller inte spara, det är frågan: Förhudsplastik vid
lindrig hypospadi?
Martin Flygare, Göteborg
Kate Abrahamsson Göteborg, Sofia Sjöström Göteborg, Gundela Holmdahl Göteborg
Barnkirurgiska kliniken, DSBUS
Introduction
Operation vid distal hypospadi syftar till att åtgärda meatusstenos och ge bättre kosmetik. När
förutsättningar finns och föräldrarna så önskar förslutes förhuden, i stället för cirkumcision.
Förhudsplastik med samtidig urinrörsrekonstruktion (t.ex. T.I.P.) har emellertid visat 15-20%
komplikationsfrekvens i svenska studier. Vi vill utvärdera om förhudsförslutning ger färre
komplikationer när uretra inte rekonstrueras.
Method
Via retrospektiv journalgenomgång studerades samtliga patienter som åtgärdats för distal
hypospadi vid Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus mellan 2008-2013. Operationsmetod,
antalet suturrader i förhudsbladen samt postoperativa komplikationer noterades.
Uretrarekonstruktiva ingrepp samt reoperationer uteslöts.
Result
Totalt 156 patienter genomgick hypospadiplastik utan urinrörsrekonstruktion. 106 av dessa
förhudsförslöts och 50 cirkumciderades. Operationsåldern för de förhudsförslutna var mellan 394 månader (medianålder 18 månader). Sammanlagt 6 förhudsförslutna patienter (6%)
utvecklade postoperativa komplikationer: 3 förhudsplastiker totalrupturerade, 3 utvecklade
förhudsfistlar. Ingen patient utvecklade postoperativ förhudsträngsel. Komplikationsfrekvensen
per operationsmetod var 8% för MAGPI (5/61) och 10% för GAP (1/10), medan meatusplastik
och förhudsförslutning (n=25) eller enbart förhudsförslutning (n=10) utföll helt komplikationsfritt.
Dubbelradig suturering av inre förhudsbladet gav inte färre komplikationer än enkel suturrad.
Discussion
Vid hypospadiplastik ställs operatören inför frågan om förhuden ska sparas eller inte.
Förhudsplastik förefaller vara säkrare när urinröret inte behöver rekonstrueras och kan under
sådana betingelser tryggt rekommenderas framför cirkumcision, när föräldrarna så önskar.
Dag: Onsdag
20/8
Tid: 08.4308.50
Plats: SOLA
17
Betydelsen av minskad antibiotikaprofylax efter
hypospadioperation
Said Zeiai, Stockholm
Agneta Nordenskjöld Stockholm, Magdalena Fossum Stockholm
KBH, CMM, KI. Barnkirurgen, ALB, KS Solna.
Introduction
Rutiner kring postoperativ antibiotikaprofylax vid hypospadioperation med postoperativ stent
ändrades i mars 2010 från kontinuerlig profylax från operationsdagen till en vecka efter
borttagande av stent (grupp I), till en dos preoperativt och en dos vid borttagandet av stent
(grupp II). Syftet med denna studie var att identifiera de medicinska effekterna av denna
förändring.
Method
En retrospektiv journalgenomgång utfördes av alla pojkar som opererats för hypospadi mellan
juni 2008 och december 2011. Data från patienter som genomgått hypospadiplastik med
”tubularized incised plate” (TIP) och postoperativ stent insamlades. Patienter som opererades
före mars 2010 jämfördes med patienter som opererats efter denna tid med avseende på
postoperativ infektion och andra komplikationer.
Result
113 rekonstruktioner med TIP plastik och postoperativ stent har inkluderats i studien.
Patientdistributionen var lika i båda grupperna. Uppföljningstiden var minst 6 månader. 15/58
patienter i grupp I (25%), och 8/55 patienter i grupp II (14%) uppvisade komplikationer såsom
fistel eller uppsprucken plastik. Sammanlagt 5 respektive 4 % uppvisade infektion.
Discussion
Risken för komplikationer var mindre i gruppen som fick två singeldoser av antibiotikaprofylax
jämfört med långtidsprofylax utan att risken för infektion ökade. Vi rekommenderar därför
profylax enligt 2-singel-dos-regim.
Dag: Onsdag
20/8
Tid: 08.5008.57
Plats: SOLA
18
Hypospadioperation med TIP, uppföljning av funktion i
pubertet
Marie Andersson, Göteborg
Monika Doroszkiewicz Göteborg, Charlotte Arfwidsson Göteborg, Kate Abrahamsson Göteborg,
Gundela Holmdahl Göteborg
SU/Drottning Silvias Barn- och ungdomssjukhus
Introduction
1994 beskrev Snodgrass operationsmetoden Tubularized Incised Plate hypospadias repair
(TIP). På Drottning Silvias Barn- och ungdomssjukhus har TIP utförts sedan 1997. Postoperativt
får pojkarna ofta ett obstruktivt flödesmönster. Orsaken samt relevansen av detta är
omdiskuterat.
Method
Material: 126 pojkar opererades för hypospadi med TIP mellan 1999-2003. I en tidigare studie
ingick de pojkar som var pottränade och kunde lämna ett flöde 2 månader och 12 månader efter
operationen. 38 av dessa pojkar som nu är i pubertet ingår i denna studie. Metod: Klinisk
undersökning, uroanamnes, sexualfunktion, flödesmätning mm.
Result
38 pojkar med 10 midpenila och 28 distala hypospadier är undersökta. 29 är följda utan åtgärd,
9 är meatotomerade eller dilaterade. Efter ett år hade 34% normalt flöde, efter 7 år 39% och i
gruppen som hade puberterat hade 95% normala flöden. Maxflöde var 10ml/s, 15ml/s respektive
25ml/s (Md). Meatus låg ventralt glandulärt i 69%, coronart i 13% och toppglandulärt i 13%.
Ingen uretrafistel, men ventral kurvering vid erektion uppgavs i 8%
Discussion
Hypospadiopererade patienter med obstruktivt flöde utan symptom kan följas konservativt då en
stor andel spontant normaliseras. MEN sena behandlingskrävande strikturer förekommer och
patienten bör instrueras att söka vid miktionssymtom oavsett ålder.
Dag: Onsdag
20/8
Tid: 08.5709.04
Plats: SOLA
19
Nationell registerbaserad studie av hypospadi i Sverige,
1973-2009: Incidens och riskfaktorer
Anna Skarin Nordenvall, Stockholm
Louise Frisén Stockholm, Anna Nordenström Stockholm, Paul Lichtenstein Stockholm, Agneta
Nordenskjöld Stockholm
Institutionen för kvinnor och barns hälsa, KI
Introduction
Hypospadi är en av de vanligaste medfödda missbildningarna hos pojkar. Syftet med denna
studie var att studera incidensen av hypospadi i Sverige under en 40-årsperiod och avgöra om
eventuella förändringar i incidens var associerade med kända riskfaktorer.
Method
Analys av data från nationella register för alla män födda i Sverige mellan 1973 och 2009
(N=1948591). Förekomsten av hypospadi per 1000 levande födda pojkar beräknades som
antalet fall dividerat med totala antalet födda pojkar årligen. Associationen mellan hypospadi och
riskfaktorer beräknades med logistisk regression.
Result
Incidensen av pojkar diagnostiserade med hypospadi ökade efter 1990 från 4,5 till 8 per 1000
levande födda pojkar. Incidensen för såväl mild som svår fenotyp ökade. Pojkar födda SGA (OR
4,34), som tvillingar (OR 1,8), som ett resultat av IVF (OR 1,15) eller med föräldrar från Asien
(OR 1,45) eller kontinentala Europa (OR 1,41) hade ökad risk att diagnostiseras med hypospadi.
Multivariat-analyser visade att förändringar i riskfaktorer inte var orsaken till den ökade
incidensen.
Discussion
Denna registerbaserade studie påvisade en ökad incidens av pojkar diagnostiserade med
hypospadi i Sverige som inte kunde hänföras till kända riskfaktorer. Incidensökningen utgjordes
av såväl milda som svåra fenotyper vilket tyder på att förändringar i de diagnostiska kriterierna
inte var den enda bakomliggande orsaken.
20
Dag: Onsdag
20/8
Tid: 09.0409.11
Plats: SOLA
21
Urinvägskonkrement hos barn
Anna Hultmark, Göteborg
Gundela Holmdahl Göteborg, Kate Abrahamsson Göteborg, Klas Lindqvist Göteborg, Sofia
Sjöström Göteborg
Drottning Silvias Barn och Ungdomssjukhus
Introduction
Vi har med en retrospektiv journalstudie inventerat urinstenpatienter som handlagts på DSBUS
de senaste 5 åren (januari 2008-januari 2014) i syfte att kartlägga bakomliggande
grundsjukdomar, handläggning och uppföljning.
Method
Vi fann 74 patienter med stendiagnos enligt ICD10. Vi undersökte ålder, kön, etnicitet,
debutsymtom, urinvägsmissbildning, andra sjukdomar, stenanalys, lokalisation, blod och
urinanalys. Vi har också tittat på stenåtgärd, komplikationer, pre och postoperativ avlastning,
antal vårddagar och recidiv.
Result
Av 74 patienter (45 pojkar, 29 flickor) hade 60 röntgenverifierade konkrement och 14 misstänkt
sten. Ålder vid symptomdebut var median 11 år (0,3-18). Debutsymptom var ett eller flera av;
buk/flanksmärtor (64%) hematuri (46%) pyelonefrit (19%) RIK-problem (9%) eller en passentfynd
(3%). Stenanalys (N=34) visade i 4 fall cystinsten där urinanalys bekräftade cystinuri. Övriga
stenar bestod av Ca, Oxalat, Fosfat, Magnesium och Ammonium. Positiv urinodling förekom hos
24 patienter (e.coli, proteus enterokocker, klebsiella). 16 patienter hade urinvägsanomali (PUJstenos 5, duplex 3, VUR 2, polycystnjure 2, blåsexstrofi 2, hypospadi 2) och 25 hade annan
sjukdom med risk för stenbildning (neurogen blåsrubbning 8, traumatisk blåsskada 1,
prematurfödda 6, malignitet 2, cystinuri eller annan metabol sjukdom 8). Konkrementen hittades i
njure (N=35), uretär (N=26), urinblåsa (N=14) eller kombination av dessa (N=16). Av de 60
behövde 63% intervention.12% avlastades perkutant eller med dubbel J-stent, 22% åtgärdades
med perkutan endoskopisk nefropyelolithektomi, 18% med endoluminal laserlithothripsi, 5% med
ESWL, 13% med öppen stenextraktion och 20% behövde kombinationsåtgärd.
Discussion
Barn med urinstenar har ofta bakomliggande sjukdomar eller missbildningar som ger upphov till
stenbildning men sten förekommer sporadiskt även hos barn. Behandling måste individanpassas
och handläggas multidisciplinärt med kompetens inom barnurologi, nefrologi, radiologi och
urologi. Grundutredning bör innefatta sten och urinanalys, urinodling samt kartläggning av
urinvägsanatomi.
Dag: Onsdag
20/8
Tid: 09.1109.18
Plats: SOLA
22
Effekter på genuttryck och proliferation efter långtidsodling
av humana urotelceller
Clara Ibel Chamorro, Stockholm
Said Zeiai Stockholm, Gisela Reinfeldt Engberga Stockholm, David Brodin Stockholm, Agneta
Nordenskjöld Stockholm, Magdalena Fossum Stockholm
Department of Women's and Children's Health
Introduction
Odlade humana urotelceller kan användas för tissue engineering vid rekonstruktion av
urogenitala defekter. Av säkerhetsskäl är det viktigt att utföra kvalitetskontroller av celler innan
de transplanteras tillbaka till patienten. I dessa studier var vårt mål att karakterisera effekten av
odling i laboratoriemiljö med avseende på genuttryck och proliferativ kapacitet.
Method
Genuttyck i tidig och sen passage analyserades med mikroarray-chip som täcker hela det
humana genomet. Gener som uppvisade signifikant ökning eller minskning i uttryck
analyserades med mjukvaruprogram (Bioinformatics) för att finna relationer till biologiska
funktioner och cellulära processer. Dessutom bedömdes cellernas delningskapacitet och
markörer för senescence.
Result
Analys med Bioinformatics uppvisade olika genuttycksprofiler. I sen passage nedreglerades
gener som var associerade med cellcykeln och processer relaterade till lagning av DNA. Många
uppreglerade gener hade funktioner relaterade till extracellulärmatrix, apoptos och cellens
morfologi. Fynden bekräftades med RT-PCR och cellodlingsstudier. Celler i tidig passage
bildade fler kolonier och populationsfördubbling skedde snabbare. Celler i sen passage
uppvisade större mängd markörer för senescence.
Discussion
Vi fann att celler delar sig mindre effektivt efter långtidsodling. Celler bör därför transplanteras
tillbaka till patienten så tidigt som möjligt för att säkerställa en god proliferativ förmåga även efter
transplantation. Analys av genuttryck bör ingå som del i kvalitetskontrollen inför operation.
Dag: Onsdag
20/8
Tid: 09.1809.25
Plats: SOLA
23
MR studier av stämband samt röstkarakteristika hos
kvinnor med kongential binjurehyperplasi
Ulrika Nygren, Stockholm
Bengt Isberg Stockholm, Maria Södersten Stockholm, Stellan Hertegård Stockholm, Stefan
Arver Stockholm, Agneta Nordenskjöld Stockholm
Karolinska Institutet, CLINTEC, Enh för Logopedi
Introduction
Bakgrund: Kvinnor med kongenital binjurehyperplasi (CAH) riskerar att få en viriliserad röst
beroende på sen diagnostisering eller underbehandling av glukokortikosteroider. De
underliggande anatomiska förändringarna av stämbanden som förklarar röstviriliseringen har inte
undersökts tidigare in vivo.
Method
Försökspersoner och metoder: Fyra patienter med viriliserade röster, fem ålders- och
längdmatchade röstfriska kvinnliga kontroller och fyra åldersmatchade manliga kontroller deltog.
En undersökning av stämbandsmuskelns area, stämbandens längd och ansatsrörets längd
utfördes med magnetisk resonanstomografi (MRT). Mätningar från MRT gjordes av två
oberoende bedömare och både intra- och interbedömarreliabilitet var mycket god. En
röstinspelning gjordes under läsning av en standardtext och akustisk analys av röstläget
(grundtonsfrekvensen, F0), röststyrka och fysiologiskt omfång utfördes enligt klinisk rutin.
Result
Resultat: Kvinnor med CAH hade statistiskt signifikant större area av stämbandsmuskeln jämfört
med kvinnliga kontroller och mindre jämfört med manliga. En negativ statistisk signifikant
korrelation kunde påvisas mellan area av stämbandsmuskel och värden för F0, vilket betyder att
en större area av stämbandsmuskeln korrelerade med lägre F0-värden. Patienterna hade
statistiskt signifikant mindre fysiologiskt omfång jämfört med kvinnliga och manliga kontroller.
Discussion
Slutsats: Stämbandsmuskelns area var större hos kvinnor med CAH än hos de kvinnliga
kontrollpersonerna vilket kan utgöra den anatomiska förklaringen till virilisering av rösten med
lägre grundtonsfrekvens.
Dag: Onsdag
20/8
Tid: 09.2509.32
Plats: SOLA
24
HÖG DOS RAT BRACHYTERAPI VID FRAMGÅNGSRIK
BEHANDLING AV CANCER I NEDRE URINVÄGAR HOS
BARN
Jakob Stenman, Stockholm
Martin Jalnäs Stockholm, Pär-Johan Svensson Stockholm, Niklas Pal Stockholm, Claes Mercke
Stockholm
Karolinska Universitetssjukhuset
Introduction
Bakgrund Låg dos rat brachytherapy (BT) baserat på Iridium 192 har visats kunna minska
morbiditet efter behandling för rhabdomyosarkom i blåsa och prostata (BP-RMS).1,2 I syfte att
minska behovet av radikal kirurgi har vi introducerat hög dos rat brachyterapi (HDR-BT) som en
del av behandlingen vid cancer i nedre urinvägarna hos barn.
Method
Material och Metod 6 barn, (4 pojkar, 2 flickor), 1-10 år gamla, som diagnosticerats med BPRMS (n=5) samt malign triton tumör i blåsan (MTT, n=1) behandlades med HDR-BT på
Karolinska universitetssjukhuset 2004-2013. Alla patienter behandlades enligt CWS protokoll.
Kirurgin begränsades till inläggning av brachyterapikatetrar ihos 4 av 6 patienter som hade en
tumördiameter < 5cm efter induktionsbehandling. En dosplanerings-DT gjordes under samma
narkos och HDR-BT gavs två gånger dagligen under 5 dygn till en dos om 18-39 Gy. De flesta
behandlingar gjordes under mild sedering.
Result
Resultat Efter 12-120 månader är alla 5 barn som primärbehandlats (4 BP-RMS, 1 MTT) vid liv
med bibehållen blåsfunktion. Ett barn som fick HDR-BT som en del av behandlingen för ett långt
gånget BP-RMS recidiv har dött. En detaljerad urologisk uppföljning pågår.
Discussion
Slutsats Vi rapporterar lovande resultat ifrån användning av HDR-BT för att minska behovet av
radikal kirurgi vid cancer i nedre urinvägarna hos barn.
Dag: Onsdag
20/8
Tid: 09.3209.39
Plats: SOLA
25
Lungfunktion över tid hos överlevare med CDH
Cathrine Johansson, Göteborg
Vladimir Gatzinsky Göteborg, Linus Jönsson Göteborg, Per Gustafsson Skövde
Barnkirurgiska Kliniken DSBUS Göteborg
Introduction
Kongenitalt diafragmabråck (CDH) är ett tillstånd med ökande överlevnad. Detta medför att vi
har en ny grupp överlevare där morbiditet och prognos är relativt okänd.
Method
Mellan 1997 och 2006 har 17 barn (7 flickor, 10 pojkar) vårdats för diafragma bråck på Drottning
Silvias barn- och ungdomssjukhus. 16 stycken vänstersidiga. Patienterna följs under uppväxten
med lungfunktionsundersökningar. Vi kontrollerar perfusionsandel (MAA), spirometri samt
arbetsprov. Perifer luftvägsfunktion mäts med wash out (benämns LCI). Hela kohorten har nu
gjort sina 7 års kontroller.
Result
68% av har patologiskt förhöjda LCI (SD median 2,9; range -0,3 – 7,9). MAA på opererade sidan
är sänkt hos hela gruppen och visar ingen tendens till förbättring över tid. Vid spirometri ses
förhöjd funktionell residual kapacitet (FRC) hos 50% (SD median 1,95; range -0,6-3,7) samt
förhöjd residualvolym (RV) hos 93% (SD median 2,8; range 0,69-4,5). Majoriteten (60%) har
normal arbetsförmåga.
Discussion
CDH är associerat med sämre blodflöde i den opererade lungan utan tecken på ökad
alveolarisering med tiden. Ett ökande LCI kan betyda att den perifera lungfunktionen försämras
med åren. Höga RV samt FRC kan vara tecken på obstruktion eller emfysemförändringar. Trots
detta hade de flesta normal arbetsförmåga. Det är av största vikt att dessa barn följs under
uppväxtåren avseende lungfunktion.
Dag: Onsdag
20/8
Tid: 10.3011.37
Plats: SOLA
26
Effekten av prenatala behandlingar på pulmonell
hypertension vid kongenitalt diafragmabråck
Carmen Mesas Burgos, Karolinska Institutet
Marcus Davey Children's Hospital Of Philadelphia, Erik Pearson Children's Hospital Of
Philadelphia, Alan Flake Children's Hospital Of Philadelphia, William Perantau Children's
Hospital Of Philadelphia
Barnkirurgi, Astrid Lindgrens Barnsjukhus
Introduction
Varje år föds i Sverige 30–40 barn med medfött diafragmabråck (CDH), underutvecklade lungor
och potentiell livshotande pulmonell hypertension. Den postnatala behandling av pulmonell
hypertension är idag otillfredställande. Studien utvärderar effekten avseende pulmonell
hypertension av olika prenatala behandlingsstrategier vid CDH
Method
Dräktiga råttor randomiserades i 6 grupper: kontroll grupp, CDH (100 mg nitrofen E9.5),
respektive nitrofen E9.5 i kombination med dexamethasone (DM) (0.25 mg/kg; E18.5-E19.5);
Sildenafil (100 mg/kg/d; E11.5-E20.5), vitamin A (RA) (5mg/kg; E18.5-20.5) eller Imatinib
(50mg/kg; E17.5-20-5). Råttorna laparotomerades E21.5 (term 22) och fostren undersöktes med
doppler ultraljud. Pulsvågen vid lungartären huvudstam spelades in. Hjärtfrekvens, blodflöde och
hastighet samt pulmonary artery acceleration time (PAAT) analyserades. Pulsatility index (PI)
beräknades.
Result
Prenatal behandling med sildenafil, vitamin A eller imatinib minskade PI i lungartären, jämfört
med obehandlade CDH. Prenatal behandling med DM gav inga signifikanta skillnader i PI. Ingen
av de behandlingar förbättrade PAAT i lungartären.
Discussion
Flera prenatala behandlingsstrategier minskar den pulmonella hypertension i nitrofen-CDH. Vi
spekulerar i att det minskade lungartär trycket förbättras av minskad artärhypertrofi i kärlbädden.
Dag: Onsdag
20/8
Tid: 10.3710.44
Plats: SOLA
27
Prenatal behandling av kongenitalt diafragmabråck:
utvärdering av postnatal lung funktion
Carmen Mesas Burgos, Karolinska Institutet
Marcus Davey Children's Hospital Of Philadelphia, Pablo Laje Children's Hospital Of
Philadelphia, Huimin Jia Children's Hospital Of Philadelphia, Alan Flake Children's Hospital Of
Philadelphia, William Perantau Children's Hospital Of Philadelphia
Barnkirurgi, Astrid Lindgrens Barnsjukhus
Introduction
Kongenitalt diafragmabråck är en medfödd missbildning där det föreligger en defekt i diafragma
och en mer eller mindre uttalad lunghypoplasi och pulmonell hypertension, som blir avgörande
för mortalitetet och morbiditetet. Tillgång till prenatal diagnostik öppnar möjligheten för prenatal
behandling. Syftet är att utvärdera effekten på lungfunktionen av olika prenatala
behandlingsstrategier vid CDH
Method
Dräktiga råttor randomiserades i 6 grupper: kontroll grupp, CDH (100 mg nitrofen gestationsdag
E9.5), respektive nitrofen E9.5 i kombination med dexamethasone (DM) (0.25 mg/kg; E18.5E19.5); Sildenafil (100 mg/kg/d; E11.5-E20.5), vitamin A (RA) (5mg/kg; E18.5-20.5) eller Imatinib
(50mg/kg; E17.5-20-5). Råttorna laparotomerades E21.5 (term 22), och trakea på foster med
CDH kanylerades med en 24G kateter, och ventilerades under 30 minuter (FiO2 0.6, 120 rpm,
PEEP 1 cm H2O, PIP 20mmH20). Därefter togs en blodgas för att utvärdera lungfunktionen.
Result
Prenatal behandling med DM ledde till högre tidalvolymer och lägre PCO2. Prenatal behandling
med sildenafil förbättrade oxygenering, med högre PO2 och saturationsvärde. Prenatal
behandling med RA förbättrade endast PO2 värden. Inga signifikanta skillnader efter prenatal
behandling med imatinib.
Discussion
Ökad kunskap om effekten av prenatal behandling på foster med CDH kan, i det längre
perspektiven, leda till utveckling av nya behandlingsstrategier redan under fosterlivet.
Dag: Onsdag
20/8
Tid: 10.4410.51
Plats: SOLA
28
Bukväggsdefekter hos möss och människor gastroschisislika modeller
Emma Grottling, Ystad
Erik Eklund Lund, Einar Arnbjörnsson Lund
Kirurgiska kliniken, Lasarettet i Ystad
Introduction
Orsaken till gastroschisis (GS) är okänd men är sannolikt multifaktoriell. Familjär GS finns
beskriven, men man har inte kunnat identifiera några GS-orsakande gener i människor. Det
finns flera knockout(KO)-musmodeller som uppvisar en GS-liknande defekt. Nyligen noterades
en sådan i en KO-mus som saknade Dermatansulfatepimeras 1 (DS-Epi1). Vårt syfte var att
utvärdera om defekten hos denna respektive andra KO-musmodeller motsvarar human GS.
Method
Fenotypering av DS-Epi1-musen gjordes utifrån befintligt bildmaterial. Litteratursökning efter
ytterligare genetiska musmodeller avseende GS och andra bukväggsdefekter genomfördes. En
genomgång av de drag som utmärker GS gjordes i de olika materialen och resultaten
sammanställdes som en jämförelse med GS och omfalocele (OC) hos människa.
Result
Vi fann 5 KO-musmodeller med GS-liknande bukväggsdefekter. I flera beskrivningar saknas
tillräckliga detaljer avseende defektens läge samt utseende av navel och navelsträng för att
kunna fastslå om den är identisk med human GS. Utslagning av Aebp1 respektive Bmp-1 ger
fenotyper som är mest lika den mänskliga defekten.
Discussion
Flera av musmodellerna har defekter med drag av såväl GS som OC. Mutationer i Aebp1 och
Bmp-1 har efterletats hos GS-patienter utan resultat. Sannolikt har bara en del av GSpatienterna en genetisk komponent och det kan behövas större alternativt mer specifika material
för att kunna identifiera dessa patienter.
Dag: Onsdag
20/8
Tid: 10.5110.58
Plats: SOLA
29
Betydelsen av tidpunkt för elektivt sectio för barn med
prenatalt diagnostiserad gastroschisis
Carmen Mesas Burgos, Stockholm
Anna Svenningsson Stockholm, Tina Granholm Stockholm, Peter Conner Stockholm
Barnkirurgi, Astrid Lindgrens Barnsjukhus
Introduction
Gastroschisis är den vanligaste prenatalt diagnostiserade bukväggsdefekten, och drabbar ca
1:5000. Hur och när foster med prenatalt diagnostiserad gastroschisis skall förlösas är
kontroversiellt. Tampaketets exponering för amnionvätska tros leda till svullnad och postnatal
tarmdysfunktion, varför en tidig förlossning skulle kunna minska den postnatala morbiditeten. På
vår klinik planeras elektivt sectio för att kunna optimera det postnatala kirurgiska
omhändertagandet. Tidigare har elektivt sectio planerats till 37 fullbordade gestationsveckor,
men 2010 ändrades strategin till ett tidigare elektivt sectio vid 35 fullgångna gestationsveckor.
Syftet med studien var att jämföra outcome hos patienter födda under de två olika perioderna.
Method
Retrospektiv journalgenomgång inkluderande alla patienter opererade för gastroschisis på vår
klinik mellan januari 2006 och mars 2014.
Result
talt 51 patienter inkluderades (24 perioden 2006-2009, 27 perioden 2010-2014). Fler akuta
sectio utfördes 2006-2009. Under perioden 2010-2014 var andelen primära bukförslutningar
utan silo lägre, behovet av parenteral nutrition (PN) och ventilator längre, tillväxten sämre och fler
hade behov av hem-PN. Dock var vårdtiden kortare och färre drabbades av allvarliga
komplikationer som prenatal volvulus med tarmischemi och korttarm. Förutom antalet akuta
sectio var inga skillnader signifikanta.
Discussion
Tidigareläggning av elektivt sectio (35 vs 37 fullbordade gestationsveckor) har inte signifikant
påverkat morbiditeten hos barn födda med prenatalt diagnostiserad gastroschisis
Dag: Onsdag
20/8
Tid: 10.5811.05
Plats: SOLA
30
Hirschsprung-associerad enterokolit förändrar den
intestinala bakteriefloran hos barn med Hirschsprungs
sjukdom
Philip K. Frykman, Los Angeles
Tomas Wester Stockholm, Agneta Nordenskjöld Stockholm, Akemi Kawaguchi Los Angeles,
Thomas T. Hui Oakland, Anna Löf Granström Stockholm, Zhi Cheng Los Angeles, Vince Funari
Los Angeles
Barnkirurgiska sektionen, KBH, KI
Introduction
Patienter med Hirschsprungs sjukdom (HSCR) kan drabbas av Hirschsprungs-associerad
enterokolit (HAEC) pre-och postoperativt. Orsaken till HAEC är inte klarlagd. Hypotesen är att
barn som utvecklar HAEC har en annan tarmmikroflora än de patienter som inte utvecklar
HAEC.
Method
I en multicenterstudie inkluderades 18 patienter opererade för HSCR i åldrar mellan 3 månader
till 7,6 år. Journaldata insamlades och patienternas föräldrar intervjuades om matning,
användning av probiotika samt HAEC episoder. HAEC klassificerades enligt Pastor el al och
patienter med aktiv HAEC exkluderades. Fecesprover och DNA isolerades och användes för
sekvensering.
Result
Nio patienter hade haft minst en episod av HAEC. Patienterna i HAEC-gruppen och non-HAECgruppen var liknande i ålder, aganlionoslängd samt typ av föda och användning av probiotika.
Den fekala mikrofloran i HAEC-gruppen skilde sig från non-HAEC-gruppen avseende ökad
mängd Bacteriodetes och Proteobacteria samt en minskad mängd Firmicutes och
Verrucomicrobia. En kraftig minskning av Lactobacillus samt en ökning av Clostridium och
Campylobacter identifierades in HAEC-gruppen.
Discussion
Patienterna i HAEC-gruppen hade en mindre mängd “nyttiga” bakterier och ökad mängd
patologiska bakterier. Förändringarna i bakteriefloran med ökad mängd Bacteriodetes och
minskad mängd Firmicutes stödjer hypotesen om störd bakterieflora hos barn med HAEC.
Dag: Onsdag
20/8
Tid: 11.0511.08
Plats: SOLA
31
Hirschsprung-associerad enterokolit förändrar den
intestinala svampfloran hos barn med Hirschsprungs
sjukdom
Philip K. Frykman, Los Angeles
Tomas Wester Stockholm, Agneta Nordenskjöld Stockholm, Akemi Kawaguchi Los Angeles,
Thomas T. Hui Oakland, Anna Löf Granström Stockholm, Zhi Cheng Los Angeles, Vince Funari
Los Angeles
Barnkirurgiska sektionen, KBH, KI
Introduction
Patienter med Hirschsprungs sjukdom (HSCR) kan drabbas av Hirschsprungs-associerad
enterokolit (HAEC) pre-och postoperativt. Orsaken till HAEC är inte klarlagd. Hypotesen är att
barn som utvecklar HAEC har en annan svampflora än de patienter som inte utvecklar HAEC.
Method
I en multicenterstudie inkluderades 18 patienter opererade för HSCR i åldrar mellan 3 månader
till 7,6 år. Journaldata insamlades och patienternas föräldrar intervjuades om matning,
användning av probiotika samt HAEC episoder. HAEC klassificerades enligt Pastor el al.
Patienter med aktiv HAEC exkluderades. Fecesprover och DNA isolerades för sekvensering.
Result
Åtta patienter hade haft minst en episod av HAEC. Den fekala svampfloran i HAEC-gruppen
visade stora skillnader jämfört med patienter med HSCR utan episoder av HAEC. De hade ökad
förekomst av Candida sp. och minskad förekomst av Malassezia och Saccharomyces sp. Vid
detaljerad analys av Candida sp. identifierades en fyrfaldig ökning av C. albicans, och en
trefaldig minskning av C. utilis, C.parapsilosis och C. tropicalis i HAEC-gruppen.
Discussion
HAEC-gruppen visade en ökning av patogena svamparter och minskning av icke-patogena arter.
Det är oklart om detta fynd är en orsak till utveckling av HAEC eller ett resultat av HAEC.
Fynden kan bidra till att förklara patogenesen vid HAEC, samt ändra framtida behandling.
Dag: Onsdag
20/8
Tid: 11.0811.11
Plats: SOLA
32
Bröst
33
Uttryck och cirkulerande halter av Perlecan vid bröstcancer
Malin Jansson, Umeå
Malin Sund Umeå, Daniel Öhlund Umeå
Inst för kirurgisk och perioperativ vetenskap
Introduction
Lokaliserad bröstcancer kan botas med kirurgi, men många avlider av sin bröstcancer eftersom
vissa tumörer metastaserar tidigt. Perlecan, ett heparan sulfat proteoglykan, förekommer i de
flesta basalmembran och är relaterat till angiogenes, tillväxt, invasions- och
metastaseringsförmåga hos tumörer. I projektet studeras uttrycket av Perlecan vid
tumörprogressionen och de molekylära subtyperna av bröstcancer. Koncentrationen av Perlecan
i plasma vid bröstcancer pre- och postoperativt och friska kontroller analyserades med syfte att
utvärdera dess potential som tumörmarkör.
Method
Perlecanuttrycket studerades med immunofluorescens i färskfrusen bröstvävnad. Plasma
nivåerna mättes med ELISA-analys. Statistisk analys med one-way ANOVA, independent T-test
och Kruskal-Wallis test.
Result
Perlecan uttrycks i både epiteliala och vaskulära basalmembran i frisk bröstkörtelvävnad och
saknas i stromat. Vid bröstcancervävnad ses ett uppbrutet basalmembran som ibland saknas
helt och Perlecan är starkt uppreglerat i stromat. Ingen korrelation till de molekylära subtyperna
kunde ses. Perlecannivåerna i plasma var signifikant högre vid östrogenreceptorpositivt än vid
östrogenreceptornegativ bröstcancer både pre- (p-värde= 0,029) och postoperativt (p-värde=
0,022). Skillnad i koncentration av Perlecan mellan de olika molekylära subtyperna var
gränssignifikant (p-värde= 0,097).
Discussion
Större studier med längre uppföljning behövs för att kunna utvärdera Perlecan som tumörmarkör
och dess betydelse för bröstcancerspecifik och total överlevnad.
Dag: Torsdag
21/8
Tid: 14.4514.53
Plats: Zarah Leander
34
Proliferation och apoptos påverkar överlevnaden i
bröstcancer.
Fredrik Nilsson, Umeå
Anoosheh Nazemroaya Umeå, Johan Svensson Umeå, Stefan Emdin Umeå, Malin Sund Umeå
Enheten för kirurgi. Universitetssjukhuset i Umeå
Introduction
Introduktion Proliferation har ett prognostiskt värde vid bröstcancer. Tidigare användes S-fas och
numera Ki67 som markör för proliferation. Vår hypotes är att apoptos kan ha ett prognostiskt
värde. M30 är en antikropp som detekterar en neoepitop av cytokeratin 18 som exponeras efter
kaspasklyvningen vid apoptos och som här analyseras i en bröstcancerkohort.
Method
I kohorten ingår 200 bröstcancer patienter där S-fas fanns analyserat. Tumörvävnad färgades
immunohistokemiskt för Ki67 och M30. Histologisk grad eftergranskades enligt Elston-Ellis.
Uttryck korrelerades till överlevnad.
Result
Två tydliga grupper av bröstcancer tumörer kunde ses, de med en hög grad av apoptos (>60%),
och de med låg apoptos (<20%). Vi analyserade även M30 i förhållande till S-fas, Ki67 och
histologisk grad, och fann att andelen patienter med hög M30 (>20%) ökar med stigande
histologisk grad (p=0,036). Överlevnadsanalys visar dock inget empiriskt stöd för att det
föreligger skillnad i överlevnad mellan patienter med hög respektive låg M30, även om kurvorna
visar på en trend med sämre överlevnad för patienter med hög apoptos.
Discussion
Vi fann ett statistiskt samband mellan hög M30 och hög histologisk grad men ingen signifikans
på överlevnad i detta material. Ytterligare analyser behöver göras på ett större material
Dag: Torsdag
21/8
Tid: 14.5315.01
Plats: Zarah Leander
35
CD163 och CD45-uttryck i MCF-7 cancerceller induceras av
cellfusion och kan inte förklaras av parakrin cellulär
interaktion
Ivan Shabo, Linköping
Kristine Midtbö Linköping, Henrik Andersson Linköping, Emma Åkerlund Linköping, Pia Wegman
Linköping, Annelie Lindström Linköping
Universitetssjukhuset, Linköping
Introduction
Cellfusion är en normal biologisk process och är viktig under bla fosterutveckling och
vävnadsregeneration. Spontan, in vivo och in vitro, fusion mellan makrofager och cancerceller
genererar hybrider med ökad metastatisk förmåga. Hybriderna uttrycker fenotyp från både
modercellerna. I tidigare studier visade vi att det makrofag-specifika antigenet CD163 uttrycktes i
bröstcancer och var relaterat till avancerade tumörstadier och sämre prognos. Cellfusion är svår
att bevisa i kliniskt tumörmaterial då makrofager, cancerceller och hybrider genetiskt är av
samma ursprung. CD163 expression kan också förklaras av andra biologiska processer som
parakrin cellulär interaktion.
Method
CD163 expression har undersökts mellan MCF-7 bröstcancerceller odlade med makrofager i sk
”transwell chamber system” (parakrin interaktion) samt in vitro spontant uppkomna
makrofag/MCF-7 hybrider. CD163 expression bekräftas med immunofluorescens, mikroskopi,
flödescytometri samt XY-STR-analys (se bifogad figur).
Result
CD163 expression uppkom efter cellfusion och inte av parakrin cellulär interaktion. Av ca 1x10^2
makrofager skapades ca 2% hybrider vilka visade fenotypiska och genetiska egenskaper från
båda modercellerna. CD163 positiva cancerceller i tumörsnitten visar klonal växt och
heterogenesitet.
Discussion
Studien visar att makrofagfenotyp i bröstcancer orsakas av cellfusion och förklaras inte av
parakrin interaktion. Cellfusion kan bidra till tumör heterogenesitet och klonalitet. Dessa data
bidrar till utvecklingen av markörer för cellfusion i ett kliniskt tumörmaterial.
36
Dag: Torsdag
21/8
Tid: 15.0115.10
Plats: Zarah Leander
37
In vitro spontan fusion mellan MCF-7 och THP-1 celler ökar
av joniserande strålning
Kristine Midtbö, Linköping
Ivan Shabo Linköping, Annelie Lindström Linköping
IKE, avdekning för cellbiologi, HU, Linköping
Introduction
En teori om metastasering är att cancerceller fuserar med tumör associerade makrofager (TAM).
Hybriderna ärver egenskaper från båda urspungscellerna och ger upphov till en cancercell med
ökad metastas förmåga. Hypotesen bakom detta arbete är att cellfusion stimuleras av
joniserande strålning.
Method
MCF-7 celler (bröstcancer cellinje) samodlades med THP-1 celler (monocytisk cellinje) i en
vecka. Samkulturerna fördelades i två grupper, en kontroll grupp och en grupp som bestrålades
med 5 Gy gamma strålning. Cell populationerna identifierades och analyserades via
flödescytometri (FC). Hybriderna sorterades med fluorescent aktiverad cell sortering (FACS).
Förekomst av hybriderna bekräftades fenotypiskt med FC och genetiskt med "short tandem
repeat" (STR) analys.
Result
MCF-7/THP-1 hybrider kunde sorteras ut levande med en FACS cell sorterare. Hybriderna
uppvisade fenotypiskt och genetiskt släktskap till både MCF-7 och THP-1. Andelen hybrider i
samoldningarna var 2,6 % med en signifikant ökning på 1,2 procentenheter i de bestrålade
kulturerna till 3,8 %.
Discussion
Denna studie visar att MCF-7 och THP-1 fusion sker spontant. Att andelen hybrider ökade vid
bestrålning skulle kunna orsakas av att strålning stimulerar cellfusion processen. En alternativ
förklaring är att andelen MCF-7 celler minskar i förhållande till hybriderna efter bestrålning, vilket
kan tala för att hybriderna är mer strålningsresistenta. Studien har patofysiologiskt betydelse vid
bröstcancer.
Dag: Torsdag
21/8
Tid: 15.1015.18
Plats: Zarah Leander
38
Spektralmammografi – hjälp eller stjälp vid diagnostik av
täta bröst
Virginia Gonzalez , Västerås
Staffan Eriksson Västerås, Joakim Ramos Västerås, Maria Jacobsson Västerås, Leif Bergkvist
Västerås
Bröstenheten, Västmanlands sjukhus Västerås
Introduction
Den rutinmässiga mammografin missar att diagnostisera upp till 20 % av all bröstcancer, ffa hos
kvinnor med täta, körtelrika bröst. Bröst-MR har hög känslighet att påvisa bröstcancer men har
något lägre specificitet, och är inte tillgänglig vid alla sjukhus i Sverige. Spektralmammografi,
kontrastförstärkt digital mammografi är en relativt ny metod som har visat hög diagnostisk
träffsäkerhet för bröstcancer i täta bröst. Syftet med denna studie är att undersöka om
spektralmammografi är lika tillförlitlig som bröst-MR i diagnostiken av bröstcancer i tät
bröstkörtelvävnad.
Method
Studien inkluderar 51 patienter. Patienterna återkallades från mammografiscreening, sökte pga
kliniska symptom eller var heriditetspatienter. Samtliga bedömdes ha tät bröstkörtelvävnad. Alla
patienter genomgick bröst-MR och spektralmammografi. Fynd/behandlingsplan diskuterades på
multidisciplinär konferens.
Result
I materialet återfanns åtta bröstcancrar. Samtliga sågs på mammografi, bröst-MR och
spektralmammografi. Bland de patienter med mammografikod 3 hittades ingen cancer vare sig
på bröst-MR eller spektralmammografi. Hos en patient med mammografikod 2 hittades en
misstänkt förändring på bröst-MR och hos en annan med spektralmammografi. Ingen av dessa
patienter blev opererade.
Discussion
I detta begränsade material sågs ingen tilläggseffekt med vare sig bröst-MR eller
spektralmammografi utöver mammografi, ej heller var spektralmammografi överlägset bröst-MR.
I ett fall vardera sågs misstänkta fynd, ej synliga på mammografi, som avskrevs efter
konferensdiskussion.
Dag: Torsdag
21/8
Tid: 15.1815.26
Plats: Zarah Leander
39
Tilläggsvärde av axillärt ultraljud i den preoperativa
bedömningen
Looket Dihge, Halmstad
Dorthe Grabau Lund, Pär-Ola Bendah Lund, Lisa Rydén Lund
Hallands sjukhus Halmstad, IKVL, Lund
Introduction
Lymfkörtelstatus är den viktigaste prognostiska faktorn vid primär bröstcancer och bestäms
genom sentinel node biopsi (SNB) och histopatologisk undersökning av denna. När preoperativt
fastställda lymfkörtelmetastaser diagnostiserats utförs axillutrymning direkt. I Sverige används
fryssnittsteknik för att bespara patienter med metastaser i (SNB) två-stegskirurgi. Tilläggsvärdet
av axillärt ultraljud i den preoperativa bedömningen evalueras i denna retrospektiva studie.
Method
Alla patienter som opererats för primär unilateral bröstcancer i Lund 2009-2012 och genomgått
axillstaging inkluderas. Patienter som planerades för axillutrymning direkt pga förekomst av
multifokal cancer eller vid neoadjuvant terapi exkluderas. Exklusion sker även vid uppgift om
tidigare genomgången axillkirurgi. n=947 och av dessa genomgår 56 patienter direkt
axillutrymning.
Result
Totalt undersöktes 511 patienter med axillärt ultraljud. Av dessa förelåg maligna karaktäristika
hos 57 st. 312 patienter har lymfkörtelmetastasering. 31 av 56 patienter som genomgick direkt
axillutrymning hade maligna karaktäristika vid axillärt ultraljud.
Discussion
Sensitiviteten för preoperativ axillärt ultraljud som metod är låg. Behov föreligger för vidare
evaluering av undersökningsmetoden i kombination med cytologi mot misstänkta patologiska
lymfkörtlar.
Dag: Torsdag
21/8
Tid: 15.2615.35
Plats: Zarah Leander
40
Den onkologisk säkerheten och överlevnad hos kvinnliga
bröstcancerpatienter efter mamillsparande mastektomi och
direkt bröstrekonstruktion
Hannah Adam, Stockholm
Jana De Boniface Stockholm
Bröst- och Endokrinkirurgiska Kliniken, KS
Introduction
Den onkologiska säkerheten vid mamillsparande mastektomier i samband med
direktrekonstruktion hos kvinnor med bröstcancer har länge varit omdiskuterad. Resultat från
studier genomförda hittills visar en stor variation i återfallsrisk. Syftet med denna studie var att
jämföra risken för lokalrecidiv efter mamillsparande mastektomi med den efter konventionell
mastektomi samt att jämföra sjukdomsfri, total samt bröstcancerspecifik överlevnad.
Method
Till studiepopulationen i denna retrospektiva observationsstudie, bestående av 67 patienter med
69 mamillsparande mastektomier, matchades 203 patienter som hade genomgått 206
konventionella mastektomier. Alla patienter opererades 2000-2012. Matchningen skedde med
hänsyn till ålder, tumörstadium och operationsår.
Result
Median uppföljningstid var 36 respektive 35 månader i studie- respektive kontrollgruppen. Totalt
sju lokalrecidiv registrerades, som alla uppträdde i kontrollgruppen (p = 0,197).
Bröstcancerrecidiv diagnosticerades i 29 fall, bröstcancerdöd inträdde i 13 fall.
Femårsöverlevnaden var 100 % respektive 95,8 % (lokalrecidiv) i studie- jämfört med
kontrollgruppen, 94,1 % respektive 82,5 % (sjukdomsfri överlevnad), 96,2 % respektive 91.3 %
(total överlevnad) samt 98,0 % respektive 94.8 % (bröstcancerspecifik överlevnad); dessa
skillnader var inte statistiskt signifikanta.
Discussion
Mamillsparande mastektomi är en onkologiskt säker metod som kan erbjudas selekterade
patienter med bröstcancer.
Dag: Torsdag
21/8
Tid: 15.3515.43
Plats: Zarah Leander
41
Tillförlitligheten av sentinel node biopsi vid neoadjuvant
behandling av bröstcancer-preliminära data från nationella
multicenterstudien
Linda Zetterlund, Stockholm
Jan Frisell Stockholm, Jana De Boniface Stockholm, Rimma Axelsson Stockholm, Fuat
Celebioglu Stockholm
Kirurgkliniken Södersjukhuset, Stockholm
Introduction
Sentinel node tekniken är väletablerad vid unifokal, kliniskt körtelnegativ bröstcancer och har
visat hög sensitivitet i ett flertal valideringsstudier. Teknikens användning och tillförlitlighet hos
kvinnor med planerad neoadjuvant cytostatikabehandling (NAC) är omdebatterad, inte minst
tidpunkten för ingreppet.
Method
Nationell prospektiv observationell multicenterstudie med tjugo deltagande sjukhus där sentinel
node biopsi (SNB) utförs före och efter start av neoadjuvant behandling hos de som vid diagnos
är körtelnegativa, respektive efter neoadjuvant behandling på de som vid diagnos är
körtelpositiva. På samtliga utförs axillutrymning samtidigt med bröstkirurgin. Enligt
powerberäkningen behöver 220 patienter inkluderas till SNB före NAC.
Result
Sedan hösten 2010 har 74 patienter genomgått SNB före och efter, alternativt bara före NAC.
Den falskt negativa kvoten (FNR) beräknas till 6,7 % och identifieringsgraden (IR) till 97,3 %.
Under samma tid har 63 patienter genomgått SNB enbart efter NAC och hos dem uppgår FNR
till 16,7 % och IR till 88,9 %.
Discussion
Hittills visar preliminära data en hög tillförlitlighet vid SNB före NAC med FNR på 6,7 % och IR
på 97,3 %. Vid SNB efter NAC ligger FNR något högre jämfört med tidigare studier (16,7%)
medan IR ligger på samma nivå (88,9%). Uppdaterade data kommer att presenteras på
Kirurgveckan.
Dag: Torsdag
21/8
Tid: 15.4315.51
Plats: Zarah Leander
42
Är perioperativ vård på patienthotell ett alternativ till
konventionell vårdavdelning för patienter som opereras för
bröstcancer? Randomiserad studie med fokus på
vårdkvalité ur ett patientperspektiv.
Madleen Huzell, Stockholm
Johan Frisack Göteborg, Kristina Dahlberg Stockholm
Kirurgkliniken, Danderyds Sjukhus AB. Indikator.
Introduction
Att, baserat på patienternas perspektiv avseende vårdkvalité, utröna om perioperativ vård av
bröstcancerpatienter på ett patienthotell är ett alternativ till konventionell vård på sedvanlig
kirurgavdelning.
Method
Prospektiv, randomiserad singelcenter studie. 151 patienter inkluderas under två år (20102012), 76 patienter randomiserades till avdelningsgruppen och 75 patienter till hotellgruppen.
Utvärderingen av den patientupplevda vårdkvaliteten baserades på patientenkäter (IN2005-E
och SF-36).
Result
Svarsfrekvensen var hög (80.3-98.6%). De i studien inkluderade patienterna var generellt friska.
Ingen signifikant skillnad kunde påvisas mellan grupperna avseende patientkaraktäristika/typ av
tumör/kirurgi. Patienterna var nöjda med vården – oavsett om de vårdades på kirurgavdelning
eller på patienthotell. I hotellgruppen fanns en klar tendens till en ökad grad av nöjdhet avseende
möjligheten till avskildhet, bättre logistik/information samt ett bättre bemötande av
sjuksköterskorna och en högre grad av tillgänglighet till sjuksköterskor.
Discussion
I hotellgruppen förelåg en tendens att vara mer positiv i sina svar jämfört med
avdelningsgruppen. Huruvida detta är en direkt effekt av den perioperativa vården eller om
skillnaden utgörs av en systematisk avvikelse/bias är svårt att avgöra. Baserat på
patientperspektivet kan dock slutsatsen att perioperativ vård av bröstcancerpatienter på
patienthotellet åtminstone är lika bra som vård på en sedvanlig kirurgavdelning dras. Vidare
innebär vård av bröstcancerpatienter på patienthotell att sängar på kirurgavdelningar frigörs.
Dag: Torsdag
21/8
Tid: 15.5116.00
Plats: Zarah Leander
43
St Gallens Molekylära Subtyper i Screeningupptäckt och
Symptomatiskt Upptäckt Bröstcancer
Anna-Karin Falck, Helsingborg
Mårten Fernö Lund, Pär-Ola Bendahl Lund, Hans Olsson Linköping, Gunilla Chebil Lund, Lisa
Rydén Malmö
Kir Klin Hbg och Malmö, IKVL Lunds Universitet
Introduction
Screeningdetekterad bröstcancer kännetecknas av gynnsamma tumörkarakteristika och har,
oberoende av proliferation och lymfkörtelmetastasering, relaterats till bättre prognos än
symptomatiskt upptäckt bröstcancer. Kliniska uppföljningsdata av screeningdetekterad
bröstcancer i förhållande till molekylär subtypsklassificering är sparsam. Syftet var att studera
om prognostisk information av St Gallens molekylära subtyper var oberoende av diagnostisk
metod.
Method
I en prospektiv observationsstudie inkluderande 569 patienter analyserades vävnadsmicroarrays
från primärtumör avseende ER, PR, HER2 och Ki67 av två oberoende patologer. Tumörerna
klassificerades i St Gallens molekylära subtyper och relaterades till bröstcancermortalitet efter
10 år.
Result
Av patienter i åldern 40-74 år var 234 screeningdetekterade och 226 symptomatiskt upptäckta.
Screeningdetekterad bröstcancer var starkt relaterad till luminal A subtyp utan
lymfkörtelmetastasering och hade signifikant lägre dödlighet än patienter med symptomatiskt
upptäckt bröstcancer (p=0.02). Lymfkörtelmetastasering var en stark prognostisk faktor oavsett
diagnostisk metod (screeningdetekterad: p=0.0001, symptomatiskt upptäckt: p= 0.0002). I
multivariatanalys var diagnostisk metod inte en oberoende prognostisk faktor.
Discussion
Screeningdetekterad bröstcancer är starkt korrelerad till lymfkörtelnegativitet och gynnsam
tumörbiologi med förbättrad överlevnad jämfört symtomatiskt upptäckt bröstcancer. Med modern
tumörbiologisk klassificering kunde vi inte bekräfta att screeningupptäckt bröstcancer är en
oberoende prognostisk variabel, överlevnadsvinsten i den här kohorten förklarades av högre
andel lymfkörtelnegativa tumörer med luminal A subtyp.
Dag: Torsdag
21/8
Tid: 16.3016.42
Plats: Zarah Leander
44
Metastasering innebär dysreglering av mikroRNA vilka har
behandlingsprediktiv och prognostiska betydelse vid
bröstcancer
Per Sandström, Linköping
Elin Karlsson Linköping, Birger Sourander Linköping, Majda Dzidic Linköping, Linda Johansson
Linköping, Hans Olsson Linköping, Olle Stål Linköping, Linda Bojmar Linköping
IKE,Kirurgiska kliniken, US, Linköping
Introduction
MikroRNA är korta sekvenser som styr reglering av ett stort antal gener och proteiner som tros
ha betydelse för tumörspridningsprocessen. Vi studerat relationen mellan uttryck av mikroRNA
och tumörspridning från bröstcancer. Då mikroRNA tros ha både diagnostiska, prognostiska och
prediktiva värden finns det en stor potential och klinisk nytta om man kan finna nyckel-mikroRNA
för dessa processer.
Method
Paraffininbäddat material från matchade primära bröst och sekundära lever tumörer (n=14) har
mikrodissekerats och analyserats med hjälp av mikroRNA-array. Vi har validerat betydelsen i
större material av bröstcancer (n=100 respektive n=200) rörande kliniska tumörparametrar samt
onkologisk/kirurgisk behandling.
Result
Ett flertal mikroRNA har visats sig reglerade mellan olika stadier hos tumörerna. MikroRNA-195,
som är beläget på kromosom 17, nära p53 genen, påvisade sjunkande nivåer vid högre
progressiva stadie. MikroRNA-195 reglerar ett protein kallat Cdc42, involverat i cellrörelse.
MikroRNA-18a verkar som ett onko-mikroRNA och ökade nivåer korrelerade med progression
(log rank p=0,043) samt proliferationsfaktorer. MikroRNA-375 har prognostiskt värde (log rank
p=0,02) i ER positiva tumörer.
Discussion
MikroRNA-18a, -195 och -375 är stabila markörer som kan vara avgörande om bröstceller skall
metastasera. På sikt kan blockerande läkemedel mot dessa tänkas kunna bromsa eller helt
förhindra metastasering.
Dag: Torsdag
21/8
Tid: 16.4216.55
Plats: Zarah Leander
45
Effekt av strålbehandling efter bröstbevarande kirurgi för
duktal cancer in situ (DCIS); 20-års uppföljning av SweDCIS
studien
Veronica Hedberg, Gävle
Fredrik Wärnberg Uppsala, Hans Garmo Uppsala, Stefan Emdin Umeå, Linda Adwall Uppsala,
Kerstin Sandelin Stockholm, Anita Ringberg Malmö, Per Karlsson Göteborg, Lars-Gunnar
Arnesson Linköping, Harald Anderson Lund, Karin Jirström Lund, Lars Holmberg Uppsala
Kirurgkliniken, Gävle sjukhus, Uppsala universitet
Introduction
I SweDCIS randomiserades 1046 kvinnor med DCIS till strålbehandling (RT) eller inte efter
bröstbevarande kirurgi 1986-1999. Andra studier har visat en reduktion av ipsilaterala händelser
(IBE) med 15% efter 10 år utan överlevnadspåverkan. 20 års uppföljning presenteras.
Method
Via cancer- och patologregister identifierades alla bröstcancerhändelser. Dödsorsak studerades
också. Händelser verifierades med journal- eller PAD-kopior.
Result
RT-gruppen utvecklade 93 IBE och kontrollgruppen 165. Av 232 dödsfall var 41 bröstcancerdöd.
Absolut riskminskning av RT för IBE var 12,0 % (6,5–17,7). Relativ riskminskning var 56 % för
DCIS och 13 % för invasivt IBE. DCIS IBE var signifikant reducerad i alla åldrar. Risken för
invasivt IBE var något högre bland yngre kvinnor som dessutom hade något lägre effekt av RT.
Efter 10 år var det nästan inga DCIS IBE i någon grupp. Invasiva IBE var vanligare bland
kontrollerna de första 10 åren men sedan var risken lika i båda grupperna. Kontralateral cancer
(CBE) var vanligare i RTgruppen, 67 vs 48; HR 1,38 (0,95–2,0). RT hade ingen effekt på
bröstcancerdöd eller generell överlevnad.
Discussion
Den skyddande effekten av RT på återfall är övertygande men måste relateras till en möjlig ökad
incidens av CBE och möjliga biverkningar. Risken över tid skiljde sig för DCIS och invasivt IBE.
46
Dag: Torsdag
21/8
Tid: 16.5517.08
Plats: Zarah Leander
47
DCIS, förekomst och handläggingsmönster under 20 år
Charlotta Wadsten, Sundsvall
Marit Holmqvist Uppsala, Hanna Heyman Uppsala, Johan Ahlgren Örebro, Mats Lambe
Uppsala, Malin Sund Umeå, Fredrik Wärnberg Uppsala
Institutionen för Kirurgi, Umeå universitet
Introduction
Vid införandet av mammografihälsokontroll under 80-talet ökade incidensen av duktal cancer in
situ(DCIS) kraftigt. Vi har kartlagt förekomst, utrednings och behandlingsmönster av DCIS över
tid med utgångspunkt från systematiskt insamlade kvalitetsregisterdata.
Method
Kartläggningen omfattade alla patienter registrerade med primär DCIS i kvalitetsregistret för
bröstcancer i Uppsala/Örebro-regionen mellan 1992 och 2012. Perioden delades in i 5-års
intervaller.
Result
Sammanlagt registrerades 2952 fall av DCIS varav 8 män. Medianålder vid diagnos var 58 år.
Andelen DCIS av all bröstcancer var 9,5% utan tydlig ökning över tid. Majoriteten av fallen var
screeningupptäckta(68%). Tumörstorlek ökade över tid; 1992-1997 var 36,4% större än 15mm
och under perioden 2008-2012 64,8%. Andelen mastektomier ökade från 23,0% till 39,0%.
Under första perioden axillutrymdes 23,0% medan endast 2,3% under sista perioden. Andelen
som genomgått sentinel node-biopsi ökade från 1,4% 1998-2002 till 33,9% 2003-2007 och
54,9% 2008-2012. Strålbehandling efter bröstbevarande kirurgi gavs under första perioden till
30,1% av fallen jämfört med 67,6% under sista perioden.
Discussion
Andelen DCIS har inte ökat över tid från 1992 till 2012. Däremot har tumörerna blivit större och
utrednings - och behandlingsintensiteten ökat. Axillutrymning har nästan helt övergivits till
förmån för sentinel node biopsi.
Dag: Torsdag
21/8
Tid: 17.0817.20
Plats: Zarah Leander
48
Validering av återfallsregistrering i ett regionalt
bröstcancerregister, Uppsala/Örebro
Hanna Heyman, Uppsala
Charlotta Wadsten Sundsvall, Johan Ahlgren Örebro, Marit Holmqvist Uppsala, Mats Lambe
Uppsala, Malin Sund Umeå, Fredrik Wärnberg Uppsala
Inst. kirurgiska vetenskaper, Uppsala universitet
Introduction
Kvalitetsregistret för bröstcancer (BR) är en viktig del för utvärdering och förbättring inom
bröstcancervården. Tillförlitlig registerforskning kräver validering av inrapportering. BR har sedan
start haft en god täckningsgrad i Uppsala/Örebro-regionen och primärrapportering utvärderas
kontinuerligt. Syftet med studien var att validera primärrapporteringen av duktal cancer in situ
(DCIS) samt rapportering av återfall, vilket tidigare ej utförts.
Method
Vi har granskat ett urval på 300 patienter med primär DCIS (10% av alla registrerade) från BR
1992-2012 i Uppsala/Örebro-regionen. Journaldata samlades in och jämfördes med
registerdata. För att åskådliggöra tillförlitligheten av primärdata beräknades ett positivt prediktivt
värde (PPV). Återfallsrapporteringen validerades genom att 600 patienter studerades, 300 med
primär DCIS och 300 av alla diagnostiserade bröstcancrar (invasiv eller CIS).
Result
Av de 300 DCIS som registrerats var 21 invasiva (7%). Tillförlitligheten av primärdata var
överlag hög, PPV 92 – 99 %. Vid DCIS var 17 av 27 lokalrecidiv registrerade (63%). För all
bröstcancer (n=300) var 17 av 19 lokalrecidiv registrerade (89%). Ingen trend över tid kunde
ses.
Discussion
Primärrapporteringen av DCIS var i sin helhet tillförlitlig och därmed användbar vid
registerforskning. Återfallsrapporteringen är inte heltäckande vilket är viktigt att tänka på vid
prognostiska studier som baseras på registerdata.
49
Dag: Torsdag
21/8
Tid: 17.2017.32
Plats: Zarah Leander
50
Kan direktbedömning av finnålsbiopsi av en
cytodiagnostiker på bröstmottagningen minska andelen
återbesök för ompunktion på grund av otillräckligt
material?
Catharina Cicek, Västerås
Yvette Andersson Västerås, Leif Bergkvist Västerås
Kirurgkliniken, Västmanlands sjukhus Västerås
Introduction
Finnålsbiopsi används i trippeldiagnostiken av bröstcancer. Otillräckligt utbyte kan leda till
återbesök och fördröjd handläggning. Syftet med studien var att se om direktbedömning av
cytologiprovet på mottagningen kan minska andelen återbesök genom att möjliggöra ompunktion
vid samma tillfälle.
Method
Två dagar i veckan under år 2007 utfördes direktbedömning av cytologiprov via
cytologdiagnostiker på bröstmottagningen i Västerås. Vid otillräckligt material utfördes
ompunktion direkt. Personnummer, provtagningsdatum, förekomst av otillräckligt material,
eventuell ompunktion och mellannålsbiopsi samt slutligt PAD registrerades. Efter
journalgenomgång jämfördes antal och andel återbesök mellan bedömda direkt och bedömda i
efterhand med hjälp av t-test respektive Chi-2-test.
Result
Otillräckligt material fanns i 40/156 (25,6%) av direktbedömda och i 70/321 (21,8%) av i
efterhand bedömda cytologiprov. Det var ingen skillnad i andel återbesök för ompunktion (12,8%
vs. 12,1%, p=0,835) eller antal återbesök mellan grupperna (medel 1,18 vs. 1.16 besök,
p=0,546). Då cytologiprovet direktbedömdes som otillräckligt kompletterades med omedelbar
ompunktion i endast 18 fall (11,5% av nybesöken). I den icke direktbedömda gruppen utfördes
ompunktion i 24 fall (1,2% av nybesöken). Diagnos ställdes istället ofta baserat på endast
palpationsfynd och bilddiagnostik.
Discussion
Tillgång till cytolog på bröstmottagingen minskade inte totala andelen återbesök.
Dag: Torsdag
21/8
Tid: 17.3217.45
Plats: Zarah Leander
51
Fysisk aktivitet och återhämtning efter
bröstcanceroperation
Hanna Nilsson, Göteborg
Eva Angenete Göteborg, Ingrid Höglund-Karlsson Göteborg, Ulf Angerås Göteborg, Eva Haglind
Göteborg
SSORG, Kirurgi, Sahlgrenska universitetssjukhuset
Introduction
Ökad fysisk aktivitet anges motverka fatigue samt förbättra fysisk prestation och livskvalitet hos
kvinnor under behandling för bröstcancer. Målet med studien var att studera betydelsen av
fysisk aktivitet för den postoperativa återhämtningen hos kvinnor som genomgår operation för
bröstscancer.
Method
220 kvinnor besvarade en enkät före samt 3 och 6 veckor efter operation för bröstcancer. I
enkäten skattade kvinnan sin fysiska aktivitet enligt Saltin-Grimby, en fyrgradig
självskattningsskala som i tidigare studier visats stämma väl överens med den faktiska fysiska
prestationsförmågan. I enkäten ingick även frågor rörande rökning, alkohol, civilstatus,
komorbiditet, och livskvalitet.
Result
Av 180 kvinnor (82%) som besvarade alla tre enkäter uppgav 12% stillasittande fritid, 66% lätt till
måttlig fysisk aktivitet och 22% regelbunden tyngre fysisk aktivitet. Majoriteten (82/106) av
kvinnorna i arbetsför ålder uppgav sjukskrivning postoperativt. Risken för längre tids
sjukskrivning dubblerades (RR 2.2 (CI95% 1.1-4.3) hos kvinnor med stillasittande fritid jmf med
kvinnor som utövade regelbunden tyngre fysisk aktivitet. Multivariat analys visade signifikant
kortare sjukskrivningstid hos kvinnor med tyngre fysisk aktivitet, OR = 0.05 (CI95% 0.01-0.46)
p=0.008 emedan andra livsstilsfaktorer inte innebar någon signifikant skillnad.
Discussion
Fysisk aktivitet är en viktig hälsoindikator, och i vår studie den enda av mätta livsstilsfaktorer
som visade effekt på längre tids sjukskrivning.
Dag: Torsdag
21/8
Tid: 17.4618.00
Plats: Zarah Leander
52
Endokrin
53
Funktionell betydelse av DOG1 i gastrointestinal
stromacellstumör (GIST)
Robin Fröbom, Stockholm
Erik Berglund Stockholm, Fredrik Karlsson Stockholm, Robert Bränström Stockholm
Karolinska Universitetssjukhuset
Introduction
DOG1 (discovered on GIST-1) är ett överuttryckt protein i GIST och används rutindiagnostiskt
sedan ett par år. DOG1 har visat sig vara en Ca2+-aktiverad Cl- kanal (TMEM16A). I andra
tumörer har TMEM16A betydelse för tumöruppkomst, tumörprogression, metastasering,
migration, apoptos, cellproliferation och cellviabilitet. Däremot är dess funktionella betydelse i
GIST ännu inte helt kartlagd.
Method
Funktionell utvärdering av DOG1 mha immunohistokemi, konfokalmikroskopi, elektrofysiologi,
proliferationsanalys och flödescytometri (7-AAD och Annexin V), i två olika GIST-celllinjer;
imatinibkänslig (GIST882) och imatinibresistent (GIST48).
Result
Konfokalmikroskopi visade att den subcellulära lokaliseringen av DOG1 skiljer sig åt mellan
imatinibkänsliga och imatinibresistenta celler, och att DOG1 ger upphov till en Cl- ström genom
cellmembranet. DOG1 kan aktiveras med Cl--kanalaktivatorn Eact och blockeras med A01. Vid
proliferationsanalys över 72 timmar sågs ingen påtaglig farmakologisk behandlingseffekt.
Flödescytometrisk analys detekterade ingen signifikant farmakologisk effekt på viabla GISTceller, men DOG1-inhibering hade en pro-apoptotisk effekt på tidigt apoptotiska
imatinibresistenta celler.
Discussion
DOG1 ger upphov till en spännings- och Ca2+-aktiverad Cl--ström vilken kan regleras
farmakologiskt. Effekten av aktivator/blockare av DOG1 har liten effekt på proliferation och
cellviabilitet in vitro, men detaljstudier visar att inhibering av DOG1 kan utöva en pro-apoptotisk
effekt på tidigt apoptotiska GIST-celler.
Dag: Måndag
18/8
Tid: 13.0013.15
Plats: Zarah Leander
54
Gastrointestinal stromacellstumör och sekretomprofil
Erik Berglund, Stockholm
Robin Fröbom Stockholm, Fredrik Karlsson Stockholm, Jan Zedenius Stockholm, Janne Lehtiö
Stockholm, Robert Bränström Stockholm
Karolinska Institutet
Introduction
År 2001 introducerades tyrosinkinashämmaren imatinib som förstahandsval vid behandling av
avancerad/metastatisk GIST och har ur flera aspekter blivit föregångaren till lyckad molekylärt
riktad cancerterapi. Trots framstegen recidiverar en del GIST över tid, vilket bekräftar det
fortsatta behovet av metoder som korrekt bedömer behandlingseffekt, återkomst av tumör och
prognos. Vi har häri kartlagt frisatta proteiner från GIST.
Method
Sekretomet från en imatinibkänslig cellinje utvärderades med proteomik (LC-MS/MS) efter
kortvarig statisk inkubering med fyra olika stimuleringar. Databaserna SignalP 4.1, SecretomeP
2.0, Gene Ontology och Exocarta kunde därefter identifiera och annotera klassiskt/icke-klassiskt
frisatta proteiner samt vilka som var av exosomalt ursprung. Western blot-validering utfördes på
några utvalda proteiner.
Result
Totalt hittades 764 proteiner. Majoriteten var icke-klassiskt/klassiskt frisatta och
sammansättningen av proteiner var stimulusberoende. En hög grad av överlappning fanns med
proteiner tidigare funna i exosomer och förbehandling med imatinib visade sig kunna inverka
radikalt på proteinmönstret.
Discussion
GIST-celler har en aktiv sekretionsmekanism bestående av klassiska/icke-klassiska och
exosomala proteiner, där flera finns beskrivna i andra tumörtyper. Celler förbehandlade med
imatinib uppvisar ett kraftigt förändrat proteinmönster vilket kan ha betydelse vid utvärderingen
av framtida biomarkörer i behandlade respektive obehandlade GIST-patienter. Denna studie
motiverar ytterligare undersökningar av serum/plasma från GIST-patienter för att hitta kliniskt
tillämpliga biomarkör(er).
55
Dag: Måndag
18/8
Tid: 13.1613.30
Plats: Zarah Leander
56
Intracellulär imatinibkoncentration i GIST celler
Fredrik Karlsson, Stockholm
Erik Berglund Stockholm, Jan Åhlén Stockholm, Inga-lena Nilsson Stockholm, Robin Fröbom
Stockholm, Jan Zedenius Stockholm, Jonas Bergquist Uppsala, Robert Bränström Stockholm
Karolinska universitetssjukhuset; KI;
Introduction
Gastrointestinala stromacellstumör är den vanligaste mesenkymala tumören intraabdominellt.
GIST kan uppkomma i hela GI kanalen och anses utgå från Cajals celler. Den bakomliggande
orsaken till tumöruppkomst för de flesta GIST är en gain-of-function mutation i KIT eller
PDGFRA genen. Imatinib är en tyrosinkinashämmare som specifikt binder till och blockerar
intracellulärt lokaliserade ATP-bindningsställen i receptorn. Intracellulära mål för läkemedlet
möjliggörs av antingen diffusion genom cellmembranet eller specifika transportörer, eller en
kombination Det finns samband mellan plasmanivåerna av imatinib och progressionsfri
överlevnad, det är dock inte känt om plasmakoncentrationen korrelerar med den intracellulära
läkemedelskoncentrationen.
Method
Intracellulära imatinibnivåer mättes med masspektrometri i två GIST cellinjer, imatinibkänslig
(GIST882) och imatinibresistent (GIST48), samt i tumörmaterial och referensvävnad från
patienter.
Result
Intracellulära imatinibkoncentrationer ligger inom detektionsnivåer och värdena är
reproducerbara. GIST48 celler visade signifikant lägre imatinib upptag jämfört med GIST882 i
terapeutiska doser, vilket indikerar en möjlig skillnad i upptagsmekanismer. Imatinib
ackumuleras i tumörvävnad och visade intratumorala regionala skillnader, där periferin föreföll
ha högst nivåer.
Discussion
Studien visar, för första gången, en genomförbar och reproducerbar teknik för att mäta
intracellulär imatinibkoncentration. Resistensutveckling mot imatinib är ett kliniskt problem, vilket
kan bero på tillkomst av nya mutationer. Förändrat upptag av imatinib kan vara en orsak till
resistensutvecklingen
57
Dag: Måndag
18/8
Tid: 13.3113.45
Plats: Zarah Leander
58
Laparoskopisk resektion/enukleation av endokrina
pankreastumörer
Viktor Johanson, Göteborg
Jakob Dahlberg Göteborg, Anders Thune Göteborg, Bo Wängberg Göteborg
Sahlgrenska Universitetssjukhuset
Introduction
Den vanligaste neuroendokrina tumörer (NET) i paneras är insulinom som nästan alltid är
benigna. De kan opereras med svansresektion eller enukleation (insulinom). Rutinen har hos
oss varit öppen krirugi men den allmänna trenden mot minimalinvasiv kirurgi ville vi utvärdera
den laparoskopisk tekniken.
Method
Juni 2013 till februari 2014 opererades fem konsekutiva fall av små pankreas-NET. Fyra av
dessa var insulinom och den femte upptäcktes en passant vid en CT buk. Postop drän tills
amylasfritt eller obetydlig dränmängd.
Result
3 fall opererades med laparoskopisk staplad resektion och 2 fall med laparoskopisk enukleation.
I tre av fallen hade vi god hjälp av laparoskopiskt ultraljud. Vårdtid 4-25 d (median 10 d) och tid
med postop drän 13 d - 3 mån (median 21 d). Samtliga fall radikalt opererade och botade. Ett fall
av postop lunginflammation.
Discussion
Laparoskopisk resektion små pankreas-NET eller enukleation av insulinom är möjligt.
Komplikationsfrekvensen eller postop vårdtid eller tid med drän var här sannolikt inte
lägre/kortare än för motsvarande öppen operation. Om pankreas-NET i allmänhet eller insulinom
lämpar sig för laparoskopisk teknik är inte säkert men får utvärderas med större serier.
Dag: Måndag
18/8
Tid: 13.4614.00
Plats: Zarah Leander
59
Nya biomarkörer vid neuroendokrina tunntarmstumörer (SINET)
Kosmas Daskalakis, Uppsala
Katarina Edfeldt Uppsala, Christofer Bäcklin Uppsala, Eva Tiensuu-Jansson Uppsala, Gunnar
Westin Uppsala, Per Hellman Uppsala, Peter Stålberg Uppsala
MD
Introduction
En majoritet av patienter med neuroendokrina tunntarmstumörer (SI-NET) har metastaserad
sjukdom vid diagnos och en individuellt svårförutsägbar prognos. Tumörerna är ofta
terapiresistenta. KromograninA och U-5-HIAA är de två biomarkörer som används idag, dock
saknas bra markörer för tidig diagnos samt bra prognostiska markörer. Att finna nya terapeutiska
målproteiner och signalvägar är av stor betydelse.
Method
69 biomarkörer screenades i serum från 23 patienter med SI-NET (TNM stadium IV, grad 1-2)
och 23 friska kontroller med multiplex PLA (proximity ligation assay). Multivariat klassificering
användes för att beräkna signifikanta skillnader mellan grupperna.
Result
19 markörer skiljde mellan grupperna. Klassificering identifierade tre som de bästa markörerna
för sjukdom (DcR3, TFF3, Mindin) med en AUC på 0,8. Serumnivån av DcR3 var högre vid TNM
stadium IV jämfört med både stadium III och friska kontroller. Nivåerna av både TFF3 och
Mindin var högre vid stadium III/IV jämfört med kontroller. DcR3 och TFF3 korrelerade med dålig
prognos.
Discussion
DcR3, TFF3 och Mindin visade högre serumnivåer vid SI-NET jämfört med friska kontroller.
DcR3 och TFF3 korrelerade med dålig prognos. DcR3 är en markör för levermetastasering
medan Mindin och TFF3 verkar vara mer generella markörer för förekomst av SI-NET.
Dag: Måndag
18/8
Tid: 14.0114.15
Plats: Zarah Leander
60
Nästa generations sekvensering för genetisk analys av
feokromocytom och paragangliom
Jenny Welander, Linköping
Adam Andreasson Stockholm, Christofer Juhlin Stockholm, Roger Wiseman Madison, Martin
Bäckdahl Stockholm, Anders Höög Stockholm, Catharina Larsson Stockholm, Oliver Gimm
Linköping, Peter Söderkvist Linköping
IKE, Hälsouniversitetet Linköping
Introduction
Feokromocytom och paragangliom är neuroendokrina tumörer med en mycket varierande
genetisk bakgrund, 1/3 av patienterna har ärftlig mutation i någon av 14 olika gener. Denna
studie syftar till att utvärdera nästa generations sekvensering för effektivare genetisk testning
samt att etablera frekvensen av ärftliga och somatiska mutationer i de kända riskgenerna.
Method
Riktad nästa generations sekvensering med MiSeq (Illumina) sattes upp och användes för
mutationsanalys av 86 oselekterade feokromocytom och paragangliom. Analysen inkluderade
generna EGLN1, EPAS1, KIF1Bbeta, MAX, MEN1, NF1, RET, SDHA, SDHB, SDHC, SDHD,
SDHAF2, TMEM127 och VHL. Resultaten verifierades genom Sangersekvensering av tumöroch nomal-DNA.
Result
I samtliga fall med kliniskt syndrom eller känd ärftlig mutation detekterades en mutation i den
förväntade genen. Bland 68 icke-familjära tumörer identifierades 32 mutationer i 28 (41%) av
proverna.
Discussion
Metoden visade sig vara snabb och kostnadseffektiv för genetisk analys av feokromocytom och
paragangliom. 7% av de till synes sporadiska fallen visade sig ha germline-mutationer, vilket
betonar vikten av omfattande genetisk testning. KIF1Bbeta, som tidigare inte har undersökts i en
stor kohort, verkar vara en lika viktig tumörsuppressor som MAX och TMEM127.
Dag: Måndag
18/8
Tid: 14.1614.30
Plats: Zarah Leander
61
HUR SVENSKA SKÖLDKÖRTELKIRURGER HANDLÄGGER
NERVUS EXTERNUS LARYNGEUS SUPERIOR - EN
ENKÄTSTUDIE
Martin Almquist, Lund
Johan Westerdahl Stockholm, Johan Hellgren Göteborg, Erik Nordenström Lund
Endokrin-sarkomsektionen, SUS, Lund
Introduction
Den externa grenen av nervus externus laryngeus superior, EBSLN, har kallats ”den glömda”
nerven. Nervgrenen är dock viktig för röstens kvalitet samt produktion av högfrekventa ljud.
Bortfall av dess funktion kan orsaka rösthandikapp. Nerven har varierande förlopp men forskning
visar att det går att identifiera EBSLN peroperativt. Nervmonitorering har föreslagits men dess
roll är inte entydig. Vi ville undersöka hur EBSLN hanteras av sköldkörtelkirurger i Sverige.
Method
Sköldkörteln opereras i Sverige av huvud- och halskirurger samt av endokrinkirurger. En webbaserad enkät, figur 1, skickades till medlemmarna i Svensk Förening för Endokrin Kirurgi och
Svensk förening för Otorhinolaryngologi, Huvud- och Halskirurgi.
Result
Svar erhölls från 85 sköldkörtelkirurger, varav ungefär hälften var endokrinkirurger och hälften
huvud-hals-kirurger. Kirurger med en volym av >50 sköldkörteloperationer/år var mer benägna
att peroperativt identifiera EBSLN. Huvud-halskirurger kontrollerade oftare stämbandsfunktion
före och efter operation och endokrinkirurger rapporterade oftare användning av
nervmonitorering för att identifiera EBSLN.
Discussion
Denna multidisciplinära enkätstudie bland Sveriges sköldkörtelkirurger antyder att ca 60% av
kirurgerna försöker identifiera EBSLN peroperativt, i högre grad av kirurger med >50
operationer/år. Huvud-halskirurger följer i större utsträckning patienterna med pre- och
postoperativ röst- och stämbandsfunktionsundersökning. Endokrinkirurger rapporterar oftare att
de försöker att bevara EBSLN och att de använder nervmonitorering.
Dag: Måndag
18/8
Tid: 16.0016.15
Plats: Zarah Leander
62
Iatrogen hypoparathyreoidism innebär livslånga
konsekvenser för den drabbade patienten
Johannes Järhult, Jönköping
Kir klin, Länssjukhuset Ryhov, Jönköping
Introduction
Även i erfarna operatörshänder uppkommer permanent hypoparathyroidism efter bilateral
thyreoideakirurgi. Frekvensen, som beror på underliggande thyreoideasjukdom och genomförd
operationstyp, varierar mellan 0,5 och 10% i olika studier. I de flesta fall överlåts dessa
komplikationer snabbt till internmedicinare/endokrinologer - men vilka blir konsekvenserna för
den enskilde patienten?
Method
21 patienter (18 kv, 3 män; medianålder 47 år) med permanent hypoparathyreoidism efter
bilateral thyreoideakirurgi har fått samtliga sina sjukvårdshandlingar genomgångna. Median
uppföljningstid 112(28-292) månader.
Result
13/21 patienter krävde sammanlagt 116 dagars slutenvård för sin hypokalcemibehandling; 10 av
dem fick återinläggas kort tid efter hemskrivningen efter thyreoideakirurgin. Under
uppföljningstiden har patienterna för sin hypokalcemitendens sammanlagt förbrukat 296
läkarbesök,643 telefon/brevkontakter och 1419 blodprovskontroller. Vid uppföljningstidens slut
medicinerade alla med kalcium och D-vitamin. 67% hade normokalcemi och 33% hypokalcemi.
För 10/21 patienter var kalkbalansen instabil mer än 6 månader efter operationen. En 33-årig
kvinna går fortfarande 4½ år efter total thyreoidektomi för Graves´sjukdom sjukskriven i perioder
p g a svåra hypokalcemisymtom.
Discussion
Permanent hypoparathyreoidism efter thyreoideakirurgi är många gånger en besvärlig
komplikation, som inte bara leder till livslång medicinering och avsevärda sjukvårdskostnader
utan även till personligt lidande, hos enstaka patienter under lång tid. Detta borde vara en
tankeställare för varje seriös thyreoideakirurg!
Dag: Måndag
18/8
Tid: 16.1616.30
Plats: Zarah Leander
63
OPERATIONSFREKVENS HOS 10 ÅRS PROSPEKTIVT
FÖLJDA PATIENTER MED HYPERTYREOS
Gabriel Sjölin, Örebro
Kristina Byström Örebro, Ove Törring Stockholm, Mirna Abraham Nordling Stockholm, Göran
Wallin Örebro
Universitetssjukhuset Örebro
Introduction
2915 patienter i denna multicenterstudie med upptagningsområde motsvarande c:a 40% av
landets befolkning, insjuknade i hypertyreos under perioden 2003-2005. De levande patienterna
har nu 7-10 år efter diagnos, tillfrågats brevledes om deltagande i en enkätuppföljning. Vi
studerar bl.a. behandling, recidiv, komplikationer, bot och långsiktig livskvalité. I en tidigare
delrapport med Huddinge, Örebro och Södersjukhuset förelåg en operationsfrekvens på 24% för
hypertyreos. Initial operativ behandling föreslogs hos 5% av de 2915 patienterna.
Method
Totalt ingår 2915 patienter. 2451 har erbjudits deltaga i studien (351 döda, 114 felaktiga).
1442/2451(59%) deltager, 362/2451 har aktivt avböjt, 629/2451 ej svarat och 18/2451 har
lämnat enkätsvar, men ej svarat på behandlingsfrågorna.
Result
25% av patienterna (355/1442) blev opererade under studieperioden. Skillnader föreligger
mellan de olika centra med en median på 23% på S:t Görans och Sahlgrenska sjukhuset, ett
max på 50% på Universitetssjukhuset Örebro och ett min på 8% på Blekingesjukhuset.
Discussion
Kirurgi utgör definitiv behandling, men är ej förstahandsval, för hypertyreos. ¼ av patienterna i
studien har opererats, vilket överensstämmer med tidigare preliminära delrapport. Incidensen av
hypertyreos i Sverige har beräknats till 28/100000inv. dvs årligen insjuknar 2800 personer. Med
tiden kommer c:a 700 att opereras och detta måste kunna ske på betryggande sätt. Orsaken till
skillnad i operationsfrekvens mellan Blekingesjukhuset och Örebro är ännu ej studerad eller
känd.
64
Dag: Måndag
18/8
Tid: 16.3116.45
Plats: Zarah Leander
65
Vad händer med den obehandlade atoxiska struman i ett
längre perspektiv?
Ramtin Vedad, Jönköping
Johannes Järhult Jönköping
Kir klin, Länssjukhuset Ryhov, Jönköping
Introduction
Med hjälp av modern radiologi kan thyreoideaförändringar ses hos 30-50% av den vuxna
befolkningen. Detta avspeglas i en ökande ström av patienter med atoxiska thyreoideaknölar på
våra mottagningar. Hur farligt är det att avvakta om den kliniska och cytologiska utredningen är
benign?
Method
1985-2009 remitterades 980 patienter till kirurgiska kliniken, Höglandssjukhuset, Eksjö, för
atoxisk struma, varav 473 (408 kv, 65 män; medianålder 56 år) efter utredning och information
rekommenderades och accepterade expektans som enda åtgärd. Denna kohort har följts till
2013/14 vilket ger medeluppföljningstiden 145 månader.
Result
180 patienter (38%) återkom för ny bedömning. Av dessa blev 102 (22%) opererade, i 90 fall av
egen önskan, i 12 fall för att utesluta malignitet. I 97 fall var huvuddiagnosen benign. Fem
åldrade kvinnor (73-93 år) drabbades av aggressiv thyreoideacancer, 4 avled. Hos ytterligare 10
patienter fanns mikroskopiska cancerhärdar. 27 kvinnor utvecklade Plummer-toxikos och hos 17
andra kvinnor diagnosticerades Hashimoto-thyreoidit.
Discussion
Förekomst av atoxiska strumaknölar innebär en klar risk för thyreoideasjuklighet under de
närmaste decennierna. Med undantag för enstaka äldre som kan utveckla högmalign
thyreoideacancer försämras dock inte behandlingsresultaten av att struman inte omedelbart blir
bortopererad. Sammantaget anser vi att expektans – efter utredning och noggrann information –
är ett rimligt förhållningssätt till denna patientgrupp.
Dag: Måndag
18/8
Tid: 16.4617.00
Plats: Zarah Leander
66
Binjurekirurgi i Sverige: Resultat från ett nationellt
kvalitetsregister
Lo Hallin, Lund
Anders Bergenfelz Lund, Martin Almquist Lund, Erik Nordenström Lund
Lund University
Introduction
Antalet binjureoperationer har i Sverige ökat med över 100% de senaste tio åren. Sedan 2009
kan man registrera adrenalektomier i Sverige i kvalitetsregistret Scandinavian Quality Register
for Thyroid, Parathyroid and Adrenal Surgery (SQRTPA). Få nationella registerstudier om
binjurekirurgi finns tillgängliga. Denna studie beskriver binjurekirurgin ur ett nationellt perspektiv.
Method
I SQRTPA identifierades 681 adrenalektomier från 2009. Data från registret analyserades.
Result
57% var kvinnor och 43% män, medianåldern var 58 år (8-88). 55% opererades pga
incidentalom och 45% hade binjurerelaterade symptom. 57% av operationerna gjordes på
vänster sida och 6% bilateralt. Tumörernas medianstorlek var 35mm (1-200). 18% av tumörerna
hade en överproduktion av katekolaminer, 16% av kortisol, 24% av aldosteron och 41% var icke
funktionella. 67% av patienterna opererades laparoskopiskt varav 62% robotassisterat.
Konvertering till öppen teknik skedde hos 5,6%. Komplikationer inträffade hos 5,4% och 1,6%
reopererades. 54% skrevs ut inom tre dagar och 84% inom sju dagar. En patient var
inneliggande i 30 dagar. 10% av tumörerna var maligna.
Discussion
De flesta adrenalektomier utförs laparoskopiskt och antalet komplikationer är få. Nästan lika
många opereras för hormonell orsak som incidentalom. 10% av tumörerna är maligna.
Ytterligare analyser som beskriver riskfaktorer för komplikation kommer att göras.
Dag: Tisdag
19/8
Tid: 10.0010.15
Plats: Zarah Leander
67
Strukturerad Journal och Kvalitetsregister
Göran Wallin, Örebro
Viktor Wanjura Örebro, Åsa Torpfeldt Örebro, Leszek Kubalski Örebro, Britt Marie Horttana
Örebro
Kirurgiska Kliniken Universitetssjukhuset Örebro
Introduction
Kirurgiska kliniken i Örebro har utvecklat en strukturerad operationsberättelse för operation av
tyreoidea, som överensstämmer med blankett 1 i det Skandinaviska Kvalitetsregistret för Halsoch Binjurekirurgi (SQRPTA).
Method
Vår journalmall är av typ Kryssrutor, där varje ruta genererar en specifik mening i journaltexten.
Kryssas komplikation kommer en textruta upp och man får manuellt beskriva detta. I mer än 90%
av journalerna skriver vi ingen egen text. I och med att journalen är färdig kommer begärd data
att med automatik överföras direkt till Halsregistret.
Result
Inget diktat, ingen journalskrivning, ingen genomläsning, ingen signering och inget
Kvalitsregister att fylla i. Operationsmallen blir alltid komplett ifylld och vi får därmed även
kompletta data överförda till Kvalitetsregistret. Stor glädje på postopavd då journalen med alla
postop-ordinationer redan är färdig då patienten lämnar från op-salen. Blir sekreterana
"arbetslösa"?
Discussion
Sekreterarnaa skall sluta "skriva journaler". De blir "Controlers" för Kvalitetsregister,
Forskningsregister, Ekonomi och skall ha "örnkoll" på verksamheten. Kirurger och sekreterare
skall använda arbetstid för bearbetning av registerdata istället för att använda tiden till besvärlig
inmatning i registren.
Dag: Tisdag
19/8
Tid: 10.1610.30
Plats: Zarah Leander
68
Postoperativa komplikationer vid Para- och
Tyreoideakirurgi. Registrering av blödning, infektion och
trombos med korrelation till diagnos, operationstid och
preoperativ profylaktisk behandling.
Patrik Lind, Örebro
Leszek Kubalski Örebro, Erik Jörtsö Örebro, Göran Wallin Örebro
Kirurgiska Kliniken Universitetssjukhuset i Örebro
Introduction
Postoperativa komplikationer vid halskirurgi kan vara allvarliga och blödning kan vara potentiellt
dödlig. Målsättningen med denna retrospektiva genomgång var att beskriva incidensen av
komplikationer, hur ofta profylaktisk antibiotika- och trombosbehandling hade givits och
analysera om det finns någon korrelation med operationstid eller postoperativ blödning.
Studentarbete av Patrik Lind.
Method
Material och Metod Retrospektiv genomgång av 274 halsoperationer vid Kirurgiska kliniken i
Örebro 2009 – 2012. Medelåldern på patienterna var 56 år för både kvinnor (218) och män (56).
Alla komplikationer i form av blödning, venös trombos / emboli och infektioner registrerades,
bedömdes och klassificerades. 6 patienter fick preoperativt profylaktisk antibiotikabehandling
och 26 patienter fick profylaktisk preoperativ antitrombosbehandling.
Result
Fyra patienter fick en postoperativ blödning (2 antitrombotisk profylax), en patient fick en
postoperativ trombos men ingen av dessa 274 patienter fick en postoperativ infektion. Medel
operationstid var 108 minuter och peroperativ blödning var 50 ml i medeltal.
Discussion
Denna retrospektiva studie visar en låg frekvens av postoperativa komplikationer I form av
postoperativ blödning, infektion och trombos vid para- och tyreoideakirurgi. Ehuru detta låter sig
ligga till grund för att profylaktisk behandling med antibiotika och antitrombotisk behandling ej
skall ges, kan vara vanskligt med tanke på detta lilla patientmaterial.
Dag: Tisdag
19/8
Tid: 10.3110.45
Plats: Zarah Leander
69
Kan korttidsbehandling med calcimimetika underlätta
beslut om parathyroidea adenomektomi? – En pilotstudie
Sara Ohlsson, Stockholm
Inga-lena Nilsson Stockholm
Karolinska institutet
Introduction
Patienter med primär hyperparathyroidism (pHPT) lider ofta av trötthet, psykologiska och
kognitiva symptom. Dessa symptom är idag inte indikation för kirurgisk behandling (PTX) enligt
internationella riktlinjer och vi saknar verktyg för att förutse reversibilitet efter PTX. Syfte: Att
undersöka om korttids-behandling med calcimimetika (Mimpara®) kan förutsäga effekten av
PTX på muskelstyrka, livskvalité och kognitiv funktion.
Method
Tjugo kvinnliga patienter inbokade för PTX på Karolinska Universitetssjukhuset, Solna,
inkluderades och randomiserades till 4 veckors behandling med Mimpara® eller till kontrollgrupp
utan behandling. Biokemiska markörer, muskelfunktion, livskvalité, psykologiska symptom och
kognitiv funktion testades vid baseline, efter 4 veckors uppföljning och postoperativt.
Result
Koncentrationen av kalcium i blodet normaliserades hos samtliga patienter som fullföljde
behandling, hos sex av nio patienter inom en vecka. I behandlingsgruppen observerades en
förbättrad muskelstyrka efter 4 veckors uppföljning, mätt som tidsåtgång vid uppresning (median
-5,6 sekunder. Min:+14,3 max:-35,8 sekunder; P=0,01).
Discussion
Calcimimetikabehandling medförde normalisering av calciumkoncentration i blodet samt
förbättrad muskelstyrka. Kohort-storleken var inte tillräcklig för att dra slutsatser avseende
livskvalité, psykologiska symptom och kognitiv funktion.
Dag: Tisdag
19/8
Tid: 14.4515.00
Plats: Zarah Leander
70
Litium-inducerad hyperparatyreoidism (LHPT): prevalens
och epidemiologi
Adrian Meehan, Örebro
Mats Humble Örebro, Payam Yazarloo Jönköping, Johannes Järhult Jönköping, Göran Wallin
Örebro
Universitetssjukhuset Örebro
Introduction
Prevalensen på hyperparatyreoidism är ca.1‰, 2-3% hos postmenopausala kvinnor. Hos
litiumbehandlade patienter ännu högre. Prevalensen av LHPT rapporteras vara ca.10-30%.
Studiens mål är att beräkna prevalensen på LHPT i en väldefinierad svensk population.
Method
Journalgenomgång genomfördes på samtliga medgivande patienter med litiumbehandling från
affektiva mottagningar i Örebro, Lindesberg och Hallsberg samt patienter som tillhör
upptagningsområdet för Länssjukhuset Ryhov i Jönköping; totalt beräknas populationen vara
ca.400,000. Laboratorievärden samt väsentlig klinisk information dokumenterades. En definition
på LHPT formulerades.
Result
412 patienter inkluderades i studien (245 ♀/167 ♂). Behandlingslängden var i medeltal 13.5 år
(spridning 1-46 år). I enlighet med den formulerade definitionen identifierades 82 patienter
(19.9%) med LHPT. Ytterligare en femtedel (20.8%) visar tendenser på HPT laboratoriemässigt.
Enbart fem patienter (≈1%) genomgick paratyreoidektomi. En tredjedel (33.6%) hade haft
patologiskt tyreoideastatus. Litium-inducerad nefropati rapporterades i sex fall (≈1.5%).
Suicidalitet kunde konstateras i 14% av fallen. Sju patienter dog under studieperioden.
Discussion
Prevalensen av LHPT kan vara så hög som 20%. Anvisningar har publicerats för lämplig
handläggning av hyperkalcemi hos litiumbehandlade patienter. Kontinuerlig, specifik follow-up är
nödvändig. Då litiumbehandling ofta är livslång kan kirurgi övervägas för patienter som uppfyller
LHPT kriterier, dels för att åstadkomma förbättrat psykiatriskt välmående men även att
förebygga multi-organisk patologi.
Dag: Tisdag
19/8
Tid: 15.0115.15
Plats: Zarah Leander
71
Kärl
72
Behandling av popliteaaneurysm i en endovaskulär tid
Anne Cervin, Trollhättan
Johan Tjärnström Trollhättan, Hans Ravn Eksjö, Rebecka Hultgren Stockholm, Martin Welander
Linköping, Martin Björck Uppsala
none
Introduction
Öppen kirurgi är den etablerade behandlingen av popliteaaneurysm (PA). Endovaskulär
behandling med stentgraft har i mindre studier givit jämförbara resultat. Syftet med denna studie
var att jämföra resultaten av de två metoderna.
Method
Patienter som registrerats i PA-modulen i Swedvasc 2008-2012 analyserades. Registreringarna
kompletterades med ett protokoll (99% svarsfrekvens).
Result
Antalet åtgärder för PA/år har fördubblats i Sverige under 10 år. Av 592 behandlade ben (499
patienter), var 174(29%) behandlade för akut ischemi, 13(2.2%) för ruptur, 105(18%) för andra
symptom och 300(51%) var asymptomatiska. Vid akut ischemi behandlades 68% initialt med
trombolys. Stentgraft användes i 16% vid akut ischemi. Sekundärt öppetstående var 70% vid 30
dagar och 50% vid ett år, jämfört med 93% och 87% vid öppen kirurgi (p=0,001 och 0.000).
Amputationsrisken vid 30 dagar var 15% för endovaskulär och 4% för öppen kirurgi (p=0.001).
Stentgraft användes i 18% vid asymptomatisk sjukdom. Sekundärt öppetstående var 94% vid 30
dagar och 84% vid ett år, jämfört med 97% och 94% vid öppen kirurgi (p=0,044 och 0.017).
Discussion
Endovaskulär behandling av PA har blivit vanligare, men har i denna studie ett sämre
öppetstående och en högre amputationsrisk, framförallt vid behandling av akut ischemi.
Dag: Torsdag
21/8
Tid: 08.1508.25
Plats: SOLA
73
Diagnosen popliteaartäraneurysm bör ställas med stöd av
radiologisk undersökning
Viktoria Tuveson, Stockholm
Joy Roy Stockholm, Rebecka Hultgren Stockholm
Örebro, KI och Karolinska Universitetssjukhuset
Introduction
Definitionen för diagnosen popliteaartäraneurysm (PAA) varierar och få studier inkluderar
obehandlade personer. Av personer med abdominella aortaaneurysm (AAA) har troligen 3-10%
PAA. Syftet med projektet var att undersöka prevalensen av PAA hos patienter med AAA, och
att undersöka om det är möjligt att ställa diagnosen PAA med endast palpation.
Method
160 patienter (30 kvinnor, 130 män) med AAA som följs på Kärlkirurgiska mottagningen 20092010, 2012-2013 inkluderades. Patientdata inhämtades från journaler, inklusive radiologisk
bedömning. PAA definierades som ?50% av normalartärdiametern (7 mm för män, dvs ?10.5
mm),AAA definierades ?30mm.
Result
Ingen av kvinnorna och 12 av männen (9 %) hade PAA(?10.5mm) . Med definitionen ?15mm
hade 7 (5 %) av männen PAA. Av dem som undersöktes palpatoriskt (142/160) misstänktes en
dilatation hos 49, 36/49 undersöktes radiologiskt, och 10 PAA diagnostiserades (28%). Av
personer med normalt palpationsfynd undersöktes 16/93 radiologiskt, varav 2/16 (12 %) hade
PAA.
Discussion
Slutsats: Förekomsten av PAA hos män med AAA motsvarar den som tidigare rapporterats, men
troligen är detta en underskattning då få patienter blivit radiologiskt undersökta och definitionen
är oklar. Diagnosen PAA bör ställas med stöd av radiologi, pga andelen falskt positiva och
negativa fall vid palpation.
Dag: Torsdag
21/8
Tid: 08.2508.36
Plats: SOLA
74
Resultat och komplikationer efter intra-arteriell
trombolysbehandling av nedre extremitetsischemi, med
och utan kontinuerligt heparindropp.
Olivia Grip, Uppsala
Monica Kuoppala Malmö, Stefan Acosta Malmö, Anders Wanhainen Uppsala, Jonas Åkeson
Malmö, Martin Bjo?rck Uppsala
Akademiska sjukhuset och Malmö Universitetssjukhus
Introduction
Trombolys är en vanlig behandling vid akut extremitetsischemi. Syftet var att utvärdera två olika
strategier vid trombolysbehandling samt riskfaktorer för komplikationer.
Method
Retrospektiv analys av prospektiva databaser från två kärlkirurgiska enheter, där en använde
mer r-tPA och kontinuerlig heparininfusion.
Result
I databaserna identifierades 749 trombolyser hos 644 patienter. Medianålder 73 år, 47% var
kvinnor. Etiologin för ocklusionen var graftocklusion 39%, akut arteriell trombos 32%, emboli
22% och popliteaaneurysm 6,7%. Kontinuerligt heparindropp användes i 63%. I medel tillfördes
21 mg r-tPA/behandling, durationen var 25,2 timmar. Amputation och död inom 30 dagar
inträffade i 13,1% respektive 4,4%. Amputationsfri överlevnad vid 30 dagar var 84%, vid båda
sjukhusen. Blödningskomplikation inträffade vid 227 behandlingar, 30,3%, större
transfusionskrävande blödningar vid 104, 13,9%. Tre (0,4%) patienter hade intrakraniella
blödningar, alla dog. Blödningskomplikationer var vanligare vid sjukhuset som använde
heparindropp, 37% respektive 21%, p<0.001, men skillnaden försvann i multivariat analys. Där
var svår ischemi (motorikpåverkan) riskfaktor för större blödningskomplikation (OR 2.98,
p<0.0001). Oberoende riskfaktorer för fasciotomi var svår ischemi (OR=2.94) och center
(OR=6.50). Emboli ”skyddade” för amputation <30 dagar (OR=0.30). Oberoende riskfaktorer för
död <30 dagar var cerebrovaskulär sjukdom (OR=3.82) och njurinsufficiens (OR=3.86).
Discussion
Båda behandlingsstrategierna uppnådde revaskularisering framgångsrikt, med acceptabla
komplikationsrisker. Kontinuerligt heparindropp under trombolysen erbjöd inga fördelar.
Dag: Torsdag
21/8
Tid: 08.3608.46
Plats: SOLA
75
Förbättrad livskvalitet efter en primärt invasiv versus en
primärt non-invasiv behandlingsstrategi hos patienter med
claudicatio intermittens
Joakim Nordanstig, Göteborg
Marlene Hensäter Göteborg, Angelica Perlander Göteborg, Klas Österberg Göteborg, Lennart
Jivegård Göteborg
Sahlgrenska Universitetssjukhuset
Introduction
Det vetenskapliga stödet för invasiva behandlingsprocedurer vid claudicatio intermittens (CI) är
svagt. Denna randomiserade kontrollerade studie testade hypotesen att en primärt invasiv
behandlingsstrategi (INV), i tillägg till bästa medicinska terapi och gångträning, förbättrar
hälsorelaterad livskvalitet i jämförelse med en primärt non-invasiv behandlingsstrategi (NON)
hos oselekterade CI patienter.
Method
Efter klinisk undersökning och duplex-ultraljud randomiserades relativt oselekterade
behandlingsönskande CI patienter till INV (n=79) eller NON (n=79). Primärt utfallsmått var
hälsorelaterad livskvalitet, uppmätt med SF-36 och VascuQoL, och sekundära utfallsmått
inkluderade gångmatteprov.
Result
SF-36 fysisk summascore (p<0.001) och två av SF-36 fysiska domäner (fysisk funktion och
smärta) förbättrades mer i INV- än i NON gruppen. VascuQoL summascore samt tre av fem
delskalor (aktiviteter, symptom och emotionell funktion) ökade (p<0.01) mer i INV vs. NON
gruppen. Den smärtfria (men inte den maximala) gångdistansen på graderad gångmatta
förbättrades mer i INV- (+124 m) vs. NON (+50 m) gruppen, p=0.003.
Discussion
En primär revaskulariseringsstrategi förbättrar hälsorelaterad livskvalitet och smärtfri
gångdistans efter ett år hos relativt oselekterade patienter med claudicatio intermittens som
erhåller modern medicinsk behandling och gångträning. Längre uppföljning och hälsoekonomisk
analys behövs för att klargöra rollen för revaskularisering i terapiarsenalen.
Dag: Torsdag
21/8
Tid: 08.4608.57
Plats: SOLA
76
Radiocefal Arteriovenous Fistel med "No Touch Teknik" Pilot studie
Tal Hörer, Örebro
Per Skoog Örebro, Thomas Larzon Örebro, Domingos Souza Örebro, Kristofer Nilsson Örebro
KärlThorax Kliniken, USÖ
Introduction
En radiocephal autolog arterio-venös fistel (RC-AVF) är förstahandsval som kärlaccess för
hemodialys. “NoTouch-Teknik” (NTT) bygger på användande av autologa vengraft
framdissekerade med omgivande fett- och stödjevävnad. Tanken är att tekniken minskar skador
på venvägg samt omgivande vasa vasorum och har använts framgångsrikt inom koronarkirurgi.
Denna studie syftar till att undersöka användbarheten av NTT vid fistelkirurgi och beskriva 30
dagars- samt 1 årsresultat.
Method
31 konsekutiva patienter (17 män, medelålder 63 år, range 35-84) inkluderades i studien. 22
patienter hade små vener eller artärer (< 2mm). Ultraljudsundersökning av anlagd RC-AVF
utfördes efter 2 och 5 veckor postoperativt. Medeluppföljningstiden var 522 dagar (range 12896).
Result
Direkt efter primäroperationen var alla RC-AVF öppetstående. Primär öppetståendegrad vid 30
dagar och 6 månader var 84% (26/31) respektive 63% (19/30). Öppetståendegrad efter
sekundär intervention var vid 30 dagar och 6 månader 97% (30/31) respektive 83% (25/30).
Primär öppetståendegrad vid ett år var 56% (17/30) och sekundär öppetståendegrad var 80%
(24/30).
Discussion
Tidiga resultat efter fistelkirurgi med NTT visar relativt hög öppetståendegrad. I kliniska riktlinjer
avråds från anläggande av RC-AVF vid kärldiametrar under 2 mm. Denna pilotstudie talar för att
NTT vid fistelkirurgi kan göra att fler patienter i behov av hemodialys kan få primär distal
armfistel.
Dag: Torsdag
21/8
Tid: 08.5709.07
Plats: SOLA
77
Läkning av venösa bensår tre år efter endovenous
laserbehandling av ytlig venös insufficiens
Helen Sinabulya, Stockholm
Lena Blomgren Stockholm
Capio St Görans Sjukhus
Introduction
Standardbehandlingen av ett venöst bensår är kompression, men recidivfrekvensen är hög. Ytlig
venkirurgi kan minska recidivfrekvensen enligt tidigare studier. Här studeras långtidsresultatet på
patienter med venösa bensår som opererats med endovenös laser (EVL) på Venous Centre
Stockholm (VC) avseende varaktig sårläkning och riskfaktorer för utebliven sådan.
Method
200 patienter med bensår som opererats på VC för flera år sen kallas för undersökning med
bedömning med kliniska score, livskvalitet, duplex och PPG. I en interimsanalys beräknas
andelen läkta bensår och riskfaktorer för utebliven läkning.
Result
100 ben har hittills undersökts varav 59 hade öppna och 41 läkta bensår vid operation. Medel
uppföljningstid var 43 månader. Medelåldern var 64 år, kvinnor 62%. 82% läkte sina sår utan
recidiv. 6% läkte aldrig sitt sår efter EVL och 13% fick recidiv. Riskfaktorer för utebliven läkning
och/eller recidiv var manligt kön, öppet sår vid op, diabetes, tidigare djup ventrombos och
nedsatt rörlighet. Analys av duplex- och PPG-data pågår.
Discussion
EVL av ytlig venös insufficiens vid venösa bensår medför varaktig läkning för en majoritet av
patienterna. Riskfaktorer för utebliven läkning bör studeras ytterligare.
Dag: Torsdag
21/8
Tid: 09.0709.18
Plats: SOLA
78
Fördröjd buksutur efter operation för rupturerat
bukaortaaneurysm (rAAA)
Urban Wingren, Göteborg
Kristian Smidfelt Göteborg, Marcus Langenskiöld Göteborg
Kärlkirurgen, Sahlgrenska Universitetssjukhuset
Introduction
Pga ”beprövad erfarenhet” har fördröjd primärsutur efter öppen operation för rAAA använts
relativt ofta av oss.
Method
2008 – 2013 op161 pat i Göteborg för rAAA enligt SWEDVASC, dryga 10% av alla rAAA
registrerade i SWEDVASC under denna tidsperiod. Förutom operationstyp och mortalitet har bl a
preoperativa parametrar som lägsta registrerade blodtryck, högsta registrerade pulsfrekvens,
syncope samt peroperativ blödning registrerats.
Result
a/ 10 pat avled på operationsbordet, b/ 56 pat op med EVAR c/ 26 pat opererades öppet med
primär buksutur och d/ 70 pat med fördröjd buksutur och vacumbandage. Tre av EVARpatienterna behövde behandlas med öppen buk. I grupp d/ var pre op syncope vanligare,
blodtrycken lägre, pulsfrekvensen högre och per op blödningen större. Totalmortaliteten i
materialet var 24% efter 30 dgr och i de olika grupperna a/ 100%, b/ 13%, c/ 12% resp d/ 29%.
Discussion
Våra resultat mäter sig mycket väl med SWEDVASCs totalmaterial. De patienter som får
bedömmas ha störst risk att utveckla komplikationer pga ökat intraabdominell tryck har i vårt
material vid jämförelse med andra redovisningar en låg mortatlitet < 30 %. Vi anser att detta bl a
beror på den fördröjda primärsuturen och vi försöker beskriva vilka parametrar som bör få
operatören att överväga denna taktik
Dag: Torsdag
21/8
Tid: 09.1909.30
Plats: SOLA
79
Alkoholintag och risk för bukaortaaneursym, en
kohortstudie
Otto Stackelberg, Stockholm
Martin Björck Uppsala, Susanna C. Larsson Stockholm, Nicola Orsini Stockholm, Alicja Wolk
Stockholm
Karolinska Institutet / Uppsala Universitet
Introduction
Studier som undersöker sambandet mellan alkoholkonsumtion och risk för bukaortaaneurysm är
ytterst få. Vi undersökte sambandet mellan total alkoholkonsumtion samt specifika
alkoholhaltiga drycker och risk att drabbas av sjukdomen.
Method
Studiepopulationen, 46 till 84 år gamla, bestod av deltagare från Kohorten över Svenska Män
(n=44 715) och den Svenska Mammografikohorten (n=35 569) från mellersta Sverige. Incidenta
fall identifierades under 14 år fram till och med 2011 via länkning till Patientregistret och
Swedvasc. Cox regressionsmodeller användes för att uppskatta relativa risker (RR) med 95
procents konfidensintervall (CI).
Result
Under uppföljningen identifierades 1214 fall. Jämfört med en konsumtion på 1
standardglas/vecka (12 gram alkohol), hade män som konsumerade 10 glas/vecka 20% (95%
CI, 6-32%) lägre risk för sjukdomen, medan kvinnor som konsumerade 5 glas/vecka hade 43%
(95% CI, 18-60%) lägre risk. Total alkoholkonsumtion var inte associerat hos deltagare fria från
kardiovaskulär sjukdom innan och under uppföljningen. Intag av de mest frekvent konsumerade
dryckerna (öl hos män, vin hos kvinnor), men inte av sprit, var associerade med en lägre risk.
Discussion
Måttlig alkoholkonsumtion, specifikt öl och vin, var associerat med lägre risk att drabbas av
bukaortaaneurysm. Ett eventuellt samband med hög alkoholkonsumtion kvarstår ovisst.
Dag: Fredag
22/8
Tid: 08.1509.25
Plats: Erik G
Geijer
80
Resultatet av behandling för bukaortaaneurysm hos män
med screeningupptäckta aneurysm jämfört med icke
screeningupptäckta aneurysm - En Swedvasc studie
Kristian Smidfelt, Göteborg
Anneli Linné Stockholm, Marcus Langenskiöld Göteborg, Rebecka Hultgren Stockholm, Joakim
Nordanstig Göteborg, Björn Kragsterman Uppsala, David Lindström Stockholm
.
Introduction
Screening avseende bukaortaaneurysm reducerar aneurysmrelaterad död hos män. Denna
studie jämför preoperativ komorbiditet samt postoperativ mortalitet och komplikationer hos män
med screeningupptäckta bukaortaaneurysm jämfört med män med icke screeningupptäckta
bukaortaaneurysm.
Method
Swedvascdata uthämtades för alla män som behandlats för ett screeningupptäckt
bukaortaaneurysm och jämfördes med en åldersmatchad kontrollgrupp med män som
behandlats för ett icke screeningupptäckt bukaortaaneurysm.
Result
Det förelåg inga skillnader i förekomst av preoperativa riskfaktorer mellan grupperna. Vi fann
ingen skillnad i 30-dagars, 90-dagars eller 1-års mortalitet efter öppen kirurgi hos
screeningupptäckta män jämfört med icke screeningupptäckta kontroller (30 dagar 1.0% vs
3.2% p=0.25, 90 dagar 2.1% vs 4.5% P=0.23, 1 år 4.1% vs 5.8% p=0.61). Ingen av männen
åtgärdade med EVAR avled inom 30 dagar. 90 dagar efter EVAR var mortaliteten lägre hos
screeningtäckta män jämfört med icke screeningupptäckta (0.0% vs 3.1%, P=0.04). 1 år efter
EVAR förelåg igen skillnad i mortalitet (1.4% vs 4.7% p=0.13). Inga skillnader i postoperativa
komplikationer noterades. Öppen kirurgi var vanligare hos screeningupptäckta patienter än
åldersmatchade kontroller (56% vs 45%, P=0.005).
Discussion
Den postoperativa mortaliteten efter behandling för bukaortaaneurysm var låg hos såväl män
med screeningupptäckta som icke screeningupptäckta aneurysm. Resultaten av behandling för
screeningupptäckta aneurysm är minst lika bra som för icke-screeningupptäckta aneurysm.
Dag: Fredag
22/8
Tid: 08.2508.36
Plats: Erik G
Geijer
81
Hög reinterventionsfrekvens efter EVAR för rupturerat
bukaortaaneurysm
Baderkhan Hassan, Uppsala
Anders Wanhainen Uppsala, Martin Björck Uppsala, Kevin Mani Uppsala
No affiliation
Introduction
Korttidsresultaten efter EVAR för rupturerade bukaortaaneurysm (rEVAR) är tillfredställande,
men långtidsresultat saknas. Vi analyserade 1- och 3-års överlevnad samt
reinterventionsfrekvensen efter rEVAR, jämfört med EVAR för intakta aneurysm (iEVAR).
Method
Alla EVAR 1998-2010 från två sjukhus identifierades. Mortalitet och reinterventionsfrekvensen
analyserades med hjälp av Kaplan-Meier kurva.
Result
Fyrahundrafemtiosex patienter inkluderades (418 iEVAR och 38 rEVAR), medeluppföljning 3,6
år. Medelåldern var 74,6 (iEVAR) vs 76,2 år (rEVAR), p=0,226. Maximala aortadiametern var
62mm (iEVAR) vs 75mm (rEVAR), p<0,001. Det fanns inga skillnader i andel patienter med
samtidig hjärt, lung eller njursjukdom. Trettiodagars mortaliteten var 1,0% (iEVAR) vs 18,4%
(rEVAR), p<0,001. För de som överlevde den perioperativa perioden var 1- och 3- års
överlevnaden 95,3% och 85,7% (iEVAR) vs 96,0% och 87,1% (rEVAR), log rank p=0,924.
Reinterventionsfrekvensen vid 30-dagar, 1-år och 3-år var 5,4%, 12,9% och 19,3 (iEVAR)
jämfört med 14,1%, 31,9% och 52,7% (rEVAR), log rank p<0,001. Rupturpatienter genomgick
fler reinterventioner för graftbensförlängning (iEVAR 2,4%, rEVAR 10,5%, p=0.022) och coilembolisering (iEVAR 3,3%, rEVAR 10,5%, p=0.054).
Discussion
Långtidsöverlevnad efter rEVAR var jämförbar med den för iEVAR, för de som överlevde den
perioperativa perioden. Reinterventionsfrekvensen var dock dubbelt så hög efter rEVAR jämfört
med iEVAR. Uppföljningsprogrammet efter rEVAR bör anpassas för denna ökade
komplikationsrisk.
82
Dag: Fredag
22/8
Tid: 08.3608.47
Plats: Erik G
Geijer
83
Lågt preoperativt fibrinogen är associerat med ökad
intraoperativ blödning och chock vid rupturerat
bukaortaaneurysm (rBAA)
Carl Montan, Stockholm
Fredrik Johansson Stockholm, Ulf Hedin Stockholm, Carl Magnus Wahlgren Stockholm
Karolinska Institutet
Introduction
Syftet var att undersöka fibrinogen samt andra preoperativa laboratorieparametrars association
till preoperativt blodtryck, IOB och mortalitet vid rBAA.
Method
93 rBAA patienter (080501-130831) analyserades retrospektivt. Fibrinogen, Hb, Trombocyter,
APTT, INR och Kreatinin analyserades mot lägsta preoperativa blodtryck, IOB, och mortalitet.
Result
Medelålder 73 år (57-91), 80 % män. Öppen kirurgi n=72 (77 %), EVAR n=19 (23 %). Fibrinogen
var linjärt korrelerat till blodtryck (P=0,001) och varierade signifikant med IOB, {<1999 ml [n = 35,
2,3, (IQR=1,7)], 2000-4999 ml [n = 33, 1,6, (IQR=2,1)], >5000 ml [n = 23, 1,2 (IQR = 1,2 )] P
=0,013}. Faktorer associerade med IOB >2000 ml var fibrinogen <1.5 g/L [OR 10.04, CI (1.76557.124), P=0.009] och blodtryck <70 mmHg [OR 3.72, CI (1.101-12.55), P=0,034. Fibrinogen
[≤1,5 g/L (15/30, 50 %), >1,5 g/L (17/61, 28 %) (P = 0,038)], S-Kreatinin (>120 µmol/L)
(P=0,082), blodtryck (<70 mmHg) (P=0,004), stroke (P<0,001) och IOB >5000 ml (P=0,002) var
associerat till mortalitet i univariat analys men endast tidigare stroke [OR 15.91, CI (2.2-115.07),
P=0.006] och IOB >5000 ml [OR 4.89 CI (1.23-19.46) P=0.024] var signifikant associerat med
mortalitet i multivariat analys.
Discussion
Lågt fibrinogen var associerat med preoperativ hypotension och ökad intraoperativ blödning men
var inte en oberoende riskfaktor för död vid rAAA.
Dag: Fredag
22/8
Tid: 08.4708.58
Plats: Erik G
Geijer
84
Endovaskulär behandling av mykotiska aortaaneurysm – en
europeisk multicenterstudie
Karl Sörelius, Uppsala
Kevin Mani Uppsala, Martin Björck Uppsala, Carl-Magnus Wahlren Stockholm, Marcus
Langenskiöld Göteborg, Håkan Roos Göteborg, Tomas Larzon Örebro, Petr Sedivy Prag, Peter
Taylor London, Oliver Lyons London, Rachel Clough London, Matt Thompson London, Jack
Brownrigg London, Krassi Ivancev London, Meryl Davis London, Michael Jenkins London,
Usman Jaffer London, Matt Brown London, Zoran Rancic Zurich, Mario Lachat Zurich, Jan
Brunkwall Köln, Michael Gawenda Köln, Tilo Kölbel Hamburg, Jean-Baptiste Elixene Nice, Frans
Moll Utrecht, Paul Berger Utrecht, Christos Liapis Athen, Konstantinos Moulakakis Athen, Artai
Pirouzram Örebro, Anders Wanhainen Uppsala
Introduction
Mykotiska (infekterade) aortaaneurysm är en ovanlig men livshotande sjukdom. Syftet med
denna multicenterstudie, den största om MAA någonsin, var att studera långtidsresultaten av
endovaskulär behandling (EVAR).
Method
Samtliga MAA-fall som behandlats med EVAR, mellan 1999 och 2013 vid 16 europeiska centra,
granskades retrospektivt.
Result
123 patienter (130 MAA) identifierades. Medianuppföljning hos överlevande (>90-dagar) var 40
månader (3-149). Medelåldern var 70 år (39-86), 87 (71%) var män, 58 (47%) var
immunosupprimerade, och 47 (38%) var rupturerade. Anatomisk lokalisation; ascendens/arcus
(4), descendens (34), paraviscerala (15), infrarenala aorta (63), och multipla (7). Behandling;
thorakal EVAR (43), fenestrerad/grenad EVAR (9), och infrarenal EVAR (71). Sex patienter (5%)
konverterades till öppen operation. Antibiotika administrerades i median 30 veckor.
Överlevnaden var 91% (95% CI 86-96%), 75% (67-83%), 55% (44-66%), och 41% (28-54%)
efter 1-, 12-, 60-, respektive 120 månader. Infektionsrelaterad död inträffade hos 23 patienter
(19%), varav 19 (82%) under första postoperativa året. En multivariat Cox-regressionsanalys
påvisade icke-Salmonella-positiv odling som prediktor för sen infektionsrelaterad död.
Discussion
EVAR är en möjlig behandling av MAA, och för de flesta patienter en hållbar lösning. Sena
infektioner inträffar, är ofta fatala, och motiverar långtidsuppföljning samt långtidsbehandling
med antibiotika.
Dag: Fredag
22/8
Tid: 08.5809.08
Plats: Erik G
Geijer
85
Tillväxt av bukaortaaneurysm påverkas av väggbelastning,
väggstyrka och den intraluminala tromben
Moritz Lindquist Liljeqvist, Stockholm
Giampaolo Martufi Calgary, Christian Gasser Stockholm, Rebecka Hultgren Stockholm, Joy Roy
Stockholm
Karolinska Inst/Sjukh, University of Calgary
Introduction
Ett bukaortaaneurysms (BAA) maxdiameter är otillräcklig för att förutsäga dess tillväxt.
Dessutom finns indikationer på att maximal tillväxttakt i ett BAA ofta inter sker på
maxdiameternivå, vilket antyder att man bör ta hänsyn till lokal tillväxt. I vår studie användes CTbaserad finit-element-analys (FEA), inkluderande intraluminal tromb (ILT), för att studera tillväxt i
maxdiameter, volym och lokal diameter.
Method
90 BAA-patienter med maxdiameter på 39-64 mm som genomgått 2 CT-angiografier inom 9-24
månader inkluderades. FEA baserades på aortas geometri och patientens kön, ålder, blodtryck
och hereditet. Maxdiametertillväxt och volymstillväxt studerades hos 41 BAA, lokal
diametertillväxt hos 90 BAA. Maxdiametertillväxt och volymstillväxt relaterades till
maxväggstress (PWS), maxkvot väggstress/väggstyrka (PWRR), medel-ILT-stress (MIS) och
maxdiameter. Lokal diametertillväxt relaterades till lokal genomsnittlig väggstress (AWS), ILTtjocklek och diameter.
Result
Maxdiametertillväxt korrelerade med PWRR (r=0.31 P=0.040) men inte med ursprunglig
maxdiameter eller PWS. Volymstillväxt korrelerade med maxdiameter (r = 0.53 P=0.0003),
PWRR (r=0.44 P=0.0087), och MIS (r=0.39 P=0.013). Lokal diametertillväxt påverkades av lokal
diameter (P<0.001) och ILT-tjocklek (P<0.003). AWS var associerat med tillväxt enbart i
segment som saknade ILT (P<0.01).
Discussion
Utöver diameter verkar väggstress, väggstyrka och den intraluminala tromben påverka tillväxt av
bukaortaaneurysm. Finit-element-analys som tar hänsyn till dessa faktorer är lovande för att
förutsäga tillväxttakt patient-specifikt.
Dag: Fredag
22/8
Tid: 09.0809.19
Plats: Erik G
Geijer
86
Tidig krympning av aneurysmsäcken efter EVAR är
associerad med låg risk för sena komplikationer
Baderkhan Hassan, Uppsala
Fredrico Bastos Gonçalves Rotterdam, Hence Verhagen Rotterdam, Anders Wanhainen
Uppsala, Martin Björck Uppsala, Kevin Mani Uppsala
No affiliation
Introduction
Livslång extensiv uppföljning anses påkallat efter EVAR. Vår hypotes är att patienter med tidig
krympning av aneurysmsäcken har färre komplikationer och därför kräver mindre intensiv
uppföljning.
Method
EVAR-patienter 2000-2011 från tre kärlkirurgiska centra i två länder värderades, och patienter
med två jämförbara bildundersökningar (perioperativt och efter 6-18 månader) inkluderades i
studien. Maxdiameter, komplikationer, sekundära interventioner och endoläckage registrerades.
Patienterna grupperades baserat på aneurysmsäckens utveckling vid ett år.
Result
Av totalt 840 EVAR patienter kunde 597 (71%) inkluderas, medianuppföljning 3,2 år. Ingen tidig
krympning av aneurysmsäcken (<5mm) observerades hos 284 (47,6%), 142 (23,8%) krympte 59mm och 171 (28,6%) krympte ≥10mm. Efter indexundersökningen var frånvaro av
komplikationer 84% (95%CI 79-90), 88 % (81-95) och 94 % (90-99) i de tre grupperna. Ingen
krympning jämfört med krympning ≥10mm var en oberoende riskfaktor för sena komplikationer,
hazard ratio 3,37, p=0,003. Gruppen med krympning ≥10mm hade låg andel sekundära
interventioner (8%; 95%CI 3-14) och endoläckage (3%; 0-6) 5 år efter EVAR.
Discussion
Patienter med tidig krympning av aneurysmsäcken ≥10mm har mycket låg risk för sena
komplikationer upp till 5 år efter EVAR. Aneurysmsäckens tidiga utveckling kan användas som
en indikator för att skräddarsy uppföljningen after EVAR, och på så sätt optimera
resursanvändning.
87
Dag: Fredag
22/8
Tid: 09.2009.30
Plats: Erik G
Geijer
88
Periop
89
Betydelsen av följsamhet till checklistor vid akutkirurgi för
preoperativ förberedelse och postoperativa ordinationer
Emma Nylén, Stockholm
Gabriel Sandblom Stockholm, Folke Hammarqvist Stockholm
Gastrocentrum, CLINTEC, Karolinska Huddinge
Introduction
Checklistor vid operation är ett stöd för att öka säkerheten perioperativt. Överrapporteringen till
den postoperativa enheten är ett viktigt moment. Syftet med studien var att undersöka om
avdelningstillhörighet och prioriteringstid hade betydelse för preoperativ förberedelse. Dessutom
studerades följsamhet till WHO’s checklista och dess betydelse för postoperativa ordinationer
och tydligheten på den postoperativa enheten (”postop - UVA”).
Method
69 akutoperationer inkluderades på Karolinska Universitetssjukhuset Huddinge under sex
veckor. Användandet av den preoperativa checklistan och patientförberedelse, följsamhet till
WHOs checklista, samt grunddata i form av operation, specialitet, avdelning och med vilken
hastandegrad/prioriteringstid samt tydligheten vid överrapportering till de postoperativa
enheterna registrerades.
Result
57 % hade en korrekt ifylld preoperativ checklista och 68 % var korrekt förberedda. Patienter
som vårdades på en kirurgisk akutvårdsavdelning och de med en prioriteringstid >6 timmar hade
bättre resultat på den preoperativa delen (Odds Ratio (95%-igt konfidensintervall)); 4,41 (1,46 –
13,28) p < 0,01 respektive (Odds Ratio (95% KI)) ;4,83 (1,60 – 14,62) < 0,01. WHOs checklista
följdes till 85 %. En korrekt genomförd sign-out hade betydelse för tydligheten av ordinationer till
den postoperativa enheten (OR (95% KI)); 3,00 (1,07 – 8,47) p<0.05.
Discussion
Följsamhet till checklistor och en uppgjord standard har betydelse för tydligheten av ordinationer
på den postoperativa enheten.
Dag: Tisdag
19/8
Tid: 11.0011.05
Plats: Kongressal
90
Införande av en nationell MEWS/NEWS score?
Marie-Lois Ivarsson, Halmstad
Hallands sjukhus Halmstad/Varberg
Introduction
För att tidigt upptäcka alarmerande symptom sker MEWS registrering (Modified Early Warning
Score). I samband med en händelseanalys, utfördes en granskning av lokal och nationell MEWS
dokumentation. Det framkom en stor variation avseende registrerade vitalparametrar,
åtgärdsplan och monitoreringsfrekvens
Method
Litteraturgranskning visade att vid Royal College of Physisions, (RCP), London har en
arbetsgrupp tagit fram en rapport för en nationell riktlinje, National Early Warning Score, NEWS.
NEWS har under utarbetandet genomgått studier avseende genomförbarhet, sensitivitet,
specificitet och validerats. Ref. Royal College of Physicians. National Early Warning Score
(NEWS): Standardising of the acute assessment of acute-illness severity in the NHS. Report of
a working party. London: RCP, 2012)
Result
RCPs riktlinjer beskriver vitala funktionsparametrar och dess score, åtgärdsplan och
monitorerings frekvens. National Early Warning Score (NEWS) baseras på följande
funktionsparametrar: • Andningsfrekvens • Syrgas saturation • Temperatur • Systoliskt blodtryck
• Pulsfrekvens • Medvetandegrad • Därutöver skall 2 poäng adderas till varje patient som kräver
syrgas (på mask eller grimma). Arbetsgruppen vid RCP har i det nya NEWS scoring
dokumenten fäst stor vikt vid syrgas saturation. Urinproduktion och smärta skall värderas och
registreras, men inte ingå i den summerade scoren.
Discussion
RCP har funnit att NEWS har en stor potential att kunna förbättra kliniskt outcome jämfört med
idag befintliga scoringssystem. Förslås att på nationell nivå införa NEWS.
Dag: Tisdag
19/8
Tid: 11.0511.10
Plats: Kongressal
91
Postoperativ hjärtinfarkt efter cholecystektomi
Erik Österlund, Stockholm
Gabriel Saliba Stockholm, Gabriel Sandblom Stockholm
Gastrocentrum Karolinska Huddinge
Introduction
Sedan länge är det vedertaget att anamnes på tidigare hjärtinfarkt (MI) ökar risken för
postoperativ re-infarkt. Det är dessutom allmänt känt att risken för kirurgi är som störst direkt
efter en infarkt. Däremot är det ej lika klarlagt hur långt detta intervall är och när risken minskar.
Method
Studien baseras på alla cholecystektomier registrerades i Gallriks 2006-2011. Gruppen
samkördes sedan med Socialstyrelsens patientregister.
Result
Inom 30 dagar efter operationen var incidensen av hjärtinfarkt 75/62488 (0,12%).Standardiserad
incidens ratio var 3,9 (95% konfidentintervall 3,0-4,9). Ålder >70 år, ASA>1 och tidigare
genomgången MI ökade risken för postoperativ MI signifikant. Risken för postoperativ MI efter
cholecystektomi/kirurgi var 16/90 (17,8%) de första sex månaderna efter genomgången MI och
därefter sjönk till under 2%. Ingen skillnad sågs mellan tidigare ST-elevation MI (STEMI)
respektive non-STEMI.
Discussion
Tidigare anamnes på MI är en signifikant risk för att utveckla postoperativ MI efter
cholecystektomi/kirurgi. Att vänta minst 6 månader med elektiv kirurgi efter MI ger en betydligt
minskad risk för re-infarkt. Ålder och ASA bör också vägas in i risken för postoperativ MI.
Dag: Tisdag
19/8
Tid: 11.1011.15
Plats: Kongressal
92
Har peroperativt intraabdominellt deponerad natriumklorid
effekt på postoperativ smärta i buk och axlar i samband
med elektiv laparoskopisk galloperation?
Cajsa Barthelsson, Stockholm
Gabriel Sandblom Stockholm, Sonja Ljesevic- Nicoletic Stockholm, Folke Hammarqvist
Stockholm
AnOpIVA och Gastrocentrum, Karolinska Huddinge
Introduction
Postoperativ smärta och illamående påverkar gallopererade patienters återhämtning och
självskattade hälsorelaterad livskvalitet. Tidigare studier har visat att deponerad natriumklorid i
buken vid operationsslut kan reducera tidig postoperativ smärta i axlar och i buk postoperativt.
Eftersom evidens saknas för denna behandlingsmetod är syftet med studien att jämföra
gallopererade patienters självrapporterade smärta, illamående, återhämtningsprofil samt
hälsorelaterad livskvalitet.
Method
Sjuttioen patienter som elektivt gallopererades laparoskopiskt randomiserades till att antingen
erhålla natriumklorid (n=36) eller inget natriumklorid (n=35) deponerat i buken vid operationsslut.
Datainsamling genomfördes med frågeformulär preoperativt, efter 1 och 4 timmar, postoperativ
dag 1 och 7 samt en månad efter laparoskopisk galloperation.
Result
Inga signifikanta skillnader mellan grupperna avseende smärta i buk och axlar kunde påvisas.
En vecka efter operationen rapporterade cirka 60 % av patienterna i båda grupperna svårigheter
att återgå till normala aktiviteter. Smärta rapporterades av 53% av patienterna som inte erhållit
natriumklorid jämfört med 29% i natriumkloridgruppen. Trötthet rapporterades av 50% hos
gruppen som inte erhållit natriumklorid respektive 35% för natriumkloridgruppen. Kvinnor
återhämtade sig långsammare och rapporterade fler symtom än män dag 7. Inga signifikanta
skillnader kunde heller ses mellan grupperna avseende hälsorelaterad livskvalitet
Discussion
Deponering av natriumklorid reducerade inte postoperativ smärta eller påverkade den
postoperativa återhämtningsperioden efter laparoskopisk galloperation.
Dag: Tisdag
19/8
Tid: 11.1511.30
Plats: Vid
posterskärmarna
93
Har temperatur och inflammationspåslag någon praktisk
betydelse för akutkirurgiska patienters energibehov
egentligen?
Jonathan Lind, Stockholm
Mahbobe Mehrabi Stockholm, Carola Carlson Stockholm, Eugenia Furumula-Larsson
Stockholm, Folke Hammarqvist Stockholm
Gastrocentrum, CLINTEC, Karolinska Huddinge
Introduction
Kunskap om metabolism och energibehov är viktigt för ´patienters näringsbehandling . Ibland
mäts energibehovet med indirekt kalorimetri alternativt genom mätning av syreförbrukning. Det
är beskrivet att feber och indirekt ett inflammationspåslag bidrar till en ökad energiomsättning i
vila (REE).
Method
Det basala energibehovet för 63 akutkirurgiska patienter beräknades med Harris-Benedicts
formel (HB). Detta jämfördes med mätning av syreförbrukning med COSMED-utrustning.
Patienterna indelades i grupper med normal temperatur (<37,6; n=43) respektive feber (>37,6;
n=20) samt med lågt CRP (<60; n=31) eller högre (>60; n=32) samt i en grupp med både feber
och högre CRP (n=16). Hypermetabolism definierades som ett REE-värde över 120% av HB
(n=31). Kropps-sammansättning mättes med bioimpedans-teknik varvid lean-bodymass (LBM)
kunde beräknas. Icke-parametriska statistiska metoder användes.
Result
COSMED uppmätte högre värden än de som beräknades genom HB (260 kcal ; 200-488 kcal
(median ; 25-75 kvartilen) p<0,0001. Vi kunde inte påvisa någon påverkan på REE av varken
feber eller inflammationspåslag. Ej heller då LBM istället för kroppsvikt användes som referens
kunde en påverkan av feber eller inflammation påvisas.
Discussion
Uppmätta REE värden för akutkirurgiska patienter var högre än de som beräknades med HB. Vi
fann inga hållpunkter för att feber eller inflammationspåslag påverkar REE och därigenom
energibehovet i vila hos allmänkirurgiska patienter.
Dag: Tisdag
19/8
Tid: 11.1511.30
Plats: Vid
posterskärmarna
94
Muskelfunktion hos akutkirurgiska patienter – vilka
samband finns?
Mahbobe Mehrabi, Stockholm
Carola Carlson Stockholm, Eugenia Furumula-Larsson Stockholm, Olav Rooyackers Stockholm,
Folke Hammarqvist Stockholm
Gastrocentrum, AnOpIVA, CLINTEC, KS Huddinge
Introduction
Minskad muskelkraft är beskrivet vara associerat med förhöjd risk för postoperativa
komplikationer. I denna studie undersöktes sambandet mellan muskelfuntion,
patientkarakteristika och kliniska variabler.
Method
Akutkirurgiska patienter (n=273) inkluderades i studien. Dessa bedömdes enligt MNA (Minimal
Nutritional Assessment). Armstyrka och andningsfunktion (PEF) och kropps-sammansättning
mättes och patientkarakteristika samt kliniska variabler dokumenterades. Patienterna delades in
i 3 åldersgrupper (18-40, 40-65 och > 65 åå) och grupperades avseende nutritionsrisk, feber
(>37,7) och inflammationspåslag (lågt, mellan och kraftigt; CRP < 20, 20-100, >100). Materialet
bearbetades med parametriska statistiska metoder. Resultat uttrycks i medelvärde och dess
95%-iga konfidensintervall.
Result
Armstyrkan var relaterad till kroppsvikt (R=0,44) samt till lean-body-mass (R=0,63) p<0,0001.
Patienter i den äldre åldersgruppen hade både lägre muskelkraft (kg); 27,8 (25,5-30,2) jämfört
med 35,6 (32,1-39,1) respektive 34,2 (31,5-37,0) och PEF-funktion (l/min); 396 (364-428) jämfört
med 443 (404-482) och 457 (423-492) för de yngre grupperna (p<0,05). Patienter som hade en
ökad nutritionsrisk uppvisade lägre muskelkraft 30,2 (28,1-32,6) jämfört med 34,6 (31,8-37,3)
p<0,05 och numeriskt men ej statistiskt säkerställd lägre PEF-värde. Varken feber eller
inflammationspåslag påverkade muskelfunktionen.
Discussion
Muskelfunktion mätt med armstyrka och PEF påverkas av ålder, vikt och nutritionsstatus och är
ett enkelt hjälpmedel med vilken man kan identifiera patienter med nedsatt funktion och
därigenom ökad risk.
Dag: Tisdag
19/8
Tid: 11.1511.30
Plats: Vid
posterskärmarna
95
Plastik
96
Introduktion av ADM – inte utan komplikationer
Inkeri Schultz, Stockholm
Jakob Lagergren Stockholm, Kerstin Sandelin Stockholm, Marie Wickman Stockholm
Karolinska universtitetssjukhuset
Introduction
Bröstrekonstruktion med acellulära dermala matrix (ADM) och andra material som kan förlänga
pectoralismuskeln har under senare år beskrivits från många centra. Fördelar är möjligheten att
åstadkomma en bra bröstform med tydlig submammarfåra och rekonstruktion med permanent
implantat direkt istället för expander. Till nackdelarna hör höga kostnader för materialet och
ökad komplikationsrisk.
Method
Under åren 2012 – 2013 genomgick 29 kvinnor bröstrekonstruktion med ADM (Surgimend) på
Karolinska universitetssjukhuset. Totalt rekonstruerades 54 bröst med ADM. Samtliga kvinnor
opererades profylaktiskt pga ärftligt förhöjd risk för bröstcancer. Medianåldern var 45 år (23-58)
och BMI median 23,5 (20,6-28,7). Nio hade tidigare haft bröstcancer och strålbehandling hade
tidigare getts till 5 av totalt 54 rekonstruerade bröst. En retrospektiv journalgenomgång har
gjorts.
Result
Två patienter reopererades för blödning, utan ytterligare komplikationer. Därutöver drabbades
26 av 54 rekonstruerade bröst av någon komplikation. Den vanligaste var rodnad i bröstet, hos
vissa kvinnor i samband med feber och förhöjda infektionsparametrar men ofta endast
associerat med lokala symptom. Sju implantat avlägsnades pga infektion eller sårruptur. I tre av
dessa fall hade strålbehandling tidigare getts mot bröstet
Discussion
Komplikationsrisken vid användning av ADM är avsevärd. Patienter som tidigare genomgått
strålbehandling bör erbjudas alternativa rekonstruktionsmetoder. Fortsatt utvärdering av resultat,
även estetiska, och komplikationer kommer att ske.
Dag: Torsdag
21/8
Tid: 08.1508.26
Plats: LM
Ericsson
97
Patientnöjdhet vid bröstrekonstruktion med utvidgad
latissimus dorsi-lambå
Armin Assareh, Linköping
Johann Zdolsek Linköping
Hand- och Plastikkirurgiska Kliniken, US Linköping
Introduction
Bröstrekonstruktion med muskulokutan latissimus dorsi (LD)-lambå inkluderar traditionellt en
bröstprotes. För att undvika strålningsrelaterade protesproblem har vi valt att, där möjligt,
använda den utvidgade LD-metoden utan protes.
Method
Studien är en retrospektiv genomgång av 91 konsekutivt opererade patienter och 100 lambåer
under perioden 1997-2012. Samtliga erhöll bröstrekonstruktion med utvidgad LD-lambå. I 13 fall
gjordes antingen primärt eller sekundärt en volymsförstärkning med protes. Hos endast 29 av de
77 unilateralt rekonstruerade patienterna gjordes kontralaterala symmetriskapande åtgärder.
Patientnöjdheten utvärderades med hjälp av den nyligen utvecklade, och översatta, LD-specifika
versionen av BREAST-Q.
Result
Cirka 80% av patienterna var nöjda med storlek och form på det rekonstruerade bröstet och 90%
skulle göra om operationen. Däremot var bara 60% nöjda med bröstens symmetri. Från
tagställena angav 22% kosmetiska besvär antingen från ärret och/eller ryggens kontur. 39%
angav funktionella besvär i varierande omfattning från rygg- och/eller axelpartiet.
Discussion
Bröstrekonstruktion med utvidgad LD-lambå är en metod med relativt hög patientnöjdhet.
Symtom från rygg- och axelpartiet förekommer i strax över en tredjedel av patienterna.
Dag: Torsdag
21/8
Tid: 08.2708.36
Plats: LM
Ericsson
98
Influence of Team Approach on Performance of
Microsurgical Breast Reconstruction
Andres Rodriguez, Uppsala
Maria Mani Uppsala, Antonia Papadopoulos Uppsala, Lorenzo Cali-Cassi Uppsala
Department of Plastic and Maxillofacial Surgery
Introduction
DIEP flap reconstructions are still regarded as advanced and resource inten-sive surgical
procedures, often with long operating times. We hypothesize that a team approach with
dedicated microsurgical operating staff and two or more trained microsurgeons reduces the
operation time and postoperative complications.
Method
One hundred consecutive patients who underwent unilateral DIEP reconstruction were included
in the study. Groups were compared based on the number of micro-surgically trained specialists
participating in the operation. Statistical analyses was performed with ANOVA for operating time
and chi square for complications.
Result
Increasing number of micro-surgically trained specialists was associated with a trend of shorter
operating time .Overall, flap failure rate was 2%, and both of these cases occurred in the group
operated by a single specialists (2/16, 13% vs two specialists 0/64, 0% and three specialists
0/20, 0%, p=0.005).There was no significant difference in take back rate.
Discussion
A standardized team approach is needed for optimization of the procedure workflow during
surgery. By optimizing the surgical experience available during DIEP reconstruc-tion of breast
operation ,timing can be re-duced and efficiency improved. In the current setting, two
microsurgically trained sur-geons achieved optimal operation flow with lowest complication risk.
Dag: Torsdag
21/8
Tid: 08.3708.44
Plats: LM
Ericsson
99
Antikoagulantia - en riskfaktor vid bröstrekonstruktion med
fria perforantlambåer?
Martin Halle, Stockholm
Ann-Charlott Docherty Skogh Stockholm, Anna Friberg Stockholm, Åsa Edsander-Nord
Stockholm
Rekonstruktiv Plastikkirurgi, Karolinska
Introduction
Autolog bröstrekonstruktion med fri lambå är idag en rutinoperation vid många centra där
antikoagulantiabehandlingen idag huvudsakligen styrs av lokala, ibland omoderna,
behandlingstraditioner.
Method
En retrospektiv studie genomfördes för 150 konsekutiva bröstrekonstruktioner med fri lambå där
lambårelaterad venstas , trombos och hematom i behov av reoperation analyserades i
förhållande till given antikoagulantiabehandling. En subanalys utfördes för att utvärdera effekten
av att dextran (n = 76) exkluderats från protokollet. Vidare analyserades behandlingsprotokoll
vid samtliga nationella mikrokirurgiska centra.
Result
Hematom (14,4 %) var den vanligaste orsaken till reoperation följt av venstas (8,6 %) och
ventrombos (2,9 %). Ett samband noterades mellan reoperation för hematom och venstas
(p<0,001), men också ventrombos (p=0,009). Endast ett fall med tromboflebit registrerades
bland icke lambårelaterade tromboemboliska händelser. Ingen signifikant förändring av
komplikationerna inträffade efter att dextran exkluderats. Användningen av antikoagulantia var
olika på alla nationella centra.
Discussion
Resultaten tyder på att omfattande användning av antikoagulantia kan utgöra en riskfaktor för
komplikationer vid bröstrekonstruktion med fria perforantlambåer. Det studerade lokala
behandlingsprotokollet med extensiv antikoagulantiabehandling var associerat med en ökad risk
för hematom som i vissa av fallen var kopplat till försämrad lambåcirkulation. En genomgång av
litteraturen och nationella behandlingsprotokoll vittnar om behovet av evidensbaserad medicin
inom området.
Dag: Torsdag
21/8
Tid: 08.4508.56
Plats: LM
Ericsson
100
Fibula Osteo-adipofascial flap for reconstruction of a
cervical spine and posterior pharyngeal wall defect.
Andres Rodriguez, Uppsala
Maria Mani Uppsala, Tomas Ekberg Uppsala, Claes Olerud Uppsala, Andreas Thor Uppsala,
Olafur Gudjonsson Uppsala
Department of Plastic and Maxillofacial Surgery
Introduction
Reconstructions of composite cervical spine defects in combination with the pharyngeal wall
resulting from oncological resections are complex and requires extensive planning and a
multidisciplinary approach.
Method
We present a case of a 44 year-old woman that presented with a cervical spine defect, including
C1 to C3, associated with a posterior pharyngeal wall defect after excision of a chordoma and
postoperative radiotherapy reconstructed with a free fibula osteo-adipofascial flap.
Result
The inmediate postoperative was uneventful and the patient was able to tolerate a normal diet by
3 months without symtoms of dysphagia. Mucosalization of the flap was confirmed 6 weeks
post/operative and a 4-months postoperative follow-up with CT and MRI scan showed no sings
of tumor recurrence, bone stability with integration of the fibula and normal width of the oro and
nasopharynx tract.
Discussion
The reconstruction with a fibula osteo-adipofascial flap provided several benefits in comparison
with a fibula osteo-cutaneous flap in our case, including an easier insetting of the soft tissue
component at the pharyngeal level and less bulkiness of the flap allowing our patient to resume
normal deglutition.
Dag: Torsdag
21/8
Tid: 08.5709.04
Plats: LM
Ericsson
101
TDC (Tissue Dielectric Constant) hos
armlymfödempatienter före och efter fettsugning
Petter Skarbäck, Malmö
Karin Ohlin Malmö, Barbro Svensson Malmö, Håkan Brorson Malmö
Plastikkirurgiska kliniken, SUS Malmö
Introduction
Lymfödem efter bröstcancerbehandling drabbar 40% och leder till en ansamling av lymfa och
nybildning av fettväv och kan behandlas med fettsugning och kompressionsbehandling. TDC
mäter lokal vätskehalt och förhöjda värden har visats vid lymfödem. Är TDC är förhöjt vid
lymfödem med fettvävshypertrofi som kliniskt inte uppvisar ”pitting” och vad händer efter
fettsugning?
Method
Fjorton patienter med unilateralt armlymfödem fettsögs. TDC och armvolymer mättes pre- och
postoperativt (1, 3, 6 och 12 månader) på 8 lokalisationer bilateralt. TDC-kvoter (ödem/frisk)
beräknades och jämfördes över tid.
Result
Preoperativt var TDC-värdena högre på lymfödemarmen (p<0,01) för alla lokalisationer, förutom
laterala thorax och armbågsvecket. Postoperativt ökade TDC-kvoterna (p<0,05), förutom 10 cm
ovan armbågsvecket. TDC-kvoterna var fortsatt förhöjda till och med 6-månaderskontrollen
(p<0,05), utom 10 cm nedom armbågsvecket, där ingen skillnad fanns. Vid 12månaderskontrollen kunde en tendens till återgång till de preoperativa nivåerna ses. Vid 10 cm
nedanför armbågsvecket och axillen sågs ingen skillnad jämfört med preoperativt.
Överskottsvolymen reducerades helt (p<0,001).
Discussion
Lymfödemarmar med fettvävshypertrofi uppvisar förhöjda preoperativa TDC-kvoter, indikerande
högre vätskenivå även om ”pitting” saknas. Postoperativt ökade TDC-kvoterna, troligtvis p.g.a.
operationsinducerat ödem trots minskad överskottsvolym. Vid 12-månaderskontrollen sågs en
trend till återgång av TDC-kvoter till preoperativa nivåer. Komplett reduktion av överskottsvolym
åstadkoms med fettsugning och kompressionsbehandling.
Dag: Torsdag
21/8
Tid: 09.0509.14
Plats: LM
Ericsson
102
Bibehållen volymsminskning efter lymfovenösa
anastomoser vid lymfödem – våra första resultat av
supramicrokirurgi i underbenet
Ann-Charlott Docherty Skogh, Stockholm
Martin Halle Stockholm, Leif Perbeck Stockholm
Rekonstruktiv plastikkirurgi, Karolinska
Introduction
Supramicrokirurgi erbjuder nya behandlingsmöjligheter för patienter med lymfödem och positivt
pitting test.
Method
Åtta patienter med lymfödem i nedre extremiteten opererades. En till tre lymfovenösa
anastomoser gjordes efter undersökning med lymfangiografi och lymfscintigrafi.
Ödemdurationen varierade mellan tre och elva år. Fem patienter hade strålbehandlats och fem
hade genomgått lymfkörtelutrymning i ljumsken. Benomkretsen mättes på den friska och sjuka
sidan före kirurgi samt efter sex och tolv månader. Volymen beräknades efter
benomkretsmätningar enligt formeln för en trunkerad kon (H. Brorson).
Result
Alla anastomoser gjordes i underbenet efter peroperativ lymfangiografi. Hos fem patienter
uppmättes en bibehållen volymsminskning i underbenet efter sex (p=0.025) och tolv (p=0.024)
månader. Någon signifikant volymsminskning i hela benet sågs inte efter sex eller tolv månader.
Ingen skillnad förelåg i ödemduration, antal anastomoser, ålder, strålbehandling eller förekomst
av lymfkörtelutrymning mellan patienter med bestående volymsreduktion och övriga.
Discussion
Lymfovenösa anastomoser i nedre extremiteten erbjuder en möjlighet till volymsreduktion hos
patienter med lymfödem. En majoritet av patienterna i denna studie uppvisade en bestående
reduktion av lymfödemet. Vidare studier behövs för att utvisa vilka patienter som får bäst resultat
av supramicrokirurgi.
Dag: Torsdag
21/8
Tid: 09.1509.23
Plats: LM
Ericsson
103
FASCIOCUTANEOUS FREE FLAPS IN THE TREATMENT OF
RECALCITRANT HEEL ULCERS
Patrik Velander, Malmö
Stina Klasson Malmö
Lunds universitet
Introduction
Lower limb trauma such as calcaneal fractures or a soft tissue injuries may lead to severe
recurrent heel ulcers. These lesions are often very debilitating to patients due to recurrent
infections requiring antibiotics, pain and time lost from work.
Method
We describe three patients with recurrent heel ulcers secondary to trauma or radiation. All
patients were young, healthy and had a normal vascularity in the lower limbs. They were referred
to our combined plastic surgery and orthopedic out-patient clinic due to recalcitrant heel ulcers
despite optimal orthopedic treatment. To address these problematic wounds, we proceeded with
fasciocutaneous free flaps to improve the quality of the soft tissue and provide more volume
where needed. Two patients had free anterolateral thigh flaps and one patient had a lateral arm
flap
Result
All patients had uneventful postoperative care and needed on average 4 weeks of rehabilitation.
They were all provided with a compression stocking prior to discharge. There hasn’t been any
recurrence of heel ulcers and all patients have returned to their normal daily activities.
Discussion
In carefully selected patients, a fasciocutaneous free flap is a good alternative to treat
recalcitrant heel ulcers when other treatments have failed.
Dag: Torsdag
21/8
Tid: 09.2409.30
Plats: LM
Ericsson
104
Infektion vid kranioplastik och fördelning mellan olika
rekonstruktionsmaterial
Angelica Horna Strand, Kliniken För Rekonstruktiv Plastikkirurgi, Karolinska
Universitetssjukhuset
Ozra Khazaei Kliniken För Rekonstruktiv Plastikkirurgi, Karolinska Universitetssjukhuset, Lars
Kihlström Kliniken För Neurokirurgi, Karolinska Universitetssjukhuset, Kalle Lundgren Kliniken
För Rekonstruktiv Plastikkirurgi, Karolinska Universitetssjukhuset, Thomas Engstrand Kliniken
För Rekonstruktiv Plastikkirurgi, Karolinska Universitetssjukhuset
Nej
Introduction
Autologt ben eller alloplastiska implantat används vid rekonstruktion av kraniella defekter.
Metoderna är associerade med komplikationer såsom resorption (ben), infektion och exponering
av implantat. Syftet med studien var att undersöka fördelning av typ av implantat som använts
vid kranioplastik på Karolinska Universitetssjukhuset samt studera om explantationsfrekvensen
varierar mellan dessa.
Method
Patienter på Karolinska Universitetssjukhuset som erhållit kraniellt implantat och registrerats
med operationskod AAK00 (Kranioplastik) mellan 120101-130925 inkluderades (N=93). Dessa
erhöll sammanlagt 122 implantat varav 96 vid primär rekonstruktion. Åtta olika slags implantat
användes och fördelades enligt tabell 1.
Result
Totalt explanterades 17% (N=21) av lambåerna pga infektion. Fördelningen framgår enligt tabell
1. Statistisk beräkning av Relativ risk (RR) visade att titannät var det material som tydligast var
associerad till infektionsrelaterad explantation (RR 2.34).
Discussion
Det föreligger en påtaglig infektionsrisk vid kranioplastik. En variation i utfall kan ses i vår studie
beroende på vilket rekonstruktionsmaterial som använts, men utfallet bedöms ej som konklusivt.
Ett större retrospektivt patientmaterial behöver studeras för att kunna väga in andra variabler
inklusive given strålningsdos (om någon), hurvida rekonstruktionen är primär eller sekundär,
förekomst av tidigare infektioner, storlek samt lokalisation (närhet till sinus) av rekonstruerad
defekt.
105
Dag: Torsdag
21/8
Tid: 16.3016.37
Plats: SOLA
106
Intrakraniell volym och cefaliskt index hos patienter med
sagittal synostos efter operation med strip kraniotomi och
fjädrar jämfört med pi-plastik
Sara Fischer, Göteborgs Universitet
Giovanni Maltese Göteborg, Peter Tarnow Göteborg, Emma Wikberg Göteborg, Peter Bernhardt
Göteborg, Robert Tovetjärn Göteborg, Lars Kölby Göteborg
Plastikkirurgen Sahlgrenska
Introduction
Sagittal synostos kan opereras med strip kraniotomi kombinerat med fjädrar hos spädbarn eller
en mer omfattande kranioplastik, pi-plastik, hos något äldre barn.
Method
Alla patienter (n=142) med sagittal synostos som opererats vid Sahlgrenska t.o.m. 2012, med
pre- och/eller postoperativ (vid 3 års ålder) CT inkluderades. Köns- och åldersmatchade
kontroller identifierades. ICV mättes genom Cavalieris princip. Bredden var skallens bredaste
diameter. Längden var den längsta diametern, parallellt med Nasion-Sella-linjen. CI var kvoten
bredd/längd.
Result
Kraniotomi och fjädrar ökade ICV och CI från 0,807 ± 0,14 l (medel ± SD) och 70,1 ± 4,0 till
1,302 ± 0,16 l och 73,0 ± 3,3. Motsvarande värden för kontrollerna var 0,789 ± 0,14 l och 84,6 ±
8,7 preoperativt, och 1,355 ± 0,15 l och 79.6 ± 4.5 postoperativt. Pi-plastik ökade ICV och CI från
1,011 ± 0,12 l (medel ± SD) och 69,6 ± 3,2 till 1,286 ± 0,12 l och 74,1 ± 2,6. Motsvarande
värden för kontrollerna var 1,041 ± 0,15 l och 83,3 ± 7,0 preoperativt och 1,355 ± 0,15 l och 80,4
± 4,1 postoperativt.
Discussion
Kraniotomi och fjädrar hos barn yngre än 6 månader och pi-plastik hos äldre barn är likvärdiga
för att förbättra ICV och CI. Ingen av operationsmetoderna normaliserar skallen helt.
Dag: Torsdag
21/8
Tid: 16.3816.46
Plats: SOLA
107
Growth of ears reconstructed from autologous rib cartilage
Emma Roos, Malmö
Sven-olof Wikström Malmö, Martin Öberg Malmö
Plastikkirurgiska kliniken, SUS
Introduction
Long term symmetry in size is an important parameter to relate to when performing ear
reconstruction from autologous rib cartilage. The optimal age for surgery and sizing of the
framework is under debate as it is unknown if the reconstructed ear grows. Our objective was to
determine if the reconstructed ear changes in size and compare this with the normal ear.
Method
22 patients were selected for this retrospective study. Digital morphometry was used to measure
the length of the reconstructed and normal ears. A first photo had been taken after the
reconstruction at a median of 11.2 years of age and a second photo at a median of 16.3 years.
The median follow-up time was 5.6 years. The differences between the photos were calculated
and paired student’s t tests and Mann Whitney U tests were used for the analysis.
Result
The length of the reconstructed ear had increased with 0.62 cm (95% CI 0.43-0.81) and that of
the normal ear with 0.53 cm (95% CI 0.38-0.68). There was no significant difference between
the growth of the normal and reconstructed ears (p=0.26).
Discussion
The reconstructed ears grow during the studied time interval. This is most likely due to growth of
the actual cartilage.
Dag: Torsdag
21/8
Tid: 16.4716.54
Plats: SOLA
108
Talrelaterad livskvalitet hos patienter med velopharyngeal
dysfunktion och deras nöjdhet med behandlingen
Magnus Becker, malmö
Mia Stiernman Malmö, Kristina Klintö Malmö, Björn Schönmeyer Malmö, Ahmed Al Qatani
Malmö
Plastikkirurgiska kliniken SUS
Introduction
Velopharyngeal dysfunktion (VPD) är svårigheter att sluta mellan näsa mun under tal. Symtom
på VPD är luftläckage till näsan som ger en öppen nasalitet hos barn med t.ex. LKG spalt kan
det förekomma i upptill 20% av patienterna. Studier som är gjorda beskriver inte hur patienter
uppfattar sin situation och i vilken mån de är nöjda.
Method
222 patienter undersökta med VPD mellan 2002 och 2010 fick utskickat en tvådelad enkät. Den
första delen handlade om nöjdhet och åtgärder genomförda och den andra var en svensk
översättning av "Voice handicap index" VHI.
Result
117 patienter svarade och av de hade 61% genomgått kirurgisk behandling. I denna grupp
ansåg 71% att talet var normalt eller lindrigt avvikande, dock var bara 55% nöjda med sitt tal.
Livskvaliteten mätt med VHI visade en median på 12 poäng, vilket är lågt. De som erhållit kirurgi
tycket talet var bättre än de som genomgått talbehandling.
Discussion
Trots att många uppfattar att talet blivit bättre når man inte en normalisering och 45% önskar att
talet kunde bli ännu bättre. VHI är inget bra instrument för VPD gruppen utan man behöver
tillverka ett nytt instrument som valideras. Data kring resultat måste hämtas in före såväl som
efter behandling.
Dag: Torsdag
21/8
Tid: 16.5517.01
Plats: SOLA
109
Skållningsskador hos barn - behövs antibiotika som
profylax?
Johan Thorfinn, Linköping
Moustafa Elmasry Linköping, Ingrid Steinvall Linköping, Ashraf Abbas Ismailia, Osama Adly
Ismailia, Folke Sjöberg Linköping
Hand- och plastikkirurgiska kliniken
Introduction
Skållningsskador är den vanligaste förekommande brännskadetypen hos barn, och infektion är
en vanligt förekommande komplikation till brännskada. Det är inte klarlagt om profylaktisk
behandling med antibiotika är fördelaktigt, och vilka markörer som påverkas av manifest infektion
hos barn är också ofullständigt studerat.
Method
Retrospektiv undersökning av samtliga skållningsskador behandlade i Linköping 2010-2012
(n=74). Ingen fick antibiotikaprofylax. Undersökta inflammatoriska parametrar var CRP,
prokalcitonin samt LPK. Övriga parametrar bland annat vårdtid, förekomst av infektion (odling
samt kliniska tecken), antibiotikaförbrukning, behov av kirurgisk behandling mm.
Result
Åldern var 2 år (medel). 61% var pojkar. 31% behövde transplanteras.45% bedömdes
infekterade, och 28% fanns vara koloniserade. CRP steg inom 3 dagar till i medel 47 g/l, och
kvarstod förhöjt hos barn med infektion medan det gick tillbaka på icke-infekterade barn.
Prokalcitonin och LPK påverkades inte signifikant. Barn med klinisk infektion hade inte längre
vårdtid än barn utan infektion.
Discussion
Små barn är mest utsatta för skållningsskador i vårt studiematerial, vilket är överensstämmande
med internationella studier. CRP förefaller vara en bra markör för att detektera
infektionsförekomst medan LPK och prokalcitonin var sämre. Infektion var relativt vanligt
förekommande i den undersökta populationen men eftersom det inte påverkade vårdtiden så
drar vi slutsatsen att antibiotikaprofylax inte är indicerat.
Dag: Torsdag
21/8
Tid: 17.0217.09
Plats: SOLA
110
Transplantation vid omfattande brännskada: sprayade
keratinocyter vs MEEK-mesh
Johan Thorfinn, Linköping
Moustafa Elmasry Linköping, Mårten Skog Linköping, Folke Sjöberg Linköping
Hand- och plastikkirurgiska kliniken
Introduction
Vid stora brännskador kan tillgången på autolog hud för traditionell hudtransplantation vara dålig.
I dessa fall kan micrografting (MEEK) eller att spraya odlade keratinocyter fungera som
alternativ. kliniskt leder båda dessa alternativ vanligen till sämre hudkvalitet jämfört med
konventionellt transplanterad delhud. Detta skulle kunna förklaras av keratinocyternas
vidhäftningsegenskaper. Cellernas integriner kan ha samband med hur väl cellerna fäster mot
varandra. Hittills har det varit svårutvärderat eftersom man vanligen använder antingen den ena
eller den andra tekniken på en och samma patient.
Method
Biopsier (3 mm2) togs från MEEK-meshad och keratinocytsprayad hud 4-5 veckor efter
transplantation på en patient med 60% brännskada där man samtidigt hade använt båda
teknikerna. Keratinocyterna från båda områdena isolerades och analyserades med avseende på
alfa-6 och beta-1 integrin. Dessutom gjordes histologi med hematoxylin och eosinfärgning för att
granska växtsätt och morfologi. Som negativ kontroll användes oläkt sår
Result
Den negativa kontrollen hade högst förekomst av celler som inte uppvisade någon av de två
integrinerna. MEEK-meshad hud uppvisade lägre antal integrinnegativa celler jämfört med
sprayad hud (1,8% vs 12,0%). Beta-1-integrin uttrycktes mer i MEEK-gruppen.
Discussion
MEEK-meshad hud innehåller en dermal komponent medan sprayed hud inte innehåller dermis
vilket kan förklara att den uppvisar mer integriner och bättre morfologi.
Dag: Torsdag
21/8
Tid: 17.1017.16
Plats: SOLA
111
Biodegradable porous gelatin microcarriers facilitate reepithelialization of human cutaneous wounds - an in vitro
study in human skin
Susanna Lönnqvist, Linköpig
Jonathan Rakar Linköping, Kristina Briheim Linköping, Gunnar Kratz Linköping
Linköpings universitet
Introduction
The possibility to use a suspended tridimensional matrix as scaffolding for re-epithelialization of
in vitro cutaneous wounds was investigated with the aid of a human in vitro full thickness wound
healing model based on excised skin.
Method
Macroporous gelatin microcarriers, Cultispher-S, were applied to in vitro full thickness wounds
and cultured for 21 days. Wounds were cryosectioned and stained immunohistochemially.
Result
Tissue sections showed incorporation of wound edge keratinocytes into the microcarriers and
thicker neoepidermis in wounds treated with microcarriers. Thickness of the neoepidermis was
measured digitally, using immunohistochemical staining of keratins as epithelial demarcation.
Air-lifting of wounds enhanced stratification in control wounds as well as wounds with
microcarriers. Immunohistochemical staining revealed expression of keratin 5, keratin 10, and
laminin 5 in the neoepidermal component.
Discussion
We conclude that the Cultispher-S microcarriers can function as tissue guiding scaffold for reepithelialization of cutaneous wounds.
Dag: Torsdag
21/8
Tid: 17.1717.28
Plats: SOLA
112
Cultivated autologous urethra in ingunial-flap phalloplasty
Laura Pompermaier, Linköping
Johan Thorfinn Linköping, Gunnar Kratz Linköping
Department of Hand and Plastic Surgery, Linköping
Introduction
The inguinal-flap phalloplasty gives acceptable penile appearance and silicone rods allow the
penetration. The aim of this study was to use a cultivated urethra to enable urinating.
Method
Twelve female-to-male patients (FtM) were operated with the inguinal-flap pedicled phalloplasty
combined with a cultivated urethra. Urothelial cells obtained from bladder lavage liquid and
cultivated on a collagen plate to form a two-layered composite urethra graft. In three patients
(group 1) the neo-urethra was inserted directly in the phalloplasty as a free graft. In nine patients
(group 2) the neo-urethra was inserted first in the ingunial area and then elevated with the
inguinal skin, at the time of the phalloplasty surgery.
Result
Follow-up time was three years. In group 1, all neo-urethras failed due to stenosis (3/3). In group
2, the neo-urethras were viable in 5 patients (5/9) at follow-up.
Discussion
The cultivated two-layered autologous urethras can be used in penis reconstructions in FtM
transsexuals. Based on our experience, a two-stage surgical procedure is superior to a onestage procedure. We hypothesize that the two-stage procedure resulted in a better microcirculatory in-growth before flap elevation, which may explain the better outcome. However, the
method needs further improvements before it can be used in clinical practice.
Dag: Torsdag
21/8
Tid: 17.2917.35
Plats: SOLA
113
Benförankrad penisepites - preliminär rapport med fem
patienter
Gennaro Selvaggi, Göteborg
Rickard Brånemark Göteborg, Anna Elander Göteborg, Mattias Lidén Göteborg, Lars Kölby
Göteborg, Peter Wroblewski Göteborg, Joacim Stalfors Göteborg
Department of Plastic Surgery, Sahlgrenska Academy
Introduction
Osseointegration används inom den rekonstruktiva kirurgin; intraorala, kraniofaciala och övre
och nedre extremitetsrekonstruktioner har utförts med olika typer av benförankrade epiteser med
titanskruv. Ett möjligt användningsområde skulle kunna vara inom den transsexuella kirurgin
med en benförankrad penisepites. Vi presenterar den första serien med fem transexuella
patienter som erhållit titanimplantat på- blygdbenet i syfte att fästa penisepites.
Method
Efter preoperativ datortomografiundersökning av blygdbenet samt datorsimulerad
operationsplanering opererades fem transexuella patienter kvinna till man (FtM) i två seanser. I
seans ett implanterades två titanimplantat vid symfysen. I seans två anpassades huden samt
reducerades subkutis i nivå med mons pubis. Distanser fästes på fixturerna. Efter några veckor
kunde epitesen fästas mot de benförankrade titanimplantaten.
Result
Osseointegration bekräftades via datortomografi hos alla fem patienterna. Operationerna
förlöpte utan svåra komplikationer. En sårinfektion med sårruptur behandlades konservativt. Hos
två patienter krävdes ytterligare fettreducering i runt fixturerna vilket gjordes polikliniskt i
lokalbedövning.
Discussion
Denna preliminära kliniska studie visar att osseointegration av titanskruv i blygdbenet är möjlig.
Preoperativ planering är avgörande för valet av lämplig storlek på implantatet och den
anatomiska lokalisationen där implantatet ska fästas. Långsiktig uppföljning av resultatet av
operationerna och utvärdering av patientens livskvalitet pågår. En större serie av patienter
planeras.
Dag: Torsdag
21/8
Tid: 17.3617.43
Plats: SOLA
114
ENBART PENISHUD ÄR TILLRÄCKLIG LINING FÖR
SKAPANDE AV NEOVAGINA VID KÖNSKORRIGERANDE
KIRURGI
Hannes Sigurjonsson, Stockholm
Johan Rinder Stockholm, Filip Farnebo Stockholm, Kalle Lundgren Stockholm
Kliniken för Rekonstruktiv Plastikkirurgi,
Introduction
The most important specifics of the male-to-female gender reassignment surgery (GRS) is the
creation of a neo-vagina with sufficient depth and circumference to allow for intercourse and the
creation of a sensate neo-clitoris. Several techniques exist including a only penile skin,
combination of penile and scrotal skin or intestinal mucosa. At Karolinska University Hospital
penile skin is exclusively used for lining the neo-vaginal cavity. Here we present preliminary
results of an ongoing study measuring the vaginal depth.
Method
We measured the vaginal depth of consecutive patients 3-10 months after GRS. Possible risk
factors for reduced vaginal depth were registered.
Result
A total of 48 patients were included in the study. Mean age was 36.1 years (range 18-63 years).
All patients were non-circumsized. The median neovaginal depth was 9.2 cm (range 1.0-13.8
cm). Mean BMI was 23.2 kg/m2 (range 18.3-32.5). Three patients (n=3) had not performed
vaginal dilation exercises wich resulted in a significantly decreased vaginal depth (1.0, 3.5 and
6.0 cm respectively) compared to compliant patients. The average vaginal depth when noncompliant patients were excluded was 10.2 cm.
Discussion
All vaginoplasties were done with using solely penile skin. This technique gives good results
when dilation excercises are performed as recommended.
Dag: Torsdag
21/8
Tid: 17.4417.50
Plats: SOLA
115
The impact of plastic surgical experience on the outcome
of 149 public abdominoplasties
Amanda Hedén Hållstrand, Stockholm
Filip Farnebo Stockholm, Jessica Gahm Stockholm, Marcus Ehrström Stockholm
Rekonstruktiv Plastikkirurgi, Karolinska
Introduction
The demand for Plastic Surgery procedures in massive weight loss patients is rapidly increasing.
Limited resources within public reconstructive plastic surgery call for alternative solutions
regarding best treatment and care. The aim of the current study was to investigate the outcome
of 149 public abdominoplasties performed by general and plastic surgeons.
Method
In a retrospective study of 149 patients accepted for abdominoplasty in a public setting, 70 were
operated by plastic surgeons and 69 by general surgeons. The outcome was investigated
through a review of the patients files regarding early (infection, bleeding, seroma, wound
dehiscence, thromboembolism) and late (unpleasant scarring, asymmetry, remaining surplus of
tissue, pain) complications.
Result
71 % had early and 63.8 % late complications in the group operated by general surgeons. The
comparative numbers for plastic surgeons were 39% and 31.4 %.
Discussion
The care of massive weight loss patients is often complicated by increased co-morbidity and
high risk for complications. Our results indicate significantly higher risk for complications with
less plastic surgical experience. This could reflect a learning curve or differences in reporting
complications. However, the results indicate special overall caution regarding surgical
procedures in this group of patients and dedicated surgeons in high volume centers.
Dag: Torsdag
21/8
Tid: 17.5118.00
Plats: SOLA
116
SFKRK
117
90-dagars mortalitet efter koloncanceroperationer på
länsdelssjukhus
Bengt Hanßke, Torsby
Saif Al-tai Torsby, Stephan Axer Torsby
Sjukhuset i Torsby
Introduction
Kvalitén av operationer för kolorektal cancer är av allra högsta grad avgörande för patientens
kliniska överlevnad. 30-dagars mortalitet har visat sig vara en hyfsat bra markör, men 90-dagars
mortalitet har på senare tid rekommenderats som en bättre kvalitétsindikator.
Method
Retrospektiv journalgranskningen genomfördes av alla patienter som opererades mellan 2011
och 2013 för en koloncancer på "Sjukhuset i Torsby".
Result
Mellan 2011 och 2013 opererades sammanlagt 45 koloncancer patienter på Sjukhuset i Torsby
varav 11 opererades akut och 34 opererades elektivt. Hos 36 patienter bedömde man att
intentionen var kurativt. Av de sammanlagt 30 kurativt och elektivt opererade patienter
opererades 21 (70%) i laparoskopisk teknik - inklusive 2 som konverterades till öppen operation.
Undersökning av alla patienter med kurativ intention, oavsett om elektivt eller akut opererade
visade en 30-dagars och en 90-dagars mortalitet av 2,8% (1 av 36). Vid undersökning av alla
patienter som genomgick en kolonresektion med kurativ eller palliativ intention visade en 30dagars mortalitet på 6,7% (3 av 45) och en 90-dagars mortalitet på 8,9% (4 av 45).
Discussion
Med hänsyn till 30-dagars och 90-dagars mortalitet kan man konstatera att laparoskopiska såväl
som öppna koloncanceroperationer kan genomföras med mycket bra kvalité på länsdelssjukhus
när kompetensen finns.
Dag: Måndag
18/8
Tid: 10.0013.00
Plats: Vid
posterskärmarna
118
Abdominoperineal resektion utan vändning vid rektalcancer
Joakim Folkesson, Uppsala
Helene Siilin Uppsala, Helgi Birgisson Uppsala, Urban Karlbom Uppsala, Wilhelm Graf Uppsala
Akademiska sjukhuset, Uppsala
Introduction
De senaste åren har allt fler centra som praxis att vända patienten för att utföra den perineala
delen vid APR. I Uppsala har den traditionella tekniken att utföra den delen av operationen med
patienten i benstöd dock använts konsekvent. Här redovisas resultaten för alla rektalcancerfall
som opererats med APR i Uppsala 2009-2012.
Method
Baserat på ICD-koder hämtades uppgift om alla patienter som genomgått APR (2009-2012) pga
rektalcancer. Från journalerna hämtades kliniska uppgifter.
Result
50 patienter hade opererats med APR utan vändning. 30 % erhöll preoperativ radiokemoterapi.
65 % erhöll enbart preoperativ strålning. 34 % opererades veckan efter strålning och 66 %
opererades med fördröjd kirurgi. Minsta avstånd till tumör från resektionsrand (CRM) var i
medeltal 7 (0- 30) mm. 7 patienter hade CRM ≤ 1mm. 7 peroperativa tarmperforationer
registrerades. Med i median 3 års uppföljningstid var andelen lokalrecidiv 4 % (2/50 (ypT4N1,
CRM 0mm samt ypT4N0, CRM 5mm)). 30 % utvecklade fjärrmetastaser. Vid ettårsuppföljning
hade 20 % någon form av perinealt problem.
Discussion
APR utan vändning går att utföra med goda onkologiska resultat. Noggrann planering av
kirurgisk resektionsrand kan göras även vid operation med patienten i benstöd. Metoder för att
minska perineala problem behöver utvecklas.
Dag: Måndag
18/8
Tid: 10.0013.00
Plats: Vid
posterskärmarna
119
Analabscesser och fistelutveckling - en retrospektiv studie
på Kirurgkliniken Falu Lasarett
Maria Cederlund, Falun
Kirurgkliniken, Falu lasarett
Introduction
Analabscess är en benign åkomma vilken ofta betraktas som okomplicerad. Ett antal patienter
utvecklar emellertid analfistel, det kroniska tillstånd som inte sällan leder till upprepade
sjukvårdskontakter och sänkt livskvalitet.
Method
Studien är retrospektiv. Journaluppgifter har granskats på 118 patienter diagnosticerade med
analabscess på Kirurgkliniken, Falu Lasarett under åren 2007-2011 med avseende på
fistelutveckling. 33 patienter exkluderades pga feldiagnostik, utomlänstillhörighet, ålder under 18
år eller komorbiditet med IBD eller malignitet.
Result
85% av patienterna inciderades vid första söktillfället. Av resterande 15% åtgärdades mer än
hälften inom 2 veckor. Medelåldern var 46 år, 73% var män. 47% sökte akut minst en gång
ytterligare på grund av kvarstående eller nytillkomna besvär. 27% utvecklade analfistlar, 87% av
dem opererades minst en gång, 35% tre eller fler gånger.
Discussion
Analabscesser genererar upprepade akutbesök. De flesta patienter utvecklar dock inte analfistel
i efterförloppet; i denna studie en dryg fjärdedel. Vid den akuta incisionen bör man undvika att
aktivt leta efter fistelgångar, eftersom det finns risk att man istället accidentellt skapar sådana i
den luckra inflammerade vävnaden. Antalet akutbesök skulle kunna minskas genom förslagsvis
rutinmässig telefonuppföljning av kolorektalsköterska. De flesta som utvecklar analfistel
genomgår kirurgi, över en tredjedel tre eller fler gånger.
Dag: Måndag
18/8
Tid: 10.0013.00
Plats: Vid
posterskärmarna
120
Anastomosinsufficiens (AI) efter låg främre resection
(LAR): När, var och hur läcker det?
Henrik Jutesten, Malmö
Jerzy Draus Halmstad, Janusz Frey Karlskrona, Gunnar Neovius Kristianstad, Pamela Buchwald
Helsingborg, Gudrun Lindmark Helsingborg, Marie Louise Lydrup Malmö
Institutionen för kliniska vetenskaper Malmö
Introduction
Sydsvenska kolorektalcancergruppen har skapat ett internetbaserat regionalt tilläggsregister till
det nationella rektalcancerregistret syftande till ökad kunskap om riskfaktorer samt vidtagna
åtgärder vid AI.
Method
156 patienter opererade under 2001-2012 med AI identifierades via uppgifter ur i det nationella
rektalcancerregistret, verifiering gjordes även via diagnoskodning. Lokala representanter från
respektive sjukhus validerade registrerade AI-data samt journaldata för AI-patienter enligt ett
gemensamt studieprotokoll.
Result
Bakgrundsdata, patienter med AI jämfört med övriga patienter i det nationella
rektalcancerregistret (AI - övriga) : Medianålder: 68 år - 74 år (p<0.001); kvinna/man: 41/ 59% 46/54% (ns); preoperativ strålning 61% - 22% (p<0.001); high-tie : 33% - 17 % (p<0,01);
peroperativ blödning i median: 600 ml - 300 ml (p<0.001). För patienter med AI: I fall av påvisad
läckageplats: Side-end anastomos 35%, blindände side-end 10,8%, end-end anastomos 24,8%
Intraabdominell abscess: 47,1% Påvisad sinus/recess: 18,5% Rektovaginal fistel: 17 % (enbart
kvinnor) Tid från operation till diagnos, median: 13 dagar.
Discussion
Lägre ålder , preoperativ strålbehandlingning, high-tie och ökad blödning ses vid AI. Nästan
hälften av patienterna med AI hade en intraabdominell abscess, sinus/recess respektive
rektovaginal fistel förekom hos nästan 1/5. Detaljerade deskriptiva data kommer att redovisas.
Dag: Måndag
18/8
Tid: 10.0013.00
Plats: Vid
posterskärmarna
121
A population-based cohort study on adherence to practice
guidelines for adjuvant chemotherapy in colorectal cancer
Elinor Bexe Lindskog, Göteborg
Katrín Ásta Gunnarsdóttir Göteborg, Kristoffer Derwinger Göteborg, Yvonne Wettergren
Göteborg, Bengt Glimelius Uppsala, Karl Kodeda Göteborg
Göteborgs Universitet
Introduction
The value of adjuvant chemotherapy in colorectal cancer treatment is well studied, and
guidelines have been established. However, few population-based studies have assessed the
implementation of treatment guidelines in the everyday clinical setting.
Method
This population-based study on a cohort of nearly 34,000 patients with colorectal cancer
evaluates the adherence to present clinical guidelines for adjuvant chemotherapy. Virtually all
patients with colorectal cancer in Sweden during the years 2007–2012 and data from the
Swedish Colorectal Cancer Registry are included.
Result
In colon cancer stage III, lower adherence to chemotherapy guidelines was associated with
higher age, absence of multidisciplinary team (MDT) conference, co-morbidity, and more
favorable N stage. The MDT forum also affected whether or not high-risk stage II colon cancer
patients were considered for adjuvant chemotherapy.
Discussion
In Sweden, the adherence to guidelines for adjuvant chemotherapy in colon cancer stage III is
acceptable in younger and healthier patients. MDT conferences are of major importance and
affect whether patients are recommended for adjuvant chemotherapy. Special consideration
needs to be given to certain subgroups of patients, particularly older patients and patients with
poorly differentiated tumors.
Dag: Måndag
18/8
Tid: 10.0013.00
Plats: Vid
posterskärmarna
122
Betydelse av negativt PAD vid cytoreduktiv kirurgi
Malin Enblad, Uppsala
Helgi Birgisson Uppsala, Filip Sköldberg Uppsala, Lana Ghanipour Uppsala, Wilhelm Graf
Uppsala
Institution of Surgical Sciences
Introduction
En okänd andel patienter saknar neoplastiska celler i kirurgiska resektat efter genomgången
cytoreduktiv kirurgi (CRS). Syftet med denna studie var att undersöka frekvensen och den
prognostiska betydelsen av negativt PAD (negPAD).
Method
Information inhämtades från patientjournaler tillhörande 495 patienter som genomgått CRS
(2004-2013), på Akademiska sjukhuset. Tidigare CRS (n=58), inoperabel peritoneal
carcinomatos (n=34) och debulking kirurgi (n=22) var exklusionskriterier. Chi-square, MannWhitney U-Test eller Fisher’s exact test användes för jämförande analyser och log rank test för
beräkning av överlevnadsskillnader.
Result
Av 381 patienter (163 män, 13-78 år, medelålder 55) hade 15% negPAD. Femårsöverlevnaden
var längre vid negPAD (84% vs 50%, P<0.0001) och sjönk när patienter med negPAD
exkluderades (55% till 50%). Mucocele appendix var vanligare hos patienter med negPAD (15%
vs 0%, P<0.0001). 32% av patienterna med negPAD genomgick profylaktiskt syftande CRS.
Neoadjuvant cytostatika var vanligare hos patienter med positivt PAD (46% vs 31%,
P=0.028).Tumörmarkörer, Peritoneal Cancer Index och Completeness of Cytoreduction Score
var lägre vid negPAD (P<0.0001).
Discussion
En betydande andel av patienter som genomgår CRS har negPAD. Profylaktiskt syftande kirurgi,
appendixtumörer och låga nivåer av tumörmarkörer ökar sannolikheten för negPAD. Dessa
patienter har bättre prognos och påverkar överlevnaden i positiv riktning.
Dag: Måndag
18/8
Tid: 10.0013.00
Plats: Vid
posterskärmarna
123
Den prognostiska betydelsen av C-reaktivt protein pre- och
postoperativt vid stadie II och III kolorektalcancer
Erik Osterman, 1
Annika Holgersson 1, Jesper Unander Scharin 1, Bengt Glimelius Inst. För Radiol., Onkol Och
Strålvetenskap, Lars Påhlman 1, Helgi Birgisson 1: Inst. För Kir. Vetenskaperna
Uppsala Universitet, Uppsala
Introduction
Flera studier pekar på att preoperativt C-reaktivt protein är en riskmarkör för mortalitet och
recidiv vid kolorektalcancer men det finns bara ett fåtal studier som visat detta för postoperativt
mätt CRP. Vi ville undersöka dessa korrelationer i en svensk population.
Method
CRP mättes vid diagnos och 6 veckor efter operation på 271 patienter med stadie II och III
kolorektalcancer och jämfördes med utfall efter operation registrerat i det svenska
kvalitetsregistret med X2 –test, Cox-regressions analys för hazard ratio (HR) och 95%
confidence interval samt Kaplan-Meierkurvor beräknades.
Result
Förhöjt preoperativt CRP korrelerade signifikant till ålder, komorbiditet, akut operation och
mortalitet. Vid multivariat analys korrelerade mortalitet med ålder över 70 år (HR 4.8, p=0.006),
postoperativa komplikationer (HR 3.6, p=0.012), N1- och N2-stadie (HR 5.5, p=0.003 respektive
HR 16.4, p=0.000 ) och preoperativt CRP över 5 mg/l (HR 3.2, p=0.045). Då akut opererade
patienter exkluderades korrelerade N2-stadie (HR 12.8, p=0.000), ålder över 70 (HR 5.2,
p=0.017) och komorbiditet (HR 4.5, p=0.012) men inte CRP till ökad mortalitet. Postoperativt
CRP var vid univariat analys signifikant korrelerat till mortalitet (HR 2.7, p=0.017), dock inte vid
selektion för elektivt opererade patienter.
Discussion
Resultaten bekräftar tidigare gjorda studier och tillför evidens för preoperativt CRP och
postoperativt CRP som prognostisk markörer.
124
Dag: Måndag
18/8
Tid: 10.0013.00
Plats: Vid
posterskärmarna
125
Den viscerala fetmans roll för prognosen vid kolorektal
cancer
Caroline Lindberg, Uppsala
Lars Påhlman Uppsala, Michael Torkzad Uppsala
Inst. för Kirurgiska Vetenskaper, Inst. för ROS
Introduction
Övervikt och fetma ökar ständigt i världen och har nått epidemiska proportioner. Flertalet studier
har sammankopplat förhöjt Body Mass Index (BMI) med en ökad risk för, liksom en ökad
frekvens av, postoperativa komplikationer, återfall och död vid kolorektal cancer. Syftet med
denna studie var att undersöka den viscerala fetmans roll för prognosen vid kolorektal cancer.
Method
Studiepopulationen bestod av 549 patienter som behandlats för kolorektal cancer på
Akademiska sjukhuset och inhämtades från det nationella kvalitetsregistret för kolorektalcancer.
Mätningar av midjemått, visceral fettvolym, subkutan fettvolym, total fettvolym och sarkopeni
gjordes från tredimensionella rekonstruktioner av preoperativa CT-bilder. Patienterna indelades i
icke obesa och visceralt obesa baserat på den totala medianen av den viscerala fettvolymen.
Result
Visceralt obesa patienter hade signifikant längre operationstid samt en högre frekvens av
operationsrelaterade komplikationer, neoadjuvant strålning och konvertering av laparoskopiska
operationer till öppna operationer. Studien visade inte en högre frekvens av återfall och
mortalitet för kolorektal cancer bland visceralt obesa patienter, men det var en signifikant
skillnad i 3-års överlevnad vid mätning av sarkopeni.
Discussion
Studien indikerar att det finns ett samband mellan visceral fetma och prognosen för kolorektal
cancer. Eftersom övervikt är en potentiellt modifierbar riskfaktor för kolorektal cancer bör detta
samband studeras ytterligare.
Dag: Måndag
18/8
Tid: 10.0013.00
Plats: Vid
posterskärmarna
126
Divertikulitpatienter under 70 år behöver ej colonutredas
Carl Johan Grahnat, Jönköping
Roland Andersson Jönköping
Kirurgkliniken, Länssjukhuset Ryhov, Jönköping
Introduction
Patienter som vårdats för akut divertikulit (AD) rekommenderas en colonutredning på grund av
hög risk för colorektal cancer. Med förbättrad diagnostik har detta ifrågasatts. Vi undersökte
frekvensen av colorectal cancer inom ett år hos patienter som vårdats för akut divertikulit.
Method
En kohort av patienter som vårdats för AD under 2005-2011, samt alla bland dessa som fått en
colorektal cancerdiagnos inom ett år efter vårdtillfället, identifierades via Jönköping Läns
Landstings patientregister. Diverticulit- och cancer-diagnosen verifierades genom
journalgranskning. Det förväntade antalet cancrar beräknades från ålders-, köns- och periodspecifik incidens från Socialstyrelsen.
Result
890 patienter (298 män och 592 kvinnor) hade vårdats för AD. Av dessa hade 14 (4 män och 10
kvinnor, 1.6%) fått en colorektal cancerdiagnos inom ett år, mot förväntat 2.3 (O/E 6.1, 95%CI
3.3-10.2, p<0.0001). 9 (64%) hade genomgått CT under indexvårdtillfället utan att tumör
påvisats. AD diagnostiserades genom akut röntgen i 7 fall, sigmoidoskopi i ett och genom klinisk
bedömning i 6 fall. Cancern upptäcktes median 63 (27-213) dagar efter vårdtillfället genom
bilddiagnostik (4), sigmoideoscopi (5), operationsfynd (5). Samtliga cancerpatienter var över 70
år, medianåldern var 81 år.
Discussion
Patienter över 70 års ålder som vårdats för AD är en högriskgrupp för colorektal cancer som inte
upptäcks trots modern diagnostik.
Dag: Måndag
18/8
Tid: 10.0013.00
Plats: Vid
posterskärmarna
127
Endoscopisk MucosaResektion (EMR) för stora polyper i
colon
Lotta Langer, karlstad
Stefan Willmarsson Karlstad
SEGP, SGF
Introduction
I Karlstad har stora benigna polyper i tjocktarmen tidigare avlägsnats med tarmresektion. Under
fyra års tid har vi drivit ett utvecklingsprojekt mot att endoskopiskt avlägsna dessa polyper.
Method
De två första åren samlade vi på oss kunskap kring polypektomi genom att delta i internationella
möten/kurser, studera litteratur och bjuda in gästskoperande specialister. Under de efterföljande
åren har vi utfört EMR på stora eller svårtillgängliga polyper. Vi har jobbat tillsammans under
ingreppen för att stötta, uppmuntra och lära av varandra. Patienterna är följda avseende
komplikationer, radikalitet och recidiv. Studien omfattade 32 patienter bestående av 72 %
kvinnor och 28 % män med en medelålder på 74,2 år, åldersspann mellan 45-96 år.
Result
Majoriteten av polyperna var lokaliserade i distala delen av kolon. Samtliga polyper kunde tas
bort i en seans och medeltid för ingreppen var 49,5 minuter. Polypstorleken varierade mellan
10x30 mm till 50x50 mm. Två patienter har krävt inneliggande vård pga av sen blödning. Båda
behandlades konservativt. Ingen perforation har skett.
Discussion
Vårt sätt med metodiskt lärande och utveckling av den endoskopiska tekniken för att ta bort
stora polyper i colon har fungerat väl och patientsäkert. Vi är övertygande om att arbetssättet är
överförbart på många av Sveriges sjukhus men att tekniken bör förbehållas högvolymsskopister.
Dag: Måndag
18/8
Tid: 10.0013.00
Plats: Vid
posterskärmarna
128
Ett års erfarenhet med robotassisterad kolorektal kirurgi
Jerzy Draus, Halmstad
Jonas Karlberg Halmstad
Hallands sjukhus Halmstad
Introduction
Sverige ligger väldigt dåligt angående användning av laparoskopi inom kolorektala kirurgi. 6-8 %
av kolorektala resektioner görs med laparoskopi i jämförelse med 40-60% i ledande länder i
Europa. Nu pågår diskussionen hur man ska starta med laparoskopi igen -nästan 20 år efter
första försöket. Samtidigt väntar 19 robotar (plus några nya som är på gång) för kolorektala
kirurger med en vision.
Method
Vårt antagande var att utföra de flesta kolorektala ingrepp med robot redan från första början. Vi
robotopererar 1-2 dagar i veckan och utför 1-2 ingrepp om dagen.
Result
Sedan maj 2013 har vi utfört 56 robotassisterade kolorektala operationer. De omfattar en bred
palett av kolorektala ingrepp. Vi har inte konverterat en enda operation. Alla patienter
opererades radikalt. Peroperativ blödning var 25-300 ml. Rutinmässigt utför vi 2 kolorektala
resektioner per dag. Bara 3 patienter ficka EDA. En patient drabbades av sårinfektion. Tre
patienter blev reopererade ( anastomosinsuffisens efter AR, stominekros efter APR,
tunntarmsileus i samband med loopileostomi). Ytterligare en patient fick stenos vid anastomosen
efter sigmoideumresektion - åtgärdades endoskopiskt.
Discussion
Det finns ett stort potential i användning av robot inom kolorektal kirurgi. Flertal olika typer av
ingrepp kan utföras robotassisterad efter betydligt kortare inlärningskurva än vid laparoskopi.
Inga robotrelaterade komplikationer förekom.
129
Dag: Måndag
18/8
Tid: 10.0013.00
Plats: Vid
posterskärmarna
130
Ett-årsuppföljning av kvinnor med tredje- och fjärde
gradsskador efter partus
Ann Olsson, Stockholm
Nina Blomberg Kyrklund Stockholm, Mats Bragmark Stockholm, Claes Johansson Stockholm,
Elin Johansson Stockholm, Eva Westling Stockholm
Bäckenbottencentrum, Danderyds sjukhus, Stockholm
Introduction
För att kvalitetssäkra det postoperativa omhändertagandet av kvinnor med tredje- och
fjärdegradsskador efter partus, skickades enkäter med frågor rörande eventuella tarmproblem till
de 214 kvinnor som under 2012 fick dessa skador i samband med förlossning på Danderyds
Sjukhus, Stockholm. Samtliga skador syddes av läkare på operationsavdelningen och under
optimala betingelser.
Method
Enkätundersökning med givna svarsalternativ samt möjlighet att ge egna kommentarer.
Frågorna rörde störningar i tarmfunktion och välbefinnande samt begränsningar i det sociala
livet. De givna enkätsvaren bearbetades med hjälp av deskriptiv statistisk och de egna
kommentarerna kategoriserades efter innehåll.
Result
125 kvinnor (58 %) svarade på enkäterna. Fler än 80 % av kvinnorna svarade att de aldrig eller
sällan hade problem med tarmtömning eller inkontinens. Endast 8 % upplevde begränsningar i
sitt sociala liv.
Discussion
Tyvärr var svarsfrekvensen endast 58 %. Vi tror att de kvinnor som inte svarar troligen hade
färre symtom än de som svarat. Undersökningen visar att kvinnorna uppvisar en påtaglig
nöjdhet. Det är viktigt att dessa skador diagnostiseras och omhändertas på ett optimalt och
kvalificerat sätt. Att träffa kvinnorna redan på BB för information och råd och uppföljning efter 6-8
v bidrar till det goda resultatet. Kvinnor med tredje- och fjärdegradsskador skall följas upp efter
förlossningen och efter ett år.
Dag: Måndag
18/8
Tid: 10.0013.00
Plats: Vid
posterskärmarna
131
Främre nätpexi ger färre recidiv vid operation av
rektalprolaps
Felix Bjerregaard, Stockholm
Klas Pekkari Stockholm, Fredrik Hjern Stockholm
kirurgkliniken Danderyd
Introduction
Sedan 2010 har rektalprolaps opererats med laparoskopisk främre nätpexi på Danderyds
sjukhus. Internationella studier påvisar låg recidivfrekvens med denna metod och vi önskar nu
undersöka våra resultat.
Method
Från april 2007 till december 2013 identifierades totalt 188 operationer för rektalproplaps. Från
journaler sammanställdes information avseende operationsmetod, ålder vid operation, tidigare
prolaps- och/eller bäckenkirurgi, funktionsnivå, operationstid, vårdtid, komplikationer och antalet
rapporterade recidiv. Patienterna opererade med laparoskopisk främre nätpexi följs upp med
undersökning på kryststol samt frågeformulär. Dessutom identifierades 15 operationer för rektal
invagination och/eller enterocele som ej redovisas här.
Result
Totalt 188 operationer för rektalprolaps har utförts, 154 primära och 34 recidiv. Medelålder vid
operation 70 år (17 – 98), 178 kvinnor och 10 män. Antalet abdominella operationer 147 varav
113 opererade laparoskopiskt (exklusive 15 konverterade till öppen kirurgi med suturpexi,
konverteringsfrekvens 12 %): 31 med främre nätpexi och 82 med suturpexi med rapporterad
recidivfrekvens på 0 % respektive 16 %. Uppföljningstid: (median) 21 (2 – 49) månader för
laparoskopisk främre nätpexi och 42 (3 – 77) månader för laparoskopisk suturpexi och
komplikationsfrekvens 3,2 % respektive 14,6 %.
Discussion
Med reservation för kort uppföljningstid är laparoskopisk främre nätpexi en säker metod,
behäftad med få recidiv och kan övervägas som förstahandsalternativ vid rektalprolaps.
Dag: Måndag
18/8
Tid: 10.0013.00
Plats: Vid
posterskärmarna
132
Följsamhet till ett ERAS-protokoll och 5-års överlevnad
efter kolorektal cancerkirurgi
Henrik Oppelstrup, Stockholm
Olle Ljungqvist Örebro, Anders Thorell Stockholm, Ulf Gustafsson Stockholm
Ersta Sjukhus och Universitetssjukhuset Örebro
Introduction
ERAS (Enhanced Recovery After Surgery)-protokollet syftar till att minska kirurgisk stress och
reducerar därmed komplikationer och antalet vårddagar efter kolorektal kirurgi. Det är ännu inte
undersökt om följsamhet till protokollet påverkar 5-års överlevnad.
Method
En tidigare presenterad kohort om 953 konsekutiva patienter inkluderade 2002-2007 på Ersta
sjukhus, där ökad följsamhet till protokollet; >50%, >70%, >80%, >90% minskade komplikationer
och vårdtider efter kolorektal kirurgi, inkluderades i studien. Efter exklusion av patienter utan
cancerdiagnos kvarstod 911 patienter i kohorten. Uppgifter om dödsdatum samt dödsorsak
inhämtades från Onkologiskt Centrum, region Stockholm. Fem-årsöverlevnad i förhållande till
följsamhet till protokollet analyserades.
Result
Antalet patienter med pre- och intra-operativ följsamhet till ERAS-protokollet; <50%, >70%,
>80%, och >90% var 317, 273, 174 och 73, respektive. Bortsett från en lägre andel
koloningrepp/ rektalingrepp, 148/169 (46.7%) vs. 355/ 259 (59.8%), p<0.001, i gruppen <50%
jämfört med >50% följsamhet sågs inga skillnader i bas karaktäristika. 5-års överlevnad i
respektive grupper av följsamhet vs. övriga patienter i kohorten var; <50%, 63.1% vs 71.7%
(p=0.007); >70%, 78.4% vs 64.6 % (p<0.001); >80%, 78.2% vs 66.5% (p=0.003); >90%, 78% vs
67.9% (p=0.072).
Discussion
Dessa preliminära beräkningar talar för att en ökad följsamhet till ERAS-protokollet är associerat
med förbättrad 5-års överlevnad.
Dag: Måndag
18/8
Tid: 10.0013.00
Plats: Vid
posterskärmarna
133
Gammal sanning gäller - klinisk bild ska avgöra beslut och
brådska av kirurgi vid misstanke om strangulationsileus!
Goran Filipovic, Linköping
Linda Duncker Linköping, Rune Sjödahl Linköping, Peter Andersson Linköping
Sektionen för Akutkirurgi och trauma
Introduction
Klinisk bild har traditionellt haft avgörande betydelse för laparotomi-beslut under misstanke om
strangulation vid tunntarmsileus. Diagnostiken vid misstänkt ileus har numer förändrats med
införandet av CT-diagnostik. Vi värderade betydelsen av datortomografifynd och kliniskt förlopp
för förekomsten av resektionskrävande strangulation.
Method
Fyrtiofem konsekutiva patienter (medianålder 72 (20-90), 18 män) med klinisk misstanke om
tunntarmsileus som vid laparotomi hade strangulation inkluderades. Alla hade genomgått CT
preoperativt. Prospektiv registrering gjordes av prehospital smärtduration, preoperativt
morfinbehov och misstanke på strangulation på CT.
Result
CT gav misstanke om strangulation hos 9 patienter vilka inte analyserades vidare. CT gav ingen
misstanke om strangulation hos 36 patienter. Femton av dessa hade strangulation som fordrade
resektion; hos resterande 21 fordrade strangulationen inte resektion. De resekerade patienterna
hade (median) prehospital smärtduration på 5 timmar, fick 10 mg morfin preoperativt fördelat på
3 injektioner och tid mellan ankomst och operation var 21 timmar. Motsvarande siffror för icke–
resekerade patienter var 18 timmar, 5 mg fördelat på 1 injektion och 15 timmar. Skillnaderna var
inte signifikanta
Discussion
Kliniskt förlopp är trots tillkomst av CT fortfarande avgörande för beslut om kirurgi. Materialet är
litet men kort anamnes samt större mängd och antal injektioner morfin per tidsenhet kan vara
kopplat till mer uttalad ischemi vid senare laparotomi.
Dag: Måndag
18/8
Tid: 10.0013.00
Plats: Vid
posterskärmarna
134
Hemorrojdbesvär- en genomgång av diagnostik och
behandling
Solveig Elmér, Stockholm
Jonas Nygren Stockholm, Claes Lenander Stockholm
Kir klin, Ersta Sjukhus, Stockholm. och KIDS
Introduction
Hemorrojder utgör den vanligaste anala åkomman. Trots detta saknas en strukturerad
genomgång av aktuell diagnostik och behandling.
Method
Retrospektiv deskriptiv kohortstudie. Alla patienter (905) remitterade till Ersta sjukhus
kirurgmottagning april 2007-mars 2009 tillfrågades om deltagande, 691(76%) accepterade. Data
inhämtades från journaler. Uppföljningstiden var 3 år
Result
Remisserna kom oftast från primärvården (481) eller kirurger i öppen vård (97). Diagnosen var
korrekt i 577(85%) fall. I 256(53%) av remisserna från primärvården saknades
undersökning/status och diagnosen var felaktig för 94(20%), vanligaste missade diagnosen var
analfissur (41 patienter). Två fall av analcancer upptäcktes. 264 patienter fick injektionsoch/eller gummibandsbehandling vid nybesöket på kirurgmottagningen. 2 drabbades av
allvarliga komplikationer (reoperation pga. blödning). 105/264 (40%) erhöll upprepad behandling
och 16(6%) opererades . 156 patienter opererades efter nybesöket, 82 Milligan , (61(74 %)
Golighergrad 3-4, medianålder 53 år), 59 THD (43(73 %) Golighergrad 3-4 medianålder 52 år ),
15 PPH (14(93%) Golighergrad 3-4, medianålder 51 år). Inga allvarliga komplikationer inträffade.
6(7%) Milligan- och 16(27%) THD-opererade patienter behövde ytterligare
behandling(injektion/gummiband/operation). P < 0.05. Milligan.vs.THD. De 691 remisserna
renderade 1032 mottagningsbesök.
Discussion
Remisserna från primärvården var undermåliga och analfissur var den vanligaste missade
diagnosen. Resultaten antyder att Milligans operation kan vara mer effektivt än THD.
Dag: Måndag
18/8
Tid: 10.0013.00
Plats: Vid
posterskärmarna
135
HER3 expression i kolorektal cancer, lymfkörtelmetastas
och levermetastas- en monitorering av HER3 i
tumörutveckling.
Frida Ledel, Stockholm
Inst f molekylär med och kir, KI
Introduction
Kolorektal cancer (CRC) är en vanlig cancerform i västvärlden. 20% av patienterna har
levermetastaser vid diagnos och 20% utvecklar metastaser. Leverresektionskirurgin har ökat
överlevnaden. Individualisering av onkologisk behandling innefattar nya markörer och terapimål.
Immunohistokemisk (IHC) detektion av human epidermal tillväxtfaktorreceptor, HER3, ger
membranfärg av cancerceller. Primär tumör samt metastas är HER3-positiva i ca 80% och
korrelation föreligger mellan tumör och metastas. HER3 kan ha en roll som biomarkör och
terapimål.
Method
HER3 expression påvisades med IHC i primär CRC, lymfkörtel- och levermetastaser från 107
patienter, opererade 1999-2009.
Result
HER3 expression i primär CRC påvisades hos 80%, i korresponderande lymfkörtelmetastaser
hos 81% och i levermetastaser hos 82%. HER3 expression i primär tumör korrelerar med
expression i lymfkörtelmetastas (r=0.65, p<0.001), i levermetastas (r=0.45, p<0.001) och
korrelation fanns mellan lever- och lymfkörtelmetastas (r=0.65 p<0.001).
Discussion
Det finns interaktion i HER familjen. Målsökande behandlingar som verkar på EGFR, HER2 eller
HER3 rapporteras påverka HER3 medierad onkogen signalering. HER3 status i kolorektala
tumörer och dess metastaser är ännu inte klarlagt. Vi har funnit att en hög andel av primär CRC
liksom lymfkörtel- och levermetastaser har HER3 expression och därför kan HER3 vara
intressant som ett framtida mål för läkemedel och ytterligare öka överlevnaden hos CRC
patienter med levermetastaser.
Dag: Måndag
18/8
Tid: 10.0013.00
Plats: Vid
posterskärmarna
136
Ingen ökad risk för förlossningsskada vid IBD?
Anna Levin, Linköping
Gudrun Lukas Linköping, Johan Dabrosin Söderholm Linköping, Marie Blomberg* Linköping, Pär
Myrelid Linköping, Peter Andersson Linköping
Kir klin och *KK, Universitetssjukhuset Linköping
Introduction
Vid vaginal förlossning finns risk för skada i perineum och sfinkter. Kvinnor med inflammatorisk
tarmsjukdom (IBD) har föreslagits ha ökad risk för detta men litteraturen är inkonklusiv.
Method
Registerstudie från Sydöstra regionen. Från förlossningsregister inhämtades uppgifter om
frekevens och grad av perineal skada och från SWIBREG samt datajournal inhämtades uppgift
om diagnos.
Result
1999-2011 registrerades 94002 förlossningar varav 79195 (84%) vaginala och 14807 (16%)
kejsarsnitt (59 % akuta, 40 % elektiva, 1 % uppgift saknas). Bristning i perineum och sfinkter
förekom hos 41 % (32595) resp 3 % (2313). 481 IBD-förlossningar identifierades varav 358
vaginala och 123 snitt (63% akuta, 36% elektiva). Totalt förekom skada i perineum och sfinkter
hos 142 (40%) resp 13 (3,6%). I IBD-gruppen återfanns 233 UC (48%), 234 CD (49%) och 14
obestämbar kolit (3%) varav 166 (71%), 183 (78%) resp 9 (64%) hade förlösts vaginalt. Hos UC
resp CD förkom skada i perineum och sfinkter hos 44% och 3,6% resp 34% och 3,8%. Inga
signifikanta skillnader sågs vid jämförelse med gruppen utan IBD.
Discussion
Ingen ökad risk för skada i perineum eller sfinkter kunde påvisas men studien kommer att följas
upp med korrigering för paritet, födelsevikt, utdrivningskede, rökning och andra
förväxlingsfaktorer.
Dag: Måndag
18/8
Tid: 10.0013.00
Plats: Vid
posterskärmarna
137
Jämförelse mellan intrastomalt 3D-ultraljud, datortomografi
och fynd vid operation på grund av stomala besvär
Pia Näsvall, Luleå
Franciska Wikner Umeå, Ulf Gunnarsson Umeå, Jörgen Rutegård Umeå, Karin Strigård Umeå
Umeå Universitet
Introduction
Då det inte finns ett pålitligt undersökningsinstrument för att diagnosticera parastomala bråck
behövs nya tekniker. Målet med studien var att bedöma validiteten hos intrastomalt 3dimensionellt ultraljud (3D) som ett alternativ till datortomografi av buken (DT) för bedömning av
stomirelaterade besvär.
Method
Tjugo patienter med stomala besvär som krävde kirurgisk intervention, undersöktes preoperativt
med DT i liggande position samt med 3D i liggande och stående. Fynden vid den efterföljande
operationen jämfördes sedan med fynden vid DT och 3D. De operativa fynden betraktades som
det sanna utfallet.
Result
Båda metoderna visade hög sensitivitet (3D15/18, DT 15/18) och specificitet (3D 2/2, DT 1/2)
när DT-bilderna tolkades av speciellt intresserad radiolog. Motsvarande värden för rutinmässig
tolkning av DT-bilder var sensitivitet 17/18 och specificitet 1/2.
Discussion
3D är en ny och lovande teknik för att undersöka parastomala bråck och andra stomarelaterade
besvär. Studien visar en hög validitet när resultaten jämförs med fynden vid kirurgi. Antalet
patienter är begränsat men resultaten tillåter oss att konkludera att 3D är ett lovande och
lättillgängligt alternativ till DT i liggande för att skärpa den kliniska diagnostiken vid
stomiproblem.
Dag: Måndag
18/8
Tid: 10.0013.00
Plats: Vid
posterskärmarna
138
Jämförelse mellan Procalcitonin och C-reaktivt protein för
detektion av postoperativa infektiösa komplikationer efter
låg främre resektion av rektum
Soran Gadan, Örebro
Rickard Lindgren Örebro, Peter Matthiessen Örebro
Kirurgiska kliniken, Universitetssjukhuset Örebro
Introduction
Denna pilotstudie avsåg att jämföra procalcitonin (PCT) med C-reaktivt protein (CRP) som
diagnostisk metod för att identifiera patienter med infektiös komplikation efter låg främre
resektion av rektum för cancer (LAR).
Method
Arton konsekutivt tillfrågade patienter som genomgick LAR följdes med PCT och CRP i serum
postoperativt (POD) dag 1-6. Patient- och kirurgirelaterade variabler analyserades. Patienter
jämfördes med avseende på kliniskt manifesta infektiösa komplikationer under
operationsvårdtillfället. Relationen mellan PCT-värden hos patienter med och utan infektiös
komplikation jämfördes med motsvarande CRP-värden.
Result
Medianålder var 65 (49-80) år, andel kvinnor 39%, preoperativt strålbehandlade 78% och
anastomosnivå 5 cm. Fem patienter utvecklade klinisk infektion i form av symptomatiskt
anastomosläckage (läck+) och jämfördes med de utan anastomosläckage eller annan klinisk
infektiös komplikation (läck-) (n=13). Skillnaden i PCT respektive CRP mellan läck+ och läck- var
signifikanta POD 3-6 (P≤0,013 respektive P≤0,009) men ej POD 1-2. Kurvorna för PCT och CRP
uppvisade jämförbart utseende för både läck+ och läck-. Den relativa skillnaden mellan läck+
och läck- var numeriskt större för PCT (median 6,5 gånger högre) jämfört med CRP (median 3,0
gånger högre) POD 1-6 (P<0,064).
Discussion
I denna pilotstudie sågs inga säkra skillnader mellan PCT och CRP vad gäller diagnostisk
potential för att detektera kliniskt manifesta infektioner efter LAR.
139
Dag: Måndag
18/8
Tid: 10.0013.00
Plats: Vid
posterskärmarna
140
Kan DT förutsäga komplikationer eller recidiv vid akut
okomplicerad divertikulit?
Arnar Thorisson, St-Läkare I Radiologi
Kenneth Smedh Kirurgkliniken Västmanlands Sjukhus Västerås, Michael Torkzad Radiolog, Lars
Påhlman Kirurgkliniken Akademiska Sjukhuset Uppsala, Abbas Chabok Kirurgkliniken
Västmanland Sjukhus Västerås
Kirurgkliniker Västerås och Uppsala
Introduction
AVOD studien visade 1,4% risk för komplikationer och 16% risk för recidiv inom ett år efter DTverifierad akut okomplicerad divertikulit. Syftet med studien var att utvärdera huruvida det finns
några radiologiska fynd som kan prediktera komplikationer eller recidiv.
Method
DT-undersökningar från samtliga patienter som inkluderats i AVOD-studien eftergranskades av
två oberoende radiologer. Graden av inflammation, förekomst av abscess eller extraluminal gas
bedömdes.
Result
Av 623 DT undersökningar kunde 602 (97%) eftergranskas. Hos 44 (7%) patienter fanns tecken
till komplikationer som missats vid den första granskningen. Fyra av dessa försämrades och
krävde kirurgisk behandling medan övriga tillfrisknade.18 av de missade hade randomiserats till
ej antibiotika varav 15 (83%) tillfrisknade utan antibiotikabehandling. Patienter med missad
komplicerad divertikulit hade signifikant högre CRP, LPK, högre grad av inflammation i det
perikoliska fettet, och större sannolikhet för sekundär inflammation av intilliggande organ. Dessa
patienter genomgick signifikant oftare kirurgi men utan skillnad beträffande recidiv. Inga DT fynd
bland de okomplicerade kunde förutsäga komplikationer eller recidiv.
Discussion
Inga DT fynd som kunde förutsäga komplikationer eller recidiv påvisades. En svaghet i den
primära bedömningen av akut DT avseende komplikationer visades men de flesta med täckt
perforation eller liten abscess tillfrisknade utan antibiotika. Detta stärker strategin att ej
antibiotikabehandla okomplicerad divertikulit.
Dag: Måndag
18/8
Tid: 10.0013.00
Plats: Vid
posterskärmarna
141
Kartläggning av adherensorsakad ileus
Andreas Skoglar, Kirurg- Och Ortopedkliniken, Kungälvs Sjukhus
Peter Falk Avd. För Kirurgi, Inst. För Kliniska Vetenskaper, Sahlgrenska Akademin, Göteborgs
Universitet, Marie-Lois Ivarsson Hallands Sjukhus Halmstad/Varberg, Avd. För Kirurgi, Inst. För
Kliniska Vetenskaper, Sahlgrenska Akademin, Göteborgs Universitet
Kirurg- och ortopedkliniken, Kungälvs sjukhus
Introduction
Postoperativa adherenser (brider eller komplex adherensbildning) är den enskilt vanligaste
bakomliggande orsaken till ileus. Studiens syfte var att undersöka förekomst av tidigare
genomförda intaabdominella operationer hos patienter som opererats för ileus.
Method
Retrospektiv journalgranskning av samtliga ileusoperationer under perioden januari 2006oktober 2011 vid Kungälvs sjukhus. Tidigare intraabdominella operationer samt orsak till
nuvarande ileusoperation registrerades.
Result
Av totalt 2575 bukoperationer var 196 ileus, varav 146 tunntarmsileus. Totalt 108 var
adherensorsakade (42 brider och 66 komplex adherensbildning). Andra vanliga ileusorsaker var
malignitet eller inflammation. Av totala gruppen adherensileus hade 81% tidigare genomgått
bukkirurgi, jämfört med 52% i gruppen med icke-adherensorsakad ileus. Inom subgruppen
bridileus hade 44 % av männen tidigare bukopererats, jämfört med 88 % av kvinnorna. Av de
med bridileus hade endast 2% tidigare opererats för adherensileus, jämfört med 24 % i gruppen
med mer komplex adherensbildning.
Discussion
Patienter som opererats på grund av adherensileus hade oftare föregåtts av tidigare
intraabdominell kirurgi, samt var oftare tidigare opererade för adherensileus, jämfört med övriga
icke-adherensorsakade ileuspatienter (p<0.001). Intressant noteras en genusvariation, där män
med adherensileus mindre frekvent än kvinnor tidigare genomgått bukkirurgi. Trots införande av
minimalinvasiv kirurgi och adherensprevention utgjorde adherensarsakad ileus oförändrad
procentuell andel av totala antalet bukoperationer jämfört med äldre studier.
Dag: Måndag
18/8
Tid: 10.0013.00
Plats: Vid
posterskärmarna
142
Kirurgiskt beslutsfattande om appendicit: En jämförelse
mellan Sverige och Kina
Nicolina Söderlind, Stockholm
Gabriel Sandblom Stockholm, Eva Sandell Stockholm, Åke Andrén-Sandberg Stockholm
Karolinska Institutet
Introduction
Rutiner inom kirurgi baseras på evidens, beprövad erfarenheter och invanda rutiner. I de fall
otvetydiga bevis saknas ges ofta tradition och nedvärvda erfarenheter stort utrymme. Nivån på
sjukvården i Kina är jämförbar med den i Sverige, men de kulturella skillnaderna ger ändå
skillnader i diagnosticering och behandling. För att studera detta närmare har vi undersökt hur
indikationerna för appendektomi värderas i Sverige och Kina.
Method
En prospektiv observationsstudie baserades på ett frågeformulär under 8 veckor på Taizhou
sjukhus, Kina. Kirurgerna registrerade vilka anamnesuppgifter, tecken och
undersökningsresultat som fanns när beslutet för appendektomi togs; samt vilka faktorer som
hade störst inverkan på operationsbeslutet. 107 frågeformulär samlades in i Kina och jämfördes
med 117 från Södersjukhuset och Karolinska Universitetssjukhuset Huddinge.
Result
De mest frekvent rapporterade faktorerna i Kina var smärta och ömhet i höger fossa. Faktorer
med störst inverkan på beslutet hade skillnader, men ömhet i höger fossa hade stor inverkan på
beslutet i både Kina och Sverige.
Discussion
Visserligen var faktorer som var vanligt förekommande vid beslutet och de som hade störst
inverkan på beslutet likartade mellan länderna, men det fanns ändå skillnader. Vilka
konsekvenser detta får för utfallet av behandlingen går det inte säkert att uttala sig om.
Dag: Måndag
18/8
Tid: 10.0013.00
Plats: Vid
posterskärmarna
143
Komorbiditet och sårläkning efter öppen
ljumskbråckskirurgi
Victoria Rühling, Stockholm
Gabriel Sandblom Stockholm, Ursula Dahlstrand Stockholm, Ulf Gunnarsson Stockholm
Karolinska Institutet
Introduction
Kroniska sjukdomstillstånd kan påverka flera av de mekanismer som är involverade i
sårläkningen, inklusive hemostas, inflammation, cellproliferation och kollagenbildning. Hur detta
påverkar läkningen efter bråckkirurgi är ofullständigt känt.
Method
Svenska Bråckregistret samkördes med Socialstyrelsens Patientregister för att identifiera
kroniska sjukdomstillstånd och postoperativa komplikationer.
Result
Totalt registrerades 133 074 öppna bråckoperationer 2002-2011. Det fanns en signifikant ökad
risk för blödning inom 30 dagar efter operation hos äldre patienter, män, patienter med
levercirros, perifer arteriell ocklusiv sjukdom och bindvävssjukdom (alla p<0,05). Hög ålder (> 80
år), perifer kärlsjukdom, bindvävssjukdom och manligt kön var riskfaktorer för sårruptur (alla p
<0,05). Levercirros, i synnerhet dekompenserad cirros, kronisk njursjukdom, BMI> 25 och
manligt kön var associerade med ökad risk för postoperativa infektioner (alla p <0,05). En
signifikant ökad risk för reoperation på grund av ytlig infektion eller blödning hos patienter med
perifer kärlsjukdom och äldre patienter sågs (båda p <0,05).
Discussion
Risken för postoperativa komplikationer vid öppen ljumskbråckskirurgi är ökad hos äldre och
personer med kroniska sjukdomar, framförallt levercirros, kronisk njursvikt och perifer
kärlsjukdom. Särskild försiktighet bör iakttas vid kirurgi hos patienter med något av dessa
tillstånd.
Dag: Måndag
18/8
Tid: 10.0013.00
Plats: Vid
posterskärmarna
144
LAPAROSKOPI-ASSISTERAD ILEOCEKAL RESEKTION
OCH TUNNTARMSRESEKTION VID MB CROHN –
RESULTAT FRÅN INTRODUKTION VID EN
UNIVERSITETSKLINIK.
Disa Kalman, Linköping
Gudrun Lukas Linköping, Anna Levin Linköping, Conny Wallon Linköping, Pär Myrelid Linköping
Kir klin US Linköping
Introduction
Laparoskopisk åtgärd vid Crohns sjukdom introducerades på kliniken 2011 men
metodförändringen blev definitivt implementerad hösten 2012. Våra erfarenheter från åren 20112013 sammanfattas och jämförs med de som opererats öppet åren 2009-2012.
Method
Retrospektiv genomgång av journaler på patienter som op med öppen respektive laparoskopiassisterad ileocekalresektion alternativt tunntarmsresektion med eller utan anläggande av stomi.
Exkluderade är patienter med mer komplexa åtgärder. Jämförda parametrar är operationstid,
peroperativ blödning, postoperativa komplikationer och vårdtid beräknad från operationsdagen.
Result
23 patienter har opererats laparoskopiskt (fyra med stomi), varav en konverterades, och 16
öppet (även här fyra med stomi). Inget anastomosläckage noterades i någon av grupperna.
Komplikationer enl Clavien-Dindo inom 30 dagar postop noterades i lap-gruppen hos 8 av 23,
dvs 35%, alla dock kategori I-II .I den öppet op gruppen förelåg någon typ av komplikation hos 3,
dvs 19% ( p=0,47) , varav en Clavien-Dindo III ( aspirationspneumoni). Övriga resultat redovisas
i tabellen.
Discussion
Låg konverteringfrekvens, ingen skillnad i operationstid och blödning avspeglar att tekniken har
varit lätt att implementera. Komplikationerna har varit lindriga och fr.a av karaktären misstänkt
intra-abdominell infektion vilket bedöms inte ha med teknikval att göra då anastomosen
konstruerats extra-korporalt. Vårdtiderna bör kunna kortas med ERAS-koncept.
145
Dag: Måndag
18/8
Tid: 10.0013.00
Plats: Vid
posterskärmarna
146
Laparoskopisk appendektomi versus Öppen teknik i
Norrbotten
Niillas Blind, Sunderbyn
Lisa Eskilsson Sunderbyn, Ulf Öhrvall Sunderbyn
Kirurgiska kliniken Sunderby Sjukhus, Norrbotten
Introduction
Komplikationerna till operation av akut appendicit varierar mellan åren. Flera nationella och
internationella studier har visat både oförändrad och minskad komplikationsfrekvens med
Laparoskopisk teknik. Studien vill undersöka om komplikationerna minskar och det kan
motiveras ekonomiskt.
Method
Under 2010 till 2013 har kirurgkliniken vid Sunderby sjukhus fört ett komplikationsregister över
alla operationer. 809 appendektomier i hela länet är registrerade. Uppgifterna i registret har
kompletterats ur länets elektroniska journalsystem. Materialet har sammanställts årsvis.
Result
Mellan 246-255 (98-100/100 000) per år opererades för appendicit. 809 patienter opererades
varav 136 patienter laparoskopiskt. Av de laparoskopiska konverterades 30%. Frekvensen
komplikationer varierade från 5.8% till 8.4%. Vårdagarna ökade vid komplikationer från 2 till 7
dagar. Komplikationerna vid laparoskopi var hälften så många jämfört med öppen kirurgi.
Discussion
Resultatet visar att även med frikostig konvertering så minskar komplikationsfrekvensen för
gruppen signifikant. Vid en ekonomisk kalkyl verkar ökad kostnad för laparoskopi inte kunna
kompenseras av minskade vårddygn utan medför ökad kostnad för kliniken om ca 288 000 per
år. Men minskat patientlidande på grund av färre komplikationer. En ny rutin för operation av
appendicit kan motiveras utifrån patientperspektiv och om kliniken kan bära merkostnaden.
Förändringen skulle kunna genomföras efter en utbildningsinsats av personal med fokus på
laparoskopisk appendektomi som förstahandsmetod.
Dag: Måndag
18/8
Tid: 10.0013.00
Plats: Vid
posterskärmarna
147
Laparoskopisk kolektomi för IBD - resultat från
introduktionen vid en universitetsklinik
Gudrun Lukas, Linköping
Disa Kalman Linköping, Anna Levin Linköping, Conny Wallon Linköping, Pär Myrelid Linköping
Kirurgiska kliniken, Universitetssjh Linköping
Introduction
Kirurgi vid inflammatorisk tarmsjukdom innebär ofta ingrepp på en yngre patientgrupp med stor
risk för ytterligare kirurgi. Sammantaget innebär detta att laparoskopisk kirurgi har ett stort värde
just hos denna grupp. September 2012 genomfördes den första laparoskopiska kolektomin i
Linköping vid en nystart av laparoskopisk kolorektalkirurgi.
Method
En genomgång av alla patienter med IBD-diagnos som kolektomerats under perioden 2011-13
har gjorts för att utvärdera införandet av metoden. Antalet och graden av komplikationer enligt
Clavien-Dindo, peroperativ blödning och postoperativ vårdtid registrerades men också hur
andelen laparoskopiska ingrepp förändrats under införandet.
Result
Under den senaste 3-årsperioden har 31 öppna och 12 laparoskopiska kolektomier utförts pga
IBD. Första halvan av perioden var 0 % och sista perioden 57 % laparoskopiska ingrepp. Inga
skillnader förelåg mellan grupperna gällande kön, ålder, diagnos eller ASA. Någon form av
komplikation (Clavien-Dindo >0) förekom hos 4 (33 %) av laparoskopiskt och hos 17 (55 %) av
öppet opererade patienter (p=0,36). Det perioperativa utfallet i övrigt presenteras i tabellen.
Discussion
Kolektomi vid IBD medför stor risk för komplikationer, oavsett metod. Laparoskopisk kolektomi är
dock även vid införandet på en klinik en säker metod men ställer krav på ett dedikerat team. Det
finns också tydliga fördelar i form av framför allt kortare vårdtider.
Dag: Måndag
18/8
Tid: 10.0013.00
Plats: Vid
posterskärmarna
148
Metastasering innebär dysreglering av mikroRNA vilka har
behandlingsprediktiv och prognostiska betydelse vid
synkron kolorektalcancer
Per Sandström, Linköping
Bergthor Björnsson Linköping, Olof Hallböök Linköping, Hans Olsson Linköping, Marie Larsson
Linköping, Olle Stål Linköping, Linda Bojmar Linköping
IKE, Kirurgkliniken, US, Linköping
Introduction
MikroRNA är korta sekvenser som reglerar ett stort antal gener och proteiner av betydelse för
tumörspridningsprocessen. Vi har studerat relationen mellan uttryck av mikroRNA och
tumörspridning från tjocktarm till lever.
Method
Paraffininbäddat material från 10 patienter med synkron kolorektalcancer, opererade i en seans,
där tumörer i tarm och lever mikrodissekerats och analyserats med hjälp av mikroRNA-array.
Med ledning av kliniska parametrar och korrelationer till mikroRNA har vi studerat gen- och
proteinuttryck samt rörelse-associerade processer hos odlade cellinjer från
operationspreparaten.
Result
MikroRNA-195, som är beläget på kromosom 17, nära p53 genen, påvisade sjunkande nivåer
associerat med högre progressiva stadier (p=0,03). MikroRNA-195 reglerar ett protein kallat
Cdc42, involverat i cellrörelse och kan detekteras med western blot i olika nivåer i våra
framodlade cellinjer. Ökade nivåer av MikroRNA-18a var korrelerat med progression (p<0,05).
MikroRNA-375 är däremot ett tumörsupressor-mikroRNA med sänkta nivåer (p<0,01), vilket kan
kopplas till anoikis-resistens.
Discussion
Ett flertal mikroRNA har visats sig reglerade mellan olika stadier hos tumörerna. MikroRNA-18a,
-195 och -375 är markörer som kan vara avgörande för kolorektalcancermetastasering, som på
sikt kan potentiellt blockeras med läkemedel och därigenom bromsa eller helt förhindra
metastasering.
Dag: Måndag
18/8
Tid: 10.0013.00
Plats: Vid
posterskärmarna
149
Riskfaktorer för permanent stomi relaterade till anorektal
funktion efter låg främre resektion av rektum för cancer
Soran Gadan, Örebro
Hannah Floodeen Örebro, Rickard Lindgren Örebro, Peter Matthiessen Örebro
Universitetssjukhuset Örebro
Introduction
Nedsatt anorektal funktion (AF) är vanligt förekommande efter låg främre resektion av rektum
(LAR) och kan föranleda permanent stomi.
Method
Totalt 181 patienter som genomgått LAR besvarade en enkät avseende AF efter ett års
stomifrihet. Av dessa fick 9% (16/181) senare en permanent stomi (PS+)(n=16) och jämfördes
med avseende på AF med de som förblev stomifria (PS-)(n=165). Variabler relaterade till
patientdemografi samt AF enligt ett prospektivt protokoll analyserades; avföringsfrekvens dagtid
och nattetid, behov av avföringsreglerande medicinering, svårighet att tömma tarmen,
defragmenterad avföring, förmåga att skjuta upp avföring minst 15 minuter, inkontinens för gas,
lös och hård avföring samt negativ påverkan på social situation.
Result
Det förelåg inga skillnader mellan grupperna avseende ålder, kön, andel ASA ≥3,
cancerstadium, preoperativ strålning samt anastomosnivå. Av PS+ kunde 57% inte skjuta upp en
avföring minst 15 minuter jämfört med 28% av PS- (p=0,023). AF påverkade den sociala
situationen negativt hos 53% av PS+ jämfört med 24% av PS- (P=0,045). För övriga undersökta
protokollvariabler förelåg inga signifikanta skillnader. BMI var 27,7 i PS+ respektive 24,9 i PS(P=0,041).
Discussion
Oförmåga att skjuta upp avföring minst 15 minuter samt självupplevd negativ påverkan på social
situation var riskfaktorer för att senare få en permanent stomi efter låg främre resektion.
Dag: Måndag
18/8
Tid: 10.0013.00
Plats: Vid
posterskärmarna
150
Robotassisterad levatorsparande abdominoperineal
rektumamputation (APR)
Jerzy Draus, Halmstad
Jonas Karlberg Halmstad
Hallands sjukhus Halmstad
Introduction
APR ger värre onkologiska resultat med högre frekvens av lokal recidiv. Extralevator APR är
etablerat som väldigt anatomiskt elegant operation med potentiellt bättre onkologiska utfall.
Ingreppet tar längre tid ( patienten måste vändas) och nät eller lambå reparation av
bäckenbottens defekt krävs. Detta leder till förlängning av patientens återhämtning.
Method
APR utfördes hela vägen uppifrån, med delvis levatorresektion, ner till huden med robot .
Preparatet utförskaffas genom perineum efter snittet i huden omkring anus. Defekten i perineum
syddes ihop utan nät.
Result
6 patienter opererades med ovan beskrivet ingrepp sedan oktober 2013 . Ålder 55-87, BMI 2941, ASA I-III , blödning 50-300 ml, operationstid 150-280 min, hemgång dag 5-8. Alla patienter
klarade sig med smärtlindring i tabletter ( ingen hade EDA) . KAD drogs ut dag 1. PAD : alla
CRP negativa, T 1-3, N 3-16 ( en patient med < än 12 LK) Alla såren läktes primärt
Discussion
Robotassisterad levatorsparande APR är ingreppet som låter spara stor del av bäckenbotten
samt även operationstid och samtidig underlättar att nå onkologiska radikalitet. Mindre defekt i
bäckenbotten leder till snabbare återhämtning. Såret i perineum kräver inte någon plastik med
biologiskt nät. Sparande levatordelar sutureras med enkla suturer. Med samma teknik går det
även att utföra intersfinkteriskt APR.
151
Dag: Måndag
18/8
Tid: 10.0013.00
Plats: Vid
posterskärmarna
152
Stomikonstruktion på Sahlgrenska
Universitetssjukhuset/Östra
Adiela Correa Marinez, Göteborg
Eva Haglind Göteborg, Ulf Angerås Göteborg, Jan Ekelund Göteborg, Eva Angenete Göteborg
SSORG, Kirurgi, Sahlgrenska Universitetssjukhuset
Introduction
Kolostomikonstruktion varierar över landet och detaljerna är ofta oprecist beskrivna i litteraturen.
Det finns data som talar för att större öppning i fascian leder till fler bråck. Ofta anges att
öppningen ska vara ”två tvärfingrar”. Målet med denna explorativa studie var att mäta storleken
av öppningen i bukväggen vid kolostomikonstruktion för att värdera de två tvärfingrarna till
patientens tarm. Finns det bättre mått?
Method
Patienter opererade på Sahlgrenska Universitetssjukhuset/Östra mellan januari och juli 2012
inkluderades. Den kirurgiska tekniken noterades noga, utan att påverka kirurgens val av teknik.
Tjocktarmens vidd och öppningen i fascian mättes, totalt 7 olika mätpunkter. Kliniska data
hämtades från journalerna. Uppföljningstid 1 år.
Result
26 stomioperationer registrerades opererade av 16 kolorektalkirurger. Diametern av
fascieöppningen var i median 30 (18-47) mm, bredden på tarmen var 60 (50-80) mm och
bredden av kirurgernas fingrar var 36 (21-43) mm. Stomirelaterade komplikationer förelåg hos
13/26 patienter, ingen reopererades. 6/26 patienter utvecklade stomibråck.
Discussion
”Två tvärfingrar” hos kirurgen stämde inte överens med fascieöppningens mått. Kanske vore det
fördelaktigt med ett annat, mer patientrelaterat mått vid stomikonstruktion. Ett större material
med mått relaterade till tarmens bredd för att värdera utfall säkrare skulle vara av värde.
Dag: Måndag
18/8
Tid: 10.0013.00
Plats: Vid
posterskärmarna
153
Stomikonstruktion vid abdominoperineal rektumresektion
(APR) i Sverige 2007-2009
Adiela Correa Marinez, Göteborg
Elisabeth González Göteborg, Kajsa Holm Göteborg, Anette Wedin Göteborg, Mattias Prytz
Göteborg, Jan Ekelund Göteborg, Eva Haglind Göteborg, Eva Angenete Göteborg
SSORG, Kirurgi, Sahlgrenska Universitetssjukhuset
Introduction
Kolostomier konstrueras med varierande teknik. Målet med studien var att kartlägga patienter
opererade med APR 2007-09 i Sverige avseende stomikonstruktion och samtidigt identifiera
riskfaktorer för symptomgivande stomibråck.
Method
Alla patienter opererade med APR för rektalcancer 2007-2009 inkluderades. Data om patienten
och tumören hämtades från Kolorektalcancerregistret. Operationsberättelserna analyserades
avseende position samt typ av perineal dissektion samt stomikonstruktion. Alla levande patienter
som kunde svara på enkät kontaktades tre år efter primäroperationen. Symptomgivande
stomibråck definierades som förekomst av reoperation, återinläggning eller uppgivna besvär
p.g.a. stomibråck.
Result
Av 1320 patienter hade 458 både en nykonstruerad stomi samt möjlighet att svara på enkäten 3
år postoperativt. Medianålder 66 år, BMI 25,6, 179K/279M. Operation bukläge/ryggläge:
241/212. Stomi anlagd på förmarkerad plats: 309 av 458. Detaljerad information om
stomikonstruktionen: 267 av 458. Profylaktiskt nät: 171 av 458. Totalt hade 11%
symptomgivande stomibråck. Endast BMI var signifikant relaterad till förekomst av stomibråck.
Discussion
Det förelåg inte någon association mellan konstruktionsdetaljer angivna i operationsberättelsen
och förekomst av symptomgivande stomibråck. Frekvensen symptomgivande stomibråck var
låg, vilket är en osäkerhetsfaktor, och icke-symptomgivande bråck gick inte att identifiera.
Endast den tidigare kända riskfaktorn BMI var relaterad till symptomgivande stomibråck.
Dag: Måndag
18/8
Tid: 10.0013.00
Plats: Vid
posterskärmarna
154
Säkhetskontroll ADEPT-studien
Torbjörn Sakari, Leg Läkare
Rune Sjödahl Professor, Lars Påhlman Professor, Urban Karlbom Docent
Inst. kir. vet. Uppsala Universitet, kir Linköping
Introduction
Adherenser förekommer ofta efter bukkirurgi och orsakar tunntarmsileus samt infertilitet,
buksmärtor. För att försöka minska dessa problem har ADEPT-studien startats. I den
randomiseras patienter med kolorektal cancer till standardbehandling eller ADEPT-vätska
(icodextrin 4%). Denna analys görs eftersom det funnits farhågor om att antalet komplikationer
skulle öka av studievätskan.
Method
En planerad interrimsanalys av de 300 första patienterna som inkluderats har gjorts, utan
kunskap om randomiseringsgrupp, avseende perioperativa data. Informationen har tagits från
30-dagars uppföljningen i kolorektalcancerregistret.
Result
Uppgifterna från registercentrum var avidentifierade (patienterna indelades i grupp 1 och 2). 14
hade inte cancer, åtta patienter från grupp 1 och sex från grupp 2 föll ur. Det fanns inga
skillnader avseende ASA-klass, vikt, längd, ålder, kön, preoperativ strålning, tumörstadium.
Peroperativa data som blödningsmängd, operationstid och andel laparoskopiskt opererade var
likartade. Andelen som avled (0,7% respektive 0%), fick IVA-vård (1,4/0,7%),
anastomoskomplikation (2,8/3,5%), reopereration (5/8%), totalt antal komplikationer (24/23%),
kirurgiska komplikationer (15/12%), infektion (4,2/3,5%), återintogs efter kirurgi (8/9%) skiljde sig
inte mellan grupperna. Även PAD postoperativt var lika i båda grupperna.
Discussion
I denna analys framkommer inget som pekar på ökad komplikationsrisk med ADEPT. Vi bör
därför fortsätta att inkludera patienter.
Dag: Måndag
18/8
Tid: 10.0013.00
Plats: Vid
posterskärmarna
155
Validering av kolorektalcancerregistret
Peter Moberger, Uppsala
Helgi Birgisson Uppsala, Christoffer Odensten Luleå, Svante Nordgren Malmö, Björn Öjerskog
Göteborg, Lars Påhlman Uppsala
Uppsala akademiska sjukhus
Introduction
Det svenska kvalitetsregistret för kolorektal cancer omfattar nära 100% av alla behandlade
kolorektalcancerfall. Rektalcancerregistret validerades 1998, men hela registret har inte
validerats sedan dess. För att säkerställa registrets tillförlitlighet har beslutats att genomföra en
validering
Method
500 patienter, registrerade 2008, valdes ut slumpmässigt. Det motsvarar ca 10% av antalet
behandlade kolorektalcancerfall det året. Brev skickades till alla behandlande kliniker, där kopior
av journalhandlingarna efterfrågades. För vissa sjukhus har vi gjort journalgranskningen på
plats. Utifrån dessa handlingar registrerades canceranmälan för varje patient i ett separat INCAbaserat formulär. Dessa jämförs med de redan registrerade formulären för att på så sätt validera
varje variabel i INCA.
Result
Den första genomgången av journalerna är klar. Många av de tillsända journalhandlingarna var
inkompletta och nya förfrågningar har skickats ut med önskemål om komplettering. Arbetet
beräknas vara färdigt i maj.
Discussion
Stort arbete läggs ned, på kliniker och på de regionala cancercentra, för att upprätthålla och
mata in data i kvalitetsregistret. Registerdata används för att jämföra kvaliteten på
cancerbehandling mellan region och sjukhus, men i minst lika hög grad för forskning. Det är
därför oerhört viktigt att veta vilken kvalitet de data har. Målet är att ge svar på detta på
kirurgveckan 2014.
Dag: Måndag
18/8
Tid: 10.0013.00
Plats: Vid
posterskärmarna
156
Validering av prediktiva modeller för individuell risk för
metakron peritoneal carcinos vid kolorektal cancer
Josefin Segelman, Stockholm
Ulf Gustafsson Stockholm, Olof Akre Stockholm, Matteo Bottai Stockholm, Anna Martling
Stockholm
Inst för molekylär medicin och kirurgi
Introduction
Vi har tidigare presenterat prediktiva modeller som estimerar den individuella risken för
metakron peritoneal carcinos efter resektion av icke-metastaserande kolorektal cancer.
Identifiering av hög-risk patienter kan underlätta multidisciplinära beslut om behandling och
uppföljning. Den aktuella studien är en extern validering av modellerna för att bedöma
generaliserbarheten av de absoluta riskerna.
Method
Data inhämtades från Regionala Kvalitetsregistret omfattande samtliga patienter med kolorektal
cancer, jan 2008 - dec 2010, med en uppföljningstid till dec 2013. Oberoende riskfaktorer för
metakron peritoneal carcinos kommer identifieras med multivariat Cox proportional-hazards
regression. Risker beräknade med de tidigare presenterade modellerna kommer valideras i den
aktuella kohorten.
Result
Totalt inkluderades 2116 patienter som genomgått abdominell resektion av kolorektal cancer
stadium I-III. Metakron peritoneal carcinos diagnosticerades hos 95 patienter. Prestandan hos de
prediktiva modellerna kommer att presenteras på kirurgveckan.
Discussion
De prediktiva modellerna estimerar den individuella risken för peritonealt recidiv efter kurativ
resektion av kolorektal cancer. En extern validering kommer nu genomföras. En hög
generaliserbarhet förstärker modellernas betydelse vid selektion av hög-risk patienter till secondlook kirurgi för tidig diagnos av peritoneala metastaser.
Dag: Måndag
18/8
Tid: 10.0013.00
Plats: Vid
posterskärmarna
157
STRAPPSCORE: Bilddiagnostik vs AIR-scorebaserad
handläggning av patienter med misstänkt akut appendicitEn randomiserad multicenterstudie
Manne Andersson, Jönköping
Roland Andersson Jönköping
IKE, Linköpings Universitet, Länssjukhuset Ryhov.
Introduction
Bilddiagnostik används allt mer vid diagnostik av akut appendicit (AA). Värdet av denna jämfört
med klinisk diagnostik är ofullständigt studerat. Tidigare studier har antytt att rutinmässig
bilddiagnostik ger färre negativa explorationer och en ökning av operationer för icke-perforerad
appendicit. Vi vill undersöka om bilddiagnostik medför någon fördel jämfört med handläggning
baserad på användande av upprepad klinisk undersökning med stöd av Appendicitis
Inflammatory Response(AIR)-score.
Method
STRAPPSCORE-studien inkluderade barn och vuxna med misstänkt AA vid 25 svenska sjukhus
under 2010 och 2011. Patienter med oklar klinisk bild (scoresumma 5-8 poäng) randomiserades
till handläggning baserad på tidig CT eller UL respektive inneliggande observation med ny AIRscore inom 4-8h. Resultaten analyserades enligt intention to treat.
Result
544 patienter randomiserades till tidig bilddiagnostik och 525 till AIR-scorebaserad
handläggning. Antalet negativa explorationer och operationer för perforerad AA skiljde ej mellan
grupperna. Fler patienter i bilddiagnostikgruppen än i AIR-scoregruppen blev opererade för ickeperforerad AA (237 vs 197, p=0.04). Inga skillnader förelåg avseende vårdtid, återinläggningar
eller missade AA (appendektomi inom 30 dagar).
Discussion
AIR-scorebaserad handläggning har samma förmåga som bilddiagnostik att begränsa antalet
negativa explorationer och diagnosticera perforerad AA. AIR-scorebaserad handläggning ger
färre ingrepp för icke-perforerad AA vilket mot bakgrund av studiens design kan förklaras av att
fler patienter tillåts spontanläka.
158
Dag: Måndag
18/8
Tid: 13.0013.07
Plats: Erik G
Geijer
159
Hög frekvens av stomibråck trots inläggning av profylaktisk
stominät.
Konstantinos Tsimogiannis, Västerås
Ingvar Sverisson Västerås, Kenneth Smedh Västerås, Maziar Nikberg Västerås
Kirurg kliniken Västmanlands sjukhus, Västerås
Introduction
Tre randomiserade studier med totalt 128 patienter har visat att profylaktiskt stominät avsevärt
minskar risken för stomibråck. Vårt syfte var att i ett större patientmaterial med rektalcancer
undersöka förekomst av stomibråck hos elektivt opererade med och utan stominät.
Method
Samtliga rektalcancerpatienter opererade med abdominoperineal rektumexcision eller
Hartmanns operation under perioden 1996 till 2012 inkluderades. Från 2007 lades ett
profylaktiskt stominät retromuskulärt. Alla patienter följdes upp kliniskt under minst ett år efter
operation.
Result
Pat utan nät (135) och med nät (71) var jämförbara gällande ålder, kön, BMI, ASA-grad,
preoperativ albuminvärde, metastaser, mobiliserad vänster flexur, operations metod och
reoperationer. Median uppföljningstid för patienter utan nät var 42 månader jämfört med 36 mån
för patienter med nät. 31 (23%) respektive 16 (23%) av patienterna utan och med nät utvecklade
kliniskt ett stomibråck. I multivariat analysen var ett högt BMI och aktiv rökning associerat till
stomibråck.
Discussion
Kliniskt sågs lika hög frekvens stomibråck i gruppen som erhållit stominät. Rökande patienter
med högt BMI var en riskgrupp. För säkrare och mer objektiv diagnos av stomibråcken planeras
genomgång av DT buk som utförts som del i uppföljningen sedan 2002.
Dag: Måndag
18/8
Tid: 13.0713.14
Plats: Erik G
Geijer
160
Riskfaktorer för primärt insjuknande och återfall i
perianalabscess – en populationsstudie
Karin Gustafsson, Umeå
Gabriel Sandblom Stockholm, Karin Strigård Umeå
Umeå Universitet. Karolinska Institutet
Introduction
Perianalabscess är vanligen en benign åkomma som kan minska hälsorelaterad livskvalitet
betydligt. Troligen kan återfall undvikas med en adekvat primär behandling, men samtidiga
kroniska sjukdomar kan höja risken för såväl insjuknande som återinsjuknande. Målet med
denna studie var att finna riskfaktorer för insjuknande och återfall via epidemiologiska
registerdata.
Method
Studiekohorten bestod av 18877 patienter som behandlats för perianalabscess mellan 1997 och
2009. Uppgifterna hämtades avidentifierade från Socialstyrelsens patientregister avseende
samtidig eller tidigare förekomst av diabetes, Crohns sjukdom, HIV/AIDS och fetma. Patienterna
följdes från första insjuknandet till nästa insjuknande i perianalabscess eller död.
Result
Fördelningen män kvinnor var 2,4:1. Medelåldern var 42 år. Incidensen av perianala abscesser
var signifikant högre än i bakgrundsbefolkningen hos personer med Crohns sjukdom, diabetes
och obesitas. Både Crohns sjukdom och fetma var riskfaktorer för recidiv av perianalabscess.
Varken kön eller ålder gav däremot någon riskökning.
Discussion
Denna stora populationsbaserade studie visar att diabetes, Crohns sjukdom och fetma är
riskfaktorer för att få en perianalabscess. HIV/AIDS fallen är för få för att konkludera något
samband. Diabetes är ingen riskfaktor för recidiv.
Dag: Måndag
18/8
Tid: 13.1413.22
Plats: Erik G
Geijer
161
Rektalcancer efter kolektomi för ulcerös kolit
Maie Nagi Abdalla, Linköping
Peter Andersson Linköping, Pär Myrelid Linköping, Roland Andersson Jönköping
Kir klin US, Linköping och Ryhov, Jönköping
Introduction
Ulcerös kolit (UC) är en känd riskfaktor för kolorektal cancer. Rekonstruktiv kirurgi med ileorektal
anastomos (IRA) eller bäckenreservoar görs ofta efter kolektomi även om vissa väljer att behålla
sin ileostomi. Lite är känt om risken att drabbas av rektalcancer efter IRA och bäckenreservoar
liksom vid kvarvarande urkopplad rektum med ileostomi.
Method
En populationsbaserad kohort av patienter med UC-diagnos och tidpunkt för kolektomi,
bäckenreservoar, IRA och proktektomi mellan 1964 och 2010 identifierades via Patientregistret.
Insjuknande i rektalcancer inhämtades från Cancerregistret. Förekomst av rektalcancer
jämfördes sedan med den allmänna befolkningen under samma period genom Standardised
Incidence Ratio (SIR) via uppgifter från Socialstyrelsens databas.
Result
Under uppföljningstiden utvärderades 63795 patienter med UC, varav 7726 hade opererats med
colektomi. Antalet nya fall av rektalcancer hos dessa patienter var 24/948 (2.5%) efter IRA,
1/1839 (0.05%) efter bäckenreservoar och 43/3248 (1.3%) med urkopplad rektum. Jämfört med
normalbefolkningen var risken för rektalcancer SIR 10.0 efter IRA, SIR 0.3 efter
bäckenreservoar och SIR 6.6 med urkopplad rektum och ileostomi.
Discussion
Risken att utveckla rektalcancer i en kvarvarande urkopplad rektum eller efter rekonstruktion
med IRA måste tas i beräknande medan risken vid rekonstruktion med bäckenreservoar är lägre
än normalbefolkningens.
Dag: Måndag
18/8
Tid: 13.2213.29
Plats: Erik G
Geijer
162
Kolektomi för patienter med ulcerös colit och primär
skleroserande cholangit – vad händer sen?
Mattias Block, Göteborg
Kristin Jørgensen Oslo, Elisabeth Lindholm Göteborg, Tom Øresland Oslo, Krzysztof Grzyb
Oslo, Milada Cvancarova Oslo, Morten Vatn Oslo, Kristin Boberg Oslo, Lars Börjesson Göteborg
Institutionen för kliniska vetenskaper, kirurgi
Introduction
Primär skleroserande cholangit (PSC) är en kronisk inflammation i gallvägarna där ca 60-80% av
patienter har inflammatorisk tarmsjukdom (IBD); majoriteten utgörs av patienter med ulcerös colit
(UC). Utfallet efter rekonstruktiv kolorektal kirurgi hos denna patientgrupp är sparsamt beskriven.
Method
Patienter med PSC som genomgått kolektomi för samtidig UC indentifierades i en
populationsbaserad norsk databas. Patienterna jämfördes (IPAA vs IPAA och IRA vs IRA) med
UC-patienter utan PSC från Göteborg. Tarmfunktionen, komplikationer, reoperationer och failure
analyserades.
Result
48 patienter (31 IPAA, 17 IRA) med UC-PSC jämfördes med 113 (62 IPAA, 51 IRA) patienter
med enbart UC. Funktionen för IPAA var lika för bägge grupperna. För IRA var funktionen
signifikant sämre i PSC-gruppen; median 7 (2-11) resp 3 (0-11), p=0.005. Pouchit var vanligare i
UC-PSC-gruppen (87% vs 32%, p<0.001). Komplikationsfrekvensen skilde sig inte åt mellan
grupperna. Hos patienter med IRA var failure 53% i UC-PSC-gruppen jämfört med 22% i UCgruppen (p=0.03). Vid regressionsanalys var PSC associerat med failure (OR=2.7, p=0.02).
Discussion
För patienter med UC-PSC förefaller IRA vara ett alternativ associerat med dålig funktion och
hög risk för failure. Patienter med UC-PSC och IPAA har större risk för pouchit.
Dag: Måndag
18/8
Tid: 13.2913.37
Plats: Erik G
Geijer
163
Dysplasi/cancer i proktokolektomi-preparatet hos patienter
med ulcerös colit och bäckenreservoar – är surveillance
nödvändigt?
Mattias Block, Göteborg
Lars Börjesson Göteborg, Roger Willén Uppsala, Jonas Bengtsson Göteborg, Elisabeth
Lindholm Göteborg, Hans Brevinge Göteborg, Pushpa Saksena Uppsala
Institutionen för kliniska vetenskaper, kirurgi
Introduction
En sällsynt men allvarlig långtidskomplikation efter bäckenreservoar-kirurgi är utveckling av
cancer i reservoaren samt i rektalcuffen. Vidare har dysplasi i såväl ileumslemhinnan som
rektalcuffen rapporterats. Frekvensen är osäker, men ligger uppskattningsvis på ca 1-2% efter
20 år. Patienter med dysplasi/cancer i proktokolektomipreparatet kan utgöra en specifik
riskgrupp för dysplasi/cancer och ett surveillance-program för denna grupp har föreslagits.
Method
90 patienter med UC som opererats (1982-2006) pga dysplasi/cancer, eller där PAD efter
operationen visade dysplasi/cancer erbjöds klinisk undersökning, endoskopisk evaluering samt
biopsitagning i reservoar och anastomos. Biopsierna granskades oberoende av två patologer
avseende akut och kronisk inflammation, adaptation, dysplasi och cancer.
Result
56 (39 män) patienter med uppföljningstid median 31 (8-57) år, inkluderades. Den ena
patologen fann 19 patienter med indefinite dysplasi (IFD), den andra 20, det var full
samstämmighet i 45 (80%) av patienterna. En patolog fann låg-gradig dysplasi hos en patient i
pouchen, 1.8% (CI: 0-5.3%). I rektalkuffen noterades 2, respektive 4 IFD. Ingen hög-gradig
dysplasi eller cancer noterades.
Discussion
Risken för den enskilde patienten med IPAA att drabbas av dysplasi eller cancer är liten.
Surveillance-programmets nytta för den aktuella riskgruppen behöver utvärderas i ett
långtidperspektiv.
Dag: Måndag
18/8
Tid: 13.3713.44
Plats: Erik G
Geijer
164
Sambandet mellan intag av olika typer av fibrer och
divertikelsjukdom i kolon
Wael Mahmood Mahmood, Stockholm
Niclas Håkansson Stockholm, Mirna Abraham-Nordling Stockholm, Alicja Wolk Stockholm,
Fredrik Hjern Stockholm
Karolinska Institutet Danderyds Sjukhus (KIDS)
Introduction
Kost- och livsstilsfaktorer har betydelse för uppkomst av divertikelsjukdom även om nya studier
påvisat viss ärftlighet. Högt intag av kostfibrer associeras med minskad risk för sjukdomen. I
kostråd rekommenderas ofta spannmålsfibrer. Syftet med denna studie var att undersöka om
olika sorters kostfibrer (frukt och grönsaker jämfört med spannmål) påverkar risken för
divertikelsjukdom.
Method
Prospektiv populationsbaserad kohortstudie där 36110 medelålders kvinnor i Svenska
mammografikohorten följdes under åtta år (1997-2005). Information om kostvanor, ko-morbiditet,
medicinering och livsstilsfaktorer insamlades genom enkäter. Fall identifierades i Patient- och
Dödsorsaksregistren. Relativ risk (RR) för divertikelsjukdom (sjukhusvård och/eller dödsorsak) i
förhållande till intag av frukt och grönsaker respektive spannmålsfibrer beräknades med Cox
modeller.
Result
Totalt 413 fall (1.1% av kohorten) identifierades. Högt intag av fibrer från frukt och grönsaker (i:e
högsta kvartilen i kohorten) minskade risken (RR: 0.70, 95 % CI: 0.53-0.93). Ett dosresponssamband hittades där ökat intag av frukt och grönsaker minskade risken (p för trend
<0.001). Intag av spannmålsfibrer påverkade inte risken (RR 0.90, 0.69-1.18).
Discussion
Högt intag av frukt och grönsaker minskar risken för divertikelsjukdom. Intag av spannmål
påverkar inte risken, i motsats till vad som anges i många kostråd.
Dag: Måndag
18/8
Tid: 13.4413.51
Plats: Erik G
Geijer
165
Kan DT förutsäga komplikationer eller recidiv vid akut
okomplicerad divertikulit?
Arnar Thorisson, Röntgenkliniken Västmanland Sjukhus Västerås
Kenneth Smedh Kirurgkliniken Västmanland Sjukhus Västerås, Michael Torkzad
Röntgenkliniken Akademiska Sjukhuset, Uppsala, Lars Påhlman Kirurgkliniken Akademiska
Sjukhuset, Uppsala, Abbas Chabok Kirurgkliniken Västmanlands Sjukhus Västerås
Radiolog- och kirurgkliniken Västerås och Uppsala
Introduction
AVOD studien visade 1,4% risk för komplikationer och 16% risk för recidiv inom ett år efter DTverifierad akut okomplicerad divertikulit. Syftet med studien var att utvärdera huruvida det finns
några radiologiska fynd som kan prediktera komplikationer eller recidiv.
Method
DT-undersökningar från samtliga patienter som inkluderats i AVOD-studien eftergranskades av
två oberoende radiologer. Graden av inflammation, förekomst av abscess eller extraluminal gas
bedömdes.
Result
Av 623 DT undersökningar kunde 602 (97%) eftergranskas. Hos 44 (7%) patienter fanns tecken
till komplikationer som missats vid den första granskningen. Fyra av dessa försämrades och
krävde kirurgisk behandling medan övriga tillfrisknade.18 av de missade hade randomiserats till
ej antibiotika varav 15 (83%) tillfrisknade utan antibiotikabehandling. Patienter med missad
komplicerad divertikulit hade signifikant högre CRP, LPK, högre grad av inflammation i det
perikoliska fettet, och större sannolikhet för sekundär inflammation av intilliggande organ. Dessa
patienter genomgick signifikant oftare kirurgi men utan skillnad beträffande recidiv. Inga DT fynd
bland de okomplicerade kunde förutsäga komplikationer eller recidiv.
Discussion
Inga DT fynd som kunde förutsäga komplikationer eller recidiv påvisades. En svaghet i den
primära bedömningen av akut DT avseende komplikationer visades men de flesta med täckt
perforation eller liten abscess tillfrisknade utan antibiotika. Detta stärker strategin att ej
antibiotikabehandla okomplicerad divertikulit.
Dag: Måndag
18/8
Tid: 13.5113.58
Plats: Erik G
Geijer
166
Ny metod vid pilonidalsinus ger minskad resursåtgång och
lidande
Kaveh Khodakaram, Jönköping
Roland Andersson Jönköping
Kirurgkliniken, Länssjukhuset Ryhov, Jönköping
Introduction
Traditionell behandling av pilonidalsinus med vid excision och primärsutur (VE) ger hög frekvens
av sårkomplikationer och recidiv. Vi har utvecklat en resurssparande minimalinvasiv metod (MI)
med låg frekvens sårkomplikationer. Vi jämför resursförbrukning och resultat för de två
metoderna.
Method
Samtliga patienter med en primäroperation för pilonidalsinus under 2003 till 2012 identifierades
via patientregister. Under 2003-2008 opererades samtliga med VE. Resultaten registrerades via
journalgranskning och uppföljning med brevenkät 2012. Under 2008-2012 användes MI som
första metod. Resultaten registrerades prospektivt och med telefonkontakt december 2013. En
fullständig journalgenomgång har gjorts februari 2014.
Result
MI introducerades 2008 och har nästan helt ersatt VE efter 2009. Resultat för de två metoderna
visas i tabell. Operationen görs på kirurgmottagningen i lokalanestesi, ofta i samband med första
besöket. Endast någon enstaka patient har sjukskrivits. Återbesök på grund av
sårläkningsproblem har helt upphört. Recidiven ger lindriga symptom och opereras med samma
metod.
Discussion
Operation av pilonidalsinus enligt modifierad Lord Millers metod är effektiv, resurssparande och
har låg morbiditet. Recidivfrekvensen är jämförbar med traditionell excision med primärsutur i
medellinjen. Enligt vår erfarenhet kan den nästan helt ersätta mer invasiva metoder.
167
Dag: Måndag
18/8
Tid: 13.5814.06
Plats: Erik G
Geijer
168
Framgångsrikt multimodalt program mot
anastomosläckage vid kolorektala resektioner
Henrik Iversen, Stockholm
Madelene Ahlberg Stockholm, Christian Buchli STOCKHOLM
Gastrocentrum, Karolinska Universitetssjukhuset
Introduction
Vid lokal kvalitetskontroll på kolorektalsektionen vid Karolinska sjukhuset i Solna registrerades
2006-2009 en anastomosläckagefrekvens som var högre än vad som bedömdes vara
acceptabel. En analys gjordes avseende påverkbara faktorer varpå följande åtgärder
implementerades i verksamheten 2010: 1. Exklusion av NSAID-preparat perioperativt 2.
Standardisering och förbättring av kirurgisk teknik 3. Liberal anläggning av temporär avlastande
loopileostomi vid låga främre rektumresektioner med riskfaktorer. 4. Rutinmässig intraoperativ
målstyrd vätsketerapi
Method
Data insamlades prospektivt i ett lokalt kvalitetsregister. Anastomosläckagefrekvensen vid kolonrespektive rektumresektioner med samtidig anastomos analyserades för perioden 2006-2009
(period 1) och jämfördes med perioden 2010-1013 (period 2). Statistisk analys: Chi-2-test
(Fisher exact).
Result
Totalt 909 kolorektala resektioner med anastomos genomfördes vid Karolinska
Universitetssjukhuset i Solna under 2006-2013. Totalt 61 anastomosläckage hittades. Under
period 1 gjordes 248 kolonresektioner och 162 låga främre rektumresektioner. Under period 2
gjordes 317 kolonresektioner och 182 låga främre rektumresektioner.
Anastomosläckagefrekvensen under period 2 var signifikant lägre än under period 1:
Kolonanastomoser: 4.1% vs 9.3%; OR 0.42, 0.19-0.88: P=0.020. Låga rektala anastomoser:
4.4% vs 10.5%; OR 0.39, 0.14-0.99: P=0.048. Kolon- och rektumanastomoser sammantaget:
4.2% vs 9.8%; OR 0.41, 0.22-0.72: P=0.001. Karakteristika var annars väsentligen desamma
mellan perioderna.
Discussion
Genom implementering av ett multimodalt åtgärdsprogram kan anastomosläckagefrekvensen vid
kolorektala resektioner minskas signifikant.
Dag: Måndag
18/8
Tid: 14.0614.14
Plats: Erik G
Geijer
169
Ger laparoskopisk appendektomi lägre risk för ileus?
Roland Andersson, Jönköping
Kirurgkliniken, Länssjukhuset Ryhov, Jönköping
Introduction
Laparoskopisk appendektomi anses ge betydligt lägre risk för ileus jämfört med öppen
appendektomi. Jag har undersökt risken för ileus efter laparoskopisk och öppen appendektomi
utifrån Patientregistret.
Method
En kohort av patienter som opererats med appendektomi under 1992-2008 identifierades och
följdes för eventuellt efterföljande vårdtillfälle för ileus via Patientregistret. Operationer som
konverterats från laparoskopisk till öppen hänförs till den laparoskopiska gruppen enligt
principen om intention to treat.
Result
1534 av 169 893 (0.9 per 1000) öppet opererade och 263 av 33 142 (0.7 per 1000)
laparoskopiskt opererade hade vårdats för ileus under uppföljningsperioden. Laparoskopisk
appendektomi hade en något lägre ileusrisk under två år efter operationen (adjHR 0.81, p=0.33
under första och adjHR 0.60, p=0.036 under andra året) men därefter sågs ingen skillnad (adjHR
0.94, p=0.587), efter justering för svårighetsgrad av appendicit, ålder, kön, komorbiditet och
tidsperiod. Risken att få ileus var låg. Vid 15 års uppföljning var den ojusterade kumulativa
risken enligt Kaplan Meier 1.4% efter laparoskopisk och 1.5% efter öppen appendektomi.
Discussion
Laparoskopisk appendektomi ger en marginellt lägre risk för ileus under två år efter operation.
Därefter ses ingen skillnad. Förklaringen till detta avvikande resultat jämfört med många andra
studier är att jag analyserat data enligt principen om intention to treat.
Dag: Måndag
18/8
Tid: 14.1414.22
Plats: Erik G
Geijer
170
Poliklinisk behandling Vid akut Okomplicerad Divertikulit
(P-VOD)
Daniel Isacson, Västerås
Andreason Karl Västerås, Maziar Nikberg Västerås, Kenneth Smedh Västerås, Abbas Chabok
Västerås
Kirurgkliniken Västmanlands sjukhus Västerås
Introduction
Syftet var att studera om patienter med akut okomplicerad divertikulit kan skötas polikliniskt utan
antibiotika avseende komplikationer, inläggning och recidiv inom en uppföljningsperiod på 3
månader.
Method
Prospektiv studie där patienter med DT-verifierad akut okomplicerad divertikulit behandlades
polikliniskt utan antibiotika. Patienterna förde dagbok samt kontaktades dagligen av en
sjuksköterska. Återbesök efter en vecka och slutlig uppföljning efter 3 månader.
Result
Totalt inkluderades 161 patienter varav 102 kvinnor, median 58 år. Vid diagnos var CRP 65 och
LPK 10,4 i median. Dessa prover var helt normaliserade hos 84% av patienterna vid
återbesöket. Hälften av patienterna använde analgetika dag 3 men endast 6 patienter använde
starkare medicin än paracetamol. Komplikationer förekom i tre fall(1,9%), 1 abscess, 1
mikroperforation samt en patient med feber och frossa utan abscess på DT. Dessa patienter
behandlades inneliggande med antibiotika. Tre patienter fick recidiv under uppföljningstiden och
behandlades polikliniskt utan antibiotika. Uppföljande kolonutredning påvisade cancer hos två
patienter och polyper hos sex.
Discussion
Studien visar att patienter med akut okomplicerad divertikulit kan skötas polikliniskt. Den
bekräftar dessutom tidigare resultat med låg komplikationsrisk hos dessa patienter som
behandlas utan antibiotika.
Dag: Måndag
18/8
Tid: 14.2214.30
Plats: Erik G
Geijer
171
A study of folate levels assessed by LC-MS/MS after
Leucovorin infusion in patients with colorectal cancer.
Helena Taflin , Göteborg
Elisabeth Odin Göteborg, Yvonne Wettergren Göteborg, Kristoffer Derwinger Göteborg
Sahlgrenska Akademin
Introduction
Leukovorin i dosering 60 mg/m2 ges till patienter som behandlas med 5-Fluoruracil baserad
cytostatika för att förstärka effekten av 5-FU-behandlingen. Det syntetiska preparatet leukovorin
måste omvandlas intracellulärt till den aktiva formen 5,10-metylentetrahydrofolat som bildar ett
komplex med enzymet thymidylat syntas och 5-FU´s metabolit. Studiens syfte var att undersöka
de exakta nivåerna av folater i vävnad hos patienter med kolorektal cancer, som erhöll
varierande doser av leukovorin och korrelera detta till demografiska data och givna
behandlingar.
Method
80 patienter med kolorektal cancer randomiserades till fyra grupper som peroperativt erhöll en
injektion av 0, 60, 200 respektive 500 mg/m2 leukovorin. Folatnivåer i blod, mucosa och
tumörvävnad analyserades med hjälp av LC-MS/MS-teknik.
Result
Vi fann en mycket stor interindividuell variation av folatnivåer i såväl mukosa, tumör som i blod. I
gruppen som erhållit 60 mg/m2 hade bara hälften av patienterna högre värden av 5-10methylentetrahydrofolat i tumörvävnad, än de patienter som inte erhållit någon substans alls.
Patienter med rektalcancer hade signifikant lägre folatnivåer i tumörvävnad än patienter med
koloncancer. De patienter som hade erhållit neoadjuvant behandling låg lägst.
Discussion
Resultatet av studien indikerar att patienter med rektalcancer bör erhålla högre dos av
leukovorin i samband med 5-FU-baserad cytostatikabehandling, eftersom koncentrationen av
5,10-metylenetetrahydrofolat i tumörvävnad förefaller vara suboptimal.
172
Dag: Tisdag
19/8
Tid: 11.4511.52
Plats: SOLA
173
Förbättrad sensitivitet för upptäckt av kolorektala
levermetastaser genom kombination utav tumörmarkörerna
CEA och typ IV kollagen
Hanna Nyström, Umeå
Björn Tavelin Umeå, Peter Naredi Göteborg, Malin Sund Umeå
Enheten för kirurgi, Umeå Universitet
Introduction
CEA är den bästa tillgängliga tumörmarkören för kolorektala levermetastaser (KLM) och är
förhöjd hos 50% av patienterna, men används ej för screening pga. suboptimal sensitivitet och
specificitet. Typ IV kollagen (IV-K) är en ny lovande tumörmarkör vid KLM. Målet med studien är
att mäta cirkulerande IV-K och CEA hos patienter med resektabla KLM.
Method
För analys användes 94 preoperativa plasmaprov från 85 patienter med KLM som genomgick
leverresektion vid kirurgcentrum, NUS. Som kontrollgrupp användes plasmaprover från 118
friska individer. Cirkulerande IV-K mättes med ELISA, CEA nivåer med Luminex. Statistisk
analys utfördes genom bl.a. logistisk regression och ROC curve analys.
Result
Patienter med KLM hade signifikant högre nivåer av IV-K än kontrollgruppen (p=0.001). IV-K var
inte bättre än CEA på att detektera KLM baserat på ROC analysen men kombinationen av
markörerna var signifikant bättre än enbart CEA (p=0.001). Med applikation av kliniska
gränsvärden var IV-K bättre på att detektera KLM, där IV-K var förhöjt hos 81% och CEA förhöjt
hos 49% av patienterna. Patienter med låga nivåer av båda markörerna hade en bättre
överlevnad jämte patienter med någon av markörerna förhöjd.
Discussion
IV-K är en lovande tumörmarkör vid KLM. Kombinationen utav CEA och IV-K är bättre på att
detektera KLM än endera markören separat.
Dag: Tisdag
19/8
Tid: 11.5212.00
Plats: SOLA
174
Laparoskopisk kirurgi vid rektalcancer är onkologiskt
säkert
John Andersson, Alingsås
H J Bonjer Amsterdam, J Rosenberg Köpenhamn, Eva Angenete Göteborg, Eva Haglind
Göteborg
SSORG, Kirurgi, Sahlgrenska universitetssjukhuset
Introduction
COLOR II är den enda stora internationella randomiserade studien som jämför laparoskopisk
och öppen kirurgi vid rektalcancer. Studiens mål: att jämföra onkologisk säkerhet mätt som
lokalrecidiv 3 år efter kirurgi
Method
1044 patienter aktuella för elektiv, kurativt syftande resektion med rektalcancer belägen upp till
15cm från anal verge randomiserades 2:1 laparoskopisk eller öppen operation, med stratifiering
för center, kön, operationstyp och strålbehandling. Patienterna har hittills följts upp minst 3 år.
Non-inferiority marginalen sattes till 5%.
Result
30 centra i åtta länder inkluderade 699 laparoskopiska och 345 öppna operationer.
Konverteringsfrekvensen var 17%. För laparoskopisk kirurgi var blödningen mindre (200ml vs.
400ml, p<0.001) och operationstiden längre (240min vs. 188min, p<0.001). Uppföljning 3 år
postoperativt av 1009 (97%) patienter. Lokalrecidiv efter 3 år var 5% i båda grupperna. Det
förelåg inte heller någon statistisk säkerställd skillnad mellan grupperna avseende kvalitet på
preparat, cancerspecifik och total överlevnad efter tre år.
Discussion
COLOR II är en non-inferiority studie där det onkologiska resultatet uttryckt som lokalrecidiv inte
är sämre efter laparoskopisk resektion av rektalcancer än efter öppen operation. Laparoskopisk
kirurgi har andra fördelar och bör erbjudas patienter med rektalcancer.
Dag: Tisdag
19/8
Tid: 12.0012.07
Plats: SOLA
175
Tid till lokalrecidiv som prognostisk faktor hos patienter
med rektalcancer
Karin Westberg, Stockholm
Gabriella Palmer Stockholm, Hemming Johansson Stockholm, Torbjörn Holm Stockholm, Anna
Martling Stockholm
MMK, Karolinska institutet, Stockholm
Introduction
Prognosen vid lokalrecidiv av rektalcancer bestäms av flera faktorer. Syftet med denna studie är
att undersöka huruvida tiden mellan operation av primär rektalcancer (RC) och diagnos av
lokalrecidiv (LR) påverkar överlevnaden.
Method
Populationsbaserade data inhämtades från Svenska Kolorektalcancerregistret samt via
retrospektiv journalgenomgång. 7410 patienter genomgick radikal abdominell resektion av RC
mellan 1995-2002. Av dessa utvecklade 386 (5.2%) LR som första händelse inom 5 år.
Patienterna indelades i tidiga recidiv (TLR), med LR<12 månader efter primär operation, och
sena recidiv (SLR), med LR≥12 månader efter primär operation. Kaplan-Meier-kurvor och
Hazard ratios beräknades för överlevnadsanalyser. Överlevnadstid beräknades från datum för
diagnos av LR till död eller sista uppföljningsdag.
Result
95 patienter (25%) utvecklade TLR och 291 patienter (75%) utvecklade SLR. Mediantid till
recidiv var 1.73 (range 0.05-7.94) år. Patienter med tumörstadium III och icke-strålade patienter
var vanligare hos TLR jämfört med SLR. Faktorer som påverkade överlevnad var ålder vid
diagnos av LR (p<0.001), stadium av primärtumör (p=0.027) och resektion av LR(p<0.001). Tid
till diagnos av LR hade ingen påverkan på överlevnaden efter diagnos av LR.
Discussion
Ingen skillnad i överlevnad sågs mellan patienter med tidigt respektive sent LR. Beslut om
kurativt syftande kirurgi vid LR bör fattas oberoende av tid till recidiv.
Dag: Tisdag
19/8
Tid: 12.0712.15
Plats: SOLA
176
Val av preoperativ behandling vid rektalcancer: En
populationsbaserad studie
Anders Elliot, Stockholm
Per Nilsson Stockholm, Anna Martling Stockholm, Bengt Glimelius Uppsala, Caroline Nordenvall
Stockholm
Gastrocentrum, Inst för molekylär med och kirurgi
Introduction
Preoperativ (kemo-)radioterapi vid rektalcancer minskar frekvensen lokalrecidiv men är
förknippad med komplikationer varför risk/nyttavärdering är viktig vid terapival. Denna studie
utvärderade preterapeutiska faktorer som påverkar val av neoadjuvant behandling.
Method
Data på samtliga patienter i Stockholm-Gotlandområdet som opererades elektivt, abdominellt på
grund av rektalcancer 2000-2010 insamlades från Regionalt cancercentrum. Socialstyrelsens
slutenvårdregister användes för komorbiditetsdata. Kliniska variabler analyserades i relation till
vald preoperativ behandling.
Result
2619 patienter opererades för rektalcancer. Av dessa fick 1789 (68,3 %) neoadjuvant
behandling. Mer preoperativ behandling gavs över tid (p < 0,001). Hög ålder (≥ 80 år) och
komorbiditet (Charlson Comorbidity Index score ≥ 2) var starkt korrelerade till avstående från
preoperativ behandling (justerad OR 0.05, 95 % ci 0.04-0.07 och 0.29, 95 % ci 0.21-0.39). 8,2 %
av patienter med intermediära eller avancerade tumörer selekterades till ingen neoadjuvant
behandling och 53,5 % av patienter med tidiga tumörer till neoadjuvant behandling.
Discussion
Neoadjuvant behandling ökar över tid. Följsamheten till riktlinjer förefaller suboptimal då hälften
av patienterna med tidiga tumörer selekteras till neoadjuvant behandling och nästan 10 % av
patienter med intermediära eller avancerade tumörer erbjuds inte preoperativ behandling.
Selektionskriterierna behöver utvecklas till att innefatta även kliniska faktorer som ålder och
komorbiditet.
Dag: Tisdag
19/8
Tid: 12.1512.23
Plats: SOLA
177
Svenska patienter opererade med extralevatorisk APE
(ELAPE)
Mattias Prytz, Trollhättan
Eva Angenete Göteborg, Jan Ekelund Göteborg, Eva Haglind Göteborg
SSORG, Kirurgi, Sahlgrenska Universitetssjukhuset
Introduction
Extralevatorisk-APE (abdominoperineal excision) vid rektalcancer introducerades för att minska
lokalrecidivfrekvensen och öka botbarhet vid låg rektalcancer. Avsikten med denna studie är att
jämföra förekomst av lokalrecidiv efter 3 år mellan ELAPE och "standard" APE.
Method
Samtliga patienter opererade med APE för rektalcancer under 2007-2009, registrerade i
rektalcancerregistret inkluderades. Data erhölls från registret och från insamlade
operationsberättelser. Samtliga patienter som var i livet efter 3 år tillfrågades om livskvalitet och
funktion med hjälp av ett frågeformulär.
Result
1397 patienter inkluderades från registret, 1315 analyserades avseende den perineala delen av
operationen. ELAPE 515 (39%) , traditionell APE 208 ( 16%); 592 (45%) saknade beskrivning av
den perineala operationen (ej analyserade). ELAPE-gruppen hade högre andel distala tumörer
(≤ 4 cm) (75% vs 28%), lägre andel perforationer 7% vs 16% utan skillnad i T-stadium jämfört
med APE-gruppen. 3 år efter operationen var andelen lokalrecidiv i ELAPE 7,2% (37) vs. i APE
1,4% (3) och sjukdomsfri överlevnad i ELAPE 75,1% vs. i APE 71,6%, utan statistiskt signifikant
skillnad mellan grupperna.
Discussion
Extralevatorisk-APE användes oftare för låga tumörer och resulterade inte i avvikande
lokalrecidivfrekvens eller överlevnad jämfört med "standard" APE.
Dag: Tisdag
19/8
Tid: 12.2312.31
Plats: SOLA
178
Resektion av synkrona levermetastaser vid kolorektal
cancer - ett socioekonomiskt perspektiv
Agneta Norén, Uppsala
Hans G Eriksson Eskilstuna, Louise Olsson Stockholm
Inst för molekylär medicin och kirurgi, KI
Introduction
Kirurgisk behandling av kolorektala levermetastaser (KRLM) är en etablerad behandlingsmetod
med allt bättre resultat. Medverkan av leverkirurg i MDT kan vara avgörande, men i övrigt är det
är oklart hur metoden når ut till olika patientkategorier.
Method
Patienter registrerade i rektal- (1997-2011) och kolon- (2007-2011) cancerregistret inkluderades
(n=44,100). Länkning gjordes till 1) slutenvårdsregistret för information om leverresektion och 2)
SCB för socioekonomiska variabler. Logistisk regression användes för analys.
Result
Synkrona levermetastaser rapporterades för 12.8 % (1997-2006) och 14.9% (2007-2011) av
rektal- och för 15.2% av koloncancerpatienterna. Andel rektalcancerpatienter som genomgick
leverresektion var 174/2024 (8.6%) och 231/1407 (16.4%) under respektive tidsperiod samt 359/
2867 (12.5%) bland koloncancerpatienterna. I justerade modeller, även inkluderande ASA-score
för den senare perioden, framkom stora skillnader vad gäller leverresektion vid KRLM mellan
regioner, sjukhustyper och mellan män och kvinnor. För rektalcancer förelåg även signifikanta
skillnader mellan olika civilstånd. I en separat subanalys per kön vid rektalcancer var det mindre
troligt att kvinnor med låg inkomst (OR 0.35; 0.13-0.93), och låg utbildning (0.27; 0.10-0.72) blev
opererade för sina levermetastaser, men motsvarande sågs ej för män.
Discussion
Leverkirurgin vid KRLM är långt ifrån jämlik och en medicinsk förklaring ter sig långsökt.
Dag: Tisdag
19/8
Tid: 12.3112.38
Plats: SOLA
179
Har en psykosocial intervention någon effekt på den
hälsorelaterade livskvaliteten hos personer opererade för
kolorektalcancer och deras närstående
Emma Ohlsson-Nevo, KUMLA
Ulrica Nilsson Örebro, Jan Karlsson Örebro
Kirurgkliniken Örebro
Introduction
Att behandlas för kolorektalcancer kan medföra en försämrad livskvalitet för både den
kolorektalcanceropererade personen och närstående. Psykosociala interventioner har visat ökat
välbefinnande hos cancerpatienter och närstående. Dock saknas studier av psykosocial
interventioner specifika för kolorektalcanceropererade och deras närstående.
Method
Randomiserad kontrollerad studie där effekten av en sju veckors psykosocial intervention
studerades. 86 personer som opererats för kolorektal cancer och deras närstående (n=64) ingick
fördelade på intervention och kontroll grupp. Intervention bestod av en gemensam föreläsning
följd av reflektion i patient/ närstående gruppen. Temat för föreläsningarna var kolorektalcancer,
kris och krishantering, nutrition, musik och avslappning, operationsbesök, fysisk aktivitet samt
information från patientorganisationer. Utfallsvariabel var hälsorelaterad livskvalitet som
utvärderades med SF-36, före interventionen samt 1, 6 och 12 månad efter.
Result
De kolorektaklopererade personerna som ingick i interventionsgruppen rapporterade signifikant
bättre mentalt välbefinnande, social funktion, mental hälsa och generell hälsa efter 1 månad,
efter 6 månader, bättre smärta och social funktion jämfört med kontroll personerna. Efter 12
månader fanns inga signifikanta skillnader mellan grupperna. Interventionen hade ingen effekt
på närstående.
Discussion
Den psykosociala interventionen hade effekt på patienternas hälsorelaterade livskvalitet men
inte på de närstående vilket kan tyda på att de har olika informationsbehovet.
Dag: Tisdag
19/8
Tid: 12.3812.46
Plats: SOLA
180
Förekomst av potentiellt olämpliga läkemedel hos äldre
patienter med kolorektal cancer och påverkan på vårdtid
och postoperativ död
Monika Egenvall, Stockholm
Katja Schubert Samuelsson Stockholm, Inga Klarin Stockholm, Johan Lökk Stockholm, Ulf
Gunnarsson Stockholm
Karolinska Institutet och Universitetssjukhuset
Introduction
Nästan hälften av alla patienter som opereras för kolorektal cancer i Sverige är 75 år eller äldre.
Socialstyrelsen har definierat vilka läkemedel som är olämpliga att ge till äldre. Studien
analyserar hur användandet av dessa påverkar vårdtid och postoperativ död.
Method
Data från kvalitetsregistret för kolorektal cancer har samkörts med Läkemedelsregistret på 7.315
patienter opererade 2007-2010. Läkemedel som bedöms vara ”potentially inappropriate
medications” (PIM) för äldre var antipsykotika, medel- och långverkande benzodiazepiner,
tramadol, antikolinergika, propiomazin, COX-hämmare, opiater, digitalis, PPI och SSRI.
Statistiska beräkningar har gjorts med Chi2 och Mann-Whitney U-test.
Result
35% av patienterna medicinerade med minst en PIM. PIM-användare var äldre, oftare kvinnor,
hade oftare koloncancer än rektalcancer samt högre co-morbiditet (högre ASA-klass).
Medianvårdtiden var längre hos PIM-användare (10 vs 9 dygn, p=0.008) och den postoperativa
mortaliteten högre (6.5 vs 4.4%, p<0.001).
Discussion
En tredjedel av äldre som opereras för kolorektal cancer använder läkemedel som är potentiellt
olämpliga för äldre och som om möjligt bör sättas ut. Dessa patienter har längre vårdtid och
högre postoperativ mortalitet.
Dag: Tisdag
19/8
Tid: 12.4612.53
Plats: SOLA
181
High artierial ligation and risk of anastomotic leakage in
anterior resection for rectal cancer in cardiovascularly
compromised patients
Petrus Boström, Själevad
Martin Rutegård Örnsköldsvik, Jörgen Rutegård Själevad, Peter Matthiessen Örebro, Markku
Haapamäki Umeå
Umeå University
Introduction
No consensus exists as to whether division of the inferior mesenteric artery flush to the aorta is
beneficial or detrimental to the patient who undergoes anterior resection for rectal cancer. This is
especially true for cardiovascularly compromised patients, in whom reduced blood flow to the
anastomosis is thought to risk its integrity, leading to anastomotic leakage.
Method
All patients who underwent anterior resection for rectal cancer from 2007 to 2010 were identified
in the Swedish Colorectal Cancer Registry. By cross-referencing these patients with the Swedish
Prescribed Drugs Registry we were able to identify the cohort of interest, whose operative charts
and registered data were reviewed. The association between high tie and anastomotic leakage,
as quantified by odds ratios (ORs) and 95% confidence intervals (CIs), was evaluated in a
logistic regression model.
Result
Symptomatic anastomotic leakage occurred in 12.6% (41/334) of high tie and 10.6% (41/388) of
low tie cases. Overall, the use of high tie was not associated with a higher risk of anastomotic
leakage (OR 1.05; 95% CI 0.61-1.84).
Discussion
In the present observational study of cardiovascularly compromised patients, high tie was not
associated with an increased rate of symptomatic anastomotic leakage.
Dag: Tisdag
19/8
Tid: 12.5313.00
Plats: SOLA
182
En ny, innovativ, metod för icke kirurgisk behandling av
perianala fistlar – en pilotstudie
Mats Ekelund, Kristianstad
Antoni Zawadzki, Malmö, Louis Johnson, Malmö, Måns Bohe, Malmö, Claes Johansson,
Stockholm
Kirurgiska klinikerna, CSK, SUS & Danderyd
Introduction
Perianala fistlar spontanläker sällan. Vi hypotetiserar att fistlarna upprätthålles av att toxiner,
bakterienedbrytningsprodukter och enzymer passerar från mag-tarm-kanalen via fistlarna och
ger upphov till en kronisk, subklinisk inflammation som förhindrar läkning. Idag är tillgängliga
behandlingsmodaliteter av kirurgisk natur med varierande resultat.
Method
I en pilotstudie använde vi en nyutvecklad rektal applikator innehållande högaktivt, högrenat och
granulerat aktivt kol med väldefinierad partikelstorlek. Den aktiva substansen (1.3g) applicerades
i ampulla rekti 2 ggr dagligen under 8 veckor. Inklusionskriterierna var intersfinkterisk eller
transsfinkterisk fistel i enlighet med Park´s klassifikation. Exklusionskriterier var bl.a. IBD,
subkutana eller rektovaginala fistlar samt tidigare kirurgi. Med en förmodad spontanläkning på
10% och en förväntad läkning på 35% krävdes 25 individer för statistisk analys. Primär endpoint
var klinisk fistelläkning. Sekundära endpoints var bl.a. symptomskattning och ultraljudsmässig
fistelläkning.
Result
28 patienter enrollerades, 78,6% (22/28) var män. Samtliga fistlar var transsfinkteriska. Klinisk
läkning sågs hos 35,7 % (10/28) vid 8v, vid 24v kvarstod läkning hos 78% (7/9). Fyra individer
uppvisade symptomförbättring trotts kvarstående fistel. Statistisk förelåg klar förbättring
avseende soiling (VAS-skala). Ultraljusmässigt sågs ingen läkning.
Discussion
Med den presenterade metoden uppnås klinisk läkning och symptomförbättring av perianal fistlar
utan kirurgi. Förbättring av soiling indikerar att behandlingstiden möjligen borde förlängas.
Ultraljud korrelerar inte med kliniken.
Dag: Tisdag
19/8
Tid: 17.0020.00
Plats: Vid
posterskärmarna
183
Långtidsresultat vid antibiotikabehandling av appendicit
Anton Sterner, Göteborg
Eva Angenete Göteborg, Bodil Gessler Göteborg, Eva Haglind Göteborg, Anders Rosemar
Göteborg
SSORG, Kirurgi, Sahlgrenska universitetssjukhuset
Introduction
Antibiotika har varit ett behandlingsalternativ till operation vid akut appendicit på Sahlgrenska
universitetssjukhuset sedan 2009. Målet med denna studie var att retrospektivt analysera alla
patienter med diagnosen appendicit som behandlats med antibiotika eller genomgått
appendektomi på Sahlgrenska universitetssjukhuset under 2010 och 2011 och följa förloppet till
2013.
Method
Uppgifter om demografi, behandling/ar, laboratorievärden och komplikationer samlades
standardiserat från patienternas journaler från och med första inläggningen till 2013.
Medeluppföljningstiden var 34 månader.
Result
Inkluderade: 1122 patienter. Primär behandling: 44 % antibiotika, 56 % appendektomi. Av de
patienter som behandlades med antibiotika genomgick 28 % appendektomi under vårdtiden på
grund av utebliven antibiotika-effekt. Ytterligare 14 % fick recidiv av appendicit och 2 % behövde
vård för någon form av komplikation under uppföljningstiden. Av de primärt appendektomerade
vårdades 7 % för någon form av komplikation under uppföljningstiden.
Discussion
Av de antibiotikabehandlade patienterna var det 57 % som inte genomgick appendektomi eller
vårdades för komplikation medan det hos de primärt appendektomerade var 93 % som inte
vårdades ytterligare under uppföljningstiden. Dessa resultat antyder att primär appendektomi är
en effektivare behandling av appendicit i rutinsjukvård.
Dag: Tisdag
19/8
Tid: 17.0020.00
Plats: Vid
posterskärmarna
184
Morbiditet och mortalitet hos patienter med peritoneal
carcinomatosis behandlade med cytoreduktiv kirurgi och
HIPEC
Lana Ghanipour, Uppsala
Helgi Birgisson Uppsala, Filip Sköldberg Uppsala, Malin Enblad Uppsala, Wilhelm Graf Uppsala
Kirurgiska kliniken, Akademiska sjukhuset, Uppsala
Introduction
Cytoreduktiv kirurgi (CRS) med hyperterm intraperitoneal cytostatika (HIPEC) vid peritoneal
carcinomatosis (PC) har visats kunna ge en överlevnadsvinst, men ingreppet är förenat med risk
för allvarlig postoperativ morbiditet och mortalitet. Akademiska sjukhuset har en lång erfarenhet
av detta ingrepp och syftet med studien var att redovisa morbiditet och mortalitet hos dessa
patienter.
Method
Totalt 511 patienter med PC opererades under tidsperioden jan 2004- nov 2013 på Akademiska
sjukhuset. Endast patienter opererade med CRS-HIPEC inkluderades. Clavien-Dindo (grad I-V)
användes för klassificering av kirurgiska komplikationer.
Result
Av 511 patienter opererades 409 (80%) med CRS-HIPEC (221 kvinnor och 168 män).
Medianålder 56 år. De vanligaste komplikationerna var hematologiska (15%), pulmonella (12%)
och i urinvägar (10%). Grad III-IV komplikationer sågs hos 20% av patienterna varav 31 patienter
(7,6%) reopererades. De vanligaste fynden vid reoperation var sårruptur, anastomosläckage,
djupblödning och tarmperforation. Det fanns ett samband mellan risken för komplikation och
ökad perioperativ blödning (p=0,002), hög PCI (p=0,035) och lång operationstid (p=0,006).
Mortaliteten i denna grupp var 0,2% (1 patient: operation, jan 2007). Morbiditeten minskade över
tid från 26% (2004-2007) till 14% (2009- 2013).
Discussion
Risken för morbiditet efter CRS-HIPEC är inom förväntat intervall. Variabler som indikerar
extensiv kirurgi ökar risken, vilket är viktig information för prevention.
Dag: Tisdag
19/8
Tid: 17.0020.00
Plats: Vid
posterskärmarna
185
Proximal stomi eller stent behandling och senare
tumörresektion jämfört med akut resektion vid
obstruerande vänstersidig koloncancer
Emma Öistämö, Stockholm
Mirna Abraham-Nordling Stockholm, Fredrik Hjern Stockholm, Klas Pekkari Stockholm, Ylva
Falkén Stockholm
KIDS, MKK, Karoliska Institutet
Introduction
Akut operation av koloncancer, till följd av obstruktion har varit behäftat med hög frekvens
komplikationer och sämre överlevnad. Begreppet ”bridge-to-surgery” innefattar stentbehandling
eller avlastande stomi av obstruerande tumörer och senare planerad resektionskirurgi. Syftet
med denna studie var att jämföra stomi eller stent som bridge to surgery mot akut resektion
avseende onkologiska resultat, komplikationer och vårdtid.
Method
Retrospektiv studie genom journalgranskning omfattande 2424 patienter som opererats för
kolorektal cancer koloncancer1997-2012 vid Danderyds sjukhus.. Inkluderades gjorde de som
blivit akutopererade i kurativt syfte för obstruerande vänstersidig koloncancer.
Result
113 patienter inkluderades, 57 patienter behandlades med akut resektion, 34 med avlastande
stomi och senare resektion, 22 fick stent och senare resektion. Antal skördade lymfkörtlar var
färre i resektionsgruppen jämfört med stomi(p=0.001)respektive stent (p=0.001), färre
fickadjuvant cytostatika i resektionsgruppenjämfört stomi(p= 0.010) och stent (p-= 0.014) Färre
vårddygn i stent gruppen jämfört med stomi (p= 0.003) och resektion (p=0.018), Frekvensen av
allvarligare komplikationer (Clavien-dindo 3-4) var lika mellan grupperna.
Discussion
Akut avlastning och senare kurativt syftande resektion förbättrar lymfkörtelskörd och ökar
andelen som erhåller adjuvant cytostatika hos patienter med obstruerande vänstersidig
koloncancer
Dag: Tisdag
19/8
Tid: 17.0020.00
Plats: Vid
posterskärmarna
186
Statinanvändning och risk för akut divertikelsjukdom
Filip Sköldberg, Uppsala
Tobias Svensson Stockholm, Ola Olén Stockholm, Fredrik Hjern Stockholm, Peter Thelin
Schmidt Stockholm, Rickard Ljung Stockholm
Akademiska sjh, Karolinska inst, Danderyds sjh
Introduction
Flera läkemedel tycks påverka risken för akut kolondivertikelsjukdom. En skyddande effekt av
statiner mot perforerad divertikulit har rapporterats, möjligen genom påverkan på
immunsystemet. Vi undersökte sambandet mellan statinanvändning och akut divertikelsjukdom.
Method
En populationsbaserad fall-kontrollstudie genomfördes av 13 342 patienter som slutenvårdats
akut januari 2006 – juli 2010 för förstagångsdiagnosticerad divertikelsjukdom enligt rapportering
till Patientregistret, och 130 968 kontroller matchade för kön, ålder, hemortslän och kalenderår.
Av fallen opererades 928 akut med resektion/stomiframläggning/lavage. Läkemedelsexponering
definierades som ”pågående”, ”tidigare” (senaste receptexpediering inom 125 dagar respektive
>125 dagar före indexdatum) eller ”ingen” (ingen receptexpediering). Som potentiella störfaktorer
inkluderades födelseland, utbildningsnivå, civilstånd, tidigare sjukdomstillstånd, steroid- och
NSAID-användning samt sjukvårdskonsumtion. Associationen mellan statinanvändning och akut
divertikelsjukdom analyserades med logistisk regression.
Result
Pågående statinanvändning var i den justerade modellen inte associerat med akut
divertikelsjukdom (oddskvot 1,00 [95 % konfidensintervall 0,94–1,06]). Tidigare statinanvändning
var associerat med ökad risk (oddskvot 1,14 [1,04–1,25]). Pågående statinanvändning var
associerat med minskad risk för akut divertikelsjukdom som krävde akut kirurgisk behandling
(oddskvot 0,70 [0,55–0,89]), till skillnad från tidigare statinanvändning (oddskvot 0,92 [0,65–
1,30]).
Discussion
Resultaten talar inte för en skyddande effekt av statiner mot akut divertikelsjukdom i allmänhet.
Statiner kan dock vara associerade med en minskad risk för komplicerad sjukdom som fordrar
akut kirurgisk behandling.
Dag: Tisdag
19/8
Tid: 17.0020.00
Plats: Vid
posterskärmarna
187
Stomifunktionens påverkan på livskvaliteten efter APR
Elisabeth González, Göteborg
Kajsa Holm Göteborg, Adiela Correa Marinez Göteborg, Anette Wedin Göteborg, Mattias Prytz
Trollhättan, Jan Ekelund Göteborg, Eva Haglind Göteborg, Eva Angenete Göteborg
SSORG, Kirurgi, Sahlgrenska Universitetssjukhuset
Introduction
Syftet var att undersöka hur det är att leva med permanent stomi som en konsekvens av
rektalcancer och hur livskvaliteten då påverkas.
Method
Ur Kolorektalcancerregistret hämtades data från alla personer som opererats med APR under
2007-2009. 458 av dessa besvarade ett omfattande frågeformulär, 279 män respektive 179
kvinnor, medianåldern 66 år. I operationsberättelsen framkom att 171 av 458 patienter fick
profylaktiskt nät, 241 opererades i bukläge och 212 i ryggläge.
Result
Det förelåg inget samband mellan profylaktiskt nät eller operationsläge och upplevelse av
stomifunktion. Av dem som hade problem med lös avföring/hård
avföring/förstoppning/uppblåsthet/illaluktande gasavgångar eller läckage angav 80 % att detta
skulle beröra dem om problemen kvarstår resten av livet. Av dem som hade problem med
läckage från stomin angav 48 % att de hade problem med hudirritation jämfört med 35 % av
dem som inte hade läckage. På frågan hur stomin påverkar livet svarar 74 % att de kan leva ett
fullvärdigt liv med sin stomi och 73 % känner sig tillfreds med sin stomi.
Discussion
80 % uppgav att stomifunktionen påverkar livskvaliteten, men övervägande delen ansåg att de
kan leva ett gott liv med sin stomi.
Dag: Tisdag
19/8
Tid: 17.0020.00
Plats: Vid
posterskärmarna
188
Testosteron och kroppssammansättning hos män med
rektalcancer
Christian Buchli, STOCKHOLM
John Tapper Stockholm, Torbjörn Holm Stockholm, Stefan Arver Stockholm, Lennart Blomqvist
Stockholm, Anna Martling Stockholm
Gastrocentrum, Karolinska Universitetssjukhus
Introduction
Strålbehandling vid rektalcancer kan påverka testikelfunktionen. Diagnosen hypogonadism ställs
genom uppmätning av lågt S-testosteron i kombination med kliniska symptom knutna till
erektion. Erektionsförmågan kan dock även påverkas av nervskada sekundärt till bäckenkirurgi
och strålning. Förändringar i kroppssammansättning beror till en viss del på testosteron och
skulle därför kunna vara en markör för hypogonadism.
Method
Män med rektalcancer planerad för preoperativ strålbehandling inkluderades i en observationell,
longitudinell studie. Blodprover togs innan strålbehandling och ett år postoperativt.
Kroppssammansättning analyserades genom att mäta area av muskel och fett på
strålplanerings-DT (före strålbehandling) och på DT för canceruppföljning efter 1 år.
Result
Sammanlagt 40 män inkluderades. I genomsnitt sjönk androgen nivåerna obetydligt mellan
mätningarna dock noterades en signifikant stegring i luteiniserande hormon (LH).
Regressionsmodellen visade att skelettmuskel area var associerat med nivån av bioaktivt
testosteron men inte med S-testosteron. Män med S-testosteron nivåer i gråzonen (8-12 nmol/l)
och en samtidig reduktion av muskelmassan hade signifikant förhöjda LH nivåer jämfört med de
män som hade en ökning av muskelmassan. Ingen association fanns mellan androgen nivåer
och area fettvävnad.
Discussion
Preoperativ strålning till män med rektalcancer ökar frekvensen av låg S-testosteron. Sarkopeni
kan då vara ett tecken till signifikant Leydig cell dysfunktion påverkbar genom testosteron
substitution.
Dag: Tisdag
19/8
Tid: 17.0020.00
Plats: Vid
posterskärmarna
189
Visceralt blodflöde vid främre resektion för rektalcancer
Martin Rutegård, Umeå
Nathalie Hassmén Umeå, Markku Haapamäki Umeå, Peter Matthiessen Örebro, Jörgen
Rutegård Umeå
Umeå Universitet
Introduction
Sedan införandet av total mesorektal excision har andelen anastomosläckage efter främre
resektion ökat och i svenska material beräknats till kring 10 %. En av hypoteserna till läckagen
är försämrat blodflöde efter kirurgi, dels efter extensiv dissektion i lilla bäckenet, dels till följd av
hög kärlligatur (delning av mesenterica inferior vid aorta).
Method
23 patienter på Norrlands Universitetssjukhus under 2012-2013 som genomgick främre
resektion studerades. Mätningar av blodflödet med hjälp av laser-Dopplerteknik utfördes på
kolonserosa samt intrarektalt. Normaliserade flödesdata före och efter kärldelning respektive
bäckendissektion och anastomos analyserades med hjälp av univariata statistiska tester.
Result
Hög ligatur (delning av mesenterica inferior vid aorta; n=5) var inte associerat till försämrat
blodflöde av den proximala delen av anastomosen (p=0,39). Låg anastomoshöjd (upp till 6 cm
ovan anal verge; n=18) innebar flödesreduktion distalt om anastomosen med 13 %, kontra
ökning av flödet med 51 % för högre anastomoser (p=0,10). De patienter som drabbades av
läckage (n=4) hade signifikant lägre rektal perfusion (p=0,04).
Discussion
Hög ligatur ter sig inte försämra cirkulationen nämnvärt vid proximala delen av anastomosen,
medan denna explorativa studie ger visst stöd för att dissektion i lilla bäckenet kan vara särskilt
skadlig för den rektala mikrocirkulationen.
Dag: Tisdag
19/8
Tid: 17.0020.00
Plats: Vid
posterskärmarna
190
Är abdomino-perineal resektion av rektum med intersfinkterisk resektion av analkanalen ett alternativ till
Hartmanns operation vid rektalcancer ?
Marcin Popiolek, Örebro
Bayar Baban Örebro, Peter Matthiessen Örebro
Kirurgiska kliniken, Universitetssjukhuset Örebro
Introduction
Syftet var att jämföra Hartmanns operation (HA) med abdomino-perineal resektion av rektum
med inter-sfinkterisk resektion av analkanalen (APR-IS) vid rektalcancer.
Method
Patienter som opererades konsekutivt för rektalcancer med antingen HA (n=50) eller APR-IS
(n=32) under åren 2007-2013 vid ett center jämfördes med avseende på patient- och
kirurgirelaterade variabler. Patienter med låg rektalcancer och de som genomgått
bäckenevisceration exkluderas.
Result
Medianålder var 78,5 (44-89) för HA respektive 76 (52-89) för APR-IS, ASA≥3 förelåg hos 30%
av HA och 29% av APR-IS samt cancerstadium IV 20% i HA och 16% i APR-IS. Grupperna
skiljde sig inte heller åt avseende könsfördelning, BMI och tumörnivå. Vanligaste komplikationen
i HA var bäckenabscess (inklusive suturinsufficiens) i 26% (13/50) jämfört med 6% (2/32) i APRIS (P=0,04). Andelen reoperation var 18% (9/50) i HA jämfört med 3% (1/31) i APR-IS (P=0,08).
Andelen patienter med minst en komplikation var 56% i HA jämfört med 48% i APR-IS (ej
signifikant). I APR-IS fick 13% (4/32) perineal sårinfektion med långdragen sekundär sårläkning
(>90 dagar). Median vårdtid för HA och APR-IS var 13 respektive 11 dagar (P=0,08). 30dagarsmortaliteten var 4% (2/50) för HA och 0% för APR-IS.
Discussion
APR-IS framstår som ett bra alternativ till HA med lägre risk för komplikationer som kräver
invasiva åtgärder.
Dag: Tisdag
19/8
Tid: 17.0020.00
Plats: Vid
posterskärmarna
191
SFÖAK
192
Angiografisk intervention efter komplikationer till
pankreasresektion och akut pankreatit
Stefan Linder, Uppsala
Britt-Marie Karlson Uppsala, Rickard Nyman Uppsala, Lars-Gunnar Eriksson Uppsala
Institutionen för kirurgiska vetenskaper
Introduction
Pankreasresektion kan i efterförloppet kompliceras av allvarliga blödningar, vanligen genom
pankreasanastomosläckage med bukinfektion som eroderar kärlvägg/ligatur, ofta a
gastroduodenale (GD). Analogt kan även nekrotiserande pankreatit orsaka blödning. Kirurgisk
intervention är svår i ett infekterat/postoperativt område, därför kan angiografisk intervention
användas.
Method
2008-2013 har 8 patienter som genomgått pankreasresektion (R) och 6 med nekrotiserande
pankreatit (P) på Akademiska sjukhuset genomgått angiografi efter blödning.
Result
R-gruppen: 5 PPPD, 3 Whipple, 6/8 män (40-83 år). P-gruppen: 5/6 män (14-68 år). R-gruppens
blödningar uppstod 7-43 d postoperativt, GD (4), a mes sup (1). 3 hade negativ angiografi,
ventrikel/duodenalanastomos (2, gastroskopidiagnos), 1 oklar blödningskälla. Behandling
utfördes med coiling (3), stent (1) eller coil+stent (1). Blödning i P-gruppen inträffade 8-159 d
efter pankreatitdebut, a lienalis (3), GD (2) och coilades, 1 angiografi var negativ. Angiografisk
reintervention krävdes hos 3 i R-gruppen och 1 i P-gruppen. 1 patient blev laparotomerad pga
blödning (innan angiografin) i R-gruppen. Vårdtiden var 18-150 d i R-gruppen och 8-377 d i Pgruppen. Total dödligheten var 2 och 3 patienter i R respektive P-gruppen. 1 i R-gruppen dog vid
blödningstillfället, övriga i buksepsis/organsvikt.
Discussion
Blödningstillstånd som komplicerar pankreaskirurgi och nekrotiserande pankreatit är allvarliga.
Angiografisk terapi synes vara ett bra alternativ, morbiditeten är avsevärd med mortalitetsrisk.
Dag: Torsdag
21/8
Tid: 08.1509.30
Plats: Vid
posterskärmarna
193
Användning av LigaSure ® ger ingen negativ inverkan på
den histologiska bedömningen av resektionsmarginaler
efter pankreatoduodenektomi
Marco Del Chiaro, Stockholm
John Blomberg Stockholm, Elena Rangelova Stockholm, Christoph Ansorge Stockholm,
Caroline Verbeke Stockholm, Ralf Segersvärd Stockholm
Karolinska Universitetssjukhuset
Introduction
LigaSure ® anses vara säker och effektiv vid pankreatoduodenektomi (PD). Data saknas i stort
om eventuell instrumentorsakad skada på resektionsmarginalerna som kan försvåra den
histologiska bedömningen. Syftet med denna studie är att jämföra graden av histologisk skada
av Ligasure jämfört med traditionell ligatur av retropankreatiska kärl.
Method
Två grupper av patienter jämföres opererade av samma kirurg (MDC): A) 8 konsekutiva PD
opererade med LigaSure ® under december 2013. B) 8 konsekutiva PD gjorda med traditionell
ligaturteknik. Grupperna var demografiskt och tumörmässigt jämförbara. Ett histologiskt
scoringsystem ( 0-3 ) gjordes för fragmentering, blödningar och vävnadsskada av den
retroperitoneala resektionsytan av en expertpatolog (CV ) och gruppernas score jämfördes.
Result
Samtliga patienter i studien genomgick PD varav två i varje grupp inkl. porta/smv-resektion.
Medelvärde fragmentering A= 1.3 vs B=1.7 (p=0.1); blödning A= 0.8 vs B=1.5 (p=0.04 ), skador
A=1,4 va B=1.2 (p=0.1).
Discussion
Ligasure ® förefaller ge något färre blödningar i vävnaden och slutsats är att någon negativ
vävnadspåverkan på resektionsmarginalen efter PD inte kan påvisas med denna teknik.
Dag: Torsdag
21/8
Tid: 08.1509.30
Plats: Vid
posterskärmarna
194
Associating Liver Partition and Portal vein Ligation for
Staged hepatectomy (ALPPS), metod med många sidor
Bergthor Björnsson, Linköping
Thomas Gasslander Linköping, Per Sandström Linköping
Kirurgiska kliniken, US
Introduction
ALPPS har appliceras för olika diagnoser och leverresektioner, när stor levertillväxt krävs. Syftet
med studien var att analysera resultaten av ALPPS utförda på Universitetssjukhuset i Linköping.
Method
Nio patienter opererade med ALPPS metoden under perioden oktober 2012 till februari 2013.
Result
8 män och 1 kvinna, 68 (42-80) år, opererades (5 levermetastaser, 2 HCC och 2
cholangiocarcinom). ”Future liver remnant” (FLR) vid behandlingsstart var 442 (250-707) ml
(FLR/TLV 19,5%). Tre patienter behandlades med portavensembolisering (PVE) innan ALPPS.
Steg 2 gjordes 8 (7-15) dagar efter steg 1. Före steg 2 var FLR 829 (352-1164) ml och tillväxt 95
(35-129)%. I 6 fall utfördes utvidgad högersidig leverresektion, i 3 fall högersidig leverresektion
(hepatikojejunostomi anlades vid operation 2 i 1 fall). Blödning 350 (150-2750) ml vid operation 1
och 200 (25-2500) ml vid operation 2. Operationstid 270 (164-338) respektive 55 (33-190)
minuter. 3 (33%) patienter fick komplikationer (högst grad 3A). Vårdtid efter operation 2 var 9 (220) dagar. En patient har avlidit (spridd HCC) och en har opererades för leverrecidiv. Median
uppföljning är 8,5 månader.
Discussion
Resultaten indikerar att ALPPS är en säker metod som kan appliceras på olika former av
levermalignitet när stor tillväxt behövs för att undvika postoperativ leversvikt.
Dag: Torsdag
21/8
Tid: 08.1509.30
Plats: Vid
posterskärmarna
195
Bakteriell kolonisering i ventrikel hos patienter med eller
utan behandling med protonpumpshämmare – Finns det
behov av antibiotikaprofylax inför transgastriska
endoskopiska ingrepp (NOTES)?
Maria Bergström, Borås
Jorge Arroyo Vàzquez Borås, Caroline Rydmarker Borås, Anders Lundkvist Borås, Per-Ola Park
Borås
Kirurgkliniken, Södra Älvsborgs Sjukhus, Borås
Introduction
Intag av PPI tros påverka bakteriefloran i ventrikeln. Bakteriell kontaminering av bukhålan och
eventuellt behov av profylax har diskuterats i samband med transgastriska NOTES ingrepp.
Syftet med denna studie var att kartlägga bakterieflora, inklusive H. Pylori hos populationen i
Boråsområdet, med eller utan PPI-behandling
Method
Patienter som kom för rutingastroskopi inkluderades . De som antibiotikabehandlats de senaste
3 månaderna exkluderades. Intag av PPI dokumenterades. I början av gastroskopin togs ett
borsprov från ventrikelslemhinnan med en cytologiborste för allmän odling med typning. Med
biopsitång togs ett Px för snabb-test avseende H. Pylori.
Result
54 patienter inkluderades. 29/54 hade pågående PPI-behandling. 22/29 (75%) patienter med
PPI hade positiv odling, jämfört med 7/25 (28%) av patienter utan PPI (p<0,001). Den
dominerande bakterietypen var orala stammar av streptokocker (strep salivarius, -mitis, saguinis,
-parasanguinis) samt luftvägsflora (haemofilus infl och Neisseria). Två hade Candida. 11 pat
hade två olika stammar vid typning, 9 patienter hade 1 stam och 7 patienter hade >3 stammar.
H. Pylori förekom hos 9/54 patienter varav 5 med PPI.
Discussion
Bakteriefloran i magsäcken tycks ha sitt ursprung i munhåla och övre luftvägar. Positiv odling är
signifikant vanligare hos patienter som behandlas med PPI vilket bör beaktas vid transgastriska
operativa åtgärder.
Dag: Torsdag
21/8
Tid: 08.1509.30
Plats: Vid
posterskärmarna
196
Behandling med Aspire vid obesitas, 1års resultat
Henrik Forssell, Karlskrona
Erik Norén Karlskrona
Kirurgkliniken, Blekingesjukhuset, Karlskrona
Introduction
Övervikt och fetma är det största hotet mot folkhälsa. Bariatrisk kirurgi är den mest effektiva
viktreducerande terapin. Många vågar eller vill inte opereras. AspireAssist är en ny behandling
av övervikt. En PEG anläggs för tömning av föda. Studien utvärderar AspireAssist och dess
viktminskande effekt under 1 år.
Method
I en studie inkluderade 2012, 25 patienter (23 kvinnor, 2 män) med median BMI på 38,7 kg och
median ålder 48 år. En AspireAssist PEG anlades, efter 2 veckor monterades en port med ventil
och individerna började tömma 3 gånger/dag, 20 min efter måltid (ca 30 % kaloriförlust). KBT
ingick i studien. Regelbunden viktkontroll och bioimpedansmätning gjordes.
Result
Efter 1 år var median viktminskning hos 20 individer 19.5 kg. Fem patienter fullföljde inte studien.
EWL% var vid 52 veckor median 53,8 % och absolut viktförlust 20,3 %. Den viscerala fettytan i
navelhöjd vid start var median 201 cm2 och efter 52 veckor 153 cm2. Fettmassa hade minskat
med 13,6 kg.
Discussion
AspireAssist leder till viktminskning under 1 år på ca 20 kg och kan vara aktuell för de överviktiga
patienter som inte vågar eller vill bli föremål för bariatrisk kirurgi. Metoden är en mindre invasiv
metod utan allvarliga komplikationer och ändrar inte magtarmkanalens anatomi.
Dag: Torsdag
21/8
Tid: 08.1509.30
Plats: Vid
posterskärmarna
197
Cattel-Braasch manöver med ”artery first” teknik (CBAF)
vid resektion av vena mesenterika superior/porta (SMPV)
under pankreasresektioner.
Marco Del Chiaro, Stockholm
Ralf Segersvärd Stockholm, Caroline Verbeke Stockholm, Elena Rangelova Stockholm, Lars
Lundell Stockholm, John Blomberg Stockholm
Sektionen för Övre Abdominell Kirurg. KS HS
Introduction
Pankreatduodenektomi tillsammans med SMPV resektion är för närvarande ett standardingrepp
för patienter med pankreastumörer som involverar de stora peripankreatiska venerna. En
standardiserad teknik för detta är dock i dagsläget inte definierad.
Method
Av 144 pankreasresektioner med kärlresektion som utförts mellan 2008 och 2013 på Karolinska
Universitetssjukhuset, gjordes 47 (32,6%) med kombinationen Cattell-Braasch manöver och
”artery first” under 2011-2013. Medelålder var 64,5 år.
Result
Histologisk analys visade duktalt adenocarcinom hos 42 patienter (89,5%) och malignifierad
IPMN, duodenalcancer, mucinöst cystadenocarcinom, distal gallgångscancer och neuroendokrin
cancer hos vardera 1 patient (2,1% vardera). 39 patienter (83%) genomgick
pankreatduodenektomi, 8 (17%) total pankreatektomi. Längden på venresektatet var ≤20mm hos
22 patienter (46,8%), 21-40mm hos 22 patienter (46,8%) och >40mm hos 3 patienter (6,4%). I
alla dessa fall utfördes en end-to-end anastomos utan interpostionsgraft. Hos 4 patienter (8,5%)
gjordes även en artärresektion. Ingen postoperativ mortalitet registrerades och
komplikationsgraden var 38,3%.
Discussion
Kombinationen av mesenteriell mobilisering och primär artärvisualisering inför resektion av
SMPV vid pankreasresektion verkar vara säker och effektiv. Komplikationsgraden vid beskriven
procedur är väl jämförbar med standard pankreasresektion utan kärlresektion och ger möjlighet
för venresektion utan interpositionsgraft även vid långa venresektat.
Dag: Torsdag
21/8
Tid: 08.1509.30
Plats: Vid
posterskärmarna
198
Den reviderade Atlantaklassifikationen och klinisk relevans
- en internationell multicenterstudie
Hanna Sternby, Malmö
Robert Verdonk Nieuwegein, Anne Nieminen Helsingfors, Lucas Ilzarbe Barcelona, Povilas
Ignatavicius Vilnius, Alexandra Dimova Sofia, Peeter Koiva Riga, Jonas Rosendahl Leipzig,
Thomas Bollen Nieuwegein, Sara Regnér Malmö
Kirurgiska kliniken, SUS Malmö
Introduction
Den reviderade Atlantaklassifikationen för akut pankreatit (AP) gör anspråk på att vara kliniskt
relevant. Framförallt har morfologiska fynd vid AP definierats för att värderingar gjorda på olika
centra ska vara jämförbara. Syftet med denna studie var att validera de kriterier som satts upp
för bedömning av kontrastförstärkta datortomografibilder.
Method
Patienter med AP som genomgått kontrastförstärkt datortomografiundersökning (CECT)
inkluderades konsekutivt vid 6 europeiska center. CECT-bilderna bedömdes av en lokal GIradiolog vid varje center samt av en central pankreasradiolog. Graden av enighet i bedömning
beräknades sedan med Kappastatistik.
Result
285 patienter inkluderades. 37,6 % hade mild, 51,5 % mellansvår och 10,9 % svår AP. När 314
CECT-bilder hade bedömts fann vi god överensstämmelse mellan de lokala och den centrala
radiologen gällande bedömning av nekros i pankreas samt förekomst av vätskeansamlingar.
Däremot var det klart sämre enighet gällande karakteristika hos vätskeansamlingarna,
förekomst av peripankreatisk nekros och typ av pankreatit.
Discussion
Tydlig kommunikation är essentiellt för klinisk handläggning vid AP men även för att kunna
jämföra olika studier. Vår studie visar att man med den reviderade Atlantaklassifikationen får
relativt stor enighet vid bedömning av CECT-bilder. Vi visar emellertid också på att flera begrepp
behöver klargöras ytterligare för att klassifikationen ska bli än mer kliniskt relevant.
Dag: Torsdag
21/8
Tid: 08.1509.30
Plats: Vid
posterskärmarna
199
Esofagektomi vid stentkomplikation i esofagus och aorta
Karl-Erik Johansson, Kirurgiska Kliniken, US i Linköping
Ingvar Halldestam Kirurgiska Kliniken, US i Linköping, Hans Nettelblad Hand- Och
Plastikkirurgiska Kliniken, US i Linköping, Claes Forssell Kärlkirurgiska Kliniken, US i Linköping,
Ingemar Vanhanen Toraxkirurgiska Kliniken, US i Linköping
No affiliation
Introduction
Esofagotrakeal och aortoesofageal fistel vid stentanvändning rapporteras.
Method
Fallrapporter.
Result
FALL 1: 63-årig kvinna, stent i esofagus p g a iatrogen perforation av skivepitelcancer i mellersta
esofagus hösten 2011. Kemoradioterapi. Fistel till trakea motsvarande stentets övre
begränsning. April 2012 esofagektomi med perikardpatch och latissimus dorsi muskellambå.
Substernal ventrikeluppdragning oktober 2012. Mår bra, KOL. FALL 2: 57-årig man,
stentbehandlad skivepitelcancer i mellersta esofagus. Kemoradioterapi. Esofagektomi december
2012. Hål i carina. Hålet lagas med skaftat perikardium som täcks med muskellambå som i fall
1. Hålet i hjärtsäcken täcks med bovint perikardium. Rekonstruktion med subkutan
ventrikeluppdragning februari 2013. Lungmetastaser. FALL 3: 35-årig kvinna, stentad i aorta
descendens 2006 p g a dissektion. November 2007 fistel mellan stent och esofagus vid 25 cm.
Matstrupen suturerades och muskel lades in mellan aorta och esofagus. Tre år senare
blodkräkning, esofagektomi med subkutan ventrikeluppdragning i september 2010. Avled i
december 2010 p g a lungblödning. FALL 4: Ytterligare en patient har en fistel vid 35 cm ett år
efter stent i aorta. Esofagektomi planeras.
Discussion
Stent vid preoperativ kemoradioterapi bör sitta begränsad tid. Vid stentbehandling i aorta bör
gastroskopi göras vid misstanke på infektion.
Dag: Torsdag
21/8
Tid: 08.1509.30
Plats: Vid
posterskärmarna
200
Etiologi, kirurgisk teknik och mortalitet hos patienter
opererade för esofagusperforation
Karl-Erik Johansson, Kirurgiska Kliniken, US i Linköping
Ingvar Halldestam Kirurgiska Kliniken, US i Linköping, Stefan Redéen Kirurgiska Kliniken, US i
Linköping, Per Gullstrand Kirurgiska Kliniken, US i Linköping, Per Sandström Kirurgiska Kliniken,
US i Linköping
No affiliation.
Introduction
Överlevnad efter perforation påverkas av mediastinit, kirurgi och comorbiditet.
Method
Under åren 1991-2013 har 87 patienter (63% remisspatienter) opererats primärt med
laparotomi/torakotomi/halssnitt vid esofagusperforation.
Result
Av 26 patienter med spontan perforation utfördes sutur med fundoplikation (15), esofagektomi
(9) och dränage (2). Mortalitet 10/26 (38%) i multipel organsvikt (4), akut hjärtinfarkt (2) och
respiratorisk svikt (2). Endast 2 patienter hade kvarstående läckage. En patient avled efter
sekundär rekonstruktion. Hos 38 patienter skadades matstrupen inifrån med diagnostik (7),
dilatation (18), behandling av esofagusvaricer (2), stent (3) och främmande kropp (8). 14
patienter opererades med förstärkt sutur, 19 med esofagektomi och 5 med dränage. En patient
avled efter transesofageal ekokardiografi, 2 patienter vid ERCP-försök och en patient efter
esofagusdilatation. Mortalitet 4/38 (11%). Av 23 patienter inträffade ”yttre skada” i samband med
komplicerad fundoplikation (11), operation för Zenkerdivertikel (2), lungoperation (2),
mediastinoskopi (2), trauma (1) och p g a infektion i kotpelaren (2). 3 patienter med perforation p
g a operation av aortaaneurysm avled efter esofagektomi. Mortalitet 3/23 (13%). Övriga
opererades med sutur (10), esofagektomi (6) och dränageoperation (4).
Discussion
Majoriteten av esofagusperforationerna är iatrogena. Mortaliteten vid spontan perforation är hög
p g a kardiopulmonell svikt.
Dag: Torsdag
21/8
Tid: 08.1509.30
Plats: Vid
posterskärmarna
201
Ett års aspirationsbehandling vid obesitas orsakar inte
hypokalemi
Erik Norén, Karlskrona
Henrik Forssell Karlskrona
Kirurgkliniken, Blekingesjukhuset
Introduction
I en pågående studie utvärderas aspirationsbehandling vid övervikt. Med hjälp av
AspireAssistTM Aspiration Therapy System tömmer patienten kvarvarande magsäcksinnehåll 20
minuter efter måltid tre gånger dagligen. Effekt på syrabasbalans och elektrolyter kan förväntas
likna den hypokloremiska alkalos som uppträder vid ihållande kräkningar. Utöver förlust av
protoner och kloridjoner finns risk för kaliumförlust, delvis på grund av kompensatoriskt ökad
utsöndring i urin.
Method
23 kvinnor och 2 män, utan allvarlig sjukdom, med BMI median 38,7 (35,1–49,0) och ålder
median 48 år (33-65) inkluderades konsekutivt utan kontrollgrupp. Patienterna följdes prospektivt
i ett år med registrering av elektrolyter i serum, urin och dygnsurin.
Result
Ingen signifikant skillnad sågs för kalium i serum under ett års behandling. Inte heller
dygnsutsöndring kalium i urin ändrades (p=0,10) men pH i urin ökade från 6,1 till 6,6 (p=0,02).
Urinosmolalitet samt dygnsutsöndring av natrium och klorid i urin sjönk måttligt.
Discussion
Resultaten talar för att aspirationsbehandling inte ger allvarlig påverkan på kalium eller
syrabasbalans. En minskad dygnsutsöndring av natrium och klorid talar för ändrad verkan av
antidiuretiskt hormon i syfte att spara klorid. Sannolikt kompenseras förlusten av saltsyra med
ökad utsöndring av natriumbikarbonat i urin.
Dag: Torsdag
21/8
Tid: 08.1509.30
Plats: Vid
posterskärmarna
202
Färre komplikationer och kortare operationstid vid Whipple
med två självständiga pankreaskirurger
Pernilla Benjaminsson Nyberg, Linköping
Thomas Gasslander Linköping, Per Sandström Linköping, Bergthor Björnsson Linköping
IKE Hälsouniversitetet, Kir.kliniken Linköping
Introduction
Operationsresultatet efter Whippleoperation beror på sjukhus- och operatörsvolym. Huruvida
operationsresultatet påverkas om det är en eller två självständiga pankreaskirurger som
opererar är dock okänt. Vår hypotes är att operationsresultatet är bättre med två självständiga
pankreaskirurger än en.
Method
Journalgenomgång av alla Whippleoperationer (126) utförda i Linköping 2011-2013. Vid
analysen exkluderades totalt 37: venresektion (24), resektion av andra organ än standard
Whipple (11), efter downsizing cellgiftsbehandling (7). Fem hade två exklusionskriterier.
Result
89 operationer analyserades. 39 utfördes av en pankreaskirurg (grupp 1) och 50 av två (grupp
2). Operationstiden var längre i grupp 1 (345 vs 283 minuter, p<0,001). Blödning var 500 ml
(median) grupp 1 och 375 i grupp 2 (p=0,2). Vårdtid 10 respektive 9 dagar (p=0,2) och vårdtid på
IVA var 8% respektive 2% av totala vårdtiden (p<0,05). Andel patienter vårdade på IVA var 10%
respektive 4% (ns). Komplikationer enligt Clavien-Dindo: grad 3 eller högre förekom hos 36%
respektive 16% (p<0,05). I båda grupperna var antalet undersökta körtlar 10 och andelen R1resektioner 10%.
Discussion
Två självständiga pankreaskirurger förkortar operationstiden, minskar komplikationer och
reducerar vårdtiden på IVA signifikant. Andelen R1-resektioner eller antalet undersökta körtlar
påverkas dock inte. Denna strategi kan minska blödning och vårdtid även om signifikant skillnad
inte sågs i detta material.
Dag: Torsdag
21/8
Tid: 08.1509.30
Plats: Vid
posterskärmarna
203
Fördelar med att låta patienten själv bestämma över det
perorala intaget vid lindrig pankreatit.
Mahbobe Mehrabi, Stockholm
Åke Andrén- Sandberg Stockholm, Ralf Segersvärd Stockholm, Carola Carlson Stockholm,
Eugenia Furumula- Larsson Stockholm, Folke Hammarqvist Stockholm
Gastrocentrum, CLINTEC, KS Huddinge
Introduction
Patienter med lindrig pankreatit behöver inte fasta och det finns fördelar med enteral tillförsel vid
svårare former av pankreatit. Det torde även finnas fördelar med att direkt låta patienterna
istället för doktorn bestämma över den perorala vätske- och näringstillförseln vid lindrig
pankreatit.
Method
Patienter (n=65) med lindrig pankreatit och låg risk för att utveckla svårare form enligt HAPSscore (Harmless Pancreatitis Score) inkluderades. De randomiserades till att fritt få bestämma
över den perorala tillförseln (n=29; studie) eller till klassisk regim när det avgjordes vid rond
(n=36; kontroll). Under två dygn mättes illamående, buksmärta (VAS-skala), intravenös och
peroral tillförsel. Icke-parametrisk statistik användes. Data presenteras som median (25-75:e
kvartilen).
Result
Ingen skillnad mellan grupperna sågs avseende vårdtid. Mindre illamående och buksmärta
noterades under dag 2 och kumulerat under studietiden för studie- (18,3 (10,1-30,8)) jämfört
med kontrollgruppen (29 (11,8-48,5)) p<0,05. Studiegruppens orala (905 (120-1460) kcal) och
totala energiintag (1420 (800-1664 kcal)) var högre än kontrollgruppen; 0 (0-500) kcal respektive
600 (460-1190) kcal. Inga komplikationer sågs under studien relaterat till det perorala intaget.
Discussion
Marginella fördelar kunde ses med fri oral tillförsel avseende energitillförsel. Vi kunde notera en
viss symtomlindring av illamående och buksmärta vilken kan var betydelsefull för patientens
allmänna återhämtning. Inga nackdelar i övrigt kunde ses.
Dag: Torsdag
21/8
Tid: 08.1509.30
Plats: Vid
posterskärmarna
204
Gallgångcancer i leverhilus (Klatskin) -en rapport från
SweLiv
Per Sandström, Linköping
Magnus Rizell Göteborg, Agneta Nore'n Uppsala, Anders Jansson Stockholm, Bjarne Ardnor
Umeå, Gert Lindell Lund
Styrgruppen för SweLiv
Introduction
Klatskintumörer är ovanliga och svåra att utreda och förbereda inför kirurgisk behandling.
Sjukdomen är tidigare inte kartlagd i Sverige varför en första rapport är uttagen från SweLiv.
Method
Under åren 2009-2012 registrerades 372 patienter (194 kvinnor/178 män) i SweLiv. Den
regionala fördelningen skilde sig från den förväntade avseende befolkningsmängden.
Result
Den relativa 3-års-överlevnaden för hela kohortens 194 kvinnor var 8 %, och för de 178 männen
10 %. Endast 18 % (66/372) av patienterna opererades med en 3-års-överlevnad på 53.4 %,
trots att endast 30/66, 45 % var radikalt opererade. Operationsfrekvensen varierade mellan 4-28
% i de olika regionerna. De icke opererade patienterna hade en medianöverlevnad på 6
månader och en 3-års-överlevnad på 4 %.
Discussion
Kirurgisk behandling av Klatskintumörer har i selekterade fall en god effekt, då överlevnad utan
resektion är mycket låg. Nationella data talar för att en mer aktiv och samordnad kirurgisk
behandling är motiverad. Ett nationellt VP arbete pågår och bör kunna ge mer likvärdig vård.
Dag: Torsdag
21/8
Tid: 08.1509.30
Plats: Vid
posterskärmarna
205
Gallgångs- och leverresektioner på malign indikation vid
Universitetssjukhuset i Linköping
Joakim Norderfeldt, Linköping
Bergthor Björnsson Linköping, Thomas Gasslander Linköping, Per Sandström Linköping
Kirurgiska kliniken, US, Linköping
Introduction
Resektion av gallgång och lever är relativt ovanliga operationer behäftade med hög morbiditet
och mortalitet. Syftet med denna studie var att undersöka dess utfall.
Method
Journaler från samtliga patienter opererade med kombinerad gallgångs- och leverresektion vid
Universitetssjukhuset i Linköping under åren 2011-2013 granskades. Postoperativa
komplikationer > Clavien-Dindo 2 registrerades. Ingrepp genomförda på benign indikation
exkluderades.
Result
34 patienter opererades. Fem stycken exkluderades pga. benign operationsindikation. De 29
kvarvarande (13 kvinnor, 16 män) hade medelåldern 65,4±12,8 (medel+SD). 18 av
operationerna genomfördes under 2013. 13 patienter (45%) drabbades av postoperativ
komplikation. Den vanligaste komplikationen var abscess/galläckage som krävde
dräninläggning. 90-dagarsmortaliteten var 7% (2 patienter). Totalt har nio patienter (31%) avlidit,
i genomsnitt ett år efter primäroperationen. 9 (31%) hade benignt PAD och 20 (69,0%) malignt.
Av de benigna var 5 (56%) preoperativt misstänkt gallblåsecancer. Av de maligna diagnoserna
var 11 (55%) gallgångscancer och 9 (45%) gallblåsecancer. Av de 20 maligna var 16 (80%) R0opererade, sex av dessa hade lymfkörtelmetastaser.
Discussion
Trenden är att antalet gallgångsresektioner vid Universitetssjukhuset i Linköping ökar. Hälften
görs på indikationen gallgångscancer och hälften på gallblåsecancer. 31% har benign PAD,
majoriteten av dessa har preoperativt bedömts som gallblåsecancer. Radikalitet och 90dagarsmortalitet kan förbättras.
Dag: Torsdag
21/8
Tid: 08.1509.30
Plats: Vid
posterskärmarna
206
Gastric by-pass opererade för obesitas – en ny
sjukdomsgrupp?
Maria Torper, Kristianstad
Amer Al-Khalili Kristianstad, Mats Ekelund Kristianstad
Kirurgiska kliniken, CSK
Introduction
Gastric by-pass (GBP) är idag den vanligaste behandlingsmetoden för obesitas. De positiva
effekterna av GBP, bl.a. viktnedgång och minskat insulinbehov, är otvetydiga emedan de
negativa effekterna/komplikationerna inte rönt samma intresse. De flesta kirurgiska kliniker
upplever dock att GBP-opererade patienter i ökande antal söker akut vård för många andra
besvär än sådana relaterade till det operativa ingreppet per se.
Method
Prospektivt studerades samtliga patienter, opererade med GBP, som sökte kirurgisk akutvård
vid Centralsjukhuset i Kristianstad 2013-06-21 – 2013-12-21.
Result
57 patienter gjorde 70 besök, 7 sökte mer än 1 gång, medelålder 36,7 år, 86% kvinnor. 38 CT
undersökningar utfördes, 20 gastroskopier, 11 pat opererades (7 slitsherniering, 1 ileus, 3
choledocuskonkrement), 3 fick akut nefrostomi, 2 bukabcesser dränerades. 6 patienter är
opererade 3 eller fler gånger efter GBP-operationen. 35 patienter fick diagnosen buksmärta, 6
gallsten, 5 uretärkonkrement, 4 stomala ulcus, 1 utvecklade grav malnutrition och sepsis 2 år
efter GBP-op.
Discussion
Det är ett brett spektra av besvär patienterna söker för, varför akutdoktorer skall vara medvetna
om att de symptom och besvär man kan se i framtiden sannolikt ännu inte är fullt kända. Vår
uppfattning är att dessa patienter skulle vara betjänta av en säkerhetsdatabas som snabbt kan
återrapportera om/när nya biverkningar till GBP-operationen inträffar.
Dag: Torsdag
21/8
Tid: 08.1509.30
Plats: Vid
posterskärmarna
207
HANDLÄGGNING AV PANKREASTUMÖRER I SVERIGE –
REGIONALA SKILLNADER. DATA FRÅN NATIONELLA
PANKREASREGISTRET 2010-2013
Thomas Gasslander, Linköping
Claes Jönsson Göteborg
Styrgruppen för Nationella Pankreasregistret
Introduction
Trots att registret varit i drift i fyra år är det svårt att öka täckningsgraden som för tidsperioden är
70%. Här redovisas vissa data rörande den kirurgiska handläggningen.
Method
Registerdata på patienter som opererats på misstanke om malign tumör 2010-2013 redovisas
som median (regionala variationer).
Result
3909 patienter registrerades varav 1156 opererades (JLC10, 20, 30/40; 30%; regional variation
22-41%). Anledning till att avstå från operation var icke resekabel tumör i 57% (44-64%) och ej
operabel patient i 41% (30-53%). Av de tumörer som inte var resekabla var 34% (30-47%) lokalt
avancerade medan övriga hade fjärrmetastaser. I den region(Uppsala-Örebro) där tumören
oftast bedömdes lokalt avancerad, var också metastasering minst vanlig. Av alla som
opererades bedömdes 18% inte resekabla vid laparotomin. Frekvensen varierade från 9%
(Stockholm-Gotland och Sydöstra) till 28% (Södra). Då resektion inte var möjlig gjordes gall-och
ventrikelavlastning mindre ofta i Sydöstra och Södra regionerna. Venresektion vid Whipple/total
gjordes i 8% (Södra)-37% (Norra), totalt 18%. I Västra utgjorde total pankreatectomi 18% av alla
resektioner jfrt 5-7% i övriga regioner. När patologibedömningen gjordes enligt KVASTdokumentet verkar R1-frekvensen bli högre liksom antal undersökta lymfkörtlar.
Discussion
Den låga täckningsgraden gör säkra slutsatser svåra att dra men registret antyder ändå
betydande regionala skillnader i den kirurgiska handläggningen av patienterna.
Dag: Torsdag
21/8
Tid: 08.1509.30
Plats: Vid
posterskärmarna
208
HCC i Sverige-rapport från SweLiv
Per Sandström, Linköping
Magnus Rizell Göteborg, Agneta Nore'n Uppsala, Anders Jansson Stockholm, Bjarne Ardnor
Umeå, Gert Lindell Lund
Styrgruppen för SweLiv
Introduction
Hepatocellulär cancer (HCC, C22.0) är globalt vanlig, men i Sverige mer ovanlig. I SweLiv har
dessa patienter samlats i ett nationellt diagnosbaserat kvalitetsregister vilket möjliggör
behandlingsutvärdering och studier.
Method
2009-2013 registrerades 1718 patienter med HCC (90.8% täckningsgrad gentemot
cancerregistret).
Result
Den relativa 3-års-överlevnaden för hela gruppens män (n=1003) var 26.9 % resp. 28.1 % för
kvinnor (n=356). Sjuttio procent hade associerad leversjukdom, vanligast HCV (41 %).
Sextiofyra procent hade cirrhos. Pat med associerad leversjukdom och cirrhos hade bättre 3årsöverlevnad då de presenterade sig i tidigare tumörstadier (30.8 % vs 21.2 % respektive 32.4
% vs 23.3 %). Diabetiker hade sämre prognos (21.8 % vs 32.2 %). Trehundrasextionio
genomgick kirurgisk behandling; transplantation (n=78) 3-årsöverlevnad 85.1%, resektion
(n=172) 62.7% och ablation (n=119) 63.4%. Efter kirurgisk behandling drabbades 17 % av
kirurgiska och 29 % av medicinska komplikationer, mortaliteten var 1,4 %. Medianöverlevnaden
vid enbart palliativ behandling (n=330) var 4 mån med 3,7 % 3-årsöverlevnad, medicinsk
behandling (n=129) 8 mån/3.0 %, och kemoembolisering (n=120) 17 mån/22.4 %. Aktiv palliativ
behandling gavs i varierade grad i regionerna (32-53 %).
Discussion
Aktiv behandling leder till bättre överlevnad. Det är oklart om behandlingarna följer riktlinjerna i
det nationella vårdprogrammet.
Dag: Torsdag
21/8
Tid: 08.1509.30
Plats: Vid
posterskärmarna
209
Intrahepatisk gallgångscancer- kirurgisk behandling lönar
sig för patienten
Per Sandström, Linköping
Magnus Rizell Göteborg, Agneta Nore'n Uppsala, Anders Jansson Stockholm, Bjarne Ardnor
Umeå, Gert Lindell Lund
Styrgruppen för SweLiv
Introduction
Intrahepatisk gallgångcancer (C 22.1)är en ovanlig tumörsjukdom där stora patientmaterial
saknas. Sjukdomen är tidigare inte kartlagd i Sverige varför en första rapport är uttagen från
SweLiv.
Method
Under åren 2009-2012 registrerades 413 patienter (200 män/213 kvinnor) med intrahepatisk
gallgångscancer i registret (91.5% täckningsgrad gentemot cancerregistret).
Result
Den relativa 3-års-överlevnaden var för män 13 % och för kvinnor 9 % i hela kohorten. Endast
58 patienter (15 %) hade genomgått kirurgiskt ingrepp varav transplantation 5 %, resektion 91 %
och ablation 3 %. Den relativa 3-års-överlevnaden var för de 58 kirurgiskt behandlade
patienterna 58.5 %. Etthundraen patienter (26 %) fick enbart symtomatisk palliativ behandling
med medianöverlevnad 3 månader och 1-års-överlevnad 11.5%, medan 88 fick palliativ
cytostatikabehandling med medianöverlevnad 7 månader och 1-års-överlevnad 35.5 %.
Discussion
Aktiv kirurgisk behandling gav överraskande god effekt vid intrahepatisk gallgångscancer, med
3-årsöverlevnad som överstiger de största internationella materialen. Behandling med
cytostatika gav en fördubbling av medianöverlevnaden jämfört med symtomatisk palliering.
Resultaten kan motivera en mer aggressiv behandlingsattityd.
Dag: Torsdag
21/8
Tid: 08.1509.30
Plats: Vid
posterskärmarna
210
Kan partiell delning av ventrikeln distalt om
gastroenteroanastomosen minska ventrikelretention efter
gastrojejunal bypass?
Apostolos Analatos, Nyköping
Koshi Kumagai Stockholm, Ioannis Rouvelas Stockholm, Mats Lindblad Stockholm, Lars Lundell
Stockholm, Magnus Nilsson Stockholm, Jon Tsai Stockholm
Nyköpings lasarett, kirurgkliniken
Introduction
Gastroenteroanastomos (GE) har under långa tider använts för att palliera patienter med
pyloroduodenal obstruktion. Trots denna åtgärd har många av dessa patienter fortsatta problem
med att försörja sig peroralt. En modifierad Devine-exklusion (MDE) innebär att man gör en
partiell delning av ventrikeln distalt om anastomosen vilket har hävdats kunna underlätta
ventrikeltömningen.
Method
Retrospektivt genomgång av 8 konsekutiva patienter vilka genomgick MDE, jämfördes med 12
konsekutiva historiska kontroller vilka genomgick traditionell GE. Av de totalt 20 fallen hade 8
ventrikelcancer, 9 andra maligniteter och 3 benigna diagnoser. Postoperativ försenad
ventrikeltömning (DGE) graderades som A, B eller C enligt ISGPS och patienternas
nutritionsintag jämfördes vid utskrivning och uppföljning. Data analyserades med Fishers test.
Result
Inga patienter i MDE-gruppen (0/8) hade postoperativ DGE grad C jämfört med 5/12 bland dem
med vanlig GE (p=0.05). Vid utskrivningen hade 7/8 patienter i MDE-gruppen enbart oral
nutrition jämfört med 8/12 bland dem med vanligt GE (p=0.60). Vid 1 månads uppföljning
använde 0/8 patienter med MDE parenteral nutrition jämfört medan 5/12 av dem med vanlig GE
(p=0.05).
Discussion
Partiell delning av ventrikeln i samband med GE vid pyloroduodenal obstruktion tycks leda till
mindre ventrikeltömningsproblem jämfört med vanligt GE. Observationen skall nu testas i en
kontrollerad studie.
Dag: Torsdag
21/8
Tid: 08.1509.30
Plats: Vid
posterskärmarna
211
Kolorektala levermetastaser opereras med goda resultat i
Sverige: resultat från SweLiv 2009-2012
Per Sandström, Linköping
Magnus Rizell Göteborg, Agneta Nore'n Uppsala, Anders Jansson Stockholm, Bjarne Ardnor
Umeå, Gert Lindell Lund
Styrgruppen för SweLiv
Introduction
I SweLiv registreras patienter som opereras för kolorektala levermetastaser sedan 2009.
Frekvensen leverkirurgi i relation till stadium, könsfördelning och överlevnad nationellt är inte
tidigare studerat.
Method
2009-2012 registrerades 1399 patienter med kolorektala levermetastaser i registret.
Huvudsakligen registrerades patienter som genomgått kirurgisk behandling.
Result
Ettusenfemhundranittioåtta leverkirurgiska eller lokalt ablativa behandlingar genomfördes på
1399 patienter. Antal behandlingar/100 000 invånare varierade från 2-6 hos männen och 1,5-4
hos kvinnorna i de olika regionerna. Behandlingsstrategin skilde sig mellan regionerna; stora
resektioner (minst 3 segment) 15.4-45.6 %, kilresektioner 15.8-55.8 %, ablativ behandling 4.517.7 %. Komplikationsfrekvenserna efter respektive typ av ingrepp var 21.3-48.8 %, 9.8-37.5 %
respektive 2.3-28.6 %. Medianvårdtiden vid leverresektion var 8 dagar och behandlingsrelaterad
mortalitet i hela materialet 0.6 %. Den relativa 3-års-överlevnaden var för alla registrerade
(n=1218) 64.1 % för män och 57.9 % för kvinnor, och för de radikalt opererade (totalt 500) 84.6
% / 74 %. För dem som behandlades med lokal ablation var 3-år-överlevnaden 50.7% och för
palliativt behandlade 18.6 %.
Discussion
Leverkirurgisk behandling ger goda resultat vid kolorektala levermetastaser.
Behandlingsstrategierna förefaller skilja sig mellan regionerna och överlevnaden är sämre för
kvinnor. Detta behöver studeras vidare.
Dag: Torsdag
21/8
Tid: 08.1509.30
Plats: Vid
posterskärmarna
212
LAKTATKONCENTRATION OCH
LAKTATDEHYDROGENASAKTIVITET I
VENTRIKELKONDUITEN UNDER ESOFAGEKTOMI
Jon Tsai, Stockholm
Mats Lindblad Stockholm, Magnus Nilsson Stockholm, Ioannis Rouvelas Stockholm, Berit
Sunde Stockholm, Lars Lundell Stockholm, Koshi Kumagai Stockholm, Mathias Karlsson
Stockholm
Karolinska Universitetssjukhuset, Gastrocentrum
Introduction
Nedsatt cirkulation i ventrikeltuben i samband med esofagektomi kan leda till ischemi och
reperfusionsskada som i värsta fall leder till läckage i anastomosen eller konduitnekros. Mätning
av metaboliter i kapillärt blod taget från ventrikeldelen av anastomosområdet skulle kunna
fungera som en metod för att kunna kvantifiera ischemin och möjligen prediktera
anastomoskomplikationer.
Method
Konsekutiva patienter vilka genomgick esofagektomi med cervikal anastomos (n=11), de flesta
med minimalinvasiv teknik, genomgick aspiration av ca 50 µl kapillärt blod från fundusdelen i
den öppnade ventrikeltuben precis innan den handsydda anastomosen gjordes för omedelbar
analys. Laktat (markör för anaerob metabolism) analyserades med lactate-PRO (Arkray) och
laktatdehydrogenas (markör för cellskada) med den nya metoden hilda NEO (Calmark). Prov
från artärblod analyserades parallellt som kontroll.
Result
Laktatvärden kunde erhållas från samtliga 11 patienter och LD-värden gick att få från 9 patienter,
varav 6 med parade mätningar. Medianvärdet av laktat var 3,4 mM i ventrikeltuben och 1,8 mM i
artärblod (p=0,004). Motsvarande värden för laktatdehydrogenas var 8,4 µkat/l och 1,8 µkat/l
(p=0,04).
Discussion
Mätningar av laktat respektive laktatdehydrogenas i kapillärt blod från ventrikeltubens fundusdel
under esofagektomi förefaller ha en god reproducerbarhet och erbjuder en metod för att kunna
kvantifiera nedsatt vävnadsperfusion peroperativt.
Dag: Torsdag
21/8
Tid: 08.1509.30
Plats: Vid
posterskärmarna
213
Laparaskopisk vänstersidig pankreasresektion, en
underutnyttjad metod i Sverige
Bergthor Björnsson, Linköping
Thomas Gasslander Linköping, Per Sandström Linköping
Kirurgiska kliniken, US
Introduction
Laparoskopi har visat sig förkorta vårdtid och minska blödning vid vänstersidiga
pankreasresektioner. Andelen mjältbevarande operationer är även högre vid laparoskopiska
operationer jämfört med öppna operationer. Syftet med denna studie var att värdera den initiala
erfarenheten av laparoskopiska pankreasresektioner på Universitetssjukhuset i Linköping.
Method
Alla patienter opererade med vänstersidig pankreas resektion på US under perioden sep 2012
tom februari 2014 analyserades. Jämförelser gjort enligt ”intention to treat”. Data från
pankreasregistret (JLC10, 2010-oktober 2013) som jämförelse.
Result
Tjugosju patienter opererades, 16 laparoskopiskt (60%) och 11 öppet. Median operationstid
(25e-75e percentilen) för laparoskopi respektive öppen operation var 197 min (170-212) resp.
160 (148-257) min. Median blödning var 63 (50-250) resp. 500 (350-875) ml. Median vårdtid var
6,5 (5-8) resp. 8 (6-10) dagar. Två patienter opererades med mjältbevarande operation i
laparoskopi gruppen, tre konverterades (19%), 1 patient reopererades (laparaskopi gruppen).
Enligt pankreasregistret opererades 8 (4%) laparoskopiskt (4 inkluderade i detta material) och
170 (96%) öppet i riket. Operationstid (öppen operation) var 206 (162-273) min, blödning 500
(250-1000) och vårdtid 9 (7-14) dagar.
Discussion
Laparaskopisk vänstersidig pankreasresektion minskar blödning och förkortar vårdtid i selekterat
material. Laparaskopi bör utnyttjats i större utsträckning för dessa operationer i Sverige.
Dag: Torsdag
21/8
Tid: 08.1509.30
Plats: Vid
posterskärmarna
214
Minimalinvasiv kirurgi vid esofaguscancer
Andreas Johansson, Linköping
Mattias Hartwig Linköping, Karin Sillén Linköping, Bergthor Björnsson Linköping, Per Gullstrand
Linköping, Karl-Erik Johansson Linköping, Ingvar Halldestam Linköpiing
None
Introduction
Inom andra kirurgiska områden har man med laparoskopisk teknik visat kortare vårdtider och
minskad peroperativ blödning. I detta abstrakt redovisar vi resultatet av en serie
thoracoabdominella esofagusresektioner där bukdelen av operationen gjorts laparoskopiskt.
Method
Fem esofagusresektioner med laparoskopisk bukoperation och öppen thoraxdel jämfördes med
en serie öppna esofagusresektioner från Universitets Sjukhuset Linköping under 2011-2012
(53st).
Result
Operationstid var längre i laparoskopigruppen jämfört med de öppet opererade, 434min jmf med
356min. Dock så var peroperativblödning avsevärt mindre 290ml jmf med 615ml.
Medelvårdtiden var som förväntat kortare, 9,5dagar i laparoskopigruppen jmf med den
traditionellt opererade 14 dagar. I denna serie med fem laparoskopiskt opererade återfanns inga
komplikationer inom 30 dagar postoperativt.
Discussion
I ovan material ser man samma trend som man sett vid andra laparoskopiska ingrepp, nämligen
minskad peroperativ blödning och kortare vårdtider, men även längre operationstider. Kitagawa
et al. publicerade en studie 2008 med motsvarande grupper som i detta abstract. Resultaten är
jämförbara. Kitagawa et al. hade något kortare laparoskopisk operationstid men längre totaltid
och något mer blödning än i vårt material. Metoden är värd att fortsätta studera, främst med
resultaten avseende, minskad blödning, färre komplikationer och kortare vårdtid. Vidare bör
utöver morbiditet även studera om skillnader i långtidsöverlevnad föreligger.
Dag: Torsdag
21/8
Tid: 08.1509.30
Plats: Vid
posterskärmarna
215
Monitoring of liver function with drug-assisted
microdialysis
Johan Ungerstedt, Stockholm
Alexander Van Dijk Stockholm, Anna Von Platen Stockholm, Greg Nowak Stockholm, Erik
Eliasson Stockholm
CLINTEC, Karolinska Institutet, Stockholm, Sweden
Introduction
Postoperative liver failure after major liver surgery is difficult to detect due to the lack of a
continuous monitoring technique of hepatic circulation and function. Microdialysis is a technique
where local tissue chemistry in an organ can be measured as short as every 15-minutes. By
adding Midazolam and Patent Blue V to the perfusion fluid, the present study aimed at
examining the possibility to monitor variations in hepatic function and circulation with
microdialysis.
Method
Three microdialysis catheters were induced in separate hepatic lobules of eight pigs under
general anesthesia. Samples were collected every 30 minutes during ischemia induced by
clamping the hepatic artery, and later additional portal occlusion.
Result
Decreased hepatic blood flow due to hepatic artery occlusion resulted in increased concentration
of Patent Blue V. Additional portal occlusion, however, did not result in any further changes.
Concentration of Midazolam and its metabolite did not significantly change during hepatic artery
or portal occlusion.
Discussion
Patent Blue V added to the perfusion fluid of microdialysis may be used as a marker of changes
in hepatic local blood flow. However further studies are needed in order to investigate which
perfusion medium is appropriate for detecting changes in both local blood flow and liver function.
Dag: Torsdag
21/8
Tid: 08.1509.30
Plats: Vid
posterskärmarna
216
Multiorganresektion är motiverat i selekterade fall
Kristina Hasselgren, Linköping
Bergthor Björnsson Linköping, Thomas Gasslander Linköping, Per Sandström Linköping
Kirurgkliniken Östergötland
Introduction
Multiorganresektion är motiverat för att uppnå tumörfrihet. Resektion av multipla organ vid
samma operation görs i selekterade fall för att uppnå tumörfrihet. En ökad risk för komplikationer
föreligger. Med multipel organresektion avses icke standardiserat ingrepp där resektion av lever
och/eller pankreas ingår.
Method
Alla patienter som opererades vid Universitetssjukhuset i Linköping under 2012 och 2013 med
multiorganresektion.
Result
Sammanlagt 21 patient opererades. 9 kvinnor och 12 män, medianålder 62 år (28-73). ASA
median 2 (1-3). På 2 patienter resecerades 2 organ, 8 patienter 3 organ, en patient 4 organ, 4
patienter 5 organ samt på 6 patienter resecerades 6 organ. Operationstid var 303 (180-480)
minuter, blödning 1000 ml (125-3800). 6 patienter vårdades på IVA postoperativt, 3 (2-9) dygn.
11 (52%) drabbades av postoperativ komplikation varav 4 Clavien IV. 4 patienter reopererades,
vårdtiden var 14 (5-116) dagar. Komplikation och antal resecerade organ korrelerar inte. PAD
visade R0 i 15 (79%) fall. 6 patienter har recidiverat; mellan 2 och 15 månader postoperativt. 2
patienter har avlidit, 13 respektive 22 månader postoperativt, p g a progress av tumörsjukdom.
Discussion
Konklusion: multiorganresektion kan genomföras utan perioperativ mortalitet och med hög R0
nivå. Det kan dock vara förbundet med komplikationer och i vissa fall långa vårdtider.
Dag: Torsdag
21/8
Tid: 08.1509.30
Plats: Vid
posterskärmarna
217
Pankreascancer = pankreas och papillcancer?
Hans Olof Håkansson, Kalmar
Claes Hjalmarsson Kalmar
Kirurgkliniken, Länssjukhuset i Kalmar
Introduction
I litteraturen ser man varierande uppgifter om 5-årsöverlevnaden efter pankreaskirurgi pga
adenocarcinom. Enligt cancerfonden överlever ca 10% 5 år efter kirurgi enbart och med adjuvant
cytostatika ca 20%.
Method
Vi har gått igenom resultaten för de senaste 120 patienterna opererade a.m. Whipple i Kalmar
pga adenocarcinom (1997-2013). Flertalet av patienterna som fick diagnos pankreascancer
erhöll adjuvant cytostatika. Neuroendokrina tumörer, duodenal och koledokuscancer är
exkluderade i materialet. .
Result
För 5-års överlevnad och medianöverlevnad inkluderades patienter som opererats mellan 1997
och 2009 vid beräkningen (18 papillcancer, 44 pancreascancer). 5-årsöverlevnaden för
papillcancer var 67% och för pancreascancer 7%. Om man slår ihop dessa blir 5årsöverlevnaden 24%. Medianöverlevnaden för patienter med pancreascancer var 20 mån. Om
de två tumörtyperna slogs ihop var medianöverlevnaden 26 mån.
Discussion
I detta material är resultatet gällande papillcancer bättre än vad som normalt redovisas och
resultet för pancreascancer något sämre. Det skiljer mycket vad gäller långtidsöverlevnad för
aktuella diagnoser i olika publikationer, även vid högvolymscentra. Orsaken till detta är något
oklar men förklaras troligtvis delvis av felregistrering. Det kan även ibland vara svårt för
patologen att avgöra om det rör sig om en papill eller pankreascancer. Andra faktorer är den
preoperativa selektionen och den tumörstadiespecifika stadiefördelningen samt ev inblandning
av andra tumördiagnoser.
Dag: Torsdag
21/8
Tid: 08.1509.30
Plats: Vid
posterskärmarna
218
Patientanmälda vårdskador efter överviktskirurgi i Sverige
2000-2012
Martin Löfling Skogar, *
Magnus Sundbom *, Jon Ahlberg Stockholm
*Inst. kir. vetenskaper Uppsala universitet
Introduction
Överviktskirurgin har ökat 10-falt sedan millennieskiftet tack vare goda långtidsresultat. För att
undersöka om komplikationerna ökat oproportionerligt ur ett patientperspektiv, analyserade vi
anmälda vårdskador till patientförsäkringen LÖF.
Method
Alla vårdskador som anmälts till LÖF 2000-2012 i samband med överviktskirurgi (JDFxx och
JFDxx) analyserades och klassificerades. Skadorna delades in i tre huvudgrupper: A)
Perioperativa skador (<30 dagar), B) Sena komplikationer och C) Vårdskador utan relation till
operationen
Result
359 patientanmälda vårdskador identifierades, vilket motsvarar 1,4 % av alla överviktsingrepp.
Ingen oproportionerlig ökning kunde ses med logistisk regression. De perioperativa skadorna,
framför allt läckage och blödningar, dominerade (74 % av hela materialet). Skadorna var
allvarliga, då 69 % krävde förnyad operation och 42 % intensivvård. En femtedel utgjordes av
sena skador, t.ex. kroniska buksmärtor och malnutrition, inkluderande 5 fall av Wernickes
encefalopati. Resterande fall (7 %) bedömdes ej vara relaterade till överviktsingreppet. Total sett
avled 2 % och 29 % fick ekonomisk ersättning från LÖF.
Discussion
De anmälda skadorna var allvarliga och merparten hade uppkommit perioperativt. Ingen
oproportionerlig ökning hade skett under den kraftiga expansionsfasen, men överviktskirurgi har
en relativt hög andel anmälda vårdskador (1.4 %), jämfört med andra opererande discipliner (0,7
%) och sjukvård i stort (0,2 %).
219
Dag: Torsdag
21/8
Tid: 08.1509.30
Plats: Vid
posterskärmarna
220
Preoperativ viktnedgång korrelerar inte till viktresultatet 1
år efter gastric bypass
Eli Gladnikoff, Uppsala
David Edholm uppsala, Magnus Sundbom Uppsala
Akademiska sjukhuset
Introduction
Preoperativ viktminskning med lågkaloridiet (LCD) används rutinmässigt inför överviktskirurgi, då
det anses underlätta operationen. Förespråkare tror att patienter med god följsamhet till LCDkuren uppnår bättre viktresultat på sikt, medan kritiker varnar för en ökad komplikationsrisk i
samband med ingreppet. Vi har studerat detta i en två-årskohort.
Method
Samtliga 339 patienter planerade för gastric bypass under 2010-2011 ordinerades en 4v
preoperativ LCD-kur. Viktutfallet av denna samt viktresultatet 4 veckor och 1 år postoperativt
studerades retrospektivt, liksom perioperativa komplikationer och vårdtid.
Result
LCD gav en viktminskning på 6,5 ±5,1 kg. Oavsett om patienten gått ner mer eller mindre än
genomsnittet sågs ingen skillnad i komplikationer (10/178 respektive 9/161) eller i vårdtid. Ingen
korrelation sågs heller mellan graden av preoperativ viktminskning och 1-årsvikten.
Viktminskningen 4 veckor postoperativt korrelerade däremot till viktresultatet vid 1 år (r=0,37,
p<0.001).
Discussion
Preoperativ viktnedgång korrelerade varken till perioperativa komplikationer eller viktsutfall vid 1
år. Däremot kunde man redan 4 veckor postoperativt se vilka patienter som inte skulle nå ett bra
1-årsresultat. Tidiga insatser för att stödja dessa skulle kunna vara värde.
Dag: Torsdag
21/8
Tid: 08.1509.30
Plats: Vid
posterskärmarna
221
Prognostisk betydelse av lymfkörtelmetastaser i lymfkörtel
8a respektive aortocavalt vid pankreascancer
Elena Rangelova, Stockholm
Marco Del Chiaro Stockholm, John Blomberg Stockholm, Christoph Ansorge Stockholm,
Caroline Verbeke Stockholm, Ralf Segersvärd Stockholm
Karolinska Universitetssjukhuset
Introduction
Betydelsen av lymfkörtelmetastas aortocavalt (AC) o/el station 8A (8a) vid pankreascancer (PC)
är till viss kontroversiell men anses av vissa vara tecken systemisk sjukdom som förhindrar
kurativt syftande kirurgi. Syftet var att jämföra prognostisk betydelsen av AC/8A hos pat som
genomgått pankreatikoduodenektomi (PD) med patienter med generaliserad PC.
Method
PC-patienter 2008 till 2010 fördelades i 4 grupper och överlevnaden kalkylerades: A) AC/8A
negativ, B) AC neg/8A pos, C) AC pos/8A neg, och D) intraoperativt fynd av
levermetastaser/carcinos.
Result
Totalt 124 patienter inkluderades fördelade i A=71; B=10; C=13; D=30. Medianöverlevnad (mån)
och 1-, 3- och 5 åröverlevnad var: A=24 mån 82 %, 37 % och 16 %; B= 24 mån, 70 %, 20 % och
0 %; C= 9,5 mån och 23 % och 0 %; D= 7.2 mån, 38% och 0%, (p<0.001 mellan grupperna
Discussion
Denna studie bekräftar att metastaser aortocavalt är att betraktas som en systemisk sjukdom
hos patienter med pankreascancer vilket också anges i TNM klassifikationen. Däremot påverkar
8A-metastaser inte prognosen negativt. Huruvida detta synsätt är överförbart till annan
periampullär cancer är oklart och behöver studeras vidare.
Dag: Torsdag
21/8
Tid: 08.1509.30
Plats: Vid
posterskärmarna
222
Radikal kirurgi för gallblåsecancer är associerat med god
överlevnad
Gert Lindell, Lund
Magnus Rizell Göteborg, Agneta Nore'n Uppsala, Anders Jansson Stockholm, Bjarne Ardnor
Umeå, Per Sandström Linköping
Styrgruppen för SweLiv
Introduction
Gallblåsecancer drabbar ffa kvinnor och incidensen i Sverige är 2.04/100000 för kvinnor och
0.91/100000 för män, vilket vid internationell jämförelse är hög. Symtom på gallblåsecancer
kommer sent vilket innebär att tumören ofta är avancerad vid upptäckt. Andelen patienter som
genomgår leverresektion för gallblåsecancer i Sverige är okänd liksom eventuella
överlevnadsvinster av kirurgin.
Method
Nationell registerbaserad studie (SweLiv) avseende patienter med gallblåsecancer
Result
Under perioden 2009-2012 registrerades totalt 481 patienter (89.3% täckningsgrad gentemot
cancerregistret). Flertalet patienter diagnosticerades i avancerat stadium; 31 % stadium 1-2, 50
% stadium 3, 19 % stadium 4. Totalt genomgick 19 % kurativt syftande kirurgi varav 66 %
stadium 1-2. Av patienterna hade 13.5 % misstänkta lgll metastaser. Överlevnaden var
signifikant bättre för de som genomgick kirurgi jmf hela kohorten med gallblåsecancer. 28 av
antalet gallblåseca har registrerats i samband med cholecystectomi, och i 64% av dessa har
bedömts som radikalt opererade.
Discussion
Nationellt vårdprogramarbete har påbörjats. Förhoppningsvis kan antalet patienter som kan
genomgå radikal kirurgi öka, tex genom bättre selektionskriterier för att identifiera
gallblåsecancer. Leverresektion vid gallblåsecancer är associerat med en god överlevnad.
223
Dag: Torsdag
21/8
Tid: 08.1509.30
Plats: Vid
posterskärmarna
224
Rekonstruktion av vena mesenterica superior (SMV) och
vena porta vid pankraticoduodenectomi
Claes Hjalmarsson, Kalmar
Hans Olof Håkansson Kalmar, Fredrik Lundgren Kalmar
Kirurgkliniken, Länssjukhuset i Kalmar
Introduction
Begränsad överväxt på vena porta /vena mesenterica superior (SMV) kontraindicerar inte
resektion av pancreascancer. I dessa fall är ofta är en resektion och
suturering/reanastomosering av venen tillräcklig. Vilken metod som ska användas vid
rekonstruktion är dock omtvistad.
Method
En 72 årig kvinna genomgick pancreatikoduodenectomi i november 2013. Vid operationen
noterades överväxt av tumören till SMV på en sträcka av ca 25 mm i anslutning till avgångarna
av v lienalis och IMV. Efter resektion av det affekterade området av venen utfördes
direktanastomos. En viss spänning noterades i anastomosen men det bedömdes att flödet var
tämligen gott. Tumören kunde extirperas med makroskopisk radikalitet. Natten efter operationen
noterades tilltagande bukomfång, stigande laktat och tilltagande sekretion från buksnittet.
Dopplerundersökning påvisade knappt detekterbart flöde i SMV.
Result
Dagen efter utfördes relaparatomi varvid det visade sig att kraftig spänning och
lumenförträngning förelåg i kärlanastomosen. En 30 mm lång spiralgraft tillverkad av saphena
magna interponerades mellan de båda öppnade ändarna av SMV. Patienten kunde skrivas ut till
sitt hemortssjukhus 3 veckor.
Discussion
Om det inte är möjligt att utföra en ”tension-free” direktanastomos efter resektion av SMV/porta i
samband med pancreaticoduodenectomi kan interposition med en spiralgraft av v saphena
magna vara ett bra alternativ.
Dag: Torsdag
21/8
Tid: 08.1509.30
Plats: Vid
posterskärmarna
225
Stentperforation i duodenum - en ovanlig men allvarlig
komplikation till ERCP.
Ann Langerth, Uppsala
Britt-Marie Karlson Uppsala, Stefan Linder Uppsala
SFÖAK
Introduction
Perforationer i samband med ERCP är mycket ovanligt. De uppstår vanligen i papillregionen
efter sfinkterotomi/instrumentering i gallgången, men även stent kan orsaka perforationer.
Method
Två patienter med inoperabel cancersjukdom och ikterus genomgick samma dag i september
2013 ERCP av erfaren endoskopist på Akademiska sjukhuset. Båda hade stenos i hilus och
erhöll vardera två avlastande plastendoproteser i dels hö och vä gallgång. Sfinkterotomi utfördes
på båda patienterna och en dilaterades i hilus med 6mm/4 cm ballong.
Result
Båda patienterna blev försämrade kliniskt efter ERCP men misstanke om perforation väcktes
först efter fyra dygn. CT buk utfördes som bekräftade misstanken och patienterna opererades
samma dygn. I båda fallen hade en av endoproteserna perforerat genom duodenalväggen utan
att annan skada på tarmen kunde påvisas. Endoproteserna satt på plats uppe i gallgången men
hade glidit något distalt. Båda patienter avled 21 dygn efter utförd ERCP pga multiorgansvikt.
Discussion
Vid försämrat allmäntillstånd efter ERCP måste misstanke om perforation väckas tidigt. Fördröjd
diagnostik och terapi leder till att patienten hinner försämras med risk att utveckla multipel
organsvikt. Detta tillsammans med komorbiditet gör det svårt att vända tillståndet, trots operation
och maximala intensivvårdsåtgärder.
Dag: Torsdag
21/8
Tid: 08.1509.30
Plats: Vid
posterskärmarna
226
Stent som enda behandling vid grad III pankreastrauma
Bergthor Björnsson, Linköping
Eric Kullman Linköping, Thomas Gasslander Linköping, Per Sandström Linköping
Kirurgiska kliniken, US
Introduction
Grad III pankreas trauma (transektion av corpus eller cauda med ruptur av huvudgången) är
sällsynt. Den behandling som vanligen rekommenderas är resektion. Syftet med denna studie
var att utvärdera resultaten av stentbehandling utan resektion.
Method
Alla patienter behandlade för grad III pankreas trauma på Universitetssjukhuset i Linköping
under perioden 2007-2014 inkluderades.
Result
Tre patienter (10, 17 och 21 år) utsatta för trubbigt våld diagnosticerades med grad III pankreas
trauma. Två behandlades med laparotomi och drän samt endoprotes men en behandlades med
enbart endoprotes. Ingen pankreas resektion utfördes. Endoprotes inlades 42, 21 och 48 timmar
efter trauma och extirperades 12 respektive 28 veckor senare. I första fallet försämrades
patientens tillstånd 2 veckor efter behandling och datortomografi visade stentdislokation samt
pseudocysta som behandlades konservativt. En endoprotes extirperades initialt 16 dagar efter
inläggning men ny placerades några timmar senare pga försämring i patientens tillstånd. I tredje
fallet dislocerade endoprotesen och patientens tillstånd försämrades vilket föranledde ny
inläggning av endoprotes 21 dag efter initiala behandlingen.
Discussion
Tidig behandling av grad III pankreas trauma med endoprotes kan förhindra pankreas resektion.
Noggrann klinisk och vid behov radiologisk uppföljning behövs och dessa resultat talar för att
förlängd stentbehandling är av värde för optimala resultat.
Dag: Torsdag
21/8
Tid: 08.1509.30
Plats: Vid
posterskärmarna
227
Stromalt Hyaluronan vid pankreascancer
Oskar Franklin, Umeå
Anette Berglund Umeå, Urban Hellman Umeå, Malin Sund Umeå
Umeå Universitet
Introduction
Pankreascancer har en mycket dålig prognos pga sent debuterande symtom, aggressivt växtsätt
och resistens mot cytotstatikaterapi. Cancerformen karaktäriseras av en uttalad bindvävsreaktion
runt cancercellerna där glykosaminoglykanen hyaluronan utgör en huvudkomponent.
Hyaluronan har associerats med tumörfrämjande egenskaper och resistens mot cytostatika. I
denna studie studerar vi stromalt deponerat hyaluronan in vivo vid operabel pankreascancer
samt mäter ciruklerande nivåer i pre- och postoperativa serumprover .
Method
Immunohistokemisk färgning och semikvantifiering av hyaluronan i tumörstromat analyserades i
vävnadspreparat från 23 patienter som opererats för pankreascancer och jämfördes med 10
friska kontroller. Cirkulerande serumnivåer av hyaluronan pre- och postoperativt jämfördes mot
friska kontroller.
Result
Lågt uttryck av hyaluronan i stromat vid pankreascancer associerades med kortare postoperativ
överlevnad. Cirkulerande hyaluronan var signifikant högre i serum från pankreascancerpatienter
jämfört med friska kontroller.
Discussion
Depositionen av hyaluronan påverkar utfallet vid pankreascancer. Substansen är detekterbar i
serum och har potential som tumörmarkör i kombination med andra tumörmarkörer.
Dag: Torsdag
21/8
Tid: 08.1509.30
Plats: Vid
posterskärmarna
228
Svenska riktlinjer för diagnostik och behandling av kronisk
pankreatit
Matthias Löhr, Stockholm
Urban Arnelo Stockholm, Stephan Haas Stockholm, Nikolaos Kartalis Stockholm, Fredrik
Lindgren Stockholm, Björn Lindkvist Göteborg, Lena Martin Stockholm, Cecilia Nordenson
Umeå, Monica Pedersen Stockholm, Sara Regnér Malmö, Roland Andersson Lund
KI, Sahlgrenska, Umeå Universitetssjukhus, SUS
Introduction
I dag saknas nationellt konsensus för hur kronisk pankreatit ska utredas och behandlas.
Internationella studier tyder på att kirurgi är av värde som smärtbehandling för selekterade
patienter med kronisk pankreatit, och även vid vissa komplikationer till kronisk pankreatit. På
Svensk gastroenterologisk förenings (SGFs) uppdrag skrivs nu svenska riktlinjer för diagnostik
och behandling av kronisk pankreatit.
Method
Med litteratursökning och evidensgradering enligt GRADE klassifikationen kommer följande
kirurgiskt relevanta kliniska frågeställningar att besvaras: När ska patienter med kronisk
pankreatit remitteras till multidisciplinär konferens? Kan kirurgisk behandling rekommenderas
mot smärta vid kronisk pankreatit? Vilka kirurgiska tekniker rekommenderas vid smärtkirurgi vid
kronisk pankreatit? Hur ska pseudocystor i pankreas behandlas vid kronisk pankreatit? Hur ska
kronisk pankreatit relaterad biliär stenos och duodenal stenos behandlas? Hur ska fistlar och
ascites relaterade till kronisk pankreatit diagnostiseras och behandlas? Hur ska patienternas
nutritionsproblem behandlas? Dessutom kommer frågor avseende diagnostik, uppföljning och
annan behandling av kronisk pankreatit att besvaras.
Result
Ett första utkast till riktlinjer revideras av externa experter under april 2014. Slutgiltiga riktlinjer
kommer att kunna presenteras på kirurgveckan 2014. De kommer även att publiceras på SGFs
hemsida och i läkartidningen.
Discussion
Det finns ett behov av riktlinjer för diagnostik och behandling av kronisk pankreatit. Detta
kommer nu att tillgodoses.
Dag: Torsdag
21/8
Tid: 08.1509.30
Plats: Vid
posterskärmarna
229
SYMPTOMATOLOGY, GASTRO-DUODENAL
HISTOMORPHOLOGY AND HORMONAL PROFILE 2 YEARS
AFTER ERADICATION OF HELICOBACTER PYLORI IN A
POPULATION-BASED COHORT
Stefan Redéen, Linköping
Fredrik Petersson Singapore, Stergios Kechagias Linköping, Jens Rehfeld Köpenhamn, Kurt
Borch Linköping
Kirurgiska Kliniken US Linköping
Introduction
Clinical manifestations of chronic gastritis are, gastric cancer or endocrine neoplasia and gastric
mucosa-associated lymphoma tissue (MALT) lymphoma Some individuals with H. pylori related
chronic gastritis develop atrophy of the gastric mucosa, a riskfactor for gastric neoplasia. When
H. pylori associated gastritis is encountered, it´s important to be aware of its natural history and
the reversibility, or irreversibility, of associated histopathological and hormonal changes.
Method
A sample of 501 volunteers. Blood samples were collected in the fasting state and the subjects
answered a questionnaire about lifestyle factors, medications and disease history. In this followup study, two years after successful eradication therapy, 82 participants attended re-examination
with gastroscopy and blood sampling, as in the previous examinations.
Result
The median age 68.9. NSAID use had decreased significantly. The H. pylori serology was still
positive in 79/82 subjects. The P-total Gastrin and P-gastrin-17 had decreased significantly,
whereas the P-somatostatin and P-CCK had increased significantly. The symptoms showed
almost no significant changes. The histomorphological changes: chronic inflammation,
inflammatory activity and atrophy had decreased significantly. No changes regarding metaplasia.
Discussion
In this study of 82 persons the blood mirror have significant decrease excluding somatostatin
that increased, symptomatology express no significant changes and the morphology with
decreased inflammation and atrophy.
Dag: Torsdag
21/8
Tid: 08.1509.30
Plats: Vid
posterskärmarna
230
Synkron kolorektal-lever kirurg: MDT fyller en viktig
selektionsfunktion vid behandlingsbeslut
Anna Lindhoff Larsson, Linköping
Bergthor Björnsson Linköping, Thomas Gasslander Linköping, Linda Lundgren Linköping, Bärbel
Jung Linköping, Olof Hallböök Linköping, Per Sandström Linköping
IKE, Kirurgiska kliniken, US Linköping
Introduction
Synkron kirurgi för kolorektal cancer med levermetastaser är kontroversiellt. Målet är att korta
den kirurgiska behandlingstiden samt antal ingrepp för att göra patienten tumörfri utan att
åstadkomma svåra komplikationer. Målet för MDT konferensen är att selektera rätt patienter till
denna behandlingsform. Det är fortfarande oklart hur väl detta lyckas. Syftet var att utvärdera
postoperativa förloppet, i förhållande till kända riskfaktorer, i en prospektivt registrerad kohort av
patienter som opererats enligt ovan.
Method
Alla patienter opererade synkront mellan åren 2008-2014. 60 patienter, 42 män och 18 kvinnor
ålder 65(28-83). Antal metastaser 2 (1-16), primärtumör colon/rektum (24/18), ASA (1/2/3/4)
(14/38/7/1), extrahepatisk spridning 8/60. Preoperativ cytostatika (68%), perioperativ (92%).
Tarmoperationer, högersidig (n=14), vänstersidig (n=20), främre resektion (n=17), rektum
amputation (n=8), leverresektion 1-2 segment (n=39), 3-4 segment (n=14), >4 segment (n=7).
Result
Blödning 475 (0-5250) ml, vårdtid 10 (4-35) dagar, IVA 5 patienter (8%) median.
Komplikationsscore enligt Clavien kunde inte korreleras till blödning, vårdtid, leveroperationens
storlek, ålder, ASA, preoperativt albumin, CRP eller cytostatika. Dock är förekomsten av
komplikation högst vid rektumamputation.
Discussion
En selektion görs vid MDT innan behandlingsbeslut om synkron kirurgi fattas. Detta kan vara
orsaken till att förväntade riskfaktorer inte slår ut på förväntat sätt vid postoperativ komplikation i
detta patientmaterial.
Dag: Torsdag
21/8
Tid: 08.1509.30
Plats: Vid
posterskärmarna
231
Tonometri för bedömning av ventrikelsubstitutets viabilitet
vid esofagektomi
Gustav Linder, *
Magnus Sundbom *, Martin Björck *, Jakob Hedberg *
* Inst. kir. vetenskaper Uppsala universitet
Introduction
Anastomosläckage är en fruktad komplikation till esofaguskirurgi. Ischemi i ventrikeltuben som
anastomoseras till proximala esofagus, efter partiell devaskularisering, är en riskfaktor.
Intramucosalt pH (pHi) kan studeras med tonometri och experimentella data visar att anaerob
metabolism startar vid pHi < 7,1. Syftet var att i en pilotstudie bedöma om metoden var känslig
för att påvisa förändringar i perfusion under och efter esofagektomi.
Method
Femton patienter (medianålder 67år, en kvinna) genomgick esofagektomi. En nasogastrisk
tonometrikateter placerades utmed ventrikelns majorsida (blivande ventrikeltub). Tonometriska
data insamlades vid fyra operationsmoment, 2h och 24h postoperativt. Med hjälp av
tidsmatchade artärgaser beräknades pHi utifrån Henderson-Hesselbachs-ekvation.
Tonometrikatetern har en dräneringskanal som ersätter den nasogastriska sonden.
Result
Metoden var säker och möjlig att använda i samtliga fall. Vid delning av breviskärl och a. gastrica
sinistra sjunker pHi. En dramatisk nedgång av pHi sågs just efter att ventrikeltuben stejplats ut. I
fem fall (33 %) var pHi mindre än 7,1 vid denna mätpunkt. pHi stiger därefter, för att i stort sett
normaliseras postoperativt.
Discussion
Mätning av pHi verkar väl beskriva förändringar i ventrikeltubens perfusion under och efter
esofagektomi, vilket indikerar en möjlighet att tidigt upptäcka ischemi. Metoden är billig och
lättanvänd. Framtida studier avser utvärdera tidiga interventioner för att förbättra
ventrikelperfusionen.
Dag: Torsdag
21/8
Tid: 08.1509.30
Plats: Vid
posterskärmarna
232
Tumöretiologi är inte förenat med ökad risk för
stentdysfunktion hos patienter med distal malign
gallvägsobstruktion.
Farshad Frozanpor, Danderyds Sjukhus
Stefan Linder Uppsala, Claes Söderlund Stockholm
Kirurgkliniken Danderyds sjukhus
Introduction
De flesta patienter med distal malign gallvägsobstruktion blir endast föremål för palliativ
behandling med stentavlastning, vanligen genom ERCP med metallstent som 1.a hands val.
Tumöretiologi och tumörstorlek kan ha betydelse för stentdysfunktion.
Method
Mellan maj 2009 och oktober 2012 erhöll 400 patienter semitäckt metallstent pga distal malign
gallvägsobstruktion (200 Wallflex och 200 Wallstent, Boston Sci) i en multicenterstudie (NMES).
Result
Det registrerades 44 (11%) fall med stentdysfunktion under uppföljningstiden 300 dagar.
Primärtumörens ursprung bestod av pankreas 316 (79%), ampullär 24 (6%), gallblåsa 6 (1,5%),
gallgång 22 (5,5%), körtelpaket 29 (7,3%) och oklar 3 (0.5%). Andelen med stentdysfunktion i
dessa grupper var likartad; pankreas 12 (27,3%), gallgång 4 (9,1%), gallblåsa 0, ampullär 1
(2,3%) och körtelpaket 5 (11,4%). 207 (51,8%) patienter hade en tumörstorlek ?3cm. 14
patienter med tumörstorlek ?3cm drabbades av stentdysfunktion jämfört med 30 som hade
tumörstorlek <3cm OR, 2,53 [95% CI 1,30-4,95; p=0.06]. Patienter med tumörstorlek ?3cm hade
dock kortare överlevnadstid, median (IQR), 120 (198) mot 188 (228) dagar (p=0,07).
Discussion
Det fanns ingen korrelation mellan tumöretiologi och stentdysfuntion. Patienter med mindre
tumörer hade större tendens till stentdysfunktion dock det kan påverkas av gruppens ökade
överlevnad.
Dag: Torsdag
21/8
Tid: 08.1509.30
Plats: Vid
posterskärmarna
233
Vad gör man som svensk kirurg om man finner sten i
gallgången under pågående galloperation?
Fredrik Swahn, Stockholm
Urban Arnelo Stockholm, Lars Enochsson Stockholm, Matthias Löhr Stockholm, Rozh Noel
Stockholm
Karolinska Institutet, CLINTEC
Introduction
I Sverige utförs 90% av all kolecystektomi laparoskopiskt. Vi ville undersöka hur landets
kirurgkliniker löser problemet med per-operativt påfunnen sten i gallvägarna och om klinikerna
har en policy.
Method
Utskick av enkäter sommaren 2013 till landets kirurgkliniker som utför gallkirurgi. Frågor
avseende vilken policy kliniken har för att hantera sten i gallvägarna, samt patientfall hur man
hanterar olika kliniska situationer med avseende på olika storlekar och antal sten. Vi
sammanställer enkätsvar från 70/70 (100%) kirurgkliniker.
Result
35 (50%) sjukhus anger uttalad policy avseende gallgångssten. 65 (92,9%) sjukhus utför
kolangiografi regelbundet, 2 selektivt och 2 utan policy. Åtgärd av 3 mm stor sten: 38 (54,3%)
sjukhus lämnar utan åtgärd, 23 (32,8%) sjukhus utför per-operativ åtgärd, 6 (8,6%) post-operativ
åtgärd; 6 mm stor sten: 3 (4,3%) lämnar utan åtgärd, 38 (52,2%) per-operativ åtgärd, 20 (28,6%)
post-operativ åtgärd; 17 mm stor sten: 23 (32,9%) öppen- respektive 4 (5,7%) laparoskopisk
koledochotomi, 23 (32,9%) per-operativ ERCP med rendezvous-kanylering, 3 (4,3%) peroperativ ERCP, 6 (8,6%) post-operativ ERCP. 40 (57,1%) sjukhus använder per-operativ ERCP
med någon form av rendezvous-assisterad kanyleringsteknik.
Discussion
Hälften av landets kirurgkliniker saknar klinikgemensam policy avseende per-operativt
detekterad sten i gallvägarna. Den strategi som för närvarande vinner terräng är per-operativ
ERCP med rendezvous.
Dag: Torsdag
21/8
Tid: 08.1509.30
Plats: Vid
posterskärmarna
234
Värdet av Diagnostisk Laparoskopi vid cancer i
Gastroesofagala övergången jämfört med vid
Ventrikelcancer
Johan Thurell, Göteborg
Ulrika Smedh Göteborg
Sahlgrenska Akademin
Introduction
Vid ventrikelcancer kan diagnostisk laparoskopi (DL) bespara patienter med spridd sjukdom en
onödig laparotomi. Vid cancer i gastroesofagala övergången (GEJ) är evidensen osäker. Syftet
med denna studie är att undersöka i vilken utsträckning DL konstaterar spridd sjukdom vid
cancer i GEJ jämfört med vid ventrikelcancer.
Method
En retrospektiv studie av 147 patienter som utretts med DL på Sahlgrenska
Universitetssjukhuset mellan 2006 och 2013. Patienterna delades in i två grupper; GrGEJ
innehöll 58 patienter med cancer i nedre esofagus eller övre GEJ (Siewert I och II) och GrGAST
innehöll 89 patienter med cancer i nedre GEJ (Siewert III) eller ventrikelcancer. De två
grupperna jämfördes avseende utfallet av DL.
Result
DL konstaterade spridd sjukdom i 6.9% (4 av 58) i GrGEJ och 28.1% (25 av 89) i GrGAST
(P=0.002). Det var ingen signifikant skillnad i andelen falskt negativa DL mellan grupperna
(21.1% respektive 19.6%).
Discussion
DL konstaterar spridd sjukdom i lägre utsträckning vid cancer i GEJ jämfört med vid
ventrikelcancer. Dock antyder det faktum att det inte är någon signifikant skillnad i andelen falskt
negativa DL mellan GrGEJ och GrGAST att tumörer i nedre esofagus och övre GEJ sprider sig i
buken på sätt som inte alltid upptäcks med DL så som undersökningen utförs idag.
Dag: Torsdag
21/8
Tid: 08.1509.30
Plats: Vid
posterskärmarna
235
Incidens av kolecystektomi i Sverige och risken för
gallstenskomplikationer
Rozh Noel, Stockholm
Urban Arnelo Stockholm, Lars Enochsson Stockholm, Magnus Nilsson Stockholm, Gabriel
Sandblom Stockholm
Karolinska Institutet, CLINTEC.
Introduction
Det finns stora variationer i kolecystektomi incidensen, inte bara mellan länder utan också lokalt.
I vilken utsträckning incidensen av kolecystektomier reducerar prevalensen av gallsten och
därmed reducerar risken för allvarliga gallstenskomplikationer, som till exempel pankreatit, är
oklart. Syftet var att undersöka om det fanns en omvänd korrelation mellan
operationsincidensen och pankreatitincidensen i respektive län, vilket i så fall skulle återspegla
ett samband mellan operationsfrekvens, gallstensprevalens och risken för sena
gallstenskomplikationer.
Method
Incidensen av kolecystektomi 1998-2011 justerad för kön och ålder inhämtades från
Socialstyrelsens patientregister. Incidensen av pankreatit respektive kolecystit som mått på
insjuknande i gallstenskomplikation inhämtades från Socialstyrelsens patientregister 1998-2011
(ICD kod K85 och K81) och GallRiks 2006-2012 (biliär pankreatit och kolecystit).
Result
Kolecystektomi incidensen varierade i de svenska länen mellan 104,5 och 209,8 per 100000 och
år. Hög frekvens av kolecystektomi korrelerade inte med låg frekvens av biliär pankreatit,
snarare ett svagt positivt samband (R = 0.5, R2 = 0.25, p=0,019).
Discussion
Hanteringen av gallstenssjukdom i Sverige varierar kraftigt. Några bevis för att högre
kolecystektomi incidens förbygger proaktivt gallstenspankreatit gick inte att få fram på
populationsnivå.
Dag: Fredag
22/8
Tid: 08.1508.24
Plats: SOLA
236
Gallgångsskador i Sverige - när, var, hur?
Jenny Rystedt, Lund
Gert Lindell Lund, Agneta Montgomery Malmö
Kirurgiska kliniken, Skånes universitetssjukhus
Introduction
Gallgångsskada är en sällsynt komplikation till kolecystektomi där mer än 12000 operationer
utförs årligen och >90% registreras i GallRiks.
Method
Retrospektiv populationsbaserad studie inkluderande gallgångsskador i GallRiks 2007-2011.
Malignitet i lever/gallvägar/pankreas samt galläckage exkluderades. Vid journalgenomgång
klassificerades skadan enligt Hannoversystemet. Reoperationer, diagnostiska och terapeutiska
åtgärder noterades liksom sluten- och öppenvårdstillfällen, remittering till annat sjukhus och
strikturer.
Result
174 patienter inkluderades med en medianuppföljningstid på drygt 3 år (9-69 månader). I 89 %
upptäcktes skadan intraoperativt och i 79 % av fallen gjordes ett försök att reparera skadan vid
indexoperationen. Samma operatör som orsakat skadan åtgärdade den i 60 % av fallen. Totalt
18 % av patienterna remitterades vidare till universitetssjukhus. Hannover C1 skador, dvs.
inklipp <5 mm, dominerade (102/174) och vanligaste åtgärden var ”sutur över T-rör” (81/174).
Trettio patienter (17 %) rekonstruerades med hepatikojejunostomi efter median 2 dagar och
29/30 avslutade behandlingen under uppföljningstiden. Totalt diagnosticerades 31 patienter (18
%) med strikturer varav 20/31 primärt hade åtgärdats med sutur över T-rör.
Discussion
Så kallade ”minor injuries” dominerar i ett oselekterat populationsbaserat material och även
dessa skador kan orsaka strikturer. Standardmässig användning av T-rör kan ifrågasättas.
Rekonstruktiv kirurgi med hepatikojejunostomi gav mycket tillfredställande resultat.
Dag: Fredag
22/8
Tid: 08.2408.33
Plats: SOLA
237
SpyGlass direct visualization system som en diagnostisk
och terapeutisk åtgärd vid ERCP - en register baserad
studie.
Lars Enochsson, Stockholm
Jeanne Lübbe Capetown, Lars Lundell Stockholm, Fredrik Swahn Stockholm, Björn Törnqvist
Stockholm, Eduard Jonas Stockholm, Matthias Löhr Stockholm, Urban Arnelo Stockholm
Gastrocentrum, Karolinska Universitetssjukhuset.
Introduction
Non-invasiva diagnostiska metoder har minskat behovet av ERCP som ett diagnostiskt verktyg.
Introduktionen av SpyGlass (Boston Scientific Corp, Mass, USA) för att visuellt inspektera såväl
gallvägar som pancreasgång och ta riktade biopsier kan dock radikalt komma att förändra den
bilden. ERCP med SpyGlass är dock en invasiv metod där fördelarna måste balanseras mot den
potentiella komplikationsrisken. Robust information vad gäller komplikationsfrekvens vid ERCP
med SpyGlass saknas då de flesta tidigare studier är små singel center studier.
Method
Vår studie baseras på GallRiks-data. Mellan 2006 och 2012 utfördes 40354 index ERCP (409
med SpyGlass och 39945 utan). Den vanligaste indikationen för SpyGlass var
primärscleroserande cholangit (27%) medan denna indikation i den övriga gruppen endast var
1.4%.
Result
Den postoperativa komplikationsfrekvensen i SpyGlass gruppen var signifikant högre jämfört
med kontrollgruppen (19.1% vs. 13.7%; P=0.0017). Såväl pancreatit som cholangitfrekvensen
var också signifikant högre (7.3% vs. 3.8%; P=0.0002 samt 4.4% vs. 2.7%; P=0.0298). När
hänsyn togs till confounding factors i multivariatanalysen så fann vi ingen skillnad.
Discussion
Trots att frekvensen av komplikationer, och i synnerhet pancreatit, är signifikant högre vid ERCP
med SpyGlass så visar multivariatanalysen att tillägget med SpyGlass i sig inte ökar
komplikationsrisken utan troligen mer har att göra med sjukdomspanoramat vid vilket
undersökningarna används.
Dag: Fredag
22/8
Tid: 08.3308.42
Plats: SOLA
238
Metastasmönstret i kolorektala levermetastaser är relaterat
till patienternas överlevnad
Hanna Nyström, Umeå
Björn Tavelin Umeå, Peter Naredi Göteborg, Malin Sund Umeå
Enheten för kirurgi, Umeå Universitet
Introduction
Tre olika metastasmönster hos kolorektala levermetastaser (KLM) har beskrivits. Pushing-typen
karakteriseras av tumörceller som trycker undan det normala leverparenkymet, med en minimal
inflammatorisk reaktion. I den desmoplastiska typen separeras tumörcellerna från omgivande
parenkym utav en desmoplastisk reaktion rik på inflammatoriska celler. Replacement typen
karakteriseras av tumörceller som växer i leverns sinusoider, med bevarad arkitektur och
avsaknad av angiogenes. Målsättningen med studien är undersöka om metastasmönstret i KLM
är relaterat till överlevnaden efter leverresektion.
Method
Mestastasmönstret i KLM klassificerades hos patienter som genomgick leverresektion (n=69) vid
Kirurgcentrum, Norrlands Universitetssjukhus (2009-2012). Klassificeringen utav
metastasmönstret utfördes genom retikulinfärgning utav den största KLM, enligt tidigare
beskrivningar. Det klassificerade metastasmönstret relaterades till patienternas överlevnad.
Result
Patienter med pushing-typen hade en signifikant sämre överlevnad (56%) jämfört med patienter
med en desmoplastisk typ (89%) (p<0.011). Patienter med en replacement typ var för få för en
statistisk analys. Metastasmönstret i KLM är relaterat till överlevnaden efter leverresektion.
Discussion
Patienter med en pushing typ av KLM har en signifikant sämre överlevnad efter leverresektion.
Att preoperativt kunna klassificera metastasmönstret samt kartlägga och förstå de
tumörbiologiska mekanismer som orsakar detta är viktigt för att kunna optimera behandlingen för
patienter med KLM.
239
Dag: Fredag
22/8
Tid: 08.4208.52
Plats: SOLA
240
Nitrit minskar ischemiska skador i råttlever
Bergthor Björnsson, Linköping
Linda Bojmar Linköping, Tommy Sundqvist Linköping, Per Sandström Linköping
Kirurgiska kliniken US och Linköpings universitet
Introduction
Ischemia/reperfusion (I/R) relaterade skador kan uppstå vid leverkirurgi när blodflödet till levern
stängs av. Ischemisk prekonditonering (IPC) minskar dessa skador, den kliniska effekten är
dock begränsad. IPC minskar iNOS aktivering vid I/R och nitrit minskar lokalt i levern vid I/R. Det
är känt att nitrit kan omvandlas till NO. Syftet med denna studie var att undersöka om tillfört nitrit
kan förebygga leverskada sekundärt till I/R.
Method
32 råttor randomiserades till; enbart I/R (n=12), nitrit (480 nmol) i.v. före I/R (n=12) eller sham
operation (n=8). 45 minuter segmental leverischemi följdes av 4 timmars reperfusion. Mikrodialys
användes under hela förloppet och blodprover samt vävnadsprover vid avslut.
Result
ASAT och ALAT steg signifikant mindre i nitrit gruppen än i I/R gruppen (p=0,022 respektive
0,005). Laktat var signifikant högre i I/R gruppen än i nitrit gruppen under I/R (p=0,01). Glycerol
var signifikant högre i I/R gruppen än i nitrit gruppen under I/R (p=0,049). Efter 4 timmars
reperfusion hade I/R gruppen mer uttalade leverskador vid mikroskopi (mer sinusoidal stas,
cytoplasmatisk vakuolisering och nekros) än nitrit gruppen.
Discussion
Nitrit administrerad före I/R minskar leverskadan. Upprätthållande av kväveoxidnivåerna under
ischemin kan därigenom vara skyddande.
Dag: Fredag
22/8
Tid: 08.5209.01
Plats: SOLA
241
Non invasiv prediktion av sinusoidal skada hos patienter
som behandlats med oxaliplatin för kolorektala
levermetastaser.
Jozef Urdzik, Uppsala
Tomas Bjerner Uppsala, Alkwin Wanders Uppsala, Frans Duraj Uppsala, Ulf Haglund Uppsala,
Agneta Norén Uppsala
Lever-pankreas sektion, Kirurgi, Akademiska sjh
Introduction
Sinusiodalskada (SI) kan orsaka ökad morbiditet i samband med leverkirurgi för kolorektala
levermetastaser. Non invasiva metoder för att identifiera patienter med SI finns beskrivet.
Prediktiva värden för APRI (aspartataminotransferas och trombocyt kvot index), förändringar i
mjältvolym samt i portavenens hemodynamik har jämförts.
Method
APRI och magnetisk resonanstomografi med flödesmätning av portavenens hemodynamik
utfördes dagen innan leverkirurgi hos 29 patienter. Förändring i mjältvolym beräknades från DT
eller MR före cytostatikastart samt dagen före leverresektion. Leverparenkym som resecerats
analyserades enligt Complex Vascular Injury poäng av patolog (≥3 betraktades som relevant
SI).
Result
SI observerades hos 6/29 patienter. Samtliga sex patienterna hade behandlats med oxaliplatin,
dock var relationen SI och oxaliplatin inte signifikant. Patienter med SI hade högre APRI (p =
0,008), större tvärsnittsarea av portavenen (p = 0,041) samt lägre medelflödeshastighet i porta
(VELO) (p = 0,016). Logistisk regression identifierade APRI och VELO som de enda två
oberoende prediktorerna för SI. APRI ≥0.36 tillsammans med VELO ≤14.35 cm/s förutspår SI
med 100% sensitivitet, 76% specificitet och 83% noggrannhet.
Discussion
APRI i kombination med mätning av medelflödeshastighet i porta med MRI kan predicera
sinusiodalskada med hög noggrannhet. Förändring i mjältvolym och andra portavenens
hemodynamik parametrar var mindre säkert som prediktorer för SI.
Dag: Fredag
22/8
Tid: 09.0109.10
Plats: SOLA
242
ImageJ: ett pålitligt verktyg för mätning av levervolym
Linda Lundgren, Linköping
Bergthor Björnsson Linköping, Per Sandström Linköping
ÖAK sektionen, Kirurgkliniken, US Linköping
Introduction
Med ökande leverkirurgisk verksamhet och resektioner som närmar sig gränserna för
kvarvarande levervolym är det av stor vikt att kirurger har pålitliga metoder för att bedöma
volymen av framtida lever resten (FLR). ImageJ är mjukvara utvecklad av NIH (National Institute
of Health) som är fritt att ladda ner och ger möjligheten att själv räkna volymen på FLR på ett
enkelt sätt. Syftet med denna studie var att validera metoden mot den faktiska levervolymen
beräknad med „water displacement“ efter leverresektioner.
Method
14 patienter opererade med höger- och vänstersidiga leverresektioner, utvidgade höger- och
vänstersidiga leverresektioner eller resektioner av leversegment 2 och 3 inkluderades.
Result
Median beräknad volym var 1000 ml (210-2000 ml) och median faktisk levervolym var 932 ml
(207-2250 ml). Median skillnad mellan beräknad volym och faktisk volym (Vdiff) var 75 ml (3-250
ml) och median procentuell skillnad var 6% (1-28%). Korrelationen mellan beräknade volymer
och faktiska volymer var r=0,98. Standardiserad total levervolym (sTLV) beräknades, median
1761 ml (1342-1991ml). Median procentuell skillnad mellan sTLV och Vdiff var 3,2% (0,213,5%).
Discussion
Levervolymsmätning med ImageJ ger resultat som korrelerar bra med faktiska
volymsmätningar. Konklusionen är att ImageJ för levervolymsmätning är en enkel, pålitlig och
effektiv metod som kan användas av leverkirurger oberoende av tillgång till radiolog.
Dag: Fredag
22/8
Tid: 09.1109.20
Plats: SOLA
243
Validering av datorassisterad perkutan mirkrovågsablation
av levertumörer
Jennie Engstrand, Stockholm
Henrik Nilsson Stockholm, Eduard Jonas Stockholm, Jacob Freedman Stockholm
Kirurg- och Urologkliniken, Danderyds sjukhus
Introduction
För patienter med levertumörer där öppen eller laparoskopisk leverresektion inte är möjlig kan
perkutan ablation vara ett alternativ. Nålplacering sker ultraljuds- eller datortomografilett. Alla
tumörer är dock inte synliga med ultraljud och upprepade datortomografiundersökningar ger en
hög stråldos. Att använda tredimensionell stereotaktisk bildstyrd navigering baserat på
datortomografibilder borde öka precisionen och minska stråldosen.
Method
20 patienter med 1-2 levertumörer som inte var synliga med ultraljud inkluderades. En initial DT
gjordes och bilderna överfördes till ett stereotaktiskt navigeringshjälpmedel (CAS-One,
CAScination AG, Bern) som via reflekterat IR-ljus ger en GPS-liknande navigering av
ablationsnålen som infördes i enlighet med den information som visades på
navigationsutrustningen. Efter nålplacering gjordes en kontroll-DT för att verifiera läget innan
mikrovågsablationen skedde. TPE (target positioning error) mättes, stråldosen och tidsdata
registrerades för att bedöma procedurens genomförbarhet och säkerhet.
Result
Av 20 patienter hade 14 HCC, 5 CRLM och 1 GIST-metastaser med totalt 28 tumörer,
medianstorlek 15 mm . Stråldosen per patient var 790 DPL och TPE var 6.02 +/- 3.58 mm. Efter
3 månaders uppföljning hade 3 fått lokalrecidiv. 2 tumörer missades på grund av tekniska
problem och re-abladerades senare lyckosamt.
Discussion
Metoden ger acceptabel stråldos med god precision och är för vissa patienter den enda
metoden som kan erbjuda behandling.
Dag: Fredag
22/8
Tid: 09.2109.30
Plats: SOLA
244
Utvärdering av kurativt syftande terapikoncept vid lokal
avancerad pankreascancer
Gabriel Saliba, Stockholm
Christoph Ansorge Stockholm, Maryam Haghighi Stockholm, Lars Lundell Stockholm, Marco Del
Chiaro Stockholm, John Blomberg Stockholm, Ralf Segersvärd Stockholm
Enhet för kirurgi, CLINTEC, Karolinska Institutet
Introduction
Orsaken till den varierande behandlingen av lokalt avancerad pankreas cancer (LAPC) är bl.a.
att olika definitioner används. Baserat på venös (SMV/PV) eller arteriellt (SMA) kärlengagemang
har vi differentierat mellan primärt (B-tumörer, SMV/PV engagemang > 50%, < 2 cm) och
potentiellt resektabel LAPC (efter neoadjuvant kemoradioterapi, NACRT, C-tumörer,
SMV/PV>50%, >2cm, SMA<50%, < 2cm). Syftet var att evaluera utfallet av dessa två
handläggningskoncept.
Method
Kohortstudie av B- samt C-tumörer 2008-13. Histologisk tumörverifiering var en förutsättning för
NACRT (Gem-Cap). Toxicitet, respons, postoperativa komplikationer registrerades. Total (OS)
samt progressions-fri överlevnad (PFS) analyserades.
Result
Nittio-nio LAPC inkluderades. Tjugo-två av 30 B-tumör patienter genomgick kurativt syftande
resektion (CIR). Sexti-fyra av 69 C-tumör patienter genomgick NACRT, 22 hade stabil
sjukdom/partiell remission och 15 genomgick CIR. Resektionsfrekvensen vid B- var signifikant
högre (73%) än vid C-tumörer (22%, inklusive post-NARCT tumör progress), dock hade båda
grupper likvärdig median överlevnad (B: 10.5, C: 11 månader). B-tumörerna hade vid
irresektabilitet median OS 8, efter CIR 11.5, om följt av adjuvant behandling 14 månader
(median PFS vid CIR 9.6 månader), och C-tumörerna vid NACRT-avbrott 4, post-NACRT tumör
progress 11, vid stabil sjukdom/partiell remission 19 månader (median PFS vid CIR 21
månader).
Discussion
NACRT samt liberal resektionsförsök bör övervägas som alternativ behandlingsstrategi för
primärt resektabel LAPC.
Dag: Fredag
22/8
Tid: 10.0010.09
Plats: SOLA
245
Komplikationer av IRE i pankreas
Christopher Månsson, Uppsala
Richard Brahmstaedt Uppsala, Anders Nilsson Uppsala, Britt-Marie Karlson Uppsala
Uppsala University
Introduction
Irreversibel elektroporation (IRE) är en relativt ny ablationsbehandling för tumörer. Vi har
behandlat exokrin pankreascancer både före och efter cytostatika samt lokalrecidiv. Vi har även
behandlat endokrin pankreascancer med IRE som debulking. Ett antal allvarliga komplikationer
har uppstått.
Method
Vi har gått igenom vårt register för IRE-behandling i pankreas för att titta efter komplikationer
enligt Dindo-Clavienskalan inom 30 dagar från behandlingen. 45 behandlingar med IRE i
pankreas har utförts på 42 patienter, (19 kvinnor) samtliga med PAD-verifierad pankreascancer.
Result
15 komplikationer (33 %) uppstod efter behandling innefattande bland annat:
duodenalperforation (1), gallångsperforation(1), blödning (2), portatrombos (2) och ikterus(1). 7
fick Dindo-Clavien 3 eller högre med 1 dödsfall relaterat till ikterus efter behandlingen med
behov av ERCP och respirationssvikt efter den andra narkosen. Dessutom har flera besvärats
efter behandlingen av smärta och diarréer.
Discussion
IRE kan ge regress av pankreastumörer men är en behandling som är behäftad med en del
komplikationer. Vi har ändrat våra rutiner med antibiotika- och trombos-profylax för att undvika
en del komplikationer. Än så länge är det en experimentell behandling som är komplex och
enbart bör göras i studiesyfte då långtidsresultat saknas.
Dag: Fredag
22/8
Tid: 10.0910.18
Plats: SOLA
246
Uppföljning av intraductal papillär mucinös neoplasi (IPMN)
är säkert
Marco Del Chiaro, Stockholm
Linda Nilsson Stockholm, John Blomberg Stockholm, Elena Rangelova Stockholm, Christoph
Ansorge Stockholm, Raffaella Pozzi - Mucelli Stockholm, Nikos Kartalis Stockholm, Matthias
Löhr Stockholm, Caroline Verbeke Stockholm, Ralf Segersvärd Stockholm
Karolinska Universitetssjukhuset
Introduction
IPMN i pankreas är relativt vanligt. Uppföljning av majoriteten är för närvarande klinisk praxis.
Syftet var att analysera utfallet av en sådant uppföljningsprogram för IPMN-patienter
Method
Patienter med IPMN jan 2008 till dec 2013 inkluderades uppdelade i grupp 1 (enl. guidelines),
grupp 2 (olämplig för kirurgi pga co-morbiditet, avancerad cancer). IPMN-progression,
cancerutveckling och överlevnad studerades.
Result
Total 503 inkluderades, 51 opererades och 452 (90 %; 258 kv/194 m) följdes upp: Grupp 1 (395;
87 %) och grupp 2 (57; 13 %). Medelålder 67 år. Medeluppföljningstid 932 dagar. Grupp 1: 55
(14 %) opererades pga IPMN-progression efter median 560 d. 2 patienter (0,5 %) fick synkron
pankreascancer (PC). 33 (8,3 %) dog under uppföljningenpga IPMN-progression=4 (1%),
extrapankreatisk cancer=5 (1,3 % ), annan orsak =24 (6 %). 1-, 3- och 5-årsöverlevnaden var
96, 92 och 87 %. Grupp 2 dog 22 (39 %): IPMN progression =10 (18 % ), extrapankreatisk
cancer=5 (8,8 %), annan orsak=7 (12 % ). 1-, 3- och 5-årsöverlevnaden var 75, 49 % och 40 %.
Discussion
Denna studie bekräftar säkerheten i ett uppföljningsprogram för IPMN. Förekomst av ny cancer i
bukspottskörteln och IPMN-relaterad dödlighet var låg. Överlevnaden var acceptabel även hos
de patienter som av olika skäl inte kunde genomgå kirurgi.
Dag: Fredag
22/8
Tid: 10.1810.27
Plats: SOLA
247
Riskfaktorer för pancreatit vid kanylering av
pancreasgången vid ERCP
Greger Olsson, Jönköping
Lars Enochsson Stockholm, Urban Arnelo Stockholm, Björn Törnqvist Stockholm, Gunnar
Persson Växjö
Kirurgkliniken, Länssjukhuset Ryhov, Jönköping
Introduction
Pancreatitrisken vid kanylering av pancreasgången är ökad och vi beskriver riskfaktorerna för
pancreatit då pancreasgången kanylerats
Method
GallRiks undersöktes avseende ERCP där pancreasgången kanylerats 2005-2012 och
studerades avseende post-ERCP-pancreatit-frekvensen(PEP). Riskfaktorer som ålder, ASAklass, kön, indikation, operationstid, sfinkterotomi och pancreasstent studerades. ERCPer som
inte var index-undersökningar, riktade mot gallgången eller med ofullständig registrering
exkluderades.
Result
45.310 ERCPer inkluderades i GallRiks 2005-2012. 2.513 undersökningar exkluderades pga att
de inte var index-undersökningar, 31.156 pga att endast gallgången kanylerats och 3.050 pga
ofullständig registrering. Härmed återstod 8.591 ERCPer. Den totala PEP-frekvensen var 8,1%.
Om patienten var <70 år var den 9,7%, jämfört 6,3% om>70år(OR:1,5;CI:1,2-1,7). PEP-risken
var 9,5% hos kvinnor, jämfört 6,4% hos män (OR:0.7;CI:0,6-0,8). Hos patienter med ASA-1-2
var PEP-risken 9,2%, jämfört 5,4% hos patienter med ASA3-4 (OR:0,7;CI:0,5-0,8). Om
indikationen var choledochussten, var PEP-risken 10,5%, jämfört 3,8% och 6,2% om
indikationen var malignitet respektive icterus(OR:0,4;CI:0,3-0,5 respektive OR:0,6;CI:0,5-0,7).
Om en pancreasstent användes ökade PEP-risken från 7,8% till 10,7%(OR:1,3;CI:1,0-1,6). Om
operationstiden överskred 30 minuter höjdes PEP-risken från 6,3% till 9,2%(OR:1,6;CI:1,4-1,9).
Slutligen ökade PEP-risken från 7,1% till 8,4% om sfinkterotomi utfördes(OR:1,2;CI1,0-1,5).
Discussion
Pancreatit-risken om pancreasgången kanylerats, är förhöjd (8.1%) jämfört med
gallgångskanylering och riskfaktorerna för PEP var ålder <70år, indikation, ASA 1-2, kvinnligt
kön, sfinkterotomi, pancreas-stent och op.tid >30 minuter.
Dag: Fredag
22/8
Tid: 10.2710.37
Plats: SOLA
248
Cellark med autotransplanterade skivepitel celler kan
underlätta läkningen i esofagus efter Endoskopisk
Submukosa Dissektion (ESD) och Radiofrekvens ablation
(RFA)
Peter Elbe, Stockholm
Eduard Jonas Stockholm, Sebastian Sjökvist Stockholm, Makato Kondo Tokyo, Nobuo Kanai
Tokyo, Takeshi Ohki Tokyo, Teruo Okano Tokyo, Jenny Enger Stockholm, Maria Westberg
Stockholm, Heidi Pettersson Stockholm, Mime Egami Tokyo, Pontus Blomberg Stockholm,
Matthias Löhr Stockholm
Gastrocentrum, Karolinska Universitets sjukhuset
Introduction
Omfattande endoskopiska ingrepp i esofagus såsom Endoskopisk Submukosa Dissektion (ESD)
och Radiofrekvens ablation (RFA) leder ofta till dålig läkning och postoperativa strikturer. I denna
studie undersökte vi om odlade cellark kan användas på patienter där ESD och RFA framför allt
görs på grund av tidigt adenocarcinom eller Barretts esofagus med dysplasi.
Method
Denna studie omfattar 7 patienter. Skivepitelceller från patienternas munslemhinna odlades
under 16 dagar. 5 patienter med tidig cancer eller dysplasi genomgick ESD. 2 patienter med
ultralånga Barrettsegment (mer än 8 cm) genomgick RFA. Direkt efter behandlingen
transplanterades de odlade cellarken på sårytan i esofagus. Samtliga patienter följdes upp med
endoskopi en gång i veckan under fyra veckors period.
Result
3 av patienterna som genomgick omfattande ESD av hela cirkumferensen behövde dilateras i
efterförloppet. En av dessa patienter opererades senare på grund av tveksam radikalitet mot
djupet. 2 patienter som genomgick ESD motsvarande 75 % respektive 30 % av cirkumferensen
läkte bra. Båda patienterna som radiofrekvensbehandlades läkte fint med skivepitel. Inga av
patienterna har haft några komplikationer relaterade till cellarken.
Discussion
Vår slutsats är att autotransplantation av cellark är säkert och det underlättar läkningen i
esofagus efter ESD och RFA. Ytterligare studier behövs för att se om refluxsjukdom påverkar
läkningen med cellark.
Dag: Fredag
22/8
Tid: 10.3710.46
Plats: SOLA
249
NEOADJUVANT KEMORADIOTERAPI HAR EN HÄMMANDE
EFFEKT PÅ HJÄRTFUNKTION OCH HEMODYNAMIK
Jon Tsai, Stockholm
Mikael Lund Stockholm, Gabriella Alexandersson Von Döbeln Stockholm, Reidar Winter
Stockholm, Sigridur Kalman Stockholm, Mats Lindblad Stockholm, Ioannis Rouvelas Stockholm,
Lars Lundell Stockholm, Magnus Nilsson Stockholm
Karolinska Universitetssjukhuset, Gastrocentrum
Introduction
Kemoradioterapi (KRT) har en etablerad roll som neoadjuvantbehandling och kanske en bättre
onkologisk effekt än kemoterapi (KT) vid esofagus/kardiacancer. Samtidigt finns en risk för att
tillägget av strålning har en negativ effekt på hjärtfunktionen, vilket skulle kunna öka den
perioperativa risken.
Method
En subgrupp av patienter inom NeoRes, en randomiserad studie av KRT vs KT vid
esofagus/kardiacancer genomgick ett utökat undersökningsprotokoll innehållande
ekokardiografi, mätning av NT-proBNP och hemodynamik (n=40) samt arbetsprov (n=60).
Result
Systolisk vänsterkammarfunktion försämrades signifikant septalt (-11%, p=0.02) efter KRT
liksom diastolisk funktion mätt som relaxation av kammaren (-19%, p=0.01). Även
hjärtsviktmarkören NT-proBNP ökade signifikant (+134%, p=0.05). Motsvarande förändringarna
efter KT uppnådde aldrig signifikanta nivåer. Den maximala arbetskapaciteten minskade
emellertid signifikant efter både KRT och KT, utan någon skillnad mellan grupperna. En sådan
effekt av KRT eller KT kunde dock inte påvisas efter indexering för Hb. Direkt före operation
hade KRT-gruppen lägre syrgasleveransindex (DO2I, p=0.03) och en trend till lägre
slagvolymindex (SVI, p=0.10) jämfört med KT-gruppen. Ingen skillnad förelåg mellan grupperna
på den tredje postoperativa dagen.
Discussion
Neoadjuvant KRT inducerar en hämmande effekt på hjärtfunktion och hemodynamik i vila men
inte i situationer med ökad belastning, såsom under arbetsprov samt i det tidiga postoperativa
skedet.
Dag: Fredag
22/8
Tid: 10.4610.55
Plats: SOLA
250
Neoadjuvant kemoradioterapi vs. enbart kemoterapi vid
esofagus- och cardiacancer. Effekt på postoperativ
morbiditet och mortalitet.
Fredrik Klevebro, Stockholm
Jon Tsai Stockholm, Saga Persson Stockholm, Mats Lindblad Stockholm, Egil Johnsen Oslo,
Gjermund Johnsen Trondheim, Asgaut Viste Bergen, Eva Szabo Örebro, Torbjörn Myrnäs
Umeå, Anne Birgitte Jacobsen Oslo, Signe Friesland Stockholm, Lars Lundell Stockholm,
Magnus Nilsson Stockholm
Gastrocentrum, Karolinska Universitetssjuhhuset
Introduction
Neoadjuvant behandling följt av kirurgi ger patienter med esofagus- och cardiacancer störst
chans till överlevnad. Det är visat att såväl kemoterapi som kemoradioterapi ger bättre resultat
än enbart kirurgi vid resektabel tumör. Det är ännu inte visat vilken av dessa strategier som är att
föredra.
Method
En randomiserad multicenter-studie i Sverige och Norge med inklusion mellan 2006-2013 har
genomförts på patienter med resektabel esofagus- och cardiacancer. Patienterna
randomiserades till neoadjuvant kemoradioterapi (NAKR) eller enbart kemoterapi (NAK).
Result
Av de 181 patienter som randomiserades, 90 NAKR och 91 NAK, genomgick 84 % kirurgi i
NAKR resp. 87 % i NAK. 30-dagars mortalitet var noll i båda grupperna, 90-dagarsmortalitet 7 %
vs. 3 %. Kirurgiska komplikationer 36 % vs. 34 % och icke-kirurgiska komplikationer 29 % vs. 20
%, anastomosläckage 13 % vs. 9 % ; NAKR vs. NAK. Skillnaderna mellan grupperna var inte
statistiskt signifikanta. En trend mot fler respiratoriska och kardiovaskulära komplikationer
noterades i NAKR-gruppen. Median Clavien-Dindo score är signifikant högre för NAKR vs. NAK
(IVa vs. IIIb P<0.001).
Discussion
Neoadjuvant kemoradioterapi ökar inte risken för morbiditet och mortalitet efter resektion av
esofagus- och cardiacancer jämfört med kemoterapi. Däremot tycks fördelningen av
komplikationer vara förskjuten mot högre Clavien-Dindo-score hos dem som får NAKR.
Dag: Fredag
22/8
Tid: 10.5511.05
Plats: SOLA
251
Patchförstärkning av hiatus vid antireflux- och
hiatusbråckkirurgi - 5-årsuppföljning från en randomiserad
studie
Bengt Håkanson, Kir Klin Ersta Sjukhus
Anders Thorell Kir Klin Ersta Sjukhus
KI DS
Introduction
Reherniering efter tidigare antireflux- eller hiatusbråckkirurgi är vanligt förekommande och
predisponerar för symtomåterfall, även om de flesta rehernieringar är små till storleken.
Evidensen för meshförstärkning av hiatus är svag.
Method
Patienter planerade för antirefluxkirurgi, hiatusbråckkirurgi eller refundoplikation randomiserades
till suturerad kruraplastik (SKpl) eller patchförstärkt kruraplastik (PKpl) i tillägg till en total
fundoplikation.
Result
Totalt 156 patienter randomiserades och 77 patienter opererades med suturerad kruraplastik
och 79 med patchförstärkning. Efter 5 år har 5 i SKpl gruppen och 3 i PKpl reopererats för
symtomatiskt recidiv av refluxkaraktär eller hiatusbråck (ns). Utöver dessa reopererades en
patient i SKpl-gruppen 2 år efter studieoperationen med gastrektomi pga vagusskada. Ytterligare
två patienter i PKpl-gruppen reopererades för patchmigration, en patient akut pga perforation, en
elektivt efter utredning av oklar feber.
Discussion
Patchförstärkning av hiatus kan utföras utan ökad risk för allvarliga komplikationer i samband
med operation för gastroesofageal refluxsjukdom eller hiatusbråck. Frekvensen av reoperationer
(7,1 % totalt) ligger inom förväntat intervall utan skillnad mellan grupperna beträffande
reherniering. Rutinmässig patchförstärkning minskar inte frekvensen av reherniering vid
antirefluxkirurgi eller hiatusbråckkirurgi.
Dag: Fredag
22/8
Tid: 11.0511.15
Plats: SOLA
252
Treatment of achalasia with laparoscopic myotomy or
pneumatic dilatation - Long term results of a prospective,
randomized study.
Jan Persson, Göteborg
Ulrika Smedh Göteborg, Srdjan Kostic Göteborg, Lars Lundell Stockholm, Erik Johnsson
Göteborg
Kirurgkliniken Sahlgrenska Universitetssjukhuset
Introduction
Det är oklart vilket som är den bästa behandlingen för primär achalasi på lång sikt. Vi
presenterar långtidsresultaten (>5 år) för denna studie som jämför pneumatisk dilatation och
laparoskopisk myotomi med behandlingsmisslyckande som primär variabel. Dessutom
rapporteras förekomsten och graden av dysfagi, effekten på livskvalitet och hälsoekonomi.
Method
53 patienter med nydiagnostiserad achalasi randomiserades till behandling med upprepad
pneumatisk dilatation (PD; n=28) eller till laparoskopisk myotomi med en partiell posterior
fundoplikation (LM; n=25). Medel observationstiden var 81,5(12-131) månader.
Result
Vid 5 år var tio patienter (36 %) i dilatationsgruppen och två patienter (8 %) i myotomi gruppen
inkluderande två patienter som inte blivit uppföljda (en i varje arm) klassade som
behandlingsmisslyckande (p=0,016). Kaplan-Meier analys av hela studieperioden visade fördel
för laparoskopisk myotomi (p=0,02). Watson-skalan visade förbättringar i dysfagi men LM
gruppen var signifikant bättre än PD gruppen vid 1-3 år men inte vid 5 år. Livskvalitet var högre i
LM gruppen efter tre år, denna skillnad var inte längre signifikant efter fem år. Direkta
medicinska kostnader under hela uppföljningsperioden var 79384 kronor i LM gruppen jämfört
med 56634 kronor i PD gruppen.
Discussion
LM är överlägsen upprepad PD vid behandling av nydiagnostiserad achalasi trots att den
kirurgiska strategin belastas med högre initiala kostnader.
Dag: Fredag
22/8
Tid: 11.4511.54
Plats: SOLA
253
Peroral endoskopisk myotomi vid akalasi ger lika god
symtomlindring som laparoskopisk esofagogastromyotomi
efter ett år?
Bengt Håkanson*, Ersta Sjukhus
Enes Efendic* Ersta Sjukhus, Jon Tsai Karolinska Universitetssjukhuset, Koshi Kumagai
Karolinska Universitetssjukhuset, Anders Thorell* Ersta Sjukhus, Lars Lundell Karolinska
Universitetssjukhuset
*KI DS, CLINTEC KS HS
Introduction
Peroral endoskopisk myotomi (Poem) har nyligen introducerats i klinisk praxis som ett alternativ
till laparoskopisk myotomi vid esofageal akalasi på Ersta sjukhus. Huruvida poem ger kliniska
resultat i nivå med laparoskopisk myotomi map minskad dysfagi och frånvaro av postoperativa
refluxsymtom är ännu oklart.
Method
Patienter med indikation för kirurgisk myotomi vid primär akalasi alternativt recidiv efter tidigare
laparoskopisk myotomi har erbjudits poem. Preoperativ utredning omfattar
högupplösningsmanometri och pH-mätning, gastroskopi och Timed Bariumesofagogram (TBE).
Result
Sedan introduktionen 2012 har sammanlagt 45 patienter, varav 16 kvinnor behandlats.
Operationstid 2,0 (1,3–3,5) tim , median (range). En patient fick en perforation på ventrikelsidan
och opererades med laparoskopisk rafi andra postoperativa dagen. Två patienter hade
insufficient mukosaförslutning som behandlades med endo-klips. Tre-månaders
kontrastpelarhöjd vid 5 min TBE var 0 cm (0-20,9) jämfört med preoperativt 13,9 cm (2-24,7) p <
0.01. Samtliga uppföljda patienter (n=42) uppgav god (38 pat) eller ganska god (4 patienter)
symtomlindring map dysfagi. Sju patienter uppgav refluxsymtom varav 6 PPI-behandlades (3
regelbundet och 3 vid behov). Efter 1,5 år hade ingen patient behövt kompletterande
laparoskopisk eller endoskopisk myotomi.
Discussion
Peroral endoskopisk myotomi vid esofageal akalasi ger god symtomlindring, få perioperativa
komplikationer och postoperativ reflux som tycks vara kliniskt jämförbart med resultaten efter
laparoskopisk myotomi.
Dag: Fredag
22/8
Tid: 11.5412.03
Plats: SOLA
254
Slitsförslutning eller inte vid lap gastric bypass?
Interimsrapport
Carl- Eric Leijonmarck, Stockholm
Bo Anderberg Stockholm, Niklas Heijbel Stockholm, Marcus Holmberg Stockholm, Anna Leifler
Stockholm, Cecilia Billkvist Modin Stockholm, Rebecka Zacharias Stockholm
Kirurgkliniken Capio S:t Görans Sjukhus, Stockholm
Introduction
Inre herniering (IH) efter LGBP i mesoslitsen vid enteroanastomosen (EA) eller i Petersens ficka
(PF) är en känd komplikation. Syftet med studien är att undersöka förekomsten av IH där
slitsarna inte förslutits i en grupp (Gr I) och förslutits i en annan grupp (Gr II). Detta är en
interimsrapport.
Method
Från april 2006-2010 utfördes LGBP utan slitsförslutning på 723 patienter (Gr I) . 2011- juni
2013 förslöts mesoslitsarna med fortlöpande Ethibond vid alla LGBP-operationer (Gr II).
Patienterna i de två grupperna har följts upp och de som opererats för IH har inkluderats i
studien. Journalgenomgång har utförts.
Result
I Gr I har hittills 62 fall (8,5 %) av IH konstaterats och i Gr II 14 fall (1,9 %). I ett fall i Gr I har en
tarmresektion utförts. I båda grupperna dominerade EA-slitsen som orsak till IH. Den redovisade
uppföljningstiden i båda grupperna kommer att vara minst ett år.
Discussion
Frekvensen av IH efter LGBP utan förslutning av slitsar förekommer i en hög frekvens (8,5 %).
Uppföljningstiden för patienterna med primärt förslutna slitsar är kortare men resultaten (1, 9%
IH ) talar starkt för att slitsarna bör förslutas. Det är viktigt hur man försluter slitsarna och en
video med vår nuvarande sutureringsteknik presenteras.
Dag: Fredag
22/8
Tid: 12.0312.12
Plats: SOLA
255
Oral tillförsel av betametason är lika bra som parenteral för
att minska illamående efter Laparoskopisk Gastric Bypass
(LGBP)
Lena Nordin, Lund
Anna Nordlund Lund, Carsten Vilstrup Lund, Jan Hedenbro Lund
Aleris Obesitas Skåne & LUDC, Lunds Universitet
Introduction
Illamående är vanligt efter generell anestesi. Såväl parenteralt som oralt givet cortison har visats
effektivt i placebokontrollerade studier, men aldrig jämförts. Vi har gjort en sådan randomiserad
studie.
Method
I en dubbel-blind studie på 47 LGBP-patienter randomiserades till antingen 8 mg betametason
oralt (n=24) or parenteralt (n = 23). Information om riskfaktorer för postoperativt illamående
noterades. Alla patienter sövdes med samma teknik, Propofol och Remifentanil i en Target
Controlled Infusion. Data insamlades omedelbart preop, vid ankomst till
uppvakningsavdelningen och vid fem ytterligare tidpunkter under de första 24 timmarna.
Illamående, smärta och trötthet mättes med 100 mm visuella analogskalor. Antiemetika eller
analgetika gavs vid värden > 30 mm, mängden noterades.
Result
Genomsnittlig operationstid var 25-40 minuter. Det förelåg inga skillnader i demografi eller
riskfaktorer mellan grupperna. Inga statistiskt signifikanta skillnader förelåg vid någon tidpunkt
för trötthet eller smärta. Antalet injektioner var också lika mellan grupperna. Illamående nådde
en topp mellan 2-8 timmar postop. Inga skillnader mellan grupperna kunde noteras för enstaka
punkter eller för AUCnausea (p=0,8328).
Discussion
En engångs oral dos av Betametason ger enklare administration och har samma effekt som
preparatet givet parenteralt vid LGBP. Att finna den optimala dosen återstår.
256
Dag: Fredag
22/8
Tid: 12.1212.22
Plats: SOLA
257
PREOPERATIVT KOLHYDRATINTAG PÅVERKAR INTE
HUVUDVÄRK ELLER ILLAMÅENDE EFTER GASTRIC
BYPASS (GBP) - EN RANDOMISERAD STUDIE
Anne Karlsson, Lund-kristianstad
Karin Wendel Lund-kristianstad, Jan Hedenbro Lund-kristianstad
Aleris Obesitas Skåne & Lund University
Introduction
Många patienter upplever postoperativt illamående och trötthet. Preoperativ vätskebehandling
med kolhydrat (KH)-lösningar har visats vara av värde. I en pilotstudie fann vi visst belägg för
negativ effekt av preoperativ KH vid gastric bypass (Wendel, K., et al. Obes Surg 23:08, 0,
2013).
Method
Nittio kvinnor 18-65 år utan diabetes planerade för elektiv LGBP inkluderades efter informerat
samtycke. De randomiserades i tre armar avseende dryck utöver LCD-diet, 16 resp. 2 timmar
före operation: i / 800 + 400 ml KH-rik (KH= 94 g/100 ml, protein = 0). ii / 800 + 500 ml av
proteinrik (protein 4,6 g/100 ml KH = 0,4 g/100 ml). iii / 800 + 400 ml vatten. Riskfaktorer för
illamående registrerade. Samtliga opererades 9.00-11 och fick Ringer-Acetat under de 30
timmarnas vårdtid. Fyra variabler (illamående, smärta, trötthet, huvudvärk) registrerades (100
mm VAS) vid 6 postoperativa tidpunkter. Injektioner registrerades.
Result
17 avbröt, 4 ändrade operationstiden, 13 ej druckit (2 vatten, 7 proteinlösning, 4 KH-lösning,
p=0.2821), dataanalys på 73 patienter. Ingen signifikant skillnad mellan grupperna. Huvudvärk
kanske mer uttalad i gruppen med kalorihaltig vätska preoperativt men inte statistisk signifikant
(p=0,1569).
Discussion
Modern fetmakirurgi verkar vara så skonsamt att preoperativ vätskebehandling inte påverkar det
postoperativa förloppet.
Dag: Fredag
22/8
Tid: 12.2212.31
Plats: SOLA
258
Pre-operativa faktorers påverkan på utfallet av gastric bypass
Linda Sillén, Norrköping
Ellen Andersson Norrköping
Kir klin Vrinnevisjukhuset Norrköping/HU Linköping
Introduction
För att bättre kunna selektera patienter, som kan förväntas dra nytta av gastric bypass, behöver
pre-operativa faktorer som kan påverka utfallet studeras.
Method
I denna studie inkluderades 280 patienter som genomgick gastric bypass på samma klinik
mellan januari 2006 och juni 2012. Via formulär som alla patienter fyllde i preoperativt
insamlades information om bland annat socioekonomiska faktorer, viktutveckling, alkoholbruk
och sjukdomshistoria. Regressionsanalys användes för att identifiera faktorer associerade med
god viktnedgång, definierad som >60% excess weight loss (EWL), ett år postoperativt.
Result
Ettårsuppföljning gjordes på 96% av patienterna. Efter ett år var medel-EWL 72,5% och 72.5%
av patienterna hade >60% EWL. Tidig debut av obesitas, hög pre-operativ vikt och BMI var
associerade med sämre viktnedgång, medan övriga undersökta faktorer ej uppvisade något
sådant samband.
Discussion
Med den patientselektion vi har idag uppvisar de flesta patienter en god viktnedgång ett år efter
gastric bypass-operation. Tidig debut av obesitas, hög pre-operativ vikt och BMI verkar dock
vara associerade med risk för suboptimal viktnedgång. Dessa patienter kan behöva en mer
individanpassad förberedelse och uppföljning, och kanske bör de framöver övervägas för andra
kirurgiska behandlingsalternativ.
Dag: Fredag
22/8
Tid: 12.3112.41
Plats: SOLA
259
FÖRBÄTTRAD GLUKOSKONTROLL EFTER GASTRIC
BYPASS HOS PATIENTER MED DIABETES. BETYDELSE
AV LÅGT KALORIINTAG, TARMOMKOPPLING RESPEKTIVE
MINSKAD FETTMASSA.
Peter Gerber, Ersta Sjukhus
Jonas Nygren Ersta Sjukhus, Eva Hagström Toft* Ersta Sjukhus, Anders Thorell Ersta Sjukhus
KIDS, *Institutionen för medicin, Huddinge
Introduction
Gastric bypass medför förbättring av glukoskontroll tidig efter operation. Mekanismerna bakom
detta är ofullständigt kända.
Method
Femton patienter med typ 2 diabetes (8 kvinnor, BMI 41,3±4,2) randomiserades till 2 veckors
lågkaloridiet (VLCD, 800kcal/d, n=7) eller normal diet (ND, n=8) före laparoskopisk gastric
bypass. Normoglycemisk hyperinsulinemisk klamp (M) samt måltidsbelastning utfördes före diet,
efter diet samt 2 veckor och 12 månader postoperativt.
Result
Basalt M skilde sig inte mellan ND och VLCD (2,86±1,26 vs. 2,93±1,45 mg/kg/min). Efter 2
veckors VLCD förbättrades M till 4,18±1,10. Två veckor postoperativt var M oförändrat hos
VLCD, medan M ökade hos ND till samma nivå som VLCD. Ett år efter operation ökade M
likartat i bägge grupper (7,13±1,83 vs. 7,36±2,4, p= 0,84). Efter VLCD förbättrades
postprandiellt AUC glukos (p=0,036), men ej AUC insulin. Två veckor postop förbättrades såväl
glukos- som insulinsvar likartat i bägge grupper jämfört med basalt (p < 0,01) samtidigt som
AUC glukos var lägre hos ND jämfört med VLCD efter diet, p=0,03.
Discussion
Två veckors lågkaloridiet har samma effekt på insulinkänslighet som gastric bypass men mindre
påverkan på postprandiellt glukossvar, viket talar för att dessa interventioner verkar genom
skilda mekanismer. På lång sikt tycks effekten av minskad fettmassa dominera och påverkan av
preoperativ lågkaloridiet ha försvunnit.
Dag: Fredag
22/8
Tid: 12.4112.50
Plats: SOLA
260
MINSKAD RISK FÖR KOMPLIKATIONER AV PREOPERATIV
VIKTMINSKNING FÖRE GASTRIC BYPASS – BETYDELSE
AV GRAD AV VIKTMINSKNING SAMT BMI. DATA FRÅN
SOReg.
Claes Anderin, Stockholm
Ulf Gustafsson Stockholm, Niklas Hejbel Stockholm, Anders Thorell Stockholm
Kirurgkliniken, Ersta sjukhus
Introduction
Vi har tidigare rapporterat ett samband mellan preoperativ viktnedgång och minskad risk för
postoperativa komplikationer vid gastric bypass-kirurgi Om graden av preoperativ viktnedgång
påverkar detta samband är inte känt.
Method
Data från 22 327 patienter med primär gastric bypass, 2008 – 2012, hämtades ur SOReg.
Kohorten delades in i percentiler; preoperativ viktminskning och BMI.
Result
Laparoskopi utfördes i 96 %. Total preoperativ viktförändring var ,i median, -4,8%. Motsvarande
värden i 25:e, 50:e, och 75:e percentilen var 0,5, -4,7, respektive -9,5%. En komplikation
drabbade 9,1% av patienterna. I multivariat analys hade patienterna i den75:e percentilen
(preoperativ viktminskning) 13% mindre risk för postoperativ komplikation jämfört med de i den
25:e (signifikant). Motsvarande riskminskning sågs även för anastomosläckage; 24%, djup
infektion/abscess; 37% och sårinfektion; 54%. Liknande resultat, dock mindre uttalat, noterades
ockå vid jämförelse mellan patienter i 50:e och 25:e percentilen. För patienter i 75:e percentilen
(preoperativt BMI (>45.8)) var riskminskningen signifikant för samtliga studerade komplikationer.
De med BMI i 25: samt 50:e percentilen hade en signifikant riskminskning endast för några
komplikationer.
Discussion
Preoperativ viktminskning är associerat med minskad risk för postoperativa komplikationer,
sannolikt pga bättre postoperativ glukoskontroll. Ju större preoperativ viktminskning desto större
postoperativ riskminskning, där de med högre BMI tycks ha mer uttalad nytta.
Dag: Fredag
22/8
Tid: 12.5113.00
Plats: SOLA
261
SIKT
262
Finns det behov av trombosprofylax vid gallstenskirurgi?
Jonas Strömberg, Kalmar
Omid Sadr-Azodi Stockholm, Per Videhult Västerås, Folke Hammarqvist Stockholm, Gabriel
Sandblom Stockholm
CLINTEC, Karolinska Institutet
Introduction
I denna populations-baserade studie rapporterar vi gällande incidens och riskfaktorer för
symptomatisk venös tromboembolism (VTE [djup ventrombos och/eller lungemboli]) hos
patienter som genomgått kolecystektomi.
Method
Alla kolecystektomier som registrerades i det Svenska Registret för Gallstenskirurgi och ERCP
(GallRiks) under åren 2006 till 2011 inkluderades i studien. Från Svenska Patient Registret
(NPR) erhölls information gällande postoperativ incidens för djup ventrombos (DVT) och
lungemboli (LE) efter kolecystektomi. Den totala incidencen för VTE beräkandes genom att
addera alla DVT och LE events som registrerats i NPR och/eller GallRiks.
Result
Totalt 62.488 operationer registrerades och 154 (0,25%) patienter utvecklade postoperativ VTE.
Inom 30 dagar efter kolecystektomi fick 36 (0,06%) patienter DVT och 25 (0,04%) patienter LE.
Standardiserad incidens ratio för DVT var 22,2 (95% Konfidensintervall [KI]: 13,1-31,3) och för
LE 5,6 (95% KI: 2,3-8,9). Risk faktorer för VTE inom 30 dagar efter kolecystektomi var ålder 5070 år (Odds Ratio [OR]=1,55, 95% KI: 1,04-2,32), ålder>70 år (OR=2,69; KI: 1,68-4,30), öppen
kolecystektomi (OR=1,95; KI: 1,31-2,92), operations tid>120min (OR=1,66; KI: 1,18-2,35), akut
kolecystit (OR=1,69; KI: 1,18-2,42) och tidigare genomgången VTE (OR=50,5; KI: 27,3-92,8).
Discussion
Incidencen för postoperativ VTE efter kolecystektomi är låg. Tidigare genomgången VTE är en
stark prediktor för postoperativ VTE efter kolecystektomi.
Dag: Tisdag
19/8
Tid: 11.4511.52
Plats: Erik G
Geijer
263
Postoperativa infektiösa komplikationer efter
gallstenskirurgi
Gabriel Sandblom, Stockholm
Gona Jaafar Stockholm
Gastrocentrum, Karolinska Universitetssjukhuset
Introduction
Risken för postoperativa komplikationer efter cholecystektomi är framförallt kopplade till
kirurgiska komplikationer. Betydelsen av patientrelaterade faktorer, som kön, ålder och komorbiditet, är dock ofullständigt kartlagd.
Method
Svenska nationella patient registret (NPR) samkördes med samtliga patienter registrerade i
GallRiks 2006-2011. Patienter med ICD-koder indikerande perifer kärlsjukdom,
bindvävssjukdom, diabetes och kronisk njursjukdom identifierades. Uppgift om infektiösa
komplikationer (cholangit och sepsis undantaget) inhämtades både från GallRiks och NPR.
Result
62 488 ingrepp registrerades 2006-2011. Multivariat logistisk regressionanalys tillämpades med
infektiös post operativa komplikationer som utfallsmåttet. En signifikant skillnad sågs vid ålder
50-70 år (Odds Ratio [OR] 1.48, 95% konfidensintervall [KI] 1,36-1,61), ålder > 70 år (OR 1,95,
KI 1,75-2,17), operation för cholecystit, pancreatit eller choledochussten (OR 1,47, KI 1,361,59), Operations tid mer än 120 min (OR 1,62, KI 1,51-1,75), manligt kön (OR 1,15, KI 1,061,24), bindvävssjukdom (OR 1,40, KI 1,09-1,79), kronisk njursjukdom (OR 1,47, KI 1,07-2,01)
samt vid diabetes utan (OR 1,56, KI 1,34-1,82) respektive med sekundära komplikationer (OR
1,97, KI 1,52-2,56).
Discussion
Studien visar ökad risk för infektiösa postoperativa komplikationer hos äldre, män, vid lång
operations tid, kirurgi gallsten med sekundära komplikationer och hos patienter med diabetes,
bindvävssjukdom eller njursjukdom. Riskfaktorerna bör hållas i åtanke vid bedömning av
operationsindikation och beslut kring antibiotikaprofylax.
Dag: Tisdag
19/8
Tid: 11.5212.00
Plats: Erik G
Geijer
264
Laparoskopiska navigerade leverablationer
Henrik Nilsson, Stockholm
Jennie Engstrand Stockholm, Eduard Jonas Stockholm, Jacob Freedman Stockholm
Kirurg- och urologkliniken, Danderyds Sjukhus AB
Introduction
Leverresektion är vanligen förstahandsvalet hos patienter med maligna levertumörer, primära
eller metastaser. Om leverresektion inte är möjlig, till exempel beroende på alltför utbredd
metastasering, dålig leverfunktion eller patientens allmäntillstånd kan lokala ablationer vara ett
alternativ att uppnå tumörfrihet. Vanligen görs ablationer ultraljudslett, perkutant eller öppet. Ett
minimalinvasivt alternativ när perkutan ultraljudsledd ablation inte är möjlig är en laparoskopisk
teknik med tredimensionell stereotaktisk bildstyrd navigering.
Method
Preoperativa DT- eller MR-undersökningar används för att göra en tredimensionell
rekonstruktion av levern (MeVis Medical Solutions AG, Bremen) med yt- och kärlanatomin samt
tumörlägen synliga. Rekonstruktionen matchas mot den laparoskopiska bilden av levern med
hjälp av ett stereotaktiskt navigeringshjälpmedel (CAS-ONE Vario, CAScination AG, Bern) som
via reflekterat IR-ljus ger en GPS-liknande navigering av operationsinstrument och ablationsnål.
Result
Från mars 2013 till februari 2014 har totalt 16 patienter behandlats med metoden, varav 7
patienter med HCC, 7 med kolorektala metastaser och 2 patienter med NET-metastaser. Antalet
lesioner som behandlats var i median 3 (1-25), max diameter 20 mm (11-45) och
operationstiden 78 minuter (40-310). Vårdtiden var i median 1,5 dag (1-11) med låg morbiditet
och 0 mortalitet.
Discussion
Navigerade laparoskopiska ablationer kan vara ett minimalinvasivt alternativ till öppna ablationer
i utvalda fall, men långtidsresultaten måste utvärderas.
Dag: Tisdag
19/8
Tid: 12.0012.09
Plats: Erik G
Geijer
265
Ärrbråck efter laparoskopisk obesitaskirurgi, klinisk och
radiologisk undersökning
Sandra Ahlqvist, Sundsvall
Dennis Björk Sundsvall, Arthur Jänes Sundsvall, Lena Weisby-enbom Sundsvall, Leif Israelsson
Sundsvall, Yücel Cengiz Sundsvall
Kirurgiskt centrum, Sundsvall
Introduction
Rapporterad incidens för ärrbråck/porthålsbråck efter laparoskopisk kirurgi är mycket lägre än
antalet utförda ärrbråcksoperationer. Obesitas är en riskfaktor, och att påvisa porthålsbråck hos
obesa är svårt. Med denna studie undersöktes förekomst av porthålsbråck efter obesitaskirurgi
enligt två metoder – klinisk metod och en tidigare ej beskriven radiologisk metod, samt
korrelationen mellan dessa.
Method
26 patienter som genomgått laparoskopisk gastric bypass år 2010 undersöktes kliniskt och
radiologiskt (datortomografi i bukläge), av tre oberoende bedömare. Korrelationen mellan
metoderna räknades ut med Fleiss’ Kappa för flera bedömare.
Result
Detekterade kliniska porthålsbråck var 6 av 26 (23 %) och 4 av 26 (15 %) med radiologisk
undersökning. Kappavärde för kliniker var 0.40 (p = 0.18) och för radiologer 1.0 (p < 0.001).
Discussion
Porthålsbråck hos obesa är betydligt vanligare än vad tidigare angivits. Datortomografi i bukläge
föreslås som standardmetod för att hitta porthålsbråck hos obesa eftersom klinisk undersökning
inte är pålitlig.
Dag: Tisdag
19/8
Tid: 12.0912.17
Plats: Erik G
Geijer
266
Patient rapporterat utfall (PROM) och prediktiva faktorer ett
år efter ärrbråckskirurgi i bukväggen
Peder Rogmark, Malmö
Agneta Montgomery Malmö
Lunds Universitet; Skånes Universitetssjukus Malmö
Introduction
Ärrbråck bör åtgärdas med nätplastik, men kirurgiska metoder har olika
komplikationspanoraman. Hänsyn måste tas till enskilda patienters förutsättningar. Vår
prospektiva randomiserade studie analyserades för att bedöma dessa relaterade till 1årsresultaten.
Method
Patientkohorten i PROLOVE-studien (svensk multicenter RCT jämförande öppen (Ö) mot
laparoskopisk (L) nätplastik vid medellinjeärrbråck) analyserades 1 år postoperativt. Fyra
resultatparametrar användes för logistisk regression: komplikationsfritt förlopp, bråckrecidiv,
patienttillfredsställelse samt livskvalitetsökning mätt som SF36-PCS (norm 50 SD10) vid 1 år
jämfört preoperativt. Odds Ratio (OR) beräknades för kön, ålder, BMI, rökning, ASA, och
bråckstorlek. P<0.05 ansågs signifikant.
Result
Vid 1-årskontrollen utvärderades 124 (61 L/63 Ö) patienter. Komplikationsfritt förlopp noterades
hos 75%, recidiv diagnosticerades hos 5% och 90% ansåg sig nöjda efter ingreppet. Livskvalitet
enligt SF36-PCS var median 53.2 (median 5.6 ökning från preop). I univariat analys avseende
komplikationsfrihet var manligt kön OR 2.95 (1.16–7.51) och laparoskopisk operation OR 3.10
(1.29–7.45) signifikanta. I multivariat analys endast laparoskopi OR 2.73 (1.05–7.12). Inga
prediktorer föll ut för bråckrecidiv eller för patienttillfredställelse. För livskvalitetsökning över
medianen i SF36-PCS noterades endast univariat BMI>30, OR 2.20 (1.00–4.84).
Discussion
Inga skillnader noterades mellan laparoskopisk och öppen operation avseende recidiv.
Patientgruppen som helhet har kraftigt sänkt livskvalitet som återställs till normen efter kirurgi.
Laparoskopisk operation leder oftare till komplikationsfritt förlopp.
Dag: Tisdag
19/8
Tid: 12.1712.25
Plats: Erik G
Geijer
267
Kronisk smärta efter endoskopisk ljumskbråckoperation
(TEP) jämförande permanent mot icke-permanent fixering
av nät - en registerbaserad studie
Nihad Gutlic, Malmö
Peder Rogmark Malmö, Ulf Petersson Malmö, Pär Nordin Östersund, Agneta Montgomery
Malmö
SIKT
Introduction
Nätfixation vid TEP görs för att minimera recidivrisken till ett potentiellt pris av kronisk smärta.
Syftet var att utvärdera kronisk smärta efter permanent (PF) mot icke-permanent fixering (N-PF)
av nät
Method
Män 30 till 75 år, TEP-opererade för primär ljumskbråck mellan 2005-2009 och registrerade i
svenska bråckregistret (SHR) fick enkät; SF–36 samt Inguinal Pain Questionnaire (IPQ).
Endpoint var ingen smärta eller smärta som lätt kunde ignoreras. Den uppskattade förekomsten
av kronisk smärta antogs vara 12 % i N-PF och 20 % i PF-gruppen. Totalt 329 patienter krävdes
i varje grupp för att detektera 8 % skillnad (? = 0,05) med en power på 80 %.
Result
1110 (65 %) svarande inkluderades; 785 i N-PF och 325 i PF-gruppen. Ingen skillnad fanns i
endpoint mellan grupperna (p = 0,462). 91 % rapporterade ingen smärta eller smärta som lätt
ignoreras. Ingen skillnad sågs avseende ålder, BMI, ASA, IPQ eller i SF36 delskalor.
Postoperativ komplikation var enda riskfaktorn för smärta (IPQ fråga två; smärta sista veckan)
(OR 2,61; 95 % KI 1,372–4,959, p = 0,003).
Discussion
TEP operation för ljumskbråck är förenat med låg förekomst av kronisk smärta. Ingen skillnad
sågs mellan fixerat och ofixerat nät. Postoperativ komplikation är en riskfaktor för smärta.
Dag: Tisdag
19/8
Tid: 12.2512.34
Plats: Erik G
Geijer
268
Prevalens av ljumskbråck och tillgodosett behov för
bråckkirurgi i Uganda
Jenny Löfgren, Umeå
Fred Makumbi Kampala, Uganda, Pär Nordin Umeå, Charles Ibingira Kampala, Uganda, Birger
Forsberg Stockholm, Edward Galiwango Kampala, Uganda, Andreas Wladis Stockholm
Inst för kirurgi och perioperativ vetenskap, UmU
Introduction
Varje år opereras 20 miljoner människor på grund av ljumskbråck. Herniorafi är det vanligaste
allmänkirurgiska ingreppet även i Afrika söder om Sahara. Med en operationsfrekvens på
17/100000 (jfr 130-190/100000 i höginkomstländer) befolkning i östra Uganda finns sannolikt ett
stort, icke tillgodosett behov med stort associerat lidande. För att bättre rusta sjukvårdssystemet
är det viktigt att kvantifiera prevalensen av ljumskbråck i befolkningen.
Method
Populationsbaserad studie med ett slumpmässigt urval av 900 vuxna män i en s.k. Health and
Demographic Surveillance Site (HDSS) i Iganga- och Mayugedistrikten Uganda. Dessa 900 män
intervjuades och undersöktes avseende ljumskbråck och ärr efter herniorafi.
Result
Av de 900 männen återfanns 563 individer. Bland dessa hade 6,6% (n=37) ljumskbråck och
3.0% (n=17) ärr efter bråckkirurgi. En person hade ett recidivbråck. Av de med icke opererade
bråck hade hälften symptom. Ett samband mellan bråck och både ålder (positivt) och BMI
(negativt) observerades.
Discussion
Ljumskbråck är vanligt i denna befolkning. Det uppskattade antalet män med ljumskbråck i
regionen (upptagningsområdet för två sjukhus där ca 250 bråckpatienter opereras årligen) är
21285. Mindre än 1% (= det tillgodosedda behovet) av dessa opereras årligen. I Uganda bör det
finnas över 450000 män med bråck. Resurser för kirurgi behöver öka för att minska denna
omfattande sjukdomsbörda.
Dag: Tisdag
19/8
Tid: 12.3412.42
Plats: Erik G
Geijer
269
Ljumskbråckskirurgi på ett universitetssjukhus – en akut
angelägenhet
Anders Kald, Linköping
Conny Wallon Linköping
Kirurgiska Kliniken, US, Linköping
Introduction
Sedan 2004 utförs majoriteten av ljumsk- och femoralbråcksoperationerna av privata polikliniska
vårdgivare på patienterna från vårt primära upptagningsområde. Vid vår klinik opereras endast
de som inte uppfyller i kriterierna ”i övrigt frisk person med primärt icke akut ljumskbråck”.
Method
Bråckoperationer som utförts av Kirurgiska Kliniken i Linköping under åren 2008-2012 har
analyserats utifrån data från Svenskt Bråckregister (SBR).
Result
Under perioden opererades 81 män och 27 kvinnor för 110 bråck (22 operationer/år). Av dessa
operationer var 93 primära bråckplastiker. Akut operation p.g.a. inklämt bråck utfördes i 82 %.
Endast tre kvinnor opererades elektivt. Tretton mindre postoperativa komplikationer (sju
hematom) registrerades, men ingen postoperativ mortalitet. Tre operationer för recidiv finns
registrerade hos SBR. Antalet operatörer var 30. Endast fyra kirurger gjorde så ”många” som 1014 operationer. Tre ST-läkare utförde totalt sju plastiker.
Discussion
Med den låga operationsfrekvensen blir det på sikt omöjligt att upprätthålla en adekvat
kompetens inom bråckkirurgin i allmänhet och i handläggande av akut inklämt bråck i synnerhet.
Våra patienter har rätt att kräva att jouren klarar av en akut operation på en kvinna med inklämt
bråck. Kirurger som deltar i jouren på ett universitetssjukhus, där inte elektiv bråckkirurgi bedrivs,
behöver få utföra dessa operationer med regelbundna återkommande intervall.
Dag: Tisdag
19/8
Tid: 12.4212.51
Plats: Erik G
Geijer
270
Quality of life and impact on sex life after open inguinal
hernia mesh repair.
Rojda Gümüscü, Umeå
Martin Rutegård Umeå, Pär Nordin Östersund, Markku Haapamäki Umeå
Department of Surgery and Perioperative Sciences
Introduction
There is a paucity of research concerning the impact on quality of life and sex life depending on
mesh type in inguinal hernia repair.
Method
Male patients with primary inguinal hernia were randomized to one of two groups of surgeons
utilizing Lichtenstein operation in local anaesthesia. One group of surgeons used a heavyweight
mesh while the other employed a lightweight mesh. Two hospitals participated. Data were
collected by questionnaires. (ClinicalTrials: NCT00451893)
Result
359 patients were analysed. Quality of life data were available in 313 patients. Study groups
were comparable regarding age, BMI and quality of life before surgery. No significant difference
in quality of life between mesh groups could be detected but analysed as one cohort 66% of
patients had significantly better quality of life one year postoperatively compared to before
surgery. Impact on sex life could be analysed in 321 patients. We didn ́t find any statistically
significant differences between mesh groups but 8% of patients had improved sex life 4 months
and one year after surgery compared to preoperative.
Discussion
The Lichtenstein operation performed for primary inguinal hernia improves quality of life for most
of the male patients and improves sex life for some, independently of the type of mesh used.
Dag: Tisdag
19/8
Tid: 12.5113.00
Plats: Erik G
Geijer
271
Endoscopic Component Separation (ECS) - första svenska
primära resultaten lovande vid avancerade bukväggsbråck
Jan Dalenbäck, Frölunda Specialistsjukhus & Avd För Gastrokirurgisk Forskning Och Utbildning
Bengt Novik Centrum För Titthålskirurgi & Karolinska Institutet, Christer Andersson Frölunda
Specialistsjukhus, Darius Ribokas Frölunda Specialistsjukhus, Gunnar Rimbäck Frölunda
Specialistsjukhus
Sahlgrenska Akademin/Göteborgs Universitet
Introduction
Klassisk öppen Component Separation (CS) kräver stor subcutan dissektion med hög frekvens
av sårinfektion, serom och även hudnekroser. Om ingreppet utförs med endoskopisk teknik,
Endoskopisk Component Separation (ECS), kan dessa risker minimeras. I innevarande studie
presenteras de första svenska erfarenheterna av tekniken.
Method
Fem patienter (kvinnor födda 54, 72; män födda 50, 61 och 79), alla med avancerade
medellinjesbråck efter tidigare multipla bukingrepp och med stora krav på återställd
bukväggsfunktion, har hitintills genomgått ECS under tiden oktober 2011 till mars 2013.
Result
Unilat ECS från arcus till inguinal lig tog ca 30 minuter i varje enskilt fall utan per- eller postop
ECS-relaterade komplikationer. Alla bukväggsdefekter slöts; tre med öppen teknik
(retromuskulärt nät/Rives-Stoppa), två laparoskopiskt med efterföljande IPOM/buttressing. Efter
öppna operationerna utvecklades ett bukväggshematom med smärta och ett serom - båda
behandlades konservativt utan sequele. Alla anger fullgott resultat efter ingreppen, > 1 års
uppföljning. CT buk/bukvägg efter 1 år visar hos alla intakt bukvägg, även lateralt. Teknikfilm och
pre/postop CT-dokumentation redovisas vid presentationen.
Discussion
De första svenska resultaten efter ECS är lovande. ECS vid avancerade bukväggsdefekter
eliminerar de frekvent förekommande och potentiellt allvarliga hudrelaterade postop
komplikationerna efter öppen CS. Tekniken kommer fortsatt att användas och utvärderas vid
våra institutioner.
Dag: Torsdag
21/8
Tid: 14.4516.00
Plats: Vid
posterskärmarna
272
ERCP på patient opererad med laparoscopisk gastricbypass
Hans Olof Håkansson, Kalmar
Peter Möller Kalmar, Claes Hjalmarsson Kalmar
Kirurgkliniken, Länssjukhuset i Kalmar
Introduction
Allt fler överviktiga patienter har under senare år opererats med laparoscopisk gastric bypass
(LGBP) vilket har resulterat i ett ökat behov av en alternativ access till gallvägarna. Vi beskriver
en metod som vi använt sedan 2009
Method
Patienten allmännarkos. Ett ca 4 cm långt tvärsnitt straxt till vänster om medellinjen under arcus.
Stormagen fiskas upp med Babcock. Tobakspungsutur sätts och via en gastrotomi förs
duodenoskopet in i ventrikeln och vidare till duodenum för ERCP, papillotomi och sotning.
Result
Sedan 2009 har 5 pat med koledokusstenindikation handlagts med ovan beskrivna teknik. De
var tidigare kolecystektomerade. Patienterna vårdades 1, 1, 1, 2 resp 4 dygn efter ingreppet.
Samtliga har blivit stenfria.
Discussion
Den beskrivna tekniken är enkel att tillämpa och har inte varit behäftad med några
komplikationer. Den patient som vårdades 4 dygn hade flera komplicerande sjukdomar, bl a
nefrektomerad pga cancer.
Dag: Torsdag
21/8
Tid: 14.4516.00
Plats: Vid
posterskärmarna
273
Första erfarenheterna av robotassisterad pankreaskirurgi.
Ett utvecklingsprojekt med hjälp av progressiv inlärning.
Ralf Segersvärd, Stockholm
John Blomberg Stockholm, Marco Del Chiaro Stockholm, Magnus Kjellman Stockholm
Karolinska universitetssjukhuset
Introduction
Robotassisterad distal pankreasresektion (DP) resp. enukleation (ENU) rapporteras alltmer
frekvent. Beskrivna fördelar är högre mjältbevarandefrekvens, kortare vårdtid, och viss
kostnadsreduktion. Patienter med neuroendokrina tumörer (NET) och premaligna cystiska
neoplasier (PCN) kan lämpa sig väl för robotkirurgi. Syftet var att beskriva resultaten för 10
mjältbevarande robotpankreas (RO) jämförda med dito öppna (ÖP)
Method
Våren 2012 genomgick en erfaren pankreaskirurg utbildning i robotkirurgi på kliniskt
träningscentrum Karolinska. Prospektivt opdata för DP resp. ENU april 2012 - feb 2014
insamlades. Medianålder, kön, ASA-klass, optid och blödning, kirurgisk radikalitet (R0),
morbiditet, vårdtid och kostnad per patient (KPP).
Result
Av 48 operationer (20 st NET; 28 st PCN) var 23 mjältbevarande: 10 RO (7 DP/3 ENU) och 13
ÖP (7 DP/ 6 ENU). Ålder, kön, ASA var jämförbara. En RO konverterades till ÖP DP och
exkluderades. Reop RO 1/9 och ÖP 3/13. RO hade längre optid (RO 235 vs ÖP 168 min; P<
0.01), men trend mot mindre blödning (RO 156 vs ÖP 373 ml), färre komplikationer (RO 22 vs
ÖP 46 %), kortare vårdtid (RO 7 vs ÖP 13 d) och jämförbar KPP (RO 152 vs ÖP 164 tkr
Discussion
Resultaten harmoniserar med publicerade data. Progressiv inlärning är genomförbar med kort
inlärningskurva hos en erfaren pankreaskirurg.
Dag: Torsdag
21/8
Tid: 14.4516.00
Plats: Vid
posterskärmarna
274
Global kirurgi - till vilket pris?
Jenny Löfgren, Umeå
Jude Mulowooza Kampala, Uganda, Pär Nordin Umeå, Andreas Wladis Stockholm, Birger
Forsberg Stockholm
Inst för kirurgi och perioperativ vetenskap, UmU
Introduction
Kirurgi ingår i de flesta sjukvårdssystem men endast 3,5% av världens samlade kirurgiska
ingrepp utförs i de länder där de fattigaste två miljarderna människor bor. Tidigare har man
ansett att kirurgi för dyrt och därför irrelevant i dessa länder. Kostnadsanalyser är nödvändiga för
att motbevisa denna uppfattning samt för rättvisare resursfördelning då brist på kirurgi medför
betydande morbiditet och mortalitet. Målsättningen med studien var att undersöka kostnader för
kirurgi på landsbygden i Uganda.
Method
Sjukhusbaserad kostnadsanalys. Data om alla större kirurgiska ingrepp samlades prospektivt
under 4 månader på två distriktssjukhus i Uganda. Data omfattade åtgång av läkemedel,
material och personal-tid samt kapitalkostnader och budgetbaserade overheadkostnader (OH).
Result
De vanligaste ingreppen (kejsarsnitt, skrapning och herniorafi) kostar under 100USD att
genomföra. Vårdtiderna är långa. Materialkostnaderna är 5-8 gånger högre än
personalkostnaderna. OH och kapitalkostnader bidrar till en mycket stor del av kostnaderna för
ingreppen. (Se tabell).
Discussion
Kirurgi kan utföras till små kostnader även jämfört med andra prioriterade hälsointerventioner
(tex behandling av HIV/AIDS kostar 295USD/år). Besparingar är möjliga om vårdtiderna kan
kortas. Personalomkostnaderna utgör, i motsats till höginkomstländer, en mycket liten del av den
totala kostnaden för kururgi. OH/kapitalkostnader är relativa volymerna. Uppnående av
kapacitetsmaximum kan leda till minskade omkostnader per ingrepp.
Dag: Torsdag
21/8
Tid: 14.4516.00
Plats: Vid
posterskärmarna
275
Jämförelse av nätplaceringstiden vid TEP-operation:
självhäftande kardborrenät versus icke-fixerade nät
Franziska Stiede, Torsby
Hans Lederhuber Torsby, Stephan Axer Torsby
Sjukhuset i Torsby, Kirurgkliniken
Introduction
Total extraperitoneal (TEP) operation är ett väletablerat sätt att åtgärda ljumskbråck.
Nätfixationen är dock ett omdiskuterat ämne och TEP-tekniken har inte kunnat visa sig vara
överlägsen öppen teknik. Sedan maj 2013 används på Torsby sjukhus rutinmässigt ett
självhäftande polyester kardborrenät för TEP-operationer. I den presenterade analysen
jämfördes retrospektivt nätplaceringstiden mellan icke-fixerade TEP-nät och det nya
självhäftande kardborrenätet.
Method
Vi analyserade retrospektivt operationsfilmer av slumpvalda TEP-operationer mellan januari
2012 och mars 2014. Hälften av fallen valdes vara opererade med självhäftande polyester
kardborrenät, andra hälften med icke-fixerade polyester- eller polypropylennät. Tiderna mättes
från nätinförandet i troakaren tills sista nätmanipulationen.
Result
Sammanlagt 40 patienter ingick i undersökningen. 20 patienter opererades med självhäftande
kardborrenät, 20 patienter med icke-fixerade polyester- eller polypropylennät.
Nätplaceringstidens medelvärde var 4.21min (95% CI [3.20, 5.21]) i gruppen som opererades
med icke-fixerade nät och 6.04min (95% CI [5.12, 6.55]) i gruppen som opererades med
självhäftande kardborrenät. Nätplaceringstider skilde sig signifikant ifrån varandra (p < .05).
Post-hoc analysen visade att skillnaden var signifikant mellan polyesternät och polyester
kardborrenät men inte mellan polypropylennät och kardborrenät.
Discussion
Ett självhäftande polyester kardborrenät har problemlöst kunnat implementeras på vår klinik.
Nätplaceringstider skiljer sig bara delvis och verkar inte vara en begränsande faktor i
användandet av det nya kardborrenätet.
Dag: Torsdag
21/8
Tid: 14.4516.00
Plats: Vid
posterskärmarna
276
Klinisk forskning i Afrika söder om Sahara - Mission
Possible
Jenny Löfgren, Umeå
Edward Galiwango Iganga, Uganda, Pär Nordin Umeå, Alphonsus Matovu Kampala, Uganda,
Birger Forsberg Stockholm, Andreas Wladis Stockholm
Inst för kirurgi och perioperativ vetenskap, UmU
Introduction
Kunskapsläget om kirurgi i resursknappa miljöer är bristfälligt. Historiskt har det som publicerats
ofta handlat om enskilda kirurgers erfarenheter. Detta förändras nu i rask takt och ett flertal
forskargrupper är verksamma inom området global kirurgi. Populationsbaserade kliniska studier
och randomiserade kontrollerade studier (RCT) med uppföljning efter kirurgiska ingrepp är
fortsatt ovanliga.
Method
Vi har utfört en populationsbaserad prevalensstudie om ljumskbråck hos vuxna män i Uganda.
En RCT med uppföljning två veckor och ett år efter herniorafi pågår nu. De springande
punkterna är rekytering och uppföljning. Några nyckelfaktorer för framgång med kommunikation
som gemensam nämnare har identifierats enl nedan. 1. Arbetssätt: Ett litet team där alla har
definierade uppgifter. Kontinuerlig diskussion för problemlösning. 2. Politisk förankring: lokalt
styre från gräsrotsnivå till distriktsnivå informeras, involveras och aktiveras. 3. Sjukvårssystemet:
berörda delar av sjukvårdssystemet informeras, involveras och aktiveras. 4. Kontinuitet,
tillgänglighet, pålitlighet och etiskt förhållningssätt: långa, upprepade vistelser på plats. Lova vad
man kan hålla. Etiska överväganden under planering, utförande och implementation. 5. Tålamod
Result
(Detta abstract berör metodologi enbart)
Discussion
Det är fullt möjligt att bedriva högkvalitativ forskning i SSA men det kräver tid, tålamod och
konstant kommunikation med alla involverade. Befolkningen misstror sjukvården. Förtroende
måste förtjänas vilket lokalt ledarskap kan bidra till.
Dag: Torsdag
21/8
Tid: 14.4516.00
Plats: Vid
posterskärmarna
277
Laparoskopisk gastroenteroanatomos hos patienter med
ventrikelretention på grund av obotlig pankreascancer
Bengt Hanßke, Torsby
Stephan Axer Torsby
Sjukhuset i Torsby
Introduction
Pankreascancer är fortfarande en av de cancerformer i gastrointestinaltrakten som oftast ger
symptom först när en obotlig situation föreligger. Förträngningen av duodenum leder mycket ofta
till ett passagehinder och i sin tur en ventrikelretention som medför att patienterna har
svårigheter att försörja sig per os.
Method
Patienter med en obotlig pankreascancer och ventrikelretention erbjöds en operation i form av
en laparoskopisk gastroenteroanastomos samt en Roux-en-y enteroenteroanastomos ad modum
gastric bypass i symptom-lindrande syfte.
Result
Mellan maj 2012 och februari 2014 opererades sammanlagt 5 patienter med en genomsnittlig
ålder på 71,8 år vid operationstillfället (63-88 år). Operationstiderna låg mellan 35 och 68
minuter. Överlevnadstid postoperativt varierade mellan 54 och 208 dagar. Patienterna kunde
skrivas ut från sjukhuset efter 4-21 dagar postoperativt med en mediantid på 5 dagar.
Discussion
Anläggning av en laparoskopisk gastroenteroanastomos med en Roux-en-y anastomos ad
modum gastric bypass kan lindrar symptom och ökar livskvalitén hos patienter med obotlig
pankreascancer. Operationen bör erbjudas till patienter i ett tidigt skede efter att de har hamnat i
en palliativ situation. På sådant sätt kan man lyckas öka livskvalitén för patienterna samt
möjliggöra en nutrition per os.
Dag: Torsdag
21/8
Tid: 14.4516.00
Plats: Vid
posterskärmarna
278
Livskvalité och viktutveckling efter gastric bypass
operationer som revisionsingrepp
Stephan Axer, Torsby
Moayedd Alwan Torsby, Bengt Hansske Torsby, Leif Hoffmann Torsby
Sjukhuset i Torsby
Introduction
Revisionskirurgi efter en tidigare överviktsoperation innebär en ändring av väsentliga delar i
grundoperationen. Studiens syfte var att kartlägga och jämföra resultaten efter gastric bypass
operationer som revisionsingrepp efter tidigare överviktoperationer och primära gastric bypass
operationer med fokus på livskvalité, vikt- och BMI-utvecklingen.
Method
Samtliga patienter som genomgick en gastric bypass operation som revisionsingrepp på
Sjukhuset i Torsby sedan 1996 var aktuella för studien. Vid journalgenomgången registrerades
demografiska och antropometiska data. Livskvalitén mättes med ett SF36 formulär.
Kontrollgruppen (primära gastric bypass operationer) matchades på ålder och kön.
Result
108 patienter inkluderades i studien. Preoperativt BMI (39,5 ± 6,4 kg/m² vs. 44,6 ± 6,3 kg/m²
p<0.001) och excess weight loss (EWL) efter ett år (43,7% vs. 73.9% p<0.01) var signifikant
lägre i patientgruppen. Subgruppsanalysen av patienter reopererade för viktrecidiv visade
liknande resultat för preoperativt BMI (40,4 ± 5,8 kg/m² vs. 44,6 ± 6,3 kg/m² p<0.001) och EWL
(58,7% vs. 73.9% p<0.01). Analysen av livskvalitén visade signifikant högre värden för fysisk
funktion, fysisk roll och allmän hälsa i kontrollgruppen. Den psykiska hälsan bedömdes vara lika
i både patient- och kontrollgruppen (Fig1).
Discussion
Patienter som genomgår revisionskirurgi efter en tidigare överviktsoperation har både sämre
viktresultat och livskvalité i jämförelse med patienter som opereras primärt med gastric bypass.
279
Dag: Torsdag
21/8
Tid: 14.4516.00
Plats: Vid
posterskärmarna
280
Profylaktiskt TIGR Matrix nät vid högrisklaparotomi. En
Pilotstudie
Harald Strömberg, hägersten
Gabriel Sandblom Uppsala, Haile Mahteme Uppsala, Per Hellman Uppsala
Bukväggskirurgi
Introduction
Sårruptur och ärrbråck är allvarliga och kostsamma komplikationer till medellinjeincision. Även
vid optimal teknik drabbas cirka fem procent av patienter som genomgår laparotomi av
komplikationer till bukväggsförslutningen, vilket leder till förlängd vårdtid och morbiditet. Ett
profylaktiskt inlagt nät skulle kunna minska den risken. TIGR® Matrix är ett 100% syntetiskt
långsamt nedbrytbart kirurgiskt nät. Syftet med denna studie var att utvärdera om inläggning av
TIGR® Matrix vid laparotomi på högriskpatienter är säkert.
Method
I fjorton patienter har TIGR Matrix Mesh anlagts som profylaktisk förstärkning onlay efter
förslutning av medellinjesnittet, för patienter med minst två starka riskfaktorer för sårruptur.
Riskfaktorer i studien var: stram bukvägg, KOL, BMI>35, insulinbehandlad diabetes, rökare,
pågående/tidigare cytostatikabehandling, laparotomi utfört < 1månad sedan, reoperation, akut
kirurgi, generaliserad cancer, albumin <20 g/L
Result
Medianuppföljningstid i studien var 9 månader. Av de fjorton patienterna fick en ett
behandlingskrävande serom. En patient fick en ytlig sårinfektion. Ingen sårruptur eller annan
allvarlig postoperativ komplikation sågs.
Discussion
Profylaktisk inläggning av TIGR Matrix Mesh verkar vara en säker metod som inte är förknippad
med allvarliga komplikationer. Ytterligare studier och längre uppföljningstid behövs för att
utvärdera om profylaktisk nätinläggning minskar komplikationsfrekvensen hos högriskpatienter.
Dag: Torsdag
21/8
Tid: 14.4516.00
Plats: Vid
posterskärmarna
281
Total extraperitoneal ljumskbråckskirurgi med
självhäftande polyester kardborrenät
Hans Lederhuber, Torsby
Bengt Hanßke Torsby, Stephan Axer Torsby
Torsby Sjukhus, kirurgkliniken
Introduction
Total extraperitoneal (TEP) ljumskbråckskirurgi är ett väletablerat sätt att åtgärda ljumskbråck.
Nätfixation är dock fortfarande ett diskuterat ämne. Vi presenterar en pilotstudie med första
resultaten om ett självhäftande polyester kardborrenät (Parietex ProGrip, Covidien) vilket nyss
infördes på marknaden.
Method
Exklusionskriterierna var ASA >3, tidigare laparoskopisk ljumskbråckskirurgi eller perioperativ
skada i peritoneum. Ett antal patienter fick opereras med öppen teknik i utbildningssyfte och
exkluderades därför.
Result
Mellan maj 2013 och mars 2014 inkluderades 41 patienter. Vi opererade 8 kvinnor och 33 män
med 33 unilaterala bråck och 8 bilaterala bråck. Av dessa bråck var 24 lokaliserad lateralt, 13
medialt och fyra femoralt. Åtta var kombinerade bråck. Medianåldern vid operation var 47år (Q1:
29år; Q3: 68år) för kvinnor och 63år (Q1: 45år; Q3: 68år) för män. Medianoperationstiden var 40
minuter (Q1: 35min; Q3: 50min). Inga perioperativa komplikationer konstaterades. Fyra patienter
berättade om subkutana hematom i en 30 dagars uppföljningsenkät och tre patienter om ett
subjektivt kraftigt smärttillstånd. Inga andra komplikationer konstaterades efter 30 dagars
uppföljning. Inga recidiv rapporterades.
Discussion
Total extraperitoneal ljumskbråckskirurgi med inläggning av ett självhäftande polyester
kardborrenät är en lämplig och säker operationsmetod. Om TEP med inläggning av kardborrenät
är överlägsen andra typer av nätplastiker, får dock visa sig i en större randomiserad studie.
Dag: Torsdag
21/8
Tid: 14.4516.00
Plats: Vid
posterskärmarna
282
Utvärdering av långtidseffekt efter kirurgisk behandling för
primär ACNES (Anterior Cutaneus Nerve Entrapment
Syndrome)
Farhad Salem, Lund
Sam Smedberg Helsingborg
Helsingborgslasarett, Helsingborg
Introduction
Primär ACNES är ett ofta bortglömt differentialdiagnostiskt alternativ till kronisk buksmärta.
Diagnosen ställs på anamnes och status och bekräftas med diagnostisk blockad. Neurotomi /
nervresektion har visat sig vara en effektiv behandling på kort sikt. Studien avser att visa
resultaten av kirurgi vid långtidsuppföljning.
Method
47 konsekutiva patienter, 29 män och 18 kvinnor, med diagnosen primär ACNES opererades
åren 1998-2008 vid Helsingborgs lasarett. Medianålder 32 år. 17 (36%) var idrottsaktiva. Ur
patientjournalerna extraherades uppgifter om anamnes, diagnostik, behandling och postoperativ
uppföljning. En enkät skickades 5-15 år efter operationen till patienterna med frågor avseende
operationsresultatet. De som hade smärtor tillfrågades om eventuell smärtfrihetsperiod och
graden av smärta
Result
Medelvärde på smärtanamnes före remiss var 28,8 månader. 81% hade genomgått 1-4
diagnostiska undersökningar före remittering och 21,2% hade bifynd. Svarsfrekvensen på
enkäten var 87% (41 patienter). 27 av dessa (66%) var helt smärtfria. 14 (34%) var jämnt
fördelade i grupperna lätt, medel, svår smärta. 8 av dessa patienter var smärtfria i 2 månader till
12 år.
Discussion
Kirurgisk behandling av primär ACNES är effektiv även på lång sikt,5-15 år. Fysisk aktivitet kan
vara en utlösande faktor men är inte regel. Begränsad kännedom om tillståndet fördröjer
diagnostiken och behandlingen och leder till många onödiga diagnostiska undersökningar.
Dag: Torsdag
21/8
Tid: 14.4516.00
Plats: Vid
posterskärmarna
283
Trauma
284
Etiologi, Behandling, Morbiditet och Mortalitet hos patienter
med traumatiska Mjält- och Leverskador omhändertagna på
Traumacentrum Karolinska
Annika Svenner, Solna
Magnus Falken Solna, Martin Sundelöf Solna
.
Introduction
Mjält- och leverskador är de två vanligaste organskadorna vid trauma mot buken. Om patienten
är hemodynamiskt normal behandlas dessa skador vanligtvis konservativt. Flera internationella
traumacentra har utvecklat riktlinjer för behandling av patienter med ovanstående skador. Syftet
med vår studie var att se om vi de senaste åren följt internationella riktlinjer samt studera
etiologi, vårdtid, morbiditet och mortalitet hos ovanstående patienter
Method
Alla patienter behandlade på Traumacentrum Karolinska (TCK) för traumatiska mjält- eller
leverskador mellan 1 januari 2009och 30 september 2011 inkluderades i studien. Retrospektivt
granskades skademekanism, hemodynamiskt status vid ankomst till traumarummet, grad av
skada på DT, behandlingsform, komplikationer, vårdtid samt mortalitet.
Result
Totalt vårdades 167 patienter med mjältskador (78 st) och leverskador (89 st) under
ovanstående tidsperiod vid TCK. Fördelning män:kvinnor var 3:1. Trubbigt våld vid trafikolycka
var den vanligaste skademekanismen. Hos patienter med mjältskada styrde mestadels grad av
skada behandlingsstrategin medan vid leverskada påverkade det hemodynamiska statuset mer
behandlingsstrategi. Hos de patienter som behandlades uteslutande konservativt, misslyckades
behandlingen i 4 % av mjältfallen och i 0 % av leverskadefallen.
Discussion
Demografi, behandlingsstrategi, skademekanism och morbiditet/mortalitet stämmer väl överens
med tidigare redovisade studier. Konservativ behandling av mjält- och leverskador vid
hemodynamiskt normala patienter förefaller säkert.
Dag: Torsdag
21/8
Tid: 14.4514.57
Plats: LM
Ericsson
285
Fasciotomi kontra konservativ behandling av akut
kompartmentsyndrom i underarmen orsakat av
jordbävningstrauma
Andreas Älgå, Stockholm
Martin Gerdin Stockholm, Aron Lindqvist Stockholm, Louis Riddez Stockholm, Max Petzold
Göteborg, Johan Von Schreeb Stockholm
KC Katastrofmedicin, Folkhälsovetenskap, KI, Sthlm
Introduction
Jordbävningar orsakar krosskador som kan ge upphov till kompartmentsyndrom.
Kompartmentsyndrom behandlas traditionellt med tidig fasciotomi. Detta är sällan möjligt efter
jordbävningar, då sjukhus kollapsar och tillresta fältsjukhus tidigast är verksamma efter tre dygn.
Hur kompartmentsyndrom bör behandlas i detta sena skede är inte klarlagt. Syftet med denna
systematiska litteraturgenomgång var att utvärdera fasciotomi som behandling av slutet
kompartmentsyndrom i underarmen orsakat av jordbävningstrauma.
Method
Fyra databaser genomsöktes efter originalstudier rörande slutet kompartmentsyndrom i
underarmen. Primär utfallsvariabel var ischemisk kontraktur. Studiekvalitet graderades enligt
Cho 1994. Multivariat logistisk regression användes på patientdata, med 5% signifikansnivå och
95% konfidensgrad.
Result
Trettiosex artiklar inkluderades. Individuella data erhölls från 170 patienter. I fasciotomi-gruppen
(n=137) och icke-fasciotomi-gruppen (n=33), utvecklade 33 (24%) respektive 22 (67%)
kontraktur. Fasciotomi var signifikant associerat med minskad kontraktur-risk (p<0,001), efter
justering för ålder, kön och etiologi. Hos patienter med angiven tid från symptomdebut till
intervention (n=34) medförde varje timmas fördröjning 10% ökad kontraktur-risk (p=0,017). På
grund av stor heterogenicitet och låg studiekvalitet (medelvärde 0,27) bör dock dessa resultat
tolkas med försiktighet.
Discussion
Den tillgängliga evidensen rörande kirurgisk handläggning av slutet kompartmentsyndrom i
underarmen är begränsad och håller låg kvalitet, men indikerar en association mellan fördröjd
kirurgisk behandling och dåligt resultat. Evidens för sen fasciotomi saknas.
Dag: Torsdag
21/8
Tid: 14.5715.09
Plats: LM
Ericsson
286
Minidränage vid pneumothorax, är det säkert? Erfarenheter
av 188 patienter
Mehrnoosh Shahrivar, Stockholm
Nina Fattahi Västerås, Jonas Leo Stockholm, Andreas Wladis Stockholm
Kirurgkliniken, S:t Görans sjukhus
Introduction
På S:t Görans sjukhus behandlas samtliga pneumothorax patienter på kirurgklinken.
Förstahandsbehandlingen av pneumothorax är sedan några år tillbaka på vår klinik ett bärbar
minidränagesystem, Tru-close thoracic vent. Detta möjliggör poliklinisk behandling av
pneumothorax. Det har dock inte genomförts många studier om just detta dränagesystem. Syftet
med denna studie var att utvärdera effekten av minidränage som behandling av pneumothorax.
Method
En retrospektiv studie har genomförts där samtliga patienter med pneumothorax som
behandlats med minidränage januari 2007 - december 2012 inkluderats. Inklusionskriterierna var
primär spontan pneumothorax (PSP), sekundär spontan pneumotorax (SSP), iatrogen och
traumatisk pneumothorax med en spalt på över 3 cm. Studien fokuserade på frekvensen av
lyckade utfall definerad som fullständig lungexpansion utan behov av ytterligare behandling
(thoraxdrän, kirurgi).
Result
188 patienter med 215 episoder av pneumothorax där minidränage användes identiferades. 125
(58%) episoder av PSP, 33 (15%) av SSP, 42 (20%) av traumatisk pneumothorax och 15 (7%)
episoder av iatrogen pneumothorax. Åldersintervallet var 17-95 år (median 48). 85 % av
patienterna behandlades framgångsrikt med minidränage. 1-års recidiv frekvensen var 17 %.
Komplikationer som tillstötte var smärta 17 (8%), infektion 8 (4%) och ett fall av
operationskrävande blödning.
Discussion
Våra resultat visar att minidränage är en effektiv och säker poliklinisk behandling av
pneumothorax.
Dag: Torsdag
21/8
Tid: 15.0915.21
Plats: LM
Ericsson
287
The effects of helmet use in bicycle trauma patients: a
population-based cohort study
Evelyne Zibung Hofmann, Stockholm
Louis Riddez Stockholm, Caroline Nordenvall Stockholm
Karolinska Institute
Introduction
In recent years the increasing number of bicyclists has evoked the debate on use of bicycle
helmet. Despite evidence of a protective effect of bicycle helmet use on face and head injuries in
bicycle trauma, mandatory helmet legislation is still controversial.
Method
We performed a population-based cohort study of 186 patients with bicycle related injuries
presenting at a Level 1 Trauma Centre in Sweden during a three-year period. Data was collected
from in-hospital notes. Unconditional logistic regression was used to calculate odds ratio (OR),
and 95% confidence intervals (CI).
Result
Of 186 patients 43.5% used a bicycle helmet at the time of the accident. Helmet-users were less
likely to get head and facial injuries in collisions (OR, 0.3; 95% CI, 0.07-0.84, and OR, 0.07; 95%
CI, 0.02-0.3), whereas no difference was seen in single vehicle accidents. Helmet users were at
a higher risk of limb injuries.
Discussion
Helmet users and non-helmet users are similarly involved in collisions with motor vehicles.
However, helmet users suffer less injury to head and face. In our opinion, more has to be done
to enforce bicyclists to wear a protection helmet to prevent morbidity and mortality.
Dag: Torsdag
21/8
Tid: 15.2115.33
Plats: LM
Ericsson
288
Traumamortalitet och traumavård på två skandinaviska
traumacenter
Poya Ghorbani, Stockholm
Kjetil Ringdal Oslo, Torsten Eken Oslo, Lovisa Strömmer Stockholm
Gastrocentrum kirurgi, CLINTEC
Introduction
Utfallet för en patient efter en traumatisk skada är beroende av patientfaktorer, skadans
allvarlighetsgrad och vårdprocesser. För att kunna jämföra utfall som mortalitet mellan olika
sjukhus krävs att man justerar för dessa faktorer. I denna studie undersöktes om skillnader
fanns mellan traumapopulationen och vårdprocesser på Karolinska Universitetssjukhuset (KU)
och Oslo Universitetssjukhus Ullevål (OUU) i syfte att identifiera faktorer som kan vara
nödvändiga att ta hänsyn vid jämförelser av utfall.
Method
Demografi, skadetyp och -grad (ISS), 30-dagarsmortalitet, akutkirurgiska interventioner,
intensivvård, prehospitala data inhämtades via register för perioden 2007-2011.
Result
7422 traumapatienter på KU och 5838 på OUU identifierades. Ålder, kön och skadetyp var lika,
men ASA-klass >65 år var högre på OUU. OUU hade fler allvarligt skadade patienter men ingen
skillnad i mortalitet justerat för skadegrad. Helikoptertransport, prehospital läkarnärvaro och
sekundärtransporter var vanligare på OUU vs KU. Fler lindrigt skadade patienter IVA-vårdades
på OUU vs KU och fler allvarligt skadade IVA-vårdades på KU vs OUU. Hos de kritiskt skadade
var det ingen skillnad.
Discussion
Mortalitet justerad för skadegrad skilde sig inte mellan KU och OUU. Traumapopulationerna var
lika avseende patientfaktorer, förutom en högre komorbiditet >65år på OUU jämfört med KU. Det
fanns skillnader i vårdprocesser mellan KU och OUU vilket kan påverka utfallet för patienten.
Dag: Torsdag
21/8
Tid: 15.3315.45
Plats: LM
Ericsson
289
Systolic blood pressure, heart rate, and Glasgow coma
predict early mortality in adult trauma patients in India: a
prospective multicentre cohort study for derivation of a
new prediction model
Martin Gerdin, Stockholm
Nobhojit Roy Mumbai, Sathish Dharap Mumbai, Vineet Kumar Mumbai, Monty Khajanchi
Mumbai, Li Felländer-Tsai Stockholm, Max Petzold Göteborg, Johan Von Schreeb Stockholm
Health Systems and Policy, Department of Public Health Sciences, Karolinska Institutet,
Stockholm
Introduction
Of the more than five million global trauma deaths, 20 % occur in India. Close to 50 % of deaths
are in hospitals. Identification of patients with risk of mortality could improve outcomes, but
existing models have limitations. The aim of this study was to develop a vital sign based
prediction model for trauma patients admitted to urban hospitals in India.
Method
We conducted a prospective cohort study of adult trauma patients admitted to three urban
university hospitals in India between October 2013 and January 2014. The outcome measure
was mortality within 24 hours. We used logistic regression with restricted cubic splines to identify
associations between potential predictors and hospital mortality. We assessed model
performance in terms of discrimination, calibration, and optimism.
Result
A total of 1613 patients were included. Median age was 35, 80% were males. Mortality between
admission and 24 hours was 6%. Our final model included systolic blood pressure and heart
rate. Glasgow coma scale was included as a linear term. Our model displayed good
discrimination 0.85 (0.84-0.86). Specificity at 95 and 90% sensitivity cut-offs was 57 and 67%
respectively.
Discussion
This study showed that routinely recorded systolic blood pressure, heart rate, and Glasgow
coma scale predicted hospital mortality in trauma patients presenting to urban university
hospitals in India. We suggest a new prediction model that needs further validation before
clinical use.
Dag: Torsdag
21/8
Tid: 15.4515.57
Plats: LM
Ericsson
290
Vårdvetenskap
291
Postoperativ sårinfektion efter rektumamputation –
Patientens upplevelser
Karin Hassel, Kirurgkliniken Skaraborgs sjukhus
Kristin Andersson Kirurgkliniken Skaraborgs sjukhus, Berith Wennström Kirurgkliniken
Skaraborgs sjukhus, Inga-Lill Koinberg Göteborgs universitet
Kirurgkliniken, Skaraborgs Sjukhus
Introduction
Att drabbas av en perineal sårinfektion efter en rektumamputation orsakar naturligtvis ett ökat
lidande för patienten med symtom som smärta, läckage, abscesser, förlängd sårläkning och
fistelbildning. Dessa komplikationer resulterar ofta till förlängd sjukhusvistelse och långa perioder
av omläggningar som kräver besök på mottagning eller hemsjukvård. Vidare finns en ökad risk
för att eventuell adjuvant cytostatikabehandling fördröjs. Syfte: Att beskriva patientens
upplevelse av perineal postoperativ sårinfektion efter en rektumamputation samt vilken betydelse
sjusköterskans kommunikation och egenvårdsstöd har för dessa patienter.
Method
En intervjustudie där analys har genomförts med kvalitativ innehållsanalys
Result
Av de tio genomförda intervjuerna framkom fyra övergripande kategorier. ”Att hantera
postoperativa komplikationer”, ”Att vara självständig”, ”Att känna sig trygg” samt ”Att acceptera
situationen”. Förmågan att kunna vara självständig förändras drastiskt men genom kontinuitet
och stöttning i vårdandet skapas trygghet och acceptans till situationen. Information och
utbildning i egenvård är exempel på stödjande åtgärder dessa patienter finner värdefullt.
Discussion
Resultatet påvisar en hög grad av samstämmighet från studiedeltagarna där många lider av en
perineal infektion under flera månader och upp till flera år. Ett kliniskt behov finns mot ett
specialiserat omhändertagande. Ett åtgärdsprogram är därför planerat att starta vid utskrivning
från vårdavdelningen och till dess patienten är helt återställd.
Dag: Onsdag
20/8
Tid: 11.0011.20
Plats: LM
Ericsson
292
Patientens bedömning av postoperativ smärtbehandling
Mahnaz Magidy, Uppsala
Avancerad specialistsjuksköterska kirurgkliniken
Introduction
Förmågan att uppleva smärta är väsentlig för överlevnad och därför central vid vård och
omvårdnad. Postoperativ smärta bedöms, behandlas och utvärderas i syfte att förebygga
komplikationer, understödja återhämtningsprocessen och för att förhindra utveckling av långvarig
smärta. Trots riktlinjer och ett övervägande antal studier inom området påvisas brister i
postoperativ smärtbehandling. Syftet med studien var att undersöka patienternas bedömning
avpostoperativsmärtbehandling under ett vårdtillfälle efter kirurgi.
Method
Kvalitativ studien genomfördes som prospektiv, konsekutiv enkätstudie med deskriptiv och
komparativ design. Enkätstudiedesign användes som metod där ett flerdimensionellt
bedömningsinstrument av postoperativ smärtbehandling Strategic and Clinical Quality Indicators
in Postoperative Pain Management (SCQIPP) administrerades konsekutivt till opererade
patienter inför utskrivning.
Result
Hundrasextio av 201 besvarade enkäten. Resultatet påvisade låga bedömningsvärden inom
flera områden av postoperativ smärtbehandling. Ålder korrelerade med ökad smärtupplevelse
och akutopererade patienter upplevde bristande smärtbehandling. Brister i vårdmiljön avseende
trivsel identifierades. Sjuksköterskornas smärtbedömning var bristfällig. Kvinnor efterfrågade
mer information och delaktighet i egenvård.
Discussion
Konklusionen av studien är att patienterna generellt bedömde genomgången postoperativ
smärtbehandling som acceptabel, men att smärtan var mer omfattande än förväntat. Diskrepans
förelåg mellan planerad och akut opererade patienter. Resultatet indikerar på ett behov av
förbättringsarbete inom flera olika områden av den postoperativa smärtvården, framför allt
smärtskattning, vårdmiljö, informationsinsats, och patientdelaktighet.
Dag: Onsdag
20/8
Tid: 11.2511.50
Plats: LM
Ericsson
293
Ny enhet för dagkirurgi och dygnsvård
Kristin Hahne, Halmstad
Emelie Andersson Halmstad
Kirurgikliniken, Hallands sjukhus Halmstad
Introduction
Kirurgkliniken vid Hallands sjukhus Halmstad (HSH) fick 2013 ett utökat uppdrag att bedriva
dagkirurgisk verksamhet. För att möta behovet krävdes en omorganisation av befintlig
verksamhet. Målsättning var att bedriva en modern och säker kirurgisk vård med korta vårdtider.
Förhoppningen var att öka säkerheten, flödet och kvalitén samt förbättra upplevelse av
vårdtiden. Därtill avlasta och underlätta för operations- och uppvakningsenheten.
Method
I maj 2013 startades avdelning 71 – enheten för dagkirurgi och dygnsvård. Avdelningen
bemannas med 6,35 heltidstjänster samt sektionsledare. Avdelningen är öppen vardagar och
har totalt 10 vårdplatser. Vårdkedjan startas på kirurgmottagningen där administrativa
förberedelser sker. På operationsdagen anländer patienterna till avdelningen 71 för preoperativt
omhändetagande, opereras, vårdas kort på uppvakningsenheten, återgår till avd 71 och skrivs
därefter ut.
Result
678 patienter har vårdats på avdelningen under perioden 20130506 till 20140228, varav 49%
var dagvårdspatienter. Medelvårdtid under september-december 2013 var 0,82 dygn.
Patientklientel utgörs till störst del av galloperationer, bröstoperationer samt ljumskbråck. Sedan
enhetens start har andelen opererade ljumskbråck på HSH ökat med >40 %.
Discussion
Enheten har skapat ett effektivt arbetssätt som kortat vårdköer, kortat vårdtider och har givit
kvalitativt goda resultat. Respons från såväl vårdpersonal och patienter har varit mycket positiv.
Inblandade parter ser goda förutsättningar att vidare utveckla framtidens vård.
Dag: Onsdag
20/8
Tid: 11.5512.20
Plats: LM
Ericsson
294
Förbättring av rondsystem
Annika Carlson, Karlstad
Anita Dalgren Karlstad, Ann Kilander Karlstad, Birgitta Finsberg Karlstad, Daniel Segerlind
Karlstad
Kirurgkliniken Karlstad
Introduction
Utifrån mätningar framkom behov av att förändra rondsytemet, förbättra utskrivningsrutiner och
information till patienter på kirurgisk vårdavdelning. Ett förbättringsarbete startas hösten 2010
med behovsprioriterat rondsysytem, förbättra in och utskrivningstider, utskrivningsrutiner och
telefonuppföljning.
Method
Före och eftermätning av utskrivningstider, telefonsamtal och enkäter(KUPP) till patient och
medarbetare.
Result
Resultatet visar att innan förbättringsarbetet var utskrivning före klockan 12; 2% och efter 48%.
Telefonuppföljning visade innan 8 samtal/vecka med bristande läkemedelslistor, sjukskrivningar
och information. Efter förbättringsarbetet var siffran 0 samtal/vecka. Patient skattade innan; lågt
på samtal enskilt med läkare och sjuksköterska samt information. Efter förbättringsarbetet
skattade patient detta högt. Medarbetare skattade innan ronden som en källa till störningar i
arbetet och efter skattas inga störningar.
Discussion
Resultatet visar ökad kvalitet och säkerhet för patienten och en förbättrad arbetsmiljö. Att
förändra ett rondsysytem har varit svårt och krävt ett tydligt ledarskap hos alla medarbetare.
Följsamheten har varit viktig.De mätningar och resultat som kommit fram har varit betydelsefulla
och gett styrka till fortsätt arbete med behovsprioriterade rondssytemet.
Dag: Onsdag
20/8
Tid: 14.4515.30
Plats: Vid
posterskärmarna
295
Kvalitetssäkring av omvårdnad vid förflyttning av patient
Anna Engman, LULEÅ
Elsa Lehtonen Luleå
Norrbottens Läns Landsting, Kirurgkliniken
Introduction
Sunderby sjukhus är länssjukhus i Norrbotten med 385 vårdplatser var av kirurgen har två
avdelningar med 38 vårdplatser uppdelade på övregastro, nedregastro och kärlkirugi.
Arbetsmiljöverket gjorde en nationelöversyn med fokus förebyggande arbetsmiljöarbete vid hög
arbetsbelastning och vid överbeläggningar. De identiferade behovet av utbildning och hjälpmedel
vid förflyttning av patienter. Utifrån detta startades ett förflyttningsprojekt.
Method
Kartlägga och utvärdera arbetsmetoder, kunskap och tillgänglighet av hjälpmedel för förflyttning.
Identifiering och bedömning av olika risksituationer. Kartläggning och identifiering av
förflyttningssituationer med allvarlig risk. Upprättande av en konkret handlingsplan med åtgärder.
Kick-off där kartläggningen och handlingsplan presenterades. All omvårdnadspersonal fick CPDutbildning och praktisk träning i förflyttning och användning av hjälpmedel. Förflyttningsombud
utsågs. Inköp av nya hjälpmedel.
Result
Patienterna blev mer autonoma och mer delaktiga förflyttningssituationerna. Patienter med
skelettmetastaser upplevde minskad smärta samt ökad rörelsefrihet efter förflyttningsintervention
med glidlakan. Förflyttning har förtydligats som omvårdnadsintervention genom bland annat
vårdplaner. Bättre samarbete med sjukgymnast och arbetsterapeut. Bättre arbetsmiljö,
personalen upplever att de ”sliter” mindre. För varje ny patient görs bedömning för hur
förflyttning ska ske på bästa sätt.
Discussion
Ökad trygghet för både patienter och personal genom att varje förflyttningssituation utvärderas
för varje individuell patient. Personalen upplever bättre förståelse för hur de ska använda
förflyttningshjälpmedel.
Dag: Onsdag
20/8
Tid: 14.4515.30
Plats: Vid
posterskärmarna
296
Living with an enterocutanous fistula
Karolina Härle, Linköping
Kirurgiska kliniken
Introduction
Living with an enterocutaneous fistula is a complex and serious condition and it is demanding for
the patient both physically and psychologically. It belongs to the rare but serious complication of
abdominal surgery and it causes substantial medical and nursing problems for the individual.
Nurses have an important role in providing patients support and help to master the disease.
Method
The purpose of this study was to describe patient’s experience of living with an enterocutaneous
fistula. A phenomenological approach with in-depth interviews was performed with nine
participant´s with experience of living with an enterocutaneous fistula. The analysis was
conducted as descriptive phenomenology, according to Giorgi.
Result
The essence of the phenomenon in this study was experience of restriction in daily life due to
leakage which permeates all five themes: practical problems, approaches to disease, emotional
effects, dependence and need of support. Pouching-problems and leakage was a major problem
that caused practical problems and emotional affects. Despite all the problems the participants
had many coping strategies to manage their situation.
Discussion
Nurses are essential in the management of patients with enterocutaneous fistula. By having a
positive and understanding approach, nurses can encourage hope, motivation and self-care
which can lead to decreased dependence.
Dag: Onsdag
20/8
Tid: 14.4515.30
Plats: Vid
posterskärmarna
297
Musikens betydelse för postoperativ återhämtning
Kersti Pihlström, Torsby
Carina Karlsson Torsby
Torsby Sjukhus
Introduction
Syftet med förbättringsarbetet är att undersöka om avslappnande musik under operationen
påverkar patientens postoperativa välmående.
Method
Patienterna randomiserades in i en av de två grupperna, en experimentgrupp och en
kontrollgrupp. Experimentgruppen fick musik under operationen och den andra fick det inte.
Narkosmetoden och den postoperativa smärtlindringen är standardiserad.
Result
De variabler som användes för att utvärdera patientens postoperativa återhämtning var en
bedömningskala QoR-24, som är en validerad skala. I analysen värderades resultatet enligt tre
dimensioner (fysisk komfort, känslomässigt tillstånd, fysiskt oberoende).
Discussion
Det finns inga tidigare kända studier som är gjorda på denna patient grupp och musik med
bedömningsskalan QoR-24. Lugn musik har visat sig i tidigare studier lindra både smärta och
stress.
Dag: Onsdag
20/8
Tid: 14.4515.30
Plats: Vid
posterskärmarna
298
Oplanerade återinläggningar efter kirurgisk vård
Christina Ahl Jonsson, Norrköping
Gunnar Arbman Norrköping, Kristoffer Bjerså Göteborg
Kirurgiska kliniken ViN/Linköpings Universitet
Introduction
Återinläggning är en kvalitetsindikator inom hälso- och sjukvård. Under senaste åren har
vårdtiden kortats och antalet återinläggningar ökat. Därför var syftet med denna studie att
kartlägga oplanerade återinläggningar av tidigare vårdade personer på en kirurgisk klinik i östra
Sverige.
Method
Studien genomfördes som retrospektiv journalgranskning och omfattade samtliga patienter som
oplanerat återinlades inom 30 dagar från primärt vårdtillfälle vid aktuell kirurgklinik under år
2012.
Result
Resultatet visade en återinläggningsfrekvens på 7,1 %, varav vanligaste diagnosgruppen var
sjukdomar inom gallväg, bukspottkörtel och lever. Patienter som återinlades var företrädelsevis
de som primärt inlagts akut, hade högre ålder, var i större utsträckning samboende och hade
under det primära vårdtillfället drabbats av kirurgiska komplikationer.
Discussion
Slutsatsen utifrån denna kartläggning påvisar att oplanerade återinläggningar inom 30 dagar
efter primärt vårdtillfälle på aktuell kirurgisk klinik framförallt förekommer hos primärt akut inlagda
äldre patienter, och att den vanligaste orsaken till återinläggning var kvarstående och/eller
återkommande besvär relaterat till det primära vårdtillfället.
Dag: Onsdag
20/8
Tid: 14.4515.30
Plats: Vid
posterskärmarna
299
Sjukhusförvärvad pneumoni på en kirurgisk
akutvårdsavdelning - potentiella riskfaktorer
Marie Stenlund, Linköping
Pia Yngman-uhlin Linköping, Rune Sjödahl Linköping
Kirurgiska kliniken US, Linköping
Introduction
Sjukhusförvärvad pneumoni (HAP) kan bidra till mortalitet, morbiditet och ökat resursutnyttjande
på kirurgiska vårdavdelningar framför allt för patienter med samsjuklighet. Det är den vanligaste
vårdrelaterade infektionen efter urinvägsinfektioner. Avsikten med denna studie var att ta reda
på frekvensen av HAP och att identifiera potentiella riskfaktorer för HAP på en akutkirurgisk
vårdavdelning.
Method
Retrospektiv, kvantitativ och jämförande studie där 90 patienter med HAP inkluderades. Det är
samtliga patienter som fick diagnosen HAP från september 2008 till maj 2013. Diagnosen var
ställd minst 48 timmar efter inläggningen på den akutkirurgiska vårdavdelningen (KAVA), US,
Linköping. En åldersmatchad referensgrupp med 75 patienter som inte hade diagnosen HAP
jämfördes med HAP-gruppen avseende olika faktorer, varav en del tidigare har rapporterats.
Result
Av 10.335 inlagda patienter på KAVA fick 0,9 procent diagnosen HAP, som var signifikant
vanligare hos män. Misstänkt eller säkerställd aspiration förekom hos 68 procent i HAP-gruppen
mot 1 procent i referensgruppen och immobilisering hos 48 procent respektive 7 procent. Andra
signifikanta skillnader fanns avseende retention/kräkning, bukingrepp och förekomst av
ventrikelsond.
Discussion
Flera riskfaktorer för HAP har identifierats. Misstänkt eller säkerställd aspiration var vanligast.
Förebyggande åtgärder med olika omvårdnadsåtgärder bör införas för att minska förekomsten
av HAP.
Dag: Onsdag
20/8
Tid: 14.4515.30
Plats: Vid
posterskärmarna
300
Sjuksköterskeledd claudicatiomottagning
Karin Reis, Karlstad
Sandra Rudner Karlstad, Siri Roskifte Karlstad, Lena Söderlund Karlstad
Kirurgkliniken Karlstad
Introduction
Benartärsjukdom(BAS) inkluderar tre tillstånd, asymptomatiska patienter, claudicatio intermittens
(IC) samt kritisk ischemi. BAS diagnosticeras med mätningar av ankel/ arm index (ABI) och en
skattning av patientens symptom. Diagnosen är associerad med en ökad kardiovaskulär
mortalitet som är jämförbar med den hos patienter med symptomatisk hjärtsjukdom.Trots
sjukdomens riskprofil har endast hälften av patienterna kontakt med sjukvården. För att reducera
denna risk bör råd avseende livststilsförändringar,motion och farmakologisk behandling erbjudas
alla patienter med BAS .Forskning visar att patienter med benartärsjukdom är
underdiagnosticerade och underbehandlade. En sjuksköterskeledd mottagning startas för att
optimeras omhändertagande av denna patientgrupp.
Method
ABI,genomgång av livsstil, riskfaktorer muntligt och validerat frågeformulär(European
Claudication Questionnaire). Rökavvänjning, fysisk aktivitet på recept, riskreducerande
behandling och uppföljning.
Result
Resultatet visar att optimera omhändertagandet för IC patienter har varit framgångsrikt.
Patienter har skattat ökad livskvalitet genom att gångförmågan ökat och rökstopp varit
framgångsrik. Patienter har upplevt trygghet, fått bra stöd och erbjudits hjälp i tid på rätt plats
med rätt kunskap.Sjuksköterskors kompetens har tagit till vara och vidarutvecklats.
Discussion
Genom att patienten får sjukdomsinsikt tidig kan förebyggande insatser och problem
minska.Sjuksköterskeledd mottagning har visat på goda effekter, genom fortsatt forskning av
insamlade statistik kommer mer resultat visa på fortsatt förbättringsmöjligheter för denna
patientgrupp.
Dag: Onsdag
20/8
Tid: 14.4515.30
Plats: Vid
posterskärmarna
301
Sårmottagning kvalitet och ökad kompetens
Annika Carlson, Karlstad
Jessica Beck Karlstad, Anneli Nilsson Karlstad, Anita Park Karlstad, Ann Christine Meier
Karlstad
Kirurgkliniken Karlstad
Introduction
Den kirurgiska sårpatienten vårdas inom flera verksamheter på kirurgkliniken. Nya
behandlingmetoder ställer krav på samlad kompetens och kvalitet. Patienter med behov av
omläggningar på helger vårdades inneliggande eller kom till avdelningen på helgen. Resurser
för att vårda dessa patienter på vårdavdelningarna under helger fanns inte. Projekt startas där
undersköterskor/sjuksköterskor med kompetens och erfarenhet ska kunna bedöma och
behandla patienter med sår.
Method
Enkäter till patient och medarbetare (KUPP), kvalitet ur patientens perspektive.Enhetliga riktlinjer
för behandling av sår samt förbandsrekommendationer utarbetas. Utbildning internt och externt
gällande sårbehandling ingår i projektet. Mätning av antal besök samt telefon rådgivning.
Result
Resultatet visar ökad kvalitet och trygghet för patienten. Medarbetarna på kliniken visar på
förbättrade arbetsmiljö och ökad kompetens. Antal besök har frigjorts på övriga mottagningar
och sårmottagningen har haft ett stort antal besök samt rådgivande samtal.
Discussion
Resultatet visar ökad kvalitet och kompetens vilket gett drivkraft att fortsätta förbättra för
patienter med sår. Vision finns att starta sårcentra med andra verksamhet ex hud och infektion,
Dag: Onsdag
20/8
Tid: 14.4515.30
Plats: Vid
posterskärmarna
302
Vilken effekt har hemträningsprogram på rektusdiastas hos
multipara kvinnor?
Anna Skawonius, Stockholm
Ulf Gunnarsson Stockholm, Cecilia Fridén Stockholm, Karin Strigård Umeå
Karolinska Universitetssjukhuset
Introduction
Rektusdiastas återfinns framförallt hos kvinnor efter graviditet och barnafödande och resulterar
ofta i ryggsmärtor och obehag. Det finns lite sjukgymnastisk evidens som beskriver hur patienter
med rektusdiastas ska behandlas.
Method
Studien redovisar mätningar baserade på 30 försökspersoner som randomiserats till hemträning.
Två olika träningsprogram delades ut till 24 respektive sex personer. Under studiens gång
gjordes ett byte av träningsprogram då försökspersoner klagade över smärta vid träning eller
svårigheter att utföra övningar. Som en direkt följd av programbytet ses ojämn gruppindelning.
Diastasmått, test av bukmuskulatur utförda i Biodex 4 och subjektiva skattningar av symptom
relaterade till rektusdiastas samlades in före och efter en tre månader lång träningsperiod.
Result
Diastasbredden minskade signifikant efter tre månaders hemträning (p=0,001). Det var dock
ingen skillnad på upplevda besvär. Biodextest visade att hemträningen resulterade i signifikant
ökad styrka efter träningsperioden (p=<0,005).
Discussion
Resultaten i denna studie indikerar att hemträningsprogram för bukmuskulaturen kan minska
diastasbredd, öka styrka och funktion i bålen mätt i Biodex samt öka den upplevd bålstabilitet
hos kvinnor med rektusdiastas efter graviditet och barnafödande signifikant, dock finns behov av
fler studier för att kunna fastställa resultatet. Inga förändringar i upplevda symtom kunde mätas.
Dag: Onsdag
20/8
Tid: 14.4515.30
Plats: Vid
posterskärmarna
303
Kan kvarvarande perkutant transhepatiskt dränage (PTD)
minska symtombördan till svårt sjuka patienter med malign
gallvägsstas?
Eva Åstradsson, Linköping
Karin Blomquist Linköping, Per Anders Heedman Linköping, Rune Sjödahl Linköping
Kirurgiska kliniken US Linköping
Introduction
Perkutant transhepatiskt dränage (PTD) har under lång tid använts som metod för att sänka ett
förhöjt bilirubinvärde som orsakas av gallstas vid malign sjukdom. Nya endoskopiska metoder
har tillkommit i behandlingsarsenalen som medfört att PTD numera ofta är ett andrahandsval.
Avsikten med denna studie var att värdera resultatet av PTD inläggning som palliativ insats.
Method
Retrospektiv, strukturerad, demografisk journalgranskning i kvalitetsgranskande syfte av
patienter som fått PTD via Seldingerenheten, Universitetssjukhuset Linköping och
diagnostikcentrum i Östergötland från september 2008 till och med juni 2013.
Result
143 patienter inkluderades (78 män och 65 kvinnor). Hos 129 (90.2 %) fanns inte någon
dokumenterad läkarinformation inför PTD. 119 av 129 patienter (92,2 %) med kvarvarande PTD
fick komplikationer och 20 (15,5 %) avled inom 14 dagar. 41 (28,7 %) led av klåda före och 26
(18,3 %) efter anläggning av PTD. Medianvärdet för bilirubin var 237 före och 103 efter PTD.
Discussion
PTD är associerad med stor risk för komplikationer i ett sent skede av livet trots generellt
minskade bilirubinvärden. Därför bör indikationsställning och beslut om att erbjuda patienten
PTD beaktas ur ett holistiskt perspektiv.
Dag: Onsdag
20/8
Tid: 15.3015.50
Plats: LM
Ericsson
304
intermediärvård i Sverige- fokus på organisation,
övervakningsmöjligheter och sjuksköterskekompetens
Anna-Carin Andregård, Habo
kirurgkliniken Ryhovs sjukhus Jönköping
Introduction
Brist på IVA platser och en allt mer avancerad kirurgi och ett ökat antal äldre och multisjuka
patienter har lett till att allt fler svårt sjuka patienter placeras på vanliga vårdavdelningar utan
möjligheter till adekvat övervakning. För att öka patientsäkerheten har intermediärvårdsplatser
skapats både internationellt och i Sverige. Syftet med denna studie var att kartlägga
intermediärvårdsenheter i Sverige med fokus på organisation, patienter,
övervakningsmöjligheter och sjuksköterskekompetens.
Method
Deskriptiv studie med webbaserade enkäter till sjukhusdirektörer för akutsjukhus,
verksamhetschefer för intermediärvårdsenheter och sjuksköterskor anställda på
intermediärvårdsenheter i Sverige.
Result
Totalt 25 intermediärvårdsenheter vid 12 olika sjukhus identifierades, varav 18 enheter deltog.
Olika organisationsformer beskrivs, fristående enheter, integrerade på IVA eller vanlig
vårdavdelning. Majoriteten erbjuder visuell och kontinuerlig övervakning av vitala funktioner,
använder artär katetrar, CPAP och inotropa droger. 60 % av sjuksköterskorna har endast
grundutbildning och uppskattar sin kompetens som hög.
Discussion
Svenska Intermediärvårdsenheter erbjuder avancerad vård och övervakning till svårt sjuka
patienter. Behovet av denna vårdnivå verkar vara stort vilket kan bero på att Sverige har ett lågt
antal IVA platser/ invånare jämfört med andra länder. Sjuksköterskor som arbetar inom
intermediärvård bör få vidareutbildning för att kunna ta ansvar för den avancerade vård som ges.
Under dagtid bör bemanningen vara 1 sjuksköterska per 2 patienter.
Dag: Onsdag
20/8
Tid: 15.5516.15
Plats: LM
Ericsson
305
Förändrade yrkesroller med "skill-mix".
Sandra Stenroth, Eskilstuna
Kliniken för kirurgi och urologi Mälarsjukhuset
Introduction
Vi har arbetat mycket med vår tillgänglighet. Vi identifierade flera problem. • Patienter fick ej
komma på nybesök i tid. • Återbesöken var kraftigt försenade. • Canceruppföljningen var ej
tillfredsställande. • En ohanterbar väntelista för patientbesök var stressande för all vårdpersonal.
Vi identifierade några områden där vi förändrade vårt arbetssätt.
Method
• Bröstcentrum - ”one stop clinic”. Sjuksköterska tar anamnes, undersöker bröstet och skriver
remiss till mammografi och ultraljud. Patienten får besked samma dag om allt ser normalt ut.
Läkarbesök bokas om malignitet misstänks. • Endoskopimottagningen - en sjuksköterska har
tagit över telefonuppföljning av en selekterad grupp kolitpatienter. Två sjuksköterskor har
genomgått endoskopistutbildning på Sophiahemmet. • Kirurgmottagningen- sjuksköterskor
sköter uppföljning av coloncancer, rektalcancer, maligna melanom och kärloperationer. En
sjuksköterska opererar bort hudförändringar. • Urologmottagningen – en sjuksköterska sköter
uppföljningen av prostatacancer.
Result
Resultatet av vårt förändringsarbete är kortare väntetider till ovan nämnda undersökningar och
uppföljningar. Bättre patientsäkerhet och högre kvalitet då patienterna får komma i tid på sina
cancerkontroller och har möjlighet att kontakta sjuksköterska mellan besöken.
Discussion
Brister i tillgänglighet fick oss att lyfta blicken och fundera på om rätt kompetens gjorde rätt
saker. Vi förändrade sjuksköterskans roll på våra mottagningar och har höjt vår kvalitet genom
att öka kontinuitet och tillgänglighet för våra patienter.
Dag: Onsdag
20/8
Tid: 16.2016.40
Plats: LM
Ericsson
306
Fall och fallskador. Granskning av avvikelser på en
kirurgisk vårdavdelning
Anna Karlsson, Uppsala
Kärlkirurgavdelning 70B1 Akademiska sjukhuset
Introduction
Syftet med denna studie var att granska alla avvikelser avseende fall som registrerats på en
kirurgisk vårdavdelning på ett sjukhus under år 2012.
Method
Metoden var en retrospektiv journalstudie där alla avvikelser (n=50) inkluderades. Granskningen
skedde utifrån en granskningsmall där fallriskbedömningsinstrumentet Downton Fall Risk Index
ingick.
Result
Resultatet visade att männen stod för en majoritet av antalet fall (66 %) och att det var en hög
medelålder för de patienter som hade råkat ut för en fallhändelse (m 78,66; sd 10,472). Hälften
av alla fallhändelser inträffade nattetid och två tredjedelar av fallen skedde inne på patientsalen.
En övervägande andel av patienterna var bedömda som fallriskpatienter. Medelvärdet enligt
Downton Fall Risk Index var 4,84 poäng av maximala 11 poäng. Majoritet av patienterna hade
varit med om en enstaka fallhändelse. Av de inträffade fallhändelserna var 90 procent
dokumenterade i patientens journal. Preventiva åtgärder fanns dokumenterat i 70 procent av de
granskade avvikelserna. Totalt var 12 olika preventiva åtgärder dokumenterade varav den mest
förekommande var information. Antalet fallskador uppgick till 19 stycken varav flertalet var
mindre allvarliga men en patient avled.
Discussion
Slutsatsen är att en övervägande andel av patienterna var bedömda som fallriskpatienter och
trots insatta preventiva åtgärder för en övervägande majoritet föll patienterna ändå.
Dag: Onsdag
20/8
Tid: 16.4517.05
Plats: LM
Ericsson
307
308