Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap Specialistsjuksköterskeprogrammet Förskolepersonals syn på att utföra skattning av barns sociala och känslomässiga utveckling med formulär Författare: Handledare: Elisabet Fält Helena Fabian Anna Sarkadi Examensarbete i Vårdvetenskap Inriktning mot distriktssköterska Avancerad nivå, 15hp Examinator: Marianne Carlsson HT 2012 SAMMANFATTNING Allt fler barn i Sverige lider av psykisk ohälsa. Det finns ett behov av bättre kunskapsunderlag för att hitta de barn som visar tidiga tecken på psykisk ohälsa. Syftet med studien var att undersöka vad personal inom förskolan har för inställning till att utföra skattning av barns sociala och känslomässiga utveckling med formulär. Tretton intervjuer genomfördes och materialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultatet visade att det fanns en olust bland förskollärare att möta föräldrars reaktion och oro inför en eventuell bedömning. Att redovisa formulärets svar för föräldrarna kändes inte heller helt lätt. Förskollärarna ansåg att förskolan är ett bra forum för att bedöma socialt beteende och att formuläret kan resultera i en tydlig och rättvis bild av barnen. Men lärarna var också rädda för att stämpla barn. En del ansåg att bedömningar av enskilda barns utveckling är ett förlegat arbetssätt. Personalen hade delade meningar i frågan om tidsbrist skulle utgöra ett hinder för skattningsarbetet. I alla intervjuer fanns en vilja från lärarnas sida att se till barnets bästa. Slutsats: Skattning av barns beteende med hjälp av formulär i förskolan är komplext. Ett eventuellt införande av metoden ställer krav på tydlig information om metoden och syftet till såväl förskollärare som föräldrar. Nyckelord: lärarskattning, förskola, screening, frågeformulär, psykisk ohälsa ABSTRACT An increasing number of Swedish children suffer from psychiatric disorders. There is a need for better knowledge to detect children that show early signs of psychiatric disorders. The purpose of this study was to investigate what attitude preschool staffs have to perform evaluations of children’s social and mental development using a questionnaire. A total number of thirteen interviews have been performed and the material have been analysed according to a qualitative content analysis. The results showed a discomfort amongst preschool teachers to meet the parents’ reaction and concern in relation to a possible evaluation. The preschool is considered to be a good forum when to assess children´s behaviour and the actual questionnaire is considered to be a useful tool. But the teachers were worried that they would put a label on the children. Some of the teachers believed that assessing children is an outdated way to work. There were different opinions whether lack of time is an obstacle to use the questionnaire. There was generally an intention to ensure the children´s best. Conclusion: Evaluations of the children´s behaviour using the questionnaire in preschool is a complex issue. An implementation of the method requires extensive information to preschool teachers and parents. Keywords: teacher-report, preschool, mass screening, questionnaires, psychiatric disorder INNEHÅLLSFÖRTECKNING INLEDNING 1 Psykisk ohälsa bland barn 1 Kriterier för allmän screening 2 Preventivt arbete med psykisk ohälsa hos barn 3 Föräldrastöd i Sverige 3 Utvärdering och uppföljning av föräldrastöd genom bedömningsinstrument 4 Syfte 5 METOD 5 Design Förförståelse 5 5 Urval 5 Tillvägagångssätt 6 Datainsamlingsmetod 7 Etiska överväganden 7 Bearbetning och analys 8 RESULTAT 10 Oro inför att möta föräldrars reaktion 11 Redovisning av svar för föräldrarna 12 Förskolan som forum för skattning 14 Rädsla att bedöma felaktigt 16 Skattning – ett förlegat arbetssätt 17 Fördelar med att arbeta med skattningsformulär i förskolan 18 Förskollärares arbetsmiljö 19 Dialog med andra professioner 20 Upptäcka barn som inte mår bra med ett formulär 22 DISKUSSION Resultatdiskussion 23 24 Skatta barn med formulär i förskolan 24 Möta föräldrars reaktion 26 Att upptäcka barn som inte mår bra tidigt 26 Metoddiskussion Etiskt resonemang 27 28 Praktisk betydelse 29 Slutsats 29 BILAGOR 30 Informationsbrev 30 Intervjuguide 31 REFERENSER 32 INLEDNING Psykisk ohälsa bland barn Olika myndigheter och organisationer har genom studier påvisat oroväckande tecken i samhället som tyder på att allt fler barn och unga i Sverige lider av psykisk ohälsa (Barnombudsmannen, 2005). Faktorer som hotar barns psykiska mående uppmärksammas också allt mer (SOU 1997:8). Psykiskt välmående är avgörande för ett barns skolprestationer och sociala utveckling. Samband mellan socio-emotionella problem och dåligt uppförande genom hela barndomen har påvisats (Tonia, Caselman & Self, 2008). Den negativa utvecklingen gällande barns psykiska hälsa har uppmärksammats från flera håll i samhället, men i diskussionen som pågår, har även bristen på forskning i ämnet blivit tydlig. Kungliga Vetenskapsakademien konkluderar i en kunskapsöversikt år 2010 att det inte finns tillräckligt med forskning för att kunna göra en fullständig bedömning av trendutvecklingen gällande den psykiska hälsan hos svenska förskolebarn och barn i tidig skolålder (Kungliga Vetenskapsakademiens Hälsoutskott, 2010). Enligt samma utvärdering finns det ett behov av bättre kunskapsunderlag för att hitta de barn som visar tidiga tecken på psykisk ohälsa. Inlärningssvårigheter, beteendeproblem och psykosociala svårigheter är exempel på sådana faktorer. Beteendeproblem såsom Opposional Defiant Disorder (ODD), uppförandeproblem, AttentionDeficit/Hyperactivity Disorder (ADHD) samt emotionella sjukdomar såsom ångest och depression diagnostiseras ofta hos barn (Egger & Angold, 2006). Enligt Barnombudsmannens rapport från 2005 har antalet barn och ungdomar som söker hjälp hos psykiatrin ökat, liksom förskrivningen av antidepressiva läkemedel till ungdomar. Trots detta har en diskrepans påvisats mellan prevalensnivån och antalet barn som behandlas för psykiatriska problem (Costello, Egger, Angold, 2005). Enligt Costello och medarbetare (2005) är förekomsten av psykisk ohälsa hos barn större än antalet individer som behandlas. En förklaring kan vara att psykosociala problem ofta inte upptäcks av omgivningen. Följden blir att problemen kan kvarstå eller utvecklas till allvarligare tillstånd. Därmed kan en screeningmetod i tidig ålder, för att upptäcka psykiska problem vara värdefullt, barnet kan då få adekvat hjälp i ett tidigt skede (Harrington, Rutter & Fombonne, 1996). Bedömning av ett barns beteende kan ske med hjälp av ett mätinstrument, såsom exempelvis SDQ (Strengths and Difficulties Questionnaire) (Goodman, 1997). SDQ är ett internationellt väl använt frågeformulär som är validerat i Sverige (Malmberg et al., 2003). Instrumentet fungerar som underlag vid screening, utvärderingar samt vid bedömningar av barns och tonåringars psykiska hälsa (Malmberg, Rydell & Smedje, 2003). Med hjälp av bedömningsformuläret kan barn som har sociala och emotionella beteendeproblem upptäckas tidigt (Malmberg, Rydell & Smedje, 2003; 1 Goodman, 2001). SDQ-formuläret är utformat för barn mellan 3 och 16 år och finns i tre versioner anpassade för olika åldrar (Holmström, Bremberg, Östergren & Köhler, 2006). Olika versioner av SDQformuläret finns för lärar-, föräldra- och självskattning (11-16 år) av barnets beteende (Malmberg et al., 2003). Formulärets 25 frågor berör psykologiska egenskaper och beteenden. Frågorna berör fem områden som utgör delskalor: Hyperaktivitet/koncentrationsproblem, beteendeproblem, kamratrelationsproblem, emotionella symtom och sociala styrkor (Malmberg et al., 2003). Alla delskalors poäng, utom skalan avseende sociala styrkor, vägs samman då resultatet av SDQ beräknas. Kliniska gränsvärden finns för åldersintervallet 6-11 år (Socialstyrelsen, 2012). Om det angivna poängantalet överskrids finns anledning att misstänka att barnet har betydande problem. Ett annat validerat instrument som används internationellt är The Ages and Stages Questionnaires – Social-Emotional (ASQ-SE) (Caselman & Self, 2008). Instrumentet, som består av 19 – 33 frågor beroende på barnets ålder, undersöker sociala och känslomässiga problem, beteendeproblem och sociala kompetenser. Formuläret kan användas för barn mellan sex månader och fem år. Höga poäng tyder på att vidare utredning av barnets psykiska hälsa behövs. Även ASQ innefattar olika delskalor och finns tillgängligt för både föräldra- och lärarskattning (Caselman & Self, 2008). Med hjälp av skattningsformulär kan barn som visar sig ha hög risk för psykisk ohälsa få hjälp, vilket kan vara avgörande för barnets framtida utveckling och lärande (Caselman & Self , 2008). Bedömningsinstrument som SDQ och ASQ kan användas i ett allmänt screeningsyfte eller som ett verktyg då olika interventioner och insatser ska utvärderas avseende eventuell effekt. Kriterier för allmän screening Det finns grundläggande kriterier som bör vara uppfyllda för att det ska anses vara motiverat att ett screeningarbete inleds (SBU, 2006). Kriterierna som fortfarande är gällande definierades av forskarna Wilson och Jungner på uppdag av WHO år 1968. Det som ursprungligen var tio kriterier sammanfördes så småningom till fyra punkter. Enligt dessa punkter är utförande av screening lämpligt om; 1) sjukdomen är betydelsefull ur folkhälsosynpunkt 2) tillräckligt bra diagnosmetoder finns att tillgå 3) det finns tillgång till effektiv behandling och 4) kostnaden står i rimlig proportion till effekterna (SBU, 2006). Enligt Werkö (2003) är det många experter på området som tydligt framhållit vikten av befintlig evidens då nyttan av en screening ska bedömas. Den typ av psykisk ohälsa som bedömningsformulär såsom exempelvis SDQ och ASQ kan identifiera hos barn är olika beteendestörningar såsom hyperaktivitet, emotionella symtom, uppförandeproblem och kontaktproblem med kamrater (Malmberg et al., 2003). Det är emellertid viktigt att skilja på allmän 2 screening och användandet av ett frågeformulär för att utvärdera en intervention, likaså gäller WHO´s kriterier screening på populationsnivå. Preventivt arbete med psykisk ohälsa hos barn För att bryta den negativa utvecklingen av psykisk ohälsa bland barn och ungdomar krävs åtgärder, såsom preventiva insatser från samhällets sida. Det är barnets närstående vuxna som är den viktigaste faktorn för att motverka psykisk ohälsa hos barnet men olika samhällsaktörer, som exempelvis förskolan och skolan är likaså mycket viktiga i sammanhanget (Barnombudsmannen 2005). Enligt Barnombudsmannens rapport (2005) finns klara önskemål från, i stort sett samtliga av Sveriges barnpsykiatriska enheter, att prioritera insatser inom skola, primärvård och socialtjänst. Detta för att på ett tidigt stadium kunna förebygga psykisk ohälsa hos barn. Det finns likaså samhällsekonomiska vinster knutna till ett förbättrat preventivt arbete med psykisk ohälsa hos barn och deras familjer (Socialstyrelsen, 2004). Besparingen för samhället består i ett minskat behov av kostsamma indikerade insatser för barnen, såsom exempelvis barn-och ungdomshabilitering, stödinsatser i skolan, barn- och ungdomspsykiatri, barn- och ungdomsmedicinska mottagningar och socialtjänst (Barnombudsmannen 2004). Socialstyrelsen skriver i sin nationella inventering att varken förskolan eller skolan har någon vedertagen metod för tidig upptäckt av barn som riskerar att utveckla psykisk ohälsa (Socialstyrelsen, 2008). På lokalnivå är det kommunernas ansvar att utforma det förebyggande arbetet i exempelvis förskolan (Barnombudsmannen, 2005). Föräldrastöd i Sverige Föräldrastöd har bedrivits i Sverige sedan mitten på 1900-talet genom framför allt införandet av den allmänna mödra- och barnhälsovården. Idag är den kommunala organisationen och landstinget de största aktörerna när det gäller föräldrastöd (FHI, 2012). Landstinget erbjuder föräldrastöd bland annat genom föräldragrupper i mödra- och barnhälsovården till gravida och nyblivna föräldrar. Det finns emellertid bristande evidens för det föräldrastöd som ges inom mödra- och barnhälsovården och kvalitén på insatserna har ifrågasatts (Bremberg, 2004). Regeringen tog, 2009, fram en nationell strategi för föräldrastöd (Regeringskansliet, 2009). Strategin togs fram med syfte att förbättra svenska föräldrars möjligheter att kunna ge sina barn en trygg och välfungerande uppväxt. Med hjälp av framför allt förebyggande föräldrastöd hoppas regeringen kunna vända den negativa trenden av barns psykiska hälsa. Förhoppningen är även att fler barn och ungdomar kan få en god relation till sina föräldrar. Regeringskansliet definierar 3 föräldrastöd som "en aktivitet som ger föräldrar kunskap om barns hälsa, emotionella, kognitiva samt sociala utveckling och/eller stärker föräldrars sociala nätverk" (Regeringskansliet, 2009, s 9). I Sverige erbjuds sedan ett par år ett antal olika strukturerade föräldrastödsprogram. För föräldrar till barn mellan 3-12 år erbjuds andra etablerade program såsom, The Community Parent Education Program (COPE), Komet för föräldrar, Connect, De otroliga åren och Familjeverkstan (Statens Folkhälsoinstitut, 2012). Triple P, programmet för positivt föräldraskap, är ett program som är relativt nytt i Sverige och finns idag endast i ett fåtal kommuner. Programmet liknar de tidigare nämnda och syftar till att stärka den positiva relationen mellan föräldrar och barn (Socialstyrelsen, 2009). Triple P´s manualbaserade metod för föräldravägledning bygger på många års forskning (Sander, 1999). Syftet med programmet är att förebygga, och tidigt upptäcka beteendeproblem hos barn genom att stärka föräldrarna i sin roll. I de fall då beteendeproblem redan uppstått hos barnet kan föräldrarna, genom Triple P, få hjälp att hitta verktyg för att hantera problemen. Triple-P har anpassats för svenska förhållanden och metoden har testats i en randomiserad kontrollerad studie i Uppsala under 2008. Det föräldrastödsprogram som används mest i Sverige är Örebro Preventionsprogram (ÖPP) som syftar till att minska alkoholanvändning hos tonåringar (Statens Folkhälsoinstitut, 2012). Utvärdering och uppföljning av föräldrastöd genom bedömningsinstrument Barn- och ungdomsnämnden i Uppsala kommun har, år 2011, slutit ett avtal med Uppsala universitet. Enligt avtalet ska Uppsala universitet dels utvärdera Triple-P som metod för föräldrastöd, dels genomföra studier som kan ge en ökad kunskap om hur barn i riskzon för psykisk ohälsa kan upptäckas i ett tidigt skede (Uppsala kommun, 2011). Uppsala kommun har därmed uttryckt önskemål om tillgång till mer kunskap kring metoder för att, i tidig ålder, upptäcka barn som riskerar att utveckla socio-emotionella problem. En metod för detta skulle kunna vara personalens skattning av barn med hjälp av bedömningsinstrument i förskolan. Förskolans värdegrund och uppdrag finns beskrivna i Skolverkets läroplan för förskolan (Lpfö 98). I läroplanen står vilka mål och riktlinjer som gäller för verksamheten. Enligt Lpfö 98 ska alla som arbetar i förskolan följa de riktlinjer som finns beskrivna i läroplanen. För att säkerställa att intentionen i läroplanen uppfattas korrekt av förskolorna har Skolverket under 2012 givit ut en skrift som stöd i förskolornas arbete. I stödmaterialet vill Skolverket förtydliga viktiga skillnader mellan den pedagogiska dokumentationen, som förskolorna ska jobba med, och traditionella barnobservationer. Skolverket (2012) menar att utvecklingsbedömningar som utgår från att alla barn utvecklas på ett förutbestämt sätt inte är förenliga med läroplanen. I materialet står vidare att 4 förskolan inte ska bedöma barn utifrån generella normer eller kriterier. Inför ett eventuellt framtida införande av ett strukturerat bedömningsformulär i förskolan, är det av stor vikt att få kännedom om personalens faktiska syn på ett sådant arbetssätt. Det finns således ett behov av kunskap om hur förskolepedagogers värderingar, riktlinjer, tankar och arbetssituation står i relation till skattning med formulär. Dessa faktorer påverkar i vilken grad personalen accepterar nya direktiv. Studien kan ge en förståelse för vilka förhoppningar och farhågor som finns hos förskollärare och därmed underlätta en potentiell framtida implementering. Syfte Syftet med studien var att undersöka vad chefer och pedagoger inom förskolan har för inställning till att, med hjälp av ett formulär, utföra skattning av barns sociala och känslomässiga utveckling. METOD Design Då studiens syfte var att inhämta kunskap om något som ännu är relativt okänt, är kvalitativ metodik lämpligt (Björkqvist 2012). Kvalitativa undersökningar intresserar sig för den livsvärld människor har och de kan ge kunskap om vilken mening människorna knyter till sig själva och sin situation (Hartman, 2004). Genom att genomföra denna undersökning med kvalitativ metod kan man alltså närma sig en förståelse för förskollärarnas och deras chefers syn på att skatta barns utveckling samt få en bild av möjliga för- och nackdelar med att skatta barn med formulär. Förförståelse Avsikten var att personalens åsikter och tankar skulle inhämtas så förutsättningslöst som möjligt och att alla förutfattade meningar skulle läggas åt sidan. Ett sådant arbetssätt lägger grund för att essensen i det inhämtade materialet ska framträda så tydligt och korrekt som möjligt (Björkqvist 2012). Självklart har alla människor sin förförståelse som man får ta hänsyn till vid denna typ av studier. Min bakgrund som sjuksköterska gör att screening som fenomen för mig inte känns så kontroversiellt eftersom det passar väl ihop med det medicinska synsättet som jag är skolad i. Men så behöver det emellertid inte vara för en förskollärare. Jag är likaså mamma till tre barn och har egna erfarenheter av såväl förskola som BVC vilket kan färga min uppfattning om olika personalkategoriers kunskaper och kompetensområden. Förförståelse kan ”bidra till att forskaren går in i projektet med skygglappar, begränsad horisont eller bristande förmåga att lära sig något av sitt material”(Malterud, 2009, s 45). Genom att vara medveten om mina egna föreställningar minskas dock risken att oreflekterat tolka materialet utifrån min egen värld. 5 Urval Intervjuer genomfördes med 13 personer, varav tio var förskolepedagoger och tre var chefer inom förskolan. Den grupp individer som studerades sammansattes för att det insamlade materialet skulle utgöra ett bra underlag för analys, ett så kallat strategiskt- eller syftesurval (Malterud, 2009). Representativitet är mindre viktigt i kvalitativa studier, däremot är det nödvändigt att det material som samlats in innehåller tillräckligt med för syftet adekvata data för att kunna tala om användbarhet (Sandelowski, 1986). Genom ett väl genomtänkt strategiskt urval kan beskrivningar, som har relevans för andra sammanhang än studiens kontext, utvecklas (Malterud, 2009). Ett urval med variation kan enligt Malterud (2009) ge bättre underlag för ny kunskap och ger också möjlighet att beskriva fynden på ett nyanserat sätt. Inklusionskriterierna för deltagarna i studien var framtagna för att ge ett sådant relevant och strategiskt urval. För att kunna delta i studien skulle respondenten ha minst två års samlad arbetslivserfarenhet i den aktuella yrkesbefattningen. Personen skulle vara utbildad förskolepedagog eller ha en chefstjänst inom förskolan i Uppsala kommun. I urvalet togs därutöver hänsyn till individens etnicitet och ålder. Detta för att urvalet skulle motsvara befolkningen i samhället i så stor utsträckning som möjligt. Personerna som intervjuades rekryterades från både privat- och offentlig förskoleverksamhet. Av de tretton individer som intervjuats var sex anställda inom enskilda förskolor och sju inom den kommunala förskolan. Urvalet var delvis hämtat från redan etablerade kontakter inom förskolan. De pedagoger som intervjuades var svenskfödda kvinnor mellan 30 och 64 år. Sex av de intervjuade individerna var Triple-P aktiva pedagoger och hade således sedan en tid tillbaka haft kontakt med den forskargrupp som står bakom denna studie. De informanter som rekryterades därutöver var medvetet utvalda för att kunna bidra med värdefull information. Av de 44 personer som tillfrågades om deltagande ville 13 låta sig intervjuas. Sex personer avböjde medverkan. Tre av dem angav tidsbrist som orsak till varför de inte kunde delta. De tre resterande personerna som tackade nej ville inte delta då de tyckte att utvecklingsbedömningar inte är förenligt med förskolans värderingar och riktlinjer. Tillvägagångssätt Studiens bakgrund och syfte presenterades initialt vid ett möte med Triple-P aktiva förskoleanställda i Uppsala. Forskare liksom representanter för förskolan ansåg att de förskollärare som deltog på mötet var lämpliga personer att intervjua. Mötesdeltagarna informerades om att studien skulle genomföras och att de skulle få ett brev med information om undersökningen. Representanterna för förskolan lämnade kontaktuppgifter till samtliga mötesdeltagare efter mötet. 6 Av de tio förskollärarna som deltog på mötet intervjuades två. Övriga informanter i studien kontaktades efter rekommendation av deras kollegor eller chefer. Det var personer som de visste passade in i inklusionskriterierna och dessutom gärna delade med sig av sina tankar och åsikter, oavsett om de var positiva eller negativa till att bedöma barn med skattningsformulär. I det informationsbrev (Bilaga 1) som skickades till de utvalda personerna stod det att specifika exempel på bedömningsformulär skulle visas inför intervjun, SDQ (Strengths and Difficulties Questionnaire) och ASQ-SE (the Ages and Stages Questionnaire - Social-Emotional). Detta för att skapa en förståelse för vilken typ av frågor som ställs vid en skattning av barnets sociala och känslomässiga utvecklingsnivå med enkätfrågor. Tid och plats för intervjuer bokades med dem som tackade ja till att bli intervjuade. Datainsamlingsmetod Författaren till studien utförde samtliga intervjuer. Intervjuerna spelades in, transkriberades och analyserades med hjälp av en vedertagen innehållsanalys (se stycket Bearbetning och analys). Studien grundas på semistrukturerade intervjuer med förskollärare och förskolechefer. Inför intervjuerna utvecklades en intervjuguide (Bilaga 2) rörande olika aspekter av förskoleanställdas inställning till att utföra skattning av barns sociala och känslomässiga utveckling. Intervjuguiden pilottestades genom att en intervju genomfördes med en förskollärare som inte skulle vara med i studien. Inför varje intervju fick deltagarna i lugn och ro läsa igenom och titta på bedömningsformulären (SDQ och ASQ-se). De fick därefter möjlighet att ställa frågor gällande dessa. Intervjuerna spelades in med hjälp av en diktafon och tog mellan 15-30 minuter. Intervjuerna ägde rum på en avskild plats på den förskola där respektive person arbetade. Etiska överväganden Informationen som ligger till grund för analys i studien inhämtades enbart från personal inom förskolan i Uppsala län. Intervjufrågorna rörde personalens tankar och åsikter om ett utvecklingsprojekt som kan bli aktuellt för deras arbete. Tillstånd att utföra denna studie inhämtades från chefen för förskoleverksamheten i Uppsala kommun. Det samlades inte känsliga persondata från informanterna. Intervjupersonerna fick information om att deltagandet var frivilligt via ett informationsbrev (se bilaga 1) samt vid intervjutillfället. Etiska överväganden gjordes utifrån etikprövningsnämndernas riktlinjer (Etikprövningsnämnderna, 2012). Dessa riktlinjer är utformade i enlighet med lag (SFS 2003:460) om etikprövning av forskning som avser människor. Denna studie behandlar inte uppgifter som medför behov av etikprövning enligt etikprövningsnämndernas bestämmelser (Etikprövningsnämnderna, 2012; SFS 2003:460). 7 Bearbetning och analys Insamlad data analyserades med kvalitativ innehållsanalys, enligt Graneheim & Lundmans (2004) metod. Ansatsen var induktiv. Den kvalitativa innehållsanalysens fokus finns på tolkning av texter och den induktiva ansatsen innebär att texterna har analyserats förutsättningslöst (Lundman & Hällgren Graneheim 2008). Denna analysmetod lämpar sig således för studiens syfte där förskolepersonalens upplevelser och tankar studerades. Analysarbetet följde strikt Graneheim och Lundmans metodbeskrivning (2004). Intervjuerna transkriberades till text så snart som möjligt efter intervjutillfället. Författaren som utförde samtliga intervjuer transkriberade åtta av dem. Fem av intervjuerna transkriberades av två forskningsassistenter på institutionen för kvinnor och barns hälsa. De intervjuer som transkriberades av annan person än författaren själv har sedan kontrollerats av denna avseende korrekthet i förhållande till det inspelade materialet. Kontrollen utfördes genom att författaren lyssnade av intervjuerna och därefter gjorde eventuella ändringar i transkripten. Enligt Graneheim & Lundman (2004) ska samtliga transkript slås samman till en text som utgör en enhet som kan analyseras. Analysenheten lästes igenom flera gånger av två personer för att få en känsla för helheten och sedan markerades textens meningsbärande enheter, detta i enlighet med Graneheim & Lundman (2004). De meningsbärande enheterna är de meningar eller stycken som är relevanta för studiens syfte. Alla meningsbärande enheter resonerades fram av författaren i samråd med två metodkunniga vid institutionen för kvinnors och barns hälsa. Den omgivande texten togs med så att sammanhanget framgick tydligt. Författaren och de två metodkunniga kom även överens om att de delar av texten som inte betraktats som meningsbärande enheter, det vill säga förblivit omarkerade, inte var betydelsefulla för studiens syfte. Nästa steg i analysprocessen är enligt Graneheim och Lundman (2004) att kondensera de meningsbärande enheter som identifierats. Vid kondenseringen togs oviktiga partier och utfyllnadsord bort utan att innebörden ändrades. Kvar blev en kärnfull enhet som återspeglade ett budskap i intervjun. Enheten fick därefter en kod. De olika koderna jämfördes avseende likheter respektive olikheter och sorterades därefter in i kategorier och teman. Kategorierna presenterar det manifesta innehållet och i de olika teman framgår även det latenta innehållet. Sorteringsprocessen pågick till dess att alla meningsbärande enheter delats in i en kod. Materialet som sorterats in i varje tema kontrollerades därefter för att se att budskapen i de meningsbärande enheterna verkligen liknade varandra och inte tillhörde något annat tema. Därefter kontrollerades varje kategoris innehåll på samma sätt. Koder och kategorier 8 stämdes sedan återigen av för att upptäcka om några koder liknade varandra för mycket. Om så var fallet justerades och förtydligades dessa. De beskrivningar som arbetats fram validerades genom att ursprungsmaterialet lästes igenom på nytt. Genom att läsa igenom texten på nytt minskades risken för att något skulle ha missats i materialet. Precis som Graneheim och Lundman (2004) beskriver, har analysprocessen därför gått fram och tillbaka mellan textavsnitt och texten som helhet. I figur 1, visas exempel på meningsbärande enheter, kondensering, kod, kategori och tema. Meningsbärande enhet Kondensering Kod Kategori Tema Jag kan tänka mig att det kanske är vissa som inte tycker att det ligger på vårt bord och varför ska vi hålla på och bedöma barnet? Kan tänka mig att vissa inte tycker det ligger på vårt bord. Varför ska vi bedöma barnet? Förväntar sig motstånd och oro hos föräldrarna Oro inför att möta föräldrarnas reaktion Möta föräldrars reaktion då kan jag känna att man blir rädd för att sätta en negativ stämpel på ett sånt barn när det kanske egentligen handlar om vad som helst. Känner att man blir Rädsla att rädd att sätta en stämpla barn negativ stämpel på ett barn, kan handla om vad som helst. Rädsla att bedöma felaktigt Skatta barn med formulär i förskolan Figur 1. Exempel på meningsbärande enheter, kondensering, kod, kategori och tema. 9 RESULTAT Resultaten utmynnade i tre teman och nio kategorier som presenteras i tabell 1. För att förtydliga varje kategoris budskap i resultatredovisningen, ges citat från intervjuerna. Informanterna benämns som pedagog A-M. En översikt av samtliga koder, kategorier och teman finns i bilaga 3. Tabell 1. Kategorier och teman Tema 1: Möta föräldrars reaktion Tema 2: Skatta barn med formulär i förskolan är komplext Tema 3: Att upptäcka barn som inte mår bra tidigt Kategorier: Oro inför att möta föräldrars reaktion Kategorier: Förskolan som forum för skattning Kategorier: Dialog med andra professioner Redovisning av svar för föräldrarna Rädsla att bedöma felaktigt Upptäcka barn som inte mår bra med ett formulär Skattning – ett förlegat arbetssätt Fördelar med att arbeta med skattningsformulär i förskolan Förskollärares arbetsmiljö Nedan visas resultaten av det första temats två olika kategorier, samt fem koder (Figur 2). De koder som arbetats fram under analysprocessen utgör sedan underrubriker under respektive kategori i den sammanfattande texten. MÖTA FÖRÄLDRARS REAKTION Oro inför att möta föräldrarnas reaktion -Informera om att skattningsarbetet ska äga rum -Väntar sig motstånd och oro hos föräldrarna -Vem som tillhandahåller formuläret har betydelse Fö -Inte helt lätt att redovisa svaren för föräldrarna -Föräldrar intresserar sig mest för barnets sociala beteende Redovisning av svar för föräldrarna figur 2. Tema 1, kategorier och koder 10 Oro inför att möta föräldrars reaktion Informera om att skattningsarbetet ska äga rum Det framkom i studien att pedagogerna vill att föräldrarna ska vara tydligt informerade om varför och hur man gör skattningen. Förskollärarens attityd, då denne ger informationen om skattningsarbetet, är avgörande för hur den tas emot av föräldern. Det är viktigt att pedagogen i sin information till föräldern förmedlar att alla barn kommer att bedömas och att syftet är att förbättra hälsan, inte att leta efter något sjukt. Det är viktigt att ge föräldrarna tid att reflektera över den nya metoden för bedömning. En del förskollärare är positiva till, och trygga med att informera föräldrar om att bedömningen ska äga rum, medan andra tycker att det känns olustigt. ”Att man verkligen är ...alltså väldigt klar med att det här gör vi på alla barn och det är ingenting som ...liksom att vi gör det för att det är nåt fel, utan för att vi snarare ska upptäcka om det är nånting, att nåt barn mår dåligt. Det får man ju va väldigt tydlig med” (Pedagog H) Förväntar sig motstånd och oro hos föräldrarna Det finns en oro hos förskollärarna att föräldrar kommer att se bedömningen som ett sätt att hitta det negativa hos barnen. De tror att föräldrarna kan motsätta sig vissa frågor i formuläret. En del tror även att föräldrar kommer att tycka att förskollärare inte ska bedöma barns psykiska hälsa, då det inte ingår i en pedagogs utbildning. Föräldrarna antas tycka att hälsobedömningar av detta slag hör till barnavårdscentralens uppgifter. Förskollärarna förväntar sig motstånd och många frågor om skattningen, då föräldrarna kan tycka att det känns jobbigt, kanske till och med skrämmande, att deras barn ska bli bedömda. Det är ju inte därför dom är på förskolan. Att skatta barn på det här sättet tror en del förskollärare kommer att skapa oro hos många föräldrar i onödan. Föräldrarna vill inte att deras barn ska bli stämplade. Någon förskollärare tycker att föräldrarna ska ha möjlighet att säga nej till att en skattning av beteendet utförs på deras barn. En annan tror att det kan ta tid att få föräldrarna att förstå skattningsarbetets syfte. En förskollärare förväntar sig att föräldrarna kommer att ifrågasätta behovet av ett skattningsformulär för att se om ett barn inte mår bra. En del pedagoger tror att föräldrarna skulle reagera jättehårt på att ett bedömningsarbete påbörjas och någon påtalar att det finns en allmän diskussion i samhället om att barn blir bedömda för tidigt idag. En pedagog förväntar sig inte något motstånd hos föräldrarna, eftersom dom har så stort förtroende för förskolan. ”Jag kan tänka mig att det kanske är vissa som inte tycker att det ligger på vårt bord och varför ska vi hålla på och bedöma barnet, är dom inte bara här för att liksom... för att ja men lära sig och lä... det här sociala och 11 liksom varför ska vi bedöma dom? För det är ju väldigt mycket prat om det i skolan nu med betyg längre ner och dom blir bedömda så tidigt. Så tror jag att vissa kan reagera” (Pedagog H) Vem som tillhandahåller formuläret har betydelse Många förskollärare tror att det är betydelsefyllt vem som tillhandahåller formuläret. De ser att detta kommer att påverka föräldrarnas bild av skattningsarbetet. Flera av de intervjuade pedagogerna tycker att det är bättre om barnavårdscentralen lämnar ut formuläret. Anledningar som nämns är att metoden förmodligen möter mindre motstånd då, att det har fungerat så vid skattningsarbete tidigare, att föräldrarna skulle bli mindre överraskade på det sättet, att föräldrarna då har en tydlig bild av bedömningen när dom lämnar formuläret till förskolan samt att det lämnar mindre utrymme för missförstånd om det kommer från sjukvården. En förskollärare beskriver att det blir tydligt att det är två instanser som jobbar ihop om barnavårdscentralen lämnar ut formuläret. Om förskolan ger ut det så framstår det som om förskolan står ensam bakom arbetsmetoden. Det finns även fördelar med att förskolan tillhandahåller formuläret. Pedagoger har nämnt att kontrollen då blir bättre för förskolan då formulären inte riskerar försvinna, och att oron förmodligen kan öka om enkäten kommer från barnavårdscentralen ”Det skulle nog kännas bäst om föräldrarna kommer till oss. Så att de vet vad det är för papper, så att man inte går förbi föräldrarna. /-/ Så det skulle jag nog föredra, att det är föräldrarna som kommer och att vi ser det som en slags service att vi har gjort det, så att det inte känns som vi går bakom ryggen på dem” (Pedagog F) Redovisning av svar för föräldrarna Inte helt lätt att redovisa svaren för föräldrarna Förskollärarna är överens om att det är viktigt att ha en öppen dialog med föräldrar och flera av pedagogerna vill gå igenom varje fråga med föräldrarna och motivera sitt svar. Svaren kräver sin förklaring och de vill därför inte bara lämna en ifylld enkät till barnavårdscentralen. När lärare och föräldrar går igenom formuläret har föräldrarna möjlighet att dels ställa frågor, dels förmedla sin bild av barnet. Förskollärarna vill stå för sin och sina kollegors åsikt. En förskollärare tror att det kan bli väldigt känsligt att redovisa svaren, beroende på relation till föräldrarna och vad skattningen visar. En del pedagoger påtalar att det skulle vara väldigt svårt och jobbigt att objektivt redovisa svaren för föräldrarna till ett barn som har sociala och känslomässiga problem. Det framgår i intervjuerna att en del förskollärare föredrar att barnavårdscentralen ska stå för tolkning och 12 redovisningen av svaren för föräldrarna. Om pedagogen inte står för metoden eller inte tycker att förskollärare har den kompetens som krävs för tolkning, känns det olustigt och svårt att göra det. Relationen till föräldrar är väldigt viktig för förskollärare. I en intervju tar informanten upp svårigheten med att ställa detta faktum i relation till att presentera objektiva svar för föräldrar till ett barn med problem. Svaren kommer att färgas om förskolläraren vet att de ska redovisas för föräldrarna menar informanten. ”Att vi skulle fylla i dom och lämna dom till föräldrar, då måste vi ju samtidigt ha gått igenom varje fråga med föräldern och motiverat varför vi har svarat si eller så… eh… Alltså det skulle vara jättesvårt att bara kryssa i och lämna till föräldern och föräldern tar med det till barnavårdscentralen Det ser jag väldigt snabbt när jag tittar på det här” (Pedagog B) ”...och jag tror att man har låst det här med att du måste vara så oerhört öppen till föräldrar. Och du måste tala om allt vad du gör ...och allt vad du tänker. Och om du då har ett svårt barn... Eller ja ett knepigt barn... då kan du inte vara helt... Du måste sila det till föräldrarna!” (Pedagog D) Föräldrar intresserar sig mest för barnets sociala beteende Informanterna beskriver att de flesta föräldrar frågar mycket om sitt barns kompisrelationer och om barnet verkar känna sig tryggt och välmående på förskolan. De undrar framför allt annat om förskollärarna tycker att deras barn fungerar normalt med tanke på socialt beteende och funktion i gruppen, även om viss variation finns avseende vad föräldrar tycker är av intresse att samtala om. Vissa är intresserade även av andra typer av utvecklingsnivå, såsom exempelvis koncentration och faktakunskaper, men det är främst när dom närmar sig övergången till skolan som det kan vara aktuellt. Det sociala beteendet är även det som förskollärarna vill att samtalen med föräldrar ska handla om. ”Ja, eh, det tycker jag! Eh... Det är väl det dom frågar mest om. Alltså hur det går för dom och om dom leker, om dom har kompisar och hur dom är mot andra. Det tycker jag. Eh... Och sen vill dom ju självklart veta utvecklingsnivån också, men jag tror att det här sociala är nog mest viktigt, eller i alla fall om dom är lite yngre. Sen sista året, innan dom ska upp i skolan, då märker man att föräldrarna blir lite mer... jamen, hur mycket dom kan med bokstäver och lite sånt där. Men innan dess tycker jag att det är mest socialt. Dom är intresserade hur barnen är” (Pedagog H) 13 Nedan visas resultaten av det andra temats sex olika kategorier, samt fjorton koder (Figur 3). De koder som arbetats fram under analysprocessen utgör sedan underrubriker under respektive kategori i den sammanfattande texten. SKATTA BARN MED FORMULÄR I FÖRSKOLAN ÄR KOMPLEXT -Förskolan – ett bra forum för att bedöma socialt beteende -Bedömning av barnen sker redan -Kluven inför att skatta barns beteende Förskolan som forum för skattning -Rädsla att stämpla barn Rädsla att bedöma felaktigt -Värdefullt om flera i personalgruppen står bakom bedömningen -”Been there, done that” Inget som förskollärare vill ta upp igen -Dagens förskola ska se till barnets positiva sidor Skattning – ett förlegat arbetssätt Fördelar med att arbeta med skattningsformulär i förskolan -Formuläret kan ge en tydligare och mer rättvis bild av barnet -Kan vara ett stöd i utvecklingssamtalet -Tid – något att ta ställning till -Behov av stöd och undervisning i skattningsarbetet Förskollärares arbetsmiljö -Upplever behov av öppen dialog med BVC vid svårare fall -Olika sätt att agera idag vid problem -Otillfredsställande samarbete med BVC Dialog med andra professioner Figur 3. Tema 2, kategorier och koder Förskolan som forum för skattning Förskolan – ett bra forum för att bedöma socialt beteende Alla förskollärare som intervjuats är överens om att de har så pass god kännedom om barnen och deras agerande i sociala situationer att de utan större problem skulle kunna svara på frågorna i formuläret. Enighet råder alltså om att förskolan är ett bra forum att göra bedömningar, om man ska göra sådana. Barnen är på förskolan så många timmar och pedagogerna ser barnen i så många olika situationer och sammanhang. ”För att här ser man ju barnet i väldigt många olika situationer. Alltså gör man den i hemmet till exempel, så är man ju i en ...i en liten miljö eller vad man ska säga, och i förhoppningsvis en väldigt trygg miljö där man 14 ändå har ...hoppas jag att dom har ...eh... och då känns det som om här är ju ändå en miljö där det finns flera saker att liksom distraheras av till exempel eller och flera sociala kontakter och sociala sammanhang som man kan liksom i sånt fall observera barnet i om man känner att man behöver det” (Pedagog K) Bedömning av barnen sker redan Flera av de förskollärare som intervjuats i denna studie berättar om hur barnen blir bedömda redan idag. Informanterna beskriver hur barnen blir bedömda systematiskt via mallar och löpande utan något schema. Bedömningen sker automatiskt och många gånger utan att föräldrarna är medvetna om det. En pedagog förklarar att förskollärarnas kunskaper om hur barn fungerar normalt i sociala sammanhang, utgör en ofrånkomlig grund till bedömning. Inför utvecklingssamtalen uppskattar förskollärarna på många förskolor hur barnet är för tillfället och jämför det med hur barnet uppfattats tidigare. ”Vi gör ju det här, fast vi har ju liksom ett annat verktyg redan alltså... Att ni vi har utvecklingssamtal så går ju vi liksom igenom såna här saker redan. Kanske inte så här grundligt. Vi har ju kanske inte så här många punkter liksom, men...” (Pedagog C) Kluven inför att skatta barns beteende Om förskollärare ska skatta barn eller inte är en fråga där meningarna går isär hos informanterna. Några tycker att det är viktigt att skatta just socialt beteende eftersom det är så viktigt, medan andra tycker att det går emot förskolans riktlinjer. De anser att ett skattningsmoment inte tillför någonting, att det är ett verktyg som inte behövs. En förskollärare omnämner skattning av barns utveckling och förmågor som ett laddat ämne men menar samtidigt att ”ingen spaning – ingen aning” är ett uttryck som hon står bakom. Det framgår av intervjuerna att många förskollärare ser positivt på att bedöma det sociala beteendet, eftersom det ligger till grunden för så mycket, men att de samtidigt är väldigt skeptiska till bedömning av andra färdigheter. ”Eh, jag tycker att det är viktigt att vara...vara medveten och se...och se alla barn. Och att alla barn eh... Som sagt, just då man beskriver sociala aspekter, att alla barn är med i gruppen och att alla barn är med och leker och att dom är delaktiga och tar för sig och säger vad dom tycker och tänker och att man är... är med barnen, men ...jag tycker inte att det känns viktigt att...som i såna här, alltså att man kryssar för att dom... Det här kan dom och det här kan dom inte. Det tycker jag inte är... är viktigt” (Pedagog K) 15 ”Både och. Ja, jag är lite kluven... Ja, det är absolut bra att skatta barn eh... för att se att dom mår bra, men sen ...utvecklingsmässigt alltså. Det blir jag lite rädd, om man går ner för långt och vad är det man vill nå med det?” (Pedagog H) Rädsla att bedöma felaktigt Rädsla att stämpla barn Rädslan att stämpla barn är något som beskrivs av flera förskollärare i intervjuerna. De menar att beteendet som barnet visar på förskolan bara är en del av verkligheten. Skälen till att ett barn har svårigheter med att anpassa sig till sociala strukturer på förskolan kan vara vilka som helst. Någonting i barnets miljö kan vara orsaken, felet måste inte finnas hos barnet. Beteendeproblemen kan dessutom vara av temporärt slag, en mognadsfråga. Man bör därför vara försiktig med att dra slutsatser om barns beteenden. En förskollärare är bekymrad över det faktum att pedagogernas förhållningssätt till materialet kan variera mycket. Det kan få konsekvenser. Hon menar att om förskollärarna som fyller i ett formulär inte är professionella, utan kryssar i känslomässiga svar, kan det resultera i att barn kan bli bedömda, och i värsta fall stämplade på fel grunder. ”man kanske får en stämpel, barnet kan få en stämpel på sig av nånting som kanske bara är en mognadsfråga. som kanske växer bort av sig själv...” (Pedagog G) Barn kan bete sig olika beroende på miljö och normal utveckling sker i olika takt Många förskollärare anser att varje barns utveckling är alltför unik och oförutsägbar för att skatta vid enstaka tillfällen. Barnet ska få utvecklas i sin egen takt. Den normala utvecklingen pågår ständigt och sker i så ojämn takt att det är svårt att ge en bild av barnens utveckling som kan anses giltig över tid. De svar som ges vid skattningstillfället är aktuella endast en kort tid därefter. En förskollärare beskriver att barns beteende kan ändras snabbt beroende på vilka personer som finns nära barnet och den omgivande miljön. Värdet av en skattning som sker i endast en miljö vid ett tillfälle är därmed tveksamt. Ett par av de intervjuade pedagogerna uttrycker därför att fler bedömningar ska utföras för att bilden av barnet ska bli korrekt och fullständig. ”Skatta... Ja, det är så svårt ord det där, men det är klart att jag tycker att det är viktigt att eh... titta på barnets utveckling... så. Vad som händer. Men jag tycker kanske inte att man ska jämföra barnen med andra, det tycker jag inte. För jag ser det att barn utvecklas ju så otroligt olika. På olika sätt och är man... Man har 16 ju olika förmågor, så är det ju. Varje barn är ju väldigt unikt och är man jättebra, eller jättelångt fram nånstans så kanske man måste ligga lite tillbaka nån annanstans” (Pedagog M) ”Alltså att man kanske måste få in fler bedömningar. Det kanske ska vara nån del där föräldrarna måste få säga sitt och där förskolan säger sitt och sen kanske BVC utifrån... att det måste ske kanske på flera... Innan man gör en slutgiltig bedömning, så att säga. Så jag tror kanske inte bara förskolans del kan säga allt” (Pedagog I) Värdefullt om flera i personalgruppen står bakom bedömningen Samtliga informanter tycker att flera pedagoger ska stå bakom bedömningen av ett barn. Förskollärarna menar att de har olika relation till barnen och att de ofta ser olika beteenden hos dem. Om flera i personalen diskuterar fram svaren kan en bredare och mer fullständig bild av barnets beteende ges. ”Ja, eftersom vi ser olika bitar så, så kanske man ska va flera som observerar och tittar på dom här frågorna och ser barnet. Vi ser ju... Vi ser ju barnet i olika, olika sammanhang och på olika sätt, så jag tycker kanske att man ska va flera faktiskt” (Pedagog M) Skattning – ett förlegat arbetssätt ”Been there, done that” Inget som förskollärare vill ta upp igen En viss skepsis finns hos några av de förskollärarna som intervjuats när det gäller att skatta barn med formulär. Det har förekommit skattningsarbeten i förskolan förut, men dessa har avbrutits. Att återigen påbörja ett sånt projekt känns tveksamt för dessa förskollärare. De känner att förskolan har gått ifrån observationsmaterial och att det känns gammaldags. En pedagog konstaterar att det skulle komma mycket starka reaktioner från förskollärarna om skattning implementerades på nytt. ”Alltså det är lite främmande för oss att göra skattningar av det här slaget, för att vi har kommit ifrån det, om man tänker längre tid tillbaka i förskolan, där man hade observationsmaterial och liksom så här… Och att nu återigen ta upp det här med skattning… Alltså jag… Nej, jag är tveksam, måste jag säga. /-/ kollegorna skulle reagera om vi skulle ta upp och säga att nu kommer BVC med det här och vi ska fylla i detta och lämna till föräldrarna. Jag tror det skulle bli ramaskri alltså” (Pedagog B) 17 Dagens förskola ska se till barnets positiva sidor En del förskollärare talar om vikten av att se till varje barns positiva sidor och lärande. Det är det som dagens förskola ska inrikta sig på, enligt dem. Förskolan ska se och främja varje barns utveckling, inte jämföra barn med varandra. En förskollärare berättar att pedagoger, i enlighet med forskning och litteratur, idag går in för att diagnostisera sig själva snarare än barnet. Förskolan har gått ifrån att lägga problemen på barnet. Att nu börja skatta barnens beteende går stick i stäv med den utvecklingen, enligt några informanter. ”Alltså på senare år så har vi i förskolan mer och mer inriktat oss på att… På varje barns utveckling… Att inte jämföra barn med varandra, utan att man har olika takt och man har olika förutsättningar och allt det här och att lyfta fram dom styrkor varje barn har” (Pedagog B) Fördelar med att arbeta med skattningsformulär i förskolan Formuläret kan ge en tydligare och mer rättvis bild av barnet Många förskollärare konstaterar att ett bedömningsformulär kan förtydliga dels barnet som individ, dels barnets specifika behov. Formuläret kan utgöra en trygghet och försäkring för pedagogerna, när det gäller att följa utveckling hos barn i en stor barngrupp. Bedömningsformuläret blir en anledning för förskollärarna att sätta sig ner och prata om varje barn. En förskollärare menar att detta i sin tur kommer att leda till att pedagogerna utvärderar sitt eget bemötande mot barnen på ett annat sätt än idag. En strukturerad skattning via formulär säkrar en likvärdig och värderingsfri bedömning av alla barn i förskolan. Förskollärarna tänker att de kan bli stärkta i sina funderingar om avvikande beteende hos vissa barn. De kan därmed bli säkrare i sitt beslut om behov av extra stöd finns hos barnet eller inte. Ett skattningsarbete med tydliga formulär gör förhoppningsvis att även den förskollärare som annars blundar för avvikelser ser dessa och agerar. ”man skulle känna sig mer säker på ...på sina tankar och funderingar. Att man mera skulle få en lite mera tyngd i ...i det man sitter och kanske många gånger bollar med kollegor och så där” (Pedagog I) Kan vara ett stöd i utvecklingssamtalet Bedömningsformuläret kan vara ett underlag i samtalet med föräldrar enligt några av de pedagoger som intervjuats. En förskollärare berättar att hennes förskola har en övergripande mall för det som 18 ska diskuteras på utvecklingssamtalet. Mallen beskriver att pedagogen ska ta upp hur barnet fungerar socialt, motoriskt och språkmässigt. Riktlinjerna för samtalet är därmed relativt lösa och det är lätt för pedagogen att glömma eller utelämna viss information. Med ett utvecklingssamtal som utgår från ett bedömningsformulär minskar risken för att det ska hända. Andra tycker att formuläret är för detaljerat att följa strikt på utvecklingssamtalet för alla barn, men att det ändå skulle kunna vara till hjälp i mötet med föräldrar, kanske som ett komplement då pedagogen vill visa föräldrarna på ett avvikande beteende. Ett par informanter tycker att föräldrarna kan få med sig formuläret hem inför utvecklingssamtalet och att man sedan kan resonera om likheter och olikheter i föräldrarnas och förskollärarnas svar. En pedagog ser ingen fördel alls med att använda formuläret som stöd i utvecklingssamtalet, utan vill hellre fortsätta arbeta med den mall som den aktuella förskolan använder idag. En annan förskollärare tycker att formuläret kan resultera i en negativ vinkling av barnet. ”Man skulle kunna använda sig utav vissa delar i utvecklingssamtalet, men jag tror inte att jag ser det som att man skulle kunna använda det med alla. Jag skulle nog kunna ge dom det här, bara på ett utvecklingssamtal och dom skulle kryssa i som dom bedömde. Och sen så... Jag tycker inte att det skulle vara utgångspunkten vid ett utvecklingssamtal, eftersom det är ändå ganska många... frågor som eh... blir som negativa. Att det får en negativ vinkling på barnet. Även om det skulle generera något positivt” (Pedagog E) Förskollärares arbetsmiljö Tid – något att ta ställning till Det har i intervjuerna framkommit att tid är en bristvara för förskollärare. Tidsbristen till trots anser många av förskollärarna att det finns tid till ett bedömningsarbete. Tiden får tas från mindre viktiga uppgifter och tack vare att pedagoger är vana vid formulär blir belastningen inte så stor. Tiden som investeras i skattningen kommer att ge utdelning i form av minskat behov av exempelvis konfliktlösning och tjat. Att få tiden att räcka är en organisationsfråga som går att lösa, enligt många informanter. De förskollärare som tycker att tiden inte räcker, eller inte bör läggas på ett skattningsarbete, beskriver att bedömningen och redovisningen av svaren för föräldrarna är en tidskrävande process. Förskolepersonalen får hela tiden fler uppgifter och de menar att gränsen nu är nådd. En förskollärare anser att det skulle vara omöjligt att hinna med den här typen av bedömningar i dagens förskola. ”Det kanske tar tid att göra det, men det kanske leder till att vi sparar tid på annat håll” (Pedagog C) 19 ”Ja, vi får ju hela tiden mer på vår lager. Vi ska ju göra mer och mer saker. /-/ Och det här med pedagogisk dokumentation och så… såna saker men… Så visst kan det ju upplevas att; Hur ska vi få tiden att räcka till? Så säger vi ju alltid nu när vi får mycket saker pålagda, så att säkert skulle många tycka det; Jaha, ska vi göra ytterligare en sak” (Pedagog A) Behov av stöd och undervisning i skattningsarbetet Undervisning och handledning är nödvändigt för att införandet av ett bedömningsarbete med formulär ska fungera bra. Förskollärarna vill veta bakgrunden till att skattningsarbetet inleds och vilket syftet är. De vill få tydliga instruktioner om utförandet och om vilka beslut som ligger bakom införandet. Det är viktigt för att pedagogerna sedan ska känna sig trygga då de, i sin tur informerar föräldrarna. ”Skulle det här komma ut på förskolorna och man själv skulle jobba med det; Det man vill veta det är ju verkligen eh... ja men lite grann... Ja men, varför det görs och vad är verkligen syftet liksom med det. Och hur ska vi använda det? Ska vi bara göra bedömningen och sen inget mer?” (Pedagog H) Dialog med andra professioner Upplever behov av öppen dialog med BVC vid svårare fall Behovet hos förskollärare, att reflektera över barns beteende framgår tydligt i flera av intervjuerna. Förskolan kan ibland känna oro över ett barns utveckling men uppleva att dom inte har någon att rådfråga i ärendet. Informanterna efterfrågar ett öppet forum för diskussion och råd med barnavårdscentralen om barns beteende och hälsa. Ett forum där förskollärarna får prata om det svåra i sitt arbete och där de kan få stöd i hur de kan hjälpa barn med avvikande beteende på bästa sätt. Diskussionen behöver inte röra specifika barn utan fungera mer som ett kontinuerligt, effektivt informationsutbyte och stöd professionerna emellan. Ett par av de intervjuade förskollärarna tycker däremot inte att de befunnit sig i någon situation där de velat få råd eller stöd från barnavårdscentralen ”Ja, åtminstone kan jag uppleva att det skulle finnas behov av ett samarbete med barnavårdscentralen, mer än vad vi har idag. Ett utbyte med dom där vi liksom ...där man känner att man... alla är här för barnets bästa och att det inte är två instanser som ...står emot varandra eller vad man ska säga. Att man upplever att man är... Man skulle kunna ha mer utbyte av varandra. Det har vi faktiskt funderat på här, att liksom bjuda in barnavårdscentralen till ett föräldramöte” 20 (Pedagog J) ”Även fastän jag tror vi ser väldigt mycket varje dag, och och vi är vana och kunna sätta ord på det, så ...så tror jag att alla är väl alltid osäkra när... Speciellt när det kanske är nåt barn där det är lite ...problem runt omkring, så är det ju jobbigt. Både att prata med föräldrar och med andra, så att det tycker jag väl alltid är alltså bra, att få mer verktyg och få stöttning och råd och få jobba med sånt” Olika sätt att agera idag vid problem En del av de förskollärare som intervjuats är aktiva i föräldrastödsprogrammet Triple-P. Detta nämns även av en informant som en åtgärd, då pedagogerna ser ett behov av mer stöd till en familj. Om det visar sig att problemen är för stora att hantera på förskolan hänvisar förskolan vidare till special-BVC. I intervjuerna tas kommunens team av specialpedagoger och psykologer upp vid ett flertal tillfällen. Teamet är uppskattat av många förskollärare, men en del av dem säger att det är svårt att få tider och att det ändå finns ett behov av ett mer kontinuerligt samarbete med andra professioner. En person tycker att det fungerar bra idag och att kontakten med teamet täcker de behov som finns. I en intervju berättar förskolläraren att det även finns andra delar av det stödjande nätverket för förskolebarn, exempelvis modersmålsenheten. Pedagogerna tar återkommande upp den öppna kontakten med föräldrarna. De menar att det är föräldrarna som de i första hand vänder sig till om de har funderingar om ett barn. En representant för de enskilda förskolorna berättar att de kan välja om de vill köpa konsultationstjänsten från det kommunala teamet eller inte. ”Alltså det är väl för få kan jag tycka. Det är en psykolog och det är en specialpedagog och dom har ju väldigt stort område. Dom har jättemånga förskolor! Så det är ju väldigt svårt att få tider. Alltså ringer man så kan ju dom vara uppbokade flera veckor framåt. Och det är väl det som är det mest tråkiga, att det kan ta tid innan man får träffa dom eh... och att man man kanske hade velat haft nån lite mer kontinuitet och träffa dom kanske oftare, men det hinner ju inte dom för dom har ju så många förskolor och ska träffa så många. Eh... Men annars så tycker jag alltså det är ju en jättebra och ...verktyg att ha dom och det är en jättetrygghet” (Pedagog H) Otillfredsställande samarbete med BVC Pedagogerna uttrycker en frustration över bristen på samarbete med barnavårdscentralen. Det framgår också att förskollärare i viss mån saknar förtroende för barnavårdscentralens stödjande funktion. Informanterna berättar att de ibland hänvisar föräldrar till barnavårdscentralen men att det senare visar sig att hjälp därifrån uteblivit. Det har bildats ett känslomässigt avstånd mellan förskolan och barnavårdscentralen och kommunikation mellan instanserna finns överhuvudtaget 21 inte idag. Förskollärare kan känna att de bär på mycket och viktig information om barnen, men att dom inte kan förmedla denna till barnavårdscentralen. Här har pedagogernas tystnadsplikt en central roll. En informant ger uttryck för sin frustration då hon beskriver att det ibland är omöjligt att ge föräldrar en konkret, objektiv bild av barnets svårigheter. Det innebär att informationen stannar hos förskolan eller föräldrarna, det vill säga aldrig når barnavårdscentralen ”Ja, vi skulle nog gärna vilja kunna bolla vidare till barnavårdscentralen i vissa sammanhang och det har vi också gjort men då upplever vi ganska ofta att barnavårdscentralen… Föräldrarna kommer tillbaka och så har dom fått ett svar från barnavårdscentralen att: ”ja, det är si och det är så och det… Det är ingen fara och…”… Liksom… Dom… Ja, jag vet inte om barnavårdscentralen har tagit ärendet på allvar eller om inte föräldrarna har förmedlat vår oro på rätt sätt till barnavårdscentralen då, för att vi får inte backupen, känner jag” (Pedagog B) Nedan visas resultatet av det tredje temats kategori, samt två koder (Figur 4). De koder som arbetats fram under analysprocessen utgör sedan underrubriker under kategorin i den sammanfattande texten. ATT UPPTÄCKA BARN SOM INTE MÅR BRA TIDIGT -Hjälp att inte missa något och att ge, dom barn som behöver, hjälp i ett tidigt skede -Vi upptäcker barn med psykisk ohälsa utan formulär Upptäcka barn som inte mår bra med ett formulär Figur 4. Tema 3, kategorier och koder Upptäcka barn som inte mår bra med ett formulär Hjälp att inte missa något och att ge, dom barn som behöver, hjälp i ett tidigt skede Alla förskollärare som intervjuats är måna om att barnen ska må bra och tycker att det är viktigt att se ifall det finns något barn som inte gör det. En del tycker att ett skattningsarbete kan vara en bra metod som på ett smidigt sätt får problemen till ytan. Någon påtalar att det kan vara ett nödvändigt verktyg, då förskolans barngrupper ofta är stora idag och att det inte är så lätt att se alla barn på ett djupare plan. Det finns därmed risk att ett barn som inte mår bra missas. Den risken kan minskas med en strukturerad och likvärdig bedömning av alla barn. Barn med psykisk ohälsa kan hittas och få hjälp i ett tidigt skede. Många förskollärare pratar om hur viktigt det är att upptäcka barnen som inte mår bra tidigt. 22 ”Ja, det är ju bra, det... I och med att vi har så stora grupper och ska kolla in så många barn, så tror jag att... Ja, att man inte missar nåt, eller att inget går förbi. Nånting som man kanske borde ta tag i, kanske man ser med hjälp av... av det sättet att jobba” (Pedagog G) Vi upptäcker barn med psykisk ohälsa utan skattningsverktyg Två förskollärare är tydliga med att ett skattningsverktyg inte behövs för att pedagoger ska se om ett barn mår dåligt. De menar att det ingår i deras roll och ansvar att upptäcka ändå. ”där ligger ju också liksom vårat ansvar som jobbar med barn i förskolan att... se till att alla barn ...mår bra ...och är med och leker och samtidigt att det är vårat ansvar att upptäcka om det är någon som inte mår bra. Och i sånt fall då liksom ta tag i det och göra någonting åt det” (Pedagog K) DISKUSSION Syftet med studien var att öka kunskapen om förskolechefers och förskolepedagogers tankar och åsikter om sin roll vid skattning av förskolebarns utvecklingsnivå och sociala förmågor. Resultatet visade att en implementering av ett skattningsarbete, som metod för att upptäcka barn med psykisk ohälsa, är komplext för förskollärare. Det finns en olust bland förskollärare att möta föräldrarnas reaktion och oro inför bedömningen. Redovisning av formulärets svar för föräldrarna är inte heller helt lätt, enligt förskollärarna. I studiens resultat framkommer likaså en känsla av kluvenhet inför att skatta barn med formulär. Förskolan anses vara ett bra forum för att bedöma socialt beteende och formuläret anses kunna resultera i en tydlig och rättvis bild av barnen. Förskollärarna är dock rädda för att stämpla barn. De tycker att bedömningar av enskilda barns utveckling är ett förlegat arbetssätt som inte hör hemma i dagens förskola, där barnens positiva sidor ska stå i centrum. Om tidsbrist i förskolan utgör ett hinder för skattning med formulär råder det delade meningar om. Oavsett åsikter om skattning finns en vilja att hela tiden se till barnets bästa. 23 Resultatdiskussion Resultatdiskussionen är uppdelad i de tre teman som kom fram i analysen. Skatta barn med formulär i förskolan I det material som analyserats i denna undersökning talar förskollärarna ofta om ett bedömningsarbete som något som går stick i stäv med de styrdokument som förskolan ska arbeta enligt. Det är Skolverkets läroplan för förskolan (Lpfö 98) som de menar står i strid med bedömningar av enskilda barns sociala och känslomässiga utveckling. De riktlinjer som finns angivna i läroplanen ska följas av alla som arbetar i förskolan (Skolverket, 2010). Att skattning eller bedömning av barn inte ska utföras är dock ingenting som står skrivet i läroplanen. Däremot finns ett kompletterande material utgivet som ska ge stöd åt förskolorna då de arbetar med läroplanen (Skolverket, 2012). Enligt stödmaterialet ska förskolan kritiskt granska eventuella utvärderings- och dokumentationsverktyg som kan komma att användas. Observationsmaterial där syftet är att undersöka och bedöma ifall ett barns utveckling är normalt för sin ålder, är inte förenligt med den läroplan som förskolorna arbetar enligt idag (skolverket, 2012). Informanternas tveksamhet till bedömning med hjälp av ett skattningsformulär är därmed väl underbyggd och helt enligt läroplanens intention. Det är emellertid så att förskolan är en del av kommunen, och det är kommunernas ansvar att på lokalnivå utforma det förebyggande arbetet med psykisk ohälsa (Barnombudsmannen, 2005). I läroplanen finns det dessutom beskrivet hur förskolan ska sträva efter att alla barn som behöver stöd, tillfälligt eller varaktigt, ska få det (Skolverket 2010). Om få metoder finns för att identifiera barn i riskzon för psykisk ohälsa, bör skolverket aktivt tydliggöra för de anställda att ett sådant screeningarbete är motiverat och inte är oförenligt med läroplanen. En sådan markering skulle sannorlikt reducera oron hos pedagogerna att metoden är otillåten. Skolverket kan i ett första steg behöva tydliggöra godkännandet av användande av frågeformulär som SDQ och ASQ-se för att utvärdera olika interventioners effekt på barns psykiska hälsa. Med anledning av den ökande psykiska ohälsan hos barn genomfördes en pilotstudie gällande användning av SDQ-Swe inom barnhälsovården i Malmö (Holmström et al., 2006). I studien undersöktes huruvida formuläret på sikt skulle kunna implementeras som fast rutin i fyra- eller femårsbesöket på BVC. Att föräldrarna lämnar ett ifyllt skattningsformulär till BVC-sköterskan skulle kunna utgöra en möjlighet att samla in uppgifter om barnens psykiska hälsa. Relevant i sammanhanget är dock att lärarskattningar har visats vara genomgående mer tillförlitliga än föräldraskattningar (Goodman, Ford, Simmons, Gatward & Meltzer, 2000; Stone et al., 2010). 24 Stone och medarbetare (2010) beskriver SDQ´s lärarversions psykometriska egenskaper som särskilt starka. Goodman och medarbetare (2010) beskriver att SDQ´s tillförlitlighet alltid är bäst om bedömningen utförs av både föräldrar och lärare. Om föräldraskattning och lärarskattning däremot jämförs sinsemellan är lärarskattningen enligt Goodman (2010) en bättre prediktor. Om bara en föräldraskattning på BVC ska vara knutet till barnet missas således en stor del av sanningen. Precis som flera förskollärare berättat i intervjuerna får man alltså reda på olika saker genom att fråga föräldrar respektive lärare och olika sociala sammanhang visar olika sidor av barnet (Stone et al., 2010). Ett fynd vid pilotstudien i Malmö var att en del BVC-sköterskorna hade haft svårt att samla in formulären. Det var osäkert om detta berodde på att föräldrarna inte ville fylla i SDQ-formuläret eller om de glömt fylla i det (Holmström et al., 2006). En av förskollärarna i denna studie uttrycker att det kan finnas en vinst med att förskolorna skulle tillhandahålla formulären, i form av en ökad kontroll. Flera andra pedagoger önskade emellertid att barnavårdscentralen skulle ge enkäten till familjerna. Det som studien visat bör emellertid beaktas då ställning tas till huruvida förskolan eller BVC ska ge formulären till föräldrarna. Det kan vara rimligt att tro att det är mindre risk att formulär inte lämnas åter om förskolan först lämnar ut det och sedan efterfrågar bedömningen om föräldrarna inte själva lämnar in den. Barnen är där varje dag och det blir svårt för föräldrarna att oavsiktligt eller avsiktligt kringgå rutinen. WHO´s kriterier för screening (SBU, 2006) ger anledning till eftertanke och en rad frågor när det gäller screening för att identifiera beteendestörningar. Värdet av skattningsarbetet på populationsnivå kan ifrågasättas i förhållande till WHO´s nämnda riktlinjer. Men att skatta barn i förskolan för att utvärdera effekterna av en intervention är fullt möjligt, då det inte innebär en allmän screening. Det är dessutom viktigt att betänka det faktum att psykisk ohälsa är det största hälsoproblemet i åldrarna 1-44 år (Holmström, Bremberg, Östergren & Köhler, 2006). Likaså att denna ohälsa är kopplad till en stor samhällsekonomisk belastning (Socialstyrelsen, 2004). Vidare är det av stor vikt att följa utvecklingen av detta fenomen och att försöka åtgärda avsaknaden av data gällande små barns psykiska mående (Kungliga Vetenskapsakademiens Hälsoutskott, 2010; Holmström et al., 2006). Det uppstår ett dilemma där fördelarna med ett skattningsarbete i förskolan får ställas i relation till eventuella risker med att inleda en screening utan att det finns evidens som på ett självklart sätt svarar mot WHO´s samtliga kriterier. 25 Möta föräldrars reaktion Holmström och medarbetare (2006) har i sin pilotstudie sammanställt BVC-sjuksköterskornas upplevelser av att möta föräldrarnas reaktioner i arbetet med SDQ. Resultatet i studien visade att föräldrarna generellt inte reagerat negativt på metoden i stort eller formuläret i detalj. Endast enstaka familjer har avböjt medverkan. Oavsett om negativa reaktioner skulle utebli även i det fallet då ett skattningsformulär infördes i förskoleverksamheten, så är det viktigt att vid arbetet med ett formulär vara förberedd på eventuella frågor från föräldrarna. Om föräldrarna vill veta vad bedömningen har sagt om deras barn måste pedagogen kunna ge svar som inte resulterar i en onödig oro för familjen. Vid behov måste förskolläraren också kunna hänvisa familjen vidare. Att upptäcka barn som inte mår bra tidigt Socialstyrelsen (2008) har uppmärksammat avsaknaden av någon metod, i förskola och skola, att upptäcka barn som riskerar att utveckla psykisk ohälsa. Att screena barn med hjälp av ett instrument som SDQ kan vara motiverat och meningsfullt för att upptäcka psykisk ohälsa innan den försämras om instrumentet används ändamålsenligt (Stone et al., 2010). Gemensamt för de förskollärare som intervjuades i denna studie är att de vill barnens bästa. De är angelägna om att se alla barn och ge de barn som behöver hjälp att må bra. Det förekom dock beskrivningar som vittnar om hur viktig information om barns beteende kan stanna mellan förskollärare och föräldrar. Denna situation uppstår då föräldrarna inte förstår eller vill inse begränsningar hos sitt barn. Alternativt då föräldrarna, av någon anledning, inte lyckas förmedla problemen till barnavårdscentralen. I intervjuerna pratade förskollärarna om hur tystnadsplikten, på ett frustrerande sätt, begränsar deras möjligheter att diskutera och få hjälp i specifika fall där barnets beteende har givit anledning till oro. Bestämmelserna regleras i Offentlighets- och sekretesslagen (SFS 2009:400). Lagen gör det möjligt för ett barn eller förälder att kunna prata med sin förskollärare om känsliga ärenden utan att informationen förmedlas vidare. Tystnadsplikten omfattar både barnets och anhörigas förhållanden, inklusive sjukdomar och sociala problem. I offentlighets- och sekretesslagens tionde kapitel finns emellertid en generalklausul (§27). Klausulen ger utrymme för att en person kan lämna känsliga uppgifter vidare till annan myndighet om det är uppenbart att värdet av att uppgiften lämnas är större än det värde som tystnadsplikten ska skydda. Huruvida denna klausul får betydelse när det gäller att föra fram information om beteendestörningar eller psykisk ohälsa är dock en juridisk fråga som kan vara svår för en förskollärare att ta ställning till. Studiens resultat visar att det finns ett behov hos förskollärare att upprätta någon typ av dialog med barnavårdscentralen för stöd och vägledning i pedagogernas arbete. Möjligheterna att öppna upp en sådan kommunikation bör därför ses över i arbetet med att förebygga psykisk ohälsa 26 hos barn. Metoddiskussion Alla studiers resultat måste ställas i relation till metoden som använts (Graneheim & Lundman, 2004). Enligt Malterud (2009) måste forskaren vid kvalitativa tillvägagångssätt vara extra noggrann att se urvalets egenart och vilken betydelse den har för resultatens överförbarhet. Ett väl genomtänkt urval ska bestå av individer som kan berätta något om det studien vill säga något om. Det är viktigare att urvalet är rikt på information än att det är representativt, enligt Malterud (2009). Den erfarenhetsbaserade områdeskunskap som finns hos forskargruppen som ligger bakom denna undersökning, har varit en viktig resurs då det strategiska urvalet och inklusionskriterierna har arbetats fram. Där fanns till exempel en medvetenhet om att personer som är aktiva inom Triple-P kan vara lämpliga att intervjua i denna studie och vilka dessa personer var. Att till fullo råda över urvalet är emellertid svårt. Ordet skattning har visat sig vara ett laddat begrepp inom förskolevärlden vilket blev tydligt både under intervjuerna och då informanter skulle rekryteras. En biträdande förskolechef i Uppsala kommun avfärdade undersökningen med förklaringen att ett skattningsförfarande inte kommer att bli aktuellt för förskolan överhuvudtaget och att det därför saknades skäl att uttala sig i frågan. Flera andra tillfrågade personer avböjde av olika skäl och det finns anledning att tro att även dessa individer hade liknande tankar och åsikter när de tackade nej till att medverka i studien. En av förskolecheferna och sex av förskollärarna som intervjuades är aktiva i föräldrastödsprogrammet Triple-P. Det är troligt att detta kan påverka deras bild och förståelse för skattning positivt. De personer som utövar Triple-P är informerade om pågående forskning i detta ämne och de är därmed medvetna om att allt fler barn och unga i Sverige mår dåligt psykiskt. Att vara Triple-P utövare är frivilligt och det kan förmodas att dessa förskollärare är mer öppna för olika aktiva insatser för att förbättra barns psykiska hälsa. Det är sammantaget troligt att det befintliga urvalet ger en begränsad tillgång till de tankar och åsikter som finns hos de förskollärare och chefer som är verkliga motståndare mot skattning av barn i förskolan. Avsaknaden av skeptiker beror på svårigheten att få deras samtycke till intervju. Enligt Malterud (2009) kan det vara svårt att hitta information och nyanser som ger ny kunskap ur ett homogent material, vilket kan vara fallet i denna studie. Urvalet är däremot variationsrikt avseende ålder, erfarenhet och anställning i kommunal respektive privat förskola. Intervjuernas längd i studien blev kortare än förväntat. Enligt Graneheim och Lundman (2004) varierar mängden av vad som kan betraktas som nödvändigt material för att besvara en frågeställning på ett trovärdigt sätt. Mer material krävs för studier av komplexa fenomen. Trots att 27 materialet i denna undersökning inte blev så stort i förhållande till syftets komplexitet har viktiga tankar och åsikter förts fram och resultatet kan förmodligen anses vara en trovärdig återspegling av verkligheten. Då ett material ska analyseras med Graneheim och Lundmans metod (2004) är det avgörande för resultatets trovärdighet att de meningsbärande enheterna väljs med omsorg och noggrannhet. Detta viktiga moment har kvalitetssäkrats genom att författaren har resonerat fram de meningsbärande enheterna tillsammans med två andra metodkunniga. Trovärdigheten för en studie är också beroende av hur väl materialet kan placeras in under framarbetade kategorier och teman (Graneheim & Lundman, 2004). I analysarbetet för denna undersökning har konsensus uppnåtts mellan författaren och två andra personer dels om att teman och kategorier är hållbara, dels om att ingen relevant data uteslutits eller irrelevant data inkluderats. Det är enligt Graneheim och Lundman (2004) värdefullt ur resultatets trovärdighetsperspektiv att forskaren rådgör med andra forskare eller experter. Det skulle ur forskningssynpunkt vara värdefullt att studera möjligheterna att införa en strategi med både lärar- och föräldraskattningar. Stone och medarbetare (2010) konstaterar att föräldraskattning hittills utgjort fokus i forskningen, trots att lärarnas bedömning visat starkare psykometriska egenskaper. Om ett allomfattande skattningsarbete ska bli verklighet är det förmodligen klokt att utforma en strategi där såväl föräldrar som förskollärare kan ge sin bild av barnet. Med tanke på vad som framkommit i denna studies intervjuer kan en sådan metod vara mer acceptabel ur förskollärarnas synvinkel och dessutom resultera i bedömningar med högre precision (Goodman et al., 2000). Etiskt resonemang Om ett skattningsförfarande skulle inledas kan detta komma i konflikt med förskollärares yrkesetik. De har undervisats, övertygats och blivit starka i sin roll att inte bedöma enskilda barn enligt rådande normer. Att upprätthålla en god relation till föräldrarna är mycket viktigt för förskollärarna och att, ur pedagogens synvinkel, äventyra detta är inte etiskt okomplicerat. Förtroendeförhållandet bör hanteras varsamt för alla parters skull, förskollärarnas, föräldrarnas och barnens. Även i Läroplanen för förskolan (2010) står det hur viktigt det är att förskolepersonalen har föräldrarnas förtroende och att samspelet fungerar, särskilt i de fall då barnet är i behov av extra stöd. Det är vidare viktigt att betänka att barnen som i detta fall är de individer som bedöms och skattas, inte kommer att kunna lämna ett samtycke till det. Werkö (2003) menar att många entusiaster av screening gärna tonar ner eller till och med bortser från påverkan på de personer som 28 undersöks. Detta trots att flertalet av de screenade individerna inte har någon som helst nytta av undersökningen. I den typ av screening som denna studie behandlar är det inte bara individen som påverkas, utan även föräldrarna och förskollärarna som genomför skattningen. Praktisk betydelse Studien utgör en del av Uppsala universitets uppdrag gentemot Uppsala kommun, som bland annat handlar om att upptäcka barn som riskerar att utveckla socioemotionella problem. Studiens målgrupp utgjordes främst av två personalkategorier inom Uppsala kommun, förskollärare och deras chefer. Resultatet kan likaså vara intressant för andra svenska kommuner som vill implementera en metod för tidig upptäckt av psykisk ohälsa hos små barn. Denna undersökning har syftat till att studera huruvida förskollärare kan tänka sig att samla in information om barns psykiska hälsa genom att besvara frågor i ett validerat skattningsformulär. Att införa nya arbetsuppgifter och metoder i förskolans verksamhet kan i vid första tanke förefalla enkelt. Förskolan som organisation består emellertid av människor med skilda värderingar, tankar, erfarenheter och arbetssituation vilket påverkar i vilken grad de implementerade direktiven accepteras. I praktiken kan denna studie, främst och i första hand, utgöra en del i förståelsegrunden för vilka förhoppningar och farhågor som finns hos förskollärare. Som en framtida utvidgning av nämnda projekt kommer förskolor samarbeta med landstinget gällande screeningarbetet inom BVC-verksamheten. Förhoppningen är att landstingets BVCsjuksköterskor så småningom kommer att kunna ta del av förskolepersonalens bedömning av barnet och addera denna information till föräldrarnas och deras egen bedömning, för att på ett mer fullständigt sätt kunna bedöma barns socioemotionella utveckling och beteende. Vägen dit är emellertid lång och kantad av olika frågeställningar, inte minst i form av etisk karaktär. Slutsats Skattning med hjälp av formulär skulle kunna införas som metod, men det kommer då att ställas höga krav på tydlig information om metoden och syftet till såväl förskollärare som föräldrar. 29 Bilaga 1 Vad har anställda inom förskolan för inställning till att utföra skattning av barns sociala- och känslomässiga utveckling vid tre- och fyra års ålder? Härmed tillfrågas Du om deltagande i en intervjustudie Varför görs studien? Uppsala Universitet har fått i uppdrag av Barn- och ungdomsnämnden i Uppsala kommun att genomföra studier som kan ge en ökad kunskap om hur barn i riskzon för psykisk ohälsa kan upptäckas och få hjälp i ett tidigt skede. En metod för detta skulle kunna vara skattning med hjälp av ett bedömningsinstrument i förskolan. Syftet med denna studie är att sammanställa förskollärares och förskolechefers åsikter om att med hjälp av ett formulär bedöma barns beteende och utveckling. Vilka har tillfrågats och hur går undersökningen till? Du är en av de personer som tillfrågas om att delta i studien. De personer som tillfrågas har blivit utvalda av representanter för förskolan i Uppsala. Cirka 15 intervjuer med förskollärare och chefer inom Uppsalas förskolor kommer att utföras totalt. Intervjun kommer att beröra olika aspekter kring förskoleanställdas inställning till att utföra skattning av barns sociala- och känslomässiga utveckling. Intervjun planeras ta ca 45 minuter. Före intervjun kommer vi be dig att titta på två olika bedömningsformulär. Dessa är exempel på hur bedömningsinstrument kan se ut. Deltagandet är frivilligt och konfidentiellt. Du kan när som helst avbryta ditt deltagande i studien. Dina tankar och åsikter är viktiga oavsett vad du har för uppfattning i frågan. Hur behandlas data? Intervjuerna kommer att spelas in på band som därefter skrivs ut och analyseras. Resultaten kommer att redovisas på gruppnivå och ingen enskild person kan identifieras. Vi kommer att delge resultatet i form av en D-uppsats samt informera på ett seminarium. Som tack för din medverkan kommer du att få ett presentkort vid intervjutillfället. Om du har någon fråga är du välkommen att ringa oss. Tack för din medverkan! Ansvariga för undersökningen Anna Sarkadi, leg. Läk, docent, Forskargruppsledare vid Institutionen för kvinnor och barns hälsa, Uppsala Universitet, tel 018-6115965 Helena Fabian leg. sjuksköterska, Forskare vid Institutionen för kvinnor och barns hälsa, tel 018-611 59 63 Elisabet Fält leg. Sjuksköterska, Distriktssköterskestuderande vid Uppsala Universitet, tel 0706-106614 30 Bilaga 2 Intervjuguide Inledningsvis repeterar jag informationen som respondenterna fått i informationsbrevet om syfte, konfidentialitet, rätt att avbryta mm. Sedan inhämtas samtycke till bandupptagning. Huvudfrågan: Vad har anställda inom förskolan för inställning till att utföra screening av barns sociala och känslomässiga utveckling vid tre- och fyra års ålder? Forskningsfråga Intervjufrågor Upplevelse av att medverka i skattningsarbete gällande barns sociala- och känslomässiga utveckling? Frågar föräldrar mycket kring sitt barns utvecklingsnivå och sociala beteende på utvecklingssamtalen? Upplever du att det finns ett behov, hos förskolans personal, att kunna förmedla information till barnavårdscentralen om barns utveckling och sociala förmågor? Är det viktigt att skatta barns utveckling och förmågor? Vad tror du skulle kännas bra med att medverka i skattningsarbete av förskolebarn? Vad tror du skulle kännas jobbigt/fel med att medverka i skattningsarbete av förskolebarn? Känns det betungande tidsmässigt, att få uppgiften att skatta barns utveckling? Upplevelse av att informera föräldrar om att en utvecklingsbedömning ska utföras vid tre- och fyra års ålder? Skulle du föredra att föräldrarna får bedömningsformuläret via BVC och sedan ger det till er på förskolan, så att ni kan göra bedömningen? Eller är det bättre att ni tillhandahåller formuläret? Hur tänker du kring det? Om förskolan skulle ha hand om bedömningsformulären hur tror du då att det skulle kännas att informera föräldrarna om att en utvecklingsbedömning ska utföras av någon pedagog på förskolan? Skulle det kännas bättre eller sämre att enbart svara på bedömningsformuläret, men inte presentera din bedömning för föräldrarna? Ska en enskild förskollärare genomföra skattningen eller föredrar du att fler pedagoger på förskolan står bakom bedömningen av ett barn? Tror du att ett bedömningsformulär kan utgöra ett bra underlag i samtalet med föräldrarna på utvecklingssamtalet? Upplevelser av förskolan som forum för screening av barns sociala- och känslomässiga utveckling? Är förskolan, enligt dig, ett bra forum för den här typen av bedömningar? Vilken är din spontana känsla? 31 REFERENSER Barnombudsmannen. (2005). Satsa tidigt - En undersökning av barn och ungdomspsykiatrin. Stockholm. Hämtad 10 maj, 2012, från http://barnombudsmannen.se/Global/Publikationer/Satsa%20tidigt.pdf Björkqvist, K. (2012). Introduktion till vetenskapsteori och forskningsmetodik för beteendevetenskaper. Lund: Studentlitteratur. Bremberg, S. (2004). Nya verktyg för föräldrar – förslag till nya former av föräldrastöd. Statens Folkhälsoinstitut. Hämtad 26 oktober, 2012, från http://www.fhi.se/PageFiles/3256/r200449nyaverktygforforaldrar.pdf Caselman, T.B. & Self, P.A. (2008). Assessment Instruments for Measuring Young Children´s social-Emotional Behavioral Developement. Children & Schools. Apr; 30(2):103-15. Costello, E.J., Egger, H.L. & Angold, A. (2005). 10-Year research update review: The epidemiology of child and adolescent psychiatric disorders I. Methods and public health burden. Journal of the American Academy Child and Adolescent Psychiatry, 44, 972-986. Egger, H.L. & Angold, A. (2006) Common emotional and behavioral disorders in preschool children: Presentation, nosology, and epidemiology. Journal of Child Psychology and Psychiatry, 47, 313-337. Etikprövningsnämnderna. (2012). Etikprövning av forskning som avser människor. Hämtad 8 maj, 2012, från http://www.epn.se/sv/start/startsida/ Harrington, R., Rutter, M. & Fombonne, E. (1996). Developemental pathways in depression: Multiple meanings, antecedents, and endpoints. Developement and Psychopathology, 8, 601-616. Holmström, C., Bremberg, S., Östergren, PO. & Köhler, M. (2006). Implementering av SDQ-Ewe i Barnhälsovården – en pilotstudie gällande mätning av små barns psykiska hälsa. Rapport nr A 2006:3. FHI. Hämtad 22 oktober, 2012, från http://www.fhi.se/PageFiles/3550/a_rapport_2006_3.pdf Goodman, R. (1997) The Strengths and Difficulties Questionnaire: A Research Note. Journal of Child Psychology and Psychiatry, 38, 581-586. Goodman, R., Ford T., Simmons, H., Gatward, R. & Meltzer, H. (2000) Using the strengths and difficulties questionaire (SDQ) to screen for child psychiatric disorders in a community sample. The British Journal of Psychiatry. 177: 534-539. Goodman, R. (2001) Psychometric properties of the strengths and difficulties questionnaire. Journal of the American Academy of Child and Adolescent Psychiatry. Nov;40(11):1337-45. Graneheim, U.H., Lundman, B. (2004) Qualitative content analysis in nursing research: concepts, procedures and measures to achieve trustworthiness. Nurse Education Today, 24, 105-112. Hartman, J. (2004). Vetenskapligt tänkande. Från kunskapsteori till metodteori. Lund: Studentlitteratur. 32 Kungl. Vetenskapsakademien Hälsoutskottet (2010) Trender i barns och ungdomars psykiska hälsa i Sverige. Stockholm. Hämtat 9 maj, 2012, från http://www.buph.se/download/18.215ade6b1325af7d93380003485/KVA_Halsoutskottet_Uttalande _Trender_lagupplosning.pdf Langemar, P. (2008) Kvalitativ forskningsmetod i psykologi - Att låta en värld öppna sig. Stockholm: Liber. Lundman, B & Hällgren Graneheim, U (2008) Kapitel 10 Kvalitativ innehållsanalys. I: Granskär, M & Höglund-Nielsen, B (red) Tillämpad kvalitativ forskning inom hälso- och sjukvård (upplaga 1:2) Lund: Studentlitteratur, s159-172. Malmberg, M., Rydell, AM. & Smedje, H. (2003). Validity of the Swedish version of the Strengths and Difficulties Questionnaire (SDQ-swe). Nordic Journal of Psychiatry. 2003;57(5):357-63. Malterud, K. (2009). Kvalitativa metoder i medicinsk forskning. Lund: Studentlitteratur. Regeringskansliet. (2009). Nationell strategi för ett utvecklat föräldrastöd, En vinst för alla. Hämtad 13 maj, 2012, från http://www.regeringen.se/content/1/c6/12/35/03/2c7aef96.pdf Sandelowski, M. (1986). The problem of rigour in qualitative research. Advances in Nursing Science 8(3): 27-37. Sanders, M R. (1999). Triple P – Positive Parenting Program: Towards an Empirically Validated Multilevel Parenting and Family Support Strategy for the Prevention of Behaviour and Emotional Problems in Children. Clinical Child and Family Psychology Review, Vol. 2, No. 2 SBU. Kunskapscentrum för hälso- och sjukvården. När gör screening nytta? Stockholm: SBU. Hämtad 18/10, 2012, från http://www.sbu.se/sv/Vetenskap--Praxis/Vetenskap-och-praxis/2083/ SFS. 2003:460. Lag om etikprövning av forskning som avser människor. Stockholm: Utbildningsdepartementet. Hämtad 8 maj, 2012, från http://www.riksdagen.se/sv/DokumentLagar/Lagar/Svenskforfattningssamling/Lag-2003460-om-etikprovning_sfs-2003-460/ SFS. 2009:400. Offentlighets- och sekretesslag. Stockholm: Justitiedepartementet. Hämtad 22 oktober, 2012, från http://www.riksdagen.se/sv/DokumentLagar/Lagar/Svenskforfattningssamling/_sfs-2009-400/#K23 Skolverket. (2010). Läroplan för förskolan Lpfö 98. Hämtad 23 oktober, 2012, från http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442 Skolverket. (2012). Uppföljning, utvärdering och utveckling i förskolan. Hämtad 23 oktober, 2012, från http://www.skolverket.se/publikationer?id=2808 Socialstyrelsen. (2004). Tänk långsiktigt! En samhällsekonomisk modell för prioriteringar som påverkar barns psykiska hälsa. Hämtad 10 maj, 2012, från http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/10345/2004-110-4_20041106.pdf Socialstyrelsen. (2008). Metoder som används för att förebygga psykisk ohälsa hos barn (huvudrapport) – en nationell inventering i kommuner och landsting. Hämtad 9 maj, 2012, från http://www.socialstyrelsen.se/publikationer2008/2008-126-50/sidor/default.aspx 33 Socialstyrelsen. (2009). Triple P (Positive parenting Program). Hämtad 30 maj, 2012, från http://www.socialstyrelsen.se/evidensbaseradpraktik/insatser/barnochfamilj/triplep Socialstyrelsen. (2012). Granskning av SDQ – The Ages and Stages Questionaire. Hämtad 26 oktober, 2012, från http://www.socialstyrelsen.se/evidensbaseradpraktik/bedomningsinstrument/barnochfamilj/granskni ngavsdq SOU 1997:8, Delbetänkande av Barnpsykiatrikommittén, Röster om barns och ungdomars psykiska hälsa. Stockholm: Fritze. Statens folkhälsoinstitut. (2012). Kartläggning av kommunernas arbete med föräldrastödjande insatser 2011. Hämtad 13 maj, 2012, från http://www.fhi.se/Documents/Aktuellt/Nyheter/2012/Kartlaggning-foraldrastodet-sverige-2011.pdf Stone, LL.,Otten, R., Engels, RCME., Vermust, AA. & Janssens, JMAM. (2010) Psychometric Properties of the Parent and Teacher Versions of the Strengths and Difficulties Questionaire for 4- to 12-Year-Olds: A Rewiew. Clinical Child and Family Psychology Review, 13, 254-274 Uppsala kommun, Barn- och ungdomsnämnden. (2011). Avtal avseende utvärdering av föräldrastöd genom Triple-P samt genomförande av en ny studie avseende samband mellan förskolepersonals skattningar och framtida skolresultat. Parter: Barn- och ungdomsnämnden i Uppsala kommun och Uppsala universitet. Werkö, L. (2003) Dags att diskutera allmänna principer för screening. Läkartidningen, 21, 19081911. 34