Människorna som var med och skapade de mänskliga rättigheterna
Ove Brings bok vimlar av spännande och viktiga människor och livsberättelser. Nedan följer ett urval av
dessa människor som eleverna kan fördjupa sig i och gestalta. Urvalet har gjorts för att säkerställa
representation från olika epoker, kulturella och geografiska områden, kön, samhälls- och yrkesgrupper
samt olika fri- och rättigheter.
Jane Austen – (1775-1817) var en brittisk författare som ofta skrev om en kvinnas väg till äktenskap och
omgivningens förväntningar på hur en kvinna borde vara. I hennes romaner finns ofta en underton av
kritik mot överklassens sociala regler och behandling av kvinnor, som i exempelvis ”Stolthet och
fördom” och ”Förnuft och känsla”.
Eleanor Roosevelt – (1884-1962) var amerikansk FN-delegat och ordförande för den kommitté som kom
att arbeta fram FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna 1948. Hon var gift med USA:s president
Franklyn D. Roosevelt.
Eglantyne Jebb – (1876-1928) var en brittisk kvinna som under hela sitt liv engagerade sig för utsatta
barn och blev organisationen Rädda Barnens grundare. Hennes arbete lade grunden för det som idag är
FN:s Barnkonvention.
Fredrika Bremer – (1801-1865) var den svenska kvinnorörelsens största pionjär. Hon var också författare
och förde genom sina böcker kampen för kvinnors rätt att själva kunna bestämma över sina liv.
Romanen ”Hertha” blev betydelsefull för frågan om ogifta kvinnors rätt att ansöka om att få
myndigförklaras.
Anna Politkovskaja – (1958-2006) var en rysk-amerikansk journalist som engagerade sig i motståndet
mot Tjetjenienkriget och kämpade för mänskliga rättigheter. Hon var starkt kritisk till den ryska regimen
och mördades utanför sitt hem 7 oktober 2006.
Sophie Scholl – (1921-1943) var en tysk student som under andra världskriget engagerade sig i den
fredliga motståndsrörelsen Vita rosen i München, mot nazismen. Hon och hennes bror Hans dömdes till
döden 22 februari 1943 och avrättades samma dag (filmtips: ”Sophie Scholl – de sista dagarna”).
Madame de Staël – (1766-1817) var fransk författare och hade sitt främsta engagemang i frågor rörande
kvinnans rätt till valfrihet, yttrandefrihet och rätten att kunna ägna sig åt konstnärligt arbete, till
exempel skrivande.
Harriet Beecher Stowe - (1811-1896) var amerikansk författare och slaverimotståndare. Hon skrev bland
annat ”Onkel Toms stuga”(1852), om slaven Tom och hans upplevelser av misshandel och förnedring.
Boken väckte stor opinion i Nordamerika och 1865 avskaffades slaveriet.
Kyros den II - (576/590-530 f.Kr) var en framgångsrik härskare i det forna Perserriket. Han införde lag
och ordning i sitt väldiga rike och respekterade alla religioner. Kyroscylindern – en stencylinder med
kilskriftstext – anses vara världens äldsta dokument rörande mänskliga rättigheter eftersom det bland
annat förespråkar religionsfrihet.
Charles Dickens - (1812-1870) var en brittisk författare som kritiserade Englands fattigvårdssystem och
särskilt behandlingen av fattiga barn. Han hade själv som barn arbetat långa dagar i en fabrik. Mest känd
är hans roman ”Oliver Twist”, om pojken Oliver och hans upplevelser av det svåra livet på ett barnhem.
John Stuart Mill – (1806-1873) var en brittisk filosof och nationalekonom som såg demokratin och
yttrandefriheten som grundläggande för all mänsklig utveckling. Han utvecklade många teorier om
vikten av att skapa största möjliga lycka för största möjliga antal människor och väckte frågan om
kvinnors rättigheter och friheter.
Raphael Lemkin – (1900-1959) var en polsk-judisk professor som förlorade majoriteten av sin familj i
Förintelsen och låg bakom begreppet genocide – folkmord. Detta begrepp kom att användas för första
gången under Nürnbergrättegångarna för nazisternas brott under andra världskriget.
Konfucius – (551-479 f.Kr) var en av Kinas stora filosofer och förespråkade en livsstil som skulle leda till
universell harmoni. Han menade att alla föds lika och utvecklas genom utbildning och övning och
betonade också vikten av respekt uppåt och välvilja nedåt i alla relationer. Ett av Konfucius mest
välkända ord lyder: ”Vad du icke vill att andra ska göra dig ska du inte heller göra mot andra”.
Raoul Wallenberg – (1912-1947?) var svensk diplomat och ledde 1944-1945 en räddningsaktion av
ungerska judar i Budapest. Wallenberg upprättade skyddspass som hjälpte tiotusentals människor
undan nazisternas förintelseläger. 17 januari 1945 försvann Wallenberg och från ryskt håll hävdar man
att han dog i ett fängelse i Moskva 1947.
Akbar den store – (1542-1605) var en indisk stormogul som höll samman sitt väldiga rike genom att ge
folket fri- och rättigheter. Han införde lagar och regler som främjade välstånd och förespråkade tolerans
och religionsfrihet.
Kofi Annan – (f. 1938) var ghanansk diplomat innan han mellan 1997 och 2006 blev FN:s
generalsekreterare. Han mottog 2001 Nobels fredspris tillsammans med Förenta Nationerna (FN) och
har under senare år bland annat engagerat sig i frågor som rör den globala kampen mot droger. Annan
har ofta kritiserat FN, USA och andra aktörer när han menat att de inte lyckats axla sitt stora ansvar.
Aldous Huxley – (1894-1963) var brittisk författare och uttryckte ofta kritik mot människans vilja att
missbruka makt och utöva förtryck. Han varnade för alltför stor tilltro till teknisk utveckling. Det visar
han bland annat i romanen ”Du sköna nya värld”, som är en mörk framtidsskildring där människorna är
fångar i ett vetenskapligt experiment.
Kurt Gerstein – (1905-1945) var en tysk SS-man som upplevde att han inte kunde stå för den nazistiska
ideologin och började motarbeta den. Han skrev bland annat redogörelser för sina observationer i
nazisternas förintelseläger som han försökte sprida till omvärlden. Gerstein greps och hittades hängd i
ett militärfängelse i Paris 1945.
Voltaire – (1694-1778) var en av upplysningsidéernas stora företrädare och författare till många verk
där tanken om tolerans, jämlikhet och frihet kom till uttryck. I sin text ”Traktat om toleransen” kritiserar
han oviljan att inse att alla människor är bröder och systrar oavsett religion, kultur eller språk.
Peter Benenson – (1921-2005) var engelsman och jurist och initiativtagare till grundandet av
människorättsorganisationen Amnesty. Sedan tidig ålder engagerade han sig för människor som
drabbats av kränkningar, tortyr och orättfärdiga anklagelser. Avgörande för grundandet av Amnesty var
att Benenson läste om ett fall där två portugisiska studenter gripits på ett café efter att ha skålat för
friheten.
Franklyn D Roosevelt – (1882-1945) var amerikansk president och reagerade starkt mot den nazistiska
och stalinistiska diktaturen. Han höll bland annat ett berömt tal om de fyra rättigheterna: yttrandefrihet,
tankefrihet, frihet från nöd och frihet från fruktan.
Ashoka – (304-232 f.Kr.) var en indisk kung som förespråkade ett styre utifrån icke-våldstanken. Han
ville ha ett rike byggt på vördnad för allt levande, givmildhet, religionsfrihet och humanitet och lät
tillverka stenpelare där dessa regler ristades in.
Cesare de Beccaria – (1738-1794) var en italiensk adelsman och akademiker som protesterade mot
dödsstraff och tortyr.
René Cassin – (1887-1976) var fransk jurist och verksam vid FN:s kommission för de mänskliga
rättigheterna och domstolen i Haag. Fick 1968 Nobels fredspris för sitt arbete med deklarationen om de
mänskliga rättigheterna.
Chun Peng Chang – (1892-1957) var en kinesisk filosof och diplomat som deltog i kommittén som
arbetade fram FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna 1948. Hade stor betydelse som medlare
mellan industriländerna och tredje världen.
Charles Malik – (1906-1987) var en libanesisk filosof och diplomat som deltog i kommittén som
arbetade fram FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna 1948. Han var särskilt verksam inom
ekonomiska och sociala frågor.
Cicero – (106-43 f.Kr) var en romersk talare, författare och politiker som ofta förespråkade respekt för
individens rättigheter och för yttrandefrihet. Engagerade sig ofta i rättegångar för att de skulle gå
rättvist till.
Benjamin Franklin – (1706-1790) var en amerikansk vetenskapsman och politiker som bland annat
arbetade för att få slaveriet förbjudet och var en av personerna bakom den amerikanska
självständighetsförklaringen 1776.
Hugo Grotius – (1583-1645) var en nederländsk historiker, humanist och jurist som kallas folkrättens
fader. Ägnade sig mycket åt hur folkrätten borde tillämpas i krig respektive fred.
Henry Dunant – (1828-1910) var en schweizare som efter att ha upplevt krigets slagfält blev grundare av
Röda korset, en neutral organisation som skulle hjälpa alla enligt devisen ”alla är bröder”. Blev först med
att motta Nobels fredspris.
Hammurabi – (1792-1750 f.Kr) var en babylonsk härskare vars lagtexter, Hammurabis lagar, var ett steg
på vägen mot ökad rättssäkerhet för medborgarna. Exempelvis skulle bönder få äga sin jord, fattiga och
rika behandlas lika och änkor skyddas.
Thomas Jefferson – (1743-1826) var den tredje amerikanska presidenten och författare till stora delar
av den amerikanska självständighetsdeklarationen. Han var liberal och ansåg att varje människa var
okränkbar och hade givna rättigheter.
Arthur Koestler – (1905-1983) var en författare av ungersk judisk börd som länge var medlem i den
kommunistiska rörelsen men bröt med den. Han skrev flera romaner som beskriver stalinismens och
fascismens fasor.
Mencius – (372-ca 289 f.Kr) var en kinesisk filosof som företrädde konfucianismen. Han hade en tro på
det ljusa i människan och menade att en människa som fostras till och runt om sig ser det goda kommer
att präglas av detta. En bra ledare är en rättvis och godhjärtad ledare.
Drottning Hatschepsut – (regerade 1479-1457 f.Kr) var en egyptisk drottning som under krig tillämpade
humanitära spelregler. Hon såg till att fiendesoldater behandlades människovärdigt och tog hellre
krigsfångar än dödade alla fiender till siste man.
Mary Wollstonecraft – (1757-1797) var en engelsk författare och feministisk filosof. Hon var en av
kvinnorättskampens första och största företrädare. Hennes skrift ”Till försvar för kvinnans rättigheter”
har haft stor betydelse för den feministiska rörelsen.
Victoria Benedictsson – (1850-1888) var en svensk författare som i många av sina böcker låter sin
kvinnliga karaktär kämpa för sin rätt att ses som egna individer, med egen handlingskraft och förmåga
att besluta över sitt eget liv. Hon skrev under pseudonymen Ernst Ahlgren.
Karin Boye – (1900-1941) var en svensk författare som i flera av sina texter förespråkade individens
frihet att själv fatta beslut över sitt liv. Efter en resa till Sovjetunionen 1928 tog hon ställning mot
totalitära ideologier och skrev den mörka framtidsskildringen ”Kallocain”, om hur en statsmakt
fullständigt utplånar människors privatliv.
Aurore Dudevant – (1804-1876) var en fransk författare som skrev under pseudonymen George Sand.
Hon gick starkt emot 1800-talets kvinnosyn och lämnade sin man för att leva helt som författare. Hon
förespråkade feminism och kvinnlig sexuell frigjordhet.
Mary Ann Evans – (1819-1880) var en engelsk författare som skrev under pseudonymen George Eliot.
Hennes böcker skildrar kvinnors starka vilja i en manlig samhällsstruktur och deras strävan mot
självständighet och självförverkligande.
