Överlåten

Överlåten
Av: Johannes Djerf
Inför dagens predikan så har det fastnat ett ord i mitt huvud, och det
ordet är överlåtelse. Ett ord som jag dras emot, jag vill överlåta mig, jag
vill ge allt till Gud. Alla mina känslor, alla mina tankar, min ekonomi, mina
ägodelar, mina intressen, gåvor, mina drömmar och min tid. Ja, innerst
inne så vill jag överlämna allt och låta Gud få forma allt i mitt liv. Men det
är ett ord som också skrämmer mig, och som jag drar mig undan för
ibland. För vad händer om jag faktiskt i praktiken överlåter allt till Gud?
Alltså inte bara säger, oh Jesus jag lämnar allt till dig utan faktiskt också
handlar därefter och ger allt till Gud i praktiken. Är mina intressen, är
mina drömmar något som hör ihop med det som Gud vill? Vad behöver
jag göra mig av med? Vad kommer Gud att forma mig till? Kommer jag
fortfarande vara jag, med en egen vilja eller blir jag bara en bricka i ett
spel och som inte har förmågan att tänka själv? Är det för djupt, eller
hänger ni med på mina tankar? Jag tror många kan känna igen sig.
Överlåtelse drar i oss men vi frågar ändå hur kommer mitt liv verkligen bli
om jag överlämnar precis allt? Måste jag verkligen ge allt? Ibland känns
det som att det bara kommer läggas ännu mer krav och bördor på mig än
om jag inte väljer att överlåta hela mig till Jesus, utan bara ger en liten
del, vid vissa tillfällen. Men samtidigt, så finns det en längtan därinne, en
röst ifrån Gud själv känns det som, som ropar, släpp kontrollen, släpp
kontrollen och låt mig visa dig vad ett liv med mig verkligen är.
För att förstå det här så behöver vi bena ut ordet lite och gå lite djupare i
vad det faktiskt betyder. Och utan att rangordna de olika så tänkte jag nu
gå igenom vad överlåtelse handlar om i 4 olika punkter. Den första
punkten är; överlåtelse är att stå upp för sanningen.
Flera av er vet att jag är ganska så intresserad av hockey och då ett
speciellt hockeylag som heter Linköping Hockey Club. Ett lag som jag
hållit på och stöttat och gett mig hän till så säga på olika sätt i många år.
Men jag ska erkänna en sak. Och det är att jag blev nog ännu mera
överlåten mitt lag från det att jag flyttade ifrån Östergötland till småland
eller HV land som vi även kan kalla det. Som LHC:are så blev jag väldigt
annorlunda, vilket gjorde att jag behövde på ett tydligare sätt stå upp för
sanningen, det jag trodde på.
Därför så kände jag att jag behövde sätta mig in ännu mer i mitt lag och
överlåta mig för att inte dras med ner i fördärvet, dit ni aldrig kommer få
mig, det kan jag lova.
Och på liknande sätt så behöver du och jag överlåta oss till Gud. Som
Guds barn så är du annorlunda i den här världen. Det kan ingen utav oss
komma ifrån. Många kristna säger ibland att ”vi är ju som alla andra i allt,
och det måste jag försöka visa”. Men Du är inte som alla andra, så därför
behöver du inte försöka ägna all din tid till att försöka vara som alla
andra, för du är inte det! Som Guds barn är du till och med en främling,
du tillhör ett annat rike, du är en gäst i den här världen precis som jag
ibland kan känna mig som en främling i hv land, och precis som du skulle
känna dig som en främling i din hv dress i Linköping. Är du med? Alltså vill
du och jag behålla vår tro på Gud, vill vi behålla sanningen inom oss, så
behöver vi överlåta oss själva helt och fullt till Gud. Stå upp för
sanningen. Precis som Elia gjorde.
Vi läser 1 Kon.17:1-7.
Ifrån ingenstans så dyker Elia upp i vårt folks historia. Vi vet ingenting om
honom, eller hans familj, förutom att han kommer ifrån Tisbe i Gilead. En
man som nu är sänd av Gud till Kung Ahab. Och kung Ahab var en stor
strateg och stadsman, men han gjorde det som var ont i Herrens ögon, ja
till och med mer ont än någon av dem som hade varit före honom står
det. Förledd av sin hustru Isebel ifrån Fenicien så började konungen Ahab
dyrka fruktbarhetsgudarna Baal och Asera, där otukt och människooffer
kunde höra till denna avguda dyrkan. I huvudstaden så reste han ett
Baaltempel, och de onda makterna var mer verksamma än de mänskliga
makterna. Israel, Guds eget folk hade förfallit.
Men Israels situation innefattade mer än ett andligt förfall. Det var inte så
att folket bara hade förlorat en betydande del av sitt andliga liv och nu
befann sig på en nivå då de bara skulle behöva lite uppmuntran för att
komma tillbaka till Gud. Utan det som de behövde var en man av Gud,
någon som tog tag i hela situationen. För det var starkare krafter i
rörelser än bara mänskligt felande och mänskliga brister. Israels stat och
regering hade blivit säte för satans makt. Därför sände Gud Elia, en man
som kunde vara överlåten sin Gud. ”Så sant Herren, Israels Gud, lever
honom som jag tjänar, börjar Elia kungöra innan han säger
”under de här åren skall varken dagg eller regn falla, om inte jag säger
det”. Han litar på att han är ett barn till den enda sanna och levande
guden och genom det bär på samma himmelska makt som Gud.
Och det är ett väldigt starkt tecken som han kommer med eftersom de
som dyrkade Baal trodde att det var Baal som sände regnet. Elia ville helt
enkelt visa att ingen annan förutom Herren är Gud, och det är han som
gör oss levande. Det är han som är sanningen och som vi ska överlåta oss
till för att få liv och ingen annan.
Ja, men vi har ju ingen avgud, tänker du samtidigt som du slår på din 40
tums platt tv. Mm...Precis. Jag tror att vi har många saker i vårt liv som vi
gör till avgudar. Vi kallar det inte för det kanske, men det finns många
saker som har blivit det. Vi tror att det är vår tv, vårt hockeylag, vårt
jobb, vårt hus eller kanske oss själva som är den som verkligen ger oss
livet, ju mer vi ägnar oss åt det. Men det är ingen utav dessa gudar som
vi själva skapar som gör så att det regnar, det är inga av dessa saker som
skapar livet på insidan utan det är endast Herren som kan mätta dig och
mig innerst inne. Utan Gud, utan Guds Ande blir det torrt och dött. Guds
Ande har gjort mig, den Allsmäktiges livsande ger mig liv står det i
Job.33:4.
Elia visste detta. Även om vi inte vet så mycket om hans bakgrund så kan
vi ändå ana att det finns en fördold historia inför Gud här. Han hade
säkerligen under en lång tid borrat ner sina rötter i gemenskapen med
Gud innan han stod inför Kung Ahab. Jag tror att han i början precis som
du och jag kan känna oss, kände sig liten inför hans uppdrag, och jag tror
också att han inte riktigt visste vilken röst han skulle lyssna på. Sin egen
som lät betydligt mer bekvämare eller Guds röst som utmanade honom.
Men när han överlät sig till Gud och lät Gud vara just Gud i hans liv så
fördes han till den punkt då han blev beroende av Gud och ingen annan.
Punkt två alltså. Överlåtelse är att vara beroende. Och att vara beroende
av något gör dig och mig oftast bara mer beroende, det vet vi.
Börjar du få smak på choklad och köper det varje gång du går in på Ica,
så kommer du inte sluta att köpa det, och det kommer inte bli mindre
choklad i ditt hem utan bara mer och mer. Min kära mor säger att hon
inte ska köpa mer choklad varje gång hon köper det, men vi hittar bara
ännu fler chokladkakor hemma gömda i olika små lådor i hela huset, dit
hon går när hon tror att ingen ser. Och så är det i livet med Gud också.
När du väl börjar göra dig beroende av honom så kommer du inte ta
mindre tid i hans närvaro utan bara mer och mer, du vill ha mer av Guds
goda. Guds kärlek gör dig beroende! Och i motsats till choklad som
kanske inte alltid är ett bra beroende så är beroendet av Gud, den Gud
som ger oss liv, ett beroende som vi mår bra utav.
Genom Elias beroende av Gud fördes han till en punkt där han inte kunde
utifrån eget initiativ eller egen kraft gå vidare för att utföra sin uppgift,
utan han var helt beroende av Guds vilja. En bricka i ett spel som inte har
förmågan att tänka själv? Nae, jag tror inte det.
Han var fortfarande Elia. Men han behövde vara beroende för att vara helt
ledd av Gud och känna tryggheten i det som han nu stod i. Genom att han
var beroende så visste han att Guds vilja var det bästa. Även om han
fortfarande kunde gå sin egen väg så visste han att Guds vilja var det som
ledde honom rätt, i varje steg som han bestämde sig för att ta.
Alltså, att göra sig beroende av Gud i allt gör dig inte mer förvirrad, det
gör inget tyngre i ditt liv utan det gör dig bara tryggare. När du söker
Gud, när du låter hans ande leda dig i dina val under dagen, när du söker
Gud i din ekonomi, när du söker Gud tillsammans med din familj, eller
inför ett prov i i skolan, inför beslut i ditt jobb, när du söker Gud på
fotbollsplanen eller ute i skogen, ja i alla dina intressen så blir du tryggare
för du bärs i beroendet av en himmelsk kraft. Amen!
Punkt 3. Överlåtelse är att bli mindre. Efter Elias ord till kung Ahab så
säger nu Gud nu till Elia ”Gå bort härifrån och bege dig österut och göm
dig vid bäcken Kerit öster om Jordan. Du skall dricka ur bäcken och jag
har befallt korparna att ge dig att äta där." Gud sade åt Elia att gömma
sig. Jag tror inte det geografiska har så stor betydelse för oss här utan jag
tror det handlar mer om ett andligt tillstånd, att gömma sig ifrån att lyfta
upp sig själv. Elia hade en väldigt stark personlighet, han hade ett väldigt
brinnande hjärta för det han gjorde, vilket är goda egenskaper men det
finns också en stor fara i detta jag, och det är att själv ta första platsen
när man har ett stort inflytande och känner av makt, som Elia kände inför
Kung Ahab. Man kunde förvänta sig att han från den situationen skulle gå
från kraft till kraft, från plats till plats och genast bli en erkänd Guds
tjänare och ofta vara i det offentligas centrum. Men det skulle bara göra
honom mindre formbar efter Guds vilja. Så därför var Herren tvungen att
vidta särskilda åtgärder. Inte mot synd. Men mot Elias egen upphöjelse.
Kerit, platsen som Gud sade åt Elia att gå till betyder just avskiljande.
Kerit var ett biflöde till Jordan, som betyder nedåtstigande eller fallande i
hebreiskan och som många gånger faktiskt i vår bibel står för självlivets
död. Tänk bara på att det är här som Jesus låter sig döpas. Är ni med?
Det här är fantastiska bilder som Gud ger oss. För att vi fortfarande ska
kunna vara mjuka till att böjas om så behöver vi gömma vårt eget jag.
Vi behöver närma oss den här platsen i vårt inre, vårt Kerit, vi behöver
avskilja oss ifrån uppmärksamheten och hålla oss nära ett fallande jag. Så
att Gud fortfarande kan få vara Gud! Och när vi överlåter oss på det viset,
så kan vi veta att vi får allt det som vi behöver. Elia fick både bröd, kött
och vatten ifrån Gud när han valde att inte blåsa upp sitt eget jag.
Genom att Elia blev mindre och skapade större plats för Gud så blev han
också förberedd inför att fortsätta vara ledd. Genom hans litenhet så
fastnade han inte på ett ställe. Gud lät bäcken torka ut, vilket Gud inte
direkt hade sagt till Elia när han skickade honom dit, men Elia var ändå
beredd att gå vidare när Gud senare säger åt honom att stiga upp och gå
till Sarefat. Han var redo att låta Herren göra det som han fann var gott.
Han var inte beroende av bäcken, han var beroende av Gud. Och därför
kunde han också möta andra vägar, han kunde möta änkan och hennes
behov, som vi kan läsa om när vi fortsätter att läsa i kapitlet. Då vi förstår
att i hans litenhet, överlåtelse till Gud så kunde han möta hans egna
tvivel, han kunde möta döden, ja han kunde genom sin litenhet ge liv till
andra människor. Detta handlar om att vara i Herrens hand, utan att sitta
fast i sådant som man bestämt oss för. Även om vägen framför oss inte
riktigt går att förstå alltid, så har Gud fri väg med oss. Att bli liten och
säga ”Gud här är jag, led mig vart du vill, använd mig som du vill”, bara
jag får leva med dig! Det är överlåtelse! Att ge kärleken fria händer. Och
det är absolut inte något som skapar fler bekymmer eller fler bördor på
dina axlar.
Punkt 4. Överlåtelse är att låta någon annan bära bördan. Har du inte
lyssnat innan så lyssna nu, för det här är det viktigaste i hela predikan
idag.
Jag tror att många utav oss då och då tänker att överlåta sig helt till Gud
bär med sig fler uppdrag, fler krav och fler bördor. Jag måste göra det,
jag måste göra det, jag måste göra det, och jag får inte vara så. Att vara
helt överlåten skulle innebära ett liv fullt av saker som jag egentligen inte
vill eller har tid för. Jag hörde om en kvinna för ett tag sedan som sa att
”Jag kan inte bli kristen”. Jag har nog med bekymmer. Hon hade i livet
upplevt många förluster och sorger och hon trodde att skulle hon även tro
på Jesus så skulle hon bara få ännu mer! Och hon citerade ett bibelord
som står i matt.16.24, där det står. ”Om någon vill följa mig, skall han
förneka sig själv och ta sitt kors på sig och följa mig.” Vilket hon tyckte lät
oerhört svårt och tungt. Vilket du också kanske gör.
Att förneka sig själv, gå till kerit och låta Gud få ta över kontrollen, att ta
sitt kors på sig. Det låter ju inte direkt som att livet blir lättare at ge hela
sitt liv till Gud.
Men i detta bibelord så har vi hela den kristna trons grund! Ett överlåtet
liv till Gud blir inte jobbigare!! Häng med nu.
Bibelordet talar om ditt kors. Alltså, vi har var och en, vilka vi än är ett
kors som vi redan bär på. Alltså vi har alla oro, vi har alla bekymmer, vi
bär alla på misslyckanden, vi bär alla på små och stora sår, vi bär alla på
synd som smutsar ner oss. Med andra ord, Vi har alla ett kors som vi bär
på. Men grejen är att när vi överlåter oss till Gud så bär vi inte själva på
vårt kors längre, utan någon annan bär det åt oss i livet. Du behöver inte
vara instängd i ditt lidande, eftersom Jesus lidit för vår skull. Sedan vet vi
att lidandet i sig inte försvinner på ett magiskt hokus pokus. Eftersom vi
fortfarande lever i denna värld så finns det kvar. Problemen kommer och
påminner oss då och då, men det är inte du som bär dem! Jesus har dött
för dem! Jesus bär vårt kors. Han gör det inte jobbigare. Han gör oss fria!!
Bördorna lyfts av, ifrån oss till Jesus, när vi överlåter oss och följer
honom! Amen!
I denna frihet gick Elia steg för steg fram. Livet var inte alltid enkelt för
honom, men ifrån den stunden då han beslutade att överlåta sig själv,
med allt vad han var och hade, när han släppte på sin kontroll, så bar Gud
honom i hans kontroll, i hans kraft. Endast Gud och ingen annan gav
honom det som han behövde. Gud gav honom liv. Gud vill ge dig liv,
överlåt dig till honom. Amen