Inventering av Polygonum
oxyspermum på Gotland
Maria Pettersson
Examensarbete för naturvetenskaplig magisterexamen i Biologi
Ekologisk biologi, 30 hp, ht 2008
Institutionen för biologi och miljövetenskap
Göteborgs Universitet
Handledare: Thomas Appelqvist
Examinator: Ulf Molau
Sammanfattning
Näbbtrampört, (Polygonum oxyspermum) är en hotad art som är upptagen på den svenska rödlistan
som utarbetas av Artdatabanken. I den senaste listan, som kom 2005, har den klassats i kategorin
starkt hotad (EN). Eftersom det i dagsläget finns ett stort antal känsliga arter och naturtyper som är
så hotade att de riskerar att försvinna så har Naturvårdsverket tagit fram aktuella åtgärdsprogram för
särskilt hotade arter och naturtyper. Programmen har tagits fram eftersom arternas överlevnad inte
kan garanteras enbart med hjälp av hänsyn och skyddsmetoder. Därför består programmen av
konkreta skydds- och bevarandeåtgärder som ska vara till hjälp för att säkra arter och naturtypers
överlevnad.
Åtgärdsprogrammen tas fram i samråd med länsstyrelsen men även med hjälp av andra myndigheter
och aktörer, som exempelvis Artdatabanken som har ett viktigt ansvar med dess kunskap om hotade
arter. Ett åtgärdsprogram för Polygonum oxyspermum upprättades under 2008 (Appelqvist m. fl
under tryckning) och detta arbete syftar på en del av de projekt som föreslås där.
På senare tid har arten försvunnit från sitt huvudutbredningsområde och den förekommer endast på
några få platser längst kusterna i norra Europa. I Sverige finns arten huvudsakligen på Gotland men
förekommer även på någon lokal i Bohuslän och på Öland. Tidigare har arten funnits i Skåne,
Södermanland och Uppland men från dessa landskap tycks den helt ha försvunnit. De flesta fynden
har gjorts på Gotland och då främst på Gotska Sandön. Gotland hade i slutet av 1900-talet omkring
20 lokaler och anses därmed vara artens huvudutbredningsområde i Sverige.
I detta arbete har en del av undersökningen varit att undersöka de Gotländska lokalerna för att ta
reda på hur många exemplar av Polygonum oxyspermum som kunde räknas in under sensommaren
2008. Det är dock viktigt att poängtera att inventering vid ett enstaka tillfälle inte kan ses som ett
helt tillförlitligt mått på populationsstorleken. Detta eftersom arten har en förmåga att oförklarligt
dyka upp i rikliga populationer för att sedan helt försvinna. Det är alltså viktigt att inventeringen
kontinuerligt följs upp.
Anledningen till försvinnandet är i nuläget inte fastställt, men det spekuleras om vilka faktorer som
skulle kunna vara rimliga. Enligt Flora Nordica är anledningarna inte uppenbara men en förklaring
skulle kunna vara minskningen av blåstång, (Fucus vesiculosus). Hur mängden tång påverkar arten
finns det i dagsläget inga kända studier på. En annan förklaring skulle kunna vara ett ökat tryck på
sandstränderna på Gotland i samband med turism. Det har också varit en del av arbetet att försöka ta
reda på vilka faktorer som skulle kunna bidra till att arten minskar.
I och med denna inventering återfanns sammanlagt 611 exemplar väldigt ojämnt fördelat på de
olika platserna. Även om arten vid detta tillfälle förekom med för arten många exemplar måste det
poängteras hur viktigt det är att förekomsten för arten är utspridd på några enstaka platser. Detta
ökar risken för att arten lättare kan slås ut när den som i detta fall befinner sig på ett begränsat antal
platser. Med den kunskapen kan det inte sägas att Polygonum oxyspermum fanns i tillräckligt stora
och livskraftiga bestånd.
I slutet av denna text diskuteras det vilka risker som finns förekommande för arten. Det är viktigt att
informera både allmänhet och markägare om artens existens och vad som skulle kunna göras för att
minska dess känslighet. Vidare påpekas det hur väsentligt det är att informera med hjälp av
informationsskyltar och informationsblad på aktuella lokaler.
1
Summary
Ray's Knotgrass, (Polygonum oxyspermum) is an endangered species that is listed on the Swedish
red list, which is put together by Artdatabanken. In the latest list, published in year 2005, it has been
classified as severely endangered (EN). Because of today's large number of sensitive species that
run risk of being exterminated, Naturvårdsverket has developed Action Plans for specific species
and types of nature. The Action Plans have been developed because the survival of the species
cannot be guaranteed only by care and protective measures. The content of the specific Action Plans
therefore consists of concrete protective and preserving measures that serve as a tool for saving
species and types of nature that are threatened.
The Action Plans are developed together with Länsstyrelsen but also with help from other
authorities. Artdatabanken has for instance a big responsibility with its knowledge of endangered
species. An Action Plan for protecting Polygonum oxyspermum was established in year 2008
(Appelqvist et al. in press) and this paper is partly based on the projects proposed there.
In recent years the species has disappeared from its main spread area and is now only seen on a few
locations along the coasts in northern Europe. In Sweden the species is mainly found on Gotland
but it has also been seen in Bohuslän and Öland. Previously the species was found in Skåne,
Södermanland and Uppland but it seems to have completely disappeared from these locations. Most
finds has been made on Gotland, primarily on Gotska Sandön. In the late 20th century Gotland had
approximately 20 locales and is therefore regarded as the main spread area of the species.
It was included in this work to examine the locales of Gotland to make an inventory of how many
specimens that could be found during late summer of year 2008. It is however important to point
out that stocktaking at one specific point in time does not guarantee a reliable result of the species
population. This is because it is prone to appear unexpectedly in large numbers and then suddenly
disappear completely again. It is therefore important to make regular inventory of the species.
The reason for the disappearance is not yet known but it is speculated in which factors that could be
playing a role in this. The reasons are according to Flora Nordica not obvious but one explanation
could be the decrease of bladder wrack (Fucus vesiculosus). There are no known studies about how
the amount of seaweed affects the species. Another explanation could be increased pressure of the
beaches of Gotland in relation to tourism. It has also been a part of this work to try to determine the
factors that are causing the species to decrease in numbers.
This stocktaking resulted in 611 finds that were very unevenly spread out between the different
locales. Eventhough the species at this particular time appeared with relatively large numbers, it has
to be pointed out that it could only be found on a few locales. This in turn increases the risk of
extinction. With this knowledge you cannot say that Polygonum oxyspermum has a large enough
population to guarantee survival.
It is discussed at the end of this paper what risks are present for the species. It is important to inform
both the public and landowners about the existense of the species and what can be done in order to
make it less sensitive. Further more it is pointed out how important it is to use signs and leaflets as a
tool to spread information on the locales in question.
2
1
INLEDNING............................................................................................................................................................ 5
1.1
ARTBESKRIVNING ............................................................................................................................................. 5
1.1.1
Familj .......................................................................................................................................................... 5
1.1.2
Släkte........................................................................................................................................................... 5
1.1.3
Art ............................................................................................................................................................... 6
1.1.4
Förväxling med trampört ............................................................................................................................ 6
1.1.5
Andra förväxlingsarter ............................................................................................................................... 6
1.1.6
Ekologi ........................................................................................................................................................ 7
1.1.7
Utbredningsområden .................................................................................................................................. 7
1.1.8
Fridlysning, biotopskydd och aktuell hotstatus ........................................................................................... 8
1.2
SYFTET ............................................................................................................................................................. 9
2
BAKGRUND ......................................................................................................................................................... 10
2.1
2.2
2.2.1
2.2.2
2.2.3
2.2.4
2.2.5
2.2.6
2.2.7
2.2.8
2.3
2.4
2.5
2.6
2.7
3
METODER ............................................................................................................................................................ 15
3.1
3.2
3.3
4
VAD INNEBÄR ETT ÅTGÄRDSPROGRAM? ......................................................................................................... 10
ÅTGÄRDSPROGRAMMET FÖR POLYGONUM OXYSPERMUM .............................................................................. 11
Åtgärdsprogramansvariga ........................................................................................................................ 11
Livsmiljödirektivet, fågeldirektivet och Internationella konventioner....................................................... 11
Befintliga internationella ”Action plans”................................................................................................. 11
Artdatabanken ansvar ............................................................................................................................... 11
Länsstyrelsen har ett övergripande ansvar ............................................................................................... 11
Rekommendationer och åtgärder .............................................................................................................. 11
Skyddade områden .................................................................................................................................... 12
Skapande av lämpliga livsmiljöer utanför de skyddade områdena ........................................................... 12
HUR SER DEN OPTIMALA STÅNDORTEN UT? .................................................................................................... 12
VILKA MILJÖER ÄR LÄMPLIGA RESPEKTIVE MINDRE LÄMPLIGA? .................................................................... 12
BYGGER ARTEN UPP FRÖRESERVER ................................................................................................................. 13
PÅVERKAS ARTEN NEGATIVT AV TÅNGBANKER? ............................................................................................. 13
SANDSTRANDEN ............................................................................................................................................. 13
UTFÖRANDE ................................................................................................................................................... 15
INVENTERING ENLIGT FÄLTBLANKETT ............................................................................................................ 16
FRÖINSAMLING............................................................................................................................................... 17
RESULTAT ............................................................................................................................................................ 17
4.1
LOKALBESKRIVNINGAR .................................................................................................................................. 17
4.1.1
Ireviken ..................................................................................................................................................... 17
4.1.2
Gotska Sandön .......................................................................................................................................... 20
4.1.3
Norsgård/Hall ........................................................................................................................................... 24
4.1.4
Djupvik ...................................................................................................................................................... 27
4.2
AKTUELLA LOKALER JÄMFÖRS MED TIDIGARE FUNNA .................................................................................... 28
4.2.1
Hur många platser på Gotland har tidigare hittats? ................................................................................ 28
4.2.2
Historia ..................................................................................................................................................... 28
4.2.3
Platser där arten funnits och som återinventerades 2008 ........................................................................ 28
4.3
AKTUELLA LOKALER SOM ÅTERFANNS SOMMAREN 2008 ............................................................................... 30
5
DISKUSSION ........................................................................................................................................................ 34
5.1
5.2
5.2.1
5.3
5.4
5.5
5.6
5.7
ANDRA TILLVÄGAGÅNGSSÄTT ........................................................................................................................ 34
TOLKNING AV RESULTAT ................................................................................................................................. 35
Aktuella lokaler ......................................................................................................................................... 35
VÄXTLIGHET RUNT OM POLYGONUM OXYSPERMUM ...................................................................................... 36
ÄR ARTERNA SOM VÄXTER I TÅNGBANK NITROFILER? .................................................................................... 37
RISKER FÖR ARTEN ......................................................................................................................................... 37
ÅTGÄRDER FÖR ATT BIBEHÅLLA EN LIVSKRAFTIG POPULATION ...................................................................... 38
HUR FRIVILLIGA AKTÖRER SKULLE KUNNA BIDRA MED ÅTGÄRDER. ............................................................... 39
6
TACK ..................................................................................................................................................................... 39
7
REFERENSLISTA ................................................................................................................................................ 40
8
BILAGOR .............................................................................................................................................................. 41
3
8.1
8.2
8.3
8.4
FÄTBLANKETT ................................................................................................................................................ 41
FÄLTBLANKETSMANUAL ................................................................................................................................ 42
ÖVRIGA PLATSER SOM INVENTERADES ........................................................................................................... 43
EXCEL-FIL ...................................................................................................................................................... 45
4
1 Inledning
1.1
Artbeskrivning
1.1.1 Familj
Näbbtrampört (Polygonum oxyspermum) tillhör familjen slideväxter (Polygonaceae). Slideväxter
består av ett eller fleråriga örter och de kännetecknas av att de har en stjälk med tydliga leder som är
omgivna av stipelslidor. Stipelslidan är en hinnartad bildning, som utgår från bladets bas och
omsluter stammen likt en cylinder. 1 Själva blomman har vanligen två-, tre- eller femtaliga
hylleblad och de är strukturerade i antigen knippen eller ax. Frukten är bestående av en platt nöt
men på vissa arter inom familjen är nöten trekantig. Pollineringen sker med hjälp av vind eller
insekter.
1.1.2 Släkte
Det finns 10 olika släkten i Sverige däribland släktet Polygonum (trampörter), som består av flera
olika arter. Dessa är ettåriga örter med nedliggande till upprätta stjälkar som oftast är grenade och
har längsgående åsar. Bladen är hela och tungformade till lansettlika, trubbiga eller spetsiga.2De
blad som är omgivna med stipelslidor är vitaktiga. Blommor förekommer i knippen, vanligen i
bladvecken, och är små och tvåkönade. Hyllebladen är femtaliga med rosa eller vita kanter.
Ståndare fem till åtta i två kransar. Den har vanligtvis tre stift och frukten är bestående av en
trekantig nöt.
1
2
Krok Almquist mfl, svensk flora
http://linnaeus.nrm.se/flora/di/polygona/polyg/polyoxy.html
5
1.1.3 Art
Artnamnet för Polygonum oxyspermum kommer från grekiskans oxy, med betydelsen spetsig, och
spermum, som betyder frö, det vill säga det syftar på den spetsiga utskjutande frukten.3 Arten är
ettårig, det vill säga en annuell växt, och den har ett nedåtliggande växtsätt och är starkt förgrenad.
Stjälkarna är greniga från basen och kan bli mellan 20 till 80 centimeter långa. På den blågrå
stjälken finns små knottriga ribbor. Bladen är rent gröna, spetsiga men även lansettlika. Blommorna
är relativt små och kortskaftade och sitter enstaka eller i fåblommiga knippen i bladvecken. Dess
hylleblad är gröna med rödaktiga hylleflikar. Frukten är en trekantig spetsig nöt som till färgen är
ljusbrun och med en typiskt blank yta. Något som är speciellt för Polygonum oxyspermum är att den
vid mognad skjuter ut nöten ur hyllet så att den blir synlig med minst halva sin längd (se bild
nedan).4
Bilden illustrerar ett moget exemplar av Polygonum oxyspermum med den typiska utskjutande nöten.
1.1.4 Förväxling med trampört
I släktet Polygonum finns en art vid namn trampört (P. aviculare) som är mycket mångformig och
som i Sverige förekommer med sex underarter. 5Att arten är mångformig brukar även benämnas
som polymorfi vilket innebär att den har flera olika morfologiska former som ibland kan ha
genetiska orsaker och då ofta beskrivs som underarter. Trampörten är vanlig och förekommer i
många olika miljöer som till exempel på odlad mark, havsstränder och ruderatmarker för att nämna
några. Polygonum aviculare förekommer även ofta i sluten vegetation där sällan Polygonum
oxyspermum påträffas. Hyllebladen är oftast försedda med vita kanter men variationer med rosa
kanter förekommer till skillnad mot Polygonum oxyspermum som vanligtvis har rödaktiga kanter.
Trampörten är den vanligaste av de arter som kan förväxlas med den sällsynta näbbtrampörten.
1.1.5 Andra förväxlingsarter
En annan möjlig förväxlingsart är den sällsynta sandtrampörten (P. raii). Även denna är polyform
och i det nordiska området är den uppdelad i två olika underarter6, som är norsk trampört (P.
raii.ssp. norvegicum) och engelsk trampört (P. raii.ssp. raii). Norsk trampört är relativt vanlig på
sandiga havsstränder och då framförallt längs med Norges kust. Arten är vanligtvis rent vitblommig
3
http://linnaeus.nrm.se/flora/di/polygona/polyg/polyoxy.html
Samtal, Ljungstrand
5
http://www2.nrm.se/fbo/chk/chk3.htm
6
Åtgärdsprogrammet, s 11
4
6
och den har blad som är fyra till fem gånger så breda som långa7. Ibland förekommer det hos norsk
trampört och trampört långa gröna nötter (vivipari) som troligen är en faktor till felbestämning av
Polygonum oxyspermum. Engelsk trampört är mycket sällsynt och förekommer endast tillfälligt vid
havsstränder. Dess bladform påminner om näbbtrampörten men den har betydligt mörkare nötter
som vid mognad skjuter ut ur fodret med ca en tredjedel av sin längd. Även norsk trampört har vid
mognad en nöt som skjuter ut en tredjedel av sin längd. Den engelska trampörten har även en ickeuppslittrande stipelslida vilket skiljer den från Polygonum oxyspermum.
Näbbtrampört (P. oxyspermum) är svårast att skilja från sandtrampört och den vanliga trampörten.
Både sand- och näbbtrampörten har nästan alltid ett nedliggande växtsätt, vilket även förekommer
hos flera former av trampörten. Näbbtrampörten skjuter ut nöten vid mognad med ca halva sin
längd, medan sandtrampört skjuter ut nöten endast 3,8 mm. För trampörten är oftast nöten endast
föga utskjutande. En trolig anpassning till havsspridning är att både näbb- och sandtrampört har
nötter med en svampig del där fröet upptar endast ungefär halva volymen. Polygonum oxyspermum
har rent gröna blad medan sandtrampörten stundom har blådaggiga/pruinösa blad. Trampörtens blad
är ganska variabla eftersom de kan vara tunglika till lansettlika och vanligen trubbiga medan
Polygonum oxyspermum inte uppvisar en sådan variation utan dess blad är smala och spetsiga.
Gemensamt för de båda arterna är att de skiljer sig från den vanliga trampörten. På dessa arter är
stjälken, åtminstone vid noderna, pruinös det vill säga pudrad, daggig eftersom ytan har ett vaxartat
vanligen vitt, lätt avtagbart tunt lager. Bladbasernas nerver är även papillösa vilket innebär att de är
mycket fint vårtiga. Det sistnämnda kan ses med hjälp av stark förstoring. Gemensamt för vanlig-,
sand- och näbbtrampört är att de blommar i juli till september.
1.1.6 Ekologi
En trolig anpassning till att leva vid havsstränder är att fröet upptar ca hälften av dess volym medan
den resterande delen är svampig och luftfylld. Detta innebär att nötterna kan spridas med vattnets
hjälp. Större populationer är sällsynta men förekommer på gotländska lokaler åren efter att stormar
rört runt i sanden.8 Vanligen uppträder arten fåtaligt. En tydlig minskning har skett under 1900-talet
men anledningarna till dess försvinnande är inte fastställda. Troligtvis ingår en del av dess frön i
strändernas fröbank. Detta antagande har gjorts eftersom uppblomstring ofta sker efter storm. Det är
än så länge bara teorier eftersom inga undersökningar har gjorts som kan styrka detta antagande.
Befruktning av blommorna sker antigen med hjälp av så kallad autogami, vilket innebär
självbefruktning, eller med hjälp av korspollinering som i så fall skulle ske av små flugor som har
observerats vid själva blomman.
Arten förekommer vid havsstränder, framför allt vid sandiga till grusiga stränder i driftvallarna. I
driftvallarna får den näring från tången men vallarna ska vara små eftersom den vid större
driftvallar oftast konkurreras ut av växter som breder ut sig över stranden. Ett exempel på
konkurrenter är strandmålla (Atripelx littoralis) men även andra växter. Antagligen är Polygonum
oxyspermum känslig för övertäckning av sand.9 Vanliga arter som uppträder tillsammans med
Polygonum oxyspermum är sodaört Salsola kali, marviol (Cakile maritima) och saltarv Honckenya
peploides.
1.1.7 Utbredningsområden
Polygonum oxyspermum förekommer endast på några få plaster längst kusterna i norra Europa och
finns i Norge, Danmark, Finland och i de baltiska länderna t ex Estland där den är förhållandevis
7
Åtgärdsprogrammet, s 11
Rindi, Nr 1, 1998, s 15
9
Åtgärdsprogrammet, s 10
8
7
vanlig. De platser som arten har påträffats i Sverige är Bohuslän som har en lokal på Saltö, en annan
lokal är Alvara på norra Öland, men det finns även äldre fynd från Skåne, Södermanland och
Uppland. De största fynden har gjorts på Gotland och då främst Gotska Sandön. Gotland hade i
slutet av 1900-talet ett 20-tal lokaler10 och anses därmed vara artens huvudutbredningsområde i
Sverige. Det finns även noteringar på fynd från Skottland och östra Nordamerika dit den antagligen
förts med ballastvatten11. Det bör uppmärksammas att inventering vid ett enstaka tillfälle inte kan
ses som helt tillförlitligt mått på populationsstorleken. Detta eftersom den främst förekommer
fåtaligt på flertalet lokaler och därmed försvinner helt för att sedan oförklarligt återkomma i rikliga
populationer.
1.1.8 Hot
Från Skåne, Södermanland och Uppland har arten, som tidigare nämnts, helt försvunnit.
Anledningen till försvinnandet är i nuläget inte fastställt, men spekuleras i vilka faktorer som skulle
kunna vara rimliga. Enligt Flora Nordica12 är anledningarna inte uppenbara men en förklaring skulle
kunna vara minskningen av blåstång, (Fucus vesiculosus). Hur mängden tång påverkar arten finns
ännu så länge inga kända studier på. Enligt åtgärdsprogrammet är det kanske snarare mängden
rödalger som förorsakar artens nedgång och då främst vid Östersjöns kuster där det noterats en
ökning av dessa alger. Anledningen till minskningen antas bero på algernas nedbrytning då de
orsakar syrebrist samt avger toxiska ämnen.13
En annan viktig aspekt är ökat slitage av stränderna och då i fråga om täta besök av badgäster och
passerande fordon under framförallt sommarmånaderna. Det finns flera källor som anger att detta
skulle vara en viktig faktor som t ex Artdatabanken, Flora Nordica och Jörgen Pettersson (Gotland).
Enligt åtgärdsprogrammet14 så kan arten dessutom troligtvis försvinna från enskilda lokaler av
miljömässiga eller av slumpmässiga skäl. Detta antagande har gjorts på grund av att endast ett fåtal
individer finns representerade vid varje lokal. Naturligt för arten är att den på ett oförklarligt sätt
kan blomstra upp på lokaler där den ansetts vara förlorad. Det beror troligtvis på artens
populationsdynamik och kommer antagligen att fortgå oberoende av mänskliga naturvårdsåtgärder.
Det som kan ses som artens fördel är dess växtsätt och utseende. Faktorer som mänsklig påverkan i
form av slitage, trampskador och uppryckning av växten på grund av ett ökat bad- och friluftsliv
kan ses som försumbara eftersom dess anonyma utseende inte gör den attraktiv att plocka som en
jämförelse med till exempel orkidéer. Dess nedliggande platta växtsätt gör även att den klarar sig
bra från strandbesökare som annars medför en risk för tramp- och slitageskador. Däremot är det
oklart om det finns en tänkbar risk för sandövertäckning från exempelvis passerande fordon. Artens
största nackdel är dess populationsstorlek som är relativt liten och finns så utspritt på olika lokaler.
Detta är inget unikt för denna art utan gäller ovanliga arter i allmänhet. På grund av att de är så
fåtaliga finns det större risk att de slås ut av olika faktorer. Tack vare att strandskyddet finns på de
lokaler där arten påträffats är det inte troligt att arten kommer påverkas av exploatering på samma
sätt som den skulle ha gjort utan detta skydd.
1.1.8 Fridlysning, biotopskydd och aktuell hotstatus
Det är regeringen som fridlyser växt- och djurarter. Detta sker om det kan anses finnas en risk att
arten försvinner. Själva fridlysningen innebär att det är förbjudet att plocka, gräva upp, orsaka
förstörelse eller på annat sätt skada en fridlyst art. Vidare säger fridlysningen att det är förbjudet att
plocka bort delar eller skada frön på arten i fråga. Fridlysningen kan gälla för enskilda län; del av
län eller för hela landet. För näbbtrampörtens del gäller fridlysningen för hela landet. Den är även
10
Tidskriften Rindi, (Petersson 1998 och 2001).
Åtgärdsprogrammet, s 12
12
Flora Nordica, s 258
13
Åtgärdsprogrammet, s 12
14
Åtgärdsprogrammet, s 13
11
8
klassad i kategorin starkt hotad (EN) i den svenska rödlistan. Enligt åtgärdsprogrammet grundar sig
bedömningen på att arten minskar i förekomstarea. Den har ett litet utbredningsområde men även
populationen är kraftigt fragmenterad och fluktuerande.
Strandskyddet är en lag som gäller enligt miljöbalken kap 7. 13-18 §§. Lagen avser att skydda
strandmiljöer främst i form av exploatering och slitage och det är Länsstyrelsen som är den
myndighet som har huvudansvaret för att hantera frågor om strandskydd. Normalt omfattas
skyddzonen av 100 meter (länsstyrelsen kan utvidga zonen vid behov) både på land och i vatten,
inklusive undervattensmiljöer. Syftet med strandskyddet är att bevara goda livsvillkor på land och i
vatten för djur- och växtlivet15. På grund av strandskyddet skyddas även Polygonum oxyspermum
eftersom dess huvudutbredning finns inom detta område.
1.2
Syftet
Syftet med studien var att genom inventering undersöka hur många lokaler som på Gotland var
aktuella för Polygonum oxyspermum under sommaren 2008. Detta gjordes främst genom att räkna
antalet individer av arten men även omkringliggande växter inventerades. Det utfördes även studier
på den omkringliggande miljön eftersom det finns ett intresse av att få reda på vilken miljö
näbbtrampörten vanligtvis växer i. Det ingick även i undersökningen att ta reda på om arten hade
fröreserver. Arten är upptagen på rödlistan under kategorin starkt hotad (EN) och den har på senare
tid försvunnit även från sitt huvudutbredningsområde. Undersökningen var en del av det som ingår i
åtgärdsprogrammet för arten.
15
Åtgärdsprogrammet, s 13
9
2 Bakgrund
2.1
Vad innebär ett åtgärdsprogram?
Eftersom det i dagsläget finns en hel del känsliga arter och naturtyper som är så pass hotade att de
riskerar att försvinna, så har Naturvårdsverket tagit fram aktuella åtgärdsprogram för särskilt hotade
arter och naturtyper. Programmen har tagits fram eftersom arternas överlevnad inte kan garanteras
enbart med hjälp av hänsyn och skyddsmetoder. Därför består programmen av konkreta skydds- och
bevarandeåtgärder som ska vara till hjälp för att säkra arters och naturtypers överlevnad.
Åtgärdsprogrammen tas fram i samråd med länsstyrelsen men även med hjälp av andra myndigheter
och aktörer, som exempelvis Artdatabanken som har ett viktigt ansvar med dess kunskap om hotade
arter.
Eftersom många av dessa arter är på väg att försvinna finns de endast kvar på ett fåtal platser i
landet och varje länsstyrelse har ett övergripande ansvar för de arter som finns i dess län.16
För varje åtgärdsprogram finns ett antal utsedda personer som har ett övergripande ansvar. Deras
uppgift är bland annat att se över vilka kunskaper som i dagsläget finns om den hotade arten,
artgruppen eller naturtypen. De gör sedan en sammanställning av de aktuella kunskaperna som ska
leda till en ökad kunskap och förståelse om arten eller naturtypen. De ansvariga personerna måste
även ta reda på vilka konkreta åtgärder som behövs för att bevara arten. Det som hittills har
beskrivits är sådant som ska finnas med i innehållet av ett åtgärdsprogram. Det skall även finnas
med en finansieringsplan samt plan för uppföljning för en överblick över kostnader för
åtgärdsprogrammet. Uppföljningen är mycket viktig för att kunna se vilka resultat som har uppnåtts.
Åtgärdsprogrammen är i regel tidsbegränsade till en period på 2-5 år. Tidsmässigt är detta en
alldeles för kort tid17 för att kunna ge en garanterad återhämtning och av den orsaken planerar
Naturvårdsverket att i framtiden göra fortsatt efterarbete efter utvärdering av programmen.
Tanken med programmen är att de skall fungera som ett underlag för myndigheter och
organisationer i dess arbete men de används även av privatpersoner som vill göra en
naturvårdsinsats.18
Omfattningen av åtgärdsprogram kommer i framtiden kraftigt att öka och enligt Naturvårdsverket
behövs det ungefär 200 åtgärdsprogram till år 2010. Detta på grund av ett av riksdagens beslutande
miljömål att ”hejda förlust av biologisk mångfald”. 19 Detta delmål innebär att till år 2010 ska inga
fler arter gå förlorade. Ökningen av åtgärdsprogram beror även på nästa delmål, ”minskad andel
hotade arter”, som skall ha uppnåtts till år 2015. Delmålet innebär att bevarandet för de arter som
klassificeras som ”hotade arter” 20 som finns i landet inte får minska med mer än 30 procent jämfört
med år 2000 . Detta skall ske utan bekostnad av att de arter som klassificeras som ”försvunna” skall
inte öka.
16
http://www.naturvardsverket.se/sv/Arbete-med-naturvard/Skydd-och-atgarder-for-djur-och-vaxter/Atgardsprogramfor-hotade-arter/Vad-ar-ett-atgardsprogram-for-hotade-arter-/
17
http://www.naturvardsverket.se/sv/Arbete-med-naturvard/Skydd-och-atgarder-for-djur-och-vaxter/Atgardsprogramfor-hotade-arter/Vad-ar-ett-atgardsprogram-for-hotade-arter-/
18
http://www.naturvardsverket.se/sv/Arbete-med-naturvard/Skydd-och-atgarder-for-djur-och-vaxter/Atgardsprogramfor-hotade-arter/Vad-ar-ett-atgardsprogram-for-hotade-arter-/
19
http://www.miljomal.nu/om_miljomalen/miljomalen/mal16.php#rikt_2
20
http://www.miljomal.nu/om_miljomalen/miljomalen/mal16.php#rikt_2
10
2.2
Åtgärdsprogrammet för Polygonum oxyspermum
2.2.1 Åtgärdsprogramansvariga
För Polygonum oxyspermum som är en så pass hotad art, vilket tidigare nämnts, har det nyligen
gjorts ett åtgärdsprogram som kommer att publiceras inom kort (Appelqvist m. fl. Under tryckning).
2.2.2 Livsmiljödirektivet, fågeldirektivet och Internationella konventioner
Näbbtrampörtens livsmiljö21 är skyddad och det finns förtecknat i bilaga 1 till livsmiljödirektivet
under punkterna ”perenn vegetation på steniga stränder” (1220) och ”annuell vegetation på
driftvallar” (1210). Med det menas att inom det europeiska nätverket Natura 2000 ska ett tillräckligt
antal av dessa livsmiljöer bevaras. Artens livsmiljö omfattas även av Helsingforskonventionen
(HELCOM) och Oslo-Pariskonventionen (OSPAR). Polygonum oxyspermum som art innefattas inte
inom något av dessa ovanstående skydd utan det är dess livsmiljö som skyddas.
2.2.3 Befintliga internationella ”Action plans”
I åtgärdsprogrammet22 framgår det att det är okänt om Polygonum oxyspermum eller dess
livsmiljöer ingår i några internationella åtgärdsprogram. Dock har det nyligen publicerats riktlinjer
för skötsel av sand- och stenstränder (Doody & Randall 2003) i Storbritannien. Dessa riktlinjer är
inte lika starka som ett juridiskt åtgärdsprogram utan motsvarar mer information och rådgivning.
2.2.4 Artdatabanken ansvar
Artdatabanken har klassat näbbtrampörten i den svenska rödlistan och på deras hemsida finns
information om arten i form av ett artfaktablad. Det innebär att den kunskap som finns i dagsläget
om den hotade arten även finns tillgänglig för allmänheten.
2.2.5 Länsstyrelsen har ett övergripande ansvar
Eftersom åtgärdsprogrammen tas fram på en nationell bas har det för varje enskilt program utsett ett
speciellt län att vara huvudansvarig för genomförandet av programmet. I regel får då de olika länen
ansvar för de program som omfattar arter eller miljöer som främst finns i de respektive länen.
Ibland har det dock varit lämpligt att dela upp huvudansvaret blad olika län och på så sätt få en
någorlunda jämn arbetsfördelning mellan de olika länen. På varje länsstyrelse finns idag därför som
regel en eller flera personer som är ansvariga för det länets andel av alla de nationella
åtgärdsprogrammen. Den som har ett övergripande ansvar för åtgärdsprogrammet över arten är
länsstyrelsen Västra Götalands län och som ÅGP-ansvarig under 2008 var det Lars Sjögren.
2.2.6 Rekommendationer och åtgärder
Som nämnts under visioner i åtgärdsprogrammet är det mycket viktigt att kunskapen om arten ökar
avsevärt och i programmet finns det förslag på att inrätta ett undersökningsprogram för arten.
Meningen med en sådan undersökning är att få en översiktlig bild över den kunskap som finns över
arten men framför allt att fylla på med den kunskap som saknas. Det som
undersökningsprogrammet främst skall inriktas på är att undersöka artens förhållanden till olika
sorter av tångbanker samt fastställa artens eventuella fröbank i olika strandavsnitt. Vidare skall även
studier göras på artens ekologi och åtgärder som påverkar dess förmåga till kolonisering och
överlevnad på respektive lokaler, initieras av länsstyrelserna. Senast år 2008 bör
undersökningsprogrammet ha påbörjats med att ta reda på vilka faktorer som påverkar artens
förmåga till etablering och överlevnad på olika typer av lokaler.
2.2.7 Informera om arten
Det är viktigt att markägare, förvaltare och personal som utför strandstädning underrättas om artens
21
22
Åtgärdsprogrammet, s 14
Åtgärdsprogrammet, s 14
11
förekomst på aktuella lokaler. Detta skall enligt åtgärdsprogrammet23 ha skett senast 2008 om det
inte redan är genomfört. Polygonum oxyspermum är fridlyst och i åtgärdsprogrammet uppmanas det
om dess väsentlighet att påpeka detta på både informationsskyltar och informationsblad vid aktuella
lokaler.
2.2.7 Skyddade områden
Förutom det skydd som naturligt följer med fridlysningen finns det även områden som omfattas av
naturreservat. En del av det skydd som naturreservatet medför innebär ett förbud mot att skada
områdets flora och fauna. Enligt åtgärdsprogrammet24 finns det i dagsläget ingen anledning till att
ändra reservatföreskrifter eller skötselplaner på grund av arten. Vidare upplyser åtgärdsprogrammet
om att ändringar av skötselplaner och andra förekommande föreskrifter kan bli aktuella i framtiden
när kunskapen om arten ökat.
2.2.8 Skapande av lämpliga livsmiljöer utanför de skyddade områdena
I dagsläget är kunskapsunderlaget bristfälligt gällande åtgärder som skulle kunna utföras i de
områden som inte är skyddade. Detta beror på artens förmåga att plötsligt dyka upp på nya lokaler
och det anses i åtgärdsprogrammet för arten att det är lämpligt att dessa områden bör inkluderas i
programmet när kunskapen är tillräcklig. Något som även tas upp i åtgärdsprogrammet är olika
typer av åtgärder i form av att stängsla in områden för att skydda arten. En annan åtgärd är hur olika
aktörer kan gynna arten genom att bidra med naturvårdsinsatser (se s, 29). De hänvisar också till
Artdatabankens artfaktablad där det föreslås en fröinsamling av Polygonum oxyspermum (se s, 9
och 12).
2.3
Hur ser den optimala ståndorten ut?
Näbbtrampörtens huvudsakliga utbredningsområde är vid havsstränder och därmed även i
driftvallens växtsamhällen. Främst förekommer arten vid sandiga till grusiga stränder och då på de
stränder där driftvallarna är små eller endast fragment av driftvallarna förekommer. Anledningen till
att den inte förekommer vid större driftvallar beror på att den där ofta konkurreras ut av olika arter
av mållor. Huvudsakligen förekommer den inte heller på rena sandstränder och detta beror på dess
känslighet för övertäckning av sand.
2.4
Vilka miljöer är lämpliga respektive mindre lämpliga?
Åtgärdsprogrammet beskriver25 att arten i fråga oftast förekommer vid sandiga till grusiga stränder i
driftvallarna där arten får näring från den tång som finns där. Arten föredrar mindre driftvallar
eftersom arten oftast konkurreras ut av exempelvis strandmålla (Atriplex littoralis) men även av
andra växter som vanligtvis förekommer vid de större driftvallarna. Vidare skriver
åtgärdsprogrammet att arten antagligen är känslig för övervallning av sand vilket även finns
beskrivet i Flora Nordica26. Enligt uppgifter från Erik Ljungstrand (Göteborgs Universitet) har arten
inte setts i sluten gräsvegetation. De arter (enligt åtgärdsprogrammet) som vanligen uppträder
tillsammans med Polygonum oxyspermum är Salsola kali, Cakile maritima och Honckenya
peploides och då oftast fåtaligt vilket skiljer sig från Flora Nordicas beskrivning där det redogörs att
arten förekommer tillsammans med Salsola kali, Lathyrus japonicus och Atriplex prostrata.
Stränder med hög besökstäthet som skulle kunna medföra trampskador, slitage och uppryckning av
arten kan enligt åtgärdsprogrammet ses som försumbara. 27Anledningen till att arten inte är så utsatt
för strandbesökarnas tramp- och slitageskador beror på dess nedliggande platta växtsätt vilket
annars är vanligt förekommande för andra arter på välbesökta stränder. Risken för uppryckning av
23
24
25
26
27
Åtgärdsprogrammet, s 15
Åtgärdsprogrammet, s 19
Åtgärdsprogrammet, s 14
Flora Nordica, s 258
Åtgärdsprogrammet, s 13
12
arten är förhållandevis liten och det beror på dess anonyma utseende. Arten anses inte vara attraktiv
och lockar därför inte besökare att plocka arten på samma sätt som andra mer attraktiva arter. Något
som i dagsläget är oklart är om förbipasserande fordon utgör en risk för arten. Risken med fordon är
att de kan medföra sandövertäckning av arten.28
En stor nackdel för arten är dess populationsstorlek eftersom den är relativt liten och förekomsten är
utspridd på olika lokaler. Det gäller för alla ovanliga arter i allmänhet och beror på att endast ett
fåtal exemplar finns förekommande och därmed ökar risken att arten slås ut av olika faktorer.
Lokalerna där arten påträffats omfattas av strandskyddet som innebär att arten inte påverkas av
exploatering vilket arten antagligen skulle vara utsatt för utan detta skydd.
2.5
Bygger arten upp fröreserver
Enligt uppgifter från åtgärdsprogrammet för arten ingår den troligtvis i strändernas fröbank.29
Antagandet kommer från att uppblomstring ofta sker efter storm. I artdatabankens artfaktablad
föreslås det att frön och ett exemplar från Polygonum oxyspermum ska läggas i en genbank.30
Vidare hänvisar artfaktabladet att insamlingen av frön bör ske från en individrik lokal på Gotland
och att de insamlade växtdelarna sedan bör hamna på ett offentligt herbarium.
2.6
Påverkas arten negativt av tångbanker?
I Flora Nordica31 beskrivs det att en förklaring till artens försvinnande skulle kunna vara
minskningen av blåstång (Fucus vesiclosus). I dagsläget finns inga kända studier på hur mängden
tång påverkar arten. I åtgärdsprogrammet32 beskrivs det att det kanske snarare beror på att mängden
rödalger ökat runt Östersjöns kuster och därmed förorsakar artens nedgång. Detta beror på
rödalgernas nedbrytning orsakar syrebrist och samtidigt avger toxiska ämnen.
2.7
Sandstranden
Sand består till största delen av kvarts och innehåller i stort sett inga näringsämnen. En sandstrand
består både av vita och gråa sanddynor33. Den gråa dynen är den som finns längst upp på land och
den förekommer långt från vattnet och den påverkas sällan eller aldrig av havets vågor. Det medför
att det inte kan tillföras några nya näringsämnen till den grå dynen och med tiden blir den alltmer
näringsfattig och näringsämnena lakas så småningom ur. I den grå dynen förekommer sänkor i
marken och här är marken något fuktigare. Detta beror på att grundvattnet ligger grundare och i
kalkrika områden medför detta högre kalkhalt. I dessa partier tillförs även förna från
omkringliggande dynor med växtlighet. Detta skapar helt andra förutsättningar för vegetation. Efter
den grå dynen kommer den vita sanddynen, som sträcker sig från den grå dynen och ner till
vattenytan. Denna del av stranden berörs ofta av havets vågor. Vågorna medför näringsämnen som
till exempel tång, skalgrus, växtdelar eller andra saker som havet medför som lämnas kvar på den
vita dynen. Alla arter av tång är dock inte positiva för växtligheten på stranden, ett exempel är
rödalger som orsakar syrebrist samt avger toxiska ämnen när dessa bryts ner
Sandstränder är ständigt i förändringsskede detta beror på vågorna och dess rörelser och dess längd,
höjd och frekvens. Vågorna bearbetar hela tiden bottenmaterialet samtidigt som det på olika sätt
förflyttas. Sandstränder kan se ut på många olika sätt och de kan bestå av olika kornstorlekar på
sanden. Ofta är de stränder som består av grov sand till sten utsatta för mycket exponering medan
de stränder som ligger mer skyddat för vågor består av finare sand och därmed kan även mer
organsikt material ansamlas.
28
29
30
31
32
33
Åtgärdsprogrammet, s 15
Åtgärdsprogrammet, s 14
http://www.artdata.slu.se/rodlista/Faktablad/pol-oxys.PDF
Flora Nordica, s 258
Åtgärdsprogrammet, s 14
http://www.gotskasandon.se/Naturtyper.htm
13
14
3 Metoder
3.1
Utförande
I arbetet har alla arter som är uppräknade angivits på latin. Ett undantag har gjorts för
näbbtrampörten (Polygonum oxyspermum), eftersom båda det svenska och det latinska namnen
används i hela arbetet och för att det språkmässigt skulle bli korrekt böjs inte latinska namn. På så
sätt kan även texten underlättas för läsaren.
Innan fältarbetet startade gjordes noggranna studier på Göteborgs Universitets herbarium som
förvarar en stor samling av pressade växter från hela världen. I detta herbarium finns även flera
exemplar samlade av Polygonum oxyspermum men även av de liknande arterna trampört
Polygonum aviculare och sandtrampört Polygonum raii. Herbariestudierna utfördes med hjälp av
botanikern Erik Ljungstrand som gav vägledande beskrivning vilka karaktärer som var lättast att
titta på ute i fält. Erik jobbar dagligen på Universitetets herbarium och har en mycket stor erfarenhet
av den nordiska floran. Som litteratur användes i inventeringsarbetet Flora Nordica som har den
utförligaste beskrivningen och nyckeln för att särskilja de olika arterna åt.
För att artbestämma de arter som växte runt om näbbtrampörten användes två typer av litteratur,
dels Svensk flora som har en bestämningsnyckel och dels den Nya Nordiska Floran. För att
underlätta arbetet i fält gjordes i förväg en fältblankett med tillhörande manual. Dessa återfinns i
bilagor punkt 8.1 och 8.2. De växter som skulle inventeras runt om den näbbtrampörten låg på ett
avstånd på 2 meters radie runt om den eftersökta arten i en cirkel. Detta gjordes med hjälp av en
träpinne som lätt kunde tryckas ner i sanden. På pinnen satt ett snöre som var två meter långt och på
så vis mättes dessa cirklar ut. Ett annat hjälpmedel som användes i fältarbetet var en lånad GPS
(Global Positioning System) från Lena Almqvist Länsstyrelsen Gotland. Genom att avläsa dess
GPS-koordinater kunde noggrannare uppgifter noteras i fältblanketten om var på stranden växten
fanns. Varje plats delades in i olika lokaler (se figur plats-lokal-bestånd) och därefter påbörjades
själva inventeringen.
Förklaring plats-lokal-bestånd
För att förtydliga vad som i arbetet kallats plats, lokal och bestånd görs här en förklaring (se bild
ovan). Med plats menas den geografiska plats där stranden ligger, stranden delades i sin tur in i
olika strandavsnitt med 200 meter mellanrum som i arbetet kallas lokaler. Bestånd är de exemplar
15
av Polygonum oxyspermum som räknades in. Om de växte nära varandra togs ingen ny GPSkoordinat.
3.2
Inventering enligt fältblankett
Alla exemplaren räknades noggrant in och noterades i fältblanketten. Observationer gjordes med
hjälp av nyckling och karaktäristiska drag för varje exemplar för att undvika förväxlingar med
närbesläktade arter. Vidare noterades hela strandens geografiska namn och vilken socken som
platsen tillhörde. Därefter identifierades GPS- koordinaterna för de bestånd av Polygonum
oxyspermum som fanns inom den observerade lokalen. Även datum angavs för att i efterhand veta
när platsen inventerades och för framtida inverterare om det hade någon betydelse när inventeringen
gjordes. Efter det noterades om det fanns något speciellt utmärkande för denna lokal som kunde
påverka att arten fanns på denna plats. För att avgöra hur stor täckningsgraden var för växttäcket
runt om bestånden tillverkades innan första inventeringstillfället en spetsig pinne som skulle vara
lätt att trycka ner i sanden. På pinnen fästes ett snöre som var två meter långt. Vid inventeringen
sattes pinnen ner så nära bestånden som möjligt utan att skada eller täcka över exemplaren. Med
hjälp av denna metod kunde en ring ritas i sanden för att se vilka växter som ingick i ringen och
skulle räknas med och vilka som hamnade utanför och därmed inte skulle räknas med. Genom att
använda denna ring gick det även lätt att studera hur stor del av ytan som täcktes med växtlighet.
Täckningsgraden noterades i en fyrgradig skala (se 8.2).
Samma metod som ovan användes även i fältblankettsanalysen då artsammansättningen noterades.
Detta genom att varje art som ingick i cirkeln artbestämdes och den art som dominerade i cirkeln
kom att stå överst på listan. De övriga arterna kom i den ordning som de fanns representerade i
cirkeln. Detta för att få en uppskattning om vilka arter som delade samma habitat som Polygonum
oxyspermum. De svenska namnen följer den terminologi som återfinns i Den nya Nordiska Floran.
Ståndortens egenskaper noterades utefter två parametrar som innebär jordart och geografiskt läge.
Detta utfördes genom att studera den jordart som dominerade på lokalen. Observationer gjordes
även om lokalen låg i en vik eller udde och vilken typ av exponeringsgrad som lokalen hade.
Graden och typen av markanvändning noterades och det som studerades var betet eller om det fanns
andra faktorer som förhindrade grässvålen att växa fritt. Ett sådant exempel skulle kunna vara om
växtligheten avlägsnas med hjälp av till grästrimmer eller slåtter. Vid stränderna gjordes en notering
på kvarliggande förna från tidigare år för att säkerställa att det inte tidigare på våren eller sommaren
gått betesdjur på stränderna. Även beteshävden graderades i en tregradig skala (se 8.2).
Nästa steg var att bedöma hur många badgäster eller besökare som fanns på stranden, eller som
brukade vistas där en solig sommardag. Detta utfördes genom att notera hur många besökare som
vistades på stranden under de dagar som inventeringen pågick. Om det under inventeringstillfället
var dåligt väder så gjordes ändå en bedömning genom att se till dess besökstäthet men även till
strandens popularitet andra sommardagar. Andra faktorer som påverkade denna bedömning var om
det fanns närhet till kiosk, restaurang, sommarstugor och camping. Ingick flera av dessa punkter
ansågs platsen vara mer frekventerad. Det finns dock ett undantag då denna metod inte användes
och det var för att beräkna besökstätheten på Gotska Sandön. Detta eftersom besökstrycket är högt
där men helt utan moderna förnödenheter. Då har istället tillsynsmännen som jobbar där och dess
erfarenhet varit viktig och deras fakta om hur mycket folk som vistas på de olika stränderna.
Strandavsnitten graderades därefter i tre olika klasser. En etta står för sällan frekventerad badplats,
en tvåa anger frekventerad badplats och slutligen en trea som medför mycket frekventerad badplats.
16
För att avgöra hur mycket tång det fanns på lokalen som inventerades gjordes en insamling av
tången. Vid vissa platser låg tången mycket utspridd och det krävdes en räfsa för att samla ihop
alltsammans. Efter insamlingen lades tången tillbaka på stranden. Om det fanns många exemplar på
samma ställe som där tången samlas in på gjordes istället en uppskattning på hur mycket tång som
fanns på lokalen. Detta för att undvika att några exemplar skulle skadas vid uppsamlingen.
Mängden tång graderades i en tregradig skala (se 8.2).
3.3
Fröinsamling
Fröinsamlingen utfördes i Ireviken på den lokal som ligger nära Ireån och fick lokalnummer 7
(GPS-koordinater: X:6416424, Y:1665942 GPS, noggrannhet 6 meter). Detta gjordes i slutet av
inventeringsperioden den 30 augusti 2008 eftersom det var viktigt att fröna skulle vara mogna. Vid
detta tillfälle samlades även en växtdel in (det vill säga en stjälk) från ett exemplar av
näbbtrampörten. Den torkade växten bevaras på Göteborgs herbarium och fröna bevaras i en
fröbank vid Alnarp i Skåne.
4 Resultat
4.1
Lokalbeskrivningar
4.1.1 Ireviken
Ireviken är en ca 3 kilometer lång sandstrand som både från norr och söder övergår till en
klapperstenstrand. För att komma till Ireviken följs väg 149 från Visby mot Kappelshamn och
precis efter Iregård på vänster sida slingrar sig en grusväg ner till en parkering nära stranden.
Ireviken är lokaliserad ca 3 mil från Visby och ligger i Hangvar socken. Norra delen av stranden
kallas Svarthäll och i mitten av stranden rinner Ireån där även dess utlopp finns. Stränderna runt ån
har under senare år växt igen. Hela stranden är en välkänd badplats som under sommarmånaderna är
välbesökt. Ireviken är en exponerad strand där vågorna hela tiden bearbetar stranden vilket gör att
den ständigt är i ett förändringsskede på grund av vågornas rörelser som hela tiden förflyttar
bottenmaterialet.
Vid Svarthäll, som är den norra delen av stranden och precis efter Ireån, är besöksantalet troligen
något lägre än vid resterande delar av stranden och det är även på dessa strandavsnitt som
näbbtrampörten sågs vid inventeringstillfället. Förklaringen till varför besökarna föredrar den andra
delen av stranden kan vara närheten till moderna förnödenheter såsom kiosk och restaurang.
Stranden delades in i 11 lokaler vid inventeringstillfället och arten fanns representerad på 6 av dessa
lokaler. Den första lokalen, den så kallade Svarthällsdelen den norra delen av stranden, består av en
klapperstenstrand som mot söder övergår från grusig sand till en nästan ren sandstrand. På den
grusiga sandstranden fanns en hel del tång ansamlat som ger näring till de relativt högvuxna arter
som växte där. Tången låg i lager och var varvad med sand och grus och bildade en tjock tångbank
där ett exemplar av den eftersökta arten växte. De andra arter som förekom med två meters radie
runt om näbbtrampörten var Salsola kali, Persicaria maculosa, Leymus arenarius, Honckenya
peploides, Sonchus asper, Elytrigia repens och Cakile maritima ssp. baltica. Av dessa uppräknade
arter var Salsola kali den växt som dominerade.
Exemplaret av arten växte på denna lokal bland sand och grus. Liksom de övriga växterna som
växte här var exemplaret relativt storvuxet i jämförelse med de övriga exemplar som växte på de
andra lokalerna. På grund av dess storlek blev växttäckets täckningsgrad här relativt stor (en trea
enligt fältblankettsmanualen). Att växterna på denna plats var storvuxna kan ha sin förklaring i att
de växte i en tångbank och att de därifrån kunde utnyttja näringen för att växa till sig.
17
Den första lokalen följs av två intilliggande lokaler där stranden helt övergått till sandstrand. Endast
längs med vattnet förekom i vissa partier en del grus på stranden. På dessa lokaler kunde inga
exemplar av arten noteras . Här växte Salsola kali, Honckenya peploides, Cakile maritima baltica
och Elytrigia. Dessa exemplar gav täckningsgraden en etta och därmed den näst lägsta graderingen
på skalan. Tången låg utbredd kring hela stranden och enligt insamlingen bedömdes den till
frekvent förekommande.
Vid den fjärde lokalen hittades ytterligare ett exemplar av den eftersökta arten tillsammans med
Salsola kali, Honckenya peploides, Cakile maritima ssp. baltica, och Elytrigia repens. Växternas
täckningsgrad var vid detta exemplar en tvåa. Tången som fanns på denna lokal låg mycket utspridd
över hela lokalen men förekom inte precis där den näbbtrampörten växte. Efter att ha samlat ihop
tången visade det sig att den förekom frekvent på lokalen. Stranden bedömdes på denna lokal som
sandig sandstrand.
Vid lokal fem inventerades 124 exemplar av Polygonum oxyspermum vilket var det största fyndet
för Ireviken. Exemplaren växte på samma sätt som beskrivs i Gotlands flora då den breder ut sina
skott över marken i meterbreda cirklar.34På ett ställe på lokalen växte 29 exemplar med bara några
meters mellanrum. Många av dessa exemplar var förhållandevis små i storleken mycket mindre än
exemplaren på de övriga lokalerna. De växte långt upp på den vita sanddynen och det noterades
väldigt lite tång på platsen. Dessa bestånd kommer ej att beskrivas eftersom de var så många (se
excel-fil lokal 5), men det som ändå bör nämnas är att den växt som dominerade på samma
växtplats som Polygonum oxyspermum var Salsola kali följt av Honckenya peploides och Elytrigia
repens. För denna lokal var täckningsgraden för växttäcket en tvåa. Ett av exemplaren som
inventerades på platsen växte precis i en sluttning, och den var särskilt utsatt för förbipasserande
som trampade i sluttningen och därmed kunde orsaka att den blev övertäckt med sand. Även på
denna lokal var stranden övervägande sandig sandstrand.
Nästa lokal (nummer sex) låg på andra sidan om ån en bra bit upp mot land. Där hittades 4 bestånd
och det växte sammanlagt 25 exemplar där. Lokalen hittades av en slump med hjälp av Bengt och
Lena Jonsell när vi tillsammans inventerade. Den är relativt avvikande mot de andra på grund av
dess placering på stranden. Detta medförde att sandröret Ammophila arenaria kom att dominera i
bestånden. På vissa ställen var det som inledningsvis beskrivits något igenvuxet längs med åns
stränder. Här växte arter som Phalaris arundinacea, Deschampsia cespitosa, Mentha aquatica,
Veronica anagallis aquatica, Tussilago farfara, Agrostis stolonifera och Plantago lanceolata, för att
nämna några. Utanför bältet av dessa arter, på båda sidorna om stigen, växte näbbtrampörten innan
växttäcket slutit sig. Marken här består av en del grus och småsten men till största delen av sand.
Här fanns väldigt lite tång dock växte två exemplar i tångbank. Genom att studera de arter som
växte runt om dessa exemplar kunde det konstateras att här förekom helt andra arter än vid de
övriga lokalerna. Anledningen till det skulle kunna vara att sandtäcket var tunt här och att under
sanden fanns en annan jordtyp som kan hålla vattnet bättre. På så sätt kan andra arter växa här som
kräver mer vatten och som inte är så tåliga för uttorkning. Av de växter som inte har räknats upp i
de tidigare lokalerna fanns här Veronica anagallis aquatica, Equisetum arvense, Ammophila
arenaria, Mentha aquatica, Galeopsis spp., Rumex acetosa och Lathyrus japonicus ssp maritimus.
Växttäckets täckningsgrad varierade mellan en trea och en tvåa vid de olika bestånden.
Nästa lokal som är den sjunde låg på andra sidan om ån, efter Ireåns utlopp söderut. På stranden
hade det nästan bildats en liten ö av grusig sand eftersom ån delar upp stranden på ett sådant sätt.
Början av lokalen är till större delen bestående av sand som övergår till en grusig sandstrand. På
denna lokal noterades sju exemplar och alla exemplaren växte i den grusiga delen av stranden.
Täckningsgraden för växtligheten låg vid de flesta bestånd runt en tvåa och den dominerande arten
34
Gotlands flora, s 254
18
vid bestånden var Salsola kali, följt av Cakile maritima ssp baltica. Salsola kali verkade trivas bra
här. På många ställen var den storvuxen och utgjorde en stor del av täckningsgraden. På denna lokal
förekom ingen tång alls.
Bilden visar ett exemplar som växte på lokal 7, en grusig sandstrand.
Vid lokal åtta till och med tio noterades inga exemplar av Polygonum oxyspermum, växtligheten här
var relativt låg och växttäckets täckningsgrad i lokalerna låg på en etta till en tvåa. Några av de arter
som fanns här var Honckenya peploides och Salsola kali. På dessa lokaler fanns i stort sett igen
tång.
Den elfte lokalen var den sista lokalen som inventerades vid Ireviken. Denna lokal sträckte sig
endast 60 meter in på klapperstenstranden, även om ytterligare 200 meter till av klapperstenstranden
undersöktes har den uteslutits ur arbetet på grund av att inga exemplar hittades och för att begränsa
arbetets längd. De två exemplar som fanns på lokalen växte i den grusiga delen på stranden och var
relativt stora. Runt dessa växte även Atriplex prostrata, Salsola kali, Elytrigia repens, Honckenya
peploides och Atriplex littoralis. Salsola kali var även på denna lokal den art som dominerade.
19
4.1.2 Gotska Sandön
Gotska Sandön är en 36 kvadratkilometer stor ö som är belägen i Östersjön, 38 kilometer norr om
Fårö.35 Hela ön är nationalpark och ligger placerad på en 12 mil lång undervattensrygg som består
av morän, grus och sand.36 Omkring tre fjärdedelar av Gotska Sandön består av näringsfattig
sandtallskog och här finns en ca 2 mil lång sandstrand, men även andra miljöer finns
representerade. Ett intensivt fårbete har pågått på ön från ca 1600-talet och framtill ungefär 1893.
Sedan dess har inga betesdjur vistats på ön och avsaknaden av betet har antagligen förändrat
naturens utseende på ön på olika sätt. På grund av att betet har varit borta så pass länge så är det
idag en helt annan miljö än innan år 1893.37 Turismen har sedan 1950-talet ökat och på
sommarhalvåret besöker i dagsläget omkring 5000 personer ön. På Gotska Sandön arbetar fyra
tillsynsmän med nationalparken. Tidigare inventeringar av Polygonum oxyspermum har gjorts på ön
och ett exempel är 1988 då det sammanlagt räknades in 207 exemplar.38 För att ta sig till Gotska
Sandön går det sommartid båtturer från Fårösund och Nynäshamn. Det finns ingen hamn på ön så
båten körs iland så nära lägerplatsen som möjligt, men beroende på väder och vind kan det bli
frågan om en promenad till lägerplatsen på omkring nio kilometer. Det finns inga asfalterade vägar
på ön men här finns några fordon som till exempel traktor och jeep som är anpassade till den svåra
terrängen.
Under inventeringstillfället på ön, kunde det noteras två lokaler med arten. Dessa lokaler fanns
lokaliserade vid Tärnudden och Säludden. På resterande delar av ön kunde arten inte återfinnas. Vid
tidigare inventering (1998) noterades arten på 14 olika platser runt om på ön .
35
http://www.gotskasandon.se/Geologi.htm
http://www.gotskasandon.se/Geologi.htm
37
http://www.lansstyrelsen.se/NR/rdonlyres/2A629A95-53BB-49C3-831A-6D503A3B6318/0/gotska_sandon.pdf
38
Gotlands flora, s 312
36
20
Första lokalen som låg vid Tärnudden utmärker sig på ett sådant sätt att sandstranden bildar en liten
sandvik och runt om växer det Ammophila arenaria. Ståndorten är på platsen bestående till största
delen av sand, men inslag av småsten förekommer. Som riktlinje för platsen kan nämnas att här låg
gammalt bråte av stock och plankor. På platsen hittades två olika bestånd av Polygonum
oxyspermum, ett bestånd bestod av ett exemplar, men vid det andra förekom sju stycken. Runt de
sju första växte Ammophila arenaria, Salsola kali och Lathyrus japonicus. Av dessa så var det svårt
att skilja om det var Ammophila arenaria som dominerade eller om det var Lathyrus japonicus.
Täckningsgraden runt om dessa exemplar var en etta. Vid det andra beståndet, som ovan nämnts,
växte Ammophila arenaria, Salsola kali och Lathyrus japonicus, Elytrigia repens, och här
dominerade Ammophila arenaria. Växttäckets täckningsgrad vid det andra beståndet var det samma
som vid föregående bestånd. Här fanns hjulspår i sanden och antagligen körs det med motorfordon
här ibland, dock inte över området där näbbtrampörten observerades. På hela lokalen fanns det
endast små mängder med tång men inte vid bestånden.
-
0
70 140
280 Kilometers
21
Nästa lokal som noterades på Gotska Sandön var Säludden som ligger på öns nordost sida och
inventerades samma dag som lokalen vid Tärnudden. Säludden är precis vad namnet säger, en udde
där sälar ofta vistas. Det är därför ett sälskyddsområde och har tillträdesförbud. På grund av
besöksförbudet utfärdades ett särskilt tillstånd för att kunna inventera platsen. Lokalen ligger inom
sälsyddsområdet precis vid spetsen på udden som sticker ut i vattnet. Här, precis som på resten av
ön, förekommer fri utveckling av växterna. Platsen var även exponerad och här fanns det mycket
tång. Stranden var en grusig sandstrand men även några större block förekom på platsen. På grund
av sälskyddet och dess besöksförbud förekom det inte några besökare eller badgäster på platsen. De
som har tillstånd att gå in här är tillsynspersonalen för nationalparken och här körs det inte heller
med några motorfordon. På lokalen hittades ett exemplar av Polygonum oxyspermum. Det var det
största exemplaret som hittades under hela inventeringsperioden. De växter som växte runt omkring
var Salsola kali, Elytrigia repens, Cakile maritima ssp. baltica, varav den sistnämnda även var den
dominerande. Täckningsgraden för växttäcket vid detta exemplar var en tvåa. Sammanlagt på hela
Gotska Sandön hittades alltså 9 exemplar.
-
0
80 160
320 Kilometers
Eftersom näbbtrampörten vid detta inventeringstillfälle inte fanns lokaliserad på fler platser gjordes
det inte några fler indelningar av lokaler, men likväl så inventerades hela stranden runt om ön. Här
nedan följer några beskrivningar på några av de platser som besöktes men där alltså inte arten
förekom.
En av de plasterna var Varvsbukten som låg på öns nordvästra sida (Koordinaten för vart på
varvsbukten som beskrivs var X: 6476187, y: 1698601). Här dominerade Cakile maritima ssp.
Baltica, men även några få exemplar av Salsola kali fanns på platsen. Täckningsgrad för
växtligheten här bedömdes till en etta. Längre upp i den grå dynen växer Ammophila arenaria. I
22
sanden fanns det hjulspår och det har körts med fordon både långt upp på stranden men även längre
ner, vilket var ungefär halva stranden. Ett riktmärke för denna plats var några stenblock som låg i
strandkanten. Stranden var exponerad och här fanns mycket lite tång.
Mitt emellan Kyrkudden på väg mot Säludden (vid koordinaterna x:6477521, y:1704736) gjordes
en notering över att här fanns väldigt lite tång. Här övergick stranden till grusig sand ner mot
vattnet. Här fanns ett band helt utan växtlighet på sandstranden men längre upp mot den gråa dynen
dominerar Ammophila arenaria och här fanns även några exemplar av Leymus arenarius.
En notering som gjordes mitt på Kyrkudden (vid koordinaterna x: 6476803, y:1705843) och som
skiljer sig från de övriga platserna var att Ammophila arenaria var på väg att ta över hela stranden
och därmed växa igen. Väldigt mycket tång fanns på stranden och där förekom en del Salsola kali
och då i stora exemplar. Men den art som dominerade var Ammophila arenaria och här förekom
några exemplar Cakile maritima ssp. Baltica. Stranden i sin helhet var stenig sandstrand och här
hade det blåst i land en del bråte som stock och brädor.
23
4.1.3 Norsgård/Hall
Norsgård ligger på Gotlands nordvästra sida, på samma väg (149) som till Ireviken, i Hall socken.
Efter ungefär 4 mil från Visby finns en skylt som visar 5 kilometer till Hall. Därefter följs vägen till
vänster mot Halls Huk och efter ytterligare 2 kilometer ligger Nors gård. Precis bredvid infarten till
gården ligger en liten parkering där gårdsägarna uppskattar om besökarna parkerar bilen.
Näbbtrampörten förekommer på stranden som finns belägen efter gårdarna. För att ta sig till
stranden där näbbtrampörten förekommer måste gårdarna passeras och genom några hagar. Grindar
som passeras ska hållas stängda eftersom lösgående djur kan finnas i hagarna. Från parkeringen ner
till stranden är det ungefär 1,5 kilometer med två färistpassager.
Allmän beskrivning på hela området
Hur stort besöksantalet är vid stranden är svårt att uppskatta eftersom uppgifter om detta saknas.
Det finns inget som tyder på att det skulle vara en populär strand att besöka som badgäst men vid
första besöket på platsen, som var en fin sommardag, sågs tre besökare. De övriga dagarna då det
var mulet fanns inga besökare på stranden under inventeringstillfället. Hela stranden var betad, dock
med olika intensitet. De djur som sågs betande var nötkreatur och får. På denna strand kunde inte
tången samlas in, vilket berodde på att exemplaren av näbbtrampört ofta växte i tången. Istället för
att lyfta bort tången och sedan återplacera den togs ett beslut om att uppskatta mängden tång som
fanns vid de olika lokalerna. Detta eftersom det fanns stor risk för att plantorna annars skulle ryckas
upp eller förstöras. Stranden är uppdelad i olika hagar med stängsel mellan dem. Det som skiljer
Nors strand från de andra platserna som inventerats på Gotland är att där den grå dynen normalt
brukar infinna sig består marken istället av en frisk välbetad grässvål. Det gäller för i stort sett hela
stranden utom de sista lokalerna där grässvålen har bytts ut mot klapperstenstrand. Många av de
exemplar som växte på stranden var betade men det verkade inte som om arten tog skada av
betestrycket. På stranden i Nors växte det även exemplar av den vanliga trampörten vilket medförde
större försiktighet vid inventeringstillfället så att inventeringen inte skulle bli fel.
På de flesta lokaler på den här stranden fanns det mycket tång och den låg som ett lager ovanpå
sanden. Den låg inte varvad med sanden på samma sätt som beskrevs på den första lokalen i
Ireviken.
24
-
0
70 140
280 Kilometers
Nors hall är den plats där flest exemplar av arten hittades på hela Gotland. Sammanlagt
inventerades 434 individer. På samtliga lokaler på stranden fanns arten representerad. En längre
sträcka på stranden undersöktes men eftersom det inte hittades några exemplar där har dessa
områden uteslutits i arbetet.
På den första lokalen bestod stranden delvis av sand men ofta täcktes dessa sandytor helt av
småsten som slutligen bildade en klapperstenstrand. Där stranden övergick till klapperstenstrand
hittades inte den eftersökta arten. Lokalens början var vid klapperstenstranden och fortsatte söderut
mot den del av stranden som till större delen består av sand. På denna lokal fanns det 17 bestånd av
Polygonum oxyspermum som växte på stranden. Sex av dessa bestånd växte i tångbank och på hela
lokalen fanns det mycket tång. De arter som huvudsakligen dominerade runt den eftersökta arten
var vid denna lokal Salsola kali och Cirsium arvense, men även andra arter förekom (se bilaga 8.3).
Växttäckets täckningsgrad varierade mellan en tvåa och en trea i de olika bestånden. Endast i två
bestånd var täckningsgraden lägre och i dessa fall var den en etta.
Vid den andra lokalen bestod sanden inte i lika stor utsträckning av småsten som i den som ovan
beskrivits. Ett viktigt kännetecken för lokalen var att det en bit upp på stranden låg vad som
antagligen var resterna från en gammal fyr. Vid inventeringstillfället hittades 11 bestånd och i dessa
bestånd fanns sammanlagt 24 exemplar. Övervägande delen, det vill säga nio av dessa bestånd,
växte i tångbank och det konstaterades att det fanns mycket tång på stranden. De arter som oftast
dominerande runt bestånden var Salsola kali, Plantago lanceolata och Lolium perenne. Andra arter
25
som förekom runt om dessa bestånd, men mer sparsamt förekommande, var Trifolium repens,
Bromus hordeaceus, Linum catharticum och Galium aparine. Växttäckets täckningsgrad vid
bestånden i denna lokal låg som regel på en tvåa men vid två, bestånd förekom ingen annan
växtlighet alls.
Den tredje lokalen var mer lik en sandstrand än de övriga lokalerna men även denna lokal
inkluderade en del småsten. Här kunde det noteras 11 bestånd där det sammanlagt växte 29
exemplar av den eftersöka arten. Av dessa bestånd var det endast två som ej förekom i tångbank och
i övrigt förekom mycket tång på stranden. Några av de arter som dominerade runt bestånden var
Senecio viscosus, Plantago lanceolata och Salsola kali. Växttäckets täckningsgard låg på en tvåa
vid majoriteten av dessa bestånd.
Lokal nummer fyra bestod till största delen av sand, men hade även den ett inslag av sten. Som
riktmärke för lokalen fanns några mindre stenblock liggande i strandkanten. På lokalen fanns en yta
bestående av enbart Cirsium arvense med en hög täckningsgrad som bedömdes till en fyra. På
denna yta växte inga exemplar av arten. Något som var typiskt för den här lokalen tycktes vara att
Polygonum oxyspermum växte i två olika zoner på stranden, antingen lite längre upp på stranden
och då nära grässvålen eller längre ner mitt på stranden. När den förekom i denna övre delen av
stranden fanns arten oftast tillsammans med mycket örter och därför kommer den fortsättningsvis
kallas den örtrika zonen på stranden. Något annat som var typiskt för den örtrika zonen var att
exemplaren växte där på samma sätt som på lokal 5 i Ireviken vilket även beskrivs i Gotlands
flora39. Det vill säga den breder ut sina skott över marken i meterbreda cirklar. De arter som bland
annat fanns i den örtrika zonen i lokal fyra var Taraxacum sp, Plantago lanceolata, Lolium perenne
och Rumex sp. På grund av betestrycket gick det ej att bestämma Taraxacum och Rumex sp till art.
Där Polygonum oxyspermum förekom längre ner på stranden så växte den ofta tillsammans med
Salsola kali och växte då i tång och kallas fortsättningsvis för Salsola kali zonen. Som regel stämde
detta men undantag fanns som inte stämde in på denna uppdelning av zonerna.
Lokal fem låg precis vid vägen som går upp till Norsgårdarna och i samma fålla som lokalen fanns
även några gamla bodar. Lokalens början var vid det stängslet som fanns på norra sidan av stranden
och fortsätter 20 meter efter stängslet som fanns i söder. Stranden här bestod av grusig sandstrand
med ett inslag av småsten. På lokalen fanns mycket tång och av de 37 bestånd som hittades växte 25
av dessa i tångbank. Sammanlagt fanns här 130 exemplar, vilket gör lokalen till den lokal med flest
exemplar som inventerades under arbetets gång. Växttäckes täckningsgrad varierade mellan de
olika bestånden men låg oftast mellan en etta och en tvåa. Zonindelningen som tidigare beskrevs
kunde även ses här och några arter som växte i den örtrika zonen var Rumex sp., Tussilago farfara,
Elytrigia repens och Lolium perenne.
Nästa lokal hade sin startpunkt 20 meter efter stängslet och var den sjätte lokalen som inventerades
på stranden. På denna lokal fanns inte längre den örtrika zonen lika tydligt som kunde ses i några av
de tidigare lokaler som har beskrivits. Där den örtrika zonen tidigare funnits låg istället stora högar
med grus och sten och var en början till klapperstenstranden som även fanns med i de följande
lokalerna längs med stranden. Däremot fanns den zon som kallades Salsola kalizonen kvar. I zonen
dominerade förutom Salsola kali även Cirsium arvense i vissa bestånd. Några andra arter som var
vanligt förekommande i bestånden på denna lokal var Elytrigia repens, Rumex sp och Argentina
anserina. Täckningsgraden för växttäcket varierade oftast mellan en tvåa och en trea och på lokalen
fanns det mycket tång, liksom vid de tidigare lokalerna på stranden. Lokalen tog slut vid en stock
som låg på stranden men ansågs som ett otillförlitligt riktmärke eftersom den kan flyttas.
39
Gotlands flora 254
26
På denna lokal var klapperstenstranden bredare och mer tydlig än i den föregående lokalen, men
inte ända ner till vattnet utan här fanns en remsa sandstrand nedanför klapperstenstranden. Långt
uppe på lokalen fanns en dikesliknande utgrävning. Diket har inte sitt utlopp på stranden utan
verkar vara igengrävt från den sida som vätte ner mot stranden. Något som uppmärksammades på
denna lokal var att vissa arter var mer högvuxna här än tidigare, och då främst av Cirsium arvense.
Möjligtvis skulle detta bero på ett lägre betestryck. Detta sågs inte runt bestånden där
täckningsgraden för växttäcket låg på cirka en tvåa. Här fanns det lite mindre tång än tidigare och
bedömdes till frekvent enligt fältblankettsmanualen. De vanligaste förekommande arterna i
bestånden var Salsola kali och Argentina anserina. Vid lokalen räknades det in 32 exemplar av
arten.
På den åttonde lokalen på stranden vid Nors så hade nästan hela stranden övergått från sandstrand
till klapperstenstrand, bara några få meter längs med stranden består av sand. Även på denna lokal
förekom mer högvuxna växter än på tidigare lokaler. På de första hundra metrarna på stranden växte
Tussilago farfara nästan som en bård längs med stranden. Där Tussilago farfara växte på stranden
förekom inte näbbtrampörten även om det var precis där som den tidigare setts. På denna lokal
hittades, liksom vid lokalen innan, en utgrävning som liknade ett dike och i närheten av det växte
det ett exemplar av arten. Sammanlagt fanns här 23 exemplar och alla utom ett bestånd växte i
tångbank. Tången bedömdes till frekvent förekommande på detta strandavsnitt.
Ett exemplar av arten växte på lokal nio, här tillsammans med Tussilago farfara, och exemplaret
växte i sanden, nära vattnet. Växttäckets täckningsgrad vid detta exemplar var en etta och större
delen av stranden var klapperstenstrand.
Hela lokal tio övergick från det att det finns lite sandstrand till att i stort sett hela stranden täcktes av
klappersten. Exemplaret av arten hittades ganska långt ner på stranden men i den del som var
klapperstenstrand. Arten växte i tångbank och på övriga delen av lokalen förekom tången frekvent.
Ingen annan växtlighet fanns runt detta exemplar och därmed fanns det inget växttäcke här heller.
4.1.4 Djupvik
På Gotlands sydvästra sida ligger Djupvik i Eksta socken. Djupvik ingår i den sträcka som kallas
Ekstakusten som även är ett naturreservat.40 Djupvik ligger ca 4,5 mil söder om Visby på väg 140.
Vid skylten som visar mot Djupvik finns en väg på höger sida som leder fram till Djupvik efter två
kilometer. Genom att följa vägen ytterligare två kilometer ligger en liten sandvik på höger sida. Det
korrekta namnet för denna vik är osäkert och i arbetet kommer platsen att kallas ”två kilometer
söder om Djupvik”. Stranden som låg i denna sandvik är uppskattningsvis 500 meter och hela
stranden inventerades vid två olika tillfällen. Detta eftersom exemplaren inte var tillräckligt mogna
för att artbestämmas vid första besöket. Några beskrivande riktmärken för denna plats som kan vara
vägledande är att här stod några gamla bodar på platsen och sandviken låg väldigt nära den väg som
leder till platsen. Besökare som sökte sig hit var möjligen badgäster, men i första hand hade platsen
en inbjudande utsikt då båda Karlsöarna syntes tydligt i väster. Den gråa dynen bestod till större
delen av en heltäckande grässvål men här fanns inget bete utan fri utveckling förekom och därför
var många växter högvuxna. På den grå dynen förekom förna på några delar av stranden.
På hela stranden fanns två lokaler och på den första lokalen som låg längst söderut på stranden var
stranden till att börja med något stenig och hällmarken gick i dagen speciellt längs med
vattenbrynet. Stranden övergår sedan till sandstrand, längs med strandkanten hade det flutit i land
mycket tång i början av lokalen. Uppe på stranden fanns mycket tång men inte där själva arten
växte. Den förekom här i 9 exemplar men även Polygonum aviculare förekom med några exemplar
på stranden. Växttäckets täckningsgrad var varierande på denna lokal från en fyra till ett obefintligt
40
Gotland flora, s 89
27
växttäcke eftersom inga andra arter förekom vid dessa bestånd. De arter som fanns runt om
Polygonum oxyspermum var Polygonum aviculare, Atriplex littoralis, Rumex sp, Artemisia vulgaris,
Tussilago farfara, Lycopus europaeus, Taraxacum sp och Atriplex prostrata, men även Polygonum
aviculare som ovan nämnts.
Nästa lokal, precis efter den första, hittades ett exemplar av den eftersökta arten och stranden kan
beskrivas som en något stenig sandstrand. Tången som låg på stranden förekom mindre än i lokalen
innan och bedömdes till frekvent. Växttäckets täckningsgrad vid detta exemplar var en trea och de
växter som utgjorde detta växttäcke var främst Mulgedium tataricum och Cakile maritima ssp.
baltica. Andra arter som fanns representerade i denna lokal var Honckenya peploides, Tussilago
farfara, Taraxacum sp, Senecio viscosus, Elytrigia repens, Cakile maritima ssp. baltica, Leymus
arenarius och Atriplex littoralis. Dessa tillsammans utgjorde på hela lokalen ett växttäcke på en
tvåa enligt fältblankettsmanual (bilaga 8.2)
4.2
Aktuella lokaler jämförs med tidigare funna
4.2.1 Hur många platser på Gotland har tidigare hittats?
I början av arbetet samlades information in om vilka tidigare kända platser som fanns för
Polygonum oxyspermum på Gotland. Den viktigaste informationen om detta kom från den
gotländska tidskriften Rindi. En av de första kontakterna från Gotland var Jörgen Petersson
(Botaniska föreningen, Gotland) som via e-post skickade en excel-fil med en samling lokaler. Så
småningom fick även Bengt och Lena Jonsell reda på att detta examensarbete skulle skrivas och
eftersom de hade inventerat denna art i Ireviken år 2006 och 2007 så hänvisade de mig dit. Slutligen
fanns tillräckligt med data för att påbörja arbetet.
4.2.2 Historia
Det tidigaste fyndet som dokumenterats om arten på Gotland kommer från 1880 då Polygonum
oxyspermum hittades i Lummelunda socken enligt tidskriften Rindi.41 Vidare beskrivs det att arten
hittades vid flera tillfällen (1881, 1883 och 1888) men då vid Såholmen/Vivesholm i Sanda. Med
det första fyndet och fram till slutet av 1800-talet hade arten konstaterats på 6 olika platser runt om
på Gotland. Uppgifter saknas om hur många exemplar som sågs vid de olika tillfällena.
4.2.3 Platser där arten funnits och som återinventerades 2008
I Austre, vars placering är på sydöstra Gotland och som tillhör Vamlingbo socken inventerades det
1986 ett exemplar på sandstranden42 vilket är den sydligaste platsen som har rapporterats på ön. Vid
inventeringstillfället under 2008 återfanns inte arten vid denna plats.
En plats som inte inventerades var en nybildad grusrygg mellan Lillgrunn och Storgrunn som ligger
i Näs socken på Gotlands sydvästra sida, detta på grund av att det saknades GPS-information, och
platsen finns inte heller utmärkt på karta. Senast inventerades den 2007 och enligt uppgifter hittades
minst 5 exemplar.43
Vid Björkhagabadet, på sydvästra Gotland i Sanda socken inventerades det 1990 in 3-4 exemplar. 44
När platsen besöktes såg stranden på vissa ställen ut att vara på väg att växa igen och i detta
strandavsnitt hittades inga exemplar av den eftersökta arten (se bilaga 8.3).
En annan strand där arten har funnits på var vid Marsängen strax norr om Tofta skjutfälts precis vid
gränsen. Den senaste noteringen var från 2000, dock saknas det uppgifter hur många exemplar som
41
42
43
44
Randi Nr 1, 1998
Excel-fil, Jörgen Petersson
Excel-fil, Jörgen Petersson
Excel-fil, Jörgen Petersson
28
har hittats.45 Vid besöket på denna strand hittades inga exemplar av den eftersökta arten (se bilaga
8.3)
I Eksta socken som är beläget på sydvästra Gotland ligger Landstiteviken där ett exemplar
noterades år 1984, som samlades in och pressades till Naturmuseét. Langstiteviken är lokaliserat
nära Djupvik och enligt Rindi fanns även dateringar om att arten skall ha noterats här 1935.46 Vid
besöket som det här arbetet syftar på hittades inga exemplar i Langstiteviken men däremot kunde
det noteras 10 exemplar på den platsen som i arbetet har kallats ”två kilometer söder om Djupvik”
(se, s 20).
Första gången arten sågs i Lickershamn var enligt Rindi 193047. På stranden i Lickershamn som
ligger på nordväst sidan av Gotland i Stenkyrka socken fanns det 4 exemplar 1988. Vid besöket som
gjordes under 2008 på platsen såg stora delar av stranden ut att vara i igenväxningsfas och inga
exemplar kunde under besöket noteras. Platsen krävde dock två besök eftersom omogna exemplar
av Polygonum hittades vid ett tidigt besök på platsen, men det visade sig vara Polygonum aviculare
och som det beskrivs i artbeskrivningen kan det vara svårt att skilja dem åt. Därför krävdes ett
besök till för att göra ytterligare en bedömning (se bilaga 8.3).
Arten har även setts på Gotlands nordvästra sida vid Ireviken, vid flera olika tillfällen. Den
vanligaste fyndplatsen för denna strand har varit vid Ireåns utlopp. Det första fyndet som finns
dokumenterat är från 1919 på denna strand. Den senaste noteringen innan detta examensarbete
påbörjades är från 1997 och då inventerades 12 exemplar. För mer specifik information om äldre
inventeringar hänvisas till tidskriften Rindi.48
På Gotlands nordöstra sida har en lokal noterats i Tjälderholm, som ligger i Boge socken. Enligt
excel-fil skall det vid denna plats ha räknats in 10 stycken exemplar, fem på grusig sand på
hällmark och fem stora exemplar på grusig sandstrand, enligt noteringar från 1992. Detta
strandavsnitt var under sensommaren 2008 täckt av en tjock massa av tång och den eftersökta arten
syntes inte till.
På Fårö har arten inventerats på två olika platser, St Gasmora år 1986 och vid Ava 1987. På den
första platsen som nämndes fanns två stora exemplar på sandstranden och på stenstranden i närheten
av en brygga vid Ava har det även noterats att arten inventerats i omkring 20 exemplar medan det
följande året noterades 125 plantor på platsen.49 När inventeringen utfördes i och med detta projekt
hittades inga exemplar vid St Gasmora och inte heller vid Ava (se bilaga 8.3).
Gotska Sandön anses vara artens huvudutbredningsområde och här har den återfunnits på flera olika
platser runt om på ön. Under en inventeringsresa som gjordes till Gotska Sandön 1998 kunde det
konstateras att det sammanlagt fanns 207 exemplar av arten på hela ön. En av dessa platser var
Tärnudden och där finns information om att ett exemplar har hittats. 50På denna plats återfanns
under inventeringsresan åtta exemplar. Den andra lokalen på Gotska Sandön var Säludden och här
kunde ett exemplar noteras. Några tidigare uppgifter om att arten hittats vid Säludden har inte
hittats.
45
46
47
48
49
50
Excel-fil, Jörgen Petersson
Rindi, Nr 1, sidan 13
Rindi, Nr 1, sidan 13
Rindi, Nr 1, sidan 13
Rindi, Nr 1, sidan 13
Excel-fil, Jörgen Petersson
29
4.3
Aktuella lokaler som återfanns sommaren 2008
Under inventeringsperioden besöktes tio platser på Gotland exklusive hela Gotska Sandön. Av dessa
platser fanns det 25 lokaler som den eftersökta arten fanns representerad på.
Genom att räkna samman alla exemplar som hittades vid Nors strand kan det konstateras att det
fanns 434 stycken vid detta inventeringstillfälle. På samma sätt räknades de funna exemplaren ihop
i Ireviken, där kan det konstateras att det fanns sammanlagt 158 exemplar av den eftersökta arten.
Summan av exemplar som fanns i Djupvik var 10 stycken och det var den enda platsen som hittades
på södra Gotland med den eftersökta arten. Slutligen den sista platsen där exemplar av arten fanns
var på Gotska Sandön där det kan konstateras att 9 exemplar hade återfunnits. En sammanräkning
av alla funna exemplar ger en slutsumma på 611 stycken som räknades in under
inventeringsperioden 2008 (se bilaga 8.4).
Enligt denna inventering kunde det konstateras att den växt som vanligen växte tillsammans med
näbbtrampörten var Salsola kali. De övriga arter som var vanligast förekommande därefter var
Elytrigia repens, Rumex sp, Honckenya peploides, Cirsium arvense och Plantago lanceolata.
Genom att studera varje plats kunde det konstateras att i Ireviken och i Nors var Salsola kali
vanligast förekommande på samma sätt som när alla platser analyserades tillsammans.
30
Däremot kan det konstateras att vid Tärnudden var Ammophila arenaria vanligast och vid Säludden
var det Cakile maritima ssp. baltica som dominerade. Den vanligaste arten vid Djupvik var även
där Cakile maritima ssp. Baltica. De arter som dominerade av alla inventerade platser tillsammans
vid bestånden av Polygonum oxyspermum var även då först Salsola kali, sedan förekom dessa arter
i följande ordning Cirsium arvense, Argentina anserina och Elytrigia repens. Viktigt att tillägga är
att diagrammet endast visar de tio arterna som var vanligast förekommande.
Genom att studera växttäckets täckningsgrad runt om bestånden kan det fås en uppfattning om hur
tät växtligheten var. Enligt diagrammet ovan kan det konstateras att täckningsgraden för växterna
var som störst i Ireviken och som lägst vid Tärnudden på Gotska Sandön.
31
Resultatet av inventeringen visar att 93 bestånd av Polygonum oxyspermum växte i tångbank, av
totalt 189 inventerade bestånd. Förutom Gotska Sandöns Säludden (där endast ett exemplar
noterades som växte i tång) var Nors övervägande den strand där arten vanligen förekom bland
tången. Detta i jämförelse med Ireviken där relativt många bestånd hittades men endast två bestånd
växte i tången. På de övriga platserna förekom inte några av de inventerade bestånden i tångbank.
Genom att studera de växter som växte runt om näbbtrampörtsbestånden kan det konstateras att när
de olika arterna växte bland mycket tång så var Salsola kali, Elytrigia repens och Rumex sp, de tre
vanligaste (Diagrammet visar endast de 10 vanligaste arterna som förekom i mycket tång).
32
När tången på stranden var frekvent förekommande var de vanligaste förekommande arterna
Salsola kali, Tussilago farfara och Argentina anserina. (Diagrammet visar endast de 10 vanligaste
arterna som förekom i mycket tång).
Vid förhållandet växtlighet i lite tång kan det enligt diagrammet ovan konstateras att de tre
vanligaste arterna som förekom var Salsola kali, Honckenya peploides och Elytrigia repens.
(Diagrammet visar endast de 10 vanligaste arterna som förekom i mycket tång).
33
Diagrammet illustrerar hur olika mycket besökare som fanns på de stränder där arten hittades. Det
som kan tilläggas är att trots ett högt besöksantal som i Ireviken förekom det ändå många exemplar
av den eftersökta arten i jämförelse med Säludden där besöksantalet räknades som obefintligt med
tanke på besöksförbudet.
Diagrammet ovan visar de olika ståndorter/sandtyp som arten växte i vid inventeringen. Det som
kan konstateras utifrån diagrammet är att vanligast förekom den eftersökta arten på grusig, stenig
sand och på sandstrand som övergick till klapperstenstrand.
5 Diskussion
5.1
Andra tillvägagångssätt
Genom att studera fler stränder än vad som ingick i detta projekt skulle mer data fås in och kanske
fler platser upptäckas där arten finns representerad på. Detta genom att inventera sådana platser där
arten inte tidigare har påträffats och på så sätt skulle ny fakta kunna hämtas in. Inventeringen kan
även utövas med större noggrannhet. Eftersom jordproverna misslyckades skulle de ha gjorts en
gång till om mer tid funnits (punkt 5.2).
34
5.2
Tolkning av resultat
5.2.1 Aktuella lokaler
I slutet av inventeringsperioden gjordes en sammanställning av de tio platser som besökts på
Gotland och det visade sig att Polygonum oxyspermum fanns representerad på fyra av dessa platser.
Av dessa platser fanns det 25 lokaler som arten fanns representerad på. (Ytterligare en lokal har
påträffats efter denna inventering av Jörgen Petersson och Ingrid Angelöv, vilka hittade ett exemplar
i Borum, Sproge socken). Vid de inventeringar som utfördes i och med detta arbete återfanns
sammanlagt 611 exemplar väldigt ojämnt fördelat på de olika lokalerna. Förklaringen till varför det
fanns så många exemplar vid detta tillfälle kan bero på ett antal olika faktorer. Trots noggrannhet
vid inventeringen kan det inte helt uteslutas att andra förväxlingsarter räknats med. En annan trolig
orsak är att inventeringen kan ha genomförts på annat sätt än de tidigare. Bidragande faktorer skulle
kunna vara missar av exemplar, hur lång sträcka av de olika stränderna som undersökts men även
andra faktorer kan ha betydelse. Det som ändå får antas vara den troligaste faktorn är att arten hade
sin kända uppblomstring på vissa platser denna sommar och därför kunde så många exemplar
räknas in. Även om arten i denna studie förekom med många exemplar måste det ändå poängteras
hur riskabelt det är att förekomsten för arten är utspridd på några enstaka platser. Detta ökar risken
att arten lättare kan slås ut när den som i detta fall befinner sig endast på ett fåtal platser. Det som
kan sägas är att arten alltså inte fanns i tillräckligt stora livskraftiga bestånd för att garantera
överlevnad.
På de platser där den eftersökta arten identifierades förekom även lokaler där den ej påträffades.
Detta kan bero på en del olika anledningar men som exempelvis på Nors strand så förekom arten
med många eller ett fåtal exemplar på alla lokalerna utom i början och slutet av stranden. Det som
möjligtvis kan vara förklaringen till detta är att stranden övergick till klapperstenstrand och att arten
därmed skulle ha svårigheter att etablera sig där. På stranden i Ireviken förekom arten mycket
oregelbundet på de olika strandavsnitten. Med enbart genom det material som studerats i detta
arbete är det omöjligt att avgöra vad som påverkar att arten inte alls finns på vissa lokaler men är
väldigt frekvent förekommande på andra. För att få klarhet om tången har någon betydelse borde
även tången artbestämmas när den förekommer tillsammans med näbbtrampörten, detta på grund av
två olika antaganden. Flora Nordica hävdar att bristen på tång påverkar arten negativt och i
åtgärdsprogrammet beskrivs det att tången har en toxisk verkan och förhindrar artens etablering.51
Vilka förhållanden som råder på Gotska Sandön samt Ireviken som både är välbesökta platser
sommartid och vad det har för inverkan på arten kan inte konstateras efter denna korta studie. En
större utredning bör äga rum gällande sandövertäckning av fordon och slitage på stränderna och om
detta i så fall skulle kunna vara en bidragande faktor. På stränder som Gotska Sandön där sanden är
så pass lös att fordon gräver sig djupt ner i sanden bör det övervägas om inhägnad av exemplaren
som existerar där är lämplig.
Ett annat viktigt problem för arten att undersöka noggrannare är problemet med igenväxande
stränder och vad det har för inverkan på arten. Hur mycket intrång från andra arter den kan tåla
innan den konkurreras ut?
Om tillgången för ett riktigt växthus funnits hade nog sannolikheten för att lyckats med
jordproverna varit större. Anledningen till misslyckandet med jordproverna kan ha berott på att
dessa togs för djupt eller för grunt i sanden där det helt enkelt inte fanns några frön som i och med
det inte kom med i jordproverna. Det kan också ha berott på att jordproverna fick för lite ljus och
därmed kunde inte de eventuella fröna börja gro. En ytterligare tänkbar orsak kan ha varit att hålen
var för små i krukans botten och att det på så sätt blev för mycket vatten för proverna. Om fröna får
51
Flora Nordica, s 258 och Åtgärdsprogrammet, s 12
35
för mycket vatten finns det en risk för att jorden blir så syrefattig att inte fröna kan gro.
5.3
Växtlighet runt om Polygonum oxyspermum
Enligt artens åtgärdsprogram så beskrivs det att Atriplex littoralis antagligen är en konkurrerande
växt med näbbtrampörten. Genom att studera de arter som fanns runt omkring arten så kan det
konstateras att dessa arter sällan förekom tillsammans och på de stränder där Atriplex littoralis helt
dominerade stranden förekom inte näbbtrampörten. Vidare beskriver åtgärdsprogrammet att arten
vanligtvis förekommer tillsammans med Salsola kali, Cakile maritima och Honckenya peploides. I
samband med detta arbete kunde det konstateras att den växt som vanligen växte tillsammans med
den eftersökta arten var Salsola kali ( se bilaga 8.3). Andra arter som var vanligt förekommande är
enligt följande ordning: Elytrigia repens, Rumex sp, Cirsium arvense och Plantago lanceolata.
Detta resultat skiljer sig något jämfört med om uppmärksamheten istället riktas mot vilka arter som
dominerade i bestånden. Dessa var Salsola kali, Cirsium arvense, Argentina anserina och Elytrigia
repens.
Att arten ofta växer i närheten av Salsola kali kan med tanke på strändernas besökare vara till dess
fördel. Eftersom Salsola kali upplevs som en stickig växt att trampa eller lägga sig på kan det antas
att arten därigenom får ett skydd från besökares slitage på städerna.
Genom att studera växterna i bestånden lite noggrannare, de som var vanligaste förekommande,
tillsammans med arten kan det konstateras vilka livshistoriestrategier som de andra arterna har och
om de liknar näbbtrampörtens. Det vill säga om även arterna runt om i bestånden är ettåriga, örter,
eller lågvuxna. Salsola kali är precis som arten som studerats i och med detta arbete en ettårig ört
som oftast är lågvuxen, men kan vara rikligt förgrenad och bli upp till en halvmeter hög. Elytrigia
repens däremot är ett flerårigt beståndsbildande gräs, krypande med underjordisk stam vilket även
är typiskt för många strandlevande växter. Stråna på Elytrigia repens är upprätta och kan bli upp till
en meter höga. Rumex är ett släkte bestående av fleråriga örter och varierar i storlek mellan olika
arter. Honckenya peploides är en ört men är till skillnad från näbbtrampörten istället flerårig med
underjordiska utlöpare och den blir upp till ett par decimeter hög. Cirsium arvense är även den en
flerårig ört med krypande, förgrenade jordstammar och kan bli upp till en meter hög. Även
Plantago lanceolata är flerårig ört som ofta är lågvuxen och kan bli upp mot 40 centimeter hög.
Slutligen Argentina anserina som också den är en flerårig ört som växer krypande längs med
marken och har ovanjordiska utlöpare.
Vid inventeringstillfället (även i åtgärdsprogrammet 52) växte arten på sand eller grusig strand men
inte på några andra jordtyper såsom lera eller jord. Inte något exemplar som inventerades växte i
sluten gräsvegetation utan oftast växte de mer öppet med endast ett fåtal arter som även det beskrivs
i åtgärdsprogrammet53.
52
53
Åtgärdsprogrammet, s 12
Åtgärdsprogrammet, s 12
36
Olika uppgifter visar att arten antagligen är känslig för övertäckning av sand. Dock har inga fakta
under denna studie hittats för vad betande djur skulle kunna åstadkomma. Beroende på om ett
betestryck finns kan detta orsaka trampskador samt övervallning av sand på växten. I de fall där
arten fanns tillsammans med betande klövdjur som nöt eller får verkade inte arten ta någon skada av
detta. Den enda platsen som inventerades som hade bete var Nors strand, som även hade flest
exemplar av arten. Det är oklart om sandövertäckning som orsakas av fordon skulle ha betydelse för
artens försvinnande men borde tas hänsyn till så länge som inte motsatsen är bevisad (se, s 30).
Två betade exemplar av Polygonum oxyspermum som fanns vid Nors strand
5.4
Är arterna som växter i tångbank nitrofiler?
Tången bidrar med näring, som till exempel nitrater, och det medför att nitrofila växter trivs i den
typen av miljö. Alla arter som finns representerade i diagrammet ”Växtlighet i mycket tång” är
typiska nitrofila växter. Även bland de tio vanligaste arter som förekom i frekvent mängd tång
förekom gärna på näringsrika marker. Enligt diagrammet ”Mycket lite tång” var de tre vanligaste
växterna som växte runt om näbbtrampörtsbestånden Salsola kali, Honckenya peploides och
Elytrigia repens. När det endast förekom lite tång per bestånd så förekom några nitrofila arter som
tillexempel Salsola kali, Honckenya peploides, Elytrigia repens, Cakile maritima ssp. baltica,
Leymus arenaria, Atriplex prostrata. Det som skiljer sig från de arter som växte i mycket tång och
frekvent tång är att här fanns några arter som inte har sin livsmiljö på näringsrika marker. Dessa var
Elytrigia juncea, Ammophila arenaria och Lathyrus japonicus ssp maritimus som är exempel på
sådana växter som förekom i lite tång. Ståndorten för Elytrigia juncea är sand, strandvallar och
rörliga dyner. Ammophila arenaria växer på öppna, rörliga sanddyner och Lathyrus japonicus ssp
maritimus växer på sand-, grus-, klapperstenstränder. Dessa tre arter har alla gemensamt att de
växer nära havet.
5.5
Risker för arten
Polygonum oxyspermum har i dagsläget ett skydd i form av att den är fridlyst. Det innebär att arten
inte får plockas, grävas upp och dras upp med rötterna. Arten får inte heller samlas in för försäljning
eller andra kommersiella ändamål.54 Detta skydd är inget unikt för denna art utan gäller i allmänhet
54
Virtuella floran
37
för alla arter som är fridlysta. Det finns även skydd för dess biotop (se, s 8).
Det är viktigt att informera både allmänheten och markägare om artens existens och vad som skulle
göras för att minska dess känslighet. I åtgärdsprogrammet uppmanas det om dess väsentlighet att
detta påpekas på informationsskyltar och informationsblad på aktuella lokaler. Frågan är om det då
finns några tänkbara risker med att informera om sällsynta arter. Finns det en risk som möjligen
skulle öka uppryckning, uppgrävning och förstörelse av växten?
Ett annat skydd som i dagsläget är aktuellt för den hotade arten är strandskyddet (se punkt 2.1)
vilket innebär att den inte hotas av exploatering på stränderna. Regeringen har lagt fram ett förslag
för att göra en del ändringar i detta skydd som till exempel innebär att exploateringen på stränderna
som finns på landsbygden kan komma att öka. 55 Själva exploateringen i sig behöver inte innebära
något problem för arten eftersom strandskyddet fortfarande kommer att vara 100 meter från
strandlinjen vilket är i den zon där arten växer. Däremot kan en ökad exploatering på de tidigare
skyddade stränderna för arten innebära ett ökat slitage på stränderna i form av eldning,
förbipasserande fordon, förankring av båtar och ett ökat antal byggen av båtbryggor med mera.
Dessa mänskliga företeelser som nämnts ovan och ett ökat antal byggen av båtbryggor innebär en
ökad risk för övertäckning av arten vilket är dess största hot. Att eldning skulle öka med ökad
exploateringen beror på att stränderna blir mer välbesökta, vilket därmed ökar risken för att arten
skulle kunna förstöras.
5.6
Åtgärder för att bibehålla en livskraftig population
Med tanke på artens försvinnande på vissa lokaler, och att arten troligtvis är känslig för
sandövertäckning, kan ett förslag vara att belägga stränderna med körförbud, åtminstone tills den
faktan helt är verifierad för att på så sätt minska risken att arten försvinner av den anledningen. Ett
annat exempel på en åtgärd som skulle vara lämplig är att hägna in de områden som är extra
känsliga. Det skulle kunna vara på sådana stränder där det finns risk att sand rasar ner från högre
liggande sanddyner och därmed täcker över arten orsakat av besökare. En annan typ av inhägnad
skulle vara lämplig i samband med tångröjning, strandstädning och eldning, som
åtgärdsprogrammet även anger. Inhägnaden behöver inte vara permanent utan bara som ett skydd
vid sådana åtgärder som ovan nämndes.
55
Enligt förslag från regeringen
38
Genom att vidta åtgärder som att röja bort den igenväxning som förekommer på någon av de
stränder som arten tidigare har koloniserat, skulle möjligheterna för återkolonisering kunna ökas.
Dessutom skulle det gå att se om igenväxning har någon påverkan på artens naturliga förmåga att
kolonisera.
Lickershamn var en av de stränder som inventerades på Gotland som var i igenväxningsfas.
5.7
Hur frivilliga aktörer skulle kunna bidra med åtgärder.
Genom att informera om att arten finns samt om dess känslighet kan intresserade aktörer frivilligt
bidra med eventuella naturvårdsinsatser i samråd med länets länsstyrelse. Tänkbara sådana skulle
kunna vara strandröjning, strandstädning och avstängsling vilket även åtgärdsprogrammet
påpekar56.
6 Tack
Jag vill rikta ett stort tack till min handledare, Thomas Appelqvist, för allt engagemang och hjälp
som jag fått under arbetets gång. Jag vill även passa på att tacka de personer nämns nedan i text som
alla är lika viktiga och har gjort arbetet möjligt. Lena Almqvist på Länsstyrelsen Gotlands län som
hjälpt till med material till arbetet och bidrag till resor i arbetet och från samma Länsstyrelse Oskar
Kullingsjö som hjälpt till med kartorna. Lars Sjögren Länsstyrelsen Västra Götaland län som hjälpt
till med information. Jag vill också passa på att tacka Daag Pedersén och hans team på Gotska
Sandön hjälpte till med boende och skjuts runt ön. Några andra viktiga personer är Jörgen Petersson
som visade mig Näbbtrampörten i fält och Erik Ljungstrand som har hjälpt till att förklara för mig
vilka karaktärer jag i fält skulle använda mig av. Bengt och Lena Jonsell som har delat med sig av
erfarenheter från deras tidigare inventeringar. Anton Johansson som bland annat hjälpte mig
inventera på Gotska Sandön.
56
Åtgärdsprogrammet, sidan 21
39
7 Referenslista
Litteratur
Jonsell, Bengt, Karlsson, T, 2000, Flora Nordica Lycopodiceae-Polygonaceae. Bergianska
Stiftelsen.
Krok, Thorgny, O.B.N./Jonsell, Lena, 1936-/Almqvist, Sigfrid, 1844-1923, Jonsell, Bengt, 1936-,
2001 Svensk flora fanerogamer och ormbunksväxter, Liber AB, Falköping.
Mossberg, Bo, Stenberg, Lennart, 2003, Den nya nordiska floran, Wahlström och Widstrand,
Tangen.
Petersson, Jörgen, Gun Ingmansson, 2007, Gotlands flora, Gotlands botaniska förening, Visby.
Svenska skrivregler, 2000, Svenska skrivregler, Svenska språknämnden och Liber AB, Falköping.
Artiklar
Nummer 1, Hotade växter på Gotland, Rindi, 1998
Thomas Appelqvist, Ola Bengtson, Mattias Lindholm, 2008, Åtgärdsprogram för bevarande av
näbbtrampört, Pro Natura, Naturvårdsveket.
Internet
Naturvårdsverket, http://www.naturvardsverket.se/Arbete-med-naturvard/Skydd-och-atgarder-fordjur-och-vaxter/Atgardsprogram-for-hotade-arter/, 2008-12-05
Artdatabanken, http://www.artdata.slu.se/rodlista/Faktablad/pol-oxys.PDF, 2009-01-31
Virtuella floran, http://linnaeus.nrm.se/flora/di/polygona/polyg/polyoxy.html, 2009-02-14
Gotska Sandön, http://www.gotskasandon.se, 2008-09-16
Andra källor
Erik Ljungstrand, Göteborgs Universitet (personlig kontakt)
Jörgen Petersson, ordförande Gotlands botaniska förrening, Gotland (e-post- och personlig kontakt)
Bengt och Lena Jonsell, (e-post, snigelpost och personlig kontakt)
Lena Almqvist, Länsstyrelsen Gotlands län Visby (e-post och personlig kontakt)
Lars Sjögren, Länsstyrelse Västra Götalands län Göteborg (e-post och telefonsamtal)
40
8 Bilagor
8.1
Fätblankett
41
8.2
Fältblanketsmanual
Manual för fältblankett gällande för inventering av Näbbtrampört på Gotland
Uppgifterna ska fyllas i vid varje fältbesök när inventering utförs för att det ska gå lättare att göra en
sammanställning. Här nedan görs en noggrann genomgång vad varje punkt innebär, allt för att
inverteraren ska kunna utföra arbetet så smidigt som möjligt och för att minimera risken för olika
antaganden.
Plats/ort: Namnet på den plats eller ort som inventeras.
GPS-koordinater: Används för att säkerställa noggrannheten var Polygonum oxyspermum finns.
Datum: Dagens datum anges för att veta när platsen besöktes.
Anmärkning: Om platsen har något speciellt som skiljer sig från övriga lokaler som är värt att
notera och som inte finns med i fältblanketten.
Badgäster: Denna punkt är uppdelad i tre delar, 1, 2 och 3. Uppdelningarna ringas in beroende på
vad som stämmer överens med inventeringsplatsen. En etta står för sällan frekventerad badplats. En
tvåa anger frekventerad badplats och slutligen en trea som innebär mycket frekventerad badplats.
Bete: Uppdelad på samma sätt som föregående punkt. En etta står här för att bete förekommer men
inte i någon större utsträckning, alltså svagt hävdad. För en tvåa är hävden måttlig och för en trea är
marken välhävdad. Det alternativ som stämmer överens med inventeringsplatsen ringas in. En kort
kommentar skrivs på tidigare års bete med avseende på den kvarliggande förnan.
Finns tång eller inte och hur mycket?: En insamling av tång görs på en radie av två meter.
Plastpåsar storlek 15 liter används vid insamlingen. Denna punkt är uppdelad i kategorierna
”mycket lite”, ”frekvent” till ”mycket”. Mycket lite innebär att den tång som samlats in får plats i
en (1) påse. För frekvent får tången plats i 1 till 2 påsar. Mycket innebär fler än 3 påsar. Tången
läggs tillbaka på platsen där den togs.
Växttäckets täckningsgrad: Detta innebär hur stor yta som täcks av växtlighet. En ruta dras upp med
hjälp av pinne och snöre med två meters radie runt om växtplatsen för Polygonum oxyspermum.
Denna punkt är uppdelad i fyra delar, 1 till och med 4. För en etta är täckningsgraden mindre än 3
procent. En tvåa gäller 4 till 25 procents täckningsgrad. En trea gäller 26 till 50 procent
täckningsgrad och slutligen för en fyra mer än 50 procent. Ringa in ett av dessa alternativ.
Fri utveckling: Denna punkt anger om fri utveckling sker. Med detta menas om inget bete sker och
ingen annan störning finns som hindrar grässvålen att växa fritt. Frågan besvaras med JA eller NEJ.
Antalet av Näbbtrampört: En inräkning av hur många som kan hittas på en och samma lokal med
hjälp av nyckling och karaktäristiska drag.
Ståndort: Gör en analys om området som inventeras och ringa in det alternativ som stämmer bäst
överens med följande alternativ: grusstrand, lerstrand, sandstrand, lervik. Den jordart som
dominerar platsen är det som bestämmer ståndorten. Anteckning görs även för att visa om stranden
är skyddad, exponerad eller starkt exponerad.
Antalet lokaler: En mätning på hur stor platsen är vilken sedan delas in i lokaler. En lokal är en yta
på 200 meter, mellan plantorna räknat parallellt med strandlinjen.
42
Fältblankettsanalys: På baksidan av fältblanketten finns det en lista som ska fyllas i med vilka
växter som växte runt om Polygonum oxyspermum på en radie av två meter (se punkt ”Växttäckets
täckningsgrad”). Växterna rangordnas så att den växt som står överst på listan är den art som
dominerar. På så vis fås en uppfattning om vilka arter som delar samma habitat som Polygonum
oxyspermum. Varje art delas in i en tregradig skala för att visa en uppskattning av antalet av varje
art enligt följande: För en etta förekomst av arten, en tvåa ger medel antal och slutligen för en trea
arten dominerar på platsen.
8.3
Övriga platser som inventerades
Övriga lokaler som inventerades i samband med denna studie under sensommaren 2008. På
samtliga av dessa lokaler har Polygonum oxyspermum vid tidigare inventeringar funnits men vid
detta tillfälle återfanns inte den eftersökta arten på de platser som här nedan räknas upp.
Fårö ligger nordost om Gotland och ca 56 kilometer från Visby, på väg 148, mot Fårösund där
färjan går över sundet till ön. Färjan går sommartid en gång i halvtimmen och resan mellan
Fårösund till Broa som ligger på Fårö tar omkring sju minuter. Fårös yta är 113 km² och är bland
annat känt för sina raukar och långa orörda havsstränder. Det finns bra skyltat ner till Sudersands
badstrand som ligger precis nedanför dess anläggningar.
Hela inventeringen som gjordes på Fårö utfördes på en och samma dag (26 augusti) och första
platsen som besöktes var Ava (gps koordinat X:6429744, Y:1705985, sju meters noggrannhet). För
att återfinna det ställe där Polygonum oxyspermum tidigare funnits följdes stranden norrut och längs
med vägen inventerades stranden. På stranden passerades ett stängsel som påminde om en
gärdsgård. Efter stängslet låg en gammal brygga och några bodar och därefter fanns en
klapperstenstrand med relativt stora kalkstensblock. Under blocken fanns sand. Stranden är ca 3-5
meter bred och undersökt yta var ca 300 meter av stranden. På vissa ställen på stranden gick även
hällmarken i dagen.
Vid strandkanten låg ett ca 3-5 meter brett illaluktande tånglager som bredde ut sig längst med hela
den undersökta ytan. Ibland gick sanden helt i dagen och blottades fullständigt från de stora vita
blocken som fanns där. På platsen fanns även rikligt med skalgrus. Badgäster och besökare verkade
inte passera stängslet eftersom det fanns betande får på platsen. Några av de växter som hittades på
lokalen var Honckenya peploides, Cirsium arvense, Salsola kali, Elytrigia repens, Rumex sp,
Taraxacum sp, Plantago lanceolata, Agrostis stolonifera, Persicaria ssp lapathifolia och Galium
verum.
Den andra platsen där arten tidigare setts var Gåsemora ( X:6429711, Y:1702599, 6 meters
noggrannhet, -6 meters höjd) och som riktmärken fanns ett boningshus nära stranden med en
stenvall eller brygga. Stranden var vid inventeringstillfället i igenväxningsfas med växter som
Atriplex lottiralis och Persicaria hydropiper. Arter som Phragmites australis, Atriplex littoralis,
Persicaria hydropiper bredde ut sig som ett ca tio meter brett bälte över stranden. Sandstrandens
bredd varierade mellan 7- 5 meter. Tång saknades helt, men det fanns mycket skalgrus. På stranden
förekom stora mängder Zostera marina som hade blåst in från havet.
Lickershamn tillhör Stenkyrka socken och ligger på norra Gotland. Platsen är känd för sin fina
badstrand men även för den kända rauken Jungfrun som är Gotlands största rauk. Från Visby går
väg 149 norrut mot Kappelshamn och efter ca 27 kilometer finns en väg på vänster sida till
Lickershamn. Vägen ner till platsen är två kilometer lång enligt vägskyltningen.
Näbbtrampörten har funnits på denna plats vid tidigare inventeringar, men när stranden denna gång
(19 augusti) besöktes återfanns inte arten. Den norra delen av stranden där arten tidigare funnits
43
verkade vara i igenväxningsfas. Detta antagande grundar sig på att det växte många högvuxna arter
här, där vissa var nitrofiler som ofta förekommer på näringsrika marker. Några typiska nitrofiler
som fanns på platsen var Artemisia vulgaris, Cirsium arvense, Atriplex lottiralis, Lapsana
communis, Elytrigia repens, och Anthriscus sylvestris. På strandkanten låg stora ansamlingar tång
som hade bildat stora tångbanker och det var antagligen på grund av dessa som marken höll på att
växa igen. Tången bidrar med näring, som till exempel nitrater, och det medför att nitorfilerna får en
god livsmiljö. Växterna täckte större delen av stranden och det var framför allt Atriplex lottiralis
som dominerade på stranden. Några andra växter som fanns på stranden vilka var Honckenya
peploides, Cakile maritima ssp. baltica, Senecio viscosus och Hieracium umbellatum.
Stranden bestod av sand och grus med inslag av sten och på några ställen förekom det bara sand.
Där förekom Polygonum aviculare och två besök på platsen krävdes för att identifiera arten. På
denna del av stranden förekom inga badgäster, vilket förmodligen berodde på att den var så
igenväxt, och därmed var den inte lika inbjudande som en öppen strand. Även mängden tång som
låg längs strandkanten hade säkerligen betydelse för besökarens val av vistelse på stranden.
Stranden var av exponerad typ enligt fältblankettsmanualen. Här förekom inte något bete
överhuvudtaget men här fanns rester av gammal förna som låg kvar på stranden. Hela stranden
inventerades, även den bit som var klapperstenstrand som inte har beskrivits i rapporten (GPSkoordinat x:6414810, och y:1661248).
Marsängen ligger ungefär 17 kilometer söder om Visby på öns västra sida. Genom att följa väg 140,
för att sedan svänga av vid skylten Gnisvärd norra, tills kusten syns nås destinationen Marsängen.
Den tidigare lokalen som arten hittades på låg i närheten av Tofta skjutfältsgräns och den är belägen
efter vägen med förbjuden infart vid Marsängensstugby. Stranden var här bestående av
klapperstenstrand och det fanns viss tång ansamlat på stranden. Delar av stranden var i
igenväxningsfas med växter som Senecio vulgaris, Rumex crispus, Atriplex prostrata, Deschampsia
cespitosa, Argentina anserina, Echium vulgare, Alnus sp, Rubus caesius, Argentina anserina,
Taraxacum sp. och Filipendula ulmaria. Andra arter som fanns förekommande var bland annat
Tripolium vulgare, Honckenya peploides och Linaria vulgaris.
Björkhagabadet ligger på Gotlands sydvästra sida omkring fyra mil utanför Visby nära väg 140.
Hela stranden består av sand och här fanns mycket besökare. Förklaringen är en campingplats med
anknytning till stranden. På stranden låg mycket tång ansamlat som antagligen gav näring åt de
växter som växte här. Delar av området var på väg att växa igen med arter som Phragmites
australis, Artemisia vulgaris, Cirsium arvense, Elytrigia repens, Taraxacum sp, Leymus arenarius,
Persicaria lapathifolia, Urtica dioica, Atriplex littoralis och Rumex crispus. Övriga arter som
noterades på stranden var Mulgedium tataricum och Cakile maritima ssp. baltica och Tripolium
vulgare.
Langstiteviken (GPS-koordinat X:6350810, Y:1638815) ligger också längs med Ekstakusten men
några kilometer längre bort från den plats som beskrivits vid Djupvik. Hela detta strandavsnitt var
omkring 300 meter långt och bestod till största delen av grus och skalgrus där bredden varierade
mellan 3-5 meter. Bete fanns här men vid stranden verkar ändå marken vara i igenväxningsfas.
Detta syntes tydligt eftersom det växte stora bredbladiga växter som Rumex sp, Atriplex lottiralis,
Sonchus arvensis, Senecio viscosus , Persicaria lapathifolia, Polygonum aviculare och Leymus
arenarius. Besökare förekommer eftersom detta är en plats där många fågelarter vistas. I den grå
dynen växer exempelvis Argentina anserina, Mulgedium tataricum, Urtica dioica, Deschampsia
cespitosa och Cirsium arvense. Vegetationen här var relativt högvuxen. Stranden är även uppbyggd
på ett sådant sätt att grässvålen ibland går ända ut till vattnet och ibland bildar den små vikar av
grus och skalgrus.
Austre ligger i Hamra socken på Gotlands sydöstra sida. Efter att ha kört mot Vamlingbo fanns det
44
skyltning mot Holmhällar. Som riktmärke fanns raukar som förekom på stranden och söder om
dessa låg en sandstrand som uppskattningsvis är två kilometer lång. Hela stranden inventerades
(GPS-koordinater för stället X:6314123, Y:1649516, 10 meter noggrannhet) och det är möjligt att
de inte är den här stranden som arten tidigare har funnits på eftersom GPS:en hade väldigt svårt att
hitta satelliter vid detta inventeringstillfälle. Men eftersom hela stranden besöktes och inga
exemplar hittades gjordes inget återbesök.
På hela stranden förekom mycket tång och i början av stranden låg ett flera 100 meter långt
tångbälte. På stranden fanns hjulspår i sanden och det kan antas att stranden används för passage av
fordon. Själva stranden varierar i bredd mellan 11 och 20 meter och på många platser är stranden på
väg att växa igen. De arter som dominerade på stranden var uteslutande Cakile maritima ssp.
baltica och Salsola kali och exemplaren av dessa arter var oftast storvuxna. Delar av stranden var i
igenväxningsfas. Andra arter som förekom på stranden var Elytrigia repens, Mulgedium tataricum,
Atriplex littoralis, Leymus arenarius och Honckenya peploides. Det fanns inget som tydde på att det
fanns bete på stranden eller något underhåll som kunde hindra igenväxningen.
8.4
Excel-fil
45
