Oslers sjukdom
Problem med vårt beställningssystem
Just nu har vi tekniska problem med vårt beställningssystem. Har du problem att beställa kan du skicka din beställning till
[email protected]. Ange titel, artikelnummer, antal exemplar du vill beställa, leveransadress och eventuell
fakturaadress.
Diagnos: Oslers sjukdom
Synonymer: Morbus Osler, Osler­Weber­Rendus syndrom, Hereditär hemorragisk telangiektasi
Innehåll
ICD-10
Sjukdom/tillstånd
Förekomst
Orsak
Ärftlighet
Symtom
Diagnostik
Behandling/stöd
Forskning
Resurser på riks­/regionnivå
Intresseorganisationer
Kurser, erfarenhetsutbyte
Ytterligare information
Litteratur
Författare/granskare/redaktion
Publiceringsdatum: 2016-09-22
Version: 1.0
ICD-10
I78.0
Sjukdom/tillstånd
Oslers sjukdom är en ärftlig sjukdom som karaktäriseras av arteriovenösa missbildningar i hud, slemhinnor och inre
organ. Sjukdomen kallas också hereditär hemorragisk telangiektasi. Hereditär betyder ärftlig, hemorragisk att det är
förknippat med blödning och arteriovenös att missbildningarna finns i både artärer och vener.
I huden märks de små kärlmissbildningar som kallas telangiektasier i form av knappnålsstora prickar framför allt i och
runt munnen, i ansiktet samt på bröstkorgen och fingertopparna. Benämningen arteriovenös används framför allt om
missbildningarna är större än ett par millimeter i diameter. De missbildade kärlen brister lätt och medför ofta
återkommande blödningar och nedsatt blodvärde. Blödningarna kan vara av varierande svårighetsgrad, alltifrån
lindriga hudblödningar till livshotande inre blödningar. Det vanligaste och mest besvärande symtomet är
återkommande näsblödningar.
Behandlingen består av läkemedel och olika metoder för att stoppa blödningarna, till exempel etsning, tamponad,
laserbehandling och operationer. Blödningar i mag­tarmkanalen och lungorna kan behandlas genom att kärlen täpps
till med olika tekniker.
Ärftliga svåra näsblödningar beskrevs under 1800­talet, men sjukdomen har fått sitt namn efter den kanadensiske
läkaren William Osler. Han gjorde 1901 den första utförliga beskrivningen av en släkt där sju personer hade
återkommande näsblödningar samt telangiektasier i ansiktet och i munnens slemhinna.
Förekomst
Den exakta förekomsten är inte känd, men sjukdomen beräknas finnas hos 10­50 personer per 100 000. Omkring 1
http://www.socialstyrelsen.se/ovanligadiagnoser
Utskriftsdatum: 29 september 2016
Sida 1 av 6
Oslers sjukdom
000 personer har fått diagnosen Oslers sjukdom i Sverige.
Orsak
Oslers sjukdom orsakas av förändringar (mutationer) i någon av de gener som behövs för normal bildning och tillväxt
av de kärl (kapillärer) som förbinder artärer och vener. Hittills känner man till fyra av generna, ACVRL1, ENG,
SMAD4 och GDF2. Dessa gener är en mall för tillverkningen av (kodar för) proteiner som reglerar celltillväxt och
celldifferentiering och är nödvändiga för normal kapillärbildning. Vid mutation i någon av generna uppstår en brist på
proteinet som medför att kapillärerna blir missbildade. Mutationer i ENG och ACVRL1 är vanligast och förekommer
hos 80-85 procent av personer med Oslers sjukdom.
Gen
Lokalisation Protein
ACVRL1 12q13.13
ENG
9q34.11
SMAD4 10q11.22
GDF2
18q21.2
serin-/treonin proteinkinasreceptor R3 Hos 1-2 procent av personer med Oslers sjukdom
finns en mutation i SMAD4. Personer som har en
endoglin
mutation i SMAD4 och samtidigt har
mothers against decapentaplegic
tarmsjukdomen juvenil polypos löper ökad risk att få
homolog 4
cancer i tjocktarmen och ändtarmen (kolorektal
cancer).
growth/differentiation factor 2
Ärftlighet
Oslers sjukdom nedärvs autosomalt dominant. Detta innebär att om en av föräldrarna har sjukdomen, det vill säga har
en normal gen och en förändrad (muterad) gen, är sannolikheten för såväl söner som döttrar att få sjukdomen 50
procent. De barn som inte har fått den muterade genen får inte sjukdomen och för den inte heller vidare.
Oslers sjukdom kan också uppkomma som en nymutation, det är sannolikt mycket sällsynt. Mutationen har då oftast
skett i en av föräldrarnas könsceller (ägg eller spermier). Sannolikheten att de på nytt får ett barn med sjukdomen
uppskattas till mindre än 1 procent. Den nyuppkomna mutationen hos barnet blir dock ärftlig och kan föras vidare till
nästa generation.
Symtom
Oslers sjukdom visar sig hos 75 procent före 25 års ålder, och de allra flesta får symtom innan de har fyllt 50 år.
Återkommande näsblödningar och blödningar från mag­tarmkanalen är de vanligaste symtomen och leder hos 60
procent till kronisk blodbrist (anemi), eftersom järn går förlorat. De arteriovenösa missbildningarna i inre organ
förekommer mest i lungorna men även i levern samt ryggmärgen och hjärnan (centrala nervsystemet).
Komplikationerna orsakas främst av onormala förbindelser mellan blodkärlen (arteriovenösa fistlar eller shuntar),
vilket kan leda till ökad belastning på hjärtat och minskad syresättning av blodet.
http://www.socialstyrelsen.se/ovanligadiagnoser
Utskriftsdatum: 29 september 2016
Sida 2 av 6
Oslers sjukdom
Näsblödningar Spontana och återkommande näsblödningar är det vanligaste symtomet och förekommer hos så gott som alla med
Oslers sjukdom. Hälften får första näsblödningen före tio års ålder. Näsblödningarna kan vara mycket besvärande
och medför täta akuta sjukhusbesök. Innan man utvecklade tekniker för blodtransfusion var näsblödningarna en vanlig
dödsorsak vid Oslers sjukdom. Blödningarna gör också att näsan i princip ständigt är tilltäppt av levrat blod (koagel).
Mag-tarmkanalen
Blödningarna i mag­tarmkanalen kommer oftast från telangiektasier i magsäcken och tolvfingertarmen (duodenum).
Symtomen från mag­tarmkanalen är långsamt fortskridande och märks genom att avföringen blir mörk eller svart.
Blödningarna blir ofta inte tydliga förrän efter 50­årsåldern.
Lungorna
Arteriovenösa missbildningar i lungorna förekommer hos 40­80 procent och kan påverka cirkulationen i lungkärlen
med risk för komplikationer även i andra organ, som stroke, infektioner i hjärnan (hjärnabscess) och hjärtsvikt. Om
kärlen brister kan det orsaka blodiga upphostningar (hemoptys).
Vid en graviditet löper kvinnor med Oslers sjukdom en ökad risk att utveckla arteriovenösa missbildningar i lungorna,
och befintliga kärlmissbildningar tilltar ofta i storlek. Det innebär en betydande risk för blödningar, stroke och död.
Levern
En stor andel har även arteriovenösa missbildningar i levern. I många fall ger det inga symtom, men de kan medföra
att leverns funktion blir nedsatt. Det märks som trötthet, illamående och att huden och ögonvitorna gulfärgas. Ibland
utvecklas en felaktig kärlförbindelse kallad portosystemisk shunt (porta­cava­shunt), som i sin tur kan leda till
hjärtsvikt.
Centrala nervsystemet
Arteriovenösa missbildningar kan finnas i hjärnan redan vid födseln och förekommer hos tio procent, medan de är
betydligt mer ovanliga i ryggmärgen. Genom att luft, blodproppar och bakterier passerar genom onormala
kärlförbindelser utanför hjärnan utan att filtreras i lungorna kan det uppstå en transitorisk ischemisk attack (TIA),
slaganfall (stroke) eller variga avgränsade infektioner i hjärnan (abscesser). Migränhuvudvärk, yrsel, synrubbningar
och öronsus är andra symtom. Om ryggmärgen påverkas kan det resultera i olika förlamningssymtom.
Anemi
Till följd av den ständiga blodförlusten utvecklas kronisk järnbristanemi. Blodbristen ger symtom i form av nedsatt ork
och dålig aptit samt medför att hjärtat måste arbeta snabbare, vilket visar sig som ökad puls. Det ökade blodflödet
märks ofta som ett blåsljud på hjärtat.
Diagnostik
Oslers sjukdom misstänks hos personer som har återkommande näsblödningar, telangiektasier i huden,
arteriovenösa missbildningar i inre organ eller om sjukdomen finns i familjen. För att fastställa diagnosen ska tre av
dessa kriterier vara uppfyllda.
Diagnosen grundas främst på kliniska undersökningar men kan bekräftas med DNA­analys.
I samband med att diagnosen ställs är det viktigt att familjen erbjuds genetisk vägledning, vilket innebär information
om sjukdomen och hur den ärvs. Bedömning av sannolikheten att få fler barn med samma sjukdom ingår också,
liksom information om vilka möjligheter till diagnostik som då finns. Om mutationen i familjen är känd finns det för
många ärftliga sjukdomar möjlighet till anlagsbärar­ och fosterdiagnostik, liksom preimplantatorisk genetisk
diagnostik (PGD) i samband med provrörsbefruktning.
Behandling/stöd
Det finns ingen botande behandling för Oslers sjukdom, utan de olika symtomen behandlas var för sig. Lungorna bör
regelbundet undersökas för att tecken på arteriovenösa missbildningar ska upptäckas. Prognosen beror på hur
http://www.socialstyrelsen.se/ovanligadiagnoser
Utskriftsdatum: 29 september 2016
Sida 3 av 6
Oslers sjukdom
allvarliga symtom sjukdomen ger och hur väl blödningarna kan kontrolleras.
Näsblödningar
Det är viktigt att förhindra att nässlemhinnan blir torr så att det bildas skorpor genom att regelbundet använda
koksaltlösning eller mjukgörande olja. För att förebygga skador på slemhinnan som kan orsaka näsblödningar bör
man undvika att peta sig i näsan eller att snyta sig hårt.
Näsblödningarna kan tillfälligt behandlas med etsning med silvernitrat eller genom att med hjälp av kompresser
(tamponad) stoppa blödningen. På sikt behövs dock till exempel laserbehandling, operation där hud transplanteras till
nässkiljeväggen (septo­dermoplastik) eller embolisering, vilket innebär att blodkärlen täpps till med partiklar (coiling)
via en tunn slang. I svårare fall kan strålbehandling (brakyterapi) eller en operation som stänger till näsöppningarna
användas.
Det finns också mediciner som kan minska antalet näsblödningar och svårighetsgraden hos dem, till exempel
angiogeneshämmare (bevacizumab), hormonella och antihormonella medel (tamoxifen och raloxifen),
antifibrinolytiska medel (tranexamsyra) och antioxidanter (N-acetylcystein).
Mag-tarmkanalen
Om en person med Oslers sjukdom har anemi utan att det kan förklaras med näsblödningarna behöver magsäcken,
matstrupen och tolvfingertarmen undersökas med gastroskopi, tjocktarmen med koloskopi och tunntarmen med
kapselkameraundersökning. Undersökningar görs också för att utesluta till exempel glutenintolerans (celiaki) och
tumörer.
Kärlförändringar i tarmen kan behandlas med argonplasmakoagulation (APC) med endoskopisk teknik. Endoskopi
är ett samlingsnamn för undersökningar, provtagningar och behandlingar inuti kroppen med hjälp av speciella
instrument (endoskop). I tunntarmen används även dubbelballong­enteroskopi för att behandla förändringar.
Lungorna
Arteriovenösa förändringar i lungorna kan behandlas med embolisering. Efter en sådan procedur är det viktigt med
tätare kontroller av lungorna med datortomografi (CT) för att upptäcka om det uppstår nya arteriovenösa
missbildningar eller om de befintliga missbildningarna ökar i storlek.
Kvinnor med Oslers sjukdom som planerar en graviditet bör först undersökas med ultraljud av hjärta
(kontrastekokardiografi) eller datortomografi och eventuellt få en förebyggande behandling med embolisering.
Levern
Levern undersöks med ultraljud och eventuellt även datortomografi av buken. Vid leversvikt kan det bli aktuellt med en
levertransplantation.
Centrala nervsystemet
För att upptäcka arteriovenösa missbildningar i centrala nervsystemet görs en magnetkameraundersökning (MR).
Vid behandling av kärl i hjärnan kan embolisering ibland användas, men vanligen görs i stället ingrepp med hjälp av
mikrokirurgi eller strålbehandling med högprecision (stereotaktisk radiokirurgi).
Anemi
För att utreda en eventuell järnbrist som orsak till anemi kontrolleras blodnivåerna av järn, transferrin och ferritin.
Järnbristanemi kan behandlas med järntabletter, men vid Oslers sjukdom behövs oftast behandling med
järninjektioner, vilket innebär att järn ges direkt i en blodåder (intravenöst) eller i en muskel (intramuskulärt). Hur
många järninjektioner som behövs vid underhållsbehandling varierar mycket, från en injektion varannan vecka till var
tredje månad.
Blodtransfusioner ges i regel endast i samband med stora blödningar för att snabbt få upp blodvärdet.
Om blodvärdet inte ökar som förväntat av järnbehandlingen kan det behövas ett tillägg av erytropoetin (EPO). Det ges
som regelbundna injektioner under huden (subkutant).
Övrigt
Personer med Oslers sjukdom behöver förebyggande antibiotikabehandling inför en operation eller tandbehandling.
Forskning
Den europeiska databasen Orphanet samlar information om forskning som rör ovanliga diagnoser, www.orpha.net,
sökord hereditary hemorrhagic telangiectasia.
http://www.socialstyrelsen.se/ovanligadiagnoser
Utskriftsdatum: 29 september 2016
Sida 4 av 6
Oslers sjukdom
Den amerikanska databasen ClinicalTrials.gov samlar information om kliniska studier, https://clinicaltrials.gov, sökord
hereditary hemorrhagic telangiectasia.
Resurser på riks­/regionnivå
På Akademiska sjukhuset i Uppsala finns Oslercentrum som utreder och behandlar personer med Oslers sjukdom,
öron­näs och halsmottagningen, Akademiska sjukhuset, 751 85 Uppsala, tel 018­611 53 53.
Centrum för sällsynta diagnoser är under uppbyggnad och utveckling vid universitetssjukhusen. Syftet är att öka
kunskapen inom området och förbättra omhändertagandet av personer med sällsynta diagnoser. Information om det
fortlöpande arbetet finns på Nationella funktionen sällsynta diagnosers (NFSD) webbplats.
Resurspersoner
Oslercentrum: Överläkare Adnan Lidian (öron­, näs­ och halssjukdomar), överläkare Anders Rönnblom (mag­
tarmsjukdomar), överläkare Inger Dahlén (lungsjukdomar), överläkare Torbjörn Karlsson (blodsjukdomar), professor
Pär Gerwins och överläkare Bertil Larsson (röntgen), specialistläkare Carina Frykholm (klinisk genetik) och professor
Per Enblad (neurokirurgen), Akademiska sjukhuset, 751 85 Uppsala, tel 018-611 00 00.
Intresseorganisationer
Många intresseorganisationer kan hjälpa till att förmedla kontakt med andra som har samma diagnos och deras
närstående. Ibland kan de även ge annan information, som praktiska tips för vardagen, samt förmedla personliga
erfarenheter om hur det kan vara att leva med en ovanlig sjukdom. Intresseorganisationerna arbetar också ofta med
frågor som kan förbättra villkoren för sina medlemmar, bland annat genom att påverka beslutsfattare inom olika
samhällsområden.
Patientföreningen Morbus Osler, Hyllie Boulevard 1B, 215 32 Malmö.
Riksförbundet Sällsynta diagnoser, Sturegatan 4 A (besöksadress), Box 1386, 172 27 Sundbyberg, tel 08­764 49
99, e-post [email protected], www.sallsyntadiagnoser.se, verkar för människor som lever med sällsynta
diagnoser och olika funktionsnedsättningar.
För många ovanliga diagnoser finns det grupper i sociala medier där man kan kommunicera med andra som har
samma diagnos och med föräldrar/närstående.
Databasen Orphanet samlar information om intresseorganisationer, framför allt i Europa, www.orpha.net, sökord
hereditary hemorrhagic telangiectasia.
Kurser, erfarenhetsutbyte
Nationella funktionen sällsynta diagnoser (NFSD) har ett kalendarium på sin webbplats med aktuella kurser,
seminarier och konferenser inom området ovanliga/sällsynta diagnoser, www.nfsd.se.
Ytterligare information
Till varje diagnostext i Socialstyrelsens databas om ovanliga diagnoser finns en kort sammanfattning i folderform.
Foldrarna kan laddas ner och skrivas ut (se under "Mer hos oss" i högerspalten).
Personliga berättelser om hur det är att leva med en ovanlig sjukdom och mycket annan information finns ofta på
intresseorganisationernas webbsidor (se under rubriken Intresseorganisationer). Även Nationella funktionen sällsynta
diagnoser (www.nfsd.se) och Ågrenska (www.agrenska.se ) har personliga berättelser och filmer på sina
webbplatser, tillsammans med annan värdefull information.
Databaser
OMIM (Online Mendelian Inheritance in Man)
www.ncbi.nlm.nih.gov/omim
Sökord: hereditary hemorrhagic telangiectasia
GeneReviews (University of Washington)
www.ncbi.nlm.nih.gov/books/NBK1116
Sökord: hereditary hemorrhagic telangiectasia
Orphanet, europeisk databas
www.orpha.net
http://www.socialstyrelsen.se/ovanligadiagnoser
Utskriftsdatum: 29 september 2016
Sida 5 av 6
Oslers sjukdom
Sökord: hereditary hemorrhagic telangiectasia
Litteratur
Buscarini E, Plauchu H, Garcia Tsao G, White RI Jr, Sabbà C, Miller F. Liver involvement in hereditary hemorrhagic telangiectasia: consensus recommendations. Liver Int 2006; 26: 10401046.
Chin CJ, Rotenberg BW, Witterick IJ. Epistaxis in hereditary hemorrhagic telangiectasia: an evidence based review
of surgical management. J Otolaryngol Head Neck Surg 2016; 45: 3.
Faughnan ME, Palda VA, Garcia-Tsao G, Geisthoff UW, McDonald J, Proctor DD. International guidelines for the
diagnosis and management of hereditary haemorrhagic telangiectasia. J Med Genet 2011; 48: 73-87.
Garg N, Khunger M, Gupta A, Kumar N. Optimal management of hereditary hemorrhagic telangiectasia. J Blood Med
2014; 5: 191-206.
Labeyrie PE, Courthéoux P, Babin E, Bergot E, Touzé E, Pelage JP. Neurological involvement in hereditary
hemorrhagic telangiectasia. J Neuroradiol 2016; 43: 236-245.
Longacre AV, Gross CP, Gallitelli M, Henderson KJ, White RI Jr, Proctor DD. Diagnosis and management of
gastrointestinal bleeding in patients with hereditary hemorrhagic telangiectasia. Am J Gastroenterol 2003; 98: 59-65.
Osler WB. On a family form of recurring epistaxis, associated with multiple telangiectases of the skin and mucous
membranes.The John Hopkins Hospital Bulletin 1901; 12: 333-337.
Sautter NB, Smith TL. Hereditary hemorrhagic telangiectasia-related epistaxis: innovations in understanding and
management. Int Forum Allergy Rhinol 2012; 2: 422-431.
Shovlin CL. Hereditary haemorrhagic telangiectasia: pathophysiology, diagnosis and treatment. Blood Rev 2010; 24:
203-219.
Verkerk MM, Shovlin CL, Lund VJ. Silent threat? A retrospective study of screening practices for pulmonary
arteriovenous malformations in patients with hereditary haemorrhagic telangiectasia. Rhinology 2012; 50: 277-283.
Författare/granskare/redaktion
Medicinsk expert som skrivit underlaget är överläkare Adnan Lidian, Akademiska sjukhuset i Uppsala.
En särskild expertgrupp för ovanliga diagnoser, knuten till Göteborgs universitet, har granskat och godkänt materialet
före publicering.
Berörda intresseorganisationer har getts tillfälle att lämna synpunkter på innehållet i texten.
Informationscentrum för ovanliga diagnoser vid Göteborgs universitet har ansvarat för redigering, produktion och
publicering av materialet.
Publiceringsdatum: 2016-09-22
Version: 1.0
För frågor kontakta Informationscentrum för ovanliga diagnoser, Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet,
Box 422, 405 30 Göteborg, tel 031­786 55 90, e­post [email protected].
http://www.socialstyrelsen.se/ovanligadiagnoser
Utskriftsdatum: 29 september 2016
Sida 6 av 6
