Göteborgs universitet

Göteborgs universitet
Institutionen för pedagogik och didaktik
PDA 107
Aktionsforskning
De små barnens kommunikation
Susanne Ellborg
Varberg 080425
Förutsättningar
Barngruppen består av 15 barn i åldern 1-5 år, så kallad utvidgad syskongrupp. För närvarande har vi 7
barn under tre år i gruppen. Vi ser många fördelar med den här åldersfördelningen, framförallt upplever vi
att vi har ett gott empatiskt klimat i gruppen.
De äldre barnen lär sej ta hänsyn till de yngre och det är också lätt för barnen att bli medvetna om sitt eget
lärande när det finns barn som är på olika nivåer i sin utveckling i samma grupp.
De yngre barnens möjlighet att utvecklas blir större om de samspelar med barn som kommit lite längre i sin
utveckling.
Vi är två förskollärare på avdelningen, på den tredje tjänsten har vi haft timvikarier på grund av en
långtidssjukskrivning
Använda verktyg
Jag har mestadels använt observation som verktyg, några enstaka gånger har jag använt skuggning. Jag har
också fotograferat.
En fördel med att använda observation, har varit att när jag sett något som jag velat dokumentera har jag
kunnat börja direkt. Eftersom de små barnens kommunikations – och lek sekvenser ofta är väldigt korta,
gäller det att fånga stunden!
Nackdelen med att skriva observationer är att jag inte har full uppmärksamhet hela tiden och att jag inte har
möjlighet att gå tillbaka och studera resultatet igen som med en filmsekvens.
Att fotografera var svårare än jag trodde, trots att barnen är vana vid att vi ofta fotograferar i verksamheten,
så ägnade de stort intresse för kameran. Det var svårt att fånga deras spontana kommunikation på bild.
Fråga för aktion
Vi har valt att utgå från någonting i verksamheten som vi tycker är spännande och intressant. Vår
utgångspunkt är nyfikenheten kring hur de små barnen kommunicerar, innan de erövrat talspråket. Vi är
speciellt intresserade av den icke verbala kommunikationen. Dagligen förundras vi över hur stark barnens
vilja är att göra sig förstådda, och hur glada de blir när de lyckas.
Det första vi gjorde var en tankekarta.( se bilaga), där vi funderade kring barnens kommunikation; Vad
händer i mötet mellan barnen? Vad vill de berätta? Vad lär de sej i samspelet? Vad är vår roll i barnens
kommunikation? m.m
Vi vill se barnens kommunikation för att kunna analysera och tydliggöra den för oss själva.
Under flera terminer har vi arbetat med empati i barngruppen. Kommunikation och empati hänger nära
samman. I Varbergs kommuns skolplan sept. 2007 betonas att vi ska uppmuntra barnens medkänsla och
inlevelse.
Från och med april 2006 skärptes kravet mot mobbing och diskriminering i den så kallade barn- och
elevskyddslagen. För oss innebar det att förskolan måste ha en likabehandlingsplan.
Våra tankar kring det är att det är viktigt att börja så tidigt som möjligt! God kommunikation - empati- goda
förebilder - det goda språket.
Vad säger läroplanen?
”Alla som arbetar i förskolan skall stimulera barnens samspel och hjälpa dem att bearbeta konflikter samt
reda ut missförstånd, kompromissa och respektera varandra ”( Lpfö – 98:11 )” Förskolan skall sträva efter
att varje barn utvecklar ett rikt och nyanserat talspråk och sin förmåga att kommunicera med andra och att
uttrycka tankar” ( Lpfö-98 :13 )
Vår fråga för aktion;
Hur stödjer vi de små barnens kommunikation?
För att få svar på den frågan måste vi också ställa oss frågan;
Hur kommunicerar de små barnen?
Aktion
Vår aktion blev att låta de 7 yngsta barnen ha en alldeles egen stund inomhus varje vecka, då de äldre
barnen var ute och lekte. Vi hade samling speciellt anpassad för den här gruppen. Samlingen kunde
innehålla rim& ramsor, fingerlekar, handdockor, rytmik och sånger.
Efter samlingen observerade vi barnen med fokus på deras kommunikation.
Något som vi upptäckte var, att när vi gav barnen mer fysiskt utrymme, då gav vi dem också möjlighet till
mer ”talutrymme”. Vi märkte att barnen kommunicerade mer med varandra. Vi iakttog också att de
imiterade lekar som de äldre barnen brukar leka, t.ex. bygga koja med de stora kuddarna.
Vuxnas förhållningssätt
Det är viktigt att ha en verksamhet i förskolan som främjar språket, självförtroendet och den sociala
kompetensen. Det är extra viktigt hur vi som pedagoger bemöter och stödjer våra minsta barn språkligt.
Vi måste bekräfta och hjälpa barnen att sätta ord på sina känslor.
Exempel; en liten pojke som nyss fyllt två år, han har precis avslutat sin inskolningsperiod. En pedagog
uppmärksammar att han står tätt intill ytterdörren med sin ena sko i handen. Han gråter inte, men de ser ut
som om han kämpar för att inte gråta. Pedagogen sätter sej ner på huk bredvid honom och säger
”- Du längtar efter mamma.” Pojken nickar och börjar gråta, pedagogen tar honom i sitt knä och stryker
honom över håret. Hon bekräftar ”- Jag vet att du längtar efter mamma, hon kommer och hämtar dej när
hon jobbat färdigt. Pojken nickar, slutar gråta och sitter lugnt kvar i knäet och lyssnar. Efter en stund frågar
pedagogen om de ska gå in till de andra barnen, pojken säger ja (ett av de få ord han använder) och börjar
leka med några bilar på golvet
I det här exemplet känner den vuxne in och sätter ord på barnets känsla, hon ”läser” pojkens språk. Det
visar också på en nära och tillitsfull relation som skapats under inskolningen. Pojken har blivit sedd och
förstådd, han har ett samförstånd med sin ”fröken”.
”En del barn förväntar sej att bli förstådda och tillgodosedda utan att egentligen behöva förmedla vad de
vill eller tänker,…….De barnen behöver få sina svaga signaler uppfångade och förstärkta genom att den
vuxne visar att hon vill förstå. Genom att klä barnets intentioner i ord och be barnet bekräfta att orden
stämmer hjälper man barnet att bli medvetet om att ingen kan läsa tankar, man måste tala om vad man
vill”(Brodin & Hylander 1999:90)
I en observation sitter Isa ( 20 mån.) i soffan och titta koncentrerat i en bok, Olle ( 2,5 år) klättrar upp i
soffan och drar till sej boken som Isa tittar i. Isa börjar att gråta, Olle tittar i boken; en pedagog säger till
Olle ”- Nu blev Isa ledsen , hon ville titta färdigt i boken”. Olle tittar på Isa ,som gråter, han sträcker fram
boken till henne. Isa blir glad och Olle ser nöjd ut.
”Att göra barnen tydliga inför varandra är ett kraftfullt sätt att göra dem tydliga inför sig själva. At tolka
barnens uttryck och beteenden och beskriva dem för andra”( Brodin & Hylander 1999:90)
För barnen är det viktigt att mötas och leka för att utveckla empati. De behöver stöd av oss vuxna, vi
hjälper dem genom att sätta ord på deras känslor och viljor, vi ”läser” deras språk. Orden gör att barnen
känner sej sedda, bekräftade och viktiga - de har ett samförstånd/samspel med oss vuxna.
När de har ett samspel med vuxna kan de också utveckla samspelet med andra barn.
Att delta i barnens lekar, att ha roligt tillsammans med barnen stärker relationen. Delad glädje och skratt
mellan barnen och omsorgspersonen hör till det som binder dem samman allra starkast. ( Abrahamsen
1999).
AsplundCarlsson & Pramling& Kärrby (2001) redogör för Hundeides tankar kring dialog mellan barn och
vuxna. Hundeide menar att det finns tre olika slags dialoger mellan barn och vuxna, som är avgörande för
barns utveckling. Det är den emotionella dialogen, en viktig del i den dialogen är bekräftelse och fysisk
beröring och att följa barnets initiativ, att skapa dialog med turtagning, att uttrycka positiva känslor och
glädje i relation till barnet.
Den andra dialogen är den som Hundeide kallar den meningsskapande dialogen som handlar om att hjälpa
barnet att förstå sin omvärld, ett vägledande samspel.
Den tredje dialogen kallar Hundeide för den reglerande dialogen, den handlar om positiv gränssättning, där
den vuxne förklarar varför vissa regler är nödvändiga.
Vi har varit mer uppmärksamma på hur vi bemöter barnen under aktionsforskningsperioden. Barnen
behöver en tät vuxenkontakt för att kunna ha utvecklande dialoger med vuxna, och frågan är hur stor
barngrupp man kan ha för att hinna med alla barn.
Vi har blivit medvetna om betydelsen av att tydliggöra barnen för varandra.
”Sammanfattningsvis kan vi konstatera att de minsta barnen i förskolan är de som behöver mest individuell
kontakt med vuxna i sin språkliga, begreppsliga och individuella utveckling. Det är också de barn som
behöver pedagogiskt utbildad personal som kan möta barnen i deras utveckling och se riktningen i lärandet
med utgångspunkt i läroplanen. De minsta barnen behöver kvalificerat stöd i utvecklingen av sin
självförståelse som lekande lärande barn” (AsplundCarlsson & Pramling& Kärrby 2003:60)
Barnens kommunikation
Vilka medel använder barnen för att kommunicera?
Vi har sett en mängd exempel på barnens icke- verbala kommunikation;
 blickar
 skratt- leenden
 gester
 pekningar
 kroppsspråk
 härmning
 upprepning
 skrik- höga ljud
Samspel och glädje
Vissa barn söker sej till varandra, och visar glädje när de ses. De är redan vänner och visar
tydligt att de tycker om varandra.
En barnobservation med två 2-åringar; Alfons är i tamburen på morgonen. Han väntar och frågar efter
”ockaj” (Oscar). När Oscar kommer blir Alfons glad och kramar honom . Alfons skrattar högt mot
Oscar, springer en liten bit, vänder sej om för att se om Oscar ”hänger på”. De båda pojkarna följer
efter och härmar varandra och visar tydlig glädje. De har ett ordlöst samförstånd med blickar, skratt
och leenden.
”Detta sätt att samspela och kommunicera genom att utbyta blickar, följa varandra och göra likadant
ser jag som bejakande av varandra som lekkamrater”.(Michaelsen 2005:80 )
När jag observerat barnen har jag sett många exempel på glädjeyttringar, så som rörelseglädje
(barnen skuttar, hoppar, klättrar) återseendets glädje när någon kommer på morgonen, busglädje, när
barnen gör något tokigt och busigt. Barnen visar också glädje när de imiterar/härmar varandra.
Michelsen( 2005) beskriver något som hon kallar kompetensglädje, en glädje som kommer av att
barnet känner glädje över att klara någonting de kämpat med.
Glädjeuttrycken kan ses som en slags dialog.
” Att delta i glädjedialoger med andra jämnåriga barn liksom att mötas med intresse är
sannolikt en social erfarenhet som påverkar barnens identitet och självbild positivt både på
kort och lång sikt. Det är troligt att barn som har positiva och glädjefulla erfarenheter av
samspel med barn fortsätter att söka sig till barn”( Michaelsen 2005:81)
Det märks att barnen gläds åt att umgås, deras intention är att ha roligt. De skrattar ofta
överdrivet till varandra som för att säga ”att nu har vi roligt”.
Rörelseglädje, imitation och upprepning
Vi märker att barnen blir muntra och glada av gemensamma kroppsliga lekar, att hoppa,
skutta, springa, härmas och tumla runt!
En barnobservation; två pojkar( 2 resp. 2,5 år) leker bland de stora kuddarna. En av dem klättrar upp
så att han kan se ut genom fönstret. Han ropar högt, ”-oppebil!( ingen sopbil syns) Den andra pojken
gör likadant, klättrar upp på kuddarna, tittar ut och ropar högt ”- oppebil! oppebil!
Två flickor 2 resp.2,5 år) kommer in i rummet när de hör pojkarna ropa.
De klättrar också upp på kuddarna. Alla fyra barnen hoppar nu på kuddarna och ropar högt och
skrattar ”- OPPEBIL! OPPEBIL!
De visar tydlig rörelseglädje, kroppslig kommunikation och glädje i att härma, upprepa, ropa högt och
skratta!
Vi ser dagligen exempel på hur barnen härmar varandra. Vi ser att de finner glädje i att göra likadant
som en kompis.
Vilkenbra ide’, att klättra på dockspisen!
igen och igen
Det är extra roligt att upprepa, vi gör det
igen och igen………
Upprepning är karakteristisk för ett- och
Tvååringarnas sätt att umgås.
Tröst och omsorg
Barnen visar omsorg om varandra
Linn tröstar Oliver som är nyvaken och
lite ledsen.
Här har Linn tappat sina sockar och Selma
hjälper till att sätta på dem igen. Theo är
också intresserad.
Linn hjälper Bella, som är mindre upp på
benen.
Oliver matar Bella som är tre månader yngre.
Barnen lär sej av varandra hur man leker, hjälper varandra och hur man kommer överens.
I en observation leker Linn och Selma tillsammans,( två resp. två och ett halvt år).
Selma tar sej för magen, drar upp tröjan och säger ”- Jag har ont i magen!”( i leken).
Linn kommer direkt springande med ett låtsas stetoskop, lyssnar på Selmas mage, lägger
huvudet på sned och säger tröstande” – Nu ba!” och ser glad ut. Selma skrattar och drar ner
sin tröja.
Hur börjar samspelet?
Ofta sker överenskommelsen bara med blickar. Här återger jag en observation av ”bråk-lek”;
Två pojkar Alfons 2 år) och Oscar ( 2,5 år) som ofta leker med varandra, har under en tid lekt ” bråklek”.
Det går till så att de tittar på varandra, höjer upp händerna( nästan som en boxare) och sedan pucklar
de på varandra, tills någon av dem med vilja lägger sej/låter sej bli puttad ner på marken.
Det hela tar bara någon minut. Pojkarna visar tydligt att de tycker att det är roligt.
Vid ett tillfälle ”buffar” en annan pojke på Alfons, Alfons reagerar med att skrika och protestera. Den
andra pojken ser förvånad ut, han har ju sett Alfons och Oscar leka den leken många gånger, och då
har Alfons tyckt att det varit roligt!
Min analys av samspelsobservationen är att det är helt ok för pojkarna att bli omkullknuffad
om man har kommit överens om det. I det här fallet hade Oscar och Alfons en tydlig
överenskommelse med blickar- ögonkommunikation.
Vad barnen betyder för varandra
Vid de flesta observationstillfällena har jag fått bekräftat att barnen betyder mycket för
varandra. De är inställda på att ha roligt tillsammans, de visar omsorg om varandra.
Om något barn är ledset kommer genast en liten kompis, lägger huvudet på sned, och klappar
den som är ledsen någonstans på den andres kropp eller hämtar en leksak .
Barnen visar att de mycket väl vet vem av dem som är äldst= förståndigast även om deras
fysiska storlek säger något annat. Ett lite äldre barn är nästan alltid villigt att visa ett yngre hur
man ska göra, tex. hur en leksak fungerar.
Typisk ställning för någon som är lite äldre,
framåtlutad med händerna på knäna för att
förklara någonting för ett yngre barn.
Reflektioner
Inför starten av min aktionsforskning funderade jag på den pedagogiska dokumentationen. Vad är det jag
vill förstå? Vad är jag nyfiken på? Hur kan den pedagogiska dokumentationen hjälpa mej?
Tillsammans med min kollega har jag förstått att dokumentationsarbetet kan hjälpa oss att göra lyssnandet
synligt, det hjälper oss att förstå vad det är som barnen försöker förstå och vad de lär.
Dialogen med varandra är nödvändig för att få syn på betydelsen av dokumentationen. Vi måste föra en
dialog med varandra, på min avdelning ställde vi oss en mängd frågor kring vårt eget förhållningssätt.
”Pedagogisk dokumentation är ett förhållningssätt och en kommunikation” ( Lenz Taguchi 1998 :30 ).
Om dokumentationen ska leda oss framåt behöver vi tid till gemensam reflektion, och sedan använda våra
reflektioner som utgångspunkt.
Jag har några tankar kring de små barnens språkutveckling när de börjar på förskola. Jag har arbetat i över
25 år med förskolebarn och jag tycker mej ha märkt att de minsta barnens tal/ språkutveckling ”stannar
upp” en tid när de börjar på förskolan.
De vanliga tolkarna( föräldrarna ) byts ut mot förskolepersonal som ännu ej kan läsa barnens signaler lika
bra. Pedagogerna har inte lärt sig just deras språk än. Ibland är barnens signaler subtila och svåra att tolka.
En del barn kämpar för att bli förstådda medan andra barn snabbare ger upp om man inte förstår vad de
menar. Det är viktigt att vi vuxna tar oss tid att uppmärksamma deras kommunikation.
De minsta barnen har inte utvecklat ett verbalt språk, därför måste vi pedagoger vara lyhörda och skickliga
på att tolka vad barnen menar och vad de tänker. Vi måste ha ett bekräftande förhållningssätt där vi sätter
ord på barnens signaler.
När vi lyckas tolka barnen, känner de sej bekräftade och visar en tydlig glädje – Du förstår mej! Och på så
sätt utvecklas de språkligt.
Eget lärande
Till aktionsforskningen har jag lästen mängd litteratur, det har gett mig mycket. Viss litteratur har jag läst
tidigare, men nu har jag läst den med en annan utgångspunkt. Litteraturen har gett mej nya infallsvinklar,
men också bekräftelse på det arbete jag gör i barngruppen och bekräftelse på det synsätt jag har till de
minsta barnen.
När det gäller barnobservationerna har de gett mej mer än jag förväntade mej, jag fick syn på andra saker
än jag trodde.
Jag har blivit medveten om betydelsen av att tydliggöra barnen för varandra. Jag har också fått en större
medvetenhet om de små barnens kommunikation.
Jag har fått insikt i att kvalitén på barnens relationer sinsemellan är lika viktiga som kvalitén på vuxen barn relationen
Viktiga slutsatser
I en utvidgad syskongrupp med barn i åldern 1-5 år, måste de minsta barnen ges möjlighet att ibland ha
rummen för sej själva. Tidigare har vi varit noga med att de äldre barnen( 3,4 och 5 åringar) ska ha egna
grupper, men inte de allra yngsta
Vi märkte tydligt att de små barnen var mer aktiva tillsammans med sina jämnåriga kompisar än de var
tillsammans med äldre barn.
Vi har insett att om de här barnen ska interagera på ett bra sätt så behöver de stora föremål att leka med tex.
kuddar och madrasser och stora ytor ( springytor ) att röra sej på
” Lek med kroppen är mycket viktigare i socialt hänseende, än lek med leksaker” ( Løkken 2008)
Vi har blivit mer observanta på vårt eget förhållningssätt till barnen. Vi har fått upp ögonen för barnens
icke-verbala kommunikation. Vi har sett de yngsta barnens relationer och vänskap. Vi har sett deras
kroppsliga kommunikation och deras kroppsliga glädje! Vi har sett deras sociala gemenskap. Vi har sett
deras kompetens!
”Också den som inte har så många ord att berätta med, har viktiga saker att säga”( Öhman2001:66)
REFERENSER
Abrahamsen Gerd ( 1999) Det nödvändiga samspelet. Lund: Studentlitteratur
Asplund Carlsson Maj & Pramling Samuelsson Ingrid & Kärrby Gunni ( 2001 ) Strukturella faktorer och
pedagogisk kvalitet i barnomsorg och skola. Stockholm: Liber
Brodin Marianne & Hylander Ingrid ( 1999). Att bli sig själv. Stockholm: Liber
Ellneby Ylva (1993) Barns rätt att utvecklas. Stockholm: Sveriges Utbildningsradio AB
Johansson Eva ( 2001) Små barns etik. Stockholm: Liber
Utbildningsdepartementet. ( 2001)Läroplan för förskolan, Lpfö 98). Stockholm: Fritzes
Løkken Gunvor ( 2008) Toddlarkultur.Lund: Studentlitteratur
Løkken Gunvor & Haugen Synnøve &Röthle Monika (2006). Småbarnspedagogik Stockholm: Liber
Michelsen Elin ( 2005). Samspel på småbarnsavdelningar.Stockholm: Liber
Svensson Ann-Katrin ( 2005). Språkglädje. Lund: Studentlitteratur
Åberg Ann & Lenz Taguchi Hillevi ( 2005). Lyssnandets pedagogik. Stockholm: Liber
Öman Margaretha ( 2001). Lekfull närvaro.Vällingby: Runa förlag AB