LOKALISERINGSUTREDNING Almedal–Mölnlycke, en del av Götalandsbanan PM Kulturarvsanalys Projektnummer: 138621 2016-03-15 Projekt Göteborg-Borås www.trafikverket.se/goteborg-boras Trafikverket Postadress: Trafikverket, 405 33 Göteborg TMALL 0004 Rapport generell v 1.0 E-post: [email protected] Telefon: 0771-921 921 Dokumenttitel: Almedal-Mölnlycke, en del av Götalandsbanan, PM Kulturarvsanalys Författare: Carina Bramstång Plura, Betty-Ann Munkenberg och Christina Rosén, Arkeologiska Uppdragsenheten Dokumentdatum: 2016-03-15 Ärendenummer: 2014/42317 Projektledare: Malin Odenstedt Lindhe Uppdragsledare: Bo Asplind, Ramböll 2 Innehåll ........................................................................................................................................................... 4 1 INLEDNING 5 1.1 Bakgrund ............................................................................................................................ 5 1.2 Utredningsalternativ .......................................................................................................... 6 1.3 Syfte ................................................................................................................................... 7 1.3.1 Målsättning och genomförande ........................................................................................... 7 1.3.2 Värdering av kulturmiljöer ................................................................................................... 8 2 ARBETSSÄTT 2.1.1 2.1.2 3 8 Redovisning .......................................................................................................................... 9 Den geografiska omfattningen av undersökningsområdet .................................................. 9 KULTURMILJÖNS FÖRÄNDRING GENOM TIDEN 10 3.1 Stenålder.......................................................................................................................... 10 3.2 Bronsålder och järnålder .................................................................................................. 10 3.3 Medeltid och historisk tid ................................................................................................ 12 3.3.1 By- och/eller gårdstomter .................................................................................................. 12 3.3.2 Vatten, vägar och kommunikation ..................................................................................... 14 3.3.3 Utmark och inägomark....................................................................................................... 16 3.3.4 Landskapet efter sekelskiftet 1900 .................................................................................... 20 3.3.5 De besuttnas lantställen .................................................................................................... 20 3.3.6 Industrialiseringen ............................................................................................................. 24 3.3.6.1 Industrierna vid ån 27 4 VÄRDEFULLA KULTURMILJÖER 27 4.1 Kusten och sjöarnas stenåldersmiljö ................................................................................ 27 4.1.1 Värdering och känslighet.................................................................................................... 27 4.2 Fornborgen och bergens gravar ........................................................................................ 28 4.2.1 Värdering och känslighet.................................................................................................... 28 4.3 Historiska herrgårdar och dess park- och naturmiljö ........................................................ 29 4.3.1 Värdering och känslighet.................................................................................................... 30 4.4 Industrilandskapet i Kvarnbyn och Mölndalsåns dalgång ................................................. 31 4.4.1 Värdering och känslighet.................................................................................................... 32 3 4.5 Utmarken Pixbo med Hulelyckan, samt utmarken Delsjön ............................................... 32 4.5.1 Värdering och känslighet.................................................................................................... 33 5 REFERENSER 34 6 BILAGOR 35 BILAGA 1 . LANDSKAPSHISTORIK UTIFRÅN HISTORISKT KARTMATERIAL 38 BILAGA 2 43 . DE KOMMUNALA KULTURMINNESVÅRDSPROGRAMMEN 4 1 Inledning 1.1 Bakgrund Trafikverket planerar att bygga en ny dubbelspårig höghastighetsjärnväg mellan Göteborg och Borås. Sträckan ingår i Götalandsbanan, den planerade höghastighetsjärnvägen mellan Göteborg och Stockholm. När hela Götalandsbanan är klar ska det gå att resa mellan Stockholm och Göteborg på två timmar. Idag utgörs järnvägen mellan Västra Götalandsregionens två största städer, Göteborg och Borås, av en enkelspårig järnväg med låg kapacitet (Kust till kustbanan). Med ett nytt dubbelspår mellan Göteborg och Borås, byggt för hastigheter upp till 320 kilometer/timme, kan restiderna kraftigt minskas samtidigt som robustheten i järnvägssystemet förbättras. Den nya järnvägen mellan Göteborg och Borås knyter städerna närmare varandra, stärker kommunikationerna inom Västsverige och förbättrar kommunikationerna till Landvetter flygplats. Projektet Göteborg–Borås är uppdelat i tre delsträckor, vilka har kommit olika långt i planläggningsprocessen. • Almedal–Mölnlycke, val av lokaliseringsalternativ (lokaliseringsutredning) • Mölnlycke–Bollebygd, planförslag • Bollebygd–Borås, val av lokaliseringsalternativ (lokaliseringsutredning) Föreliggande PM Teknik är framtagen inom delsträckan Almedal-Mölnlycke. Figur 1. Geografiskt område för val av lokalisering inom delsträcka Almedal-Mölnlycke 5 1.2 Utredningsalternativ I lokaliseringsutredningen studeras tänkbara lokaliseringsalternativ och deras konsekvenser. Mot bakgrund av lokaliseringsutredningen ska Trafikverket ta ställning till vilket alternativ som ska studeras vidare. Alternativen beskrivs i form av korridorer inom vilka det bedöms vara möjligt att bygga önskad järnvägsanläggning. Järnvägens sträckning inom vald korridor utformas först i nästa fas av planläggningsprocessen. Lokaliseringsutredningen har tagit fram två olika principer för höghastighetsbanan, genom Mölnlycke alternativt söder om Mölnlycke. Alternativ genom Mölnlycke ansluter till en ny 5spårsstation som ingår i delsträckan Mölnlycke-Bollebygd. Alternativ söder om Mölnlycke ansluter till delsträckan Mölnlycke - Bollebygd öster om Mölnlycke och har anslutande spår för regional tågtrafik till befintlig station i Mölnlycke. De två principerna har tre alternativa korridorer som på olika sätt bedöms kunna inrymma en järnvägsanläggning enligt uppställda mål. De tre korridorerna är benämnda Raka vägen (R), Mölndal Nord (M Nord) och Mölndal Syd (M Syd). Figur 2. Utredningskorridorer för Alternativ Genom Mölnlycke 6 Figur 3. Utredningskorridorer för Alternativ Söder om Mölnlycke För Alternativ Raka vägen har fokus varit kortast möjliga restid. För Alternativ Mölndal Nord och Mölndal Syd har fokus varit att möjliggöra resandeutbyte i Mölndal. De två Mölndalsalternativen skiljer sig främst åt genom att de möjliggör olika sträckningar söder om Mölndals station, med olika tekniska lösningar och påverkan på omgivningen som resultat. I Almedal ansluter den nya höghastighetsbanan till befintliga spårsystem, in mot Göteborgs central. På avsnittet mellan Mölndalsåns dalgång och Mölnlycke alternativt anslutningen öster om Mölnlycke, kommer den nya järnvägen att gå i tunnel. 1.3 Syfte Arkeologerna, SHMM har fått i uppdrag att göra en kulturarvsanalys i framtagande av samrådshandling för val av lokaliseringsalternativ för projekt Göteborg–Borås, etapp Almedal–Mölnlycke. 1.3.1 Målsättning och genomförande Omfattning och innehåll i kulturarvsanalysen beskrivs objektspecifikt och innehåller: • En översiktlig karaktärisering av området som lyfter fram områdets väsentliga kulturhistoriska särdrag och speglar tidsdjupet från förhistoria till nutid. • Fornlämningar redovisas i relation till det förhistoriska landskapets utveckling, t.ex. landhöjning. Särskilt känsliga fornlämningsmiljöer identifieras. 7 • Redovisning av landskapsutvecklingen under historisk tid fram till nutid, analysen baseras på bl. a. historiskt kartmaterial. • Redovisning av miljöer och objekt i området som har lagskydd och kulturhistoriska värden på nationell, regional och lokal nivå. • Redovisning av kända kulturmiljöer som är särskilt väsentliga för att områdets kulturhistoriska karaktär ska bibehållas eller stärkas. • Kulturhistoriska samband och funktioner redovisas. 1.3.2 Värdering av kulturmiljöer En kulturmiljö kan vara värdefull ur flera olika aspekter. De kriterier som använts i denna analys är kunskapsvärde, upplevelsevärde och bruksvärde. Kunskapsvärdet är betingat av den kunskap som kan utvinnas av de element som finns bevarade. Det kan röra sig om fornlämningar, byggnader, äldre odlingslandskap, vägsträckningar och mycket annat. Kunskapsvärdet kan finnas i de synliga kulturlämningarna men det kan också vara ett potentiellt värde, som tas fram eller ökas genom en arkeologisk undersökning eller annan analys. Olika kulturmiljöer har olika upplevelsevärde beroende på vem som är iakttagare. I upplevelsevärdet ligger också ett pedagogiskt värde, där en miljö med högt upplevelsevärde ofta har ett innehåll som är lätt att uppfatta även för icke-experten. Upplevelsevärdet kan ökas genom att miljöer görs mer tillgängliga genom till exempel röjning och skyltning. Bruksvärdet betecknas av att kulturmiljön används. En kulturmiljö är inte statisk och oföränderlig, snarare kan dess värde ibland ligga just i det faktum att den används. Genom en fortsatt användning av vägsträckningar, kyrkor, byggnader och odlingsmarker får vi en kontinuitet bakåt i tiden och en koppling till att äldre tiders bruk hålls vid liv. Kulturmiljöerna är olika känsliga för nya inslag i landskapet. En del miljöer blir påtagligt förändrade även av ganska små ingrepp medan andra miljöer är mer robusta och tål nya inslag utan att kulturmiljövärdet förändras alltför påtagligt. De mest värdefulla kulturmiljöerna är i allmänhet sådana där flera slags värden sammanfaller. Enstaka fornlämningar eller kulturlämningar bedöms sällan som kulturmiljöer. Syftet med kulturmiljöanalysen är alltså inte främst att lyfta fram enstaka fornlämningar, utan att identifiera historiska samband och processer som är synliga i dagens landskap och att beskriva vilka konsekvenser det aktuella arbetsföretaget kan få för kulturmiljön. 2 Arbetssätt Besiktning i fält, tillsammans med en studie av historiskt kartmaterial och annat relevant arkivmaterial, samt de kommunala kulturminnesvårds-programmen ligger till grund för analysen. Kulturmiljöer har avgränsats och studerats på en översiktlig nivå. En samlad 8 bedömning av de kulturhistoriska värdena och dess känslighet, enligt ovan angivna bedömningsgrunder, har gjorts för de utpekade kulturmiljöerna. 2.1.1 Redovisning I arbetsområdet har miljöernas kulturhistoriska betydelse och kvaliteter indelats i fem särskiljande områden som tydliggör viktiga karaktärsdrag: kusten och sjöarnas stenåldersmiljö, fornborgen och bergens gravar, historiska herrgårdar och dess park- och naturmiljöer, industrilandskapet i Kvarnbyn och Mölndalsåns dalgång samt utmarken Pixbo med Hulelyckan, samt utmarken Delsjön. Flertalet av dessa delområden är komplexa och rymmer flera värdekärnor med särskilt påtagliga kulturvärden. Någon avgränsad kulturmiljö är mindre och omfattar enstaka gårdsnamn och bevarad utmark. Se vidare sid. 26. Inledningsvis görs en sammanfattande redovisning av den kulturhistoriska utvecklingen i hela området. Tre övergripande teman lyfts fram, - vatten, rekreation och industrilandskapet - vilket speglar områdets kulturhistoriska utveckling i stort. 2.1.2 Den geografiska omfattningen av undersökningsområdet I en landskapsanalys har viktiga karaktärsdrag särskilts i arbetsområdet. Mölndals dalgång, Trakten kring Rådasjön, Kikås och Rambo mosse, Lackarebäck samt Mölnlycke tätort. Figur 4. Den geografiska omfattningen av undersökningsområdet framgår av bilden. I arbetsområdet har miljöernas betydelse och kvaliteter indelats i särskiljande områden för att tydliggöra viktiga karaktärsdrag i landskapet; Mölndals dalgång, Trakten kring Rådasjön, Kikås och Rambo mosse, Lackarebäck samt Mölnlycke tätort. 9 3 Kulturmiljöns förändring genom tiden 3.1 Stenålder Spåren i landskapet visar att människor levt och verkat i området 10 000 år. På den tiden växte lövträd och enstaka tallar på höjderna och myrmarkerna var betydligt blötare än nuförtiden. Vattennivån var omkring 20 meter högre än idag och havet sträckte sig ända in i Mölndalsåns dalgång. Lämningar från stenålderns kringströvande jägar- och samlarfolk ligger idag dolda i marken. Föremål såsom yxor och flintredskap från stenåldern har framför allt hittats i kustområdet och runt de många sjöarna. Från den yngsta delen av stenåldern, när jordbruket började sätta sin prägel på livet och landskapet, finns ett par uppgifter om hällkistor (storstensgravar). En skall ha legat norr om Vällsjön och en annan nordväst om Stensjön. En hällkista vars ruin fortfarande kan beskådas är ”Kung Rings grav”. Det var emellertid ingen kung som begravdes i stenkistan utan de första bönderna som bodde på gårdarna väster om Delsjön, där golfbanan ligger idag. Under den yngre delen av stenåldern ser vi generellt de första indikationerna på en skogsröjning och jordbruk. Allt fler människor blev då bofasta och successivt blev boskapsskötsel och odling allt viktigare. Att fynden är relativt få i området för kulturarvsanalysen beror inte på att ingen bodde här då, utan att få arkeologiska undersökningar har genomförts. Det vi känner till är i huvudsak de fornfynd som kommer fram vid andra typer av markverksamhet eller fornlämningar som än idag syns ovan mark. 3.2 Bronsålder och järnålder Under tidig bronsålder var området förmodligen ganska glest befolkat, det verkar som man då föredrog att bosätta sig på de stora öarna i innerskärgården. Förmodligen använde man skogsområdena på fastlandet som resursområde, för jakt och insamling av råvaror. De kända fornlämningarna från äldre bronsåldern är ett par rösen på bergen väster om Kikås, där några stormän en gång begravdes. Även från den yngre bronsåldern och äldre järnåldern är spåren fragmentariska, sannolikt beroende på de begränsade arkeologiska insatserna i området. I trakten runt sjöarna finns många lägen som har varit lämpliga för bosättning under den tiden, väldränerade marker med goda förutsättningar för odling och bra bete. Idag är många av dessa potentiella boplatser bebyggda. Generellt är perioden yngre bronsålder och äldre järnålder en expansiv tid när nya landområden tas i bruk. 10 Figur 5. För 10000 år sedan stod havet 21 m högre än idag (på kartan mörkt gråblått) och för 8000 år sedan hade marken rest sig och vattnet sjunkit till 14 meter över dagens nivå (mellanblått). De röda markeringarna på kartan visar var de kända fornlämningarna ligger. Merparten av de blå markeringarna visar fyndplatser, de längs stränderna representerar generellt stenredskap tillverkade av människor som levde under stenåldern. Det är också en tid då kulten/religionen präglades av kollektivt agerande. Vid Tulebosjön, drygt två kilometer söder om utredningsområdet undersöktes år 2000 en plats med närmare 40 stycken nedgrävda härdar som låg i tre rader på höjden väster om sjön. Exakt hur ceremonierna utfördes vet vi inte, men om alla eldarna brann samtidigt var det en imponerande syn. Inom utredningsområdet finns lämningar efter ritualer avsedda för en mindre krets av människor. Det är ett antal gravar, så kallade stensättningar, på bergen väster om Kikås. Från den senare delen av järnåldern stammar den till ytan största fornlämningen i området. Det är en fornborg, i Lackarebäcksområdet öster om nuvarande järnväg. Rakt över Mölndalsåns dalgång finns ytterligare en fornborg. Norrut, längs hela Göta älvdalen, kan vi se kluster av liknande borgar, två/tre tillsammans. Fornborgarna anlades i en tid av oro med stridigheter och maktförskjutningar, och de kan ses som strategiska delar i politiska allianser. De fungerade framför allt som varningsposter och tillflyktsorter. Att den yngre järnåldern periodvis var en orolig tid vittnar också den silverskatt från vikingatid som hittades i slutet av 1800-talet i området där Kvarnbyskolan ligger idag. Det var Johanna Carlsdotter Rodhe som grävde i sitt potatisland när hon stötte på bitar av spännen, ringar, en armbygel, tenar, trådar och några mynt från kontinenten. 11 3.3 Medeltid och historisk tid 3.3.1 By- och/eller gårdstomter Den agrara expansionen fortsätter under tidig medeltid och sannolikt upptas flera nya gårdar under denna tid. Under senare delen av medeltiden, från 1300-talets mitt och en bit in i 1400-talet sker generellt en omfattande omstrukturering och ödeläggelse av gårdar och jordbruksmark. Orsakerna spekuleras vara flera som t.ex. pest, klimatförändringar och feodala strukturer. Nedgångsperioden åtföljs av en nykolonisation på 1500- och 1600-talet. Nyodling sker i huvudsak under 1500-talet, då sannolikt en del tidigare ödelagda gårdar tas upp på nytt. I det aktuella området finner vi både byar, med flera gårdar, och ensamgårdar. Ensamgårdarna kunde dock i många fall vara bebodda av flera olika hushåll. På de äldsta kartorna är gårdarna bara markerade med schabloner och vi får ingen information om hur de var organiserade eller hur många byggnader som fanns. Ett bra exempel på ensamgårdar i området är gården Hulelyckan söder om Kvarnbyn (Se fig. 6 och 7). Vid by- och gårdstomter som finns belagda i historiskt kartmaterial och i jordeböcker kan det finnas lämningar från den tid då platsen togs i bruk, t ex från 1500-talet eller ännu tidigare. Detta gäller särskilt för platser som inte blivit kraftigt förändrade i sen tid. Eventuellt kan man också påträffa företeelser som vittnar om den senmedeltida ödeläggelsen. Rätten till ödegårdarnas marker kunde vara föremål för tvister mellan bönder på närliggande gårdar. Vid storskiftets tid börjar gårdarna markeras på kartorna med samtliga gårdsbyggnader utritade och det blir lättare att förstå hur gårdstomterna var organiserade. På storskifteskartan över Mölndal 1772 ser vi mer eller mindre kringbyggda gårdar på en rad längs gränsen mellan Mölndalsån och inägorna i väster och utmarken i öster (fig. 4). Upp på en hög bergskulle, väster om Mölndals centrum, ligger Fässbergs kyrka. För de mindre gårdarna i den östra delen av utredningsområdet har vi ännu inga kartor. Råda socken hade dock ett stort inslag frälsehemman, d v s gårdar, som lydde under något storgods. I Råda socken låg en stor del av gårdarna direkt under Råda säteri under 1600- och 1700-talet. 12 Figur 6. I det aktuella området är de äldsta kartorna från 1694 och de omfattar bara en mindre del i väster av utredningsområdet. En väg är markerad genom Toltorpsdalen och längs med Mölndalsån löper ett huvudvägstråk, ett stråk som vi återfinner ända upp i modern tid. Den odlade marken återfanns i dalgångarna och gårdarna är markerade med schabloner. Röd markering anger utredningskorridor. Karta Lantmäteriet. 13 Figur 7. På storskifteskartan över Mölndal 1772 ser vi mer eller mindre kringbyggda gårdar på en rad längs gränsen mellan inägorna i väster och utmarken i öster. Röd markering anger utredningskorridor. Karta Lantmäteriet. År 1827 lagstiftades om laga skifte, en omfattande jordbruksreform som innebar att gårdarna fick sina jordar samlade till stora sammanhängande ”sjok” och att gårdar i flera fall flyttade till helt nya lägen. Utflyttningen av gårdar till nya lägen har inte studerats i detalj i området; det är ett omfattande arbete. Lätt att iaktta i kartorna är dock etableringen av torp och andra mindre bebyggelser på den gamla utmarken, till exempel vid Stensjöns västra strand. Torp anlades både på de gamla inägorna och ute på de forna utmarkerna. Många lades ned efter några få decennier, andra lever kvar än idag som småbruk eller fritidshus. 3.3.2 Vatten, vägar och kommunikation Vattnet är en formande faktor i landskapet och en förutsättning för verksamhet i området. Värdet ligger i nyttjandet av vatten genom olika tider och är viktig för olika funktioner som transporter och energi. I forsarna används kraftkällan för kvarnar. Att äga kvarnrättigheter i 14 forsarna har varit betydelsefullt i både Mölnlycke och Mölndal. Vattenvägarna har sannolikt tidigt nyttjats för samfärdsel. En karta från 1718 visar vattenvägarna till Mölndal med ett vattensystem från småsjöarna i Morjhult och Tolla i Töllsjö socken ned genom Nedsjöarna, Landvettersjön, Rådasjön, Stensjön och till Mölndal (fig. 5). Vattenvägarna utnyttjades också för att flotta timmer från inlandet. Stor betydelse fick de, då skogsnäringen ökade under 1700-talets senare del, då de större vattendragen brukades som flottningsleder. Kanalen mellan Rådasjön och Stensjön kallas sedan gammalt för Ståloppet. En gång var vattenståndet i Rådasjön betydligt högre än i dag, och strömmen i Ståloppet var kraftigare. Det var tungt att ro motströms fram till Rådasjön, och dessutom var Ståloppet grunt och stenigt. Efter att åloppet rensades på 1950-talet sjönk Rådasjöns yta något. Strömmen var därefter inte lika stark och åfåran blev dessutom fri från hindrande stenar. Vattenkraften fick med tiden en allt större betydelse som råvara i flera produktioner. Förutom vattenvägar som kommunikationsled finns flera vägar markerade på de äldsta kartorna. I det gamla agrara landskapet var stigar och vägar ett påtagligt inslag, slingrande mellan berg och åkrar, utefter sankmarker och hagar. Kontakten med såväl andra byar, som nödvändiga leder till utmarker och mossar utgjorde förutsättningar för ett fungerande jordbruk. I det aktuella området är de äldsta kartorna från 1694 men de omfattar bara en mindre del i väster av utredningsområdet. En väg är markerad genom Toltorpsdalen och längs med Mölndalsån löper ett huvudvägstråk, ett stråk som vi återfinner ända upp i modern tid. Först på en karta från 1718 visas landsvägen mellan Göteborg och Borås, över Landvetter och Härryda. På storskifteskartan över Forsåker 1771 finns en krog markerad invid vägen utmed Mölndalsån. En annan vägsträcka löper från Mölndalsån upp mot Kvarnbyn och Stensjön och fortsätter av allt att döma vidare mot Landvetter och inåt landet. Vägnätet är påfallande likartat genom århundradena. Huvudvägarna längs Mölndalsån och mot Borås är i stort sett desamma under 1800-talet. I och med det gamla jordbrukslandskapet förändras så växer en del av de mindre vägnäten och kommunikationslederna så småningom igen. Den ekonomiska kartan från 1930-talet visar att vägnätet fortfarande till stora delar är detsamma som tidigare, men en påtaglig förändring är att järnvägen nu har tillkommit, dels Västkustbanan mellan Malmö och Göteborg, dels järnväg över Mölnlycke mot Borås. 15 Figur 8. Kartan från 1718 visar vattenvägar över Mölndal mellan Göteborg och Mölnlycke/Landvetter. Karta Lantmäteriet. 3.3.3 Utmark och inägomark De historiska kartorna från 1600–1700-tal visar oss ett landskap som dominerades av utmark, det vill säga sådan mark som inte är åker, äng eller tomter. Den användes som ett resursområde på en rad olika sätt. Här hämtade man bränsle (småved och torv), här framställdes träkol, man jagade småvilt, man plockade bär till försäljning och egen konsumtion och framför allt var det här boskapen gick på bete stora delar av året. Omkring år 1700 bestod området till stor del av skoglösa betesmarker med mossmarker emellan. Kartan från 1694 beskriver marken som ”Berg med ljung och smått ene bevuxen”. Området kan ha sett ut ungefär som naturreservatet vid Sandsjöbacka, mycket öppet och med betesdjur på ljungmarkerna. Bättre betesmarker fanns dock här och var, som i Toltorpsdalen som beskrivs såhär ”av skön gräsmark som allmänt till bete brukas”. 16 Figur 9. Kartan visar gården Hulelyckan år 1694. Utmarken runt ägan Hulelyckan bestod till stor del av skoglös betesmark med mossmark emellan. Den lilla gården omfattade åker, ängsmark, små beteshagar och tomter. Grått visar åker i bruk och gult markerar ödelagd åker. Karta Lantmäteriet. 17 Figur 10. Den ekonomiska kartan från 1930-talet visar Hulelyckan vid odlingsmaximum. Idag lever endast namnet kvar och gårdens marker är bebyggda av villamatta. Karta Lantmäteriet. Inägor är den historiska beteckningen för åker och ängsmark. Små beteshagar fanns också på inägorna. Inägomarken omgavs av en hägnad (sten- eller trägärdesgård) som skyddade mot betesdjuren på utmarken. Den odlade marken återfanns i dalgångarna och den var långt in i 1800-talet till allra största delen ängsmark, slåtterängar där man skördade hö till vinterfoder. Åkermarken var oftast mycket liten, några få tunnland per gård. Ett bra exempel från omkring 1700 är den lilla gården Hulelyckan som bara hade 16 ¼ kappland åker i årligt bruk - de resterande dryga 3 tunnlanden låg öde. Här är vi i en bygd som ännu 18 långt ifrån hämtat sig efter 1600-talets alla krigsår (16 kappland är ½ tunnland eller cirka 2500 m2). År 1757 lagstiftades om storskifte, vilket gav möjlighet för gårdar och byar att samla spridda åkertegar till färre och mer samlade enheter. I allmänhet var det bara inägomarken (åker och äng) som lades i storskifte och det var ovanligt att gårdar flyttades. Stora delar av landet omfattades av storskiftesreformen och från denna tid har vi storskaliga kartor som täcker en lång rad byar och gårdar. Först nu får vi mer heltäckande bilder av landskapet, även om utmarkerna i vissa fall fortfarande är ”vita fläckar”. Kartan över Pixbo utmark 1755 är fattig på detaljer. ”Högländig, tuvig och mycket stenbunden mark med ljung och enebuskar” är beskrivningen över större delen av marken. Närmast Rådasjön har man hägnat in ett stycke bättre mark som används för höslåtter. Här har en hölada markerats, en påminnelse om höets stora betydelse som vinterfoder för djuren i en tid då vallodling ännu knappast förekom. En mosse har också markerats av lantmätaren. Mossarna användes i mycket stor utsträckning till torvtäkt ända fram i mellankrigstiden. Under 1700-talet var möjligheterna att ta ved till bränsle mycket små i det nästan avskogade landskapet. Figur 11. Karta över delar av Pixbo utmark 1755. Röd markering anger utredningskorridor. Karta Lantmäteriet. 19 Under 1800-talet infördes nya jordbruksmetoder. Förbättrad jordbruksteknik med bland annat dränering och moderna järnplogar innebar att tyngre marker kunde dikas ut och odlas upp. Ny åkermark bröts upp på de odlingsbara utmarkerna, man dikade ut och odlade upp mossmarker och de gamla slåtterängarna. Ängsmarken minskade då till förmån för vallodling. Anledningen var en intensiv befolkningsökning och behovet av att föda Sveriges växande befolkning. Samtidigt genomförs laga skifte och flera gårdar flyttas till nya lägen i landskapet och den gamla gränsen mellan inägor och utmark löses upp. Den stora befolkningsökningen medförde en proletarisering av landsbygden, då stora grupper aldrig kom att bli bönder utan förblev torpare och backstugusittare. Torp kunde anläggas både på de gamla inägorna och ute på de forna utmarkerna. Hela den gamla strukturen i jordbruket förändrades och landskapet år 1900 var påtagligt annorlunda mot landskapet år 1800. Inom utredningsområdet är det särskilt tydligt hur de låglänta partierna längs Mölndalsån, som tidigare var ängsmark i stor utsträckning, nu odlas upp till åker. 3.3.4 Landskapet efter sekelskiftet 1900 Under årtiondena kring sekelskiftet 1900 hade vi odlingsmaximum i Sverige. Landet var uppodlat i högre grad än någonsin och vi var i stort sett självförsörjande på jordbruksprodukter. På de gamla utmarkerna med ljunghedar och nästan trädlösa marker hade man börjat plantera granskog i stor utsträckning. Det hängde samman med att boskapen inte längre gick på bete ”på skogen” på samma sätt som tidigare utan i högre grad på betesvallar närmare bebyggelsen. Samtidigt hade en växande skogsindustri behov av råvara. Detta innebar en märkbar förändring av landskapet, från vidsträckta öppna marker med vid utsikt över stora områden, till planterad granskog med ofta minimal sikt. Mekaniseringen av jordbruket medförde att färre människor var sysselsatta på gårdarna, jämfört med det sena 1800-talet. Torp och små hemman började läggas ned. Många människor hade emigrerat eller flyttat in till städerna och sysselsättning inom industrin. Samtidigt innebar den tilltagande turismen att landskapet i stigande grad utnyttjades för rekreation, snarare än enbart produktion. Den ekonomiska kartan från 1930-talet över området visar att mycket stora arealer fortfarande är åkermark. En jämförelse med laga skifteskartorna över den gamla utmarken visar omvandlingen från utmark till odlad mark, särskilt då i den östra delen av utredningsområdet, t.ex. vid Kikås eller vid området runt Stensjön på Mölndals gamla utmarker. En jämförelse med kartan över Pixbo utmark 1755 och ekonomiska kartan knappt 200 år senare ger en tydlig bild av förändringen. Den forna mossen har dikats ut och blivit en åkeryta; även i norra delen av utmarken har åker odlats upp. Järnvägen går över alltihop och norr därom ligger ett antal småbebyggelser där det tidigare var kala bergknallar. Höladan är borta och den gamla slåttermarken igenplanterad med skog. 3.3.5 De besuttnas lantställen Under framförallt 1700- och 1800-talen kom flera gårdar att förvärvas av förmögnare folk i första hand från Göteborg. I samband därmed omgestaltades dessa gårdar efter högreståndsideal till herrgårdar, såsom fallet är i Gunnebo, Råda, Pixbo och Lackarebäck. Att fira på sommarnöje hade blivit modernt bland överklassen, ett sätt att komma bort från den allt sämre miljön som karakteriserade städerna. 20 Gunnebo slott finns i nordöstra delen av Mölndals kommun mellan Mölndal och Pixbo. Anläggningen ligger på en halvö mellan Stensjön och Rådasjön. Egendomen har anor från 1300-talet. Sedan dess har gården varit i kunglig, kyrklig och frälse ägo. Gunnebo slott byggdes som sommarvilla i trä åt familjen Hall på 1780‒1790-talet i nyklassicistisk stil, med slottsanläggning och park. Byggnaden och formträdgården är utformad med italienskfranska ideal och den tillrättalagda naturen är inspirerad från den engelska parken. Riksintresset Gunnebo är väl beskrivet och Gunnebo med dess omgivningar är idag klassat som kulturreservat. Öster om kulturreservatet Gunnebo ansluter kulturmiljön vid Rådasjön och Råda säteri. Namnet Råda finns belagt åtminstone från 1300-talet och säteriet har ända fram i modern tid varit frälsegård. En stor del av Råda socken har lytt under säteriet, och alltså varit frälsehemman som betalat årlig avgift till godset. Råda Säteri är en herrgårdsmiljö med bebyggelse och park från 1700-talets senare del. Inägorna, väl samlade kring säteriet, omges av ekskog. Den bergiga udden längst i väster är lövskogsklädd med en konstgjord ruin från 1830-talet. Under 1640-talet förstördes säteriet och blev inte återuppbyggt förrän under slutet av seklet. Omkring 1772 gavs herrgårdsanläggningen sin nuvarande utformning. De nya byggnaderna uppfördes av Martin Törngren, direktör vid Ostindiska kompaniet. En monumentalt anlagd trädgård med terrasser och gångar omger huvudbyggnaden och de bägge flyglarna. Under 1800-talets senare del drevs på säteriet ett omfattande trädgårdsmästeri, och i områdets östra del finns växthus och grunder samt trädgårdsmästarbostad. I öster gränsar Gunneboparken även till Pixbo natur- och parkområde. Området ligger vid södra sidan av Rådasjön och är mycket kuperat då det är byggt på och runt en höjd som kallas Björnåsen. Pixbo herrgård, som ligger på den södra sluttningen, har funnits sedan medeltiden och är uppkallad efter en släkt vid namn Pik. Av det befintliga bostadshuset är nedervåningen från 1700-talet, medan övervåningen tillkom sedan grosshandlare Josef Heyman övertagit gården under 1860-talet. Under Heymans tid bedrevs på Pixbos mark en omfattande fruktodling och trädgårdsrörelse. Då anlades också det system av dammar, som avvattnades från damm till damm, och som alltjämt finns kvar. 21 Figur 12. Gunnebo 1855. Röd markering anger utredningskorridor. Karta Lantmäteriet. Mellan de tre dammarna i den norra delen av miljön finns stensatta dämmen och stenskodda kanaler. Sammanlagt fem dammar finns kvar, även om en av dem, den s.k. Björndammen, idag ligger inne i ett villaområde. Ovanför herrgården leder en väg med stensatta kanter förbi den västligast belägna dammen och vidare mot Gunnebo slott. 1894 invigdes järnvägen mellan Göteborg och Borås, idag en del av Kust till Kust-banan, och Pixbo fick en mindre station. Tågförbindelsen gjorde området attraktivt, och i början av 1900-talet byggde några välbärgade göteborgare stora villor med utsikt över Rådasjön på tomter avstyckade från Pixbo herrgård. Villorna byggdes i olika arkitekturstilar, bland annat jugend och fornnordiskt inspirerad stil. De flesta av dessa hus finns kvar idag. Pixbos expansion till villasamhälle började på 1940-talet då Pixbo herrgårds ägare styckade av ett mycket stort antal villatomter i den norra delen av Pixbo. I början av 1970-talet tillkom kedjehusbebyggelse i södra Pixbo, där handelsträdgården tidigare låg. Vägarna i detta område namngavs efter fruktträdsorter som funnits i trädgården. 22 Figur 13. Lackarebäcks utmark 1861. Röd markering anger utredningskorridor. Karta Lantmäteriet. Lackarebäcks gård vid den vackra bäckravinen Svejserdalen ligger idag inklämd mellan industriområden och trafikleder. Under 1700- och 1800-talen låg här en stor herrgård, vars ägor omfattade såväl den bördiga jordbruksmarken i dalgången ned mot ån, som de skogbevuxna markerna på Lackarebäcksfjället och Ekekullen. Naturpromenader iordningställdes, med stig, trappsteg och stensatta partier, som ledde upp till en utsiktsplats på berget. Stigen finns fortfarande kvar och utgör än idag en vacker promenadväg. En gammal kvarndamm, som ursprungligen byggts som vattenmagasin för en nedanförliggande kvarn, fick fungera som simbassäng, och invid dammen uppfördes ett badhus. Vid sekelskiftet 1900 var de natursköna omgivningarna i Svejserdalen ett populärt utflyktsmål. Den vackra bokskogen, dalgången med dess slingrande bäck, och de höga bergen med utsikt över dalgången, lockade såväl göteborgare som Mölndalsbor. 23 Att just Gunnebo, Svejserdalen och Ekekullen m.fl. senare kom att bli så populära fritidsområden, berodde bland annat på att de tillhörde de få platser där det ursprungliga skogsbeståndet bevarats. Genom att herrgårdarna ägts av besuttna adelsmän och andra ståndspersoner hade skogarna i området kommit att värnats. Till skillnad från övriga hemmansägare, för vilka skogen utgjorde en välbehövlig resurs, kunde herrgårdarnas välbärgade ägare kosta på sig att spara skogen. På så sätt kom bokskogen i Svejserdalen och ekskogen på Ekekullen samt ekbeståndet i Gunnebo och Råda att skonas från avverkning. De natursköna omgivningarna var idealiska för det starka intresset för natur- och friluftsliv som präglade det senare 1800-talet. Områdena kring sjöarna blev populära utflyktsmål med anlagda promenadstråk och i den nya sommarnöjeskulturen ingick, förutom naturpromenader, vanligtvis också ett aktivt badliv, ett nöje som eskalerade på 1900-talet. Att hålla sig frisk och sund genom utomhusbad, eller vandring och skidåkning i skog och mark hade blivit en eftersträvansvärd livsstil. 3.3.6 Industrialiseringen Mölndals Kvarnby har haft en avgörande betydelse, inte bara för den egna socknens, utan även för Göteborgsregionens utveckling. Vattenkraften i forsen har alltsedan medeltiden utnyttjats för att framställa olika produkter. Inriktningen på de verksamheter som bedrivits längs med forsen har under århundradena ständigt anpassats till samtidens efterfrågan, från jordbrukssamhällets kvarnbehov via 1600- och 1700-talens behov av manufakturtillverkade varor och 1800- och 1900-talets industriella massproduktion. Kring Mölndalsåns övre lopp, utmed fallen nedanför åns utlopp från Stensjön, låg Mölndals kvarnar redan för närmare 400 år sedan. I byn utmed fallen, som har en fallhöjd på 48 meter, byggdes redan på 1300talet många kvarnar, en tidig industri, grundad på vattenkraft. När Göteborg grundades donerade kronan 17 kvarnar till staden och de blev en viktig inkomstkälla. Mölndalsån fick tidigt stor betydelse som transportled in till Göteborg och ån tillförde även friskt vatten till vallgraven. På väster sida gick landsvägen från Halland in till Göteborg. 24 Figur 14. Karta från 1694 visar en bro och en kvarn i Mölndalsån, vid dagens Kvarnbyn. Röd markering anger utredningskorridor. Karta Lantmäteriet. En karta från 1694 visar en bro och en kvarn i Mölndalsån, vid dagens Kvarnbyn. Nästa kartgeneration, från 1726, visar en rad detaljer i Kvarnbyn, med mängder av kvarnar längs med fallen och uppgifter om ägare. Vi kan sluta oss till att redan nu användes vattenkraften inte bara till mjölkvarnar utan även för andra ändamål. En (vadmals)stamp är markerad på en ö (ungefär i dagens Papyrusområde) och visar på vattenkraftens betydelse för textiltillverkningen. 1653 grundades det första pappersbruket vid Mölndals ström. Korndals Pappersbruk, senare Papyrus AB var centralt beläget och har präglat Mölndal och givit staden en historia som arbetarstad. 25 Figur 15. Nästa kartgeneration, från 1726, visar en rad detaljer i Kvarnbyn, med mängder av kvarnar längs med fallen och uppgifter om ägare. Röd markering anger utredningskorridor. Karta Lantmäteriet. Den äldsta bostadsbebyggelsen i Kvarnbyn var de lantbruksgårdar, som fanns i nedre delen av området, och de gårdar, som kvarnägarna lät uppföra i anslutning till kvarnarna. Kvarnverksamheten var ända fram till 1830-talet en huvudverksamhet i byn, och till många av kvarnarna hörde en gård med mangårdsbyggnad, magasin, stall och ofta även en ladugård Av alla dessa kvarngårdar finns endast enstaka byggnader kvar. Den bäst bevarade miljön är Royens kvarngård, där Mölndals Hembygdsförening har sina lokaler. I början av 1900-talet var Mölndal ett litet stationssamhälle med Mölndals bro över ån. Nära bron låg järnvägsstationen Mölndals nedre. Mölndals centrum låg då vid gamla Torget i östra Mölndal. I Kvarnbyn låg Mölndals övre, utefter Boråsbanan. Mölndal blev stad 1922. I korsningen mellan de två större kommunikationslederna Frölundagatan och Göteborgsvägen uppstod bebyggelse som långt senare har utvecklats till Mölndals centrum. 26 3.3.6.1 Industrierna vid ån Området längs Mölndalsån och södra landsvägen från Göteborg var länge jordbruksmark, den bördiga Krokslätten. I slutet av 1700-talet började köpmän och industriidkare köpa upp mark mellan ån och vägen, och industrialiseringen av Mölndalsåns dalgång tog sin början. Såpsjuderier, färgerier, bomullsspinnerier, tryckerier, garverier och brännvinsbrännerier etablerades i dalgången. Läget var attraktivt eftersom landsvägarna från Halland och Sjuhäradsbygden möttes här. Handelshusen investerade i bomullsindustri och livsmedelsindustri. Under första hälften av 1800-talet lokaliserades textilindustri ofta till vattenfall, som i Mölndal och Mölnlycke. Bomullsindustrin krävde dock färgerier, vilka behövde vatten men inte kraft. Flera av dem grundades i Almedalsområdet, det största var Levanten (som lever kvar i kvartersnamnet). I början av 1800-talet fanns ett antal konkurrerande tvål- och såpfabriker kring Kallebäcksbro. (Såpebruksgatan var namnet på en nu försvunnen gata här). Litet längre norrut låg flera garverier. Almedal var alltså ett kluster för flera branscher redan på 1850-talet. Byggnaderna låg tätt. Mot slutet av 1800-talet tillkom större etableringar. Textilindustrin dominerade med Almedals och Krokslätts fabriker, men där fanns också Lyckholms Bryggeri. På 1860-talet köpte Göteborgs stad en del av marken norr om Stora Delsjön och här anlades ett stort vattenverk 1869–71. Verksamheten vid Delsjöns vattenverk upphörde omkring 1970 men anläggningen finns kvar. Mölndalsån bidrog med processvatten och fungerade som godstransportled till hamnen i Göteborg. En tid fanns t.o.m. passagerartrafik på ån. Mölndalsån var även avloppsdike. Sannolikt på grund av detta hade Lyckholms Bryggeri en egen vattenledning från Kallebäcks källa för att få gott och rent vatten till sitt öl. Från källan fanns redan på 1700-talet en ledning för dricksvatten in till Domkyrkoplan i Göteborg. Industrialiseringen till trots var ändå stora delar av Mölndalsåns dalgång fortfarande långt in på 1900-talet uppodlad jordbruksmark. 4 Värdefulla kulturmiljöer 4.1 Kusten och sjöarnas stenåldersmiljö En stor del av analysen utgörs av stenålderns kustzon och området runt Stensjön, Rådasjön och Vällsjön. Längs den dåtida kusten och på de gamla strandängarna runt sjöarna har man hittat yxor och andra stenredskap från nästan hela stenåldern, det vill säga föremål som representerar omkring 6000 år av vår historia. Ofta är det enstaka fynd som kommit fram när marken eroderat. På några ställen finns flera registrerade flintföremål som är tillverkade under olika perioder, det innebär att vi kan misstänka att platserna varit bebodda under lång tid eller vid flera tillfällen. De äldsta stenredskapen finner vi i kustzonen och de något yngre vid sjöarna. Något specifikt kärnområde kan inte utläsas av det kända materialet. 4.1.1 Värdering och känslighet Att havet och inlandets vattenvägar var viktiga för stenålderns människor speglas av att det är i kustbandet och runt sjöarna de äldsta lämningarna återfinns. Den utmärkande terrängen, med dominerande lövskog, innebär att man lätt kan göra sig en bild av hur 27 landskapet såg ut under stenåldern. Området har därför ett pedagogiskt värde, medan det största värdet från kunskapssynpunkt ligger bevarat i marken. En järnvägsutbyggnad i direkt anslutning till sjöarna skulle få konsekvensen att det pedagogiska värdet minskar avsevärt. Eftersom stora delar runt Råda- och Stensjön idag används som rekreationsområden, kan stenålderslandskapet tydliggöras med relativt enkla medel. En större järnväg än dagens mellan sjöarna skulle innebära en kraftig barriär i miljön. 4.2 Fornborgen och bergens gravar På bergryggarna i områdets västra del, mellan Kikås och Rävekärr, finns gravmonument från brons- och järnåldern. Den moderna tidens bebyggelse har med tiden krupit allt närmare, men eftersom gravarna ligger i de högsta och stenigaste lägena i landskapet finns flera av dem fortfarande kvar. Vid gravarna, i form av rösen och stensättningar, begravde man inte bara sina döda utan där utfördes även offer och andra slags ritualer i önskan om ett bättre liv. På Lackarebäcksfjället finns en fornborg, ett i grunden naturligt berg med branta sidor som bättrats på av murverk och vallar. Från borgen ser man till Safjället, på andra sidan Mölndalsåns dalgång, där ännu en fornborg och flera rösen och stensättningar finns bevarade. De båda fornborgarna är sannolikt samtida och har fungerat som en enhet. Från järnåldern är även gravfältet på Ekekullen som ligger 400 meter sydväst om Lackarebäcksfjället. Antalet gravar är okänt, men vid inventeringen har man identifierat fyra stensättningar och en domarring. 4.2.1 Värdering och känslighet Gravarna ligger i relativt tätbebyggda områden vilket innebär att de som miljö har ett begränsat värde. Närheten och tillgängligheten innebär emellertid att de som objekt har ett högt pedagogiskt värde på lokal basis och bedöms vara ett kärnområde (se nr. 2, fig13). Även fornborgen och de stensättningar som ligger på Lackarebäcksfjället har ett högt upplevelsevärde. Relativt lätt kan man ta sig upp på berget och få en magnifik utsikt över Mölndalsåns dalgång, vilket bidrar till förståelsen av fornlämningens funktion. Lämningarna på berget ses som en pendang till lämningarna på Safjället, vilket innebär en potential för ett ökat kunskapsvärde om det dåtida samhällets organisering i regionen. Då den förhistoriska miljön i Mölndalsåns dalgång redan är kraftigt påverkad av det moderna samhället blir konsekvensen av järnvägsutbyggnaden liten så länge inte själva berget berörs. 28 Figur 16. Kartan visar beskrivna kärnområden, 2-4 (mest värda att bevara), varav två riksintresseområden samt områden av regionalt intresse inom undersökningsområdet. 4.3 Historiska herrgårdar och dess park- och naturmiljö Inom undersökningsområdet finns ett geografiskt mer eller mindre sammanhållet område med historiska herrgårdar och parkmiljöer. Dessa miljöer bildar ett sammanhängande högreståndslandskap som är representativt för Göteborgsregionen. Gunnebo var i slutet av 1700-talet ett modernt och dyrbart sommarnöje. Gunnebo slottanläggning och park utgör riksintresse för kulturvården och området skall skyddas mot åtgärder som kan skada kulturmiljön enligt miljöbalken. Slottet och parken är dessutom klassade som byggnadsminnen enligt kulturminneslagen och omfattas av särskilda skyddsföreskrifter. Delar av området ingår även i kommunens naturvårdsplan, (område 183, 185, 186) och Gunnebo med omgivningar blev kulturreservat 2003. Anläggningen har varit föremål för uppmärksammade satsningar för att tillvarata och utveckla en historisk miljö. Arkitekt Carl Wilhelm Carlbergs bevarade originalritningar har möjliggjort återskapande av det som försvunnit, men också uppförande av sådant som planerades på 1700-talet, men som aldrig kom till utförande. Denna utveckling pågår och orangeribyggnaden rekonstrueras i södra stilträdgården. Även eremitaget invid norra stilträdgården, samt flera mindre odlingsbyggnationer kring drivhuset planeras uppföras. Därtill återstår promenadstigar i den engelska parken att återskapas (Se fig. 14). Råda säteri hänger naturligt ihop med Gunnebo-området på andra sidan Rådasjön. Råda säteri med omgivningar är en mycket gammal kulturmiljö. Storjordbruk har funnits här 29 sedan medeltiden, medan det nuvarande utseendet i mycket är resultatet av omstruktureringar under 1700- och fram till mitten av 1800-talet. Bebyggelsen, alléerna, ekoch bokskogarna och den anlagda ruinen härstammar från denna tid (Se fig. 17). I ett naturskönt läge på den södra stranden av Rådasjön mitt emot Råda säteri ligger ett område med äldre sommarvillor mellan järnvägen och den branta sluttningen ner mot sjön. Området var fram till 1800-talets slut obebyggd utmark till Pixbo herrgård. Då järnvägen Göteborg-Borås började byggas 1892 anlades en anhalt vid Pixbo. De fem stora villorna med lillstugor som finns här är byggda mellan 1892 och 1925. Merparten av de äldre villorna är mycket välbevarade och ger sammantaget en god överblick över de villastilar, som florerade under åren kring sekelskiftet 1900 (Se fig. 18). Kulturmiljön kring Pixbo Herrgård har flera kulturhistoriska kvaliteter och värden. Pixbo herrgårdsbyggnad är delvis ombyggd, men mycket av exteriörens utformning från den senare hälften av 1800-talet återstår. Allén utmed vägen sydväst om herrgården, dammanläggningar och den stenkantade vägen har flera välbevarade konstruktionsdetaljer och är intressanta inslag i miljön. Miljöns natur- och kulturvärden är nära sammanlänkade, vilket innebär att naturvårdande åtgärder är positiva för kulturvärdena. Miljön kring herrgården är uttagen som särskilt betydelsefull natur- och kulturmiljö genom att den gränsar direkt till Gunneboparken, vilken är av regionalt intresse för friluftsliv med högt rekreationsvärde (Se fig. 19). Lackarebäcks gård vid Svejserdalen, ligger idag inklämd mellan industriområden och trafikleder. De enda lövskogsbestånd som finns kvar är de som från början undgick avverkning. Sett ur detta perspektiv utgör Svejserdalens och Ekekullens lövskogar ett viktigt restbestånd, som det är angeläget att bevara. Inte bara på grund av att de utgör populära rekreationsområden, en anledning som i sig utgör ett skäl för bevarande, utan även för att de utgör en viktig del av områdets natur- och kulturhistoriska utveckling (Se fig. 16). 4.3.1 Värdering och känslighet De välbevarade herrgårdsmiljöerna har särskilt betydelsefull natur- och kulturmiljö. I området utgör herrgårdsmiljöerna en fysisk läsbar sammanfattning av en lokal samhällsyttring, vars värde till vissa delar är av riksintresse. De äger också en betydande kunskapsbank för vad som präglat områdets utveckling lokalt och bedöms vara ett kärnområde (se nr. 3, fig. 13). Kulturmiljöernas upplevelsevärden är betydande och knutna till allmänhetens upplevelser av sin miljö. De har särskilt stora värden för turism. De kan lätt ses, förklaras och nås och har många besökare. Bruksvärdet är högt och miljöerna äger ett regionalt intresse med högt rekreationsvärde för friluftsliv. Herrgårdsmiljöernas byggnader, trädgårdar, parker och andra anläggningar har ett högt kulturhistoriskt värde. Miljöns natur- och kulturvärden är nära sammanlänkade, vilket kan innebära att vissa naturvårdande åtgärder kan ha positiva effekter för kulturvärdena. Det vetenskapliga kunskapsvärdet samt dokumentvärdet är omfattande och har mycket stor betydelse för forskning och kunskap om historiska förhållanden. Herrgårdsmiljöerna kan också tillmätas ett högt personhistoriskt värde, med allt ifrån personer knutna till rikshändelser som till karaktärer av mer lokalhistorisk art. 30 Herrgårdsmiljöerna med byggnadsminnen, omgivande parkanläggning, naturmiljö, kulturreservat och riksintresse ska skyddas mot åtgärder som kan skada kulturmiljön. Gunnebo slott med tillhörande omgivningar i Mölndals kommun blev länets första kulturreservat 2003 och är därmed kulturmiljöobjekt av riksintresse, med ett mycket högt kulturmiljövärde. Råda säteri har ett högt regionalt kulturmiljövärde och Pixbo Herrgårds parkmiljö, som bitvis är sammanlänkad med Gunnebo naturpark, har ett högt kulturmiljövärde av mer lokal art. Lackarebäcks gård med Svejserdalen och Ekekullen är den kulturmiljö som idag är mest trängd och påverkad av det moderna samhället, men äger ett visst kulturmiljövärde på lokal nivå. Sammantaget äger dock Herrgårdsmiljöerna med omgivande parkmiljöer ett mycket högt kulturmiljövärde då de sammanhängande i området belyser en epok i Göteborgs historia. Befintlig järnväg utgör en barriär i landskapet idag. En höghastighetsjärnväg i direkt anslutning till parkmiljöerna skulle få konsekvensen att upplevelsevärdet och det pedagogiska värdet minskar ytterligare. En höghastighetsjärnväg runt Råda- och Stensjön skulle innebära en kraftigare barriär än dagens järnväg i den välbevarade kulturmiljön. 4.4 Industrilandskapet i Kvarnbyn och Mölndalsåns dalgång Inom området ligger del av Mölndalsåns industriområde och Kvarnby som delvis är av riksintresse för kulturmiljövården. Här finns en koncentrerad kvarnmiljö och industrimiljö där Mölndalsåns kraftiga fall nyttjats för kvarndrift i större skala sedan medeltiden och som har haft stor betydelse för den tidiga industriella utvecklingen i Göteborgsregionen. Riksintresset omfattar ett större område där Mölndalsfallen och Grevedämmet och Bettyholm ingår samt delar av övrig industrimiljö. Vattnet är en formande faktor i landskapet och en förutsättning för verksamhet i området. Värdet ligger i nyttjandet av vatten genom olika tider för olika funktoner. Ån utgör förutsättningen för hela områdets framväxt. Tillgång till vatten har allt sedan det första handpappersbruket anlades varit nödvändig för papperstillverkningen, och längs med ån finns en mängd spår, som visar hur man tidigare utnyttjade vattnet. Dessa spår och anläggningar utgör en viktig del av områdets kulturvärde. Även spåren av äldre byggnader, i form av grundmurar, fundament, m.m. är viktiga, då de vittnar om områdets historiska utveckling. Kvarnbyn är en välbevarad industrimiljö med bostäder. Platsen kring fallen i Mölndal har lång historisk tradition. Vattenkraften är ett exempel på en ”seg struktur”, där fallen vid Mölndal använts i hundratals år som energikälla för en rad olika verksamheter. Kring sekelskiftet 1800 sker en fortsatt utbyggnad i dagens Kvarnbyn. År 1771 fanns ett pappersbruk invid forsen. En karta från 1819 över Mölndals Kvarnby visar flera intressanta detaljer, framför allt kring utnyttjandet av vattenkraften med kanaler och en rad byggnader i strandkanten. Dagens miljö representeras av byggnader från 1800- och 1900-talet. Mölndals Kvarnby innehåller bostäder i traditionell trähusarkitektur och terrasserade trädgårdar från mitten av 1800-talet och framåt. Papyrus, pappersbruksmiljö med arbetarbostäder, disponentvilla och anlagd parkmiljö är från mitten av 1800-talet. Papyrus ägde stora markområden längs fallen. Arbetarna fick bygga bostäder på ofri grund. Arbetarkvarter finns fortfarande kvar på berget söder om forsen. 31 Forsåker jordbruksby betyder “åkern vid forsen” och härstammar från den period då området var en. Byn bestod av fyra hemman, och dess marker sträckte sig fram till forsen, därav namnet. Vid Forsåkersgatan finns fortfarande byggnader i form av en stenladugård och ett magasin, som minner om områdets äldre agrara period. Byggnaderna tillhörde ursprungligen Forsåker Kronogård. Grevdämmet, är en sågverks- och senare spinnerimiljö med bevarad vattenkraftanläggning från slutet av 1800-talet till mitten av 1900-talet. Byggnader i Mölndals Kvarnby, som finns kvar idag, kan ha ett sort värde som enskildheter. Men tillsammans är de framför allt de idag synliga spåren i en industrihistoria som bygger på vatten med historisk kontinuitet. Helhetskaraktären är därmed bärare av värdet mer än enskilda byggnader. Dalgången har en intressant industrihistoria och många bevaransvärda och karaktärsskapande industribyggnader. Mölndalsån har utnyttjats både som transportled och som processvatten till industrierna. Den bebyggelse som successivt växte fram i Mölndalsåns dalgång präglas av olika epokers industrikultur från 1700-talet och framåt. I slutet av 1700-talet och under 1800-talet utvecklades ett flertal industrier, företrädesvis textilindustrier. Almedals fabriker innehåller kulturhistoriskt intressant industribebyggelse. Almedahls tidiga byggnader är bland annat Strykjärnet, kontoret och färgeriet. Lyckholms bryggeri utgör en väl bibehållen industrimiljö med bryggeri invid Mölndalsån från 18801890-talet. Stora delar av marken i dalgången var dock fortfarande odlad långt in på 1900talet. Mölndalsvägen/Göteborgsvägen fungerade som huvudinfart till Göteborg ända fram till den ersattes av motorvägen. Bostadsbebyggelsen utvecklades samtidigt med industribebyggelsen men merparten av bostäderna har tillkommit först efter 1950-talet. Bebyggelsen utefter dalgången förtätas idag och bostäder och verksamheter blandas. Något specifikt kärnområde kan inte kan inte anges i dalgången. 4.4.1 Värdering och känslighet Industrierna och kommunikationslederna är fortfarande två av områdets viktigaste kännetecken. Kvarnbyn har ett mycket högt kulturmiljövärde med nationellt, regionalt och lokalt perspektiv och bedöms vara ett kärnområde (se nr. 4, fig. 13). Delar av industrimiljön utmed forsen och Mölndals Kvarnby utgör riksintresse för kulturvården och tillsammans med Krokslätts fabriker utgör de kommunala kulturreservat som omfattas av detaljplan med särskilda bestämmelser enligt PBL vilket reglerar hanteringen av kulturvärdet. I Mölndal finns stora utvecklingsområden i Forsåker (f.d. Papyrus) och vid Kvarnbyn (f.d. Soab). Kulturmiljön i Mölndals Kvarnby bevaras men utveckling pågår. Detaljplanläggning pågår i Forsåkersområdet. Spår från hela den industriella epoken, med historiska återblickar, ska kunna avläsas även i framtiden. En större höghastighetsjärnväg genom Mölndals Kvarnby, än den redan befintliga, skulle innebära en mer omfattande barriär i miljön. 4.5 Utmarken Pixbo med Hulelyckan, samt utmarken Delsjön Historiska utmarksområden är idag ofta bevuxna med skog och en tämligen orörd miljö med visst kunskaps- och upplevelsevärde. 32 Omkring år 1700 bestod utmarken i området till stor del av skoglösa betesmarker med mossmarker emellan. Det kan ha sett ut ungefär som naturreservatet vid Sandsjöbacka, mycket öppet och med betesdjur på ljungmarkerna. Kartan över Pixbo utmark 1755 är fattig på detaljer. ”Högländig, tuvig och mycket stenbunden mark med ljung och enebuskar” är beskrivningen över större delen av marken. En mosse har också markerats av lantmätaren. Mossarna användes i mycket stor utsträckning till torvtäkt ända fram i mellankrigstiden. Många av de aktiviteter som utfördes på utmarken saknar synliga läsbara spår i miljön. De aktiviteter som vi idag skulle kunna se spår av är t.ex: • Lämningar efter skogsbruk, t ex kolningsgropar och järnhantering. • Lämningar efter torp och backstugor. • Lämningar efter vattenkvarnar eller sågar. • Lämningar efter torvtäkter. Omkring år 1700 bestod utmarken runt ägan Hulelyckan till stor del av skoglös betesmark med mossmark emellan. Den lilla gården bestod av åker, ängsmark, små beteshagar och tomter. Gården hade bara 16 ¼ kappland åker i årligt bruk – de resterande dryga 3 tunnlanden låg öde. Här är vi i en bygd som ännu långt ifrån hämtat sig efter 1600-talets alla krigsår (16 kappland är ½ tunnland eller cirka 2500 m2). Kring odlingsmaximum 1935 är området fortfarande åkermark (se fig. 7). På platsen för ägan finns idag en villamatta och endast gårdsnamnet Hulelyckan lever kvar. Delsjöområdet var tidigare utmark till byarna och gårdarna i Örgryte socken. I slutet av 1700-talet och början av 1800-talet anlades många torp med små nyodlingar. Omkring 1860 var antalet torp störst, t.ex. Kallebäck, Torp (Stora och Lilla Torp), Kärralund, Kålltorp och Skår. Skogen i området utnyttjades hårt och stora delar var i början av 1800-talet kala ljunghedar. Efter 1860 övergavs flera av torpen. Marken togs efter hand ur bruk och i delar av området planterades skog. Under 1900-talets första hälft blev miljön kring Delsjöarna ett populärt friluftsområde och 1926 anlades ett område med kolonistugor, Delsjökolonin. På Skatås byggdes en grupp baracker i början av 1940-talet som hyste koncentrationslägerfångar efter kriget. Området togs senare i bruk som ”friluftsgård”. Några av torpställenas byggnader är bevarade och det finns även andra lämningar efter dessa bosättningar. 1984 avsattes delar av Delsjöområdet som reservat. 4.5.1 Värdering och känslighet Utmarksområdet Pixbo och Delsjön har ett upplevelsevärde och ett visst kulturmiljövärde. Delsjöområdet utgör idag ett viktigt regionalt rekreationsområde. Även om inte Pixboområdet med Rambo mosse är lika lättillgängligt, har det ändå ett visst pedagogiskt värde och ett kunskapsvärde som belyser det historiska jordbrukssamhällets bruk av utmarken. Konsekvensen på kulturmiljön anser vi blir måttlig och något specifikt kärnområde kan inte utläsas av materialet. 33 Då miljön kring Hulelyckan redan är påverkad av det moderna samhället med villabebyggelse skulle konsekvenserna av en höghastighetsjärnväg här bli liten. 5 Referenser Historiskt kartmaterial från lantmäteriet. Kommunala program: Kulturmiljöer i Mölndal, Kållered och Lindome. Kulturmiljövårdsprogram för Mölndals kommun 2000. Antaget av Kommunfullmäktige 2000-08-30. Kulturmiljöer i Härryda kommun. Kulturmiljöplan. Underlag till Härryda kommuns översiktsplan 2012. Antagen av kommunfullmäktige 18 juni 2012. Göteborgs kommuns bevarandeprogram. Kulturhistoriskt värdefull bebyggelse i Göteborg. Ett program för bevarande. Del II. 1999. Rådasjöns naturreservat. Härryda och Mölndals kommun. Skötselplan. 2004. Gunnebo: Schmitt, L. 1996. Arkeologen Nyhetsbrev från Institutionen för arkeologi Göteborgs Universitet Årg. 2 Nr. 2 April 1996 Ur innehållet: They "gotta" be kidding! Göteborg 1996. Utgivna publikationer i Gotarc serie D, från Göteborgs Universitet: Nilsson Schönborg, G. Bakunic, I. Bäcklund Blank, M. m. fl. 2009−2011. Göteborgs Universitet - Institutionen för Historiska Studier. GOTARC Serie D Arkeologiska rapporter No. 77, 78, 79, 80, 93, 94, 100 och 101. Göteborg. 34 6 Bilagor BILAGA 1 BILAGA 1. LANDSKAPSHISTORIK UTIFRÅN HISTORISKT KARTMATERIAL 38 1.1 Omkring 1700 1.1.1 Utmarkerna 1.1.2 Inägorna 1.1.3 Gårdar och byar 1.1.4 Kommunikationer 1.1.5 Industri 38 38 38 38 39 39 1.2 1700-talets andra hälft. Storskiftets tid. 1.2.1 Utmarkerna 1.2.2 Inägorna 1.2.3 Gårdar och byar 1.2.4 Kommunikationer 1.2.5 Industri 39 39 39 39 39 40 1.3 1800-talets mitt och senare hälft. Laga skiftets tid. 1.3.1 Utmarkerna 1.3.2 Inägorna 1.3.3 Gårdar och byar 1.3.4 Kommunikationer 1.3.5 Industri 40 40 40 40 40 40 1.4 1935 – den första ekonomiska kartan. 1.4.1 Landskapet 1.4.2 Kommunikationer 1.4.3 Industri 41 41 41 41 1.5 1973 – ekonomiska kartan. 1.5.1 Sega strukturer 41 42 BILAGA 2 DE KOMMUNALA KULTURMINNESVÅRDSPROGRAMMEN 43 2.1 Gunnebo 2.1.1 Lagskydd och förordningar 44 44 2.2 Mölndals Kvarnby - Industrimiljö 2.2.1 Viktiga karaktärsdrag 2.2.2 Lagskydd och förordningar 2.2.3 Mölndals kommun rekommenderar 45 46 46 47 2.3 Mölndals Kvarnby - Bostadsbebyggelse 2.3.1 Viktiga karaktärsdrag 2.3.2 Lagskydd och förordningar 2.3.3 Mölndals kommun rekommenderar 47 48 48 49 35 2.4 Grevdämmet 2.4.1 Viktiga karaktärsdrag 2.4.2 Lagskydd och förordningar 2.4.3 Mölndals kommun rekommenderar 49 50 50 50 2.5 Papyrus 2.5.1 2.5.2 2.5.3 Viktiga karaktärsdrag Lagskydd och förordningar Mölndals kommun rekommenderar 50 51 51 51 2.6 Forsåker 2.6.1 Viktiga karaktärsdrag 2.6.2 Lagskydd och förordningar 2.6.3 Mölndals kommun rekommenderar 52 52 52 52 2.7 Krokslätts fabriker 2.7.1 Viktiga karaktärsdrag 2.7.2 Lagskydd och förordningar 2.7.3 Mölndals kommun rekommenderar 52 53 53 53 2.8 Svejserdalen med Lackarebäcks gård 2.8.1 Viktiga karaktärsdrag 2.8.2 Ingående kulturvärden 2.8.3 Lagskydd och förordningar 53 53 54 54 2.9 Västra Enerbacken 2.9.1 Viktiga karaktärsdrag 55 55 2.10 Kristinedals småhusområde 56 2.10.1 Kristinedals småhus-område strax ovanför Stensjön stod klart 1964, som del i det s.k. miljon-programmet. 56 2.10.2 Mölndals kommun rekommenderar 56 2.11 Råda Säteri 2.11.1 Ingående kulturvärden 2.11.2 Kulturhistoriska kvaliteter och värden 2.11.3 Lagskydd och förordningar 2.11.4 Härryda kommun rekommenderar: 56 56 57 57 57 2.12 Villor utmed Banvägen i Pixbo 2.12.1 Ingående kulturvärden 2.12.2 Kulturhistoriska kvaliteter och värden 2.12.3 Lagskydd och förordningar 2.12.4 Härryda kommun rekommenderar: 58 58 58 58 58 2.13 Pixbo Herrgård 2.13.1 Beskrivning 2.13.2 Ingående kulturvärden 2.13.3 Kulturhistoriska kvaliteter och värden 2.13.4 Härryda kommun rekommenderar 59 59 59 60 60 36 2.14 Lyckholms bryggeri 2.14.1 Viktiga karaktärsdrag 2.14.2 Lagskydd och förordningar 61 61 61 2.15 Almedals fabriker 2.15.1 Viktiga karaktärsdrag 2.15.2 Lagskydd och förordningar 2.15.3 Göteborgs kommun 61 62 62 62 2.16 Råda kyrkomiljö 2.16.1 Ingående kulturvärden 2.16.2 Kulturhistoriska kvaliteter och värden 2.16.3 Lagskydd och förordningar 2.16.4 Härryda kommun rekommenderar: 63 64 64 64 64 37 Bilaga 1. Landskapshistorik utifrån historiskt kartmaterial Det historiska landskapet inom utredningsområdet har analyserats utifrån kartmaterial från Lantmäteriet. Det består huvudsakligen av geometriska kartor, storskiften och laga skiften samt ekonomiska kartor från 1900-talet. Materialet har grupperats i fem tidsskikt som beskrivs nedan med början i de äldsta kartorna. Beskrivningen är kortfattad och omfattar några väsentliga punkter i landskapsutvecklingen. Det finns goda möjligheter att i ett senare skede göra fördjupade studier i det ganska omfattande kartmaterialet, som vi här bara gjort nedslag i. 1.1 Omkring 1700 Det svenska lantmäteriet grundades 1628 och storskaliga kartor över byar och gårdar började framställas nästan omgående. Dessa äldsta kartor omfattar dock bara de områden som tillhörde det svenska riket före 1645. Med undantag för en smal remsa kring Göteborg, tillhörde Halland och Bohuslän det dansk-norska riket och i dessa områden gjordes i stort sett inga storskaliga kartor förrän några decennier efter det svenska maktövertagandet 1645/1658. I det aktuella området är de äldsta kartorna från 1694 och de omfattar bara en mindre del av utredningsområdet. 1.1.1 Utmarkerna Utmark är den historiska beteckningen för sådan mark som inte är åker, äng eller tomter. Den användes som ett resursområde på en rad olika sätt. Här hämtade man bränsle (småved och torv), här framställdes järn och träkol, man plockade bär till försäljning och egen konsumtion och framför allt var det här boskapen gick på bete stora delar av året. Omkring år 1700 bestod området till stor del av skoglösa betesmarker med mossmarker emellan. En karta från 1694 beskriver marken som ”Berg med ljung och smått ene bevuxen”. Området kan ha sett ut ungefär som naturreservatet vid Sandsjöbacka, mycket öppet och med betesdjur på ljungmarkerna. Bättre betesmarker fanns dock här och var, som i Toltorpsdalen som beskrivs såhär ”av skön gräsmark som allmänt till bete brukas”. 1.1.2 Inägorna Inägor är den historiska beteckningen för åker, ängsmark och tomter. Små beteshagar fanns också på inägorna. Inägomarken omgavs av en hägnad (sten- eller trägärdesgård) som skyddade mot betesdjuren på utmarken. Den odlade marken återfanns i dalgångarna och den var långt in i 1800-talet till allra största delen ängsmark, slåtterängar där man skördade hö till vinterfoder. Åkermarken var mycket liten, några få tunnland per gård. Den lilla gården Hulelyckan hade bara 16 ¼ kappland åker i årligt bruk – de resterande dryga 3 tunnlanden låg öde. Här är vi i en bygd som ännu långt ifrån hämtat sig efter 1600-talets alla krigsår (16 kappland är ½ tunnland eller cirka 2500 m2). 1.1.3 Gårdar och byar I det aktuella området finner vi både byar, med flera gårdar, och ensamgårdar. Ensamgårdarna kunde dock i många fall vara bebodda av flera olika hushåll. På de äldsta kartorna är gårdarna bara markerade med schabloner och vi får ingen information om hur de var organiserade eller hur många byggnader som fanns. 38 1.1.4 Kommunikationer Flera vägar är markerade på kartorna, däribland en väg längs Mölndalsån, en vägsträckning som vi återfinner ända upp i modern tid. En annan väg löper genom Toltorpsdalen. I den östra delen av utredningsområdet har vi inga kartor från denna tid och ingen uppfattning om detaljerna kring vägsträckningar. 1.1.5 Industri Kartan från 1694 visar en bro och en kvarn i Mölndalsån, vid dagens Kvarnbyn. Nästa kartgeneration, från 1726, visar en rad detaljer i Kvarnbyn, med mängder av kvarnar längs med fallen och uppgifter om ägare. Vi kan sluta oss till att redan nu användes vattenkraften inte bara till mjölkvarnar utan även för andra ändamål. En (vadmals)stamp är markerad på en ö (ungefär i dagens Papyrusområde) och visar på vattenkraftens betydelse för textiltillverkningen. 1.2 1700-talets andra hälft. Storskiftets tid. År 1757 lagstiftades om storskifte, vilket gav möjlighet för gårdar och byar att samla spridda åkertegar till färre och mer samlade enheter. I allmänhet var det bara inägomarken (åker och äng) som lades i storskifte och det var ovanligt att gårdar flyttades. Stora delar av landet omfattades av storskiftesreformen och från denna tid har vi storskaliga kartor som täcker en lång rad byar och gårdar. Först nu får vi mer heltäckande bilder av landskapet, även om utmarkerna i vissa fall fortfarande är ”vita fläckar”. 1.2.1 Utmarkerna Här sker inga större förändringar jämfört med föregående fas. Utmarkerna är fortsatt nästan trädlösa betesmarker. Vi har några kartor över utmarkerna i utredningsområdet från denna tid. De är ganska fattiga på detaljer. Kartan över Pixbo utmark 1755 kan tjäna som exempel. ”Högländig, tuvig och mycket stenbunden mark med ljung och enebuskar” är beskrivningen över större delen av marken. Närmast Rådasjön har man hägnat in ett stycke bättre mark som används för höslåtter. Här har en hölada markerats, en påminnelse om höets stora betydelse som vinterfoder för djuren i en tid då vallodling ännu knappast förekom. En mosse har också markerats av lantmätaren. Mossarna användes i mycket stor utsträckning till torvtäkt ända fram i mellankrigstiden. Under 1700-talet var möjligheterna att ta ved till bränsle mycket små i det nästan avskogade landskapet. 1.2.2 Inägorna Lugnet efter stormaktstidens krig och förbättrade möjligheter för bönder att friköpa gårdar medförde en viss uppodling, även om åkermarken fortsatt var mycket liten. Ännu dröjer det innan mer omfattande förändringar äger rum. På markerna kring Mölndalsån var uppodlingen relativt stor, men även här dominerade ängsmarken. 1.2.3 Gårdar och byar Gårdarna börjar nu markeras på kartorna med samtliga gårdsbyggnader utritade och det blir lättare att förstå hur gårdstomterna var organiserade. På storskifteskartan över Mölndal 1772 ser vi mer eller mindre kringbyggda gårdar på en rad längs gränsen mellan inägorna i väster och utmarken i öster. För de mindre gårdarna i den östra delen av utredningsområdet har vi ännu inga kartor. 1.2.4 Kommunikationer Som tidigare löper ett huvudvägstråk längs med Mölndalsån. En krog invid vägen finns markerad på storskifteskartan över Forsåker 1771. En annan vägsträcka löper från 39 Mölndalsån upp mot Kvarnbyn och Stensjön och fortsätter av allt att döma vidare mot Landvetter och inåt landet. En karta från 1718 visar vattenvägarna till Mölndal med ett vattensystem från småsjöarna i Morjhult och Tolla i Töllsjö socken ned genom Nedsjöarna, Landvettersjön, Rådasjön, Stensjön och till Mölndal. Vattenvägarna kunde också utnyttjas för att flotta timmer från inlandet. Samma karta visar också landsvägen mellan Göteborg och Borås, över Landvetter och Härryda. 1.2.5 Industri Vi ser en fortsatt utbyggnad i dagens Kvarnbyn. År 1771 finns ett pappersbruk invid forsen. En karta från 1819 över Mölndals Kvarnby visar flera intressanta detaljer, framför allt kring utnyttjandet av vattenkraften med kanaler och en rad byggnader i strandkanten. Kartan har också ett antal markeringar som förefaller vara planerad nybebyggelse. 1.3 1800-talets mitt och senare hälft. Laga skiftets tid. År 1827 lagstiftades om laga skifte, en omfattande jordbruksreform som innebar att gårdarna fick sina jordar samlade till stora sammanhängande ”sjok” och att gårdar i flera fall flyttade till helt nya lägen. 1.3.1 Utmarkerna Den gamla gränsen mellan inägor och utmark löses upp i och med laga skifte. På de uppodlingsbara delarna av utmarkerna bryter man ny åkermark, dels då gårdar flyttar ut från gamla tomter, dels då en rad torp etableras här. Torpbebyggelse i mindre skala har funnits länge och de äldre torpen blev ofta småbruk med tiden. Men den stora befolkningsökningen under 1800-talet medförde en proletarisering av landsbygden, då stora grupper aldrig kom att bli bönder utan förblev torpare och backstugusittare. Torp kunde anläggas både på de gamla inägorna och ute på de forna utmarkerna. Många lades ned efter några få decennier, andra lever kvar än idag som småbruk eller fritidshus. 1.3.2 Inägorna Befolkningen växte snabbt och stora arealer ny odlingsmark togs i bruk. Förbättrad jordbruksteknik med bland annat dränering och moderna järnplogar innebar att tyngre marker, liksom mossmarker, kunde dikas ut och odlas upp. Ängsmarken minskade då till förmån för vallodling. Hela den gamla strukturen i jordbruket förändrades och landskapet år 1900 var påtagligt annorlunda mot landskapet år 1800. Inom utredningsområdet är det särskilt tydligt hur de låglänta partierna längs Mölndalsån, som tidigare var ängsmark i stor utsträckning, nu odlas upp till åker. 1.3.3 Gårdar och byar Utflyttningen av gårdar till nya lägen har inte studerats i detalj här; det är ett omfattande arbete. Lätt att iaktta i kartorna är dock etableringen av torp och andra mindre bebyggelser på den gamla utmarken, till exempel vid Stensjöns västra strand. 1.3.4 Kommunikationer Vägnätet är påfallande likartat genom århundradena. Huvudvägarna längs Mölndalsån och mot Borås är i stort sett desamma. 1.3.5 Industri Industrialiseringen är ännu inte så märkbar inom utredningsområdet, utöver den nu väletablerade verksamheten i Mölndals Kvarnby. I Mölnlycke har dock Mölnlycke fabriker med textilproduktion grundats redan 1849. 40 1.4 1.4.1 1935 – den första ekonomiska kartan. Landskapet Under årtiondena kring sekelskiftet 1900 hade vi odlingsmaximum i Sverige. Landet var uppodlat i högre grad än någonsin och vi var i stort sett självförsörjande på jordbruksprodukter. På de gamla utmarkerna med ljunghedar och nästan trädlösa marker hade man börjat plantera granskog i stor utsträckning. Det hängde samman med att boskapen inte längre gick på bete ”på skogen” på samma sätt som tidigare utan i högre grad på betesvallar närmare bebyggelsen. Samtidigt hade en växande skogsindustri behov av råvara. Detta innebar en märkbar förändring av landskapet, från vidsträckta öppna marker med vid utsikt över stora områden, till planterad granskog med ofta minimal sikt. Mekaniseringen av jordbruket medförde att färre människor var sysselsatta på gårdarna, jämfört med det sena 1800-talet. Torp och små hemman började läggas ned. Många människor hade emigrerat eller flyttat in till städerna och sysselsättning inom industrin. Samtidigt innebar den tilltagande turismen att landskapet i stigande grad utnyttjades för rekreation, snarare än enbart produktion. Att hålla sig frisk och sund genom vandring och skidåkning i skog och mark hade blivit en eftersträvansvärd livsstil. Den ekonomiska kartan från 1930-talet visar att mycket stora områden fortfarande är åkermark. En jämförelse med laga skifteskartorna över den gamla utmarken visar omvandlingen från utmark till odlad mark, särskilt då i den östra delen av utredningsområdet, t.ex. vid Kikås eller vid området runt Stensjön på Mölndals gamla utmarker. En jämförelse med kartan över Pixbo utmark 1755 och ekonomiska kartan knappt 200 år senare ger en tydlig bild av förändringen. Den forna mossen har dikats ut och blivit en åkeryta; även i norra delen av utmarken har åker odlats upp. Järnvägen går över alltihop och norr därom ligger ett antal småbebyggelser där det tidigare var kala bergknallar. Höladan är borta och den gamla slåttermarken igenplanterad med skog. 1.4.2 Kommunikationer Vägnätet är fortfarande till stora delar detsamma som tidigare men en påtaglig förändring är att järnvägen nu har tillkommit, dels Västkustbanan mellan Malmö och Göteborg, dels järnväg över Mölnlycke mot Borås. 1.4.3 Industri I både Mölnlycke och Mölndal har industriproduktionen i full gång med omfattande byggnadskomplex över stora ytor. Vid Stensjöns västra strand ligger ”Mustads fabrik” med en egen järnväg; allt detta är idag borta igen. Vid Almedal har också en industrietablering kommit igång, med bland annat tändsticksfabrik och färgeri. Området i övrigt domineras ännu av jord- och skogsbruk. 1.5 1973 – ekonomiska kartan. Den mest påtagliga förändringen jämfört med 1930-talet är förlusten av den odlade marken. Den har minskat kraftigt till förmån för de växande tätorterna men också för en ökad plantering av granskog. Genom omfattande infrastruktursatsningar skapas helt nya vägar. Ett tydligt exempel är ombyggnaden av Rv 40 vid Kallebäcksmotet. E6 löper däremot fortfarande i samma huvudsakliga sträckning som vägen längs Mölndalsån redan i slutet av 1600-talet. Vid Åby och Åbro är den tidigare agrara karaktären helt försvunnen och här brer sig omfattande bebyggda områden ut. Mellan Mölndal och Mölnlycke har en omfattande 41 småhusbebyggelse brett ut sig över både tidigare åkermark och skogsmark. I den sydligaste delen av utredningsområdet finns dock fortfarande obebyggda områden som är rester av gamla utmarker, dock återplanterade med skog. 1.5.1 Sega strukturer Vissa strukturer lever kvar länge i landskapet. Vägar kan ha i stort sett samma sträckning i hundratals år. Även mindre stigar och lokala stråk i utmarkerna kan leva kvar länge. Kyrkor och kyrkogårdar lever i vissa fall kvar från tidig medeltid och fram till idag, liksom lägen för gårdar och byar. Strukturer som kräver stora arbetsinsatser, som stengärdesgårdar och andra gränsmarkeringar kan också vara långlivade, även om de stora skiftesreformerna innebar nya gränser i många fall. I det aktuella området är vattenkraften ett exempel på en ”seg struktur”, där fallen vid Mölndal använts i hundratals år som energikälla för en rad olika verksamheter. Totalt sett är det dock förändring som präglar undersökningsområdet, inte bara 1900-talets landskapsomvandlingar med nybyggen av olika slag, utan också tidigare förändringar. Hade vi haft tillgång till ännu äldre kartor, hade vi med största sannolikhet kunnat urskilja landskapsomvandlingar även längre tillbaka i tiden. 42 Bilaga 2. De kommunala kulturminnesvårdsprogrammen Här följer en redogörelse av kända kulturmiljöobjekt i området som har lagskydd och kulturhistoriska värden på nationell, regional och lokal nivå. Bestämmelsen riksintresse är avsedd att skydda sådana kulturmiljöer som dokumenterar olika utvecklingsperioder i vårt lands historia. I området finns två kulturmiljöobjekt av riksintresse: • Gunnebo (KO 28) • Kvarnbyn (KO 29) I de kommunala kulturminnesvårdsprogrammen finns följande objekt beskrivna i området. 1. Gunnebo utgör en nyklassicistisk slottsanläggning och park från 1780‒1790-talet, ritad av CW Carlberg (stadsarkitekt i Göteborg) och uppförd av affärsmannen John Hall. Byggnaden och formträdgården är utformad med franska ideal och den tillrättalagda naturen inspirerad från den engelska parken. Slottet och parken är kulturreservat och byggnadsminne. 2. Kvarnbyn är en välbevarad industrimiljö med bostäder. Platsen kring fallen i Mölndal har lång historisk tradition, men dagens miljö representeras av byggnader från 1800och 1900-talet. 3. Mölndals Kvarnby innehåller bostäder i traditionell trähusarkitektur och terrasserade trädgårdar från mitten av 1800-talet och framåt. 4. Grevdämmet, sågverks- och senare spinnerimiljö med bevarad vattenkraftanläggning från slutet av 1800-talet till mitten av 1900-talet. 5. Papyrus, pappersbruksmiljö med arbetarbostäder, disponentvilla och park från mitten av 1800-talet. Miljön har anor med papperstillverkning tillbaka till 1600-talet. 6. Forsåker, bostadsbebyggelse för arbetare från slutet av 1800- början av 1900-talet. Området har karaktär av jordbruksby och bostadskvarter med inslag av föreningslokal och frikyrka och visar övergången från jordbruks- till industrisamhället. 7. Krokslätts fabriker industriarkitektur med spinneri från början av 1900-talet. 8. Svejserdalen med Lackarebäcks gård och Ekekullen är en bevarad bokskogsravin och dämd bäck med kvarnlämningar. På Ekekullen ett bevarat ekbestånd i miljö som tidigare använts som mötesplats för frälsningsarmén och nykterhetsrörelsen. 9. Västra Enerbacken utgörs av landskapsanpassad och omsorgsfullt utformad flerbostadsbebyggelse från 1960-talet. 43 10. Kristinedals småhusområde är ett enhetligt utformat bostadsområde med tidstypisk detaljplan från mitten av 1960-talet. 11. Råda Säteri är en herrgårdsmiljö med bebyggelse och park från 1700-talets senare del, och är dessutom byggnadsminne. 12. I Pixbo ligger sommarvillor från sekelskiftet i naturskönt läge vid Rådasjön mitt emot Råda säteri. 13. Pixbo Herrgård, herrgård från 1800-talets senare del med dammanläggning. 14. Lyckholms bryggeri utgör en väl bibehållen industrimiljö med bryggeri invid Mölndalsån från 1880-1890-talet. 15. Almedals fabriker innehåller kulturhistoriskt intressant industribebyggelse. 16. Råda kyrkomiljö. Välbevarad kyrkomiljö med träkyrka från 1700-talet med takmålningar och två äldre skolbyggnader samt komministerbostad med tidstypisk arkitektur. 2.1 Gunnebo Gunnebo slott finns i nordöstra delen av Mölndals kommun mellan Mölndal och Pixbo. Anläggningen ligger på en halvö mellan Stensjön och Rådasjön. Slottet och parken är kulturreservat och byggnadsminne. Egendomen har anor från 1300-talet. Gunnebos historia kan följas tillbaka till slutet av 1300-talet, då namnet för första gången uppträder på en storgård med tillhörande kvarn. Sedan dess har gården varit i kunglig, kyrklig och frälse ägo. Gunnebo slott byggdes som sommarvilla i trä åt familjen Hall på 1780‒1790-talet i nyklassicistisk stil med slottsanläggning och park, ritad av CW Carlberg (stadsarkitekt i Göteborg). Byggnaden och formträdgården är utformad med italiensk-franska ideal och den tillrättalagda naturen är inspirerad från den engelska parken. Slottet och parken är kulturreservat och byggnadsminne. Inför planer att återställa 1700-tals parken har arkeologiska undersökningar genomförts på senare år av Gunnebo slotts 1700-tals orangeri, engelska parken, utsiktsplatsen, vinhus terrassen och eremitaget (Bakunic & Bäcklund Blank 2011). Dessförinnan undersöktes platsen för köksträdgården innan den återuppbyggdes (Schmitt 1996). 2.1.1 Lagskydd och förordningar • Gunnebo utgör riksintresse för kulturvården – området skall skyddas mot åtgärder som kan skada kulturmiljön, (Miljöbalken 3 kap. 6 §). Slott och park är dessutom klassade som byggnadsminnen enligt kulturminneslagen och omfattas av särskilda skyddsföreskrifter. • Delar av området ingår i kommunens naturvårdsplan, (område 183, 185, 186). • Gunnebo med omgivningar blev kulturreservat 2003. 44 Bild 1. Röd markering anger området Gunnebo. Figur kommer från Mölndals kommuns Kulturmiljövårdsprogram. Kulturmiljöer i Mölndal, Kållered & Lindome. Kulturmiljövårdsprogram för Mölndals kommun 2000. 2.2 Mölndals Kvarnby - Industrimiljö I äldre tider, då jordbruket var huvudnäring, dominerade kvarnverksamheten kring forsen. Med staden Göteborgs grundande på 1600-talet ökade efterfrågan på andra produkter, och kvarnverken användes nu även till att bereda filtar och stampa kläde. Under 1700-talet, då bok- och tidningsproduktionen ökade och den statliga och kyrkliga administrationen utökades, blev papperstillverkningen en av huvudverksamheterna - en verksamhet som tills nyligen utgjort en av de två viktigaste industrierna vid forsen. Linoljefärgens stora genomslag under tidigt 1800-tal ledde till oljeslageriernas etablering, en verksamhet som sedan togs över av Svenska Oljeslageriaktiebolaget. SOAB. Med de nya moderna färgernas genomslag minskade efterfrågan på linoljeprodukter, och nyligen lades även denna verksamhet ned. 1800-talet var också det århundrade då textilindustrin växte fram, och längs med forsen etablerades ett stort antal textilfabriker - huvudsakligen spinnerier. Med fabrikerna kom en stor mängd arbetare -vid mitten av 1800-talet sysselsattes totalt mer än tusen personer i Kvarnbyn. Utöver textilindustrin fanns pappersbruk, sockerbruk, kvarnar och oljeslagerier. Av socknens drygt 4000 invånare bodde ungefär 2500 i Kvarnbyn, och det var nu som bostadsbebyggelsen började breda ut sig på bergssluttningarna kring Fallen. Samtidigt tillkom skolor, bibliotek, handelsbodar och sjukhus, och Gamla torget blev centrum lik traktens saluhandel; ett helt nytt samhälle växte fram i Kvarnbyn. Underl909-talet fortsatte textilindustrin att expandera, utöver spinnerierna etablerades strumpfabrik, trikåfabrik, färgerier mm. Samtidigt fortsatte SOAB och Papyrus att utveckla sina verksamheter. Med industrins utökade verksamheter samlades allt fler funktioner kring Gamla torget, lär låg postkontor, butiker, stadhus mm. 45 Kvarnverksamheten, som hela tiden pågått parallellt med de övriga tillverkningarna, pågick fram till 1940-talet, då den sista kvarnen lades ned. Med kvarnnedläggningen gick en månghundraårig verksamhet i graven. Några decennier senare drabbades tekoindustrin av en svår kris. Många företag tvingades lägga ned, och i början av 1980-talet avvecklades den sista textilindustrin. 2.2.1 Viktiga karaktärsdrag Forsen - Forsen utgör kärnan och förutsättningen för hela områdets framväxt. Fallen har använts som energikälla ända sedan medeltiden, och längs med forsen finns en mängd spår, som illustrerar hur man utnyttjat vattenkraften. Dessa spår, i form av tuber, rännor, dammluckor och spångar, utgör en viktig det av områdets historia. Även spåren av äldre byggnader, i form av grundmurar och fundament, är viktiga, då de vittnar om områdets historiska utveckling. Industrimiljökaraktären - Området är först och främst en industrimiljö, och det är viktigt att denna karaktär bibehålls - miljön får inte bli alltför tillrättalagd. Industribyggnaderna - Industribyggnaderna kring forsen är uppförda under olika perioder och speglar olika industriarkitektoniska ideal - från den premoderna periodens röda tegelfasader, via funktionalismens ljusa putsfasader och fram till efterkrigstidens kemiska stålrörsindustrier. Längst upp i Kvarnbyn finns även en träbyggnad kvar från manufakturperioden. Gamla torget - Gamla torget var tidigare Mölndals centrum, här låg stadshuset och här bedrevs handel. Idag är det bara namnet som speglar platsens tidigare funktion. Områdets karaktär skulle vinna mycket om en ny torgkänsla skapades. Naturstensmurar - Ett för området karakteristiskt inslag är alla naturstensmurar, som återkommer såväl vid forsen som i terrasseringarna upp mot bergskullen. Dessa murar utgör värdefulla delar av kulturmiljön. Kvarnbyggnaden - Vid Götaforsliden ligger områdets enda bevarade kvarn. Kvarnfastigheten uppfördes 1858 och är den enda verksamhetsbyggnad, som vittnar om områdets äldre huvudfunktion. Byggnaden ägs av Mölndals kommun och är sedan 1983 byggnadsminne. 2.2.2 Lagskydd och förordningar • Industrimiljön utgör riksintresse för kulturvården - området skall skyddas mot åtgärder som kan skada kulturmiljön (Miljöbalken 3 kap. 6 §). • Kvarnhjulet 1 är byggnadsminne enligt Kulturminneslagen och omfattas av särskilda skyddsföreskrifter. • Området söder om farsen omfattas av en detaljplan, med särskilda bestämmelser som reglerar hanteringen av kulturvärden i bebyggelsen. 46 2.2.3 Mölndals kommun rekommenderar • Forsen utgör en av kommunens mäktigaste platser, och bör därför göras tillgänglig genom förbättrade promenadstråk, broar och utsiktsplatser. Av samma anledning bör en viss upprensning av vegetationen kring forsen göras. • Befintliga spår, i form av tuber, rännor, damm luckor och spångar, skall bevaras. • Tillbyggnader, ombyggnader och andra ändringarskall utföras varsamt, så att bebyggelsens karaktärsdrag bevaras. Här spelar material, färgval, fönster- och entréutformningar en viktig roll. • Nya byggnader bör utformas med särskild hänsyn till bebyggelsens karaktär, samtidigt som de bär samtidens prägel. På så sätt kan vår tids tillskott i miljön bilda framtida spår i området. • Det är viktigt att kringmiljön inte blir alltför tillrättalagd. Spår från den industriella epoken bör bevaras, och den historiska dimensionen bör lyftas fram. • Naturstensmurar bör underhållas. Bild 2. Röd markering anger området Mölndals Kvarnby - Industrimiljö. Figur kommer från Mölndals kommuns Kulturmiljövårdsprogram. Kulturmiljöer i Mölndal, Kållered & Lindome. Kulturmiljövårdsprogram för Mölndals kommun 2000. 2.3 Mölndals Kvarnby - Bostadsbebyggelse Den äldsta bostadsbebyggelsen i Kvarnbyn var de lantbruksgårdar, som fanns i nedre delen av området, och de gårdar, som kvarnägarna lät uppföra i anslutning till kvarnarna. Kvarnverksamheten var ända fram till 1830-talet en huvudverksamhet i byn, och till många av kvarnarna hörde en gård med mangårdsbyggnad, magasin, stall och ofta även en ladugård Av alla dessa kvarngårdar finns endast enstaka byggnader kvar. Den bäst bevarade miljön är Royens kvarngård, där Mölndals Hembygdsförening har sina lokaler. Utöver kvarngårdarna fanns endast ett begränsat antal bostadshus i Kvarnbyn under 1800talets första del. Den förindustriella verksamheten sysselsatte ett hundratal personer, och bostadsfrågan löstes huvudsakligen på andra sätt än genom egnahemsbyggande. Det var 47 först i samband med textilindustrins etablerande vid mitten av 1800-talet, som bostadsbebyggelsen började växa fram på bergssluttningarna kring forsen. Bebyggelsen uppfördes av arbetarna själva, på mark som arrenderades av de olika bolags- och fabriksägarna. På norra sidan om forsen bodde huvudsakligen de som arbetade i Delbancos oljeslageri, på södra sidan huvudsakligen de som arbetade i Franckes Rosendahlsbolag. Ofta lånade man pengar av fabriksägaren för hushygget, och på så sätt knöts arbetarna till fabrikerna både genom arrende samt lån. Genom åren har de flesta stugorna byggts till, både på höjden och på bredden, och det finns knappt två hus som är identiska i Kvarnbyn idag. Variationen i bebyggelsen är ett för området typiskt karaktärsdrag, som bidrar till områdets historiska och miljömässiga kvaliteter. Trots alla förändringar präglas bebyggelsen fortfarandeav en enhetlig byggnadstradition, och det är viktigt att denna tradition bibehålls även i framtiden. Utöver bostadshusen finns andra karaktärsbildande miljöelement, såsom uthus, terrasseringar och naturstensmurar. Även gatunätet, med sina branta lider, är typiskt för Kvarnbyn. För att området skall behålla sin särskilda karaktär är det viktigt, att även dessa yttre element behandlas på ett medvetet sätt. 2.3.1 Viktiga karaktärsdrag Byggnadstraditionen - Bebyggelsen i Kvarnbyn domineras av en traditionell trähusarkitektur med naturstens grunder, stående locklistpaneler i ljusa kulörer, sadeltak med rött lertegel och två- eller treluftsfönster. Denna bebyggelsekaraktär är avgörande för Kvarnbyn som kulturhistorisk helhetsmiljö, och det är därför viktigt, att även framtida ändringar utförs på ett för området traditionellt sätt. Uthusen - Inom området finns en mängd uthus, som utgör ett karakteristiskt inslag i bebyggelsemiljön. Murar och terrasseringar - Bebyggelsen klättrar upp för de branta bergssluttningarna, och området innehåll är därför en mängd olika terrasseringar med murar i natursten som utgör en viktig del i miljön. Det är där för viktigt att dessa underhålls, så att de bevaras för framtiden. Trånga informella passager emellan husen - Det finns få gator i Kvarnbyn men desto fler informella passager. Dessa löper på olika sätt genom området, en del är försedda med trappor, andra består av enkla stigar. Passagerna är viktiga för upplevelsen av området och bör därför bibehållas för framtiden. 2.3.2 Lagskydd och förordningar • Bostadsmiljön utgör riksintresse för kulturvården - området skall skyddas mot åtgärder som kan skada kulturmiljön (Miljöhalken 3 kap. 6 ). • Området omfattas av en detaljplan, med särskilda bestämmelser som reglerar hanteringen av kulturvärden i bebyggelsen. 48 2.3.3 Mölndals kommun rekommenderar • Tillbyggnader, ombyggnader och andra ändringar skall utföras varsamt, så att bebyggelsens karaktärsdrag bevaras. • Befintliga uthus bör, i så stor utsträckning som möjligt, bevaras. • Nya byggnader skall utförmas med stor hänsyn till befintlig byggnadstradition. • Uthus bör utformas och placeras på traditionellt sätt. Pulpettakformen är att föredra framför sadeltak. • Murar och terrasseringar hör bevaras. • “Införmella passager” mellan husen bör hållas öppna. 2.4 Grevdämmet Grevedämmet ligger i den övre delen av Mölndalsfallen, i nära anslutning till Stensjöns utlopp. I äldre tider fungerade nedre delen av Grevedämmet vid Rackarebron som upptagningsplats för timmer. Området ingår i ett större vattensystem, som ända in på 1890talet användes som en viktig flottningsled. Timret kom från de skogrika områdena i inlandet, togs upp vid Grevedämmet, där stockarna antingen lastades på vagnar eller släpades förbi den branta forsen, för att sedan föras vidare till Göteborg via Mölndalsån. En del av timret togs omhand lokalt, och området kom därför tidigt att bli viktigt för virkeshandeln. Kring virkeshanteringen växte även en viss förädlingsverksamhet fram, och redan på 1600-talet fanns sågkvarnar vid Grevedämmet. Virkeshanteringen dominerade fram till mitten av 1800-talet, då den första textilindustrin etablerade sig vid Grevedämmet. Vid dämmet fanns två fallrättigheter, och Bettyholms spinneri, som den ursprungliga fabriken hette, uppfördes vid det nedre fallet. Några år senare köptes den övre fallrättigheten in, och företagets verksamhet kompletterades med blekeri och väverianläggningar. Endast två bostadshus finns kvar: ett rödmålat boningshus från tidigt 1800-tal, och ett grönmålat hus från 1890-tal. Det röda huset uppfördes ursprungligen som bostad för fabriksägarfamiljen, men kom senare att användas som personalbostäder. Det gröna huset uppfördes som personalbostad, men kom senare att användas som ägarbostad. Kvar i området finns också Grevedämmets skola, uppförd under 1860-talet. Den virkesrelaterade verksamheten i området upphörde under slutet av 1800-talet. Med järnvägens utbyggnad minskade flottningsledens betydelse, och på 1910-talet revs det sista sågverket. Man satsade istället på textilindustrin, och under 1920-talet och framåt sker en omfattande utbyggnad av fabriksområdet. Företaget hade nu slagits samman med Forsåkers Fabriker, och det nya bolaget drev textilindustrin fram till dess att det lades ned under slutet av 1960-talet. 49 2.4.1 Viktiga karaktärsdrag Turbinhuset - I områdets nordöstra del finns ett turbin hus från senare delen av 1800-talet bevarar. Även själva turbinen finns kvar, samt delar av den vattenränna, som ledde vattnet in i turbinhuset. Anläggningen visar hur vattenkraften tidigare utnyttjades i fabriken, och är därför teknikhistoriskt mycket intressant. Den är dessutom en av de få vattendrivna anläggningar, som finns kvar längs med Mölndalsfallen, och det är därför angeläget att den bevaras. Till anläggningen hör också ett dämme, där vattenmängden kunde regleras med hjälp av olika dammluckor. Ett återställande av anläggningen skulle tillföra stora pedagogiska värden till området. Den varierade bebyggelsemiljön - Bebyggelsen i området har uppförts under olika perioder och omfattar såväl industribyggnader som bostadshus och institutionshus. Denna funktionsmässiga variation illustrerar komplexiteten i de äldre industrimiljöerna. Även om byggnaderna idag inhyser andra verksamheter än de ursprungliga, kan man ur bebyggelsen avläsa den tidigare funktionen. 2.4.2 Lagskydd och förordningar • Grevedämmet utgör riksintresse för kulturvården - området skall skyddas mot åtgärder som kan skada kulturmiljön (Miljöbalken 3 kap. 6 ). • Området ingår i kommunens naturvårdsplan, område 180). 2.4.3 Mölndals kommun rekommenderar • Tillbyggnader, ombyggnader och andra ändringar skall utföras varsamt, så att bebyggelsens karaktärsdrag bevaras. • Det är önskvärt att turbinanläggningen, med dammluckor, vattenränna och turbinhus återställs i funktionsdugligt skick. 2.5 Papyrus Papperstillverkningen vid Mölndalsfallen har anor från 1600-talet, då det första pappersbruket etablerades. Allt papper tillverkades under denna period för hand, och råvaran utgjordes av l00% linnelump. Ända fram till 1800-talet utgjorde textillump grunden för papperstillverkningen. Alla böcker och allt annat skrivet och tryckt material från denna period är alltså producerat på papper, som tillverkats av gamla urslitna skjortor och andra klädesplagg. Pappersbrukens produktion var helt beroende av den mängd avlagda linneplagg som de kunde samla in - en inte helt lätt uppgift i det fattiga och glesbebyggda Sverige, där folk gick klädda i vadmalskläder. Det första pappersbruket lades ned redan efter några år. Under 1700-talet grundades två nya bruk, och det var nu som papperstillverkningen kom igång på allvar. Efterfrågan på såväl skriv- och tryckpapper som enklare papper till omslag, påsar och strutar, låg bakom den expanderande papperstillverkningen, och denna efterfrågan växte under 1700-talet alltmer. Underslutet av 1700-talet köptes de båda bruken in av en ny ägare, och produktionen koncentrerades till det ena av pappersbruken Korndals. Korndals pappersbruk övergick under mitten av 1800-talet från pappersbruk till maskin pappersbruk, och företaget var dåtidens största och tekniskt mest avancerade bruk i Sverige. På 1850-talet köptes företaget in av Rosendahls Fabriker AB, som tidigare ägde både textilindustrier och sockerbruk vid forsen. Pappersråvaran var nu träflis, som med 50 hjälp av kemisk kokning kunde ersätta den tidigare textillumpen. Så småningom kom företaget att köpas in av Markus Wallenberg som 1895 bildade Papyrus. 2.5.1 Viktiga karaktärsdrag Industrimiljön - Industribebyggelsen sträcker sig över en lång tidsperiod - Genom åren har en mängd till- och ombyggnader genom förts, men bebyggelsen speglar fortfarande olika epoker i områdets industrihistoriska utveckling. Mölndalsån - Ån utgör förutsättningen för hela områdets framväxt. Tillgång till vatten har allt sedan det första handpappersbruket anlades varit nödvändig för papperstillverkningen, och längs med ån finns en mängd spår, som visar hur man tidigare utnyttjade vattnet. Villa Papyrus med omgivande parkmiljö - Villan uppfördes under 1870-talet som disponentbostad. Än idag berättar villan, genom sin monumentala utformning och storslagna parkanläggning, om vilken stark roll företagsledaren Francke hade i dåtidens Mölndal. Den omgivande parken utgör en såväl kulturhistoriskt som miljömässigt viktig miljö. Personalbostäderna - Det som är speciellt med Papyrusområdet, förutom den långa kontinuitet av papperstillverkning vid Mölndalsfallen som industrin representerar, är alla de personalbostäder, som efterhand kom att uppföras i anslutning till fabrikerna. Under de senaste decennierna har många av dessa tjänstebostäder rivits. Områdesmuren mot Kvarnbygatan - Fabriksområdet avskärmas mot Kvarnbygatan genom en röd tegelstensmur. Muren illustrerar hur viktigt det var för sekelskiftets fabriksanläggningar att uppvisa ett ordnat och estetiskt yttre Samtidigt har den stora stadsmiljömässiga kvaliteter, och det är därför viktigt, att den underhålls och bevaras. Mellan parken och gamla Kvarnbygatan finns ett äldre staket i smidesjärn bevarat. 2.5.2 Lagskydd och förordningar • Delar av området ingår i kommunens naturvårdsplan, (område 177). • Gällande detaljplan motverkar bevarandeintressena. En ny detaljplan, som syftar till att säkerställa kulturvärdena i området, bör på sikt upprättas. 2.5.3 Mölndals kommun rekommenderar • Befintliga f.d. arbetar- och tjänstemannabostäder bör bevaras. • Tillbyggnader, ombyggnader och andra ändringar skall utföras varsamt, så att bebyggelsens karaktärsdrag bevaras. Här spelar proportioner, material, färgsättning och fönsterutformning en viktig roll. När det gäller Villa Papyrus bör även bevarade originalinredningar bibehållas. • Parkmiljön runt Villa Papyrus bör skötas, så att dess nuvarande karaktär bevaras. • Tegelstensmuren vid Kvarnbygatan bör restaureras. 51 2.6 Forsåker Namnet Forsåker betyder “åkern vid forsen” och härstammar från den period då området var en jordbruksby. Byn bestod av fyra hemman, och dess marker sträckte sig fram till forsen, därav namnet. Vid Forsåkersgatan finns fortfarande byggnader i form av en stenladugård och ett magasin, som minner om områdets äldre agrara period. Byggnaderna tillhörde ursprungligen Forsåker Kronogård. Mangårdsbyggnaden revs 1983. 2.6.1 Viktiga karaktärsdrag Bebyggelsens placering - Bebyggelsen är placerad invid bergskanten på gatans östra sida. Terrängen är starkt sluttande, vilket gör att tomterna är väldigt små. Byggnaderna har därför placerats med långsidorna mot gatorna, direkt i gatulivet, vilket ger gatan en sammanhållande, nästan stadsliknande karaktär. Byggnadstraditionen - Bebyggelsen i området utgörs av allt från enkla, låga stugor till större tvåvåningshus med flera lägenheter. Resterna av Forsåkers Kronogård - Inom området finns en äldre stenladugård och en magasinsbyggnad bevarad. Byggnaderna tillhörde tidigare Kronogården och vittnar om att Forsåker i äldre tider var en jordbruksby. F.d. Blåbandshuset - Vid Forsåkergatan uppfördes under början av 1900-talet en samlingslokal för nykter hetsrörelsen Blå Bandet. F.d. Metodistkyrkan - Väster om Forsåkersgatan ligger Metodistförsamlingens f.d. kyrka. Byggnaden bestod ursprungligen av ett kapell, som under 1920-talet byggdes till meden ny kyrkolokal. 2.6.2 Lagskydd och förordningar • Området omfattas av en detaljplan, med särskilda bestämmelser, som reglerar hanteringen av kulturmiljön. 2.6.3 Mölndals kommun rekommenderar • Tillbyggnader, ombyggnader och andra ändringar skall utföras varsamt, så att bebyggelsens karaktärsdrag bevaras. • Ny bebyggelse hör placeras på traditionellt sätt invid bergskanten med långsidan mot gatan. Bebyggelsen skall utformas med särskild hänsyn till områdets karaktär. 2.7 Krokslätts fabriker Den industriella textilproduktionen i Krokslätt bör jade under 1870-talet, då det första bomullsväveriet etablerades invid Mölndalsån. Förutsättningarna för textilindustrins genombrott var den alltmer växande marknaden för färdiga textilprodukter. Under hela 1800-talet sker en övergång frän hantverksmässig till industriell produktion, och vid slutet av seklet finns ett stort antal textilfabriker i Västsverige. Anledningen till att väveriet kom att förläggas till Krokslätt var flera: tillgång till det i produktionen nödvändiga vattnet, goda transportmöjligheter, närheten till hamnstaden Göteborg samt billig tomtmark. Krokslätt var dessutom vid industrietableringen en jordbruks by med omfattande obebyggda jordbruksmarker, som kunde tas i bruk vid en framtida expansion. 52 2.7.1 Viktiga karaktärsdrag Industriarkitekturen — Fabriksområdet präglas som helhet av sekelskiftets industriarkitektoniska strömningar med utsmyckade tegelfasader och stora, spröjsade fönster. Det äldre fabriksområdet låg invid ån, men när verksamheten utvidgades under början av 1900-talet, börja de även området på andra sidan Göteborgsvägen att bebyggas. Av det äldre området finns fortfarande en del byggnader kvar, även om själva väveriet har rivits. I det nyare området är fler byggnader bevarade. Förutom de stora väveri- och spinneribyggnaderna finns ert flertal mindre, låga byggnader, som bidrar till att förmedla industrimiljökaraktären. Området är av stor betydelse för stadsbilden, och det är därför viktigt att det ges en framträdande plats. 2.7.2 Lagskydd och förordningar • Den västra delen av området är klassat som byggnadsminne enligt Kulturminneslagen och omfattas av särskilda skyddsföreskrifter. Detta område omfattas även av en detaljplan, med särskilda bestämmelser som reglerar hanteringen av kulturmiljön. 2.7.3 Mölndals kommun rekommenderar • Tillbyggnader, ombyggnader och andra ändringar skall utföras varsamt, så att bebyggelsens karaktärsdrag. 2.8 Svejserdalen med Lackarebäcks gård Lackarebäcks gård ligger vid Svejserdalen, en vacker bäckravin, som idag ligger inklämd mellan industriområden och trafikleder. Under 1700- och 1800-talen låg här en stor herrgård, vars ägor omfattade såväl den bördiga jordbruksmarken i dalgången ned mot ån, som de skogbevuxna markerna på Lackarebäcksfjället och Ekekullen. På 1860-talet inköptes gården som sommarnöje för familjerna Bove och Malm. Att fira på sommarnöje hade då blivit modernt bland överklassen, ett sätt att komma bort från den allt sämre miljön som karakteriserade de dåtida städerna. Lackarebäcksgårdens natursköna omgivningar var idealiska för det starka intresset för natur- och friluftsliv som präglade det senare 1800talet. För att underlätta naturpromenaderna iordningställdes en särskild stig, med trappsteg och stensatta partier, som ledde upp till en utsiktsplats på berget. Stigen finns fortfarande kvar och utgör än idag en vacker promenadväg. 2.8.1 Viktiga karaktärsdrag Svejserdalen är den enda bevarade större bokskogen i kommunen. Under 1800-talet fungerade området som sommarnöje för borgare från Göteborg, och vid sekelskiftet blev de natursköna omgivningarna ett populärt utflyktsmål för såväl göteborgare som mölndalsbor. Än idag utgör området en av kommunens vackraste naturparker. I samband med Boråsbanans framdragning under 1890-talet delades dalen i två delar. På sikt vore det önskvärt att en gångtunnel anordnades genom banvallen. Därmed skulle området åter kunna sammanknytas, vilket skulle förhöja dess värde som naturpark. Lackarebäck - Bäcken har utgjort en viktig förutsättning för områdets utveckling. Kring bäcken finns fortfarande spår av ett tidigare vattenutnyttjande, i form av stenskodda kanter, dämme, kvarngrund och källa. 53 Ekekullen - På kullen växer fortfarande ett restbestånd av ek - det trädslag som i äldre tider dominerade i området. Under tidigt 1900-tal fungerade området som mötesplats för Frälsningsarmén och nykterhetsrörelsen; även fester med dans och tävlingar anordnades. Idag utgör området ett populärt strövområde för de boende i trakten. Gården Lackarebäck - Inom området fanns tidigare en stor herrgård, med manbyggnad och två flyglar. Idag finns endast en flygelbyggnad kvar. Denna byggnad utgör nyckeln till områdets äldre historia, och det är därför viktigt att byggnaden bevaras. 2.8.2 Ingående kulturvärden • Damm • Kvarngrund • Källa • Flygelbyggnad till gården Lackarebäck • Bokskog • Ekskog 2.8.3 Lagskydd och förordningar • För området väster om järnvägen finns en detaljplan, med särskilda bestämmelser som reglerar hanteringen av natur- och kulturvärden. • Delar av området ingår i kommunens naturvärdsplan, (område 173 och 175). 54 Bild 3. Röd markering anger området Svejserdalen och Ekekullen med Lackarebäcks gård. Figur kommer från Mölndals kommuns Kulturmiljövårdsprogram. Kulturmiljöer i Mölndal, Kållered & Lindome. Kulturmiljövårdsprogram för Mölndals kommun 2000. 2.9 Västra Enerbacken Enerbackens flerbostadshusområde stod klart 1964 och är en representant för miljonprogrammet. 2.9.1 Viktiga karaktärsdrag Den inre miljön - Ett för området karakteristiskt drag är de väl planerade inre gårdsytorna, med bevarade naturinslag och stora grönytor. 55 2.10 Kristinedals småhusområde 2.10.1 Kristinedals småhus-område strax ovanför Stensjön stod klart 1964, som del i det s.k. miljon-programmet. Idag förknippas miljonprogrammet främst med stora höghusområden, men större delen av de bostäder som uppfördes var lägre flerfamiljshus och enfamiljshus. Området i Kristinedal är ett utmärkt exempel på det senare, med ett 100-tal småhus, fördelade på fristående villor, radhus och kedjehus. Typiska 60-talsinslag är enplans- och suterränghuset med fasadtegel; carporten samt trafikseparering, med en större huvudgata, Västra Brovaktaregatan, och ett antal mindre återvändsgator. 2.10.2 Mölndals kommun rekommenderar • Underhåll och ändringar skall utföras varsamt, så att bebyggelsens karaktärsdrag bevaras. Här spelar material, färgsättning samt tak- och fönsterutformning en viktigt roll. • Uthus bör utformas med stor hänsyn till befintlig bebyggelse. 2.11 Råda Säteri Säterimiljö med minnen från Ostindiska kompaniets dagar. Råda Säteri är beläget vid Rådasjön och är en herrgårdsmiljö med bebyggelse och park från 1700-talets senare del. Inägorna, väl samlade kring säteriet, omges av ekskog. Den bergiga udden längst i väster är lövskogsklädd med en konstgjord ruin från 1830-talet. Namnet Råda är belagt i skriftliga källor från 1300-talet. Under krigen mot danskarna under 1640-talet förstördes säteriet och blev inte återuppbyggt förrän under slutet av seklet. Omkring 1772 gavs herrgårdsanläggningen sin nuvarande utformning. De nya byggnaderna uppfördes av Martin Törngren, direktör vid Ostindiska kompaniet. En monumentalt anlagd trädgård med terrasser och gångar omger huvudbyggnaden och de bägge flyglarna. Huvudbyggnaden är uppfört i två våningar, medan de bägge flygelbyggnaderna är i en våning. Västra flygeln återuppfördes efter brand 1887. Alla tre byggnaderna har gråmålade träpaneler under valmat tak. Under 1800-talets senare del drevs på säteriet ett omfattande trädgårdsmästeri, och i områdets östra del finns växthus och grunder samt trädgårdsmästarbostad. I väster ansluter området till kulturmiljön kring kulturreservatet Gunnebo slott. 2.11.1 Ingående kulturvärden • Byggnadsminnesmärkt säterimiljö. • Parkområde. • Allé. 56 2.11.2 Kulturhistoriska kvaliteter och värden De äldre bostadshusen och parkmiljön är del i en samlad högreståndsmiljö som minner om det välstånd som skapades genom handeln med Kina och Sydostasien. Säteriet är ett mycket fint och välbevarat exempel på byggnadskonst och miljögestaltning för de högre samhällsskikten under 1700-talets senare del. Landskapsbilden kring byggnaderna, träden i allén samt trädgården, stenmurarna och de vida utblickarna är betydelsefulla delar i denna helhet. 2.11.3 Lagskydd och förordningar Säteriets huvudbyggnad, de två flyglarna samt de två magasinen skyddas som byggnadsminne genom Kulturminneslagen kapitel 3. Skyddsföreskrifter finns utarbetade för byggnadsminnet vilka skall följas. Vid eventuell förändring skall godkännande till ändringen inhämtas från länsstyrelsens kulturmiljöenhet. Vid eventuell förändring av byggnadsminnet skall tillstånd inhämtas från Länsstyrelsens kulturmiljöenhet. Säterimiljön ingår i sin helhet i Rådasjöns naturreservat, ett kommunalt naturreservat som berör hela Rådasjön och dess närliggande omgivningar. Reservatsbildningen syftar bland annat till att säkerställa landskapets natur- och kulturvärden. 2.11.4 Härryda kommun rekommenderar: • Byggnader inom kulturmiljön som inte är byggnadsminnen skall vårdas så att deras kvaliteter bevaras. Bild 4. Blå markering anger området Råda säteri. Figur kommer från Härryda kommuns Kulturmiljöplan. Underlag till Härryda kommuns översiktsplan 2012. 57 2.12 Villor utmed Banvägen i Pixbo I ett naturskönt läge på den södra stranden av Rådasjön mitt emot Råda säteri ligger ett område med äldre sommarvillor mellan järnvägen och den branta sluttningen ner mot sjön. Området var fram till 1800-talets slut obebyggd utmark till Pixbo herrgård. Då järnvägen Göteborg-Borås började byggas 1892 anlades en anhalt vid Pixbo. De fem stora villorna med lillstugor som finns här är byggda mellan 1892 och 1925. Merparten av de äldre villorna är mycket välbevarade och ger sammantaget en god överblick över de villastilar, som florerade under åren kring sekelskiftet 1900. 2.12.1 Ingående kulturvärden • Större påkostade trävillor från 1900-talets första decennier. • Naturskönt läge vid Rådasjön. 2.12.2 Kulturhistoriska kvaliteter och värden Villorna i Pixbo är exempel på den mer påkostade villabebyggelse, som välbärgade göteborgare kring sekelskiftet lät uppföra i natursköna lägen. De äldre villorna mot sjön är av stort kulturhistoriskt värde genom sin variationsrika villaarkitektur. Sommarvillorna ligger vackert invid Rådasjön och bildar fond till Råda säteri. Detta gör dem alltjämt till värdefulla inslag i landskapsbilden utmed sjön. 2.12.3 Lagskydd och förordningar Villorna är redovisade med beteckningen q i gällande detaljplan, d.v.s. med krav på hänsyn till de kulturhistoriska värdena vid ombyggnad och förändring. Strandområdet ingår i Rådasjöns naturreservat. 2.12.4 Härryda kommun rekommenderar: • De äldre sommarvillorna bör bevaras och deras individuella särprägel bör bibehållas. Byggnaderna bör ej byggas om eller förvanskas så att deras karaktär går förlorad. • Trädgallring närmast Rådasjön bör utföras med beaktande av de miljömässiga effekter detta får för såväl villorna, som för Råda säteri på andra sidan sjön. 58 Bild 5. Blå markering anger området villor utmed Banvägen i Pixbo. Figur kommer från Härryda kommuns Kulturmiljöplan. Underlag till Härryda kommuns översiktsplan 2012. 2.13 Pixbo Herrgård Herrgårdsanläggning med herrgård från 1800-talets senare del med dammanläggning samt omgivande grönområden med höga naturvärden. 2.13.1 Beskrivning Av det befintliga bostadshuset är nedervåningen från 1700-talet, medan övervåningen tillkom sedan grosshandlare Josef Heyman övertagit gården under 1860-talet. Under Heymans tid bedrevs på Pixbos mark en omfattande fruktodling och trädgårdsrörelse. Då anlades också det system av dammar, som avvattnades från damm till damm, och som alltjämt finns kvar. Mellan de tre dammarna i den norra delen av miljön finns stensatta dämmen och stenskodda kanaler. Sammanlagt fem dammar finns kvar, även om en av dem, den s.k. Björndammen, idag ligger inne i ett villaområde. Ovanför herrgården leder en väg med stensatta kanter förbi den västligast belägna dammen och vidare mot Gunnebo slott. 2.13.2 Ingående kulturvärden • Dammanläggningar. • Herrgård. • Stensatt väg. 59 • Allé utmed vägen sydväst om herrgården. 2.13.3 Kulturhistoriska kvaliteter och värden Herrgårdsbyggnaden är delvis ombyggd, men mycket av exteriörens utformning från den senare hälften av 1800-talet återstår alltjämt. Dammarna och den stenkantade vägen har flera välbevarade konstruktionsdetaljer och är intressanta inslag i miljön. Miljön kring herrgården är uttagen som särskilt betydelsefull natur- och kulturmiljö genom att den gränsar direkt till Gunneboparken, vilken är av regionalt intresse för friluftsliv med högt rekreationsvärde. 2.13.4 Härryda kommun rekommenderar • Miljöns natur- och kulturvärden är nära sammanlänkade, vilket innebär att naturvårdande åtgärder är positiva för kulturvärdena. Det är viktigt att dammarna bibehålls och skyddas från att växa igen. Bild 6. Blå markering anger området Pixbo Herrgård. Figur kommer från Härryda kommuns Kulturmiljöplan. Underlag till Härryda kommuns översiktsplan 2012. 60 2.14 Lyckholms bryggeri Byggnaderna på före detta Lyckholms bryggeri uppfördes mellan åren 1880-1950-talet. Lyckholms bryggeri omfattar en komplett grupp med bryggeribyggnader uppförda runt en gård. Området som helhet har stora industrihistoriska, socialhistoriska och arkitekturhistoriska värden. Bryggerikomplexet omfattar ett tiotal byggnader uppförda i en till fem våningar. Bryggeriet grundades 1880 av J W Lyckholm som köpt mark från Skår Västergården. Tomten låg intill Mölndalsån som gav goda transportmöjligheter för bränsle och råvaror. För att klara bryggeriets behov av gott vatten inköptes också mark kring Kallebäcks källa. Anläggningen byggdes ut i flera etapper fram till 1950-talet. Första etappen uppfördes 1880–81 enligt ritningar från A L Thunes Mekaniska verkstad i Oslo. Den omfattade mälteri, brygghus, jäskällare, lagerkällare samt ångpanne- och maskinhus på tomtens södra del mot nuvarande Skårs led. 1882–86 utökades bryggeriet med en lagerkällare längs östra tomtgränsen, ett stall vid västra sidan och ett nytt pannhus. Åren 1889–91 genomfördes också flera nybyggnader och större ombyggnader. 1898 utvidgades anläggningen med ett område mot norr. Vid 1900-talets början byggdes också bostäder för de anställda öster om själva bryggeritomten. 1927 gick J W Lyckholm samman med Pripps bryggeri. Bryggeriet lades ner 1975 och byggnaderna har sedan dess använts som verkstäder, kontor m. m. De anställdas bostäder utanför bryggeritomten revs i samband med utbyggnaden av Kungsbackaleden och i norr har disponentvillan med anslutande trädgård ersatts med en stor industribyggnad. 2.14.1 Viktiga karaktärsdrag De flesta av byggnaderna från bryggeriets första år 1880–1900 är bevarade och området som helhet har en ovanligt väl bibehållen industrimiljö. Det är ett typiskt exempel på en anläggning från den tidiga industrialismens tid. Bryggeriet är anlagt vid ett vattendrag för att underlätta transporter. Mellan stallet och mälteriet finns fortfarande en port som användes för att ta in gods från pråmarna i Mölndalsån. Bostadshusen i direkt anslutning till industribyggnaderna visar att anläggningen hade brukskaraktär. Byggnaderna längs Nellickevägen, Skårs led och järnvägen bildar en sammanhängande enhet som belyser produktionsnätet i tidig bryggeriindustri. Flera interiörer är relativt välbevarade och i några av byggnaderna finns teknikhistoriskt intressanta detaljer kvar. Av särskilt intresse från socialhistorisk synpunkt är att anläggningen omfattar både en monumental stenvilla för ägaren och ett enkelt bostadshus av trä för de anställda arbetarna samt att de ligger mycket nära varandra. Flera av byggnaderna har karaktäristiskt utformade exteriörer och har därför arkitekturhistoriskt värde. ”Villans” interiör med mycket rik utsmyckning är väl bevarad och delvis unik. 2.14.2 Lagskydd och förordningar • Bevaringsprogram 1975, utredningsområde. Förslag till skydd enl KML 3 kap. Byggnadsminnen. 2.15 Almedals fabriker Almedals fabriker är en välbevarad rest av den en gång omfattande och betydelsefulla industrimiljön längs Mölndalsån. Sedan 1800-talets förra hälft har området utvecklats i takt med industrins uppgång, etablering och avveckling i dalgången. Den första industriella 61 anläggningen på denna plats var ett färgeri anlagt 1830. Det förändrades till textilfabrik av H Wesslau 1846 och anläggningen byggdes sedan ut i etapper. Detta blev det första lyckade försöket att industrialisera linnetillverkningen. Här startades ångdrivet spinneri och väveri. Almedahls – återuppbyggt på 1870-talet Almedahls fabriker brann ned 1858, men återuppbyggdes till en komplett linneindustri med spinneri och väveri, färgeri, kontor, magasin och verkstäder. Omkring 1910 gjordes den sista större om och tillbyggnaden och Almedals fabriker hörde i början av 1900-talet till Göteborg som rådets största textilföretag. Idag utgör tegelbyggnaderna och den delvis bevarade fabriksskorstenen ett industrihistoriskt värdefullt inslag i miljön längs Mölndalsån. Anläggningen är också ett intressant komplement till Lyckholms Bryggeri. 2.15.1 Viktiga karaktärsdrag Almedalsområdet har ett läge i staden som gör kopplingarna till omgivningarna viktiga både funktionellt och upplevelsemässigt. • Tillgänglighet till Mölndalsån. Åns vatten skapar ljus och friskhet i den täta stadsmiljön. Ån ger tillsammans med de bevarade fabriksfasaderna en tidlös känsla av gammal industristadsmiljö. • De etablerade gaturiktningarna – Skårs Led och (Gamla) Almedalsvägen. Kallebäcks Bro, (Gamla) Almedalsvägen och Skårs Led har varit viktiga vägar mot Örgryte respektive Kallebäck och Borås. De skapar både riktningar och rum med kulturhistorisk tyngd. • Många intima stadsrum med omgivande karaktärsfasader. Fabriksområdet rymmer ett antal stadsrum med grändkaraktär, gatukaraktär och torgkaraktär. Dessa rum ställer krav på att de omgivande byggnaderna bevaras och kompletteras med omsorg. 2.15.2 Lagskydd och förordningar I Göteborgs kommuns bevarandeprogram beskrivs Almedals fabriker under övrigt. 2.15.3 Göteborgs kommun Stadsbyggnadskontoret har påbörjat ett arbete med att ta fram en detaljplan för blandad stadsbebyggelse vid Almedals fabriker Ett nytt Kulturmiljöunderlagsprogram för Almedals fabriksområde färdigställdes 2014–11–25. 62 Bild 7. Blå markering anger området Råda kyrkomiljö. Figur kommer från Härryda kommuns Kulturmiljöplan. Underlag till Härryda kommuns översiktsplan 2012. 2.16 Råda kyrkomiljö Råda kyrka finns i västra delen av dagens Mölnlycke tätort. Strax ovan kyrkan ligger skolbyggnaden och som hörntomt i villakvarteret, mittemot kyrkan, ligger prästgården. Kyrkvägen går från Wendelsberg, förbi kyrkan och till Råda Stock. Mellan de två äldre delarna av kyrkogården fanns tidigare en körväg från Råda säteri till kyrkan. Den är nu gångväg. Råda kyrka är uppförd 1712 och ersatte då en föregångare som var belägen strax intill. Belägg finns för en kyrka på 1550-talet men möjligen har här funnits en kyrka ännu tidigare. Kyrkan är uppförd i liggande timmer samt klädd med lockpanel och taket är klätt med stickspån. Kyrkogården omgärdas av en fint lagd stenmur med en vitputsad stiglucka åt öster. Kyrkskolan är ett välbevarat exempel på en mer påkostad skolbyggnad i trä från 1800-talets senare del. Strax nedanför skolan byggdes i början av 1920-talet en lärarbostad med två lägenheter. 63 Prästgården uppfördes 1931 som komministerbostad och är en byggnad i en och en halv våning. 2.16.1 Ingående kulturvärden • Träkyrka från 1700-talet, takmålningar. • Två äldre skolbyggnader. • Komministerbostad med tidstypisk arkitektur. 2.16.2 Kulturhistoriska kvaliteter och värden Sammantaget speglar de tre vid varandra belägna byggnaderna en välbevarad kyrkomiljö från den tid då kyrka och skola var nära integrerade. Råda kyrka är en träkyrka som speglar både sin tillkomsttid från 1700-talet men speglar genom sin ombyggnad även 1910-talets restaureringsideal. Välbevarade skolbyggnader från 1800-talets mitt. 2.16.3 Lagskydd och förordningar Kyrkan och kyrkogården har ett skydd genom Kulturmiljölagen. 2.16.4 Härryda kommun rekommenderar: • Skolbyggnaderna med deras välbevarade träarkitektur från 1800-talets mitt bör bevaras oförändrad. • Prästgårdens tidspräglade karaktär bör bevaras. • Sammanhangen mellan de nämnda byggnaderna bör bevaras. 64 65 Trafikverket, 405 33 Göteborg. Besöksadress: Kruthusgatan 17. Telefon: 0771-921 921, Texttelefon: 010-123 50 00 www.trafikverket.se