När Guds Ande och min sjunger duett
(Rubriken är ett citat från Frank Mangs)
Pingstdagen 2006
Värnamo
Text: Rom 8:14-16
Alla som leds av ande från Gud är Guds söner. Ni har inte fått en ande som gör er till slavar så att ni måste
leva i fruktan igen; ni har fått en ande som ger söners rätt så att vi kan ropa: "Abba! Fader!” Anden själv
vittnar tillsammans med vår ande om att vi är Guds barn.
Har ni suttit någon gång, på konsert eller framför teven, och hört när det sjungs falskt?
Solisten eller duettparet hittar inte rätt på tonen. Senast i melodifestivalen var det flera, en del
namnkunniga, som inte prickade tonerna rätt. Man ryser till lite av disharmonin.
Ordet Disharmoni har synonymer som ger ökad förståelse: Brist på samklang, missljud, bristande samstämmighet, oenighet, missämja, konflikt, olust.
Också i livet kan det uppstå disharmoni och brist på samklang. På arbetsplatsen, i släkten,
familjen eller med livskamraten. När så händer försöker den mogna människan hitta harmoni
med sin nästa. Ber om förlåtelse eller rent praktiskt rättar till det som blivit fel. I äktenskapet
talar man med varandra, ber en bön och ger en värmande kram för att kunna gå vidare. (Den
mindre mogna människan sluter sig och vägrar försoning.)
Även i relationen med livets Skapare och Herre kan det uppstå disharmoni eller vara svårt att
hitta samklangen. Vi vänder oss från honom i tron att vår egen styrka är kraftig nog. Eller så
glömmer vi helt enkelt bort vår Skapare och Livgivare, tar både livet och varandra för givet.
Vi kanske går bort från Gud i vredesmod eller besvikelse över att det bönesvar jag förväntat
mig uteblev, och så tappar jag kontakten med Gud. Eller så har vi mötts av oförrätter av dem
som säger sig representera Herren och tänkt att en sådan Gud vill inte jag ha att göra med.
Hur det gått till kan variera, men resultatet blir disharmoni och brist på samklang mellan mig
och min Skapare. Som Predikaren beskriver det kan vi också uppleva saken; Allt är tomhet
och jagande efter vind. Ulf Lundell säger samma sak i sin bok ”En varg söker sin flock”, han
talar om skramlande symbaler och ytlighet i kontrast till substans i livet.
I
Från tomhet till fullhet
Låt oss se vad Bibeln och kristen tro säger om disharmonin. Paulus skriver så här i Rom 3:23;
”Alla har syndat och gått miste om härligheten från Gud”.
Synd är djupast sett att tappa kontakten
med Gud. Att missa den mening med livet som det innebär att leva i hel och full harmoni,
samklang, med Gud. Att gå miste om härligheten är att inte längre ha Guds egen närvaro i sitt
inre genom helig Ande. Att inte längre kunna sjunga duett med Gud i en harmonisk relation.
Detta låter oss Bibeln, i korta ordalag, förstå.
1
Alltså, vi är skapade av Gud och till treenighetens avbild. I 1 Mos 2:7 läser vi: ”då formade
Herren Gud människan av jord från marken och blåste in liv genom hennes näsborrar, så att hon blev en
levande varelse”.
Gud som skapat oss andades in livet. Att andas var samma ord som vind och
ande. Vi förstår att Gud andades in helig Ande i människan och hon blev på det viset en
levande varelse. Inte bara en materia med fysiska funktioner som kan röra sig, fortplanta sig
och känna smak, lukt, höra och etc. Nej, nej, så mycket mer. Hon fick känslor, samvete,
begåvningar som musikalitet, estetisk känsla, värme, humor, bollkänsla, omsorg osv. Gud
andades in sina egna egenskaper i människan. Det beskrivs som att hon blev levande. Hon
blev levande genom Guds Ande. När människan senare själv valde sin väg utan Gud försvann
inte sinnen och begåvningar men det uppstod ett tomrum, ett vakuum som många vittnat om
genom åren. Guds Ande fanns inte där inne, harmonin blev disharmoni och brist på
samklang. Redan Augustinus, kyrkofadern, uttryckte det med orden: ”Du har skapat oss till
dig, o Gud, och våra hjärtan är oroliga till dess de finner ro i dig”. Och Predikaren än
tidigare, som vi redan nämnt, med orden om alltings fåfänglighet och tomhet. Han slutar sin
bok med orden: ”Tänk på din skapare i din ungdom, innan de onda dagarna nalkas, de år som ingen
glädje har att ge”. 12:1
Från tomhet till fullhet, javisst, vi behöver inte fastna i tomhet. Gamla testamentet talar om
tomheten medan nya testamentet lyfter fram fullheten i Jesus Kristus. I Jesus kan vi gå från
tomhet till fullhet. Han talar om att födas på nytt genom helig Ande. Efter sin död och uppståndelse kommer Jesus till lärjungarna, som sitter bakom låsta dörrar i rädsla, och möter
dem med orden ”Min frid ger jag er”. Sedan andades han på dem och sa: ”Ta emot helig Ande”.
Känner ni igen händelsen från 1 Mos 2:7? Jesus har gjort det som behövs för att återställa
harmonin och samklangen i vårt innersta. Han andas på oss och duetten kan börja ljuda, när
Guds Ande och min sjunger tillsammans, eller vittnar tillsammans som Paulus uttryckte det i
vår text. Den treenige Guden har återställt det som brutits, synden är förlåten och Guds
härlighet på nytt inandad i våra hjärtan, i vårt innersta rum, vår ande. Vi kan sjunga duett
igen.
II
Duett – med vem?
Detta med helig Ande, vem är det till för? Är det inte en extra bonus för de riktigt fromma
och duktiga kristna, och där platsar nog inte jag. Måste man inte ha knut i nacken och tala
konstiga språk för att kunna hävda att man har fått del av helig Ande? Det kan väl inte gälla
mig? Dessutom, Fadern i himlen, det begriper jag eftersom någon måste ha skapat allting.
Jesus som vandrade på jorden och gjorde bra saker fattar jag, men Anden verkar lite
flummigt. Det måste jag väl inte ta till mig, och har jag verkligen fått del av den?
2
Redan i Gamla testamentet, Joels bok, Gud uttryckte sin tanke att alla skall få del av helig
Ande. ”Det skall komma en tid då jag utgjuter min ande över alla. Era söner och döttrar skall profetera, era
gamla män skall ha drömmar, era unga män se syner. Också över slavar och slavinnor skall jag då utgjuta
min ande”.
Joel 2:28-29
Alltså är det inte bara några få grupper som på Gamla testamentets tid. Då var det, kungar,
domare, profeter och präster som fick del av helig Ande. Gud ville ge av sitt liv, inandas liv,
till alla. När vi kommer till Nya testamentet talar Jesus tydligt i följande verser om att Gud
skall sända en Hjälpare, dvs. helig Ande till var och en. Därför behöver vi inte oroa oss eller
tappa modet.
”Jag skall be Fadern, och han skall ge er en annan hjälpare, som skall vara hos er för alltid: sanningens
ande. Världen kan inte ta emot den, eftersom världen inte ser den och inte känner den. Men ni känner den,
eftersom den är kvar hos er och kommer att vara i er. Jag skall inte lämna er ensamma, jag skall komma till
er. Ännu en kort tid, sedan ser världen mig inte längre, men ni skall se mig, eftersom jag lever och ni
kommer att leva. Den dagen skall ni förstå att jag är i min fader och ni i mig och jag i er. Den som har mina
bud och håller dem, han älskar mig, och den som älskar mig skall bli älskad av min fader, och jag skall älska
honom och visa mig för honom." Judas - inte Judas Iskariot - frågade: "Herre, hur kommer det sig att du
skall visa dig för oss men inte för världen?" Jesus svarade: "Om någon älskar mig bevarar han mitt ord, och
min fader skall älska honom, och vi skall komma till honom och stanna hos honom. Den som inte älskar mig
bevarar inte mina ord. Men ordet som ni har hört kommer inte från mig utan från Fadern som har sänt mig.
Detta har jag sagt er medan jag är kvar hos er. Men Hjälparen, den heliga anden som Fadern skall sända i
mitt namn, han skall lära er allt och påminna er om allt som jag har sagt er. Frid lämnar jag kvar åt er, min
frid ger jag er. Jag ger er inte det som världen ger. Känn ingen oro och tappa inte modet”. Joh 14:16-27
Så låt oss fastställa att Guds tanke är helig Ande till alla. När vi sedan kommer till Apg 2:1-4,
där löftet fullbordas på den första pingsten, ser vi hur tydligt som helst att alla får del av
Ande:
”När pingstdagen kom var de ALLA församlade. Då hördes plötsligt från himlen ett dån som av en
stormvind, och det fyllde hela huset där de satt. De såg hur tungor som av eld fördelade sig och stannade på
VAR OCH EN av dem. ALLA fylldes av helig ande och började tala andra tungomål, med de ord som Anden
ingav dem”.
Inte bara Petrus, Jakob och Johannes och de andra apostlarna, eller Maria, Jesu mor, utan
ALLA, och alla utan undantag. Så är det även idag, Gud vill helig Ande till alla, till dig och
mig. Jesus själv visar det tydligt i orden från Luk 11:13 ”Om nu redan ni, som är onda, förstår att
ge era barn goda gåvor, skall då inte fadern i himlen ge helig ande åt dem som ber honom?"
Så kom till Jesus min vän, bli hans barn och låt honom andas på dig på nytt. Då kan också du,
musikalisk eller ej, sjunga duett med Guds Ande. Ingen fruktan eller tomhet mer. Guds Ande
bor i dig. Före sista tanken, låt oss sjunga en bön om Andens närvaro i våra hjärtan
3
III
Drick djupt av Anden
Det som händer när du lämnar ditt liv till Gud genom Jesus Kristus är att helig Ande flyttar in
i ditt innersta rum. Du går från tomhet till fullhet, från vakuum till närvaro. Gud liksom andas
på dig igen och du fylls av hans liv. Det är därför Anden kallas Livgivaren. Nu finns Gud
Ande inom dig, vittnande om att du är hans barn. Vi skulle kunna ta bilden av vatten. Tänk
dig en stuga utan indraget vatten, varje gång du behöver vatten måste du gå iväg och hämta
någon annanstans. Men nu har du haft en rörmokare som dragit in vattnet. Det finns där, bara
öppna kranen så flyter det fram friskt vatten. Ta ett glas och drick djupt, ja drick djupt av
Anden som finns inom dig. Vilken revolution, källan till liv ligger inte någon annanstans, den
finns inom dig. Du kan inte fixa den själv, inte ens om du är rörmokare, Gud är den som låter
det porla inom dig. Dock, för att fullfölja bilden, du behöver öppna kranen. Vad hjälper det
om du har dragit in vatten i stugan om du inte vrider på kranen. Då kommer inget. Vattnet
finns där, det friska porlande vattnet, men du har stängt av kranen. Livet känns torrt och
kanske har rören torkat till, slammat igen, dock vattnet finns där! Kanske är det bildligt talat,
eller bokstavligt, dags för oss att öppna upp flödet. Kanske kommer det lite brunt vatten som
blandats med slagg och bråte eftersom det friska inte fått flöda och hålla rent inom oss. Det
behöver rinna ur oss. Men allt eftersom det rinner till blir det friskt och vi känner igen
smaken. Tänk vad lätt man glömmer när kranen vridits av. Det var ju detta jag längtade efter.
Jag är ju i grund och botten ett behovets barn, ja en törstig själ. Jag sjung ju nyss sången
”Gjut din Ande, gjut din Ande, över varje törstig själ och i allas våra hjärtan nu ditt verk
fullborda väl” (Psalm 52 i sångboken)
Och det är gott att, som Frank Mangs uttryckte sig, få sjunga duett med Guds Ande. Kanske
skulle jag lite oftare ägna mig åt sångövning, dvs öppna upp kranen och be bönen:
”Ande du som livet ger fall nu över mig.
Smält mig. fyll mig, tänd mig, sänd mig
Ande du som livet ger fall nu över mig”.
Kjell Larsson
4
