Skriv över mina dagar, ditt namn
Av: Johannes Djerf
När jag läser en tidning så skummar jag oftast bara igenom den och läser
rubrikerna och är det någon rubrik som känns väldigt intressant så läser
jag också tillhörande artikel. T.ex. artikeln för sådana här rubriker väcker
alltid ett intresse att läsa tycker jag (”Slakteri tar inte emot studenter”,
”Våldtäktsman dömd till två år i Eslöv”, Inga spår efter skidåkare, Mindre poliser
till Borgholm, Lam pojke Bortsprungen). Ja, det är inte alltid lätt att få rätt
rubrik, men jag tänkte att vi ändå skulle ta oss an det idag och fundera på
vad som skulle stå som huvudrubrik, om det skulle skrivas en artikel om
ditt och mitt liv. Vad skulle du vilja att rubriken var? Min dotter Hilmas
rubrik har jag klar, det skulle stå – ”Hallå Pippi!” För det är det första hon
säger när hon vaknar och talar om natt som dag i sin stora kärlek till sin
Pippi Långstrump docka. Men när jag tänker på mitt liv så blir det svårare.
Trots att jag fortfarande är ganska så ung i mångas ögon så är det svårt
att hitta några få ord som kan sammanfatta allt man gått och går igenom,
och jag kan tänka mig att du känner samma sak. Ena dagen är man fylld
av oro, osäkerhet, frågor, sorg, stress, ilska, smärta eller tvivel och andra
dagen lever man i fullständigt lugn och frid, glädje, tacksamhet till att
vara friskt, att frågor har blivit svar och tvivel har förändrats till tro. Ena
dagen så händer verkligen ingenting och andra dagen så händer allt på en
och samma gång, så det är inte helt lätt. Och frågan är ju om jag måste
sätta en rubrik på mitt liv och om det i så fall finns någon rubrik som
skulle kunna gå att sätta över ett helt liv som talar sanning, som rymmer
allt och som verkligen berättar vem man är och vad ens liv handlar om.
Det låter som en omöjlig uppgift men jag tror faktiskt att det finns en
rubrik som kommer hålla. Pelle Karlsson sjunger om den i en av hans
sånger. Det känns inte riktigt jag att citera en Pelle Karlsson text men en
sång som jag kände igen på Pelle Karlsson kvällen i missionskyrkan i
Hillerstorp för några veckor sedan, och som faktiskt är riktigt bra är
sången ”Ett liv” vars refräng går (lyssna). ”Skriv över mina dagar, ditt
namn. Där finns vår rubrik. Namnet Jesus. För ”Hos ingen annan finns
frälsningen. Inte heller finns det under himlen något annat namn, som
givits åt människor, genom vilket vi blir frälsta."Apg.4:12.
Thomas, en av de tolv lärjungarna slår an denna rubrik över sitt liv då han
har fått se och röra vid Jesus som uppstånden. ”Min Herre och min Gud.”
Joh.20:28.
Herre är det högst gudomliga namnet och Thomas bekänner att Jesus är
den som har fullkomlig makt över alla områden, över alla situationer i
hans liv. Han är villig att låta sig förändras och villig att gå den väg som
Gud har för hans liv. Jesus är Gud själv. En oerhört kraftfull bekännelse
som Thomas behövde skriva över allt som hänt och som du och jag
behöver! Då vi vet att vi dagligen frestas av att låta någon eller något
annat vara Herre i vårt liv.
En konfirmand frågade mig för något år sedan, varför viskar så många
”Jesus, Jesus, Jesus”, när de ber? Jag kommer inte ihåg ordagrant vad jag
svarade just då, men hennes sköna fråga har ändå fått rum i mitt minne,
då jag själv blir väldigt glad när det finns sussare, om vi får kalla dem det,
i en samling, vilket jag tror att de flesta av oss blir, när det finns någon
som inte håller sin tacksamhet bara inom sig utan att det också finns ett
gensvar. Ibland så kan det kanske upplevas som man gör det av slentrian
utan mening, men oftast så tycker jag att det hör ihop med ett hjärta som
ärar Jesus, som längtar efter mer och vars bön och vars liv på något sätt
får omfattas av namnet Jesus. Att allt i livet är samlat i det namnet där
Jesus får vara Herre över allt.
Vi kan läsa Joh.11:7-16. Thomas var ifrån Galilén, precis som de andra
apostlarna. Det står inte hur det gick till när han fick kallelsen men hans
namn är ibland de tolv som Jesus kallar för apostlar. De var kallade till att
vara vittnen för honom, att ära sin mästare med sina liv. Markus skriver i
3:14–15 att denna kallelse handlade om att de skulle vara hos honom,
och han skulle sända ut dem att predika och att de skulle ha makt att
driva ut onda andar”. En kallelse som vi var och en har fått och i samma
ordning. Att vara hos honom, att vara ett vittne, en budbärare, en
sändare av denna närvaro som vi erfarit för att också andra människor
ska upprättas och förvandlas av samma härlighet. En kallelse som Thomas
tar på allvar ifrån första början. Det vet vi, genom Johannes, vars
evangelium är det enda som skriver något mer om Thomas. Och troligen
är det för att Johannes som beskrivs som den lärjunge som stod Jesus
allra närmast också såg Thomas tätt intill Jesus. Vi får av Johannes en bild
av lärjunge med en orubblig hängivenhet. Thomas har beslutat sig för att
följa Jesus vart han än går. I Texten så läste vi hur Jesus ville gå tillbaka
till Judéen för att Lasarus, hans vän är död. För bara några dagar sedan
så hade judarna försökt att stena Jesus där och att återvända igen till
samma plats så snart, bara efter två dagar skulle innebära att återvända
till samma mörker som de kom ifrån.
Lärjungarna förstod inte varför han ville det och de verkar inte heller
förstått så mycket av de ord som Jesus talar ut om världens ljus som
skulle leda dem igenom mörkret utan att de skulle snava och de försökte
få honom på andra tankar, utom Thomas. Han var till och med villig att
identifiera sitt eget öde med Jesus och med honom dela den yttersta
prövningen, då han säger till de andra kom igen nu, låt oss gå och dö med
honom!
Han ville aldrig skilja sig ifrån Jesus! Han hade förstått vad efterföljelse
verkligen innebär och vad verbet faktiskt betyder då det används i
evangelierna. Att dö tillsammans, att leva tillsammans, att vara vid hans
hjärta. Det är som Paulus skriver i Rom.14:8, ”Om vi lever, lever vi för
Herren, och om vi dör, dör vi för Herren. Vare sig vi lever eller dör tillhör
vi alltså Herren. ”Thomas kallas för tvillingen, kanske för att han var
tvilling eller troligen för att namnet thomas betyder just tvilling utifrån
grekiskans didymos. I vilket fall så fick han här visa på tvilling
egenskaper. Ett speciellt band till sin mästare Jesus, då han också
uppmuntrade de andra att vara som han, att vara lik sin mästare och vara
nära hans hjärta och det verkar som att det också är Thomas brinnande
hjärta som får de andra att följa med. Lasarus var inte bara Jesus vän
utan Jesus kallade honom vår vän i vers 11 och genom Thomas beslut att
följa med Jesus så fick sorgen också det utrymme som den behövde få
hos hans vänner men inte minst rummet för befrielse ifrån sorgen. Det
står att Jesus grät när han såg deras tårar, tårarna fick sin plats, och även
frågorna och tvivlet som fanns men i vår vandring med världens ljus så
kommer mörkret aldrig att övervinna. Sorgen och tårarna behöver inte
ställa sig som Herre för det finns bara en Herre och Gud och i nästa stund
så kallar han Lasarus ut ur dödens grepp, till liv. Thomas och de andra
lärjungarna såg det med egna ögon och fick själv uppleva hur sorg kunde
vändas till glädje, hur död kunde vändas till liv, hur mörker kunde vända
till ljus i namnet Jesus. Vilket de behövde skriva över allt annat.
Thomas var en troshjälte och att bara tänka på en tvivlare när man talar
om honom är väldigt obefogat. Därmed inte sagt att han förstod allt som
Jesus gjorde och sa. Vi kan läsa. Joh.14:1-7. Jesus vill tala om för
lärjungarna att kallelsen till att vara nära honom inte är ett avslutat
kapitel genom hans död. Utan han försöker förklara att han ska gå bort
för att bereda rum för lärjungarna, för att också de skall fortsätta vara där
han är. Det var detta som Thomas hjärta slog för, att alltid få vara där
Jesus var. Men när Jesus säger att vägen dit jag går, den känner ni”, då
börjar det snurra rejält i huvudet på thomas.
Precis som det kan göra hos oss ibland, t.ex. när man plötsligt behöver
kolla upp telefonnummer och adresser 5 gånger extra för att inte komma
fel, trots att vi egentligen kunde det redan ifrån början eller svarar fel på
en fråga som jag egentligen kan men pågrund av en pressad situation och
längtan efter att inte missa något så blir det tomt i huvudet. Alltså när
övertygelsen ställs på sin spets och blir utmanad så kan det uppstå
förvirring och i Thomas iver, i hans längtan efter att få vara nära Jesus så
var han tvungen att avbryta Jesus och fråga "Herre, vi vet inte vart du
går. Hur kan vi då känna vägen?" Jesus hade berättat om hans rike och
vägen dit både genom ord och handling under hela vandringen, men
Thomas oförstånd och förvirring fick ändå plats i samtalet. Men bristen på
att tänka och se klart, saknaden i att veta vad som är rätt och fel,
kommer aldrig att få det sista ordet där Jesus är Herre. Då Jesus ger
Thomas och oss den klaraste och tydligaste beskrivningen som vi kan få
om vägen till Guds närvaro. Jesus säger ”Jag är vägen, sanningen och
livet, ingen kommer till fadern utan genom mig”. Jesus är vägen till Guds
rike, till den eviga närvaron av Gud som Jesus pekat på genom hela hans
liv. Jesus är den enda levande sanningen om Gud, sanningen som renar,
leder och gör oss fria, det behöver vi aldrig var osäkra på. Han har liv i sig
själv och är livgivaren, som kommit för att thomas, för att du och jag skall
ha liv i överflöd, just för att han var den som skulle besegra döden genom
att uppstå igen. Thomas oförstånd fick rum men det var dessa ord som
Jesus ville skriva över hans dagar. Men för att Thomas också skulle låta
denna rubrik skrivas över hans liv så behöver han få uppleva det
personligen, att Jesus är den han säger sig vara.
Maria från Magdala talade om det. De andra lärjungarna talade om det.
De hade som Thomas först inte kunnat tro det men sedan så hade Jesus
mött dem på kvällen samma dag och gett dem av sin frid när de var som
mest skräckslagna för att de skulle sluta sina liv på samma sätt. De
berättade att Jesus hade andats på dem och sagt ”tag emot helig Ande”.
Då deras tro hade känts mer levande än den någonsin gjort. Men Thomas
hade inte varit med dem och jag kan tänka mig att det var för att den
mest hängivna lärjungen också mött störst besvikelse, då Jesus lämnat
dem. Han hade ett stort behov av att vara i fred, vilket Jesus hade låtit få
ha sin plats. Men Jesus har aldrig tänkt att vi ska stanna i besvikelsen.
Och Thomas blir troligtvis helt omedveten ledd till att gå tillbaka igen till
lärjungarna för att lyssna till deras vittnesbörd. Och Thomas han lyssnade,
men han förstod inte. Han önskade att han kunde tro, men det står att
han inte kunde det.
"Om jag inte får se hålen efter spikarna i hans händer och sticka fingret i
hålen efter spikarna och inte får sticka min hand i hans sida, så kan jag
inte tro." Det är personligt! Det går inte förstå, det går inte känna, det går
inte att se med någon annans kunskap, med någon annans känsel eller
någon annans ögon, du och jag måste alltid själva få upptäcka att Jesus
lever. Ingen kan tro åt dig. Vilket Jesus själv bekräftar, när han ber
Thomas sticka hans finger i hans händer, eller underarmar som ordet
också kan betyda och som det troligen var, och med sin hand känna såret
efter soldaternas spjut i sidan. Utan att Thomas sagt något till Jesus om
hans tvivel, så vet Jesus om det och erbjuder honom att göra precis det
som han sagt krävs för att han skall tro. Tvivla inte utan tro säger Jesus.
Otron skulle inte få vara Herre. Och på samma sätt är det för dig, även
om du under en lång tid känt att du brottats med tvivel, ja till och med så
djupt att du inte kunnat tro på Gud så är det inte något som du är ämnad
till att leva under. Tvivlet får sin plats, och om det kommer så ska vi inte
trycka ner oss och känna oss som den ensammaste människan på jorden,
så som Thomas gjorde. Det får rum hos Jesus. Men och ett stort men
ingen av oss är ämnade till att leva under tvivlets förtärande makt utan vi
är var och en som han barn, ämnade till att leva i hans väldiga kraft som
är i oss som tror, Ef.1:19. I hans makt, i hans rike där Jesus är Herre så
har han den tro som vi behöver och han ger det som en gåva till oss. Livet
med Jesus är aldrig något du skall behöva leva i egen kraft. Aldrig! Och
därför ber han dig så som thomas att inte längre tvivla utan tro. Att skriva
över tvivlets rubrik med min Herre, Min Gud.
Allt rymmer under den rubriken. Sjukdom och smärta, sorg och tårar
oförståndet, frågorna, besvikelsen och tvivlet, vilket jag tycker är gott att
veta. Att hela ditt och mitt liv får rum hos Jesus, både det svaga och det
starka. Att Tron har med ditt och mitt liv att göra, där allt behöver
rymmas. Men som Jesus vill visa idag inte behöver vara Herre över vår
dag. Igår så skulle jag till några goda vänner i Jönköping för att ha
vigselsamtal med dem, Vilket är fantastiskt roligt! Jag visste även att jag
och Lisa äntligen kunde ta en ledig lördag kväll tillsammans när jag skulle
komma hem därifrån, så jag kände att detta blir en bra dag. Men när jag
svängde av ifrån motorvägen och skulle tanka så hamnade jag vid fel
pump på macken och var tvungen att backa lite snabbt över till en annan
och då jag inte hade fullständig koll så körde jag rakt in en bil bakom mig.
Och tyvärr inte vilken bil som helst utan En sprillans ny Betley, värd minst
3 miljoner, tillhörande en väldigt arg tysk. Jag kommer inte ihåg något
ifrån mina tyska lektioner på högstadiet och förstod inte ett ord av vad
han sa, fören han skrek polizai, polizai,
Gick in på macken och ringde polisen. Vilket var en räddning i sig, då jag
fick någon som kunde hjälpa mig att klara ut hela situationen. Som var
fruktansvärt jobbig. Att ha en skrikande tysk gubbe över mig som inte
kunde förstå mina ursäkter och mitt handlande dränerade mig på all
glädje jag känt innan och det blev inte bättre av alla förbipasserande
människor som smålog medlidande åt mig och sa ”fel bil att backa in i
grabben. Mycket löste sig men som ni förstår så var det en ganska så
medtagen och ledsen pastor som åkte ifrån torsvik på väg till
vigselsamtal, (och ja, ett bidrag till räkningen är välkommet). Men med
den här predikans förberedelser så kände jag att jag behövde skriva över
detta med namnet Jesus. Detta fick inte ta makten över mig och förstöra
resten av den dagen, så jag bad ”Jesus låt du vara Herre över allt som
hänt, skriv över detta med ditt namn”. Och visst det, det ligger och
gnager fortfarande inom mig, men det fick faktiskt inte någon makt över
mig. Vigselsamtalet var fyllt av glädje och hopp, liksom den lediga kvällen
med min fru och under hela natten så drömde jag faktiskt om allt annat
än en dyr räkning, och en arg tysk. Jesus hade skrivit över det.
-
Inbjudan, vad behöver Jesus skriva över med sitt namn den här
dagen?
