Behandling av astma - Behandlingsrekommendation

Behandling av astma
Sammanfattning
ƒ
Astma behandlas oftast med läkemedel för inhalation (inandning).
ƒ
Det finns olika hjälpmedel för att andas in astmaläkemedel och det är
viktigt att de används på rätt sätt.
ƒ
Två huvudgrupper av läkemedel används mot astma:
inflammationsdämpande läkemedel och luftrörsvidgande läkemedel.
ƒ
Inflammationsdämpande läkemedel utgör grunden vid förebyggande
behandling av astma.
ƒ
Snabbverkande luftrörsvidgande läkemedel används vid behov för att lindra
anfall.
ƒ
Inflammationsdämpande och luftrörsvidgande läkemedel kombineras ofta.
ƒ
Vid svårare besvär kan ytterligare läkemedel läggas till i behandlingen.
Som tilläggsmedel skall långverkande luftrörsvidgande medel användas i
första hand.
Astma är en sjukdom som orsakar andningsbesvär. Sjukdomen gör
luftrören inflammerade och överkänsliga. Överkänsligheten leder till att
de lätt drar ihop sig. Det kan till exempel ske vid ansträngning eller
kontakt med irriterande ämnen. Inflammationen och sammandragningen
ger andnöd, pipande andning och hosta.
Ungefär en tiondel av Sveriges befolkning har astmaliknande besvär. Risken att
insjukna är störst under småbarnsåren. För att minska risken för att barn ska få
astma skall de inte utsättas för passiv rökning, och blivande mödrar skall undvika
rökning under graviditeten.
Allergisk astma kan utlösas av till exempel hundhår eller pollen. För astmatiker
kan det därför vara bra att försöka hålla närmiljön fri från allergiframkallande
ämnen.
Astmaanfall kan också utlösas av kyla, retande luftföroreningar eller starka dofter.
Andningsbesvär i samband med fysisk ansträngning kallas för
ansträngningsastma, och är en vanlig form av sjukdomen.
2(7)
Astmatiker kan minska risken för att sjukdomen ska förvärras genom att undvika
tobaksrökning, damm och retande luftföroreningar.
Läkemedel mot astma
Läkemedel mot astma verkar genom att antingen dämpa inflammationen i
luftvägarna eller genom att vidga luftrören. Det är vanligt att olika
astmaläkemedel kombineras för att ge bättre effekt.
Grunden i astmabehandlingen utgörs av långverkande inflammationsdämpande
läkemedel i förebyggande syfte och snabbverkande luftrörsvidgande läkemedel vid
behov.
Slemlösande och hostdämpande medel har ingen bevisad effekt mot astma. Hosta
är ofta ett tecken på att astmabehandlingen behöver justeras, och bör därför
behandlas med astmaläkemedel.
Astmaläkemedel som används vid behov
Snabbverkande beta-2-agonister (beta-2-receptorstimulerande medel)
Snabbverkande beta-2-agonister vidgar luftrören. Läkemedlen kan häva akuta
andningsbesvär och användas i förebyggande syfte, till exempel inför fysisk
ansträngning. Personer som har lindriga astmabesvär kan ibland klara sig med
enbart luftrörsvidgande läkemedel.
Det finns tre snabbverkande beta-2-agonister: salbutamol, terbutalin och
fenoterol.
Beta-2-agonister i tablett- eller mixturform ges till patienter som inte kan inhalera
läkemedel. Ofta ger läkemedlen sämre effekt och fler biverkningar jämfört med
motsvarande inhalationsbehandling.
Långverkande beta-2-agonister används för att förebygga astmabesvär (se
nedan).
Läkemedel som förebygger astmabesvär
Inhalationssteroider (glukokortikoider, "kortisonliknande"
astmaläkemedel)
Inhalationssteroider dämpar inflammationen i luftrören. Läkemedlen används för
att förebygga astmaanfall. De kan inte häva akuta andningsbesvär.
3(7)
Inhalationssteroider är de mest effektiva förebyggande läkemedlen mot astma. De
är grunden i astmabehandlingen.
I Sverige finns fyra inhalationssteroider: beklometason, budesonid, flutikason och
mometason.
Inhalationssteroider kan ge lindriga biverkningar såsom svampinfektioner i mun
och svalg, samt heshet. Risken för biverkningar kan minskas genom att skölja
munnen efter användning av läkemedlet.
Långverkande beta-2-agonister
Långverkande beta-2-agonister verkar på samma sätt som snabbverkande beta-2agonister, men har längre effekt och används främst i förebyggande syfte.
Långverkande beta-2-agonister kan läggas till om behandling med
inhalationssteroider inte ger tillräcklig effekt. Det finns två långverkande beta-2agonister: formoterol och salmeterol.
Antileukotriener
Leukotriener är kroppsegna ämnen som ökar sammandragningen och
inflammationen i luftrören. Antileukotriener är en ny typ av astmaläkemedel som
hindrar leukotriener från att verka och dämpar inflammationen och
sammandragningen.
I Sverige är läkemedlet montelukast godkänt. Det används som tillägg till annan
förebyggande astmabehandling.
Natriumkromoglikat
Natriumkromoglikat används i förebyggande syfte och som tillägg vid
ansträngningsastma. Det kan även förebygga astmaanfall utlösta av
allergiframkallande ämnen.
Natriumkromoglikat har svagare effekt än inhalationssteroider.
Antikolinergika
Antikolinergika har en viss luftrörsvidgande effekt. Läkemedlet ipratropiumbromid
kan användas som tillägg till beta-2-agonister vid akuta astmabesvär eller som
alternativ förebyggande behandling vid besvärande biverkningar av beta-2agonister.
Teofyllin
Teofyllin slappar av musklerna som omger luftrören. Det är svårt att dosera
teofyllin rätt. Redan en liten dosökning kan ge upphov till biverkningar. Det finns
även risker för växelverkan med andra läkemedel. Teofyllin tas oftast i
tablettform.
4(7)
Behandling av akuta astmaanfall
Varje astmatiker ska ha en personlig behandlingsplan för vad han eller hon skall
göra vid ett akut astmaanfall. Av säkerhetsskäl ges här inga närmare
rekommendationer därom.
Daglig behandling av astma
Målet med den dagliga läkemedelsbehandlingen är att ge astmatikern kontroll över
sjukdomen. Häri ingår besvärsfrihet, ingen begränsning av dagliga aktiviteter,
normal lungfunktion och inga störande biverkningar.
Astman kan i perioder förvärras, till exempel i samband med förkylningar.
Astmatiker ska därför ha en behandlingsplan för att själva kunna anpassa
medicineringen efter svängningarna.
Tillfälliga astmabesvär
Vid tillfälliga besvär rekommenderas snabbverkande beta-2-agonister vid behov.
Snabbverkande beta-2-agonister bör även tas inför ansträngning eller kontakt
med allergiframkallande ämnen.
Om biverkningarna upplevs som besvärande, till exempel darriga händer, kan man
prova att byta till en annan beta-2-agonist eller ipratropiumbromid.
Ofta återkommande besvär
Vid astmabesvär oftare än två gånger i veckan bör man ta förebyggande
astmaläkemedel.
Den rekommenderade behandlingen är förebyggande inhalationssteroider, samt
snabbverkande beta-2-agonister för akuta behov. Det är viktigt att alltid bära med
en snabbverkande beta-2-agonist mot akuta andningsbesvär.
Natriumkromoglikat kan användas istället för inhalationssteroider vid
förebyggande behandling av lindrig astma. Det kan även tas inför aktiviteter som
kan utlösa astmaanfall.
5(7)
Tillägg vid svårare astma
Om inhalationssteroider inte ger tillräcklig effekt kan det vara felaktig användning
av inhalatorn som är orsaken. Det är därför viktigt att veta hur inhalatorn ska
användas.
Om besvären ändå består, kan en långverkande beta-2-agonist läggas till i
behandlingen. Det är viktigt att fortsätta behandlingen med inhalationssteroider,
och att alltid ha en snabbverkande beta-2-agonist mot akuta andningsbesvär.
Antileukotriener kan i vissa fall vara ett alternativ till långverkande beta-2agonister.
Ipratropiumbromid kan prövas om kortverkande beta-2-agonister ger besvärande
biverkningar. Det kan då användas som ersättningsmedel eller komplement till
låga doser beta-2-agonister.
Någon betydande positiv effekt av förebyggande behandling med teofyllin har inte
visats, och läkemedlet kan lätt ge biverkningar. Teofyllin kan prövas i enstaka fall,
om patienten inte kan använda läkemedel för inandning.
Hos ett mindre antal patienter med svår astma kan behandling med
glukokortikoider i tablettform (kortisonliknande läkemedel) bli nödvändig.
Behandling av barn
Barn 0–2 år
De flesta fallen av astma hos små barn är kortvariga besvär i samband med
förkylningar. Barnen bör ges kortverkande beta-2-agonist vid behov, helst med
hjälp av inhalationskammare (se nedan).
Barn som alltid får astma vid förkylningar kan få förebyggande medicinering med
inhalationssteroider i samband med förkylningarna.
Barn som har återkommande astmaanfall eller som har förkylningsastma oftare än
en gång i månaden ska få regelbunden förebyggande behandling med
inhalationssteroider.
Barn över 2 år
De vanligaste orsakerna till astmaanfall är fysisk ansträngning eller förkylningar,
men även allergisk astma är vanlig i barnaåren.
Snabbverkande beta-2-agonister används mot akuta andningsbesvär. De kan även
tas för att förebygga tillfälliga besvär, till exempel inför fysisk ansträngning.
6(7)
Barn som ofta har astmatiska besvär bör få förebyggande behandling med
inhalationssteroider.
Alla barn som behandlas med inhalationssteroider mer än tre månader om året,
bör längdmätas och vägas två gånger per år. Barn kan växa lite långsammare vid
medicinering med inhalationssteroider, men slutlängden blir oftast den förväntade.
Natriumkromoglikat kan användas för förebyggande behandling av lindrig astma,
som alternativ till inhalationssteroider.
Barn som inte blir besvärsfria av behandling med inhalationssteroider kan få
tillägg av långverkande beta-2-agonist eller antileukotriener.
Inhalationshjälpmedel
Vid inhalation (inandning) av astmaläkemedel är det viktigt att läkemedlet når så
långt som möjligt i luftvägarna. Detta är inte alldeles lätt eftersom kroppen har
särskilda skyddsmekanismer för att hindra partiklar från att nå ner i lungorna.
Sjukvårds- och apotekspersonal kan ge råd om hur olika inhalatorer ska
användas.
Spray
Globalt sett är spray det vanligaste sättet att ta läkemedel mot
astma. Tidigare var det vanligt att miljöfarliga freoner användes
som drivgas i sprayerna, men idag har de ersatts av mer
miljövänliga alternativ. Ett problem med de flesta sprayer är att
inandningen måste koordineras med tillförseln av läkemedlet.
Pulverinhalator
I Sverige är pulverinhalatorn det vanligaste hjälpmedlet för att ta
astmaläkemedel. Pulverinhalatorer aktiveras av en kraftig
inandning och är därför lättare att använda än en spray.
Pulverinhalatorer kan i regel inte användas av barn under fem
år.
Spray med
Till små barn och patienter med koordinationssvårigheter kan en
inhalationskammare inhalationskammare monteras till sprayen. Läkemedlet pumpas
först ut i kammaren och patienten får sedan i sig dosen med
vanlig andning.
Nebulisator
En nebulisator omvandlar läkemedel i vätskeform till ett dimmoln
av små droppar som kan inhaleras.
7(7)
Specifik immunterapi
Specifik immunterapi används vid vissa former av allergisk astma, när allergin är
av stor betydelse för besvären. Behandlingen går ut på att minska kroppens
känslighet mot det allergiframkallande ämnet. Immunterapin har setts fungera vid
pollen-, katt- och kvalsterallergi. Behandlingstiden omfattar ofta minst tre år.
Specifik immunterapi kan ges till barn i skolåldern och vuxna, och kräver att
patienten har besvärsfria perioder och nödvändiga astmaläkemedel. Endast
specialutbildad sjukvårdspersonal skall ge specifik immunterapi.