Fastställd av SAM-styrelsen 2006 09 23
Svenska Alliansmissionens syn på dopet
Svenska Alliansmissionen (SAM) ser dopet som ett sakrament, en helig handling som är
instiftad av Jesus själv. I sakramenten, dopet och nattvarden, handlar Gud med oss. Genom de
synliga tecknen förmedlar Gud sin nåd till oss. Dopet är för den som döps en
bekännelsehandling och ett vittnesbörd. Flera handlingar vid ett dop så som att den som döps
kläds i en vit dräkt, sänks ned under vattnet och lyftes upp innehåller symbolik som talar om
det Gud gör i dopet.
Dopet är en invigning till ett liv i gemenskap med Kristus. Grundvalen för det kristna dopet är
Jesu försoningsdöd och uppståndelse. Genom dopet blir vi delaktiga i hans död och
uppståndelse. Vi förenas med Kristus och får del av det nya livet i honom, Rom 6:3-5,
Kol 2:12.
Dopet är porten in i den kristna gemenskapen, församlingskroppen, 1 Kor 12:13. Det naturliga
är att dopet sker i församlingens gudstjänst. Normalstadgarna för Alliansförsamling säger:
”Medlemskap i församlingen kan beviljas den som bekänner en personlig tro på Jesus Kristus
och som har mottagit det kristna dopet antingen som barn eller vuxen.”
På Jesu befallning döper vi i Faderns och Sonens och den helige Andes namn, Matt 28:18-20.
Den nåd som Gud förmedlar till oss genom dopet tar människan emot i tro. Dopet och tron
hör oupplösligt samman, Mark 16:16, Gal 3:26-27.
Historisk bakgrund
Jönköpings Missionsförening (1861) var en inomkyrklig rörelse. Missionsföreningarnas
medlemmar hade sin församlingstillhörighet i Svenska kyrkan och medlemmarnas barn
döptes enligt Svenska kyrkans ordning. De första baptistiska influenserna fick samfundet
kring sekelskiftet genom Skandinaviska Alliansmissionens grundare Fredrik Fransson. För att
snabbast möjligt fullborda missionsuppdraget var det långt viktigare för Fransson att bilda
allianser av alla kristna än att driva sin syn i dopfrågan.
Första gången en baptistisk syn på dopet på allvar aktualiserades var när missionspionjären i
Indien, A P Franklin, 1920 blev missionssekreterare. Franklin var starkt påverkad av den
framväxande Pingströrelsen. Han ville att SAM skulle vara öppet för såväl barndop som
omdop och vuxendop. Framförallt frågan om omdop väckte häftig debatt. 1924 lämnade
Franklin SAM för tjänst i Filadelfiaförsamlingen, Stockholm. Samfundets hållning blev att
varje enskild medlem fick handla enligt sin övertygelse och att arbetare och styrelseledamöter
ålades att inte agitera för vare sig barndop eller dop av äldre. Kritikerna mot samfundets linje,
som främst fanns bland missionärerna, hävdade att vi inte levde upp till namnet som en
alliansmission då det inte fanns plats för Franklin och hans syn.
1930 blev frågan åter aktuell i missionsstyrelsen. Påverkade av Pingströrelsen och den
riktning inom Svenska Missionsförbundet som förordade dop av vuxna hade några av SAM:s
yngre pastorer och evangelister förkunnat och förrättat dop av vuxna. 1930-talets dopdebatt
mynnade ut i samfundets officiella hållning ”att det måste få råda full frihet i våra
biträdesföreningar i fråga om dopsätt och dopålder”. När medlemmar begärde fick
Svenska Alliansmissionen, Box 615, 551 18 Jönköping
telefon 036-30 61 50 • fax 036-30 61 79 • hemsida www.alliansmissionen.se
e-post [email protected] • plusgiro 14286-9 • bankgiro 140-0753
församlingsföreståndare ordna dopförättningar, men samfundets evangelister och elever från
missionsskolan fick inte arbeta för äldres dop eller ordna dopförrättningar.
Med valet av Knut Svensson som missionsföreståndare 1952 kom det definitiva genombrottet
för den baptistiska synen på dopet. Nu upphörde definitivt förbudet för pastorer och
evangelister att agitera för dop av vuxna. Sedan början av 1950-talet fram till slutet av 90-talet
har den baptistiska synen kommit att allt starkare dominera samfundet. Öppenheten för varje
medlems frihet att själv välja barn- eller vuxendop har dock hela tiden bevarats.
Genom samgående av SAM-församlingar och baptistiska församlingar har sedan 1990-talet
några församlingar bildats där stadgar och församlingsordning inte tillåter dop av barn i
församlingen. I årskonferensen 2005 ställdes frågan: ”Skall SAM som samfund hålla fast vid
sin dubbla dopsyn?” Hela 94% av ombuden svarade ja.
SAM:s förste missionsföreståndare Adolf Thomander sade om de skilda synsätten på dopet
att: ”Vår mission är en Alliansmission, där olika uppfattningar i dessa ting måste få råda.”
Genom hela 1900-talets olika diskussioner och svängningar har denna grundhållning bevarats.
SAM-styrelsens behandling av frågan under 2004 och samtalen i årskonferensen 2005 ger
tydligt uttryck för att Thomanders uppfattning gäller också in i 2000-talet.
Dop av barn
I Nya Testamentet finns inga tydliga anvisningar om huruvida vi skall döpa barn eller inte.
Samtliga dop som skildras i Nya Testamentet skedde i en missionssituation där vuxna
människor kom till tro och lät döpa sig. När dessa personer var barn var det kristna dopet inte
instiftat. Om denna första generations kristna efter sin omvändelse lät döpa sina barn eller inte
berättar Nya Testamentet inget. I Apg 16:33 läser vi om hur fångvaktaren i Filippi lät döpa sig
med hela sin familj. Hur små barn denna familj innehöll får vi inte veta. Inte heller berättar
texten om grunden för att de övriga familjemedlemmarna döptes var husfaderns omvändelse
eller vars och ens personliga ställningstagande.
Tro och dop hör samman. En avgörande fråga är naturligtvis om barnet kan ha en tro. Det
nytestamentliga trosbegreppet handlar inte bara om en intellektuell förståelse utan också om
tillit och förtröstan. Djupast sett handlar tron om en relation till Gud. Av Mark 10:15 framgår
inte bara att barn kan ha en relation till Gud, ”ta emot Guds rike”, utan att deras sätt att ta
emot riket är ett föredöme för alla.
Barndopet kan ses som ett tecken på Guds förekommande nåd, i vilken barnet får vila innan
det medvetet börjar söka honom.
När vi i Svenska Alliansmissionen döper barn är det barn till troende föräldrar och i
församlingens gemenskap. Enligt 1 Kor 7:14 är barnen till föräldrar där minst en av dem är
troende delaktiga i den kristna gemenskapen på ett annat sätt än barn till icke kristna föräldrar.
Genom föräldrarna och församlingen följs dopet av att barnen får lära sig att hålla allt som
Jesus befallt oss Matt 28:19-20.
Dop av vuxna
Alla kyrkor döper naturligtvis vuxna som kommer till tro och som tidigare inte är döpta. Men
lär Nya Testamentet att dopet alltid skall ske först när människan nått en viss mognad? Nya
Testamentet berättar, så långt vi med säkerhet kan veta, bara om vuxna människor som i ett
personligt beslut tog emot Jesus och lät döpa sig.
Svenska Alliansmissionen, Box 615, 551 18 Jönköping
telefon 036-30 61 50 • fax 036-30 61 79 • hemsida www.alliansmissionen.se
e-post [email protected] • plusgiro 14286-9 • bankgiro 140-0753
Rom 6:3-5 talar om att vår gamla människa begravs med Kristus i dopet och att vi uppstår
tillsammans med Kristus till ett nytt liv. I Apg 22:16 och 1 Kor 6:11 beskrivs att vi genom
dopet tvättas rena från våra synder. Dessa texter talar om ett tydligt före och efter vilket är
lättast att förstå utifrån en vuxen persons liv.
Tro och dop hör samman, Mark 16:16. De dop Nya Testamentet berättar om skedde när
personerna kom till tro på Jesus. Tron är personlig och hör samman med en personlig
bekännelse, Rom 10:9.
I Svenska Alliansmissionen döper vi vuxna utifrån personens bekännelse om sinnesändring
och tro på Kristus.
Jesus har själv sagt om Guds rike och barnen att ”Guds rike tillhör sådana som de”. Barnen
kan ta emot Guds välsignelse. I barnvälsignelseakten ber församlingen för det nyfödda barnet
och föräldrarna. Församlingens önskan är att barnet när det nått mognad för att själv fatta
beslut skall låta sig döpas.
Dubbel doppraxis
I respekt för kristnas olika uppfattningar i dopfrågan är Alliansmissionen öppen för såväl dop
av barn som dop grundat på personlig bekännelse om tro. Vi ser allianstanken och öppenhet
rörande dopet som en viktig grund för ekumenisk samverkan och bildandet av ekumeniska
församlingar. Allianstanken motiveras fortfarande utifrån Fredrik Franssons vision att förena
alla kristna för att nå ut med budskapet, Joh.17:21. Det främsta motivet är dock omsorgen om
att ingen som bekänner Jesus som sin Herre och frälsare skall stängas ute från
församlingsgemenskapen på grund sin uppfattning om när dopet bör ske. I respekt för
trossyskons olika uppfattningar anser vi att det i församlingen skall finnas utrymme för dop av
såväl barn som dop grundat på personlig bekännelse om tro.
SAM skall aktivt verka för att alla till samfundet anslutna församlingar skall vara öppna för en
dubbel doppraxis enligt ovan. Församlingar som väljer en annan hållning i dopfrågan skall
dock inte uteslutas eller vägras medlemskap på grund av detta.
Omdop
Dopet är ett och kan eller behöver inte upprepas. I dopet får vi nåd för hela livet. Om någon
som döpts till Kristus kommer bort från honom är vägen tillbaka alltid öppen.
Då SAM accepterar såväl dop av barn som vuxna blir det ur samfundets synpunkt fråga om
omdop då någon som är döpt som barn döps en andra gång i vuxen ålder. Detta måste
samfundet göra vad det kan för att undvika.
Den som genom sina föräldrars beslut döpts som barn, men som själv har en baptistisk syn på
dopet ser inte sitt barndop som ett dop. Ur den personens synpunkt blir hans eller hennes dop i
vuxen ålder inte ett omdop. För att visa respekt också för en sådan persons övertygelse måste
han eller hon få döpas i församlingen. Ett sådant dop skall föregås av ingående samtal om
dopets innebörd och motiven bakom personens önskan att bli döpt.
För den som känner tveksamhet om giltigheten i det dop man, utan eget medvetet beslut,
mottog som barn kan det vara en hjälp att i församlingen få ge sin personliga bekräftelse och
bejakande av det dop man en gång mottog. I den nya handboken ”Gudstjänstboken” finns
därför en särskild ordning för dopbekräftelse. Denna handling är främst tänkt att användas i
samband med medlemsintagning.
Svenska Alliansmissionen, Box 615, 551 18 Jönköping
telefon 036-30 61 50 • fax 036-30 61 79 • hemsida www.alliansmissionen.se
e-post [email protected] • plusgiro 14286-9 • bankgiro 140-0753
Dopförnyelse
Dopet är ett och kan eller behöver inte upprepas. Vi får leva varje dag i vårt dop. Oavsett om
vi döpts som barn eller på grund av personlig bekännelse behöver vi påminnas om och
förnyas i vårt dop. I den nya handboken ”Gudstjänstboken” finns en ordning för dopförnyelse
att användas i olika gudstjänstsammanhang.
Förväntningar på samfundets pastorer
Samtidigt som SAM:s pastorer är fria att förkunna utifrån sin egen övertygelse i dopfrågan
förväntar sig samfundet solidaritet med SAM:s öppenhet för dop av såväl barn som vuxna.
Utifrån Nya Testamentets syn på det allmänna prästadömet, 1 Pet 2:9, ser SAM ingen
principiell skillnad på den ordinerade pastorns och lekmannens möjlighet att vara
dopförrättare. Det naturliga är dock att pastorn som församlingens tjänare är dopförrättare.
Genom sin utbildning har han eller hon fått teologisk kunskap och vid ordinationen avgett
löfte om att förvalta sakramenten.
Utifrån SAM:s syn bör de olika dopsätten lyftas fram på ett likvärdigt sätt. Önskvärt är att
pastorn som församlingens tjänare kan förrätta dop av såväl barn som vuxna. Om en pastor på
grund av sin baptistiska övertygelse inte kan döpa barn skall han eller hon på allt sätt
medverka till att dopet kan ske i församlingens gemenskap genom annan dopförrättare. Den
pastor som på grund av sin syn i fråga om omdop, efter samtal och prövning enligt ovan, inte
kan döpa den som inte ser sitt barndop som ett dop skall på allt sätt medverka till att dopet kan
ske i församlingen genom annan dopförrättare.
Svenska Alliansmissionen, Box 615, 551 18 Jönköping
telefon 036-30 61 50 • fax 036-30 61 79 • hemsida www.alliansmissionen.se
e-post [email protected] • plusgiro 14286-9 • bankgiro 140-0753
