Allmänna Apostoliska Kyrkan
Peter Albertsson
Ordo missae vetus latinae
Mässa enligt gammal västkyrklig rit
Motivering av ny mässordning
Med utgångspunkt i västkyrkan
och med fornkyrkliga inslag
1
Innehållsförteckning
Inledning.....................................................................................................................................3
Bakgrund.....................................................................................................................................3
Källmaterial.................................................................................................................................4
Det första århundradets källor.................................................................................................4
Från urkyrkan......................................................................................................................4
Från senjudendomen...........................................................................................................6
Första århundradets bidrag till mässan................................................................................6
Det andra århundradets källor.................................................................................................7
Från kristen apologetik........................................................................................................7
Från kristen liturgi...............................................................................................................8
Andra århundradets bidrag till mässan................................................................................8
Det tredje århundradets källor.................................................................................................9
Från en biskopsvigning.......................................................................................................9
Tredje århundradets bidrag till mässan.............................................................................10
Det fjärde århundradets källor...............................................................................................10
Från de ekumeniska koncilierna........................................................................................10
Fjärde århundradets bidrag till mässan.............................................................................10
Grund för en ny mässordning....................................................................................................11
Slutsatser av de fornkyrkliga källorna...................................................................................11
Behov av ytterligare material att utgå ifrån...........................................................................12
Inramning..........................................................................................................................12
Nattvardsbönen.................................................................................................................13
Kommenterad gudstjänstordning..............................................................................................15
Inledning...............................................................................................................................15
Ordets gudstjänst...................................................................................................................16
Eukaristins liturgi..................................................................................................................16
Sändning................................................................................................................................19
Epilog........................................................................................................................................19
Källförteckning.........................................................................................................................20
Tryckt litteratur.....................................................................................................................20
Webmaterial och hemsidor...................................................................................................21
Bilaga: Nicenska trosbekännelsen i olika översättningar..........................................................22
År 1942, för Svenska kyrkan................................................................................................22
År 1988, för Romersk-katolska kyrkan.................................................................................22
År 1996, för Sveriges kristna råd..........................................................................................23
År 2012, för Finsk-ortodoxa kyrkan.....................................................................................24
2
Inledning
Den kristna kyrkans historia kan beskrivas dels som den intellektuella brottningen för att
försöka förstå uppenbarelsen, dels som en framväxt av ett levande gudstjänstliv.
De första åtta århundradenas klassiska kristendom når en allt klarare förståelse av sin tro –
men detta sker genom ett antal kriser som tvingar fram bättre formuleringar, klarare begrepp
och större enighet. Under tiden mellan år 325 och 787 möts den odelade kyrkan till sju stora
koncilier där dåtidens personligheter bryts mot varandra. Den teologiska formuleringen av
klassisk kristen tro sker innesluten i ett liv i ständig bön men mötesbesluten föregås ofta av
skarpa strider.
I skuggan av de närmast spektakulära kyrkomötena lever de kristna sina dagliga liv i bön och
gudstjänst. Redan från början firar de Jesu död och uppståndelse i eukaristi, tacksägelse,
genom att delta i den måltid Han själv instiftade kvällen innan sitt lidande.
Med tiden har eukaristin upplevt två olika strömningar. Den har utökats och komplicerats –
för att vid vissa tillfällen förenklas och återföras till källorna. Den nutida gammalkatolska
liturgin behöver vara en avvägning mellan båda dessa strömningar.
Bakgrund
På initiativ av Elizabeth Ask diskuterade 2011 års medarbetarmöte uttrycksformer i Allmänna
apostoliska kyrkans (AAK) ordning för den Heliga mässan. Frågeställningen var vilken
betydelse vi lägger i de ord som beskriver några teologiska nyckelbegrepp mot bakgrund av
vad de betydde i den medeltida kyrkan respektive vad orden idag förmedlar till den nutida
människan. AAK:s alla medarbetare var eniga om att mässan ska formuleras så att vi menar
det vi säger och att åhörarna förstår mässans ord på det sätt vi menar.
Medarbetarmötet år 2011 uppdrog åt fr Peter Albertsson att skriva ett förslag till ny ordning
för mässan. Ett sådant förslag skulle:
• utgå ifrån den odelade kyrkans och den gammalkatolska rörelsens tro
• vara språkligt formulerad för dagens nutida människa
• baseras på västkyrkans liturgiska arv; men ändå
• söka sig tillbaka till så gamla källor som möjligt.
Under arbetsnamnet ”Fornkyrklig mässa” lämnade medarbetarmötet år 2012 synpunkter på ett
preliminärt förslag till ny (gammal) mässordning som formulerats vid skrivbordet i S:t Eskils
församling och firats på prov vid altaret där och i församlingarna i Stockholm.
Medarbetarmötet antog namnet ”Gammal västkyrklig rit” för den nya ordningen. Förslaget
ändrades på två punkter. Som Credo fastställdes Sveriges Kristna råds (SKR) ekumeniska
översättningar från 1996 eftersom dessa kommer att vara AAK:s officiella trosbekännelser.
Den fornkyrkliga nattvardsbönen delades och försågs med en inledning till lovprisningen
Sanctus hämtad från Skaramissalet.
Biskop Anders Holmwall har gett sitt nådiga tillstånd till att den gammalvästkyrkliga riten
används i hans stift. Den har i engelsk version förelagts IOCC:s internationella biskopskollegium och godkänts av IOCC:s primas, ärkebiskop George Le Mesurier.
3
Källmaterial
Den kristna församlingen har i nära två tusen år firat gudstjänst tillsammans. Trots denna
långa obrutna tradition finns det inte så många källor som beskriver hur firandet gick till från
första början. Eller kanske är det just på grund av den långa tid som gått som vi inte har så
många källor kvar. Varje generation har sökt bevara det som varit betydelsefullt för dem. Det
som funnits tidigare, men som inte längre var i bruk, hade mindre betydelse och kom inte
alltid att föras vidare till eftervärlden.
Det är ändå lämpligt att först undersöka vad ett förslag till ny (gammal) mässordning kan ha
att utgå ifrån, för att sedan värdera dessa olika fornkyrkliga källor inför skapandet av en
gammalvästlig liturgi.
Det första århundradets källor
Från urkyrkan
Åren före år 100 har försett oss med två stora kristna källdokument. Det ena är de skrifter som
sedan år 3671 är samlade i Nya testamentet, men som vi tror skrivits under några få årtionden
omkring år 702. Det andra är en skrift som tros vara från samma tid; en skrift som legat
bortglömd och oanvänd i många århundraden innan den år 1875 återupptäcktes i grekisk
översättning i ett klosterbibliotek i Konstantinopel. Denna lilla skrift har kommit att kallas
Didaché eller De tolv apostlarnas lära.3
Det Nya testamentet har hos synoptikerna och Paulus de ord som Jesus uttalar den allra första
gången eukaristin firas. Ordalydelsen är något olika, vilket kan tyda på att de använts i juderespektive hednakristna gudstjänster på arameiska respektive grekiska långt innan de fastställs
i de skrifter vi har samlade i Nya testamentet. Låt oss läsa ur Bibel 2000:
Medan de åt tog Jesus ett bröd, och efter att ha läst tackbönen bröt han det, gav
åt sina lärjungar och sade: ”Tag och ät, detta är min kropp.” Och han tog en
bägare, och efter att ha tackat Gud gav han den åt dem och sade: ”Drick av den
alla. Detta är mitt blod, förbundsblodet som blir utgjutet för många till
syndernas förlåtelse.”
(Matt 26:26–28)
Jag har själv tagit emot från Herren det som jag har fört vidare till er: Den
natten då herren Jesus blev förrådd tog han ett bröd, tackade Gud, bröt det och
sade: ”Detta är min kropp som offras för er. Gör detta till minne av mig.”
Likaså tog han bägaren efter måltiden och sade: ”Denna bägare är det nya
förbundet genom mitt blod. Var gång ni dricker av den, gör det till minne av
mig.” Var gång ni äter det brödet och dricker den bägaren förkunnar ni alltså
Herrens död, till dess han kommer.
(1 Kor 11:23–26)
Av Nya testamentet framgår vidare att den första församlingen såg firandet av eukaristin som
en grundläggande pelare i det kristna livet (Apg 2:42). Eftersom de var judar samlades de till
bönestunder i templet (Apg 2:42, 3:1) men eukaristin firade de avskilt, vanligtvis i de kristnas
hem (Apg 2:46, se även Rom 16:5, 1 Kor 16:19, Kol 4:15 och Filemon v 2).4
1
Alla NT:s 27 böcker nämns detta år i ett påskbrev till patriarkatets biskopar sänt av Athanasios av Alexandria.
Själva benämningen är dock äldre, den har Iraeneus av Lyon (död 202) som upphovsman.
2
Fornberg (2004) – men jämför fakta och argument för att Nya testamentet skrivits före år 70 hos sådana som
Thiede (1992 och 1996) samt Robinson (1976).
3
Didaché.
4
Se även Strange (2011) om utgrävningarna i Kapernaum som visat på hur ett rum i Petri svärmors hus använts
för eukaristifirande.
4
Både Didaché5och Nya testamentet beskriver firandet av eukaristin som en del av en verklig
måltid, en agapefest. Paulus försöker stävja missförhållanden orsakade av fest-motivet i denna
liturgi i 1 Kor 11:17-22. Kanske är det sådana problem att bevara värdigheten och andakten
vid eukaristifirandet som gjort att redan den tidiga kyrkan frångått firandet av agape-måltider
och sedan närmare 1 900 år firar mässan som en stiliserad måltid, där varje deltagare i mässan
vid kommunionen serveras endast en liten portion av bröd och vin.
Didaché ger vissa allmänna instruktioner för församlingens gudstjänstfirande.
Men på varje Herrens dag skolen I samlas, bryta bröd och tacka efter att hava
bekänt edra överträdelser, på det att edert offer må vara rent.6
Vidare finns i Didaché två skrivna böner för nattvarden.
Vad nu angår Herrens nattvard, så skolen I fira den och hålla tacksägelse på
följande sätt:
Först för kalken: Vi tacka dig, vår Fader, för din tjänare Davids heliga vinträd,
som du uppenbarat för oss genom din tjänare Jesus. Dig vare ära i evighet.
Och för det brutna brödet: Vi tacka dig, vår Fader, för det liv och den kunskap
som du uppenbarat för oss genom din tjänare Jesus. Dig vare ära i evighet.
Liksom detta brutna bröd var kringspritt uppe på bergen men församlades och
blev till ett, så må också din församling bli samlad från jordens ändar till ditt
rike. Ty din är härligheten och makten genom Jesus Kristus i evighet.7
Sedan I blivit mättade skolen I tacka så:
Vi tacka dig, helige Fader, för ditt heliga namn, åt vilket du gett ett tabernakel i
våra hjärtan, och för kunskapen om tron och odödligheten, som du uppenbarat
för oss genom din tjänare Jesus. Dig tillhör äran i evighet.
Du, allsmäktige Herre, har skapat allt för ditt namns skull. Mat och dryck har du
givit åt människorna att njuta av, på det att vi må tacka Dig. Men oss har du
skänkt andlig mat och dryck och evigt liv genom din tjänare.
Framför allt tacka vi dig, därför att du är mäktig. Dig tillhör äran i evighet.
Tänk, o Herre, på din församling: rädda henne från allt ont, och fullkomna
henne i din kärlek. Samla henne, som Du helgat, från de fyra väderstrecken till
det rike, som du tillrett åt henne. Ty dig tillhör makten och härligheten i evighet.
Må nåden komma, och må denna värld förgås. Hosianna, Davids Gud! Om
någon är helig, så komme han hit. Om någon inte är det, så må han omvända
sig. Maran atha! Amen.8
Förutom de båda ovan citerade bönerna nämner Didaché (direkt efter dem) två viktiga
ordningsfrågor för nattvarden. Kommunionen är till för alla de döpta. Efter den skrivna
tackbönen får profeterna tacka hur mycket de vill.9
5
Didaché kapitlen IX och X, pp. 16-17.
Ibid., XIV:1, p. 20.
7
Ibid, IX:1 – 4, p. 16. Innehållet i denna bön har inspirerat Svenska psalmbokens psalm nr 71.
8
Idid, X:1 – 6, pp. 16-17.
9
I Sverige är väl annars Didaché mest känd för sin ordning för dopet, som i första hand ska ske i rinnande kallt
vatten. Undantagsvis kan det ske i varmt, stillastående vatten (som vi för vårt klimats skull vanligtvis använder)
och i rena nödsituationer, som då dopkandidaten är sjuk eller det är ont om vatten, kan dopet utföras med vattenbegjutning eller bestänkning (kapitel VII).
6
5
Från senjudendomen
De första kristna var judar och det var naturligt för dem att organisera församlingsliv (med ett
kollektivt ledarskap av valda äldste) och gudstjänster med synagogan som förebild.
Sabbatsgudstjänsten i synagogan innehöll tacksägelse, förböner, skriftläsning och utläggning.10 Den avslutades med att en levitisk präst läste den aronitiska välsignelsen.11
Den judiska fromheten är inte bunden till bönerna i templet och gudstjänsten i synagogan utan
har sitt centrum i hemmet. Där beds bland många andra de judiska bordsbönerna. På vardagar
tackar man för att Gud välsignat jorden så att den frambringar bröd. På sabbaten och andra
högtider välsignar man Gud för vinrankan som gör det möjligt att förgylla festen med vin.
Den sistnämnda bönen börjar så här:
Välsignad vare du, Herre vår Gud, världens konung, som skapar vinrankans
frukt.12
Det är värt att notera att medan kristna vanligtvis ber Gud välsigna (någon eller något), har de
judiska bönerna som grundmönster att välsigna Gud (för något som Han redan har gjort).
Första århundradets bidrag till mässan
De mest tillgängliga källorna från tiden före år 100 ger oss värdefull information om hur den
kristna församlingen bör fira sin gudstjänst.
För det första anger källorna två viktiga ordningar. Ingen går till gudstjänst utan att ha bekänt
sina synder. Kommunionen är till för de döpta.
För det andra ser man med synagogans gudstjänst som förebild redan en struktur för den
kristna liturgin med sina moment av tacksägelse, skriftläsning, predikan, förböner och den
avslutande aronitiska välsignelsen.
För det tredje finns i de judiska bordsbönerna en möjlig inledning till eukaristin.
För det fjärde finns i Nya testamentet nattvardens instiftelseord.
För det femte kan den andra skrivna bönen från Didaché utgöra grund för församlingens
tacksägelse efter kommunionen.
Majoriteten av övrigt material från första århundradet bygger på att eukaristin firas inom
ramen för en fullständig festmåltid. Detta är inte längre fallet, vilket innebär att stora delar av
gudstjänstordningar från denna tid inte är direkt användbara i vår tid.
Detta gäller till exempel mycket av den andra skrivna bönen i Didaché, som direkt anknyter
till en större måltid – och också formulerar sig onödigt kantigt gentemot de som inte (ännu) är
troende.
10
Små Helgedomar, kapitel 4, pp 35-44.
Ibid, p. 65. Texten är hämtad från 4 Mos 6:23-27.
12
http://www.shalom.se/hebr/hebr04.PDF utskriven 20120922. En jämförelse med Pauli ord i 1 Kor 10:16 är här
upplysande: ”Välsignelsens bägare som vi välsignar, ger den oss inte gemenskap med Kristi blod?” Paulus förutsätter att det kristna nattvardsfirandet innehåller en välsignelse av kalken efter mönstret i alla judiska böner.
11
6
Det andra århundradets källor
Från kristen apologetik
Mellan år 100 och 200 kom kristendomen att sprida sig till stora delar av det romerska
imperiet. De romerska myndigheterna såg nu kristendomen som en självständig grupp och
inte längre som en del av judendomen. Eftersom de kristna inte tillbad någon av de
traditionella gudarna kom de att betraktas som gudlösa – ateister. Eftersom de dessutom
hälsade varandra med Kyrios Christos – Jesus är Herre, istället för det vedertagna Kyrios
Kaisaros – Kejsaren är herre, kunde de kristna alltid anklagas för statsfientlighet och förräderi
mot imperiet och dess högste styresman.
Försvar inför kejserliga domstolar
Ståthållare Plinius den yngre, som residerar i Nikomedia i nuvarande nordvästra Turkiet,
ägnar sig under början av andra århundradet åt en brevväxling med kejsar Trajanus i Rom. 13
Orsaken är att människor börjat föras inför honom, anklagade för att vara kristna. Om de då är
romerska medborgare har han sänt dem till rättegång i Rom. I annat fall har han frågat de som
anklagats om de verkligen är kristna.14
I sitt brev till kejsaren sammanfattar Plinius d.y. de kristnas medgivande:
Och de försäkrade, att hela deras skuld eller villfarelse bestått däri, att de
brukat på en bestämd dag före soluppgången samlas och sjunga med varandra
en sång till Kristus såsom till en Gud, och förbinda sig med ed att icke begå
något brott, icke någon stöld eller rofferi eller äktenskapsbrott15
Av Plinius brev har kyrkohistorikerna dragit slutsatsen att lovsång var en viktig del av den
kristna gudstjänsten.16 Dessutom har Plinius beskrivning sin plats under den tid då de kristna
på veckans första arbetsdag fortfarande firade två gudstjänster. På morgonen hölls en offentlig
gudstjänst med förkunnelse, förbön och lovsång. På kvällen eukaristi för alla de döpta.17
Försvarsskrifter skrivna till kejsarna
I akt och mening att skydda de kristna från ogrundade anklagelser skrevs under 100-talet en
mängd försvarsskrifter, apologier. De var så vanliga under den här tiden att kyrkohistorien
idag benämner kyrkans ledande skikt efter dem. Apostlarna har efterträtts av apologeter.
En viss filosof vid namn Justinius greps av en äldre mans kristna vittnesbörd på väg till Rom.
Väl där kommer han att få lida martyrdöden för sin tro omkring år 165. Men innan dess skrev
han i mitten av andra århundradet två bevarade försvarsskrifter för den kristna tron. I en av
dem beskrev han hur de kristnas gudstjänst gick till.
På den dag som kallas solens dag samlas vi alla, från städerna och från landet.
13
Trajanus regerar enligt Henriksson (1990) åren 98 – 117. Sidorna är inte numrerade utan innehåller istället en
ordnande tidslinje.
14
Sjöstrand (1970), pp. 11-12.
15
Ibid, p. 12. Plinius beskriver de kristnas gudstjänst med deras livsföring som kontext.
16
Precis som i den judiska påskhögtiden, då Jesus instiftade nattvarden enligt Mark 14:26 och Matt 26:30; i den
nytestamentliga församlingen i enlighet med 1 Kor 14:26 och Ef 5:19; och i den himmelska liturgin då de slutligt
frälsta lovprisar Gud och lammet i Upp 5:9-10, 14:2-3, 15:2-4.
17
Se Apg 20:7-12.
7
Man läser ur apostlarnas hågkomster och profeternas skrifter så länge som
tiden räcker. När föreläsaren har slutat håller föreståndaren ett anförande, och
uppmanar ivrigt till att efterfölja dessa sköna ord.
Därefter reser vi oss alla tillsammans och ber, och när vi har avslutat bönen
bärs bröd, vin och vatten fram. Föreståndaren frambär efter förmåga böner och
tacksägelser och folket stämmer in med ’Amen’.
Sedan delas de välsignade gåvorna ut och tas emot av var och en, och åt dem
som inte är närvarande sänds de ut av diakonerna.18
Justinius martyren beskriver här de huvudmoment som alltsedan hans tid bevisligen utgjort
stommen till den kristna gudstjänsten: textläsning, predikan, förbön, nattvardsfirande. Själva
eukaristin delar Justinius i tre delar; gåvornas frambärande (offertorium), nattvardsbönen samt
kommunionen (måltiden).
Det är intressant att lägga märke till att fast Didaché (som nämnts tidigare) antyder att nattvardsbönen hade skrivits ner redan före år 100 i Antiochia, verkar det som om det i Rom långt
in i det andra århundradet fortfarande är biskopens uppgift att improvisera en bön.
Från kristen liturgi
Den missionerande kristendomen var grekisktalande, använde en grekisk översättning av
Bibeln (vårt Gamla testamente med apokryfer) och firade gudstjänst på grekiska. Så även i
början i den latinsktalande, västliga delen, av det romerska riket. Övergången till latin gjordes
troligen med början i Nordafrika före sekelskiftet 200 och till slut även i själva Rom omkring
år 300.
Detta betyder att om det finns liturgier med rötter i fornkyrkan med inslag som fortfarande är
på grekiska kan vi förutsätta att dessa inslag är mycket gamla. Finns det några sådana?
Ett citat ur AAK:s standardliturgi visar att så är fallet:
P
KYRIE
Kyrie eléison
F: Kyrie eléison
Christe eléison F: Christe eléison
Kyrie eléison
F: Kyrie eléison19
Andra århundradets bidrag till mässan
De mest tillgängliga källorna under åren 100 - 200 ger oss tydlig information om hur den
kristna församlingen bör fira sin gudstjänst.
För det första bör lovsången vara ett viktigt inslag.
För det andra bekräftas huvudstrukturen från synagogsgudstjänsten med textläsning, predikan
och förböner. Till detta har lagts nattvarden, med sin särskilda eukaristiska bön (ännu troligen
helt eller delvis improviserad) och kommunionen, strax före den avslutande välsignelsen.
För det tredje har böneropet Herre förbarma dig! en självklar plats i gudstjänstfirandet. Det
har ända sedan första början bevarats i sin grekiska språkdräkt Kyrie eleison!
18
En äldre översättning till svenska finns i Levin (1920), pp. 20-21. Den innehåller den för fortsättningen viktiga
formuleringen ”så länge tiden medger”.
19
Den heliga mässan (2009). Lägg märke till att Kyrie bevarats i sin grekiska form i hela västkyrkan; i romersk,
anglikansk och luthersk liturgi finns den kvar i ursprunglig version.
8
Det tredje århundradets källor
Från och med slutet av 100-talet försöker en rörelse baserad på grekisk filosofi reformera
kyrkan inifrån och göra den mer upplyst och kunnig.20 Kyrkans ledare sträcker sig under hela
200-talet bakåt mot vad som är uppenbarat i Skriften och trott, lärts och levts länge. En av de
saker som betraktas som ett gammalt och ursprungligt uttryck för kristendomen är liturgin.
Vi kan därför inte förvänta oss stora nyskapande bidrag till gudstjänstfirandet under det tredje
århundradet. Liturgin har börjat finna sin fasta form. Detta hindrar inte att det finns guldkorn
att hämta.
Från en biskopsvigning
Den romerske biskopen Hippolytos beskrev i början av 200-talet hur vigningen av en biskop
gick till.
Den nyvigde biskopen celebrerar själv mässan. Eukaristin inleds med ett responsorium (där
celebranten säger något som besvaras av församlingen):
B Herren vare med er
F Och med din ande
B Upplyft era hjärtan
F Vi har upplyft dem till Herren
B Låt oss tacka och lova Herren vår Gud
F Det är tillbörligt och rätt21
Efter responsoriet ber celebranten den stora eukaristiska bönen och använder då följande
ord:22
Vi tackar dig, Gud,
genom din älskade tjänare Jesus Kristus,
som du när tiden var inne sände oss
som frälsare och befriare och budbärare om ditt rådslut,
han som är ditt [från dig] oskiljaktiga Ord,
genom vilken du har skapat allt,
och som du, såsom det var din vilja,
sände från himlen till en jungfrus sköte
och som blev människa och bars i hennes moderliv
och som uppenbarades som din Son,
född av den heliga Anden och jungfrun.
För att fullgöra din vilja
och förvärva ett heligt folk åt dig
sträckte han i sitt lidande ut sina händer,
för att befria dem från lidandet
som förtröstar på dig.
När han överlämnade sig till det frivilliga lidandet,
för att förinta döden och bryta sönder djävulens bojor,
förgöra helvetet, föra de rättfärdiga till ljuset,
sätta en gräns och göra uppståndelsen uppenbar,
tog han ett bröd, tackade dig och sade:
”Tag, ät. Detta är min kropp, som bryts för er.”
Och likaså bägaren, med orden:
”Detta är mitt blod, som utgjuts för er.
När ni gör detta, gör det till minne av mig.”
Till minne av hans död och uppståndelse
20
Utifrån det grekiska ordet för kunskap, gnosis, kom denna rörelse att kallas för gnosticism.
Easton (1934) p. 35. Den svenska språkdräkten är hämtad ur Den heliga mässan (2009).
22
Ekenberg (1994) pp. 36-37.
21
9
frambär vi till dig detta bröd och denna kalk,
och vi tackar dig för att du har ansett oss värdiga
att stå inför dig och förrätta prästerlig tjänst.
Och vi ber dig att sända din heliga Ande
över din heliga kyrkas offer.
Församla den, och låt alla dem
som får ta del av dina heliga [gåvor]
bli uppfyllda av den heliga Anden
och så stärkas i tron på sanningen,
så att vi lovsjunger och förhärligar dig
genom din tjänare Jesus Kristus,
genom vilken du får ära,
med den heliga Anden,
i evigheters evigheter.
-Amen.
Denna s k Hippolytos23 nattvardsbön är den äldsta kända fullständiga eukaristiska bönen.24
Tredje århundradets bidrag till mässan
De mest lättillgängliga liturgiska källorna från åren 200 - 300 har den stora fördelen att
celebranten inte behöver improvisera eller i förväg förbereda en ny nattvardsbön till varje
gudstjänst. Det finns en eukaristibön bevarad från fornkyrkan som går att använda.
Det fjärde århundradets källor
Åren 300–400 kom att bli de mest omvälvande i kyrkans historia. Redan från början var
kristendomen en i princip förbjuden rörelse.25 Kyrkan drabbades flera gånger av svåra
förföljelser som med tiden blev allt våldsammare allt eftersom kejsarna försökte utrota
kristendomen.26 Till slut blev de kristnas tro först tolererad av kejsar Konstantin år 311 och
sedan imperiets påbjudna religion av Theodosius från år 381.
Den kejserliga toleransen och senare stödet av kristendomen gjorde det för första gången
möjligt att samla koncilier med representanter från hela den då kända världen. Lokala möten
hade varit normalt innan år 300, men det första allmänna kyrkomötet kallades till Nicea 325.27
Från de ekumeniska koncilierna
Det andra ekumeniska mötet i Konstantinopel har gått till historien för att det fastställde en
allmän formulering av kyrkans tro som fortfarande är den enda trosbekännelse som kan göra
anspråk på att vara ekumenisk och universell. Fast den är från år 381, har den sedan länge tillskrivits mötet i Nicea år 325, och går därför under artistnamnet Nicenum. Under de senaste
sjuttio åren har det getts ut inte mindre än fyra olika översättningar till svenska. För fullständighetens skull finns dessa att jämföra i bilaga 1.
Fjärde århundradets bidrag till mässan
De mest tillgängliga källorna under åren 300–400 ger ett avslutande28 och sammanhållande
tillskott till den annars ganska färdigutvecklade kristna gudstjänsten; nämligen den nicenska
trosbekännelsen.
23
På senare tid har frågan nyöppnats vem som egentligen är författaren.
Med fullständig menas här att den inte bara är en bön, utan också citerar instiftelseorden.
25
Av rädsla för politisk opposition och uppror hade kejsarna infört ett generellt föreningsförbud!
26
Kejsarna Nero, Dominitianus, Decius och Diocletianus under respektive 60-, 90-, 250- och 300-talen.
27
Om man inte räknar mötet i Jerusalem omkring år 50 som det första (Apg 15).
28
Det är värt att lägga märke till att även om trosbekännelsens text är från 381, börjar den inte sjungas som en
del av kyrkans liturgi förrän omkring år 1000.
24
10
Grund för en ny mässordning
Slutsatser av de fornkyrkliga källorna
De fornkyrkliga källor som är tillgängliga från kyrkans första århundraden visar att det finns
ett antal obligatoriska element i en västkyrklig gudstjänstordning29.
Justinius martyren nämner att det finns två huvuddelar i den fornkyrkliga liturgin. Först firas
Ordets gudstjänst, som innehåller textläsning, predikan och förbön. 30 Efter det firas Altarets
sakrament. Strukturen går att se redan i synagogans sabbatsgudstjänst. De första kristna har
uppenbarligen utgått från den synagogsgudstjänst de var vana vid och sedan lagt till sitt eget
nattvardsfirande alldeles i slutet, precis före den avslutande aronitiska välsignelsen.31
Själva nattvardsfirandet delar Justinius i tre delar. Först offertorium, då gåvorna bärs fram.
Sedan nattvardsbönen och slutligen kommunionen.32 Böner för gåvornas förberedelse kan
skapas utifrån judiska bordsböner.33 Den tidigaste fullständiga nattvardsbönen finns hos
Hippolytos.34
Didaché förutsätter att varje gudstjänstdeltagare i förväg bekänt sina synder 35 och nämner den
ordningen, att ordets gudstjänst är öppen för alla som vill gå, medan kommunionen är öppen
för alla döpta.36 En möjlig tackbön efter kommunionen finns att hämta ur Didaché.37
Förutom liturgins två huvuddelar ger oss källorna ytterligare information om element som
ingått sedan tidig kristen tid. Plinius den äldre betonar lovsången.38 Kyrie, som än idag sjungs
på det ursprungliga gudstjänstspråket grekiska, kommer från den tidiga fornkyrkan, liksom
trosbekännelsen från år 381. Till skillnad från det som nämnts tidigare vet vi bara att dessa
ingår, men källorna nämner inte var någonstans i liturgin kyriet och lovsången har sin plats.39
29
Det finns det naturligtvis också i östkyrkan, men de har sedan dess förändrats mycket litet och kan ännu idag
avnjutas i de ortodoxa kyrkornas heliga liturgi (se bl.a. Chrysostomosliturgin - en nyöversättning).
30
Man läser ur apostlarnas hågkomster och profeternas skrifter så länge som tiden räcker. När föreläsaren har
slutat håller föreståndaren ett anförande, och uppmanar ivrigt till att efterfölja dessa sköna ord. Därefter reser
vi oss alla tillsammans och ber, (Levin, 1920, p. 20).
31
Herren välsigne dig, och bevare dig; Herren låte sitt ansikte lysa över dig, och vare dig nådig; Herren vände
sitt ansikte till dig, och give dig frid (4 Mos 6:24-26 i 1917 års språkdräkt).
32
när vi har avslutat bönen bärs bröd, vin och vatten fram. Föreståndaren frambär efter förmåga böner och
tacksägelser och folket stämmer in med ’Amen’. Sedan delas de välsignade gåvorna ut och tas emot av var och
en, och åt dem som inte är närvarande sänds de ut av diakonerna. (Levin, 1920, p. 21).
33
Välsignad vare du Herre vår Gud, världens konung, som skapar vinrankans frukt är troligen inledningen på
den bön som Paulus tänker på i 1 Kor 10:16.
34
Den citeras med sitt inledande responsorium ur Ekenberg, 1994, i avsnittet ovan Det tredje århundradets
källor.
35
Men på varje Herrens dag skolen I samlas, bryta bröd och tacka efter att hava bekänt edra överträdelser
(Didaché XIV:1, p. 20).
36
Men ingen må äta eller dricka av eder tacksägelsemåltid utom de som äro döpta till Herrens namn. Ty även
om detta har Herren sagt: Given icke det heliga åt hundarna. (Didaché IX:5, p. 16).
37
Vi tacka dig, helige Fader, för ditt heliga namn, åt vilket du gett ett tabernakel i våra hjärtan, och för
kunskapen om tron och odödligheten, som du uppenbarat för oss genom din tjänare Jesus. Dig tillhör äran i
evighet. (Didaché X:2, p. 16).
38
De kristna brukar på en bestämd dag före soluppgången samlas och sjunga med varandra en sång till Kristus
såsom till en Gud, (Sjöstrand, 1970 p. 12).
39
Credot är inte ursprungligen en text för mässan, men bör ändå få vara en del av liturgin. I nutidens pluralistiska
samhälle är det viktigt att låta den som inbjuds till nattvard få veta vilken tro den arrangerande kyrkan bekänner.
11
Behov av ytterligare material att utgå ifrån
De fornkyrkliga källorna nämner alltså ordets gudstjänst (textläsning, förkunnelse och
förbön), eukaristi (offertorium, nattvardsbön och kommunion) samt avslutning (med den
aronitiska välsignelsen). Allt i den ordningen.
Dessutom nämns syndabekännelse, lovsång, böneropet Kyrie eleison (Herre förbarma dig) fast utan att vi vet var någonstans dessa placerats - samt den nicenska trosbekännelsen.
Av detta går det att dra den något nedslående slutsatsen, att tidigt källmaterial inte tillåter oss
att rekonstruera hela den dåtida kristna gudstjänstordningen. Källorna anger vilka delar som
ska vara med och i vissa fall även deras inbördes ordning. Men hur de hålls ihop och var alla
delar i liturgin kommer in, det anger inte källorna.
För att skapa en praktiskt användbar liturgi utgående från de tidiga källorna krävs därför
ytterligare material. Det krävs en inramning som håller ihop de fornkyrkliga elementen.
Dessutom behöver några korta avsnitt hämtas ur nutida eller medeltida material för att den
eukaristiska bönen ska bli komplett.40
Inramning
En ram för att hålla ihop de fornkyrkliga inslagen till mässan kan hämtas ur någon av alla de
gudstjänstordningar som tagit hänsyn till 1900-talets intensiva liturgiska forskning. 41 Ordning
för mässa i Allmänna apostoliska kyrkan har dock som mest naturlig utgångspunkt den liturgi
som redan firats under många år i församlingarna i Stockholm.42
Att använda AAK:s standardliturgi som ram innebär inte att alla element i den behålls så att
de delar som kan bytas ut mot äldre texter ersätts. Istället är det de fornkyrkliga obligatoriska
elementen i mässan som utgör grunden. Ur AAK:s liturgi hämtas endast det som stöder och
binder samman dessa de fornkyrkligt belagda texterna.
En gammal västkyrklig liturgi ser ut som följer (där fornkyrkliga element kursiverats).
INLEDNING
Inledningsord
Syndabekännelse43
Avlösning44
Herre förbarma dig
Lovsång
ORDET
Bön för dagen
Textläsningar
Predikan
Trosbekännelse
Förbön
EUKARISTIN
Förberedelse av gåvorna
Nattvardsbön
Kommunion
SÄNDNING
Välsignelsen
Detaljerna framgår av nedanstående avsnitt som kommenterar mässordningen.
40
AAK:s medarbetarmöte år 2011 redigerade språket i avslutningen av den fjärde eukaristiska bönen. År 2012
begärdes en utökning av den föreslagna fornkyrkliga mässan med Sanctus, vilket innebär att Hippolytos stora
eukaristiska bön behöver delas och förses med en inledning till församlingens Helig, helig, helig …
41
Den svenska kyrkohandboken (1986) för Svenska kyrkan, Mässbok (1989) för Romersk-katolska kyrkan eller
Artos missale (2008) är de senaste och mest fullständiga liturgiska böckerna tillgängliga på svenska. Däremot
bör nyutgåvan (2013) av det romerska missalet undvikas på grund av flera dåliga översättningar från latinet.
42
Den heliga mässan (2010).
43
Någon fornkyrklig formulering av syndabekännelsen föreligger inte i de mest lättillgängliga källorna, men det
är fullt möjligt att texten hämtas direkt ur Bibeln, till exempel ur någon av botpsalmerna.
44
2011 års medarbetarsamling beslutade att avlösning alltid ska följa efter syndabekännelsen. Detta motiverades
med avlösningens stora själavårdande betydelse för den gudstjänstfirande församlingen.
12
Nattvardsbönen
Nattvardsbönen efter gåvornas tillredelse är sammanvävd med församlingens responsorier
från den valda ramen för liturgin. Även själva bönen är en kompilation av böner. Hippolytos
kanonbön går att använda i sin helhet om den redigeras för att få en jämnare, sångbar rytm
och ett mer begripligt innehåll. Ur det medeltida Skaramissalet går det att hämta inledningen
till Sanctus samt även nattvardsbönens avslutning. Förbönen för de troende kan vara en
kraftigt ändrad version av den fjärde eukaristiska bönen i det romersk-katolska missalet.
KANONBÖNEN
P
F
P
F
P
F
Ber först tyst och sjunger sedan: Herren vare med er
Och med din ande
Upplyft era hjärtan
Vi har upplyft dem till Herren
Låt oss tacka och lova Herren vår Gud
Det är tillbörligt och rätt
P
Fortsätter med att sjunga nattvardens prefationsbön:
Ja, vi tackar dig, allsmäktige Gud, evige Fader, genom din älskade tjänare Jesus Kristus,
som du när tiden var inne sände till oss, som frälsare, befriare och härold för evangelium;
Han som är Ditt oskiljaktiga Ord, genom vilken Du har skapat allting,
och som Du, såsom det var Din vilja, sände från himlen till en jungfru;
Han som blev människa och bars i hennes moderliv och som uppenbarades som Din Son,
född av den helige Ande och jungfrun Maria. 45
Och därför sjunger vi din ära med änglarna och ärkeänglarna, med troner och herravälden och
med hela den himmelska härskaran, och förkunnar ditt lov utan ände:46
F
Helig, helig, Herre Gud Sebaot. Himlarna och jorden är fulla av din härlighet. Hosianna i
höjden. Välsignad vare han som kommer, i Herrens namn. Hosianna i höjden.
P
Fortsätter med att sjunga den stora eukaristiska bönen:
För att fullgöra din vilja och förvärva ett heligt folk åt Dig
sträckte Han i sitt lidande ut sina händer, för att befria alla dem som förtröstar på Dig.
När Han lämnade sig till det frivilliga lidandet för att förinta döden, bryta sönder djävulens bojor,
förgöra helvetet, föra de rättfärdiga till ljuset, sätta en gräns för orättfärdigheten
och göra uppståndelsen uppenbar;
Då tog Han ett bröd, tackade Dig och sade:
”Tag, ät. Detta är min kropp, som bryts ner för er.”
Och likaså bägaren, med orden:
”Detta är mitt blod, som utgjuts för er. När ni gör detta, gör det till minne av mig.”
Så, till minne av Hans död och uppståndelse frambär vi till Dig detta bröd och denna kalk,
och vi tackar Dig för att Du har ansett oss värdiga att stå inför Dig och förrätta prästerlig tjänst.
Och vi ber Dig att sända Din helige Ande över Din heliga kyrkas gåvor.
Församla henne, och låt alla dem som här vill ta del av Din härlighet
bli uppfyllda av den helige Ande och så stärkas i tron på sanningen,
så att vi lovsjunger och förhärligar Dig genom din tjänare Jesus Kristus;
genom vilken Du får ära, med den helige Ande, i evigheters evigheter.
Amen.47
45
Redigerad version utgående från Hippolytos (utifrån Ekenberg, 1994, p. 36).
Redigerad version utgående från Skaramissalet (2006) p. 285.
47
Redigerad version utgående från Hippolytos (utifrån Ekenberg, 1994, pp. 36-37).
46
13
P
F
P
Sjunger sedan: Trons mysterium
Din död förkunnar vi, Herre, och din uppståndelse bekänner vi, till dess du kommer åter i
härlighet
Avslutar nattvardsbönen genom att be för alla kristna
Herre, se i nåd till hela din världsvida kyrka.
Låt alla de som får del av Kristi kropp och blod 48
genom den helige Ande förenas till en enda kropp
till din härlighets lov och pris.
Kom ihåg, Herre,
dina tjänare patriarkerna,
vår ärkebiskop [N.N.],
vår biskop [N.N.]
och alla kyrkors biskopar,
alla präster och diakoner,
oss som är samlade här
vår församling och hela ditt folk
ja, alla som söker dig med uppriktigt hjärta. 49
Herre, kom även ihåg dina tjänare och tjänarinnor [N.N.],
som har gått före oss med trons tecken och sover i fridens sömn.
Herre, led dem och alla som vilar i Kristus in i vederkvickelsens, ljusets och fridens boning.
Låt även oss, dina syndiga tjänare, som hoppas på din stora barmhärtighet, förenas med dina
heliga apostlar och martyrer, med [N.N] och alla dina helgon. Uppta oss i deras gemenskap,
du som inte dömer efter förtjänst utan förlåter i nåd.
Genom Kristus, som i en gudom med dig och den helige Ande
lever och regerar från evighet till evighet.
Genom honom skapar du, Herre, alltid detta goda, helgar, levandegör, välsignar och skänker allt
till oss.
Amen!50
P
F
Lyfter kalk och paten och sjunger:
Genom honom och med honom och i honom tillkommer dig, Gud Fader allsmäktig, i den helige
Andes enhet, all ära och härlighet, från evighet till evighet
Amen, amen, amen
48
Textens lydelse har ändrats från originalets ”detta bröd och denna kalk”. Avsikten är att förbönen i realpresensens närvaro först av allt ska lyfta fram Jesu egen översteprästerliga förbön om de heligas enhet i Joh 17:21.
49
Kraftigt redigerad version utgående från fjärde eukaristiska bönen (Mässbok 1989, p. 897).
50
Redigerad version utgående från Skaramissalet (2006) p. 287, 289.
14
Kommenterad gudstjänstordning
Utgående från alla tidigare redovisade källor och resonemang är det motiverat att en liturgi
enligt en gammal västkyrklig rit har följande gudstjänstordning.
I agendan till vänster är markerat i fetstil församlingens partier, medan kursiverad text
instruerar eller beskriver vad som sker. Kommentarer finns till höger på sidan.
Inledning
P
A
I Faderns, Sonens och + den helige Andes namn
Amen
Ur Matt 28:19b.
P
Vår Herres Jesu Kristi nåd, Guds kärlek och den Helige
Andes delaktighet vare med er alla
Och med din ande
Ur 2 Kor 13:13.
Invant språkbruk i ordet
delaktighet.
A
Om predikan ej hålles kan här framföras en särskild
välkomsthälsning.
P
A
P
Låt oss besinna oss och bekänna vår synd och skuld så
att vi rätt kan fira de heliga mysterierna
Gud var mig nådig i din godhet, tag bort mina synder i
din stora barmhärtighet.
Det är mot dig jag har syndat och gjort det som är ont
i dina ögon.
Vänd bort ditt ansikte från mina synder och befria mig
från min skuld.
Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta och gör mig på nytt
frimodig och stark.
Driv inte bort mig från ditt ansikte och tag inte din
helige Ande ifrån mig.
Låt mig åter få glädjas över din frälsning och hjälp mig
att villigt följa dig.
Didaché förutsätter
syndabekännelse innan
liturgin firas.
Till dig som ber om syndernas förlåtelse, tillsäger jag dig,
på Jesu Kristi uppdrag: Dina synder är dig förlåtna
I Faderns, Sonens och + den helige Andes namn
Avlösningen tillför ett
stort själavårdande
innehåll till mässan.
KYRIE
P
Kyrie eléison
Christe eléison
Kyrie eléison
Texten är hämtad ur
Psalm 51:3, 6a, 11-14
översatt för Bibel 2000.
Vid behov kan bikt
med personlig avlösning
ske innan mässan.
Ur den grekiska texten
till de blinda männens rop
”Herre förbarma dig!”
i Matt 20:30b.
F: Kyrie eléison
F: Christe eléison
F: Kyrie eléison
GLORIA
Om tiden medger sjunges här lovsång
Nämns av Plinius d y.
Uttrycket ”om tiden
medger” är hämtat från
Justinius martyren.
15
Ordets gudstjänst
Bön med dagens tema.
P
Låt oss bedja
L
Läser som första läsning ur GT och avslutar med:
Så lyder Herrens ord
Gud, vi tackar dig
A
L
A
P
F
P
F
P
F
Ber kollektbön
Läser som andra läsning ur NT och avslutar med:
Så lyder dagens epistel
Gud, vi tackar dig
Ber först tyst och sjunger sedan: Herren vare med er
Och med din ande
Det heliga evangeliet enligt NN
Ära vare dig Herre
Läser evangelietexten och avslutar med:
Så lyder det heliga evangeliet
Lovad vare du Kristus
Ordets gudstjänst med
textläsning, predikan
och förbön är hämtad
från synagogans stora
sabbatsgudstjänst.
Justinius martyren nämner
också de tre delarna i
samma ordning.
Textläsningarna är tre;
en från vardera av
Bibelns huvuddelar,
i enlighet med Pauli
ord i 2 Tim 3:16a.
Uttrycket ”om tiden
medger” är hämtat från
Justinius martyren.
Om tiden medger hålles här predikan
En psalm kan sjungas vid större högtider
TROSBEKÄNNELSE
P
A
Knäfaller mot altaret
Läser apostoliska eller nicenska trosbekännelsen
Textförslag för Nicenum
finns i särskild bilaga.
Förbönen bör ta upp
dagsaktuella händelser
och personliga behov.
KYRKANS ALLMÄNNA FÖRBÖN
L Leder församlingen i förbön
F Herre, hör vår bön
På begäran kan särskild förbön läsas av någon
Eukaristins liturgi
P
F
P
F
P
F
Lyfter stående vid altaret patenen och ber:
Välsignad vare du, Herre, världsalltets Gud, ty i din godhet
ger du oss det bröd som vi frambär till dig. Av jordens frukt
och människors arbete bereder du åt oss Livets bröd
Välsignad vare Gud i evighet
Häller vinet i kalken; lyfter kalken och ber
Välsignad vare du, Herre, världsalltets Gud, ty i din godhet
ger du oss det vin som vi frambär till dig. Av vinrankans
frukt och människors arbete bereder du åt oss Frälsningens kalk
Välsignad vare Gud i evighet
Blandar vatten i kalken och ber:
Som vattnet blandar sig med vinet, så må han som antog
vår mänskliga natur förena sig med oss och ge oss del av
sin gudomliga natur
Amen
16
Gåvorna förbereds
med två böner som
hämtats från judiska
måltider;
Vardagens välsignelse
över brödet; och
Högtidens välsignelse
över vinet.
Teologisk höjdpunkt:
evangelii sanna syfte
är enligt 2 Petr 2:4
gudomliggörelse.
Här kan altare och församling berökas
Om så är lämpligt.
KANONBÖN
P
F
P
F
P
F
Ber först tyst och sjunger sedan: Herren vare med er
Och med din ande
Upplyft era hjärtan
Vi har upplyft dem till Herren
Låt oss tacka och lova Herren vår Gud
Det är tillbörligt och rätt
Responsorium som
finns med redan hos
Hippolytos.
Inledningen till
Hippolytos kanonbön
kan användas, då med
övergång till Sanctus
ur Skaramissalet.
P
Fortsätter med att sjunga nattvardens prefationsbön
F
Helig, helig, Herre Gud Sebaot. Himlarna och jorden
är fulla av din härlighet. Hosianna i Höjden.
Välsignad vare han som kommer, i Herrens namn.
Hosianna i Höjden.
P
Fortsätter med att sjunga den stora eukaristiska bönen
Hippolytos kanonbön.
P
F
Sjunger sedan: Trons mysterium
Din död förkunnar vi, Herre, och din uppståndelse
bekänner vi, till dess du kommer åter i härlighet
Högtidligt språkbruk
motiverar uttrycket
”kommer åter.”
P
Avslutar nattvardsbönen genom att be för alla kristna
Bönen utgår från
Skaramissalet.
P
Lyfter kalk och paten och sjunger:
Genom honom och med honom och i honom tillkommer
dig, Gud Fader allsmäktig, i den helige Andes enhet, all
ära och härlighet, från evighet till evighet
Amen, amen, amen
F
HERRENS BÖN
P
A
P
Låt oss nu bedja så som vår Herre Jesus Kristus själv
har lärt oss Prästen knäfaller mot altaret
Fader vår, som är i himmelen, helgat varde ditt namn,
tillkomme ditt rike, ske din vilja såsom i himmelen så
ock på jorden.
Vårt dagliga bröd giv oss i dag, och förlåt oss våra
skulder, såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro,
och inled oss icke i frestelse, utan fräls oss ifrån
ondo.
Ty riket är ditt och makten och härligheten, i evighet.
Amen
Ja, fräls oss Herre, från allt ont och ge oss fred i våra
dagar. Bistå oss i din godhet, bevara oss från synd och
gör oss trygga i all oro, medan vi lever i hoppet om saligheten och väntar på vår frälsares Jesu Kristi återkomst
17
Ur Matt 6:9-13.
Tillagd liturgisk
avslutning och
förbön.
FRIDSBÖN OCH FRIDSHÄLSNING
D
A
D
F
D
A
Herre Jesus Kristus. Du som sade till dina apostlar ”Frid
lämnar jag efter mig åt er, min frid ger jag er”; vi ber dig, se
inte till våra synder utan till din Kyrkas tro, och ge henne
frid och enhet efter din vilja.
Amen
Herrens frid vare alltid med er
Och med din ande
Låt oss ge varandra fridshälsningen
Utväxlar fridshälsning (tar i hand): Herrens frid
Jesus citeras här
ur Joh 14:27.
KOMMUNION
P
Ber först tyst och bryter sedan ned en del av brödet i vinet
A
Sjunger: O, Guds lamm (I psalmboken nummer 699)
P
Se Guds lamm som borttager världens synder. Saliga de
som blivit kallade till lammets måltid.
Herre, jag är icke värdig att du går in under mitt tak
men säg blott ett ord så blir jag helad
Ur Joh 1:29 b samt
Upp 19:9 a.
Ur Matt 8:8.
De som vill delta i kommunionen kommer fram till altaret.
Eftersom kapellet är för litet för att rymma en altarring
mottages bröd och vin stående.
Vinet kan drickas eller mottagas genom intinktion
(nattvardsgästen doppar själv brödet i vinet).
Didaché nämner
ordningen att
kommunionen
är till för de döpta.
A
Deltagande sker
på den enskildes
eget ansvar, se
1 Kor 11:27-29.
P
P
Kristi kropp - för dig utgiven
Kristi blod - för dig utgjutet
P
Vi har nu tagit emot Kristi kropp och blod – må han bevara
oss till evigt liv
En stunds tystnad för enskild bön/meditation
En Taizé-sång eller liknande kan sjungas
P
Låt oss tacka och be.
Prästen ber följande eller annan lämplig tackbön
Vi tackar dig, helige Fader, för ditt heliga namn, som du
har låtit bo i våra hjärtan, och för tron och odödligheten,
som du har uppenbarat för oss genom din tjänare Jesus
Kristus
Här kan lämnas eventuella meddelanden
En psalm kan sjungas
18
Ur Didaché.
Inledningen till
tackbönen
efter måltiden.
Sändning
P
Låt oss stå upp och avsluta mässan
P
F
Mottag Herrens välsignelse:
Herren välsigne och bevare er.
Herren låte sitt ansikte lysa över er och vare er nådig.
Herren vände sitt ansikte till er och give er frid
I Faderns, Sonens + och den helige Andes namn
Sjunger: Amen, amen, amen
B
F
Gå i Herrens frid
Gud, vi tackar dig
Synagogsgudstjänstens
avslutning; den
Aronitiska välsignelsen
ur 4 Mos 6:24-26.
Ur Matt 28:19b.
Se Mark 5:34!
Om så är möjligt
bör efter mässan
drickas kyrkkaffe.
Epilog
Deo Gracias! Med tacksägelse avlutas ordningen för en mässa i västlig tradition. Och med
tacksägelse till Gud som har låtit oss leva och uppleva denna stund och till alla dem som givit
av sin tid, sitt kunnande och engagemang till arbetet med att skapa en ordning för en mässa
enligt gammal västlig rit avslutas denna motivering av varför den ser ut så som den gör.
Må liturgin bli firad, församlingen uppbyggd och Gud i allting bli ärad – från evighet till
evighet, Amen!
19
Källförteckning
Tryckt litteratur
Bibeln. Den heliga skrift. Översättningen gillad och stadfäst av konungen 1917.
Chrysostomosliturgin - en nyöversättning. Finlands ortodoxa kyrka, Helsingfors, 2012.
Den heliga mässan. AAK:s standardliturgi. Biskop Anders Holmwall, Stockholm, 2010.
Den svenska kyrkohandboken. Antagen för Svenska kyrkan av 1986 års kyrkomöte. Del I,
Verbum, Stockholm, 1986.
Den svenska psalmboken. Verbum, Stockholm, 1986.
Didaché eller de tolv apostlarnas lära. Översatt från grekiskan av Göran Dahlström,
Ö. M:s Förlag, Örebro, 1958.
Missale. Mässa enligt 1986 års kyrkohandbok. Artos, Skellefteå, 2008.
Mässbok. Katolska biskopsämbetet, Stockholm, 1989.
Nya testamentet i bibelkommissionens översättning, Libris, Örebro, 1999.
Skaramissalet. Redaktör Christer Palmblad. Stiftelsen för utgivande av Skaramissalet,
Skara, 2006.
Små Helgedomar, Jerusalem center för bibliska studier och forskning, Jerusalem, 1989.
Easton, B. S, The apostolic tradition of Hippolytus, Cambridge university press, 1934.
Ekenberg, A. Den apostoliska traditionen. Hippolytos översatt och kommenterad. Katolska
bokförlaget, Uppsala, 1994.
Fornberg, T. Det trovärdiga vittnet. En bok om Nya testamentet, Artos, Skellefteå, 2004.
Henriksson, A, Berg B. Alla tider. Världens historia under 4000 år. Bokförlaget Trevi,
Stockholm, tredje upplagan, 1990.
Levin, H. Kyrkohistorisk läsebok, Norstedt & söner, Stockholm, andra upplagan, 1920.
Robinson, J. A. T. Redating the New Testament, SCM Press, Norwich, 1976.
Sjöstrand, A. Urkunder till kyrkans historia. Del 1. Gummessons, Göteborg, 1970.
Strange J. F, Hershel Shanks, H. St. Peter's House. Has the House Where Jesus Stayed in
Capernaum Been Found? In Ten Top Biblical Archaeology Discoveries, pp 68 – 85,
Biblical Archaeology Society, Washington D.C, 2011.
20
Thiede, C. P. The earliest gospel manuscript. The Qumran fragment 7Q5 and its significance
for New testament studies, Paternoster Press, Carlisle, 1992.
Thiede, C. P. The Jesus papyrus, Galilee – Doubleday, New York m.fl., 1996.
Webmaterial och hemsidor
http://www.shalom.se/hebr/hebr04.PDF - en analys av den hebreiska ordroten BRK,
välsignelse, publicerad av tidskriften Shalom över Israel.
Utskriven 12-09-22.
Detta är föreliggande uppsats version 5, färdig att publiceras 2013-05-01
På Josefs snickaren, Marias man och Jesu fosterfar, firningsdag
21
/PLA
Bilaga: Nicenska trosbekännelsen i olika översättningar
År 1942, för Svenska kyrkan
Jag tror på en enda Gud, allsmäktig Fader,
skapare av himmel och jord, av allt vad synligt och osynligt är;
och på en enda Herre, Jesus Kristus,
Guds enfödde Son, född av Fadern före all tid,
Gud av Gud, ljus av ljus, sann Gud av sann Gud,
född och icke skapad, av samma väsen som Fadern,
på honom genom vilken allting är skapat;
som för oss människor och för vår salighets skull
har stigit ned från himmelen och tagit mandom
genom den Helige Ande av jungfru Maria och blivit människa;
som ock har blivit för oss korsfäst under Pontius Pilatus,
lidit och blivit begraven;
som på tredje dagen har uppstått, efter skrifterna,
och stigit upp till himmelen och sitter på Faderns högra sida;
därifrån igenkommande i härlighet till att döma levande och döda,
på vilkens rike icke skall varda någon ände;
och på den Helige Ande, Herren och livgivaren,
som utgår av Fadern och Sonen
på honom som tillika med Fadern och Sonen
tillbedes och äras och som har talat genom profeterna;
och på en enda, helig, allmännelig och apostolisk kyrka.
Jag bekänner ett enda dop, till syndernas förlåtelse,
och förväntar de dödas uppståndelse och den tillkommande världens liv.
Amen.
År 1988, för Romersk-katolska kyrkan
Jag tror på en Gud, allsmäktig Fader,
skapare av himmel och jord, av allt vad synligt och osynligt är.
Och på en Herre, Jesus Kristus,
Guds enfödde Son, född av Fadern före all tid,
Gud av Gud, ljus av ljus, sann Gud av sann Gud,
född och icke skapad, av samma väsen som Fadern,
på honom genom vilken allting är skapat;
som för oss människor och för vår frälsnings skull
har stigit ned från himmelen. Och han har antagit kött
genom den helige Ande av jungfrun Maria och blivit människa.
Han har ock blivit korsfäst för oss under Pontius Pilatus,
lidit och blivit begraven.
På tredje dagen har han uppstått efter skrifterna,
och uppstigit till himmelen. Han sitter på Faderns högra sida,
och skall igenkomma i härlighet för att döma levande och döda
och på hans rike skall icke vara någon ände.
22
Och på den helige Ande, Herren och Livgivaren,
som utgår av Fadern och Sonen,
som tillika med Fadern och Sonen
tillbedes och förhärligas och som har talat genom profeterna.
Och på en, helig, katolsk och apostolisk kyrka.
Jag bekänner ett dop, till syndernas förlåtelse
och förväntar de dödas uppståndelse och den kommande världens liv.
Amen.
År 1996, för Sveriges kristna råd
Vi tror på en enda Gud, allsmäktig Fader,
skapare av himmel och jord, av allt synligt och osynligt.
Vi tror på en enda Herre, Jesus Kristus,
Guds ende Son, född av Fadern före all tid,
ljus av ljus, sann Gud av sann Gud,
född, inte skapad, av samma väsen som Fadern,
på honom genom vilken allt blev till;
som för oss människor och vår frälsning
steg ner från himlen, blev människa av kött och blod
genom den heliga Anden och jungfru Maria,
korsfästes för vår skull under Pontius Pilatus,
led döden och begravdes,
uppstod på den tredje dagen i enlighet med skrifterna,
steg upp till himlen, sitter på Faderns högra sida
och skall återvända i härlighet för att döma levande och döda,
och vars välde aldrig skall ta slut.
Vi tror på den heliga Anden, som är Herre och ger liv,
som utgår från Fadern,
som tillbeds och äras med Fadern och Sonen
och som talade genom profeterna.
Vi tror på en enda, helig, universell och apostolisk kyrka.
Vi erkänner ett enda dop, till syndernas förlåtelse.
Vi väntar på de dödas uppståndelse
och den kommande världens liv.
Amen.
23
År 2012, för Finsk-ortodoxa kyrkan
Jag tror på en enda Gud, allsmäktig Fader,
skapare av himmel och jord, av allt, både synligt och osynligt;
och på en enda Herre, Jesus Kristus,
Guds enfödde Son, född av Fadern före alla tider,
Ljus av Ljus, sann Gud av sann Gud,
född och icke skapad, av samma väsen som Fadern,
på honom genom vilken allt blev till;
som för oss människor och för vår frälsnings skull
steg ner från himlarna och blev kött
av den Helige Ande och jungfru Maria och blev människa;
och som blev korsfäst för oss under Pontius Pilatus,
led och blev begravd;
som uppstod på tredje dagen i enlighet med skrifterna,
steg upp till himlarna, sitter på Faderns högra sida
och skall återkomma i härlighet för att döma levande och döda,
och vars rike aldrig skall ta slut;
och på den Helige Ande, som är Herre och ger liv,
som utgår av Fadern
som tillsammans med Fadern och Sonen blir tillbedd och förhärligad
och som talade genom profeterna;
och på en enda, helig, katolsk och apostolisk kyrka.
Jag bekänner ett enda dop till syndernas förlåtelse
och väntar på de dödas uppståndelse och den kommande världens liv.
Amen.
24
