Innehållsförteckning Innehållsförteckning Barn 1 12 Diagnos och behandling av extralobära extrapleurala sekvestrerade lunglober 13 Normalisering av alpha-fetoprotein efter resektion av sacrococcygeala teratom 14 Icke-operativ behandling med antibiotika jämfört med appendektomi vid akut icke-perforerad appendicit hos barn: en randomiserad kontrollerad pilotstudie 15 Har robotassisterad teknik en plats inom barnkirurgin? 16 Att spara eller inte spara, det är frågan: Förhudsplastik vid lindrig hypospadi? 17 Betydelsen av minskad antibiotikaprofylax efter hypospadioperation 18 Hypospadioperation med TIP, uppföljning av funktion i pubertet 19 Nationell registerbaserad studie av hypospadi i Sverige, 1973-2009: Incidens och riskfaktorer 20 Urinvägskonkrement hos barn 22 Effekter på genuttryck och proliferation efter långtidsodling av humana urotelceller 23 MR studier av stämband samt röstkarakteristika hos kvinnor med kongential binjurehyperplasi 24 HÖG DOS RAT BRACHYTERAPI VID FRAMGÅNGSRIK BEHANDLING AV CANCER I NEDRE URINVÄGAR HOS BARN 25 Lungfunktion över tid hos överlevare med CDH 26 Effekten av prenatala behandlingar på pulmonell hypertension vid kongenitalt diafragmabråck 27 Prenatal behandling av kongenitalt diafragmabråck: utvärdering av postnatal lung funktion 28 Bukväggsdefekter hos möss och människor - gastroschisislika modeller 29 Betydelsen av tidpunkt för elektivt sectio för barn med prenatalt diagnostiserad gastroschisis 30 Hirschsprung-associerad enterokolit förändrar den intestinala bakteriefloran hos barn med Hirschsprungs sjukdom 31 Hirschsprung-associerad enterokolit förändrar den intestinala svampfloran hos barn med Hirschsprungs sjukdom 32 Bröst 33 Uttryck och cirkulerande halter av Perlecan vid bröstcancer 34 Proliferation och apoptos påverkar överlevnaden i bröstcancer. 35 CD163 och CD45-uttryck i MCF-7 cancerceller induceras av cellfusion och kan inte förklaras av parakrin cellulär interaktion 36 1 In vitro spontan fusion mellan MCF-7 och THP-1 celler ökar av joniserande strålning 38 Spektralmammografi – hjälp eller stjälp vid diagnostik av täta bröst 39 Tilläggsvärde av axillärt ultraljud i den preoperativa bedömningen 40 Den onkologisk säkerheten och överlevnad hos kvinnliga bröstcancerpatienter efter mamillsparande mastektomi och direkt bröstrekonstruktion 41 Tillförlitligheten av sentinel node biopsi vid neoadjuvant behandling av bröstcancer-preliminära data från nationella multicenterstudien 42 Är perioperativ vård på patienthotell ett alternativ till konventionell vårdavdelning för patienter som opereras för bröstcancer? Randomiserad studie med fokus på vårdkvalité ur ett patientperspektiv. 43 St Gallens Molekylära Subtyper i Screeningupptäckt och Symptomatiskt Upptäckt Bröstcancer 44 Metastasering innebär dysreglering av mikroRNA vilka har behandlingsprediktiv och prognostiska betydelse vid bröstcancer 45 Effekt av strålbehandling efter bröstbevarande kirurgi för duktal cancer in situ (DCIS); 20-års uppföljning av SweDCIS studien 46 DCIS, förekomst och handläggingsmönster under 20 år 48 Validering av återfallsregistrering i ett regionalt bröstcancerregister, Uppsala/Örebro 49 Kan direktbedömning av finnålsbiopsi av en cytodiagnostiker på bröstmottagningen minska andelen återbesök för ompunktion på grund av otillräckligt material? 51 Fysisk aktivitet och återhämtning efter bröstcanceroperation 52 Endokrin 53 Funktionell betydelse av DOG1 i gastrointestinal stromacellstumör (GIST) 54 Gastrointestinal stromacellstumör och sekretomprofil 55 Intracellulär imatinibkoncentration i GIST celler 57 Laparoskopisk resektion/enukleation av endokrina pankreastumörer 59 Nya biomarkörer vid neuroendokrina tunntarmstumörer (SI-NET) 60 Nästa generations sekvensering för genetisk analys av feokromocytom och paragangliom 61 HUR SVENSKA SKÖLDKÖRTELKIRURGER HANDLÄGGER NERVUS EXTERNUS LARYNGEUS SUPERIOR - EN ENKÄTSTUDIE 62 Iatrogen hypoparathyreoidism innebär livslånga konsekvenser för den drabbade patienten 63 OPERATIONSFREKVENS HOS 10 ÅRS PROSPEKTIVT FÖLJDA PATIENTER MED HYPERTYREOS 64 Vad händer med den obehandlade atoxiska struman i ett längre perspektiv? 66 2 Binjurekirurgi i Sverige: Resultat från ett nationellt kvalitetsregister 67 Strukturerad Journal och Kvalitetsregister 68 Postoperativa komplikationer vid Para- och Tyreoideakirurgi. Registrering av blödning, infektion och trombos med korrelation till diagnos, operationstid och preoperativ profylaktisk behandling. 69 Kan korttidsbehandling med calcimimetika underlätta beslut om parathyroidea adenomektomi? – En pilotstudie 70 Litium-inducerad hyperparatyreoidism (LHPT): prevalens och epidemiologi 71 Kärl 72 Behandling av popliteaaneurysm i en endovaskulär tid 73 Diagnosen popliteaartäraneurysm bör ställas med stöd av radiologisk undersökning 74 Resultat och komplikationer efter intra-arteriell trombolysbehandling av nedre extremitetsischemi, med och utan kontinuerligt heparindropp. 75 Förbättrad livskvalitet efter en primärt invasiv versus en primärt non-invasiv behandlingsstrategi hos patienter med claudicatio intermittens 76 Radiocefal Arteriovenous Fistel med "No Touch Teknik" - Pilot studie 77 Läkning av venösa bensår tre år efter endovenous laserbehandling av ytlig venös insufficiens 78 Fördröjd buksutur efter operation för rupturerat bukaortaaneurysm (rAAA) 79 Alkoholintag och risk för bukaortaaneursym, en kohortstudie 80 Resultatet av behandling för bukaortaaneurysm hos män med screeningupptäckta aneurysm jämfört med icke screeningupptäckta aneurysm En Swedvasc studie 81 Hög reinterventionsfrekvens efter EVAR för rupturerat bukaortaaneurysm 82 Lågt preoperativt fibrinogen är associerat med ökad intraoperativ blödning och chock vid rupturerat bukaortaaneurysm (rBAA) 84 Endovaskulär behandling av mykotiska aortaaneurysm – en europeisk multicenterstudie 85 Tillväxt av bukaortaaneurysm påverkas av väggbelastning, väggstyrka och den intraluminala tromben 86 Tidig krympning av aneurysmsäcken efter EVAR är associerad med låg risk för sena komplikationer 87 Periop 89 Betydelsen av följsamhet till checklistor vid akutkirurgi för preoperativ förberedelse och postoperativa ordinationer 90 Införande av en nationell MEWS/NEWS score? 91 Postoperativ hjärtinfarkt efter cholecystektomi 92 3 Har peroperativt intraabdominellt deponerad natriumklorid effekt på postoperativ smärta i buk och axlar i samband med elektiv laparoskopisk galloperation? 93 Har temperatur och inflammationspåslag någon praktisk betydelse för akutkirurgiska patienters energibehov egentligen? 94 Muskelfunktion hos akutkirurgiska patienter – vilka samband finns? 95 Plastik 96 Introduktion av ADM – inte utan komplikationer 97 Patientnöjdhet vid bröstrekonstruktion med utvidgad latissimus dorsi-lambå 98 Influence of Team Approach on Performance of Microsurgical Breast Reconstruction 99 Antikoagulantia - en riskfaktor vid bröstrekonstruktion med fria perforantlambåer? 100 Fibula Osteo-adipofascial flap for reconstruction of a cervical spine and posterior pharyngeal wall defect. 101 TDC (Tissue Dielectric Constant) hos armlymfödempatienter före och efter fettsugning 102 Bibehållen volymsminskning efter lymfovenösa anastomoser vid lymfödem – våra första resultat av supramicrokirurgi i underbenet 103 FASCIOCUTANEOUS FREE FLAPS IN THE TREATMENT OF RECALCITRANT HEEL ULCERS 104 Infektion vid kranioplastik och fördelning mellan olika rekonstruktionsmaterial 105 Intrakraniell volym och cefaliskt index hos patienter med sagittal synostos efter operation med strip kraniotomi och fjädrar jämfört med pi-plastik 107 Growth of ears reconstructed from autologous rib cartilage 108 Talrelaterad livskvalitet hos patienter med velopharyngeal dysfunktion och deras nöjdhet med behandlingen 109 Skållningsskador hos barn - behövs antibiotika som profylax? 110 Transplantation vid omfattande brännskada: sprayade keratinocyter vs MEEKmesh 111 Biodegradable porous gelatin microcarriers facilitate re-epithelialization of human cutaneous wounds - an in vitro study in human skin 112 Cultivated autologous urethra in ingunial-flap phalloplasty 113 Benförankrad penisepites - preliminär rapport med fem patienter 114 ENBART PENISHUD ÄR TILLRÄCKLIG LINING FÖR SKAPANDE AV NEOVAGINA VID KÖNSKORRIGERANDE KIRURGI 115 The impact of plastic surgical experience on the outcome of 149 public abdominoplasties 116 SFKRK 90-dagars mortalitet efter koloncanceroperationer på länsdelssjukhus 117 118 4 Abdominoperineal resektion utan vändning vid rektalcancer 119 Analabscesser och fistelutveckling - en retrospektiv studie på Kirurgkliniken Falu Lasarett 120 Anastomosinsufficiens (AI) efter låg främre resection (LAR): När, var och hur läcker det? 121 A population-based cohort study on adherence to practice guidelines for adjuvant chemotherapy in colorectal cancer 122 Betydelse av negativt PAD vid cytoreduktiv kirurgi 123 Den prognostiska betydelsen av C-reaktivt protein pre- och postoperativt vid stadie II och III kolorektalcancer 124 Den viscerala fetmans roll för prognosen vid kolorektal cancer 126 Divertikulitpatienter under 70 år behöver ej colonutredas 127 Endoscopisk MucosaResektion (EMR) för stora polyper i colon 128 Ett års erfarenhet med robotassisterad kolorektal kirurgi 129 Ett-årsuppföljning av kvinnor med tredje- och fjärde gradsskador efter partus 131 Främre nätpexi ger färre recidiv vid operation av rektalprolaps 132 Följsamhet till ett ERAS-protokoll och 5-års överlevnad efter kolorektal cancerkirurgi 133 Gammal sanning gäller - klinisk bild ska avgöra beslut och brådska av kirurgi vid misstanke om strangulationsileus! 134 Hemorrojdbesvär- en genomgång av diagnostik och behandling 135 HER3 expression i kolorektal cancer, lymfkörtelmetastas och levermetastas- en monitorering av HER3 i tumörutveckling. 136 Ingen ökad risk för förlossningsskada vid IBD? 137 Jämförelse mellan intrastomalt 3D-ultraljud, datortomografi och fynd vid operation på grund av stomala besvär 138 Jämförelse mellan Procalcitonin och C-reaktivt protein för detektion av postoperativa infektiösa komplikationer efter låg främre resektion av rektum 139 Kan DT förutsäga komplikationer eller recidiv vid akut okomplicerad divertikulit? 141 Kartläggning av adherensorsakad ileus 142 Kirurgiskt beslutsfattande om appendicit: En jämförelse mellan Sverige och Kina 143 Komorbiditet och sårläkning efter öppen ljumskbråckskirurgi 144 LAPAROSKOPI-ASSISTERAD ILEOCEKAL RESEKTION OCH TUNNTARMSRESEKTION VID MB CROHN –RESULTAT FRÅN INTRODUKTION VID EN UNIVERSITETSKLINIK. 145 Laparoskopisk appendektomi versus Öppen teknik i Norrbotten 147 Laparoskopisk kolektomi för IBD - resultat från introduktionen vid en universitetsklinik 148 5 Metastasering innebär dysreglering av mikroRNA vilka har behandlingsprediktiv och prognostiska betydelse vid synkron kolorektalcancer 149 Riskfaktorer för permanent stomi relaterade till anorektal funktion efter låg främre resektion av rektum för cancer 150 Robotassisterad levatorsparande abdominoperineal rektumamputation (APR) 151 Stomikonstruktion på Sahlgrenska Universitetssjukhuset/Östra 153 Stomikonstruktion vid abdominoperineal rektumresektion (APR) i Sverige 20072009 154 Säkhetskontroll ADEPT-studien 155 Validering av kolorektalcancerregistret 156 Validering av prediktiva modeller för individuell risk för metakron peritoneal carcinos vid kolorektal cancer 157 STRAPPSCORE: Bilddiagnostik vs AIR-scorebaserad handläggning av patienter med misstänkt akut appendicit- En randomiserad multicenterstudie 158 Hög frekvens av stomibråck trots inläggning av profylaktisk stominät. 160 Riskfaktorer för primärt insjuknande och återfall i perianalabscess – en populationsstudie 161 Rektalcancer efter kolektomi för ulcerös kolit 162 Kolektomi för patienter med ulcerös colit och primär skleroserande cholangit – vad händer sen? 163 Dysplasi/cancer i proktokolektomi-preparatet hos patienter med ulcerös colit och bäckenreservoar – är surveillance nödvändigt? 164 Sambandet mellan intag av olika typer av fibrer och divertikelsjukdom i kolon 165 Kan DT förutsäga komplikationer eller recidiv vid akut okomplicerad divertikulit? 166 Ny metod vid pilonidalsinus ger minskad resursåtgång och lidande 167 Framgångsrikt multimodalt program mot anastomosläckage vid kolorektala resektioner 169 Ger laparoskopisk appendektomi lägre risk för ileus? 170 Poliklinisk behandling Vid akut Okomplicerad Divertikulit (P-VOD) 171 A study of folate levels assessed by LC-MS/MS after Leucovorin infusion in patients with colorectal cancer. 172 Förbättrad sensitivitet för upptäckt av kolorektala levermetastaser genom kombination utav tumörmarkörerna CEA och typ IV kollagen 174 Laparoskopisk kirurgi vid rektalcancer är onkologiskt säkert 175 Tid till lokalrecidiv som prognostisk faktor hos patienter med rektalcancer 176 Val av preoperativ behandling vid rektalcancer: En populationsbaserad studie 177 Svenska patienter opererade med extralevatorisk APE (ELAPE) 178 Resektion av synkrona levermetastaser vid kolorektal cancer - ett socioekonomiskt perspektiv 179 6 Har en psykosocial intervention någon effekt på den hälsorelaterade livskvaliteten hos personer opererade för kolorektalcancer och deras närstående 180 Förekomst av potentiellt olämpliga läkemedel hos äldre patienter med kolorektal cancer och påverkan på vårdtid och postoperativ död 181 High artierial ligation and risk of anastomotic leakage in anterior resection for rectal cancer in cardiovascularly compromised patients 182 En ny, innovativ, metod för icke kirurgisk behandling av perianala fistlar – en pilotstudie 183 Långtidsresultat vid antibiotikabehandling av appendicit 184 Morbiditet och mortalitet hos patienter med peritoneal carcinomatosis behandlade med cytoreduktiv kirurgi och HIPEC 185 Proximal stomi eller stent behandling och senare tumörresektion jämfört med akut resektion vid obstruerande vänstersidig koloncancer 186 Statinanvändning och risk för akut divertikelsjukdom 187 Stomifunktionens påverkan på livskvaliteten efter APR 188 Testosteron och kroppssammansättning hos män med rektalcancer 189 Visceralt blodflöde vid främre resektion för rektalcancer 190 Är abdomino-perineal resektion av rektum med inter-sfinkterisk resektion av analkanalen ett alternativ till Hartmanns operation vid rektalcancer ? 191 SFÖAK 192 Angiografisk intervention efter komplikationer till pankreasresektion och akut pankreatit 193 Användning av LigaSure ® ger ingen negativ inverkan på den histologiska bedömningen av resektionsmarginaler efter pankreatoduodenektomi 194 Associating Liver Partition and Portal vein Ligation for Staged hepatectomy (ALPPS), metod med många sidor 195 Bakteriell kolonisering i ventrikel hos patienter med eller utan behandling med protonpumpshämmare – Finns det behov av antibiotikaprofylax inför transgastriska endoskopiska ingrepp (NOTES)? 196 Behandling med Aspire vid obesitas, 1års resultat 197 Cattel-Braasch manöver med ”artery first” teknik (CBAF) vid resektion av vena mesenterika superior/porta (SMPV) under pankreasresektioner. 198 Den reviderade Atlantaklassifikationen och klinisk relevans - en internationell multicenterstudie 199 Esofagektomi vid stentkomplikation i esofagus och aorta 200 Etiologi, kirurgisk teknik och mortalitet hos patienter opererade för esofagusperforation 201 Ett års aspirationsbehandling vid obesitas orsakar inte hypokalemi 202 Färre komplikationer och kortare operationstid vid Whipple med två självständiga pankreaskirurger 203 7 Fördelar med att låta patienten själv bestämma över det perorala intaget vid lindrig pankreatit. 204 Gallgångcancer i leverhilus (Klatskin) -en rapport från SweLiv 205 Gallgångs- och leverresektioner på malign indikation vid Universitetssjukhuset i Linköping 206 Gastric by-pass opererade för obesitas – en ny sjukdomsgrupp? 207 HANDLÄGGNING AV PANKREASTUMÖRER I SVERIGE –REGIONALA SKILLNADER. DATA FRÅN NATIONELLA PANKREASREGISTRET 2010-2013 208 HCC i Sverige-rapport från SweLiv 209 Intrahepatisk gallgångscancer- kirurgisk behandling lönar sig för patienten 210 Kan partiell delning av ventrikeln distalt om gastroenteroanastomosen minska ventrikelretention efter gastrojejunal bypass? 211 Kolorektala levermetastaser opereras med goda resultat i Sverige: resultat från SweLiv 2009-2012 212 LAKTATKONCENTRATION OCH LAKTATDEHYDROGENASAKTIVITET I VENTRIKELKONDUITEN UNDER ESOFAGEKTOMI 213 Laparaskopisk vänstersidig pankreasresektion, en underutnyttjad metod i Sverige 214 Minimalinvasiv kirurgi vid esofaguscancer 215 Monitoring of liver function with drug-assisted microdialysis 216 Multiorganresektion är motiverat i selekterade fall 217 Pankreascancer = pankreas och papillcancer? 218 Patientanmälda vårdskador efter överviktskirurgi i Sverige 2000-2012 219 Preoperativ viktnedgång korrelerar inte till viktresultatet 1 år efter gastric bypass 221 Prognostisk betydelse av lymfkörtelmetastaser i lymfkörtel 8a respektive aortocavalt vid pankreascancer 222 Radikal kirurgi för gallblåsecancer är associerat med god överlevnad 223 Rekonstruktion av vena mesenterica superior (SMV) och vena porta vid pankraticoduodenectomi 225 Stentperforation i duodenum - en ovanlig men allvarlig komplikation till ERCP. 226 Stent som enda behandling vid grad III pankreastrauma 227 Stromalt Hyaluronan vid pankreascancer 228 Svenska riktlinjer för diagnostik och behandling av kronisk pankreatit 229 SYMPTOMATOLOGY, GASTRO-DUODENAL HISTOMORPHOLOGY AND HORMONAL PROFILE 2 YEARS AFTER ERADICATION OF HELICOBACTER PYLORI IN A POPULATION-BASED COHORT 230 Synkron kolorektal-lever kirurg: MDT fyller en viktig selektionsfunktion vid behandlingsbeslut 231 Tonometri för bedömning av ventrikelsubstitutets viabilitet vid esofagektomi 232 8 Tumöretiologi är inte förenat med ökad risk för stentdysfunktion hos patienter med distal malign gallvägsobstruktion. 233 Vad gör man som svensk kirurg om man finner sten i gallgången under pågående galloperation? 234 Värdet av Diagnostisk Laparoskopi vid cancer i Gastroesofagala övergången jämfört med vid Ventrikelcancer 235 Incidens av kolecystektomi i Sverige och risken för gallstenskomplikationer 236 Gallgångsskador i Sverige - när, var, hur? 237 SpyGlass direct visualization system som en diagnostisk och terapeutisk åtgärd vid ERCP - en register baserad studie. 238 Metastasmönstret i kolorektala levermetastaser är relaterat till patienternas överlevnad 239 Nitrit minskar ischemiska skador i råttlever 241 Non invasiv prediktion av sinusoidal skada hos patienter som behandlats med oxaliplatin för kolorektala levermetastaser. 242 ImageJ: ett pålitligt verktyg för mätning av levervolym 243 Validering av datorassisterad perkutan mirkrovågsablation av levertumörer 244 Utvärdering av kurativt syftande terapikoncept vid lokal avancerad pankreascancer 245 Komplikationer av IRE i pankreas 246 Uppföljning av intraductal papillär mucinös neoplasi (IPMN) är säkert 247 Riskfaktorer för pancreatit vid kanylering av pancreasgången vid ERCP 248 Cellark med autotransplanterade skivepitel celler kan underlätta läkningen i esofagus efter Endoskopisk Submukosa Dissektion (ESD) och Radiofrekvens ablation (RFA) 249 NEOADJUVANT KEMORADIOTERAPI HAR EN HÄMMANDE EFFEKT PÅ HJÄRTFUNKTION OCH HEMODYNAMIK 250 Neoadjuvant kemoradioterapi vs. enbart kemoterapi vid esofagus- och cardiacancer. Effekt på postoperativ morbiditet och mortalitet. 251 Patchförstärkning av hiatus vid antireflux- och hiatusbråckkirurgi - 5årsuppföljning från en randomiserad studie 252 Treatment of achalasia with laparoscopic myotomy or pneumatic dilatation Long term results of a prospective, randomized study. 253 Peroral endoskopisk myotomi vid akalasi ger lika god symtomlindring som laparoskopisk esofagogastromyotomi efter ett år? 254 Slitsförslutning eller inte vid lap gastric bypass? Interimsrapport 255 Oral tillförsel av betametason är lika bra som parenteral för att minska illamående efter Laparoskopisk Gastric Bypass (LGBP) 256 9 PREOPERATIVT KOLHYDRATINTAG PÅVERKAR INTE HUVUDVÄRK ELLER ILLAMÅENDE EFTER GASTRIC BYPASS (GBP) - EN RANDOMISERAD STUDIE 258 Pre-operativa faktorers påverkan på utfallet av gastric by-pass 259 FÖRBÄTTRAD GLUKOSKONTROLL EFTER GASTRIC BYPASS HOS PATIENTER MED DIABETES. BETYDELSE AV LÅGT KALORIINTAG, TARMOMKOPPLING RESPEKTIVE MINSKAD FETTMASSA. 260 MINSKAD RISK FÖR KOMPLIKATIONER AV PREOPERATIV VIKTMINSKNING FÖRE GASTRIC BYPASS – BETYDELSE AV GRAD AV VIKTMINSKNING SAMT BMI. DATA FRÅN SOReg. 261 SIKT 262 Finns det behov av trombosprofylax vid gallstenskirurgi? 263 Postoperativa infektiösa komplikationer efter gallstenskirurgi 264 Laparoskopiska navigerade leverablationer 265 Ärrbråck efter laparoskopisk obesitaskirurgi, klinisk och radiologisk undersökning 266 Patient rapporterat utfall (PROM) och prediktiva faktorer ett år efter ärrbråckskirurgi i bukväggen 267 Kronisk smärta efter endoskopisk ljumskbråckoperation (TEP) jämförande permanent mot icke-permanent fixering av nät - en registerbaserad studie 268 Prevalens av ljumskbråck och tillgodosett behov för bråckkirurgi i Uganda 269 Ljumskbråckskirurgi på ett universitetssjukhus – en akut angelägenhet 270 Quality of life and impact on sex life after open inguinal hernia mesh repair. 271 Endoscopic Component Separation (ECS) - första svenska primära resultaten lovande vid avancerade bukväggsbråck 272 ERCP på patient opererad med laparoscopisk gastric-bypass 273 Första erfarenheterna av robotassisterad pankreaskirurgi. Ett utvecklingsprojekt med hjälp av progressiv inlärning. 274 Global kirurgi - till vilket pris? 275 Jämförelse av nätplaceringstiden vid TEP-operation: självhäftande kardborrenät versus icke-fixerade nät 276 Klinisk forskning i Afrika söder om Sahara - Mission Possible 277 Laparoskopisk gastroenteroanatomos hos patienter med ventrikelretention på grund av obotlig pankreascancer 278 Livskvalité och viktutveckling efter gastric bypass operationer som revisionsingrepp 279 Profylaktiskt TIGR Matrix nät vid högrisklaparotomi. En Pilotstudie 281 Total extraperitoneal ljumskbråckskirurgi med självhäftande polyester kardborrenät 282 10 Utvärdering av långtidseffekt efter kirurgisk behandling för primär ACNES (Anterior Cutaneus Nerve Entrapment Syndrome) Trauma 283 284 Etiologi, Behandling, Morbiditet och Mortalitet hos patienter med traumatiska Mjält- och Leverskador omhändertagna på Traumacentrum Karolinska 285 Fasciotomi kontra konservativ behandling av akut kompartmentsyndrom i underarmen orsakat av jordbävningstrauma 286 Minidränage vid pneumothorax, är det säkert? Erfarenheter av 188 patienter 287 The effects of helmet use in bicycle trauma patients: a population-based cohort study 288 Traumamortalitet och traumavård på två skandinaviska traumacenter 289 Systolic blood pressure, heart rate, and Glasgow coma predict early mortality in adult trauma patients in India: a prospective multicentre cohort study for derivation of a new prediction model 290 Vårdvetenskap 291 Postoperativ sårinfektion efter rektumamputation – Patientens upplevelser 292 Patientens bedömning av postoperativ smärtbehandling 293 Ny enhet för dagkirurgi och dygnsvård 294 Förbättring av rondsystem 295 Kvalitetssäkring av omvårdnad vid förflyttning av patient 296 Living with an enterocutanous fistula 297 Musikens betydelse för postoperativ återhämtning 298 Oplanerade återinläggningar efter kirurgisk vård 299 Sjukhusförvärvad pneumoni på en kirurgisk akutvårdsavdelning - potentiella riskfaktorer 300 Sjuksköterskeledd claudicatiomottagning 301 Sårmottagning kvalitet och ökad kompetens 302 Vilken effekt har hemträningsprogram på rektusdiastas hos multipara kvinnor? 303 Kan kvarvarande perkutant transhepatiskt dränage (PTD) minska symtombördan till svårt sjuka patienter med malign gallvägsstas? 304 intermediärvård i Sverige- fokus på organisation, övervakningsmöjligheter och sjuksköterskekompetens 305 Förändrade yrkesroller med "skill-mix". 306 Fall och fallskador. Granskning av avvikelser på en kirurgisk vårdavdelning 307 11 Barn 12 Diagnos och behandling av extralobära extrapleurala sekvestrerade lunglober Carmen Mesas Burgos, Stockholm Erik Pearson Children's Hospital Of Philadelphia, William Perantau Children's Hospital Of Philadelphia, Holly Hedrick Children's Hospital Of Philadelphia, Scott Adzick Children's Hospital Of Philadelphia, Alan Flake Children's Hospital Of Philadelphia Barnkirurgi, Astrid Lindgrens Barnsjukhus Introduction Lung sekvestrar (BPS) med extrapleurala lokalisation representerar en ovanlig variant av extralobära sekvestrar. Method Retrospektiv journal genomgång av alla patienter med BPS som diagnostiserades och/eller opererades på barnsjukhuset i Philadelphia mellan 2000-2013. Result 208 patienter med BPS inkluderades. 128 var intralobära, 59 extralobära and 21 hade extrapleurala localisation. Av dem extrapleurala, 15 var infradiafragmatiska, 4 intradiafragmatiska och 2 transdiafragmatiska. 52% av dem opererades inte, alla var infradiafragmatiska. De resterade 10 patienter opererades med laparoskopi (3 infradiafragmatiska/1 transdiafragmatiska), torakotomi (3 intradiafragmatiska/1 infradiafragmatiska), kombinerad torakotomi + laparotomi (1 transdiafragmatiska) eller torakoscopi (1 infradiafragmatiska). Medelålder vid operation var 8.8 veckor. Den pre/postnatala radiologiska diagnosen stämde vid infradiafragmatiska BPS, men intradiafragmatiska BPS klassifiserades preoperativt som lungmissbildningar i den vänstra underlob. Hos 3 av 9 fanns en associerad esofageal eller gastric bronk (33.3%). En patient hade associerad höger sidig CDH. 60% hade cystiska förändringar på histologin. En patient med stor transdiafragmatisk BPS utvecklade pleuravätska prenatalt, som krävde prenatal behandling med torakoamniotisk shunt. Discussion Infradiafragmatiska sekvestrar är den vanligaste formen av extrapleurala BPS, och kan gå i spontant regress. Det finns en bra korrelation mellan radiologisk diagnos och intraoperativa find, med undantag för intradiafragmatiska BPS, som ofta fel diagnostiseras. Associerade ektopiska bronker och mikrocystiska förändringar är vanliga. Dag: Onsdag 20/8 Tid: 08.1508.22 Plats: SOLA 13 Normalisering av alpha-fetoprotein efter resektion av sacrococcygeala teratom Carmen Mesas Burgos, Stockholm Emily Partridge Children's Hospital Of Philadelphia, William Perantau Children's Hospital Of Philadelphia, Scott Adzick Children's Hospital Of Philadelphia, Alan Flake Children's Hospital Of Philadelphia, Holly Hedrick Children's Hospital Of Philadelphia Barnkirurgi, Astrid Lindgrens Barnsjukhus Introduction Saccrococcygeala teratom (SCT) är den vanligaste germcellstumören. SCT diagnostiseras oftast prenatalt och brukar ha en bra prognos efter resektion. Alpha-feto protein (AFP) används för monitorering av recidiv efter resektion av SCT, men den förväntade normaliseringstid efter SCT resektion är okänd. Method Retrospektiv journalgenomgång av alla patienter med SCT som opererades vid barnsjukhuset i Philadelphia mellan 2000-2013. Result 66 patienter inkluderades. Halveringstiden av AFP efter resektion var 1 månad. 59% hade normala AFP värden vid 6 månaders ålder, 97% vid 1 års ålder. 64% av patienterna som diagnostiserades prenatalt genomgick endast en kirurgisk åtgärd (postnatal resektion) vid födelsen. 12% genomgick debulking initialt (5 prenatal, 3 postnatal) med resektion av rest tumören mellan 6 veckors och 2 månaders ålder. 6% hade SCT recidiv (medel=17±10.2 månader efter första operationen). Ingen ökning i AFP värden vid recidivens upptäckt. 9% diagnostiserades postnatalt, med låga AFP värden vid diagnosen. 9% hade mikroskopiska yolk sac elementer, en av dem fick kemoterapi. Deras AFP normaliseringstid var jämförbar med den andra grupperna. Discussion Trots höga AFP värde hos många SCT patienter pre och postoperativt, normaliseras de flesta vid 6 månadersålder, och nästan alla vid 1 års ålder. Patienter med hög återfallsrisk och patienter med recidiv skiljer sig inte från den övriga grupperna. Dag: Onsdag 20/8 Tid: 08.2208.29 Plats: SOLA 14 Icke-operativ behandling med antibiotika jämfört med appendektomi vid akut icke-perforerad appendicit hos barn: en randomiserad kontrollerad pilotstudie Jan Svensson, (1. Barnkirurgiska Verksamheten, Astrid Lindgrens Barnsjukhus, Karolinska Universitetssjukhuset, 2. Institutionen För Kvinnors Och Barns Hälsa, Karolinska Institutet) Barbora Patkova (1, 2), Markus Almström (1, 2), Hussein Naji (1, 2), Nigel Hall (3. Surgery Unit, Ucl Institute Of Child Health, London, Uk, 4. Division Of General And Thoracic Surgery, The Hospital For Sick Children, Toronto, Canada), Simon Eaton (3, 5. Department Of Pediatric Surgery, Great Ormond Street Hospital, London, Uk), Agostino Pierro (4), Tomas Wester (1, 2) Barnkirurgi, Astrid Lindgrens Barnsjukhus Introduction Syftet med denna studie var att studera tillämpligheten och säkerheten av att behandla akut icke-perforerad appendicit hos barn med antibiotika. Method I en randomiserad kontrollerad studie (RCT) jämfördes primär icke-kirurgisk antibiotikabehandling med appendektomi vid akut appendicit hos barn. Patienterna hade vid inklusionen en radiologiskt konfirmerad akut appendicit som normalt hade behandlats med appendektomi och de lottades till primär icke-operativ antibiotikabehandling eller akut appendektomi. Barnen följdes upp i ett år. Result 50 patienter deltog i studien, 26 randomiserades till appendektomi och 24 till primär antibiotikabehandling. Hos de appendektomerade hade alla en histopatologiskt verifierad akut appendicit, inga signifikanta komplikationer registrerades i denna grupp. 2/24 patienter i antibiotikagruppen appendektomerades innan den primära antibiotikabehandlingen avslutats och ytterligare en appendektomerades efter 8 månader för akut appendicit. Ytterligare sex patienter appendektomerades under uppföljningstiden, fem på grund av återkommande buksmärta och en efter föräldrarnas önskemål. Ingen av dessa sex hade histopatologiskt appendicit. Discussion 92% av patienterna som primärt behandlades med antibiotika tillfrisknade initialt. Bara 1/22 (5%) hade återfall i akut appendicit under uppföljningstiden. 62% av de primärt antibiotikabehandlade undgick appendektomi under uppföljningsperioden. Denna pilotstudie indikerar att primär antibiotikabehandling av akut appendicit hos barn är tillämplig och säker. Ytterligare studier av antibiotikabehandling vid akut appendicit hos barn är önskvärda. Dag: Onsdag 20/8 Tid: 08.2908.36 Plats: SOLA 15 Har robotassisterad teknik en plats inom barnkirurgin? Pia Löfgren, Västra Frölunda Sigge Björnsson Göteborg, E-L Daxberg Göteborg, M Eriksson Göteborg, Gundela Holmdahl Göteborg, Anders Sandin Göteborg, Henrik Sjövall Göteborg, Petteri Sjögren Göteborg Barnkirugiska kliniken DSBUS Introduction Robotassisterad kirurgi på barn har successivt införts i Sverige de senaste 10 åren utan egentlig dokumentation som styrker dess patientnytta. Vi har genomfört en HTA analys där vi granskat samtliga relevanta artiklar i ämnet på barn under 18 år. Eftersom erfarenheterna på barn är begränsade har vi koncentrerat oss på de två, inom barnkirurgin, vanligaste ingreppen pyeloplastik och funduplikation Method Robotassisterad kirurgi har i analysen jämförts med 1; laparoskopisk teknik, 2; öppen teknik. Av 40 artiklar har 30 inkluderats; 15 kohortstudier (10 rörande pyeloplastik och 5 funduplikation) och 15 fallserier (7 pyeloplastik, 8 funduplikation). Inga kontrollerade randomiserade studier är publicerade. Viktigaste utfall beträffande pyeloplastik var resolution av hydronefros, avseende funduplikation var det symtomfrihet. Övriga viktiga utfall inkluderade postoperativ smärta, vårdtid, ärrproblematik, recidiv, komplikationer mfl. Result Resultaten i båda grupperna och i samtliga utfall visade ingen säker fördel för någon av operationsmetoderna. Evidensstyrkan beräknades till ett begränsat eller otillräckligt vetenskapligt underlag i samtliga utfall (Lägsta nivå i GRADE systemet). Införande av robotassiterad kirurgi kommer att innebära en kostnadsökning för vården. Discussion Otillräcklig evidensstyrka indikerar ett behov av mer forskning innan robotassisterad kirurgi på barn börjar tillämpas i klinisk vardag. En ny kostsam operationsteknik har införts utan tillräckligt vetenskapligt underlag avseende både patientnytta och risker. Dag: Onsdag 20/8 Tid: 08.3608.43 Plats: SOLA 16 Att spara eller inte spara, det är frågan: Förhudsplastik vid lindrig hypospadi? Martin Flygare, Göteborg Kate Abrahamsson Göteborg, Sofia Sjöström Göteborg, Gundela Holmdahl Göteborg Barnkirurgiska kliniken, DSBUS Introduction Operation vid distal hypospadi syftar till att åtgärda meatusstenos och ge bättre kosmetik. När förutsättningar finns och föräldrarna så önskar förslutes förhuden, i stället för cirkumcision. Förhudsplastik med samtidig urinrörsrekonstruktion (t.ex. T.I.P.) har emellertid visat 15-20% komplikationsfrekvens i svenska studier. Vi vill utvärdera om förhudsförslutning ger färre komplikationer när uretra inte rekonstrueras. Method Via retrospektiv journalgenomgång studerades samtliga patienter som åtgärdats för distal hypospadi vid Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus mellan 2008-2013. Operationsmetod, antalet suturrader i förhudsbladen samt postoperativa komplikationer noterades. Uretrarekonstruktiva ingrepp samt reoperationer uteslöts. Result Totalt 156 patienter genomgick hypospadiplastik utan urinrörsrekonstruktion. 106 av dessa förhudsförslöts och 50 cirkumciderades. Operationsåldern för de förhudsförslutna var mellan 394 månader (medianålder 18 månader). Sammanlagt 6 förhudsförslutna patienter (6%) utvecklade postoperativa komplikationer: 3 förhudsplastiker totalrupturerade, 3 utvecklade förhudsfistlar. Ingen patient utvecklade postoperativ förhudsträngsel. Komplikationsfrekvensen per operationsmetod var 8% för MAGPI (5/61) och 10% för GAP (1/10), medan meatusplastik och förhudsförslutning (n=25) eller enbart förhudsförslutning (n=10) utföll helt komplikationsfritt. Dubbelradig suturering av inre förhudsbladet gav inte färre komplikationer än enkel suturrad. Discussion Vid hypospadiplastik ställs operatören inför frågan om förhuden ska sparas eller inte. Förhudsplastik förefaller vara säkrare när urinröret inte behöver rekonstrueras och kan under sådana betingelser tryggt rekommenderas framför cirkumcision, när föräldrarna så önskar. Dag: Onsdag 20/8 Tid: 08.4308.50 Plats: SOLA 17 Betydelsen av minskad antibiotikaprofylax efter hypospadioperation Said Zeiai, Stockholm Agneta Nordenskjöld Stockholm, Magdalena Fossum Stockholm KBH, CMM, KI. Barnkirurgen, ALB, KS Solna. Introduction Rutiner kring postoperativ antibiotikaprofylax vid hypospadioperation med postoperativ stent ändrades i mars 2010 från kontinuerlig profylax från operationsdagen till en vecka efter borttagande av stent (grupp I), till en dos preoperativt och en dos vid borttagandet av stent (grupp II). Syftet med denna studie var att identifiera de medicinska effekterna av denna förändring. Method En retrospektiv journalgenomgång utfördes av alla pojkar som opererats för hypospadi mellan juni 2008 och december 2011. Data från patienter som genomgått hypospadiplastik med ”tubularized incised plate” (TIP) och postoperativ stent insamlades. Patienter som opererades före mars 2010 jämfördes med patienter som opererats efter denna tid med avseende på postoperativ infektion och andra komplikationer. Result 113 rekonstruktioner med TIP plastik och postoperativ stent har inkluderats i studien. Patientdistributionen var lika i båda grupperna. Uppföljningstiden var minst 6 månader. 15/58 patienter i grupp I (25%), och 8/55 patienter i grupp II (14%) uppvisade komplikationer såsom fistel eller uppsprucken plastik. Sammanlagt 5 respektive 4 % uppvisade infektion. Discussion Risken för komplikationer var mindre i gruppen som fick två singeldoser av antibiotikaprofylax jämfört med långtidsprofylax utan att risken för infektion ökade. Vi rekommenderar därför profylax enligt 2-singel-dos-regim. Dag: Onsdag 20/8 Tid: 08.5008.57 Plats: SOLA 18 Hypospadioperation med TIP, uppföljning av funktion i pubertet Marie Andersson, Göteborg Monika Doroszkiewicz Göteborg, Charlotte Arfwidsson Göteborg, Kate Abrahamsson Göteborg, Gundela Holmdahl Göteborg SU/Drottning Silvias Barn- och ungdomssjukhus Introduction 1994 beskrev Snodgrass operationsmetoden Tubularized Incised Plate hypospadias repair (TIP). På Drottning Silvias Barn- och ungdomssjukhus har TIP utförts sedan 1997. Postoperativt får pojkarna ofta ett obstruktivt flödesmönster. Orsaken samt relevansen av detta är omdiskuterat. Method Material: 126 pojkar opererades för hypospadi med TIP mellan 1999-2003. I en tidigare studie ingick de pojkar som var pottränade och kunde lämna ett flöde 2 månader och 12 månader efter operationen. 38 av dessa pojkar som nu är i pubertet ingår i denna studie. Metod: Klinisk undersökning, uroanamnes, sexualfunktion, flödesmätning mm. Result 38 pojkar med 10 midpenila och 28 distala hypospadier är undersökta. 29 är följda utan åtgärd, 9 är meatotomerade eller dilaterade. Efter ett år hade 34% normalt flöde, efter 7 år 39% och i gruppen som hade puberterat hade 95% normala flöden. Maxflöde var 10ml/s, 15ml/s respektive 25ml/s (Md). Meatus låg ventralt glandulärt i 69%, coronart i 13% och toppglandulärt i 13%. Ingen uretrafistel, men ventral kurvering vid erektion uppgavs i 8% Discussion Hypospadiopererade patienter med obstruktivt flöde utan symptom kan följas konservativt då en stor andel spontant normaliseras. MEN sena behandlingskrävande strikturer förekommer och patienten bör instrueras att söka vid miktionssymtom oavsett ålder. Dag: Onsdag 20/8 Tid: 08.5709.04 Plats: SOLA 19 Nationell registerbaserad studie av hypospadi i Sverige, 1973-2009: Incidens och riskfaktorer Anna Skarin Nordenvall, Stockholm Louise Frisén Stockholm, Anna Nordenström Stockholm, Paul Lichtenstein Stockholm, Agneta Nordenskjöld Stockholm Institutionen för kvinnor och barns hälsa, KI Introduction Hypospadi är en av de vanligaste medfödda missbildningarna hos pojkar. Syftet med denna studie var att studera incidensen av hypospadi i Sverige under en 40-årsperiod och avgöra om eventuella förändringar i incidens var associerade med kända riskfaktorer. Method Analys av data från nationella register för alla män födda i Sverige mellan 1973 och 2009 (N=1948591). Förekomsten av hypospadi per 1000 levande födda pojkar beräknades som antalet fall dividerat med totala antalet födda pojkar årligen. Associationen mellan hypospadi och riskfaktorer beräknades med logistisk regression. Result Incidensen av pojkar diagnostiserade med hypospadi ökade efter 1990 från 4,5 till 8 per 1000 levande födda pojkar. Incidensen för såväl mild som svår fenotyp ökade. Pojkar födda SGA (OR 4,34), som tvillingar (OR 1,8), som ett resultat av IVF (OR 1,15) eller med föräldrar från Asien (OR 1,45) eller kontinentala Europa (OR 1,41) hade ökad risk att diagnostiseras med hypospadi. Multivariat-analyser visade att förändringar i riskfaktorer inte var orsaken till den ökade incidensen. Discussion Denna registerbaserade studie påvisade en ökad incidens av pojkar diagnostiserade med hypospadi i Sverige som inte kunde hänföras till kända riskfaktorer. Incidensökningen utgjordes av såväl milda som svåra fenotyper vilket tyder på att förändringar i de diagnostiska kriterierna inte var den enda bakomliggande orsaken. 20 Dag: Onsdag 20/8 Tid: 09.0409.11 Plats: SOLA 21 Urinvägskonkrement hos barn Anna Hultmark, Göteborg Gundela Holmdahl Göteborg, Kate Abrahamsson Göteborg, Klas Lindqvist Göteborg, Sofia Sjöström Göteborg Drottning Silvias Barn och Ungdomssjukhus Introduction Vi har med en retrospektiv journalstudie inventerat urinstenpatienter som handlagts på DSBUS de senaste 5 åren (januari 2008-januari 2014) i syfte att kartlägga bakomliggande grundsjukdomar, handläggning och uppföljning. Method Vi fann 74 patienter med stendiagnos enligt ICD10. Vi undersökte ålder, kön, etnicitet, debutsymtom, urinvägsmissbildning, andra sjukdomar, stenanalys, lokalisation, blod och urinanalys. Vi har också tittat på stenåtgärd, komplikationer, pre och postoperativ avlastning, antal vårddagar och recidiv. Result Av 74 patienter (45 pojkar, 29 flickor) hade 60 röntgenverifierade konkrement och 14 misstänkt sten. Ålder vid symptomdebut var median 11 år (0,3-18). Debutsymptom var ett eller flera av; buk/flanksmärtor (64%) hematuri (46%) pyelonefrit (19%) RIK-problem (9%) eller en passentfynd (3%). Stenanalys (N=34) visade i 4 fall cystinsten där urinanalys bekräftade cystinuri. Övriga stenar bestod av Ca, Oxalat, Fosfat, Magnesium och Ammonium. Positiv urinodling förekom hos 24 patienter (e.coli, proteus enterokocker, klebsiella). 16 patienter hade urinvägsanomali (PUJstenos 5, duplex 3, VUR 2, polycystnjure 2, blåsexstrofi 2, hypospadi 2) och 25 hade annan sjukdom med risk för stenbildning (neurogen blåsrubbning 8, traumatisk blåsskada 1, prematurfödda 6, malignitet 2, cystinuri eller annan metabol sjukdom 8). Konkrementen hittades i njure (N=35), uretär (N=26), urinblåsa (N=14) eller kombination av dessa (N=16). Av de 60 behövde 63% intervention.12% avlastades perkutant eller med dubbel J-stent, 22% åtgärdades med perkutan endoskopisk nefropyelolithektomi, 18% med endoluminal laserlithothripsi, 5% med ESWL, 13% med öppen stenextraktion och 20% behövde kombinationsåtgärd. Discussion Barn med urinstenar har ofta bakomliggande sjukdomar eller missbildningar som ger upphov till stenbildning men sten förekommer sporadiskt även hos barn. Behandling måste individanpassas och handläggas multidisciplinärt med kompetens inom barnurologi, nefrologi, radiologi och urologi. Grundutredning bör innefatta sten och urinanalys, urinodling samt kartläggning av urinvägsanatomi. Dag: Onsdag 20/8 Tid: 09.1109.18 Plats: SOLA 22 Effekter på genuttryck och proliferation efter långtidsodling av humana urotelceller Clara Ibel Chamorro, Stockholm Said Zeiai Stockholm, Gisela Reinfeldt Engberga Stockholm, David Brodin Stockholm, Agneta Nordenskjöld Stockholm, Magdalena Fossum Stockholm Department of Women's and Children's Health Introduction Odlade humana urotelceller kan användas för tissue engineering vid rekonstruktion av urogenitala defekter. Av säkerhetsskäl är det viktigt att utföra kvalitetskontroller av celler innan de transplanteras tillbaka till patienten. I dessa studier var vårt mål att karakterisera effekten av odling i laboratoriemiljö med avseende på genuttryck och proliferativ kapacitet. Method Genuttyck i tidig och sen passage analyserades med mikroarray-chip som täcker hela det humana genomet. Gener som uppvisade signifikant ökning eller minskning i uttryck analyserades med mjukvaruprogram (Bioinformatics) för att finna relationer till biologiska funktioner och cellulära processer. Dessutom bedömdes cellernas delningskapacitet och markörer för senescence. Result Analys med Bioinformatics uppvisade olika genuttycksprofiler. I sen passage nedreglerades gener som var associerade med cellcykeln och processer relaterade till lagning av DNA. Många uppreglerade gener hade funktioner relaterade till extracellulärmatrix, apoptos och cellens morfologi. Fynden bekräftades med RT-PCR och cellodlingsstudier. Celler i tidig passage bildade fler kolonier och populationsfördubbling skedde snabbare. Celler i sen passage uppvisade större mängd markörer för senescence. Discussion Vi fann att celler delar sig mindre effektivt efter långtidsodling. Celler bör därför transplanteras tillbaka till patienten så tidigt som möjligt för att säkerställa en god proliferativ förmåga även efter transplantation. Analys av genuttryck bör ingå som del i kvalitetskontrollen inför operation. Dag: Onsdag 20/8 Tid: 09.1809.25 Plats: SOLA 23 MR studier av stämband samt röstkarakteristika hos kvinnor med kongential binjurehyperplasi Ulrika Nygren, Stockholm Bengt Isberg Stockholm, Maria Södersten Stockholm, Stellan Hertegård Stockholm, Stefan Arver Stockholm, Agneta Nordenskjöld Stockholm Karolinska Institutet, CLINTEC, Enh för Logopedi Introduction Bakgrund: Kvinnor med kongenital binjurehyperplasi (CAH) riskerar att få en viriliserad röst beroende på sen diagnostisering eller underbehandling av glukokortikosteroider. De underliggande anatomiska förändringarna av stämbanden som förklarar röstviriliseringen har inte undersökts tidigare in vivo. Method Försökspersoner och metoder: Fyra patienter med viriliserade röster, fem ålders- och längdmatchade röstfriska kvinnliga kontroller och fyra åldersmatchade manliga kontroller deltog. En undersökning av stämbandsmuskelns area, stämbandens längd och ansatsrörets längd utfördes med magnetisk resonanstomografi (MRT). Mätningar från MRT gjordes av två oberoende bedömare och både intra- och interbedömarreliabilitet var mycket god. En röstinspelning gjordes under läsning av en standardtext och akustisk analys av röstläget (grundtonsfrekvensen, F0), röststyrka och fysiologiskt omfång utfördes enligt klinisk rutin. Result Resultat: Kvinnor med CAH hade statistiskt signifikant större area av stämbandsmuskeln jämfört med kvinnliga kontroller och mindre jämfört med manliga. En negativ statistisk signifikant korrelation kunde påvisas mellan area av stämbandsmuskel och värden för F0, vilket betyder att en större area av stämbandsmuskeln korrelerade med lägre F0-värden. Patienterna hade statistiskt signifikant mindre fysiologiskt omfång jämfört med kvinnliga och manliga kontroller. Discussion Slutsats: Stämbandsmuskelns area var större hos kvinnor med CAH än hos de kvinnliga kontrollpersonerna vilket kan utgöra den anatomiska förklaringen till virilisering av rösten med lägre grundtonsfrekvens. Dag: Onsdag 20/8 Tid: 09.2509.32 Plats: SOLA 24 HÖG DOS RAT BRACHYTERAPI VID FRAMGÅNGSRIK BEHANDLING AV CANCER I NEDRE URINVÄGAR HOS BARN Jakob Stenman, Stockholm Martin Jalnäs Stockholm, Pär-Johan Svensson Stockholm, Niklas Pal Stockholm, Claes Mercke Stockholm Karolinska Universitetssjukhuset Introduction Bakgrund Låg dos rat brachytherapy (BT) baserat på Iridium 192 har visats kunna minska morbiditet efter behandling för rhabdomyosarkom i blåsa och prostata (BP-RMS).1,2 I syfte att minska behovet av radikal kirurgi har vi introducerat hög dos rat brachyterapi (HDR-BT) som en del av behandlingen vid cancer i nedre urinvägarna hos barn. Method Material och Metod 6 barn, (4 pojkar, 2 flickor), 1-10 år gamla, som diagnosticerats med BPRMS (n=5) samt malign triton tumör i blåsan (MTT, n=1) behandlades med HDR-BT på Karolinska universitetssjukhuset 2004-2013. Alla patienter behandlades enligt CWS protokoll. Kirurgin begränsades till inläggning av brachyterapikatetrar ihos 4 av 6 patienter som hade en tumördiameter < 5cm efter induktionsbehandling. En dosplanerings-DT gjordes under samma narkos och HDR-BT gavs två gånger dagligen under 5 dygn till en dos om 18-39 Gy. De flesta behandlingar gjordes under mild sedering. Result Resultat Efter 12-120 månader är alla 5 barn som primärbehandlats (4 BP-RMS, 1 MTT) vid liv med bibehållen blåsfunktion. Ett barn som fick HDR-BT som en del av behandlingen för ett långt gånget BP-RMS recidiv har dött. En detaljerad urologisk uppföljning pågår. Discussion Slutsats Vi rapporterar lovande resultat ifrån användning av HDR-BT för att minska behovet av radikal kirurgi vid cancer i nedre urinvägarna hos barn. Dag: Onsdag 20/8 Tid: 09.3209.39 Plats: SOLA 25 Lungfunktion över tid hos överlevare med CDH Cathrine Johansson, Göteborg Vladimir Gatzinsky Göteborg, Linus Jönsson Göteborg, Per Gustafsson Skövde Barnkirurgiska Kliniken DSBUS Göteborg Introduction Kongenitalt diafragmabråck (CDH) är ett tillstånd med ökande överlevnad. Detta medför att vi har en ny grupp överlevare där morbiditet och prognos är relativt okänd. Method Mellan 1997 och 2006 har 17 barn (7 flickor, 10 pojkar) vårdats för diafragma bråck på Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus. 16 stycken vänstersidiga. Patienterna följs under uppväxten med lungfunktionsundersökningar. Vi kontrollerar perfusionsandel (MAA), spirometri samt arbetsprov. Perifer luftvägsfunktion mäts med wash out (benämns LCI). Hela kohorten har nu gjort sina 7 års kontroller. Result 68% av har patologiskt förhöjda LCI (SD median 2,9; range -0,3 – 7,9). MAA på opererade sidan är sänkt hos hela gruppen och visar ingen tendens till förbättring över tid. Vid spirometri ses förhöjd funktionell residual kapacitet (FRC) hos 50% (SD median 1,95; range -0,6-3,7) samt förhöjd residualvolym (RV) hos 93% (SD median 2,8; range 0,69-4,5). Majoriteten (60%) har normal arbetsförmåga. Discussion CDH är associerat med sämre blodflöde i den opererade lungan utan tecken på ökad alveolarisering med tiden. Ett ökande LCI kan betyda att den perifera lungfunktionen försämras med åren. Höga RV samt FRC kan vara tecken på obstruktion eller emfysemförändringar. Trots detta hade de flesta normal arbetsförmåga. Det är av största vikt att dessa barn följs under uppväxtåren avseende lungfunktion. Dag: Onsdag 20/8 Tid: 10.3011.37 Plats: SOLA 26 Effekten av prenatala behandlingar på pulmonell hypertension vid kongenitalt diafragmabråck Carmen Mesas Burgos, Karolinska Institutet Marcus Davey Children's Hospital Of Philadelphia, Erik Pearson Children's Hospital Of Philadelphia, Alan Flake Children's Hospital Of Philadelphia, William Perantau Children's Hospital Of Philadelphia Barnkirurgi, Astrid Lindgrens Barnsjukhus Introduction Varje år föds i Sverige 30–40 barn med medfött diafragmabråck (CDH), underutvecklade lungor och potentiell livshotande pulmonell hypertension. Den postnatala behandling av pulmonell hypertension är idag otillfredställande. Studien utvärderar effekten avseende pulmonell hypertension av olika prenatala behandlingsstrategier vid CDH Method Dräktiga råttor randomiserades i 6 grupper: kontroll grupp, CDH (100 mg nitrofen E9.5), respektive nitrofen E9.5 i kombination med dexamethasone (DM) (0.25 mg/kg; E18.5-E19.5); Sildenafil (100 mg/kg/d; E11.5-E20.5), vitamin A (RA) (5mg/kg; E18.5-20.5) eller Imatinib (50mg/kg; E17.5-20-5). Råttorna laparotomerades E21.5 (term 22) och fostren undersöktes med doppler ultraljud. Pulsvågen vid lungartären huvudstam spelades in. Hjärtfrekvens, blodflöde och hastighet samt pulmonary artery acceleration time (PAAT) analyserades. Pulsatility index (PI) beräknades. Result Prenatal behandling med sildenafil, vitamin A eller imatinib minskade PI i lungartären, jämfört med obehandlade CDH. Prenatal behandling med DM gav inga signifikanta skillnader i PI. Ingen av de behandlingar förbättrade PAAT i lungartären. Discussion Flera prenatala behandlingsstrategier minskar den pulmonella hypertension i nitrofen-CDH. Vi spekulerar i att det minskade lungartär trycket förbättras av minskad artärhypertrofi i kärlbädden. Dag: Onsdag 20/8 Tid: 10.3710.44 Plats: SOLA 27 Prenatal behandling av kongenitalt diafragmabråck: utvärdering av postnatal lung funktion Carmen Mesas Burgos, Karolinska Institutet Marcus Davey Children's Hospital Of Philadelphia, Pablo Laje Children's Hospital Of Philadelphia, Huimin Jia Children's Hospital Of Philadelphia, Alan Flake Children's Hospital Of Philadelphia, William Perantau Children's Hospital Of Philadelphia Barnkirurgi, Astrid Lindgrens Barnsjukhus Introduction Kongenitalt diafragmabråck är en medfödd missbildning där det föreligger en defekt i diafragma och en mer eller mindre uttalad lunghypoplasi och pulmonell hypertension, som blir avgörande för mortalitetet och morbiditetet. Tillgång till prenatal diagnostik öppnar möjligheten för prenatal behandling. Syftet är att utvärdera effekten på lungfunktionen av olika prenatala behandlingsstrategier vid CDH Method Dräktiga råttor randomiserades i 6 grupper: kontroll grupp, CDH (100 mg nitrofen gestationsdag E9.5), respektive nitrofen E9.5 i kombination med dexamethasone (DM) (0.25 mg/kg; E18.5E19.5); Sildenafil (100 mg/kg/d; E11.5-E20.5), vitamin A (RA) (5mg/kg; E18.5-20.5) eller Imatinib (50mg/kg; E17.5-20-5). Råttorna laparotomerades E21.5 (term 22), och trakea på foster med CDH kanylerades med en 24G kateter, och ventilerades under 30 minuter (FiO2 0.6, 120 rpm, PEEP 1 cm H2O, PIP 20mmH20). Därefter togs en blodgas för att utvärdera lungfunktionen. Result Prenatal behandling med DM ledde till högre tidalvolymer och lägre PCO2. Prenatal behandling med sildenafil förbättrade oxygenering, med högre PO2 och saturationsvärde. Prenatal behandling med RA förbättrade endast PO2 värden. Inga signifikanta skillnader efter prenatal behandling med imatinib. Discussion Ökad kunskap om effekten av prenatal behandling på foster med CDH kan, i det längre perspektiven, leda till utveckling av nya behandlingsstrategier redan under fosterlivet. Dag: Onsdag 20/8 Tid: 10.4410.51 Plats: SOLA 28 Bukväggsdefekter hos möss och människor gastroschisislika modeller Emma Grottling, Ystad Erik Eklund Lund, Einar Arnbjörnsson Lund Kirurgiska kliniken, Lasarettet i Ystad Introduction Orsaken till gastroschisis (GS) är okänd men är sannolikt multifaktoriell. Familjär GS finns beskriven, men man har inte kunnat identifiera några GS-orsakande gener i människor. Det finns flera knockout(KO)-musmodeller som uppvisar en GS-liknande defekt. Nyligen noterades en sådan i en KO-mus som saknade Dermatansulfatepimeras 1 (DS-Epi1). Vårt syfte var att utvärdera om defekten hos denna respektive andra KO-musmodeller motsvarar human GS. Method Fenotypering av DS-Epi1-musen gjordes utifrån befintligt bildmaterial. Litteratursökning efter ytterligare genetiska musmodeller avseende GS och andra bukväggsdefekter genomfördes. En genomgång av de drag som utmärker GS gjordes i de olika materialen och resultaten sammanställdes som en jämförelse med GS och omfalocele (OC) hos människa. Result Vi fann 5 KO-musmodeller med GS-liknande bukväggsdefekter. I flera beskrivningar saknas tillräckliga detaljer avseende defektens läge samt utseende av navel och navelsträng för att kunna fastslå om den är identisk med human GS. Utslagning av Aebp1 respektive Bmp-1 ger fenotyper som är mest lika den mänskliga defekten. Discussion Flera av musmodellerna har defekter med drag av såväl GS som OC. Mutationer i Aebp1 och Bmp-1 har efterletats hos GS-patienter utan resultat. Sannolikt har bara en del av GSpatienterna en genetisk komponent och det kan behövas större alternativt mer specifika material för att kunna identifiera dessa patienter. Dag: Onsdag 20/8 Tid: 10.5110.58 Plats: SOLA 29 Betydelsen av tidpunkt för elektivt sectio för barn med prenatalt diagnostiserad gastroschisis Carmen Mesas Burgos, Stockholm Anna Svenningsson Stockholm, Tina Granholm Stockholm, Peter Conner Stockholm Barnkirurgi, Astrid Lindgrens Barnsjukhus Introduction Gastroschisis är den vanligaste prenatalt diagnostiserade bukväggsdefekten, och drabbar ca 1:5000. Hur och när foster med prenatalt diagnostiserad gastroschisis skall förlösas är kontroversiellt. Tampaketets exponering för amnionvätska tros leda till svullnad och postnatal tarmdysfunktion, varför en tidig förlossning skulle kunna minska den postnatala morbiditeten. På vår klinik planeras elektivt sectio för att kunna optimera det postnatala kirurgiska omhändertagandet. Tidigare har elektivt sectio planerats till 37 fullbordade gestationsveckor, men 2010 ändrades strategin till ett tidigare elektivt sectio vid 35 fullgångna gestationsveckor. Syftet med studien var att jämföra outcome hos patienter födda under de två olika perioderna. Method Retrospektiv journalgenomgång inkluderande alla patienter opererade för gastroschisis på vår klinik mellan januari 2006 och mars 2014. Result talt 51 patienter inkluderades (24 perioden 2006-2009, 27 perioden 2010-2014). Fler akuta sectio utfördes 2006-2009. Under perioden 2010-2014 var andelen primära bukförslutningar utan silo lägre, behovet av parenteral nutrition (PN) och ventilator längre, tillväxten sämre och fler hade behov av hem-PN. Dock var vårdtiden kortare och färre drabbades av allvarliga komplikationer som prenatal volvulus med tarmischemi och korttarm. Förutom antalet akuta sectio var inga skillnader signifikanta. Discussion Tidigareläggning av elektivt sectio (35 vs 37 fullbordade gestationsveckor) har inte signifikant påverkat morbiditeten hos barn födda med prenatalt diagnostiserad gastroschisis Dag: Onsdag 20/8 Tid: 10.5811.05 Plats: SOLA 30 Hirschsprung-associerad enterokolit förändrar den intestinala bakteriefloran hos barn med Hirschsprungs sjukdom Philip K. Frykman, Los Angeles Tomas Wester Stockholm, Agneta Nordenskjöld Stockholm, Akemi Kawaguchi Los Angeles, Thomas T. Hui Oakland, Anna Löf Granström Stockholm, Zhi Cheng Los Angeles, Vince Funari Los Angeles Barnkirurgiska sektionen, KBH, KI Introduction Patienter med Hirschsprungs sjukdom (HSCR) kan drabbas av Hirschsprungs-associerad enterokolit (HAEC) pre-och postoperativt. Orsaken till HAEC är inte klarlagd. Hypotesen är att barn som utvecklar HAEC har en annan tarmmikroflora än de patienter som inte utvecklar HAEC. Method I en multicenterstudie inkluderades 18 patienter opererade för HSCR i åldrar mellan 3 månader till 7,6 år. Journaldata insamlades och patienternas föräldrar intervjuades om matning, användning av probiotika samt HAEC episoder. HAEC klassificerades enligt Pastor el al och patienter med aktiv HAEC exkluderades. Fecesprover och DNA isolerades och användes för sekvensering. Result Nio patienter hade haft minst en episod av HAEC. Patienterna i HAEC-gruppen och non-HAECgruppen var liknande i ålder, aganlionoslängd samt typ av föda och användning av probiotika. Den fekala mikrofloran i HAEC-gruppen skilde sig från non-HAEC-gruppen avseende ökad mängd Bacteriodetes och Proteobacteria samt en minskad mängd Firmicutes och Verrucomicrobia. En kraftig minskning av Lactobacillus samt en ökning av Clostridium och Campylobacter identifierades in HAEC-gruppen. Discussion Patienterna i HAEC-gruppen hade en mindre mängd “nyttiga” bakterier och ökad mängd patologiska bakterier. Förändringarna i bakteriefloran med ökad mängd Bacteriodetes och minskad mängd Firmicutes stödjer hypotesen om störd bakterieflora hos barn med HAEC. Dag: Onsdag 20/8 Tid: 11.0511.08 Plats: SOLA 31 Hirschsprung-associerad enterokolit förändrar den intestinala svampfloran hos barn med Hirschsprungs sjukdom Philip K. Frykman, Los Angeles Tomas Wester Stockholm, Agneta Nordenskjöld Stockholm, Akemi Kawaguchi Los Angeles, Thomas T. Hui Oakland, Anna Löf Granström Stockholm, Zhi Cheng Los Angeles, Vince Funari Los Angeles Barnkirurgiska sektionen, KBH, KI Introduction Patienter med Hirschsprungs sjukdom (HSCR) kan drabbas av Hirschsprungs-associerad enterokolit (HAEC) pre-och postoperativt. Orsaken till HAEC är inte klarlagd. Hypotesen är att barn som utvecklar HAEC har en annan svampflora än de patienter som inte utvecklar HAEC. Method I en multicenterstudie inkluderades 18 patienter opererade för HSCR i åldrar mellan 3 månader till 7,6 år. Journaldata insamlades och patienternas föräldrar intervjuades om matning, användning av probiotika samt HAEC episoder. HAEC klassificerades enligt Pastor el al. Patienter med aktiv HAEC exkluderades. Fecesprover och DNA isolerades för sekvensering. Result Åtta patienter hade haft minst en episod av HAEC. Den fekala svampfloran i HAEC-gruppen visade stora skillnader jämfört med patienter med HSCR utan episoder av HAEC. De hade ökad förekomst av Candida sp. och minskad förekomst av Malassezia och Saccharomyces sp. Vid detaljerad analys av Candida sp. identifierades en fyrfaldig ökning av C. albicans, och en trefaldig minskning av C. utilis, C.parapsilosis och C. tropicalis i HAEC-gruppen. Discussion HAEC-gruppen visade en ökning av patogena svamparter och minskning av icke-patogena arter. Det är oklart om detta fynd är en orsak till utveckling av HAEC eller ett resultat av HAEC. Fynden kan bidra till att förklara patogenesen vid HAEC, samt ändra framtida behandling. Dag: Onsdag 20/8 Tid: 11.0811.11 Plats: SOLA 32 Bröst 33 Uttryck och cirkulerande halter av Perlecan vid bröstcancer Malin Jansson, Umeå Malin Sund Umeå, Daniel Öhlund Umeå Inst för kirurgisk och perioperativ vetenskap Introduction Lokaliserad bröstcancer kan botas med kirurgi, men många avlider av sin bröstcancer eftersom vissa tumörer metastaserar tidigt. Perlecan, ett heparan sulfat proteoglykan, förekommer i de flesta basalmembran och är relaterat till angiogenes, tillväxt, invasions- och metastaseringsförmåga hos tumörer. I projektet studeras uttrycket av Perlecan vid tumörprogressionen och de molekylära subtyperna av bröstcancer. Koncentrationen av Perlecan i plasma vid bröstcancer pre- och postoperativt och friska kontroller analyserades med syfte att utvärdera dess potential som tumörmarkör. Method Perlecanuttrycket studerades med immunofluorescens i färskfrusen bröstvävnad. Plasma nivåerna mättes med ELISA-analys. Statistisk analys med one-way ANOVA, independent T-test och Kruskal-Wallis test. Result Perlecan uttrycks i både epiteliala och vaskulära basalmembran i frisk bröstkörtelvävnad och saknas i stromat. Vid bröstcancervävnad ses ett uppbrutet basalmembran som ibland saknas helt och Perlecan är starkt uppreglerat i stromat. Ingen korrelation till de molekylära subtyperna kunde ses. Perlecannivåerna i plasma var signifikant högre vid östrogenreceptorpositivt än vid östrogenreceptornegativ bröstcancer både pre- (p-värde= 0,029) och postoperativt (p-värde= 0,022). Skillnad i koncentration av Perlecan mellan de olika molekylära subtyperna var gränssignifikant (p-värde= 0,097). Discussion Större studier med längre uppföljning behövs för att kunna utvärdera Perlecan som tumörmarkör och dess betydelse för bröstcancerspecifik och total överlevnad. Dag: Torsdag 21/8 Tid: 14.4514.53 Plats: Zarah Leander 34 Proliferation och apoptos påverkar överlevnaden i bröstcancer. Fredrik Nilsson, Umeå Anoosheh Nazemroaya Umeå, Johan Svensson Umeå, Stefan Emdin Umeå, Malin Sund Umeå Enheten för kirurgi. Universitetssjukhuset i Umeå Introduction Introduktion Proliferation har ett prognostiskt värde vid bröstcancer. Tidigare användes S-fas och numera Ki67 som markör för proliferation. Vår hypotes är att apoptos kan ha ett prognostiskt värde. M30 är en antikropp som detekterar en neoepitop av cytokeratin 18 som exponeras efter kaspasklyvningen vid apoptos och som här analyseras i en bröstcancerkohort. Method I kohorten ingår 200 bröstcancer patienter där S-fas fanns analyserat. Tumörvävnad färgades immunohistokemiskt för Ki67 och M30. Histologisk grad eftergranskades enligt Elston-Ellis. Uttryck korrelerades till överlevnad. Result Två tydliga grupper av bröstcancer tumörer kunde ses, de med en hög grad av apoptos (>60%), och de med låg apoptos (<20%). Vi analyserade även M30 i förhållande till S-fas, Ki67 och histologisk grad, och fann att andelen patienter med hög M30 (>20%) ökar med stigande histologisk grad (p=0,036). Överlevnadsanalys visar dock inget empiriskt stöd för att det föreligger skillnad i överlevnad mellan patienter med hög respektive låg M30, även om kurvorna visar på en trend med sämre överlevnad för patienter med hög apoptos. Discussion Vi fann ett statistiskt samband mellan hög M30 och hög histologisk grad men ingen signifikans på överlevnad i detta material. Ytterligare analyser behöver göras på ett större material Dag: Torsdag 21/8 Tid: 14.5315.01 Plats: Zarah Leander 35 CD163 och CD45-uttryck i MCF-7 cancerceller induceras av cellfusion och kan inte förklaras av parakrin cellulär interaktion Ivan Shabo, Linköping Kristine Midtbö Linköping, Henrik Andersson Linköping, Emma Åkerlund Linköping, Pia Wegman Linköping, Annelie Lindström Linköping Universitetssjukhuset, Linköping Introduction Cellfusion är en normal biologisk process och är viktig under bla fosterutveckling och vävnadsregeneration. Spontan, in vivo och in vitro, fusion mellan makrofager och cancerceller genererar hybrider med ökad metastatisk förmåga. Hybriderna uttrycker fenotyp från både modercellerna. I tidigare studier visade vi att det makrofag-specifika antigenet CD163 uttrycktes i bröstcancer och var relaterat till avancerade tumörstadier och sämre prognos. Cellfusion är svår att bevisa i kliniskt tumörmaterial då makrofager, cancerceller och hybrider genetiskt är av samma ursprung. CD163 expression kan också förklaras av andra biologiska processer som parakrin cellulär interaktion. Method CD163 expression har undersökts mellan MCF-7 bröstcancerceller odlade med makrofager i sk ”transwell chamber system” (parakrin interaktion) samt in vitro spontant uppkomna makrofag/MCF-7 hybrider. CD163 expression bekräftas med immunofluorescens, mikroskopi, flödescytometri samt XY-STR-analys (se bifogad figur). Result CD163 expression uppkom efter cellfusion och inte av parakrin cellulär interaktion. Av ca 1x10^2 makrofager skapades ca 2% hybrider vilka visade fenotypiska och genetiska egenskaper från båda modercellerna. CD163 positiva cancerceller i tumörsnitten visar klonal växt och heterogenesitet. Discussion Studien visar att makrofagfenotyp i bröstcancer orsakas av cellfusion och förklaras inte av parakrin interaktion. Cellfusion kan bidra till tumör heterogenesitet och klonalitet. Dessa data bidrar till utvecklingen av markörer för cellfusion i ett kliniskt tumörmaterial. 36 Dag: Torsdag 21/8 Tid: 15.0115.10 Plats: Zarah Leander 37 In vitro spontan fusion mellan MCF-7 och THP-1 celler ökar av joniserande strålning Kristine Midtbö, Linköping Ivan Shabo Linköping, Annelie Lindström Linköping IKE, avdekning för cellbiologi, HU, Linköping Introduction En teori om metastasering är att cancerceller fuserar med tumör associerade makrofager (TAM). Hybriderna ärver egenskaper från båda urspungscellerna och ger upphov till en cancercell med ökad metastas förmåga. Hypotesen bakom detta arbete är att cellfusion stimuleras av joniserande strålning. Method MCF-7 celler (bröstcancer cellinje) samodlades med THP-1 celler (monocytisk cellinje) i en vecka. Samkulturerna fördelades i två grupper, en kontroll grupp och en grupp som bestrålades med 5 Gy gamma strålning. Cell populationerna identifierades och analyserades via flödescytometri (FC). Hybriderna sorterades med fluorescent aktiverad cell sortering (FACS). Förekomst av hybriderna bekräftades fenotypiskt med FC och genetiskt med "short tandem repeat" (STR) analys. Result MCF-7/THP-1 hybrider kunde sorteras ut levande med en FACS cell sorterare. Hybriderna uppvisade fenotypiskt och genetiskt släktskap till både MCF-7 och THP-1. Andelen hybrider i samoldningarna var 2,6 % med en signifikant ökning på 1,2 procentenheter i de bestrålade kulturerna till 3,8 %. Discussion Denna studie visar att MCF-7 och THP-1 fusion sker spontant. Att andelen hybrider ökade vid bestrålning skulle kunna orsakas av att strålning stimulerar cellfusion processen. En alternativ förklaring är att andelen MCF-7 celler minskar i förhållande till hybriderna efter bestrålning, vilket kan tala för att hybriderna är mer strålningsresistenta. Studien har patofysiologiskt betydelse vid bröstcancer. Dag: Torsdag 21/8 Tid: 15.1015.18 Plats: Zarah Leander 38 Spektralmammografi – hjälp eller stjälp vid diagnostik av täta bröst Virginia Gonzalez , Västerås Staffan Eriksson Västerås, Joakim Ramos Västerås, Maria Jacobsson Västerås, Leif Bergkvist Västerås Bröstenheten, Västmanlands sjukhus Västerås Introduction Den rutinmässiga mammografin missar att diagnostisera upp till 20 % av all bröstcancer, ffa hos kvinnor med täta, körtelrika bröst. Bröst-MR har hög känslighet att påvisa bröstcancer men har något lägre specificitet, och är inte tillgänglig vid alla sjukhus i Sverige. Spektralmammografi, kontrastförstärkt digital mammografi är en relativt ny metod som har visat hög diagnostisk träffsäkerhet för bröstcancer i täta bröst. Syftet med denna studie är att undersöka om spektralmammografi är lika tillförlitlig som bröst-MR i diagnostiken av bröstcancer i tät bröstkörtelvävnad. Method Studien inkluderar 51 patienter. Patienterna återkallades från mammografiscreening, sökte pga kliniska symptom eller var heriditetspatienter. Samtliga bedömdes ha tät bröstkörtelvävnad. Alla patienter genomgick bröst-MR och spektralmammografi. Fynd/behandlingsplan diskuterades på multidisciplinär konferens. Result I materialet återfanns åtta bröstcancrar. Samtliga sågs på mammografi, bröst-MR och spektralmammografi. Bland de patienter med mammografikod 3 hittades ingen cancer vare sig på bröst-MR eller spektralmammografi. Hos en patient med mammografikod 2 hittades en misstänkt förändring på bröst-MR och hos en annan med spektralmammografi. Ingen av dessa patienter blev opererade. Discussion I detta begränsade material sågs ingen tilläggseffekt med vare sig bröst-MR eller spektralmammografi utöver mammografi, ej heller var spektralmammografi överlägset bröst-MR. I ett fall vardera sågs misstänkta fynd, ej synliga på mammografi, som avskrevs efter konferensdiskussion. Dag: Torsdag 21/8 Tid: 15.1815.26 Plats: Zarah Leander 39 Tilläggsvärde av axillärt ultraljud i den preoperativa bedömningen Looket Dihge, Halmstad Dorthe Grabau Lund, Pär-Ola Bendah Lund, Lisa Rydén Lund Hallands sjukhus Halmstad, IKVL, Lund Introduction Lymfkörtelstatus är den viktigaste prognostiska faktorn vid primär bröstcancer och bestäms genom sentinel node biopsi (SNB) och histopatologisk undersökning av denna. När preoperativt fastställda lymfkörtelmetastaser diagnostiserats utförs axillutrymning direkt. I Sverige används fryssnittsteknik för att bespara patienter med metastaser i (SNB) två-stegskirurgi. Tilläggsvärdet av axillärt ultraljud i den preoperativa bedömningen evalueras i denna retrospektiva studie. Method Alla patienter som opererats för primär unilateral bröstcancer i Lund 2009-2012 och genomgått axillstaging inkluderas. Patienter som planerades för axillutrymning direkt pga förekomst av multifokal cancer eller vid neoadjuvant terapi exkluderas. Exklusion sker även vid uppgift om tidigare genomgången axillkirurgi. n=947 och av dessa genomgår 56 patienter direkt axillutrymning. Result Totalt undersöktes 511 patienter med axillärt ultraljud. Av dessa förelåg maligna karaktäristika hos 57 st. 312 patienter har lymfkörtelmetastasering. 31 av 56 patienter som genomgick direkt axillutrymning hade maligna karaktäristika vid axillärt ultraljud. Discussion Sensitiviteten för preoperativ axillärt ultraljud som metod är låg. Behov föreligger för vidare evaluering av undersökningsmetoden i kombination med cytologi mot misstänkta patologiska lymfkörtlar. Dag: Torsdag 21/8 Tid: 15.2615.35 Plats: Zarah Leander 40 Den onkologisk säkerheten och överlevnad hos kvinnliga bröstcancerpatienter efter mamillsparande mastektomi och direkt bröstrekonstruktion Hannah Adam, Stockholm Jana De Boniface Stockholm Bröst- och Endokrinkirurgiska Kliniken, KS Introduction Den onkologiska säkerheten vid mamillsparande mastektomier i samband med direktrekonstruktion hos kvinnor med bröstcancer har länge varit omdiskuterad. Resultat från studier genomförda hittills visar en stor variation i återfallsrisk. Syftet med denna studie var att jämföra risken för lokalrecidiv efter mamillsparande mastektomi med den efter konventionell mastektomi samt att jämföra sjukdomsfri, total samt bröstcancerspecifik överlevnad. Method Till studiepopulationen i denna retrospektiva observationsstudie, bestående av 67 patienter med 69 mamillsparande mastektomier, matchades 203 patienter som hade genomgått 206 konventionella mastektomier. Alla patienter opererades 2000-2012. Matchningen skedde med hänsyn till ålder, tumörstadium och operationsår. Result Median uppföljningstid var 36 respektive 35 månader i studie- respektive kontrollgruppen. Totalt sju lokalrecidiv registrerades, som alla uppträdde i kontrollgruppen (p = 0,197). Bröstcancerrecidiv diagnosticerades i 29 fall, bröstcancerdöd inträdde i 13 fall. Femårsöverlevnaden var 100 % respektive 95,8 % (lokalrecidiv) i studie- jämfört med kontrollgruppen, 94,1 % respektive 82,5 % (sjukdomsfri överlevnad), 96,2 % respektive 91.3 % (total överlevnad) samt 98,0 % respektive 94.8 % (bröstcancerspecifik överlevnad); dessa skillnader var inte statistiskt signifikanta. Discussion Mamillsparande mastektomi är en onkologiskt säker metod som kan erbjudas selekterade patienter med bröstcancer. Dag: Torsdag 21/8 Tid: 15.3515.43 Plats: Zarah Leander 41 Tillförlitligheten av sentinel node biopsi vid neoadjuvant behandling av bröstcancer-preliminära data från nationella multicenterstudien Linda Zetterlund, Stockholm Jan Frisell Stockholm, Jana De Boniface Stockholm, Rimma Axelsson Stockholm, Fuat Celebioglu Stockholm Kirurgkliniken Södersjukhuset, Stockholm Introduction Sentinel node tekniken är väletablerad vid unifokal, kliniskt körtelnegativ bröstcancer och har visat hög sensitivitet i ett flertal valideringsstudier. Teknikens användning och tillförlitlighet hos kvinnor med planerad neoadjuvant cytostatikabehandling (NAC) är omdebatterad, inte minst tidpunkten för ingreppet. Method Nationell prospektiv observationell multicenterstudie med tjugo deltagande sjukhus där sentinel node biopsi (SNB) utförs före och efter start av neoadjuvant behandling hos de som vid diagnos är körtelnegativa, respektive efter neoadjuvant behandling på de som vid diagnos är körtelpositiva. På samtliga utförs axillutrymning samtidigt med bröstkirurgin. Enligt powerberäkningen behöver 220 patienter inkluderas till SNB före NAC. Result Sedan hösten 2010 har 74 patienter genomgått SNB före och efter, alternativt bara före NAC. Den falskt negativa kvoten (FNR) beräknas till 6,7 % och identifieringsgraden (IR) till 97,3 %. Under samma tid har 63 patienter genomgått SNB enbart efter NAC och hos dem uppgår FNR till 16,7 % och IR till 88,9 %. Discussion Hittills visar preliminära data en hög tillförlitlighet vid SNB före NAC med FNR på 6,7 % och IR på 97,3 %. Vid SNB efter NAC ligger FNR något högre jämfört med tidigare studier (16,7%) medan IR ligger på samma nivå (88,9%). Uppdaterade data kommer att presenteras på Kirurgveckan. Dag: Torsdag 21/8 Tid: 15.4315.51 Plats: Zarah Leander 42 Är perioperativ vård på patienthotell ett alternativ till konventionell vårdavdelning för patienter som opereras för bröstcancer? Randomiserad studie med fokus på vårdkvalité ur ett patientperspektiv. Madleen Huzell, Stockholm Johan Frisack Göteborg, Kristina Dahlberg Stockholm Kirurgkliniken, Danderyds Sjukhus AB. Indikator. Introduction Att, baserat på patienternas perspektiv avseende vårdkvalité, utröna om perioperativ vård av bröstcancerpatienter på ett patienthotell är ett alternativ till konventionell vård på sedvanlig kirurgavdelning. Method Prospektiv, randomiserad singelcenter studie. 151 patienter inkluderas under två år (20102012), 76 patienter randomiserades till avdelningsgruppen och 75 patienter till hotellgruppen. Utvärderingen av den patientupplevda vårdkvaliteten baserades på patientenkäter (IN2005-E och SF-36). Result Svarsfrekvensen var hög (80.3-98.6%). De i studien inkluderade patienterna var generellt friska. Ingen signifikant skillnad kunde påvisas mellan grupperna avseende patientkaraktäristika/typ av tumör/kirurgi. Patienterna var nöjda med vården – oavsett om de vårdades på kirurgavdelning eller på patienthotell. I hotellgruppen fanns en klar tendens till en ökad grad av nöjdhet avseende möjligheten till avskildhet, bättre logistik/information samt ett bättre bemötande av sjuksköterskorna och en högre grad av tillgänglighet till sjuksköterskor. Discussion I hotellgruppen förelåg en tendens att vara mer positiv i sina svar jämfört med avdelningsgruppen. Huruvida detta är en direkt effekt av den perioperativa vården eller om skillnaden utgörs av en systematisk avvikelse/bias är svårt att avgöra. Baserat på patientperspektivet kan dock slutsatsen att perioperativ vård av bröstcancerpatienter på patienthotellet åtminstone är lika bra som vård på en sedvanlig kirurgavdelning dras. Vidare innebär vård av bröstcancerpatienter på patienthotell att sängar på kirurgavdelningar frigörs. Dag: Torsdag 21/8 Tid: 15.5116.00 Plats: Zarah Leander 43 St Gallens Molekylära Subtyper i Screeningupptäckt och Symptomatiskt Upptäckt Bröstcancer Anna-Karin Falck, Helsingborg Mårten Fernö Lund, Pär-Ola Bendahl Lund, Hans Olsson Linköping, Gunilla Chebil Lund, Lisa Rydén Malmö Kir Klin Hbg och Malmö, IKVL Lunds Universitet Introduction Screeningdetekterad bröstcancer kännetecknas av gynnsamma tumörkarakteristika och har, oberoende av proliferation och lymfkörtelmetastasering, relaterats till bättre prognos än symptomatiskt upptäckt bröstcancer. Kliniska uppföljningsdata av screeningdetekterad bröstcancer i förhållande till molekylär subtypsklassificering är sparsam. Syftet var att studera om prognostisk information av St Gallens molekylära subtyper var oberoende av diagnostisk metod. Method I en prospektiv observationsstudie inkluderande 569 patienter analyserades vävnadsmicroarrays från primärtumör avseende ER, PR, HER2 och Ki67 av två oberoende patologer. Tumörerna klassificerades i St Gallens molekylära subtyper och relaterades till bröstcancermortalitet efter 10 år. Result Av patienter i åldern 40-74 år var 234 screeningdetekterade och 226 symptomatiskt upptäckta. Screeningdetekterad bröstcancer var starkt relaterad till luminal A subtyp utan lymfkörtelmetastasering och hade signifikant lägre dödlighet än patienter med symptomatiskt upptäckt bröstcancer (p=0.02). Lymfkörtelmetastasering var en stark prognostisk faktor oavsett diagnostisk metod (screeningdetekterad: p=0.0001, symptomatiskt upptäckt: p= 0.0002). I multivariatanalys var diagnostisk metod inte en oberoende prognostisk faktor. Discussion Screeningdetekterad bröstcancer är starkt korrelerad till lymfkörtelnegativitet och gynnsam tumörbiologi med förbättrad överlevnad jämfört symtomatiskt upptäckt bröstcancer. Med modern tumörbiologisk klassificering kunde vi inte bekräfta att screeningupptäckt bröstcancer är en oberoende prognostisk variabel, överlevnadsvinsten i den här kohorten förklarades av högre andel lymfkörtelnegativa tumörer med luminal A subtyp. Dag: Torsdag 21/8 Tid: 16.3016.42 Plats: Zarah Leander 44 Metastasering innebär dysreglering av mikroRNA vilka har behandlingsprediktiv och prognostiska betydelse vid bröstcancer Per Sandström, Linköping Elin Karlsson Linköping, Birger Sourander Linköping, Majda Dzidic Linköping, Linda Johansson Linköping, Hans Olsson Linköping, Olle Stål Linköping, Linda Bojmar Linköping IKE,Kirurgiska kliniken, US, Linköping Introduction MikroRNA är korta sekvenser som styr reglering av ett stort antal gener och proteiner som tros ha betydelse för tumörspridningsprocessen. Vi studerat relationen mellan uttryck av mikroRNA och tumörspridning från bröstcancer. Då mikroRNA tros ha både diagnostiska, prognostiska och prediktiva värden finns det en stor potential och klinisk nytta om man kan finna nyckel-mikroRNA för dessa processer. Method Paraffininbäddat material från matchade primära bröst och sekundära lever tumörer (n=14) har mikrodissekerats och analyserats med hjälp av mikroRNA-array. Vi har validerat betydelsen i större material av bröstcancer (n=100 respektive n=200) rörande kliniska tumörparametrar samt onkologisk/kirurgisk behandling. Result Ett flertal mikroRNA har visats sig reglerade mellan olika stadier hos tumörerna. MikroRNA-195, som är beläget på kromosom 17, nära p53 genen, påvisade sjunkande nivåer vid högre progressiva stadie. MikroRNA-195 reglerar ett protein kallat Cdc42, involverat i cellrörelse. MikroRNA-18a verkar som ett onko-mikroRNA och ökade nivåer korrelerade med progression (log rank p=0,043) samt proliferationsfaktorer. MikroRNA-375 har prognostiskt värde (log rank p=0,02) i ER positiva tumörer. Discussion MikroRNA-18a, -195 och -375 är stabila markörer som kan vara avgörande om bröstceller skall metastasera. På sikt kan blockerande läkemedel mot dessa tänkas kunna bromsa eller helt förhindra metastasering. Dag: Torsdag 21/8 Tid: 16.4216.55 Plats: Zarah Leander 45 Effekt av strålbehandling efter bröstbevarande kirurgi för duktal cancer in situ (DCIS); 20-års uppföljning av SweDCIS studien Veronica Hedberg, Gävle Fredrik Wärnberg Uppsala, Hans Garmo Uppsala, Stefan Emdin Umeå, Linda Adwall Uppsala, Kerstin Sandelin Stockholm, Anita Ringberg Malmö, Per Karlsson Göteborg, Lars-Gunnar Arnesson Linköping, Harald Anderson Lund, Karin Jirström Lund, Lars Holmberg Uppsala Kirurgkliniken, Gävle sjukhus, Uppsala universitet Introduction I SweDCIS randomiserades 1046 kvinnor med DCIS till strålbehandling (RT) eller inte efter bröstbevarande kirurgi 1986-1999. Andra studier har visat en reduktion av ipsilaterala händelser (IBE) med 15% efter 10 år utan överlevnadspåverkan. 20 års uppföljning presenteras. Method Via cancer- och patologregister identifierades alla bröstcancerhändelser. Dödsorsak studerades också. Händelser verifierades med journal- eller PAD-kopior. Result RT-gruppen utvecklade 93 IBE och kontrollgruppen 165. Av 232 dödsfall var 41 bröstcancerdöd. Absolut riskminskning av RT för IBE var 12,0 % (6,5–17,7). Relativ riskminskning var 56 % för DCIS och 13 % för invasivt IBE. DCIS IBE var signifikant reducerad i alla åldrar. Risken för invasivt IBE var något högre bland yngre kvinnor som dessutom hade något lägre effekt av RT. Efter 10 år var det nästan inga DCIS IBE i någon grupp. Invasiva IBE var vanligare bland kontrollerna de första 10 åren men sedan var risken lika i båda grupperna. Kontralateral cancer (CBE) var vanligare i RTgruppen, 67 vs 48; HR 1,38 (0,95–2,0). RT hade ingen effekt på bröstcancerdöd eller generell överlevnad. Discussion Den skyddande effekten av RT på återfall är övertygande men måste relateras till en möjlig ökad incidens av CBE och möjliga biverkningar. Risken över tid skiljde sig för DCIS och invasivt IBE. 46 Dag: Torsdag 21/8 Tid: 16.5517.08 Plats: Zarah Leander 47 DCIS, förekomst och handläggingsmönster under 20 år Charlotta Wadsten, Sundsvall Marit Holmqvist Uppsala, Hanna Heyman Uppsala, Johan Ahlgren Örebro, Mats Lambe Uppsala, Malin Sund Umeå, Fredrik Wärnberg Uppsala Institutionen för Kirurgi, Umeå universitet Introduction Vid införandet av mammografihälsokontroll under 80-talet ökade incidensen av duktal cancer in situ(DCIS) kraftigt. Vi har kartlagt förekomst, utrednings och behandlingsmönster av DCIS över tid med utgångspunkt från systematiskt insamlade kvalitetsregisterdata. Method Kartläggningen omfattade alla patienter registrerade med primär DCIS i kvalitetsregistret för bröstcancer i Uppsala/Örebro-regionen mellan 1992 och 2012. Perioden delades in i 5-års intervaller. Result Sammanlagt registrerades 2952 fall av DCIS varav 8 män. Medianålder vid diagnos var 58 år. Andelen DCIS av all bröstcancer var 9,5% utan tydlig ökning över tid. Majoriteten av fallen var screeningupptäckta(68%). Tumörstorlek ökade över tid; 1992-1997 var 36,4% större än 15mm och under perioden 2008-2012 64,8%. Andelen mastektomier ökade från 23,0% till 39,0%. Under första perioden axillutrymdes 23,0% medan endast 2,3% under sista perioden. Andelen som genomgått sentinel node-biopsi ökade från 1,4% 1998-2002 till 33,9% 2003-2007 och 54,9% 2008-2012. Strålbehandling efter bröstbevarande kirurgi gavs under första perioden till 30,1% av fallen jämfört med 67,6% under sista perioden. Discussion Andelen DCIS har inte ökat över tid från 1992 till 2012. Däremot har tumörerna blivit större och utrednings - och behandlingsintensiteten ökat. Axillutrymning har nästan helt övergivits till förmån för sentinel node biopsi. Dag: Torsdag 21/8 Tid: 17.0817.20 Plats: Zarah Leander 48 Validering av återfallsregistrering i ett regionalt bröstcancerregister, Uppsala/Örebro Hanna Heyman, Uppsala Charlotta Wadsten Sundsvall, Johan Ahlgren Örebro, Marit Holmqvist Uppsala, Mats Lambe Uppsala, Malin Sund Umeå, Fredrik Wärnberg Uppsala Inst. kirurgiska vetenskaper, Uppsala universitet Introduction Kvalitetsregistret för bröstcancer (BR) är en viktig del för utvärdering och förbättring inom bröstcancervården. Tillförlitlig registerforskning kräver validering av inrapportering. BR har sedan start haft en god täckningsgrad i Uppsala/Örebro-regionen och primärrapportering utvärderas kontinuerligt. Syftet med studien var att validera primärrapporteringen av duktal cancer in situ (DCIS) samt rapportering av återfall, vilket tidigare ej utförts. Method Vi har granskat ett urval på 300 patienter med primär DCIS (10% av alla registrerade) från BR 1992-2012 i Uppsala/Örebro-regionen. Journaldata samlades in och jämfördes med registerdata. För att åskådliggöra tillförlitligheten av primärdata beräknades ett positivt prediktivt värde (PPV). Återfallsrapporteringen validerades genom att 600 patienter studerades, 300 med primär DCIS och 300 av alla diagnostiserade bröstcancrar (invasiv eller CIS). Result Av de 300 DCIS som registrerats var 21 invasiva (7%). Tillförlitligheten av primärdata var överlag hög, PPV 92 – 99 %. Vid DCIS var 17 av 27 lokalrecidiv registrerade (63%). För all bröstcancer (n=300) var 17 av 19 lokalrecidiv registrerade (89%). Ingen trend över tid kunde ses. Discussion Primärrapporteringen av DCIS var i sin helhet tillförlitlig och därmed användbar vid registerforskning. Återfallsrapporteringen är inte heltäckande vilket är viktigt att tänka på vid prognostiska studier som baseras på registerdata. 49 Dag: Torsdag 21/8 Tid: 17.2017.32 Plats: Zarah Leander 50 Kan direktbedömning av finnålsbiopsi av en cytodiagnostiker på bröstmottagningen minska andelen återbesök för ompunktion på grund av otillräckligt material? Catharina Cicek, Västerås Yvette Andersson Västerås, Leif Bergkvist Västerås Kirurgkliniken, Västmanlands sjukhus Västerås Introduction Finnålsbiopsi används i trippeldiagnostiken av bröstcancer. Otillräckligt utbyte kan leda till återbesök och fördröjd handläggning. Syftet med studien var att se om direktbedömning av cytologiprovet på mottagningen kan minska andelen återbesök genom att möjliggöra ompunktion vid samma tillfälle. Method Två dagar i veckan under år 2007 utfördes direktbedömning av cytologiprov via cytologdiagnostiker på bröstmottagningen i Västerås. Vid otillräckligt material utfördes ompunktion direkt. Personnummer, provtagningsdatum, förekomst av otillräckligt material, eventuell ompunktion och mellannålsbiopsi samt slutligt PAD registrerades. Efter journalgenomgång jämfördes antal och andel återbesök mellan bedömda direkt och bedömda i efterhand med hjälp av t-test respektive Chi-2-test. Result Otillräckligt material fanns i 40/156 (25,6%) av direktbedömda och i 70/321 (21,8%) av i efterhand bedömda cytologiprov. Det var ingen skillnad i andel återbesök för ompunktion (12,8% vs. 12,1%, p=0,835) eller antal återbesök mellan grupperna (medel 1,18 vs. 1.16 besök, p=0,546). Då cytologiprovet direktbedömdes som otillräckligt kompletterades med omedelbar ompunktion i endast 18 fall (11,5% av nybesöken). I den icke direktbedömda gruppen utfördes ompunktion i 24 fall (1,2% av nybesöken). Diagnos ställdes istället ofta baserat på endast palpationsfynd och bilddiagnostik. Discussion Tillgång till cytolog på bröstmottagingen minskade inte totala andelen återbesök. Dag: Torsdag 21/8 Tid: 17.3217.45 Plats: Zarah Leander 51 Fysisk aktivitet och återhämtning efter bröstcanceroperation Hanna Nilsson, Göteborg Eva Angenete Göteborg, Ingrid Höglund-Karlsson Göteborg, Ulf Angerås Göteborg, Eva Haglind Göteborg SSORG, Kirurgi, Sahlgrenska universitetssjukhuset Introduction Ökad fysisk aktivitet anges motverka fatigue samt förbättra fysisk prestation och livskvalitet hos kvinnor under behandling för bröstcancer. Målet med studien var att studera betydelsen av fysisk aktivitet för den postoperativa återhämtningen hos kvinnor som genomgår operation för bröstscancer. Method 220 kvinnor besvarade en enkät före samt 3 och 6 veckor efter operation för bröstcancer. I enkäten skattade kvinnan sin fysiska aktivitet enligt Saltin-Grimby, en fyrgradig självskattningsskala som i tidigare studier visats stämma väl överens med den faktiska fysiska prestationsförmågan. I enkäten ingick även frågor rörande rökning, alkohol, civilstatus, komorbiditet, och livskvalitet. Result Av 180 kvinnor (82%) som besvarade alla tre enkäter uppgav 12% stillasittande fritid, 66% lätt till måttlig fysisk aktivitet och 22% regelbunden tyngre fysisk aktivitet. Majoriteten (82/106) av kvinnorna i arbetsför ålder uppgav sjukskrivning postoperativt. Risken för längre tids sjukskrivning dubblerades (RR 2.2 (CI95% 1.1-4.3) hos kvinnor med stillasittande fritid jmf med kvinnor som utövade regelbunden tyngre fysisk aktivitet. Multivariat analys visade signifikant kortare sjukskrivningstid hos kvinnor med tyngre fysisk aktivitet, OR = 0.05 (CI95% 0.01-0.46) p=0.008 emedan andra livsstilsfaktorer inte innebar någon signifikant skillnad. Discussion Fysisk aktivitet är en viktig hälsoindikator, och i vår studie den enda av mätta livsstilsfaktorer som visade effekt på längre tids sjukskrivning. Dag: Torsdag 21/8 Tid: 17.4618.00 Plats: Zarah Leander 52 Endokrin 53 Funktionell betydelse av DOG1 i gastrointestinal stromacellstumör (GIST) Robin Fröbom, Stockholm Erik Berglund Stockholm, Fredrik Karlsson Stockholm, Robert Bränström Stockholm Karolinska Universitetssjukhuset Introduction DOG1 (discovered on GIST-1) är ett överuttryckt protein i GIST och används rutindiagnostiskt sedan ett par år. DOG1 har visat sig vara en Ca2+-aktiverad Cl- kanal (TMEM16A). I andra tumörer har TMEM16A betydelse för tumöruppkomst, tumörprogression, metastasering, migration, apoptos, cellproliferation och cellviabilitet. Däremot är dess funktionella betydelse i GIST ännu inte helt kartlagd. Method Funktionell utvärdering av DOG1 mha immunohistokemi, konfokalmikroskopi, elektrofysiologi, proliferationsanalys och flödescytometri (7-AAD och Annexin V), i två olika GIST-celllinjer; imatinibkänslig (GIST882) och imatinibresistent (GIST48). Result Konfokalmikroskopi visade att den subcellulära lokaliseringen av DOG1 skiljer sig åt mellan imatinibkänsliga och imatinibresistenta celler, och att DOG1 ger upphov till en Cl- ström genom cellmembranet. DOG1 kan aktiveras med Cl--kanalaktivatorn Eact och blockeras med A01. Vid proliferationsanalys över 72 timmar sågs ingen påtaglig farmakologisk behandlingseffekt. Flödescytometrisk analys detekterade ingen signifikant farmakologisk effekt på viabla GISTceller, men DOG1-inhibering hade en pro-apoptotisk effekt på tidigt apoptotiska imatinibresistenta celler. Discussion DOG1 ger upphov till en spännings- och Ca2+-aktiverad Cl--ström vilken kan regleras farmakologiskt. Effekten av aktivator/blockare av DOG1 har liten effekt på proliferation och cellviabilitet in vitro, men detaljstudier visar att inhibering av DOG1 kan utöva en pro-apoptotisk effekt på tidigt apoptotiska GIST-celler. Dag: Måndag 18/8 Tid: 13.0013.15 Plats: Zarah Leander 54 Gastrointestinal stromacellstumör och sekretomprofil Erik Berglund, Stockholm Robin Fröbom Stockholm, Fredrik Karlsson Stockholm, Jan Zedenius Stockholm, Janne Lehtiö Stockholm, Robert Bränström Stockholm Karolinska Institutet Introduction År 2001 introducerades tyrosinkinashämmaren imatinib som förstahandsval vid behandling av avancerad/metastatisk GIST och har ur flera aspekter blivit föregångaren till lyckad molekylärt riktad cancerterapi. Trots framstegen recidiverar en del GIST över tid, vilket bekräftar det fortsatta behovet av metoder som korrekt bedömer behandlingseffekt, återkomst av tumör och prognos. Vi har häri kartlagt frisatta proteiner från GIST. Method Sekretomet från en imatinibkänslig cellinje utvärderades med proteomik (LC-MS/MS) efter kortvarig statisk inkubering med fyra olika stimuleringar. Databaserna SignalP 4.1, SecretomeP 2.0, Gene Ontology och Exocarta kunde därefter identifiera och annotera klassiskt/icke-klassiskt frisatta proteiner samt vilka som var av exosomalt ursprung. Western blot-validering utfördes på några utvalda proteiner. Result Totalt hittades 764 proteiner. Majoriteten var icke-klassiskt/klassiskt frisatta och sammansättningen av proteiner var stimulusberoende. En hög grad av överlappning fanns med proteiner tidigare funna i exosomer och förbehandling med imatinib visade sig kunna inverka radikalt på proteinmönstret. Discussion GIST-celler har en aktiv sekretionsmekanism bestående av klassiska/icke-klassiska och exosomala proteiner, där flera finns beskrivna i andra tumörtyper. Celler förbehandlade med imatinib uppvisar ett kraftigt förändrat proteinmönster vilket kan ha betydelse vid utvärderingen av framtida biomarkörer i behandlade respektive obehandlade GIST-patienter. Denna studie motiverar ytterligare undersökningar av serum/plasma från GIST-patienter för att hitta kliniskt tillämpliga biomarkör(er). 55 Dag: Måndag 18/8 Tid: 13.1613.30 Plats: Zarah Leander 56 Intracellulär imatinibkoncentration i GIST celler Fredrik Karlsson, Stockholm Erik Berglund Stockholm, Jan Åhlén Stockholm, Inga-lena Nilsson Stockholm, Robin Fröbom Stockholm, Jan Zedenius Stockholm, Jonas Bergquist Uppsala, Robert Bränström Stockholm Karolinska universitetssjukhuset; KI; Introduction Gastrointestinala stromacellstumör är den vanligaste mesenkymala tumören intraabdominellt. GIST kan uppkomma i hela GI kanalen och anses utgå från Cajals celler. Den bakomliggande orsaken till tumöruppkomst för de flesta GIST är en gain-of-function mutation i KIT eller PDGFRA genen. Imatinib är en tyrosinkinashämmare som specifikt binder till och blockerar intracellulärt lokaliserade ATP-bindningsställen i receptorn. Intracellulära mål för läkemedlet möjliggörs av antingen diffusion genom cellmembranet eller specifika transportörer, eller en kombination Det finns samband mellan plasmanivåerna av imatinib och progressionsfri överlevnad, det är dock inte känt om plasmakoncentrationen korrelerar med den intracellulära läkemedelskoncentrationen. Method Intracellulära imatinibnivåer mättes med masspektrometri i två GIST cellinjer, imatinibkänslig (GIST882) och imatinibresistent (GIST48), samt i tumörmaterial och referensvävnad från patienter. Result Intracellulära imatinibkoncentrationer ligger inom detektionsnivåer och värdena är reproducerbara. GIST48 celler visade signifikant lägre imatinib upptag jämfört med GIST882 i terapeutiska doser, vilket indikerar en möjlig skillnad i upptagsmekanismer. Imatinib ackumuleras i tumörvävnad och visade intratumorala regionala skillnader, där periferin föreföll ha högst nivåer. Discussion Studien visar, för första gången, en genomförbar och reproducerbar teknik för att mäta intracellulär imatinibkoncentration. Resistensutveckling mot imatinib är ett kliniskt problem, vilket kan bero på tillkomst av nya mutationer. Förändrat upptag av imatinib kan vara en orsak till resistensutvecklingen 57 Dag: Måndag 18/8 Tid: 13.3113.45 Plats: Zarah Leander 58 Laparoskopisk resektion/enukleation av endokrina pankreastumörer Viktor Johanson, Göteborg Jakob Dahlberg Göteborg, Anders Thune Göteborg, Bo Wängberg Göteborg Sahlgrenska Universitetssjukhuset Introduction Den vanligaste neuroendokrina tumörer (NET) i paneras är insulinom som nästan alltid är benigna. De kan opereras med svansresektion eller enukleation (insulinom). Rutinen har hos oss varit öppen krirugi men den allmänna trenden mot minimalinvasiv kirurgi ville vi utvärdera den laparoskopisk tekniken. Method Juni 2013 till februari 2014 opererades fem konsekutiva fall av små pankreas-NET. Fyra av dessa var insulinom och den femte upptäcktes en passant vid en CT buk. Postop drän tills amylasfritt eller obetydlig dränmängd. Result 3 fall opererades med laparoskopisk staplad resektion och 2 fall med laparoskopisk enukleation. I tre av fallen hade vi god hjälp av laparoskopiskt ultraljud. Vårdtid 4-25 d (median 10 d) och tid med postop drän 13 d - 3 mån (median 21 d). Samtliga fall radikalt opererade och botade. Ett fall av postop lunginflammation. Discussion Laparoskopisk resektion små pankreas-NET eller enukleation av insulinom är möjligt. Komplikationsfrekvensen eller postop vårdtid eller tid med drän var här sannolikt inte lägre/kortare än för motsvarande öppen operation. Om pankreas-NET i allmänhet eller insulinom lämpar sig för laparoskopisk teknik är inte säkert men får utvärderas med större serier. Dag: Måndag 18/8 Tid: 13.4614.00 Plats: Zarah Leander 59 Nya biomarkörer vid neuroendokrina tunntarmstumörer (SINET) Kosmas Daskalakis, Uppsala Katarina Edfeldt Uppsala, Christofer Bäcklin Uppsala, Eva Tiensuu-Jansson Uppsala, Gunnar Westin Uppsala, Per Hellman Uppsala, Peter Stålberg Uppsala MD Introduction En majoritet av patienter med neuroendokrina tunntarmstumörer (SI-NET) har metastaserad sjukdom vid diagnos och en individuellt svårförutsägbar prognos. Tumörerna är ofta terapiresistenta. KromograninA och U-5-HIAA är de två biomarkörer som används idag, dock saknas bra markörer för tidig diagnos samt bra prognostiska markörer. Att finna nya terapeutiska målproteiner och signalvägar är av stor betydelse. Method 69 biomarkörer screenades i serum från 23 patienter med SI-NET (TNM stadium IV, grad 1-2) och 23 friska kontroller med multiplex PLA (proximity ligation assay). Multivariat klassificering användes för att beräkna signifikanta skillnader mellan grupperna. Result 19 markörer skiljde mellan grupperna. Klassificering identifierade tre som de bästa markörerna för sjukdom (DcR3, TFF3, Mindin) med en AUC på 0,8. Serumnivån av DcR3 var högre vid TNM stadium IV jämfört med både stadium III och friska kontroller. Nivåerna av både TFF3 och Mindin var högre vid stadium III/IV jämfört med kontroller. DcR3 och TFF3 korrelerade med dålig prognos. Discussion DcR3, TFF3 och Mindin visade högre serumnivåer vid SI-NET jämfört med friska kontroller. DcR3 och TFF3 korrelerade med dålig prognos. DcR3 är en markör för levermetastasering medan Mindin och TFF3 verkar vara mer generella markörer för förekomst av SI-NET. Dag: Måndag 18/8 Tid: 14.0114.15 Plats: Zarah Leander 60 Nästa generations sekvensering för genetisk analys av feokromocytom och paragangliom Jenny Welander, Linköping Adam Andreasson Stockholm, Christofer Juhlin Stockholm, Roger Wiseman Madison, Martin Bäckdahl Stockholm, Anders Höög Stockholm, Catharina Larsson Stockholm, Oliver Gimm Linköping, Peter Söderkvist Linköping IKE, Hälsouniversitetet Linköping Introduction Feokromocytom och paragangliom är neuroendokrina tumörer med en mycket varierande genetisk bakgrund, 1/3 av patienterna har ärftlig mutation i någon av 14 olika gener. Denna studie syftar till att utvärdera nästa generations sekvensering för effektivare genetisk testning samt att etablera frekvensen av ärftliga och somatiska mutationer i de kända riskgenerna. Method Riktad nästa generations sekvensering med MiSeq (Illumina) sattes upp och användes för mutationsanalys av 86 oselekterade feokromocytom och paragangliom. Analysen inkluderade generna EGLN1, EPAS1, KIF1Bbeta, MAX, MEN1, NF1, RET, SDHA, SDHB, SDHC, SDHD, SDHAF2, TMEM127 och VHL. Resultaten verifierades genom Sangersekvensering av tumöroch nomal-DNA. Result I samtliga fall med kliniskt syndrom eller känd ärftlig mutation detekterades en mutation i den förväntade genen. Bland 68 icke-familjära tumörer identifierades 32 mutationer i 28 (41%) av proverna. Discussion Metoden visade sig vara snabb och kostnadseffektiv för genetisk analys av feokromocytom och paragangliom. 7% av de till synes sporadiska fallen visade sig ha germline-mutationer, vilket betonar vikten av omfattande genetisk testning. KIF1Bbeta, som tidigare inte har undersökts i en stor kohort, verkar vara en lika viktig tumörsuppressor som MAX och TMEM127. Dag: Måndag 18/8 Tid: 14.1614.30 Plats: Zarah Leander 61 HUR SVENSKA SKÖLDKÖRTELKIRURGER HANDLÄGGER NERVUS EXTERNUS LARYNGEUS SUPERIOR - EN ENKÄTSTUDIE Martin Almquist, Lund Johan Westerdahl Stockholm, Johan Hellgren Göteborg, Erik Nordenström Lund Endokrin-sarkomsektionen, SUS, Lund Introduction Den externa grenen av nervus externus laryngeus superior, EBSLN, har kallats ”den glömda” nerven. Nervgrenen är dock viktig för röstens kvalitet samt produktion av högfrekventa ljud. Bortfall av dess funktion kan orsaka rösthandikapp. Nerven har varierande förlopp men forskning visar att det går att identifiera EBSLN peroperativt. Nervmonitorering har föreslagits men dess roll är inte entydig. Vi ville undersöka hur EBSLN hanteras av sköldkörtelkirurger i Sverige. Method Sköldkörteln opereras i Sverige av huvud- och halskirurger samt av endokrinkirurger. En webbaserad enkät, figur 1, skickades till medlemmarna i Svensk Förening för Endokrin Kirurgi och Svensk förening för Otorhinolaryngologi, Huvud- och Halskirurgi. Result Svar erhölls från 85 sköldkörtelkirurger, varav ungefär hälften var endokrinkirurger och hälften huvud-hals-kirurger. Kirurger med en volym av >50 sköldkörteloperationer/år var mer benägna att peroperativt identifiera EBSLN. Huvud-halskirurger kontrollerade oftare stämbandsfunktion före och efter operation och endokrinkirurger rapporterade oftare användning av nervmonitorering för att identifiera EBSLN. Discussion Denna multidisciplinära enkätstudie bland Sveriges sköldkörtelkirurger antyder att ca 60% av kirurgerna försöker identifiera EBSLN peroperativt, i högre grad av kirurger med >50 operationer/år. Huvud-halskirurger följer i större utsträckning patienterna med pre- och postoperativ röst- och stämbandsfunktionsundersökning. Endokrinkirurger rapporterar oftare att de försöker att bevara EBSLN och att de använder nervmonitorering. Dag: Måndag 18/8 Tid: 16.0016.15 Plats: Zarah Leander 62 Iatrogen hypoparathyreoidism innebär livslånga konsekvenser för den drabbade patienten Johannes Järhult, Jönköping Kir klin, Länssjukhuset Ryhov, Jönköping Introduction Även i erfarna operatörshänder uppkommer permanent hypoparathyroidism efter bilateral thyreoideakirurgi. Frekvensen, som beror på underliggande thyreoideasjukdom och genomförd operationstyp, varierar mellan 0,5 och 10% i olika studier. I de flesta fall överlåts dessa komplikationer snabbt till internmedicinare/endokrinologer - men vilka blir konsekvenserna för den enskilde patienten? Method 21 patienter (18 kv, 3 män; medianålder 47 år) med permanent hypoparathyreoidism efter bilateral thyreoideakirurgi har fått samtliga sina sjukvårdshandlingar genomgångna. Median uppföljningstid 112(28-292) månader. Result 13/21 patienter krävde sammanlagt 116 dagars slutenvård för sin hypokalcemibehandling; 10 av dem fick återinläggas kort tid efter hemskrivningen efter thyreoideakirurgin. Under uppföljningstiden har patienterna för sin hypokalcemitendens sammanlagt förbrukat 296 läkarbesök,643 telefon/brevkontakter och 1419 blodprovskontroller. Vid uppföljningstidens slut medicinerade alla med kalcium och D-vitamin. 67% hade normokalcemi och 33% hypokalcemi. För 10/21 patienter var kalkbalansen instabil mer än 6 månader efter operationen. En 33-årig kvinna går fortfarande 4½ år efter total thyreoidektomi för Graves´sjukdom sjukskriven i perioder p g a svåra hypokalcemisymtom. Discussion Permanent hypoparathyreoidism efter thyreoideakirurgi är många gånger en besvärlig komplikation, som inte bara leder till livslång medicinering och avsevärda sjukvårdskostnader utan även till personligt lidande, hos enstaka patienter under lång tid. Detta borde vara en tankeställare för varje seriös thyreoideakirurg! Dag: Måndag 18/8 Tid: 16.1616.30 Plats: Zarah Leander 63 OPERATIONSFREKVENS HOS 10 ÅRS PROSPEKTIVT FÖLJDA PATIENTER MED HYPERTYREOS Gabriel Sjölin, Örebro Kristina Byström Örebro, Ove Törring Stockholm, Mirna Abraham Nordling Stockholm, Göran Wallin Örebro Universitetssjukhuset Örebro Introduction 2915 patienter i denna multicenterstudie med upptagningsområde motsvarande c:a 40% av landets befolkning, insjuknade i hypertyreos under perioden 2003-2005. De levande patienterna har nu 7-10 år efter diagnos, tillfrågats brevledes om deltagande i en enkätuppföljning. Vi studerar bl.a. behandling, recidiv, komplikationer, bot och långsiktig livskvalité. I en tidigare delrapport med Huddinge, Örebro och Södersjukhuset förelåg en operationsfrekvens på 24% för hypertyreos. Initial operativ behandling föreslogs hos 5% av de 2915 patienterna. Method Totalt ingår 2915 patienter. 2451 har erbjudits deltaga i studien (351 döda, 114 felaktiga). 1442/2451(59%) deltager, 362/2451 har aktivt avböjt, 629/2451 ej svarat och 18/2451 har lämnat enkätsvar, men ej svarat på behandlingsfrågorna. Result 25% av patienterna (355/1442) blev opererade under studieperioden. Skillnader föreligger mellan de olika centra med en median på 23% på S:t Görans och Sahlgrenska sjukhuset, ett max på 50% på Universitetssjukhuset Örebro och ett min på 8% på Blekingesjukhuset. Discussion Kirurgi utgör definitiv behandling, men är ej förstahandsval, för hypertyreos. ¼ av patienterna i studien har opererats, vilket överensstämmer med tidigare preliminära delrapport. Incidensen av hypertyreos i Sverige har beräknats till 28/100000inv. dvs årligen insjuknar 2800 personer. Med tiden kommer c:a 700 att opereras och detta måste kunna ske på betryggande sätt. Orsaken till skillnad i operationsfrekvens mellan Blekingesjukhuset och Örebro är ännu ej studerad eller känd. 64 Dag: Måndag 18/8 Tid: 16.3116.45 Plats: Zarah Leander 65 Vad händer med den obehandlade atoxiska struman i ett längre perspektiv? Ramtin Vedad, Jönköping Johannes Järhult Jönköping Kir klin, Länssjukhuset Ryhov, Jönköping Introduction Med hjälp av modern radiologi kan thyreoideaförändringar ses hos 30-50% av den vuxna befolkningen. Detta avspeglas i en ökande ström av patienter med atoxiska thyreoideaknölar på våra mottagningar. Hur farligt är det att avvakta om den kliniska och cytologiska utredningen är benign? Method 1985-2009 remitterades 980 patienter till kirurgiska kliniken, Höglandssjukhuset, Eksjö, för atoxisk struma, varav 473 (408 kv, 65 män; medianålder 56 år) efter utredning och information rekommenderades och accepterade expektans som enda åtgärd. Denna kohort har följts till 2013/14 vilket ger medeluppföljningstiden 145 månader. Result 180 patienter (38%) återkom för ny bedömning. Av dessa blev 102 (22%) opererade, i 90 fall av egen önskan, i 12 fall för att utesluta malignitet. I 97 fall var huvuddiagnosen benign. Fem åldrade kvinnor (73-93 år) drabbades av aggressiv thyreoideacancer, 4 avled. Hos ytterligare 10 patienter fanns mikroskopiska cancerhärdar. 27 kvinnor utvecklade Plummer-toxikos och hos 17 andra kvinnor diagnosticerades Hashimoto-thyreoidit. Discussion Förekomst av atoxiska strumaknölar innebär en klar risk för thyreoideasjuklighet under de närmaste decennierna. Med undantag för enstaka äldre som kan utveckla högmalign thyreoideacancer försämras dock inte behandlingsresultaten av att struman inte omedelbart blir bortopererad. Sammantaget anser vi att expektans – efter utredning och noggrann information – är ett rimligt förhållningssätt till denna patientgrupp. Dag: Måndag 18/8 Tid: 16.4617.00 Plats: Zarah Leander 66 Binjurekirurgi i Sverige: Resultat från ett nationellt kvalitetsregister Lo Hallin, Lund Anders Bergenfelz Lund, Martin Almquist Lund, Erik Nordenström Lund Lund University Introduction Antalet binjureoperationer har i Sverige ökat med över 100% de senaste tio åren. Sedan 2009 kan man registrera adrenalektomier i Sverige i kvalitetsregistret Scandinavian Quality Register for Thyroid, Parathyroid and Adrenal Surgery (SQRTPA). Få nationella registerstudier om binjurekirurgi finns tillgängliga. Denna studie beskriver binjurekirurgin ur ett nationellt perspektiv. Method I SQRTPA identifierades 681 adrenalektomier från 2009. Data från registret analyserades. Result 57% var kvinnor och 43% män, medianåldern var 58 år (8-88). 55% opererades pga incidentalom och 45% hade binjurerelaterade symptom. 57% av operationerna gjordes på vänster sida och 6% bilateralt. Tumörernas medianstorlek var 35mm (1-200). 18% av tumörerna hade en överproduktion av katekolaminer, 16% av kortisol, 24% av aldosteron och 41% var icke funktionella. 67% av patienterna opererades laparoskopiskt varav 62% robotassisterat. Konvertering till öppen teknik skedde hos 5,6%. Komplikationer inträffade hos 5,4% och 1,6% reopererades. 54% skrevs ut inom tre dagar och 84% inom sju dagar. En patient var inneliggande i 30 dagar. 10% av tumörerna var maligna. Discussion De flesta adrenalektomier utförs laparoskopiskt och antalet komplikationer är få. Nästan lika många opereras för hormonell orsak som incidentalom. 10% av tumörerna är maligna. Ytterligare analyser som beskriver riskfaktorer för komplikation kommer att göras. Dag: Tisdag 19/8 Tid: 10.0010.15 Plats: Zarah Leander 67 Strukturerad Journal och Kvalitetsregister Göran Wallin, Örebro Viktor Wanjura Örebro, Åsa Torpfeldt Örebro, Leszek Kubalski Örebro, Britt Marie Horttana Örebro Kirurgiska Kliniken Universitetssjukhuset Örebro Introduction Kirurgiska kliniken i Örebro har utvecklat en strukturerad operationsberättelse för operation av tyreoidea, som överensstämmer med blankett 1 i det Skandinaviska Kvalitetsregistret för Halsoch Binjurekirurgi (SQRPTA). Method Vår journalmall är av typ Kryssrutor, där varje ruta genererar en specifik mening i journaltexten. Kryssas komplikation kommer en textruta upp och man får manuellt beskriva detta. I mer än 90% av journalerna skriver vi ingen egen text. I och med att journalen är färdig kommer begärd data att med automatik överföras direkt till Halsregistret. Result Inget diktat, ingen journalskrivning, ingen genomläsning, ingen signering och inget Kvalitsregister att fylla i. Operationsmallen blir alltid komplett ifylld och vi får därmed även kompletta data överförda till Kvalitetsregistret. Stor glädje på postopavd då journalen med alla postop-ordinationer redan är färdig då patienten lämnar från op-salen. Blir sekreterana "arbetslösa"? Discussion Sekreterarnaa skall sluta "skriva journaler". De blir "Controlers" för Kvalitetsregister, Forskningsregister, Ekonomi och skall ha "örnkoll" på verksamheten. Kirurger och sekreterare skall använda arbetstid för bearbetning av registerdata istället för att använda tiden till besvärlig inmatning i registren. Dag: Tisdag 19/8 Tid: 10.1610.30 Plats: Zarah Leander 68 Postoperativa komplikationer vid Para- och Tyreoideakirurgi. Registrering av blödning, infektion och trombos med korrelation till diagnos, operationstid och preoperativ profylaktisk behandling. Patrik Lind, Örebro Leszek Kubalski Örebro, Erik Jörtsö Örebro, Göran Wallin Örebro Kirurgiska Kliniken Universitetssjukhuset i Örebro Introduction Postoperativa komplikationer vid halskirurgi kan vara allvarliga och blödning kan vara potentiellt dödlig. Målsättningen med denna retrospektiva genomgång var att beskriva incidensen av komplikationer, hur ofta profylaktisk antibiotika- och trombosbehandling hade givits och analysera om det finns någon korrelation med operationstid eller postoperativ blödning. Studentarbete av Patrik Lind. Method Material och Metod Retrospektiv genomgång av 274 halsoperationer vid Kirurgiska kliniken i Örebro 2009 – 2012. Medelåldern på patienterna var 56 år för både kvinnor (218) och män (56). Alla komplikationer i form av blödning, venös trombos / emboli och infektioner registrerades, bedömdes och klassificerades. 6 patienter fick preoperativt profylaktisk antibiotikabehandling och 26 patienter fick profylaktisk preoperativ antitrombosbehandling. Result Fyra patienter fick en postoperativ blödning (2 antitrombotisk profylax), en patient fick en postoperativ trombos men ingen av dessa 274 patienter fick en postoperativ infektion. Medel operationstid var 108 minuter och peroperativ blödning var 50 ml i medeltal. Discussion Denna retrospektiva studie visar en låg frekvens av postoperativa komplikationer I form av postoperativ blödning, infektion och trombos vid para- och tyreoideakirurgi. Ehuru detta låter sig ligga till grund för att profylaktisk behandling med antibiotika och antitrombotisk behandling ej skall ges, kan vara vanskligt med tanke på detta lilla patientmaterial. Dag: Tisdag 19/8 Tid: 10.3110.45 Plats: Zarah Leander 69 Kan korttidsbehandling med calcimimetika underlätta beslut om parathyroidea adenomektomi? – En pilotstudie Sara Ohlsson, Stockholm Inga-lena Nilsson Stockholm Karolinska institutet Introduction Patienter med primär hyperparathyroidism (pHPT) lider ofta av trötthet, psykologiska och kognitiva symptom. Dessa symptom är idag inte indikation för kirurgisk behandling (PTX) enligt internationella riktlinjer och vi saknar verktyg för att förutse reversibilitet efter PTX. Syfte: Att undersöka om korttids-behandling med calcimimetika (Mimpara®) kan förutsäga effekten av PTX på muskelstyrka, livskvalité och kognitiv funktion. Method Tjugo kvinnliga patienter inbokade för PTX på Karolinska Universitetssjukhuset, Solna, inkluderades och randomiserades till 4 veckors behandling med Mimpara® eller till kontrollgrupp utan behandling. Biokemiska markörer, muskelfunktion, livskvalité, psykologiska symptom och kognitiv funktion testades vid baseline, efter 4 veckors uppföljning och postoperativt. Result Koncentrationen av kalcium i blodet normaliserades hos samtliga patienter som fullföljde behandling, hos sex av nio patienter inom en vecka. I behandlingsgruppen observerades en förbättrad muskelstyrka efter 4 veckors uppföljning, mätt som tidsåtgång vid uppresning (median -5,6 sekunder. Min:+14,3 max:-35,8 sekunder; P=0,01). Discussion Calcimimetikabehandling medförde normalisering av calciumkoncentration i blodet samt förbättrad muskelstyrka. Kohort-storleken var inte tillräcklig för att dra slutsatser avseende livskvalité, psykologiska symptom och kognitiv funktion. Dag: Tisdag 19/8 Tid: 14.4515.00 Plats: Zarah Leander 70 Litium-inducerad hyperparatyreoidism (LHPT): prevalens och epidemiologi Adrian Meehan, Örebro Mats Humble Örebro, Payam Yazarloo Jönköping, Johannes Järhult Jönköping, Göran Wallin Örebro Universitetssjukhuset Örebro Introduction Prevalensen på hyperparatyreoidism är ca.1‰, 2-3% hos postmenopausala kvinnor. Hos litiumbehandlade patienter ännu högre. Prevalensen av LHPT rapporteras vara ca.10-30%. Studiens mål är att beräkna prevalensen på LHPT i en väldefinierad svensk population. Method Journalgenomgång genomfördes på samtliga medgivande patienter med litiumbehandling från affektiva mottagningar i Örebro, Lindesberg och Hallsberg samt patienter som tillhör upptagningsområdet för Länssjukhuset Ryhov i Jönköping; totalt beräknas populationen vara ca.400,000. Laboratorievärden samt väsentlig klinisk information dokumenterades. En definition på LHPT formulerades. Result 412 patienter inkluderades i studien (245 ♀/167 ♂). Behandlingslängden var i medeltal 13.5 år (spridning 1-46 år). I enlighet med den formulerade definitionen identifierades 82 patienter (19.9%) med LHPT. Ytterligare en femtedel (20.8%) visar tendenser på HPT laboratoriemässigt. Enbart fem patienter (≈1%) genomgick paratyreoidektomi. En tredjedel (33.6%) hade haft patologiskt tyreoideastatus. Litium-inducerad nefropati rapporterades i sex fall (≈1.5%). Suicidalitet kunde konstateras i 14% av fallen. Sju patienter dog under studieperioden. Discussion Prevalensen av LHPT kan vara så hög som 20%. Anvisningar har publicerats för lämplig handläggning av hyperkalcemi hos litiumbehandlade patienter. Kontinuerlig, specifik follow-up är nödvändig. Då litiumbehandling ofta är livslång kan kirurgi övervägas för patienter som uppfyller LHPT kriterier, dels för att åstadkomma förbättrat psykiatriskt välmående men även att förebygga multi-organisk patologi. Dag: Tisdag 19/8 Tid: 15.0115.15 Plats: Zarah Leander 71 Kärl 72 Behandling av popliteaaneurysm i en endovaskulär tid Anne Cervin, Trollhättan Johan Tjärnström Trollhättan, Hans Ravn Eksjö, Rebecka Hultgren Stockholm, Martin Welander Linköping, Martin Björck Uppsala none Introduction Öppen kirurgi är den etablerade behandlingen av popliteaaneurysm (PA). Endovaskulär behandling med stentgraft har i mindre studier givit jämförbara resultat. Syftet med denna studie var att jämföra resultaten av de två metoderna. Method Patienter som registrerats i PA-modulen i Swedvasc 2008-2012 analyserades. Registreringarna kompletterades med ett protokoll (99% svarsfrekvens). Result Antalet åtgärder för PA/år har fördubblats i Sverige under 10 år. Av 592 behandlade ben (499 patienter), var 174(29%) behandlade för akut ischemi, 13(2.2%) för ruptur, 105(18%) för andra symptom och 300(51%) var asymptomatiska. Vid akut ischemi behandlades 68% initialt med trombolys. Stentgraft användes i 16% vid akut ischemi. Sekundärt öppetstående var 70% vid 30 dagar och 50% vid ett år, jämfört med 93% och 87% vid öppen kirurgi (p=0,001 och 0.000). Amputationsrisken vid 30 dagar var 15% för endovaskulär och 4% för öppen kirurgi (p=0.001). Stentgraft användes i 18% vid asymptomatisk sjukdom. Sekundärt öppetstående var 94% vid 30 dagar och 84% vid ett år, jämfört med 97% och 94% vid öppen kirurgi (p=0,044 och 0.017). Discussion Endovaskulär behandling av PA har blivit vanligare, men har i denna studie ett sämre öppetstående och en högre amputationsrisk, framförallt vid behandling av akut ischemi. Dag: Torsdag 21/8 Tid: 08.1508.25 Plats: SOLA 73 Diagnosen popliteaartäraneurysm bör ställas med stöd av radiologisk undersökning Viktoria Tuveson, Stockholm Joy Roy Stockholm, Rebecka Hultgren Stockholm Örebro, KI och Karolinska Universitetssjukhuset Introduction Definitionen för diagnosen popliteaartäraneurysm (PAA) varierar och få studier inkluderar obehandlade personer. Av personer med abdominella aortaaneurysm (AAA) har troligen 3-10% PAA. Syftet med projektet var att undersöka prevalensen av PAA hos patienter med AAA, och att undersöka om det är möjligt att ställa diagnosen PAA med endast palpation. Method 160 patienter (30 kvinnor, 130 män) med AAA som följs på Kärlkirurgiska mottagningen 20092010, 2012-2013 inkluderades. Patientdata inhämtades från journaler, inklusive radiologisk bedömning. PAA definierades som ?50% av normalartärdiametern (7 mm för män, dvs ?10.5 mm),AAA definierades ?30mm. Result Ingen av kvinnorna och 12 av männen (9 %) hade PAA(?10.5mm) . Med definitionen ?15mm hade 7 (5 %) av männen PAA. Av dem som undersöktes palpatoriskt (142/160) misstänktes en dilatation hos 49, 36/49 undersöktes radiologiskt, och 10 PAA diagnostiserades (28%). Av personer med normalt palpationsfynd undersöktes 16/93 radiologiskt, varav 2/16 (12 %) hade PAA. Discussion Slutsats: Förekomsten av PAA hos män med AAA motsvarar den som tidigare rapporterats, men troligen är detta en underskattning då få patienter blivit radiologiskt undersökta och definitionen är oklar. Diagnosen PAA bör ställas med stöd av radiologi, pga andelen falskt positiva och negativa fall vid palpation. Dag: Torsdag 21/8 Tid: 08.2508.36 Plats: SOLA 74 Resultat och komplikationer efter intra-arteriell trombolysbehandling av nedre extremitetsischemi, med och utan kontinuerligt heparindropp. Olivia Grip, Uppsala Monica Kuoppala Malmö, Stefan Acosta Malmö, Anders Wanhainen Uppsala, Jonas Åkeson Malmö, Martin Bjo?rck Uppsala Akademiska sjukhuset och Malmö Universitetssjukhus Introduction Trombolys är en vanlig behandling vid akut extremitetsischemi. Syftet var att utvärdera två olika strategier vid trombolysbehandling samt riskfaktorer för komplikationer. Method Retrospektiv analys av prospektiva databaser från två kärlkirurgiska enheter, där en använde mer r-tPA och kontinuerlig heparininfusion. Result I databaserna identifierades 749 trombolyser hos 644 patienter. Medianålder 73 år, 47% var kvinnor. Etiologin för ocklusionen var graftocklusion 39%, akut arteriell trombos 32%, emboli 22% och popliteaaneurysm 6,7%. Kontinuerligt heparindropp användes i 63%. I medel tillfördes 21 mg r-tPA/behandling, durationen var 25,2 timmar. Amputation och död inom 30 dagar inträffade i 13,1% respektive 4,4%. Amputationsfri överlevnad vid 30 dagar var 84%, vid båda sjukhusen. Blödningskomplikation inträffade vid 227 behandlingar, 30,3%, större transfusionskrävande blödningar vid 104, 13,9%. Tre (0,4%) patienter hade intrakraniella blödningar, alla dog. Blödningskomplikationer var vanligare vid sjukhuset som använde heparindropp, 37% respektive 21%, p<0.001, men skillnaden försvann i multivariat analys. Där var svår ischemi (motorikpåverkan) riskfaktor för större blödningskomplikation (OR 2.98, p<0.0001). Oberoende riskfaktorer för fasciotomi var svår ischemi (OR=2.94) och center (OR=6.50). Emboli ”skyddade” för amputation <30 dagar (OR=0.30). Oberoende riskfaktorer för död <30 dagar var cerebrovaskulär sjukdom (OR=3.82) och njurinsufficiens (OR=3.86). Discussion Båda behandlingsstrategierna uppnådde revaskularisering framgångsrikt, med acceptabla komplikationsrisker. Kontinuerligt heparindropp under trombolysen erbjöd inga fördelar. Dag: Torsdag 21/8 Tid: 08.3608.46 Plats: SOLA 75 Förbättrad livskvalitet efter en primärt invasiv versus en primärt non-invasiv behandlingsstrategi hos patienter med claudicatio intermittens Joakim Nordanstig, Göteborg Marlene Hensäter Göteborg, Angelica Perlander Göteborg, Klas Österberg Göteborg, Lennart Jivegård Göteborg Sahlgrenska Universitetssjukhuset Introduction Det vetenskapliga stödet för invasiva behandlingsprocedurer vid claudicatio intermittens (CI) är svagt. Denna randomiserade kontrollerade studie testade hypotesen att en primärt invasiv behandlingsstrategi (INV), i tillägg till bästa medicinska terapi och gångträning, förbättrar hälsorelaterad livskvalitet i jämförelse med en primärt non-invasiv behandlingsstrategi (NON) hos oselekterade CI patienter. Method Efter klinisk undersökning och duplex-ultraljud randomiserades relativt oselekterade behandlingsönskande CI patienter till INV (n=79) eller NON (n=79). Primärt utfallsmått var hälsorelaterad livskvalitet, uppmätt med SF-36 och VascuQoL, och sekundära utfallsmått inkluderade gångmatteprov. Result SF-36 fysisk summascore (p<0.001) och två av SF-36 fysiska domäner (fysisk funktion och smärta) förbättrades mer i INV- än i NON gruppen. VascuQoL summascore samt tre av fem delskalor (aktiviteter, symptom och emotionell funktion) ökade (p<0.01) mer i INV vs. NON gruppen. Den smärtfria (men inte den maximala) gångdistansen på graderad gångmatta förbättrades mer i INV- (+124 m) vs. NON (+50 m) gruppen, p=0.003. Discussion En primär revaskulariseringsstrategi förbättrar hälsorelaterad livskvalitet och smärtfri gångdistans efter ett år hos relativt oselekterade patienter med claudicatio intermittens som erhåller modern medicinsk behandling och gångträning. Längre uppföljning och hälsoekonomisk analys behövs för att klargöra rollen för revaskularisering i terapiarsenalen. Dag: Torsdag 21/8 Tid: 08.4608.57 Plats: SOLA 76 Radiocefal Arteriovenous Fistel med "No Touch Teknik" Pilot studie Tal Hörer, Örebro Per Skoog Örebro, Thomas Larzon Örebro, Domingos Souza Örebro, Kristofer Nilsson Örebro KärlThorax Kliniken, USÖ Introduction En radiocephal autolog arterio-venös fistel (RC-AVF) är förstahandsval som kärlaccess för hemodialys. “NoTouch-Teknik” (NTT) bygger på användande av autologa vengraft framdissekerade med omgivande fett- och stödjevävnad. Tanken är att tekniken minskar skador på venvägg samt omgivande vasa vasorum och har använts framgångsrikt inom koronarkirurgi. Denna studie syftar till att undersöka användbarheten av NTT vid fistelkirurgi och beskriva 30 dagars- samt 1 årsresultat. Method 31 konsekutiva patienter (17 män, medelålder 63 år, range 35-84) inkluderades i studien. 22 patienter hade små vener eller artärer (< 2mm). Ultraljudsundersökning av anlagd RC-AVF utfördes efter 2 och 5 veckor postoperativt. Medeluppföljningstiden var 522 dagar (range 12896). Result Direkt efter primäroperationen var alla RC-AVF öppetstående. Primär öppetståendegrad vid 30 dagar och 6 månader var 84% (26/31) respektive 63% (19/30). Öppetståendegrad efter sekundär intervention var vid 30 dagar och 6 månader 97% (30/31) respektive 83% (25/30). Primär öppetståendegrad vid ett år var 56% (17/30) och sekundär öppetståendegrad var 80% (24/30). Discussion Tidiga resultat efter fistelkirurgi med NTT visar relativt hög öppetståendegrad. I kliniska riktlinjer avråds från anläggande av RC-AVF vid kärldiametrar under 2 mm. Denna pilotstudie talar för att NTT vid fistelkirurgi kan göra att fler patienter i behov av hemodialys kan få primär distal armfistel. Dag: Torsdag 21/8 Tid: 08.5709.07 Plats: SOLA 77 Läkning av venösa bensår tre år efter endovenous laserbehandling av ytlig venös insufficiens Helen Sinabulya, Stockholm Lena Blomgren Stockholm Capio St Görans Sjukhus Introduction Standardbehandlingen av ett venöst bensår är kompression, men recidivfrekvensen är hög. Ytlig venkirurgi kan minska recidivfrekvensen enligt tidigare studier. Här studeras långtidsresultatet på patienter med venösa bensår som opererats med endovenös laser (EVL) på Venous Centre Stockholm (VC) avseende varaktig sårläkning och riskfaktorer för utebliven sådan. Method 200 patienter med bensår som opererats på VC för flera år sen kallas för undersökning med bedömning med kliniska score, livskvalitet, duplex och PPG. I en interimsanalys beräknas andelen läkta bensår och riskfaktorer för utebliven läkning. Result 100 ben har hittills undersökts varav 59 hade öppna och 41 läkta bensår vid operation. Medel uppföljningstid var 43 månader. Medelåldern var 64 år, kvinnor 62%. 82% läkte sina sår utan recidiv. 6% läkte aldrig sitt sår efter EVL och 13% fick recidiv. Riskfaktorer för utebliven läkning och/eller recidiv var manligt kön, öppet sår vid op, diabetes, tidigare djup ventrombos och nedsatt rörlighet. Analys av duplex- och PPG-data pågår. Discussion EVL av ytlig venös insufficiens vid venösa bensår medför varaktig läkning för en majoritet av patienterna. Riskfaktorer för utebliven läkning bör studeras ytterligare. Dag: Torsdag 21/8 Tid: 09.0709.18 Plats: SOLA 78 Fördröjd buksutur efter operation för rupturerat bukaortaaneurysm (rAAA) Urban Wingren, Göteborg Kristian Smidfelt Göteborg, Marcus Langenskiöld Göteborg Kärlkirurgen, Sahlgrenska Universitetssjukhuset Introduction Pga ”beprövad erfarenhet” har fördröjd primärsutur efter öppen operation för rAAA använts relativt ofta av oss. Method 2008 – 2013 op161 pat i Göteborg för rAAA enligt SWEDVASC, dryga 10% av alla rAAA registrerade i SWEDVASC under denna tidsperiod. Förutom operationstyp och mortalitet har bl a preoperativa parametrar som lägsta registrerade blodtryck, högsta registrerade pulsfrekvens, syncope samt peroperativ blödning registrerats. Result a/ 10 pat avled på operationsbordet, b/ 56 pat op med EVAR c/ 26 pat opererades öppet med primär buksutur och d/ 70 pat med fördröjd buksutur och vacumbandage. Tre av EVARpatienterna behövde behandlas med öppen buk. I grupp d/ var pre op syncope vanligare, blodtrycken lägre, pulsfrekvensen högre och per op blödningen större. Totalmortaliteten i materialet var 24% efter 30 dgr och i de olika grupperna a/ 100%, b/ 13%, c/ 12% resp d/ 29%. Discussion Våra resultat mäter sig mycket väl med SWEDVASCs totalmaterial. De patienter som får bedömmas ha störst risk att utveckla komplikationer pga ökat intraabdominell tryck har i vårt material vid jämförelse med andra redovisningar en låg mortatlitet < 30 %. Vi anser att detta bl a beror på den fördröjda primärsuturen och vi försöker beskriva vilka parametrar som bör få operatören att överväga denna taktik Dag: Torsdag 21/8 Tid: 09.1909.30 Plats: SOLA 79 Alkoholintag och risk för bukaortaaneursym, en kohortstudie Otto Stackelberg, Stockholm Martin Björck Uppsala, Susanna C. Larsson Stockholm, Nicola Orsini Stockholm, Alicja Wolk Stockholm Karolinska Institutet / Uppsala Universitet Introduction Studier som undersöker sambandet mellan alkoholkonsumtion och risk för bukaortaaneurysm är ytterst få. Vi undersökte sambandet mellan total alkoholkonsumtion samt specifika alkoholhaltiga drycker och risk att drabbas av sjukdomen. Method Studiepopulationen, 46 till 84 år gamla, bestod av deltagare från Kohorten över Svenska Män (n=44 715) och den Svenska Mammografikohorten (n=35 569) från mellersta Sverige. Incidenta fall identifierades under 14 år fram till och med 2011 via länkning till Patientregistret och Swedvasc. Cox regressionsmodeller användes för att uppskatta relativa risker (RR) med 95 procents konfidensintervall (CI). Result Under uppföljningen identifierades 1214 fall. Jämfört med en konsumtion på 1 standardglas/vecka (12 gram alkohol), hade män som konsumerade 10 glas/vecka 20% (95% CI, 6-32%) lägre risk för sjukdomen, medan kvinnor som konsumerade 5 glas/vecka hade 43% (95% CI, 18-60%) lägre risk. Total alkoholkonsumtion var inte associerat hos deltagare fria från kardiovaskulär sjukdom innan och under uppföljningen. Intag av de mest frekvent konsumerade dryckerna (öl hos män, vin hos kvinnor), men inte av sprit, var associerade med en lägre risk. Discussion Måttlig alkoholkonsumtion, specifikt öl och vin, var associerat med lägre risk att drabbas av bukaortaaneurysm. Ett eventuellt samband med hög alkoholkonsumtion kvarstår ovisst. Dag: Fredag 22/8 Tid: 08.1509.25 Plats: Erik G Geijer 80 Resultatet av behandling för bukaortaaneurysm hos män med screeningupptäckta aneurysm jämfört med icke screeningupptäckta aneurysm - En Swedvasc studie Kristian Smidfelt, Göteborg Anneli Linné Stockholm, Marcus Langenskiöld Göteborg, Rebecka Hultgren Stockholm, Joakim Nordanstig Göteborg, Björn Kragsterman Uppsala, David Lindström Stockholm . Introduction Screening avseende bukaortaaneurysm reducerar aneurysmrelaterad död hos män. Denna studie jämför preoperativ komorbiditet samt postoperativ mortalitet och komplikationer hos män med screeningupptäckta bukaortaaneurysm jämfört med män med icke screeningupptäckta bukaortaaneurysm. Method Swedvascdata uthämtades för alla män som behandlats för ett screeningupptäckt bukaortaaneurysm och jämfördes med en åldersmatchad kontrollgrupp med män som behandlats för ett icke screeningupptäckt bukaortaaneurysm. Result Det förelåg inga skillnader i förekomst av preoperativa riskfaktorer mellan grupperna. Vi fann ingen skillnad i 30-dagars, 90-dagars eller 1-års mortalitet efter öppen kirurgi hos screeningupptäckta män jämfört med icke screeningupptäckta kontroller (30 dagar 1.0% vs 3.2% p=0.25, 90 dagar 2.1% vs 4.5% P=0.23, 1 år 4.1% vs 5.8% p=0.61). Ingen av männen åtgärdade med EVAR avled inom 30 dagar. 90 dagar efter EVAR var mortaliteten lägre hos screeningtäckta män jämfört med icke screeningupptäckta (0.0% vs 3.1%, P=0.04). 1 år efter EVAR förelåg igen skillnad i mortalitet (1.4% vs 4.7% p=0.13). Inga skillnader i postoperativa komplikationer noterades. Öppen kirurgi var vanligare hos screeningupptäckta patienter än åldersmatchade kontroller (56% vs 45%, P=0.005). Discussion Den postoperativa mortaliteten efter behandling för bukaortaaneurysm var låg hos såväl män med screeningupptäckta som icke screeningupptäckta aneurysm. Resultaten av behandling för screeningupptäckta aneurysm är minst lika bra som för icke-screeningupptäckta aneurysm. Dag: Fredag 22/8 Tid: 08.2508.36 Plats: Erik G Geijer 81 Hög reinterventionsfrekvens efter EVAR för rupturerat bukaortaaneurysm Baderkhan Hassan, Uppsala Anders Wanhainen Uppsala, Martin Björck Uppsala, Kevin Mani Uppsala No affiliation Introduction Korttidsresultaten efter EVAR för rupturerade bukaortaaneurysm (rEVAR) är tillfredställande, men långtidsresultat saknas. Vi analyserade 1- och 3-års överlevnad samt reinterventionsfrekvensen efter rEVAR, jämfört med EVAR för intakta aneurysm (iEVAR). Method Alla EVAR 1998-2010 från två sjukhus identifierades. Mortalitet och reinterventionsfrekvensen analyserades med hjälp av Kaplan-Meier kurva. Result Fyrahundrafemtiosex patienter inkluderades (418 iEVAR och 38 rEVAR), medeluppföljning 3,6 år. Medelåldern var 74,6 (iEVAR) vs 76,2 år (rEVAR), p=0,226. Maximala aortadiametern var 62mm (iEVAR) vs 75mm (rEVAR), p<0,001. Det fanns inga skillnader i andel patienter med samtidig hjärt, lung eller njursjukdom. Trettiodagars mortaliteten var 1,0% (iEVAR) vs 18,4% (rEVAR), p<0,001. För de som överlevde den perioperativa perioden var 1- och 3- års överlevnaden 95,3% och 85,7% (iEVAR) vs 96,0% och 87,1% (rEVAR), log rank p=0,924. Reinterventionsfrekvensen vid 30-dagar, 1-år och 3-år var 5,4%, 12,9% och 19,3 (iEVAR) jämfört med 14,1%, 31,9% och 52,7% (rEVAR), log rank p<0,001. Rupturpatienter genomgick fler reinterventioner för graftbensförlängning (iEVAR 2,4%, rEVAR 10,5%, p=0.022) och coilembolisering (iEVAR 3,3%, rEVAR 10,5%, p=0.054). Discussion Långtidsöverlevnad efter rEVAR var jämförbar med den för iEVAR, för de som överlevde den perioperativa perioden. Reinterventionsfrekvensen var dock dubbelt så hög efter rEVAR jämfört med iEVAR. Uppföljningsprogrammet efter rEVAR bör anpassas för denna ökade komplikationsrisk. 82 Dag: Fredag 22/8 Tid: 08.3608.47 Plats: Erik G Geijer 83 Lågt preoperativt fibrinogen är associerat med ökad intraoperativ blödning och chock vid rupturerat bukaortaaneurysm (rBAA) Carl Montan, Stockholm Fredrik Johansson Stockholm, Ulf Hedin Stockholm, Carl Magnus Wahlgren Stockholm Karolinska Institutet Introduction Syftet var att undersöka fibrinogen samt andra preoperativa laboratorieparametrars association till preoperativt blodtryck, IOB och mortalitet vid rBAA. Method 93 rBAA patienter (080501-130831) analyserades retrospektivt. Fibrinogen, Hb, Trombocyter, APTT, INR och Kreatinin analyserades mot lägsta preoperativa blodtryck, IOB, och mortalitet. Result Medelålder 73 år (57-91), 80 % män. Öppen kirurgi n=72 (77 %), EVAR n=19 (23 %). Fibrinogen var linjärt korrelerat till blodtryck (P=0,001) och varierade signifikant med IOB, {<1999 ml [n = 35, 2,3, (IQR=1,7)], 2000-4999 ml [n = 33, 1,6, (IQR=2,1)], >5000 ml [n = 23, 1,2 (IQR = 1,2 )] P =0,013}. Faktorer associerade med IOB >2000 ml var fibrinogen <1.5 g/L [OR 10.04, CI (1.76557.124), P=0.009] och blodtryck <70 mmHg [OR 3.72, CI (1.101-12.55), P=0,034. Fibrinogen [≤1,5 g/L (15/30, 50 %), >1,5 g/L (17/61, 28 %) (P = 0,038)], S-Kreatinin (>120 µmol/L) (P=0,082), blodtryck (<70 mmHg) (P=0,004), stroke (P<0,001) och IOB >5000 ml (P=0,002) var associerat till mortalitet i univariat analys men endast tidigare stroke [OR 15.91, CI (2.2-115.07), P=0.006] och IOB >5000 ml [OR 4.89 CI (1.23-19.46) P=0.024] var signifikant associerat med mortalitet i multivariat analys. Discussion Lågt fibrinogen var associerat med preoperativ hypotension och ökad intraoperativ blödning men var inte en oberoende riskfaktor för död vid rAAA. Dag: Fredag 22/8 Tid: 08.4708.58 Plats: Erik G Geijer 84 Endovaskulär behandling av mykotiska aortaaneurysm – en europeisk multicenterstudie Karl Sörelius, Uppsala Kevin Mani Uppsala, Martin Björck Uppsala, Carl-Magnus Wahlren Stockholm, Marcus Langenskiöld Göteborg, Håkan Roos Göteborg, Tomas Larzon Örebro, Petr Sedivy Prag, Peter Taylor London, Oliver Lyons London, Rachel Clough London, Matt Thompson London, Jack Brownrigg London, Krassi Ivancev London, Meryl Davis London, Michael Jenkins London, Usman Jaffer London, Matt Brown London, Zoran Rancic Zurich, Mario Lachat Zurich, Jan Brunkwall Köln, Michael Gawenda Köln, Tilo Kölbel Hamburg, Jean-Baptiste Elixene Nice, Frans Moll Utrecht, Paul Berger Utrecht, Christos Liapis Athen, Konstantinos Moulakakis Athen, Artai Pirouzram Örebro, Anders Wanhainen Uppsala Introduction Mykotiska (infekterade) aortaaneurysm är en ovanlig men livshotande sjukdom. Syftet med denna multicenterstudie, den största om MAA någonsin, var att studera långtidsresultaten av endovaskulär behandling (EVAR). Method Samtliga MAA-fall som behandlats med EVAR, mellan 1999 och 2013 vid 16 europeiska centra, granskades retrospektivt. Result 123 patienter (130 MAA) identifierades. Medianuppföljning hos överlevande (>90-dagar) var 40 månader (3-149). Medelåldern var 70 år (39-86), 87 (71%) var män, 58 (47%) var immunosupprimerade, och 47 (38%) var rupturerade. Anatomisk lokalisation; ascendens/arcus (4), descendens (34), paraviscerala (15), infrarenala aorta (63), och multipla (7). Behandling; thorakal EVAR (43), fenestrerad/grenad EVAR (9), och infrarenal EVAR (71). Sex patienter (5%) konverterades till öppen operation. Antibiotika administrerades i median 30 veckor. Överlevnaden var 91% (95% CI 86-96%), 75% (67-83%), 55% (44-66%), och 41% (28-54%) efter 1-, 12-, 60-, respektive 120 månader. Infektionsrelaterad död inträffade hos 23 patienter (19%), varav 19 (82%) under första postoperativa året. En multivariat Cox-regressionsanalys påvisade icke-Salmonella-positiv odling som prediktor för sen infektionsrelaterad död. Discussion EVAR är en möjlig behandling av MAA, och för de flesta patienter en hållbar lösning. Sena infektioner inträffar, är ofta fatala, och motiverar långtidsuppföljning samt långtidsbehandling med antibiotika. Dag: Fredag 22/8 Tid: 08.5809.08 Plats: Erik G Geijer 85 Tillväxt av bukaortaaneurysm påverkas av väggbelastning, väggstyrka och den intraluminala tromben Moritz Lindquist Liljeqvist, Stockholm Giampaolo Martufi Calgary, Christian Gasser Stockholm, Rebecka Hultgren Stockholm, Joy Roy Stockholm Karolinska Inst/Sjukh, University of Calgary Introduction Ett bukaortaaneurysms (BAA) maxdiameter är otillräcklig för att förutsäga dess tillväxt. Dessutom finns indikationer på att maximal tillväxttakt i ett BAA ofta inter sker på maxdiameternivå, vilket antyder att man bör ta hänsyn till lokal tillväxt. I vår studie användes CTbaserad finit-element-analys (FEA), inkluderande intraluminal tromb (ILT), för att studera tillväxt i maxdiameter, volym och lokal diameter. Method 90 BAA-patienter med maxdiameter på 39-64 mm som genomgått 2 CT-angiografier inom 9-24 månader inkluderades. FEA baserades på aortas geometri och patientens kön, ålder, blodtryck och hereditet. Maxdiametertillväxt och volymstillväxt studerades hos 41 BAA, lokal diametertillväxt hos 90 BAA. Maxdiametertillväxt och volymstillväxt relaterades till maxväggstress (PWS), maxkvot väggstress/väggstyrka (PWRR), medel-ILT-stress (MIS) och maxdiameter. Lokal diametertillväxt relaterades till lokal genomsnittlig väggstress (AWS), ILTtjocklek och diameter. Result Maxdiametertillväxt korrelerade med PWRR (r=0.31 P=0.040) men inte med ursprunglig maxdiameter eller PWS. Volymstillväxt korrelerade med maxdiameter (r = 0.53 P=0.0003), PWRR (r=0.44 P=0.0087), och MIS (r=0.39 P=0.013). Lokal diametertillväxt påverkades av lokal diameter (P<0.001) och ILT-tjocklek (P<0.003). AWS var associerat med tillväxt enbart i segment som saknade ILT (P<0.01). Discussion Utöver diameter verkar väggstress, väggstyrka och den intraluminala tromben påverka tillväxt av bukaortaaneurysm. Finit-element-analys som tar hänsyn till dessa faktorer är lovande för att förutsäga tillväxttakt patient-specifikt. Dag: Fredag 22/8 Tid: 09.0809.19 Plats: Erik G Geijer 86 Tidig krympning av aneurysmsäcken efter EVAR är associerad med låg risk för sena komplikationer Baderkhan Hassan, Uppsala Fredrico Bastos Gonçalves Rotterdam, Hence Verhagen Rotterdam, Anders Wanhainen Uppsala, Martin Björck Uppsala, Kevin Mani Uppsala No affiliation Introduction Livslång extensiv uppföljning anses påkallat efter EVAR. Vår hypotes är att patienter med tidig krympning av aneurysmsäcken har färre komplikationer och därför kräver mindre intensiv uppföljning. Method EVAR-patienter 2000-2011 från tre kärlkirurgiska centra i två länder värderades, och patienter med två jämförbara bildundersökningar (perioperativt och efter 6-18 månader) inkluderades i studien. Maxdiameter, komplikationer, sekundära interventioner och endoläckage registrerades. Patienterna grupperades baserat på aneurysmsäckens utveckling vid ett år. Result Av totalt 840 EVAR patienter kunde 597 (71%) inkluderas, medianuppföljning 3,2 år. Ingen tidig krympning av aneurysmsäcken (<5mm) observerades hos 284 (47,6%), 142 (23,8%) krympte 59mm och 171 (28,6%) krympte ≥10mm. Efter indexundersökningen var frånvaro av komplikationer 84% (95%CI 79-90), 88 % (81-95) och 94 % (90-99) i de tre grupperna. Ingen krympning jämfört med krympning ≥10mm var en oberoende riskfaktor för sena komplikationer, hazard ratio 3,37, p=0,003. Gruppen med krympning ≥10mm hade låg andel sekundära interventioner (8%; 95%CI 3-14) och endoläckage (3%; 0-6) 5 år efter EVAR. Discussion Patienter med tidig krympning av aneurysmsäcken ≥10mm har mycket låg risk för sena komplikationer upp till 5 år efter EVAR. Aneurysmsäckens tidiga utveckling kan användas som en indikator för att skräddarsy uppföljningen after EVAR, och på så sätt optimera resursanvändning. 87 Dag: Fredag 22/8 Tid: 09.2009.30 Plats: Erik G Geijer 88 Periop 89 Betydelsen av följsamhet till checklistor vid akutkirurgi för preoperativ förberedelse och postoperativa ordinationer Emma Nylén, Stockholm Gabriel Sandblom Stockholm, Folke Hammarqvist Stockholm Gastrocentrum, CLINTEC, Karolinska Huddinge Introduction Checklistor vid operation är ett stöd för att öka säkerheten perioperativt. Överrapporteringen till den postoperativa enheten är ett viktigt moment. Syftet med studien var att undersöka om avdelningstillhörighet och prioriteringstid hade betydelse för preoperativ förberedelse. Dessutom studerades följsamhet till WHO’s checklista och dess betydelse för postoperativa ordinationer och tydligheten på den postoperativa enheten (”postop - UVA”). Method 69 akutoperationer inkluderades på Karolinska Universitetssjukhuset Huddinge under sex veckor. Användandet av den preoperativa checklistan och patientförberedelse, följsamhet till WHOs checklista, samt grunddata i form av operation, specialitet, avdelning och med vilken hastandegrad/prioriteringstid samt tydligheten vid överrapportering till de postoperativa enheterna registrerades. Result 57 % hade en korrekt ifylld preoperativ checklista och 68 % var korrekt förberedda. Patienter som vårdades på en kirurgisk akutvårdsavdelning och de med en prioriteringstid >6 timmar hade bättre resultat på den preoperativa delen (Odds Ratio (95%-igt konfidensintervall)); 4,41 (1,46 – 13,28) p < 0,01 respektive (Odds Ratio (95% KI)) ;4,83 (1,60 – 14,62) < 0,01. WHOs checklista följdes till 85 %. En korrekt genomförd sign-out hade betydelse för tydligheten av ordinationer till den postoperativa enheten (OR (95% KI)); 3,00 (1,07 – 8,47) p<0.05. Discussion Följsamhet till checklistor och en uppgjord standard har betydelse för tydligheten av ordinationer på den postoperativa enheten. Dag: Tisdag 19/8 Tid: 11.0011.05 Plats: Kongressal 90 Införande av en nationell MEWS/NEWS score? Marie-Lois Ivarsson, Halmstad Hallands sjukhus Halmstad/Varberg Introduction För att tidigt upptäcka alarmerande symptom sker MEWS registrering (Modified Early Warning Score). I samband med en händelseanalys, utfördes en granskning av lokal och nationell MEWS dokumentation. Det framkom en stor variation avseende registrerade vitalparametrar, åtgärdsplan och monitoreringsfrekvens Method Litteraturgranskning visade att vid Royal College of Physisions, (RCP), London har en arbetsgrupp tagit fram en rapport för en nationell riktlinje, National Early Warning Score, NEWS. NEWS har under utarbetandet genomgått studier avseende genomförbarhet, sensitivitet, specificitet och validerats. Ref. Royal College of Physicians. National Early Warning Score (NEWS): Standardising of the acute assessment of acute-illness severity in the NHS. Report of a working party. London: RCP, 2012) Result RCPs riktlinjer beskriver vitala funktionsparametrar och dess score, åtgärdsplan och monitorerings frekvens. National Early Warning Score (NEWS) baseras på följande funktionsparametrar: • Andningsfrekvens • Syrgas saturation • Temperatur • Systoliskt blodtryck • Pulsfrekvens • Medvetandegrad • Därutöver skall 2 poäng adderas till varje patient som kräver syrgas (på mask eller grimma). Arbetsgruppen vid RCP har i det nya NEWS scoring dokumenten fäst stor vikt vid syrgas saturation. Urinproduktion och smärta skall värderas och registreras, men inte ingå i den summerade scoren. Discussion RCP har funnit att NEWS har en stor potential att kunna förbättra kliniskt outcome jämfört med idag befintliga scoringssystem. Förslås att på nationell nivå införa NEWS. Dag: Tisdag 19/8 Tid: 11.0511.10 Plats: Kongressal 91 Postoperativ hjärtinfarkt efter cholecystektomi Erik Österlund, Stockholm Gabriel Saliba Stockholm, Gabriel Sandblom Stockholm Gastrocentrum Karolinska Huddinge Introduction Sedan länge är det vedertaget att anamnes på tidigare hjärtinfarkt (MI) ökar risken för postoperativ re-infarkt. Det är dessutom allmänt känt att risken för kirurgi är som störst direkt efter en infarkt. Däremot är det ej lika klarlagt hur långt detta intervall är och när risken minskar. Method Studien baseras på alla cholecystektomier registrerades i Gallriks 2006-2011. Gruppen samkördes sedan med Socialstyrelsens patientregister. Result Inom 30 dagar efter operationen var incidensen av hjärtinfarkt 75/62488 (0,12%).Standardiserad incidens ratio var 3,9 (95% konfidentintervall 3,0-4,9). Ålder >70 år, ASA>1 och tidigare genomgången MI ökade risken för postoperativ MI signifikant. Risken för postoperativ MI efter cholecystektomi/kirurgi var 16/90 (17,8%) de första sex månaderna efter genomgången MI och därefter sjönk till under 2%. Ingen skillnad sågs mellan tidigare ST-elevation MI (STEMI) respektive non-STEMI. Discussion Tidigare anamnes på MI är en signifikant risk för att utveckla postoperativ MI efter cholecystektomi/kirurgi. Att vänta minst 6 månader med elektiv kirurgi efter MI ger en betydligt minskad risk för re-infarkt. Ålder och ASA bör också vägas in i risken för postoperativ MI. Dag: Tisdag 19/8 Tid: 11.1011.15 Plats: Kongressal 92 Har peroperativt intraabdominellt deponerad natriumklorid effekt på postoperativ smärta i buk och axlar i samband med elektiv laparoskopisk galloperation? Cajsa Barthelsson, Stockholm Gabriel Sandblom Stockholm, Sonja Ljesevic- Nicoletic Stockholm, Folke Hammarqvist Stockholm AnOpIVA och Gastrocentrum, Karolinska Huddinge Introduction Postoperativ smärta och illamående påverkar gallopererade patienters återhämtning och självskattade hälsorelaterad livskvalitet. Tidigare studier har visat att deponerad natriumklorid i buken vid operationsslut kan reducera tidig postoperativ smärta i axlar och i buk postoperativt. Eftersom evidens saknas för denna behandlingsmetod är syftet med studien att jämföra gallopererade patienters självrapporterade smärta, illamående, återhämtningsprofil samt hälsorelaterad livskvalitet. Method Sjuttioen patienter som elektivt gallopererades laparoskopiskt randomiserades till att antingen erhålla natriumklorid (n=36) eller inget natriumklorid (n=35) deponerat i buken vid operationsslut. Datainsamling genomfördes med frågeformulär preoperativt, efter 1 och 4 timmar, postoperativ dag 1 och 7 samt en månad efter laparoskopisk galloperation. Result Inga signifikanta skillnader mellan grupperna avseende smärta i buk och axlar kunde påvisas. En vecka efter operationen rapporterade cirka 60 % av patienterna i båda grupperna svårigheter att återgå till normala aktiviteter. Smärta rapporterades av 53% av patienterna som inte erhållit natriumklorid jämfört med 29% i natriumkloridgruppen. Trötthet rapporterades av 50% hos gruppen som inte erhållit natriumklorid respektive 35% för natriumkloridgruppen. Kvinnor återhämtade sig långsammare och rapporterade fler symtom än män dag 7. Inga signifikanta skillnader kunde heller ses mellan grupperna avseende hälsorelaterad livskvalitet Discussion Deponering av natriumklorid reducerade inte postoperativ smärta eller påverkade den postoperativa återhämtningsperioden efter laparoskopisk galloperation. Dag: Tisdag 19/8 Tid: 11.1511.30 Plats: Vid posterskärmarna 93 Har temperatur och inflammationspåslag någon praktisk betydelse för akutkirurgiska patienters energibehov egentligen? Jonathan Lind, Stockholm Mahbobe Mehrabi Stockholm, Carola Carlson Stockholm, Eugenia Furumula-Larsson Stockholm, Folke Hammarqvist Stockholm Gastrocentrum, CLINTEC, Karolinska Huddinge Introduction Kunskap om metabolism och energibehov är viktigt för ´patienters näringsbehandling . Ibland mäts energibehovet med indirekt kalorimetri alternativt genom mätning av syreförbrukning. Det är beskrivet att feber och indirekt ett inflammationspåslag bidrar till en ökad energiomsättning i vila (REE). Method Det basala energibehovet för 63 akutkirurgiska patienter beräknades med Harris-Benedicts formel (HB). Detta jämfördes med mätning av syreförbrukning med COSMED-utrustning. Patienterna indelades i grupper med normal temperatur (<37,6; n=43) respektive feber (>37,6; n=20) samt med lågt CRP (<60; n=31) eller högre (>60; n=32) samt i en grupp med både feber och högre CRP (n=16). Hypermetabolism definierades som ett REE-värde över 120% av HB (n=31). Kropps-sammansättning mättes med bioimpedans-teknik varvid lean-bodymass (LBM) kunde beräknas. Icke-parametriska statistiska metoder användes. Result COSMED uppmätte högre värden än de som beräknades genom HB (260 kcal ; 200-488 kcal (median ; 25-75 kvartilen) p<0,0001. Vi kunde inte påvisa någon påverkan på REE av varken feber eller inflammationspåslag. Ej heller då LBM istället för kroppsvikt användes som referens kunde en påverkan av feber eller inflammation påvisas. Discussion Uppmätta REE värden för akutkirurgiska patienter var högre än de som beräknades med HB. Vi fann inga hållpunkter för att feber eller inflammationspåslag påverkar REE och därigenom energibehovet i vila hos allmänkirurgiska patienter. Dag: Tisdag 19/8 Tid: 11.1511.30 Plats: Vid posterskärmarna 94 Muskelfunktion hos akutkirurgiska patienter – vilka samband finns? Mahbobe Mehrabi, Stockholm Carola Carlson Stockholm, Eugenia Furumula-Larsson Stockholm, Olav Rooyackers Stockholm, Folke Hammarqvist Stockholm Gastrocentrum, AnOpIVA, CLINTEC, KS Huddinge Introduction Minskad muskelkraft är beskrivet vara associerat med förhöjd risk för postoperativa komplikationer. I denna studie undersöktes sambandet mellan muskelfuntion, patientkarakteristika och kliniska variabler. Method Akutkirurgiska patienter (n=273) inkluderades i studien. Dessa bedömdes enligt MNA (Minimal Nutritional Assessment). Armstyrka och andningsfunktion (PEF) och kropps-sammansättning mättes och patientkarakteristika samt kliniska variabler dokumenterades. Patienterna delades in i 3 åldersgrupper (18-40, 40-65 och > 65 åå) och grupperades avseende nutritionsrisk, feber (>37,7) och inflammationspåslag (lågt, mellan och kraftigt; CRP < 20, 20-100, >100). Materialet bearbetades med parametriska statistiska metoder. Resultat uttrycks i medelvärde och dess 95%-iga konfidensintervall. Result Armstyrkan var relaterad till kroppsvikt (R=0,44) samt till lean-body-mass (R=0,63) p<0,0001. Patienter i den äldre åldersgruppen hade både lägre muskelkraft (kg); 27,8 (25,5-30,2) jämfört med 35,6 (32,1-39,1) respektive 34,2 (31,5-37,0) och PEF-funktion (l/min); 396 (364-428) jämfört med 443 (404-482) och 457 (423-492) för de yngre grupperna (p<0,05). Patienter som hade en ökad nutritionsrisk uppvisade lägre muskelkraft 30,2 (28,1-32,6) jämfört med 34,6 (31,8-37,3) p<0,05 och numeriskt men ej statistiskt säkerställd lägre PEF-värde. Varken feber eller inflammationspåslag påverkade muskelfunktionen. Discussion Muskelfunktion mätt med armstyrka och PEF påverkas av ålder, vikt och nutritionsstatus och är ett enkelt hjälpmedel med vilken man kan identifiera patienter med nedsatt funktion och därigenom ökad risk. Dag: Tisdag 19/8 Tid: 11.1511.30 Plats: Vid posterskärmarna 95 Plastik 96 Introduktion av ADM – inte utan komplikationer Inkeri Schultz, Stockholm Jakob Lagergren Stockholm, Kerstin Sandelin Stockholm, Marie Wickman Stockholm Karolinska universtitetssjukhuset Introduction Bröstrekonstruktion med acellulära dermala matrix (ADM) och andra material som kan förlänga pectoralismuskeln har under senare år beskrivits från många centra. Fördelar är möjligheten att åstadkomma en bra bröstform med tydlig submammarfåra och rekonstruktion med permanent implantat direkt istället för expander. Till nackdelarna hör höga kostnader för materialet och ökad komplikationsrisk. Method Under åren 2012 – 2013 genomgick 29 kvinnor bröstrekonstruktion med ADM (Surgimend) på Karolinska universitetssjukhuset. Totalt rekonstruerades 54 bröst med ADM. Samtliga kvinnor opererades profylaktiskt pga ärftligt förhöjd risk för bröstcancer. Medianåldern var 45 år (23-58) och BMI median 23,5 (20,6-28,7). Nio hade tidigare haft bröstcancer och strålbehandling hade tidigare getts till 5 av totalt 54 rekonstruerade bröst. En retrospektiv journalgenomgång har gjorts. Result Två patienter reopererades för blödning, utan ytterligare komplikationer. Därutöver drabbades 26 av 54 rekonstruerade bröst av någon komplikation. Den vanligaste var rodnad i bröstet, hos vissa kvinnor i samband med feber och förhöjda infektionsparametrar men ofta endast associerat med lokala symptom. Sju implantat avlägsnades pga infektion eller sårruptur. I tre av dessa fall hade strålbehandling tidigare getts mot bröstet Discussion Komplikationsrisken vid användning av ADM är avsevärd. Patienter som tidigare genomgått strålbehandling bör erbjudas alternativa rekonstruktionsmetoder. Fortsatt utvärdering av resultat, även estetiska, och komplikationer kommer att ske. Dag: Torsdag 21/8 Tid: 08.1508.26 Plats: LM Ericsson 97 Patientnöjdhet vid bröstrekonstruktion med utvidgad latissimus dorsi-lambå Armin Assareh, Linköping Johann Zdolsek Linköping Hand- och Plastikkirurgiska Kliniken, US Linköping Introduction Bröstrekonstruktion med muskulokutan latissimus dorsi (LD)-lambå inkluderar traditionellt en bröstprotes. För att undvika strålningsrelaterade protesproblem har vi valt att, där möjligt, använda den utvidgade LD-metoden utan protes. Method Studien är en retrospektiv genomgång av 91 konsekutivt opererade patienter och 100 lambåer under perioden 1997-2012. Samtliga erhöll bröstrekonstruktion med utvidgad LD-lambå. I 13 fall gjordes antingen primärt eller sekundärt en volymsförstärkning med protes. Hos endast 29 av de 77 unilateralt rekonstruerade patienterna gjordes kontralaterala symmetriskapande åtgärder. Patientnöjdheten utvärderades med hjälp av den nyligen utvecklade, och översatta, LD-specifika versionen av BREAST-Q. Result Cirka 80% av patienterna var nöjda med storlek och form på det rekonstruerade bröstet och 90% skulle göra om operationen. Däremot var bara 60% nöjda med bröstens symmetri. Från tagställena angav 22% kosmetiska besvär antingen från ärret och/eller ryggens kontur. 39% angav funktionella besvär i varierande omfattning från rygg- och/eller axelpartiet. Discussion Bröstrekonstruktion med utvidgad LD-lambå är en metod med relativt hög patientnöjdhet. Symtom från rygg- och axelpartiet förekommer i strax över en tredjedel av patienterna. Dag: Torsdag 21/8 Tid: 08.2708.36 Plats: LM Ericsson 98 Influence of Team Approach on Performance of Microsurgical Breast Reconstruction Andres Rodriguez, Uppsala Maria Mani Uppsala, Antonia Papadopoulos Uppsala, Lorenzo Cali-Cassi Uppsala Department of Plastic and Maxillofacial Surgery Introduction DIEP flap reconstructions are still regarded as advanced and resource inten-sive surgical procedures, often with long operating times. We hypothesize that a team approach with dedicated microsurgical operating staff and two or more trained microsurgeons reduces the operation time and postoperative complications. Method One hundred consecutive patients who underwent unilateral DIEP reconstruction were included in the study. Groups were compared based on the number of micro-surgically trained specialists participating in the operation. Statistical analyses was performed with ANOVA for operating time and chi square for complications. Result Increasing number of micro-surgically trained specialists was associated with a trend of shorter operating time .Overall, flap failure rate was 2%, and both of these cases occurred in the group operated by a single specialists (2/16, 13% vs two specialists 0/64, 0% and three specialists 0/20, 0%, p=0.005).There was no significant difference in take back rate. Discussion A standardized team approach is needed for optimization of the procedure workflow during surgery. By optimizing the surgical experience available during DIEP reconstruc-tion of breast operation ,timing can be re-duced and efficiency improved. In the current setting, two microsurgically trained sur-geons achieved optimal operation flow with lowest complication risk. Dag: Torsdag 21/8 Tid: 08.3708.44 Plats: LM Ericsson 99 Antikoagulantia - en riskfaktor vid bröstrekonstruktion med fria perforantlambåer? Martin Halle, Stockholm Ann-Charlott Docherty Skogh Stockholm, Anna Friberg Stockholm, Åsa Edsander-Nord Stockholm Rekonstruktiv Plastikkirurgi, Karolinska Introduction Autolog bröstrekonstruktion med fri lambå är idag en rutinoperation vid många centra där antikoagulantiabehandlingen idag huvudsakligen styrs av lokala, ibland omoderna, behandlingstraditioner. Method En retrospektiv studie genomfördes för 150 konsekutiva bröstrekonstruktioner med fri lambå där lambårelaterad venstas , trombos och hematom i behov av reoperation analyserades i förhållande till given antikoagulantiabehandling. En subanalys utfördes för att utvärdera effekten av att dextran (n = 76) exkluderats från protokollet. Vidare analyserades behandlingsprotokoll vid samtliga nationella mikrokirurgiska centra. Result Hematom (14,4 %) var den vanligaste orsaken till reoperation följt av venstas (8,6 %) och ventrombos (2,9 %). Ett samband noterades mellan reoperation för hematom och venstas (p<0,001), men också ventrombos (p=0,009). Endast ett fall med tromboflebit registrerades bland icke lambårelaterade tromboemboliska händelser. Ingen signifikant förändring av komplikationerna inträffade efter att dextran exkluderats. Användningen av antikoagulantia var olika på alla nationella centra. Discussion Resultaten tyder på att omfattande användning av antikoagulantia kan utgöra en riskfaktor för komplikationer vid bröstrekonstruktion med fria perforantlambåer. Det studerade lokala behandlingsprotokollet med extensiv antikoagulantiabehandling var associerat med en ökad risk för hematom som i vissa av fallen var kopplat till försämrad lambåcirkulation. En genomgång av litteraturen och nationella behandlingsprotokoll vittnar om behovet av evidensbaserad medicin inom området. Dag: Torsdag 21/8 Tid: 08.4508.56 Plats: LM Ericsson 100 Fibula Osteo-adipofascial flap for reconstruction of a cervical spine and posterior pharyngeal wall defect. Andres Rodriguez, Uppsala Maria Mani Uppsala, Tomas Ekberg Uppsala, Claes Olerud Uppsala, Andreas Thor Uppsala, Olafur Gudjonsson Uppsala Department of Plastic and Maxillofacial Surgery Introduction Reconstructions of composite cervical spine defects in combination with the pharyngeal wall resulting from oncological resections are complex and requires extensive planning and a multidisciplinary approach. Method We present a case of a 44 year-old woman that presented with a cervical spine defect, including C1 to C3, associated with a posterior pharyngeal wall defect after excision of a chordoma and postoperative radiotherapy reconstructed with a free fibula osteo-adipofascial flap. Result The inmediate postoperative was uneventful and the patient was able to tolerate a normal diet by 3 months without symtoms of dysphagia. Mucosalization of the flap was confirmed 6 weeks post/operative and a 4-months postoperative follow-up with CT and MRI scan showed no sings of tumor recurrence, bone stability with integration of the fibula and normal width of the oro and nasopharynx tract. Discussion The reconstruction with a fibula osteo-adipofascial flap provided several benefits in comparison with a fibula osteo-cutaneous flap in our case, including an easier insetting of the soft tissue component at the pharyngeal level and less bulkiness of the flap allowing our patient to resume normal deglutition. Dag: Torsdag 21/8 Tid: 08.5709.04 Plats: LM Ericsson 101 TDC (Tissue Dielectric Constant) hos armlymfödempatienter före och efter fettsugning Petter Skarbäck, Malmö Karin Ohlin Malmö, Barbro Svensson Malmö, Håkan Brorson Malmö Plastikkirurgiska kliniken, SUS Malmö Introduction Lymfödem efter bröstcancerbehandling drabbar 40% och leder till en ansamling av lymfa och nybildning av fettväv och kan behandlas med fettsugning och kompressionsbehandling. TDC mäter lokal vätskehalt och förhöjda värden har visats vid lymfödem. Är TDC är förhöjt vid lymfödem med fettvävshypertrofi som kliniskt inte uppvisar ”pitting” och vad händer efter fettsugning? Method Fjorton patienter med unilateralt armlymfödem fettsögs. TDC och armvolymer mättes pre- och postoperativt (1, 3, 6 och 12 månader) på 8 lokalisationer bilateralt. TDC-kvoter (ödem/frisk) beräknades och jämfördes över tid. Result Preoperativt var TDC-värdena högre på lymfödemarmen (p<0,01) för alla lokalisationer, förutom laterala thorax och armbågsvecket. Postoperativt ökade TDC-kvoterna (p<0,05), förutom 10 cm ovan armbågsvecket. TDC-kvoterna var fortsatt förhöjda till och med 6-månaderskontrollen (p<0,05), utom 10 cm nedom armbågsvecket, där ingen skillnad fanns. Vid 12månaderskontrollen kunde en tendens till återgång till de preoperativa nivåerna ses. Vid 10 cm nedanför armbågsvecket och axillen sågs ingen skillnad jämfört med preoperativt. Överskottsvolymen reducerades helt (p<0,001). Discussion Lymfödemarmar med fettvävshypertrofi uppvisar förhöjda preoperativa TDC-kvoter, indikerande högre vätskenivå även om ”pitting” saknas. Postoperativt ökade TDC-kvoterna, troligtvis p.g.a. operationsinducerat ödem trots minskad överskottsvolym. Vid 12-månaderskontrollen sågs en trend till återgång av TDC-kvoter till preoperativa nivåer. Komplett reduktion av överskottsvolym åstadkoms med fettsugning och kompressionsbehandling. Dag: Torsdag 21/8 Tid: 09.0509.14 Plats: LM Ericsson 102 Bibehållen volymsminskning efter lymfovenösa anastomoser vid lymfödem – våra första resultat av supramicrokirurgi i underbenet Ann-Charlott Docherty Skogh, Stockholm Martin Halle Stockholm, Leif Perbeck Stockholm Rekonstruktiv plastikkirurgi, Karolinska Introduction Supramicrokirurgi erbjuder nya behandlingsmöjligheter för patienter med lymfödem och positivt pitting test. Method Åtta patienter med lymfödem i nedre extremiteten opererades. En till tre lymfovenösa anastomoser gjordes efter undersökning med lymfangiografi och lymfscintigrafi. Ödemdurationen varierade mellan tre och elva år. Fem patienter hade strålbehandlats och fem hade genomgått lymfkörtelutrymning i ljumsken. Benomkretsen mättes på den friska och sjuka sidan före kirurgi samt efter sex och tolv månader. Volymen beräknades efter benomkretsmätningar enligt formeln för en trunkerad kon (H. Brorson). Result Alla anastomoser gjordes i underbenet efter peroperativ lymfangiografi. Hos fem patienter uppmättes en bibehållen volymsminskning i underbenet efter sex (p=0.025) och tolv (p=0.024) månader. Någon signifikant volymsminskning i hela benet sågs inte efter sex eller tolv månader. Ingen skillnad förelåg i ödemduration, antal anastomoser, ålder, strålbehandling eller förekomst av lymfkörtelutrymning mellan patienter med bestående volymsreduktion och övriga. Discussion Lymfovenösa anastomoser i nedre extremiteten erbjuder en möjlighet till volymsreduktion hos patienter med lymfödem. En majoritet av patienterna i denna studie uppvisade en bestående reduktion av lymfödemet. Vidare studier behövs för att utvisa vilka patienter som får bäst resultat av supramicrokirurgi. Dag: Torsdag 21/8 Tid: 09.1509.23 Plats: LM Ericsson 103 FASCIOCUTANEOUS FREE FLAPS IN THE TREATMENT OF RECALCITRANT HEEL ULCERS Patrik Velander, Malmö Stina Klasson Malmö Lunds universitet Introduction Lower limb trauma such as calcaneal fractures or a soft tissue injuries may lead to severe recurrent heel ulcers. These lesions are often very debilitating to patients due to recurrent infections requiring antibiotics, pain and time lost from work. Method We describe three patients with recurrent heel ulcers secondary to trauma or radiation. All patients were young, healthy and had a normal vascularity in the lower limbs. They were referred to our combined plastic surgery and orthopedic out-patient clinic due to recalcitrant heel ulcers despite optimal orthopedic treatment. To address these problematic wounds, we proceeded with fasciocutaneous free flaps to improve the quality of the soft tissue and provide more volume where needed. Two patients had free anterolateral thigh flaps and one patient had a lateral arm flap Result All patients had uneventful postoperative care and needed on average 4 weeks of rehabilitation. They were all provided with a compression stocking prior to discharge. There hasn’t been any recurrence of heel ulcers and all patients have returned to their normal daily activities. Discussion In carefully selected patients, a fasciocutaneous free flap is a good alternative to treat recalcitrant heel ulcers when other treatments have failed. Dag: Torsdag 21/8 Tid: 09.2409.30 Plats: LM Ericsson 104 Infektion vid kranioplastik och fördelning mellan olika rekonstruktionsmaterial Angelica Horna Strand, Kliniken För Rekonstruktiv Plastikkirurgi, Karolinska Universitetssjukhuset Ozra Khazaei Kliniken För Rekonstruktiv Plastikkirurgi, Karolinska Universitetssjukhuset, Lars Kihlström Kliniken För Neurokirurgi, Karolinska Universitetssjukhuset, Kalle Lundgren Kliniken För Rekonstruktiv Plastikkirurgi, Karolinska Universitetssjukhuset, Thomas Engstrand Kliniken För Rekonstruktiv Plastikkirurgi, Karolinska Universitetssjukhuset Nej Introduction Autologt ben eller alloplastiska implantat används vid rekonstruktion av kraniella defekter. Metoderna är associerade med komplikationer såsom resorption (ben), infektion och exponering av implantat. Syftet med studien var att undersöka fördelning av typ av implantat som använts vid kranioplastik på Karolinska Universitetssjukhuset samt studera om explantationsfrekvensen varierar mellan dessa. Method Patienter på Karolinska Universitetssjukhuset som erhållit kraniellt implantat och registrerats med operationskod AAK00 (Kranioplastik) mellan 120101-130925 inkluderades (N=93). Dessa erhöll sammanlagt 122 implantat varav 96 vid primär rekonstruktion. Åtta olika slags implantat användes och fördelades enligt tabell 1. Result Totalt explanterades 17% (N=21) av lambåerna pga infektion. Fördelningen framgår enligt tabell 1. Statistisk beräkning av Relativ risk (RR) visade att titannät var det material som tydligast var associerad till infektionsrelaterad explantation (RR 2.34). Discussion Det föreligger en påtaglig infektionsrisk vid kranioplastik. En variation i utfall kan ses i vår studie beroende på vilket rekonstruktionsmaterial som använts, men utfallet bedöms ej som konklusivt. Ett större retrospektivt patientmaterial behöver studeras för att kunna väga in andra variabler inklusive given strålningsdos (om någon), hurvida rekonstruktionen är primär eller sekundär, förekomst av tidigare infektioner, storlek samt lokalisation (närhet till sinus) av rekonstruerad defekt. 105 Dag: Torsdag 21/8 Tid: 16.3016.37 Plats: SOLA 106 Intrakraniell volym och cefaliskt index hos patienter med sagittal synostos efter operation med strip kraniotomi och fjädrar jämfört med pi-plastik Sara Fischer, Göteborgs Universitet Giovanni Maltese Göteborg, Peter Tarnow Göteborg, Emma Wikberg Göteborg, Peter Bernhardt Göteborg, Robert Tovetjärn Göteborg, Lars Kölby Göteborg Plastikkirurgen Sahlgrenska Introduction Sagittal synostos kan opereras med strip kraniotomi kombinerat med fjädrar hos spädbarn eller en mer omfattande kranioplastik, pi-plastik, hos något äldre barn. Method Alla patienter (n=142) med sagittal synostos som opererats vid Sahlgrenska t.o.m. 2012, med pre- och/eller postoperativ (vid 3 års ålder) CT inkluderades. Köns- och åldersmatchade kontroller identifierades. ICV mättes genom Cavalieris princip. Bredden var skallens bredaste diameter. Längden var den längsta diametern, parallellt med Nasion-Sella-linjen. CI var kvoten bredd/längd. Result Kraniotomi och fjädrar ökade ICV och CI från 0,807 ± 0,14 l (medel ± SD) och 70,1 ± 4,0 till 1,302 ± 0,16 l och 73,0 ± 3,3. Motsvarande värden för kontrollerna var 0,789 ± 0,14 l och 84,6 ± 8,7 preoperativt, och 1,355 ± 0,15 l och 79.6 ± 4.5 postoperativt. Pi-plastik ökade ICV och CI från 1,011 ± 0,12 l (medel ± SD) och 69,6 ± 3,2 till 1,286 ± 0,12 l och 74,1 ± 2,6. Motsvarande värden för kontrollerna var 1,041 ± 0,15 l och 83,3 ± 7,0 preoperativt och 1,355 ± 0,15 l och 80,4 ± 4,1 postoperativt. Discussion Kraniotomi och fjädrar hos barn yngre än 6 månader och pi-plastik hos äldre barn är likvärdiga för att förbättra ICV och CI. Ingen av operationsmetoderna normaliserar skallen helt. Dag: Torsdag 21/8 Tid: 16.3816.46 Plats: SOLA 107 Growth of ears reconstructed from autologous rib cartilage Emma Roos, Malmö Sven-olof Wikström Malmö, Martin Öberg Malmö Plastikkirurgiska kliniken, SUS Introduction Long term symmetry in size is an important parameter to relate to when performing ear reconstruction from autologous rib cartilage. The optimal age for surgery and sizing of the framework is under debate as it is unknown if the reconstructed ear grows. Our objective was to determine if the reconstructed ear changes in size and compare this with the normal ear. Method 22 patients were selected for this retrospective study. Digital morphometry was used to measure the length of the reconstructed and normal ears. A first photo had been taken after the reconstruction at a median of 11.2 years of age and a second photo at a median of 16.3 years. The median follow-up time was 5.6 years. The differences between the photos were calculated and paired student’s t tests and Mann Whitney U tests were used for the analysis. Result The length of the reconstructed ear had increased with 0.62 cm (95% CI 0.43-0.81) and that of the normal ear with 0.53 cm (95% CI 0.38-0.68). There was no significant difference between the growth of the normal and reconstructed ears (p=0.26). Discussion The reconstructed ears grow during the studied time interval. This is most likely due to growth of the actual cartilage. Dag: Torsdag 21/8 Tid: 16.4716.54 Plats: SOLA 108 Talrelaterad livskvalitet hos patienter med velopharyngeal dysfunktion och deras nöjdhet med behandlingen Magnus Becker, malmö Mia Stiernman Malmö, Kristina Klintö Malmö, Björn Schönmeyer Malmö, Ahmed Al Qatani Malmö Plastikkirurgiska kliniken SUS Introduction Velopharyngeal dysfunktion (VPD) är svårigheter att sluta mellan näsa mun under tal. Symtom på VPD är luftläckage till näsan som ger en öppen nasalitet hos barn med t.ex. LKG spalt kan det förekomma i upptill 20% av patienterna. Studier som är gjorda beskriver inte hur patienter uppfattar sin situation och i vilken mån de är nöjda. Method 222 patienter undersökta med VPD mellan 2002 och 2010 fick utskickat en tvådelad enkät. Den första delen handlade om nöjdhet och åtgärder genomförda och den andra var en svensk översättning av "Voice handicap index" VHI. Result 117 patienter svarade och av de hade 61% genomgått kirurgisk behandling. I denna grupp ansåg 71% att talet var normalt eller lindrigt avvikande, dock var bara 55% nöjda med sitt tal. Livskvaliteten mätt med VHI visade en median på 12 poäng, vilket är lågt. De som erhållit kirurgi tycket talet var bättre än de som genomgått talbehandling. Discussion Trots att många uppfattar att talet blivit bättre når man inte en normalisering och 45% önskar att talet kunde bli ännu bättre. VHI är inget bra instrument för VPD gruppen utan man behöver tillverka ett nytt instrument som valideras. Data kring resultat måste hämtas in före såväl som efter behandling. Dag: Torsdag 21/8 Tid: 16.5517.01 Plats: SOLA 109 Skållningsskador hos barn - behövs antibiotika som profylax? Johan Thorfinn, Linköping Moustafa Elmasry Linköping, Ingrid Steinvall Linköping, Ashraf Abbas Ismailia, Osama Adly Ismailia, Folke Sjöberg Linköping Hand- och plastikkirurgiska kliniken Introduction Skållningsskador är den vanligaste förekommande brännskadetypen hos barn, och infektion är en vanligt förekommande komplikation till brännskada. Det är inte klarlagt om profylaktisk behandling med antibiotika är fördelaktigt, och vilka markörer som påverkas av manifest infektion hos barn är också ofullständigt studerat. Method Retrospektiv undersökning av samtliga skållningsskador behandlade i Linköping 2010-2012 (n=74). Ingen fick antibiotikaprofylax. Undersökta inflammatoriska parametrar var CRP, prokalcitonin samt LPK. Övriga parametrar bland annat vårdtid, förekomst av infektion (odling samt kliniska tecken), antibiotikaförbrukning, behov av kirurgisk behandling mm. Result Åldern var 2 år (medel). 61% var pojkar. 31% behövde transplanteras.45% bedömdes infekterade, och 28% fanns vara koloniserade. CRP steg inom 3 dagar till i medel 47 g/l, och kvarstod förhöjt hos barn med infektion medan det gick tillbaka på icke-infekterade barn. Prokalcitonin och LPK påverkades inte signifikant. Barn med klinisk infektion hade inte längre vårdtid än barn utan infektion. Discussion Små barn är mest utsatta för skållningsskador i vårt studiematerial, vilket är överensstämmande med internationella studier. CRP förefaller vara en bra markör för att detektera infektionsförekomst medan LPK och prokalcitonin var sämre. Infektion var relativt vanligt förekommande i den undersökta populationen men eftersom det inte påverkade vårdtiden så drar vi slutsatsen att antibiotikaprofylax inte är indicerat. Dag: Torsdag 21/8 Tid: 17.0217.09 Plats: SOLA 110 Transplantation vid omfattande brännskada: sprayade keratinocyter vs MEEK-mesh Johan Thorfinn, Linköping Moustafa Elmasry Linköping, Mårten Skog Linköping, Folke Sjöberg Linköping Hand- och plastikkirurgiska kliniken Introduction Vid stora brännskador kan tillgången på autolog hud för traditionell hudtransplantation vara dålig. I dessa fall kan micrografting (MEEK) eller att spraya odlade keratinocyter fungera som alternativ. kliniskt leder båda dessa alternativ vanligen till sämre hudkvalitet jämfört med konventionellt transplanterad delhud. Detta skulle kunna förklaras av keratinocyternas vidhäftningsegenskaper. Cellernas integriner kan ha samband med hur väl cellerna fäster mot varandra. Hittills har det varit svårutvärderat eftersom man vanligen använder antingen den ena eller den andra tekniken på en och samma patient. Method Biopsier (3 mm2) togs från MEEK-meshad och keratinocytsprayad hud 4-5 veckor efter transplantation på en patient med 60% brännskada där man samtidigt hade använt båda teknikerna. Keratinocyterna från båda områdena isolerades och analyserades med avseende på alfa-6 och beta-1 integrin. Dessutom gjordes histologi med hematoxylin och eosinfärgning för att granska växtsätt och morfologi. Som negativ kontroll användes oläkt sår Result Den negativa kontrollen hade högst förekomst av celler som inte uppvisade någon av de två integrinerna. MEEK-meshad hud uppvisade lägre antal integrinnegativa celler jämfört med sprayad hud (1,8% vs 12,0%). Beta-1-integrin uttrycktes mer i MEEK-gruppen. Discussion MEEK-meshad hud innehåller en dermal komponent medan sprayed hud inte innehåller dermis vilket kan förklara att den uppvisar mer integriner och bättre morfologi. Dag: Torsdag 21/8 Tid: 17.1017.16 Plats: SOLA 111 Biodegradable porous gelatin microcarriers facilitate reepithelialization of human cutaneous wounds - an in vitro study in human skin Susanna Lönnqvist, Linköpig Jonathan Rakar Linköping, Kristina Briheim Linköping, Gunnar Kratz Linköping Linköpings universitet Introduction The possibility to use a suspended tridimensional matrix as scaffolding for re-epithelialization of in vitro cutaneous wounds was investigated with the aid of a human in vitro full thickness wound healing model based on excised skin. Method Macroporous gelatin microcarriers, Cultispher-S, were applied to in vitro full thickness wounds and cultured for 21 days. Wounds were cryosectioned and stained immunohistochemially. Result Tissue sections showed incorporation of wound edge keratinocytes into the microcarriers and thicker neoepidermis in wounds treated with microcarriers. Thickness of the neoepidermis was measured digitally, using immunohistochemical staining of keratins as epithelial demarcation. Air-lifting of wounds enhanced stratification in control wounds as well as wounds with microcarriers. Immunohistochemical staining revealed expression of keratin 5, keratin 10, and laminin 5 in the neoepidermal component. Discussion We conclude that the Cultispher-S microcarriers can function as tissue guiding scaffold for reepithelialization of cutaneous wounds. Dag: Torsdag 21/8 Tid: 17.1717.28 Plats: SOLA 112 Cultivated autologous urethra in ingunial-flap phalloplasty Laura Pompermaier, Linköping Johan Thorfinn Linköping, Gunnar Kratz Linköping Department of Hand and Plastic Surgery, Linköping Introduction The inguinal-flap phalloplasty gives acceptable penile appearance and silicone rods allow the penetration. The aim of this study was to use a cultivated urethra to enable urinating. Method Twelve female-to-male patients (FtM) were operated with the inguinal-flap pedicled phalloplasty combined with a cultivated urethra. Urothelial cells obtained from bladder lavage liquid and cultivated on a collagen plate to form a two-layered composite urethra graft. In three patients (group 1) the neo-urethra was inserted directly in the phalloplasty as a free graft. In nine patients (group 2) the neo-urethra was inserted first in the ingunial area and then elevated with the inguinal skin, at the time of the phalloplasty surgery. Result Follow-up time was three years. In group 1, all neo-urethras failed due to stenosis (3/3). In group 2, the neo-urethras were viable in 5 patients (5/9) at follow-up. Discussion The cultivated two-layered autologous urethras can be used in penis reconstructions in FtM transsexuals. Based on our experience, a two-stage surgical procedure is superior to a onestage procedure. We hypothesize that the two-stage procedure resulted in a better microcirculatory in-growth before flap elevation, which may explain the better outcome. However, the method needs further improvements before it can be used in clinical practice. Dag: Torsdag 21/8 Tid: 17.2917.35 Plats: SOLA 113 Benförankrad penisepites - preliminär rapport med fem patienter Gennaro Selvaggi, Göteborg Rickard Brånemark Göteborg, Anna Elander Göteborg, Mattias Lidén Göteborg, Lars Kölby Göteborg, Peter Wroblewski Göteborg, Joacim Stalfors Göteborg Department of Plastic Surgery, Sahlgrenska Academy Introduction Osseointegration används inom den rekonstruktiva kirurgin; intraorala, kraniofaciala och övre och nedre extremitetsrekonstruktioner har utförts med olika typer av benförankrade epiteser med titanskruv. Ett möjligt användningsområde skulle kunna vara inom den transsexuella kirurgin med en benförankrad penisepites. Vi presenterar den första serien med fem transexuella patienter som erhållit titanimplantat på- blygdbenet i syfte att fästa penisepites. Method Efter preoperativ datortomografiundersökning av blygdbenet samt datorsimulerad operationsplanering opererades fem transexuella patienter kvinna till man (FtM) i två seanser. I seans ett implanterades två titanimplantat vid symfysen. I seans två anpassades huden samt reducerades subkutis i nivå med mons pubis. Distanser fästes på fixturerna. Efter några veckor kunde epitesen fästas mot de benförankrade titanimplantaten. Result Osseointegration bekräftades via datortomografi hos alla fem patienterna. Operationerna förlöpte utan svåra komplikationer. En sårinfektion med sårruptur behandlades konservativt. Hos två patienter krävdes ytterligare fettreducering i runt fixturerna vilket gjordes polikliniskt i lokalbedövning. Discussion Denna preliminära kliniska studie visar att osseointegration av titanskruv i blygdbenet är möjlig. Preoperativ planering är avgörande för valet av lämplig storlek på implantatet och den anatomiska lokalisationen där implantatet ska fästas. Långsiktig uppföljning av resultatet av operationerna och utvärdering av patientens livskvalitet pågår. En större serie av patienter planeras. Dag: Torsdag 21/8 Tid: 17.3617.43 Plats: SOLA 114 ENBART PENISHUD ÄR TILLRÄCKLIG LINING FÖR SKAPANDE AV NEOVAGINA VID KÖNSKORRIGERANDE KIRURGI Hannes Sigurjonsson, Stockholm Johan Rinder Stockholm, Filip Farnebo Stockholm, Kalle Lundgren Stockholm Kliniken för Rekonstruktiv Plastikkirurgi, Introduction The most important specifics of the male-to-female gender reassignment surgery (GRS) is the creation of a neo-vagina with sufficient depth and circumference to allow for intercourse and the creation of a sensate neo-clitoris. Several techniques exist including a only penile skin, combination of penile and scrotal skin or intestinal mucosa. At Karolinska University Hospital penile skin is exclusively used for lining the neo-vaginal cavity. Here we present preliminary results of an ongoing study measuring the vaginal depth. Method We measured the vaginal depth of consecutive patients 3-10 months after GRS. Possible risk factors for reduced vaginal depth were registered. Result A total of 48 patients were included in the study. Mean age was 36.1 years (range 18-63 years). All patients were non-circumsized. The median neovaginal depth was 9.2 cm (range 1.0-13.8 cm). Mean BMI was 23.2 kg/m2 (range 18.3-32.5). Three patients (n=3) had not performed vaginal dilation exercises wich resulted in a significantly decreased vaginal depth (1.0, 3.5 and 6.0 cm respectively) compared to compliant patients. The average vaginal depth when noncompliant patients were excluded was 10.2 cm. Discussion All vaginoplasties were done with using solely penile skin. This technique gives good results when dilation excercises are performed as recommended. Dag: Torsdag 21/8 Tid: 17.4417.50 Plats: SOLA 115 The impact of plastic surgical experience on the outcome of 149 public abdominoplasties Amanda Hedén Hållstrand, Stockholm Filip Farnebo Stockholm, Jessica Gahm Stockholm, Marcus Ehrström Stockholm Rekonstruktiv Plastikkirurgi, Karolinska Introduction The demand for Plastic Surgery procedures in massive weight loss patients is rapidly increasing. Limited resources within public reconstructive plastic surgery call for alternative solutions regarding best treatment and care. The aim of the current study was to investigate the outcome of 149 public abdominoplasties performed by general and plastic surgeons. Method In a retrospective study of 149 patients accepted for abdominoplasty in a public setting, 70 were operated by plastic surgeons and 69 by general surgeons. The outcome was investigated through a review of the patients files regarding early (infection, bleeding, seroma, wound dehiscence, thromboembolism) and late (unpleasant scarring, asymmetry, remaining surplus of tissue, pain) complications. Result 71 % had early and 63.8 % late complications in the group operated by general surgeons. The comparative numbers for plastic surgeons were 39% and 31.4 %. Discussion The care of massive weight loss patients is often complicated by increased co-morbidity and high risk for complications. Our results indicate significantly higher risk for complications with less plastic surgical experience. This could reflect a learning curve or differences in reporting complications. However, the results indicate special overall caution regarding surgical procedures in this group of patients and dedicated surgeons in high volume centers. Dag: Torsdag 21/8 Tid: 17.5118.00 Plats: SOLA 116 SFKRK 117 90-dagars mortalitet efter koloncanceroperationer på länsdelssjukhus Bengt Hanßke, Torsby Saif Al-tai Torsby, Stephan Axer Torsby Sjukhuset i Torsby Introduction Kvalitén av operationer för kolorektal cancer är av allra högsta grad avgörande för patientens kliniska överlevnad. 30-dagars mortalitet har visat sig vara en hyfsat bra markör, men 90-dagars mortalitet har på senare tid rekommenderats som en bättre kvalitétsindikator. Method Retrospektiv journalgranskningen genomfördes av alla patienter som opererades mellan 2011 och 2013 för en koloncancer på "Sjukhuset i Torsby". Result Mellan 2011 och 2013 opererades sammanlagt 45 koloncancer patienter på Sjukhuset i Torsby varav 11 opererades akut och 34 opererades elektivt. Hos 36 patienter bedömde man att intentionen var kurativt. Av de sammanlagt 30 kurativt och elektivt opererade patienter opererades 21 (70%) i laparoskopisk teknik - inklusive 2 som konverterades till öppen operation. Undersökning av alla patienter med kurativ intention, oavsett om elektivt eller akut opererade visade en 30-dagars och en 90-dagars mortalitet av 2,8% (1 av 36). Vid undersökning av alla patienter som genomgick en kolonresektion med kurativ eller palliativ intention visade en 30dagars mortalitet på 6,7% (3 av 45) och en 90-dagars mortalitet på 8,9% (4 av 45). Discussion Med hänsyn till 30-dagars och 90-dagars mortalitet kan man konstatera att laparoskopiska såväl som öppna koloncanceroperationer kan genomföras med mycket bra kvalité på länsdelssjukhus när kompetensen finns. Dag: Måndag 18/8 Tid: 10.0013.00 Plats: Vid posterskärmarna 118 Abdominoperineal resektion utan vändning vid rektalcancer Joakim Folkesson, Uppsala Helene Siilin Uppsala, Helgi Birgisson Uppsala, Urban Karlbom Uppsala, Wilhelm Graf Uppsala Akademiska sjukhuset, Uppsala Introduction De senaste åren har allt fler centra som praxis att vända patienten för att utföra den perineala delen vid APR. I Uppsala har den traditionella tekniken att utföra den delen av operationen med patienten i benstöd dock använts konsekvent. Här redovisas resultaten för alla rektalcancerfall som opererats med APR i Uppsala 2009-2012. Method Baserat på ICD-koder hämtades uppgift om alla patienter som genomgått APR (2009-2012) pga rektalcancer. Från journalerna hämtades kliniska uppgifter. Result 50 patienter hade opererats med APR utan vändning. 30 % erhöll preoperativ radiokemoterapi. 65 % erhöll enbart preoperativ strålning. 34 % opererades veckan efter strålning och 66 % opererades med fördröjd kirurgi. Minsta avstånd till tumör från resektionsrand (CRM) var i medeltal 7 (0- 30) mm. 7 patienter hade CRM ≤ 1mm. 7 peroperativa tarmperforationer registrerades. Med i median 3 års uppföljningstid var andelen lokalrecidiv 4 % (2/50 (ypT4N1, CRM 0mm samt ypT4N0, CRM 5mm)). 30 % utvecklade fjärrmetastaser. Vid ettårsuppföljning hade 20 % någon form av perinealt problem. Discussion APR utan vändning går att utföra med goda onkologiska resultat. Noggrann planering av kirurgisk resektionsrand kan göras även vid operation med patienten i benstöd. Metoder för att minska perineala problem behöver utvecklas. Dag: Måndag 18/8 Tid: 10.0013.00 Plats: Vid posterskärmarna 119 Analabscesser och fistelutveckling - en retrospektiv studie på Kirurgkliniken Falu Lasarett Maria Cederlund, Falun Kirurgkliniken, Falu lasarett Introduction Analabscess är en benign åkomma vilken ofta betraktas som okomplicerad. Ett antal patienter utvecklar emellertid analfistel, det kroniska tillstånd som inte sällan leder till upprepade sjukvårdskontakter och sänkt livskvalitet. Method Studien är retrospektiv. Journaluppgifter har granskats på 118 patienter diagnosticerade med analabscess på Kirurgkliniken, Falu Lasarett under åren 2007-2011 med avseende på fistelutveckling. 33 patienter exkluderades pga feldiagnostik, utomlänstillhörighet, ålder under 18 år eller komorbiditet med IBD eller malignitet. Result 85% av patienterna inciderades vid första söktillfället. Av resterande 15% åtgärdades mer än hälften inom 2 veckor. Medelåldern var 46 år, 73% var män. 47% sökte akut minst en gång ytterligare på grund av kvarstående eller nytillkomna besvär. 27% utvecklade analfistlar, 87% av dem opererades minst en gång, 35% tre eller fler gånger. Discussion Analabscesser genererar upprepade akutbesök. De flesta patienter utvecklar dock inte analfistel i efterförloppet; i denna studie en dryg fjärdedel. Vid den akuta incisionen bör man undvika att aktivt leta efter fistelgångar, eftersom det finns risk att man istället accidentellt skapar sådana i den luckra inflammerade vävnaden. Antalet akutbesök skulle kunna minskas genom förslagsvis rutinmässig telefonuppföljning av kolorektalsköterska. De flesta som utvecklar analfistel genomgår kirurgi, över en tredjedel tre eller fler gånger. Dag: Måndag 18/8 Tid: 10.0013.00 Plats: Vid posterskärmarna 120 Anastomosinsufficiens (AI) efter låg främre resection (LAR): När, var och hur läcker det? Henrik Jutesten, Malmö Jerzy Draus Halmstad, Janusz Frey Karlskrona, Gunnar Neovius Kristianstad, Pamela Buchwald Helsingborg, Gudrun Lindmark Helsingborg, Marie Louise Lydrup Malmö Institutionen för kliniska vetenskaper Malmö Introduction Sydsvenska kolorektalcancergruppen har skapat ett internetbaserat regionalt tilläggsregister till det nationella rektalcancerregistret syftande till ökad kunskap om riskfaktorer samt vidtagna åtgärder vid AI. Method 156 patienter opererade under 2001-2012 med AI identifierades via uppgifter ur i det nationella rektalcancerregistret, verifiering gjordes även via diagnoskodning. Lokala representanter från respektive sjukhus validerade registrerade AI-data samt journaldata för AI-patienter enligt ett gemensamt studieprotokoll. Result Bakgrundsdata, patienter med AI jämfört med övriga patienter i det nationella rektalcancerregistret (AI - övriga) : Medianålder: 68 år - 74 år (p<0.001); kvinna/man: 41/ 59% 46/54% (ns); preoperativ strålning 61% - 22% (p<0.001); high-tie : 33% - 17 % (p<0,01); peroperativ blödning i median: 600 ml - 300 ml (p<0.001). För patienter med AI: I fall av påvisad läckageplats: Side-end anastomos 35%, blindände side-end 10,8%, end-end anastomos 24,8% Intraabdominell abscess: 47,1% Påvisad sinus/recess: 18,5% Rektovaginal fistel: 17 % (enbart kvinnor) Tid från operation till diagnos, median: 13 dagar. Discussion Lägre ålder , preoperativ strålbehandlingning, high-tie och ökad blödning ses vid AI. Nästan hälften av patienterna med AI hade en intraabdominell abscess, sinus/recess respektive rektovaginal fistel förekom hos nästan 1/5. Detaljerade deskriptiva data kommer att redovisas. Dag: Måndag 18/8 Tid: 10.0013.00 Plats: Vid posterskärmarna 121 A population-based cohort study on adherence to practice guidelines for adjuvant chemotherapy in colorectal cancer Elinor Bexe Lindskog, Göteborg Katrín Ásta Gunnarsdóttir Göteborg, Kristoffer Derwinger Göteborg, Yvonne Wettergren Göteborg, Bengt Glimelius Uppsala, Karl Kodeda Göteborg Göteborgs Universitet Introduction The value of adjuvant chemotherapy in colorectal cancer treatment is well studied, and guidelines have been established. However, few population-based studies have assessed the implementation of treatment guidelines in the everyday clinical setting. Method This population-based study on a cohort of nearly 34,000 patients with colorectal cancer evaluates the adherence to present clinical guidelines for adjuvant chemotherapy. Virtually all patients with colorectal cancer in Sweden during the years 2007–2012 and data from the Swedish Colorectal Cancer Registry are included. Result In colon cancer stage III, lower adherence to chemotherapy guidelines was associated with higher age, absence of multidisciplinary team (MDT) conference, co-morbidity, and more favorable N stage. The MDT forum also affected whether or not high-risk stage II colon cancer patients were considered for adjuvant chemotherapy. Discussion In Sweden, the adherence to guidelines for adjuvant chemotherapy in colon cancer stage III is acceptable in younger and healthier patients. MDT conferences are of major importance and affect whether patients are recommended for adjuvant chemotherapy. Special consideration needs to be given to certain subgroups of patients, particularly older patients and patients with poorly differentiated tumors. Dag: Måndag 18/8 Tid: 10.0013.00 Plats: Vid posterskärmarna 122 Betydelse av negativt PAD vid cytoreduktiv kirurgi Malin Enblad, Uppsala Helgi Birgisson Uppsala, Filip Sköldberg Uppsala, Lana Ghanipour Uppsala, Wilhelm Graf Uppsala Institution of Surgical Sciences Introduction En okänd andel patienter saknar neoplastiska celler i kirurgiska resektat efter genomgången cytoreduktiv kirurgi (CRS). Syftet med denna studie var att undersöka frekvensen och den prognostiska betydelsen av negativt PAD (negPAD). Method Information inhämtades från patientjournaler tillhörande 495 patienter som genomgått CRS (2004-2013), på Akademiska sjukhuset. Tidigare CRS (n=58), inoperabel peritoneal carcinomatos (n=34) och debulking kirurgi (n=22) var exklusionskriterier. Chi-square, MannWhitney U-Test eller Fisher’s exact test användes för jämförande analyser och log rank test för beräkning av överlevnadsskillnader. Result Av 381 patienter (163 män, 13-78 år, medelålder 55) hade 15% negPAD. Femårsöverlevnaden var längre vid negPAD (84% vs 50%, P<0.0001) och sjönk när patienter med negPAD exkluderades (55% till 50%). Mucocele appendix var vanligare hos patienter med negPAD (15% vs 0%, P<0.0001). 32% av patienterna med negPAD genomgick profylaktiskt syftande CRS. Neoadjuvant cytostatika var vanligare hos patienter med positivt PAD (46% vs 31%, P=0.028).Tumörmarkörer, Peritoneal Cancer Index och Completeness of Cytoreduction Score var lägre vid negPAD (P<0.0001). Discussion En betydande andel av patienter som genomgår CRS har negPAD. Profylaktiskt syftande kirurgi, appendixtumörer och låga nivåer av tumörmarkörer ökar sannolikheten för negPAD. Dessa patienter har bättre prognos och påverkar överlevnaden i positiv riktning. Dag: Måndag 18/8 Tid: 10.0013.00 Plats: Vid posterskärmarna 123 Den prognostiska betydelsen av C-reaktivt protein pre- och postoperativt vid stadie II och III kolorektalcancer Erik Osterman, 1 Annika Holgersson 1, Jesper Unander Scharin 1, Bengt Glimelius Inst. För Radiol., Onkol Och Strålvetenskap, Lars Påhlman 1, Helgi Birgisson 1: Inst. För Kir. Vetenskaperna Uppsala Universitet, Uppsala Introduction Flera studier pekar på att preoperativt C-reaktivt protein är en riskmarkör för mortalitet och recidiv vid kolorektalcancer men det finns bara ett fåtal studier som visat detta för postoperativt mätt CRP. Vi ville undersöka dessa korrelationer i en svensk population. Method CRP mättes vid diagnos och 6 veckor efter operation på 271 patienter med stadie II och III kolorektalcancer och jämfördes med utfall efter operation registrerat i det svenska kvalitetsregistret med X2 –test, Cox-regressions analys för hazard ratio (HR) och 95% confidence interval samt Kaplan-Meierkurvor beräknades. Result Förhöjt preoperativt CRP korrelerade signifikant till ålder, komorbiditet, akut operation och mortalitet. Vid multivariat analys korrelerade mortalitet med ålder över 70 år (HR 4.8, p=0.006), postoperativa komplikationer (HR 3.6, p=0.012), N1- och N2-stadie (HR 5.5, p=0.003 respektive HR 16.4, p=0.000 ) och preoperativt CRP över 5 mg/l (HR 3.2, p=0.045). Då akut opererade patienter exkluderades korrelerade N2-stadie (HR 12.8, p=0.000), ålder över 70 (HR 5.2, p=0.017) och komorbiditet (HR 4.5, p=0.012) men inte CRP till ökad mortalitet. Postoperativt CRP var vid univariat analys signifikant korrelerat till mortalitet (HR 2.7, p=0.017), dock inte vid selektion för elektivt opererade patienter. Discussion Resultaten bekräftar tidigare gjorda studier och tillför evidens för preoperativt CRP och postoperativt CRP som prognostisk markörer. 124 Dag: Måndag 18/8 Tid: 10.0013.00 Plats: Vid posterskärmarna 125 Den viscerala fetmans roll för prognosen vid kolorektal cancer Caroline Lindberg, Uppsala Lars Påhlman Uppsala, Michael Torkzad Uppsala Inst. för Kirurgiska Vetenskaper, Inst. för ROS Introduction Övervikt och fetma ökar ständigt i världen och har nått epidemiska proportioner. Flertalet studier har sammankopplat förhöjt Body Mass Index (BMI) med en ökad risk för, liksom en ökad frekvens av, postoperativa komplikationer, återfall och död vid kolorektal cancer. Syftet med denna studie var att undersöka den viscerala fetmans roll för prognosen vid kolorektal cancer. Method Studiepopulationen bestod av 549 patienter som behandlats för kolorektal cancer på Akademiska sjukhuset och inhämtades från det nationella kvalitetsregistret för kolorektalcancer. Mätningar av midjemått, visceral fettvolym, subkutan fettvolym, total fettvolym och sarkopeni gjordes från tredimensionella rekonstruktioner av preoperativa CT-bilder. Patienterna indelades i icke obesa och visceralt obesa baserat på den totala medianen av den viscerala fettvolymen. Result Visceralt obesa patienter hade signifikant längre operationstid samt en högre frekvens av operationsrelaterade komplikationer, neoadjuvant strålning och konvertering av laparoskopiska operationer till öppna operationer. Studien visade inte en högre frekvens av återfall och mortalitet för kolorektal cancer bland visceralt obesa patienter, men det var en signifikant skillnad i 3-års överlevnad vid mätning av sarkopeni. Discussion Studien indikerar att det finns ett samband mellan visceral fetma och prognosen för kolorektal cancer. Eftersom övervikt är en potentiellt modifierbar riskfaktor för kolorektal cancer bör detta samband studeras ytterligare. Dag: Måndag 18/8 Tid: 10.0013.00 Plats: Vid posterskärmarna 126 Divertikulitpatienter under 70 år behöver ej colonutredas Carl Johan Grahnat, Jönköping Roland Andersson Jönköping Kirurgkliniken, Länssjukhuset Ryhov, Jönköping Introduction Patienter som vårdats för akut divertikulit (AD) rekommenderas en colonutredning på grund av hög risk för colorektal cancer. Med förbättrad diagnostik har detta ifrågasatts. Vi undersökte frekvensen av colorectal cancer inom ett år hos patienter som vårdats för akut divertikulit. Method En kohort av patienter som vårdats för AD under 2005-2011, samt alla bland dessa som fått en colorektal cancerdiagnos inom ett år efter vårdtillfället, identifierades via Jönköping Läns Landstings patientregister. Diverticulit- och cancer-diagnosen verifierades genom journalgranskning. Det förväntade antalet cancrar beräknades från ålders-, köns- och periodspecifik incidens från Socialstyrelsen. Result 890 patienter (298 män och 592 kvinnor) hade vårdats för AD. Av dessa hade 14 (4 män och 10 kvinnor, 1.6%) fått en colorektal cancerdiagnos inom ett år, mot förväntat 2.3 (O/E 6.1, 95%CI 3.3-10.2, p<0.0001). 9 (64%) hade genomgått CT under indexvårdtillfället utan att tumör påvisats. AD diagnostiserades genom akut röntgen i 7 fall, sigmoidoskopi i ett och genom klinisk bedömning i 6 fall. Cancern upptäcktes median 63 (27-213) dagar efter vårdtillfället genom bilddiagnostik (4), sigmoideoscopi (5), operationsfynd (5). Samtliga cancerpatienter var över 70 år, medianåldern var 81 år. Discussion Patienter över 70 års ålder som vårdats för AD är en högriskgrupp för colorektal cancer som inte upptäcks trots modern diagnostik. Dag: Måndag 18/8 Tid: 10.0013.00 Plats: Vid posterskärmarna 127 Endoscopisk MucosaResektion (EMR) för stora polyper i colon Lotta Langer, karlstad Stefan Willmarsson Karlstad SEGP, SGF Introduction I Karlstad har stora benigna polyper i tjocktarmen tidigare avlägsnats med tarmresektion. Under fyra års tid har vi drivit ett utvecklingsprojekt mot att endoskopiskt avlägsna dessa polyper. Method De två första åren samlade vi på oss kunskap kring polypektomi genom att delta i internationella möten/kurser, studera litteratur och bjuda in gästskoperande specialister. Under de efterföljande åren har vi utfört EMR på stora eller svårtillgängliga polyper. Vi har jobbat tillsammans under ingreppen för att stötta, uppmuntra och lära av varandra. Patienterna är följda avseende komplikationer, radikalitet och recidiv. Studien omfattade 32 patienter bestående av 72 % kvinnor och 28 % män med en medelålder på 74,2 år, åldersspann mellan 45-96 år. Result Majoriteten av polyperna var lokaliserade i distala delen av kolon. Samtliga polyper kunde tas bort i en seans och medeltid för ingreppen var 49,5 minuter. Polypstorleken varierade mellan 10x30 mm till 50x50 mm. Två patienter har krävt inneliggande vård pga av sen blödning. Båda behandlades konservativt. Ingen perforation har skett. Discussion Vårt sätt med metodiskt lärande och utveckling av den endoskopiska tekniken för att ta bort stora polyper i colon har fungerat väl och patientsäkert. Vi är övertygande om att arbetssättet är överförbart på många av Sveriges sjukhus men att tekniken bör förbehållas högvolymsskopister. Dag: Måndag 18/8 Tid: 10.0013.00 Plats: Vid posterskärmarna 128 Ett års erfarenhet med robotassisterad kolorektal kirurgi Jerzy Draus, Halmstad Jonas Karlberg Halmstad Hallands sjukhus Halmstad Introduction Sverige ligger väldigt dåligt angående användning av laparoskopi inom kolorektala kirurgi. 6-8 % av kolorektala resektioner görs med laparoskopi i jämförelse med 40-60% i ledande länder i Europa. Nu pågår diskussionen hur man ska starta med laparoskopi igen -nästan 20 år efter första försöket. Samtidigt väntar 19 robotar (plus några nya som är på gång) för kolorektala kirurger med en vision. Method Vårt antagande var att utföra de flesta kolorektala ingrepp med robot redan från första början. Vi robotopererar 1-2 dagar i veckan och utför 1-2 ingrepp om dagen. Result Sedan maj 2013 har vi utfört 56 robotassisterade kolorektala operationer. De omfattar en bred palett av kolorektala ingrepp. Vi har inte konverterat en enda operation. Alla patienter opererades radikalt. Peroperativ blödning var 25-300 ml. Rutinmässigt utför vi 2 kolorektala resektioner per dag. Bara 3 patienter ficka EDA. En patient drabbades av sårinfektion. Tre patienter blev reopererade ( anastomosinsuffisens efter AR, stominekros efter APR, tunntarmsileus i samband med loopileostomi). Ytterligare en patient fick stenos vid anastomosen efter sigmoideumresektion - åtgärdades endoskopiskt. Discussion Det finns ett stort potential i användning av robot inom kolorektal kirurgi. Flertal olika typer av ingrepp kan utföras robotassisterad efter betydligt kortare inlärningskurva än vid laparoskopi. Inga robotrelaterade komplikationer förekom. 129 Dag: Måndag 18/8 Tid: 10.0013.00 Plats: Vid posterskärmarna 130 Ett-årsuppföljning av kvinnor med tredje- och fjärde gradsskador efter partus Ann Olsson, Stockholm Nina Blomberg Kyrklund Stockholm, Mats Bragmark Stockholm, Claes Johansson Stockholm, Elin Johansson Stockholm, Eva Westling Stockholm Bäckenbottencentrum, Danderyds sjukhus, Stockholm Introduction För att kvalitetssäkra det postoperativa omhändertagandet av kvinnor med tredje- och fjärdegradsskador efter partus, skickades enkäter med frågor rörande eventuella tarmproblem till de 214 kvinnor som under 2012 fick dessa skador i samband med förlossning på Danderyds Sjukhus, Stockholm. Samtliga skador syddes av läkare på operationsavdelningen och under optimala betingelser. Method Enkätundersökning med givna svarsalternativ samt möjlighet att ge egna kommentarer. Frågorna rörde störningar i tarmfunktion och välbefinnande samt begränsningar i det sociala livet. De givna enkätsvaren bearbetades med hjälp av deskriptiv statistisk och de egna kommentarerna kategoriserades efter innehåll. Result 125 kvinnor (58 %) svarade på enkäterna. Fler än 80 % av kvinnorna svarade att de aldrig eller sällan hade problem med tarmtömning eller inkontinens. Endast 8 % upplevde begränsningar i sitt sociala liv. Discussion Tyvärr var svarsfrekvensen endast 58 %. Vi tror att de kvinnor som inte svarar troligen hade färre symtom än de som svarat. Undersökningen visar att kvinnorna uppvisar en påtaglig nöjdhet. Det är viktigt att dessa skador diagnostiseras och omhändertas på ett optimalt och kvalificerat sätt. Att träffa kvinnorna redan på BB för information och råd och uppföljning efter 6-8 v bidrar till det goda resultatet. Kvinnor med tredje- och fjärdegradsskador skall följas upp efter förlossningen och efter ett år. Dag: Måndag 18/8 Tid: 10.0013.00 Plats: Vid posterskärmarna 131 Främre nätpexi ger färre recidiv vid operation av rektalprolaps Felix Bjerregaard, Stockholm Klas Pekkari Stockholm, Fredrik Hjern Stockholm kirurgkliniken Danderyd Introduction Sedan 2010 har rektalprolaps opererats med laparoskopisk främre nätpexi på Danderyds sjukhus. Internationella studier påvisar låg recidivfrekvens med denna metod och vi önskar nu undersöka våra resultat. Method Från april 2007 till december 2013 identifierades totalt 188 operationer för rektalproplaps. Från journaler sammanställdes information avseende operationsmetod, ålder vid operation, tidigare prolaps- och/eller bäckenkirurgi, funktionsnivå, operationstid, vårdtid, komplikationer och antalet rapporterade recidiv. Patienterna opererade med laparoskopisk främre nätpexi följs upp med undersökning på kryststol samt frågeformulär. Dessutom identifierades 15 operationer för rektal invagination och/eller enterocele som ej redovisas här. Result Totalt 188 operationer för rektalprolaps har utförts, 154 primära och 34 recidiv. Medelålder vid operation 70 år (17 – 98), 178 kvinnor och 10 män. Antalet abdominella operationer 147 varav 113 opererade laparoskopiskt (exklusive 15 konverterade till öppen kirurgi med suturpexi, konverteringsfrekvens 12 %): 31 med främre nätpexi och 82 med suturpexi med rapporterad recidivfrekvens på 0 % respektive 16 %. Uppföljningstid: (median) 21 (2 – 49) månader för laparoskopisk främre nätpexi och 42 (3 – 77) månader för laparoskopisk suturpexi och komplikationsfrekvens 3,2 % respektive 14,6 %. Discussion Med reservation för kort uppföljningstid är laparoskopisk främre nätpexi en säker metod, behäftad med få recidiv och kan övervägas som förstahandsalternativ vid rektalprolaps. Dag: Måndag 18/8 Tid: 10.0013.00 Plats: Vid posterskärmarna 132 Följsamhet till ett ERAS-protokoll och 5-års överlevnad efter kolorektal cancerkirurgi Henrik Oppelstrup, Stockholm Olle Ljungqvist Örebro, Anders Thorell Stockholm, Ulf Gustafsson Stockholm Ersta Sjukhus och Universitetssjukhuset Örebro Introduction ERAS (Enhanced Recovery After Surgery)-protokollet syftar till att minska kirurgisk stress och reducerar därmed komplikationer och antalet vårddagar efter kolorektal kirurgi. Det är ännu inte undersökt om följsamhet till protokollet påverkar 5-års överlevnad. Method En tidigare presenterad kohort om 953 konsekutiva patienter inkluderade 2002-2007 på Ersta sjukhus, där ökad följsamhet till protokollet; >50%, >70%, >80%, >90% minskade komplikationer och vårdtider efter kolorektal kirurgi, inkluderades i studien. Efter exklusion av patienter utan cancerdiagnos kvarstod 911 patienter i kohorten. Uppgifter om dödsdatum samt dödsorsak inhämtades från Onkologiskt Centrum, region Stockholm. Fem-årsöverlevnad i förhållande till följsamhet till protokollet analyserades. Result Antalet patienter med pre- och intra-operativ följsamhet till ERAS-protokollet; <50%, >70%, >80%, och >90% var 317, 273, 174 och 73, respektive. Bortsett från en lägre andel koloningrepp/ rektalingrepp, 148/169 (46.7%) vs. 355/ 259 (59.8%), p<0.001, i gruppen <50% jämfört med >50% följsamhet sågs inga skillnader i bas karaktäristika. 5-års överlevnad i respektive grupper av följsamhet vs. övriga patienter i kohorten var; <50%, 63.1% vs 71.7% (p=0.007); >70%, 78.4% vs 64.6 % (p<0.001); >80%, 78.2% vs 66.5% (p=0.003); >90%, 78% vs 67.9% (p=0.072). Discussion Dessa preliminära beräkningar talar för att en ökad följsamhet till ERAS-protokollet är associerat med förbättrad 5-års överlevnad. Dag: Måndag 18/8 Tid: 10.0013.00 Plats: Vid posterskärmarna 133 Gammal sanning gäller - klinisk bild ska avgöra beslut och brådska av kirurgi vid misstanke om strangulationsileus! Goran Filipovic, Linköping Linda Duncker Linköping, Rune Sjödahl Linköping, Peter Andersson Linköping Sektionen för Akutkirurgi och trauma Introduction Klinisk bild har traditionellt haft avgörande betydelse för laparotomi-beslut under misstanke om strangulation vid tunntarmsileus. Diagnostiken vid misstänkt ileus har numer förändrats med införandet av CT-diagnostik. Vi värderade betydelsen av datortomografifynd och kliniskt förlopp för förekomsten av resektionskrävande strangulation. Method Fyrtiofem konsekutiva patienter (medianålder 72 (20-90), 18 män) med klinisk misstanke om tunntarmsileus som vid laparotomi hade strangulation inkluderades. Alla hade genomgått CT preoperativt. Prospektiv registrering gjordes av prehospital smärtduration, preoperativt morfinbehov och misstanke på strangulation på CT. Result CT gav misstanke om strangulation hos 9 patienter vilka inte analyserades vidare. CT gav ingen misstanke om strangulation hos 36 patienter. Femton av dessa hade strangulation som fordrade resektion; hos resterande 21 fordrade strangulationen inte resektion. De resekerade patienterna hade (median) prehospital smärtduration på 5 timmar, fick 10 mg morfin preoperativt fördelat på 3 injektioner och tid mellan ankomst och operation var 21 timmar. Motsvarande siffror för icke– resekerade patienter var 18 timmar, 5 mg fördelat på 1 injektion och 15 timmar. Skillnaderna var inte signifikanta Discussion Kliniskt förlopp är trots tillkomst av CT fortfarande avgörande för beslut om kirurgi. Materialet är litet men kort anamnes samt större mängd och antal injektioner morfin per tidsenhet kan vara kopplat till mer uttalad ischemi vid senare laparotomi. Dag: Måndag 18/8 Tid: 10.0013.00 Plats: Vid posterskärmarna 134 Hemorrojdbesvär- en genomgång av diagnostik och behandling Solveig Elmér, Stockholm Jonas Nygren Stockholm, Claes Lenander Stockholm Kir klin, Ersta Sjukhus, Stockholm. och KIDS Introduction Hemorrojder utgör den vanligaste anala åkomman. Trots detta saknas en strukturerad genomgång av aktuell diagnostik och behandling. Method Retrospektiv deskriptiv kohortstudie. Alla patienter (905) remitterade till Ersta sjukhus kirurgmottagning april 2007-mars 2009 tillfrågades om deltagande, 691(76%) accepterade. Data inhämtades från journaler. Uppföljningstiden var 3 år Result Remisserna kom oftast från primärvården (481) eller kirurger i öppen vård (97). Diagnosen var korrekt i 577(85%) fall. I 256(53%) av remisserna från primärvården saknades undersökning/status och diagnosen var felaktig för 94(20%), vanligaste missade diagnosen var analfissur (41 patienter). Två fall av analcancer upptäcktes. 264 patienter fick injektionsoch/eller gummibandsbehandling vid nybesöket på kirurgmottagningen. 2 drabbades av allvarliga komplikationer (reoperation pga. blödning). 105/264 (40%) erhöll upprepad behandling och 16(6%) opererades . 156 patienter opererades efter nybesöket, 82 Milligan , (61(74 %) Golighergrad 3-4, medianålder 53 år), 59 THD (43(73 %) Golighergrad 3-4 medianålder 52 år ), 15 PPH (14(93%) Golighergrad 3-4, medianålder 51 år). Inga allvarliga komplikationer inträffade. 6(7%) Milligan- och 16(27%) THD-opererade patienter behövde ytterligare behandling(injektion/gummiband/operation). P < 0.05. Milligan.vs.THD. De 691 remisserna renderade 1032 mottagningsbesök. Discussion Remisserna från primärvården var undermåliga och analfissur var den vanligaste missade diagnosen. Resultaten antyder att Milligans operation kan vara mer effektivt än THD. Dag: Måndag 18/8 Tid: 10.0013.00 Plats: Vid posterskärmarna 135 HER3 expression i kolorektal cancer, lymfkörtelmetastas och levermetastas- en monitorering av HER3 i tumörutveckling. Frida Ledel, Stockholm Inst f molekylär med och kir, KI Introduction Kolorektal cancer (CRC) är en vanlig cancerform i västvärlden. 20% av patienterna har levermetastaser vid diagnos och 20% utvecklar metastaser. Leverresektionskirurgin har ökat överlevnaden. Individualisering av onkologisk behandling innefattar nya markörer och terapimål. Immunohistokemisk (IHC) detektion av human epidermal tillväxtfaktorreceptor, HER3, ger membranfärg av cancerceller. Primär tumör samt metastas är HER3-positiva i ca 80% och korrelation föreligger mellan tumör och metastas. HER3 kan ha en roll som biomarkör och terapimål. Method HER3 expression påvisades med IHC i primär CRC, lymfkörtel- och levermetastaser från 107 patienter, opererade 1999-2009. Result HER3 expression i primär CRC påvisades hos 80%, i korresponderande lymfkörtelmetastaser hos 81% och i levermetastaser hos 82%. HER3 expression i primär tumör korrelerar med expression i lymfkörtelmetastas (r=0.65, p<0.001), i levermetastas (r=0.45, p<0.001) och korrelation fanns mellan lever- och lymfkörtelmetastas (r=0.65 p<0.001). Discussion Det finns interaktion i HER familjen. Målsökande behandlingar som verkar på EGFR, HER2 eller HER3 rapporteras påverka HER3 medierad onkogen signalering. HER3 status i kolorektala tumörer och dess metastaser är ännu inte klarlagt. Vi har funnit att en hög andel av primär CRC liksom lymfkörtel- och levermetastaser har HER3 expression och därför kan HER3 vara intressant som ett framtida mål för läkemedel och ytterligare öka överlevnaden hos CRC patienter med levermetastaser. Dag: Måndag 18/8 Tid: 10.0013.00 Plats: Vid posterskärmarna 136 Ingen ökad risk för förlossningsskada vid IBD? Anna Levin, Linköping Gudrun Lukas Linköping, Johan Dabrosin Söderholm Linköping, Marie Blomberg* Linköping, Pär Myrelid Linköping, Peter Andersson Linköping Kir klin och *KK, Universitetssjukhuset Linköping Introduction Vid vaginal förlossning finns risk för skada i perineum och sfinkter. Kvinnor med inflammatorisk tarmsjukdom (IBD) har föreslagits ha ökad risk för detta men litteraturen är inkonklusiv. Method Registerstudie från Sydöstra regionen. Från förlossningsregister inhämtades uppgifter om frekevens och grad av perineal skada och från SWIBREG samt datajournal inhämtades uppgift om diagnos. Result 1999-2011 registrerades 94002 förlossningar varav 79195 (84%) vaginala och 14807 (16%) kejsarsnitt (59 % akuta, 40 % elektiva, 1 % uppgift saknas). Bristning i perineum och sfinkter förekom hos 41 % (32595) resp 3 % (2313). 481 IBD-förlossningar identifierades varav 358 vaginala och 123 snitt (63% akuta, 36% elektiva). Totalt förekom skada i perineum och sfinkter hos 142 (40%) resp 13 (3,6%). I IBD-gruppen återfanns 233 UC (48%), 234 CD (49%) och 14 obestämbar kolit (3%) varav 166 (71%), 183 (78%) resp 9 (64%) hade förlösts vaginalt. Hos UC resp CD förkom skada i perineum och sfinkter hos 44% och 3,6% resp 34% och 3,8%. Inga signifikanta skillnader sågs vid jämförelse med gruppen utan IBD. Discussion Ingen ökad risk för skada i perineum eller sfinkter kunde påvisas men studien kommer att följas upp med korrigering för paritet, födelsevikt, utdrivningskede, rökning och andra förväxlingsfaktorer. Dag: Måndag 18/8 Tid: 10.0013.00 Plats: Vid posterskärmarna 137 Jämförelse mellan intrastomalt 3D-ultraljud, datortomografi och fynd vid operation på grund av stomala besvär Pia Näsvall, Luleå Franciska Wikner Umeå, Ulf Gunnarsson Umeå, Jörgen Rutegård Umeå, Karin Strigård Umeå Umeå Universitet Introduction Då det inte finns ett pålitligt undersökningsinstrument för att diagnosticera parastomala bråck behövs nya tekniker. Målet med studien var att bedöma validiteten hos intrastomalt 3dimensionellt ultraljud (3D) som ett alternativ till datortomografi av buken (DT) för bedömning av stomirelaterade besvär. Method Tjugo patienter med stomala besvär som krävde kirurgisk intervention, undersöktes preoperativt med DT i liggande position samt med 3D i liggande och stående. Fynden vid den efterföljande operationen jämfördes sedan med fynden vid DT och 3D. De operativa fynden betraktades som det sanna utfallet. Result Båda metoderna visade hög sensitivitet (3D15/18, DT 15/18) och specificitet (3D 2/2, DT 1/2) när DT-bilderna tolkades av speciellt intresserad radiolog. Motsvarande värden för rutinmässig tolkning av DT-bilder var sensitivitet 17/18 och specificitet 1/2. Discussion 3D är en ny och lovande teknik för att undersöka parastomala bråck och andra stomarelaterade besvär. Studien visar en hög validitet när resultaten jämförs med fynden vid kirurgi. Antalet patienter är begränsat men resultaten tillåter oss att konkludera att 3D är ett lovande och lättillgängligt alternativ till DT i liggande för att skärpa den kliniska diagnostiken vid stomiproblem. Dag: Måndag 18/8 Tid: 10.0013.00 Plats: Vid posterskärmarna 138 Jämförelse mellan Procalcitonin och C-reaktivt protein för detektion av postoperativa infektiösa komplikationer efter låg främre resektion av rektum Soran Gadan, Örebro Rickard Lindgren Örebro, Peter Matthiessen Örebro Kirurgiska kliniken, Universitetssjukhuset Örebro Introduction Denna pilotstudie avsåg att jämföra procalcitonin (PCT) med C-reaktivt protein (CRP) som diagnostisk metod för att identifiera patienter med infektiös komplikation efter låg främre resektion av rektum för cancer (LAR). Method Arton konsekutivt tillfrågade patienter som genomgick LAR följdes med PCT och CRP i serum postoperativt (POD) dag 1-6. Patient- och kirurgirelaterade variabler analyserades. Patienter jämfördes med avseende på kliniskt manifesta infektiösa komplikationer under operationsvårdtillfället. Relationen mellan PCT-värden hos patienter med och utan infektiös komplikation jämfördes med motsvarande CRP-värden. Result Medianålder var 65 (49-80) år, andel kvinnor 39%, preoperativt strålbehandlade 78% och anastomosnivå 5 cm. Fem patienter utvecklade klinisk infektion i form av symptomatiskt anastomosläckage (läck+) och jämfördes med de utan anastomosläckage eller annan klinisk infektiös komplikation (läck-) (n=13). Skillnaden i PCT respektive CRP mellan läck+ och läck- var signifikanta POD 3-6 (P≤0,013 respektive P≤0,009) men ej POD 1-2. Kurvorna för PCT och CRP uppvisade jämförbart utseende för både läck+ och läck-. Den relativa skillnaden mellan läck+ och läck- var numeriskt större för PCT (median 6,5 gånger högre) jämfört med CRP (median 3,0 gånger högre) POD 1-6 (P<0,064). Discussion I denna pilotstudie sågs inga säkra skillnader mellan PCT och CRP vad gäller diagnostisk potential för att detektera kliniskt manifesta infektioner efter LAR. 139 Dag: Måndag 18/8 Tid: 10.0013.00 Plats: Vid posterskärmarna 140 Kan DT förutsäga komplikationer eller recidiv vid akut okomplicerad divertikulit? Arnar Thorisson, St-Läkare I Radiologi Kenneth Smedh Kirurgkliniken Västmanlands Sjukhus Västerås, Michael Torkzad Radiolog, Lars Påhlman Kirurgkliniken Akademiska Sjukhuset Uppsala, Abbas Chabok Kirurgkliniken Västmanland Sjukhus Västerås Kirurgkliniker Västerås och Uppsala Introduction AVOD studien visade 1,4% risk för komplikationer och 16% risk för recidiv inom ett år efter DTverifierad akut okomplicerad divertikulit. Syftet med studien var att utvärdera huruvida det finns några radiologiska fynd som kan prediktera komplikationer eller recidiv. Method DT-undersökningar från samtliga patienter som inkluderats i AVOD-studien eftergranskades av två oberoende radiologer. Graden av inflammation, förekomst av abscess eller extraluminal gas bedömdes. Result Av 623 DT undersökningar kunde 602 (97%) eftergranskas. Hos 44 (7%) patienter fanns tecken till komplikationer som missats vid den första granskningen. Fyra av dessa försämrades och krävde kirurgisk behandling medan övriga tillfrisknade.18 av de missade hade randomiserats till ej antibiotika varav 15 (83%) tillfrisknade utan antibiotikabehandling. Patienter med missad komplicerad divertikulit hade signifikant högre CRP, LPK, högre grad av inflammation i det perikoliska fettet, och större sannolikhet för sekundär inflammation av intilliggande organ. Dessa patienter genomgick signifikant oftare kirurgi men utan skillnad beträffande recidiv. Inga DT fynd bland de okomplicerade kunde förutsäga komplikationer eller recidiv. Discussion Inga DT fynd som kunde förutsäga komplikationer eller recidiv påvisades. En svaghet i den primära bedömningen av akut DT avseende komplikationer visades men de flesta med täckt perforation eller liten abscess tillfrisknade utan antibiotika. Detta stärker strategin att ej antibiotikabehandla okomplicerad divertikulit. Dag: Måndag 18/8 Tid: 10.0013.00 Plats: Vid posterskärmarna 141 Kartläggning av adherensorsakad ileus Andreas Skoglar, Kirurg- Och Ortopedkliniken, Kungälvs Sjukhus Peter Falk Avd. För Kirurgi, Inst. För Kliniska Vetenskaper, Sahlgrenska Akademin, Göteborgs Universitet, Marie-Lois Ivarsson Hallands Sjukhus Halmstad/Varberg, Avd. För Kirurgi, Inst. För Kliniska Vetenskaper, Sahlgrenska Akademin, Göteborgs Universitet Kirurg- och ortopedkliniken, Kungälvs sjukhus Introduction Postoperativa adherenser (brider eller komplex adherensbildning) är den enskilt vanligaste bakomliggande orsaken till ileus. Studiens syfte var att undersöka förekomst av tidigare genomförda intaabdominella operationer hos patienter som opererats för ileus. Method Retrospektiv journalgranskning av samtliga ileusoperationer under perioden januari 2006oktober 2011 vid Kungälvs sjukhus. Tidigare intraabdominella operationer samt orsak till nuvarande ileusoperation registrerades. Result Av totalt 2575 bukoperationer var 196 ileus, varav 146 tunntarmsileus. Totalt 108 var adherensorsakade (42 brider och 66 komplex adherensbildning). Andra vanliga ileusorsaker var malignitet eller inflammation. Av totala gruppen adherensileus hade 81% tidigare genomgått bukkirurgi, jämfört med 52% i gruppen med icke-adherensorsakad ileus. Inom subgruppen bridileus hade 44 % av männen tidigare bukopererats, jämfört med 88 % av kvinnorna. Av de med bridileus hade endast 2% tidigare opererats för adherensileus, jämfört med 24 % i gruppen med mer komplex adherensbildning. Discussion Patienter som opererats på grund av adherensileus hade oftare föregåtts av tidigare intraabdominell kirurgi, samt var oftare tidigare opererade för adherensileus, jämfört med övriga icke-adherensorsakade ileuspatienter (p<0.001). Intressant noteras en genusvariation, där män med adherensileus mindre frekvent än kvinnor tidigare genomgått bukkirurgi. Trots införande av minimalinvasiv kirurgi och adherensprevention utgjorde adherensarsakad ileus oförändrad procentuell andel av totala antalet bukoperationer jämfört med äldre studier. Dag: Måndag 18/8 Tid: 10.0013.00 Plats: Vid posterskärmarna 142 Kirurgiskt beslutsfattande om appendicit: En jämförelse mellan Sverige och Kina Nicolina Söderlind, Stockholm Gabriel Sandblom Stockholm, Eva Sandell Stockholm, Åke Andrén-Sandberg Stockholm Karolinska Institutet Introduction Rutiner inom kirurgi baseras på evidens, beprövad erfarenheter och invanda rutiner. I de fall otvetydiga bevis saknas ges ofta tradition och nedvärvda erfarenheter stort utrymme. Nivån på sjukvården i Kina är jämförbar med den i Sverige, men de kulturella skillnaderna ger ändå skillnader i diagnosticering och behandling. För att studera detta närmare har vi undersökt hur indikationerna för appendektomi värderas i Sverige och Kina. Method En prospektiv observationsstudie baserades på ett frågeformulär under 8 veckor på Taizhou sjukhus, Kina. Kirurgerna registrerade vilka anamnesuppgifter, tecken och undersökningsresultat som fanns när beslutet för appendektomi togs; samt vilka faktorer som hade störst inverkan på operationsbeslutet. 107 frågeformulär samlades in i Kina och jämfördes med 117 från Södersjukhuset och Karolinska Universitetssjukhuset Huddinge. Result De mest frekvent rapporterade faktorerna i Kina var smärta och ömhet i höger fossa. Faktorer med störst inverkan på beslutet hade skillnader, men ömhet i höger fossa hade stor inverkan på beslutet i både Kina och Sverige. Discussion Visserligen var faktorer som var vanligt förekommande vid beslutet och de som hade störst inverkan på beslutet likartade mellan länderna, men det fanns ändå skillnader. Vilka konsekvenser detta får för utfallet av behandlingen går det inte säkert att uttala sig om. Dag: Måndag 18/8 Tid: 10.0013.00 Plats: Vid posterskärmarna 143 Komorbiditet och sårläkning efter öppen ljumskbråckskirurgi Victoria Rühling, Stockholm Gabriel Sandblom Stockholm, Ursula Dahlstrand Stockholm, Ulf Gunnarsson Stockholm Karolinska Institutet Introduction Kroniska sjukdomstillstånd kan påverka flera av de mekanismer som är involverade i sårläkningen, inklusive hemostas, inflammation, cellproliferation och kollagenbildning. Hur detta påverkar läkningen efter bråckkirurgi är ofullständigt känt. Method Svenska Bråckregistret samkördes med Socialstyrelsens Patientregister för att identifiera kroniska sjukdomstillstånd och postoperativa komplikationer. Result Totalt registrerades 133 074 öppna bråckoperationer 2002-2011. Det fanns en signifikant ökad risk för blödning inom 30 dagar efter operation hos äldre patienter, män, patienter med levercirros, perifer arteriell ocklusiv sjukdom och bindvävssjukdom (alla p<0,05). Hög ålder (> 80 år), perifer kärlsjukdom, bindvävssjukdom och manligt kön var riskfaktorer för sårruptur (alla p <0,05). Levercirros, i synnerhet dekompenserad cirros, kronisk njursjukdom, BMI> 25 och manligt kön var associerade med ökad risk för postoperativa infektioner (alla p <0,05). En signifikant ökad risk för reoperation på grund av ytlig infektion eller blödning hos patienter med perifer kärlsjukdom och äldre patienter sågs (båda p <0,05). Discussion Risken för postoperativa komplikationer vid öppen ljumskbråckskirurgi är ökad hos äldre och personer med kroniska sjukdomar, framförallt levercirros, kronisk njursvikt och perifer kärlsjukdom. Särskild försiktighet bör iakttas vid kirurgi hos patienter med något av dessa tillstånd. Dag: Måndag 18/8 Tid: 10.0013.00 Plats: Vid posterskärmarna 144 LAPAROSKOPI-ASSISTERAD ILEOCEKAL RESEKTION OCH TUNNTARMSRESEKTION VID MB CROHN – RESULTAT FRÅN INTRODUKTION VID EN UNIVERSITETSKLINIK. Disa Kalman, Linköping Gudrun Lukas Linköping, Anna Levin Linköping, Conny Wallon Linköping, Pär Myrelid Linköping Kir klin US Linköping Introduction Laparoskopisk åtgärd vid Crohns sjukdom introducerades på kliniken 2011 men metodförändringen blev definitivt implementerad hösten 2012. Våra erfarenheter från åren 20112013 sammanfattas och jämförs med de som opererats öppet åren 2009-2012. Method Retrospektiv genomgång av journaler på patienter som op med öppen respektive laparoskopiassisterad ileocekalresektion alternativt tunntarmsresektion med eller utan anläggande av stomi. Exkluderade är patienter med mer komplexa åtgärder. Jämförda parametrar är operationstid, peroperativ blödning, postoperativa komplikationer och vårdtid beräknad från operationsdagen. Result 23 patienter har opererats laparoskopiskt (fyra med stomi), varav en konverterades, och 16 öppet (även här fyra med stomi). Inget anastomosläckage noterades i någon av grupperna. Komplikationer enl Clavien-Dindo inom 30 dagar postop noterades i lap-gruppen hos 8 av 23, dvs 35%, alla dock kategori I-II .I den öppet op gruppen förelåg någon typ av komplikation hos 3, dvs 19% ( p=0,47) , varav en Clavien-Dindo III ( aspirationspneumoni). Övriga resultat redovisas i tabellen. Discussion Låg konverteringfrekvens, ingen skillnad i operationstid och blödning avspeglar att tekniken har varit lätt att implementera. Komplikationerna har varit lindriga och fr.a av karaktären misstänkt intra-abdominell infektion vilket bedöms inte ha med teknikval att göra då anastomosen konstruerats extra-korporalt. Vårdtiderna bör kunna kortas med ERAS-koncept. 145 Dag: Måndag 18/8 Tid: 10.0013.00 Plats: Vid posterskärmarna 146 Laparoskopisk appendektomi versus Öppen teknik i Norrbotten Niillas Blind, Sunderbyn Lisa Eskilsson Sunderbyn, Ulf Öhrvall Sunderbyn Kirurgiska kliniken Sunderby Sjukhus, Norrbotten Introduction Komplikationerna till operation av akut appendicit varierar mellan åren. Flera nationella och internationella studier har visat både oförändrad och minskad komplikationsfrekvens med Laparoskopisk teknik. Studien vill undersöka om komplikationerna minskar och det kan motiveras ekonomiskt. Method Under 2010 till 2013 har kirurgkliniken vid Sunderby sjukhus fört ett komplikationsregister över alla operationer. 809 appendektomier i hela länet är registrerade. Uppgifterna i registret har kompletterats ur länets elektroniska journalsystem. Materialet har sammanställts årsvis. Result Mellan 246-255 (98-100/100 000) per år opererades för appendicit. 809 patienter opererades varav 136 patienter laparoskopiskt. Av de laparoskopiska konverterades 30%. Frekvensen komplikationer varierade från 5.8% till 8.4%. Vårdagarna ökade vid komplikationer från 2 till 7 dagar. Komplikationerna vid laparoskopi var hälften så många jämfört med öppen kirurgi. Discussion Resultatet visar att även med frikostig konvertering så minskar komplikationsfrekvensen för gruppen signifikant. Vid en ekonomisk kalkyl verkar ökad kostnad för laparoskopi inte kunna kompenseras av minskade vårddygn utan medför ökad kostnad för kliniken om ca 288 000 per år. Men minskat patientlidande på grund av färre komplikationer. En ny rutin för operation av appendicit kan motiveras utifrån patientperspektiv och om kliniken kan bära merkostnaden. Förändringen skulle kunna genomföras efter en utbildningsinsats av personal med fokus på laparoskopisk appendektomi som förstahandsmetod. Dag: Måndag 18/8 Tid: 10.0013.00 Plats: Vid posterskärmarna 147 Laparoskopisk kolektomi för IBD - resultat från introduktionen vid en universitetsklinik Gudrun Lukas, Linköping Disa Kalman Linköping, Anna Levin Linköping, Conny Wallon Linköping, Pär Myrelid Linköping Kirurgiska kliniken, Universitetssjh Linköping Introduction Kirurgi vid inflammatorisk tarmsjukdom innebär ofta ingrepp på en yngre patientgrupp med stor risk för ytterligare kirurgi. Sammantaget innebär detta att laparoskopisk kirurgi har ett stort värde just hos denna grupp. September 2012 genomfördes den första laparoskopiska kolektomin i Linköping vid en nystart av laparoskopisk kolorektalkirurgi. Method En genomgång av alla patienter med IBD-diagnos som kolektomerats under perioden 2011-13 har gjorts för att utvärdera införandet av metoden. Antalet och graden av komplikationer enligt Clavien-Dindo, peroperativ blödning och postoperativ vårdtid registrerades men också hur andelen laparoskopiska ingrepp förändrats under införandet. Result Under den senaste 3-årsperioden har 31 öppna och 12 laparoskopiska kolektomier utförts pga IBD. Första halvan av perioden var 0 % och sista perioden 57 % laparoskopiska ingrepp. Inga skillnader förelåg mellan grupperna gällande kön, ålder, diagnos eller ASA. Någon form av komplikation (Clavien-Dindo >0) förekom hos 4 (33 %) av laparoskopiskt och hos 17 (55 %) av öppet opererade patienter (p=0,36). Det perioperativa utfallet i övrigt presenteras i tabellen. Discussion Kolektomi vid IBD medför stor risk för komplikationer, oavsett metod. Laparoskopisk kolektomi är dock även vid införandet på en klinik en säker metod men ställer krav på ett dedikerat team. Det finns också tydliga fördelar i form av framför allt kortare vårdtider. Dag: Måndag 18/8 Tid: 10.0013.00 Plats: Vid posterskärmarna 148 Metastasering innebär dysreglering av mikroRNA vilka har behandlingsprediktiv och prognostiska betydelse vid synkron kolorektalcancer Per Sandström, Linköping Bergthor Björnsson Linköping, Olof Hallböök Linköping, Hans Olsson Linköping, Marie Larsson Linköping, Olle Stål Linköping, Linda Bojmar Linköping IKE, Kirurgkliniken, US, Linköping Introduction MikroRNA är korta sekvenser som reglerar ett stort antal gener och proteiner av betydelse för tumörspridningsprocessen. Vi har studerat relationen mellan uttryck av mikroRNA och tumörspridning från tjocktarm till lever. Method Paraffininbäddat material från 10 patienter med synkron kolorektalcancer, opererade i en seans, där tumörer i tarm och lever mikrodissekerats och analyserats med hjälp av mikroRNA-array. Med ledning av kliniska parametrar och korrelationer till mikroRNA har vi studerat gen- och proteinuttryck samt rörelse-associerade processer hos odlade cellinjer från operationspreparaten. Result MikroRNA-195, som är beläget på kromosom 17, nära p53 genen, påvisade sjunkande nivåer associerat med högre progressiva stadier (p=0,03). MikroRNA-195 reglerar ett protein kallat Cdc42, involverat i cellrörelse och kan detekteras med western blot i olika nivåer i våra framodlade cellinjer. Ökade nivåer av MikroRNA-18a var korrelerat med progression (p<0,05). MikroRNA-375 är däremot ett tumörsupressor-mikroRNA med sänkta nivåer (p<0,01), vilket kan kopplas till anoikis-resistens. Discussion Ett flertal mikroRNA har visats sig reglerade mellan olika stadier hos tumörerna. MikroRNA-18a, -195 och -375 är markörer som kan vara avgörande för kolorektalcancermetastasering, som på sikt kan potentiellt blockeras med läkemedel och därigenom bromsa eller helt förhindra metastasering. Dag: Måndag 18/8 Tid: 10.0013.00 Plats: Vid posterskärmarna 149 Riskfaktorer för permanent stomi relaterade till anorektal funktion efter låg främre resektion av rektum för cancer Soran Gadan, Örebro Hannah Floodeen Örebro, Rickard Lindgren Örebro, Peter Matthiessen Örebro Universitetssjukhuset Örebro Introduction Nedsatt anorektal funktion (AF) är vanligt förekommande efter låg främre resektion av rektum (LAR) och kan föranleda permanent stomi. Method Totalt 181 patienter som genomgått LAR besvarade en enkät avseende AF efter ett års stomifrihet. Av dessa fick 9% (16/181) senare en permanent stomi (PS+)(n=16) och jämfördes med avseende på AF med de som förblev stomifria (PS-)(n=165). Variabler relaterade till patientdemografi samt AF enligt ett prospektivt protokoll analyserades; avföringsfrekvens dagtid och nattetid, behov av avföringsreglerande medicinering, svårighet att tömma tarmen, defragmenterad avföring, förmåga att skjuta upp avföring minst 15 minuter, inkontinens för gas, lös och hård avföring samt negativ påverkan på social situation. Result Det förelåg inga skillnader mellan grupperna avseende ålder, kön, andel ASA ≥3, cancerstadium, preoperativ strålning samt anastomosnivå. Av PS+ kunde 57% inte skjuta upp en avföring minst 15 minuter jämfört med 28% av PS- (p=0,023). AF påverkade den sociala situationen negativt hos 53% av PS+ jämfört med 24% av PS- (P=0,045). För övriga undersökta protokollvariabler förelåg inga signifikanta skillnader. BMI var 27,7 i PS+ respektive 24,9 i PS(P=0,041). Discussion Oförmåga att skjuta upp avföring minst 15 minuter samt självupplevd negativ påverkan på social situation var riskfaktorer för att senare få en permanent stomi efter låg främre resektion. Dag: Måndag 18/8 Tid: 10.0013.00 Plats: Vid posterskärmarna 150 Robotassisterad levatorsparande abdominoperineal rektumamputation (APR) Jerzy Draus, Halmstad Jonas Karlberg Halmstad Hallands sjukhus Halmstad Introduction APR ger värre onkologiska resultat med högre frekvens av lokal recidiv. Extralevator APR är etablerat som väldigt anatomiskt elegant operation med potentiellt bättre onkologiska utfall. Ingreppet tar längre tid ( patienten måste vändas) och nät eller lambå reparation av bäckenbottens defekt krävs. Detta leder till förlängning av patientens återhämtning. Method APR utfördes hela vägen uppifrån, med delvis levatorresektion, ner till huden med robot . Preparatet utförskaffas genom perineum efter snittet i huden omkring anus. Defekten i perineum syddes ihop utan nät. Result 6 patienter opererades med ovan beskrivet ingrepp sedan oktober 2013 . Ålder 55-87, BMI 2941, ASA I-III , blödning 50-300 ml, operationstid 150-280 min, hemgång dag 5-8. Alla patienter klarade sig med smärtlindring i tabletter ( ingen hade EDA) . KAD drogs ut dag 1. PAD : alla CRP negativa, T 1-3, N 3-16 ( en patient med < än 12 LK) Alla såren läktes primärt Discussion Robotassisterad levatorsparande APR är ingreppet som låter spara stor del av bäckenbotten samt även operationstid och samtidig underlättar att nå onkologiska radikalitet. Mindre defekt i bäckenbotten leder till snabbare återhämtning. Såret i perineum kräver inte någon plastik med biologiskt nät. Sparande levatordelar sutureras med enkla suturer. Med samma teknik går det även att utföra intersfinkteriskt APR. 151 Dag: Måndag 18/8 Tid: 10.0013.00 Plats: Vid posterskärmarna 152 Stomikonstruktion på Sahlgrenska Universitetssjukhuset/Östra Adiela Correa Marinez, Göteborg Eva Haglind Göteborg, Ulf Angerås Göteborg, Jan Ekelund Göteborg, Eva Angenete Göteborg SSORG, Kirurgi, Sahlgrenska Universitetssjukhuset Introduction Kolostomikonstruktion varierar över landet och detaljerna är ofta oprecist beskrivna i litteraturen. Det finns data som talar för att större öppning i fascian leder till fler bråck. Ofta anges att öppningen ska vara ”två tvärfingrar”. Målet med denna explorativa studie var att mäta storleken av öppningen i bukväggen vid kolostomikonstruktion för att värdera de två tvärfingrarna till patientens tarm. Finns det bättre mått? Method Patienter opererade på Sahlgrenska Universitetssjukhuset/Östra mellan januari och juli 2012 inkluderades. Den kirurgiska tekniken noterades noga, utan att påverka kirurgens val av teknik. Tjocktarmens vidd och öppningen i fascian mättes, totalt 7 olika mätpunkter. Kliniska data hämtades från journalerna. Uppföljningstid 1 år. Result 26 stomioperationer registrerades opererade av 16 kolorektalkirurger. Diametern av fascieöppningen var i median 30 (18-47) mm, bredden på tarmen var 60 (50-80) mm och bredden av kirurgernas fingrar var 36 (21-43) mm. Stomirelaterade komplikationer förelåg hos 13/26 patienter, ingen reopererades. 6/26 patienter utvecklade stomibråck. Discussion ”Två tvärfingrar” hos kirurgen stämde inte överens med fascieöppningens mått. Kanske vore det fördelaktigt med ett annat, mer patientrelaterat mått vid stomikonstruktion. Ett större material med mått relaterade till tarmens bredd för att värdera utfall säkrare skulle vara av värde. Dag: Måndag 18/8 Tid: 10.0013.00 Plats: Vid posterskärmarna 153 Stomikonstruktion vid abdominoperineal rektumresektion (APR) i Sverige 2007-2009 Adiela Correa Marinez, Göteborg Elisabeth González Göteborg, Kajsa Holm Göteborg, Anette Wedin Göteborg, Mattias Prytz Göteborg, Jan Ekelund Göteborg, Eva Haglind Göteborg, Eva Angenete Göteborg SSORG, Kirurgi, Sahlgrenska Universitetssjukhuset Introduction Kolostomier konstrueras med varierande teknik. Målet med studien var att kartlägga patienter opererade med APR 2007-09 i Sverige avseende stomikonstruktion och samtidigt identifiera riskfaktorer för symptomgivande stomibråck. Method Alla patienter opererade med APR för rektalcancer 2007-2009 inkluderades. Data om patienten och tumören hämtades från Kolorektalcancerregistret. Operationsberättelserna analyserades avseende position samt typ av perineal dissektion samt stomikonstruktion. Alla levande patienter som kunde svara på enkät kontaktades tre år efter primäroperationen. Symptomgivande stomibråck definierades som förekomst av reoperation, återinläggning eller uppgivna besvär p.g.a. stomibråck. Result Av 1320 patienter hade 458 både en nykonstruerad stomi samt möjlighet att svara på enkäten 3 år postoperativt. Medianålder 66 år, BMI 25,6, 179K/279M. Operation bukläge/ryggläge: 241/212. Stomi anlagd på förmarkerad plats: 309 av 458. Detaljerad information om stomikonstruktionen: 267 av 458. Profylaktiskt nät: 171 av 458. Totalt hade 11% symptomgivande stomibråck. Endast BMI var signifikant relaterad till förekomst av stomibråck. Discussion Det förelåg inte någon association mellan konstruktionsdetaljer angivna i operationsberättelsen och förekomst av symptomgivande stomibråck. Frekvensen symptomgivande stomibråck var låg, vilket är en osäkerhetsfaktor, och icke-symptomgivande bråck gick inte att identifiera. Endast den tidigare kända riskfaktorn BMI var relaterad till symptomgivande stomibråck. Dag: Måndag 18/8 Tid: 10.0013.00 Plats: Vid posterskärmarna 154 Säkhetskontroll ADEPT-studien Torbjörn Sakari, Leg Läkare Rune Sjödahl Professor, Lars Påhlman Professor, Urban Karlbom Docent Inst. kir. vet. Uppsala Universitet, kir Linköping Introduction Adherenser förekommer ofta efter bukkirurgi och orsakar tunntarmsileus samt infertilitet, buksmärtor. För att försöka minska dessa problem har ADEPT-studien startats. I den randomiseras patienter med kolorektal cancer till standardbehandling eller ADEPT-vätska (icodextrin 4%). Denna analys görs eftersom det funnits farhågor om att antalet komplikationer skulle öka av studievätskan. Method En planerad interrimsanalys av de 300 första patienterna som inkluderats har gjorts, utan kunskap om randomiseringsgrupp, avseende perioperativa data. Informationen har tagits från 30-dagars uppföljningen i kolorektalcancerregistret. Result Uppgifterna från registercentrum var avidentifierade (patienterna indelades i grupp 1 och 2). 14 hade inte cancer, åtta patienter från grupp 1 och sex från grupp 2 föll ur. Det fanns inga skillnader avseende ASA-klass, vikt, längd, ålder, kön, preoperativ strålning, tumörstadium. Peroperativa data som blödningsmängd, operationstid och andel laparoskopiskt opererade var likartade. Andelen som avled (0,7% respektive 0%), fick IVA-vård (1,4/0,7%), anastomoskomplikation (2,8/3,5%), reopereration (5/8%), totalt antal komplikationer (24/23%), kirurgiska komplikationer (15/12%), infektion (4,2/3,5%), återintogs efter kirurgi (8/9%) skiljde sig inte mellan grupperna. Även PAD postoperativt var lika i båda grupperna. Discussion I denna analys framkommer inget som pekar på ökad komplikationsrisk med ADEPT. Vi bör därför fortsätta att inkludera patienter. Dag: Måndag 18/8 Tid: 10.0013.00 Plats: Vid posterskärmarna 155 Validering av kolorektalcancerregistret Peter Moberger, Uppsala Helgi Birgisson Uppsala, Christoffer Odensten Luleå, Svante Nordgren Malmö, Björn Öjerskog Göteborg, Lars Påhlman Uppsala Uppsala akademiska sjukhus Introduction Det svenska kvalitetsregistret för kolorektal cancer omfattar nära 100% av alla behandlade kolorektalcancerfall. Rektalcancerregistret validerades 1998, men hela registret har inte validerats sedan dess. För att säkerställa registrets tillförlitlighet har beslutats att genomföra en validering Method 500 patienter, registrerade 2008, valdes ut slumpmässigt. Det motsvarar ca 10% av antalet behandlade kolorektalcancerfall det året. Brev skickades till alla behandlande kliniker, där kopior av journalhandlingarna efterfrågades. För vissa sjukhus har vi gjort journalgranskningen på plats. Utifrån dessa handlingar registrerades canceranmälan för varje patient i ett separat INCAbaserat formulär. Dessa jämförs med de redan registrerade formulären för att på så sätt validera varje variabel i INCA. Result Den första genomgången av journalerna är klar. Många av de tillsända journalhandlingarna var inkompletta och nya förfrågningar har skickats ut med önskemål om komplettering. Arbetet beräknas vara färdigt i maj. Discussion Stort arbete läggs ned, på kliniker och på de regionala cancercentra, för att upprätthålla och mata in data i kvalitetsregistret. Registerdata används för att jämföra kvaliteten på cancerbehandling mellan region och sjukhus, men i minst lika hög grad för forskning. Det är därför oerhört viktigt att veta vilken kvalitet de data har. Målet är att ge svar på detta på kirurgveckan 2014. Dag: Måndag 18/8 Tid: 10.0013.00 Plats: Vid posterskärmarna 156 Validering av prediktiva modeller för individuell risk för metakron peritoneal carcinos vid kolorektal cancer Josefin Segelman, Stockholm Ulf Gustafsson Stockholm, Olof Akre Stockholm, Matteo Bottai Stockholm, Anna Martling Stockholm Inst för molekylär medicin och kirurgi Introduction Vi har tidigare presenterat prediktiva modeller som estimerar den individuella risken för metakron peritoneal carcinos efter resektion av icke-metastaserande kolorektal cancer. Identifiering av hög-risk patienter kan underlätta multidisciplinära beslut om behandling och uppföljning. Den aktuella studien är en extern validering av modellerna för att bedöma generaliserbarheten av de absoluta riskerna. Method Data inhämtades från Regionala Kvalitetsregistret omfattande samtliga patienter med kolorektal cancer, jan 2008 - dec 2010, med en uppföljningstid till dec 2013. Oberoende riskfaktorer för metakron peritoneal carcinos kommer identifieras med multivariat Cox proportional-hazards regression. Risker beräknade med de tidigare presenterade modellerna kommer valideras i den aktuella kohorten. Result Totalt inkluderades 2116 patienter som genomgått abdominell resektion av kolorektal cancer stadium I-III. Metakron peritoneal carcinos diagnosticerades hos 95 patienter. Prestandan hos de prediktiva modellerna kommer att presenteras på kirurgveckan. Discussion De prediktiva modellerna estimerar den individuella risken för peritonealt recidiv efter kurativ resektion av kolorektal cancer. En extern validering kommer nu genomföras. En hög generaliserbarhet förstärker modellernas betydelse vid selektion av hög-risk patienter till secondlook kirurgi för tidig diagnos av peritoneala metastaser. Dag: Måndag 18/8 Tid: 10.0013.00 Plats: Vid posterskärmarna 157 STRAPPSCORE: Bilddiagnostik vs AIR-scorebaserad handläggning av patienter med misstänkt akut appendicitEn randomiserad multicenterstudie Manne Andersson, Jönköping Roland Andersson Jönköping IKE, Linköpings Universitet, Länssjukhuset Ryhov. Introduction Bilddiagnostik används allt mer vid diagnostik av akut appendicit (AA). Värdet av denna jämfört med klinisk diagnostik är ofullständigt studerat. Tidigare studier har antytt att rutinmässig bilddiagnostik ger färre negativa explorationer och en ökning av operationer för icke-perforerad appendicit. Vi vill undersöka om bilddiagnostik medför någon fördel jämfört med handläggning baserad på användande av upprepad klinisk undersökning med stöd av Appendicitis Inflammatory Response(AIR)-score. Method STRAPPSCORE-studien inkluderade barn och vuxna med misstänkt AA vid 25 svenska sjukhus under 2010 och 2011. Patienter med oklar klinisk bild (scoresumma 5-8 poäng) randomiserades till handläggning baserad på tidig CT eller UL respektive inneliggande observation med ny AIRscore inom 4-8h. Resultaten analyserades enligt intention to treat. Result 544 patienter randomiserades till tidig bilddiagnostik och 525 till AIR-scorebaserad handläggning. Antalet negativa explorationer och operationer för perforerad AA skiljde ej mellan grupperna. Fler patienter i bilddiagnostikgruppen än i AIR-scoregruppen blev opererade för ickeperforerad AA (237 vs 197, p=0.04). Inga skillnader förelåg avseende vårdtid, återinläggningar eller missade AA (appendektomi inom 30 dagar). Discussion AIR-scorebaserad handläggning har samma förmåga som bilddiagnostik att begränsa antalet negativa explorationer och diagnosticera perforerad AA. AIR-scorebaserad handläggning ger färre ingrepp för icke-perforerad AA vilket mot bakgrund av studiens design kan förklaras av att fler patienter tillåts spontanläka. 158 Dag: Måndag 18/8 Tid: 13.0013.07 Plats: Erik G Geijer 159 Hög frekvens av stomibråck trots inläggning av profylaktisk stominät. Konstantinos Tsimogiannis, Västerås Ingvar Sverisson Västerås, Kenneth Smedh Västerås, Maziar Nikberg Västerås Kirurg kliniken Västmanlands sjukhus, Västerås Introduction Tre randomiserade studier med totalt 128 patienter har visat att profylaktiskt stominät avsevärt minskar risken för stomibråck. Vårt syfte var att i ett större patientmaterial med rektalcancer undersöka förekomst av stomibråck hos elektivt opererade med och utan stominät. Method Samtliga rektalcancerpatienter opererade med abdominoperineal rektumexcision eller Hartmanns operation under perioden 1996 till 2012 inkluderades. Från 2007 lades ett profylaktiskt stominät retromuskulärt. Alla patienter följdes upp kliniskt under minst ett år efter operation. Result Pat utan nät (135) och med nät (71) var jämförbara gällande ålder, kön, BMI, ASA-grad, preoperativ albuminvärde, metastaser, mobiliserad vänster flexur, operations metod och reoperationer. Median uppföljningstid för patienter utan nät var 42 månader jämfört med 36 mån för patienter med nät. 31 (23%) respektive 16 (23%) av patienterna utan och med nät utvecklade kliniskt ett stomibråck. I multivariat analysen var ett högt BMI och aktiv rökning associerat till stomibråck. Discussion Kliniskt sågs lika hög frekvens stomibråck i gruppen som erhållit stominät. Rökande patienter med högt BMI var en riskgrupp. För säkrare och mer objektiv diagnos av stomibråcken planeras genomgång av DT buk som utförts som del i uppföljningen sedan 2002. Dag: Måndag 18/8 Tid: 13.0713.14 Plats: Erik G Geijer 160 Riskfaktorer för primärt insjuknande och återfall i perianalabscess – en populationsstudie Karin Gustafsson, Umeå Gabriel Sandblom Stockholm, Karin Strigård Umeå Umeå Universitet. Karolinska Institutet Introduction Perianalabscess är vanligen en benign åkomma som kan minska hälsorelaterad livskvalitet betydligt. Troligen kan återfall undvikas med en adekvat primär behandling, men samtidiga kroniska sjukdomar kan höja risken för såväl insjuknande som återinsjuknande. Målet med denna studie var att finna riskfaktorer för insjuknande och återfall via epidemiologiska registerdata. Method Studiekohorten bestod av 18877 patienter som behandlats för perianalabscess mellan 1997 och 2009. Uppgifterna hämtades avidentifierade från Socialstyrelsens patientregister avseende samtidig eller tidigare förekomst av diabetes, Crohns sjukdom, HIV/AIDS och fetma. Patienterna följdes från första insjuknandet till nästa insjuknande i perianalabscess eller död. Result Fördelningen män kvinnor var 2,4:1. Medelåldern var 42 år. Incidensen av perianala abscesser var signifikant högre än i bakgrundsbefolkningen hos personer med Crohns sjukdom, diabetes och obesitas. Både Crohns sjukdom och fetma var riskfaktorer för recidiv av perianalabscess. Varken kön eller ålder gav däremot någon riskökning. Discussion Denna stora populationsbaserade studie visar att diabetes, Crohns sjukdom och fetma är riskfaktorer för att få en perianalabscess. HIV/AIDS fallen är för få för att konkludera något samband. Diabetes är ingen riskfaktor för recidiv. Dag: Måndag 18/8 Tid: 13.1413.22 Plats: Erik G Geijer 161 Rektalcancer efter kolektomi för ulcerös kolit Maie Nagi Abdalla, Linköping Peter Andersson Linköping, Pär Myrelid Linköping, Roland Andersson Jönköping Kir klin US, Linköping och Ryhov, Jönköping Introduction Ulcerös kolit (UC) är en känd riskfaktor för kolorektal cancer. Rekonstruktiv kirurgi med ileorektal anastomos (IRA) eller bäckenreservoar görs ofta efter kolektomi även om vissa väljer att behålla sin ileostomi. Lite är känt om risken att drabbas av rektalcancer efter IRA och bäckenreservoar liksom vid kvarvarande urkopplad rektum med ileostomi. Method En populationsbaserad kohort av patienter med UC-diagnos och tidpunkt för kolektomi, bäckenreservoar, IRA och proktektomi mellan 1964 och 2010 identifierades via Patientregistret. Insjuknande i rektalcancer inhämtades från Cancerregistret. Förekomst av rektalcancer jämfördes sedan med den allmänna befolkningen under samma period genom Standardised Incidence Ratio (SIR) via uppgifter från Socialstyrelsens databas. Result Under uppföljningstiden utvärderades 63795 patienter med UC, varav 7726 hade opererats med colektomi. Antalet nya fall av rektalcancer hos dessa patienter var 24/948 (2.5%) efter IRA, 1/1839 (0.05%) efter bäckenreservoar och 43/3248 (1.3%) med urkopplad rektum. Jämfört med normalbefolkningen var risken för rektalcancer SIR 10.0 efter IRA, SIR 0.3 efter bäckenreservoar och SIR 6.6 med urkopplad rektum och ileostomi. Discussion Risken att utveckla rektalcancer i en kvarvarande urkopplad rektum eller efter rekonstruktion med IRA måste tas i beräknande medan risken vid rekonstruktion med bäckenreservoar är lägre än normalbefolkningens. Dag: Måndag 18/8 Tid: 13.2213.29 Plats: Erik G Geijer 162 Kolektomi för patienter med ulcerös colit och primär skleroserande cholangit – vad händer sen? Mattias Block, Göteborg Kristin Jørgensen Oslo, Elisabeth Lindholm Göteborg, Tom Øresland Oslo, Krzysztof Grzyb Oslo, Milada Cvancarova Oslo, Morten Vatn Oslo, Kristin Boberg Oslo, Lars Börjesson Göteborg Institutionen för kliniska vetenskaper, kirurgi Introduction Primär skleroserande cholangit (PSC) är en kronisk inflammation i gallvägarna där ca 60-80% av patienter har inflammatorisk tarmsjukdom (IBD); majoriteten utgörs av patienter med ulcerös colit (UC). Utfallet efter rekonstruktiv kolorektal kirurgi hos denna patientgrupp är sparsamt beskriven. Method Patienter med PSC som genomgått kolektomi för samtidig UC indentifierades i en populationsbaserad norsk databas. Patienterna jämfördes (IPAA vs IPAA och IRA vs IRA) med UC-patienter utan PSC från Göteborg. Tarmfunktionen, komplikationer, reoperationer och failure analyserades. Result 48 patienter (31 IPAA, 17 IRA) med UC-PSC jämfördes med 113 (62 IPAA, 51 IRA) patienter med enbart UC. Funktionen för IPAA var lika för bägge grupperna. För IRA var funktionen signifikant sämre i PSC-gruppen; median 7 (2-11) resp 3 (0-11), p=0.005. Pouchit var vanligare i UC-PSC-gruppen (87% vs 32%, p<0.001). Komplikationsfrekvensen skilde sig inte åt mellan grupperna. Hos patienter med IRA var failure 53% i UC-PSC-gruppen jämfört med 22% i UCgruppen (p=0.03). Vid regressionsanalys var PSC associerat med failure (OR=2.7, p=0.02). Discussion För patienter med UC-PSC förefaller IRA vara ett alternativ associerat med dålig funktion och hög risk för failure. Patienter med UC-PSC och IPAA har större risk för pouchit. Dag: Måndag 18/8 Tid: 13.2913.37 Plats: Erik G Geijer 163 Dysplasi/cancer i proktokolektomi-preparatet hos patienter med ulcerös colit och bäckenreservoar – är surveillance nödvändigt? Mattias Block, Göteborg Lars Börjesson Göteborg, Roger Willén Uppsala, Jonas Bengtsson Göteborg, Elisabeth Lindholm Göteborg, Hans Brevinge Göteborg, Pushpa Saksena Uppsala Institutionen för kliniska vetenskaper, kirurgi Introduction En sällsynt men allvarlig långtidskomplikation efter bäckenreservoar-kirurgi är utveckling av cancer i reservoaren samt i rektalcuffen. Vidare har dysplasi i såväl ileumslemhinnan som rektalcuffen rapporterats. Frekvensen är osäker, men ligger uppskattningsvis på ca 1-2% efter 20 år. Patienter med dysplasi/cancer i proktokolektomipreparatet kan utgöra en specifik riskgrupp för dysplasi/cancer och ett surveillance-program för denna grupp har föreslagits. Method 90 patienter med UC som opererats (1982-2006) pga dysplasi/cancer, eller där PAD efter operationen visade dysplasi/cancer erbjöds klinisk undersökning, endoskopisk evaluering samt biopsitagning i reservoar och anastomos. Biopsierna granskades oberoende av två patologer avseende akut och kronisk inflammation, adaptation, dysplasi och cancer. Result 56 (39 män) patienter med uppföljningstid median 31 (8-57) år, inkluderades. Den ena patologen fann 19 patienter med indefinite dysplasi (IFD), den andra 20, det var full samstämmighet i 45 (80%) av patienterna. En patolog fann låg-gradig dysplasi hos en patient i pouchen, 1.8% (CI: 0-5.3%). I rektalkuffen noterades 2, respektive 4 IFD. Ingen hög-gradig dysplasi eller cancer noterades. Discussion Risken för den enskilde patienten med IPAA att drabbas av dysplasi eller cancer är liten. Surveillance-programmets nytta för den aktuella riskgruppen behöver utvärderas i ett långtidperspektiv. Dag: Måndag 18/8 Tid: 13.3713.44 Plats: Erik G Geijer 164 Sambandet mellan intag av olika typer av fibrer och divertikelsjukdom i kolon Wael Mahmood Mahmood, Stockholm Niclas Håkansson Stockholm, Mirna Abraham-Nordling Stockholm, Alicja Wolk Stockholm, Fredrik Hjern Stockholm Karolinska Institutet Danderyds Sjukhus (KIDS) Introduction Kost- och livsstilsfaktorer har betydelse för uppkomst av divertikelsjukdom även om nya studier påvisat viss ärftlighet. Högt intag av kostfibrer associeras med minskad risk för sjukdomen. I kostråd rekommenderas ofta spannmålsfibrer. Syftet med denna studie var att undersöka om olika sorters kostfibrer (frukt och grönsaker jämfört med spannmål) påverkar risken för divertikelsjukdom. Method Prospektiv populationsbaserad kohortstudie där 36110 medelålders kvinnor i Svenska mammografikohorten följdes under åtta år (1997-2005). Information om kostvanor, ko-morbiditet, medicinering och livsstilsfaktorer insamlades genom enkäter. Fall identifierades i Patient- och Dödsorsaksregistren. Relativ risk (RR) för divertikelsjukdom (sjukhusvård och/eller dödsorsak) i förhållande till intag av frukt och grönsaker respektive spannmålsfibrer beräknades med Cox modeller. Result Totalt 413 fall (1.1% av kohorten) identifierades. Högt intag av fibrer från frukt och grönsaker (i:e högsta kvartilen i kohorten) minskade risken (RR: 0.70, 95 % CI: 0.53-0.93). Ett dosresponssamband hittades där ökat intag av frukt och grönsaker minskade risken (p för trend <0.001). Intag av spannmålsfibrer påverkade inte risken (RR 0.90, 0.69-1.18). Discussion Högt intag av frukt och grönsaker minskar risken för divertikelsjukdom. Intag av spannmål påverkar inte risken, i motsats till vad som anges i många kostråd. Dag: Måndag 18/8 Tid: 13.4413.51 Plats: Erik G Geijer 165 Kan DT förutsäga komplikationer eller recidiv vid akut okomplicerad divertikulit? Arnar Thorisson, Röntgenkliniken Västmanland Sjukhus Västerås Kenneth Smedh Kirurgkliniken Västmanland Sjukhus Västerås, Michael Torkzad Röntgenkliniken Akademiska Sjukhuset, Uppsala, Lars Påhlman Kirurgkliniken Akademiska Sjukhuset, Uppsala, Abbas Chabok Kirurgkliniken Västmanlands Sjukhus Västerås Radiolog- och kirurgkliniken Västerås och Uppsala Introduction AVOD studien visade 1,4% risk för komplikationer och 16% risk för recidiv inom ett år efter DTverifierad akut okomplicerad divertikulit. Syftet med studien var att utvärdera huruvida det finns några radiologiska fynd som kan prediktera komplikationer eller recidiv. Method DT-undersökningar från samtliga patienter som inkluderats i AVOD-studien eftergranskades av två oberoende radiologer. Graden av inflammation, förekomst av abscess eller extraluminal gas bedömdes. Result Av 623 DT undersökningar kunde 602 (97%) eftergranskas. Hos 44 (7%) patienter fanns tecken till komplikationer som missats vid den första granskningen. Fyra av dessa försämrades och krävde kirurgisk behandling medan övriga tillfrisknade.18 av de missade hade randomiserats till ej antibiotika varav 15 (83%) tillfrisknade utan antibiotikabehandling. Patienter med missad komplicerad divertikulit hade signifikant högre CRP, LPK, högre grad av inflammation i det perikoliska fettet, och större sannolikhet för sekundär inflammation av intilliggande organ. Dessa patienter genomgick signifikant oftare kirurgi men utan skillnad beträffande recidiv. Inga DT fynd bland de okomplicerade kunde förutsäga komplikationer eller recidiv. Discussion Inga DT fynd som kunde förutsäga komplikationer eller recidiv påvisades. En svaghet i den primära bedömningen av akut DT avseende komplikationer visades men de flesta med täckt perforation eller liten abscess tillfrisknade utan antibiotika. Detta stärker strategin att ej antibiotikabehandla okomplicerad divertikulit. Dag: Måndag 18/8 Tid: 13.5113.58 Plats: Erik G Geijer 166 Ny metod vid pilonidalsinus ger minskad resursåtgång och lidande Kaveh Khodakaram, Jönköping Roland Andersson Jönköping Kirurgkliniken, Länssjukhuset Ryhov, Jönköping Introduction Traditionell behandling av pilonidalsinus med vid excision och primärsutur (VE) ger hög frekvens av sårkomplikationer och recidiv. Vi har utvecklat en resurssparande minimalinvasiv metod (MI) med låg frekvens sårkomplikationer. Vi jämför resursförbrukning och resultat för de två metoderna. Method Samtliga patienter med en primäroperation för pilonidalsinus under 2003 till 2012 identifierades via patientregister. Under 2003-2008 opererades samtliga med VE. Resultaten registrerades via journalgranskning och uppföljning med brevenkät 2012. Under 2008-2012 användes MI som första metod. Resultaten registrerades prospektivt och med telefonkontakt december 2013. En fullständig journalgenomgång har gjorts februari 2014. Result MI introducerades 2008 och har nästan helt ersatt VE efter 2009. Resultat för de två metoderna visas i tabell. Operationen görs på kirurgmottagningen i lokalanestesi, ofta i samband med första besöket. Endast någon enstaka patient har sjukskrivits. Återbesök på grund av sårläkningsproblem har helt upphört. Recidiven ger lindriga symptom och opereras med samma metod. Discussion Operation av pilonidalsinus enligt modifierad Lord Millers metod är effektiv, resurssparande och har låg morbiditet. Recidivfrekvensen är jämförbar med traditionell excision med primärsutur i medellinjen. Enligt vår erfarenhet kan den nästan helt ersätta mer invasiva metoder. 167 Dag: Måndag 18/8 Tid: 13.5814.06 Plats: Erik G Geijer 168 Framgångsrikt multimodalt program mot anastomosläckage vid kolorektala resektioner Henrik Iversen, Stockholm Madelene Ahlberg Stockholm, Christian Buchli STOCKHOLM Gastrocentrum, Karolinska Universitetssjukhuset Introduction Vid lokal kvalitetskontroll på kolorektalsektionen vid Karolinska sjukhuset i Solna registrerades 2006-2009 en anastomosläckagefrekvens som var högre än vad som bedömdes vara acceptabel. En analys gjordes avseende påverkbara faktorer varpå följande åtgärder implementerades i verksamheten 2010: 1. Exklusion av NSAID-preparat perioperativt 2. Standardisering och förbättring av kirurgisk teknik 3. Liberal anläggning av temporär avlastande loopileostomi vid låga främre rektumresektioner med riskfaktorer. 4. Rutinmässig intraoperativ målstyrd vätsketerapi Method Data insamlades prospektivt i ett lokalt kvalitetsregister. Anastomosläckagefrekvensen vid kolonrespektive rektumresektioner med samtidig anastomos analyserades för perioden 2006-2009 (period 1) och jämfördes med perioden 2010-1013 (period 2). Statistisk analys: Chi-2-test (Fisher exact). Result Totalt 909 kolorektala resektioner med anastomos genomfördes vid Karolinska Universitetssjukhuset i Solna under 2006-2013. Totalt 61 anastomosläckage hittades. Under period 1 gjordes 248 kolonresektioner och 162 låga främre rektumresektioner. Under period 2 gjordes 317 kolonresektioner och 182 låga främre rektumresektioner. Anastomosläckagefrekvensen under period 2 var signifikant lägre än under period 1: Kolonanastomoser: 4.1% vs 9.3%; OR 0.42, 0.19-0.88: P=0.020. Låga rektala anastomoser: 4.4% vs 10.5%; OR 0.39, 0.14-0.99: P=0.048. Kolon- och rektumanastomoser sammantaget: 4.2% vs 9.8%; OR 0.41, 0.22-0.72: P=0.001. Karakteristika var annars väsentligen desamma mellan perioderna. Discussion Genom implementering av ett multimodalt åtgärdsprogram kan anastomosläckagefrekvensen vid kolorektala resektioner minskas signifikant. Dag: Måndag 18/8 Tid: 14.0614.14 Plats: Erik G Geijer 169 Ger laparoskopisk appendektomi lägre risk för ileus? Roland Andersson, Jönköping Kirurgkliniken, Länssjukhuset Ryhov, Jönköping Introduction Laparoskopisk appendektomi anses ge betydligt lägre risk för ileus jämfört med öppen appendektomi. Jag har undersökt risken för ileus efter laparoskopisk och öppen appendektomi utifrån Patientregistret. Method En kohort av patienter som opererats med appendektomi under 1992-2008 identifierades och följdes för eventuellt efterföljande vårdtillfälle för ileus via Patientregistret. Operationer som konverterats från laparoskopisk till öppen hänförs till den laparoskopiska gruppen enligt principen om intention to treat. Result 1534 av 169 893 (0.9 per 1000) öppet opererade och 263 av 33 142 (0.7 per 1000) laparoskopiskt opererade hade vårdats för ileus under uppföljningsperioden. Laparoskopisk appendektomi hade en något lägre ileusrisk under två år efter operationen (adjHR 0.81, p=0.33 under första och adjHR 0.60, p=0.036 under andra året) men därefter sågs ingen skillnad (adjHR 0.94, p=0.587), efter justering för svårighetsgrad av appendicit, ålder, kön, komorbiditet och tidsperiod. Risken att få ileus var låg. Vid 15 års uppföljning var den ojusterade kumulativa risken enligt Kaplan Meier 1.4% efter laparoskopisk och 1.5% efter öppen appendektomi. Discussion Laparoskopisk appendektomi ger en marginellt lägre risk för ileus under två år efter operation. Därefter ses ingen skillnad. Förklaringen till detta avvikande resultat jämfört med många andra studier är att jag analyserat data enligt principen om intention to treat. Dag: Måndag 18/8 Tid: 14.1414.22 Plats: Erik G Geijer 170 Poliklinisk behandling Vid akut Okomplicerad Divertikulit (P-VOD) Daniel Isacson, Västerås Andreason Karl Västerås, Maziar Nikberg Västerås, Kenneth Smedh Västerås, Abbas Chabok Västerås Kirurgkliniken Västmanlands sjukhus Västerås Introduction Syftet var att studera om patienter med akut okomplicerad divertikulit kan skötas polikliniskt utan antibiotika avseende komplikationer, inläggning och recidiv inom en uppföljningsperiod på 3 månader. Method Prospektiv studie där patienter med DT-verifierad akut okomplicerad divertikulit behandlades polikliniskt utan antibiotika. Patienterna förde dagbok samt kontaktades dagligen av en sjuksköterska. Återbesök efter en vecka och slutlig uppföljning efter 3 månader. Result Totalt inkluderades 161 patienter varav 102 kvinnor, median 58 år. Vid diagnos var CRP 65 och LPK 10,4 i median. Dessa prover var helt normaliserade hos 84% av patienterna vid återbesöket. Hälften av patienterna använde analgetika dag 3 men endast 6 patienter använde starkare medicin än paracetamol. Komplikationer förekom i tre fall(1,9%), 1 abscess, 1 mikroperforation samt en patient med feber och frossa utan abscess på DT. Dessa patienter behandlades inneliggande med antibiotika. Tre patienter fick recidiv under uppföljningstiden och behandlades polikliniskt utan antibiotika. Uppföljande kolonutredning påvisade cancer hos två patienter och polyper hos sex. Discussion Studien visar att patienter med akut okomplicerad divertikulit kan skötas polikliniskt. Den bekräftar dessutom tidigare resultat med låg komplikationsrisk hos dessa patienter som behandlas utan antibiotika. Dag: Måndag 18/8 Tid: 14.2214.30 Plats: Erik G Geijer 171 A study of folate levels assessed by LC-MS/MS after Leucovorin infusion in patients with colorectal cancer. Helena Taflin , Göteborg Elisabeth Odin Göteborg, Yvonne Wettergren Göteborg, Kristoffer Derwinger Göteborg Sahlgrenska Akademin Introduction Leukovorin i dosering 60 mg/m2 ges till patienter som behandlas med 5-Fluoruracil baserad cytostatika för att förstärka effekten av 5-FU-behandlingen. Det syntetiska preparatet leukovorin måste omvandlas intracellulärt till den aktiva formen 5,10-metylentetrahydrofolat som bildar ett komplex med enzymet thymidylat syntas och 5-FU´s metabolit. Studiens syfte var att undersöka de exakta nivåerna av folater i vävnad hos patienter med kolorektal cancer, som erhöll varierande doser av leukovorin och korrelera detta till demografiska data och givna behandlingar. Method 80 patienter med kolorektal cancer randomiserades till fyra grupper som peroperativt erhöll en injektion av 0, 60, 200 respektive 500 mg/m2 leukovorin. Folatnivåer i blod, mucosa och tumörvävnad analyserades med hjälp av LC-MS/MS-teknik. Result Vi fann en mycket stor interindividuell variation av folatnivåer i såväl mukosa, tumör som i blod. I gruppen som erhållit 60 mg/m2 hade bara hälften av patienterna högre värden av 5-10methylentetrahydrofolat i tumörvävnad, än de patienter som inte erhållit någon substans alls. Patienter med rektalcancer hade signifikant lägre folatnivåer i tumörvävnad än patienter med koloncancer. De patienter som hade erhållit neoadjuvant behandling låg lägst. Discussion Resultatet av studien indikerar att patienter med rektalcancer bör erhålla högre dos av leukovorin i samband med 5-FU-baserad cytostatikabehandling, eftersom koncentrationen av 5,10-metylenetetrahydrofolat i tumörvävnad förefaller vara suboptimal. 172 Dag: Tisdag 19/8 Tid: 11.4511.52 Plats: SOLA 173 Förbättrad sensitivitet för upptäckt av kolorektala levermetastaser genom kombination utav tumörmarkörerna CEA och typ IV kollagen Hanna Nyström, Umeå Björn Tavelin Umeå, Peter Naredi Göteborg, Malin Sund Umeå Enheten för kirurgi, Umeå Universitet Introduction CEA är den bästa tillgängliga tumörmarkören för kolorektala levermetastaser (KLM) och är förhöjd hos 50% av patienterna, men används ej för screening pga. suboptimal sensitivitet och specificitet. Typ IV kollagen (IV-K) är en ny lovande tumörmarkör vid KLM. Målet med studien är att mäta cirkulerande IV-K och CEA hos patienter med resektabla KLM. Method För analys användes 94 preoperativa plasmaprov från 85 patienter med KLM som genomgick leverresektion vid kirurgcentrum, NUS. Som kontrollgrupp användes plasmaprover från 118 friska individer. Cirkulerande IV-K mättes med ELISA, CEA nivåer med Luminex. Statistisk analys utfördes genom bl.a. logistisk regression och ROC curve analys. Result Patienter med KLM hade signifikant högre nivåer av IV-K än kontrollgruppen (p=0.001). IV-K var inte bättre än CEA på att detektera KLM baserat på ROC analysen men kombinationen av markörerna var signifikant bättre än enbart CEA (p=0.001). Med applikation av kliniska gränsvärden var IV-K bättre på att detektera KLM, där IV-K var förhöjt hos 81% och CEA förhöjt hos 49% av patienterna. Patienter med låga nivåer av båda markörerna hade en bättre överlevnad jämte patienter med någon av markörerna förhöjd. Discussion IV-K är en lovande tumörmarkör vid KLM. Kombinationen utav CEA och IV-K är bättre på att detektera KLM än endera markören separat. Dag: Tisdag 19/8 Tid: 11.5212.00 Plats: SOLA 174 Laparoskopisk kirurgi vid rektalcancer är onkologiskt säkert John Andersson, Alingsås H J Bonjer Amsterdam, J Rosenberg Köpenhamn, Eva Angenete Göteborg, Eva Haglind Göteborg SSORG, Kirurgi, Sahlgrenska universitetssjukhuset Introduction COLOR II är den enda stora internationella randomiserade studien som jämför laparoskopisk och öppen kirurgi vid rektalcancer. Studiens mål: att jämföra onkologisk säkerhet mätt som lokalrecidiv 3 år efter kirurgi Method 1044 patienter aktuella för elektiv, kurativt syftande resektion med rektalcancer belägen upp till 15cm från anal verge randomiserades 2:1 laparoskopisk eller öppen operation, med stratifiering för center, kön, operationstyp och strålbehandling. Patienterna har hittills följts upp minst 3 år. Non-inferiority marginalen sattes till 5%. Result 30 centra i åtta länder inkluderade 699 laparoskopiska och 345 öppna operationer. Konverteringsfrekvensen var 17%. För laparoskopisk kirurgi var blödningen mindre (200ml vs. 400ml, p<0.001) och operationstiden längre (240min vs. 188min, p<0.001). Uppföljning 3 år postoperativt av 1009 (97%) patienter. Lokalrecidiv efter 3 år var 5% i båda grupperna. Det förelåg inte heller någon statistisk säkerställd skillnad mellan grupperna avseende kvalitet på preparat, cancerspecifik och total överlevnad efter tre år. Discussion COLOR II är en non-inferiority studie där det onkologiska resultatet uttryckt som lokalrecidiv inte är sämre efter laparoskopisk resektion av rektalcancer än efter öppen operation. Laparoskopisk kirurgi har andra fördelar och bör erbjudas patienter med rektalcancer. Dag: Tisdag 19/8 Tid: 12.0012.07 Plats: SOLA 175 Tid till lokalrecidiv som prognostisk faktor hos patienter med rektalcancer Karin Westberg, Stockholm Gabriella Palmer Stockholm, Hemming Johansson Stockholm, Torbjörn Holm Stockholm, Anna Martling Stockholm MMK, Karolinska institutet, Stockholm Introduction Prognosen vid lokalrecidiv av rektalcancer bestäms av flera faktorer. Syftet med denna studie är att undersöka huruvida tiden mellan operation av primär rektalcancer (RC) och diagnos av lokalrecidiv (LR) påverkar överlevnaden. Method Populationsbaserade data inhämtades från Svenska Kolorektalcancerregistret samt via retrospektiv journalgenomgång. 7410 patienter genomgick radikal abdominell resektion av RC mellan 1995-2002. Av dessa utvecklade 386 (5.2%) LR som första händelse inom 5 år. Patienterna indelades i tidiga recidiv (TLR), med LR<12 månader efter primär operation, och sena recidiv (SLR), med LR≥12 månader efter primär operation. Kaplan-Meier-kurvor och Hazard ratios beräknades för överlevnadsanalyser. Överlevnadstid beräknades från datum för diagnos av LR till död eller sista uppföljningsdag. Result 95 patienter (25%) utvecklade TLR och 291 patienter (75%) utvecklade SLR. Mediantid till recidiv var 1.73 (range 0.05-7.94) år. Patienter med tumörstadium III och icke-strålade patienter var vanligare hos TLR jämfört med SLR. Faktorer som påverkade överlevnad var ålder vid diagnos av LR (p<0.001), stadium av primärtumör (p=0.027) och resektion av LR(p<0.001). Tid till diagnos av LR hade ingen påverkan på överlevnaden efter diagnos av LR. Discussion Ingen skillnad i överlevnad sågs mellan patienter med tidigt respektive sent LR. Beslut om kurativt syftande kirurgi vid LR bör fattas oberoende av tid till recidiv. Dag: Tisdag 19/8 Tid: 12.0712.15 Plats: SOLA 176 Val av preoperativ behandling vid rektalcancer: En populationsbaserad studie Anders Elliot, Stockholm Per Nilsson Stockholm, Anna Martling Stockholm, Bengt Glimelius Uppsala, Caroline Nordenvall Stockholm Gastrocentrum, Inst för molekylär med och kirurgi Introduction Preoperativ (kemo-)radioterapi vid rektalcancer minskar frekvensen lokalrecidiv men är förknippad med komplikationer varför risk/nyttavärdering är viktig vid terapival. Denna studie utvärderade preterapeutiska faktorer som påverkar val av neoadjuvant behandling. Method Data på samtliga patienter i Stockholm-Gotlandområdet som opererades elektivt, abdominellt på grund av rektalcancer 2000-2010 insamlades från Regionalt cancercentrum. Socialstyrelsens slutenvårdregister användes för komorbiditetsdata. Kliniska variabler analyserades i relation till vald preoperativ behandling. Result 2619 patienter opererades för rektalcancer. Av dessa fick 1789 (68,3 %) neoadjuvant behandling. Mer preoperativ behandling gavs över tid (p < 0,001). Hög ålder (≥ 80 år) och komorbiditet (Charlson Comorbidity Index score ≥ 2) var starkt korrelerade till avstående från preoperativ behandling (justerad OR 0.05, 95 % ci 0.04-0.07 och 0.29, 95 % ci 0.21-0.39). 8,2 % av patienter med intermediära eller avancerade tumörer selekterades till ingen neoadjuvant behandling och 53,5 % av patienter med tidiga tumörer till neoadjuvant behandling. Discussion Neoadjuvant behandling ökar över tid. Följsamheten till riktlinjer förefaller suboptimal då hälften av patienterna med tidiga tumörer selekteras till neoadjuvant behandling och nästan 10 % av patienter med intermediära eller avancerade tumörer erbjuds inte preoperativ behandling. Selektionskriterierna behöver utvecklas till att innefatta även kliniska faktorer som ålder och komorbiditet. Dag: Tisdag 19/8 Tid: 12.1512.23 Plats: SOLA 177 Svenska patienter opererade med extralevatorisk APE (ELAPE) Mattias Prytz, Trollhättan Eva Angenete Göteborg, Jan Ekelund Göteborg, Eva Haglind Göteborg SSORG, Kirurgi, Sahlgrenska Universitetssjukhuset Introduction Extralevatorisk-APE (abdominoperineal excision) vid rektalcancer introducerades för att minska lokalrecidivfrekvensen och öka botbarhet vid låg rektalcancer. Avsikten med denna studie är att jämföra förekomst av lokalrecidiv efter 3 år mellan ELAPE och "standard" APE. Method Samtliga patienter opererade med APE för rektalcancer under 2007-2009, registrerade i rektalcancerregistret inkluderades. Data erhölls från registret och från insamlade operationsberättelser. Samtliga patienter som var i livet efter 3 år tillfrågades om livskvalitet och funktion med hjälp av ett frågeformulär. Result 1397 patienter inkluderades från registret, 1315 analyserades avseende den perineala delen av operationen. ELAPE 515 (39%) , traditionell APE 208 ( 16%); 592 (45%) saknade beskrivning av den perineala operationen (ej analyserade). ELAPE-gruppen hade högre andel distala tumörer (≤ 4 cm) (75% vs 28%), lägre andel perforationer 7% vs 16% utan skillnad i T-stadium jämfört med APE-gruppen. 3 år efter operationen var andelen lokalrecidiv i ELAPE 7,2% (37) vs. i APE 1,4% (3) och sjukdomsfri överlevnad i ELAPE 75,1% vs. i APE 71,6%, utan statistiskt signifikant skillnad mellan grupperna. Discussion Extralevatorisk-APE användes oftare för låga tumörer och resulterade inte i avvikande lokalrecidivfrekvens eller överlevnad jämfört med "standard" APE. Dag: Tisdag 19/8 Tid: 12.2312.31 Plats: SOLA 178 Resektion av synkrona levermetastaser vid kolorektal cancer - ett socioekonomiskt perspektiv Agneta Norén, Uppsala Hans G Eriksson Eskilstuna, Louise Olsson Stockholm Inst för molekylär medicin och kirurgi, KI Introduction Kirurgisk behandling av kolorektala levermetastaser (KRLM) är en etablerad behandlingsmetod med allt bättre resultat. Medverkan av leverkirurg i MDT kan vara avgörande, men i övrigt är det är oklart hur metoden når ut till olika patientkategorier. Method Patienter registrerade i rektal- (1997-2011) och kolon- (2007-2011) cancerregistret inkluderades (n=44,100). Länkning gjordes till 1) slutenvårdsregistret för information om leverresektion och 2) SCB för socioekonomiska variabler. Logistisk regression användes för analys. Result Synkrona levermetastaser rapporterades för 12.8 % (1997-2006) och 14.9% (2007-2011) av rektal- och för 15.2% av koloncancerpatienterna. Andel rektalcancerpatienter som genomgick leverresektion var 174/2024 (8.6%) och 231/1407 (16.4%) under respektive tidsperiod samt 359/ 2867 (12.5%) bland koloncancerpatienterna. I justerade modeller, även inkluderande ASA-score för den senare perioden, framkom stora skillnader vad gäller leverresektion vid KRLM mellan regioner, sjukhustyper och mellan män och kvinnor. För rektalcancer förelåg även signifikanta skillnader mellan olika civilstånd. I en separat subanalys per kön vid rektalcancer var det mindre troligt att kvinnor med låg inkomst (OR 0.35; 0.13-0.93), och låg utbildning (0.27; 0.10-0.72) blev opererade för sina levermetastaser, men motsvarande sågs ej för män. Discussion Leverkirurgin vid KRLM är långt ifrån jämlik och en medicinsk förklaring ter sig långsökt. Dag: Tisdag 19/8 Tid: 12.3112.38 Plats: SOLA 179 Har en psykosocial intervention någon effekt på den hälsorelaterade livskvaliteten hos personer opererade för kolorektalcancer och deras närstående Emma Ohlsson-Nevo, KUMLA Ulrica Nilsson Örebro, Jan Karlsson Örebro Kirurgkliniken Örebro Introduction Att behandlas för kolorektalcancer kan medföra en försämrad livskvalitet för både den kolorektalcanceropererade personen och närstående. Psykosociala interventioner har visat ökat välbefinnande hos cancerpatienter och närstående. Dock saknas studier av psykosocial interventioner specifika för kolorektalcanceropererade och deras närstående. Method Randomiserad kontrollerad studie där effekten av en sju veckors psykosocial intervention studerades. 86 personer som opererats för kolorektal cancer och deras närstående (n=64) ingick fördelade på intervention och kontroll grupp. Intervention bestod av en gemensam föreläsning följd av reflektion i patient/ närstående gruppen. Temat för föreläsningarna var kolorektalcancer, kris och krishantering, nutrition, musik och avslappning, operationsbesök, fysisk aktivitet samt information från patientorganisationer. Utfallsvariabel var hälsorelaterad livskvalitet som utvärderades med SF-36, före interventionen samt 1, 6 och 12 månad efter. Result De kolorektaklopererade personerna som ingick i interventionsgruppen rapporterade signifikant bättre mentalt välbefinnande, social funktion, mental hälsa och generell hälsa efter 1 månad, efter 6 månader, bättre smärta och social funktion jämfört med kontroll personerna. Efter 12 månader fanns inga signifikanta skillnader mellan grupperna. Interventionen hade ingen effekt på närstående. Discussion Den psykosociala interventionen hade effekt på patienternas hälsorelaterade livskvalitet men inte på de närstående vilket kan tyda på att de har olika informationsbehovet. Dag: Tisdag 19/8 Tid: 12.3812.46 Plats: SOLA 180 Förekomst av potentiellt olämpliga läkemedel hos äldre patienter med kolorektal cancer och påverkan på vårdtid och postoperativ död Monika Egenvall, Stockholm Katja Schubert Samuelsson Stockholm, Inga Klarin Stockholm, Johan Lökk Stockholm, Ulf Gunnarsson Stockholm Karolinska Institutet och Universitetssjukhuset Introduction Nästan hälften av alla patienter som opereras för kolorektal cancer i Sverige är 75 år eller äldre. Socialstyrelsen har definierat vilka läkemedel som är olämpliga att ge till äldre. Studien analyserar hur användandet av dessa påverkar vårdtid och postoperativ död. Method Data från kvalitetsregistret för kolorektal cancer har samkörts med Läkemedelsregistret på 7.315 patienter opererade 2007-2010. Läkemedel som bedöms vara ”potentially inappropriate medications” (PIM) för äldre var antipsykotika, medel- och långverkande benzodiazepiner, tramadol, antikolinergika, propiomazin, COX-hämmare, opiater, digitalis, PPI och SSRI. Statistiska beräkningar har gjorts med Chi2 och Mann-Whitney U-test. Result 35% av patienterna medicinerade med minst en PIM. PIM-användare var äldre, oftare kvinnor, hade oftare koloncancer än rektalcancer samt högre co-morbiditet (högre ASA-klass). Medianvårdtiden var längre hos PIM-användare (10 vs 9 dygn, p=0.008) och den postoperativa mortaliteten högre (6.5 vs 4.4%, p<0.001). Discussion En tredjedel av äldre som opereras för kolorektal cancer använder läkemedel som är potentiellt olämpliga för äldre och som om möjligt bör sättas ut. Dessa patienter har längre vårdtid och högre postoperativ mortalitet. Dag: Tisdag 19/8 Tid: 12.4612.53 Plats: SOLA 181 High artierial ligation and risk of anastomotic leakage in anterior resection for rectal cancer in cardiovascularly compromised patients Petrus Boström, Själevad Martin Rutegård Örnsköldsvik, Jörgen Rutegård Själevad, Peter Matthiessen Örebro, Markku Haapamäki Umeå Umeå University Introduction No consensus exists as to whether division of the inferior mesenteric artery flush to the aorta is beneficial or detrimental to the patient who undergoes anterior resection for rectal cancer. This is especially true for cardiovascularly compromised patients, in whom reduced blood flow to the anastomosis is thought to risk its integrity, leading to anastomotic leakage. Method All patients who underwent anterior resection for rectal cancer from 2007 to 2010 were identified in the Swedish Colorectal Cancer Registry. By cross-referencing these patients with the Swedish Prescribed Drugs Registry we were able to identify the cohort of interest, whose operative charts and registered data were reviewed. The association between high tie and anastomotic leakage, as quantified by odds ratios (ORs) and 95% confidence intervals (CIs), was evaluated in a logistic regression model. Result Symptomatic anastomotic leakage occurred in 12.6% (41/334) of high tie and 10.6% (41/388) of low tie cases. Overall, the use of high tie was not associated with a higher risk of anastomotic leakage (OR 1.05; 95% CI 0.61-1.84). Discussion In the present observational study of cardiovascularly compromised patients, high tie was not associated with an increased rate of symptomatic anastomotic leakage. Dag: Tisdag 19/8 Tid: 12.5313.00 Plats: SOLA 182 En ny, innovativ, metod för icke kirurgisk behandling av perianala fistlar – en pilotstudie Mats Ekelund, Kristianstad Antoni Zawadzki, Malmö, Louis Johnson, Malmö, Måns Bohe, Malmö, Claes Johansson, Stockholm Kirurgiska klinikerna, CSK, SUS & Danderyd Introduction Perianala fistlar spontanläker sällan. Vi hypotetiserar att fistlarna upprätthålles av att toxiner, bakterienedbrytningsprodukter och enzymer passerar från mag-tarm-kanalen via fistlarna och ger upphov till en kronisk, subklinisk inflammation som förhindrar läkning. Idag är tillgängliga behandlingsmodaliteter av kirurgisk natur med varierande resultat. Method I en pilotstudie använde vi en nyutvecklad rektal applikator innehållande högaktivt, högrenat och granulerat aktivt kol med väldefinierad partikelstorlek. Den aktiva substansen (1.3g) applicerades i ampulla rekti 2 ggr dagligen under 8 veckor. Inklusionskriterierna var intersfinkterisk eller transsfinkterisk fistel i enlighet med Park´s klassifikation. Exklusionskriterier var bl.a. IBD, subkutana eller rektovaginala fistlar samt tidigare kirurgi. Med en förmodad spontanläkning på 10% och en förväntad läkning på 35% krävdes 25 individer för statistisk analys. Primär endpoint var klinisk fistelläkning. Sekundära endpoints var bl.a. symptomskattning och ultraljudsmässig fistelläkning. Result 28 patienter enrollerades, 78,6% (22/28) var män. Samtliga fistlar var transsfinkteriska. Klinisk läkning sågs hos 35,7 % (10/28) vid 8v, vid 24v kvarstod läkning hos 78% (7/9). Fyra individer uppvisade symptomförbättring trotts kvarstående fistel. Statistisk förelåg klar förbättring avseende soiling (VAS-skala). Ultraljusmässigt sågs ingen läkning. Discussion Med den presenterade metoden uppnås klinisk läkning och symptomförbättring av perianal fistlar utan kirurgi. Förbättring av soiling indikerar att behandlingstiden möjligen borde förlängas. Ultraljud korrelerar inte med kliniken. Dag: Tisdag 19/8 Tid: 17.0020.00 Plats: Vid posterskärmarna 183 Långtidsresultat vid antibiotikabehandling av appendicit Anton Sterner, Göteborg Eva Angenete Göteborg, Bodil Gessler Göteborg, Eva Haglind Göteborg, Anders Rosemar Göteborg SSORG, Kirurgi, Sahlgrenska universitetssjukhuset Introduction Antibiotika har varit ett behandlingsalternativ till operation vid akut appendicit på Sahlgrenska universitetssjukhuset sedan 2009. Målet med denna studie var att retrospektivt analysera alla patienter med diagnosen appendicit som behandlats med antibiotika eller genomgått appendektomi på Sahlgrenska universitetssjukhuset under 2010 och 2011 och följa förloppet till 2013. Method Uppgifter om demografi, behandling/ar, laboratorievärden och komplikationer samlades standardiserat från patienternas journaler från och med första inläggningen till 2013. Medeluppföljningstiden var 34 månader. Result Inkluderade: 1122 patienter. Primär behandling: 44 % antibiotika, 56 % appendektomi. Av de patienter som behandlades med antibiotika genomgick 28 % appendektomi under vårdtiden på grund av utebliven antibiotika-effekt. Ytterligare 14 % fick recidiv av appendicit och 2 % behövde vård för någon form av komplikation under uppföljningstiden. Av de primärt appendektomerade vårdades 7 % för någon form av komplikation under uppföljningstiden. Discussion Av de antibiotikabehandlade patienterna var det 57 % som inte genomgick appendektomi eller vårdades för komplikation medan det hos de primärt appendektomerade var 93 % som inte vårdades ytterligare under uppföljningstiden. Dessa resultat antyder att primär appendektomi är en effektivare behandling av appendicit i rutinsjukvård. Dag: Tisdag 19/8 Tid: 17.0020.00 Plats: Vid posterskärmarna 184 Morbiditet och mortalitet hos patienter med peritoneal carcinomatosis behandlade med cytoreduktiv kirurgi och HIPEC Lana Ghanipour, Uppsala Helgi Birgisson Uppsala, Filip Sköldberg Uppsala, Malin Enblad Uppsala, Wilhelm Graf Uppsala Kirurgiska kliniken, Akademiska sjukhuset, Uppsala Introduction Cytoreduktiv kirurgi (CRS) med hyperterm intraperitoneal cytostatika (HIPEC) vid peritoneal carcinomatosis (PC) har visats kunna ge en överlevnadsvinst, men ingreppet är förenat med risk för allvarlig postoperativ morbiditet och mortalitet. Akademiska sjukhuset har en lång erfarenhet av detta ingrepp och syftet med studien var att redovisa morbiditet och mortalitet hos dessa patienter. Method Totalt 511 patienter med PC opererades under tidsperioden jan 2004- nov 2013 på Akademiska sjukhuset. Endast patienter opererade med CRS-HIPEC inkluderades. Clavien-Dindo (grad I-V) användes för klassificering av kirurgiska komplikationer. Result Av 511 patienter opererades 409 (80%) med CRS-HIPEC (221 kvinnor och 168 män). Medianålder 56 år. De vanligaste komplikationerna var hematologiska (15%), pulmonella (12%) och i urinvägar (10%). Grad III-IV komplikationer sågs hos 20% av patienterna varav 31 patienter (7,6%) reopererades. De vanligaste fynden vid reoperation var sårruptur, anastomosläckage, djupblödning och tarmperforation. Det fanns ett samband mellan risken för komplikation och ökad perioperativ blödning (p=0,002), hög PCI (p=0,035) och lång operationstid (p=0,006). Mortaliteten i denna grupp var 0,2% (1 patient: operation, jan 2007). Morbiditeten minskade över tid från 26% (2004-2007) till 14% (2009- 2013). Discussion Risken för morbiditet efter CRS-HIPEC är inom förväntat intervall. Variabler som indikerar extensiv kirurgi ökar risken, vilket är viktig information för prevention. Dag: Tisdag 19/8 Tid: 17.0020.00 Plats: Vid posterskärmarna 185 Proximal stomi eller stent behandling och senare tumörresektion jämfört med akut resektion vid obstruerande vänstersidig koloncancer Emma Öistämö, Stockholm Mirna Abraham-Nordling Stockholm, Fredrik Hjern Stockholm, Klas Pekkari Stockholm, Ylva Falkén Stockholm KIDS, MKK, Karoliska Institutet Introduction Akut operation av koloncancer, till följd av obstruktion har varit behäftat med hög frekvens komplikationer och sämre överlevnad. Begreppet ”bridge-to-surgery” innefattar stentbehandling eller avlastande stomi av obstruerande tumörer och senare planerad resektionskirurgi. Syftet med denna studie var att jämföra stomi eller stent som bridge to surgery mot akut resektion avseende onkologiska resultat, komplikationer och vårdtid. Method Retrospektiv studie genom journalgranskning omfattande 2424 patienter som opererats för kolorektal cancer koloncancer1997-2012 vid Danderyds sjukhus.. Inkluderades gjorde de som blivit akutopererade i kurativt syfte för obstruerande vänstersidig koloncancer. Result 113 patienter inkluderades, 57 patienter behandlades med akut resektion, 34 med avlastande stomi och senare resektion, 22 fick stent och senare resektion. Antal skördade lymfkörtlar var färre i resektionsgruppen jämfört med stomi(p=0.001)respektive stent (p=0.001), färre fickadjuvant cytostatika i resektionsgruppenjämfört stomi(p= 0.010) och stent (p-= 0.014) Färre vårddygn i stent gruppen jämfört med stomi (p= 0.003) och resektion (p=0.018), Frekvensen av allvarligare komplikationer (Clavien-dindo 3-4) var lika mellan grupperna. Discussion Akut avlastning och senare kurativt syftande resektion förbättrar lymfkörtelskörd och ökar andelen som erhåller adjuvant cytostatika hos patienter med obstruerande vänstersidig koloncancer Dag: Tisdag 19/8 Tid: 17.0020.00 Plats: Vid posterskärmarna 186 Statinanvändning och risk för akut divertikelsjukdom Filip Sköldberg, Uppsala Tobias Svensson Stockholm, Ola Olén Stockholm, Fredrik Hjern Stockholm, Peter Thelin Schmidt Stockholm, Rickard Ljung Stockholm Akademiska sjh, Karolinska inst, Danderyds sjh Introduction Flera läkemedel tycks påverka risken för akut kolondivertikelsjukdom. En skyddande effekt av statiner mot perforerad divertikulit har rapporterats, möjligen genom påverkan på immunsystemet. Vi undersökte sambandet mellan statinanvändning och akut divertikelsjukdom. Method En populationsbaserad fall-kontrollstudie genomfördes av 13 342 patienter som slutenvårdats akut januari 2006 – juli 2010 för förstagångsdiagnosticerad divertikelsjukdom enligt rapportering till Patientregistret, och 130 968 kontroller matchade för kön, ålder, hemortslän och kalenderår. Av fallen opererades 928 akut med resektion/stomiframläggning/lavage. Läkemedelsexponering definierades som ”pågående”, ”tidigare” (senaste receptexpediering inom 125 dagar respektive >125 dagar före indexdatum) eller ”ingen” (ingen receptexpediering). Som potentiella störfaktorer inkluderades födelseland, utbildningsnivå, civilstånd, tidigare sjukdomstillstånd, steroid- och NSAID-användning samt sjukvårdskonsumtion. Associationen mellan statinanvändning och akut divertikelsjukdom analyserades med logistisk regression. Result Pågående statinanvändning var i den justerade modellen inte associerat med akut divertikelsjukdom (oddskvot 1,00 [95 % konfidensintervall 0,94–1,06]). Tidigare statinanvändning var associerat med ökad risk (oddskvot 1,14 [1,04–1,25]). Pågående statinanvändning var associerat med minskad risk för akut divertikelsjukdom som krävde akut kirurgisk behandling (oddskvot 0,70 [0,55–0,89]), till skillnad från tidigare statinanvändning (oddskvot 0,92 [0,65– 1,30]). Discussion Resultaten talar inte för en skyddande effekt av statiner mot akut divertikelsjukdom i allmänhet. Statiner kan dock vara associerade med en minskad risk för komplicerad sjukdom som fordrar akut kirurgisk behandling. Dag: Tisdag 19/8 Tid: 17.0020.00 Plats: Vid posterskärmarna 187 Stomifunktionens påverkan på livskvaliteten efter APR Elisabeth González, Göteborg Kajsa Holm Göteborg, Adiela Correa Marinez Göteborg, Anette Wedin Göteborg, Mattias Prytz Trollhättan, Jan Ekelund Göteborg, Eva Haglind Göteborg, Eva Angenete Göteborg SSORG, Kirurgi, Sahlgrenska Universitetssjukhuset Introduction Syftet var att undersöka hur det är att leva med permanent stomi som en konsekvens av rektalcancer och hur livskvaliteten då påverkas. Method Ur Kolorektalcancerregistret hämtades data från alla personer som opererats med APR under 2007-2009. 458 av dessa besvarade ett omfattande frågeformulär, 279 män respektive 179 kvinnor, medianåldern 66 år. I operationsberättelsen framkom att 171 av 458 patienter fick profylaktiskt nät, 241 opererades i bukläge och 212 i ryggläge. Result Det förelåg inget samband mellan profylaktiskt nät eller operationsläge och upplevelse av stomifunktion. Av dem som hade problem med lös avföring/hård avföring/förstoppning/uppblåsthet/illaluktande gasavgångar eller läckage angav 80 % att detta skulle beröra dem om problemen kvarstår resten av livet. Av dem som hade problem med läckage från stomin angav 48 % att de hade problem med hudirritation jämfört med 35 % av dem som inte hade läckage. På frågan hur stomin påverkar livet svarar 74 % att de kan leva ett fullvärdigt liv med sin stomi och 73 % känner sig tillfreds med sin stomi. Discussion 80 % uppgav att stomifunktionen påverkar livskvaliteten, men övervägande delen ansåg att de kan leva ett gott liv med sin stomi. Dag: Tisdag 19/8 Tid: 17.0020.00 Plats: Vid posterskärmarna 188 Testosteron och kroppssammansättning hos män med rektalcancer Christian Buchli, STOCKHOLM John Tapper Stockholm, Torbjörn Holm Stockholm, Stefan Arver Stockholm, Lennart Blomqvist Stockholm, Anna Martling Stockholm Gastrocentrum, Karolinska Universitetssjukhus Introduction Strålbehandling vid rektalcancer kan påverka testikelfunktionen. Diagnosen hypogonadism ställs genom uppmätning av lågt S-testosteron i kombination med kliniska symptom knutna till erektion. Erektionsförmågan kan dock även påverkas av nervskada sekundärt till bäckenkirurgi och strålning. Förändringar i kroppssammansättning beror till en viss del på testosteron och skulle därför kunna vara en markör för hypogonadism. Method Män med rektalcancer planerad för preoperativ strålbehandling inkluderades i en observationell, longitudinell studie. Blodprover togs innan strålbehandling och ett år postoperativt. Kroppssammansättning analyserades genom att mäta area av muskel och fett på strålplanerings-DT (före strålbehandling) och på DT för canceruppföljning efter 1 år. Result Sammanlagt 40 män inkluderades. I genomsnitt sjönk androgen nivåerna obetydligt mellan mätningarna dock noterades en signifikant stegring i luteiniserande hormon (LH). Regressionsmodellen visade att skelettmuskel area var associerat med nivån av bioaktivt testosteron men inte med S-testosteron. Män med S-testosteron nivåer i gråzonen (8-12 nmol/l) och en samtidig reduktion av muskelmassan hade signifikant förhöjda LH nivåer jämfört med de män som hade en ökning av muskelmassan. Ingen association fanns mellan androgen nivåer och area fettvävnad. Discussion Preoperativ strålning till män med rektalcancer ökar frekvensen av låg S-testosteron. Sarkopeni kan då vara ett tecken till signifikant Leydig cell dysfunktion påverkbar genom testosteron substitution. Dag: Tisdag 19/8 Tid: 17.0020.00 Plats: Vid posterskärmarna 189 Visceralt blodflöde vid främre resektion för rektalcancer Martin Rutegård, Umeå Nathalie Hassmén Umeå, Markku Haapamäki Umeå, Peter Matthiessen Örebro, Jörgen Rutegård Umeå Umeå Universitet Introduction Sedan införandet av total mesorektal excision har andelen anastomosläckage efter främre resektion ökat och i svenska material beräknats till kring 10 %. En av hypoteserna till läckagen är försämrat blodflöde efter kirurgi, dels efter extensiv dissektion i lilla bäckenet, dels till följd av hög kärlligatur (delning av mesenterica inferior vid aorta). Method 23 patienter på Norrlands Universitetssjukhus under 2012-2013 som genomgick främre resektion studerades. Mätningar av blodflödet med hjälp av laser-Dopplerteknik utfördes på kolonserosa samt intrarektalt. Normaliserade flödesdata före och efter kärldelning respektive bäckendissektion och anastomos analyserades med hjälp av univariata statistiska tester. Result Hög ligatur (delning av mesenterica inferior vid aorta; n=5) var inte associerat till försämrat blodflöde av den proximala delen av anastomosen (p=0,39). Låg anastomoshöjd (upp till 6 cm ovan anal verge; n=18) innebar flödesreduktion distalt om anastomosen med 13 %, kontra ökning av flödet med 51 % för högre anastomoser (p=0,10). De patienter som drabbades av läckage (n=4) hade signifikant lägre rektal perfusion (p=0,04). Discussion Hög ligatur ter sig inte försämra cirkulationen nämnvärt vid proximala delen av anastomosen, medan denna explorativa studie ger visst stöd för att dissektion i lilla bäckenet kan vara särskilt skadlig för den rektala mikrocirkulationen. Dag: Tisdag 19/8 Tid: 17.0020.00 Plats: Vid posterskärmarna 190 Är abdomino-perineal resektion av rektum med intersfinkterisk resektion av analkanalen ett alternativ till Hartmanns operation vid rektalcancer ? Marcin Popiolek, Örebro Bayar Baban Örebro, Peter Matthiessen Örebro Kirurgiska kliniken, Universitetssjukhuset Örebro Introduction Syftet var att jämföra Hartmanns operation (HA) med abdomino-perineal resektion av rektum med inter-sfinkterisk resektion av analkanalen (APR-IS) vid rektalcancer. Method Patienter som opererades konsekutivt för rektalcancer med antingen HA (n=50) eller APR-IS (n=32) under åren 2007-2013 vid ett center jämfördes med avseende på patient- och kirurgirelaterade variabler. Patienter med låg rektalcancer och de som genomgått bäckenevisceration exkluderas. Result Medianålder var 78,5 (44-89) för HA respektive 76 (52-89) för APR-IS, ASA≥3 förelåg hos 30% av HA och 29% av APR-IS samt cancerstadium IV 20% i HA och 16% i APR-IS. Grupperna skiljde sig inte heller åt avseende könsfördelning, BMI och tumörnivå. Vanligaste komplikationen i HA var bäckenabscess (inklusive suturinsufficiens) i 26% (13/50) jämfört med 6% (2/32) i APRIS (P=0,04). Andelen reoperation var 18% (9/50) i HA jämfört med 3% (1/31) i APR-IS (P=0,08). Andelen patienter med minst en komplikation var 56% i HA jämfört med 48% i APR-IS (ej signifikant). I APR-IS fick 13% (4/32) perineal sårinfektion med långdragen sekundär sårläkning (>90 dagar). Median vårdtid för HA och APR-IS var 13 respektive 11 dagar (P=0,08). 30dagarsmortaliteten var 4% (2/50) för HA och 0% för APR-IS. Discussion APR-IS framstår som ett bra alternativ till HA med lägre risk för komplikationer som kräver invasiva åtgärder. Dag: Tisdag 19/8 Tid: 17.0020.00 Plats: Vid posterskärmarna 191 SFÖAK 192 Angiografisk intervention efter komplikationer till pankreasresektion och akut pankreatit Stefan Linder, Uppsala Britt-Marie Karlson Uppsala, Rickard Nyman Uppsala, Lars-Gunnar Eriksson Uppsala Institutionen för kirurgiska vetenskaper Introduction Pankreasresektion kan i efterförloppet kompliceras av allvarliga blödningar, vanligen genom pankreasanastomosläckage med bukinfektion som eroderar kärlvägg/ligatur, ofta a gastroduodenale (GD). Analogt kan även nekrotiserande pankreatit orsaka blödning. Kirurgisk intervention är svår i ett infekterat/postoperativt område, därför kan angiografisk intervention användas. Method 2008-2013 har 8 patienter som genomgått pankreasresektion (R) och 6 med nekrotiserande pankreatit (P) på Akademiska sjukhuset genomgått angiografi efter blödning. Result R-gruppen: 5 PPPD, 3 Whipple, 6/8 män (40-83 år). P-gruppen: 5/6 män (14-68 år). R-gruppens blödningar uppstod 7-43 d postoperativt, GD (4), a mes sup (1). 3 hade negativ angiografi, ventrikel/duodenalanastomos (2, gastroskopidiagnos), 1 oklar blödningskälla. Behandling utfördes med coiling (3), stent (1) eller coil+stent (1). Blödning i P-gruppen inträffade 8-159 d efter pankreatitdebut, a lienalis (3), GD (2) och coilades, 1 angiografi var negativ. Angiografisk reintervention krävdes hos 3 i R-gruppen och 1 i P-gruppen. 1 patient blev laparotomerad pga blödning (innan angiografin) i R-gruppen. Vårdtiden var 18-150 d i R-gruppen och 8-377 d i Pgruppen. Total dödligheten var 2 och 3 patienter i R respektive P-gruppen. 1 i R-gruppen dog vid blödningstillfället, övriga i buksepsis/organsvikt. Discussion Blödningstillstånd som komplicerar pankreaskirurgi och nekrotiserande pankreatit är allvarliga. Angiografisk terapi synes vara ett bra alternativ, morbiditeten är avsevärd med mortalitetsrisk. Dag: Torsdag 21/8 Tid: 08.1509.30 Plats: Vid posterskärmarna 193 Användning av LigaSure ® ger ingen negativ inverkan på den histologiska bedömningen av resektionsmarginaler efter pankreatoduodenektomi Marco Del Chiaro, Stockholm John Blomberg Stockholm, Elena Rangelova Stockholm, Christoph Ansorge Stockholm, Caroline Verbeke Stockholm, Ralf Segersvärd Stockholm Karolinska Universitetssjukhuset Introduction LigaSure ® anses vara säker och effektiv vid pankreatoduodenektomi (PD). Data saknas i stort om eventuell instrumentorsakad skada på resektionsmarginalerna som kan försvåra den histologiska bedömningen. Syftet med denna studie är att jämföra graden av histologisk skada av Ligasure jämfört med traditionell ligatur av retropankreatiska kärl. Method Två grupper av patienter jämföres opererade av samma kirurg (MDC): A) 8 konsekutiva PD opererade med LigaSure ® under december 2013. B) 8 konsekutiva PD gjorda med traditionell ligaturteknik. Grupperna var demografiskt och tumörmässigt jämförbara. Ett histologiskt scoringsystem ( 0-3 ) gjordes för fragmentering, blödningar och vävnadsskada av den retroperitoneala resektionsytan av en expertpatolog (CV ) och gruppernas score jämfördes. Result Samtliga patienter i studien genomgick PD varav två i varje grupp inkl. porta/smv-resektion. Medelvärde fragmentering A= 1.3 vs B=1.7 (p=0.1); blödning A= 0.8 vs B=1.5 (p=0.04 ), skador A=1,4 va B=1.2 (p=0.1). Discussion Ligasure ® förefaller ge något färre blödningar i vävnaden och slutsats är att någon negativ vävnadspåverkan på resektionsmarginalen efter PD inte kan påvisas med denna teknik. Dag: Torsdag 21/8 Tid: 08.1509.30 Plats: Vid posterskärmarna 194 Associating Liver Partition and Portal vein Ligation for Staged hepatectomy (ALPPS), metod med många sidor Bergthor Björnsson, Linköping Thomas Gasslander Linköping, Per Sandström Linköping Kirurgiska kliniken, US Introduction ALPPS har appliceras för olika diagnoser och leverresektioner, när stor levertillväxt krävs. Syftet med studien var att analysera resultaten av ALPPS utförda på Universitetssjukhuset i Linköping. Method Nio patienter opererade med ALPPS metoden under perioden oktober 2012 till februari 2013. Result 8 män och 1 kvinna, 68 (42-80) år, opererades (5 levermetastaser, 2 HCC och 2 cholangiocarcinom). ”Future liver remnant” (FLR) vid behandlingsstart var 442 (250-707) ml (FLR/TLV 19,5%). Tre patienter behandlades med portavensembolisering (PVE) innan ALPPS. Steg 2 gjordes 8 (7-15) dagar efter steg 1. Före steg 2 var FLR 829 (352-1164) ml och tillväxt 95 (35-129)%. I 6 fall utfördes utvidgad högersidig leverresektion, i 3 fall högersidig leverresektion (hepatikojejunostomi anlades vid operation 2 i 1 fall). Blödning 350 (150-2750) ml vid operation 1 och 200 (25-2500) ml vid operation 2. Operationstid 270 (164-338) respektive 55 (33-190) minuter. 3 (33%) patienter fick komplikationer (högst grad 3A). Vårdtid efter operation 2 var 9 (220) dagar. En patient har avlidit (spridd HCC) och en har opererades för leverrecidiv. Median uppföljning är 8,5 månader. Discussion Resultaten indikerar att ALPPS är en säker metod som kan appliceras på olika former av levermalignitet när stor tillväxt behövs för att undvika postoperativ leversvikt. Dag: Torsdag 21/8 Tid: 08.1509.30 Plats: Vid posterskärmarna 195 Bakteriell kolonisering i ventrikel hos patienter med eller utan behandling med protonpumpshämmare – Finns det behov av antibiotikaprofylax inför transgastriska endoskopiska ingrepp (NOTES)? Maria Bergström, Borås Jorge Arroyo Vàzquez Borås, Caroline Rydmarker Borås, Anders Lundkvist Borås, Per-Ola Park Borås Kirurgkliniken, Södra Älvsborgs Sjukhus, Borås Introduction Intag av PPI tros påverka bakteriefloran i ventrikeln. Bakteriell kontaminering av bukhålan och eventuellt behov av profylax har diskuterats i samband med transgastriska NOTES ingrepp. Syftet med denna studie var att kartlägga bakterieflora, inklusive H. Pylori hos populationen i Boråsområdet, med eller utan PPI-behandling Method Patienter som kom för rutingastroskopi inkluderades . De som antibiotikabehandlats de senaste 3 månaderna exkluderades. Intag av PPI dokumenterades. I början av gastroskopin togs ett borsprov från ventrikelslemhinnan med en cytologiborste för allmän odling med typning. Med biopsitång togs ett Px för snabb-test avseende H. Pylori. Result 54 patienter inkluderades. 29/54 hade pågående PPI-behandling. 22/29 (75%) patienter med PPI hade positiv odling, jämfört med 7/25 (28%) av patienter utan PPI (p<0,001). Den dominerande bakterietypen var orala stammar av streptokocker (strep salivarius, -mitis, saguinis, -parasanguinis) samt luftvägsflora (haemofilus infl och Neisseria). Två hade Candida. 11 pat hade två olika stammar vid typning, 9 patienter hade 1 stam och 7 patienter hade >3 stammar. H. Pylori förekom hos 9/54 patienter varav 5 med PPI. Discussion Bakteriefloran i magsäcken tycks ha sitt ursprung i munhåla och övre luftvägar. Positiv odling är signifikant vanligare hos patienter som behandlas med PPI vilket bör beaktas vid transgastriska operativa åtgärder. Dag: Torsdag 21/8 Tid: 08.1509.30 Plats: Vid posterskärmarna 196 Behandling med Aspire vid obesitas, 1års resultat Henrik Forssell, Karlskrona Erik Norén Karlskrona Kirurgkliniken, Blekingesjukhuset, Karlskrona Introduction Övervikt och fetma är det största hotet mot folkhälsa. Bariatrisk kirurgi är den mest effektiva viktreducerande terapin. Många vågar eller vill inte opereras. AspireAssist är en ny behandling av övervikt. En PEG anläggs för tömning av föda. Studien utvärderar AspireAssist och dess viktminskande effekt under 1 år. Method I en studie inkluderade 2012, 25 patienter (23 kvinnor, 2 män) med median BMI på 38,7 kg och median ålder 48 år. En AspireAssist PEG anlades, efter 2 veckor monterades en port med ventil och individerna började tömma 3 gånger/dag, 20 min efter måltid (ca 30 % kaloriförlust). KBT ingick i studien. Regelbunden viktkontroll och bioimpedansmätning gjordes. Result Efter 1 år var median viktminskning hos 20 individer 19.5 kg. Fem patienter fullföljde inte studien. EWL% var vid 52 veckor median 53,8 % och absolut viktförlust 20,3 %. Den viscerala fettytan i navelhöjd vid start var median 201 cm2 och efter 52 veckor 153 cm2. Fettmassa hade minskat med 13,6 kg. Discussion AspireAssist leder till viktminskning under 1 år på ca 20 kg och kan vara aktuell för de överviktiga patienter som inte vågar eller vill bli föremål för bariatrisk kirurgi. Metoden är en mindre invasiv metod utan allvarliga komplikationer och ändrar inte magtarmkanalens anatomi. Dag: Torsdag 21/8 Tid: 08.1509.30 Plats: Vid posterskärmarna 197 Cattel-Braasch manöver med ”artery first” teknik (CBAF) vid resektion av vena mesenterika superior/porta (SMPV) under pankreasresektioner. Marco Del Chiaro, Stockholm Ralf Segersvärd Stockholm, Caroline Verbeke Stockholm, Elena Rangelova Stockholm, Lars Lundell Stockholm, John Blomberg Stockholm Sektionen för Övre Abdominell Kirurg. KS HS Introduction Pankreatduodenektomi tillsammans med SMPV resektion är för närvarande ett standardingrepp för patienter med pankreastumörer som involverar de stora peripankreatiska venerna. En standardiserad teknik för detta är dock i dagsläget inte definierad. Method Av 144 pankreasresektioner med kärlresektion som utförts mellan 2008 och 2013 på Karolinska Universitetssjukhuset, gjordes 47 (32,6%) med kombinationen Cattell-Braasch manöver och ”artery first” under 2011-2013. Medelålder var 64,5 år. Result Histologisk analys visade duktalt adenocarcinom hos 42 patienter (89,5%) och malignifierad IPMN, duodenalcancer, mucinöst cystadenocarcinom, distal gallgångscancer och neuroendokrin cancer hos vardera 1 patient (2,1% vardera). 39 patienter (83%) genomgick pankreatduodenektomi, 8 (17%) total pankreatektomi. Längden på venresektatet var ≤20mm hos 22 patienter (46,8%), 21-40mm hos 22 patienter (46,8%) och >40mm hos 3 patienter (6,4%). I alla dessa fall utfördes en end-to-end anastomos utan interpostionsgraft. Hos 4 patienter (8,5%) gjordes även en artärresektion. Ingen postoperativ mortalitet registrerades och komplikationsgraden var 38,3%. Discussion Kombinationen av mesenteriell mobilisering och primär artärvisualisering inför resektion av SMPV vid pankreasresektion verkar vara säker och effektiv. Komplikationsgraden vid beskriven procedur är väl jämförbar med standard pankreasresektion utan kärlresektion och ger möjlighet för venresektion utan interpositionsgraft även vid långa venresektat. Dag: Torsdag 21/8 Tid: 08.1509.30 Plats: Vid posterskärmarna 198 Den reviderade Atlantaklassifikationen och klinisk relevans - en internationell multicenterstudie Hanna Sternby, Malmö Robert Verdonk Nieuwegein, Anne Nieminen Helsingfors, Lucas Ilzarbe Barcelona, Povilas Ignatavicius Vilnius, Alexandra Dimova Sofia, Peeter Koiva Riga, Jonas Rosendahl Leipzig, Thomas Bollen Nieuwegein, Sara Regnér Malmö Kirurgiska kliniken, SUS Malmö Introduction Den reviderade Atlantaklassifikationen för akut pankreatit (AP) gör anspråk på att vara kliniskt relevant. Framförallt har morfologiska fynd vid AP definierats för att värderingar gjorda på olika centra ska vara jämförbara. Syftet med denna studie var att validera de kriterier som satts upp för bedömning av kontrastförstärkta datortomografibilder. Method Patienter med AP som genomgått kontrastförstärkt datortomografiundersökning (CECT) inkluderades konsekutivt vid 6 europeiska center. CECT-bilderna bedömdes av en lokal GIradiolog vid varje center samt av en central pankreasradiolog. Graden av enighet i bedömning beräknades sedan med Kappastatistik. Result 285 patienter inkluderades. 37,6 % hade mild, 51,5 % mellansvår och 10,9 % svår AP. När 314 CECT-bilder hade bedömts fann vi god överensstämmelse mellan de lokala och den centrala radiologen gällande bedömning av nekros i pankreas samt förekomst av vätskeansamlingar. Däremot var det klart sämre enighet gällande karakteristika hos vätskeansamlingarna, förekomst av peripankreatisk nekros och typ av pankreatit. Discussion Tydlig kommunikation är essentiellt för klinisk handläggning vid AP men även för att kunna jämföra olika studier. Vår studie visar att man med den reviderade Atlantaklassifikationen får relativt stor enighet vid bedömning av CECT-bilder. Vi visar emellertid också på att flera begrepp behöver klargöras ytterligare för att klassifikationen ska bli än mer kliniskt relevant. Dag: Torsdag 21/8 Tid: 08.1509.30 Plats: Vid posterskärmarna 199 Esofagektomi vid stentkomplikation i esofagus och aorta Karl-Erik Johansson, Kirurgiska Kliniken, US i Linköping Ingvar Halldestam Kirurgiska Kliniken, US i Linköping, Hans Nettelblad Hand- Och Plastikkirurgiska Kliniken, US i Linköping, Claes Forssell Kärlkirurgiska Kliniken, US i Linköping, Ingemar Vanhanen Toraxkirurgiska Kliniken, US i Linköping No affiliation Introduction Esofagotrakeal och aortoesofageal fistel vid stentanvändning rapporteras. Method Fallrapporter. Result FALL 1: 63-årig kvinna, stent i esofagus p g a iatrogen perforation av skivepitelcancer i mellersta esofagus hösten 2011. Kemoradioterapi. Fistel till trakea motsvarande stentets övre begränsning. April 2012 esofagektomi med perikardpatch och latissimus dorsi muskellambå. Substernal ventrikeluppdragning oktober 2012. Mår bra, KOL. FALL 2: 57-årig man, stentbehandlad skivepitelcancer i mellersta esofagus. Kemoradioterapi. Esofagektomi december 2012. Hål i carina. Hålet lagas med skaftat perikardium som täcks med muskellambå som i fall 1. Hålet i hjärtsäcken täcks med bovint perikardium. Rekonstruktion med subkutan ventrikeluppdragning februari 2013. Lungmetastaser. FALL 3: 35-årig kvinna, stentad i aorta descendens 2006 p g a dissektion. November 2007 fistel mellan stent och esofagus vid 25 cm. Matstrupen suturerades och muskel lades in mellan aorta och esofagus. Tre år senare blodkräkning, esofagektomi med subkutan ventrikeluppdragning i september 2010. Avled i december 2010 p g a lungblödning. FALL 4: Ytterligare en patient har en fistel vid 35 cm ett år efter stent i aorta. Esofagektomi planeras. Discussion Stent vid preoperativ kemoradioterapi bör sitta begränsad tid. Vid stentbehandling i aorta bör gastroskopi göras vid misstanke på infektion. Dag: Torsdag 21/8 Tid: 08.1509.30 Plats: Vid posterskärmarna 200 Etiologi, kirurgisk teknik och mortalitet hos patienter opererade för esofagusperforation Karl-Erik Johansson, Kirurgiska Kliniken, US i Linköping Ingvar Halldestam Kirurgiska Kliniken, US i Linköping, Stefan Redéen Kirurgiska Kliniken, US i Linköping, Per Gullstrand Kirurgiska Kliniken, US i Linköping, Per Sandström Kirurgiska Kliniken, US i Linköping No affiliation. Introduction Överlevnad efter perforation påverkas av mediastinit, kirurgi och comorbiditet. Method Under åren 1991-2013 har 87 patienter (63% remisspatienter) opererats primärt med laparotomi/torakotomi/halssnitt vid esofagusperforation. Result Av 26 patienter med spontan perforation utfördes sutur med fundoplikation (15), esofagektomi (9) och dränage (2). Mortalitet 10/26 (38%) i multipel organsvikt (4), akut hjärtinfarkt (2) och respiratorisk svikt (2). Endast 2 patienter hade kvarstående läckage. En patient avled efter sekundär rekonstruktion. Hos 38 patienter skadades matstrupen inifrån med diagnostik (7), dilatation (18), behandling av esofagusvaricer (2), stent (3) och främmande kropp (8). 14 patienter opererades med förstärkt sutur, 19 med esofagektomi och 5 med dränage. En patient avled efter transesofageal ekokardiografi, 2 patienter vid ERCP-försök och en patient efter esofagusdilatation. Mortalitet 4/38 (11%). Av 23 patienter inträffade ”yttre skada” i samband med komplicerad fundoplikation (11), operation för Zenkerdivertikel (2), lungoperation (2), mediastinoskopi (2), trauma (1) och p g a infektion i kotpelaren (2). 3 patienter med perforation p g a operation av aortaaneurysm avled efter esofagektomi. Mortalitet 3/23 (13%). Övriga opererades med sutur (10), esofagektomi (6) och dränageoperation (4). Discussion Majoriteten av esofagusperforationerna är iatrogena. Mortaliteten vid spontan perforation är hög p g a kardiopulmonell svikt. Dag: Torsdag 21/8 Tid: 08.1509.30 Plats: Vid posterskärmarna 201 Ett års aspirationsbehandling vid obesitas orsakar inte hypokalemi Erik Norén, Karlskrona Henrik Forssell Karlskrona Kirurgkliniken, Blekingesjukhuset Introduction I en pågående studie utvärderas aspirationsbehandling vid övervikt. Med hjälp av AspireAssistTM Aspiration Therapy System tömmer patienten kvarvarande magsäcksinnehåll 20 minuter efter måltid tre gånger dagligen. Effekt på syrabasbalans och elektrolyter kan förväntas likna den hypokloremiska alkalos som uppträder vid ihållande kräkningar. Utöver förlust av protoner och kloridjoner finns risk för kaliumförlust, delvis på grund av kompensatoriskt ökad utsöndring i urin. Method 23 kvinnor och 2 män, utan allvarlig sjukdom, med BMI median 38,7 (35,1–49,0) och ålder median 48 år (33-65) inkluderades konsekutivt utan kontrollgrupp. Patienterna följdes prospektivt i ett år med registrering av elektrolyter i serum, urin och dygnsurin. Result Ingen signifikant skillnad sågs för kalium i serum under ett års behandling. Inte heller dygnsutsöndring kalium i urin ändrades (p=0,10) men pH i urin ökade från 6,1 till 6,6 (p=0,02). Urinosmolalitet samt dygnsutsöndring av natrium och klorid i urin sjönk måttligt. Discussion Resultaten talar för att aspirationsbehandling inte ger allvarlig påverkan på kalium eller syrabasbalans. En minskad dygnsutsöndring av natrium och klorid talar för ändrad verkan av antidiuretiskt hormon i syfte att spara klorid. Sannolikt kompenseras förlusten av saltsyra med ökad utsöndring av natriumbikarbonat i urin. Dag: Torsdag 21/8 Tid: 08.1509.30 Plats: Vid posterskärmarna 202 Färre komplikationer och kortare operationstid vid Whipple med två självständiga pankreaskirurger Pernilla Benjaminsson Nyberg, Linköping Thomas Gasslander Linköping, Per Sandström Linköping, Bergthor Björnsson Linköping IKE Hälsouniversitetet, Kir.kliniken Linköping Introduction Operationsresultatet efter Whippleoperation beror på sjukhus- och operatörsvolym. Huruvida operationsresultatet påverkas om det är en eller två självständiga pankreaskirurger som opererar är dock okänt. Vår hypotes är att operationsresultatet är bättre med två självständiga pankreaskirurger än en. Method Journalgenomgång av alla Whippleoperationer (126) utförda i Linköping 2011-2013. Vid analysen exkluderades totalt 37: venresektion (24), resektion av andra organ än standard Whipple (11), efter downsizing cellgiftsbehandling (7). Fem hade två exklusionskriterier. Result 89 operationer analyserades. 39 utfördes av en pankreaskirurg (grupp 1) och 50 av två (grupp 2). Operationstiden var längre i grupp 1 (345 vs 283 minuter, p<0,001). Blödning var 500 ml (median) grupp 1 och 375 i grupp 2 (p=0,2). Vårdtid 10 respektive 9 dagar (p=0,2) och vårdtid på IVA var 8% respektive 2% av totala vårdtiden (p<0,05). Andel patienter vårdade på IVA var 10% respektive 4% (ns). Komplikationer enligt Clavien-Dindo: grad 3 eller högre förekom hos 36% respektive 16% (p<0,05). I båda grupperna var antalet undersökta körtlar 10 och andelen R1resektioner 10%. Discussion Två självständiga pankreaskirurger förkortar operationstiden, minskar komplikationer och reducerar vårdtiden på IVA signifikant. Andelen R1-resektioner eller antalet undersökta körtlar påverkas dock inte. Denna strategi kan minska blödning och vårdtid även om signifikant skillnad inte sågs i detta material. Dag: Torsdag 21/8 Tid: 08.1509.30 Plats: Vid posterskärmarna 203 Fördelar med att låta patienten själv bestämma över det perorala intaget vid lindrig pankreatit. Mahbobe Mehrabi, Stockholm Åke Andrén- Sandberg Stockholm, Ralf Segersvärd Stockholm, Carola Carlson Stockholm, Eugenia Furumula- Larsson Stockholm, Folke Hammarqvist Stockholm Gastrocentrum, CLINTEC, KS Huddinge Introduction Patienter med lindrig pankreatit behöver inte fasta och det finns fördelar med enteral tillförsel vid svårare former av pankreatit. Det torde även finnas fördelar med att direkt låta patienterna istället för doktorn bestämma över den perorala vätske- och näringstillförseln vid lindrig pankreatit. Method Patienter (n=65) med lindrig pankreatit och låg risk för att utveckla svårare form enligt HAPSscore (Harmless Pancreatitis Score) inkluderades. De randomiserades till att fritt få bestämma över den perorala tillförseln (n=29; studie) eller till klassisk regim när det avgjordes vid rond (n=36; kontroll). Under två dygn mättes illamående, buksmärta (VAS-skala), intravenös och peroral tillförsel. Icke-parametrisk statistik användes. Data presenteras som median (25-75:e kvartilen). Result Ingen skillnad mellan grupperna sågs avseende vårdtid. Mindre illamående och buksmärta noterades under dag 2 och kumulerat under studietiden för studie- (18,3 (10,1-30,8)) jämfört med kontrollgruppen (29 (11,8-48,5)) p<0,05. Studiegruppens orala (905 (120-1460) kcal) och totala energiintag (1420 (800-1664 kcal)) var högre än kontrollgruppen; 0 (0-500) kcal respektive 600 (460-1190) kcal. Inga komplikationer sågs under studien relaterat till det perorala intaget. Discussion Marginella fördelar kunde ses med fri oral tillförsel avseende energitillförsel. Vi kunde notera en viss symtomlindring av illamående och buksmärta vilken kan var betydelsefull för patientens allmänna återhämtning. Inga nackdelar i övrigt kunde ses. Dag: Torsdag 21/8 Tid: 08.1509.30 Plats: Vid posterskärmarna 204 Gallgångcancer i leverhilus (Klatskin) -en rapport från SweLiv Per Sandström, Linköping Magnus Rizell Göteborg, Agneta Nore'n Uppsala, Anders Jansson Stockholm, Bjarne Ardnor Umeå, Gert Lindell Lund Styrgruppen för SweLiv Introduction Klatskintumörer är ovanliga och svåra att utreda och förbereda inför kirurgisk behandling. Sjukdomen är tidigare inte kartlagd i Sverige varför en första rapport är uttagen från SweLiv. Method Under åren 2009-2012 registrerades 372 patienter (194 kvinnor/178 män) i SweLiv. Den regionala fördelningen skilde sig från den förväntade avseende befolkningsmängden. Result Den relativa 3-års-överlevnaden för hela kohortens 194 kvinnor var 8 %, och för de 178 männen 10 %. Endast 18 % (66/372) av patienterna opererades med en 3-års-överlevnad på 53.4 %, trots att endast 30/66, 45 % var radikalt opererade. Operationsfrekvensen varierade mellan 4-28 % i de olika regionerna. De icke opererade patienterna hade en medianöverlevnad på 6 månader och en 3-års-överlevnad på 4 %. Discussion Kirurgisk behandling av Klatskintumörer har i selekterade fall en god effekt, då överlevnad utan resektion är mycket låg. Nationella data talar för att en mer aktiv och samordnad kirurgisk behandling är motiverad. Ett nationellt VP arbete pågår och bör kunna ge mer likvärdig vård. Dag: Torsdag 21/8 Tid: 08.1509.30 Plats: Vid posterskärmarna 205 Gallgångs- och leverresektioner på malign indikation vid Universitetssjukhuset i Linköping Joakim Norderfeldt, Linköping Bergthor Björnsson Linköping, Thomas Gasslander Linköping, Per Sandström Linköping Kirurgiska kliniken, US, Linköping Introduction Resektion av gallgång och lever är relativt ovanliga operationer behäftade med hög morbiditet och mortalitet. Syftet med denna studie var att undersöka dess utfall. Method Journaler från samtliga patienter opererade med kombinerad gallgångs- och leverresektion vid Universitetssjukhuset i Linköping under åren 2011-2013 granskades. Postoperativa komplikationer > Clavien-Dindo 2 registrerades. Ingrepp genomförda på benign indikation exkluderades. Result 34 patienter opererades. Fem stycken exkluderades pga. benign operationsindikation. De 29 kvarvarande (13 kvinnor, 16 män) hade medelåldern 65,4±12,8 (medel+SD). 18 av operationerna genomfördes under 2013. 13 patienter (45%) drabbades av postoperativ komplikation. Den vanligaste komplikationen var abscess/galläckage som krävde dräninläggning. 90-dagarsmortaliteten var 7% (2 patienter). Totalt har nio patienter (31%) avlidit, i genomsnitt ett år efter primäroperationen. 9 (31%) hade benignt PAD och 20 (69,0%) malignt. Av de benigna var 5 (56%) preoperativt misstänkt gallblåsecancer. Av de maligna diagnoserna var 11 (55%) gallgångscancer och 9 (45%) gallblåsecancer. Av de 20 maligna var 16 (80%) R0opererade, sex av dessa hade lymfkörtelmetastaser. Discussion Trenden är att antalet gallgångsresektioner vid Universitetssjukhuset i Linköping ökar. Hälften görs på indikationen gallgångscancer och hälften på gallblåsecancer. 31% har benign PAD, majoriteten av dessa har preoperativt bedömts som gallblåsecancer. Radikalitet och 90dagarsmortalitet kan förbättras. Dag: Torsdag 21/8 Tid: 08.1509.30 Plats: Vid posterskärmarna 206 Gastric by-pass opererade för obesitas – en ny sjukdomsgrupp? Maria Torper, Kristianstad Amer Al-Khalili Kristianstad, Mats Ekelund Kristianstad Kirurgiska kliniken, CSK Introduction Gastric by-pass (GBP) är idag den vanligaste behandlingsmetoden för obesitas. De positiva effekterna av GBP, bl.a. viktnedgång och minskat insulinbehov, är otvetydiga emedan de negativa effekterna/komplikationerna inte rönt samma intresse. De flesta kirurgiska kliniker upplever dock att GBP-opererade patienter i ökande antal söker akut vård för många andra besvär än sådana relaterade till det operativa ingreppet per se. Method Prospektivt studerades samtliga patienter, opererade med GBP, som sökte kirurgisk akutvård vid Centralsjukhuset i Kristianstad 2013-06-21 – 2013-12-21. Result 57 patienter gjorde 70 besök, 7 sökte mer än 1 gång, medelålder 36,7 år, 86% kvinnor. 38 CT undersökningar utfördes, 20 gastroskopier, 11 pat opererades (7 slitsherniering, 1 ileus, 3 choledocuskonkrement), 3 fick akut nefrostomi, 2 bukabcesser dränerades. 6 patienter är opererade 3 eller fler gånger efter GBP-operationen. 35 patienter fick diagnosen buksmärta, 6 gallsten, 5 uretärkonkrement, 4 stomala ulcus, 1 utvecklade grav malnutrition och sepsis 2 år efter GBP-op. Discussion Det är ett brett spektra av besvär patienterna söker för, varför akutdoktorer skall vara medvetna om att de symptom och besvär man kan se i framtiden sannolikt ännu inte är fullt kända. Vår uppfattning är att dessa patienter skulle vara betjänta av en säkerhetsdatabas som snabbt kan återrapportera om/när nya biverkningar till GBP-operationen inträffar. Dag: Torsdag 21/8 Tid: 08.1509.30 Plats: Vid posterskärmarna 207 HANDLÄGGNING AV PANKREASTUMÖRER I SVERIGE – REGIONALA SKILLNADER. DATA FRÅN NATIONELLA PANKREASREGISTRET 2010-2013 Thomas Gasslander, Linköping Claes Jönsson Göteborg Styrgruppen för Nationella Pankreasregistret Introduction Trots att registret varit i drift i fyra år är det svårt att öka täckningsgraden som för tidsperioden är 70%. Här redovisas vissa data rörande den kirurgiska handläggningen. Method Registerdata på patienter som opererats på misstanke om malign tumör 2010-2013 redovisas som median (regionala variationer). Result 3909 patienter registrerades varav 1156 opererades (JLC10, 20, 30/40; 30%; regional variation 22-41%). Anledning till att avstå från operation var icke resekabel tumör i 57% (44-64%) och ej operabel patient i 41% (30-53%). Av de tumörer som inte var resekabla var 34% (30-47%) lokalt avancerade medan övriga hade fjärrmetastaser. I den region(Uppsala-Örebro) där tumören oftast bedömdes lokalt avancerad, var också metastasering minst vanlig. Av alla som opererades bedömdes 18% inte resekabla vid laparotomin. Frekvensen varierade från 9% (Stockholm-Gotland och Sydöstra) till 28% (Södra). Då resektion inte var möjlig gjordes gall-och ventrikelavlastning mindre ofta i Sydöstra och Södra regionerna. Venresektion vid Whipple/total gjordes i 8% (Södra)-37% (Norra), totalt 18%. I Västra utgjorde total pankreatectomi 18% av alla resektioner jfrt 5-7% i övriga regioner. När patologibedömningen gjordes enligt KVASTdokumentet verkar R1-frekvensen bli högre liksom antal undersökta lymfkörtlar. Discussion Den låga täckningsgraden gör säkra slutsatser svåra att dra men registret antyder ändå betydande regionala skillnader i den kirurgiska handläggningen av patienterna. Dag: Torsdag 21/8 Tid: 08.1509.30 Plats: Vid posterskärmarna 208 HCC i Sverige-rapport från SweLiv Per Sandström, Linköping Magnus Rizell Göteborg, Agneta Nore'n Uppsala, Anders Jansson Stockholm, Bjarne Ardnor Umeå, Gert Lindell Lund Styrgruppen för SweLiv Introduction Hepatocellulär cancer (HCC, C22.0) är globalt vanlig, men i Sverige mer ovanlig. I SweLiv har dessa patienter samlats i ett nationellt diagnosbaserat kvalitetsregister vilket möjliggör behandlingsutvärdering och studier. Method 2009-2013 registrerades 1718 patienter med HCC (90.8% täckningsgrad gentemot cancerregistret). Result Den relativa 3-års-överlevnaden för hela gruppens män (n=1003) var 26.9 % resp. 28.1 % för kvinnor (n=356). Sjuttio procent hade associerad leversjukdom, vanligast HCV (41 %). Sextiofyra procent hade cirrhos. Pat med associerad leversjukdom och cirrhos hade bättre 3årsöverlevnad då de presenterade sig i tidigare tumörstadier (30.8 % vs 21.2 % respektive 32.4 % vs 23.3 %). Diabetiker hade sämre prognos (21.8 % vs 32.2 %). Trehundrasextionio genomgick kirurgisk behandling; transplantation (n=78) 3-årsöverlevnad 85.1%, resektion (n=172) 62.7% och ablation (n=119) 63.4%. Efter kirurgisk behandling drabbades 17 % av kirurgiska och 29 % av medicinska komplikationer, mortaliteten var 1,4 %. Medianöverlevnaden vid enbart palliativ behandling (n=330) var 4 mån med 3,7 % 3-årsöverlevnad, medicinsk behandling (n=129) 8 mån/3.0 %, och kemoembolisering (n=120) 17 mån/22.4 %. Aktiv palliativ behandling gavs i varierade grad i regionerna (32-53 %). Discussion Aktiv behandling leder till bättre överlevnad. Det är oklart om behandlingarna följer riktlinjerna i det nationella vårdprogrammet. Dag: Torsdag 21/8 Tid: 08.1509.30 Plats: Vid posterskärmarna 209 Intrahepatisk gallgångscancer- kirurgisk behandling lönar sig för patienten Per Sandström, Linköping Magnus Rizell Göteborg, Agneta Nore'n Uppsala, Anders Jansson Stockholm, Bjarne Ardnor Umeå, Gert Lindell Lund Styrgruppen för SweLiv Introduction Intrahepatisk gallgångcancer (C 22.1)är en ovanlig tumörsjukdom där stora patientmaterial saknas. Sjukdomen är tidigare inte kartlagd i Sverige varför en första rapport är uttagen från SweLiv. Method Under åren 2009-2012 registrerades 413 patienter (200 män/213 kvinnor) med intrahepatisk gallgångscancer i registret (91.5% täckningsgrad gentemot cancerregistret). Result Den relativa 3-års-överlevnaden var för män 13 % och för kvinnor 9 % i hela kohorten. Endast 58 patienter (15 %) hade genomgått kirurgiskt ingrepp varav transplantation 5 %, resektion 91 % och ablation 3 %. Den relativa 3-års-överlevnaden var för de 58 kirurgiskt behandlade patienterna 58.5 %. Etthundraen patienter (26 %) fick enbart symtomatisk palliativ behandling med medianöverlevnad 3 månader och 1-års-överlevnad 11.5%, medan 88 fick palliativ cytostatikabehandling med medianöverlevnad 7 månader och 1-års-överlevnad 35.5 %. Discussion Aktiv kirurgisk behandling gav överraskande god effekt vid intrahepatisk gallgångscancer, med 3-årsöverlevnad som överstiger de största internationella materialen. Behandling med cytostatika gav en fördubbling av medianöverlevnaden jämfört med symtomatisk palliering. Resultaten kan motivera en mer aggressiv behandlingsattityd. Dag: Torsdag 21/8 Tid: 08.1509.30 Plats: Vid posterskärmarna 210 Kan partiell delning av ventrikeln distalt om gastroenteroanastomosen minska ventrikelretention efter gastrojejunal bypass? Apostolos Analatos, Nyköping Koshi Kumagai Stockholm, Ioannis Rouvelas Stockholm, Mats Lindblad Stockholm, Lars Lundell Stockholm, Magnus Nilsson Stockholm, Jon Tsai Stockholm Nyköpings lasarett, kirurgkliniken Introduction Gastroenteroanastomos (GE) har under långa tider använts för att palliera patienter med pyloroduodenal obstruktion. Trots denna åtgärd har många av dessa patienter fortsatta problem med att försörja sig peroralt. En modifierad Devine-exklusion (MDE) innebär att man gör en partiell delning av ventrikeln distalt om anastomosen vilket har hävdats kunna underlätta ventrikeltömningen. Method Retrospektivt genomgång av 8 konsekutiva patienter vilka genomgick MDE, jämfördes med 12 konsekutiva historiska kontroller vilka genomgick traditionell GE. Av de totalt 20 fallen hade 8 ventrikelcancer, 9 andra maligniteter och 3 benigna diagnoser. Postoperativ försenad ventrikeltömning (DGE) graderades som A, B eller C enligt ISGPS och patienternas nutritionsintag jämfördes vid utskrivning och uppföljning. Data analyserades med Fishers test. Result Inga patienter i MDE-gruppen (0/8) hade postoperativ DGE grad C jämfört med 5/12 bland dem med vanlig GE (p=0.05). Vid utskrivningen hade 7/8 patienter i MDE-gruppen enbart oral nutrition jämfört med 8/12 bland dem med vanligt GE (p=0.60). Vid 1 månads uppföljning använde 0/8 patienter med MDE parenteral nutrition jämfört medan 5/12 av dem med vanlig GE (p=0.05). Discussion Partiell delning av ventrikeln i samband med GE vid pyloroduodenal obstruktion tycks leda till mindre ventrikeltömningsproblem jämfört med vanligt GE. Observationen skall nu testas i en kontrollerad studie. Dag: Torsdag 21/8 Tid: 08.1509.30 Plats: Vid posterskärmarna 211 Kolorektala levermetastaser opereras med goda resultat i Sverige: resultat från SweLiv 2009-2012 Per Sandström, Linköping Magnus Rizell Göteborg, Agneta Nore'n Uppsala, Anders Jansson Stockholm, Bjarne Ardnor Umeå, Gert Lindell Lund Styrgruppen för SweLiv Introduction I SweLiv registreras patienter som opereras för kolorektala levermetastaser sedan 2009. Frekvensen leverkirurgi i relation till stadium, könsfördelning och överlevnad nationellt är inte tidigare studerat. Method 2009-2012 registrerades 1399 patienter med kolorektala levermetastaser i registret. Huvudsakligen registrerades patienter som genomgått kirurgisk behandling. Result Ettusenfemhundranittioåtta leverkirurgiska eller lokalt ablativa behandlingar genomfördes på 1399 patienter. Antal behandlingar/100 000 invånare varierade från 2-6 hos männen och 1,5-4 hos kvinnorna i de olika regionerna. Behandlingsstrategin skilde sig mellan regionerna; stora resektioner (minst 3 segment) 15.4-45.6 %, kilresektioner 15.8-55.8 %, ablativ behandling 4.517.7 %. Komplikationsfrekvenserna efter respektive typ av ingrepp var 21.3-48.8 %, 9.8-37.5 % respektive 2.3-28.6 %. Medianvårdtiden vid leverresektion var 8 dagar och behandlingsrelaterad mortalitet i hela materialet 0.6 %. Den relativa 3-års-överlevnaden var för alla registrerade (n=1218) 64.1 % för män och 57.9 % för kvinnor, och för de radikalt opererade (totalt 500) 84.6 % / 74 %. För dem som behandlades med lokal ablation var 3-år-överlevnaden 50.7% och för palliativt behandlade 18.6 %. Discussion Leverkirurgisk behandling ger goda resultat vid kolorektala levermetastaser. Behandlingsstrategierna förefaller skilja sig mellan regionerna och överlevnaden är sämre för kvinnor. Detta behöver studeras vidare. Dag: Torsdag 21/8 Tid: 08.1509.30 Plats: Vid posterskärmarna 212 LAKTATKONCENTRATION OCH LAKTATDEHYDROGENASAKTIVITET I VENTRIKELKONDUITEN UNDER ESOFAGEKTOMI Jon Tsai, Stockholm Mats Lindblad Stockholm, Magnus Nilsson Stockholm, Ioannis Rouvelas Stockholm, Berit Sunde Stockholm, Lars Lundell Stockholm, Koshi Kumagai Stockholm, Mathias Karlsson Stockholm Karolinska Universitetssjukhuset, Gastrocentrum Introduction Nedsatt cirkulation i ventrikeltuben i samband med esofagektomi kan leda till ischemi och reperfusionsskada som i värsta fall leder till läckage i anastomosen eller konduitnekros. Mätning av metaboliter i kapillärt blod taget från ventrikeldelen av anastomosområdet skulle kunna fungera som en metod för att kunna kvantifiera ischemin och möjligen prediktera anastomoskomplikationer. Method Konsekutiva patienter vilka genomgick esofagektomi med cervikal anastomos (n=11), de flesta med minimalinvasiv teknik, genomgick aspiration av ca 50 µl kapillärt blod från fundusdelen i den öppnade ventrikeltuben precis innan den handsydda anastomosen gjordes för omedelbar analys. Laktat (markör för anaerob metabolism) analyserades med lactate-PRO (Arkray) och laktatdehydrogenas (markör för cellskada) med den nya metoden hilda NEO (Calmark). Prov från artärblod analyserades parallellt som kontroll. Result Laktatvärden kunde erhållas från samtliga 11 patienter och LD-värden gick att få från 9 patienter, varav 6 med parade mätningar. Medianvärdet av laktat var 3,4 mM i ventrikeltuben och 1,8 mM i artärblod (p=0,004). Motsvarande värden för laktatdehydrogenas var 8,4 µkat/l och 1,8 µkat/l (p=0,04). Discussion Mätningar av laktat respektive laktatdehydrogenas i kapillärt blod från ventrikeltubens fundusdel under esofagektomi förefaller ha en god reproducerbarhet och erbjuder en metod för att kunna kvantifiera nedsatt vävnadsperfusion peroperativt. Dag: Torsdag 21/8 Tid: 08.1509.30 Plats: Vid posterskärmarna 213 Laparaskopisk vänstersidig pankreasresektion, en underutnyttjad metod i Sverige Bergthor Björnsson, Linköping Thomas Gasslander Linköping, Per Sandström Linköping Kirurgiska kliniken, US Introduction Laparoskopi har visat sig förkorta vårdtid och minska blödning vid vänstersidiga pankreasresektioner. Andelen mjältbevarande operationer är även högre vid laparoskopiska operationer jämfört med öppna operationer. Syftet med denna studie var att värdera den initiala erfarenheten av laparoskopiska pankreasresektioner på Universitetssjukhuset i Linköping. Method Alla patienter opererade med vänstersidig pankreas resektion på US under perioden sep 2012 tom februari 2014 analyserades. Jämförelser gjort enligt ”intention to treat”. Data från pankreasregistret (JLC10, 2010-oktober 2013) som jämförelse. Result Tjugosju patienter opererades, 16 laparoskopiskt (60%) och 11 öppet. Median operationstid (25e-75e percentilen) för laparoskopi respektive öppen operation var 197 min (170-212) resp. 160 (148-257) min. Median blödning var 63 (50-250) resp. 500 (350-875) ml. Median vårdtid var 6,5 (5-8) resp. 8 (6-10) dagar. Två patienter opererades med mjältbevarande operation i laparoskopi gruppen, tre konverterades (19%), 1 patient reopererades (laparaskopi gruppen). Enligt pankreasregistret opererades 8 (4%) laparoskopiskt (4 inkluderade i detta material) och 170 (96%) öppet i riket. Operationstid (öppen operation) var 206 (162-273) min, blödning 500 (250-1000) och vårdtid 9 (7-14) dagar. Discussion Laparaskopisk vänstersidig pankreasresektion minskar blödning och förkortar vårdtid i selekterat material. Laparaskopi bör utnyttjats i större utsträckning för dessa operationer i Sverige. Dag: Torsdag 21/8 Tid: 08.1509.30 Plats: Vid posterskärmarna 214 Minimalinvasiv kirurgi vid esofaguscancer Andreas Johansson, Linköping Mattias Hartwig Linköping, Karin Sillén Linköping, Bergthor Björnsson Linköping, Per Gullstrand Linköping, Karl-Erik Johansson Linköping, Ingvar Halldestam Linköpiing None Introduction Inom andra kirurgiska områden har man med laparoskopisk teknik visat kortare vårdtider och minskad peroperativ blödning. I detta abstrakt redovisar vi resultatet av en serie thoracoabdominella esofagusresektioner där bukdelen av operationen gjorts laparoskopiskt. Method Fem esofagusresektioner med laparoskopisk bukoperation och öppen thoraxdel jämfördes med en serie öppna esofagusresektioner från Universitets Sjukhuset Linköping under 2011-2012 (53st). Result Operationstid var längre i laparoskopigruppen jämfört med de öppet opererade, 434min jmf med 356min. Dock så var peroperativblödning avsevärt mindre 290ml jmf med 615ml. Medelvårdtiden var som förväntat kortare, 9,5dagar i laparoskopigruppen jmf med den traditionellt opererade 14 dagar. I denna serie med fem laparoskopiskt opererade återfanns inga komplikationer inom 30 dagar postoperativt. Discussion I ovan material ser man samma trend som man sett vid andra laparoskopiska ingrepp, nämligen minskad peroperativ blödning och kortare vårdtider, men även längre operationstider. Kitagawa et al. publicerade en studie 2008 med motsvarande grupper som i detta abstract. Resultaten är jämförbara. Kitagawa et al. hade något kortare laparoskopisk operationstid men längre totaltid och något mer blödning än i vårt material. Metoden är värd att fortsätta studera, främst med resultaten avseende, minskad blödning, färre komplikationer och kortare vårdtid. Vidare bör utöver morbiditet även studera om skillnader i långtidsöverlevnad föreligger. Dag: Torsdag 21/8 Tid: 08.1509.30 Plats: Vid posterskärmarna 215 Monitoring of liver function with drug-assisted microdialysis Johan Ungerstedt, Stockholm Alexander Van Dijk Stockholm, Anna Von Platen Stockholm, Greg Nowak Stockholm, Erik Eliasson Stockholm CLINTEC, Karolinska Institutet, Stockholm, Sweden Introduction Postoperative liver failure after major liver surgery is difficult to detect due to the lack of a continuous monitoring technique of hepatic circulation and function. Microdialysis is a technique where local tissue chemistry in an organ can be measured as short as every 15-minutes. By adding Midazolam and Patent Blue V to the perfusion fluid, the present study aimed at examining the possibility to monitor variations in hepatic function and circulation with microdialysis. Method Three microdialysis catheters were induced in separate hepatic lobules of eight pigs under general anesthesia. Samples were collected every 30 minutes during ischemia induced by clamping the hepatic artery, and later additional portal occlusion. Result Decreased hepatic blood flow due to hepatic artery occlusion resulted in increased concentration of Patent Blue V. Additional portal occlusion, however, did not result in any further changes. Concentration of Midazolam and its metabolite did not significantly change during hepatic artery or portal occlusion. Discussion Patent Blue V added to the perfusion fluid of microdialysis may be used as a marker of changes in hepatic local blood flow. However further studies are needed in order to investigate which perfusion medium is appropriate for detecting changes in both local blood flow and liver function. Dag: Torsdag 21/8 Tid: 08.1509.30 Plats: Vid posterskärmarna 216 Multiorganresektion är motiverat i selekterade fall Kristina Hasselgren, Linköping Bergthor Björnsson Linköping, Thomas Gasslander Linköping, Per Sandström Linköping Kirurgkliniken Östergötland Introduction Multiorganresektion är motiverat för att uppnå tumörfrihet. Resektion av multipla organ vid samma operation görs i selekterade fall för att uppnå tumörfrihet. En ökad risk för komplikationer föreligger. Med multipel organresektion avses icke standardiserat ingrepp där resektion av lever och/eller pankreas ingår. Method Alla patienter som opererades vid Universitetssjukhuset i Linköping under 2012 och 2013 med multiorganresektion. Result Sammanlagt 21 patient opererades. 9 kvinnor och 12 män, medianålder 62 år (28-73). ASA median 2 (1-3). På 2 patienter resecerades 2 organ, 8 patienter 3 organ, en patient 4 organ, 4 patienter 5 organ samt på 6 patienter resecerades 6 organ. Operationstid var 303 (180-480) minuter, blödning 1000 ml (125-3800). 6 patienter vårdades på IVA postoperativt, 3 (2-9) dygn. 11 (52%) drabbades av postoperativ komplikation varav 4 Clavien IV. 4 patienter reopererades, vårdtiden var 14 (5-116) dagar. Komplikation och antal resecerade organ korrelerar inte. PAD visade R0 i 15 (79%) fall. 6 patienter har recidiverat; mellan 2 och 15 månader postoperativt. 2 patienter har avlidit, 13 respektive 22 månader postoperativt, p g a progress av tumörsjukdom. Discussion Konklusion: multiorganresektion kan genomföras utan perioperativ mortalitet och med hög R0 nivå. Det kan dock vara förbundet med komplikationer och i vissa fall långa vårdtider. Dag: Torsdag 21/8 Tid: 08.1509.30 Plats: Vid posterskärmarna 217 Pankreascancer = pankreas och papillcancer? Hans Olof Håkansson, Kalmar Claes Hjalmarsson Kalmar Kirurgkliniken, Länssjukhuset i Kalmar Introduction I litteraturen ser man varierande uppgifter om 5-årsöverlevnaden efter pankreaskirurgi pga adenocarcinom. Enligt cancerfonden överlever ca 10% 5 år efter kirurgi enbart och med adjuvant cytostatika ca 20%. Method Vi har gått igenom resultaten för de senaste 120 patienterna opererade a.m. Whipple i Kalmar pga adenocarcinom (1997-2013). Flertalet av patienterna som fick diagnos pankreascancer erhöll adjuvant cytostatika. Neuroendokrina tumörer, duodenal och koledokuscancer är exkluderade i materialet. . Result För 5-års överlevnad och medianöverlevnad inkluderades patienter som opererats mellan 1997 och 2009 vid beräkningen (18 papillcancer, 44 pancreascancer). 5-årsöverlevnaden för papillcancer var 67% och för pancreascancer 7%. Om man slår ihop dessa blir 5årsöverlevnaden 24%. Medianöverlevnaden för patienter med pancreascancer var 20 mån. Om de två tumörtyperna slogs ihop var medianöverlevnaden 26 mån. Discussion I detta material är resultatet gällande papillcancer bättre än vad som normalt redovisas och resultet för pancreascancer något sämre. Det skiljer mycket vad gäller långtidsöverlevnad för aktuella diagnoser i olika publikationer, även vid högvolymscentra. Orsaken till detta är något oklar men förklaras troligtvis delvis av felregistrering. Det kan även ibland vara svårt för patologen att avgöra om det rör sig om en papill eller pankreascancer. Andra faktorer är den preoperativa selektionen och den tumörstadiespecifika stadiefördelningen samt ev inblandning av andra tumördiagnoser. Dag: Torsdag 21/8 Tid: 08.1509.30 Plats: Vid posterskärmarna 218 Patientanmälda vårdskador efter överviktskirurgi i Sverige 2000-2012 Martin Löfling Skogar, * Magnus Sundbom *, Jon Ahlberg Stockholm *Inst. kir. vetenskaper Uppsala universitet Introduction Överviktskirurgin har ökat 10-falt sedan millennieskiftet tack vare goda långtidsresultat. För att undersöka om komplikationerna ökat oproportionerligt ur ett patientperspektiv, analyserade vi anmälda vårdskador till patientförsäkringen LÖF. Method Alla vårdskador som anmälts till LÖF 2000-2012 i samband med överviktskirurgi (JDFxx och JFDxx) analyserades och klassificerades. Skadorna delades in i tre huvudgrupper: A) Perioperativa skador (<30 dagar), B) Sena komplikationer och C) Vårdskador utan relation till operationen Result 359 patientanmälda vårdskador identifierades, vilket motsvarar 1,4 % av alla överviktsingrepp. Ingen oproportionerlig ökning kunde ses med logistisk regression. De perioperativa skadorna, framför allt läckage och blödningar, dominerade (74 % av hela materialet). Skadorna var allvarliga, då 69 % krävde förnyad operation och 42 % intensivvård. En femtedel utgjordes av sena skador, t.ex. kroniska buksmärtor och malnutrition, inkluderande 5 fall av Wernickes encefalopati. Resterande fall (7 %) bedömdes ej vara relaterade till överviktsingreppet. Total sett avled 2 % och 29 % fick ekonomisk ersättning från LÖF. Discussion De anmälda skadorna var allvarliga och merparten hade uppkommit perioperativt. Ingen oproportionerlig ökning hade skett under den kraftiga expansionsfasen, men överviktskirurgi har en relativt hög andel anmälda vårdskador (1.4 %), jämfört med andra opererande discipliner (0,7 %) och sjukvård i stort (0,2 %). 219 Dag: Torsdag 21/8 Tid: 08.1509.30 Plats: Vid posterskärmarna 220 Preoperativ viktnedgång korrelerar inte till viktresultatet 1 år efter gastric bypass Eli Gladnikoff, Uppsala David Edholm uppsala, Magnus Sundbom Uppsala Akademiska sjukhuset Introduction Preoperativ viktminskning med lågkaloridiet (LCD) används rutinmässigt inför överviktskirurgi, då det anses underlätta operationen. Förespråkare tror att patienter med god följsamhet till LCDkuren uppnår bättre viktresultat på sikt, medan kritiker varnar för en ökad komplikationsrisk i samband med ingreppet. Vi har studerat detta i en två-årskohort. Method Samtliga 339 patienter planerade för gastric bypass under 2010-2011 ordinerades en 4v preoperativ LCD-kur. Viktutfallet av denna samt viktresultatet 4 veckor och 1 år postoperativt studerades retrospektivt, liksom perioperativa komplikationer och vårdtid. Result LCD gav en viktminskning på 6,5 ±5,1 kg. Oavsett om patienten gått ner mer eller mindre än genomsnittet sågs ingen skillnad i komplikationer (10/178 respektive 9/161) eller i vårdtid. Ingen korrelation sågs heller mellan graden av preoperativ viktminskning och 1-årsvikten. Viktminskningen 4 veckor postoperativt korrelerade däremot till viktresultatet vid 1 år (r=0,37, p<0.001). Discussion Preoperativ viktnedgång korrelerade varken till perioperativa komplikationer eller viktsutfall vid 1 år. Däremot kunde man redan 4 veckor postoperativt se vilka patienter som inte skulle nå ett bra 1-årsresultat. Tidiga insatser för att stödja dessa skulle kunna vara värde. Dag: Torsdag 21/8 Tid: 08.1509.30 Plats: Vid posterskärmarna 221 Prognostisk betydelse av lymfkörtelmetastaser i lymfkörtel 8a respektive aortocavalt vid pankreascancer Elena Rangelova, Stockholm Marco Del Chiaro Stockholm, John Blomberg Stockholm, Christoph Ansorge Stockholm, Caroline Verbeke Stockholm, Ralf Segersvärd Stockholm Karolinska Universitetssjukhuset Introduction Betydelsen av lymfkörtelmetastas aortocavalt (AC) o/el station 8A (8a) vid pankreascancer (PC) är till viss kontroversiell men anses av vissa vara tecken systemisk sjukdom som förhindrar kurativt syftande kirurgi. Syftet var att jämföra prognostisk betydelsen av AC/8A hos pat som genomgått pankreatikoduodenektomi (PD) med patienter med generaliserad PC. Method PC-patienter 2008 till 2010 fördelades i 4 grupper och överlevnaden kalkylerades: A) AC/8A negativ, B) AC neg/8A pos, C) AC pos/8A neg, och D) intraoperativt fynd av levermetastaser/carcinos. Result Totalt 124 patienter inkluderades fördelade i A=71; B=10; C=13; D=30. Medianöverlevnad (mån) och 1-, 3- och 5 åröverlevnad var: A=24 mån 82 %, 37 % och 16 %; B= 24 mån, 70 %, 20 % och 0 %; C= 9,5 mån och 23 % och 0 %; D= 7.2 mån, 38% och 0%, (p<0.001 mellan grupperna Discussion Denna studie bekräftar att metastaser aortocavalt är att betraktas som en systemisk sjukdom hos patienter med pankreascancer vilket också anges i TNM klassifikationen. Däremot påverkar 8A-metastaser inte prognosen negativt. Huruvida detta synsätt är överförbart till annan periampullär cancer är oklart och behöver studeras vidare. Dag: Torsdag 21/8 Tid: 08.1509.30 Plats: Vid posterskärmarna 222 Radikal kirurgi för gallblåsecancer är associerat med god överlevnad Gert Lindell, Lund Magnus Rizell Göteborg, Agneta Nore'n Uppsala, Anders Jansson Stockholm, Bjarne Ardnor Umeå, Per Sandström Linköping Styrgruppen för SweLiv Introduction Gallblåsecancer drabbar ffa kvinnor och incidensen i Sverige är 2.04/100000 för kvinnor och 0.91/100000 för män, vilket vid internationell jämförelse är hög. Symtom på gallblåsecancer kommer sent vilket innebär att tumören ofta är avancerad vid upptäckt. Andelen patienter som genomgår leverresektion för gallblåsecancer i Sverige är okänd liksom eventuella överlevnadsvinster av kirurgin. Method Nationell registerbaserad studie (SweLiv) avseende patienter med gallblåsecancer Result Under perioden 2009-2012 registrerades totalt 481 patienter (89.3% täckningsgrad gentemot cancerregistret). Flertalet patienter diagnosticerades i avancerat stadium; 31 % stadium 1-2, 50 % stadium 3, 19 % stadium 4. Totalt genomgick 19 % kurativt syftande kirurgi varav 66 % stadium 1-2. Av patienterna hade 13.5 % misstänkta lgll metastaser. Överlevnaden var signifikant bättre för de som genomgick kirurgi jmf hela kohorten med gallblåsecancer. 28 av antalet gallblåseca har registrerats i samband med cholecystectomi, och i 64% av dessa har bedömts som radikalt opererade. Discussion Nationellt vårdprogramarbete har påbörjats. Förhoppningsvis kan antalet patienter som kan genomgå radikal kirurgi öka, tex genom bättre selektionskriterier för att identifiera gallblåsecancer. Leverresektion vid gallblåsecancer är associerat med en god överlevnad. 223 Dag: Torsdag 21/8 Tid: 08.1509.30 Plats: Vid posterskärmarna 224 Rekonstruktion av vena mesenterica superior (SMV) och vena porta vid pankraticoduodenectomi Claes Hjalmarsson, Kalmar Hans Olof Håkansson Kalmar, Fredrik Lundgren Kalmar Kirurgkliniken, Länssjukhuset i Kalmar Introduction Begränsad överväxt på vena porta /vena mesenterica superior (SMV) kontraindicerar inte resektion av pancreascancer. I dessa fall är ofta är en resektion och suturering/reanastomosering av venen tillräcklig. Vilken metod som ska användas vid rekonstruktion är dock omtvistad. Method En 72 årig kvinna genomgick pancreatikoduodenectomi i november 2013. Vid operationen noterades överväxt av tumören till SMV på en sträcka av ca 25 mm i anslutning till avgångarna av v lienalis och IMV. Efter resektion av det affekterade området av venen utfördes direktanastomos. En viss spänning noterades i anastomosen men det bedömdes att flödet var tämligen gott. Tumören kunde extirperas med makroskopisk radikalitet. Natten efter operationen noterades tilltagande bukomfång, stigande laktat och tilltagande sekretion från buksnittet. Dopplerundersökning påvisade knappt detekterbart flöde i SMV. Result Dagen efter utfördes relaparatomi varvid det visade sig att kraftig spänning och lumenförträngning förelåg i kärlanastomosen. En 30 mm lång spiralgraft tillverkad av saphena magna interponerades mellan de båda öppnade ändarna av SMV. Patienten kunde skrivas ut till sitt hemortssjukhus 3 veckor. Discussion Om det inte är möjligt att utföra en ”tension-free” direktanastomos efter resektion av SMV/porta i samband med pancreaticoduodenectomi kan interposition med en spiralgraft av v saphena magna vara ett bra alternativ. Dag: Torsdag 21/8 Tid: 08.1509.30 Plats: Vid posterskärmarna 225 Stentperforation i duodenum - en ovanlig men allvarlig komplikation till ERCP. Ann Langerth, Uppsala Britt-Marie Karlson Uppsala, Stefan Linder Uppsala SFÖAK Introduction Perforationer i samband med ERCP är mycket ovanligt. De uppstår vanligen i papillregionen efter sfinkterotomi/instrumentering i gallgången, men även stent kan orsaka perforationer. Method Två patienter med inoperabel cancersjukdom och ikterus genomgick samma dag i september 2013 ERCP av erfaren endoskopist på Akademiska sjukhuset. Båda hade stenos i hilus och erhöll vardera två avlastande plastendoproteser i dels hö och vä gallgång. Sfinkterotomi utfördes på båda patienterna och en dilaterades i hilus med 6mm/4 cm ballong. Result Båda patienterna blev försämrade kliniskt efter ERCP men misstanke om perforation väcktes först efter fyra dygn. CT buk utfördes som bekräftade misstanken och patienterna opererades samma dygn. I båda fallen hade en av endoproteserna perforerat genom duodenalväggen utan att annan skada på tarmen kunde påvisas. Endoproteserna satt på plats uppe i gallgången men hade glidit något distalt. Båda patienter avled 21 dygn efter utförd ERCP pga multiorgansvikt. Discussion Vid försämrat allmäntillstånd efter ERCP måste misstanke om perforation väckas tidigt. Fördröjd diagnostik och terapi leder till att patienten hinner försämras med risk att utveckla multipel organsvikt. Detta tillsammans med komorbiditet gör det svårt att vända tillståndet, trots operation och maximala intensivvårdsåtgärder. Dag: Torsdag 21/8 Tid: 08.1509.30 Plats: Vid posterskärmarna 226 Stent som enda behandling vid grad III pankreastrauma Bergthor Björnsson, Linköping Eric Kullman Linköping, Thomas Gasslander Linköping, Per Sandström Linköping Kirurgiska kliniken, US Introduction Grad III pankreas trauma (transektion av corpus eller cauda med ruptur av huvudgången) är sällsynt. Den behandling som vanligen rekommenderas är resektion. Syftet med denna studie var att utvärdera resultaten av stentbehandling utan resektion. Method Alla patienter behandlade för grad III pankreas trauma på Universitetssjukhuset i Linköping under perioden 2007-2014 inkluderades. Result Tre patienter (10, 17 och 21 år) utsatta för trubbigt våld diagnosticerades med grad III pankreas trauma. Två behandlades med laparotomi och drän samt endoprotes men en behandlades med enbart endoprotes. Ingen pankreas resektion utfördes. Endoprotes inlades 42, 21 och 48 timmar efter trauma och extirperades 12 respektive 28 veckor senare. I första fallet försämrades patientens tillstånd 2 veckor efter behandling och datortomografi visade stentdislokation samt pseudocysta som behandlades konservativt. En endoprotes extirperades initialt 16 dagar efter inläggning men ny placerades några timmar senare pga försämring i patientens tillstånd. I tredje fallet dislocerade endoprotesen och patientens tillstånd försämrades vilket föranledde ny inläggning av endoprotes 21 dag efter initiala behandlingen. Discussion Tidig behandling av grad III pankreas trauma med endoprotes kan förhindra pankreas resektion. Noggrann klinisk och vid behov radiologisk uppföljning behövs och dessa resultat talar för att förlängd stentbehandling är av värde för optimala resultat. Dag: Torsdag 21/8 Tid: 08.1509.30 Plats: Vid posterskärmarna 227 Stromalt Hyaluronan vid pankreascancer Oskar Franklin, Umeå Anette Berglund Umeå, Urban Hellman Umeå, Malin Sund Umeå Umeå Universitet Introduction Pankreascancer har en mycket dålig prognos pga sent debuterande symtom, aggressivt växtsätt och resistens mot cytotstatikaterapi. Cancerformen karaktäriseras av en uttalad bindvävsreaktion runt cancercellerna där glykosaminoglykanen hyaluronan utgör en huvudkomponent. Hyaluronan har associerats med tumörfrämjande egenskaper och resistens mot cytostatika. I denna studie studerar vi stromalt deponerat hyaluronan in vivo vid operabel pankreascancer samt mäter ciruklerande nivåer i pre- och postoperativa serumprover . Method Immunohistokemisk färgning och semikvantifiering av hyaluronan i tumörstromat analyserades i vävnadspreparat från 23 patienter som opererats för pankreascancer och jämfördes med 10 friska kontroller. Cirkulerande serumnivåer av hyaluronan pre- och postoperativt jämfördes mot friska kontroller. Result Lågt uttryck av hyaluronan i stromat vid pankreascancer associerades med kortare postoperativ överlevnad. Cirkulerande hyaluronan var signifikant högre i serum från pankreascancerpatienter jämfört med friska kontroller. Discussion Depositionen av hyaluronan påverkar utfallet vid pankreascancer. Substansen är detekterbar i serum och har potential som tumörmarkör i kombination med andra tumörmarkörer. Dag: Torsdag 21/8 Tid: 08.1509.30 Plats: Vid posterskärmarna 228 Svenska riktlinjer för diagnostik och behandling av kronisk pankreatit Matthias Löhr, Stockholm Urban Arnelo Stockholm, Stephan Haas Stockholm, Nikolaos Kartalis Stockholm, Fredrik Lindgren Stockholm, Björn Lindkvist Göteborg, Lena Martin Stockholm, Cecilia Nordenson Umeå, Monica Pedersen Stockholm, Sara Regnér Malmö, Roland Andersson Lund KI, Sahlgrenska, Umeå Universitetssjukhus, SUS Introduction I dag saknas nationellt konsensus för hur kronisk pankreatit ska utredas och behandlas. Internationella studier tyder på att kirurgi är av värde som smärtbehandling för selekterade patienter med kronisk pankreatit, och även vid vissa komplikationer till kronisk pankreatit. På Svensk gastroenterologisk förenings (SGFs) uppdrag skrivs nu svenska riktlinjer för diagnostik och behandling av kronisk pankreatit. Method Med litteratursökning och evidensgradering enligt GRADE klassifikationen kommer följande kirurgiskt relevanta kliniska frågeställningar att besvaras: När ska patienter med kronisk pankreatit remitteras till multidisciplinär konferens? Kan kirurgisk behandling rekommenderas mot smärta vid kronisk pankreatit? Vilka kirurgiska tekniker rekommenderas vid smärtkirurgi vid kronisk pankreatit? Hur ska pseudocystor i pankreas behandlas vid kronisk pankreatit? Hur ska kronisk pankreatit relaterad biliär stenos och duodenal stenos behandlas? Hur ska fistlar och ascites relaterade till kronisk pankreatit diagnostiseras och behandlas? Hur ska patienternas nutritionsproblem behandlas? Dessutom kommer frågor avseende diagnostik, uppföljning och annan behandling av kronisk pankreatit att besvaras. Result Ett första utkast till riktlinjer revideras av externa experter under april 2014. Slutgiltiga riktlinjer kommer att kunna presenteras på kirurgveckan 2014. De kommer även att publiceras på SGFs hemsida och i läkartidningen. Discussion Det finns ett behov av riktlinjer för diagnostik och behandling av kronisk pankreatit. Detta kommer nu att tillgodoses. Dag: Torsdag 21/8 Tid: 08.1509.30 Plats: Vid posterskärmarna 229 SYMPTOMATOLOGY, GASTRO-DUODENAL HISTOMORPHOLOGY AND HORMONAL PROFILE 2 YEARS AFTER ERADICATION OF HELICOBACTER PYLORI IN A POPULATION-BASED COHORT Stefan Redéen, Linköping Fredrik Petersson Singapore, Stergios Kechagias Linköping, Jens Rehfeld Köpenhamn, Kurt Borch Linköping Kirurgiska Kliniken US Linköping Introduction Clinical manifestations of chronic gastritis are, gastric cancer or endocrine neoplasia and gastric mucosa-associated lymphoma tissue (MALT) lymphoma Some individuals with H. pylori related chronic gastritis develop atrophy of the gastric mucosa, a riskfactor for gastric neoplasia. When H. pylori associated gastritis is encountered, it´s important to be aware of its natural history and the reversibility, or irreversibility, of associated histopathological and hormonal changes. Method A sample of 501 volunteers. Blood samples were collected in the fasting state and the subjects answered a questionnaire about lifestyle factors, medications and disease history. In this followup study, two years after successful eradication therapy, 82 participants attended re-examination with gastroscopy and blood sampling, as in the previous examinations. Result The median age 68.9. NSAID use had decreased significantly. The H. pylori serology was still positive in 79/82 subjects. The P-total Gastrin and P-gastrin-17 had decreased significantly, whereas the P-somatostatin and P-CCK had increased significantly. The symptoms showed almost no significant changes. The histomorphological changes: chronic inflammation, inflammatory activity and atrophy had decreased significantly. No changes regarding metaplasia. Discussion In this study of 82 persons the blood mirror have significant decrease excluding somatostatin that increased, symptomatology express no significant changes and the morphology with decreased inflammation and atrophy. Dag: Torsdag 21/8 Tid: 08.1509.30 Plats: Vid posterskärmarna 230 Synkron kolorektal-lever kirurg: MDT fyller en viktig selektionsfunktion vid behandlingsbeslut Anna Lindhoff Larsson, Linköping Bergthor Björnsson Linköping, Thomas Gasslander Linköping, Linda Lundgren Linköping, Bärbel Jung Linköping, Olof Hallböök Linköping, Per Sandström Linköping IKE, Kirurgiska kliniken, US Linköping Introduction Synkron kirurgi för kolorektal cancer med levermetastaser är kontroversiellt. Målet är att korta den kirurgiska behandlingstiden samt antal ingrepp för att göra patienten tumörfri utan att åstadkomma svåra komplikationer. Målet för MDT konferensen är att selektera rätt patienter till denna behandlingsform. Det är fortfarande oklart hur väl detta lyckas. Syftet var att utvärdera postoperativa förloppet, i förhållande till kända riskfaktorer, i en prospektivt registrerad kohort av patienter som opererats enligt ovan. Method Alla patienter opererade synkront mellan åren 2008-2014. 60 patienter, 42 män och 18 kvinnor ålder 65(28-83). Antal metastaser 2 (1-16), primärtumör colon/rektum (24/18), ASA (1/2/3/4) (14/38/7/1), extrahepatisk spridning 8/60. Preoperativ cytostatika (68%), perioperativ (92%). Tarmoperationer, högersidig (n=14), vänstersidig (n=20), främre resektion (n=17), rektum amputation (n=8), leverresektion 1-2 segment (n=39), 3-4 segment (n=14), >4 segment (n=7). Result Blödning 475 (0-5250) ml, vårdtid 10 (4-35) dagar, IVA 5 patienter (8%) median. Komplikationsscore enligt Clavien kunde inte korreleras till blödning, vårdtid, leveroperationens storlek, ålder, ASA, preoperativt albumin, CRP eller cytostatika. Dock är förekomsten av komplikation högst vid rektumamputation. Discussion En selektion görs vid MDT innan behandlingsbeslut om synkron kirurgi fattas. Detta kan vara orsaken till att förväntade riskfaktorer inte slår ut på förväntat sätt vid postoperativ komplikation i detta patientmaterial. Dag: Torsdag 21/8 Tid: 08.1509.30 Plats: Vid posterskärmarna 231 Tonometri för bedömning av ventrikelsubstitutets viabilitet vid esofagektomi Gustav Linder, * Magnus Sundbom *, Martin Björck *, Jakob Hedberg * * Inst. kir. vetenskaper Uppsala universitet Introduction Anastomosläckage är en fruktad komplikation till esofaguskirurgi. Ischemi i ventrikeltuben som anastomoseras till proximala esofagus, efter partiell devaskularisering, är en riskfaktor. Intramucosalt pH (pHi) kan studeras med tonometri och experimentella data visar att anaerob metabolism startar vid pHi < 7,1. Syftet var att i en pilotstudie bedöma om metoden var känslig för att påvisa förändringar i perfusion under och efter esofagektomi. Method Femton patienter (medianålder 67år, en kvinna) genomgick esofagektomi. En nasogastrisk tonometrikateter placerades utmed ventrikelns majorsida (blivande ventrikeltub). Tonometriska data insamlades vid fyra operationsmoment, 2h och 24h postoperativt. Med hjälp av tidsmatchade artärgaser beräknades pHi utifrån Henderson-Hesselbachs-ekvation. Tonometrikatetern har en dräneringskanal som ersätter den nasogastriska sonden. Result Metoden var säker och möjlig att använda i samtliga fall. Vid delning av breviskärl och a. gastrica sinistra sjunker pHi. En dramatisk nedgång av pHi sågs just efter att ventrikeltuben stejplats ut. I fem fall (33 %) var pHi mindre än 7,1 vid denna mätpunkt. pHi stiger därefter, för att i stort sett normaliseras postoperativt. Discussion Mätning av pHi verkar väl beskriva förändringar i ventrikeltubens perfusion under och efter esofagektomi, vilket indikerar en möjlighet att tidigt upptäcka ischemi. Metoden är billig och lättanvänd. Framtida studier avser utvärdera tidiga interventioner för att förbättra ventrikelperfusionen. Dag: Torsdag 21/8 Tid: 08.1509.30 Plats: Vid posterskärmarna 232 Tumöretiologi är inte förenat med ökad risk för stentdysfunktion hos patienter med distal malign gallvägsobstruktion. Farshad Frozanpor, Danderyds Sjukhus Stefan Linder Uppsala, Claes Söderlund Stockholm Kirurgkliniken Danderyds sjukhus Introduction De flesta patienter med distal malign gallvägsobstruktion blir endast föremål för palliativ behandling med stentavlastning, vanligen genom ERCP med metallstent som 1.a hands val. Tumöretiologi och tumörstorlek kan ha betydelse för stentdysfunktion. Method Mellan maj 2009 och oktober 2012 erhöll 400 patienter semitäckt metallstent pga distal malign gallvägsobstruktion (200 Wallflex och 200 Wallstent, Boston Sci) i en multicenterstudie (NMES). Result Det registrerades 44 (11%) fall med stentdysfunktion under uppföljningstiden 300 dagar. Primärtumörens ursprung bestod av pankreas 316 (79%), ampullär 24 (6%), gallblåsa 6 (1,5%), gallgång 22 (5,5%), körtelpaket 29 (7,3%) och oklar 3 (0.5%). Andelen med stentdysfunktion i dessa grupper var likartad; pankreas 12 (27,3%), gallgång 4 (9,1%), gallblåsa 0, ampullär 1 (2,3%) och körtelpaket 5 (11,4%). 207 (51,8%) patienter hade en tumörstorlek ?3cm. 14 patienter med tumörstorlek ?3cm drabbades av stentdysfunktion jämfört med 30 som hade tumörstorlek <3cm OR, 2,53 [95% CI 1,30-4,95; p=0.06]. Patienter med tumörstorlek ?3cm hade dock kortare överlevnadstid, median (IQR), 120 (198) mot 188 (228) dagar (p=0,07). Discussion Det fanns ingen korrelation mellan tumöretiologi och stentdysfuntion. Patienter med mindre tumörer hade större tendens till stentdysfunktion dock det kan påverkas av gruppens ökade överlevnad. Dag: Torsdag 21/8 Tid: 08.1509.30 Plats: Vid posterskärmarna 233 Vad gör man som svensk kirurg om man finner sten i gallgången under pågående galloperation? Fredrik Swahn, Stockholm Urban Arnelo Stockholm, Lars Enochsson Stockholm, Matthias Löhr Stockholm, Rozh Noel Stockholm Karolinska Institutet, CLINTEC Introduction I Sverige utförs 90% av all kolecystektomi laparoskopiskt. Vi ville undersöka hur landets kirurgkliniker löser problemet med per-operativt påfunnen sten i gallvägarna och om klinikerna har en policy. Method Utskick av enkäter sommaren 2013 till landets kirurgkliniker som utför gallkirurgi. Frågor avseende vilken policy kliniken har för att hantera sten i gallvägarna, samt patientfall hur man hanterar olika kliniska situationer med avseende på olika storlekar och antal sten. Vi sammanställer enkätsvar från 70/70 (100%) kirurgkliniker. Result 35 (50%) sjukhus anger uttalad policy avseende gallgångssten. 65 (92,9%) sjukhus utför kolangiografi regelbundet, 2 selektivt och 2 utan policy. Åtgärd av 3 mm stor sten: 38 (54,3%) sjukhus lämnar utan åtgärd, 23 (32,8%) sjukhus utför per-operativ åtgärd, 6 (8,6%) post-operativ åtgärd; 6 mm stor sten: 3 (4,3%) lämnar utan åtgärd, 38 (52,2%) per-operativ åtgärd, 20 (28,6%) post-operativ åtgärd; 17 mm stor sten: 23 (32,9%) öppen- respektive 4 (5,7%) laparoskopisk koledochotomi, 23 (32,9%) per-operativ ERCP med rendezvous-kanylering, 3 (4,3%) peroperativ ERCP, 6 (8,6%) post-operativ ERCP. 40 (57,1%) sjukhus använder per-operativ ERCP med någon form av rendezvous-assisterad kanyleringsteknik. Discussion Hälften av landets kirurgkliniker saknar klinikgemensam policy avseende per-operativt detekterad sten i gallvägarna. Den strategi som för närvarande vinner terräng är per-operativ ERCP med rendezvous. Dag: Torsdag 21/8 Tid: 08.1509.30 Plats: Vid posterskärmarna 234 Värdet av Diagnostisk Laparoskopi vid cancer i Gastroesofagala övergången jämfört med vid Ventrikelcancer Johan Thurell, Göteborg Ulrika Smedh Göteborg Sahlgrenska Akademin Introduction Vid ventrikelcancer kan diagnostisk laparoskopi (DL) bespara patienter med spridd sjukdom en onödig laparotomi. Vid cancer i gastroesofagala övergången (GEJ) är evidensen osäker. Syftet med denna studie är att undersöka i vilken utsträckning DL konstaterar spridd sjukdom vid cancer i GEJ jämfört med vid ventrikelcancer. Method En retrospektiv studie av 147 patienter som utretts med DL på Sahlgrenska Universitetssjukhuset mellan 2006 och 2013. Patienterna delades in i två grupper; GrGEJ innehöll 58 patienter med cancer i nedre esofagus eller övre GEJ (Siewert I och II) och GrGAST innehöll 89 patienter med cancer i nedre GEJ (Siewert III) eller ventrikelcancer. De två grupperna jämfördes avseende utfallet av DL. Result DL konstaterade spridd sjukdom i 6.9% (4 av 58) i GrGEJ och 28.1% (25 av 89) i GrGAST (P=0.002). Det var ingen signifikant skillnad i andelen falskt negativa DL mellan grupperna (21.1% respektive 19.6%). Discussion DL konstaterar spridd sjukdom i lägre utsträckning vid cancer i GEJ jämfört med vid ventrikelcancer. Dock antyder det faktum att det inte är någon signifikant skillnad i andelen falskt negativa DL mellan GrGEJ och GrGAST att tumörer i nedre esofagus och övre GEJ sprider sig i buken på sätt som inte alltid upptäcks med DL så som undersökningen utförs idag. Dag: Torsdag 21/8 Tid: 08.1509.30 Plats: Vid posterskärmarna 235 Incidens av kolecystektomi i Sverige och risken för gallstenskomplikationer Rozh Noel, Stockholm Urban Arnelo Stockholm, Lars Enochsson Stockholm, Magnus Nilsson Stockholm, Gabriel Sandblom Stockholm Karolinska Institutet, CLINTEC. Introduction Det finns stora variationer i kolecystektomi incidensen, inte bara mellan länder utan också lokalt. I vilken utsträckning incidensen av kolecystektomier reducerar prevalensen av gallsten och därmed reducerar risken för allvarliga gallstenskomplikationer, som till exempel pankreatit, är oklart. Syftet var att undersöka om det fanns en omvänd korrelation mellan operationsincidensen och pankreatitincidensen i respektive län, vilket i så fall skulle återspegla ett samband mellan operationsfrekvens, gallstensprevalens och risken för sena gallstenskomplikationer. Method Incidensen av kolecystektomi 1998-2011 justerad för kön och ålder inhämtades från Socialstyrelsens patientregister. Incidensen av pankreatit respektive kolecystit som mått på insjuknande i gallstenskomplikation inhämtades från Socialstyrelsens patientregister 1998-2011 (ICD kod K85 och K81) och GallRiks 2006-2012 (biliär pankreatit och kolecystit). Result Kolecystektomi incidensen varierade i de svenska länen mellan 104,5 och 209,8 per 100000 och år. Hög frekvens av kolecystektomi korrelerade inte med låg frekvens av biliär pankreatit, snarare ett svagt positivt samband (R = 0.5, R2 = 0.25, p=0,019). Discussion Hanteringen av gallstenssjukdom i Sverige varierar kraftigt. Några bevis för att högre kolecystektomi incidens förbygger proaktivt gallstenspankreatit gick inte att få fram på populationsnivå. Dag: Fredag 22/8 Tid: 08.1508.24 Plats: SOLA 236 Gallgångsskador i Sverige - när, var, hur? Jenny Rystedt, Lund Gert Lindell Lund, Agneta Montgomery Malmö Kirurgiska kliniken, Skånes universitetssjukhus Introduction Gallgångsskada är en sällsynt komplikation till kolecystektomi där mer än 12000 operationer utförs årligen och >90% registreras i GallRiks. Method Retrospektiv populationsbaserad studie inkluderande gallgångsskador i GallRiks 2007-2011. Malignitet i lever/gallvägar/pankreas samt galläckage exkluderades. Vid journalgenomgång klassificerades skadan enligt Hannoversystemet. Reoperationer, diagnostiska och terapeutiska åtgärder noterades liksom sluten- och öppenvårdstillfällen, remittering till annat sjukhus och strikturer. Result 174 patienter inkluderades med en medianuppföljningstid på drygt 3 år (9-69 månader). I 89 % upptäcktes skadan intraoperativt och i 79 % av fallen gjordes ett försök att reparera skadan vid indexoperationen. Samma operatör som orsakat skadan åtgärdade den i 60 % av fallen. Totalt 18 % av patienterna remitterades vidare till universitetssjukhus. Hannover C1 skador, dvs. inklipp <5 mm, dominerade (102/174) och vanligaste åtgärden var ”sutur över T-rör” (81/174). Trettio patienter (17 %) rekonstruerades med hepatikojejunostomi efter median 2 dagar och 29/30 avslutade behandlingen under uppföljningstiden. Totalt diagnosticerades 31 patienter (18 %) med strikturer varav 20/31 primärt hade åtgärdats med sutur över T-rör. Discussion Så kallade ”minor injuries” dominerar i ett oselekterat populationsbaserat material och även dessa skador kan orsaka strikturer. Standardmässig användning av T-rör kan ifrågasättas. Rekonstruktiv kirurgi med hepatikojejunostomi gav mycket tillfredställande resultat. Dag: Fredag 22/8 Tid: 08.2408.33 Plats: SOLA 237 SpyGlass direct visualization system som en diagnostisk och terapeutisk åtgärd vid ERCP - en register baserad studie. Lars Enochsson, Stockholm Jeanne Lübbe Capetown, Lars Lundell Stockholm, Fredrik Swahn Stockholm, Björn Törnqvist Stockholm, Eduard Jonas Stockholm, Matthias Löhr Stockholm, Urban Arnelo Stockholm Gastrocentrum, Karolinska Universitetssjukhuset. Introduction Non-invasiva diagnostiska metoder har minskat behovet av ERCP som ett diagnostiskt verktyg. Introduktionen av SpyGlass (Boston Scientific Corp, Mass, USA) för att visuellt inspektera såväl gallvägar som pancreasgång och ta riktade biopsier kan dock radikalt komma att förändra den bilden. ERCP med SpyGlass är dock en invasiv metod där fördelarna måste balanseras mot den potentiella komplikationsrisken. Robust information vad gäller komplikationsfrekvens vid ERCP med SpyGlass saknas då de flesta tidigare studier är små singel center studier. Method Vår studie baseras på GallRiks-data. Mellan 2006 och 2012 utfördes 40354 index ERCP (409 med SpyGlass och 39945 utan). Den vanligaste indikationen för SpyGlass var primärscleroserande cholangit (27%) medan denna indikation i den övriga gruppen endast var 1.4%. Result Den postoperativa komplikationsfrekvensen i SpyGlass gruppen var signifikant högre jämfört med kontrollgruppen (19.1% vs. 13.7%; P=0.0017). Såväl pancreatit som cholangitfrekvensen var också signifikant högre (7.3% vs. 3.8%; P=0.0002 samt 4.4% vs. 2.7%; P=0.0298). När hänsyn togs till confounding factors i multivariatanalysen så fann vi ingen skillnad. Discussion Trots att frekvensen av komplikationer, och i synnerhet pancreatit, är signifikant högre vid ERCP med SpyGlass så visar multivariatanalysen att tillägget med SpyGlass i sig inte ökar komplikationsrisken utan troligen mer har att göra med sjukdomspanoramat vid vilket undersökningarna används. Dag: Fredag 22/8 Tid: 08.3308.42 Plats: SOLA 238 Metastasmönstret i kolorektala levermetastaser är relaterat till patienternas överlevnad Hanna Nyström, Umeå Björn Tavelin Umeå, Peter Naredi Göteborg, Malin Sund Umeå Enheten för kirurgi, Umeå Universitet Introduction Tre olika metastasmönster hos kolorektala levermetastaser (KLM) har beskrivits. Pushing-typen karakteriseras av tumörceller som trycker undan det normala leverparenkymet, med en minimal inflammatorisk reaktion. I den desmoplastiska typen separeras tumörcellerna från omgivande parenkym utav en desmoplastisk reaktion rik på inflammatoriska celler. Replacement typen karakteriseras av tumörceller som växer i leverns sinusoider, med bevarad arkitektur och avsaknad av angiogenes. Målsättningen med studien är undersöka om metastasmönstret i KLM är relaterat till överlevnaden efter leverresektion. Method Mestastasmönstret i KLM klassificerades hos patienter som genomgick leverresektion (n=69) vid Kirurgcentrum, Norrlands Universitetssjukhus (2009-2012). Klassificeringen utav metastasmönstret utfördes genom retikulinfärgning utav den största KLM, enligt tidigare beskrivningar. Det klassificerade metastasmönstret relaterades till patienternas överlevnad. Result Patienter med pushing-typen hade en signifikant sämre överlevnad (56%) jämfört med patienter med en desmoplastisk typ (89%) (p<0.011). Patienter med en replacement typ var för få för en statistisk analys. Metastasmönstret i KLM är relaterat till överlevnaden efter leverresektion. Discussion Patienter med en pushing typ av KLM har en signifikant sämre överlevnad efter leverresektion. Att preoperativt kunna klassificera metastasmönstret samt kartlägga och förstå de tumörbiologiska mekanismer som orsakar detta är viktigt för att kunna optimera behandlingen för patienter med KLM. 239 Dag: Fredag 22/8 Tid: 08.4208.52 Plats: SOLA 240 Nitrit minskar ischemiska skador i råttlever Bergthor Björnsson, Linköping Linda Bojmar Linköping, Tommy Sundqvist Linköping, Per Sandström Linköping Kirurgiska kliniken US och Linköpings universitet Introduction Ischemia/reperfusion (I/R) relaterade skador kan uppstå vid leverkirurgi när blodflödet till levern stängs av. Ischemisk prekonditonering (IPC) minskar dessa skador, den kliniska effekten är dock begränsad. IPC minskar iNOS aktivering vid I/R och nitrit minskar lokalt i levern vid I/R. Det är känt att nitrit kan omvandlas till NO. Syftet med denna studie var att undersöka om tillfört nitrit kan förebygga leverskada sekundärt till I/R. Method 32 råttor randomiserades till; enbart I/R (n=12), nitrit (480 nmol) i.v. före I/R (n=12) eller sham operation (n=8). 45 minuter segmental leverischemi följdes av 4 timmars reperfusion. Mikrodialys användes under hela förloppet och blodprover samt vävnadsprover vid avslut. Result ASAT och ALAT steg signifikant mindre i nitrit gruppen än i I/R gruppen (p=0,022 respektive 0,005). Laktat var signifikant högre i I/R gruppen än i nitrit gruppen under I/R (p=0,01). Glycerol var signifikant högre i I/R gruppen än i nitrit gruppen under I/R (p=0,049). Efter 4 timmars reperfusion hade I/R gruppen mer uttalade leverskador vid mikroskopi (mer sinusoidal stas, cytoplasmatisk vakuolisering och nekros) än nitrit gruppen. Discussion Nitrit administrerad före I/R minskar leverskadan. Upprätthållande av kväveoxidnivåerna under ischemin kan därigenom vara skyddande. Dag: Fredag 22/8 Tid: 08.5209.01 Plats: SOLA 241 Non invasiv prediktion av sinusoidal skada hos patienter som behandlats med oxaliplatin för kolorektala levermetastaser. Jozef Urdzik, Uppsala Tomas Bjerner Uppsala, Alkwin Wanders Uppsala, Frans Duraj Uppsala, Ulf Haglund Uppsala, Agneta Norén Uppsala Lever-pankreas sektion, Kirurgi, Akademiska sjh Introduction Sinusiodalskada (SI) kan orsaka ökad morbiditet i samband med leverkirurgi för kolorektala levermetastaser. Non invasiva metoder för att identifiera patienter med SI finns beskrivet. Prediktiva värden för APRI (aspartataminotransferas och trombocyt kvot index), förändringar i mjältvolym samt i portavenens hemodynamik har jämförts. Method APRI och magnetisk resonanstomografi med flödesmätning av portavenens hemodynamik utfördes dagen innan leverkirurgi hos 29 patienter. Förändring i mjältvolym beräknades från DT eller MR före cytostatikastart samt dagen före leverresektion. Leverparenkym som resecerats analyserades enligt Complex Vascular Injury poäng av patolog (≥3 betraktades som relevant SI). Result SI observerades hos 6/29 patienter. Samtliga sex patienterna hade behandlats med oxaliplatin, dock var relationen SI och oxaliplatin inte signifikant. Patienter med SI hade högre APRI (p = 0,008), större tvärsnittsarea av portavenen (p = 0,041) samt lägre medelflödeshastighet i porta (VELO) (p = 0,016). Logistisk regression identifierade APRI och VELO som de enda två oberoende prediktorerna för SI. APRI ≥0.36 tillsammans med VELO ≤14.35 cm/s förutspår SI med 100% sensitivitet, 76% specificitet och 83% noggrannhet. Discussion APRI i kombination med mätning av medelflödeshastighet i porta med MRI kan predicera sinusiodalskada med hög noggrannhet. Förändring i mjältvolym och andra portavenens hemodynamik parametrar var mindre säkert som prediktorer för SI. Dag: Fredag 22/8 Tid: 09.0109.10 Plats: SOLA 242 ImageJ: ett pålitligt verktyg för mätning av levervolym Linda Lundgren, Linköping Bergthor Björnsson Linköping, Per Sandström Linköping ÖAK sektionen, Kirurgkliniken, US Linköping Introduction Med ökande leverkirurgisk verksamhet och resektioner som närmar sig gränserna för kvarvarande levervolym är det av stor vikt att kirurger har pålitliga metoder för att bedöma volymen av framtida lever resten (FLR). ImageJ är mjukvara utvecklad av NIH (National Institute of Health) som är fritt att ladda ner och ger möjligheten att själv räkna volymen på FLR på ett enkelt sätt. Syftet med denna studie var att validera metoden mot den faktiska levervolymen beräknad med „water displacement“ efter leverresektioner. Method 14 patienter opererade med höger- och vänstersidiga leverresektioner, utvidgade höger- och vänstersidiga leverresektioner eller resektioner av leversegment 2 och 3 inkluderades. Result Median beräknad volym var 1000 ml (210-2000 ml) och median faktisk levervolym var 932 ml (207-2250 ml). Median skillnad mellan beräknad volym och faktisk volym (Vdiff) var 75 ml (3-250 ml) och median procentuell skillnad var 6% (1-28%). Korrelationen mellan beräknade volymer och faktiska volymer var r=0,98. Standardiserad total levervolym (sTLV) beräknades, median 1761 ml (1342-1991ml). Median procentuell skillnad mellan sTLV och Vdiff var 3,2% (0,213,5%). Discussion Levervolymsmätning med ImageJ ger resultat som korrelerar bra med faktiska volymsmätningar. Konklusionen är att ImageJ för levervolymsmätning är en enkel, pålitlig och effektiv metod som kan användas av leverkirurger oberoende av tillgång till radiolog. Dag: Fredag 22/8 Tid: 09.1109.20 Plats: SOLA 243 Validering av datorassisterad perkutan mirkrovågsablation av levertumörer Jennie Engstrand, Stockholm Henrik Nilsson Stockholm, Eduard Jonas Stockholm, Jacob Freedman Stockholm Kirurg- och Urologkliniken, Danderyds sjukhus Introduction För patienter med levertumörer där öppen eller laparoskopisk leverresektion inte är möjlig kan perkutan ablation vara ett alternativ. Nålplacering sker ultraljuds- eller datortomografilett. Alla tumörer är dock inte synliga med ultraljud och upprepade datortomografiundersökningar ger en hög stråldos. Att använda tredimensionell stereotaktisk bildstyrd navigering baserat på datortomografibilder borde öka precisionen och minska stråldosen. Method 20 patienter med 1-2 levertumörer som inte var synliga med ultraljud inkluderades. En initial DT gjordes och bilderna överfördes till ett stereotaktiskt navigeringshjälpmedel (CAS-One, CAScination AG, Bern) som via reflekterat IR-ljus ger en GPS-liknande navigering av ablationsnålen som infördes i enlighet med den information som visades på navigationsutrustningen. Efter nålplacering gjordes en kontroll-DT för att verifiera läget innan mikrovågsablationen skedde. TPE (target positioning error) mättes, stråldosen och tidsdata registrerades för att bedöma procedurens genomförbarhet och säkerhet. Result Av 20 patienter hade 14 HCC, 5 CRLM och 1 GIST-metastaser med totalt 28 tumörer, medianstorlek 15 mm . Stråldosen per patient var 790 DPL och TPE var 6.02 +/- 3.58 mm. Efter 3 månaders uppföljning hade 3 fått lokalrecidiv. 2 tumörer missades på grund av tekniska problem och re-abladerades senare lyckosamt. Discussion Metoden ger acceptabel stråldos med god precision och är för vissa patienter den enda metoden som kan erbjuda behandling. Dag: Fredag 22/8 Tid: 09.2109.30 Plats: SOLA 244 Utvärdering av kurativt syftande terapikoncept vid lokal avancerad pankreascancer Gabriel Saliba, Stockholm Christoph Ansorge Stockholm, Maryam Haghighi Stockholm, Lars Lundell Stockholm, Marco Del Chiaro Stockholm, John Blomberg Stockholm, Ralf Segersvärd Stockholm Enhet för kirurgi, CLINTEC, Karolinska Institutet Introduction Orsaken till den varierande behandlingen av lokalt avancerad pankreas cancer (LAPC) är bl.a. att olika definitioner används. Baserat på venös (SMV/PV) eller arteriellt (SMA) kärlengagemang har vi differentierat mellan primärt (B-tumörer, SMV/PV engagemang > 50%, < 2 cm) och potentiellt resektabel LAPC (efter neoadjuvant kemoradioterapi, NACRT, C-tumörer, SMV/PV>50%, >2cm, SMA<50%, < 2cm). Syftet var att evaluera utfallet av dessa två handläggningskoncept. Method Kohortstudie av B- samt C-tumörer 2008-13. Histologisk tumörverifiering var en förutsättning för NACRT (Gem-Cap). Toxicitet, respons, postoperativa komplikationer registrerades. Total (OS) samt progressions-fri överlevnad (PFS) analyserades. Result Nittio-nio LAPC inkluderades. Tjugo-två av 30 B-tumör patienter genomgick kurativt syftande resektion (CIR). Sexti-fyra av 69 C-tumör patienter genomgick NACRT, 22 hade stabil sjukdom/partiell remission och 15 genomgick CIR. Resektionsfrekvensen vid B- var signifikant högre (73%) än vid C-tumörer (22%, inklusive post-NARCT tumör progress), dock hade båda grupper likvärdig median överlevnad (B: 10.5, C: 11 månader). B-tumörerna hade vid irresektabilitet median OS 8, efter CIR 11.5, om följt av adjuvant behandling 14 månader (median PFS vid CIR 9.6 månader), och C-tumörerna vid NACRT-avbrott 4, post-NACRT tumör progress 11, vid stabil sjukdom/partiell remission 19 månader (median PFS vid CIR 21 månader). Discussion NACRT samt liberal resektionsförsök bör övervägas som alternativ behandlingsstrategi för primärt resektabel LAPC. Dag: Fredag 22/8 Tid: 10.0010.09 Plats: SOLA 245 Komplikationer av IRE i pankreas Christopher Månsson, Uppsala Richard Brahmstaedt Uppsala, Anders Nilsson Uppsala, Britt-Marie Karlson Uppsala Uppsala University Introduction Irreversibel elektroporation (IRE) är en relativt ny ablationsbehandling för tumörer. Vi har behandlat exokrin pankreascancer både före och efter cytostatika samt lokalrecidiv. Vi har även behandlat endokrin pankreascancer med IRE som debulking. Ett antal allvarliga komplikationer har uppstått. Method Vi har gått igenom vårt register för IRE-behandling i pankreas för att titta efter komplikationer enligt Dindo-Clavienskalan inom 30 dagar från behandlingen. 45 behandlingar med IRE i pankreas har utförts på 42 patienter, (19 kvinnor) samtliga med PAD-verifierad pankreascancer. Result 15 komplikationer (33 %) uppstod efter behandling innefattande bland annat: duodenalperforation (1), gallångsperforation(1), blödning (2), portatrombos (2) och ikterus(1). 7 fick Dindo-Clavien 3 eller högre med 1 dödsfall relaterat till ikterus efter behandlingen med behov av ERCP och respirationssvikt efter den andra narkosen. Dessutom har flera besvärats efter behandlingen av smärta och diarréer. Discussion IRE kan ge regress av pankreastumörer men är en behandling som är behäftad med en del komplikationer. Vi har ändrat våra rutiner med antibiotika- och trombos-profylax för att undvika en del komplikationer. Än så länge är det en experimentell behandling som är komplex och enbart bör göras i studiesyfte då långtidsresultat saknas. Dag: Fredag 22/8 Tid: 10.0910.18 Plats: SOLA 246 Uppföljning av intraductal papillär mucinös neoplasi (IPMN) är säkert Marco Del Chiaro, Stockholm Linda Nilsson Stockholm, John Blomberg Stockholm, Elena Rangelova Stockholm, Christoph Ansorge Stockholm, Raffaella Pozzi - Mucelli Stockholm, Nikos Kartalis Stockholm, Matthias Löhr Stockholm, Caroline Verbeke Stockholm, Ralf Segersvärd Stockholm Karolinska Universitetssjukhuset Introduction IPMN i pankreas är relativt vanligt. Uppföljning av majoriteten är för närvarande klinisk praxis. Syftet var att analysera utfallet av en sådant uppföljningsprogram för IPMN-patienter Method Patienter med IPMN jan 2008 till dec 2013 inkluderades uppdelade i grupp 1 (enl. guidelines), grupp 2 (olämplig för kirurgi pga co-morbiditet, avancerad cancer). IPMN-progression, cancerutveckling och överlevnad studerades. Result Total 503 inkluderades, 51 opererades och 452 (90 %; 258 kv/194 m) följdes upp: Grupp 1 (395; 87 %) och grupp 2 (57; 13 %). Medelålder 67 år. Medeluppföljningstid 932 dagar. Grupp 1: 55 (14 %) opererades pga IPMN-progression efter median 560 d. 2 patienter (0,5 %) fick synkron pankreascancer (PC). 33 (8,3 %) dog under uppföljningenpga IPMN-progression=4 (1%), extrapankreatisk cancer=5 (1,3 % ), annan orsak =24 (6 %). 1-, 3- och 5-årsöverlevnaden var 96, 92 och 87 %. Grupp 2 dog 22 (39 %): IPMN progression =10 (18 % ), extrapankreatisk cancer=5 (8,8 %), annan orsak=7 (12 % ). 1-, 3- och 5-årsöverlevnaden var 75, 49 % och 40 %. Discussion Denna studie bekräftar säkerheten i ett uppföljningsprogram för IPMN. Förekomst av ny cancer i bukspottskörteln och IPMN-relaterad dödlighet var låg. Överlevnaden var acceptabel även hos de patienter som av olika skäl inte kunde genomgå kirurgi. Dag: Fredag 22/8 Tid: 10.1810.27 Plats: SOLA 247 Riskfaktorer för pancreatit vid kanylering av pancreasgången vid ERCP Greger Olsson, Jönköping Lars Enochsson Stockholm, Urban Arnelo Stockholm, Björn Törnqvist Stockholm, Gunnar Persson Växjö Kirurgkliniken, Länssjukhuset Ryhov, Jönköping Introduction Pancreatitrisken vid kanylering av pancreasgången är ökad och vi beskriver riskfaktorerna för pancreatit då pancreasgången kanylerats Method GallRiks undersöktes avseende ERCP där pancreasgången kanylerats 2005-2012 och studerades avseende post-ERCP-pancreatit-frekvensen(PEP). Riskfaktorer som ålder, ASAklass, kön, indikation, operationstid, sfinkterotomi och pancreasstent studerades. ERCPer som inte var index-undersökningar, riktade mot gallgången eller med ofullständig registrering exkluderades. Result 45.310 ERCPer inkluderades i GallRiks 2005-2012. 2.513 undersökningar exkluderades pga att de inte var index-undersökningar, 31.156 pga att endast gallgången kanylerats och 3.050 pga ofullständig registrering. Härmed återstod 8.591 ERCPer. Den totala PEP-frekvensen var 8,1%. Om patienten var <70 år var den 9,7%, jämfört 6,3% om>70år(OR:1,5;CI:1,2-1,7). PEP-risken var 9,5% hos kvinnor, jämfört 6,4% hos män (OR:0.7;CI:0,6-0,8). Hos patienter med ASA-1-2 var PEP-risken 9,2%, jämfört 5,4% hos patienter med ASA3-4 (OR:0,7;CI:0,5-0,8). Om indikationen var choledochussten, var PEP-risken 10,5%, jämfört 3,8% och 6,2% om indikationen var malignitet respektive icterus(OR:0,4;CI:0,3-0,5 respektive OR:0,6;CI:0,5-0,7). Om en pancreasstent användes ökade PEP-risken från 7,8% till 10,7%(OR:1,3;CI:1,0-1,6). Om operationstiden överskred 30 minuter höjdes PEP-risken från 6,3% till 9,2%(OR:1,6;CI:1,4-1,9). Slutligen ökade PEP-risken från 7,1% till 8,4% om sfinkterotomi utfördes(OR:1,2;CI1,0-1,5). Discussion Pancreatit-risken om pancreasgången kanylerats, är förhöjd (8.1%) jämfört med gallgångskanylering och riskfaktorerna för PEP var ålder <70år, indikation, ASA 1-2, kvinnligt kön, sfinkterotomi, pancreas-stent och op.tid >30 minuter. Dag: Fredag 22/8 Tid: 10.2710.37 Plats: SOLA 248 Cellark med autotransplanterade skivepitel celler kan underlätta läkningen i esofagus efter Endoskopisk Submukosa Dissektion (ESD) och Radiofrekvens ablation (RFA) Peter Elbe, Stockholm Eduard Jonas Stockholm, Sebastian Sjökvist Stockholm, Makato Kondo Tokyo, Nobuo Kanai Tokyo, Takeshi Ohki Tokyo, Teruo Okano Tokyo, Jenny Enger Stockholm, Maria Westberg Stockholm, Heidi Pettersson Stockholm, Mime Egami Tokyo, Pontus Blomberg Stockholm, Matthias Löhr Stockholm Gastrocentrum, Karolinska Universitets sjukhuset Introduction Omfattande endoskopiska ingrepp i esofagus såsom Endoskopisk Submukosa Dissektion (ESD) och Radiofrekvens ablation (RFA) leder ofta till dålig läkning och postoperativa strikturer. I denna studie undersökte vi om odlade cellark kan användas på patienter där ESD och RFA framför allt görs på grund av tidigt adenocarcinom eller Barretts esofagus med dysplasi. Method Denna studie omfattar 7 patienter. Skivepitelceller från patienternas munslemhinna odlades under 16 dagar. 5 patienter med tidig cancer eller dysplasi genomgick ESD. 2 patienter med ultralånga Barrettsegment (mer än 8 cm) genomgick RFA. Direkt efter behandlingen transplanterades de odlade cellarken på sårytan i esofagus. Samtliga patienter följdes upp med endoskopi en gång i veckan under fyra veckors period. Result 3 av patienterna som genomgick omfattande ESD av hela cirkumferensen behövde dilateras i efterförloppet. En av dessa patienter opererades senare på grund av tveksam radikalitet mot djupet. 2 patienter som genomgick ESD motsvarande 75 % respektive 30 % av cirkumferensen läkte bra. Båda patienterna som radiofrekvensbehandlades läkte fint med skivepitel. Inga av patienterna har haft några komplikationer relaterade till cellarken. Discussion Vår slutsats är att autotransplantation av cellark är säkert och det underlättar läkningen i esofagus efter ESD och RFA. Ytterligare studier behövs för att se om refluxsjukdom påverkar läkningen med cellark. Dag: Fredag 22/8 Tid: 10.3710.46 Plats: SOLA 249 NEOADJUVANT KEMORADIOTERAPI HAR EN HÄMMANDE EFFEKT PÅ HJÄRTFUNKTION OCH HEMODYNAMIK Jon Tsai, Stockholm Mikael Lund Stockholm, Gabriella Alexandersson Von Döbeln Stockholm, Reidar Winter Stockholm, Sigridur Kalman Stockholm, Mats Lindblad Stockholm, Ioannis Rouvelas Stockholm, Lars Lundell Stockholm, Magnus Nilsson Stockholm Karolinska Universitetssjukhuset, Gastrocentrum Introduction Kemoradioterapi (KRT) har en etablerad roll som neoadjuvantbehandling och kanske en bättre onkologisk effekt än kemoterapi (KT) vid esofagus/kardiacancer. Samtidigt finns en risk för att tillägget av strålning har en negativ effekt på hjärtfunktionen, vilket skulle kunna öka den perioperativa risken. Method En subgrupp av patienter inom NeoRes, en randomiserad studie av KRT vs KT vid esofagus/kardiacancer genomgick ett utökat undersökningsprotokoll innehållande ekokardiografi, mätning av NT-proBNP och hemodynamik (n=40) samt arbetsprov (n=60). Result Systolisk vänsterkammarfunktion försämrades signifikant septalt (-11%, p=0.02) efter KRT liksom diastolisk funktion mätt som relaxation av kammaren (-19%, p=0.01). Även hjärtsviktmarkören NT-proBNP ökade signifikant (+134%, p=0.05). Motsvarande förändringarna efter KT uppnådde aldrig signifikanta nivåer. Den maximala arbetskapaciteten minskade emellertid signifikant efter både KRT och KT, utan någon skillnad mellan grupperna. En sådan effekt av KRT eller KT kunde dock inte påvisas efter indexering för Hb. Direkt före operation hade KRT-gruppen lägre syrgasleveransindex (DO2I, p=0.03) och en trend till lägre slagvolymindex (SVI, p=0.10) jämfört med KT-gruppen. Ingen skillnad förelåg mellan grupperna på den tredje postoperativa dagen. Discussion Neoadjuvant KRT inducerar en hämmande effekt på hjärtfunktion och hemodynamik i vila men inte i situationer med ökad belastning, såsom under arbetsprov samt i det tidiga postoperativa skedet. Dag: Fredag 22/8 Tid: 10.4610.55 Plats: SOLA 250 Neoadjuvant kemoradioterapi vs. enbart kemoterapi vid esofagus- och cardiacancer. Effekt på postoperativ morbiditet och mortalitet. Fredrik Klevebro, Stockholm Jon Tsai Stockholm, Saga Persson Stockholm, Mats Lindblad Stockholm, Egil Johnsen Oslo, Gjermund Johnsen Trondheim, Asgaut Viste Bergen, Eva Szabo Örebro, Torbjörn Myrnäs Umeå, Anne Birgitte Jacobsen Oslo, Signe Friesland Stockholm, Lars Lundell Stockholm, Magnus Nilsson Stockholm Gastrocentrum, Karolinska Universitetssjuhhuset Introduction Neoadjuvant behandling följt av kirurgi ger patienter med esofagus- och cardiacancer störst chans till överlevnad. Det är visat att såväl kemoterapi som kemoradioterapi ger bättre resultat än enbart kirurgi vid resektabel tumör. Det är ännu inte visat vilken av dessa strategier som är att föredra. Method En randomiserad multicenter-studie i Sverige och Norge med inklusion mellan 2006-2013 har genomförts på patienter med resektabel esofagus- och cardiacancer. Patienterna randomiserades till neoadjuvant kemoradioterapi (NAKR) eller enbart kemoterapi (NAK). Result Av de 181 patienter som randomiserades, 90 NAKR och 91 NAK, genomgick 84 % kirurgi i NAKR resp. 87 % i NAK. 30-dagars mortalitet var noll i båda grupperna, 90-dagarsmortalitet 7 % vs. 3 %. Kirurgiska komplikationer 36 % vs. 34 % och icke-kirurgiska komplikationer 29 % vs. 20 %, anastomosläckage 13 % vs. 9 % ; NAKR vs. NAK. Skillnaderna mellan grupperna var inte statistiskt signifikanta. En trend mot fler respiratoriska och kardiovaskulära komplikationer noterades i NAKR-gruppen. Median Clavien-Dindo score är signifikant högre för NAKR vs. NAK (IVa vs. IIIb P<0.001). Discussion Neoadjuvant kemoradioterapi ökar inte risken för morbiditet och mortalitet efter resektion av esofagus- och cardiacancer jämfört med kemoterapi. Däremot tycks fördelningen av komplikationer vara förskjuten mot högre Clavien-Dindo-score hos dem som får NAKR. Dag: Fredag 22/8 Tid: 10.5511.05 Plats: SOLA 251 Patchförstärkning av hiatus vid antireflux- och hiatusbråckkirurgi - 5-årsuppföljning från en randomiserad studie Bengt Håkanson, Kir Klin Ersta Sjukhus Anders Thorell Kir Klin Ersta Sjukhus KI DS Introduction Reherniering efter tidigare antireflux- eller hiatusbråckkirurgi är vanligt förekommande och predisponerar för symtomåterfall, även om de flesta rehernieringar är små till storleken. Evidensen för meshförstärkning av hiatus är svag. Method Patienter planerade för antirefluxkirurgi, hiatusbråckkirurgi eller refundoplikation randomiserades till suturerad kruraplastik (SKpl) eller patchförstärkt kruraplastik (PKpl) i tillägg till en total fundoplikation. Result Totalt 156 patienter randomiserades och 77 patienter opererades med suturerad kruraplastik och 79 med patchförstärkning. Efter 5 år har 5 i SKpl gruppen och 3 i PKpl reopererats för symtomatiskt recidiv av refluxkaraktär eller hiatusbråck (ns). Utöver dessa reopererades en patient i SKpl-gruppen 2 år efter studieoperationen med gastrektomi pga vagusskada. Ytterligare två patienter i PKpl-gruppen reopererades för patchmigration, en patient akut pga perforation, en elektivt efter utredning av oklar feber. Discussion Patchförstärkning av hiatus kan utföras utan ökad risk för allvarliga komplikationer i samband med operation för gastroesofageal refluxsjukdom eller hiatusbråck. Frekvensen av reoperationer (7,1 % totalt) ligger inom förväntat intervall utan skillnad mellan grupperna beträffande reherniering. Rutinmässig patchförstärkning minskar inte frekvensen av reherniering vid antirefluxkirurgi eller hiatusbråckkirurgi. Dag: Fredag 22/8 Tid: 11.0511.15 Plats: SOLA 252 Treatment of achalasia with laparoscopic myotomy or pneumatic dilatation - Long term results of a prospective, randomized study. Jan Persson, Göteborg Ulrika Smedh Göteborg, Srdjan Kostic Göteborg, Lars Lundell Stockholm, Erik Johnsson Göteborg Kirurgkliniken Sahlgrenska Universitetssjukhuset Introduction Det är oklart vilket som är den bästa behandlingen för primär achalasi på lång sikt. Vi presenterar långtidsresultaten (>5 år) för denna studie som jämför pneumatisk dilatation och laparoskopisk myotomi med behandlingsmisslyckande som primär variabel. Dessutom rapporteras förekomsten och graden av dysfagi, effekten på livskvalitet och hälsoekonomi. Method 53 patienter med nydiagnostiserad achalasi randomiserades till behandling med upprepad pneumatisk dilatation (PD; n=28) eller till laparoskopisk myotomi med en partiell posterior fundoplikation (LM; n=25). Medel observationstiden var 81,5(12-131) månader. Result Vid 5 år var tio patienter (36 %) i dilatationsgruppen och två patienter (8 %) i myotomi gruppen inkluderande två patienter som inte blivit uppföljda (en i varje arm) klassade som behandlingsmisslyckande (p=0,016). Kaplan-Meier analys av hela studieperioden visade fördel för laparoskopisk myotomi (p=0,02). Watson-skalan visade förbättringar i dysfagi men LM gruppen var signifikant bättre än PD gruppen vid 1-3 år men inte vid 5 år. Livskvalitet var högre i LM gruppen efter tre år, denna skillnad var inte längre signifikant efter fem år. Direkta medicinska kostnader under hela uppföljningsperioden var 79384 kronor i LM gruppen jämfört med 56634 kronor i PD gruppen. Discussion LM är överlägsen upprepad PD vid behandling av nydiagnostiserad achalasi trots att den kirurgiska strategin belastas med högre initiala kostnader. Dag: Fredag 22/8 Tid: 11.4511.54 Plats: SOLA 253 Peroral endoskopisk myotomi vid akalasi ger lika god symtomlindring som laparoskopisk esofagogastromyotomi efter ett år? Bengt Håkanson*, Ersta Sjukhus Enes Efendic* Ersta Sjukhus, Jon Tsai Karolinska Universitetssjukhuset, Koshi Kumagai Karolinska Universitetssjukhuset, Anders Thorell* Ersta Sjukhus, Lars Lundell Karolinska Universitetssjukhuset *KI DS, CLINTEC KS HS Introduction Peroral endoskopisk myotomi (Poem) har nyligen introducerats i klinisk praxis som ett alternativ till laparoskopisk myotomi vid esofageal akalasi på Ersta sjukhus. Huruvida poem ger kliniska resultat i nivå med laparoskopisk myotomi map minskad dysfagi och frånvaro av postoperativa refluxsymtom är ännu oklart. Method Patienter med indikation för kirurgisk myotomi vid primär akalasi alternativt recidiv efter tidigare laparoskopisk myotomi har erbjudits poem. Preoperativ utredning omfattar högupplösningsmanometri och pH-mätning, gastroskopi och Timed Bariumesofagogram (TBE). Result Sedan introduktionen 2012 har sammanlagt 45 patienter, varav 16 kvinnor behandlats. Operationstid 2,0 (1,3–3,5) tim , median (range). En patient fick en perforation på ventrikelsidan och opererades med laparoskopisk rafi andra postoperativa dagen. Två patienter hade insufficient mukosaförslutning som behandlades med endo-klips. Tre-månaders kontrastpelarhöjd vid 5 min TBE var 0 cm (0-20,9) jämfört med preoperativt 13,9 cm (2-24,7) p < 0.01. Samtliga uppföljda patienter (n=42) uppgav god (38 pat) eller ganska god (4 patienter) symtomlindring map dysfagi. Sju patienter uppgav refluxsymtom varav 6 PPI-behandlades (3 regelbundet och 3 vid behov). Efter 1,5 år hade ingen patient behövt kompletterande laparoskopisk eller endoskopisk myotomi. Discussion Peroral endoskopisk myotomi vid esofageal akalasi ger god symtomlindring, få perioperativa komplikationer och postoperativ reflux som tycks vara kliniskt jämförbart med resultaten efter laparoskopisk myotomi. Dag: Fredag 22/8 Tid: 11.5412.03 Plats: SOLA 254 Slitsförslutning eller inte vid lap gastric bypass? Interimsrapport Carl- Eric Leijonmarck, Stockholm Bo Anderberg Stockholm, Niklas Heijbel Stockholm, Marcus Holmberg Stockholm, Anna Leifler Stockholm, Cecilia Billkvist Modin Stockholm, Rebecka Zacharias Stockholm Kirurgkliniken Capio S:t Görans Sjukhus, Stockholm Introduction Inre herniering (IH) efter LGBP i mesoslitsen vid enteroanastomosen (EA) eller i Petersens ficka (PF) är en känd komplikation. Syftet med studien är att undersöka förekomsten av IH där slitsarna inte förslutits i en grupp (Gr I) och förslutits i en annan grupp (Gr II). Detta är en interimsrapport. Method Från april 2006-2010 utfördes LGBP utan slitsförslutning på 723 patienter (Gr I) . 2011- juni 2013 förslöts mesoslitsarna med fortlöpande Ethibond vid alla LGBP-operationer (Gr II). Patienterna i de två grupperna har följts upp och de som opererats för IH har inkluderats i studien. Journalgenomgång har utförts. Result I Gr I har hittills 62 fall (8,5 %) av IH konstaterats och i Gr II 14 fall (1,9 %). I ett fall i Gr I har en tarmresektion utförts. I båda grupperna dominerade EA-slitsen som orsak till IH. Den redovisade uppföljningstiden i båda grupperna kommer att vara minst ett år. Discussion Frekvensen av IH efter LGBP utan förslutning av slitsar förekommer i en hög frekvens (8,5 %). Uppföljningstiden för patienterna med primärt förslutna slitsar är kortare men resultaten (1, 9% IH ) talar starkt för att slitsarna bör förslutas. Det är viktigt hur man försluter slitsarna och en video med vår nuvarande sutureringsteknik presenteras. Dag: Fredag 22/8 Tid: 12.0312.12 Plats: SOLA 255 Oral tillförsel av betametason är lika bra som parenteral för att minska illamående efter Laparoskopisk Gastric Bypass (LGBP) Lena Nordin, Lund Anna Nordlund Lund, Carsten Vilstrup Lund, Jan Hedenbro Lund Aleris Obesitas Skåne & LUDC, Lunds Universitet Introduction Illamående är vanligt efter generell anestesi. Såväl parenteralt som oralt givet cortison har visats effektivt i placebokontrollerade studier, men aldrig jämförts. Vi har gjort en sådan randomiserad studie. Method I en dubbel-blind studie på 47 LGBP-patienter randomiserades till antingen 8 mg betametason oralt (n=24) or parenteralt (n = 23). Information om riskfaktorer för postoperativt illamående noterades. Alla patienter sövdes med samma teknik, Propofol och Remifentanil i en Target Controlled Infusion. Data insamlades omedelbart preop, vid ankomst till uppvakningsavdelningen och vid fem ytterligare tidpunkter under de första 24 timmarna. Illamående, smärta och trötthet mättes med 100 mm visuella analogskalor. Antiemetika eller analgetika gavs vid värden > 30 mm, mängden noterades. Result Genomsnittlig operationstid var 25-40 minuter. Det förelåg inga skillnader i demografi eller riskfaktorer mellan grupperna. Inga statistiskt signifikanta skillnader förelåg vid någon tidpunkt för trötthet eller smärta. Antalet injektioner var också lika mellan grupperna. Illamående nådde en topp mellan 2-8 timmar postop. Inga skillnader mellan grupperna kunde noteras för enstaka punkter eller för AUCnausea (p=0,8328). Discussion En engångs oral dos av Betametason ger enklare administration och har samma effekt som preparatet givet parenteralt vid LGBP. Att finna den optimala dosen återstår. 256 Dag: Fredag 22/8 Tid: 12.1212.22 Plats: SOLA 257 PREOPERATIVT KOLHYDRATINTAG PÅVERKAR INTE HUVUDVÄRK ELLER ILLAMÅENDE EFTER GASTRIC BYPASS (GBP) - EN RANDOMISERAD STUDIE Anne Karlsson, Lund-kristianstad Karin Wendel Lund-kristianstad, Jan Hedenbro Lund-kristianstad Aleris Obesitas Skåne & Lund University Introduction Många patienter upplever postoperativt illamående och trötthet. Preoperativ vätskebehandling med kolhydrat (KH)-lösningar har visats vara av värde. I en pilotstudie fann vi visst belägg för negativ effekt av preoperativ KH vid gastric bypass (Wendel, K., et al. Obes Surg 23:08, 0, 2013). Method Nittio kvinnor 18-65 år utan diabetes planerade för elektiv LGBP inkluderades efter informerat samtycke. De randomiserades i tre armar avseende dryck utöver LCD-diet, 16 resp. 2 timmar före operation: i / 800 + 400 ml KH-rik (KH= 94 g/100 ml, protein = 0). ii / 800 + 500 ml av proteinrik (protein 4,6 g/100 ml KH = 0,4 g/100 ml). iii / 800 + 400 ml vatten. Riskfaktorer för illamående registrerade. Samtliga opererades 9.00-11 och fick Ringer-Acetat under de 30 timmarnas vårdtid. Fyra variabler (illamående, smärta, trötthet, huvudvärk) registrerades (100 mm VAS) vid 6 postoperativa tidpunkter. Injektioner registrerades. Result 17 avbröt, 4 ändrade operationstiden, 13 ej druckit (2 vatten, 7 proteinlösning, 4 KH-lösning, p=0.2821), dataanalys på 73 patienter. Ingen signifikant skillnad mellan grupperna. Huvudvärk kanske mer uttalad i gruppen med kalorihaltig vätska preoperativt men inte statistisk signifikant (p=0,1569). Discussion Modern fetmakirurgi verkar vara så skonsamt att preoperativ vätskebehandling inte påverkar det postoperativa förloppet. Dag: Fredag 22/8 Tid: 12.2212.31 Plats: SOLA 258 Pre-operativa faktorers påverkan på utfallet av gastric bypass Linda Sillén, Norrköping Ellen Andersson Norrköping Kir klin Vrinnevisjukhuset Norrköping/HU Linköping Introduction För att bättre kunna selektera patienter, som kan förväntas dra nytta av gastric bypass, behöver pre-operativa faktorer som kan påverka utfallet studeras. Method I denna studie inkluderades 280 patienter som genomgick gastric bypass på samma klinik mellan januari 2006 och juni 2012. Via formulär som alla patienter fyllde i preoperativt insamlades information om bland annat socioekonomiska faktorer, viktutveckling, alkoholbruk och sjukdomshistoria. Regressionsanalys användes för att identifiera faktorer associerade med god viktnedgång, definierad som >60% excess weight loss (EWL), ett år postoperativt. Result Ettårsuppföljning gjordes på 96% av patienterna. Efter ett år var medel-EWL 72,5% och 72.5% av patienterna hade >60% EWL. Tidig debut av obesitas, hög pre-operativ vikt och BMI var associerade med sämre viktnedgång, medan övriga undersökta faktorer ej uppvisade något sådant samband. Discussion Med den patientselektion vi har idag uppvisar de flesta patienter en god viktnedgång ett år efter gastric bypass-operation. Tidig debut av obesitas, hög pre-operativ vikt och BMI verkar dock vara associerade med risk för suboptimal viktnedgång. Dessa patienter kan behöva en mer individanpassad förberedelse och uppföljning, och kanske bör de framöver övervägas för andra kirurgiska behandlingsalternativ. Dag: Fredag 22/8 Tid: 12.3112.41 Plats: SOLA 259 FÖRBÄTTRAD GLUKOSKONTROLL EFTER GASTRIC BYPASS HOS PATIENTER MED DIABETES. BETYDELSE AV LÅGT KALORIINTAG, TARMOMKOPPLING RESPEKTIVE MINSKAD FETTMASSA. Peter Gerber, Ersta Sjukhus Jonas Nygren Ersta Sjukhus, Eva Hagström Toft* Ersta Sjukhus, Anders Thorell Ersta Sjukhus KIDS, *Institutionen för medicin, Huddinge Introduction Gastric bypass medför förbättring av glukoskontroll tidig efter operation. Mekanismerna bakom detta är ofullständigt kända. Method Femton patienter med typ 2 diabetes (8 kvinnor, BMI 41,3±4,2) randomiserades till 2 veckors lågkaloridiet (VLCD, 800kcal/d, n=7) eller normal diet (ND, n=8) före laparoskopisk gastric bypass. Normoglycemisk hyperinsulinemisk klamp (M) samt måltidsbelastning utfördes före diet, efter diet samt 2 veckor och 12 månader postoperativt. Result Basalt M skilde sig inte mellan ND och VLCD (2,86±1,26 vs. 2,93±1,45 mg/kg/min). Efter 2 veckors VLCD förbättrades M till 4,18±1,10. Två veckor postoperativt var M oförändrat hos VLCD, medan M ökade hos ND till samma nivå som VLCD. Ett år efter operation ökade M likartat i bägge grupper (7,13±1,83 vs. 7,36±2,4, p= 0,84). Efter VLCD förbättrades postprandiellt AUC glukos (p=0,036), men ej AUC insulin. Två veckor postop förbättrades såväl glukos- som insulinsvar likartat i bägge grupper jämfört med basalt (p < 0,01) samtidigt som AUC glukos var lägre hos ND jämfört med VLCD efter diet, p=0,03. Discussion Två veckors lågkaloridiet har samma effekt på insulinkänslighet som gastric bypass men mindre påverkan på postprandiellt glukossvar, viket talar för att dessa interventioner verkar genom skilda mekanismer. På lång sikt tycks effekten av minskad fettmassa dominera och påverkan av preoperativ lågkaloridiet ha försvunnit. Dag: Fredag 22/8 Tid: 12.4112.50 Plats: SOLA 260 MINSKAD RISK FÖR KOMPLIKATIONER AV PREOPERATIV VIKTMINSKNING FÖRE GASTRIC BYPASS – BETYDELSE AV GRAD AV VIKTMINSKNING SAMT BMI. DATA FRÅN SOReg. Claes Anderin, Stockholm Ulf Gustafsson Stockholm, Niklas Hejbel Stockholm, Anders Thorell Stockholm Kirurgkliniken, Ersta sjukhus Introduction Vi har tidigare rapporterat ett samband mellan preoperativ viktnedgång och minskad risk för postoperativa komplikationer vid gastric bypass-kirurgi Om graden av preoperativ viktnedgång påverkar detta samband är inte känt. Method Data från 22 327 patienter med primär gastric bypass, 2008 – 2012, hämtades ur SOReg. Kohorten delades in i percentiler; preoperativ viktminskning och BMI. Result Laparoskopi utfördes i 96 %. Total preoperativ viktförändring var ,i median, -4,8%. Motsvarande värden i 25:e, 50:e, och 75:e percentilen var 0,5, -4,7, respektive -9,5%. En komplikation drabbade 9,1% av patienterna. I multivariat analys hade patienterna i den75:e percentilen (preoperativ viktminskning) 13% mindre risk för postoperativ komplikation jämfört med de i den 25:e (signifikant). Motsvarande riskminskning sågs även för anastomosläckage; 24%, djup infektion/abscess; 37% och sårinfektion; 54%. Liknande resultat, dock mindre uttalat, noterades ockå vid jämförelse mellan patienter i 50:e och 25:e percentilen. För patienter i 75:e percentilen (preoperativt BMI (>45.8)) var riskminskningen signifikant för samtliga studerade komplikationer. De med BMI i 25: samt 50:e percentilen hade en signifikant riskminskning endast för några komplikationer. Discussion Preoperativ viktminskning är associerat med minskad risk för postoperativa komplikationer, sannolikt pga bättre postoperativ glukoskontroll. Ju större preoperativ viktminskning desto större postoperativ riskminskning, där de med högre BMI tycks ha mer uttalad nytta. Dag: Fredag 22/8 Tid: 12.5113.00 Plats: SOLA 261 SIKT 262 Finns det behov av trombosprofylax vid gallstenskirurgi? Jonas Strömberg, Kalmar Omid Sadr-Azodi Stockholm, Per Videhult Västerås, Folke Hammarqvist Stockholm, Gabriel Sandblom Stockholm CLINTEC, Karolinska Institutet Introduction I denna populations-baserade studie rapporterar vi gällande incidens och riskfaktorer för symptomatisk venös tromboembolism (VTE [djup ventrombos och/eller lungemboli]) hos patienter som genomgått kolecystektomi. Method Alla kolecystektomier som registrerades i det Svenska Registret för Gallstenskirurgi och ERCP (GallRiks) under åren 2006 till 2011 inkluderades i studien. Från Svenska Patient Registret (NPR) erhölls information gällande postoperativ incidens för djup ventrombos (DVT) och lungemboli (LE) efter kolecystektomi. Den totala incidencen för VTE beräkandes genom att addera alla DVT och LE events som registrerats i NPR och/eller GallRiks. Result Totalt 62.488 operationer registrerades och 154 (0,25%) patienter utvecklade postoperativ VTE. Inom 30 dagar efter kolecystektomi fick 36 (0,06%) patienter DVT och 25 (0,04%) patienter LE. Standardiserad incidens ratio för DVT var 22,2 (95% Konfidensintervall [KI]: 13,1-31,3) och för LE 5,6 (95% KI: 2,3-8,9). Risk faktorer för VTE inom 30 dagar efter kolecystektomi var ålder 5070 år (Odds Ratio [OR]=1,55, 95% KI: 1,04-2,32), ålder>70 år (OR=2,69; KI: 1,68-4,30), öppen kolecystektomi (OR=1,95; KI: 1,31-2,92), operations tid>120min (OR=1,66; KI: 1,18-2,35), akut kolecystit (OR=1,69; KI: 1,18-2,42) och tidigare genomgången VTE (OR=50,5; KI: 27,3-92,8). Discussion Incidencen för postoperativ VTE efter kolecystektomi är låg. Tidigare genomgången VTE är en stark prediktor för postoperativ VTE efter kolecystektomi. Dag: Tisdag 19/8 Tid: 11.4511.52 Plats: Erik G Geijer 263 Postoperativa infektiösa komplikationer efter gallstenskirurgi Gabriel Sandblom, Stockholm Gona Jaafar Stockholm Gastrocentrum, Karolinska Universitetssjukhuset Introduction Risken för postoperativa komplikationer efter cholecystektomi är framförallt kopplade till kirurgiska komplikationer. Betydelsen av patientrelaterade faktorer, som kön, ålder och komorbiditet, är dock ofullständigt kartlagd. Method Svenska nationella patient registret (NPR) samkördes med samtliga patienter registrerade i GallRiks 2006-2011. Patienter med ICD-koder indikerande perifer kärlsjukdom, bindvävssjukdom, diabetes och kronisk njursjukdom identifierades. Uppgift om infektiösa komplikationer (cholangit och sepsis undantaget) inhämtades både från GallRiks och NPR. Result 62 488 ingrepp registrerades 2006-2011. Multivariat logistisk regressionanalys tillämpades med infektiös post operativa komplikationer som utfallsmåttet. En signifikant skillnad sågs vid ålder 50-70 år (Odds Ratio [OR] 1.48, 95% konfidensintervall [KI] 1,36-1,61), ålder > 70 år (OR 1,95, KI 1,75-2,17), operation för cholecystit, pancreatit eller choledochussten (OR 1,47, KI 1,361,59), Operations tid mer än 120 min (OR 1,62, KI 1,51-1,75), manligt kön (OR 1,15, KI 1,061,24), bindvävssjukdom (OR 1,40, KI 1,09-1,79), kronisk njursjukdom (OR 1,47, KI 1,07-2,01) samt vid diabetes utan (OR 1,56, KI 1,34-1,82) respektive med sekundära komplikationer (OR 1,97, KI 1,52-2,56). Discussion Studien visar ökad risk för infektiösa postoperativa komplikationer hos äldre, män, vid lång operations tid, kirurgi gallsten med sekundära komplikationer och hos patienter med diabetes, bindvävssjukdom eller njursjukdom. Riskfaktorerna bör hållas i åtanke vid bedömning av operationsindikation och beslut kring antibiotikaprofylax. Dag: Tisdag 19/8 Tid: 11.5212.00 Plats: Erik G Geijer 264 Laparoskopiska navigerade leverablationer Henrik Nilsson, Stockholm Jennie Engstrand Stockholm, Eduard Jonas Stockholm, Jacob Freedman Stockholm Kirurg- och urologkliniken, Danderyds Sjukhus AB Introduction Leverresektion är vanligen förstahandsvalet hos patienter med maligna levertumörer, primära eller metastaser. Om leverresektion inte är möjlig, till exempel beroende på alltför utbredd metastasering, dålig leverfunktion eller patientens allmäntillstånd kan lokala ablationer vara ett alternativ att uppnå tumörfrihet. Vanligen görs ablationer ultraljudslett, perkutant eller öppet. Ett minimalinvasivt alternativ när perkutan ultraljudsledd ablation inte är möjlig är en laparoskopisk teknik med tredimensionell stereotaktisk bildstyrd navigering. Method Preoperativa DT- eller MR-undersökningar används för att göra en tredimensionell rekonstruktion av levern (MeVis Medical Solutions AG, Bremen) med yt- och kärlanatomin samt tumörlägen synliga. Rekonstruktionen matchas mot den laparoskopiska bilden av levern med hjälp av ett stereotaktiskt navigeringshjälpmedel (CAS-ONE Vario, CAScination AG, Bern) som via reflekterat IR-ljus ger en GPS-liknande navigering av operationsinstrument och ablationsnål. Result Från mars 2013 till februari 2014 har totalt 16 patienter behandlats med metoden, varav 7 patienter med HCC, 7 med kolorektala metastaser och 2 patienter med NET-metastaser. Antalet lesioner som behandlats var i median 3 (1-25), max diameter 20 mm (11-45) och operationstiden 78 minuter (40-310). Vårdtiden var i median 1,5 dag (1-11) med låg morbiditet och 0 mortalitet. Discussion Navigerade laparoskopiska ablationer kan vara ett minimalinvasivt alternativ till öppna ablationer i utvalda fall, men långtidsresultaten måste utvärderas. Dag: Tisdag 19/8 Tid: 12.0012.09 Plats: Erik G Geijer 265 Ärrbråck efter laparoskopisk obesitaskirurgi, klinisk och radiologisk undersökning Sandra Ahlqvist, Sundsvall Dennis Björk Sundsvall, Arthur Jänes Sundsvall, Lena Weisby-enbom Sundsvall, Leif Israelsson Sundsvall, Yücel Cengiz Sundsvall Kirurgiskt centrum, Sundsvall Introduction Rapporterad incidens för ärrbråck/porthålsbråck efter laparoskopisk kirurgi är mycket lägre än antalet utförda ärrbråcksoperationer. Obesitas är en riskfaktor, och att påvisa porthålsbråck hos obesa är svårt. Med denna studie undersöktes förekomst av porthålsbråck efter obesitaskirurgi enligt två metoder – klinisk metod och en tidigare ej beskriven radiologisk metod, samt korrelationen mellan dessa. Method 26 patienter som genomgått laparoskopisk gastric bypass år 2010 undersöktes kliniskt och radiologiskt (datortomografi i bukläge), av tre oberoende bedömare. Korrelationen mellan metoderna räknades ut med Fleiss’ Kappa för flera bedömare. Result Detekterade kliniska porthålsbråck var 6 av 26 (23 %) och 4 av 26 (15 %) med radiologisk undersökning. Kappavärde för kliniker var 0.40 (p = 0.18) och för radiologer 1.0 (p < 0.001). Discussion Porthålsbråck hos obesa är betydligt vanligare än vad tidigare angivits. Datortomografi i bukläge föreslås som standardmetod för att hitta porthålsbråck hos obesa eftersom klinisk undersökning inte är pålitlig. Dag: Tisdag 19/8 Tid: 12.0912.17 Plats: Erik G Geijer 266 Patient rapporterat utfall (PROM) och prediktiva faktorer ett år efter ärrbråckskirurgi i bukväggen Peder Rogmark, Malmö Agneta Montgomery Malmö Lunds Universitet; Skånes Universitetssjukus Malmö Introduction Ärrbråck bör åtgärdas med nätplastik, men kirurgiska metoder har olika komplikationspanoraman. Hänsyn måste tas till enskilda patienters förutsättningar. Vår prospektiva randomiserade studie analyserades för att bedöma dessa relaterade till 1årsresultaten. Method Patientkohorten i PROLOVE-studien (svensk multicenter RCT jämförande öppen (Ö) mot laparoskopisk (L) nätplastik vid medellinjeärrbråck) analyserades 1 år postoperativt. Fyra resultatparametrar användes för logistisk regression: komplikationsfritt förlopp, bråckrecidiv, patienttillfredsställelse samt livskvalitetsökning mätt som SF36-PCS (norm 50 SD10) vid 1 år jämfört preoperativt. Odds Ratio (OR) beräknades för kön, ålder, BMI, rökning, ASA, och bråckstorlek. P<0.05 ansågs signifikant. Result Vid 1-årskontrollen utvärderades 124 (61 L/63 Ö) patienter. Komplikationsfritt förlopp noterades hos 75%, recidiv diagnosticerades hos 5% och 90% ansåg sig nöjda efter ingreppet. Livskvalitet enligt SF36-PCS var median 53.2 (median 5.6 ökning från preop). I univariat analys avseende komplikationsfrihet var manligt kön OR 2.95 (1.16–7.51) och laparoskopisk operation OR 3.10 (1.29–7.45) signifikanta. I multivariat analys endast laparoskopi OR 2.73 (1.05–7.12). Inga prediktorer föll ut för bråckrecidiv eller för patienttillfredställelse. För livskvalitetsökning över medianen i SF36-PCS noterades endast univariat BMI>30, OR 2.20 (1.00–4.84). Discussion Inga skillnader noterades mellan laparoskopisk och öppen operation avseende recidiv. Patientgruppen som helhet har kraftigt sänkt livskvalitet som återställs till normen efter kirurgi. Laparoskopisk operation leder oftare till komplikationsfritt förlopp. Dag: Tisdag 19/8 Tid: 12.1712.25 Plats: Erik G Geijer 267 Kronisk smärta efter endoskopisk ljumskbråckoperation (TEP) jämförande permanent mot icke-permanent fixering av nät - en registerbaserad studie Nihad Gutlic, Malmö Peder Rogmark Malmö, Ulf Petersson Malmö, Pär Nordin Östersund, Agneta Montgomery Malmö SIKT Introduction Nätfixation vid TEP görs för att minimera recidivrisken till ett potentiellt pris av kronisk smärta. Syftet var att utvärdera kronisk smärta efter permanent (PF) mot icke-permanent fixering (N-PF) av nät Method Män 30 till 75 år, TEP-opererade för primär ljumskbråck mellan 2005-2009 och registrerade i svenska bråckregistret (SHR) fick enkät; SF–36 samt Inguinal Pain Questionnaire (IPQ). Endpoint var ingen smärta eller smärta som lätt kunde ignoreras. Den uppskattade förekomsten av kronisk smärta antogs vara 12 % i N-PF och 20 % i PF-gruppen. Totalt 329 patienter krävdes i varje grupp för att detektera 8 % skillnad (? = 0,05) med en power på 80 %. Result 1110 (65 %) svarande inkluderades; 785 i N-PF och 325 i PF-gruppen. Ingen skillnad fanns i endpoint mellan grupperna (p = 0,462). 91 % rapporterade ingen smärta eller smärta som lätt ignoreras. Ingen skillnad sågs avseende ålder, BMI, ASA, IPQ eller i SF36 delskalor. Postoperativ komplikation var enda riskfaktorn för smärta (IPQ fråga två; smärta sista veckan) (OR 2,61; 95 % KI 1,372–4,959, p = 0,003). Discussion TEP operation för ljumskbråck är förenat med låg förekomst av kronisk smärta. Ingen skillnad sågs mellan fixerat och ofixerat nät. Postoperativ komplikation är en riskfaktor för smärta. Dag: Tisdag 19/8 Tid: 12.2512.34 Plats: Erik G Geijer 268 Prevalens av ljumskbråck och tillgodosett behov för bråckkirurgi i Uganda Jenny Löfgren, Umeå Fred Makumbi Kampala, Uganda, Pär Nordin Umeå, Charles Ibingira Kampala, Uganda, Birger Forsberg Stockholm, Edward Galiwango Kampala, Uganda, Andreas Wladis Stockholm Inst för kirurgi och perioperativ vetenskap, UmU Introduction Varje år opereras 20 miljoner människor på grund av ljumskbråck. Herniorafi är det vanligaste allmänkirurgiska ingreppet även i Afrika söder om Sahara. Med en operationsfrekvens på 17/100000 (jfr 130-190/100000 i höginkomstländer) befolkning i östra Uganda finns sannolikt ett stort, icke tillgodosett behov med stort associerat lidande. För att bättre rusta sjukvårdssystemet är det viktigt att kvantifiera prevalensen av ljumskbråck i befolkningen. Method Populationsbaserad studie med ett slumpmässigt urval av 900 vuxna män i en s.k. Health and Demographic Surveillance Site (HDSS) i Iganga- och Mayugedistrikten Uganda. Dessa 900 män intervjuades och undersöktes avseende ljumskbråck och ärr efter herniorafi. Result Av de 900 männen återfanns 563 individer. Bland dessa hade 6,6% (n=37) ljumskbråck och 3.0% (n=17) ärr efter bråckkirurgi. En person hade ett recidivbråck. Av de med icke opererade bråck hade hälften symptom. Ett samband mellan bråck och både ålder (positivt) och BMI (negativt) observerades. Discussion Ljumskbråck är vanligt i denna befolkning. Det uppskattade antalet män med ljumskbråck i regionen (upptagningsområdet för två sjukhus där ca 250 bråckpatienter opereras årligen) är 21285. Mindre än 1% (= det tillgodosedda behovet) av dessa opereras årligen. I Uganda bör det finnas över 450000 män med bråck. Resurser för kirurgi behöver öka för att minska denna omfattande sjukdomsbörda. Dag: Tisdag 19/8 Tid: 12.3412.42 Plats: Erik G Geijer 269 Ljumskbråckskirurgi på ett universitetssjukhus – en akut angelägenhet Anders Kald, Linköping Conny Wallon Linköping Kirurgiska Kliniken, US, Linköping Introduction Sedan 2004 utförs majoriteten av ljumsk- och femoralbråcksoperationerna av privata polikliniska vårdgivare på patienterna från vårt primära upptagningsområde. Vid vår klinik opereras endast de som inte uppfyller i kriterierna ”i övrigt frisk person med primärt icke akut ljumskbråck”. Method Bråckoperationer som utförts av Kirurgiska Kliniken i Linköping under åren 2008-2012 har analyserats utifrån data från Svenskt Bråckregister (SBR). Result Under perioden opererades 81 män och 27 kvinnor för 110 bråck (22 operationer/år). Av dessa operationer var 93 primära bråckplastiker. Akut operation p.g.a. inklämt bråck utfördes i 82 %. Endast tre kvinnor opererades elektivt. Tretton mindre postoperativa komplikationer (sju hematom) registrerades, men ingen postoperativ mortalitet. Tre operationer för recidiv finns registrerade hos SBR. Antalet operatörer var 30. Endast fyra kirurger gjorde så ”många” som 1014 operationer. Tre ST-läkare utförde totalt sju plastiker. Discussion Med den låga operationsfrekvensen blir det på sikt omöjligt att upprätthålla en adekvat kompetens inom bråckkirurgin i allmänhet och i handläggande av akut inklämt bråck i synnerhet. Våra patienter har rätt att kräva att jouren klarar av en akut operation på en kvinna med inklämt bråck. Kirurger som deltar i jouren på ett universitetssjukhus, där inte elektiv bråckkirurgi bedrivs, behöver få utföra dessa operationer med regelbundna återkommande intervall. Dag: Tisdag 19/8 Tid: 12.4212.51 Plats: Erik G Geijer 270 Quality of life and impact on sex life after open inguinal hernia mesh repair. Rojda Gümüscü, Umeå Martin Rutegård Umeå, Pär Nordin Östersund, Markku Haapamäki Umeå Department of Surgery and Perioperative Sciences Introduction There is a paucity of research concerning the impact on quality of life and sex life depending on mesh type in inguinal hernia repair. Method Male patients with primary inguinal hernia were randomized to one of two groups of surgeons utilizing Lichtenstein operation in local anaesthesia. One group of surgeons used a heavyweight mesh while the other employed a lightweight mesh. Two hospitals participated. Data were collected by questionnaires. (ClinicalTrials: NCT00451893) Result 359 patients were analysed. Quality of life data were available in 313 patients. Study groups were comparable regarding age, BMI and quality of life before surgery. No significant difference in quality of life between mesh groups could be detected but analysed as one cohort 66% of patients had significantly better quality of life one year postoperatively compared to before surgery. Impact on sex life could be analysed in 321 patients. We didn ́t find any statistically significant differences between mesh groups but 8% of patients had improved sex life 4 months and one year after surgery compared to preoperative. Discussion The Lichtenstein operation performed for primary inguinal hernia improves quality of life for most of the male patients and improves sex life for some, independently of the type of mesh used. Dag: Tisdag 19/8 Tid: 12.5113.00 Plats: Erik G Geijer 271 Endoscopic Component Separation (ECS) - första svenska primära resultaten lovande vid avancerade bukväggsbråck Jan Dalenbäck, Frölunda Specialistsjukhus & Avd För Gastrokirurgisk Forskning Och Utbildning Bengt Novik Centrum För Titthålskirurgi & Karolinska Institutet, Christer Andersson Frölunda Specialistsjukhus, Darius Ribokas Frölunda Specialistsjukhus, Gunnar Rimbäck Frölunda Specialistsjukhus Sahlgrenska Akademin/Göteborgs Universitet Introduction Klassisk öppen Component Separation (CS) kräver stor subcutan dissektion med hög frekvens av sårinfektion, serom och även hudnekroser. Om ingreppet utförs med endoskopisk teknik, Endoskopisk Component Separation (ECS), kan dessa risker minimeras. I innevarande studie presenteras de första svenska erfarenheterna av tekniken. Method Fem patienter (kvinnor födda 54, 72; män födda 50, 61 och 79), alla med avancerade medellinjesbråck efter tidigare multipla bukingrepp och med stora krav på återställd bukväggsfunktion, har hitintills genomgått ECS under tiden oktober 2011 till mars 2013. Result Unilat ECS från arcus till inguinal lig tog ca 30 minuter i varje enskilt fall utan per- eller postop ECS-relaterade komplikationer. Alla bukväggsdefekter slöts; tre med öppen teknik (retromuskulärt nät/Rives-Stoppa), två laparoskopiskt med efterföljande IPOM/buttressing. Efter öppna operationerna utvecklades ett bukväggshematom med smärta och ett serom - båda behandlades konservativt utan sequele. Alla anger fullgott resultat efter ingreppen, > 1 års uppföljning. CT buk/bukvägg efter 1 år visar hos alla intakt bukvägg, även lateralt. Teknikfilm och pre/postop CT-dokumentation redovisas vid presentationen. Discussion De första svenska resultaten efter ECS är lovande. ECS vid avancerade bukväggsdefekter eliminerar de frekvent förekommande och potentiellt allvarliga hudrelaterade postop komplikationerna efter öppen CS. Tekniken kommer fortsatt att användas och utvärderas vid våra institutioner. Dag: Torsdag 21/8 Tid: 14.4516.00 Plats: Vid posterskärmarna 272 ERCP på patient opererad med laparoscopisk gastricbypass Hans Olof Håkansson, Kalmar Peter Möller Kalmar, Claes Hjalmarsson Kalmar Kirurgkliniken, Länssjukhuset i Kalmar Introduction Allt fler överviktiga patienter har under senare år opererats med laparoscopisk gastric bypass (LGBP) vilket har resulterat i ett ökat behov av en alternativ access till gallvägarna. Vi beskriver en metod som vi använt sedan 2009 Method Patienten allmännarkos. Ett ca 4 cm långt tvärsnitt straxt till vänster om medellinjen under arcus. Stormagen fiskas upp med Babcock. Tobakspungsutur sätts och via en gastrotomi förs duodenoskopet in i ventrikeln och vidare till duodenum för ERCP, papillotomi och sotning. Result Sedan 2009 har 5 pat med koledokusstenindikation handlagts med ovan beskrivna teknik. De var tidigare kolecystektomerade. Patienterna vårdades 1, 1, 1, 2 resp 4 dygn efter ingreppet. Samtliga har blivit stenfria. Discussion Den beskrivna tekniken är enkel att tillämpa och har inte varit behäftad med några komplikationer. Den patient som vårdades 4 dygn hade flera komplicerande sjukdomar, bl a nefrektomerad pga cancer. Dag: Torsdag 21/8 Tid: 14.4516.00 Plats: Vid posterskärmarna 273 Första erfarenheterna av robotassisterad pankreaskirurgi. Ett utvecklingsprojekt med hjälp av progressiv inlärning. Ralf Segersvärd, Stockholm John Blomberg Stockholm, Marco Del Chiaro Stockholm, Magnus Kjellman Stockholm Karolinska universitetssjukhuset Introduction Robotassisterad distal pankreasresektion (DP) resp. enukleation (ENU) rapporteras alltmer frekvent. Beskrivna fördelar är högre mjältbevarandefrekvens, kortare vårdtid, och viss kostnadsreduktion. Patienter med neuroendokrina tumörer (NET) och premaligna cystiska neoplasier (PCN) kan lämpa sig väl för robotkirurgi. Syftet var att beskriva resultaten för 10 mjältbevarande robotpankreas (RO) jämförda med dito öppna (ÖP) Method Våren 2012 genomgick en erfaren pankreaskirurg utbildning i robotkirurgi på kliniskt träningscentrum Karolinska. Prospektivt opdata för DP resp. ENU april 2012 - feb 2014 insamlades. Medianålder, kön, ASA-klass, optid och blödning, kirurgisk radikalitet (R0), morbiditet, vårdtid och kostnad per patient (KPP). Result Av 48 operationer (20 st NET; 28 st PCN) var 23 mjältbevarande: 10 RO (7 DP/3 ENU) och 13 ÖP (7 DP/ 6 ENU). Ålder, kön, ASA var jämförbara. En RO konverterades till ÖP DP och exkluderades. Reop RO 1/9 och ÖP 3/13. RO hade längre optid (RO 235 vs ÖP 168 min; P< 0.01), men trend mot mindre blödning (RO 156 vs ÖP 373 ml), färre komplikationer (RO 22 vs ÖP 46 %), kortare vårdtid (RO 7 vs ÖP 13 d) och jämförbar KPP (RO 152 vs ÖP 164 tkr Discussion Resultaten harmoniserar med publicerade data. Progressiv inlärning är genomförbar med kort inlärningskurva hos en erfaren pankreaskirurg. Dag: Torsdag 21/8 Tid: 14.4516.00 Plats: Vid posterskärmarna 274 Global kirurgi - till vilket pris? Jenny Löfgren, Umeå Jude Mulowooza Kampala, Uganda, Pär Nordin Umeå, Andreas Wladis Stockholm, Birger Forsberg Stockholm Inst för kirurgi och perioperativ vetenskap, UmU Introduction Kirurgi ingår i de flesta sjukvårdssystem men endast 3,5% av världens samlade kirurgiska ingrepp utförs i de länder där de fattigaste två miljarderna människor bor. Tidigare har man ansett att kirurgi för dyrt och därför irrelevant i dessa länder. Kostnadsanalyser är nödvändiga för att motbevisa denna uppfattning samt för rättvisare resursfördelning då brist på kirurgi medför betydande morbiditet och mortalitet. Målsättningen med studien var att undersöka kostnader för kirurgi på landsbygden i Uganda. Method Sjukhusbaserad kostnadsanalys. Data om alla större kirurgiska ingrepp samlades prospektivt under 4 månader på två distriktssjukhus i Uganda. Data omfattade åtgång av läkemedel, material och personal-tid samt kapitalkostnader och budgetbaserade overheadkostnader (OH). Result De vanligaste ingreppen (kejsarsnitt, skrapning och herniorafi) kostar under 100USD att genomföra. Vårdtiderna är långa. Materialkostnaderna är 5-8 gånger högre än personalkostnaderna. OH och kapitalkostnader bidrar till en mycket stor del av kostnaderna för ingreppen. (Se tabell). Discussion Kirurgi kan utföras till små kostnader även jämfört med andra prioriterade hälsointerventioner (tex behandling av HIV/AIDS kostar 295USD/år). Besparingar är möjliga om vårdtiderna kan kortas. Personalomkostnaderna utgör, i motsats till höginkomstländer, en mycket liten del av den totala kostnaden för kururgi. OH/kapitalkostnader är relativa volymerna. Uppnående av kapacitetsmaximum kan leda till minskade omkostnader per ingrepp. Dag: Torsdag 21/8 Tid: 14.4516.00 Plats: Vid posterskärmarna 275 Jämförelse av nätplaceringstiden vid TEP-operation: självhäftande kardborrenät versus icke-fixerade nät Franziska Stiede, Torsby Hans Lederhuber Torsby, Stephan Axer Torsby Sjukhuset i Torsby, Kirurgkliniken Introduction Total extraperitoneal (TEP) operation är ett väletablerat sätt att åtgärda ljumskbråck. Nätfixationen är dock ett omdiskuterat ämne och TEP-tekniken har inte kunnat visa sig vara överlägsen öppen teknik. Sedan maj 2013 används på Torsby sjukhus rutinmässigt ett självhäftande polyester kardborrenät för TEP-operationer. I den presenterade analysen jämfördes retrospektivt nätplaceringstiden mellan icke-fixerade TEP-nät och det nya självhäftande kardborrenätet. Method Vi analyserade retrospektivt operationsfilmer av slumpvalda TEP-operationer mellan januari 2012 och mars 2014. Hälften av fallen valdes vara opererade med självhäftande polyester kardborrenät, andra hälften med icke-fixerade polyester- eller polypropylennät. Tiderna mättes från nätinförandet i troakaren tills sista nätmanipulationen. Result Sammanlagt 40 patienter ingick i undersökningen. 20 patienter opererades med självhäftande kardborrenät, 20 patienter med icke-fixerade polyester- eller polypropylennät. Nätplaceringstidens medelvärde var 4.21min (95% CI [3.20, 5.21]) i gruppen som opererades med icke-fixerade nät och 6.04min (95% CI [5.12, 6.55]) i gruppen som opererades med självhäftande kardborrenät. Nätplaceringstider skilde sig signifikant ifrån varandra (p < .05). Post-hoc analysen visade att skillnaden var signifikant mellan polyesternät och polyester kardborrenät men inte mellan polypropylennät och kardborrenät. Discussion Ett självhäftande polyester kardborrenät har problemlöst kunnat implementeras på vår klinik. Nätplaceringstider skiljer sig bara delvis och verkar inte vara en begränsande faktor i användandet av det nya kardborrenätet. Dag: Torsdag 21/8 Tid: 14.4516.00 Plats: Vid posterskärmarna 276 Klinisk forskning i Afrika söder om Sahara - Mission Possible Jenny Löfgren, Umeå Edward Galiwango Iganga, Uganda, Pär Nordin Umeå, Alphonsus Matovu Kampala, Uganda, Birger Forsberg Stockholm, Andreas Wladis Stockholm Inst för kirurgi och perioperativ vetenskap, UmU Introduction Kunskapsläget om kirurgi i resursknappa miljöer är bristfälligt. Historiskt har det som publicerats ofta handlat om enskilda kirurgers erfarenheter. Detta förändras nu i rask takt och ett flertal forskargrupper är verksamma inom området global kirurgi. Populationsbaserade kliniska studier och randomiserade kontrollerade studier (RCT) med uppföljning efter kirurgiska ingrepp är fortsatt ovanliga. Method Vi har utfört en populationsbaserad prevalensstudie om ljumskbråck hos vuxna män i Uganda. En RCT med uppföljning två veckor och ett år efter herniorafi pågår nu. De springande punkterna är rekytering och uppföljning. Några nyckelfaktorer för framgång med kommunikation som gemensam nämnare har identifierats enl nedan. 1. Arbetssätt: Ett litet team där alla har definierade uppgifter. Kontinuerlig diskussion för problemlösning. 2. Politisk förankring: lokalt styre från gräsrotsnivå till distriktsnivå informeras, involveras och aktiveras. 3. Sjukvårssystemet: berörda delar av sjukvårdssystemet informeras, involveras och aktiveras. 4. Kontinuitet, tillgänglighet, pålitlighet och etiskt förhållningssätt: långa, upprepade vistelser på plats. Lova vad man kan hålla. Etiska överväganden under planering, utförande och implementation. 5. Tålamod Result (Detta abstract berör metodologi enbart) Discussion Det är fullt möjligt att bedriva högkvalitativ forskning i SSA men det kräver tid, tålamod och konstant kommunikation med alla involverade. Befolkningen misstror sjukvården. Förtroende måste förtjänas vilket lokalt ledarskap kan bidra till. Dag: Torsdag 21/8 Tid: 14.4516.00 Plats: Vid posterskärmarna 277 Laparoskopisk gastroenteroanatomos hos patienter med ventrikelretention på grund av obotlig pankreascancer Bengt Hanßke, Torsby Stephan Axer Torsby Sjukhuset i Torsby Introduction Pankreascancer är fortfarande en av de cancerformer i gastrointestinaltrakten som oftast ger symptom först när en obotlig situation föreligger. Förträngningen av duodenum leder mycket ofta till ett passagehinder och i sin tur en ventrikelretention som medför att patienterna har svårigheter att försörja sig per os. Method Patienter med en obotlig pankreascancer och ventrikelretention erbjöds en operation i form av en laparoskopisk gastroenteroanastomos samt en Roux-en-y enteroenteroanastomos ad modum gastric bypass i symptom-lindrande syfte. Result Mellan maj 2012 och februari 2014 opererades sammanlagt 5 patienter med en genomsnittlig ålder på 71,8 år vid operationstillfället (63-88 år). Operationstiderna låg mellan 35 och 68 minuter. Överlevnadstid postoperativt varierade mellan 54 och 208 dagar. Patienterna kunde skrivas ut från sjukhuset efter 4-21 dagar postoperativt med en mediantid på 5 dagar. Discussion Anläggning av en laparoskopisk gastroenteroanastomos med en Roux-en-y anastomos ad modum gastric bypass kan lindrar symptom och ökar livskvalitén hos patienter med obotlig pankreascancer. Operationen bör erbjudas till patienter i ett tidigt skede efter att de har hamnat i en palliativ situation. På sådant sätt kan man lyckas öka livskvalitén för patienterna samt möjliggöra en nutrition per os. Dag: Torsdag 21/8 Tid: 14.4516.00 Plats: Vid posterskärmarna 278 Livskvalité och viktutveckling efter gastric bypass operationer som revisionsingrepp Stephan Axer, Torsby Moayedd Alwan Torsby, Bengt Hansske Torsby, Leif Hoffmann Torsby Sjukhuset i Torsby Introduction Revisionskirurgi efter en tidigare överviktsoperation innebär en ändring av väsentliga delar i grundoperationen. Studiens syfte var att kartlägga och jämföra resultaten efter gastric bypass operationer som revisionsingrepp efter tidigare överviktoperationer och primära gastric bypass operationer med fokus på livskvalité, vikt- och BMI-utvecklingen. Method Samtliga patienter som genomgick en gastric bypass operation som revisionsingrepp på Sjukhuset i Torsby sedan 1996 var aktuella för studien. Vid journalgenomgången registrerades demografiska och antropometiska data. Livskvalitén mättes med ett SF36 formulär. Kontrollgruppen (primära gastric bypass operationer) matchades på ålder och kön. Result 108 patienter inkluderades i studien. Preoperativt BMI (39,5 ± 6,4 kg/m² vs. 44,6 ± 6,3 kg/m² p<0.001) och excess weight loss (EWL) efter ett år (43,7% vs. 73.9% p<0.01) var signifikant lägre i patientgruppen. Subgruppsanalysen av patienter reopererade för viktrecidiv visade liknande resultat för preoperativt BMI (40,4 ± 5,8 kg/m² vs. 44,6 ± 6,3 kg/m² p<0.001) och EWL (58,7% vs. 73.9% p<0.01). Analysen av livskvalitén visade signifikant högre värden för fysisk funktion, fysisk roll och allmän hälsa i kontrollgruppen. Den psykiska hälsan bedömdes vara lika i både patient- och kontrollgruppen (Fig1). Discussion Patienter som genomgår revisionskirurgi efter en tidigare överviktsoperation har både sämre viktresultat och livskvalité i jämförelse med patienter som opereras primärt med gastric bypass. 279 Dag: Torsdag 21/8 Tid: 14.4516.00 Plats: Vid posterskärmarna 280 Profylaktiskt TIGR Matrix nät vid högrisklaparotomi. En Pilotstudie Harald Strömberg, hägersten Gabriel Sandblom Uppsala, Haile Mahteme Uppsala, Per Hellman Uppsala Bukväggskirurgi Introduction Sårruptur och ärrbråck är allvarliga och kostsamma komplikationer till medellinjeincision. Även vid optimal teknik drabbas cirka fem procent av patienter som genomgår laparotomi av komplikationer till bukväggsförslutningen, vilket leder till förlängd vårdtid och morbiditet. Ett profylaktiskt inlagt nät skulle kunna minska den risken. TIGR® Matrix är ett 100% syntetiskt långsamt nedbrytbart kirurgiskt nät. Syftet med denna studie var att utvärdera om inläggning av TIGR® Matrix vid laparotomi på högriskpatienter är säkert. Method I fjorton patienter har TIGR Matrix Mesh anlagts som profylaktisk förstärkning onlay efter förslutning av medellinjesnittet, för patienter med minst två starka riskfaktorer för sårruptur. Riskfaktorer i studien var: stram bukvägg, KOL, BMI>35, insulinbehandlad diabetes, rökare, pågående/tidigare cytostatikabehandling, laparotomi utfört < 1månad sedan, reoperation, akut kirurgi, generaliserad cancer, albumin <20 g/L Result Medianuppföljningstid i studien var 9 månader. Av de fjorton patienterna fick en ett behandlingskrävande serom. En patient fick en ytlig sårinfektion. Ingen sårruptur eller annan allvarlig postoperativ komplikation sågs. Discussion Profylaktisk inläggning av TIGR Matrix Mesh verkar vara en säker metod som inte är förknippad med allvarliga komplikationer. Ytterligare studier och längre uppföljningstid behövs för att utvärdera om profylaktisk nätinläggning minskar komplikationsfrekvensen hos högriskpatienter. Dag: Torsdag 21/8 Tid: 14.4516.00 Plats: Vid posterskärmarna 281 Total extraperitoneal ljumskbråckskirurgi med självhäftande polyester kardborrenät Hans Lederhuber, Torsby Bengt Hanßke Torsby, Stephan Axer Torsby Torsby Sjukhus, kirurgkliniken Introduction Total extraperitoneal (TEP) ljumskbråckskirurgi är ett väletablerat sätt att åtgärda ljumskbråck. Nätfixation är dock fortfarande ett diskuterat ämne. Vi presenterar en pilotstudie med första resultaten om ett självhäftande polyester kardborrenät (Parietex ProGrip, Covidien) vilket nyss infördes på marknaden. Method Exklusionskriterierna var ASA >3, tidigare laparoskopisk ljumskbråckskirurgi eller perioperativ skada i peritoneum. Ett antal patienter fick opereras med öppen teknik i utbildningssyfte och exkluderades därför. Result Mellan maj 2013 och mars 2014 inkluderades 41 patienter. Vi opererade 8 kvinnor och 33 män med 33 unilaterala bråck och 8 bilaterala bråck. Av dessa bråck var 24 lokaliserad lateralt, 13 medialt och fyra femoralt. Åtta var kombinerade bråck. Medianåldern vid operation var 47år (Q1: 29år; Q3: 68år) för kvinnor och 63år (Q1: 45år; Q3: 68år) för män. Medianoperationstiden var 40 minuter (Q1: 35min; Q3: 50min). Inga perioperativa komplikationer konstaterades. Fyra patienter berättade om subkutana hematom i en 30 dagars uppföljningsenkät och tre patienter om ett subjektivt kraftigt smärttillstånd. Inga andra komplikationer konstaterades efter 30 dagars uppföljning. Inga recidiv rapporterades. Discussion Total extraperitoneal ljumskbråckskirurgi med inläggning av ett självhäftande polyester kardborrenät är en lämplig och säker operationsmetod. Om TEP med inläggning av kardborrenät är överlägsen andra typer av nätplastiker, får dock visa sig i en större randomiserad studie. Dag: Torsdag 21/8 Tid: 14.4516.00 Plats: Vid posterskärmarna 282 Utvärdering av långtidseffekt efter kirurgisk behandling för primär ACNES (Anterior Cutaneus Nerve Entrapment Syndrome) Farhad Salem, Lund Sam Smedberg Helsingborg Helsingborgslasarett, Helsingborg Introduction Primär ACNES är ett ofta bortglömt differentialdiagnostiskt alternativ till kronisk buksmärta. Diagnosen ställs på anamnes och status och bekräftas med diagnostisk blockad. Neurotomi / nervresektion har visat sig vara en effektiv behandling på kort sikt. Studien avser att visa resultaten av kirurgi vid långtidsuppföljning. Method 47 konsekutiva patienter, 29 män och 18 kvinnor, med diagnosen primär ACNES opererades åren 1998-2008 vid Helsingborgs lasarett. Medianålder 32 år. 17 (36%) var idrottsaktiva. Ur patientjournalerna extraherades uppgifter om anamnes, diagnostik, behandling och postoperativ uppföljning. En enkät skickades 5-15 år efter operationen till patienterna med frågor avseende operationsresultatet. De som hade smärtor tillfrågades om eventuell smärtfrihetsperiod och graden av smärta Result Medelvärde på smärtanamnes före remiss var 28,8 månader. 81% hade genomgått 1-4 diagnostiska undersökningar före remittering och 21,2% hade bifynd. Svarsfrekvensen på enkäten var 87% (41 patienter). 27 av dessa (66%) var helt smärtfria. 14 (34%) var jämnt fördelade i grupperna lätt, medel, svår smärta. 8 av dessa patienter var smärtfria i 2 månader till 12 år. Discussion Kirurgisk behandling av primär ACNES är effektiv även på lång sikt,5-15 år. Fysisk aktivitet kan vara en utlösande faktor men är inte regel. Begränsad kännedom om tillståndet fördröjer diagnostiken och behandlingen och leder till många onödiga diagnostiska undersökningar. Dag: Torsdag 21/8 Tid: 14.4516.00 Plats: Vid posterskärmarna 283 Trauma 284 Etiologi, Behandling, Morbiditet och Mortalitet hos patienter med traumatiska Mjält- och Leverskador omhändertagna på Traumacentrum Karolinska Annika Svenner, Solna Magnus Falken Solna, Martin Sundelöf Solna . Introduction Mjält- och leverskador är de två vanligaste organskadorna vid trauma mot buken. Om patienten är hemodynamiskt normal behandlas dessa skador vanligtvis konservativt. Flera internationella traumacentra har utvecklat riktlinjer för behandling av patienter med ovanstående skador. Syftet med vår studie var att se om vi de senaste åren följt internationella riktlinjer samt studera etiologi, vårdtid, morbiditet och mortalitet hos ovanstående patienter Method Alla patienter behandlade på Traumacentrum Karolinska (TCK) för traumatiska mjält- eller leverskador mellan 1 januari 2009och 30 september 2011 inkluderades i studien. Retrospektivt granskades skademekanism, hemodynamiskt status vid ankomst till traumarummet, grad av skada på DT, behandlingsform, komplikationer, vårdtid samt mortalitet. Result Totalt vårdades 167 patienter med mjältskador (78 st) och leverskador (89 st) under ovanstående tidsperiod vid TCK. Fördelning män:kvinnor var 3:1. Trubbigt våld vid trafikolycka var den vanligaste skademekanismen. Hos patienter med mjältskada styrde mestadels grad av skada behandlingsstrategin medan vid leverskada påverkade det hemodynamiska statuset mer behandlingsstrategi. Hos de patienter som behandlades uteslutande konservativt, misslyckades behandlingen i 4 % av mjältfallen och i 0 % av leverskadefallen. Discussion Demografi, behandlingsstrategi, skademekanism och morbiditet/mortalitet stämmer väl överens med tidigare redovisade studier. Konservativ behandling av mjält- och leverskador vid hemodynamiskt normala patienter förefaller säkert. Dag: Torsdag 21/8 Tid: 14.4514.57 Plats: LM Ericsson 285 Fasciotomi kontra konservativ behandling av akut kompartmentsyndrom i underarmen orsakat av jordbävningstrauma Andreas Älgå, Stockholm Martin Gerdin Stockholm, Aron Lindqvist Stockholm, Louis Riddez Stockholm, Max Petzold Göteborg, Johan Von Schreeb Stockholm KC Katastrofmedicin, Folkhälsovetenskap, KI, Sthlm Introduction Jordbävningar orsakar krosskador som kan ge upphov till kompartmentsyndrom. Kompartmentsyndrom behandlas traditionellt med tidig fasciotomi. Detta är sällan möjligt efter jordbävningar, då sjukhus kollapsar och tillresta fältsjukhus tidigast är verksamma efter tre dygn. Hur kompartmentsyndrom bör behandlas i detta sena skede är inte klarlagt. Syftet med denna systematiska litteraturgenomgång var att utvärdera fasciotomi som behandling av slutet kompartmentsyndrom i underarmen orsakat av jordbävningstrauma. Method Fyra databaser genomsöktes efter originalstudier rörande slutet kompartmentsyndrom i underarmen. Primär utfallsvariabel var ischemisk kontraktur. Studiekvalitet graderades enligt Cho 1994. Multivariat logistisk regression användes på patientdata, med 5% signifikansnivå och 95% konfidensgrad. Result Trettiosex artiklar inkluderades. Individuella data erhölls från 170 patienter. I fasciotomi-gruppen (n=137) och icke-fasciotomi-gruppen (n=33), utvecklade 33 (24%) respektive 22 (67%) kontraktur. Fasciotomi var signifikant associerat med minskad kontraktur-risk (p<0,001), efter justering för ålder, kön och etiologi. Hos patienter med angiven tid från symptomdebut till intervention (n=34) medförde varje timmas fördröjning 10% ökad kontraktur-risk (p=0,017). På grund av stor heterogenicitet och låg studiekvalitet (medelvärde 0,27) bör dock dessa resultat tolkas med försiktighet. Discussion Den tillgängliga evidensen rörande kirurgisk handläggning av slutet kompartmentsyndrom i underarmen är begränsad och håller låg kvalitet, men indikerar en association mellan fördröjd kirurgisk behandling och dåligt resultat. Evidens för sen fasciotomi saknas. Dag: Torsdag 21/8 Tid: 14.5715.09 Plats: LM Ericsson 286 Minidränage vid pneumothorax, är det säkert? Erfarenheter av 188 patienter Mehrnoosh Shahrivar, Stockholm Nina Fattahi Västerås, Jonas Leo Stockholm, Andreas Wladis Stockholm Kirurgkliniken, S:t Görans sjukhus Introduction På S:t Görans sjukhus behandlas samtliga pneumothorax patienter på kirurgklinken. Förstahandsbehandlingen av pneumothorax är sedan några år tillbaka på vår klinik ett bärbar minidränagesystem, Tru-close thoracic vent. Detta möjliggör poliklinisk behandling av pneumothorax. Det har dock inte genomförts många studier om just detta dränagesystem. Syftet med denna studie var att utvärdera effekten av minidränage som behandling av pneumothorax. Method En retrospektiv studie har genomförts där samtliga patienter med pneumothorax som behandlats med minidränage januari 2007 - december 2012 inkluderats. Inklusionskriterierna var primär spontan pneumothorax (PSP), sekundär spontan pneumotorax (SSP), iatrogen och traumatisk pneumothorax med en spalt på över 3 cm. Studien fokuserade på frekvensen av lyckade utfall definerad som fullständig lungexpansion utan behov av ytterligare behandling (thoraxdrän, kirurgi). Result 188 patienter med 215 episoder av pneumothorax där minidränage användes identiferades. 125 (58%) episoder av PSP, 33 (15%) av SSP, 42 (20%) av traumatisk pneumothorax och 15 (7%) episoder av iatrogen pneumothorax. Åldersintervallet var 17-95 år (median 48). 85 % av patienterna behandlades framgångsrikt med minidränage. 1-års recidiv frekvensen var 17 %. Komplikationer som tillstötte var smärta 17 (8%), infektion 8 (4%) och ett fall av operationskrävande blödning. Discussion Våra resultat visar att minidränage är en effektiv och säker poliklinisk behandling av pneumothorax. Dag: Torsdag 21/8 Tid: 15.0915.21 Plats: LM Ericsson 287 The effects of helmet use in bicycle trauma patients: a population-based cohort study Evelyne Zibung Hofmann, Stockholm Louis Riddez Stockholm, Caroline Nordenvall Stockholm Karolinska Institute Introduction In recent years the increasing number of bicyclists has evoked the debate on use of bicycle helmet. Despite evidence of a protective effect of bicycle helmet use on face and head injuries in bicycle trauma, mandatory helmet legislation is still controversial. Method We performed a population-based cohort study of 186 patients with bicycle related injuries presenting at a Level 1 Trauma Centre in Sweden during a three-year period. Data was collected from in-hospital notes. Unconditional logistic regression was used to calculate odds ratio (OR), and 95% confidence intervals (CI). Result Of 186 patients 43.5% used a bicycle helmet at the time of the accident. Helmet-users were less likely to get head and facial injuries in collisions (OR, 0.3; 95% CI, 0.07-0.84, and OR, 0.07; 95% CI, 0.02-0.3), whereas no difference was seen in single vehicle accidents. Helmet users were at a higher risk of limb injuries. Discussion Helmet users and non-helmet users are similarly involved in collisions with motor vehicles. However, helmet users suffer less injury to head and face. In our opinion, more has to be done to enforce bicyclists to wear a protection helmet to prevent morbidity and mortality. Dag: Torsdag 21/8 Tid: 15.2115.33 Plats: LM Ericsson 288 Traumamortalitet och traumavård på två skandinaviska traumacenter Poya Ghorbani, Stockholm Kjetil Ringdal Oslo, Torsten Eken Oslo, Lovisa Strömmer Stockholm Gastrocentrum kirurgi, CLINTEC Introduction Utfallet för en patient efter en traumatisk skada är beroende av patientfaktorer, skadans allvarlighetsgrad och vårdprocesser. För att kunna jämföra utfall som mortalitet mellan olika sjukhus krävs att man justerar för dessa faktorer. I denna studie undersöktes om skillnader fanns mellan traumapopulationen och vårdprocesser på Karolinska Universitetssjukhuset (KU) och Oslo Universitetssjukhus Ullevål (OUU) i syfte att identifiera faktorer som kan vara nödvändiga att ta hänsyn vid jämförelser av utfall. Method Demografi, skadetyp och -grad (ISS), 30-dagarsmortalitet, akutkirurgiska interventioner, intensivvård, prehospitala data inhämtades via register för perioden 2007-2011. Result 7422 traumapatienter på KU och 5838 på OUU identifierades. Ålder, kön och skadetyp var lika, men ASA-klass >65 år var högre på OUU. OUU hade fler allvarligt skadade patienter men ingen skillnad i mortalitet justerat för skadegrad. Helikoptertransport, prehospital läkarnärvaro och sekundärtransporter var vanligare på OUU vs KU. Fler lindrigt skadade patienter IVA-vårdades på OUU vs KU och fler allvarligt skadade IVA-vårdades på KU vs OUU. Hos de kritiskt skadade var det ingen skillnad. Discussion Mortalitet justerad för skadegrad skilde sig inte mellan KU och OUU. Traumapopulationerna var lika avseende patientfaktorer, förutom en högre komorbiditet >65år på OUU jämfört med KU. Det fanns skillnader i vårdprocesser mellan KU och OUU vilket kan påverka utfallet för patienten. Dag: Torsdag 21/8 Tid: 15.3315.45 Plats: LM Ericsson 289 Systolic blood pressure, heart rate, and Glasgow coma predict early mortality in adult trauma patients in India: a prospective multicentre cohort study for derivation of a new prediction model Martin Gerdin, Stockholm Nobhojit Roy Mumbai, Sathish Dharap Mumbai, Vineet Kumar Mumbai, Monty Khajanchi Mumbai, Li Felländer-Tsai Stockholm, Max Petzold Göteborg, Johan Von Schreeb Stockholm Health Systems and Policy, Department of Public Health Sciences, Karolinska Institutet, Stockholm Introduction Of the more than five million global trauma deaths, 20 % occur in India. Close to 50 % of deaths are in hospitals. Identification of patients with risk of mortality could improve outcomes, but existing models have limitations. The aim of this study was to develop a vital sign based prediction model for trauma patients admitted to urban hospitals in India. Method We conducted a prospective cohort study of adult trauma patients admitted to three urban university hospitals in India between October 2013 and January 2014. The outcome measure was mortality within 24 hours. We used logistic regression with restricted cubic splines to identify associations between potential predictors and hospital mortality. We assessed model performance in terms of discrimination, calibration, and optimism. Result A total of 1613 patients were included. Median age was 35, 80% were males. Mortality between admission and 24 hours was 6%. Our final model included systolic blood pressure and heart rate. Glasgow coma scale was included as a linear term. Our model displayed good discrimination 0.85 (0.84-0.86). Specificity at 95 and 90% sensitivity cut-offs was 57 and 67% respectively. Discussion This study showed that routinely recorded systolic blood pressure, heart rate, and Glasgow coma scale predicted hospital mortality in trauma patients presenting to urban university hospitals in India. We suggest a new prediction model that needs further validation before clinical use. Dag: Torsdag 21/8 Tid: 15.4515.57 Plats: LM Ericsson 290 Vårdvetenskap 291 Postoperativ sårinfektion efter rektumamputation – Patientens upplevelser Karin Hassel, Kirurgkliniken Skaraborgs sjukhus Kristin Andersson Kirurgkliniken Skaraborgs sjukhus, Berith Wennström Kirurgkliniken Skaraborgs sjukhus, Inga-Lill Koinberg Göteborgs universitet Kirurgkliniken, Skaraborgs Sjukhus Introduction Att drabbas av en perineal sårinfektion efter en rektumamputation orsakar naturligtvis ett ökat lidande för patienten med symtom som smärta, läckage, abscesser, förlängd sårläkning och fistelbildning. Dessa komplikationer resulterar ofta till förlängd sjukhusvistelse och långa perioder av omläggningar som kräver besök på mottagning eller hemsjukvård. Vidare finns en ökad risk för att eventuell adjuvant cytostatikabehandling fördröjs. Syfte: Att beskriva patientens upplevelse av perineal postoperativ sårinfektion efter en rektumamputation samt vilken betydelse sjusköterskans kommunikation och egenvårdsstöd har för dessa patienter. Method En intervjustudie där analys har genomförts med kvalitativ innehållsanalys Result Av de tio genomförda intervjuerna framkom fyra övergripande kategorier. ”Att hantera postoperativa komplikationer”, ”Att vara självständig”, ”Att känna sig trygg” samt ”Att acceptera situationen”. Förmågan att kunna vara självständig förändras drastiskt men genom kontinuitet och stöttning i vårdandet skapas trygghet och acceptans till situationen. Information och utbildning i egenvård är exempel på stödjande åtgärder dessa patienter finner värdefullt. Discussion Resultatet påvisar en hög grad av samstämmighet från studiedeltagarna där många lider av en perineal infektion under flera månader och upp till flera år. Ett kliniskt behov finns mot ett specialiserat omhändertagande. Ett åtgärdsprogram är därför planerat att starta vid utskrivning från vårdavdelningen och till dess patienten är helt återställd. Dag: Onsdag 20/8 Tid: 11.0011.20 Plats: LM Ericsson 292 Patientens bedömning av postoperativ smärtbehandling Mahnaz Magidy, Uppsala Avancerad specialistsjuksköterska kirurgkliniken Introduction Förmågan att uppleva smärta är väsentlig för överlevnad och därför central vid vård och omvårdnad. Postoperativ smärta bedöms, behandlas och utvärderas i syfte att förebygga komplikationer, understödja återhämtningsprocessen och för att förhindra utveckling av långvarig smärta. Trots riktlinjer och ett övervägande antal studier inom området påvisas brister i postoperativ smärtbehandling. Syftet med studien var att undersöka patienternas bedömning avpostoperativsmärtbehandling under ett vårdtillfälle efter kirurgi. Method Kvalitativ studien genomfördes som prospektiv, konsekutiv enkätstudie med deskriptiv och komparativ design. Enkätstudiedesign användes som metod där ett flerdimensionellt bedömningsinstrument av postoperativ smärtbehandling Strategic and Clinical Quality Indicators in Postoperative Pain Management (SCQIPP) administrerades konsekutivt till opererade patienter inför utskrivning. Result Hundrasextio av 201 besvarade enkäten. Resultatet påvisade låga bedömningsvärden inom flera områden av postoperativ smärtbehandling. Ålder korrelerade med ökad smärtupplevelse och akutopererade patienter upplevde bristande smärtbehandling. Brister i vårdmiljön avseende trivsel identifierades. Sjuksköterskornas smärtbedömning var bristfällig. Kvinnor efterfrågade mer information och delaktighet i egenvård. Discussion Konklusionen av studien är att patienterna generellt bedömde genomgången postoperativ smärtbehandling som acceptabel, men att smärtan var mer omfattande än förväntat. Diskrepans förelåg mellan planerad och akut opererade patienter. Resultatet indikerar på ett behov av förbättringsarbete inom flera olika områden av den postoperativa smärtvården, framför allt smärtskattning, vårdmiljö, informationsinsats, och patientdelaktighet. Dag: Onsdag 20/8 Tid: 11.2511.50 Plats: LM Ericsson 293 Ny enhet för dagkirurgi och dygnsvård Kristin Hahne, Halmstad Emelie Andersson Halmstad Kirurgikliniken, Hallands sjukhus Halmstad Introduction Kirurgkliniken vid Hallands sjukhus Halmstad (HSH) fick 2013 ett utökat uppdrag att bedriva dagkirurgisk verksamhet. För att möta behovet krävdes en omorganisation av befintlig verksamhet. Målsättning var att bedriva en modern och säker kirurgisk vård med korta vårdtider. Förhoppningen var att öka säkerheten, flödet och kvalitén samt förbättra upplevelse av vårdtiden. Därtill avlasta och underlätta för operations- och uppvakningsenheten. Method I maj 2013 startades avdelning 71 – enheten för dagkirurgi och dygnsvård. Avdelningen bemannas med 6,35 heltidstjänster samt sektionsledare. Avdelningen är öppen vardagar och har totalt 10 vårdplatser. Vårdkedjan startas på kirurgmottagningen där administrativa förberedelser sker. På operationsdagen anländer patienterna till avdelningen 71 för preoperativt omhändetagande, opereras, vårdas kort på uppvakningsenheten, återgår till avd 71 och skrivs därefter ut. Result 678 patienter har vårdats på avdelningen under perioden 20130506 till 20140228, varav 49% var dagvårdspatienter. Medelvårdtid under september-december 2013 var 0,82 dygn. Patientklientel utgörs till störst del av galloperationer, bröstoperationer samt ljumskbråck. Sedan enhetens start har andelen opererade ljumskbråck på HSH ökat med >40 %. Discussion Enheten har skapat ett effektivt arbetssätt som kortat vårdköer, kortat vårdtider och har givit kvalitativt goda resultat. Respons från såväl vårdpersonal och patienter har varit mycket positiv. Inblandade parter ser goda förutsättningar att vidare utveckla framtidens vård. Dag: Onsdag 20/8 Tid: 11.5512.20 Plats: LM Ericsson 294 Förbättring av rondsystem Annika Carlson, Karlstad Anita Dalgren Karlstad, Ann Kilander Karlstad, Birgitta Finsberg Karlstad, Daniel Segerlind Karlstad Kirurgkliniken Karlstad Introduction Utifrån mätningar framkom behov av att förändra rondsytemet, förbättra utskrivningsrutiner och information till patienter på kirurgisk vårdavdelning. Ett förbättringsarbete startas hösten 2010 med behovsprioriterat rondsysytem, förbättra in och utskrivningstider, utskrivningsrutiner och telefonuppföljning. Method Före och eftermätning av utskrivningstider, telefonsamtal och enkäter(KUPP) till patient och medarbetare. Result Resultatet visar att innan förbättringsarbetet var utskrivning före klockan 12; 2% och efter 48%. Telefonuppföljning visade innan 8 samtal/vecka med bristande läkemedelslistor, sjukskrivningar och information. Efter förbättringsarbetet var siffran 0 samtal/vecka. Patient skattade innan; lågt på samtal enskilt med läkare och sjuksköterska samt information. Efter förbättringsarbetet skattade patient detta högt. Medarbetare skattade innan ronden som en källa till störningar i arbetet och efter skattas inga störningar. Discussion Resultatet visar ökad kvalitet och säkerhet för patienten och en förbättrad arbetsmiljö. Att förändra ett rondsysytem har varit svårt och krävt ett tydligt ledarskap hos alla medarbetare. Följsamheten har varit viktig.De mätningar och resultat som kommit fram har varit betydelsefulla och gett styrka till fortsätt arbete med behovsprioriterade rondssytemet. Dag: Onsdag 20/8 Tid: 14.4515.30 Plats: Vid posterskärmarna 295 Kvalitetssäkring av omvårdnad vid förflyttning av patient Anna Engman, LULEÅ Elsa Lehtonen Luleå Norrbottens Läns Landsting, Kirurgkliniken Introduction Sunderby sjukhus är länssjukhus i Norrbotten med 385 vårdplatser var av kirurgen har två avdelningar med 38 vårdplatser uppdelade på övregastro, nedregastro och kärlkirugi. Arbetsmiljöverket gjorde en nationelöversyn med fokus förebyggande arbetsmiljöarbete vid hög arbetsbelastning och vid överbeläggningar. De identiferade behovet av utbildning och hjälpmedel vid förflyttning av patienter. Utifrån detta startades ett förflyttningsprojekt. Method Kartlägga och utvärdera arbetsmetoder, kunskap och tillgänglighet av hjälpmedel för förflyttning. Identifiering och bedömning av olika risksituationer. Kartläggning och identifiering av förflyttningssituationer med allvarlig risk. Upprättande av en konkret handlingsplan med åtgärder. Kick-off där kartläggningen och handlingsplan presenterades. All omvårdnadspersonal fick CPDutbildning och praktisk träning i förflyttning och användning av hjälpmedel. Förflyttningsombud utsågs. Inköp av nya hjälpmedel. Result Patienterna blev mer autonoma och mer delaktiga förflyttningssituationerna. Patienter med skelettmetastaser upplevde minskad smärta samt ökad rörelsefrihet efter förflyttningsintervention med glidlakan. Förflyttning har förtydligats som omvårdnadsintervention genom bland annat vårdplaner. Bättre samarbete med sjukgymnast och arbetsterapeut. Bättre arbetsmiljö, personalen upplever att de ”sliter” mindre. För varje ny patient görs bedömning för hur förflyttning ska ske på bästa sätt. Discussion Ökad trygghet för både patienter och personal genom att varje förflyttningssituation utvärderas för varje individuell patient. Personalen upplever bättre förståelse för hur de ska använda förflyttningshjälpmedel. Dag: Onsdag 20/8 Tid: 14.4515.30 Plats: Vid posterskärmarna 296 Living with an enterocutanous fistula Karolina Härle, Linköping Kirurgiska kliniken Introduction Living with an enterocutaneous fistula is a complex and serious condition and it is demanding for the patient both physically and psychologically. It belongs to the rare but serious complication of abdominal surgery and it causes substantial medical and nursing problems for the individual. Nurses have an important role in providing patients support and help to master the disease. Method The purpose of this study was to describe patient’s experience of living with an enterocutaneous fistula. A phenomenological approach with in-depth interviews was performed with nine participant´s with experience of living with an enterocutaneous fistula. The analysis was conducted as descriptive phenomenology, according to Giorgi. Result The essence of the phenomenon in this study was experience of restriction in daily life due to leakage which permeates all five themes: practical problems, approaches to disease, emotional effects, dependence and need of support. Pouching-problems and leakage was a major problem that caused practical problems and emotional affects. Despite all the problems the participants had many coping strategies to manage their situation. Discussion Nurses are essential in the management of patients with enterocutaneous fistula. By having a positive and understanding approach, nurses can encourage hope, motivation and self-care which can lead to decreased dependence. Dag: Onsdag 20/8 Tid: 14.4515.30 Plats: Vid posterskärmarna 297 Musikens betydelse för postoperativ återhämtning Kersti Pihlström, Torsby Carina Karlsson Torsby Torsby Sjukhus Introduction Syftet med förbättringsarbetet är att undersöka om avslappnande musik under operationen påverkar patientens postoperativa välmående. Method Patienterna randomiserades in i en av de två grupperna, en experimentgrupp och en kontrollgrupp. Experimentgruppen fick musik under operationen och den andra fick det inte. Narkosmetoden och den postoperativa smärtlindringen är standardiserad. Result De variabler som användes för att utvärdera patientens postoperativa återhämtning var en bedömningskala QoR-24, som är en validerad skala. I analysen värderades resultatet enligt tre dimensioner (fysisk komfort, känslomässigt tillstånd, fysiskt oberoende). Discussion Det finns inga tidigare kända studier som är gjorda på denna patient grupp och musik med bedömningsskalan QoR-24. Lugn musik har visat sig i tidigare studier lindra både smärta och stress. Dag: Onsdag 20/8 Tid: 14.4515.30 Plats: Vid posterskärmarna 298 Oplanerade återinläggningar efter kirurgisk vård Christina Ahl Jonsson, Norrköping Gunnar Arbman Norrköping, Kristoffer Bjerså Göteborg Kirurgiska kliniken ViN/Linköpings Universitet Introduction Återinläggning är en kvalitetsindikator inom hälso- och sjukvård. Under senaste åren har vårdtiden kortats och antalet återinläggningar ökat. Därför var syftet med denna studie att kartlägga oplanerade återinläggningar av tidigare vårdade personer på en kirurgisk klinik i östra Sverige. Method Studien genomfördes som retrospektiv journalgranskning och omfattade samtliga patienter som oplanerat återinlades inom 30 dagar från primärt vårdtillfälle vid aktuell kirurgklinik under år 2012. Result Resultatet visade en återinläggningsfrekvens på 7,1 %, varav vanligaste diagnosgruppen var sjukdomar inom gallväg, bukspottkörtel och lever. Patienter som återinlades var företrädelsevis de som primärt inlagts akut, hade högre ålder, var i större utsträckning samboende och hade under det primära vårdtillfället drabbats av kirurgiska komplikationer. Discussion Slutsatsen utifrån denna kartläggning påvisar att oplanerade återinläggningar inom 30 dagar efter primärt vårdtillfälle på aktuell kirurgisk klinik framförallt förekommer hos primärt akut inlagda äldre patienter, och att den vanligaste orsaken till återinläggning var kvarstående och/eller återkommande besvär relaterat till det primära vårdtillfället. Dag: Onsdag 20/8 Tid: 14.4515.30 Plats: Vid posterskärmarna 299 Sjukhusförvärvad pneumoni på en kirurgisk akutvårdsavdelning - potentiella riskfaktorer Marie Stenlund, Linköping Pia Yngman-uhlin Linköping, Rune Sjödahl Linköping Kirurgiska kliniken US, Linköping Introduction Sjukhusförvärvad pneumoni (HAP) kan bidra till mortalitet, morbiditet och ökat resursutnyttjande på kirurgiska vårdavdelningar framför allt för patienter med samsjuklighet. Det är den vanligaste vårdrelaterade infektionen efter urinvägsinfektioner. Avsikten med denna studie var att ta reda på frekvensen av HAP och att identifiera potentiella riskfaktorer för HAP på en akutkirurgisk vårdavdelning. Method Retrospektiv, kvantitativ och jämförande studie där 90 patienter med HAP inkluderades. Det är samtliga patienter som fick diagnosen HAP från september 2008 till maj 2013. Diagnosen var ställd minst 48 timmar efter inläggningen på den akutkirurgiska vårdavdelningen (KAVA), US, Linköping. En åldersmatchad referensgrupp med 75 patienter som inte hade diagnosen HAP jämfördes med HAP-gruppen avseende olika faktorer, varav en del tidigare har rapporterats. Result Av 10.335 inlagda patienter på KAVA fick 0,9 procent diagnosen HAP, som var signifikant vanligare hos män. Misstänkt eller säkerställd aspiration förekom hos 68 procent i HAP-gruppen mot 1 procent i referensgruppen och immobilisering hos 48 procent respektive 7 procent. Andra signifikanta skillnader fanns avseende retention/kräkning, bukingrepp och förekomst av ventrikelsond. Discussion Flera riskfaktorer för HAP har identifierats. Misstänkt eller säkerställd aspiration var vanligast. Förebyggande åtgärder med olika omvårdnadsåtgärder bör införas för att minska förekomsten av HAP. Dag: Onsdag 20/8 Tid: 14.4515.30 Plats: Vid posterskärmarna 300 Sjuksköterskeledd claudicatiomottagning Karin Reis, Karlstad Sandra Rudner Karlstad, Siri Roskifte Karlstad, Lena Söderlund Karlstad Kirurgkliniken Karlstad Introduction Benartärsjukdom(BAS) inkluderar tre tillstånd, asymptomatiska patienter, claudicatio intermittens (IC) samt kritisk ischemi. BAS diagnosticeras med mätningar av ankel/ arm index (ABI) och en skattning av patientens symptom. Diagnosen är associerad med en ökad kardiovaskulär mortalitet som är jämförbar med den hos patienter med symptomatisk hjärtsjukdom.Trots sjukdomens riskprofil har endast hälften av patienterna kontakt med sjukvården. För att reducera denna risk bör råd avseende livststilsförändringar,motion och farmakologisk behandling erbjudas alla patienter med BAS .Forskning visar att patienter med benartärsjukdom är underdiagnosticerade och underbehandlade. En sjuksköterskeledd mottagning startas för att optimeras omhändertagande av denna patientgrupp. Method ABI,genomgång av livsstil, riskfaktorer muntligt och validerat frågeformulär(European Claudication Questionnaire). Rökavvänjning, fysisk aktivitet på recept, riskreducerande behandling och uppföljning. Result Resultatet visar att optimera omhändertagandet för IC patienter har varit framgångsrikt. Patienter har skattat ökad livskvalitet genom att gångförmågan ökat och rökstopp varit framgångsrik. Patienter har upplevt trygghet, fått bra stöd och erbjudits hjälp i tid på rätt plats med rätt kunskap.Sjuksköterskors kompetens har tagit till vara och vidarutvecklats. Discussion Genom att patienten får sjukdomsinsikt tidig kan förebyggande insatser och problem minska.Sjuksköterskeledd mottagning har visat på goda effekter, genom fortsatt forskning av insamlade statistik kommer mer resultat visa på fortsatt förbättringsmöjligheter för denna patientgrupp. Dag: Onsdag 20/8 Tid: 14.4515.30 Plats: Vid posterskärmarna 301 Sårmottagning kvalitet och ökad kompetens Annika Carlson, Karlstad Jessica Beck Karlstad, Anneli Nilsson Karlstad, Anita Park Karlstad, Ann Christine Meier Karlstad Kirurgkliniken Karlstad Introduction Den kirurgiska sårpatienten vårdas inom flera verksamheter på kirurgkliniken. Nya behandlingmetoder ställer krav på samlad kompetens och kvalitet. Patienter med behov av omläggningar på helger vårdades inneliggande eller kom till avdelningen på helgen. Resurser för att vårda dessa patienter på vårdavdelningarna under helger fanns inte. Projekt startas där undersköterskor/sjuksköterskor med kompetens och erfarenhet ska kunna bedöma och behandla patienter med sår. Method Enkäter till patient och medarbetare (KUPP), kvalitet ur patientens perspektive.Enhetliga riktlinjer för behandling av sår samt förbandsrekommendationer utarbetas. Utbildning internt och externt gällande sårbehandling ingår i projektet. Mätning av antal besök samt telefon rådgivning. Result Resultatet visar ökad kvalitet och trygghet för patienten. Medarbetarna på kliniken visar på förbättrade arbetsmiljö och ökad kompetens. Antal besök har frigjorts på övriga mottagningar och sårmottagningen har haft ett stort antal besök samt rådgivande samtal. Discussion Resultatet visar ökad kvalitet och kompetens vilket gett drivkraft att fortsätta förbättra för patienter med sår. Vision finns att starta sårcentra med andra verksamhet ex hud och infektion, Dag: Onsdag 20/8 Tid: 14.4515.30 Plats: Vid posterskärmarna 302 Vilken effekt har hemträningsprogram på rektusdiastas hos multipara kvinnor? Anna Skawonius, Stockholm Ulf Gunnarsson Stockholm, Cecilia Fridén Stockholm, Karin Strigård Umeå Karolinska Universitetssjukhuset Introduction Rektusdiastas återfinns framförallt hos kvinnor efter graviditet och barnafödande och resulterar ofta i ryggsmärtor och obehag. Det finns lite sjukgymnastisk evidens som beskriver hur patienter med rektusdiastas ska behandlas. Method Studien redovisar mätningar baserade på 30 försökspersoner som randomiserats till hemträning. Två olika träningsprogram delades ut till 24 respektive sex personer. Under studiens gång gjordes ett byte av träningsprogram då försökspersoner klagade över smärta vid träning eller svårigheter att utföra övningar. Som en direkt följd av programbytet ses ojämn gruppindelning. Diastasmått, test av bukmuskulatur utförda i Biodex 4 och subjektiva skattningar av symptom relaterade till rektusdiastas samlades in före och efter en tre månader lång träningsperiod. Result Diastasbredden minskade signifikant efter tre månaders hemträning (p=0,001). Det var dock ingen skillnad på upplevda besvär. Biodextest visade att hemträningen resulterade i signifikant ökad styrka efter träningsperioden (p=<0,005). Discussion Resultaten i denna studie indikerar att hemträningsprogram för bukmuskulaturen kan minska diastasbredd, öka styrka och funktion i bålen mätt i Biodex samt öka den upplevd bålstabilitet hos kvinnor med rektusdiastas efter graviditet och barnafödande signifikant, dock finns behov av fler studier för att kunna fastställa resultatet. Inga förändringar i upplevda symtom kunde mätas. Dag: Onsdag 20/8 Tid: 14.4515.30 Plats: Vid posterskärmarna 303 Kan kvarvarande perkutant transhepatiskt dränage (PTD) minska symtombördan till svårt sjuka patienter med malign gallvägsstas? Eva Åstradsson, Linköping Karin Blomquist Linköping, Per Anders Heedman Linköping, Rune Sjödahl Linköping Kirurgiska kliniken US Linköping Introduction Perkutant transhepatiskt dränage (PTD) har under lång tid använts som metod för att sänka ett förhöjt bilirubinvärde som orsakas av gallstas vid malign sjukdom. Nya endoskopiska metoder har tillkommit i behandlingsarsenalen som medfört att PTD numera ofta är ett andrahandsval. Avsikten med denna studie var att värdera resultatet av PTD inläggning som palliativ insats. Method Retrospektiv, strukturerad, demografisk journalgranskning i kvalitetsgranskande syfte av patienter som fått PTD via Seldingerenheten, Universitetssjukhuset Linköping och diagnostikcentrum i Östergötland från september 2008 till och med juni 2013. Result 143 patienter inkluderades (78 män och 65 kvinnor). Hos 129 (90.2 %) fanns inte någon dokumenterad läkarinformation inför PTD. 119 av 129 patienter (92,2 %) med kvarvarande PTD fick komplikationer och 20 (15,5 %) avled inom 14 dagar. 41 (28,7 %) led av klåda före och 26 (18,3 %) efter anläggning av PTD. Medianvärdet för bilirubin var 237 före och 103 efter PTD. Discussion PTD är associerad med stor risk för komplikationer i ett sent skede av livet trots generellt minskade bilirubinvärden. Därför bör indikationsställning och beslut om att erbjuda patienten PTD beaktas ur ett holistiskt perspektiv. Dag: Onsdag 20/8 Tid: 15.3015.50 Plats: LM Ericsson 304 intermediärvård i Sverige- fokus på organisation, övervakningsmöjligheter och sjuksköterskekompetens Anna-Carin Andregård, Habo kirurgkliniken Ryhovs sjukhus Jönköping Introduction Brist på IVA platser och en allt mer avancerad kirurgi och ett ökat antal äldre och multisjuka patienter har lett till att allt fler svårt sjuka patienter placeras på vanliga vårdavdelningar utan möjligheter till adekvat övervakning. För att öka patientsäkerheten har intermediärvårdsplatser skapats både internationellt och i Sverige. Syftet med denna studie var att kartlägga intermediärvårdsenheter i Sverige med fokus på organisation, patienter, övervakningsmöjligheter och sjuksköterskekompetens. Method Deskriptiv studie med webbaserade enkäter till sjukhusdirektörer för akutsjukhus, verksamhetschefer för intermediärvårdsenheter och sjuksköterskor anställda på intermediärvårdsenheter i Sverige. Result Totalt 25 intermediärvårdsenheter vid 12 olika sjukhus identifierades, varav 18 enheter deltog. Olika organisationsformer beskrivs, fristående enheter, integrerade på IVA eller vanlig vårdavdelning. Majoriteten erbjuder visuell och kontinuerlig övervakning av vitala funktioner, använder artär katetrar, CPAP och inotropa droger. 60 % av sjuksköterskorna har endast grundutbildning och uppskattar sin kompetens som hög. Discussion Svenska Intermediärvårdsenheter erbjuder avancerad vård och övervakning till svårt sjuka patienter. Behovet av denna vårdnivå verkar vara stort vilket kan bero på att Sverige har ett lågt antal IVA platser/ invånare jämfört med andra länder. Sjuksköterskor som arbetar inom intermediärvård bör få vidareutbildning för att kunna ta ansvar för den avancerade vård som ges. Under dagtid bör bemanningen vara 1 sjuksköterska per 2 patienter. Dag: Onsdag 20/8 Tid: 15.5516.15 Plats: LM Ericsson 305 Förändrade yrkesroller med "skill-mix". Sandra Stenroth, Eskilstuna Kliniken för kirurgi och urologi Mälarsjukhuset Introduction Vi har arbetat mycket med vår tillgänglighet. Vi identifierade flera problem. • Patienter fick ej komma på nybesök i tid. • Återbesöken var kraftigt försenade. • Canceruppföljningen var ej tillfredsställande. • En ohanterbar väntelista för patientbesök var stressande för all vårdpersonal. Vi identifierade några områden där vi förändrade vårt arbetssätt. Method • Bröstcentrum - ”one stop clinic”. Sjuksköterska tar anamnes, undersöker bröstet och skriver remiss till mammografi och ultraljud. Patienten får besked samma dag om allt ser normalt ut. Läkarbesök bokas om malignitet misstänks. • Endoskopimottagningen - en sjuksköterska har tagit över telefonuppföljning av en selekterad grupp kolitpatienter. Två sjuksköterskor har genomgått endoskopistutbildning på Sophiahemmet. • Kirurgmottagningen- sjuksköterskor sköter uppföljning av coloncancer, rektalcancer, maligna melanom och kärloperationer. En sjuksköterska opererar bort hudförändringar. • Urologmottagningen – en sjuksköterska sköter uppföljningen av prostatacancer. Result Resultatet av vårt förändringsarbete är kortare väntetider till ovan nämnda undersökningar och uppföljningar. Bättre patientsäkerhet och högre kvalitet då patienterna får komma i tid på sina cancerkontroller och har möjlighet att kontakta sjuksköterska mellan besöken. Discussion Brister i tillgänglighet fick oss att lyfta blicken och fundera på om rätt kompetens gjorde rätt saker. Vi förändrade sjuksköterskans roll på våra mottagningar och har höjt vår kvalitet genom att öka kontinuitet och tillgänglighet för våra patienter. Dag: Onsdag 20/8 Tid: 16.2016.40 Plats: LM Ericsson 306 Fall och fallskador. Granskning av avvikelser på en kirurgisk vårdavdelning Anna Karlsson, Uppsala Kärlkirurgavdelning 70B1 Akademiska sjukhuset Introduction Syftet med denna studie var att granska alla avvikelser avseende fall som registrerats på en kirurgisk vårdavdelning på ett sjukhus under år 2012. Method Metoden var en retrospektiv journalstudie där alla avvikelser (n=50) inkluderades. Granskningen skedde utifrån en granskningsmall där fallriskbedömningsinstrumentet Downton Fall Risk Index ingick. Result Resultatet visade att männen stod för en majoritet av antalet fall (66 %) och att det var en hög medelålder för de patienter som hade råkat ut för en fallhändelse (m 78,66; sd 10,472). Hälften av alla fallhändelser inträffade nattetid och två tredjedelar av fallen skedde inne på patientsalen. En övervägande andel av patienterna var bedömda som fallriskpatienter. Medelvärdet enligt Downton Fall Risk Index var 4,84 poäng av maximala 11 poäng. Majoritet av patienterna hade varit med om en enstaka fallhändelse. Av de inträffade fallhändelserna var 90 procent dokumenterade i patientens journal. Preventiva åtgärder fanns dokumenterat i 70 procent av de granskade avvikelserna. Totalt var 12 olika preventiva åtgärder dokumenterade varav den mest förekommande var information. Antalet fallskador uppgick till 19 stycken varav flertalet var mindre allvarliga men en patient avled. Discussion Slutsatsen är att en övervägande andel av patienterna var bedömda som fallriskpatienter och trots insatta preventiva åtgärder för en övervägande majoritet föll patienterna ändå. Dag: Onsdag 20/8 Tid: 16.4517.05 Plats: LM Ericsson 307 308