Föräldrasamverkan på mångkulturella fritidshem

Fakulteten för lärande och
samhälle
Barn Unga Samhälle
Examensarbete i fritidspedagogik, 15 högskolepoäng, grundnivå
Föräldrasamverkan på mångkulturella
fritidshem
Parental interaction in multicultural
after school activities
Erik Hadzic
Marcus Fridén
Grundlärarexamen med inriktning
mot fritidshem 180 poäng
Examinator: Caroline Ljungberg
Examinerande slutseminarium 26/3 2014
Handledare: Eva Nyberg
Förord
Vi som skrivit detta arbete har under dessa tre år på Malmö högskola lärt känna varandra väl,
och då examensarbetet närmade sig valde vi att skriva tillsammans. Vi ansåg att våra olika
styrkor och svagheter kunde komplettera och kompensera för varandra på ett sådant sätt att vi
tillsammans skulle kunna skapa ett välskrivet och bra arbete. I början hade vi lite svårt att
bestämma oss för vilket ämne vi skulle jobba med, men efter tankar, diskussioner och
reflekterande kom en av oss med förslaget om att arbeta med ämnet ”föräldrasamverkan i
mångkulturella fritidshem”. När detta förslag togs upp kände vi båda två direkt att detta
outforskade område vore ett bra sätt att avsluta våra studier på Malmö högskola; att belysa
detta annars lite diffusa område inom pedagogiken. Denna text har vi båda jobbat med lika
mycket, vi delegerade ut vissa områden till varandra medan vi skrev vissa tillsammans. I
grova drag har Marcus har skrivit om Begreppsförklaring, Bakgrund, Metod och
Metoddiskussion, och Erik om Inledning, Tidigare forskning, samt Syfte, Resultat och
Slutdiskussion där vi suttit tillsammans. Vi har under arbetets gång kollat varandras texter och
gett konstruktiv kritik, och Erik har ansvarat för den sista genomgången av arbetet under
inlämningsdagen.
Vi vill nu passa på att rikta ett stort tack till de berörda fritidshemmen och pedagogerna; som
inte bara ställde upp på intervjuer med mycket intressanta och djupgående svar, utan även gav
den extra knuffen som behövdes för att enkäterna skulle börja trilla in. Vi vill även tacka de
föräldrar som tog sig tiden att fylla i enkäterna och gjorde vår studie möjlig. Ett stort tack
även till vår handledare Eva Nyberg, som alltid funnits till hands när vi behövt hjälp och som
alltid var villig att hjälpa oss med bra svar och textrespons. Slutligen vill vi tacka varandra för
att gott samarbete, och vi hoppas att denna studie i alla fall i någon mån kan bidra till att
väcka intresse och tankar kring det relativt obelysta och outforskade området,
föräldrasamverkan på mångkulturella fritidshem.
2
Abstract
Hadzic, Erik & Fridén, Marcus (2014) Föräldraverksamhet på mångkulturella fritidshem.
Malmö: Lärarutbildningen Malmö högskola.
Det övergripande syftet med vår studie är att kartlägga hur föräldrasamverkan fungerar och
ser ut på mångkulturella fritidshem, samt vilka möjligheter och hinder det kan finnas. Vår
studie har utgått från följande frågeställningar.
- Vad vet föräldrarna om fritidshemmets uppdrag?
- Hur resonerar föräldrarna kring samverkan, vilka möjligheter respektive hinder ser de?
- Hur resonerar pedagogerna kring samverkan, i termer av möjligheter och hinder?
Då det är väldigt knappt med tidigare forskning kring detta område har vi fått förlita oss på de
få böcker vi haft, samt böcker angående föräldrasamverkan inom skolan i allmänhet. Vår
studie är baserad på två olika skolors fritidshem som båda är mångkulturella, det vill säga att
det finns många barn med olika etnisk bakgrund i skolan och på fritidshemmet. Våra metoder
består av intervjuer och enkätfrågor. Pedagogernas intervjusvar stämmer väl överens i vissa
delar, medan det skiljer sig signifikant i andra. I enkätsvaren från föräldrarna framgår såväl
positiva som negativa synpunkter på samverkan. Slutresultatet visar att möjligheterna för
utveckling finns där för alla parter, men det kräver också en vilja till interaktion och
ansträngning om man vill få en mer samspelt samverkan till stånd.
Nyckelord: föräldrasamverkan, hinder, mångkulturalitet, möjligheter.
3
4
Innehållsförteckning
1. Inledning
sid 7
1.1 Begreppsförklaring
8
1.1.1 Föräldrasamverkan
8
1.1.2 Mångkulturell skola/fritidshem
8
1.1.3 Möjligheter och hinder
8
1.2 Syfte och frågeställningar
9
2. Bakgrund
10
2.1 Vad säger dagens läroplan?
10
2.2 Vad säger tidigare läroplaner?
10
3. Tidigare forskning
12
3.1 Föräldrar och skola, de fyra principerna
12
3.2 Mångkulturella urbana skolor i Sverige
14
3.3 Föräldrasamverkan i mångkulturella skolor
15
4. Metod
18
4.1 Metodval
18
4.2 Urvalsprocess och urvalsgrupp
19
4.3 Genomförande
20
4.3.1 Intervju
20
4.3.2 Enkät
20
4.3.3 Analysprocess
21
4.4 Forskningsetiska överväganden
21
4.5 Validitet och reliabilitet
22
5. Resultat och analys
23
5.1 Föräldrarnas kunskap om fritidshemmet och dess uppdrag
23
5.1.1 Kontakten med personalen
23
5.1.2 Insyn i fritidshemsverksamheten
24
5.2 Föräldrarnas resonemang kring samverkan - problem och möjligheter
25
5.2.1 Tillfällen till kontakt och information
25
5.2.2 Synsätt på betydelsen av engagemang
25
5.2.3 Fritidshem och rum
26
5.3 Pedagogernas resonemang om samverkan – hinder och möjligheter
27
5
5.3.1 Formell kontra informell kontakt
27
5.3.2 Föräldrarnas engagemang och tilliten
28
5.3.3 Språkförbistring och kulturella skillnader
29
5.3.4 Syn på maktperspektiv
29
5.3.5 Kommunikationsaspekter
30
5.4 Sammanfattning
31
6. Slutdiskussion
35
6.1 Metoddiskussion
35
6.2 Resultatet ur ett holistiskt perspektiv
35
6.3 Tankegångar om vidareuppföljning
37
Referenser
Bilagor
6
1. Inledning
Vår studie handlar om frågor som rör föräldrasamverkan på mångkulturella fritidshem.
Nyckelorden i arbetet är förutom mångkulturalitet, även föräldrasamverkan samt hinder och
möjligheter. Vår forskningsfråga är att ur ett samverkansperspektiv, undersöka hur föräldrar
på en mångkulturell skola uppfattar fritidshemmets uppdrag”. Den här frågan har vi undersökt
ute på två skolor i en sydskånsk stad, där fokus är på föräldrar som har barn på fritidshem i
mångkulturella bostadsområden. Integration diskuteras på det sättet att vi undersöker
föräldrarnas syn på barnens fritidshem och vilken uppfattning de har angående det. Vi är
också ute efter föräldrarnas generella helhetsbild av fritidshemmet, både att få fram en bild av
vad de ser, samt undersöka vilka hinder och möjligheter för samverkan deras uppfattning
medför. Idén till temat kläcktes av Erik, som fem VFU-perioder in på utbildningen fortfarande
inte känt av någon interaktion med föräldrar i en större utsträckning. Detta är intressant och
relevant eftersom problemet kan vara utbrett på mångkulturella fritidshem och det står klart
att det inte är något obetydligt problem enligt en studentuppsats på området vi analyserat
(Demerici, 2010). Problematiken är sådan att det vid brister i föräldrasamverkan kan slå
tillbaks mot alla inblandande; elever, föräldrar och pedagoger. Är inte föräldrarna med på
fritidshemmets innehåll så kan pedagoger i många fall en onödig bromskloss att ta itu med.
I Lgr11 hittar vi också en riktlinje som säger att ”alla som arbetar i skolan ska samarbeta med
elevernas vårdnadshavare så att man tillsammans kan utveckla skolans innehåll och
verksamhet” (Skolverket, 2011:16). Vi har varit verksamma på skolor med stor andel barn av
utländsk bakgrund och har bägge blandade erfarenheter av föräldrakontakten. På något håll
har det varit väldigt lite föräldrakontakt och det har väckt frågor inom oss varför det kan vara
så. Vi är även intresserade av hur ofta föräldrarna har kontakt med fritidshemspersonalen och
om kontakten uppfattas som positiv eller negativ. Sammanhangen kan ofta styra
föräldrakontakten beroende på om barnet varit i en negativ situation där föräldrar måste
kontaktas, exempelvis bråk, eller om det är en positiv situation där barnet har gjort något bra
som de ska berömmas för. Där kan kontaktens karaktär variera från direkt interaktion till
lappar hem. Fritidspedagoger kan i många fall ha mer kontakt med föräldrar än lärarna och
därför känns det som ett intressant forskningsområde när det handlar om bristande
föräldrasamverkan av olika anledningar, det kan andra ord finnas möjligheter till
förbättringar.
7
1.1 Begreppsförklaring
1.1.1 Föräldrasamverkan
Föräldrasamverkan är ett ord med många tolkningar och definitioner, men i detta fall så menar
vi det gemensamma arbete pedagogerna utför tillsammans med föräldrarna i syfte att ge de
bästa möjliga förutsättningarna för att ge barnen en tillfredställande utveckling. Holmgren
(2011) skriver i sin del av antologin Fritidshemmet att ”skolan har enligt läroplanen i uppdrag
att samarbeta med föräldrarna kring barnens utveckling och sociala fostran”(Holmberg,
2011:61). Bouakaz (2009) skriver att med samverkan menas de frågor som rör föräldrars
engagemang i skolan i det svenska samhället.
1.1.2 Mångkulturell skola/fritidshem
Dagens samhälle innehåller en betydande del personer med invandrarbakgrund. Vad som
menas med mångkulturella skolor och fritidshem, skriver Bouakaz (2009), är att eleverna,
lärarna och pedagogerna i skolan har olika etnisk härkomst. Det vill säga att personerna som
är involverande i skolan härstammar från andra länder och kulturer än den svenska.
1.1.3 Möjligheter och hinder
Att definiera möjligheter och hinder är ingen lätt uppgift, dessa ord kan tolkas efter vilket
sammanhang de sätts i. I vår studie menar vi vilka hinder och möjligheter som kan finnas i
samarbetet skola - hem. Bouakaz (2009) skriver att exempel på hinder kan vara ett
oengagemang både från föräldrarnas samt lärarnas eller pedagogernas sida, med andra ord att
varken personal eller föräldrar vill eller orkar engagera sig i att förbättra samarbetet i det här
fallet. Definitionen av möjligheter kan vara att det finns ett engagemang från både personal
och föräldrars sida att till exempel ”bygga broar”, alltså jobba från båda hållen för att förbättra
samarbetet mellan hemmet och skolan.
8
1.2 Syfte och frågeställningar
Syftet med arbetet är att, ur ett samverkansperspektiv, undersöka hur föräldrar och pedagoger
uppfattar fritidshemmets uppdrag. Vi har valt att avgränsa undersökningen till två fritidshem
och vi tror att underlaget finns där för att vi ska uppnå vårt syfte. Studien kommer vara
begränsad till dessa två fritidshem då vi anser, att den tillgängliga tiden för arbetet måste
disponeras så att forskningen blir mer relevant och koncentrerad. Risken med fler fritidshem
än två är att forskningen i relation till tiden vi har till förfogande kan bli mer ”utsvävad” och
mindre konkret. För vårt syfte har vi formulerat följande frågeställningar.
- Vad vet föräldrarna om fritidshemmets uppdrag?
- Hur resonerar föräldrarna kring samverkan, vilka möjligheter respektive hinder ser de?
- Hur resonerar pedagogerna kring samverkan, i termer av möjligheter och hinder?
9
2. Bakgrund
Då vi vill kunna ge en bättre insikt och förståelse för hur föräldrasamverkan har utvecklats
genom åren måste vi gå tillbaka i tiden och titta på LGR11 och föregångarna till den. Vi har
valt att titta i dessa: LGR 62, LGR 69, LGR 80 och LPO 94. Vi valde att titta i dessa
läroplaner för att vi själva ville se hur tankarna gick kring föräldraverksamhet då och för att
lätt kunna följa och kunna ge en bild hur tankegångarna har utvecklats genom åren, samt var
och på vilket sätt det har utvecklats.
2.1 Vad säger dagens läroplan?
Ser man på den rådande läroplanen som gäller idag (LGR 11) så kan man skönja att den inte
alls är lika detaljerad som en del av de tidigare läroplanerna. Varken i beskrivningen om sättet
att möta vårdnadshavarna på, eller sätt att skapa kontakt med mera. I dagens läroplan ges
endast en kort beskrivning samt ett kort föredrag om vilka riktlinjer som ska hållas i kontakten
mellan skolan och hemmet. I beskrivningen skrivs det att skolan och vårdnadshavarnas
gemensamma ansvar för elevernas skolgång ska skapa de bästa möjliga förutsättningarna för
barns och ungdomars utveckling och lärande. Riktlinjerna säger att skolan ska samarbeta med
elevernas vårdnadshavare så att man tillsammans kan utveckla skolans innehåll och
verksamhet. Det hör också till att läraren ska samverka med och fortlöpande informera
föräldrarna om elevernas skolsituation, trivsel och kunskapsutveckling, samt hålla sig
informerad om den enskilda elevens personliga situation och iaktta respekt för elevens
integritet. Här kan man utläsa som tidigare nämnts att det inte finns några riktlinjer för hur
dessa mål ska uppfyllas, utan det är upp till läraren att själv eller i arbetslaget utarbeta sätt att
uppfylla kriterierna för vad som krävs av skollagen för en lyckad och fullgjord
föräldrasamverkan. Inte heller finns det några som helst mål som är uppsatta för läraren att
uppnå. Man ger inget direkt svar på vad man i slutändan vill uppnå med föräldrasamverkan,
utan det är upp till vårdnadshavarna samt läraren att finna vilka de egna målen tordes vara.
2.2 Vad säger tidigare läroplaner?
Läser man i de äldre läroplanerna LGR 62, 69, 80 finns väldigt stora likheter. Man kan utläsa
att alla tre läroplaner är rörande överens om att det är hemmet som har det största ansvaret för
elevens uppfostran och inte skolan. Likväl påpekar även dessa läroplaner att det är viktigt att
10
skolan har en god kännedom om barnets hemmiljö. För att uppnå detta krävs det ett gott
samarbete mellan hemmet och skolan, allt för att barnet ska få en så positiv utveckling som
möjligt. Det står även skrivit att det är skolans uppgift att ta den första kontakten med
hemmet, samt att det är pedagogens uppgift att kalla föräldrarna till möte. I LPO 94 står det i
likhet med dagens läroplan LGR11, att skolan och hemmet har ett gemensamt ansvar för
barnets skolgång och tillsammans ska skapa de bästa möjliga förutsättningarna för att lyckas
med detta. Det står inget om att det är pedagogens uppgift att ta första kontakten med
hemmet, utan här ska ske ett ömsesidigt utbyte av information för att gynna eleven.
De stora skillnaderna mellan läroplanerna (LGR 62, 69) är att de äldsta ger en detaljrik bild
över hur föräldrasamverkan ska ske, där det bland annat skrivs om de olika metoderna som
kan användas för att hålla kontakten med föräldrarna. Dessa metoder är föräldramöten,
klassmöten, åhörardagar och mottagningstider. Det står mer konkret hur skolan ska bemöta
föräldrar samt hur man skapar ett gott samarbete. Exempelvis kan man läsa i LGR 62,69 att
då en upprörd förälder kommer in för att möta läraren, ska läraren lyssna uppmärksamt och
låta föräldern tala till punk. För att skapa ett gott samarbete föreslår dessa läroplaner
exempelvis att läraren ska bjuda in till föräldramöten, samt ha åhörardagar då föräldrarna är
välkomna att sitta med under en dag i skolan. Ett annat exempel är mottagningstider, vilket är
tider då läraren finns tillgänglig för möten med föräldrarna. Detta till skillnad gentemot de
nyare läroplanerna, (LGR 80, 94) som ger ett större tolkningsutrymme i frågan samverkan,
hem och skola. Här ges inga detaljerade beskrivningar av varken hur kontakten ska ske eller
hur pedagogen ska agera i diverse situationer. I stället står här lite mer kortfattade riktlinjer
som ska eftersträvas av pedagogen för att nå upp till målet, samverkan mellan hem och skola
11
3. Tidigare forskning
I detta kapitel presenteras den forskning vi anser vara av betydelse för vårt syfte. Fokus läggs
på relationer och samverkan mellan hem och skola. De specifika aspekter som präglar
mångkulturella skolor framhålls särskilt.
3.1 Föräldrar och skola, de fyra principerna
Författaren Lars Eriksson (2008) har i sitt kapitel ”Föräldrar och skola – olika innebörder”
som går att finna i boken ”Vi lämnar till skolan det käraste vi har….” skrivit om fyra
principer som hjälp till att förklara relationerna mellan hem och skola.
Dessa fyra principer kallas för ”isärhållandetsprincipen”, ”partnerskapsprincipen”
”brukarinflytandeprincipen” samt ”valfrihetsprincipen”.
Eriksson (2008) skriver att isärhållandetsprincipen bottnar i de olika skillnaderna som
existerar mellan hem och skola, samt mellan föräldrar och lärare. Författaren skriver att denna
teori kan härledas rent teoretiskt till den amerikanska sociologen Willard Waller, som redan
under 1930-talet diskuterade konflikterna mellan hem och skola. Han menar att konflikter
mellan hemmet och skolan är nästintill oundvikliga då båda instanser vill barnet väl, fast på
väldigt olika sätt. Eriksson (2008) skriver att Wallner fortsatt menar att läraren har som
uppgift att (samt måste) värdera barnets prestationer efter en standard, medan en förälder inte
bara ser till den ensidiga utvecklingen av barnets intellektuella bildning utan också ser en
helhetsbild av barnets utveckling. Föräldrar och lärare har därmed olika relationer till barnet
och kan på det viset betraktas som ”naturliga fiender” enligt Wallner. Eriksson (2008)
fortsätter i sitt kapitel att reflektera över ytterligare en komponent i relationen hem och skola
där han skriver att yrket är belastat med ett klassiskt professionsbegrepp som historiskt
betonar läraren som fackman, och därtill hamrat in betydelsen av självständighet, distans,
oberoende och ett emotionellt kontrollerat förhållningssätt. Författaren citerar en annan
författare vid namn Andy Hargreaves, som i en studie om lärare kunde spåra detta ideal.
Hargreaves menade att lärare ofta såg sig som experter i mötet med föräldrarna, och sällan
reflekterade över att det fanns några sprickor i deras omdömen, och att de därför höll
föräldrarna på ”behörigt avstånd”.
12
Den andra principen kallas för partnerskapsprincipen. Eriksson (2008) skriver att principen
går ut på att minska ”avståndet” mellan hem och skola. Partnerskapstanken växte fram som en
potentiell möjlighet att förverkliga de jämlikhetssträvande ambitioner som kännetecknade och
dominerade utbildningspolitiken under 1950-1970- talen. Vidare skriver Eriksson att den så
kallade ”Coleman-rapporten” från 1966 och dess brittiska motsvarighet ”Plowden-rapporten”
från 1967, var ett starkt bidrag till att visa hemmiljöns starka betydelse för barnens framgång i
skolan. Den slutsatsen påverkade skolpolitiken i den formen att tanken om ett
jämlikhetstänkande slog rot. Forskningsresultaten resulterade i en föreställning av ett mer
utvecklat samarbete mellan hem och skola. Föräldrar och lärare konstruerades alltså som
partners för att skapa förutsättningar som skulle ge alla barn jämlika möjligheter att uppnå
goda skolprestationer.
Princip nummer tre fick namnet brukarinflytandeprincipen. Enligt Eriksson (2008) är detta en
princip som i grunden inte handlar om elevernas skolprestationer (även om det kunde finnas
med som en bakgrundstanke), utan denna princip har utvecklats som en demokratisk tanke där
föräldrarna skulle ges mera inflytande i skolan. Enligt Eriksson (2008) menar Nicolas Beattie
som gjort studier inom detta ämne, att det finns mycket som talar för att ett ökat
föräldrainflytande var ett sätt för de olika länderna att komma till rätta med
tillkortakommanden i den politiska apparaten. Vidare skriver Eriksson att Beattie menar att
när utbildningssystemet reformerades, exempelvis i dåvarande Västtyskland och
Storbritannien, skapades en press inom systemet att hos olika föräldragrupper söka legitimitet
genom att konsultera och involvera föräldraopinionen. Idén är som tidigare nämnts baserad på
demokratiska grunder för att ge föräldrar som kollektiv ett utvidgat lokalt inflytande över
skolan och dess verksamhet. Eriksson skriver även att deltagardemokrati är
brukarinflytandeprincipens allra mest centrala komponent.
Den fjärde och sista principen kallas för valfrihetsprincipen. Här skriver Eriksson (2008) att
relationen mellan hem och skola kan ges en fjärde innebörd som handlar om föräldrars rätt att
välja skola för de egna barnens räkning. Enligt Eriksson placerar denna princip den
individuella föräldrarätten i centrum. Författaren skriver att det är en frihetsidé som går
tillbaka till Crawfort Brought MacPhersons tankar om en ”progressiv individualism” där han
menar att varje individ är ägare av sina egna kapaciteter, och på den grunden förankras
valfrihetsprincipen enligt Eriksson. Med andra ord handlar denna princip om individens frihet
och tanken om att varje person kan och är kapabel att göra sina egna val gällande vad som är
13
bra och inte är bra för deras barn. Tanken härleds till att varje individ själv måste bestämma
och har kapaciteten att välja vilken skola och motivera varför den passar dem och deras barn.
3.2 Mångkulturella urbana skolor i Sverige
Ett sätt att förstå vad mångkulturella urbana skolor står för och vilken plats de intar på
utbildningsbildningsfältet är att identifiera några aspekter som formar grundläggande villkor
för deras organisation, verksamhet och utfall. Generellt sett kan man dela upp det i fyra
definierande aspekter, som Bunar (2012) skriver om i antalogin Lärande, skola, bildning. Den
första är elevernas sociala bakgrund, något som i stora drag speglar det lokala samhällets
sociala konfiguration. Miljonprogrammen i storstäderna har ända sedan de uppfördes under
1960- och 1970-talen drabbats av den så kallade ”white-flight” – processen, varvid de socialt
starkaste familjerna tenderade att lämna områdena. I deras tomma lägenheter flyttade
arbetarklassen in och så småningom nyinvandrade arbetslösa och flyktingfamiljer ditplacerade
av Migrationsverket. Processen accelererade under 1980- och i synnerhet under 1990-talet,
dels till följd av ekonomiska kriser, dels till följd av den stora flyktinginvandringen från
krigsdrabbade områden runt om i världen. Områden som Rosengård och Husby blev alltmer
socialt utsatta och präglade av arbetslöshet, bidragsberoende, försämrat hälsoläge och i
genomsnitt lägre utbildning bland de boende. Ett annat stort problem för det lokala samhällets
stabilitet och upprätthållandet av starka sociala nätverk är den stora omflyttningen, som
påverkat skolornas sätt att organisera utbildningen, att förhålla sig till närområdet och
kommunicera med föräldrarna (Bunar, 2012).
Den andra definierande aspekten är den mångkulturella elevsammansättningen. På många
skolor råder en etnisk heterogenitet med barn från alla världens hörn, men ett antal skolor
domineras till största delen av enstaka etniska grupper. Mångkulturella urbana skolor
tillhandahåller en arena där själva innebörden av att tillhöra ständigt ifrågasätts och
omförhandlas. Men mot bakgrund av det ansträngda sociala läget och elevomsättningen ses
och upplevs inte denna ”invandrarnas mångkulturalism” som något positivt.
Den tredje definierande aspekten av mångkulturella skolor har att göra med skolornas
symboliska status i samhället. En av de största utmaningarna dessa skolor möter är dåligt
rykte och låg status; det vill säga tillskrivning av negativa egenskaper som inte bara är
abstrakta diskurser, utan har pålitliga sociala konsekvenser för relationer inom skolan mellan
olika aktörer samt påverkar skolornas relationer med omgivningen (föräldrar, det lokala
14
samhället, medierna, elevernas blivande arbetsgivare etcetera.) För eleverna innebär skolornas
dåliga rykte vidare att de som individer förknippas med omgivningens föreställningar om
deras skola och bostadsområde, vilket kan leda till diskriminering, isolering, låga
förväntningar och självuppfyllande negativa profetior. Den fjärde aspekten är
utbildningspolitiska förändringar med valfriheten och konkurrensen i spetsen, som i grunden
förändrat villkoren för skolornas organisation och verksamhet. Rätten att välja en annan skola
än den närmast liggande samt rätten att välja mellan kommunala och fristående skolor har lett
till att vissa mångkulturella skolor tappat en betydande andel av sina elever. Många av dessa
lämnade inte sina skolor med hänvisning till dåliga lärare och fallfärdiga byggnader – tvärtom
var många påfallande nöjda med pedagogiken och de materiella förutsättningarna på den
gamla skolan – utan främst med hänvisning till ”många invandrare” och ”dåligt rykte”
(Bunar, 2012).
3.3 Föräldrasamverkan i mångkulturella skolor
Laid Bouakaz (2009) skriver i sin bok Föräldrasamverkan i mångkulturella skolor om
resultatet från ett samverkansprojekt mellan föräldrar och lärare på en skola i Malmö. Där har
han använt sig av en metod benämnd aktionsforskning vilket är en forskningsinriktning inom
kritisk etnografi. Den kritiska granskningen beskriver sakernas tillstånd och visar hur man
genom att skaffa sig förståelse för de underliggande orsakerna kan förbättra förhållandena.
Han skriver att föräldrarnas begränsade kunskaper i svenska och deras brist på kunskap om
det svenska skolsystemet är två centrala hinder som ofta framträder. Avsaknad av vägledning
och rådgivning och skriftligt material på föräldrarnas eget språk om skolsystemet och hur det
fungerar, samt lärare och skolledare som inte tar sig den tid som behövs och som misslyckas
med att finna lämpliga strategier för att engagera föräldrarna är två ytterligare barriärer.
Utländska föräldrars negativa intryck av skolan grundas ofta på felaktig information, möjligen
något man hört i närområdet eller av släktingar eller av vänner som har berättat om sina dåliga
erfarenheter av kontakter med skolan. Barnen kan också utnyttja föräldrarnas otillräckliga
kunskap om pedagogiska metoder i Sverige eller deras språkbrister, och för föräldrarna måla
upp en orättvis och överdriven bild av hur de behandlas av sina lärare, möjligen för att få
sympati eller slippa ansvar. Olikheter grundade i värderingar, normer, religion och traditioner
mellan föräldrar och pedagoger kan leda till spänningar som hindrar båda sidor att ta de steg
som behövs för att skapa en bra arbetsrelation grundad på samverkan och ömsesidig
förståelse. En skolverketrapport om attityder till skolan från år 2000 visade resultatet att fyra
15
av tio lärare gav uttryck för behov av ytterligare kunskap om hur de på bästa sätt kan fylla de
behov som mångkulturella barn och deras föräldrar har. En psykologisk spärr från lärarnas
sida mot nära kontakter med föräldrarna var den rädsla vissa lärare kände för att föräldrarna
skulle lägga sig i deras arbete. De föreföll också sakna kunskap om hur de på bästa sätt kunde
få föräldrar engagerade. Författaren skriver vidare att föräldrar från invandrargrupper som
upprätthöll en känslomässig distans till svenska, betraktades ofta av skolans personal som
annorlunda och närvarade sällan vid föräldramötena på skolan. Frågan ställdes om den dåliga
närvaron hade en koppling till den grad av känslomässigt avstånd de upplevde i förhållande
till skolsystemet. Många av föräldrarna hade upplevt den otrygghet som flyktingskap innebär
och den arbetslöshet som ofta följer, och hade förlorat känslan av självförtroende och tillit
som de skulle haft i sitt eget land. Osäkerheten på såväl det svenska språket som dagliga
uppförandekoder i Sverige tenderade att förstärka den underordnade position som de hade.
Det skulle behövts stora ansträngningar från deras barns skola för att göra det möjligt för dem
att kringgå de osynliga men verkliga barriärer de stod inför (Bouakaz, 2009).
Bouakaz skriver vidare att skulden för relationen inte är närmare än att den ofta läggs på en
”osynlig annan”. Delvis på grund av bristande kunskap om skolsystemet tenderar föräldrar
från minoritetsgrupper att misstro skolan och utbildningssystemet i sin helhet, där följden kan
bli ömsesidiga anklagelser i vilken varje part lägger skulden för avsaknaden av en bra
arbetsrelation på den andra parten. Föräldrar ser sig ofta själva som avvisade i de roller som
de bemödar sig om att ta på sig och upplever att de finns ett avvisande av det som de har att
erbjuda, som om detta kom i en annan valuta än den som är gångbar i samhället. De kan
uppleva att deras kultur, normer och värden betraktas som mindre värda av huvuddelen av
samhället. Föräldrar som upplever situationen på det här sättet kan vara ovilliga att samverka
med skolan i någon djupare mening, delvis på grund av att de inte på ett konkret sätt förstår
skolans normer och värderingar. Angående en analys rörande lärares föreställningar,
bedömningar och avsikter i fråga om elever med invandrarbakgrund skriver Bouakaz att de
flesta av dem betraktade föräldrarna som roten till de svårigheter lärarna hade med barnen.
Lärarna hävdade att det inte var något fel på skolan och lärarna utan de problem som de mötte
berodde på barnen och deras familjer. Papporna hörde till den grupp vars beteende ansågs
avvika mest från de normer som var acceptabla i skolan och den grupp som lättast blev
föremål för antipati, diskriminering och förutfattande meningar. Flera av pedagogerna menade
att föräldrarna var i behov av kunskap om vad de som föräldrar borde ge sina barn, och de
betraktade dem som antigen alltför strikta eller i avsaknad av en egen ståndpunkt. Författaren
16
avslutar med att konstatera att det grundläggande antagandet som var gemensamt för alla
dessa negativa omdömen visade sig vara att föräldrarna inte var tillräckliga som föräldrar och
att barnens problematiska uppträdande i skolan återspeglade föräldrarnas brister.
Andra källor som vi använt oss av är Inga Anderssons Samverkan för barn som behöver och
Nabila Alfakirs bok Föräldrasamverkan i förändring. Andersson (2002) har utifrån en lång
bakgrund som skolpsykolog samt ett antal intervjuer med pedagoger beskrivit hur man kan
lösa konflikter, hur man möter föräldrar och hur ”skolproblem” kan lösas. Alfakir (2010)
skriver om det viktiga i att skolan samverkar med föräldrar på ett bra sätt, där det inte minst är
nödvändigt med ett respektfullt samarbete med barn vars föräldrar har kommit från ett annat
land till Sverige.
17
4. Metod
I detta kapitel förklarar vi vilka metoder vi har använt för studien. Vi redovisar metodvalet,
urvalsgruppen, tillvägagångssättet samt de etiska överväganden vi gjorde under tiden för
arbetet.
4.1 Metodval
För att uppnå vårt syfte att få reda på hur föräldrasamverkan ser ut på mångkulturella
fritidshem valde vi att göra en kvantitativ undersökning med inslag av det kvalitativa
undersökningssättet. Vår tanke var att använda oss av både enkätundersökningar (se bilaga 1)
som delades ut till föräldrar samt kvalitativa intervjuer (se bilaga 2) med personal på skolor
med mångkulturella fritidshem. Vi valde dessa metoder med förhoppningen om att få in ett
stort material. Eftersom vi hade som mål att både få föräldrarnas och personalens åsikter och
tankar valde vi att göra både en enkätundersökning samt några kvalitativa intervjuer. Tanken
med att dela ut enkäter till vårdnadshavarna var att få in så många åsikter som möjligt och då
skulle intervjuer både vara svårgenomförda på ett sådant stort antal, och skulle kräva för
mycket av den tillgängliga tiden för arbetet. Vi ville nå ut till så många personer som möjligt
på kort tid. Tanken med att göra kvalitativa intervjuer med personal var att komma åt deras
djupare tankegångar kring föräldrasamverkan, då dessa är utbildade personer med erfarenhet
av yrket. Våra metoder får understöd av Trost (2007) som skriver att enkätundersökningar
kräver betydligt mindre tidsåtgång jämfört med intervjuarna i förhållande till de svar
författaren får in. Trost (2005) skriver även att kvalitativa intervjuer ger möjlighet till att
bland annat hitta intressanta åsikter och mönster i det material man fått i samband med
intervjuerna. Vi valde att använda oss av en så kallad semi-strukturerad intervjumodell där vi
endast hade ett mindre antal frågor nedskriva, detta för att lämna utrymme för egna
reflektioner samt följdfrågor. Vi kan till exempel inte veta hur våra resultat hade sett ut om vi
hade valt att utföra vår studie på andra fritidshem eller i andra städer, eller intervjuat andra
föräldrar och pedagoger. Med största sannolikhet har vi som tolkare av våra resultat, påverkat
utfallet av vår studie. Faktorn att vi sedan tidigare var kända för verksamheten tror vi även
den kan ha en viss betydelse, i både positiv och negativ mening. Dessa skolor var som sagt
kända för oss innan, och vi kända för dem. Men tanken slog oss att vi inte under vår tid haft
hade någon jättestor interaktion med föräldrarna, kanske hade det kommit in fler enkäter än de
16 av ca 80 som vi sammanlagt delade ut, om vi under vår tid haft en större kontakt och lärt
18
känna mer föräldrar än vi vid detta tillfälle gjorde. Chansen att fler föräldrar hade tagit sig
tiden att fylla in enkäterna kunde ha varit större om de sedan tidigare haft en större kännedom
om vilka vi var, samt träffat oss vi ett flertal tillfällen innan vi lämnade ut enkäterna.
4.2 Urvalsprocess och urvalsgrupp
Det första vi gjorde var att bestämma vilka fritidshem vi skulle använda i vår studie. Efter
diskussion och övervägande valde vi två fritidshem som vi av erfarenhet var bekanta med och
som fyllde det mångkulturella kriteriet. Efter att ha etablerat kontakt med våra valda
fritidshem och fått klartecken av dessa, påbörjade vi vår urvalsprocess. Vi hade sedan tidigare
bestämt oss för att intervjua två personer på varje skola. Dessa personer valdes ut efter
erfarenhet, ansvarsområde och yrkesbehörighet, genom att vi pratade med de berörda innan
intervjutillfällena. Det blev sammanlagt fyra intervjuer, två på varje fritidshem. Vi hade
bestämt att intervjusubjekten skulle vara personer som i grunden var fritidspedagoger som
aktivt jobbade på fritidshemmen, samt jobbat på dessa skolor under en längre tid. Detta med
tanke på att vi ansåg det vara lättare att få fram svar på våra frågor av personer med längre
erfarenhet och utbildning för att jobba i fritidshem. Lena Holmberg skriver i Fritidshemmet
att ”personalens kompetens är en viktig del i att avgöra kvalitén på fritidshemmen”
(Holmberg, 2011:52). Det var ytterligare en anledning till att vi valde pedagoger, med både
utbildning och kompetens för att jobba i och förstå fritidshemmets uppdrag i alla aspekter.
Steg två i vår urvalsprocess var att sålla ut vilka vi skulle lämna ut enkäter till. Båda
fritidshemmen var uppdelade i avdelningar som var sorterade efter ålderstillhörighet. På varje
avdelning varierade barnatalet, men låg oftast på fler än 20 barn. Eftersom vi inte ville riskera
att vår undersökning skulle bli för stor att hantera, diskuterade vi fram att på den ena skolan
skulle enkäter lämnas ut till föräldrar med barn i årskurserna 1-3 och i den andra skulle
enkäter lämnas ut till föräldrar med barn i årskurserna 3-5. Just dessa fritidshemsgrupper
valdes för de var de vi kände bäst på skolorna sedan tidigare. Det blev sammanlagt 80
enkäter vi skrev ut och tog med till de två skolorna. Till sist motiverade vi valet av att
inkludera både föräldrar och pedagoger i vår undersökning med att vi ansåg det viktigt att få
perspektiv från ”båda sidor”. Anledningen till att vi exempelvis sållade ut förskoleklassen var
för att vi ville inrikta oss till föräldrar som haft en större ”erfarenhet” av att ha barn på
fritidshem. Vi reflekterade även kring tanken med att intervjua föräldrar, men då vi ansåg det
vara ett för stort projekt att åta oss, och då vi ville söka en generell åsikt kring våra frågor
19
ansåg vi att det bästa vore att använda oss av enkäter där vi kunde få ta del av så många
åsikter och tankar som möjligt kring föräldrasamverkan i fritidshemmen.
4.3 Genomförande
Genomförandet av undersökningen skedde genom att vi delade ut enkäter samt genomförde
intervjuer. Vi intervjuade sammanlagt fyra personer (två på varje skola) varefter vi gjorde en
enkätutlämning till de sedan tidigare bestämda årskurserna på varje skola.
4.3.1 Intervju
Vi började med att möta våra tilltänkta informanter varpå vi förklarade syftet och tanken
bakom att vi ville genomföra intervjuer (se bilaga 2), samt varför vi valde just dem. Sedan
satte vi en tid i samråd med informanterna där vi kunde sitta i lugn och ro tillsammans, vi gav
också informationen att vi trodde att intervjuerna skulle ta någonstans kring 30 minuter att
genomföra. Vi frågade även om det fanns ett samtycke från pedagogernas sida till att
genomföra intervjuerna, samt berättade att vi kunde garantera dem en total anonymitet genom
att förklara att deras eller skolans namn inte skulle användas i examensarbetet. Under
intervjutillfällena användes en diktafon för att vi lättare skulle kunna behålla fokus på våra
intervjusubjekt och därmed inte riskera att bli distraherade, vilket kunde blivit risken om vi
istället valt att skriva ner alla svar på papper. Själva intervjutiderna fluktuerade ganska rejält
mellan intervjutillfällena, men snittet låg mellan 15-20 minuter. Vi tror att vi kan ha påverkat
resultatet av intervjuerna, men om det var positivt eller negativt kan man fortfarande tvista
om.
4.3.2 Enkät
Till att börja med gick vi ut och träffade de berörda fritidshemsgrupperna och deras
pedagoger, där vi presenterade vårt arbete och frågorna, samt förklarade vad vi hade för syfte
och varför vi hade valt ut just dem. Efter att vi hade förklarat att detta endast var en
undersökning och att deltagandet var frivilligt för deras föräldrar delade vi ut enkäterna (se
bilaga 1). På enkäterna fanns en förstasida där vi förklarade vilka vi var och var vi kom ifrån,
samt lite information om vårt projekt. Likaså förklarade vi på förstasidan att deltagandet i
undersökningen var frivilligt och att deras svar kunde garanteras anonymitet, då vi endast
skulle sammanföra dessa i en gemensam resultatbank där allas svar sattes ihop till ett. Vi gav
även ut våra nummer och e-postadresser, och förklarade att om föräldrarna hade några frågor
20
eller synpunkter så var de välkomna att kontakta oss. Under veckorna höll vi kontakten med
pedagogerna på fritidshemmen och de hjälpte oss att påminna barnen i stort sett varje dag. Vi
fick in sammanlagt 16 av 80 enkäter vilket enligt Bjurwill (2001) egentligen inte är tillräckligt
för en valid undersökning, utan att maxantalet för bortfall får ligga på 20 % får att en
undersökning ska räknas som tillförlitlig. Vi räknade inte med att få in alla av enkäterna vi
delade ut, men vi blev förvånade över att det inte hade kommit fler. Däremot anser vi att
enkäterna vi fått in har kommit med relevanta svar och intressanta synpunkter, och har gjort
en fullföljning genomförbar.
4.3.3 Analysprocess
Medan vi inväntade dagen för enkätinsamlingen, transkriberade vi våra intervjuer och
påbörjade sökningen av olika mönster och skillnader. När enkäterna väl hade samlats in skrev
vi ner svaren ett word-dokument och gjorde en enkel sammanställning med procentantal och
bråkdelar. När sammanställningen var klar sökte vi även här efter mönster och skillnader i
svaren från föräldrarna. Det sista vi gjorde var att påbörja en sammanställning utifrån svar
från både föräldrar och pedagoger för att ytterligare en gång finna var någonstans vi kunde se
likheter, skillnader och mönster i svaren från de respektive respondenterna.
4.4 Forskningsetiska överväganden
För att en forskning ska vara korrekt genomförd finns det enligt Vetenskapliga rådet (2008)
fyra olika krav som skall uppfyllas. Det första är informationskravet, vilket innebär att
upplysa deltagaren om dess uppgift i forskningen och vilka villkor som gäller, samt att
deltagandet är frivilligt. Det andra kravet är samtyckekravet, som åsyftar deltagarnas samtycke
att vara med i undersökningen. Krav nummer tre är konfidentialitetskravet. Det går ut på att
alla uppgifter som deltagarna ger skall ges största möjliga konfidentialitet och förvaras på ett
sådant sätt att obehöriga inte kan ta del av dem. Det fjärde kravet är nyttjandekravet, som
innebär att de uppgifter som samlats in endast får användas i forskningsändamål och inget
annat. Vi har med största sannolikhet levt upp till dessa krav. Informationskravet levde vi upp
till genom att informera både informanter, barn och föräldrar om syftet med vår undersökning
samt deras roll i den. Samtyckekravet nådde vi upp till genom att vi bad våra intervjuobjekt
om samtycke att få intervjua dem. När det gäller enkäterna förklarade vi för barnen att det var
frivilligt att deras föräldrar deltog och vi skrev på informationsbladet att deltagande i
undersökningen var frivillig. Konfidentialitetskravet nådde vi upp till genom att inte skriva ut
namn på varken skola eller pedagoger som vi intervjuat, samt att föräldrarnas enkätsvar vävts
21
samman till generella svar på frågorna där det enskilda svaret varken syns eller kan spåras till
den enskilde personen som svarat på frågorna. Vi har uppnått nyttjandekravet genom att vi
tidigare informerat om sammanhanget deras svar kommer att användas i, och att vi använt
deras svar i vår underökning och inte till något annat än det.
4.5 Validitet och reliabilitet
Rubriken ovan kan förklaras som hur man förhåller sig till en studie på ett så objektivt sätt
som möjligt, samt vad man bör tänka på vid genomgång av det empiriska materialet.
Vårt val av semistrukturerade intervjuer där svaren följts upp av följdfrågor, har gett oss ett
underlag av transkriberat material. Vi har sökt gemensamma beröringspunkter i materialet
som sedan redovisats i resultatdelen. Dessa ställs sedan mot de teorier och tidigare forskning
vi valt ut vilket kan innebära att samma studie utförd av andra personer skulle få ett
annorlunda resultat med största sannolikhet. Det faktum att båda två varit närvarande under
intervjuerna samt analyserat och granskat materialet var för sig, för att sedan ta fram och
analysera de gemensamma nämnare vi funnit relevanta, kan ge studien
interbedömarreliabilitet. Med interbedömarreliabilitet menar vi överensstämmelsen mellan
registreringarna av svar som utgör ett mått på reliabiliteten (Patel & Davidson, 2003). Vi har
försökt vara så objektiva som möjligt i vår position som tolkare av det empiriska materialet.
Under intervjuer kan motivationen påverkas av den personliga relationen som uppstår mellan
oss och den intervjupersonen vid tillfället, där det är viktigt att man visar ett genuint intresse
och förståelse för intervjupersonen. Likaså gäller det att visa en förståelse med avseende på
intervjupersonens uttryck av känslor och attityd, eftersom det är alltför lätt att väcka en
försvarsattityd hos personen i fråga om han eller hon upplever att vi dömer eller kritiserar
denne (Patel & Davidson, 2003). Empirin hade vi tänkt hämta från en relativt stor grupp av
föräldrar och ett mindre antal pedagoger. Det finns inte särskilt mycket tidigare forskning på
området så resultatet har delvis tolkas utifrån egna verksamhetserfarenheter. Vårt mål med
arbetet var att leta efter hinder och möjligheter inom området föräldrasamverkan, samt
upptäcka generella mönster och åsikter utifrån empirin vi samlat in. Då bortfallet i
enkätundersökningen var stort är vi medvetna om att reliabiliteten riskerar att minska något.
Detta är dock ett faktum vi inte kunnat påverka, och som vi i någon mån menar kompenseras
av våra tidigare erfarenheter då vi tror att föräldrarna i de verksamheter vi arbetat i kan ha
liknande upplevelser av fritidshem som föräldrarna i denna studie.
22
5. Resultat och analys
5.1 Föräldrarnas kunskap om fritidshemmet och dess uppdrag
I föreliggande kapitel presenteras studiens resultat under temarubriker som grundades på våra
frågeställningar. Först redovisas svaren från föräldraenkäten i procentantal för att sedan
analyseras mot bakgrund av forskning. Därefter sammanfattas intervjuerna med pedagogerna,
direkt följt av en analys. Sist görs en sammanfattning där slutsatser dras kopplat till hela
resultatet.
Här börjar vi med att presentera resultatet från enkäterna vi fick in. Vi går igenom svaren och
de önskemål föräldrarna hade, där vi går igenom svaren i enkäten och utförligt skriver om
svaren. Vi har presenterat resultatet genom redovisning av antalet svar.
Mer än hälften av de svarande har inte haft några föräldramöten på fritids, däribland anser sju
stycken att de känner ett behov av att ha föräldramöten. Majoriteten av dessa vill ha
föräldramöten en gång per termin. Bland de föräldrar som haft föräldramöten på
fritidshemmet men inte deltagit, uppgav de flesta att de inte haft tid eller haft förhinder. De
som hade närvarat på föräldramötena hade olika uppfattning om vad som diskuteras under
mötena. Information om fritidstiden och personalens roll och rutiner har varit genomgående,
samt att föräldrarna har fått en chans att ställa frågor under mötet. Önskemålen från
föräldrarna som inte har föräldramöten var många. Många föräldrar var av åsikten att de vill
ha mer information om den dagliga aktiviteten som barnen deltar i. Några föräldrar var väldigt
intresserade av barnens utveckling och beteende samt vilket stöd personalen erbjuder i deras
progression. En mindre del av föräldraskaran vill ha möten för att bygga relationer med
pedagogerna som dagligen har hand om deras barn.
5.1.1 Kontakten med personalen
Nio av de tillfrågade föräldrarna har daglig kontakt med personalen och två föräldrar har
kontakt mer sällan än varje månad. Den fråga där föräldrarna oftast fyllde i mer än ett
svarsalternativ var frågan om hur deras kontakt med fritidspersonalen såg ut. Tolv föräldrar
har direktkontakt i samband med hämtning/lämning av barnet/barnen och nio stycken har
kontakt via telefon med fritidshemspersonalen. När det gäller huruvida det fokuseras på det
positiva eller negativa som barnen gjort i kontakten mellan föräldrar och personal tycker runt
23
hälften att det är en positiv kontakt, medan en tredjedel uppfattar kontakten som varken
positiv eller negativ. Det var stor spridning i svaren angående hur väl föräldrarna känner
personalen på fritidshemmen. Sju personer tycker att de har en okej kännedom om personalen
och tre föräldrar upplever en mycket bra kännedom. Samma antal, det vill säga tre föräldrar
finner den mindre eller inte alls bra. Två tredjedelar önskar en bättre kännedom om
personalen medan en tredjedel inte känner något behov av det. Det föräldrarna önskar är i
stora drag mer information om personalen, som deras erfarenheter och klarhet om vem som
jobbar på vilken avdelning. Någon betonade pedagogernas långsiktiga tänk, det vill säga vilka
mål de har med verksamheten, och vill ha utvecklingssamtal på fritidshemmet.
5.1.2 Insyn i fritidshemsverksamheten
Det är åtta stycken som känner att insynen är bra i barnens vardag på fritidshemmet. Däremot
är det ett lika stort antal föräldrar, åtta stycken, som tycker att de bara har lite eller ingen insyn
alls. Tio föräldrar skulle vilja ha en bättre insyn i barnens vardag på fritidshemmet, återigen är
det mer information som önskas överlag. De vill ha mer insyn för att veta vilka aktiviteter
som barnen har och hur de samarbetar. Det omfattar också barnets utveckling på
fritidshemmet och någon kom med förslaget att personalen kanske kunde börja blogga om
fritidshemmet. Svaren bland nej-sidan är varierande. Några tycker att kontakten och
informationen är bra redan. En skrev att det är förälderns eget ansvar att få insyn i
fritidshemmet och någon känner redan tillit till personalen. Vi ställde också frågan i enkäten
om de skulle vilja vara mer delaktiga i utformningen av aktiviteterna på fritidshemmet. Där
var det nekande svar bland elva av föräldrarna och olika åsikter. Några skrev att de inte har
den tiden men överlag är föräldrarna av åsikten att de har tillit till personalen och deras jobb,
de anser att det inte är deras jobb att utforma aktiviteter. En annan vill också se större
valmöjligheter bland aktiviteterna. De som önskar mer delaktighet har gett svaren mer insyn,
möten och blanketter. Någon vill ha en viss delaktighet och det nämndes också att man kunde
få närvara vid något tillfälle i utformandet av aktiviteter. På frågan ”övriga tankar om
fritidshemmet” tycker det flesta att det fungerar bra allmänt på fritidshemmet. Det finns röster
om bättre lokaler, mer sportaktiviteter till flickorna på fritids och familjedagar med aktiviteter.
Någon önskar också en större tillsyn på skolgården.
24
5.2 Föräldrarnas resonemang kring samverkan - problem och
möjligheter
Här analyser vi de svar som föräldrarna gav i enkäten. Vi problematiserar dessa med hjälp av
de källor som presenterats i kapitel 3
5.2.1 Tillfällen till kontakt och information
Mer än hälften av de svarande i enkäten har inte haft några föräldramöten på fritids, men sju
svarande känner att behovet av möten finns där. Holmgren skriver i antologin Fritidshemmet
(2011) om att skapa möten där föräldrar får insikt om fritidshemmets verksamhet, mål och
uppdrag är viktigt för förståelsen. De här mötena ger föräldrarna en möjlighet att få insikt om
fritidshemmet och dess verksamhet, och ger de också chansen att diskutera detta med andra
föräldrar. Det kan ses som ett sundhetstecken att vårdnadshavare är villiga att engagera sig
kring barnens situation och utveckling på fritidshemmet. De flesta föredrar att ha
föräldramöten en gång per termin. Bland de föräldrar som haft föräldramöten på
fritidshemmet uppger de att de inte kunnat på grund av tid eller andra förhinder. En förklaring
till det här enligt Bouakaz (2009) kan vara att många föräldrar har en tämligen annorlunda
uppfattning om hur deras engagemang i barnens utbildning bör komma till uttryck. De
föräldrar som sällan närvarar vid mötena och inte särskilt ofta besöker skolan tenderar att inte
uppfatta sig som mindre engagerade i sina barns utbildning. De ser snarare att de spelar sina
roller utanför själva skolan och inom det nätverk som de själva redan tillhör. Å andra sidan
skriver Kimber (2008) att de flesta mötena sker i klassrummet och att dessa mötet riskerar att
föra tillbaks föräldrarna till skoltiden. För vissa föräldrar kan känslan av underläge infinna sig
med en gång. Detta kan vara en anledning till en del föräldrar inte dyker upp, att de känner sig
otrygga eller underlägsna i mötet med lärare och pedagoger.
5.2.2 Synsätt på betydelsen av engagemang
Det finns många åsikter från föräldrarna som inte har haft något föräldramöte som att de vill
ha mer information om barnens vardag, och intresse kring barnens utveckling och beteende.
Även detta kan ses som ett sundhetstecken att det finns ett genuint intresse kring barnens
situation och utveckling, inte bara i skolan utan också under fritidshemstiden. Kimber (2008)
skriver att samverkan mellan skolan och elevernas föräldrar är särskilt viktig när det gäller att
förebygga skolsvårigheter och problem med aggressivitet, mobbning och våld hos barn och
25
ungdomar. I detta fall svarar nio stycken av de tillfrågade att de har daglig kontakt och
samverkan med personalen för att hålla sig informerade kring barnets allmänna utveckling
och beteende på fritidshemmet. I motsats till det finns det föräldrar som inte syns så ofta som
inte verkar vara intresserade av skolan, vilket i siffror visar sig i enkäten där två stycken har
kontakt mer sällan än varje månad. Kimber (2008) resonerar vidare med att skriva att elever
med föräldrar som av olika skäl inte involverats i skolan inte får samma förutsättningar att
klara den som elever med aktiva och skolintresserade föräldrar. Som skrivet tidigare finner vi
en stor spridning i svaren angående hur väl föräldrarna känner personalen på fritidshemmet.
Andersson (2002) skriver att det kan bli svårt att samarbeta när föräldrarnas värderingar
skiljer sig från lärarnas eller pedagogernas, dvs. när man har olika uppfattningar kring
uppfostran, pedagogik och vad som är viktigt här i livet. Tydligast märks kanske detta
problem när det gäller samarbetet med invandrarföräldrar, där det ofta blir en kulturkrock där
hem och skola har helt olika erfarenheter och utgångspunkter understryker hon. En bättre
kännedom om vem som är vem på fritidshemmet önskas tydligt, och som Hippinen (2011)
skriver i Fritidshemmet så har yrkesrollen fått nya dimensioner på grund av det nära
samarbetet med skolan och nya konstellationer av arbetslag bestående av bland annat lärare
inriktade mot skolan, lärare inriktade mot fritidshemmet, förskollärare, barnskötare och
outbildad personal. Mer information är också något som önskas när det gäller insynen på
fritidshemmet bland flera av de tillfrågade föräldrarna, främst gällande barnens vardag under
fritidshemstiden. Bouakaz (2009) skriver att en uppfattning var också att en tydlig och
fortgående kommunikation måste komma till stånd för att få föräldrarna engagerade i skolans
arbete. Att öka tvåvägskommunikationen och informera föräldrarna om sådant som sker i
skolan och om hur lärarna samt pedagogerna undervisar ses också som betydelsefullt. Han
skriver också att enligt föräldrarna beror en brist på skolcentrerad samverkan både på att
föräldrarna själva betraktar skolan/fritidshemmet som lärarnas och pedagogernas
angelägenhet, samt på att skolan brister i att på ett adekvat sätt informera föräldrarna om dess
organisation och pedagogiska metoder.
5.2.3 Fritidshem och rum
Bland övriga tankar om fritidshemmet hittar vi röster om bättre lokaler. I Fritidshemmet
citeras Tom Tiller (2009) på temat didaktiska möten; ovan gäller naturligtvis allt lärande
oberoende av om det avser fritidshemmets verksamhet eller klassrumsundervisningen.
”Undervisning som hjälpmedel för lärande” lägger tyngdpunkten på elevens lärande och
processen. Undervisning relaterar till metoder som naturligtvis är redskap för lärande.
26
Davidsson (2010) skriver att ett flertal studier visar att få rum är så laddade med värderingar
som skolans klassrum och förskolans lekrum. Det framgår att såväl skol- som
förskolebyggnaden som de enskilda rummen bär på viktig information om sociala och
kulturella regler för vad som förväntas ske. Hur rum möbleras, vilka material barn möter och
vilka regler som gäller för umgänget i rummen har betydelse för hur och vad barnen lär, men
också för hur de agerar i rummen.
5.3 Pedagogernas resonemang om samverkan - hinder och
möjligheter
Vi presenterar här resultatet av intervjuerna med pedagogerna. Här har vi gjort så att vi går
igenom de aktuella frågorna och lägger fram åsikterna pedagogerna hade om dem. Därefter
redovisas resultatet analyserat mot bakgrund av tidigare forskning.
Föräldrakontakt innebar för pedagogerna korridorkontakt och telefonsamtal när de kommer
och hämtar eller ringer sina barn. Kontakten med föräldrarna minskar ju äldre barnen blir,
eftersom de då börjar gå hem själva. De yngre barnen blir oftast hämtade av föräldrar eller
äldre syskon. Föräldrakontakten kan också innefatta samtal om hur barnets dag har varit på
fritids. Pedagogerna tycker att det är viktigt med insyn i verksamheten, särskilt när en del barn
spenderar lika många timmar på fritidshemmet som de gör i skolan. Det är viktigt att
föräldrarna vet vad som händer på fritidshemmet och har en bild av deras barns vardag där.
De betonar att det är en fördel att ha insyn i aktiviteterna och att veta vilka som jobbar på
fritidshemmet. En av de intervjuade pedagogerna betonar att det är viktigt att föräldrarna får
en förståelse för verkligheten och att det inte bara handlar om barnpassning utan att det är en
pedagogisk verksamhet. En annan medgav att insynsbiten inte varit den bästa men att de
försökt med flera olika aktiviteter på eftermiddagarna, som öppet hus.
5.3.1 Formell kontra informell kontakt
Just öppet hus är ett genomgående svar på frågan hur de jobbar med att förbättra kontakten
med föräldrarna. Öppet hus kan sägas stå i kontrast till föräldramöten på ett mer informellt
plan. Under den sortens tillställning kan det ordnas pjäser till exempel, och sedan får
personalen chansen att prata med föräldrarna under avslappnade omständigheter. Pedagogerna
svarar att de aktivt försöker uppmana föräldrarna till att komma upp till avdelningen och
hämta sina barn. På en av skolorna har de en blogg under uppbyggnad med målet att ge
27
föräldrarna en större insyn i verksamheten. Några föräldramöten är inte aktiva under detta
läsår på bägge skolorna, utan det hänvisas till öppet hus eller det ordinarie föräldramötet på
skolan. På bägge skolorna har det gjorts försök med att arrangera föräldramöten, men med
dålig uppslutning som resultat. De föräldrar som tar sig dit har oftast varit de som normalt sett
visar sig på fritids och man har därmed svårigheter att nå ut till övriga föräldrar. Pedagogerna
från den ena skolan är inte främmande för att börja med föräldramöten igen. De kommer med
förslagen att man kan ta in en extrapersonal som är i ett rum med barnens småsyskon och på
det sättet locka fler föräldrar som i vanliga fall inte har tid att komma, eller att ta in tolkar som
pratar huvudspråken och eventuellt skulle en språkbarriär överbryggas på det sättet.
5.3.2 Föräldrarnas engagemang och tilliten
Fritidshemspersonalen berättar att trygghetskänslan varierar beroende på situation när de
pratar med föräldrarna. Slagsmål bland barn på fritidshemmet kan exempelvis leda till en
svårhanterlig dialog efteråt med föräldrarna till barnen i fråga, och vårdnadshavarna kan vara
allt från immuna mot kritik till väldigt förstående gentemot situationen. Som pedagogerna var
inne på tidigare kan de bli ännu tryggare i samtalen med föräldrar om man bjuder in
föräldrarna till aktiviteter som pysseldagar eller öppet hus. Personalen på ena fritidshemmet
informerar föräldrarna om verksamheten via bloggen, direktkontakt eller lappar hem. På den
andra skolan skickar de också lappar hem, inför lov eller när någonting ska ske på
fritidshemmet. Pedagogerna nämner att de gärna ser föräldrarna mer engagerade i
verksamheten och önskar en rakare dialog med dem. Sedan verkar det som tidigare skrivet gå
i linje med att engagemanget från föräldrarna blir mindre ju högre upp i åldrarna barnen
kommer och att engagemangen gärna får visa sig i form av högre närvaro på föräldramöten,
öppet hus och liknande aktiviteter. Vidare ser de gärna att föräldrarna fungerar som
inspirationskällor för tips och idéer men att de inte ska lägga sig i planering eller det
pedagogiska på fritidshemmet. ”De kan sitt yrke, vi kan vårt” var det en person som sa under
intervjutillfällena. En av pedagogerna tar återigen upp det informella mötet som inspiration
och anser att vid en fredagsfika eller fredagspyssel så kan samtalen ske i god ton och utan att
de stör pedagogernas yrke.
28
5.3.3 Språkförbistring och kulturella skillnader
På en av skolorna säger de tillfrågade att det vanligtvis inte träffar särskilt många föräldrar
under veckorna, ungefär 10 stycken varje vecka plus ca 10 till som de pratar i telefon med. En
förklaring till den siffran är att det är ett 3-5 fritidshem och att det i stor utsträckning bara är
tredjeklassarna som hämtas. De hade gärna träffat fler föräldrar under veckorna och oftare,
mycket för de ska få en bättre bild utav varandra. Språkförbistring är vanligt förekommande
bland föräldrar på mångkulturella fritidshem och pedagogerna har olika sätt att lösa det. De
säger att gester kan användas för att göra sig förstådd, man kan ta hjälp av det engelska
språket eller be en kollega som kan språket i fråga översätta. Vid möten kan tolkar med fördel
användas. En pedagog tycker också att man kan använda barn som tolk vid enklare
information och vardagliga saker, även om det inte ska prioriteras på något sätt. Frågan om att
eventuellt ha personal som talar samma språk som barnen togs upp, men där pekar en av de
svarande på problematiken med att det talas väldigt många språk på avdelningen och att
personalen omöjligt kan täcka upp hela det språkomfånget. En av oss frågade pedagogerna
hur stor öppenheten var från föräldrarnas sida när det gäller deras tidigare bakgrund i livet.
Bägge pedagogerna var överens om att föräldrarna är ganska stängda ur det perspektivet, i alla
fall till den början. En svarar att det kan vara en stor kulturell skillnad i insyn i skolan om man
jämför Sverige med några av föräldrarnas tidigare hemländer och att det kan vara en
förklaring till påstått oengagemang. Den andra pedagogen belyser språket återigen som en
faktor som kan vara avgörande för att föräldrar ska våga komma till skolan.
5.3.4 Syn på maktperspektiv
Pedagogerna tycker att föräldrarna ska ha mycket insyn i fritidshemmet för barnens bästa.
Andersson (2002) skriver att föräldrar i allmänhet är det bästa som finns för barnen. Det är de
som har den äkta kraften och det är de som kan göra något. ”Vi andra” är och kommer alltid
vara professionella och har bara en professionell kraft. Författaren menar här att föräldrarna
har en aktionskraft som skolan i allmänhet inte har, därför är det viktigt att de har insyn i
barnens vardag. I detta fall är det särskilt viktigt att ta hänsyn till föräldrar med mångkulturell
bakgrund och att främja deras rätt till insyn i skolan. Alfakir (2010) skriver att läraren och
pedagogen har en dubbel maktposition gentemot de invandrade föräldrarna. Med det menas
att de båda är medlemmar av majoritetssamhället med sitt språk och sin kulturella kompetens
och är företrädare för en myndighet. Föräldrarna som är medvetna om sitt underläge, känner
sig ibland mindervärdiga och rädda. Deras rädsla kommer från vanmakten att inte kunna
29
fostra sina barn som de önskar. De är medvetna om att lärarnas maktposition ger dem ett
tolkningsföreträde. Öppet hus fungerar på ett positivt sätt som en informell arena där föräldrar
och pedagoger kan bygga relationer, var pedagogerna överens om. I den typen av informella
möten kan föräldrar hitta en annan morot för att dyka upp, då deras barn kanske spelar upp en
pjäs eller liknande och att man då vill vara där. Bouakaz (2009) skriver om att få föräldrarna
engagerade i skolarbetet och bryta ned den psykologiska barriär som existerade innebär delvis
att vänja de vid själva skolbyggnaden. Alfakir (2010) skriver vidare att föräldrarna värdesätter
också att de fått en social arena där de kan lära känna andra föräldrar och ge varandra goda
råd. Det leder till ökad trygghet för barnen.
5.3.5 Kommunikationsaspekter
Den dåliga uppslutningen vid föräldramötena kan ha en förklaring i resonemanget ovan och i
brytningspunkten mellan formella och informella möten. Pedagogernas trygghetskänsla i
samtalen med föräldrar kan variera beroende på hur väl man känner varandra. En relation som
inte är den bästa kan till exempel inletts på fel sätt från början och därefter har man inte
kunnat mötas på mitten. Andersson (2002) skriver att en blockering i samspelet ofta kan
handla om att någon part inte känner sig respekterad, vilket leder till irritation och frustration
som tar sig i uttryck i aggressivitet. Som vi skrivit i tidigare forskningsdelen kan olikheter
grundade i värderingar och normer mellan föräldrar och pedagoger leda till blockeringar i
fråga om förbättrade relationer mellan parterna (Bouakaz, 2009). Att ”bekräfta” föräldrarna
innebär att visa att det är föräldrarnas ansvar att uppfostra sina barn. Man bekräftar deras
föräldraroll genom att visa att de är experter på sina barn. Språkförbistring bland föräldrar blir
ett vardagsproblem om inte föräldern i fråga och skolans personal försöker göra något åt de
olika tillkortakommandena. Om inte det löses finns risken att bristande kommunikation
vilseleder barnet och att de får svårare att förstå sammanhangen runt sig i skolan. Den
mångkulturella elevsammansättningen (Bunar, 2012) ska i sådana fall inte stjälpa barnen, utan
man bör försöka vända det heterogena i skolan till olika fördelar för alla i verksamheten.
Pedagogerna i Bouakaz projekt (2009) skriver att föräldrarna som grupp inte talade tillräckligt
bra svenska, kände inte tillräckligt väl till hur barn uppfostras i Sverige och visste inte
tillräckligt om sina rättigheter och skyldigheter i det svenska samhället. Att de har negativa
attityder till Sverige och det svenska språket kan utgöra hinder för ett nära samarbete mellan
hemmet och skolan. En pedagog i författarens undersökning vidhåller att föräldrarnas brist på
engagemang i barnens skola aldrig kan skyllas på att de har invandrarbakgrund. Han förklarar
också att det finns föräldrar med svensk bakgrund som likaledes inte är intresserade av att
30
engagera sig och inte är lätta att nå. Han betraktar språket som det avgörande hinder som
måste övervinnas. Här kan man enkelt konstatera att fungerande kommunikation är A och O
för att samverkan mellan elev, pedagoger och föräldrar ska kunna resultera i att göra alla
parter till potentiella vinnare.
5.4 Sammanfattning
Något som genomsyrar hela resultatet är problemen kring kommunikation och samverkan.
Pedagogerna uppger att den största delen av föräldrakontakten sker vid hämtning och lämning
på daglig basis, men likväl ser de problem då ju äldre barnen blir desto mindre blir kontaken
med föräldrarna när de börjar gå hem själva, samt eller blir hämtade av äldre syskon.
Pedagogerna uppger att de ofta försökte arbeta med detta problem genom att uppmuntra
föräldrarna att dyka upp en gång i veckan för att hämta sina barn, alternativt försöka ringa
hem till föräldrarna då och då för att prata och informera lite om hur den senaste tiden har sett
ut och fungerat för deras barn. Men då föräldrarna inte alltid har tid att dyka upp eller ”orkar”
ta sig tiden att hämta sitt barn, riskerar kontakten mellan skola och hem att undermineras då
det kontinuerliga informationsutbytet uteblir. Bouakaz (2009) skriver att det är ytterst viktigt
att ta initiativ för att få föräldrarna att förstå behovet av att en dialog bibehålls mellan skolan
och hemmet. Boaukaz skriver även att rektorn och dess assistenter i högre grad borde ta del i
att få föräldrarna engagerade i skolans verksamheter, och att en plan då borde läggas upp för
att få bättre kunskap om det projekt som länkarna mellan hem och skola driver, det vill säga
lärarna och pedagogerna. Med andra ord är det viktigt att kontaken mellan hemmet och skolan
är stark, även i de åldrarna. Att barnet går hem själv eller hämtas av icke vårdnadshavare är då
inget skäl till att låta kontakten rinna ut i sanden. Andersson (2002:142) skriver ”föräldrar
som inte får någon information om vad som händer i skolan kan omöjligt göra något, de har
inte en rimlig chans att vara förälder”. Här skriver författaren att det är av största vikt att
personalen informerar om vad som händer och sker i barnets vardag, för att ge föräldrarna en
chans att sätta sig in i hur det egentligen fungerar dagligen i verksamheten för barnet. Likväl
är detta en tvåvägskommunikation. Som pedagogerna själva uppger är föräldrarna ofta dåliga
på att själva ta initiativet att dyka upp för att bli informerade och inleda en dialog med
pedagogen kring barnet. Det kan kopplas det Eriksson (2008) skrev om partnerskapsprincipen
som går ut på att pedagoger och föräldrar ska ses som ”partners” i samarbetet kring barnet.
Det fungerar inte att den ena parten trycker på och vill ha en dialog medan den andra parten
inte visar intresse för ett partnerskap. Det krävs att båda parter är villiga att ta steget fullt ut
och så att säga ”mötas halvvägs” för att tillsammans skapa kanaler för en öppen dialog. En av
31
anledningarna till en icke fungerande dialog kan vara de språkliga skillnaderna som vissa av
pedagogerna uppger som ett problem. Bouakaz (2009) skriver att den mångkulturella skolan
är i sig ett problem då dagligen kulturer av alla olika slag ska interagera i skolans värld, vilket
kan skapa spänningar mellan föräldrar, barn och pedagoger. Bouakaz (2009) fortsätter med att
skriva att han under sina studier kunde notera att språket betraktades som ett avgörande hinder
för nyckeln till en lyckosam föräldrasamverkan i skolan, han skriver att det även uppfattades
som nyckeln till en ömsesidig förståelse mellan föräldrarna och skolan. Precis som
pedagogerna svarade menar författaren här att språket och de kulturella skillnaderna kan vara
det största problemet som skolan och föräldrarna ställs inför dagligen på en mångkulturell
skola. Hur gör man då, samt vad kan göras för att komma runt detta hinder? Samtliga
pedagoger uppger att de likväl försöker göra sitt bästa för att få fram sina budskap, antingen
genom att med gester visa vad de menade, alternativt be en kollega med de efterfrågade
språkliga kunskaperna tala med föräldern, eller om det skulle vara något allvarligare, använda
sig av tolk. Pedagogerna uppger fortsatt att deras försök att bedriva möten har mötts med
dålig uppslutning och därmed har de missat att börja bygga den relation som krävs mellan
hemmet och skolan för att skapa den tillfredställande dialogen för ett bra samarbete.
Pedagogerna på det ena fritidshemmet uppger att de inte längre har föräldramöte då det är
väldigt dålig uppslutning runt just dessa möten. Det andra fritidshemmet menar att de inte alls
hade haft några möten utan hänvisar till skolans ordinarie möten. Pedagogerna här beskriver
att de istället har ett så kallat ”öppet hus” vid vissa tillfällen under läsåret där föräldrarna
bjuds in till antingen fika, en föreställning gjord av barnen, vernissage eller dylikt. På det här
viset kan pedagogerna få kontakt med föräldrarna på en mindre formell nivå än den som ett
”vanligt” föräldramöte kan innebära.
Bouakaz (2009) beskriver vikten av att skapa ett nätverk för informationsutbyte mellan
hemmet och skolan för att skapa en lyckad föräldrasamverkan. Både formella och informella
nätverk är viktiga byggstenar i arbetet. Formella nätverk är de som sker på skolan, det vill
säga möten med pedagoger, medan det informella är de sociala nätverk föräldrarna själva
skapar tillsammans i relationer med varandra utanför skolans grindar. Vi har tagit hjälp av
föräldrarna till barnen på de två fritidshemmen och som vi tidigare nämnt i uppsatsen tagit del
av deras åsikter genom vår enkätundersökning om fritidshemmet. Bland föräldrarna upplever
vi att de har en varierande kännedom om personalen på fritidshemmen, då ska man ta med i
beräkningen att många av de som svarat har daglig kontakt med personalen. Således finns en
stor grupp föräldrar, de som valt att inte svara på enkäten, som vi misstänker har ännu sämre
32
kännedom om personalen i och med att majoriteten av dem sällan dyker upp på
fritidshemmet. Man kan diskutera vad god kännedom är också, det som upplevs som en god
relation för en förälder behöver inte vara det för en annan. Flera föräldrar vill ha mer
information om vem som jobbar med vad på fritidshemmet och de kan känna en osäkerhet när
de kommer till skolbyggnaden och inte vet vilka roller folk har på skolan. Bouakaz (2009)
skriver att en uppfattning var också att en tydlig och fortgående kommunikation måste komma
till stånd för att få föräldrarna engagerade i skolans arbete. Att öka tvåvägskommunikationen
och informera föräldrarna om sådant som sker i skolan och om hur lärarna och pedagogerna
undervisar sågs också som betydelsefullt. Bouakaz skriver vidare att den oengagerade
inställningen kan exemplifieras i relationen då föräldrar överlämnar ansvaret till skolan. Detta
berodde inte på ett ointresse utan på att de upplever att de saknar förmåga eller möjligheter att
hjälpa och stödja sina barn. Dessa lägger hinder i vägen som omöjliggör att den nödvändiga
föräldrasamverkan utvecklas. Där kan man hoppas på att de som vanligtvis inte har kontakt
med personalen börjar interagera med föräldrarna som har en fritidshemskontakt, att det ska
få snöbollen i rullning och att engagemanget sprids till fler föräldrar. Andersson (2002)
funderar kring ett problem som blir tydligt i lärarnas svar, det handlar om svårigheten att
motivera föräldrarna. Många föräldrar känner inte att samarbete med skolan vare sig är
viktigt, nödvändigt eller meningsfullt. Därför tar de sig inte tid att ställa upp på möten med
läraren. En hel del av de svårigheter som lärarna samt pedagogerna nämner handlar om
praktiska problem, som att hitta tider till gemensamma möten, att kommunicera med eller
utan tolk, att hitta kanaler som fungerar för information mellan skola och hem. En svårighet
verkar till exempel vara att få till stånd ett fungerande ”lappsystem” mellan skolan och
hemmet. På bägge fritidshemmen erkänner personalen att det är stora problem med att få in
lappar som skickas ut till loven exempelvis, och det kan vara en förklaring till det totala
antalet enkäter vi fick in från föräldrarna.
Forskningsfrågan vi ställde tidigare i uppsatsen lyder: att ur ett samverkansperspektiv
undersöka vilka möjligheter och hinder det fanns med föräldrasamverkan på mångkulturella
skolor. Som vi tidigare varit inne på är det genomgående att alla föräldrar inte har en klar bild
över fritidshemmets uppdrag och mål. Detta kan ha sin förklaring i bristande engagemang
eller en inneboende tro på att skolan sköter allt och att man inte ska lägga sig i. Här kan man
hänvisa till Erikssons (2008) ”partnerskapsprincip”, där kopplingen mellan hemmiljö och
föräldrarnas medvetenhet om fritidshemmet kan spela en roll för barnens trivsel och känsla av
sammanhang i fritidshemmet. Bouakaz (2009) skriver om en förälder som han upplevde hade
33
svårt att anpassa sig till tanken om en nära samverkan med skolan och ett aktivt engagemang i
dess arbete. Sådana svårigheter kan vara sammansatta av frågor om makt och identitet, genus
och social ställning. Under intervjuerna var det inget större fokus på dessa aspekter, inte heller
när vi läste föräldrarnas åsikter. Det enda som vi kan koppla till vårt arbete är frågan om makt,
där några av pedagogerna är tydliga med att de har makten i verksamheten och inte ville ha en
större inblandning från föräldrarnas håll. Författaren skriver vidare att han ofta upplever
föräldrarna att de inte öppet med sina barn kan diskutera de frågor som är knutna till deras
tillvaro i ett mångkulturellt samhälle, och känner samtidigt att de håller på att förlora sina
barn. De invandrade föräldrarnas tidigare skolerfarenhet var viktig för dem för att förstå den
skola som deras barn går i idag. Skolorna i föräldrarnas hemländer uppfattas som en auktoritet
som representerar staten, där undervisningen sker i enlighet med beslut fattade i toppen, och
där föräldrarnas inflytande och roll syns obefintlig. Det faktumet kan inte stå för alla
föräldrars syn på mångkulturella skolor, men det hjälper oss att förstå situationen som många
hamnat i. Som det står i kapitlet tidigare forskning så skriver Bouakaz att osäkerheten på såväl
det svenska språket som dagliga uppförandekoder i Sverige tenderade att förstärka den
underordnande position som de hade. Författaren skriver också att föräldrarna i projektet
gjorde klart att lärarna alltid hade bemött de med en välkomnande attityd då de var i skolan
eller fritidshemmet och inte visat några tecken på att inte vilja ha dem där. Med en förståelse
för föräldrarnas bakgrund och situation, och en kunskap om pedagogernas uppdrag från
föräldrarnas sida kan man påbygga en dialog som utmynnar i att föräldrarna får en större
helhetsbild över sina barns fritidshemsvistelse.
34
6. Slutdiskussion
I detta kapitel kommer vi att diskutera våra slutsatser, samt gå igenom arbetet. Vi kommer att
presentera förslag som utifrån problematiseringen kan vara ett steg på vägen i rätt riktning för
ett lyckat samarbete mellan hem och fritidshem.
6.1 Metoddiskussion
Vi är väl medvetna om att vår studie inte kan ses varken som generell för hela verksamheten
eller för ett generellt resultat överlag, utan måste ses som en del av det som pågår från dag till
dag ute i verksamheten. Vi tror å ena sidan att personerna som vi intervjuade kunde känna en
trygghet i att bli intervjuade av oss då vi sedan tidigare kände varandra och hade utvecklat en
personlig relation, vilket kan ha gjort att de hade lättare att öppna upp sig och svara ärligt på
frågorna. Sedan reflekterade vi över risken att just denna tidigare personliga relation kunde
”sätta käppar i hjulet” för oss. Möjligen skulle våra informanter kunna tro att vår tidigare
uppfattning om dem skulle ändras om de svarade på ett annat sätt än de trodde att vi
”förväntade” oss. Likaså kunde vi ha haft ett annat upplägg vid bearbetningen av intervjuerna.
Då vi sammanställde i efterhand, märkte vi att vi inte riktigt hade ställt frågorna i samma
ordning och att vissa frågor hade blandats samman med andra, likväl blev vissa följdfrågor
olika. Men att följdfrågorna riskerade bli olika var något vi sedan tidigare visste om och var
villiga att just riskera, eftersom vi valde semistrukturerade intervjuer. Själva tanken med de
semistrukturerade intervjuerna var att vi skulle få fram olika svar och tankegångar som låg
utanför ”boxen” av frågor vi ställde. Vi menar att resultatet blev väldigt intressant men också
något bristfälligt, eftersom vi endast fick tillbaka 16 enkäter av ca 80.
6.2 Resultatet ur ett holistiskt perspektiv
Det kan vara något för fritidshemspersonal att tänka på, att lägga större fokus på att presentera
sig och sina arbetsuppgifter vid tillfällen då man träffar en ny förälder. Under vår VFUpraktik har vi heller inte märkt att personalen uppmanat oss att presentera sig för föräldrarna
och det är något pedagoger kanske bör lägga större vikt vid. Det kan vara att man vid
planeringstillfällen uppmanar ny personal på fritidshemmet att tänka på att presentera sig själv
när man träffar en förälder. Det kan säkert uppfattas av vissa som en obetydlig sak att göra
men vi tror att det kan vara ett stort steg på vägen mot bättre föräldrakontakt; föräldrarna
kommer säkerligen känna en större säkerhet vid framtida kontakter med personal. Den typen
35
av öppenhet kan sedermera leda till en större känsla av insyn hos föräldrarna. Just hur man
uppfattar insyn var det varierande åsikter kring. Erikssons (2008) ”valfrihetsprincip” kan
tillämpas här, trots allt så är det föräldrarnas egna val huruvida de vill ha en större eller
mindre insyn i verksamheten. Föräldrarna har möjlighet att själva välja vilken skola deras
barn ska gå på och om det kan vara rätt skola för barnet. Att skriva in barnet på skolans
fritidshem blir således ett val föräldrarna själva tar ställning till, precis som de själva ansvarar
för hur mycket insyn de vill ha i verksamheten. Å andra sidan uttrycker lärarna och
pedagogerna en betydande oro för de föräldrar med vilka de inte kunde upprätta en bra
kontakt. Föräldrarnas kulturella och religiösa övertygelser tillsammans med att de inte kan
tala så bra svenska utgör alla hinder här. Pedagogerna var överens om att insynsbiten var
viktig och kan förbättras vilket visar tecken på en ömsesidig förståelse bland parterna. Ett sätt
att nå ut till fler föräldrar än dem som de redan har kontakt med kan vara att lägga ännu större
vikt vid informella möten, som öppet hus. Slutsatsen blir att man får ha i åtanke att
föräldrarnas tidigare erfarenheter från skolan kan skilja sig väsentligt, och därmed också deras
förväntningar på det svenska fritidshemmet.
Vår intention med studien var att ur ett samverkansperspektiv undersöka vilka hinder och
möjligheter det fanns med föräldrasamverkan på mångkulturella skolor. Vad gäller vår första
frågeställning så var det genomgående i pedagogernas svar att de ansåg att problemet låg i
samverkan och kommunikation. Som vi varit inne på tidigare så är det problem som kräver
engagemang från bägge parter om man vill få till stånd en förbättring. Det gäller att skapa en
miljö där kommunikation, förståelse och ömsesidigt förtroendeklimat står i fokus. Bouakaz
(2009) skriver om tanken att bilda en så kallad ”länkgrupp” bestående av både föräldrar och
pedagoger som tillsammans arbetade för förbättrad föräldrasamverkan i skolans verksamhet.
Tanken är här att länkgruppen tillsammans ska få föräldrar att känna sig behövda och mer
engagerade i verksamheten, med andra ord ett demokratiskt tänkande där föräldrar och
pedagoger träffas och jobbar tillsammans på lika villkor med målet att skapa en fungerande
föräldraverksamhet. Det kan kopplas till var Eriksson kallar för ”brukarinflytandeprincipen”
som var en tanke om att föräldrar skulle få ett större inflytande, och där deltagardemokrati var
den centrala komponenten. Detta är ett bra exempel på hur de båda instanserna kan träffas och
i enlighet med skolan principer arbeta demokratisk för att tillsammans försöka utveckla en av
de mest grundläggande byggstenar i ett samverkansperspektiv, det vill säga samverkan mellan
skolan och hemmet. Något som kan stå i vägen för det är vad Eriksson kallar
”isärhållandepricipen”. Den kan vara djupt rotad bland både föräldrar och pedagoger där
36
bägge parter vill barnens bästa, fast på olika sätt, och riskerar konflikter i och med detta.
Hinder som kan stå i vägen för god kommunikation och samverkan kan vara föräldrarnas
egen skolbakgrund, språkförbistring eller kulturella kapital. Som vi har märkt så kommer en
del invandrarföräldrar från skolsystem i sina tidigare hemländer som väsentligt skiljer sig från
det svenska skolsystem som deras barn växt upp i. Det är då inte helt enkelt att förändra
inställningen bland de föräldrarna och det krävs både vilja från föräldern att engagera sig och
förståelse från pedagogens sida. Med detta i åtanke är det förståeligt att en del föräldrar inte
har så bra kunskap om fritidsverksamheten och dess uppdrag. Förutom att man har ett eget
ansvar att ha insyn i verksamheten så är det viktigt att personalen gör vad de kan för att
erbjuda föräldrarna möjligheten att bekanta sig med fritidshemmet. Likväl skrev vi även kring
problemet med språkförbistring, samt användandet av tolk. Andersson (2002) skriver att detta
är ett väldigt bra sätt att komma runt problematiken med språket, men att det finns flera
faktorer pedagogen måste tänka på. För det första, om pedagogen själv anser att tolken är
nödvändig men föräldern vägrar av den ena eller andra anledningen kan det vara bra att
förklara att tolken är till för pedagogens skull, inte förälderns. Andersson skriver även att det
är mycket viktigt att de redan före mötet strukturerar upp vilken information man vill ge
föräldern samt vilken information som man vill ha av föräldern, men även ta med de positiva
aspekterna som eleven i fråga har, allt för att göra samtalet så tydligt och enkelt som möjligt.
”Samtalet ska vara en dialog, ett utbyte av information” (Andersson, 2002:168), detta ska vara
ett tillfälle för föräldrarna att få veta lite mer om skolvärdena och för pedagogen att få
kunskap om familjen och dess kulturella värderingar
6.3 Tankegångar om vidareuppföljning
Slutligen vill vi tillägga att det har varit ett väldigt intressant om än jobbigt område att
studera. Vi menar att detta är ett område med lite forskning kring, men likväl intressant och
viktigt. Själva utmaningen låg i att försöka belysa ett område som till viss del är outforskat.
Det mesta av forskningen hem – skola, sker i just skoldelen av skolan, och inte i
fritidshemmet där det är minst lika viktigt att personalen och föräldrarna har ett gott
samarbete där barnens sociala och emotionella utveckling står i fokus. Om man vill forska
vidare på området så tänker vi att man kan observera arbetet på ett fritidshem och studera
föräldrasamverkan där. Det skulle även vara intressant att jämföra föräldrasamverkan i
mångkulturella fritidshem i andra städer, eller för den delen studera föräldrasamverkan i
37
skolor belägna i medelklassområden respektive miljonprogram.
38
Referenser
Andersson, Inga (2002) Samverkan för barn som behöver. Stockholm: HLS Förlag
Alfakir, Nabila (2010) Föräldrasamverkan i förändring. Stockholm: Liber AB
Bjurwill, Christer (2001) A, B, C och D, Vägledning för studenter som skriver akademiska
uppsatser. Lund: Studentlitteratur
Bouakaz, Laid (2009) Föräldrasamverkan i mångkulturella skolor. Lund: Studentlitteratur
Bunar, Nihad (2012) Utbildning och mångkulturalitet. I Ulf P. Lundgren, Roger Säljö och
Caroline Liberg (red.) Lärande, skola, bildning, 403-410. Stockholm: Natur & Kultur
Demirci, Elisabet (2010) Föräldrasamverkan i mångkulturell fritidsverksamhet. Malmö:
Lärarutbildningen Malmö högskola
Eriksson, Lars (2009) Föräldrar och skola- olika innebörder. I Agneta Nilsson (red.) Vi
lämnar till skolan det käraste vi har…, 30-39. Stockholm: Liber distribution
Kimber, Birgitta, Skoog, Therése (2008) Föräldrastöd i Sverige. Socialmedicinsk tidskrift
1/2008
Lundgren, Ulf P., Säljö, Roger och Liberg, Caroline (2012) Lärande, skola, bildning.
Stockholm: Natur & Kultur
Patel, Runa och Davidsson, Bo (2003) Forskningsmetodikens grunder. Lund: Studentlitteratur
Pihlgren, Ann (2011) Fritidshemmet. Lund: Studentlitteratur
Skolverket (2011). Läroplan för grundskolan förskoleklassen och fritidshemmet. Stockholm:
Skolverket.
Tiller, Tom (2009) Aktionsforskning: Forskande partnerskap i skolan. Stockholm: Liber AB
Trost, Jan (2007) Enkätboken. Lund: Studentlitteratur
Trost, Jan (2005) Kvalitativa intervjuer. Lund: Studentlitteratur
Vetenskapsrådet http://www.codex.vr.se/texts/HSFR.pdf Utgivare: Vetenskapsrådet
39
Bilaga 1
Hejsan!
Våra namn är Marcus Fridén och Erik Hadzic. Vi är två studenter från Malmö högskola.
Marcus har sin VFU ( Verksamhets Förlagda Utbildning) på Möllevångsskolan medan Erik
har sin på Hermodsdalskolan.
Vi läser nu vårt sista år inom Grundlärarutbildningen. Därtill hör det att vi gör ett
examensarbete. Vårt examenarbete kommer att handla om ”föräldrasamverkan på
mångkulturella fritidshem.”
Vi vill därför be er om hjälp med vårt arbete. Vi har som mål att genom enkäter ta reda på er
åsikt om hur ni föräldrar och vårdnadshavare anser att föräldrasamverkan (alltså kontakten
med fritidshemspersonalen) fungerar på ert/era barns skola. Vi skulle därför vilja ber er att
fylla i enkäten som bifogas till detta brev.
Att delta är såklart frivilligt, Men vi skulle väldigt mycket uppskatta om ni skulle kunna ta er
den lilla tiden det tar att fylla in den!
Alla svar är så klart anonyma och kommer att sammanställas i en resultatbank där alla
deltagares svar kommer att samlas i en enda stor resultat sammanställning.
Vi kan garantera att era svar kommer behandlas konfidentiellt och det är endast vi som
kommer att ta del av dem.
Har ni några frågor eller funderingar kring den här enkäten så är ni välkomna att kontakta oss
via mail, ringa/sms.
Erik: [email protected] 0703 76 12 16
Marcus: [email protected] 0708 58 98 46
Lämna gärna in dessa enkäter: 14/2 -2014, Vi kommer då att vara på skolorna för att samla in
dem.
Stort tack för visat intresse och hjälp med vårt arbete!
40
Med Vänlig Hälsning: Marcus Fridén och Erik Hadzic.
Föräldraenkät
Sätt i kryss vid valt svar skriv svaret på frågan tack.
1. Mitt/mina barn går i årskurs____
2. Har ni föräldramöten på fritidshemmet på ert/era barns skola?
JA [ ]
JA, men har inte varit med [ ]
NEJ [ ]
Om NEJ, skulle ni känna ett behov av att ha föräldramöten på fritidshemmet?
JA [ ] NEJ [ ]
Om JA, hur ofta skulle ni velat ha det?
1 gång i månaden [ ]
1 gång per termin [ ]
1 gång per läsår [ ]
Annat svar:
Om ni har föräldramöten men inte varit med, vad är den främsta anledningen till att
ni inte kommit?
Har inte haft tid [ ]
Har inte fått information [ ]
Har inte kunnat gå [ ]
Annat svar; skriv på raden:
_____________________________________________________________________
_____________________________________________________________________
3A. Om ni har föräldramöten på fritidshemmet, vad diskuteras på mötena? Skriv svaret
nedan:
___________________________________________________________________________
___________________________________________________________________________
___________________________________________________________________________
41
3B. Om ni inte har föräldramöten på fritidshemmet, vad skulle ni velat diskutera där i så fall?
Skriv svaret nedan:
___________________________________________________________________________
___________________________________________________________________________
___________________________________________________________________________
4. Hur ofta har du/ni kontakt med personalen på ert/era barns fritidshem?
Varje dag [ ]
En gång i veckan [ ]
En gång i månaden [ ]
Mer sällan [ ]
5. Hur brukar kontakten mellan er och fritidshemspersonalen se ut?
Direktkontakt (samtal vid hämtning/lämning) [ ]
Lappar/veckobrev [ ]
SMS [ ]
Telefonsamtal [ ]
Annan sorts kontakt, skriv nedan:
___________________________________________________________________________
___________________________________________________________________________
6. Tycker ni att kontakten mellan er och fritidshemspersonalen fokuserar på det positiva
eller negativa som ert/era barn gjort? Dvs. tycker ni att kontakten oftast sker när
barnet/barnen gör något bra eller om kontakten sker när barnen/barnet gjort något dåligt.
Positiv [ ]
Negativ [ ]
Varken eller [ ]
7. Hur väl tycker du/ni att ni känner personalen på fritidshemmet?
Mycket bra [ ]
Bra [ ]
OK [ ]
Inte så bra [ ]
Inte alls [ ]
8. Skulle du/ni vilja ha en bättre kännedom om personalen på ert/era barns fritidshem?
Ja [ ]
Nej [ ]
Om JA, på vilket sätt?
___________________________________________________________________________
___________________________________________________________________________
42
9. Hur väl känner du/ni att ni har en insyn i ert/era barns vardag på fritids?
Mycket stor [ ]
Bra [ ]
Lite insyn [ ]
Ingen insyn alls [ ]
10. Skulle ni vilja ha en bättre insyn i ert/era barns vardag på fritidshemmet?
Ja [ ]
Nej [ ]
Om JA, på vilket sätt?
___________________________________________________________________________
___________________________________________________________________________
_________________________________________________________________________
Om NEJ, Varför inte?
___________________________________________________________________________
___________________________________________________________________________
___________________________________________________________________________
11. Känner du/ni att ni skulle vilja vara mer delaktiga i utformningen av aktiviteterna på
fritidshemmet?
Ja [ ]
Nej [ ]
Om JA, på vilket sätt?
___________________________________________________________________________
___________________________________________________________________________
___________________________________________________________________________
Om NEJ, på vilket sätt?
___________________________________________________________________________
___________________________________________________________________________
___________________________________________________________________________
12. Övriga tankar om fritidshemmet:
___________________________________________________________________________
___________________________________________________________________________
___________________________________________________________________________
___________________________________________________________________________
Tack så mycket för er medverkan!
43
Mvh Erik Hadzic och Marcus Fridén,
Lärarutbildningen Malmö högskola
Bilaga 2
Intervjufrågor
1. I vilken utsträckning tycker du att ni har kontakt med föräldrarna?
2. Tycker du att det är viktigt att föräldrarna har insyn i fritidshemsverksamheten?
Varför? Varför inte?
3. Hur jobbar ni för att förbättra kontaken med föräldrarna?
4. Känner du dig trygg när du samtalar med föräldrar? Varför? Varför inte?
5. Har ni haft föräldramöte på ert fritidshem? Varför / varför inte?
6. Vad tog ni upp på föräldramötet?
7. Var det stor uppslutning av föräldrarna?
8. Hur ofta och på vilket sätta informerar ni föräldrarna om verksamheten?
9. Skulle ni vilja ha föräldrarna mer engagerade i verksamheten? På vilket sätt? Och i
vilken utsträckning skulle ni vilja ha de, utan att de kom i vägen för ert yrke?
10. Vilka är de stora fördelarna med föräldrakontakten?
11. Vilka är de största nackdelarna med föräldrakontakten?
12. Är språkbristning ett problem? Och i så fall hur jobbar ni runt det?
44