Produktion-Handel-Transporter
Vad är handel?
Vad krävs för att handel ska uppstå?
Kan alla vara vinnare i en handelsuppgörelse? Förklara!
När riskerar man att bli en förlorare?
Varför är Sverige extra beroende av en internationell handel?
Hur ser fördelningen av arbetskraft ut i Sverige mellan olika näringsgrenar
(jordbruk, industri och tjänster)? Varför?
Hur ser det ut i fattiga länder? Varför?
Varför ligger olika industrier där de ligger?
Vad finns det för för- och nackdelar med olika sätt att transportera varor?
Vad är de största fördelarna och nackdelarna med en internationell handel?
Hur kan vi som konsumenter påverka för att göra världshandeln mer rättvis
och/eller ekologiskt hållbar?
Viktiga ord som du också ska kunna
export
frihandel
globalisering
handel
handelsblock
import
industrialisering
infrastruktur
lokaliseringsfaktor
marknaden
multinationella företag
näringsgren
näringsliv
offentliga sektorn
postindustriellt samhälle
produktion
råvaror
tillverkning
tjänster
transporter
varor
Detta kapitel handlar om ...
Det här kapitlet handlar om produktion, handel och transport av alla de varor och
tjänster som produceras av näringslivet och den offentliga sektorn. Som
konsumenter har vi vissa grundläggande behov som mat och bostad. I vårt moderna
konsumtionssamhälle har vi även behov av en stor mängd andra varor. Vi har också
behov av ett stort antal tjänster. Det kan vara tjänster inom områden som till
exempel sjukvård och bankväsende men också kommersiella tjänster kopplade till
exempelvis handel, hotell och transporter.
Vi ska också titta på hur näringslivet skiljer sig åt mellan olika länder – främst ska vi
se på skillnaden mellan rika och fattiga länder. Hur ser fördelningen ut mellan de
olika näringsgrenarna jordbruk, industri och tjänstesektorn i ett rikt land och i ett
fattigt land? Vad finns det för fördelar för ett land med att producera industrivaror
jämfört med att producera råmaterial och jordbruksprodukter?
Vidare frågar vi oss är varför en industri eller ett företag ligger där det ligger? Varför
ligger våra svenska sågverk ofta vid de stora älvarna och varför producerar vi i
Sverige inte längre några kläder utan de sys i mångt och mycket i Sydostasien? Och
spelar det någon roll för människors livsvillkor och livsmiljöer var industrierna ligger?
Slutligen ska vi titta på handel och transport av alla de varor och tjänster som vi
efterfrågar. Sverige är globalt sett ett mycket litet land med en mycket liten
hemmamarknad. Vad betyder det för våra företag? Vi ska titta på det som kallas för
globalisering – hur världen hänger allt mer samman och hur vi handlar allt mer med
varandra. Det är numera vanligt att stora företag har verksamheter i många länder
och kunder över hela världen. Hur gynnas länder av världshandeln? Och vilka
kostnader för miljön medför den?
Handel
Handel är ett samlingsnamn för de verksamheter där man utbyter varor och
tjänster. När man säljer varor och tjänster till ett annat land talar man om export.
Motsatsen, när man köper från andra länder, är import.
Hur uppstår handel av varor mellan människor och länder? Det finns förstås många
olika orsaker, men följande exempel kan ge en förklaring. Eftersom vi har ett kallt
klimat i Sverige kan vi inte odla kaffe, te, kakao, ris och många andra livsmedel som
vi vill ha. Alltså måste vi importera dessa varor. Istället kan vi sälja järnmalm och
sågade trävaror som vi har gott om.
I Sverige har vi dessutom en väl utvecklad industri så att vi kan få inkomster genom
att exportera industrivaror som till exempel maskiner, bilar och telefonsystem. Men
det förutsätter förstås att produkterna är konkurrenskraftiga både vad gäller kvalitet
och pris så att de går att sälja på den internationella marknaden.
Försäljning över nationsgränser är inte bara varor utan också tjänster. Sedan början
av 2000-talet har den svenska tjänsteexporten utvecklats starkare än varuexporten
och blivit allt viktigare för ekonomin.
Vi är beroende av omvärlden
Vi är bara 9,5 miljoner svenskar vilket gör att hemmamarknaden är för liten för vår
industri. Svenska företag är därför mycket beroende av att kunna sälja sina
produkter till andra länder. Idag går ungefär hälften på export. Vårt beroende av
utlandet visar sig genom att de största exportföretagen är multinationella. Det
betyder att man äger fabriker både i Sverige och i andra länder. Exempel på sådana
företag är Ericsson, Volvo och Electrolux. Sverige är ett av de länder där stora
multinationella företag är en mycket stor del av ekonomin och ger viktiga
exportinkomster. Så är det för många små rika och utvecklade länder. Länder med
en stor hemmamarknad, som bland annat USA, är inte lika beroende av handel med
andra länder.
Produktion av varor och tjänster
För att leva behöver vi mat för dagen och någonstans att bo. I dagens
industrialiserade samhälle där de flesta går till affären för att köpa sin mat, behöver
man ett arbete som ger en inkomst. Det mesta av maten kommer från jordbruk,
som finns där marken är tillräckligt bördig för att odlas och där tillgången till vatten
är tillräcklig. För att tillverka allt annat vi behöver krävs resurser i form av metaller
som bryts i gruvor, trä från skogen och olja från berggrunden. Tillverkningen sker
sedan länge mest i industrier, där råvaror förädlas och blir till exempel bilar,
elektriska apparater, kläder och datorer. Allt detta är exempel på varor.
Men i ett väl utvecklat samhälle behövs inte bara mat och andra varor. Vi kräver
också att exempelvis banker, försäkringsbolag, skolor och universitet, butiker,
restauranger och hotell fungerar. Vi vill kunna ringa efter en taxi, beställa en resa till
sol och bad eller kanske få goda råd av kommunens miljörådgivare. Detta är bara
några exempel på de tjänster och den service som måste fungera i ett modernt
samhälle. Den moderna människan är dessutom van vid att snabbt kunna få
information, genom till exempel tv, tidningar, internet och mobiltelefonen.
Den korta beskrivning av ett modernt samhälle som du just läst visar på några av
alla de varor och tjänster som produceras av näringslivet och den offentliga sektorn i
Sverige. Med näringsliv menar vi all varu- och tjänsteproduktion i samhället som
sker för en marknad. Den offentliga sektorn (stat, kommun, landsting) producerar
främst tjänster som vård och utbildning. Den offentliga sektorns produktion säljs
dock inte på en konkurrensutsatt marknad utan finansieras via skatterna.
Svensk varu- och tjänsteproduktion
Arbetsmarknaden förändras hela tiden – så även i Sverige. Under de senaste hundra
åren har andelen av arbetskraften som arbetar inom jord- och skogsbruk i Sverige
och andra rika länder minskat mycket. Samtidigt har antalet anställda i industrin
ökat, för att under de senaste 25–30 åren minska igen. Idag arbetar de allra flesta
inom tjänstesektorn, som fortsätter att bli allt viktigare.
Jord- och skogsbruk
Visste du att bara cirka 1,5 % av Sveriges yrkesverksamma befolkning arbetar med
jordbruk? Ändå räcker de råvaror och den mat de producerar mer än väl till så att vi
oftast kan exportera både fläskkött, smör och säd. För bara sjuttio år sedan arbetade
en fjärdedel av arbetskraften i lantbruket. Men sedan har förändringen av jordbruket
gått mycket snabbt. Men trots det produceras det lika mycket mat som för femtio år
sedan. Det är möjligt genom att gårdarna har blivit större och effektivare och
använder moderna maskiner och konstgödsel, men också tack vare växtförädling*
och djuravel.
Skogen kallas ibland för ”det gröna guldet”. Det gäller i högsta grad för oss i Sverige
eftersom skogen ger arbete och inkomst till många människor och dessutom stora
exportinkomster.
Industrier
Basindustrier bearbetar råvaror så att de kan vidareförädlas i tillverkningsindustrin.
Berget och skogen är Sveriges viktigaste naturresurser och de är fortfarande basen
för vår industri. I gruvorna i Lappland bryts den järnmalm som bearbetas i järnverk
och stålverk och blir till järn och stål. Även skogen ger många jobb när den ska
förädlas. Den ger massaved och timmer som förädlas till papper, pappersmassa och
sågade trävaror.
Hälften av de industrianställda arbetar inom verkstadsindustrin där man tillverkar
allt från skruvar och glödlampor till kameror, telefoner, bilar m.m. Gemensamt för
företagen är att man bearbetar metaller som förädlas för att bli delar av olika
produkter som bilar, industrirobotar och mycket annat.
Har du tänkt på att du använder produkter från den kemiska industrin varje dag?
Plast och syntetfibrer i kläder framställs av kemikalier som kommer från olja. Andra
kemiska produkter som vi använder dagligen är tvål, tvättmedel och kosmetiska
produkter. Även läkemedel är kemiska produkter. Den tekniska utvecklingen i
industrin med större maskiner, industrirobotar och sammanslagningar av företag har
gjort tillverkningen effektivare och kravet på arbetskraft mindre.
Idag arbetar en betydligt mindre andel av arbetskraften (ca 14 %) i industrin jämfört
med för 50 år sedan. Ända tillverkas mer än tidigare.
Tjänster
En allt större andel av arbetskraften arbetar inom tjänstesektorn. Nu arbetar nästan
80 % i Sverige med service och tjänster. Allra störst har ökningen av antalet
anställda varit inom den del av tjänstesektorn som ingår i den offentliga sektorn
(stat, kommun och landsting) där drygt en tredjedel arbetar idag. Kommunerna har
ansvar för skola, vård och omsorg, men som kommuninvånare kräver man också att
service som fritidsverksamheter och kultur i form av bibliotek m.m. ska fungera.
Landstingen har huvudansvaret för sjukvården. Till tjänstesektorn hör också handel
och distribution av varor.
I det moderna kunskaps- och informationssamhället behövs goda kunskaper
inom många områden. Det är nödvändigt för att kunna delta både i samhällslivet och
i arbetslivet. Utvecklingen går så fort inom många samhällsområden, som IT och
bioteknik (växt- och djurförädling, läkemedel m.m.), att man ständigt behöver bygga
på och förnya sina kunskaper och färdigheter. Eftersom allt färre arbetar i industrin
och allt fler anställs inom tjänstesektorn brukar dagens och framtidens samhälle
kallas för det postindustriella samhället (post= efter).
Näringslivet i utvecklingsländer – ett exempel
Här följer exempel på hur näringslivet i stora drag ser ut i Nigeria. Syftet är att visa
tydliga skillnader i förutsättningarna för länder som kommit olika långt i sin
utveckling att ge sina invånare bra livsvillkor. Orsakerna till skillnaderna kan sökas i
historien, religionen och de de naturgivna förutsättningarna, för att bara ta några
exempel.
Nigeria i Västafrika är med sina 170 miljoner invånare Afrikas folkrikaste stat. Landet
är på många sätt ett typisk afrikanskt utvecklingsland med ett näringsliv som liknar
många andra utvecklingsekonomiers. I motsats till världens rika länder är större
delen av befolkningen i Nigeria beroende av traditionellt familjejordbruk, småskalig
handel och enkel tillverkningsindustri för sitt levebröd. Bara en av tio arbetar inom
industrin. Servicesektorn är mycket mindre utvecklad än i rika länder och endast
omkring 20 % arbetar inom denna sektor.
Många fattiga länder är ekonomiskt beroende av någon eller ett fåtal råvaror. I
Nigerias fall är det de stora oljetillgångarna. Nästan allt går på export som råolja, det
mesta till rika länder i väst. Priset på råvaror, som till exempel olja, varierar mycket
mer än priset på färdiga produkter. Det är en bidragande orsak till att fattiga länders
ekonomi blir osäker. Om råvaran, i det här fallet olja, förädlas i det egna landet kan
industrisektorn byggas ut och en större del av inkomsterna stanna i landet. I Nigeria
finns industrianläggningar, så kallade raffinaderier, där olja renas till bland annat
bensin. Men underhållet av dessa är eftersatt vilket bidrar till att nästan alla
oljeprodukter som konsumeras i Nigeria måste köpas från utlandet. Bara en ytterst
liten del av inkomsterna från oljan har kommit folket till del. Istället har
oljeberoendet skapat en kultur av korruption*, ineffektivitet och slöseri. Många
nigerianer har kommit att betrakta oljan som en förbannelse snarare än en
välsignelse för landet. Ändå stod oljan år 2010 för två tredjedelar av statens
inkomster och över 95 % av exportintäkterna.
Jordbruket förlorade i betydelse när oljeutvinningen sköt fart på 1960-talet. Nigeria
som tidigare var en stor exportör av jordbruksvaror blev då beroende av import.
Kakao är den enda gröda som ger något större bidrag till exportinkomsterna. Men
jordbruket är fortfarande viktigt för både försörjning och sysselsättning, och på
senare år har odlingen ökat på nytt. Cirka 70 % av arbetskraften arbetar med
jordbruk och småbönder står för merparten av produktionen.
Som i många andra fattiga länder är framtiden osäker för människorna i Nigeria. Den
politiska oron är stor, oljeproduktionen för med sig många miljöproblem och
befolkningen, som redan är Afrikas största, växer snabbt.
Var ligger industrierna?
Det är självklart att jordbruk finns där marken är bördig och att gruvor ligger där
malmer kan brytas. Men vad är det som bestämmer var en fabrik ska ligga? Det
beror bland annat på vilka råvaror som behövs, vilken typ av varor som tillverkas
och vilka som ska köpa produkterna. Här följer några exempel på så kallade
lokaliseringsfaktorer, dvs. de olika faktorer som man måste ta hänsyn till när ett
företag ska bildas eller en industri ska anläggas.
Råvaror som lokaliseringsfaktor
Pappersmassefabriker och sågverk ligger ofta nära råvaran skogen eftersom
transporterna är tunga och skrymmande. För livsmedelsindustrier är det också ofta
en fördel att finnas nära råvarorna, till exempel sockerbruk nära sockerbetsodlingar
och konservindustrier nära grönsaksodlingar.
Närhet till marknaden som lokaliseringsfaktor
För viss industri är det nödvändigt att vara nära kunderna, dvs. marknaden. Bagerier
som vill kunna leverera färskt bröd till så många kunder som möjligt har en fördel av
att ligga i storstadsområden där marknaden är stor. För industrier som tillverkar
tunga och skrymmande varor – som byggnadsmaterial, bilar och möbler – är det
också bra att finnas så nära kunderna som möjligt.
Arbetskraften som lokaliseringsfaktor
Vid tillverkning av kläder och tyger krävs stor arbetsinsats eftersom möjligheten att
använda maskiner är begränsad. I Sverige och andra rika länder är lönerna höga och
för att sänka kostnader för löner flyttas fabrikerna till länder med billig arbetskraft.
Arbetskraften har också betydelse för lokaliseringen av företag som producerar varor
och tjänster inom elektronik och IT. Här krävs välutbildade medarbetare vilket gör
att det är en stor fördel att finnas i städer med universitet och högskolor. Ett
exempel på detta är telekom- och dataföretagen i Silicon Valley nära San Francisco i
Kalifornien, USA men också Kista Science Park, norr om Stockholm, som är Sveriges
IT-centrum.
Andra lokaliseringsfaktorer
Företagen behöver tillgång till säkra transporter och en väl fungerande infrastruktur.
Vägar, järnvägar, flygplatser och hamnar blir allt viktigare när man bestämmer sig
för var en industri ska placeras.
Ytterligare faktorer som styr var företag placeras kan vara tillgången på billig energi
och bredband. Det kan till och med vara så att lokaliseringen bestäms av en persons
hemort, som i fallet Ingvar Kamprad och Ikeas första möbelvaruhus i Älmhult i
Småland. Ett annat exempel är det amerikanska IT-företaget Microsoft som har stor
verksamhet i staden Seattle i USA, hemstad för företagets grundare Bill Gates.
Hållbar utveckling kan avgöra lokaliseringen
Industrisamhället har under drygt två hundra år helt förändrat människors livsvillkor
i världens rika länder. Ett problem med denna utveckling är att miljön påverkats
negativt av utsläpp i vatten, luft och mark. För företagen innebär det bland annat att
tillverkare har ett allt större ansvar för varan, både under tiden den används och
tiden därefter.
Transporter och kommunikation
Liksom vid personresor gäller det att välja det lämpligaste transportmedlet även vid
transporter av varor. Transportkostnaderna ska vara så låga som möjligt och varorna
ska klara transporten utan att förstöras. Detta är viktigt för både producent och
konsument. Men miljön då? Transporterna påverkar i princip alltid miljön – och ofta
så räknas inte den kostnaden in i priset på varan.
Långa transporter innebär stora kostnader men ändå leder världshandeln av varor till
en positiv ekonomisk utveckling som ökar välståndet. Hur hänger det ihop? Det blir
lättare att förstå om vi ser transportkostnaden som en av flera kostnader för att
tillverka och leverera en vara till kunderna. En vanlig metod för multinationella och
transnationella företag är att flytta produktionen av enklare produkter till
låglöneländer som Kina och Indien eller något annat land i Ostasien och Sydostasien.
Då blir arbetskostnaden så låg att det kan löna sig med långa sjötransporter till
marknaderna, dvs. där konsumenterna finns.
Vägar
Vägar är den äldsta delen av infrastrukturen. De är inte bara transportsträckor utan
gör det också möjligt för människor att få kontakt och samhällen att utvecklas. Det
var i samband med bilismens utveckling under 1900-talets andra hälft som den stora
utbyggnaden av motorvägar och andra större vägar skedde. Med ett väl utbyggt
vägnät, som i Sverige, är lastbilstransporter av varor mycket vanliga.
Tillgängligheten är stor och man slipper dyrbara omlastningar. I allmänhet är
varutransport med lastbil det billigaste alternativet på avstånd upp till 40‒50 mil.
Lastbilar är även oöverträffade vid ”just-in-time”-transporter, dvs. när varor ska
levereras till en fabrik just när de behövs i produktionen. Dock är utsläppen från
vägtrafiken stora och vill vi klara våra miljömål så måste vi minska
vägtransporterna.
Järnvägar
Världens första järnväg öppnades i norra England år 1825. Många länder följde
snabbt efter och i Sverige byggdes de första järnvägarna på 1850-talet.
Järnvägsnätets framväxt gick hand i hand med industrialismen och hade stor
betydelse för den snabba samhällsutvecklingen. Vid längre transportavstånd är
järnvägen mer kostnadseffektiv än vägtransporter beroende på lägre
energikostnader och större lastkapacitet, men en nackdel är att det ofta krävs
dyrbara omlastningar. Trots konkurrensen från vägtransporter investeras mycket i
nya järnvägar i många länder eftersom långa transporter på järnväg är både billigare
och miljövänligare än vägtransporter.
Båt
Mer än nio tiondelar av den totala varutransporten i världen sker med fartyg över de
stora oceanerna, längs kuster eller på stora sjöar, floder och kanaler. På riktigt långa
avstånd är sjötransporter att föredra. De fasta kostnaderna* – för fartyg, hamnar
och farleder – är stora, men med längre avstånd minskar de rörliga kostnaderna*
per kilometer.
Under 1900-talets andra hälft skedde stora förändringar inom sjöfarten. Dels har
fartygen blivit i genomsnitt cirka tio gånger större, vilket gör att större mängder
gods kan transporteras. En annan stor förändring är att moderna fartyg är
specialiserade för att transportera varor så effektivt och säkert som möjligt.
Bulkfartyg fraktar bland annat olja, malm, kol eller spannmål medan många fartyg är
specialbyggda för att transportera containrar.
Flyget
Flyget är det transportmedel som har haft den snabbaste utvecklingen. Moderna
flygplatser i ett väl utbyggt nätverk av flyglinjer gör att en strid ström av stora
flygplan kan lyfta och landa dygnet runt. Det är den snabba utbyggnaden av
nätverket och teknikutvecklingen under senare årtionden som medfört en kraftig
ökning av transporter av både varor och människor. Snabba flygtransporter av
livsmedel, till exempel grönsaker och frukt, över långa avstånd blir allt vanligare. Vi
människor i rika länder är numera vana vid att kunna köpa allt vi önskar i mataffären
när som helst under året. Om man räknar på miljöbelastningen i form av
koldioxidutsläpp, som ger ett tillskott till den globala uppvärmningen, har flyget
störst negativ påverkan.
Frihandel
För att den internationella handeln ska fungera bra och varorna bli billiga för
kunderna så behövs frihandel. Inga eller låga tullavgifter ska läggas på
handelsvarorna. Tullavgift är en skatt som betalas vid export eller import av varor.
Genom att ha så låga tullar som möjligt gynnas handeln mellan länder vilket gör att
varor blir billigare. Det ökar konsumtionen vilket anses höja levnadsstandarden. Men
det är fortfarande vanligt att länder stödjer det egna näringslivet i form av tullar och
andra skatter.
Handeln mellan länder övervakas av WTO (World Trade Organization) där de flesta
av världens länder är medlemmar. En viktig princip är att inget land ska gynnas mer
än något annat. Om ett land sänker tullen för till exempel import av kaffe eller stål
från ett annat land måste alla andra länder i WTO få samma förmån. Tack vare
WTO:s arbete är tullsatsen på industrivaror i genomsnitt bara 3 %. Världshandeln
har vuxit snabbare än produktionen av varor och tjänster och är nu tre gånger så
stor som för fyrtio år sedan. Det är inte bara företagen och deras handel som blivit
mer internationell. Även själva produkterna är idag ofta globala och innehåller inte
sällan komponenter tillverkade i en mängd olika länder.
Länder samarbetar i handelsblock
För att få fördelar gentemot omvärlden har många länder gått samman och
bildat handelsblock. De länder som ingår i ett sådant samarbete tar bort tullarna
mellan länderna, men har gemensamma eller egna tullar mot omvärlden. EU:s 28
länder är ett exempel på en sådan tullunion med gemensamma tullmurar.
Rika och fattiga länder
Siffrorna visar varje regions andel av varuhandeln. Europa har alltså 39 % av världens varuexport.
CIS består av Ryssland och forna Sovjetrepubliker exklusive de baltiska staterna och Georgien.
Fattiga länder i världshandeln
I världens fattigaste länder finns många hinder för en bra utveckling av näringslivet
och man har begränsade möjligheter att exportera annat än råvaror som kaffe,
socker, te, malmer och olja. Mycket lite av exporten går till andra utvecklingsländer
utan säljs till rika länder där råvarorna förädlas. Det innebär att handeln mellan
fattiga länder och rika länder är större än handeln mellan fattiga länder. De flesta
fattiga länder var tidigare kolonier* till något land i Väst- eller Sydeuropa och trots
att nästan alla är självständiga numera så är handeln med den forna kolonialmakten
stor.
Ett problem för många fattiga länder är att de ofta är beroende av en eller ett par
råvaror att exportera. Priserna på råvaror varierar mycket, något som de sällan kan
påverka. Många fattiga länder försöker därför starta tillverkning av industrivaror,
men saknar ofta kapital* för att lyckas. Men situationen kan förändras till det bättre
och levnadsstandarden höjas för miljoner människor. Det är flera länder där
industrin har utvecklats, till exempel Sydkorea, Malaysia och Kina, exempel på.
Varifrån kommer dina kläder?
För 50 år sedan tillverkades nästan alla kläder som köptes i svenska butiker i
Sverige. Hur är det nuförtiden? För att få svar på den frågan kan man läsa på någon
av de små lappar som finns fastsydda på de kläder man köper. Där kan man kanske
se att skjortan, byxorna eller jackan är tillverkad i Kina, Indien, Kambodja,
Bangladesh eller något annat land i Asien.
Den viktigaste orsaken till att klädbranschen i rika länder som bland annat Sverige
har flyttat tillverkningen till andra länder är lönekostnaden. Att sy kläder kräver en
stor arbetsinsats och därför är lönerna viktiga för att hålla ner produktionskostnaden.
Särskilt i Ost- och Sydasien är lönerna låga och därför sys det mesta av kläderna i
låglöneländer som till exempel Vietnam, Indien och Bangladesh. Den här
förändringen, som är en del av näringslivets globalisering, har varit möjlig tack vare
billiga och effektiva transporter samt utvecklingen av internet. Därför kan
huvudkontor med företagsledning och designavdelning finnas kvar i ursprungslandet
trots stora avstånd till fabrikerna.
Att arbetare i låglöneländer syr våra kläder kan ses som något bra då det leder till
att man får jobb i dessa länder och de som lever i fattigdom kan få bättre livsvillkor.
Men många stora klädföretag har fått kritik för att arbetarna i de utländska
fabrikerna har så låga löner att de inte går att leva på.
Några andra av de vanligaste problemen inom den globala klädindustrin är:
Farlig arbetsmiljö med allvarliga hälsorisker. Arbetarna utsätts för giftiga
kemikalier, damm och osäkra byggnader tillsammans med brist på utbildning. Det
kan leda till hälsoproblem för de anställda vid klädfabriker, där möjligheten att få
sjukvård är liten för fattiga människor.
Långa arbetstider. Arbetsdagen är ofta mycket längre än de åtta timmar om dagen
som vi i Sverige är vana vid.
Otrygghet och maktlöshet. I en del länder är det inte tillåtet att bilda
fackföreningar. I länder där det är tillåtet skräms arbetarna ibland till att avstå från
att organisera sig. Fackföreningar skulle kunna ge anställda fler möjligheter att
själva förbättra sin situation.
De flesta av de stora klädföretagen på den svenska klädmarknaden har antagit
regler som ställer krav på hur deras leverantörer ska behandla sina anställda. Därför
görs kontroller på fabrikerna för att se till att reglerna följs.
Vad kan du som konsument göra för att hjälpa till att förbättra villkoren för
arbetarna i låglöneländerna? Du kan mejla och ställa frågor till företagsledningen
eller fråga personalen i butikerna. Kräv att företagen arbetar för att de som tillverkar
deras kläder ska kunna leva på sina löner. I de flesta fall blir priserna i butiken inte
många kronor dyrare. Kom ihåg att företagen bryr sig om vad deras kunder tycker.
Du kan också handla i butiker där man säljer kläder som är rättvisemärkta. Leta
efter symbolen för Fairtrade, som garanterar att bomullen i tyget är miljövänligt
odlad.
