Salix daphnoides subsp. daphnoides
Äkta daggvide
NE
NA
LC
DD
NT
VU
Kärlväxter
EN
CR
RE
Sårbar (VU)
B2ab(iii,iv,v)
Klass: Magnoliopsida (tvåhjärtbladiga blomväxter), Ordning: Malpighiales (malpigiaordningen), Familj: Salicaceae
(videväxter), Släkte: Salix (viden), Underart: Salix daphnoides subsp. daphnoides - äkta daggvide Synonymer:
Salix daphnoides var. norvegica C. Agardh, Salix daphnoides ssp. daphnoides, Salix daphnoides daphnoides,
daggvide
Kännetecken
Daggvide är ett träd eller stor buske, upp till 10 m högt. Kvistarna är glänsande rödbruna och som torra blådaggiga.
Blad lansettlika, 5–10 x 1,5–2,5 cm, med kort bladskaft, som unga håriga men snart kala och glänsande. Bladkanten är
sågad. Hängena är håriga och upp till 7 cm långa. Daggvide är det enda nordiska vide som har blådaggiga kvistar.
Denna karaktär kan dock vara svår att se i fuktigt väder mm. De flesta liknande viden har långa bladskaft med
glandler vid bladskaftsfästet (vilket daggvide saknar).
Utbredning och status
Daggvide förekommer naturligt i Värmland vid Klarälven och i Dalarna vid Österdalälven, totalt troligen på färre än
100 lokaler. I övrigt förekommer den här och var förvildad från odling i södra Sverige. De flesta rapporter från
Värmland pekar på en kraftig tillbakagång senaste decennierna för arten. I övriga Norden finns arten endast naturligt
i Norge, där den förekommer i Österdalen och Gudbrandsdalen. Underarten daphnoides förekommer inom tre
åtskilda områden. Dels det norsk-svenska, dels Baltikum och vidare i Mellan- och Sydeuropa från norra Italien och
Rumänien till mellersta Frankrike, med tyngdpunkten i Alperna. Österut ersätts ssp. dahnoides av ssp. acutifolia
(spetsdaggvide) som förekommer från Svarta havet till Vita havet och österut.
Ekologi
Daggvide växer främst på sand och grus efter älv-, å- och sjöstränder. Det är konkurrenskänsligt och gynnas av
stranderosion, översvämningar och att det bildas rörliga sandbankar.
Hot
Daggvide har missgynnats av den igenväxning som följt på att hävden har minskat efter Klarälven och Dalälven.
Vattenreglering har på flera håll förstört möjligheterna för daggvide att fortleva. Överdriven rensning och
uppsnyggning har skadat daggvidesbestånd på flera håll. Lokalt har även bävrar, vilka tycks vara förtjusta i
daggvidet, gått hårt åt den. Även hybridisering med planterat spetsdaggvide ssp. acutifolia kan bli ett problem.
Åtgärder
På naturliga lokaler för daggvidet måste skyddas mot exploatering (särskilt gäller det lokaler med rikare bestånd.
Aktuell status och hotbild bör fastställas speciellt i Värmland där den aktuella kunskapen om daggvidets förekomst är
bristfällig.
Övrigt
Utländska namn – DK: Pommersk pil, NO: Doggpil, FI: Härmäpaju, GB: European Violet-willow.
ArtDatabanken - artfaktablad
1
Litteratur
Bratt, L., Edelsjö, J., Ljung, T., Nyström, S. & Lundqvist, R. 1993. Hotade och sällsynta växter i Dalarna. Dalarnas
Botaniska Sällskap.
Fæegri, K. & Danielsen, A. 1996. Maps of Distribution of Norwegian Plants III. The southeastern element. Bergen.
Hård av Segerstad, F. 1952. Den värmländska kärlväxtflorans geografi. Göteborgs Kungl. Vetensk. och
Vitterhetssamh. Handl.,6. följden. Ser. B 7.
Karlsson, T. 2000. Salix daphnoides. I: Jonsell, B. (ed.) Flora Nordica 1: 176–179. Stockholm.
Författare
Mora Aronsson 2001. © ArtDatabanken, SLU 2005.
ArtDatabanken - artfaktablad
2
