Föreläsning, ”Kunskap och färdigheter”, Jonas Upplägget för denna föreläsning är: 1 Arbetsrelaterade färdigheter - Färdigheternas lokalisering - Genusaspekter 2 Kunskap, yrke, profession 3 Utvecklingstendenser Det kan verka bakvänt att börja med färdigheter – är inte kunskap det mer naturliga begreppet att börja med? Skälet till att jag börjar med att diskutera färdighet är att detta begrepp verkar vara mer centralt i arbetslivsforskningen. Det är ett mer specifikt arbetsvetenskapligt begrepp, kan man säga. ”Kunskap” diskuteras förstås också inom arbetslivsforskning, men det är ett begrepp som man ofta relaterar till på lite vagare sätt i detta sammanhang. Dessutom följer jag ordningen i boken – där diskuteras ”skills” före ”knowledge”. ”Skills” är lite problematiskt att översätta. Kanske är det bäst med ”arbetsrelaterad färdighet” men ”yrkeskunskap” är också en möjlighet. Lite knepigt också med relationen till begrepp som kompetens, kvalifikation och det vidare kunskapsbegreppet 1 Arbetsrelaterade färdigheter Arbetsrelaterade färdigheter är alltså något som människor behöver när de arbetar (notera att vi här endast talar om färdigheter i samband med arbete, inte färdigheter i största allmänhet). Men det finns många oklarheter kring begreppet färdighet (som jag nu härefter använder som kortare uttryck). En viktig oklarhet gäller frågan: var är färdigheter lokaliserade? Var skall vi titta om vi vill få syn på färdigheter? Det finns tre huvudsakliga svar som ges i diskussionen kring färdigheter. 1. Färdigheter finns lokaliserade i personen 2. Färdigheter finns lokaliserade i arbetsuppgiften 3. Färdigheter finns lokaliserade i arbetets sociala sammanhang Om vi börjar med det första svaret så verkar det som ett väldigt naturligt svar. Det känns som mest i linje med sunt förnuft. Det klart att färdigheterna finns i människor, kan man tycka. Vi har lätt att tänka på kunskaper, utbildning, erfarenheter, som något som finns i enskilda människor. Ett problem med detta synsätt är att det blir svårt att dra gränsen mellan personliga drag i allmänhet och färdigheter som behövs för att göra ett arbete. Vad skall man säga om sådant som lojalitet, noggrannhet, punktlighet – är det allmänna personlighetsdrag eller färdigheter som behövs för arbete? Ett stort problem med att se färdigheter som något inne i individen, är att färdigheter för arbete knappast kan förstås frikopplade från arbetsuppgifter. Färdigheter måste samspela med något i en miljö. Tänk på en fotografassistent van vid att arbeta med den vanliga gamla fotografin; han är skicklig på att framkalla i mörkrummet osv. Han har tydliga färdigheter gällande denna typ av fotografiska arbete. Vad händer med hans färdigheter när hans arbetsplats övergår till att arbeta med digitalfotografi? Hans färdigheter gällande mörkrumsarbete är inte längre intressanta. Detta exempel tycker jag visar hur man måste se färdigheter i ett sammanhang av arbetsuppgifter. Har den aktuelle fotografen kvar relevanta fotografiska färdigheter när hans gamla fotografiska färdigheter inte längre stämmer med de krav som ny teknik ställer? Annat exempel: tänk på personen som har väldiga kunskaper i ett språk som t ex ungerska och bor i Sverige. Det finns inte många sammanhang där denna kunskap efterfrågas – hur skall man då se på ungerskakunskaperna – är det en arbetsrelaterad färdighet? Om vi övergår till andra svaret – färdigheterna finns i arbetsuppgiften, så kan man säga att de som tror på det här synsättet menar att två dimensioner avgör hur mycket färdigheter en arbetsuppgift rymmer. Nämligen: grad av komplexitet grad av handlingsfrihet (discretion) Komplexitet: ju mer komplex en arbetsuppgift är desto mer färdigheter krävs det. Detta är emellertid lite problematiskt. Hur avgör vi hur komplex en arbetsuppgift är? Något kan utifrån se komplext ut, men den som utför uppgiften tycker inte det är komplext. Tänk på bilkörning som exempel. För den som inte kan köra bil kan bilkörning framstå som mycket komplex med många olika delmoment: styra, växla, gasa, bromsa, titta i backspegeln… men för den som är van är bilkörning inte något komplext. De som undersöker arbetsuppgifters komplexitet kan titta på sådana element som: Jobba med människor, arbeta med utredningar, skriva rapporter, framträda offentligt, jobba med teknik, jobba på olika platser… Ju mer sådana här olika aspekter – desto mer komplex arbetsuppgift. Grad av handlingsfrihet: här menar man hur styrd av regler man är. Ju friare från regler desto större färdigheter tänker man sig. Som mest styrd kan man tänka sig någon på en fabrik som sitter vid löpande band. Detta är ett totalt inrutat arbete. Men riktigt så enkelt är det ju inte. För om vi tittar på ett arbete som rankas väldigt högt, och som ligger väldigt långt från löpande bandet, så hittar vi ändå mycket regelstyrning. Tänk på en hjärnkirurg. Det är ju ett oerhört kvalificerat jobb. Men det kräver ju otroligt regelföljande. När man skall operera en hjärna finns väldigt lite valmöjligheter. Man måste följa strikta planer osv. Ändå är detta ett jobb som ses väldigt fyllt av färdighet. Om vi går tillbaka till industriarbete så finns det ju en hel del jobb där, där man har relativt stor valfrihet – till exempel om man sitter och övervakar en maskin i ett kontrollrum. Det viktigaste är att någon är närvarande, men så mycket mer krävs inte. Om vi övergår till tredje svaret om färdigheters lokalisering: de finns i arbetets sociala sammanhang. Om man har detta synsätt har man en mindre objektiv syn på färdigheter än vad som finns i de två tidigare synsätten. I detta perspektiv fokuserar man mycket på den sociala maktkamp som sker när det gäller att lägga beslag på/monopolisera färdigheter – detta sker främst mellan olika yrkesgrupper. Men också mellan könen. Man talar då om ”social stängning”. En social kategori (t ex yrkesgrupp) hindrar att en annan social kategori får tillgång till t ex färdigheter. Den sociala stängningen brukar huvudsakligen ske genom tre processer: ideologisk process politisk process materiell process Den ideologiska processen innebär, när vi tittar på yrkesgrupper, att delade värderingar skapas i en yrkesgrupp. Delade värderingar vad ett gott utfört arbete är osv. En följd av delade värderingar är ett gemensamt språkbruk inom yrkesgruppen. Ett ”fikonspråk” med vissa specifika benämningar på verktyg, arbetsmoment osv. Detta språkbruk fungerar internt som sammanhållande – och utåt fungerar det som exkluderande. Ett vi-dom skapas. En politisk process innebär kollektiv organisering – framför allt i fackföreningar. Den politiska processen innebär också att tillgången på arbetskraft är något som regleras. Genom den politiska processen ser man till att inte för många får ta del av färdigheterna. Det får inte gå inflation i färdigheterna för då minskar jobbmöjligheterna för de som redan är i yrket. Konkret kan det handla om att höja ribban när det gäller yrkesutbildning osv, för att inte släppa in alltför många i yrket. T ex Lärarnas Riksförbund som vill ha lärarlegitimation, medan många andra är emot det. Den materiella processen innebär att kunskaper gällande aktuell arbetsrelaterad teknologi och liknande är något som hålls inom yrkesgruppen. Här handlar det om att definiera sig gentemot näraliggande kategorier med personer. T ex att lagerarbetare värnar sina arbetsuppgifter (”det är jag som hämtar sakerna på den hyllan”) gentemot arbetare vid löpande bandet, på en specifik arbetsplats. Genusaspekter Den sociala stängningen kan dock ske, och sker, mellan könen. Män stänger ute kvinnor från vissa färdigheter. Det sker också genom ideologisk, politisk och materiell process… Tydligast kanske den ideologiska processen är. Det går tydligt att se att män och kvinnor fortfarande uppfostras olika till exempel när det gäller att hantera teknik. Tekniska färdigheter ses fortfarande generellt som något som är mera relaterat till män. Detta får förstås många konsekvenser för hur mäns och kvinnors yrkesval ser ut. 2 Kunskap, yrke, profession Ofta när man talar om kunskap så inriktar man sig på den abstrakta kunskapen – och när man talar om kunskapens ökade betydelse i dagens arbetsliv så är det främst denna kunskap man syftar på. Varför pratar man om att kunskap spelar större roll i dagens arbetsliv? Vad menas med ”kunskapsssamhället”, ”kunskapsekonomi” osv Ja, det kan ju tyckas som naturligt i och med att vetenskap och utbildning spelar betydligt större roll än t ex för 100 år sedan. Samhället har professionaliserats. Professioner har fått större utrymme. Men vad är då en profession? Skall strax återkomma till det. ”Kunskapsarbete” och ”kunskapssamhället” är begrepp som förekommer när vårt nutida samhälle skall beskrivas. Kunskapsarbete ställs mot rutinarbete. I och med att fler har akademiska utbildningar så har fler människor fått kreativa arbetsuppgifter – och mindre av rutinarbetsuppgifter, hävdas det. Men är det så? Det är nog förenklat i och med att det är svårt att ställa ett kunskapsintensivt arbete i kontrast till rutinarbete. Har inte kunskap mycket med rutin att göra? Alla som har pluggat vet väl hur mycket rutin det finns relaterat till kunskapande!? Kontrasten kunskapsarbete-rutinarbete är kort sagt inte särskilt övertygande. Kunskapsarbete, knowledge work, används ofta i samband med den ”entreprenörielle professionelle”. Detta är en grupp som kan ses som ganska ny. Det handlar om konsulter och liknande. Egna företagare. Ofta handlar det om arbetsuppgifter som personalvetare är intresserade av – konsultarbete gällande organisationsutveckling och liknande. Här handlar det om akademiker som inte ingår i professioner på traditionellt sätt. Mer ett fritt flytande. Ingen koppling till gemensam etisk kod eller liknande. Det är ju helt klart att kunskap spelar stor roll i vårt samhälle. Vi kan ju bara tänka på tillgången till kunskap som vi har, genom Internet – som skiljer sig oerhört från hur det var för t ex 30 år sedan. Men kanske är det mer i största allmänhet som kunskap spelar större roll för oss. Kanske inte så mycket i arbetet. I och med att vi både har professionalisering och avprofessionalisering. Vi har fått mer professioner, men samtidigt har mycket av det märkvärdiga med professioner försvunnit. Kunskapssamhället kanske är ett bättre begrepp än kunskapsarbete!? Över till begreppet ”yrke”.. Yrke handlar om funktionell arbetsdelning, om avgränsning mellan sysslor, en viss grad av organisatorisk hemhörighet, en medvetenhet om tillhörighet (vilket innefattar någon grad av delad moral och gemenskap inom yrket). (Lee Taylor) Yrken kan man titta på med hjälp av flera olika centrala aspekter: Teknologisk aspekt (jag funderar på om den borde kallas klassificerande aspekt istället) – hur precist avgränsas det från andra yrken, t ex i officiell klassifikation, SSYK, Standard för svensk yrkesklassificering Ekonomisk aspekt – för att vara ett yrke måste det ha ett ekonomiskt marknadsvärde. Man måste få inkomst för att det skall vara ett yrke. Hemmafru t ex ej yrke. Social aspekt – hur påverkar yrket ens sociala status. Hur värderas yrket av det omgivande samhället. I forskning finns också resonemang om hur nya yrken uppstår, och vilka faser som uppträder då. Ett yrkes tillblivelse, enligt Ylva Ulfsdotter Eriksson: Fas 1 ”Yrke i sig”. Liknande arbetsuppgifter utförs av många personer. Utövarna utför något slags avgränsad aktivitet. Men gemensamt sammanhang saknas. Enskilda personer/”hjältar” viktiga för att definiera det nya yrket. T ex Jonas Birgersson inom IT på 90-talet. Fas 2 ”Yrke för andra”. Omgivningen uppfattar att det finns ett yrke. Lättare att hitta kontakt till, och relationer mellan, olika personer i samma yrke än i fas 1. Fas 3 ”Yrke för sig”. Kollektiv känsla. Vi-känsla bland yrkesutövarna. Formella sammanslutningar bildas för att arbeta för yrkets utveckling. Över till begreppet ”profession”… Låt oss börja med att peka på två klassiska, ”uråldriga” professioner: läkarprofessionen, juristprofessionen. Två viktiga synsätt på professioner: Egenskapsperspektivet (funktionalism, Talcott Parsons viktigt namn) Profession är här en yrkesgrupp som kännetecknas av: Man utgår från utpräglat teoretisk, akademisk kunskapsbas inom professionen Lång akademisk utbildning Kvalifikationer bedöms av jämbördiga Professionella sammanslutningar (t ex Advokatsamfundet) Uppförandekod En tradition av altruism/osjälviskhet i yrkesutövandet Social stängnings-perspektivet (Max Weber viktig i bakgrunden här) Profession är här = yrkesgrupp som har monopoliserat kontroll över kunskap – t ex läkarens monopol på läkekonsten. Reflektion: Samtidigt professionalisering och av-professionalisering i samhället? Ett exempel på professionalisering är journalistyrket. För hundra år sedan hade journalistyrket ingen särskilt hög status. Det krävde ingen utbildning. Nu dock helt annorlunda. Journalisthögskola finns – som det är väldigt svårt att komma in på. Journalist är bara ett exempel bland många på professionalisering. Tänk bara på alla yrken man kan läsa till på detta universitet. Det är i många fall professioner som studenter siktar på i och med sin utbildning. Men, samtidigt som professionerna har blivit fler har de också förlorat sin makt. Vi har inte samma tillit till professionerna idag. Ett exempel på detta är kravet på kvalitetssäkring och utvärdering som finns överallt idag. Tänk på universitetet. Vi utvärderas ständigt – av studenter, av Högskoleverket osv. Denna typ av utvärdering var inget som fanns inom universiteten för 50 år sedan. Då tog man istället för givet att universitetslärarna gjorde ett ordentligt jobb. De behövde därför inte utvärderas. En väldigt stark tro på professionerna fanns – den finns inte idag. Tillit och kontroll som viktiga begrepp i samband med professioner!?Professioner kräver tillit för att fungera – men vågar vi ha tillit? Om inte tillit finns undergrävs professionerna – kontroll träder in som centralt istället. Vi kan kanske säga att samtidigt som vi har haft en professionalisering – har vi också haft en avprofessionalisering, i och med att vi inte litar lika mycket på professionerna längre. 3 Utvecklingstendenser (se s. 147-168 i boken om intresse finns) Det finns olika resonemang om vad som präglar utvecklingen av färdigheter/skills i vårt samhälle. En klassisk tanke (från Braverman) är att industrialismen i stort innebär ”nedkvalificering” av färdigheter, ”de-skilling” är det engelska uttrycket. Vi skall återkomma till detta under kursen grundläggande organisationsteori. Ett kontrasterande resonemang är ”uppkvalificeringstesen” som, gentemot Braverman, menar att senare tiders industrialism, med automation, processindustri etc, leder till uppkvalificering. Monotona arbetsuppgifter försvinner och mycket sköts från kontrollrum med hjälp av datorer osv; detta kan leda till mer kreativa arbetsuppgifter. Dessa arbeten liknar nästan ingenjörers jobb; arbetare kallas ofta ”operatörer” i detta sammanhang. Ytterligare en tes är ”polariseringstesen”. Den innebär att man tror att utvecklingen går åt två olika håll. Inom vissa grupper i arbetslivet sker en uppkvalificering, kanske hos industriarbetarna; hos andra ser vi ett ökat antal nedkvalificerade jobb – kanske i tjänstesektorn.