Förskolepersonals syn på att utföra skattning av barns sociala och

Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap
Specialistsjuksköterskeprogrammet
Förskolepersonals syn på att utföra skattning av barns sociala
och känslomässiga utveckling med formulär
Författare:
Handledare:
Elisabet Fält
Helena Fabian
Anna Sarkadi
Examensarbete i Vårdvetenskap
Inriktning mot distriktssköterska
Avancerad nivå, 15hp
Examinator:
Marianne Carlsson
HT 2012
SAMMANFATTNING
Allt fler barn i Sverige lider av psykisk ohälsa. Det finns ett behov av bättre kunskapsunderlag för
att hitta de barn som visar tidiga tecken på psykisk ohälsa. Syftet med studien var att undersöka vad
personal inom förskolan har för inställning till att utföra skattning av barns sociala och
känslomässiga utveckling med formulär. Tretton intervjuer genomfördes och materialet
analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultatet visade att det fanns en olust bland
förskollärare att möta föräldrars reaktion och oro inför en eventuell bedömning. Att redovisa
formulärets svar för föräldrarna kändes inte heller helt lätt. Förskollärarna ansåg att förskolan är ett
bra forum för att bedöma socialt beteende och att formuläret kan resultera i en tydlig och rättvis bild
av barnen. Men lärarna var också rädda för att stämpla barn. En del ansåg att bedömningar av
enskilda barns utveckling är ett förlegat arbetssätt. Personalen hade delade meningar i frågan om
tidsbrist skulle utgöra ett hinder för skattningsarbetet. I alla intervjuer fanns en vilja från lärarnas
sida att se till barnets bästa.
Slutsats: Skattning av barns beteende med hjälp av formulär i förskolan är komplext. Ett eventuellt
införande av metoden ställer krav på tydlig information om metoden och syftet till såväl
förskollärare som föräldrar.
Nyckelord: lärarskattning, förskola, screening, frågeformulär, psykisk ohälsa
ABSTRACT
An increasing number of Swedish children suffer from psychiatric disorders. There is a need for
better knowledge to detect children that show early signs of psychiatric disorders. The purpose of
this study was to investigate what attitude preschool staffs have to perform evaluations of children’s
social and mental development using a questionnaire. A total number of thirteen interviews have
been performed and the material have been analysed according to a qualitative content analysis. The
results showed a discomfort amongst preschool teachers to meet the parents’ reaction and concern
in relation to a possible evaluation. The preschool is considered to be a good forum when to assess
children´s behaviour and the actual questionnaire is considered to be a useful tool. But the teachers
were worried that they would put a label on the children. Some of the teachers believed that
assessing children is an outdated way to work. There were different opinions whether lack of time is
an obstacle to use the questionnaire. There was generally an intention to ensure the children´s best.
Conclusion: Evaluations of the children´s behaviour using the questionnaire in preschool is a
complex issue. An implementation of the method requires extensive information to preschool
teachers and parents.
Keywords: teacher-report, preschool, mass screening, questionnaires, psychiatric disorder
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
INLEDNING
1
Psykisk ohälsa bland barn
1
Kriterier för allmän screening
2
Preventivt arbete med psykisk ohälsa hos barn
3
Föräldrastöd i Sverige
3
Utvärdering och uppföljning av föräldrastöd genom bedömningsinstrument
4
Syfte
5
METOD
5
Design
Förförståelse
5
5
Urval
5
Tillvägagångssätt
6
Datainsamlingsmetod
7
Etiska överväganden
7
Bearbetning och analys
8
RESULTAT
10
Oro inför att möta föräldrars reaktion
11
Redovisning av svar för föräldrarna
12
Förskolan som forum för skattning
14
Rädsla att bedöma felaktigt
16
Skattning – ett förlegat arbetssätt
17
Fördelar med att arbeta med skattningsformulär i förskolan
18
Förskollärares arbetsmiljö
19
Dialog med andra professioner
20
Upptäcka barn som inte mår bra med ett formulär
22
DISKUSSION
Resultatdiskussion
23
24
Skatta barn med formulär i förskolan
24
Möta föräldrars reaktion
26
Att upptäcka barn som inte mår bra tidigt
26
Metoddiskussion
Etiskt resonemang
27
28
Praktisk betydelse
29
Slutsats
29
BILAGOR
30
Informationsbrev
30
Intervjuguide
31
REFERENSER
32
INLEDNING
Psykisk ohälsa bland barn
Olika myndigheter och organisationer har genom studier påvisat oroväckande tecken i samhället
som tyder på att allt fler barn och unga i Sverige lider av psykisk ohälsa (Barnombudsmannen,
2005). Faktorer som hotar barns psykiska mående uppmärksammas också allt mer (SOU 1997:8).
Psykiskt välmående är avgörande för ett barns skolprestationer och sociala utveckling. Samband
mellan socio-emotionella problem och dåligt uppförande genom hela barndomen har påvisats
(Tonia, Caselman & Self, 2008).
Den negativa utvecklingen gällande barns psykiska hälsa har uppmärksammats från flera håll
i samhället, men i diskussionen som pågår, har även bristen på forskning i ämnet blivit tydlig.
Kungliga Vetenskapsakademien konkluderar i en kunskapsöversikt år 2010 att det inte finns
tillräckligt med forskning för att kunna göra en fullständig bedömning av trendutvecklingen
gällande den psykiska hälsan hos svenska förskolebarn och barn i tidig skolålder (Kungliga
Vetenskapsakademiens Hälsoutskott, 2010). Enligt samma utvärdering finns det ett behov av bättre
kunskapsunderlag för att hitta de barn som visar tidiga tecken på psykisk ohälsa.
Inlärningssvårigheter, beteendeproblem och psykosociala svårigheter är exempel på sådana faktorer.
Beteendeproblem såsom Opposional Defiant Disorder (ODD), uppförandeproblem, AttentionDeficit/Hyperactivity Disorder (ADHD) samt emotionella sjukdomar såsom ångest och depression
diagnostiseras ofta hos barn (Egger & Angold, 2006).
Enligt Barnombudsmannens rapport från 2005 har antalet barn och ungdomar som söker hjälp
hos psykiatrin ökat, liksom förskrivningen av antidepressiva läkemedel till ungdomar. Trots detta
har en diskrepans påvisats mellan prevalensnivån och antalet barn som behandlas för psykiatriska
problem (Costello, Egger, Angold, 2005). Enligt Costello och medarbetare (2005) är förekomsten
av psykisk ohälsa hos barn större än antalet individer som behandlas. En förklaring kan vara att
psykosociala problem ofta inte upptäcks av omgivningen. Följden blir att problemen kan kvarstå
eller utvecklas till allvarligare tillstånd. Därmed kan en screeningmetod i tidig ålder, för att
upptäcka psykiska problem vara värdefullt, barnet kan då få adekvat hjälp i ett tidigt skede
(Harrington, Rutter & Fombonne, 1996).
Bedömning av ett barns beteende kan ske med hjälp av ett mätinstrument, såsom exempelvis SDQ
(Strengths and Difficulties Questionnaire) (Goodman, 1997). SDQ är ett internationellt väl använt
frågeformulär som är validerat i Sverige (Malmberg et al., 2003). Instrumentet fungerar som
underlag vid screening, utvärderingar samt vid bedömningar av barns och tonåringars psykiska
hälsa (Malmberg, Rydell & Smedje, 2003). Med hjälp av bedömningsformuläret kan barn som har
sociala och emotionella beteendeproblem upptäckas tidigt (Malmberg, Rydell & Smedje, 2003;
1
Goodman, 2001).
SDQ-formuläret är utformat för barn mellan 3 och 16 år och finns i tre versioner anpassade
för olika åldrar (Holmström, Bremberg, Östergren & Köhler, 2006). Olika versioner av SDQformuläret finns för lärar-, föräldra- och självskattning (11-16 år) av barnets beteende (Malmberg et
al., 2003). Formulärets 25 frågor berör psykologiska egenskaper och beteenden. Frågorna berör fem
områden som utgör delskalor: Hyperaktivitet/koncentrationsproblem, beteendeproblem,
kamratrelationsproblem, emotionella symtom och sociala styrkor (Malmberg et al., 2003). Alla
delskalors poäng, utom skalan avseende sociala styrkor, vägs samman då resultatet av SDQ
beräknas. Kliniska gränsvärden finns för åldersintervallet 6-11 år (Socialstyrelsen, 2012). Om det
angivna poängantalet överskrids finns anledning att misstänka att barnet har betydande problem.
Ett annat validerat instrument som används internationellt är The Ages and Stages
Questionnaires – Social-Emotional (ASQ-SE) (Caselman & Self, 2008). Instrumentet, som består
av 19 – 33 frågor beroende på barnets ålder, undersöker sociala och känslomässiga problem,
beteendeproblem och sociala kompetenser. Formuläret kan användas för barn mellan sex månader
och fem år. Höga poäng tyder på att vidare utredning av barnets psykiska hälsa behövs. Även ASQ
innefattar olika delskalor och finns tillgängligt för både föräldra- och lärarskattning (Caselman &
Self, 2008).
Med hjälp av skattningsformulär kan barn som visar sig ha hög risk för psykisk ohälsa få
hjälp, vilket kan vara avgörande för barnets framtida utveckling och lärande (Caselman & Self ,
2008). Bedömningsinstrument som SDQ och ASQ kan användas i ett allmänt screeningsyfte eller
som ett verktyg då olika interventioner och insatser ska utvärderas avseende eventuell effekt.
Kriterier för allmän screening
Det finns grundläggande kriterier som bör vara uppfyllda för att det ska anses vara motiverat att ett
screeningarbete inleds (SBU, 2006). Kriterierna som fortfarande är gällande definierades av
forskarna Wilson och Jungner på uppdag av WHO år 1968. Det som ursprungligen var tio kriterier
sammanfördes så småningom till fyra punkter. Enligt dessa punkter är utförande av screening
lämpligt om; 1) sjukdomen är betydelsefull ur folkhälsosynpunkt 2) tillräckligt bra diagnosmetoder
finns att tillgå 3) det finns tillgång till effektiv behandling och 4) kostnaden står i rimlig proportion
till effekterna (SBU, 2006).
Enligt Werkö (2003) är det många experter på området som tydligt framhållit vikten av
befintlig evidens då nyttan av en screening ska bedömas. Den typ av psykisk ohälsa som
bedömningsformulär såsom exempelvis SDQ och ASQ kan identifiera hos barn är olika
beteendestörningar såsom hyperaktivitet, emotionella symtom, uppförandeproblem och
kontaktproblem med kamrater (Malmberg et al., 2003). Det är emellertid viktigt att skilja på allmän
2
screening och användandet av ett frågeformulär för att utvärdera en intervention, likaså gäller
WHO´s kriterier screening på populationsnivå.
Preventivt arbete med psykisk ohälsa hos barn
För att bryta den negativa utvecklingen av psykisk ohälsa bland barn och ungdomar krävs åtgärder,
såsom preventiva insatser från samhällets sida. Det är barnets närstående vuxna som är den
viktigaste faktorn för att motverka psykisk ohälsa hos barnet men olika samhällsaktörer, som
exempelvis förskolan och skolan är likaså mycket viktiga i sammanhanget (Barnombudsmannen
2005). Enligt Barnombudsmannens rapport (2005) finns klara önskemål från, i stort sett samtliga av
Sveriges barnpsykiatriska enheter, att prioritera insatser inom skola, primärvård och socialtjänst.
Detta för att på ett tidigt stadium kunna förebygga psykisk ohälsa hos barn.
Det finns likaså samhällsekonomiska vinster knutna till ett förbättrat preventivt arbete med psykisk
ohälsa hos barn och deras familjer (Socialstyrelsen, 2004). Besparingen för samhället består i ett
minskat behov av kostsamma indikerade insatser för barnen, såsom exempelvis barn-och
ungdomshabilitering, stödinsatser i skolan, barn- och ungdomspsykiatri, barn- och
ungdomsmedicinska mottagningar och socialtjänst (Barnombudsmannen 2004).
Socialstyrelsen skriver i sin nationella inventering att varken förskolan eller skolan har någon
vedertagen metod för tidig upptäckt av barn som riskerar att utveckla psykisk ohälsa
(Socialstyrelsen, 2008). På lokalnivå är det kommunernas ansvar att utforma det förebyggande
arbetet i exempelvis förskolan (Barnombudsmannen, 2005).
Föräldrastöd i Sverige
Föräldrastöd har bedrivits i Sverige sedan mitten på 1900-talet genom framför allt införandet av den
allmänna mödra- och barnhälsovården. Idag är den kommunala organisationen och landstinget de
största aktörerna när det gäller föräldrastöd (FHI, 2012). Landstinget erbjuder föräldrastöd bland
annat genom föräldragrupper i mödra- och barnhälsovården till gravida och nyblivna föräldrar. Det
finns emellertid bristande evidens för det föräldrastöd som ges inom mödra- och barnhälsovården
och kvalitén på insatserna har ifrågasatts (Bremberg, 2004).
Regeringen tog, 2009, fram en nationell strategi för föräldrastöd (Regeringskansliet, 2009).
Strategin togs fram med syfte att förbättra svenska föräldrars möjligheter att kunna ge sina barn en
trygg och välfungerande uppväxt. Med hjälp av framför allt förebyggande föräldrastöd hoppas
regeringen kunna vända den negativa trenden av barns psykiska hälsa. Förhoppningen är även att
fler barn och ungdomar kan få en god relation till sina föräldrar. Regeringskansliet definierar
3
föräldrastöd som "en aktivitet som ger föräldrar kunskap om barns hälsa, emotionella, kognitiva
samt sociala utveckling och/eller stärker föräldrars sociala nätverk" (Regeringskansliet, 2009, s 9).
I Sverige erbjuds sedan ett par år ett antal olika strukturerade föräldrastödsprogram. För föräldrar
till barn mellan 3-12 år erbjuds andra etablerade program såsom, The Community Parent Education
Program (COPE), Komet för föräldrar, Connect, De otroliga åren och Familjeverkstan (Statens
Folkhälsoinstitut, 2012). Triple P, programmet för positivt föräldraskap, är ett program som är
relativt nytt i Sverige och finns idag endast i ett fåtal kommuner. Programmet liknar de tidigare
nämnda och syftar till att stärka den positiva relationen mellan föräldrar och barn (Socialstyrelsen,
2009). Triple P´s manualbaserade metod för föräldravägledning bygger på många års forskning
(Sander, 1999). Syftet med programmet är att förebygga, och tidigt upptäcka beteendeproblem hos
barn genom att stärka föräldrarna i sin roll. I de fall då beteendeproblem redan uppstått hos barnet
kan föräldrarna, genom Triple P, få hjälp att hitta verktyg för att hantera problemen. Triple-P har
anpassats för svenska förhållanden och metoden har testats i en randomiserad kontrollerad studie i
Uppsala under 2008. Det föräldrastödsprogram som används mest i Sverige är Örebro
Preventionsprogram (ÖPP) som syftar till att minska alkoholanvändning hos tonåringar (Statens
Folkhälsoinstitut, 2012).
Utvärdering och uppföljning av föräldrastöd genom bedömningsinstrument
Barn- och ungdomsnämnden i Uppsala kommun har, år 2011, slutit ett avtal med Uppsala
universitet. Enligt avtalet ska Uppsala universitet dels utvärdera Triple-P som metod för
föräldrastöd, dels genomföra studier som kan ge en ökad kunskap om hur barn i riskzon för psykisk
ohälsa kan upptäckas i ett tidigt skede (Uppsala kommun, 2011). Uppsala kommun har därmed
uttryckt önskemål om tillgång till mer kunskap kring metoder för att, i tidig ålder, upptäcka barn
som riskerar att utveckla socio-emotionella problem. En metod för detta skulle kunna vara
personalens skattning av barn med hjälp av bedömningsinstrument i förskolan.
Förskolans värdegrund och uppdrag finns beskrivna i Skolverkets läroplan för förskolan
(Lpfö 98). I läroplanen står vilka mål och riktlinjer som gäller för verksamheten. Enligt Lpfö 98 ska
alla som arbetar i förskolan följa de riktlinjer som finns beskrivna i läroplanen. För att säkerställa att
intentionen i läroplanen uppfattas korrekt av förskolorna har Skolverket under 2012 givit ut en skrift
som stöd i förskolornas arbete. I stödmaterialet vill Skolverket förtydliga viktiga skillnader mellan
den pedagogiska dokumentationen, som förskolorna ska jobba med, och traditionella
barnobservationer. Skolverket (2012) menar att utvecklingsbedömningar som utgår från att alla barn
utvecklas på ett förutbestämt sätt inte är förenliga med läroplanen. I materialet står vidare att
4
förskolan inte ska bedöma barn utifrån generella normer eller kriterier.
Inför ett eventuellt framtida införande av ett strukturerat bedömningsformulär i förskolan, är
det av stor vikt att få kännedom om personalens faktiska syn på ett sådant arbetssätt. Det finns
således ett behov av kunskap om hur förskolepedagogers värderingar, riktlinjer, tankar och
arbetssituation står i relation till skattning med formulär. Dessa faktorer påverkar i vilken grad
personalen accepterar nya direktiv. Studien kan ge en förståelse för vilka förhoppningar och
farhågor som finns hos förskollärare och därmed underlätta en potentiell framtida implementering.
Syfte
Syftet med studien var att undersöka vad chefer och pedagoger inom förskolan har för inställning
till att, med hjälp av ett formulär, utföra skattning av barns sociala och känslomässiga utveckling.
METOD
Design
Då studiens syfte var att inhämta kunskap om något som ännu är relativt okänt, är kvalitativ
metodik lämpligt (Björkqvist 2012). Kvalitativa undersökningar intresserar sig för den livsvärld
människor har och de kan ge kunskap om vilken mening människorna knyter till sig själva och sin
situation (Hartman, 2004). Genom att genomföra denna undersökning med kvalitativ metod kan
man alltså närma sig en förståelse för förskollärarnas och deras chefers syn på att skatta barns
utveckling samt få en bild av möjliga för- och nackdelar med att skatta barn med formulär.
Förförståelse
Avsikten var att personalens åsikter och tankar skulle inhämtas så förutsättningslöst som möjligt
och att alla förutfattade meningar skulle läggas åt sidan. Ett sådant arbetssätt lägger grund för att
essensen i det inhämtade materialet ska framträda så tydligt och korrekt som möjligt (Björkqvist
2012). Självklart har alla människor sin förförståelse som man får ta hänsyn till vid denna typ av
studier. Min bakgrund som sjuksköterska gör att screening som fenomen för mig inte känns så
kontroversiellt eftersom det passar väl ihop med det medicinska synsättet som jag är skolad i. Men
så behöver det emellertid inte vara för en förskollärare. Jag är likaså mamma till tre barn och har
egna erfarenheter av såväl förskola som BVC vilket kan färga min uppfattning om olika
personalkategoriers kunskaper och kompetensområden. Förförståelse kan ”bidra till att forskaren
går in i projektet med skygglappar, begränsad horisont eller bristande förmåga att lära sig något av
sitt material”(Malterud, 2009, s 45). Genom att vara medveten om mina egna föreställningar
minskas dock risken att oreflekterat tolka materialet utifrån min egen värld.
5
Urval
Intervjuer genomfördes med 13 personer, varav tio var förskolepedagoger och tre var chefer inom
förskolan. Den grupp individer som studerades sammansattes för att det insamlade materialet skulle
utgöra ett bra underlag för analys, ett så kallat strategiskt- eller syftesurval (Malterud, 2009).
Representativitet är mindre viktigt i kvalitativa studier, däremot är det nödvändigt att det material
som samlats in innehåller tillräckligt med för syftet adekvata data för att kunna tala om
användbarhet (Sandelowski, 1986). Genom ett väl genomtänkt strategiskt urval kan beskrivningar,
som har relevans för andra sammanhang än studiens kontext, utvecklas (Malterud, 2009). Ett urval
med variation kan enligt Malterud (2009) ge bättre underlag för ny kunskap och ger också möjlighet
att beskriva fynden på ett nyanserat sätt.
Inklusionskriterierna för deltagarna i studien var framtagna för att ge ett sådant relevant och
strategiskt urval. För att kunna delta i studien skulle respondenten ha minst två års samlad
arbetslivserfarenhet i den aktuella yrkesbefattningen. Personen skulle vara utbildad förskolepedagog
eller ha en chefstjänst inom förskolan i Uppsala kommun. I urvalet togs därutöver hänsyn till
individens etnicitet och ålder. Detta för att urvalet skulle motsvara befolkningen i samhället i så stor
utsträckning som möjligt.
Personerna som intervjuades rekryterades från både privat- och offentlig
förskoleverksamhet. Av de tretton individer som intervjuats var sex anställda inom enskilda
förskolor och sju inom den kommunala förskolan. Urvalet var delvis hämtat från redan etablerade
kontakter inom förskolan. De pedagoger som intervjuades var svenskfödda kvinnor mellan 30 och
64 år. Sex av de intervjuade individerna var Triple-P aktiva pedagoger och hade således sedan en tid
tillbaka haft kontakt med den forskargrupp som står bakom denna studie. De informanter som
rekryterades därutöver var medvetet utvalda för att kunna bidra med värdefull information. Av de
44 personer som tillfrågades om deltagande ville 13 låta sig intervjuas. Sex personer avböjde
medverkan. Tre av dem angav tidsbrist som orsak till varför de inte kunde delta. De tre resterande
personerna som tackade nej ville inte delta då de tyckte att utvecklingsbedömningar inte är förenligt
med förskolans värderingar och riktlinjer.
Tillvägagångssätt
Studiens bakgrund och syfte presenterades initialt vid ett möte med Triple-P aktiva
förskoleanställda i Uppsala. Forskare liksom representanter för förskolan ansåg att de förskollärare
som deltog på mötet var lämpliga personer att intervjua. Mötesdeltagarna informerades om att
studien skulle genomföras och att de skulle få ett brev med information om undersökningen.
Representanterna för förskolan lämnade kontaktuppgifter till samtliga mötesdeltagare efter mötet.
6
Av de tio förskollärarna som deltog på mötet intervjuades två. Övriga informanter i studien
kontaktades efter rekommendation av deras kollegor eller chefer. Det var personer som de visste
passade in i inklusionskriterierna och dessutom gärna delade med sig av sina tankar och åsikter,
oavsett om de var positiva eller negativa till att bedöma barn med skattningsformulär.
I det informationsbrev (Bilaga 1) som skickades till de utvalda personerna stod det att specifika
exempel på bedömningsformulär skulle visas inför intervjun, SDQ (Strengths and Difficulties
Questionnaire) och ASQ-SE (the Ages and Stages Questionnaire - Social-Emotional). Detta för att
skapa en förståelse för vilken typ av frågor som ställs vid en skattning av barnets sociala och
känslomässiga utvecklingsnivå med enkätfrågor. Tid och plats för intervjuer bokades med dem som
tackade ja till att bli intervjuade.
Datainsamlingsmetod
Författaren till studien utförde samtliga intervjuer. Intervjuerna spelades in, transkriberades och
analyserades med hjälp av en vedertagen innehållsanalys (se stycket Bearbetning och analys).
Studien grundas på semistrukturerade intervjuer med förskollärare och förskolechefer. Inför
intervjuerna utvecklades en intervjuguide (Bilaga 2) rörande olika aspekter av förskoleanställdas
inställning till att utföra skattning av barns sociala och känslomässiga utveckling. Intervjuguiden
pilottestades genom att en intervju genomfördes med en förskollärare som inte skulle vara med i
studien. Inför varje intervju fick deltagarna i lugn och ro läsa igenom och titta på
bedömningsformulären (SDQ och ASQ-se). De fick därefter möjlighet att ställa frågor gällande
dessa. Intervjuerna spelades in med hjälp av en diktafon och tog mellan 15-30 minuter. Intervjuerna
ägde rum på en avskild plats på den förskola där respektive person arbetade.
Etiska överväganden
Informationen som ligger till grund för analys i studien inhämtades enbart från personal inom
förskolan i Uppsala län. Intervjufrågorna rörde personalens tankar och åsikter om ett
utvecklingsprojekt som kan bli aktuellt för deras arbete. Tillstånd att utföra denna studie inhämtades
från chefen för förskoleverksamheten i Uppsala kommun. Det samlades inte känsliga persondata
från informanterna. Intervjupersonerna fick information om att deltagandet var frivilligt via ett
informationsbrev (se bilaga 1) samt vid intervjutillfället. Etiska överväganden gjordes utifrån
etikprövningsnämndernas riktlinjer (Etikprövningsnämnderna, 2012). Dessa riktlinjer är utformade i
enlighet med lag (SFS 2003:460) om etikprövning av forskning som avser människor. Denna studie
behandlar inte uppgifter som medför behov av etikprövning enligt etikprövningsnämndernas
bestämmelser (Etikprövningsnämnderna, 2012; SFS 2003:460).
7
Bearbetning och analys
Insamlad data analyserades med kvalitativ innehållsanalys, enligt Graneheim & Lundmans (2004)
metod. Ansatsen var induktiv. Den kvalitativa innehållsanalysens fokus finns på tolkning av texter
och den induktiva ansatsen innebär att texterna har analyserats förutsättningslöst (Lundman &
Hällgren Graneheim 2008). Denna analysmetod lämpar sig således för studiens syfte där
förskolepersonalens upplevelser och tankar studerades.
Analysarbetet följde strikt Graneheim och Lundmans metodbeskrivning (2004).
Intervjuerna transkriberades till text så snart som möjligt efter intervjutillfället. Författaren som
utförde samtliga intervjuer transkriberade åtta av dem. Fem av intervjuerna transkriberades av två
forskningsassistenter på institutionen för kvinnor och barns hälsa. De intervjuer som transkriberades
av annan person än författaren själv har sedan kontrollerats av denna avseende korrekthet i
förhållande till det inspelade materialet. Kontrollen utfördes genom att författaren lyssnade av
intervjuerna och därefter gjorde eventuella ändringar i transkripten.
Enligt Graneheim & Lundman (2004) ska samtliga transkript slås samman till en text som utgör en
enhet som kan analyseras. Analysenheten lästes igenom flera gånger av två personer för att få en
känsla för helheten och sedan markerades textens meningsbärande enheter, detta i enlighet med
Graneheim & Lundman (2004). De meningsbärande enheterna är de meningar eller stycken som är
relevanta för studiens syfte. Alla meningsbärande enheter resonerades fram av författaren i samråd
med två metodkunniga vid institutionen för kvinnors och barns hälsa. Den omgivande texten togs
med så att sammanhanget framgick tydligt. Författaren och de två metodkunniga kom även överens
om att de delar av texten som inte betraktats som meningsbärande enheter, det vill säga förblivit
omarkerade, inte var betydelsefulla för studiens syfte.
Nästa steg i analysprocessen är enligt Graneheim och Lundman (2004) att kondensera de
meningsbärande enheter som identifierats. Vid kondenseringen togs oviktiga partier och
utfyllnadsord bort utan att innebörden ändrades. Kvar blev en kärnfull enhet som återspeglade ett
budskap i intervjun. Enheten fick därefter en kod.
De olika koderna jämfördes avseende likheter respektive olikheter och sorterades därefter in
i kategorier och teman. Kategorierna presenterar det manifesta innehållet och i de olika teman
framgår även det latenta innehållet. Sorteringsprocessen pågick till dess att alla meningsbärande
enheter delats in i en kod. Materialet som sorterats in i varje tema kontrollerades därefter för att se
att budskapen i de meningsbärande enheterna verkligen liknade varandra och inte tillhörde något
annat tema. Därefter kontrollerades varje kategoris innehåll på samma sätt. Koder och kategorier
8
stämdes sedan återigen av för att upptäcka om några koder liknade varandra för mycket. Om så var
fallet justerades och förtydligades dessa.
De beskrivningar som arbetats fram validerades genom att ursprungsmaterialet lästes
igenom på nytt. Genom att läsa igenom texten på nytt minskades risken för att något skulle ha
missats i materialet. Precis som Graneheim och Lundman (2004) beskriver, har analysprocessen
därför gått fram och tillbaka mellan textavsnitt och texten som helhet. I figur 1, visas exempel på
meningsbärande enheter, kondensering, kod, kategori och tema.
Meningsbärande enhet
Kondensering
Kod
Kategori
Tema
Jag kan tänka mig att det
kanske är vissa som inte
tycker att det ligger på vårt
bord och varför ska vi hålla
på och bedöma barnet?
Kan tänka mig att
vissa inte tycker det
ligger på vårt bord.
Varför ska vi
bedöma barnet?
Förväntar sig
motstånd och
oro hos
föräldrarna
Oro inför att
möta
föräldrarnas
reaktion
Möta
föräldrars
reaktion
då kan jag känna att man blir
rädd för att sätta en negativ
stämpel på ett sånt barn när
det kanske egentligen
handlar om vad som helst.
Känner att man blir Rädsla att
rädd att sätta en
stämpla barn
negativ stämpel på
ett barn, kan handla
om vad som helst.
Rädsla att
bedöma
felaktigt
Skatta barn
med
formulär i
förskolan
Figur 1. Exempel på meningsbärande enheter, kondensering, kod, kategori och tema.
9
RESULTAT
Resultaten utmynnade i tre teman och nio kategorier som presenteras i tabell 1. För att förtydliga
varje kategoris budskap i resultatredovisningen, ges citat från intervjuerna. Informanterna benämns
som pedagog A-M. En översikt av samtliga koder, kategorier och teman finns i bilaga 3.
Tabell 1. Kategorier och teman
Tema 1: Möta föräldrars
reaktion
Tema 2: Skatta barn med
formulär i förskolan är
komplext
Tema 3: Att upptäcka barn
som inte mår bra tidigt
Kategorier:
Oro inför att möta föräldrars
reaktion
Kategorier:
Förskolan som forum för
skattning
Kategorier:
Dialog med andra professioner
Redovisning av svar för
föräldrarna
Rädsla att bedöma felaktigt
Upptäcka barn som inte mår bra
med ett formulär
Skattning – ett förlegat
arbetssätt
Fördelar med att arbeta med
skattningsformulär i förskolan
Förskollärares arbetsmiljö
Nedan visas resultaten av det första temats två olika kategorier, samt fem koder (Figur 2). De koder
som arbetats fram under analysprocessen utgör sedan underrubriker under respektive kategori i den
sammanfattande texten.
MÖTA FÖRÄLDRARS REAKTION
Oro inför att möta föräldrarnas
reaktion
-Informera om att skattningsarbetet ska äga
rum
-Väntar sig motstånd och oro hos föräldrarna
-Vem som tillhandahåller formuläret har
betydelse
Fö
-Inte helt lätt att redovisa svaren för föräldrarna
-Föräldrar intresserar sig mest för barnets
sociala beteende
Redovisning av svar för föräldrarna
figur 2. Tema 1, kategorier och koder
10
Oro inför att möta föräldrars reaktion
Informera om att skattningsarbetet ska äga rum
Det framkom i studien att pedagogerna vill att föräldrarna ska vara tydligt informerade om varför
och hur man gör skattningen. Förskollärarens attityd, då denne ger informationen om
skattningsarbetet, är avgörande för hur den tas emot av föräldern. Det är viktigt att pedagogen i sin
information till föräldern förmedlar att alla barn kommer att bedömas och att syftet är att förbättra
hälsan, inte att leta efter något sjukt. Det är viktigt att ge föräldrarna tid att reflektera över den nya
metoden för bedömning. En del förskollärare är positiva till, och trygga med att informera föräldrar
om att bedömningen ska äga rum, medan andra tycker att det känns olustigt.
”Att man verkligen är ...alltså väldigt klar med att det här gör vi på alla barn och det är ingenting
som
...liksom att vi gör det för att det är nåt fel, utan för att vi snarare ska upptäcka om det är nånting, att nåt barn mår
dåligt. Det får man ju va väldigt tydlig med”
(Pedagog H)
Förväntar sig motstånd och oro hos föräldrarna
Det finns en oro hos förskollärarna att föräldrar kommer att se bedömningen som ett sätt att hitta det
negativa hos barnen. De tror att föräldrarna kan motsätta sig vissa frågor i formuläret. En del tror
även att föräldrar kommer att tycka att förskollärare inte ska bedöma barns psykiska hälsa, då det
inte ingår i en pedagogs utbildning. Föräldrarna antas tycka att hälsobedömningar av detta slag hör
till barnavårdscentralens uppgifter. Förskollärarna förväntar sig motstånd och många frågor om
skattningen, då föräldrarna kan tycka att det känns jobbigt, kanske till och med skrämmande, att
deras barn ska bli bedömda. Det är ju inte därför dom är på förskolan. Att skatta barn på det här
sättet tror en del förskollärare kommer att skapa oro hos många föräldrar i onödan. Föräldrarna vill
inte att deras barn ska bli stämplade. Någon förskollärare tycker att föräldrarna ska ha möjlighet att
säga nej till att en skattning av beteendet utförs på deras barn. En annan tror att det kan ta tid att få
föräldrarna att förstå skattningsarbetets syfte. En förskollärare förväntar sig att föräldrarna kommer
att ifrågasätta behovet av ett skattningsformulär för att se om ett barn inte mår bra. En del
pedagoger tror att föräldrarna skulle reagera jättehårt på att ett bedömningsarbete påbörjas och
någon påtalar att det finns en allmän diskussion i samhället om att barn blir bedömda för tidigt idag.
En pedagog förväntar sig inte något motstånd hos föräldrarna, eftersom dom har så stort förtroende
för förskolan.
”Jag kan tänka mig att det kanske är vissa som inte tycker att det ligger på vårt bord och varför ska vi hålla på
och bedöma barnet, är dom inte bara här för att liksom... för att ja men lära sig och lä... det här sociala och
11
liksom varför ska vi bedöma dom? För det är ju väldigt mycket prat om det i skolan nu med betyg längre ner
och dom blir bedömda så tidigt. Så tror jag att vissa kan reagera”
(Pedagog H)
Vem som tillhandahåller formuläret har betydelse
Många förskollärare tror att det är betydelsefyllt vem som tillhandahåller formuläret. De ser att
detta kommer att påverka föräldrarnas bild av skattningsarbetet. Flera av de intervjuade
pedagogerna tycker att det är bättre om barnavårdscentralen lämnar ut formuläret. Anledningar som
nämns är att metoden förmodligen möter mindre motstånd då, att det har fungerat så vid
skattningsarbete tidigare, att föräldrarna skulle bli mindre överraskade på det sättet, att föräldrarna
då har en tydlig bild av bedömningen när dom lämnar formuläret till förskolan samt att det lämnar
mindre utrymme för missförstånd om det kommer från sjukvården. En förskollärare beskriver att
det blir tydligt att det är två instanser som jobbar ihop om barnavårdscentralen lämnar ut formuläret.
Om förskolan ger ut det så framstår det som om förskolan står ensam bakom arbetsmetoden. Det
finns även fördelar med att förskolan tillhandahåller formuläret. Pedagoger har nämnt att kontrollen
då blir bättre för förskolan då formulären inte riskerar försvinna, och att oron förmodligen kan öka
om enkäten kommer från barnavårdscentralen
”Det skulle nog kännas bäst om föräldrarna kommer till oss. Så att de vet vad det är för papper, så att man
inte går förbi föräldrarna. /-/ Så det skulle jag nog föredra, att det är föräldrarna som kommer och att vi ser
det som en slags service att vi har gjort det, så att det inte känns som vi går bakom ryggen på dem”
(Pedagog F)
Redovisning av svar för föräldrarna
Inte helt lätt att redovisa svaren för föräldrarna
Förskollärarna är överens om att det är viktigt att ha en öppen dialog med föräldrar och flera av
pedagogerna vill gå igenom varje fråga med föräldrarna och motivera sitt svar. Svaren kräver sin
förklaring och de vill därför inte bara lämna en ifylld enkät till barnavårdscentralen. När lärare och
föräldrar går igenom formuläret har föräldrarna möjlighet att dels ställa frågor, dels förmedla sin
bild av barnet. Förskollärarna vill stå för sin och sina kollegors åsikt. En förskollärare tror att det
kan bli väldigt känsligt att redovisa svaren, beroende på relation till föräldrarna och vad skattningen
visar. En del pedagoger påtalar att det skulle vara väldigt svårt och jobbigt att objektivt redovisa
svaren för föräldrarna till ett barn som har sociala och känslomässiga problem. Det framgår i
intervjuerna att en del förskollärare föredrar att barnavårdscentralen ska stå för tolkning och
12
redovisningen av svaren för föräldrarna. Om pedagogen inte står för metoden eller inte tycker att
förskollärare har den kompetens som krävs för tolkning, känns det olustigt och svårt att göra det.
Relationen till föräldrar är väldigt viktig för förskollärare. I en intervju tar informanten upp
svårigheten med att ställa detta faktum i relation till att presentera objektiva svar för föräldrar till ett
barn med problem. Svaren kommer att färgas om förskolläraren vet att de ska redovisas för
föräldrarna menar informanten.
”Att vi skulle fylla i dom och lämna dom till föräldrar, då måste vi ju samtidigt ha gått igenom varje fråga med
föräldern och motiverat varför vi har svarat si eller så… eh… Alltså det skulle vara jättesvårt att bara kryssa i
och lämna till föräldern och föräldern tar med det till barnavårdscentralen Det ser jag väldigt snabbt när jag
tittar på det här”
(Pedagog B)
”...och jag tror att man har låst det här med att du måste vara så oerhört öppen till föräldrar. Och du måste
tala om allt vad du gör ...och allt vad du tänker. Och om du då har ett svårt barn... Eller ja ett knepigt barn...
då kan du inte vara helt... Du måste sila det till föräldrarna!”
(Pedagog D)
Föräldrar intresserar sig mest för barnets sociala beteende
Informanterna beskriver att de flesta föräldrar frågar mycket om sitt barns kompisrelationer och om
barnet verkar känna sig tryggt och välmående på förskolan. De undrar framför allt annat om
förskollärarna tycker att deras barn fungerar normalt med tanke på socialt beteende och funktion i
gruppen, även om viss variation finns avseende vad föräldrar tycker är av intresse att samtala om.
Vissa är intresserade även av andra typer av utvecklingsnivå, såsom exempelvis koncentration och
faktakunskaper, men det är främst när dom närmar sig övergången till skolan som det kan vara
aktuellt. Det sociala beteendet är även det som förskollärarna vill att samtalen med föräldrar ska
handla om.
”Ja, eh, det tycker jag! Eh... Det är väl det dom frågar mest om. Alltså hur det går för dom och om dom leker,
om dom har kompisar och hur dom är mot andra. Det tycker jag. Eh... Och sen vill dom ju självklart veta
utvecklingsnivån också, men jag tror att det här sociala är nog mest viktigt, eller i alla fall om dom är lite
yngre. Sen sista året, innan dom ska upp i skolan, då märker man att föräldrarna blir lite mer... jamen, hur
mycket dom kan med bokstäver och lite sånt där. Men innan dess tycker jag att det är mest socialt. Dom är
intresserade hur barnen är”
(Pedagog H)
13
Nedan visas resultaten av det andra temats sex olika kategorier, samt fjorton koder (Figur 3). De
koder som arbetats fram under analysprocessen utgör sedan underrubriker under respektive kategori
i den sammanfattande texten.
SKATTA BARN MED FORMULÄR I FÖRSKOLAN ÄR KOMPLEXT
-Förskolan – ett bra forum för att bedöma
socialt beteende
-Bedömning av barnen sker redan
-Kluven inför att skatta barns beteende
Förskolan som forum för skattning
-Rädsla att stämpla barn
Rädsla att bedöma felaktigt
-Värdefullt om flera i personalgruppen står
bakom bedömningen
-”Been there, done that” Inget som förskollärare vill ta upp igen
-Dagens förskola ska se till barnets positiva
sidor
Skattning – ett förlegat arbetssätt
Fördelar med att arbeta med
skattningsformulär i förskolan
-Formuläret kan ge en tydligare och mer rättvis
bild av barnet
-Kan vara ett stöd i utvecklingssamtalet
-Tid – något att ta ställning till
-Behov av stöd och undervisning i
skattningsarbetet
Förskollärares arbetsmiljö
-Upplever behov av öppen dialog med BVC
vid svårare fall
-Olika sätt att agera idag vid problem
-Otillfredsställande samarbete med BVC
Dialog med andra professioner
Figur 3. Tema 2, kategorier och koder
Förskolan som forum för skattning
Förskolan – ett bra forum för att bedöma socialt beteende
Alla förskollärare som intervjuats är överens om att de har så pass god kännedom om barnen och
deras agerande i sociala situationer att de utan större problem skulle kunna svara på frågorna i
formuläret. Enighet råder alltså om att förskolan är ett bra forum att göra bedömningar, om man ska
göra sådana. Barnen är på förskolan så många timmar och pedagogerna ser barnen i så många olika
situationer och sammanhang.
”För att här ser man ju barnet i väldigt många olika situationer. Alltså gör man den i hemmet till exempel, så
är man ju i en ...i en liten miljö eller vad man ska säga, och i förhoppningsvis en väldigt trygg miljö där man
14
ändå har ...hoppas jag att dom har ...eh... och då känns det som om här är ju ändå en miljö där det finns flera
saker att liksom distraheras av till exempel eller och flera sociala kontakter och sociala sammanhang som man
kan liksom i sånt fall observera barnet i om man känner att man behöver det”
(Pedagog K)
Bedömning av barnen sker redan
Flera av de förskollärare som intervjuats i denna studie berättar om hur barnen blir bedömda redan
idag. Informanterna beskriver hur barnen blir bedömda systematiskt via mallar och löpande utan
något schema. Bedömningen sker automatiskt och många gånger utan att föräldrarna är medvetna
om det. En pedagog förklarar att förskollärarnas kunskaper om hur barn fungerar normalt i sociala
sammanhang, utgör en ofrånkomlig grund till bedömning. Inför utvecklingssamtalen uppskattar
förskollärarna på många förskolor hur barnet är för tillfället och jämför det med hur barnet
uppfattats tidigare.
”Vi gör ju det här, fast vi har ju liksom ett annat verktyg redan alltså... Att ni vi har utvecklingssamtal så går ju
vi liksom igenom såna här saker redan. Kanske inte så här grundligt. Vi har ju kanske inte så här många
punkter liksom, men...”
(Pedagog C)
Kluven inför att skatta barns beteende
Om förskollärare ska skatta barn eller inte är en fråga där meningarna går isär hos informanterna.
Några tycker att det är viktigt att skatta just socialt beteende eftersom det är så viktigt, medan andra
tycker att det går emot förskolans riktlinjer. De anser att ett skattningsmoment inte tillför någonting,
att det är ett verktyg som inte behövs. En förskollärare omnämner skattning av barns utveckling och
förmågor som ett laddat ämne men menar samtidigt att ”ingen spaning – ingen aning” är ett uttryck
som hon står bakom. Det framgår av intervjuerna att många förskollärare ser positivt på att bedöma
det sociala beteendet, eftersom det ligger till grunden för så mycket, men att de samtidigt är väldigt
skeptiska till bedömning av andra färdigheter.
”Eh, jag tycker att det är viktigt att vara...vara medveten och se...och se alla barn. Och att alla barn eh... Som
sagt, just då man beskriver sociala aspekter, att alla barn är med i gruppen och att alla barn är med och leker
och att dom är delaktiga och tar för sig och säger vad dom tycker och tänker och att man är... är med barnen,
men ...jag tycker inte att det känns viktigt att...som i såna här, alltså att man kryssar för att dom... Det här kan
dom och det här kan dom inte. Det tycker jag inte är... är viktigt”
(Pedagog K)
15
”Både och. Ja, jag är lite kluven... Ja, det är absolut bra att skatta barn eh... för att se att dom mår bra, men
sen ...utvecklingsmässigt alltså. Det blir jag lite rädd, om man går ner för långt och vad är det man vill nå med
det?”
(Pedagog H)
Rädsla att bedöma felaktigt
Rädsla att stämpla barn
Rädslan att stämpla barn är något som beskrivs av flera förskollärare i intervjuerna. De menar att
beteendet som barnet visar på förskolan bara är en del av verkligheten. Skälen till att ett barn har
svårigheter med att anpassa sig till sociala strukturer på förskolan kan vara vilka som helst.
Någonting i barnets miljö kan vara orsaken, felet måste inte finnas hos barnet. Beteendeproblemen
kan dessutom vara av temporärt slag, en mognadsfråga. Man bör därför vara försiktig med att dra
slutsatser om barns beteenden. En förskollärare är bekymrad över det faktum att pedagogernas
förhållningssätt till materialet kan variera mycket. Det kan få konsekvenser. Hon menar att om
förskollärarna som fyller i ett formulär inte är professionella, utan kryssar i känslomässiga svar, kan
det resultera i att barn kan bli bedömda, och i värsta fall stämplade på fel grunder.
”man kanske får en stämpel, barnet kan få en stämpel på sig av nånting som kanske bara är en mognadsfråga.
som kanske växer bort av sig själv...”
(Pedagog G)
Barn kan bete sig olika beroende på miljö och normal utveckling sker i olika takt
Många förskollärare anser att varje barns utveckling är alltför unik och oförutsägbar för att skatta
vid enstaka tillfällen. Barnet ska få utvecklas i sin egen takt. Den normala utvecklingen pågår
ständigt och sker i så ojämn takt att det är svårt att ge en bild av barnens utveckling som kan anses
giltig över tid. De svar som ges vid skattningstillfället är aktuella endast en kort tid därefter. En
förskollärare beskriver att barns beteende kan ändras snabbt beroende på vilka personer som finns
nära barnet och den omgivande miljön. Värdet av en skattning som sker i endast en miljö vid ett
tillfälle är därmed tveksamt. Ett par av de intervjuade pedagogerna uttrycker därför att fler
bedömningar ska utföras för att bilden av barnet ska bli korrekt och fullständig.
”Skatta... Ja, det är så svårt ord det där, men det är klart att jag tycker att det är viktigt att eh... titta på
barnets utveckling... så. Vad som händer. Men jag tycker kanske inte att man ska jämföra barnen med andra,
det tycker jag inte. För jag ser det att barn utvecklas ju så otroligt olika. På olika sätt och är man... Man har
16
ju olika förmågor, så är det ju. Varje barn är ju väldigt unikt och är man jättebra, eller jättelångt fram
nånstans så kanske man måste ligga lite tillbaka nån annanstans”
(Pedagog M)
”Alltså att man kanske måste få in fler bedömningar. Det kanske ska vara nån del där föräldrarna måste få
säga sitt och där förskolan säger sitt och sen kanske BVC utifrån... att det måste ske kanske på flera... Innan
man gör en slutgiltig bedömning, så att säga. Så jag tror kanske inte bara förskolans del kan säga allt”
(Pedagog I)
Värdefullt om flera i personalgruppen står bakom bedömningen
Samtliga informanter tycker att flera pedagoger ska stå bakom bedömningen av ett barn.
Förskollärarna menar att de har olika relation till barnen och att de ofta ser olika beteenden hos
dem. Om flera i personalen diskuterar fram svaren kan en bredare och mer fullständig bild av
barnets beteende ges.
”Ja, eftersom vi ser olika bitar så, så kanske man ska va flera som observerar och tittar på dom här frågorna
och ser barnet. Vi ser ju... Vi ser ju barnet i olika, olika sammanhang och på olika sätt, så jag tycker kanske att
man ska va flera faktiskt”
(Pedagog M)
Skattning – ett förlegat arbetssätt
”Been there, done that” Inget som förskollärare vill ta upp igen
En viss skepsis finns hos några av de förskollärarna som intervjuats när det gäller att skatta barn
med formulär. Det har förekommit skattningsarbeten i förskolan förut, men dessa har avbrutits. Att
återigen påbörja ett sånt projekt känns tveksamt för dessa förskollärare. De känner att förskolan har
gått ifrån observationsmaterial och att det känns gammaldags. En pedagog konstaterar att det skulle
komma mycket starka reaktioner från förskollärarna om skattning implementerades på nytt.
”Alltså det är lite främmande för oss att göra skattningar av det här slaget, för att vi har kommit ifrån det, om
man tänker längre tid tillbaka i förskolan, där man hade observationsmaterial och liksom så här… Och att nu
återigen ta upp det här med skattning… Alltså jag… Nej, jag är tveksam, måste jag säga. /-/ kollegorna skulle
reagera om vi skulle ta upp och säga att nu kommer BVC med det här och vi ska fylla i detta och lämna till
föräldrarna. Jag tror det skulle bli ramaskri alltså”
(Pedagog B)
17
Dagens förskola ska se till barnets positiva sidor
En del förskollärare talar om vikten av att se till varje barns positiva sidor och lärande. Det är det
som dagens förskola ska inrikta sig på, enligt dem. Förskolan ska se och främja varje barns
utveckling, inte jämföra barn med varandra. En förskollärare berättar att pedagoger, i enlighet med
forskning och litteratur, idag går in för att diagnostisera sig själva snarare än barnet. Förskolan har
gått ifrån att lägga problemen på barnet. Att nu börja skatta barnens beteende går stick i stäv med
den utvecklingen, enligt några informanter.
”Alltså på senare år så har vi i förskolan mer och mer inriktat oss på att… På varje barns utveckling… Att inte
jämföra barn med varandra, utan att man har olika takt och man har olika förutsättningar och allt det här och
att lyfta fram dom styrkor varje barn har”
(Pedagog B)
Fördelar med att arbeta med skattningsformulär i förskolan
Formuläret kan ge en tydligare och mer rättvis bild av barnet
Många förskollärare konstaterar att ett bedömningsformulär kan förtydliga dels barnet som individ,
dels barnets specifika behov. Formuläret kan utgöra en trygghet och försäkring för pedagogerna, när
det gäller att följa utveckling hos barn i en stor barngrupp. Bedömningsformuläret blir en anledning
för förskollärarna att sätta sig ner och prata om varje barn. En förskollärare menar att detta i sin tur
kommer att leda till att pedagogerna utvärderar sitt eget bemötande mot barnen på ett annat sätt än
idag. En strukturerad skattning via formulär säkrar en likvärdig och värderingsfri bedömning av alla
barn i förskolan. Förskollärarna tänker att de kan bli stärkta i sina funderingar om avvikande
beteende hos vissa barn. De kan därmed bli säkrare i sitt beslut om behov av extra stöd finns hos
barnet eller inte. Ett skattningsarbete med tydliga formulär gör förhoppningsvis att även den
förskollärare som annars blundar för avvikelser ser dessa och agerar.
”man skulle känna sig mer säker på ...på sina tankar och funderingar. Att man mera skulle få en lite mera tyngd
i ...i det man sitter och kanske många gånger bollar med kollegor och så där”
(Pedagog I)
Kan vara ett stöd i utvecklingssamtalet
Bedömningsformuläret kan vara ett underlag i samtalet med föräldrar enligt några av de pedagoger
som intervjuats. En förskollärare berättar att hennes förskola har en övergripande mall för det som
18
ska diskuteras på utvecklingssamtalet. Mallen beskriver att pedagogen ska ta upp hur barnet
fungerar socialt, motoriskt och språkmässigt. Riktlinjerna för samtalet är därmed relativt lösa och
det är lätt för pedagogen att glömma eller utelämna viss information. Med ett utvecklingssamtal
som utgår från ett bedömningsformulär minskar risken för att det ska hända. Andra tycker att
formuläret är för detaljerat att följa strikt på utvecklingssamtalet för alla barn, men att det ändå
skulle kunna vara till hjälp i mötet med föräldrar, kanske som ett komplement då pedagogen vill
visa föräldrarna på ett avvikande beteende. Ett par informanter tycker att föräldrarna kan få med sig
formuläret hem inför utvecklingssamtalet och att man sedan kan resonera om likheter och olikheter
i föräldrarnas och förskollärarnas svar. En pedagog ser ingen fördel alls med att använda formuläret
som stöd i utvecklingssamtalet, utan vill hellre fortsätta arbeta med den mall som den aktuella
förskolan använder idag. En annan förskollärare tycker att formuläret kan resultera i en negativ
vinkling av barnet.
”Man skulle kunna använda sig utav vissa delar i utvecklingssamtalet, men jag tror inte att jag ser det som att
man skulle kunna använda det med alla. Jag skulle nog kunna ge dom det här, bara på ett utvecklingssamtal
och dom skulle kryssa i som dom bedömde. Och sen så... Jag tycker inte att det skulle vara utgångspunkten vid
ett utvecklingssamtal, eftersom det är ändå ganska många... frågor som eh... blir som negativa. Att det får en
negativ vinkling på barnet. Även om det skulle generera något positivt”
(Pedagog E)
Förskollärares arbetsmiljö
Tid – något att ta ställning till
Det har i intervjuerna framkommit att tid är en bristvara för förskollärare. Tidsbristen till trots anser
många av förskollärarna att det finns tid till ett bedömningsarbete. Tiden får tas från mindre viktiga
uppgifter och tack vare att pedagoger är vana vid formulär blir belastningen inte så stor. Tiden som
investeras i skattningen kommer att ge utdelning i form av minskat behov av exempelvis
konfliktlösning och tjat. Att få tiden att räcka är en organisationsfråga som går att lösa, enligt många
informanter. De förskollärare som tycker att tiden inte räcker, eller inte bör läggas på ett
skattningsarbete, beskriver att bedömningen och redovisningen av svaren för föräldrarna är en
tidskrävande process. Förskolepersonalen får hela tiden fler uppgifter och de menar att gränsen nu
är nådd. En förskollärare anser att det skulle vara omöjligt att hinna med den här typen av
bedömningar i dagens förskola.
”Det kanske tar tid att göra det, men det kanske leder till att vi sparar tid på annat håll”
(Pedagog C)
19
”Ja, vi får ju hela tiden mer på vår lager. Vi ska ju göra mer och mer saker. /-/ Och det här med pedagogisk
dokumentation och så… såna saker men… Så visst kan det ju upplevas att; Hur ska vi få tiden att räcka till?
Så säger vi ju alltid nu när vi får mycket saker pålagda, så att säkert skulle många tycka det; Jaha, ska vi göra
ytterligare en sak”
(Pedagog A)
Behov av stöd och undervisning i skattningsarbetet
Undervisning och handledning är nödvändigt för att införandet av ett bedömningsarbete med
formulär ska fungera bra. Förskollärarna vill veta bakgrunden till att skattningsarbetet inleds och
vilket syftet är. De vill få tydliga instruktioner om utförandet och om vilka beslut som ligger bakom
införandet. Det är viktigt för att pedagogerna sedan ska känna sig trygga då de, i sin tur informerar
föräldrarna.
”Skulle det här komma ut på förskolorna och man själv skulle jobba med det; Det man vill veta det är ju
verkligen eh... ja men lite grann... Ja men, varför det görs och vad är verkligen syftet liksom med det. Och hur
ska vi använda det? Ska vi bara göra bedömningen och sen inget mer?”
(Pedagog H)
Dialog med andra professioner
Upplever behov av öppen dialog med BVC vid svårare fall
Behovet hos förskollärare, att reflektera över barns beteende framgår tydligt i flera av intervjuerna.
Förskolan kan ibland känna oro över ett barns utveckling men uppleva att dom inte har någon att
rådfråga i ärendet. Informanterna efterfrågar ett öppet forum för diskussion och råd med
barnavårdscentralen om barns beteende och hälsa. Ett forum där förskollärarna får prata om det
svåra i sitt arbete och där de kan få stöd i hur de kan hjälpa barn med avvikande beteende på bästa
sätt. Diskussionen behöver inte röra specifika barn utan fungera mer som ett kontinuerligt, effektivt
informationsutbyte och stöd professionerna emellan. Ett par av de intervjuade förskollärarna tycker
däremot inte att de befunnit sig i någon situation där de velat få råd eller stöd från
barnavårdscentralen
”Ja, åtminstone kan jag uppleva att det skulle finnas behov av ett samarbete med barnavårdscentralen, mer än
vad vi har idag. Ett utbyte med dom där vi liksom ...där man känner att man... alla är här för barnets bästa
och att det inte är två instanser som ...står emot varandra eller vad man ska säga. Att man upplever att man
är... Man skulle kunna ha mer utbyte av varandra. Det har vi faktiskt funderat på här, att liksom bjuda in
barnavårdscentralen till ett föräldramöte”
20
(Pedagog J)
”Även fastän jag tror vi ser väldigt mycket varje dag, och och vi är vana och kunna sätta ord på det, så ...så
tror jag att alla är väl alltid osäkra när... Speciellt när det kanske är nåt barn där det är lite ...problem runt
omkring, så är det ju jobbigt. Både att prata med föräldrar och med andra, så att det tycker jag väl alltid är
alltså bra, att få mer verktyg och få stöttning och råd och få jobba med sånt”
Olika sätt att agera idag vid problem
En del av de förskollärare som intervjuats är aktiva i föräldrastödsprogrammet Triple-P. Detta
nämns även av en informant som en åtgärd, då pedagogerna ser ett behov av mer stöd till en familj.
Om det visar sig att problemen är för stora att hantera på förskolan hänvisar förskolan vidare till
special-BVC. I intervjuerna tas kommunens team av specialpedagoger och psykologer upp vid ett
flertal tillfällen. Teamet är uppskattat av många förskollärare, men en del av dem säger att det är
svårt att få tider och att det ändå finns ett behov av ett mer kontinuerligt samarbete med andra
professioner. En person tycker att det fungerar bra idag och att kontakten med teamet täcker de
behov som finns. I en intervju berättar förskolläraren att det även finns andra delar av det stödjande
nätverket för förskolebarn, exempelvis modersmålsenheten. Pedagogerna tar återkommande upp
den öppna kontakten med föräldrarna. De menar att det är föräldrarna som de i första hand vänder
sig till om de har funderingar om ett barn. En representant för de enskilda förskolorna berättar att de
kan välja om de vill köpa konsultationstjänsten från det kommunala teamet eller inte.
”Alltså det är väl för få kan jag tycka. Det är en psykolog och det är en specialpedagog och dom har ju väldigt
stort område. Dom har jättemånga förskolor! Så det är ju väldigt svårt att få tider. Alltså ringer man så kan ju
dom vara uppbokade flera veckor framåt. Och det är väl det som är det mest tråkiga, att det kan ta tid innan
man får träffa dom eh... och att man man kanske hade velat haft nån lite mer kontinuitet och träffa dom kanske
oftare, men det hinner ju inte dom för dom har ju så många förskolor och ska träffa så många. Eh... Men
annars så tycker jag alltså det är ju en jättebra och ...verktyg att ha dom och det är en jättetrygghet”
(Pedagog H)
Otillfredsställande samarbete med BVC
Pedagogerna uttrycker en frustration över bristen på samarbete med barnavårdscentralen. Det
framgår också att förskollärare i viss mån saknar förtroende för barnavårdscentralens stödjande
funktion. Informanterna berättar att de ibland hänvisar föräldrar till barnavårdscentralen men att det
senare visar sig att hjälp därifrån uteblivit. Det har bildats ett känslomässigt avstånd mellan
förskolan och barnavårdscentralen och kommunikation mellan instanserna finns överhuvudtaget
21
inte idag. Förskollärare kan känna att de bär på mycket och viktig information om barnen, men att
dom inte kan förmedla denna till barnavårdscentralen. Här har pedagogernas tystnadsplikt en
central roll. En informant ger uttryck för sin frustration då hon beskriver att det ibland är omöjligt
att ge föräldrar en konkret, objektiv bild av barnets svårigheter. Det innebär att informationen
stannar hos förskolan eller föräldrarna, det vill säga aldrig når barnavårdscentralen
”Ja, vi skulle nog gärna vilja kunna bolla vidare till barnavårdscentralen i vissa sammanhang och det har vi
också gjort men då upplever vi ganska ofta att barnavårdscentralen… Föräldrarna kommer tillbaka och så
har dom fått ett svar från barnavårdscentralen att: ”ja, det är si och det är så och det… Det är ingen fara
och…”… Liksom… Dom… Ja, jag vet inte om barnavårdscentralen har tagit ärendet på allvar eller om inte
föräldrarna har förmedlat vår oro på rätt sätt till barnavårdscentralen då, för att vi får inte backupen, känner
jag”
(Pedagog B)
Nedan visas resultatet av det tredje temats kategori, samt två koder (Figur 4). De koder som arbetats
fram under analysprocessen utgör sedan underrubriker under kategorin i den sammanfattande
texten.
ATT UPPTÄCKA BARN SOM INTE MÅR BRA TIDIGT
-Hjälp att inte missa något och att ge, dom barn
som behöver, hjälp i ett tidigt skede
-Vi upptäcker barn med psykisk ohälsa utan
formulär
Upptäcka barn som inte mår bra med
ett formulär
Figur 4. Tema 3, kategorier och koder
Upptäcka barn som inte mår bra med ett formulär
Hjälp att inte missa något och att ge, dom barn som behöver, hjälp i ett tidigt skede
Alla förskollärare som intervjuats är måna om att barnen ska må bra och tycker att det är viktigt att
se ifall det finns något barn som inte gör det. En del tycker att ett skattningsarbete kan vara en bra
metod som på ett smidigt sätt får problemen till ytan. Någon påtalar att det kan vara ett nödvändigt
verktyg, då förskolans barngrupper ofta är stora idag och att det inte är så lätt att se alla barn på ett
djupare plan. Det finns därmed risk att ett barn som inte mår bra missas. Den risken kan minskas
med en strukturerad och likvärdig bedömning av alla barn. Barn med psykisk ohälsa kan hittas och
få hjälp i ett tidigt skede. Många förskollärare pratar om hur viktigt det är att upptäcka barnen som
inte mår bra tidigt.
22
”Ja, det är ju bra, det... I och med att vi har så stora grupper och ska kolla in så många barn, så tror jag att...
Ja, att man inte missar nåt, eller att inget går förbi. Nånting som man kanske borde ta tag i, kanske man ser
med hjälp av... av det sättet att jobba”
(Pedagog G)
Vi upptäcker barn med psykisk ohälsa utan skattningsverktyg
Två förskollärare är tydliga med att ett skattningsverktyg inte behövs för att pedagoger ska se om ett
barn mår dåligt. De menar att det ingår i deras roll och ansvar att upptäcka ändå.
”där ligger ju också liksom vårat ansvar som jobbar med barn i förskolan att... se till att alla barn ...mår bra
...och är med och leker och samtidigt att det är vårat ansvar att upptäcka om det är någon som inte mår bra. Och i
sånt fall då liksom ta tag i det och göra någonting åt det”
(Pedagog K)
DISKUSSION
Syftet med studien var att öka kunskapen om förskolechefers och förskolepedagogers tankar och
åsikter om sin roll vid skattning av förskolebarns utvecklingsnivå och sociala förmågor. Resultatet
visade att en implementering av ett skattningsarbete, som metod för att upptäcka barn med psykisk
ohälsa, är komplext för förskollärare.
Det finns en olust bland förskollärare att möta föräldrarnas reaktion och oro inför
bedömningen. Redovisning av formulärets svar för föräldrarna är inte heller helt lätt, enligt
förskollärarna. I studiens resultat framkommer likaså en känsla av kluvenhet inför att skatta barn
med formulär. Förskolan anses vara ett bra forum för att bedöma socialt beteende och formuläret
anses kunna resultera i en tydlig och rättvis bild av barnen. Förskollärarna är dock rädda för att
stämpla barn. De tycker att bedömningar av enskilda barns utveckling är ett förlegat arbetssätt som
inte hör hemma i dagens förskola, där barnens positiva sidor ska stå i centrum. Om tidsbrist i
förskolan utgör ett hinder för skattning med formulär råder det delade meningar om. Oavsett åsikter
om skattning finns en vilja att hela tiden se till barnets bästa.
23
Resultatdiskussion
Resultatdiskussionen är uppdelad i de tre teman som kom fram i analysen.
Skatta barn med formulär i förskolan
I det material som analyserats i denna undersökning talar förskollärarna ofta om ett
bedömningsarbete som något som går stick i stäv med de styrdokument som förskolan ska arbeta
enligt. Det är Skolverkets läroplan för förskolan (Lpfö 98) som de menar står i strid med
bedömningar av enskilda barns sociala och känslomässiga utveckling. De riktlinjer som finns
angivna i läroplanen ska följas av alla som arbetar i förskolan (Skolverket, 2010).
Att skattning eller bedömning av barn inte ska utföras är dock ingenting som står skrivet i
läroplanen. Däremot finns ett kompletterande material utgivet som ska ge stöd åt förskolorna då de
arbetar med läroplanen (Skolverket, 2012). Enligt stödmaterialet ska förskolan kritiskt granska
eventuella utvärderings- och dokumentationsverktyg som kan komma att användas.
Observationsmaterial där syftet är att undersöka och bedöma ifall ett barns utveckling är normalt för
sin ålder, är inte förenligt med den läroplan som förskolorna arbetar enligt idag (skolverket, 2012).
Informanternas tveksamhet till bedömning med hjälp av ett skattningsformulär är därmed väl
underbyggd och helt enligt läroplanens intention. Det är emellertid så att förskolan är en del av
kommunen, och det är kommunernas ansvar att på lokalnivå utforma det förebyggande arbetet med
psykisk ohälsa (Barnombudsmannen, 2005). I läroplanen finns det dessutom beskrivet hur förskolan
ska sträva efter att alla barn som behöver stöd, tillfälligt eller varaktigt, ska få det (Skolverket
2010).
Om få metoder finns för att identifiera barn i riskzon för psykisk ohälsa, bör skolverket
aktivt tydliggöra för de anställda att ett sådant screeningarbete är motiverat och inte är oförenligt
med läroplanen. En sådan markering skulle sannorlikt reducera oron hos pedagogerna att metoden
är otillåten. Skolverket kan i ett första steg behöva tydliggöra godkännandet av användande av
frågeformulär som SDQ och ASQ-se för att utvärdera olika interventioners effekt på barns psykiska
hälsa.
Med anledning av den ökande psykiska ohälsan hos barn genomfördes en pilotstudie gällande
användning av SDQ-Swe inom barnhälsovården i Malmö (Holmström et al., 2006). I studien
undersöktes huruvida formuläret på sikt skulle kunna implementeras som fast rutin i fyra- eller
femårsbesöket på BVC. Att föräldrarna lämnar ett ifyllt skattningsformulär till BVC-sköterskan
skulle kunna utgöra en möjlighet att samla in uppgifter om barnens psykiska hälsa. Relevant i
sammanhanget är dock att lärarskattningar har visats vara genomgående mer tillförlitliga än
föräldraskattningar (Goodman, Ford, Simmons, Gatward & Meltzer, 2000; Stone et al., 2010).
24
Stone och medarbetare (2010) beskriver SDQ´s lärarversions psykometriska egenskaper som
särskilt starka. Goodman och medarbetare (2010) beskriver att SDQ´s tillförlitlighet alltid är bäst
om bedömningen utförs av både föräldrar och lärare. Om föräldraskattning och lärarskattning
däremot jämförs sinsemellan är lärarskattningen enligt Goodman (2010) en bättre prediktor. Om
bara en föräldraskattning på BVC ska vara knutet till barnet missas således en stor del av sanningen.
Precis som flera förskollärare berättat i intervjuerna får man alltså reda på olika saker genom att
fråga föräldrar respektive lärare och olika sociala sammanhang visar olika sidor av barnet (Stone et
al., 2010).
Ett fynd vid pilotstudien i Malmö var att en del BVC-sköterskorna hade haft svårt att samla in
formulären. Det var osäkert om detta berodde på att föräldrarna inte ville fylla i SDQ-formuläret
eller om de glömt fylla i det (Holmström et al., 2006). En av förskollärarna i denna studie uttrycker
att det kan finnas en vinst med att förskolorna skulle tillhandahålla formulären, i form av en ökad
kontroll. Flera andra pedagoger önskade emellertid att barnavårdscentralen skulle ge enkäten till
familjerna. Det som studien visat bör emellertid beaktas då ställning tas till huruvida förskolan eller
BVC ska ge formulären till föräldrarna. Det kan vara rimligt att tro att det är mindre risk att
formulär inte lämnas åter om förskolan först lämnar ut det och sedan efterfrågar bedömningen om
föräldrarna inte själva lämnar in den. Barnen är där varje dag och det blir svårt för föräldrarna att
oavsiktligt eller avsiktligt kringgå rutinen.
WHO´s kriterier för screening (SBU, 2006) ger anledning till eftertanke och en rad frågor när det
gäller screening för att identifiera beteendestörningar. Värdet av skattningsarbetet på
populationsnivå kan ifrågasättas i förhållande till WHO´s nämnda riktlinjer. Men att skatta barn i
förskolan för att utvärdera effekterna av en intervention är fullt möjligt, då det inte innebär en
allmän screening. Det är dessutom viktigt att betänka det faktum att psykisk ohälsa är det största
hälsoproblemet i åldrarna 1-44 år (Holmström, Bremberg, Östergren & Köhler, 2006). Likaså att
denna ohälsa är kopplad till en stor samhällsekonomisk belastning (Socialstyrelsen, 2004). Vidare är
det av stor vikt att följa utvecklingen av detta fenomen och att försöka åtgärda avsaknaden av data
gällande små barns psykiska mående (Kungliga Vetenskapsakademiens Hälsoutskott, 2010;
Holmström et al., 2006). Det uppstår ett dilemma där fördelarna med ett skattningsarbete i förskolan
får ställas i relation till eventuella risker med att inleda en screening utan att det finns evidens som
på ett självklart sätt svarar mot WHO´s samtliga kriterier.
25
Möta föräldrars reaktion
Holmström och medarbetare (2006) har i sin pilotstudie sammanställt BVC-sjuksköterskornas
upplevelser av att möta föräldrarnas reaktioner i arbetet med SDQ. Resultatet i studien visade att
föräldrarna generellt inte reagerat negativt på metoden i stort eller formuläret i detalj. Endast
enstaka familjer har avböjt medverkan. Oavsett om negativa reaktioner skulle utebli även i det fallet
då ett skattningsformulär infördes i förskoleverksamheten, så är det viktigt att vid arbetet med ett
formulär vara förberedd på eventuella frågor från föräldrarna. Om föräldrarna vill veta vad
bedömningen har sagt om deras barn måste pedagogen kunna ge svar som inte resulterar i en onödig
oro för familjen. Vid behov måste förskolläraren också kunna hänvisa familjen vidare.
Att upptäcka barn som inte mår bra tidigt
Socialstyrelsen (2008) har uppmärksammat avsaknaden av någon metod, i förskola och skola, att
upptäcka barn som riskerar att utveckla psykisk ohälsa. Att screena barn med hjälp av ett instrument
som SDQ kan vara motiverat och meningsfullt för att upptäcka psykisk ohälsa innan den försämras
om instrumentet används ändamålsenligt (Stone et al., 2010).
Gemensamt för de förskollärare som intervjuades i denna studie är att de vill barnens bästa.
De är angelägna om att se alla barn och ge de barn som behöver hjälp att må bra. Det förekom dock
beskrivningar som vittnar om hur viktig information om barns beteende kan stanna mellan
förskollärare och föräldrar. Denna situation uppstår då föräldrarna inte förstår eller vill inse
begränsningar hos sitt barn. Alternativt då föräldrarna, av någon anledning, inte lyckas förmedla
problemen till barnavårdscentralen.
I intervjuerna pratade förskollärarna om hur tystnadsplikten, på ett frustrerande sätt,
begränsar deras möjligheter att diskutera och få hjälp i specifika fall där barnets beteende har givit
anledning till oro. Bestämmelserna regleras i Offentlighets- och sekretesslagen (SFS 2009:400).
Lagen gör det möjligt för ett barn eller förälder att kunna prata med sin förskollärare om känsliga
ärenden utan att informationen förmedlas vidare. Tystnadsplikten omfattar både barnets och
anhörigas förhållanden, inklusive sjukdomar och sociala problem. I offentlighets- och
sekretesslagens tionde kapitel finns emellertid en generalklausul (§27). Klausulen ger utrymme för
att en person kan lämna känsliga uppgifter vidare till annan myndighet om det är uppenbart att
värdet av att uppgiften lämnas är större än det värde som tystnadsplikten ska skydda. Huruvida
denna klausul får betydelse när det gäller att föra fram information om beteendestörningar eller
psykisk ohälsa är dock en juridisk fråga som kan vara svår för en förskollärare att ta ställning till.
Studiens resultat visar att det finns ett behov hos förskollärare att upprätta någon typ av
dialog med barnavårdscentralen för stöd och vägledning i pedagogernas arbete. Möjligheterna att
öppna upp en sådan kommunikation bör därför ses över i arbetet med att förebygga psykisk ohälsa
26
hos barn.
Metoddiskussion
Alla studiers resultat måste ställas i relation till metoden som använts (Graneheim & Lundman,
2004). Enligt Malterud (2009) måste forskaren vid kvalitativa tillvägagångssätt vara extra noggrann
att se urvalets egenart och vilken betydelse den har för resultatens överförbarhet. Ett väl genomtänkt
urval ska bestå av individer som kan berätta något om det studien vill säga något om. Det är
viktigare att urvalet är rikt på information än att det är representativt, enligt Malterud (2009). Den
erfarenhetsbaserade områdeskunskap som finns hos forskargruppen som ligger bakom denna
undersökning, har varit en viktig resurs då det strategiska urvalet och inklusionskriterierna har
arbetats fram. Där fanns till exempel en medvetenhet om att personer som är aktiva inom Triple-P
kan vara lämpliga att intervjua i denna studie och vilka dessa personer var.
Att till fullo råda över urvalet är emellertid svårt. Ordet skattning har visat sig vara ett laddat
begrepp inom förskolevärlden vilket blev tydligt både under intervjuerna och då informanter skulle
rekryteras. En biträdande förskolechef i Uppsala kommun avfärdade undersökningen med
förklaringen att ett skattningsförfarande inte kommer att bli aktuellt för förskolan överhuvudtaget
och att det därför saknades skäl att uttala sig i frågan. Flera andra tillfrågade personer avböjde av
olika skäl och det finns anledning att tro att även dessa individer hade liknande tankar och åsikter
när de tackade nej till att medverka i studien.
En av förskolecheferna och sex av förskollärarna som intervjuades är aktiva i
föräldrastödsprogrammet Triple-P. Det är troligt att detta kan påverka deras bild och förståelse för
skattning positivt. De personer som utövar Triple-P är informerade om pågående forskning i detta
ämne och de är därmed medvetna om att allt fler barn och unga i Sverige mår dåligt psykiskt. Att
vara Triple-P utövare är frivilligt och det kan förmodas att dessa förskollärare är mer öppna för
olika aktiva insatser för att förbättra barns psykiska hälsa.
Det är sammantaget troligt att det befintliga urvalet ger en begränsad tillgång till de tankar
och åsikter som finns hos de förskollärare och chefer som är verkliga motståndare mot skattning av
barn i förskolan. Avsaknaden av skeptiker beror på svårigheten att få deras samtycke till intervju.
Enligt Malterud (2009) kan det vara svårt att hitta information och nyanser som ger ny kunskap ur
ett homogent material, vilket kan vara fallet i denna studie. Urvalet är däremot variationsrikt
avseende ålder, erfarenhet och anställning i kommunal respektive privat förskola.
Intervjuernas längd i studien blev kortare än förväntat. Enligt Graneheim och Lundman (2004)
varierar mängden av vad som kan betraktas som nödvändigt material för att besvara en
frågeställning på ett trovärdigt sätt. Mer material krävs för studier av komplexa fenomen. Trots att
27
materialet i denna undersökning inte blev så stort i förhållande till syftets komplexitet har viktiga
tankar och åsikter förts fram och resultatet kan förmodligen anses vara en trovärdig återspegling av
verkligheten.
Då ett material ska analyseras med Graneheim och Lundmans metod (2004) är det avgörande för
resultatets trovärdighet att de meningsbärande enheterna väljs med omsorg och noggrannhet. Detta
viktiga moment har kvalitetssäkrats genom att författaren har resonerat fram de meningsbärande
enheterna tillsammans med två andra metodkunniga.
Trovärdigheten för en studie är också beroende av hur väl materialet kan placeras in under
framarbetade kategorier och teman (Graneheim & Lundman, 2004). I analysarbetet för denna
undersökning har konsensus uppnåtts mellan författaren och två andra personer dels om att teman
och kategorier är hållbara, dels om att ingen relevant data uteslutits eller irrelevant data inkluderats.
Det är enligt Graneheim och Lundman (2004) värdefullt ur resultatets trovärdighetsperspektiv att
forskaren rådgör med andra forskare eller experter.
Det skulle ur forskningssynpunkt vara värdefullt att studera möjligheterna att införa en strategi med
både lärar- och föräldraskattningar. Stone och medarbetare (2010) konstaterar att föräldraskattning
hittills utgjort fokus i forskningen, trots att lärarnas bedömning visat starkare psykometriska
egenskaper. Om ett allomfattande skattningsarbete ska bli verklighet är det förmodligen klokt att
utforma en strategi där såväl föräldrar som förskollärare kan ge sin bild av barnet. Med tanke på vad
som framkommit i denna studies intervjuer kan en sådan metod vara mer acceptabel ur
förskollärarnas synvinkel och dessutom resultera i bedömningar med högre precision (Goodman et
al., 2000).
Etiskt resonemang
Om ett skattningsförfarande skulle inledas kan detta komma i konflikt med förskollärares yrkesetik.
De har undervisats, övertygats och blivit starka i sin roll att inte bedöma enskilda barn enligt
rådande normer. Att upprätthålla en god relation till föräldrarna är mycket viktigt för förskollärarna
och att, ur pedagogens synvinkel, äventyra detta är inte etiskt okomplicerat. Förtroendeförhållandet
bör hanteras varsamt för alla parters skull, förskollärarnas, föräldrarnas och barnens. Även i
Läroplanen för förskolan (2010) står det hur viktigt det är att förskolepersonalen har föräldrarnas
förtroende och att samspelet fungerar, särskilt i de fall då barnet är i behov av extra stöd.
Det är vidare viktigt att betänka att barnen som i detta fall är de individer som bedöms och
skattas, inte kommer att kunna lämna ett samtycke till det. Werkö (2003) menar att många
entusiaster av screening gärna tonar ner eller till och med bortser från påverkan på de personer som
28
undersöks. Detta trots att flertalet av de screenade individerna inte har någon som helst nytta av
undersökningen. I den typ av screening som denna studie behandlar är det inte bara individen som
påverkas, utan även föräldrarna och förskollärarna som genomför skattningen.
Praktisk betydelse
Studien utgör en del av Uppsala universitets uppdrag gentemot Uppsala kommun, som bland annat
handlar om att upptäcka barn som riskerar att utveckla socioemotionella problem. Studiens
målgrupp utgjordes främst av två personalkategorier inom Uppsala kommun, förskollärare och
deras chefer. Resultatet kan likaså vara intressant för andra svenska kommuner som vill
implementera en metod för tidig upptäckt av psykisk ohälsa hos små barn. Denna undersökning har
syftat till att studera huruvida förskollärare kan tänka sig att samla in information om barns
psykiska hälsa genom att besvara frågor i ett validerat skattningsformulär.
Att införa nya arbetsuppgifter och metoder i förskolans verksamhet kan i vid första tanke förefalla
enkelt. Förskolan som organisation består emellertid av människor med skilda värderingar, tankar,
erfarenheter och arbetssituation vilket påverkar i vilken grad de implementerade direktiven
accepteras. I praktiken kan denna studie, främst och i första hand, utgöra en del i förståelsegrunden
för vilka förhoppningar och farhågor som finns hos förskollärare.
Som en framtida utvidgning av nämnda projekt kommer förskolor samarbeta med landstinget
gällande screeningarbetet inom BVC-verksamheten. Förhoppningen är att landstingets BVCsjuksköterskor så småningom kommer att kunna ta del av förskolepersonalens bedömning av barnet
och addera denna information till föräldrarnas och deras egen bedömning, för att på ett mer
fullständigt sätt kunna bedöma barns socioemotionella utveckling och beteende. Vägen dit är
emellertid lång och kantad av olika frågeställningar, inte minst i form av etisk karaktär.
Slutsats
Skattning med hjälp av formulär skulle kunna införas som metod, men det kommer då att ställas
höga krav på tydlig information om metoden och syftet till såväl förskollärare som föräldrar.
29
Bilaga 1
Vad har anställda inom förskolan för inställning till att utföra skattning av
barns sociala- och känslomässiga utveckling vid tre- och fyra års ålder?
Härmed tillfrågas Du om deltagande i en intervjustudie
Varför görs studien?
Uppsala Universitet har fått i uppdrag av Barn- och ungdomsnämnden i Uppsala kommun att
genomföra studier som kan ge en ökad kunskap om hur barn i riskzon för psykisk ohälsa kan
upptäckas och få hjälp i ett tidigt skede. En metod för detta skulle kunna vara skattning med hjälp
av ett bedömningsinstrument i förskolan. Syftet med denna studie är att sammanställa förskollärares
och förskolechefers åsikter om att med hjälp av ett formulär bedöma barns beteende och utveckling.
Vilka har tillfrågats och hur går undersökningen till?
Du är en av de personer som tillfrågas om att delta i studien. De personer som tillfrågas har blivit
utvalda av representanter för förskolan i Uppsala. Cirka 15 intervjuer med förskollärare och chefer
inom Uppsalas förskolor kommer att utföras totalt. Intervjun kommer att beröra olika aspekter kring
förskoleanställdas inställning till att utföra skattning av barns sociala- och känslomässiga
utveckling. Intervjun planeras ta ca 45 minuter. Före intervjun kommer vi be dig att titta på två olika
bedömningsformulär. Dessa är exempel på hur bedömningsinstrument kan se ut.
Deltagandet är frivilligt och konfidentiellt. Du kan när som helst avbryta ditt deltagande i studien.
Dina tankar och åsikter är viktiga oavsett vad du har för uppfattning i frågan.
Hur behandlas data?
Intervjuerna kommer att spelas in på band som därefter skrivs ut och analyseras. Resultaten
kommer att redovisas på gruppnivå och ingen enskild person kan identifieras. Vi kommer att delge
resultatet i form av en D-uppsats samt informera på ett seminarium.
Som tack för din medverkan kommer du att få ett presentkort vid intervjutillfället.
Om du har någon fråga är du välkommen att ringa oss.
Tack för din medverkan!
Ansvariga för undersökningen
Anna Sarkadi, leg. Läk, docent, Forskargruppsledare vid Institutionen för kvinnor och barns hälsa,
Uppsala Universitet, tel 018-6115965
Helena Fabian leg. sjuksköterska, Forskare vid Institutionen för kvinnor och barns hälsa,
tel 018-611 59 63
Elisabet Fält leg. Sjuksköterska, Distriktssköterskestuderande vid Uppsala Universitet,
tel 0706-106614
30
Bilaga 2
Intervjuguide
Inledningsvis repeterar jag informationen som respondenterna fått i informationsbrevet om syfte,
konfidentialitet, rätt att avbryta mm. Sedan inhämtas samtycke till bandupptagning.
Huvudfrågan: Vad har anställda inom förskolan för inställning till att utföra screening av barns
sociala och känslomässiga utveckling vid tre- och fyra års ålder?
Forskningsfråga
Intervjufrågor
Upplevelse av att medverka i skattningsarbete
gällande barns sociala- och känslomässiga
utveckling?
Frågar föräldrar mycket kring sitt barns utvecklingsnivå
och sociala beteende på utvecklingssamtalen?
Upplever du att det finns ett behov, hos förskolans
personal, att kunna förmedla information till
barnavårdscentralen om barns utveckling och sociala
förmågor?
Är det viktigt att skatta barns utveckling och förmågor?
Vad tror du skulle kännas bra med att medverka i
skattningsarbete av förskolebarn?
Vad tror du skulle kännas jobbigt/fel med att medverka i
skattningsarbete av förskolebarn?
Känns det betungande tidsmässigt, att få uppgiften att
skatta barns utveckling?
Upplevelse av att informera föräldrar om att en
utvecklingsbedömning ska utföras vid tre- och
fyra års ålder?
Skulle du föredra att föräldrarna får bedömningsformuläret
via BVC och sedan ger det till er på förskolan, så att ni
kan göra bedömningen? Eller är det bättre att ni
tillhandahåller formuläret? Hur tänker du kring det?
Om förskolan skulle ha hand om bedömningsformulären hur tror du då att det skulle kännas att informera
föräldrarna om att en utvecklingsbedömning ska utföras av
någon pedagog på förskolan?
Skulle det kännas bättre eller sämre att enbart svara på
bedömningsformuläret, men inte presentera din
bedömning för föräldrarna?
Ska en enskild förskollärare genomföra skattningen eller
föredrar du att fler pedagoger på förskolan står bakom
bedömningen av ett barn?
Tror du att ett bedömningsformulär kan utgöra ett bra
underlag i samtalet med föräldrarna på
utvecklingssamtalet?
Upplevelser av förskolan som forum för
screening av barns sociala- och känslomässiga
utveckling?
Är förskolan, enligt dig, ett bra forum för den här typen av
bedömningar? Vilken är din spontana känsla?
31
REFERENSER
Barnombudsmannen. (2005). Satsa tidigt - En undersökning av barn och ungdomspsykiatrin.
Stockholm. Hämtad 10 maj, 2012, från
http://barnombudsmannen.se/Global/Publikationer/Satsa%20tidigt.pdf
Björkqvist, K. (2012). Introduktion till vetenskapsteori och forskningsmetodik för
beteendevetenskaper. Lund: Studentlitteratur.
Bremberg, S. (2004). Nya verktyg för föräldrar – förslag till nya former av föräldrastöd. Statens
Folkhälsoinstitut. Hämtad 26 oktober, 2012, från
http://www.fhi.se/PageFiles/3256/r200449nyaverktygforforaldrar.pdf
Caselman, T.B. & Self, P.A. (2008). Assessment Instruments for Measuring Young Children´s
social-Emotional Behavioral Developement. Children & Schools. Apr; 30(2):103-15.
Costello, E.J., Egger, H.L. & Angold, A. (2005). 10-Year research update review: The epidemiology
of child and adolescent psychiatric disorders I. Methods and public health burden. Journal of the
American Academy Child and Adolescent Psychiatry, 44, 972-986.
Egger, H.L. & Angold, A. (2006) Common emotional and behavioral disorders in preschool
children: Presentation, nosology, and epidemiology. Journal of Child Psychology and Psychiatry,
47, 313-337.
Etikprövningsnämnderna. (2012). Etikprövning av forskning som avser människor. Hämtad 8 maj,
2012, från http://www.epn.se/sv/start/startsida/
Harrington, R., Rutter, M. & Fombonne, E. (1996). Developemental pathways in depression:
Multiple meanings, antecedents, and endpoints. Developement and Psychopathology, 8, 601-616.
Holmström, C., Bremberg, S., Östergren, PO. & Köhler, M. (2006). Implementering av SDQ-Ewe i
Barnhälsovården – en pilotstudie gällande mätning av små barns psykiska hälsa. Rapport nr A
2006:3. FHI. Hämtad 22 oktober, 2012, från
http://www.fhi.se/PageFiles/3550/a_rapport_2006_3.pdf
Goodman, R. (1997) The Strengths and Difficulties Questionnaire: A Research Note. Journal of
Child Psychology and Psychiatry, 38, 581-586.
Goodman, R., Ford T., Simmons, H., Gatward, R. & Meltzer, H. (2000) Using the strengths and
difficulties questionaire (SDQ) to screen for child psychiatric disorders in a community sample. The
British Journal of Psychiatry. 177: 534-539.
Goodman, R. (2001) Psychometric properties of the strengths and difficulties questionnaire. Journal
of the American Academy of Child and Adolescent Psychiatry. Nov;40(11):1337-45.
Graneheim, U.H., Lundman, B. (2004) Qualitative content analysis in nursing research: concepts,
procedures and measures to achieve trustworthiness. Nurse Education Today, 24, 105-112.
Hartman, J. (2004). Vetenskapligt tänkande. Från kunskapsteori till metodteori. Lund:
Studentlitteratur.
32
Kungl. Vetenskapsakademien Hälsoutskottet (2010) Trender i barns och ungdomars psykiska hälsa
i Sverige. Stockholm. Hämtat 9 maj, 2012, från
http://www.buph.se/download/18.215ade6b1325af7d93380003485/KVA_Halsoutskottet_Uttalande
_Trender_lagupplosning.pdf
Langemar, P. (2008) Kvalitativ forskningsmetod i psykologi - Att låta en värld öppna sig.
Stockholm: Liber.
Lundman, B & Hällgren Graneheim, U (2008) Kapitel 10 Kvalitativ innehållsanalys. I: Granskär, M
& Höglund-Nielsen, B (red) Tillämpad kvalitativ forskning inom hälso- och sjukvård (upplaga 1:2)
Lund: Studentlitteratur, s159-172.
Malmberg, M., Rydell, AM. & Smedje, H. (2003). Validity of the Swedish version of the Strengths
and Difficulties Questionnaire (SDQ-swe). Nordic Journal of Psychiatry. 2003;57(5):357-63.
Malterud, K. (2009). Kvalitativa metoder i medicinsk forskning. Lund: Studentlitteratur.
Regeringskansliet. (2009). Nationell strategi för ett utvecklat föräldrastöd, En vinst för alla.
Hämtad 13 maj, 2012, från http://www.regeringen.se/content/1/c6/12/35/03/2c7aef96.pdf
Sandelowski, M. (1986). The problem of rigour in qualitative research. Advances in Nursing
Science 8(3): 27-37.
Sanders, M R. (1999). Triple P – Positive Parenting Program: Towards an Empirically Validated
Multilevel Parenting and Family Support Strategy for the Prevention of Behaviour and Emotional
Problems in Children. Clinical Child and Family Psychology Review, Vol. 2, No. 2
SBU. Kunskapscentrum för hälso- och sjukvården. När gör screening nytta? Stockholm: SBU.
Hämtad 18/10, 2012, från http://www.sbu.se/sv/Vetenskap--Praxis/Vetenskap-och-praxis/2083/
SFS. 2003:460. Lag om etikprövning av forskning som avser människor. Stockholm:
Utbildningsdepartementet. Hämtad 8 maj, 2012, från http://www.riksdagen.se/sv/DokumentLagar/Lagar/Svenskforfattningssamling/Lag-2003460-om-etikprovning_sfs-2003-460/
SFS. 2009:400. Offentlighets- och sekretesslag. Stockholm: Justitiedepartementet. Hämtad 22
oktober, 2012, från http://www.riksdagen.se/sv/DokumentLagar/Lagar/Svenskforfattningssamling/_sfs-2009-400/#K23
Skolverket. (2010). Läroplan för förskolan Lpfö 98. Hämtad 23 oktober, 2012, från
http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442
Skolverket. (2012). Uppföljning, utvärdering och utveckling i förskolan. Hämtad 23 oktober, 2012,
från http://www.skolverket.se/publikationer?id=2808
Socialstyrelsen. (2004). Tänk långsiktigt! En samhällsekonomisk modell för prioriteringar som
påverkar barns psykiska hälsa. Hämtad 10 maj, 2012, från
http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/10345/2004-110-4_20041106.pdf
Socialstyrelsen. (2008). Metoder som används för att förebygga psykisk ohälsa hos barn
(huvudrapport) – en nationell inventering i kommuner och landsting. Hämtad 9 maj, 2012, från
http://www.socialstyrelsen.se/publikationer2008/2008-126-50/sidor/default.aspx
33
Socialstyrelsen. (2009). Triple P (Positive parenting Program). Hämtad 30 maj, 2012, från
http://www.socialstyrelsen.se/evidensbaseradpraktik/insatser/barnochfamilj/triplep
Socialstyrelsen. (2012). Granskning av SDQ – The Ages and Stages Questionaire. Hämtad 26
oktober, 2012, från
http://www.socialstyrelsen.se/evidensbaseradpraktik/bedomningsinstrument/barnochfamilj/granskni
ngavsdq
SOU 1997:8, Delbetänkande av Barnpsykiatrikommittén, Röster om barns och ungdomars psykiska
hälsa. Stockholm: Fritze.
Statens folkhälsoinstitut. (2012). Kartläggning av kommunernas arbete med föräldrastödjande
insatser 2011. Hämtad 13 maj, 2012, från
http://www.fhi.se/Documents/Aktuellt/Nyheter/2012/Kartlaggning-foraldrastodet-sverige-2011.pdf
Stone, LL.,Otten, R., Engels, RCME., Vermust, AA. & Janssens, JMAM. (2010) Psychometric
Properties of the Parent and Teacher Versions of the Strengths and Difficulties Questionaire for 4- to
12-Year-Olds: A Rewiew. Clinical Child and Family Psychology Review, 13, 254-274
Uppsala kommun, Barn- och ungdomsnämnden. (2011). Avtal avseende utvärdering av
föräldrastöd genom Triple-P samt genomförande av en ny studie avseende samband mellan
förskolepersonals skattningar och framtida skolresultat. Parter: Barn- och ungdomsnämnden i
Uppsala kommun och Uppsala universitet.
Werkö, L. (2003) Dags att diskutera allmänna principer för screening. Läkartidningen, 21, 19081911.
34