Almedal–Mölnlycke, en del av Götalandsbanan

LOKALISERINGSUTREDNING
Almedal–Mölnlycke, en del av Götalandsbanan
PM Kulturarvsanalys
Projektnummer: 138621
2016-03-15
Projekt Göteborg-Borås
www.trafikverket.se/goteborg-boras
Trafikverket
Postadress: Trafikverket, 405 33 Göteborg
TMALL 0004 Rapport generell v 1.0
E-post: [email protected]
Telefon: 0771-921 921
Dokumenttitel: Almedal-Mölnlycke, en del av Götalandsbanan, PM Kulturarvsanalys
Författare: Carina Bramstång Plura, Betty-Ann Munkenberg och Christina Rosén, Arkeologiska
Uppdragsenheten
Dokumentdatum: 2016-03-15
Ärendenummer:
2014/42317
Projektledare: Malin Odenstedt Lindhe
Uppdragsledare: Bo Asplind, Ramböll
2
Innehåll
........................................................................................................................................................... 4
1
INLEDNING
5
1.1
Bakgrund ............................................................................................................................ 5
1.2
Utredningsalternativ .......................................................................................................... 6
1.3
Syfte ................................................................................................................................... 7
1.3.1 Målsättning och genomförande ........................................................................................... 7
1.3.2 Värdering av kulturmiljöer ................................................................................................... 8
2
ARBETSSÄTT
2.1.1
2.1.2
3
8
Redovisning .......................................................................................................................... 9
Den geografiska omfattningen av undersökningsområdet .................................................. 9
KULTURMILJÖNS FÖRÄNDRING GENOM TIDEN
10
3.1
Stenålder.......................................................................................................................... 10
3.2
Bronsålder och järnålder .................................................................................................. 10
3.3
Medeltid och historisk tid ................................................................................................ 12
3.3.1 By- och/eller gårdstomter .................................................................................................. 12
3.3.2 Vatten, vägar och kommunikation ..................................................................................... 14
3.3.3 Utmark och inägomark....................................................................................................... 16
3.3.4 Landskapet efter sekelskiftet 1900 .................................................................................... 20
3.3.5 De besuttnas lantställen .................................................................................................... 20
3.3.6 Industrialiseringen ............................................................................................................. 24
3.3.6.1
Industrierna vid ån
27
4
VÄRDEFULLA KULTURMILJÖER
27
4.1
Kusten och sjöarnas stenåldersmiljö ................................................................................ 27
4.1.1 Värdering och känslighet.................................................................................................... 27
4.2
Fornborgen och bergens gravar ........................................................................................ 28
4.2.1 Värdering och känslighet.................................................................................................... 28
4.3
Historiska herrgårdar och dess park- och naturmiljö ........................................................ 29
4.3.1 Värdering och känslighet.................................................................................................... 30
4.4
Industrilandskapet i Kvarnbyn och Mölndalsåns dalgång ................................................. 31
4.4.1 Värdering och känslighet.................................................................................................... 32
3
4.5
Utmarken Pixbo med Hulelyckan, samt utmarken Delsjön ............................................... 32
4.5.1 Värdering och känslighet.................................................................................................... 33
5
REFERENSER
34
6
BILAGOR
35
BILAGA 1 . LANDSKAPSHISTORIK UTIFRÅN HISTORISKT
KARTMATERIAL
38
BILAGA 2
43
. DE KOMMUNALA KULTURMINNESVÅRDSPROGRAMMEN
4
1 Inledning
1.1
Bakgrund
Trafikverket planerar att bygga en ny dubbelspårig höghastighetsjärnväg mellan Göteborg
och Borås. Sträckan ingår i Götalandsbanan, den planerade höghastighetsjärnvägen mellan
Göteborg och Stockholm. När hela Götalandsbanan är klar ska det gå att resa mellan
Stockholm och Göteborg på två timmar.
Idag utgörs järnvägen mellan Västra Götalandsregionens två största städer, Göteborg och
Borås, av en enkelspårig järnväg med låg kapacitet (Kust till kustbanan). Med ett nytt
dubbelspår mellan Göteborg och Borås, byggt för hastigheter upp till 320 kilometer/timme,
kan restiderna kraftigt minskas samtidigt som robustheten i järnvägssystemet förbättras.
Den nya järnvägen mellan Göteborg och Borås knyter städerna närmare varandra, stärker
kommunikationerna inom Västsverige och förbättrar kommunikationerna till Landvetter
flygplats.
Projektet Göteborg–Borås är uppdelat i tre delsträckor, vilka har kommit olika långt i
planläggningsprocessen.
• Almedal–Mölnlycke, val av lokaliseringsalternativ (lokaliseringsutredning)
• Mölnlycke–Bollebygd, planförslag
• Bollebygd–Borås, val av lokaliseringsalternativ (lokaliseringsutredning)
Föreliggande PM Teknik är framtagen inom delsträckan Almedal-Mölnlycke.
Figur 1. Geografiskt område för val av lokalisering inom delsträcka Almedal-Mölnlycke
5
1.2
Utredningsalternativ
I lokaliseringsutredningen studeras tänkbara lokaliseringsalternativ och deras
konsekvenser. Mot bakgrund av lokaliseringsutredningen ska Trafikverket ta ställning till
vilket alternativ som ska studeras vidare. Alternativen beskrivs i form av korridorer inom
vilka det bedöms vara möjligt att bygga önskad järnvägsanläggning. Järnvägens sträckning
inom vald korridor utformas först i nästa fas av planläggningsprocessen.
Lokaliseringsutredningen har tagit fram två olika principer för höghastighetsbanan, genom
Mölnlycke alternativt söder om Mölnlycke. Alternativ genom Mölnlycke ansluter till en ny 5spårsstation som ingår i delsträckan Mölnlycke-Bollebygd. Alternativ söder om Mölnlycke
ansluter till delsträckan Mölnlycke - Bollebygd öster om Mölnlycke och har anslutande spår
för regional tågtrafik till befintlig station i Mölnlycke.
De två principerna har tre alternativa korridorer som på olika sätt bedöms kunna inrymma
en järnvägsanläggning enligt uppställda mål. De tre korridorerna är benämnda Raka vägen
(R), Mölndal Nord (M Nord) och Mölndal Syd (M Syd).
Figur 2. Utredningskorridorer för Alternativ Genom Mölnlycke
6
Figur 3. Utredningskorridorer för Alternativ Söder om Mölnlycke
För Alternativ Raka vägen har fokus varit kortast möjliga restid. För Alternativ Mölndal
Nord och Mölndal Syd har fokus varit att möjliggöra resandeutbyte i Mölndal. De två
Mölndalsalternativen skiljer sig främst åt genom att de möjliggör olika sträckningar söder
om Mölndals station, med olika tekniska lösningar och påverkan på omgivningen som
resultat. I Almedal ansluter den nya höghastighetsbanan till befintliga spårsystem, in mot
Göteborgs central. På avsnittet mellan Mölndalsåns dalgång och Mölnlycke alternativt
anslutningen öster om Mölnlycke, kommer den nya järnvägen att gå i tunnel.
1.3
Syfte
Arkeologerna, SHMM har fått i uppdrag att göra en kulturarvsanalys i framtagande av
samrådshandling för val av lokaliseringsalternativ för projekt Göteborg–Borås, etapp
Almedal–Mölnlycke.
1.3.1
Målsättning och genomförande
Omfattning och innehåll i kulturarvsanalysen beskrivs objektspecifikt och innehåller:
• En översiktlig karaktärisering av området som lyfter fram områdets väsentliga
kulturhistoriska särdrag och speglar tidsdjupet från förhistoria till nutid.
• Fornlämningar redovisas i relation till det förhistoriska landskapets utveckling, t.ex.
landhöjning. Särskilt känsliga fornlämningsmiljöer identifieras.
7
• Redovisning av landskapsutvecklingen under historisk tid fram till nutid, analysen
baseras på bl. a. historiskt kartmaterial.
• Redovisning av miljöer och objekt i området som har lagskydd och kulturhistoriska
värden på nationell, regional och lokal nivå.
• Redovisning av kända kulturmiljöer som är särskilt väsentliga för att områdets
kulturhistoriska karaktär ska bibehållas eller stärkas.
• Kulturhistoriska samband och funktioner redovisas.
1.3.2
Värdering av kulturmiljöer
En kulturmiljö kan vara värdefull ur flera olika aspekter. De kriterier som använts i denna
analys är kunskapsvärde, upplevelsevärde och bruksvärde.
Kunskapsvärdet är betingat av den kunskap som kan utvinnas av de element som finns
bevarade. Det kan röra sig om fornlämningar, byggnader, äldre odlingslandskap,
vägsträckningar och mycket annat. Kunskapsvärdet kan finnas i de synliga
kulturlämningarna men det kan också vara ett potentiellt värde, som tas fram eller ökas
genom en arkeologisk undersökning eller annan analys.
Olika kulturmiljöer har olika upplevelsevärde beroende på vem som är iakttagare. I
upplevelsevärdet ligger också ett pedagogiskt värde, där en miljö med högt upplevelsevärde
ofta har ett innehåll som är lätt att uppfatta även för icke-experten. Upplevelsevärdet kan
ökas genom att miljöer görs mer tillgängliga genom till exempel röjning och skyltning.
Bruksvärdet betecknas av att kulturmiljön används. En kulturmiljö är inte statisk och
oföränderlig, snarare kan dess värde ibland ligga just i det faktum att den används. Genom
en fortsatt användning av vägsträckningar, kyrkor, byggnader och odlingsmarker får vi en
kontinuitet bakåt i tiden och en koppling till att äldre tiders bruk hålls vid liv.
Kulturmiljöerna är olika känsliga för nya inslag i landskapet. En del miljöer blir påtagligt
förändrade även av ganska små ingrepp medan andra miljöer är mer robusta och tål nya
inslag utan att kulturmiljövärdet förändras alltför påtagligt.
De mest värdefulla kulturmiljöerna är i allmänhet sådana där flera slags värden
sammanfaller. Enstaka fornlämningar eller kulturlämningar bedöms sällan som
kulturmiljöer. Syftet med kulturmiljöanalysen är alltså inte främst att lyfta fram enstaka
fornlämningar, utan att identifiera historiska samband och processer som är synliga i
dagens landskap och att beskriva vilka konsekvenser det aktuella arbetsföretaget kan få för
kulturmiljön.
2 Arbetssätt
Besiktning i fält, tillsammans med en studie av historiskt kartmaterial och annat relevant
arkivmaterial, samt de kommunala kulturminnesvårds-programmen ligger till grund för
analysen. Kulturmiljöer har avgränsats och studerats på en översiktlig nivå. En samlad
8
bedömning av de kulturhistoriska värdena och dess känslighet, enligt ovan angivna
bedömningsgrunder, har gjorts för de utpekade kulturmiljöerna.
2.1.1
Redovisning
I arbetsområdet har miljöernas kulturhistoriska betydelse och kvaliteter indelats i fem
särskiljande områden som tydliggör viktiga karaktärsdrag: kusten och sjöarnas
stenåldersmiljö, fornborgen och bergens gravar, historiska herrgårdar och dess park- och
naturmiljöer, industrilandskapet i Kvarnbyn och Mölndalsåns dalgång samt utmarken Pixbo
med Hulelyckan, samt utmarken Delsjön. Flertalet av dessa delområden är komplexa och
rymmer flera värdekärnor med särskilt påtagliga kulturvärden. Någon avgränsad
kulturmiljö är mindre och omfattar enstaka gårdsnamn och bevarad utmark. Se vidare sid.
26.
Inledningsvis görs en sammanfattande redovisning av den kulturhistoriska utvecklingen i
hela området. Tre övergripande teman lyfts fram, - vatten, rekreation och
industrilandskapet - vilket speglar områdets kulturhistoriska utveckling i stort.
2.1.2
Den geografiska omfattningen av undersökningsområdet
I en landskapsanalys har viktiga karaktärsdrag särskilts i arbetsområdet. Mölndals dalgång,
Trakten kring Rådasjön, Kikås och Rambo mosse, Lackarebäck samt Mölnlycke tätort.
Figur 4. Den geografiska omfattningen av undersökningsområdet framgår av bilden. I arbetsområdet
har miljöernas betydelse och kvaliteter indelats i särskiljande områden för att tydliggöra viktiga
karaktärsdrag i landskapet; Mölndals dalgång, Trakten kring Rådasjön, Kikås och Rambo mosse,
Lackarebäck samt Mölnlycke tätort.
9
3 Kulturmiljöns förändring genom tiden
3.1
Stenålder
Spåren i landskapet visar att människor levt och verkat i området 10 000 år. På den tiden
växte lövträd och enstaka tallar på höjderna och myrmarkerna var betydligt blötare än
nuförtiden. Vattennivån var omkring 20 meter högre än idag och havet sträckte sig ända in i
Mölndalsåns dalgång. Lämningar från stenålderns kringströvande jägar- och samlarfolk
ligger idag dolda i marken. Föremål såsom yxor och flintredskap från stenåldern har framför
allt hittats i kustområdet och runt de många sjöarna. Från den yngsta delen av stenåldern,
när jordbruket började sätta sin prägel på livet och landskapet, finns ett par uppgifter om
hällkistor (storstensgravar). En skall ha legat norr om Vällsjön och en annan nordväst om
Stensjön. En hällkista vars ruin fortfarande kan beskådas är ”Kung Rings grav”. Det var
emellertid ingen kung som begravdes i stenkistan utan de första bönderna som bodde på
gårdarna väster om Delsjön, där golfbanan ligger idag. Under den yngre delen av stenåldern
ser vi generellt de första indikationerna på en skogsröjning och jordbruk. Allt fler människor
blev då bofasta och successivt blev boskapsskötsel och odling allt viktigare. Att fynden är
relativt få i området för kulturarvsanalysen beror inte på att ingen bodde här då, utan att få
arkeologiska undersökningar har genomförts. Det vi känner till är i huvudsak de fornfynd
som kommer fram vid andra typer av markverksamhet eller fornlämningar som än idag syns
ovan mark.
3.2
Bronsålder och järnålder
Under tidig bronsålder var området förmodligen ganska glest befolkat, det verkar som man
då föredrog att bosätta sig på de stora öarna i innerskärgården. Förmodligen använde man
skogsområdena på fastlandet som resursområde, för jakt och insamling av råvaror. De
kända fornlämningarna från äldre bronsåldern är ett par rösen på bergen väster om Kikås,
där några stormän en gång begravdes.
Även från den yngre bronsåldern och äldre järnåldern är spåren fragmentariska, sannolikt
beroende på de begränsade arkeologiska insatserna i området. I trakten runt sjöarna finns
många lägen som har varit lämpliga för bosättning under den tiden, väldränerade marker
med goda förutsättningar för odling och bra bete. Idag är många av dessa potentiella
boplatser bebyggda. Generellt är perioden yngre bronsålder och äldre järnålder en expansiv
tid när nya landområden tas i bruk.
10
Figur 5. För 10000 år sedan stod havet 21 m högre än idag (på kartan mörkt gråblått) och för 8000 år
sedan hade marken rest sig och vattnet sjunkit till 14 meter över dagens nivå (mellanblått). De röda
markeringarna på kartan visar var de kända fornlämningarna ligger. Merparten av de blå
markeringarna visar fyndplatser, de längs stränderna representerar generellt stenredskap tillverkade
av människor som levde under stenåldern.
Det är också en tid då kulten/religionen präglades av kollektivt agerande. Vid Tulebosjön,
drygt två kilometer söder om utredningsområdet undersöktes år 2000 en plats med
närmare 40 stycken nedgrävda härdar som låg i tre rader på höjden väster om sjön. Exakt
hur ceremonierna utfördes vet vi inte, men om alla eldarna brann samtidigt var det en
imponerande syn. Inom utredningsområdet finns lämningar efter ritualer avsedda för en
mindre krets av människor. Det är ett antal gravar, så kallade stensättningar, på bergen
väster om Kikås.
Från den senare delen av järnåldern stammar den till ytan största fornlämningen i området.
Det är en fornborg, i Lackarebäcksområdet öster om nuvarande järnväg. Rakt över
Mölndalsåns dalgång finns ytterligare en fornborg. Norrut, längs hela Göta älvdalen, kan vi
se kluster av liknande borgar, två/tre tillsammans. Fornborgarna anlades i en tid av oro med
stridigheter och maktförskjutningar, och de kan ses som strategiska delar i politiska
allianser. De fungerade framför allt som varningsposter och tillflyktsorter. Att den yngre
järnåldern periodvis var en orolig tid vittnar också den silverskatt från vikingatid som
hittades i slutet av 1800-talet i området där Kvarnbyskolan ligger idag. Det var Johanna
Carlsdotter Rodhe som grävde i sitt potatisland när hon stötte på bitar av spännen, ringar,
en armbygel, tenar, trådar och några mynt från kontinenten.
11
3.3
Medeltid och historisk tid
3.3.1
By- och/eller gårdstomter
Den agrara expansionen fortsätter under tidig medeltid och sannolikt upptas flera nya
gårdar under denna tid. Under senare delen av medeltiden, från 1300-talets mitt och en bit
in i 1400-talet sker generellt en omfattande omstrukturering och ödeläggelse av gårdar och
jordbruksmark. Orsakerna spekuleras vara flera som t.ex. pest, klimatförändringar och
feodala strukturer.
Nedgångsperioden åtföljs av en nykolonisation på 1500- och 1600-talet. Nyodling sker i
huvudsak under 1500-talet, då sannolikt en del tidigare ödelagda gårdar tas upp på nytt.
I det aktuella området finner vi både byar, med flera gårdar, och ensamgårdar.
Ensamgårdarna kunde dock i många fall vara bebodda av flera olika hushåll. På de äldsta
kartorna är gårdarna bara markerade med schabloner och vi får ingen information om hur
de var organiserade eller hur många byggnader som fanns. Ett bra exempel på ensamgårdar
i området är gården Hulelyckan söder om Kvarnbyn (Se fig. 6 och 7).
Vid by- och gårdstomter som finns belagda i historiskt kartmaterial och i jordeböcker kan
det finnas lämningar från den tid då platsen togs i bruk, t ex från 1500-talet eller ännu
tidigare. Detta gäller särskilt för platser som inte blivit kraftigt förändrade i sen tid.
Eventuellt kan man också påträffa företeelser som vittnar om den senmedeltida
ödeläggelsen. Rätten till ödegårdarnas marker kunde vara föremål för tvister mellan bönder
på närliggande gårdar.
Vid storskiftets tid börjar gårdarna markeras på kartorna med samtliga gårdsbyggnader
utritade och det blir lättare att förstå hur gårdstomterna var organiserade. På
storskifteskartan över Mölndal 1772 ser vi mer eller mindre kringbyggda gårdar på en rad
längs gränsen mellan Mölndalsån och inägorna i väster och utmarken i öster (fig. 4). Upp på
en hög bergskulle, väster om Mölndals centrum, ligger Fässbergs kyrka. För de mindre
gårdarna i den östra delen av utredningsområdet har vi ännu inga kartor. Råda socken hade
dock ett stort inslag frälsehemman, d v s gårdar, som lydde under något storgods. I Råda
socken låg en stor del av gårdarna direkt under Råda säteri under 1600- och 1700-talet.
12
Figur 6. I det aktuella området är de äldsta kartorna från 1694 och de omfattar bara en mindre del i
väster av utredningsområdet. En väg är markerad genom Toltorpsdalen och längs med Mölndalsån
löper ett huvudvägstråk, ett stråk som vi återfinner ända upp i modern tid. Den odlade marken
återfanns i dalgångarna och gårdarna är markerade med schabloner. Röd markering anger
utredningskorridor. Karta Lantmäteriet.
13
Figur 7. På storskifteskartan över Mölndal 1772 ser vi mer eller mindre kringbyggda gårdar på en rad
längs gränsen mellan inägorna i väster och utmarken i öster. Röd markering anger utredningskorridor.
Karta Lantmäteriet.
År 1827 lagstiftades om laga skifte, en omfattande jordbruksreform som innebar att
gårdarna fick sina jordar samlade till stora sammanhängande ”sjok” och att gårdar i flera fall
flyttade till helt nya lägen. Utflyttningen av gårdar till nya lägen har inte studerats i detalj i
området; det är ett omfattande arbete. Lätt att iaktta i kartorna är dock etableringen av torp
och andra mindre bebyggelser på den gamla utmarken, till exempel vid Stensjöns västra
strand. Torp anlades både på de gamla inägorna och ute på de forna utmarkerna. Många
lades ned efter några få decennier, andra lever kvar än idag som småbruk eller fritidshus.
3.3.2
Vatten, vägar och kommunikation
Vattnet är en formande faktor i landskapet och en förutsättning för verksamhet i området.
Värdet ligger i nyttjandet av vatten genom olika tider och är viktig för olika funktioner som
transporter och energi. I forsarna används kraftkällan för kvarnar. Att äga kvarnrättigheter i
14
forsarna har varit betydelsefullt i både Mölnlycke och Mölndal. Vattenvägarna har sannolikt
tidigt nyttjats för samfärdsel. En karta från 1718 visar vattenvägarna till Mölndal med ett
vattensystem från småsjöarna i Morjhult och Tolla i Töllsjö socken ned genom Nedsjöarna,
Landvettersjön, Rådasjön, Stensjön och till Mölndal (fig. 5). Vattenvägarna utnyttjades
också för att flotta timmer från inlandet. Stor betydelse fick de, då skogsnäringen ökade
under 1700-talets senare del, då de större vattendragen brukades som flottningsleder.
Kanalen mellan Rådasjön och Stensjön kallas sedan gammalt för Ståloppet. En gång var
vattenståndet i Rådasjön betydligt högre än i dag, och strömmen i Ståloppet var kraftigare.
Det var tungt att ro motströms fram till Rådasjön, och dessutom var Ståloppet grunt och
stenigt. Efter att åloppet rensades på 1950-talet sjönk Rådasjöns yta något. Strömmen var
därefter inte lika stark och åfåran blev dessutom fri från hindrande stenar. Vattenkraften
fick med tiden en allt större betydelse som råvara i flera produktioner.
Förutom vattenvägar som kommunikationsled finns flera vägar markerade på de äldsta
kartorna. I det gamla agrara landskapet var stigar och vägar ett påtagligt inslag, slingrande
mellan berg och åkrar, utefter sankmarker och hagar. Kontakten med såväl andra byar, som
nödvändiga leder till utmarker och mossar utgjorde förutsättningar för ett fungerande
jordbruk. I det aktuella området är de äldsta kartorna från 1694 men de omfattar bara en
mindre del i väster av utredningsområdet. En väg är markerad genom Toltorpsdalen och
längs med Mölndalsån löper ett huvudvägstråk, ett stråk som vi återfinner ända upp i
modern tid. Först på en karta från 1718 visas landsvägen mellan Göteborg och Borås, över
Landvetter och Härryda. På storskifteskartan över Forsåker 1771 finns en krog markerad
invid vägen utmed Mölndalsån. En annan vägsträcka löper från Mölndalsån upp mot
Kvarnbyn och Stensjön och fortsätter av allt att döma vidare mot Landvetter och inåt landet.
Vägnätet är påfallande likartat genom århundradena. Huvudvägarna längs Mölndalsån och
mot Borås är i stort sett desamma under 1800-talet. I och med det gamla
jordbrukslandskapet förändras så växer en del av de mindre vägnäten och
kommunikationslederna så småningom igen. Den ekonomiska kartan från 1930-talet visar
att vägnätet fortfarande till stora delar är detsamma som tidigare, men en påtaglig
förändring är att järnvägen nu har tillkommit, dels Västkustbanan mellan Malmö och
Göteborg, dels järnväg över Mölnlycke mot Borås.
15
Figur 8. Kartan från 1718 visar vattenvägar över Mölndal mellan Göteborg och Mölnlycke/Landvetter.
Karta Lantmäteriet.
3.3.3
Utmark och inägomark
De historiska kartorna från 1600–1700-tal visar oss ett landskap som dominerades av
utmark, det vill säga sådan mark som inte är åker, äng eller tomter. Den användes som ett
resursområde på en rad olika sätt. Här hämtade man bränsle (småved och torv), här
framställdes träkol, man jagade småvilt, man plockade bär till försäljning och egen
konsumtion och framför allt var det här boskapen gick på bete stora delar av året.
Omkring år 1700 bestod området till stor del av skoglösa betesmarker med mossmarker
emellan. Kartan från 1694 beskriver marken som ”Berg med ljung och smått ene bevuxen”.
Området kan ha sett ut ungefär som naturreservatet vid Sandsjöbacka, mycket öppet och
med betesdjur på ljungmarkerna. Bättre betesmarker fanns dock här och var, som i
Toltorpsdalen som beskrivs såhär ”av skön gräsmark som allmänt till bete brukas”.
16
Figur 9. Kartan visar gården Hulelyckan år 1694. Utmarken runt ägan Hulelyckan bestod till stor del av
skoglös betesmark med mossmark emellan. Den lilla gården omfattade åker, ängsmark, små
beteshagar och tomter. Grått visar åker i bruk och gult markerar ödelagd åker. Karta Lantmäteriet.
17
Figur 10. Den ekonomiska kartan från 1930-talet visar Hulelyckan vid odlingsmaximum. Idag lever
endast namnet kvar och gårdens marker är bebyggda av villamatta. Karta Lantmäteriet.
Inägor är den historiska beteckningen för åker och ängsmark. Små beteshagar fanns också
på inägorna. Inägomarken omgavs av en hägnad (sten- eller trägärdesgård) som skyddade
mot betesdjuren på utmarken. Den odlade marken återfanns i dalgångarna och den var
långt in i 1800-talet till allra största delen ängsmark, slåtterängar där man skördade hö till
vinterfoder. Åkermarken var oftast mycket liten, några få tunnland per gård. Ett bra
exempel från omkring 1700 är den lilla gården Hulelyckan som bara hade 16 ¼ kappland
åker i årligt bruk - de resterande dryga 3 tunnlanden låg öde. Här är vi i en bygd som ännu
18
långt ifrån hämtat sig efter 1600-talets alla krigsår (16 kappland är ½ tunnland eller cirka
2500 m2).
År 1757 lagstiftades om storskifte, vilket gav möjlighet för gårdar och byar att samla spridda
åkertegar till färre och mer samlade enheter. I allmänhet var det bara inägomarken (åker
och äng) som lades i storskifte och det var ovanligt att gårdar flyttades. Stora delar av landet
omfattades av storskiftesreformen och från denna tid har vi storskaliga kartor som täcker en
lång rad byar och gårdar. Först nu får vi mer heltäckande bilder av landskapet, även om
utmarkerna i vissa fall fortfarande är ”vita fläckar”.
Kartan över Pixbo utmark 1755 är fattig på detaljer. ”Högländig, tuvig och mycket
stenbunden mark med ljung och enebuskar” är beskrivningen över större delen av marken.
Närmast Rådasjön har man hägnat in ett stycke bättre mark som används för höslåtter. Här
har en hölada markerats, en påminnelse om höets stora betydelse som vinterfoder för
djuren i en tid då vallodling ännu knappast förekom. En mosse har också markerats av
lantmätaren. Mossarna användes i mycket stor utsträckning till torvtäkt ända fram i
mellankrigstiden. Under 1700-talet var möjligheterna att ta ved till bränsle mycket små i det
nästan avskogade landskapet.
Figur 11. Karta över delar av Pixbo utmark 1755. Röd markering anger utredningskorridor. Karta
Lantmäteriet.
19
Under 1800-talet infördes nya jordbruksmetoder. Förbättrad jordbruksteknik med bland
annat dränering och moderna järnplogar innebar att tyngre marker kunde dikas ut och odlas
upp. Ny åkermark bröts upp på de odlingsbara utmarkerna, man dikade ut och odlade upp
mossmarker och de gamla slåtterängarna. Ängsmarken minskade då till förmån för
vallodling. Anledningen var en intensiv befolkningsökning och behovet av att föda Sveriges
växande befolkning. Samtidigt genomförs laga skifte och flera gårdar flyttas till nya lägen i
landskapet och den gamla gränsen mellan inägor och utmark löses upp. Den stora
befolkningsökningen medförde en proletarisering av landsbygden, då stora grupper aldrig
kom att bli bönder utan förblev torpare och backstugusittare. Torp kunde anläggas både på
de gamla inägorna och ute på de forna utmarkerna. Hela den gamla strukturen i jordbruket
förändrades och landskapet år 1900 var påtagligt annorlunda mot landskapet år 1800. Inom
utredningsområdet är det särskilt tydligt hur de låglänta partierna längs Mölndalsån, som
tidigare var ängsmark i stor utsträckning, nu odlas upp till åker.
3.3.4
Landskapet efter sekelskiftet 1900
Under årtiondena kring sekelskiftet 1900 hade vi odlingsmaximum i Sverige. Landet var
uppodlat i högre grad än någonsin och vi var i stort sett självförsörjande på
jordbruksprodukter. På de gamla utmarkerna med ljunghedar och nästan trädlösa marker
hade man börjat plantera granskog i stor utsträckning. Det hängde samman med att
boskapen inte längre gick på bete ”på skogen” på samma sätt som tidigare utan i högre grad
på betesvallar närmare bebyggelsen. Samtidigt hade en växande skogsindustri behov av
råvara. Detta innebar en märkbar förändring av landskapet, från vidsträckta öppna marker
med vid utsikt över stora områden, till planterad granskog med ofta minimal sikt.
Mekaniseringen av jordbruket medförde att färre människor var sysselsatta på gårdarna,
jämfört med det sena 1800-talet. Torp och små hemman började läggas ned. Många
människor hade emigrerat eller flyttat in till städerna och sysselsättning inom industrin.
Samtidigt innebar den tilltagande turismen att landskapet i stigande grad utnyttjades för
rekreation, snarare än enbart produktion.
Den ekonomiska kartan från 1930-talet över området visar att mycket stora arealer
fortfarande är åkermark. En jämförelse med laga skifteskartorna över den gamla utmarken
visar omvandlingen från utmark till odlad mark, särskilt då i den östra delen av
utredningsområdet, t.ex. vid Kikås eller vid området runt Stensjön på Mölndals gamla
utmarker. En jämförelse med kartan över Pixbo utmark 1755 och ekonomiska kartan knappt
200 år senare ger en tydlig bild av förändringen. Den forna mossen har dikats ut och blivit
en åkeryta; även i norra delen av utmarken har åker odlats upp. Järnvägen går över alltihop
och norr därom ligger ett antal småbebyggelser där det tidigare var kala bergknallar.
Höladan är borta och den gamla slåttermarken igenplanterad med skog.
3.3.5
De besuttnas lantställen
Under framförallt 1700- och 1800-talen kom flera gårdar att förvärvas av förmögnare folk i
första hand från Göteborg. I samband därmed omgestaltades dessa gårdar efter
högreståndsideal till herrgårdar, såsom fallet är i Gunnebo, Råda, Pixbo och Lackarebäck.
Att fira på sommarnöje hade blivit modernt bland överklassen, ett sätt att komma bort från
den allt sämre miljön som karakteriserade städerna.
20
Gunnebo slott finns i nordöstra delen av Mölndals kommun mellan Mölndal och Pixbo.
Anläggningen ligger på en halvö mellan Stensjön och Rådasjön. Egendomen har anor från
1300-talet. Sedan dess har gården varit i kunglig, kyrklig och frälse ägo. Gunnebo slott
byggdes som sommarvilla i trä åt familjen Hall på 1780‒1790-talet i nyklassicistisk stil, med
slottsanläggning och park. Byggnaden och formträdgården är utformad med italienskfranska ideal och den tillrättalagda naturen är inspirerad från den engelska parken.
Riksintresset Gunnebo är väl beskrivet och Gunnebo med dess omgivningar är idag klassat
som kulturreservat.
Öster om kulturreservatet Gunnebo ansluter kulturmiljön vid Rådasjön och Råda säteri.
Namnet Råda finns belagt åtminstone från 1300-talet och säteriet har ända fram i modern
tid varit frälsegård. En stor del av Råda socken har lytt under säteriet, och alltså varit
frälsehemman som betalat årlig avgift till godset. Råda Säteri är en herrgårdsmiljö med
bebyggelse och park från 1700-talets senare del. Inägorna, väl samlade kring säteriet, omges
av ekskog. Den bergiga udden längst i väster är lövskogsklädd med en konstgjord ruin från
1830-talet. Under 1640-talet förstördes säteriet och blev inte återuppbyggt förrän under
slutet av seklet. Omkring 1772 gavs herrgårdsanläggningen sin nuvarande utformning. De
nya byggnaderna uppfördes av Martin Törngren, direktör vid Ostindiska kompaniet. En
monumentalt anlagd trädgård med terrasser och gångar omger huvudbyggnaden och de
bägge flyglarna. Under 1800-talets senare del drevs på säteriet ett omfattande
trädgårdsmästeri, och i områdets östra del finns växthus och grunder samt
trädgårdsmästarbostad.
I öster gränsar Gunneboparken även till Pixbo natur- och parkområde. Området ligger vid
södra sidan av Rådasjön och är mycket kuperat då det är byggt på och runt en höjd som
kallas Björnåsen. Pixbo herrgård, som ligger på den södra sluttningen, har funnits sedan
medeltiden och är uppkallad efter en släkt vid namn Pik. Av det befintliga bostadshuset är
nedervåningen från 1700-talet, medan övervåningen tillkom sedan grosshandlare Josef
Heyman övertagit gården under 1860-talet. Under Heymans tid bedrevs på Pixbos mark en
omfattande fruktodling och trädgårdsrörelse. Då anlades också det system av dammar, som
avvattnades från damm till damm, och som alltjämt finns kvar.
21
Figur 12. Gunnebo 1855. Röd markering anger utredningskorridor. Karta Lantmäteriet.
Mellan de tre dammarna i den norra delen av miljön finns stensatta dämmen och
stenskodda kanaler. Sammanlagt fem dammar finns kvar, även om en av dem, den s.k.
Björndammen, idag ligger inne i ett villaområde. Ovanför herrgården leder en väg med
stensatta kanter förbi den västligast belägna dammen och vidare mot Gunnebo slott.
1894 invigdes järnvägen mellan Göteborg och Borås, idag en del av Kust till Kust-banan, och
Pixbo fick en mindre station. Tågförbindelsen gjorde området attraktivt, och i början av
1900-talet byggde några välbärgade göteborgare stora villor med utsikt över Rådasjön på
tomter avstyckade från Pixbo herrgård. Villorna byggdes i olika arkitekturstilar, bland annat
jugend och fornnordiskt inspirerad stil. De flesta av dessa hus finns kvar idag. Pixbos
expansion till villasamhälle började på 1940-talet då Pixbo herrgårds ägare styckade av ett
mycket stort antal villatomter i den norra delen av Pixbo. I början av 1970-talet tillkom
kedjehusbebyggelse i södra Pixbo, där handelsträdgården tidigare låg. Vägarna i detta
område namngavs efter fruktträdsorter som funnits i trädgården.
22
Figur 13. Lackarebäcks utmark 1861. Röd markering anger utredningskorridor. Karta Lantmäteriet.
Lackarebäcks gård vid den vackra bäckravinen Svejserdalen ligger idag inklämd mellan
industriområden och trafikleder. Under 1700- och 1800-talen låg här en stor herrgård, vars
ägor omfattade såväl den bördiga jordbruksmarken i dalgången ned mot ån, som de
skogbevuxna markerna på Lackarebäcksfjället och Ekekullen. Naturpromenader
iordningställdes, med stig, trappsteg och stensatta partier, som ledde upp till en utsiktsplats
på berget. Stigen finns fortfarande kvar och utgör än idag en vacker promenadväg. En
gammal kvarndamm, som ursprungligen byggts som vattenmagasin för en nedanförliggande
kvarn, fick fungera som simbassäng, och invid dammen uppfördes ett badhus. Vid
sekelskiftet 1900 var de natursköna omgivningarna i Svejserdalen ett populärt utflyktsmål.
Den vackra bokskogen, dalgången med dess slingrande bäck, och de höga bergen med utsikt
över dalgången, lockade såväl göteborgare som Mölndalsbor.
23
Att just Gunnebo, Svejserdalen och Ekekullen m.fl. senare kom att bli så populära
fritidsområden, berodde bland annat på att de tillhörde de få platser där det ursprungliga
skogsbeståndet bevarats. Genom att herrgårdarna ägts av besuttna adelsmän och andra
ståndspersoner hade skogarna i området kommit att värnats. Till skillnad från övriga
hemmansägare, för vilka skogen utgjorde en välbehövlig resurs, kunde herrgårdarnas
välbärgade ägare kosta på sig att spara skogen. På så sätt kom bokskogen i Svejserdalen och
ekskogen på Ekekullen samt ekbeståndet i Gunnebo och Råda att skonas från avverkning.
De natursköna omgivningarna var idealiska för det starka intresset för natur- och friluftsliv
som präglade det senare 1800-talet. Områdena kring sjöarna blev populära utflyktsmål med
anlagda promenadstråk och i den nya sommarnöjeskulturen ingick, förutom
naturpromenader, vanligtvis också ett aktivt badliv, ett nöje som eskalerade på 1900-talet.
Att hålla sig frisk och sund genom utomhusbad, eller vandring och skidåkning i skog och
mark hade blivit en eftersträvansvärd livsstil.
3.3.6
Industrialiseringen
Mölndals Kvarnby har haft en avgörande betydelse, inte bara för den egna socknens, utan
även för Göteborgsregionens utveckling. Vattenkraften i forsen har alltsedan medeltiden
utnyttjats för att framställa olika produkter. Inriktningen på de verksamheter som bedrivits
längs med forsen har under århundradena ständigt anpassats till samtidens efterfrågan, från
jordbrukssamhällets kvarnbehov via 1600- och 1700-talens behov av manufakturtillverkade
varor och 1800- och 1900-talets industriella massproduktion. Kring Mölndalsåns övre lopp,
utmed fallen nedanför åns utlopp från Stensjön, låg Mölndals kvarnar redan för närmare
400 år sedan. I byn utmed fallen, som har en fallhöjd på 48 meter, byggdes redan på 1300talet många kvarnar, en tidig industri, grundad på vattenkraft. När Göteborg grundades
donerade kronan 17 kvarnar till staden och de blev en viktig inkomstkälla. Mölndalsån fick
tidigt stor betydelse som transportled in till Göteborg och ån tillförde även friskt vatten till
vallgraven. På väster sida gick landsvägen från Halland in till Göteborg.
24
Figur 14. Karta från 1694 visar en bro och en kvarn i Mölndalsån, vid dagens Kvarnbyn. Röd
markering anger utredningskorridor. Karta Lantmäteriet.
En karta från 1694 visar en bro och en kvarn i Mölndalsån, vid dagens Kvarnbyn. Nästa
kartgeneration, från 1726, visar en rad detaljer i Kvarnbyn, med mängder av kvarnar längs
med fallen och uppgifter om ägare. Vi kan sluta oss till att redan nu användes vattenkraften
inte bara till mjölkvarnar utan även för andra ändamål. En (vadmals)stamp är markerad på
en ö (ungefär i dagens Papyrusområde) och visar på vattenkraftens betydelse för
textiltillverkningen. 1653 grundades det första pappersbruket vid Mölndals ström. Korndals
Pappersbruk, senare Papyrus AB var centralt beläget och har präglat Mölndal och givit
staden en historia som arbetarstad.
25
Figur 15. Nästa kartgeneration, från 1726, visar en rad detaljer i Kvarnbyn, med mängder av kvarnar
längs med fallen och uppgifter om ägare. Röd markering anger utredningskorridor. Karta Lantmäteriet.
Den äldsta bostadsbebyggelsen i Kvarnbyn var de lantbruksgårdar, som fanns i nedre delen
av området, och de gårdar, som kvarnägarna lät uppföra i anslutning till kvarnarna.
Kvarnverksamheten var ända fram till 1830-talet en huvudverksamhet i byn, och till många
av kvarnarna hörde en gård med mangårdsbyggnad, magasin, stall och ofta även en
ladugård Av alla dessa kvarngårdar finns endast enstaka byggnader kvar. Den bäst bevarade
miljön är Royens kvarngård, där Mölndals Hembygdsförening har sina lokaler.
I början av 1900-talet var Mölndal ett litet stationssamhälle med Mölndals bro över ån. Nära
bron låg järnvägsstationen Mölndals nedre. Mölndals centrum låg då vid gamla Torget i
östra Mölndal. I Kvarnbyn låg Mölndals övre, utefter Boråsbanan. Mölndal blev stad 1922. I
korsningen mellan de två större kommunikationslederna Frölundagatan och
Göteborgsvägen uppstod bebyggelse som långt senare har utvecklats till Mölndals centrum.
26
3.3.6.1 Industrierna vid ån
Området längs Mölndalsån och södra landsvägen från Göteborg var länge jordbruksmark,
den bördiga Krokslätten. I slutet av 1700-talet började köpmän och industriidkare köpa upp
mark mellan ån och vägen, och industrialiseringen av Mölndalsåns dalgång tog sin början.
Såpsjuderier, färgerier, bomullsspinnerier, tryckerier, garverier och brännvinsbrännerier
etablerades i dalgången. Läget var attraktivt eftersom landsvägarna från Halland och
Sjuhäradsbygden möttes här. Handelshusen investerade i bomullsindustri och
livsmedelsindustri.
Under första hälften av 1800-talet lokaliserades textilindustri ofta till vattenfall, som i
Mölndal och Mölnlycke. Bomullsindustrin krävde dock färgerier, vilka behövde vatten men
inte kraft. Flera av dem grundades i Almedalsområdet, det största var Levanten (som lever
kvar i kvartersnamnet). I början av 1800-talet fanns ett antal konkurrerande tvål- och
såpfabriker kring Kallebäcksbro. (Såpebruksgatan var namnet på en nu försvunnen gata
här). Litet längre norrut låg flera garverier. Almedal var alltså ett kluster för flera branscher
redan på 1850-talet. Byggnaderna låg tätt.
Mot slutet av 1800-talet tillkom större etableringar. Textilindustrin dominerade med
Almedals och Krokslätts fabriker, men där fanns också Lyckholms Bryggeri. På 1860-talet
köpte Göteborgs stad en del av marken norr om Stora Delsjön och här anlades ett stort
vattenverk 1869–71. Verksamheten vid Delsjöns vattenverk upphörde omkring 1970 men
anläggningen finns kvar.
Mölndalsån bidrog med processvatten och fungerade som godstransportled till hamnen i
Göteborg. En tid fanns t.o.m. passagerartrafik på ån. Mölndalsån var även avloppsdike.
Sannolikt på grund av detta hade Lyckholms Bryggeri en egen vattenledning från Kallebäcks
källa för att få gott och rent vatten till sitt öl. Från källan fanns redan på 1700-talet en
ledning för dricksvatten in till Domkyrkoplan i Göteborg. Industrialiseringen till trots var
ändå stora delar av Mölndalsåns dalgång fortfarande långt in på 1900-talet uppodlad
jordbruksmark.
4 Värdefulla kulturmiljöer
4.1
Kusten och sjöarnas stenåldersmiljö
En stor del av analysen utgörs av stenålderns kustzon och området runt Stensjön, Rådasjön
och Vällsjön. Längs den dåtida kusten och på de gamla strandängarna runt sjöarna har man
hittat yxor och andra stenredskap från nästan hela stenåldern, det vill säga föremål som
representerar omkring 6000 år av vår historia. Ofta är det enstaka fynd som kommit fram
när marken eroderat. På några ställen finns flera registrerade flintföremål som är tillverkade
under olika perioder, det innebär att vi kan misstänka att platserna varit bebodda under
lång tid eller vid flera tillfällen. De äldsta stenredskapen finner vi i kustzonen och de något
yngre vid sjöarna. Något specifikt kärnområde kan inte utläsas av det kända materialet.
4.1.1
Värdering och känslighet
Att havet och inlandets vattenvägar var viktiga för stenålderns människor speglas av att det
är i kustbandet och runt sjöarna de äldsta lämningarna återfinns. Den utmärkande
terrängen, med dominerande lövskog, innebär att man lätt kan göra sig en bild av hur
27
landskapet såg ut under stenåldern. Området har därför ett pedagogiskt värde, medan det
största värdet från kunskapssynpunkt ligger bevarat i marken.
En järnvägsutbyggnad i direkt anslutning till sjöarna skulle få konsekvensen att det
pedagogiska värdet minskar avsevärt. Eftersom stora delar runt Råda- och Stensjön idag
används som rekreationsområden, kan stenålderslandskapet tydliggöras med relativt enkla
medel. En större järnväg än dagens mellan sjöarna skulle innebära en kraftig barriär i
miljön.
4.2
Fornborgen och bergens gravar
På bergryggarna i områdets västra del, mellan Kikås och Rävekärr, finns gravmonument
från brons- och järnåldern. Den moderna tidens bebyggelse har med tiden krupit allt
närmare, men eftersom gravarna ligger i de högsta och stenigaste lägena i landskapet finns
flera av dem fortfarande kvar. Vid gravarna, i form av rösen och stensättningar, begravde
man inte bara sina döda utan där utfördes även offer och andra slags ritualer i önskan om
ett bättre liv.
På Lackarebäcksfjället finns en fornborg, ett i grunden naturligt berg med branta sidor som
bättrats på av murverk och vallar. Från borgen ser man till Safjället, på andra sidan
Mölndalsåns dalgång, där ännu en fornborg och flera rösen och stensättningar finns
bevarade. De båda fornborgarna är sannolikt samtida och har fungerat som en enhet.
Från järnåldern är även gravfältet på Ekekullen som ligger 400 meter sydväst om
Lackarebäcksfjället. Antalet gravar är okänt, men vid inventeringen har man identifierat fyra
stensättningar och en domarring.
4.2.1
Värdering och känslighet
Gravarna ligger i relativt tätbebyggda områden vilket innebär att de som miljö har ett
begränsat värde. Närheten och tillgängligheten innebär emellertid att de som objekt har ett
högt pedagogiskt värde på lokal basis och bedöms vara ett kärnområde (se nr. 2, fig13).
Även fornborgen och de stensättningar som ligger på Lackarebäcksfjället har ett högt
upplevelsevärde. Relativt lätt kan man ta sig upp på berget och få en magnifik utsikt över
Mölndalsåns dalgång, vilket bidrar till förståelsen av fornlämningens funktion.
Lämningarna på berget ses som en pendang till lämningarna på Safjället, vilket innebär en
potential för ett ökat kunskapsvärde om det dåtida samhällets organisering i regionen.
Då den förhistoriska miljön i Mölndalsåns dalgång redan är kraftigt påverkad av det
moderna samhället blir konsekvensen av järnvägsutbyggnaden liten så länge inte själva
berget berörs.
28
Figur 16. Kartan visar beskrivna kärnområden, 2-4 (mest värda att bevara), varav två
riksintresseområden samt områden av regionalt intresse inom undersökningsområdet.
4.3
Historiska herrgårdar och dess park- och naturmiljö
Inom undersökningsområdet finns ett geografiskt mer eller mindre sammanhållet område
med historiska herrgårdar och parkmiljöer. Dessa miljöer bildar ett sammanhängande
högreståndslandskap som är representativt för Göteborgsregionen.
Gunnebo var i slutet av 1700-talet ett modernt och dyrbart sommarnöje. Gunnebo
slottanläggning och park utgör riksintresse för kulturvården och området skall skyddas mot
åtgärder som kan skada kulturmiljön enligt miljöbalken. Slottet och parken är dessutom
klassade som byggnadsminnen enligt kulturminneslagen och omfattas av särskilda
skyddsföreskrifter. Delar av området ingår även i kommunens naturvårdsplan, (område 183,
185, 186) och Gunnebo med omgivningar blev kulturreservat 2003. Anläggningen har varit
föremål för uppmärksammade satsningar för att tillvarata och utveckla en historisk miljö.
Arkitekt Carl Wilhelm Carlbergs bevarade originalritningar har möjliggjort återskapande av
det som försvunnit, men också uppförande av sådant som planerades på 1700-talet, men
som aldrig kom till utförande. Denna utveckling pågår och orangeribyggnaden
rekonstrueras i södra stilträdgården. Även eremitaget invid norra stilträdgården, samt flera
mindre odlingsbyggnationer kring drivhuset planeras uppföras. Därtill återstår
promenadstigar i den engelska parken att återskapas (Se fig. 14).
Råda säteri hänger naturligt ihop med Gunnebo-området på andra sidan Rådasjön. Råda
säteri med omgivningar är en mycket gammal kulturmiljö. Storjordbruk har funnits här
29
sedan medeltiden, medan det nuvarande utseendet i mycket är resultatet av
omstruktureringar under 1700- och fram till mitten av 1800-talet. Bebyggelsen, alléerna, ekoch bokskogarna och den anlagda ruinen härstammar från denna tid (Se fig. 17).
I ett naturskönt läge på den södra stranden av Rådasjön mitt emot Råda säteri ligger ett
område med äldre sommarvillor mellan järnvägen och den branta sluttningen ner mot sjön.
Området var fram till 1800-talets slut obebyggd utmark till Pixbo herrgård. Då järnvägen
Göteborg-Borås började byggas 1892 anlades en anhalt vid Pixbo. De fem stora villorna med
lillstugor som finns här är byggda mellan 1892 och 1925. Merparten av de äldre villorna är
mycket välbevarade och ger sammantaget en god överblick över de villastilar, som florerade
under åren kring sekelskiftet 1900 (Se fig. 18).
Kulturmiljön kring Pixbo Herrgård har flera kulturhistoriska kvaliteter och värden. Pixbo
herrgårdsbyggnad är delvis ombyggd, men mycket av exteriörens utformning från den
senare hälften av 1800-talet återstår. Allén utmed vägen sydväst om herrgården,
dammanläggningar och den stenkantade vägen har flera välbevarade konstruktionsdetaljer
och är intressanta inslag i miljön. Miljöns natur- och kulturvärden är nära sammanlänkade,
vilket innebär att naturvårdande åtgärder är positiva för kulturvärdena. Miljön kring
herrgården är uttagen som särskilt betydelsefull natur- och kulturmiljö genom att den
gränsar direkt till Gunneboparken, vilken är av regionalt intresse för friluftsliv med högt
rekreationsvärde (Se fig. 19).
Lackarebäcks gård vid Svejserdalen, ligger idag inklämd mellan industriområden och
trafikleder. De enda lövskogsbestånd som finns kvar är de som från början undgick
avverkning. Sett ur detta perspektiv utgör Svejserdalens och Ekekullens lövskogar ett
viktigt restbestånd, som det är angeläget att bevara. Inte bara på grund av att de utgör
populära rekreationsområden, en anledning som i sig utgör ett skäl för bevarande, utan även
för att de utgör en viktig del av områdets natur- och kulturhistoriska utveckling (Se fig. 16).
4.3.1
Värdering och känslighet
De välbevarade herrgårdsmiljöerna har särskilt betydelsefull natur- och kulturmiljö. I
området utgör herrgårdsmiljöerna en fysisk läsbar sammanfattning av en lokal
samhällsyttring, vars värde till vissa delar är av riksintresse. De äger också en betydande
kunskapsbank för vad som präglat områdets utveckling lokalt och bedöms vara ett
kärnområde (se nr. 3, fig. 13).
Kulturmiljöernas upplevelsevärden är betydande och knutna till allmänhetens upplevelser
av sin miljö. De har särskilt stora värden för turism. De kan lätt ses, förklaras och nås och
har många besökare. Bruksvärdet är högt och miljöerna äger ett regionalt intresse med högt
rekreationsvärde för friluftsliv.
Herrgårdsmiljöernas byggnader, trädgårdar, parker och andra anläggningar har ett högt
kulturhistoriskt värde. Miljöns natur- och kulturvärden är nära sammanlänkade, vilket kan
innebära att vissa naturvårdande åtgärder kan ha positiva effekter för kulturvärdena.
Det vetenskapliga kunskapsvärdet samt dokumentvärdet är omfattande och har mycket stor
betydelse för forskning och kunskap om historiska förhållanden. Herrgårdsmiljöerna kan
också tillmätas ett högt personhistoriskt värde, med allt ifrån personer knutna till
rikshändelser som till karaktärer av mer lokalhistorisk art.
30
Herrgårdsmiljöerna med byggnadsminnen, omgivande parkanläggning, naturmiljö,
kulturreservat och riksintresse ska skyddas mot åtgärder som kan skada kulturmiljön.
Gunnebo slott med tillhörande omgivningar i Mölndals kommun blev länets första
kulturreservat 2003 och är därmed kulturmiljöobjekt av riksintresse, med ett mycket högt
kulturmiljövärde. Råda säteri har ett högt regionalt kulturmiljövärde och Pixbo Herrgårds
parkmiljö, som bitvis är sammanlänkad med Gunnebo naturpark, har ett högt
kulturmiljövärde av mer lokal art. Lackarebäcks gård med Svejserdalen och Ekekullen är
den kulturmiljö som idag är mest trängd och påverkad av det moderna samhället, men äger
ett visst kulturmiljövärde på lokal nivå. Sammantaget äger dock Herrgårdsmiljöerna med
omgivande parkmiljöer ett mycket högt kulturmiljövärde då de sammanhängande i området
belyser en epok i Göteborgs historia.
Befintlig järnväg utgör en barriär i landskapet idag. En höghastighetsjärnväg i direkt
anslutning till parkmiljöerna skulle få konsekvensen att upplevelsevärdet och det
pedagogiska värdet minskar ytterligare. En höghastighetsjärnväg runt Råda- och Stensjön
skulle innebära en kraftigare barriär än dagens järnväg i den välbevarade kulturmiljön.
4.4
Industrilandskapet i Kvarnbyn och Mölndalsåns dalgång
Inom området ligger del av Mölndalsåns industriområde och Kvarnby som delvis är av
riksintresse för kulturmiljövården. Här finns en koncentrerad kvarnmiljö och industrimiljö
där Mölndalsåns kraftiga fall nyttjats för kvarndrift i större skala sedan medeltiden och som
har haft stor betydelse för den tidiga industriella utvecklingen i Göteborgsregionen.
Riksintresset omfattar ett större område där Mölndalsfallen och Grevedämmet och
Bettyholm ingår samt delar av övrig industrimiljö.
Vattnet är en formande faktor i landskapet och en förutsättning för verksamhet i området.
Värdet ligger i nyttjandet av vatten genom olika tider för olika funktoner. Ån utgör
förutsättningen för hela områdets framväxt. Tillgång till vatten har allt sedan det första
handpappersbruket anlades varit nödvändig för papperstillverkningen, och längs med ån
finns en mängd spår, som visar hur man tidigare utnyttjade vattnet. Dessa spår och
anläggningar utgör en viktig del av områdets kulturvärde. Även spåren av äldre byggnader, i
form av grundmurar, fundament, m.m. är viktiga, då de vittnar om områdets historiska
utveckling.
Kvarnbyn är en välbevarad industrimiljö med bostäder. Platsen kring fallen i Mölndal har
lång historisk tradition. Vattenkraften är ett exempel på en ”seg struktur”, där fallen vid
Mölndal använts i hundratals år som energikälla för en rad olika verksamheter.
Kring sekelskiftet 1800 sker en fortsatt utbyggnad i dagens Kvarnbyn. År 1771 fanns ett
pappersbruk invid forsen. En karta från 1819 över Mölndals Kvarnby visar flera intressanta
detaljer, framför allt kring utnyttjandet av vattenkraften med kanaler och en rad byggnader i
strandkanten.
Dagens miljö representeras av byggnader från 1800- och 1900-talet. Mölndals Kvarnby
innehåller bostäder i traditionell trähusarkitektur och terrasserade trädgårdar från mitten
av 1800-talet och framåt. Papyrus, pappersbruksmiljö med arbetarbostäder, disponentvilla
och anlagd parkmiljö är från mitten av 1800-talet. Papyrus ägde stora markområden längs
fallen. Arbetarna fick bygga bostäder på ofri grund. Arbetarkvarter finns fortfarande kvar på
berget söder om forsen.
31
Forsåker jordbruksby betyder “åkern vid forsen” och härstammar från den period då
området var en. Byn bestod av fyra hemman, och dess marker sträckte sig fram till forsen,
därav namnet. Vid Forsåkersgatan finns fortfarande byggnader i form av en stenladugård
och ett magasin, som minner om områdets äldre agrara period. Byggnaderna tillhörde
ursprungligen Forsåker Kronogård.
Grevdämmet, är en sågverks- och senare spinnerimiljö med bevarad vattenkraftanläggning
från slutet av 1800-talet till mitten av 1900-talet.
Byggnader i Mölndals Kvarnby, som finns kvar idag, kan ha ett sort värde som enskildheter.
Men tillsammans är de framför allt de idag synliga spåren i en industrihistoria som bygger
på vatten med historisk kontinuitet. Helhetskaraktären är därmed bärare av värdet mer än
enskilda byggnader.
Dalgången har en intressant industrihistoria och många bevaransvärda och
karaktärsskapande industribyggnader. Mölndalsån har utnyttjats både som transportled och
som processvatten till industrierna. Den bebyggelse som successivt växte fram i
Mölndalsåns dalgång präglas av olika epokers industrikultur från 1700-talet och framåt. I
slutet av 1700-talet och under 1800-talet utvecklades ett flertal industrier, företrädesvis
textilindustrier. Almedals fabriker innehåller kulturhistoriskt intressant industribebyggelse.
Almedahls tidiga byggnader är bland annat Strykjärnet, kontoret och färgeriet. Lyckholms
bryggeri utgör en väl bibehållen industrimiljö med bryggeri invid Mölndalsån från 18801890-talet. Stora delar av marken i dalgången var dock fortfarande odlad långt in på 1900talet.
Mölndalsvägen/Göteborgsvägen fungerade som huvudinfart till Göteborg ända fram till den
ersattes av motorvägen. Bostadsbebyggelsen utvecklades samtidigt med industribebyggelsen
men merparten av bostäderna har tillkommit först efter 1950-talet. Bebyggelsen utefter
dalgången förtätas idag och bostäder och verksamheter blandas. Något specifikt
kärnområde kan inte kan inte anges i dalgången.
4.4.1
Värdering och känslighet
Industrierna och kommunikationslederna är fortfarande två av områdets viktigaste
kännetecken. Kvarnbyn har ett mycket högt kulturmiljövärde med nationellt, regionalt och
lokalt perspektiv och bedöms vara ett kärnområde (se nr. 4, fig. 13). Delar av industrimiljön
utmed forsen och Mölndals Kvarnby utgör riksintresse för kulturvården och tillsammans
med Krokslätts fabriker utgör de kommunala kulturreservat som omfattas av detaljplan med
särskilda bestämmelser enligt PBL vilket reglerar hanteringen av kulturvärdet.
I Mölndal finns stora utvecklingsområden i Forsåker (f.d. Papyrus) och vid Kvarnbyn (f.d.
Soab). Kulturmiljön i Mölndals Kvarnby bevaras men utveckling pågår. Detaljplanläggning
pågår i Forsåkersområdet. Spår från hela den industriella epoken, med historiska
återblickar, ska kunna avläsas även i framtiden. En större höghastighetsjärnväg genom
Mölndals Kvarnby, än den redan befintliga, skulle innebära en mer omfattande barriär i
miljön.
4.5
Utmarken Pixbo med Hulelyckan, samt utmarken Delsjön
Historiska utmarksområden är idag ofta bevuxna med skog och en tämligen orörd miljö med
visst kunskaps- och upplevelsevärde.
32
Omkring år 1700 bestod utmarken i området till stor del av skoglösa betesmarker med
mossmarker emellan. Det kan ha sett ut ungefär som naturreservatet vid Sandsjöbacka,
mycket öppet och med betesdjur på ljungmarkerna.
Kartan över Pixbo utmark 1755 är fattig på detaljer. ”Högländig, tuvig och mycket
stenbunden mark med ljung och enebuskar” är beskrivningen över större delen av marken.
En mosse har också markerats av lantmätaren. Mossarna användes i mycket stor
utsträckning till torvtäkt ända fram i mellankrigstiden.
Många av de aktiviteter som utfördes på utmarken saknar synliga läsbara spår i miljön. De
aktiviteter som vi idag skulle kunna se spår av är t.ex:
• Lämningar efter skogsbruk, t ex kolningsgropar och järnhantering.
• Lämningar efter torp och backstugor.
• Lämningar efter vattenkvarnar eller sågar.
• Lämningar efter torvtäkter.
Omkring år 1700 bestod utmarken runt ägan Hulelyckan till stor del av skoglös betesmark
med mossmark emellan. Den lilla gården bestod av åker, ängsmark, små beteshagar och
tomter. Gården hade bara 16 ¼ kappland åker i årligt bruk – de resterande dryga 3
tunnlanden låg öde. Här är vi i en bygd som ännu långt ifrån hämtat sig efter 1600-talets alla
krigsår (16 kappland är ½ tunnland eller cirka 2500 m2). Kring odlingsmaximum 1935 är
området fortfarande åkermark (se fig. 7). På platsen för ägan finns idag en villamatta och
endast gårdsnamnet Hulelyckan lever kvar.
Delsjöområdet var tidigare utmark till byarna och gårdarna i Örgryte socken. I slutet av
1700-talet och början av 1800-talet anlades många torp med små nyodlingar. Omkring 1860
var antalet torp störst, t.ex. Kallebäck, Torp (Stora och Lilla Torp), Kärralund, Kålltorp och
Skår. Skogen i området utnyttjades hårt och stora delar var i början av 1800-talet kala
ljunghedar. Efter 1860 övergavs flera av torpen. Marken togs efter hand ur bruk och i delar
av området planterades skog.
Under 1900-talets första hälft blev miljön kring Delsjöarna ett populärt friluftsområde och
1926 anlades ett område med kolonistugor, Delsjökolonin. På Skatås byggdes en grupp
baracker i början av 1940-talet som hyste koncentrationslägerfångar efter kriget. Området
togs senare i bruk som ”friluftsgård”. Några av torpställenas byggnader är bevarade och det
finns även andra lämningar efter dessa bosättningar. 1984 avsattes delar av Delsjöområdet
som reservat.
4.5.1
Värdering och känslighet
Utmarksområdet Pixbo och Delsjön har ett upplevelsevärde och ett visst kulturmiljövärde.
Delsjöområdet utgör idag ett viktigt regionalt rekreationsområde. Även om inte
Pixboområdet med Rambo mosse är lika lättillgängligt, har det ändå ett visst pedagogiskt
värde och ett kunskapsvärde som belyser det historiska jordbrukssamhällets bruk av
utmarken. Konsekvensen på kulturmiljön anser vi blir måttlig och något specifikt
kärnområde kan inte utläsas av materialet.
33
Då miljön kring Hulelyckan redan är påverkad av det moderna samhället med
villabebyggelse skulle konsekvenserna av en höghastighetsjärnväg här bli liten.
5 Referenser
Historiskt kartmaterial från lantmäteriet.
Kommunala program:
Kulturmiljöer i Mölndal, Kållered och Lindome. Kulturmiljövårdsprogram för Mölndals
kommun 2000. Antaget av Kommunfullmäktige 2000-08-30.
Kulturmiljöer i Härryda kommun. Kulturmiljöplan. Underlag till Härryda kommuns
översiktsplan 2012. Antagen av kommunfullmäktige 18 juni 2012.
Göteborgs kommuns bevarandeprogram. Kulturhistoriskt värdefull bebyggelse i Göteborg.
Ett program för bevarande. Del II. 1999.
Rådasjöns naturreservat. Härryda och Mölndals kommun. Skötselplan. 2004.
Gunnebo:
Schmitt, L. 1996. Arkeologen Nyhetsbrev från Institutionen för arkeologi Göteborgs
Universitet Årg. 2 Nr. 2 April 1996 Ur innehållet: They "gotta" be kidding! Göteborg 1996.
Utgivna publikationer i Gotarc serie D, från Göteborgs Universitet:
Nilsson Schönborg, G. Bakunic, I. Bäcklund Blank, M. m. fl. 2009−2011. Göteborgs
Universitet - Institutionen för Historiska Studier. GOTARC Serie D Arkeologiska rapporter
No. 77, 78, 79, 80, 93, 94, 100 och 101. Göteborg.
34
6 Bilagor
BILAGA 1 BILAGA 1. LANDSKAPSHISTORIK UTIFRÅN HISTORISKT
KARTMATERIAL
38
1.1
Omkring 1700
1.1.1
Utmarkerna
1.1.2
Inägorna
1.1.3
Gårdar och byar
1.1.4
Kommunikationer
1.1.5
Industri
38
38
38
38
39
39
1.2
1700-talets andra hälft. Storskiftets tid.
1.2.1
Utmarkerna
1.2.2
Inägorna
1.2.3
Gårdar och byar
1.2.4
Kommunikationer
1.2.5
Industri
39
39
39
39
39
40
1.3
1800-talets mitt och senare hälft. Laga skiftets tid.
1.3.1
Utmarkerna
1.3.2
Inägorna
1.3.3
Gårdar och byar
1.3.4
Kommunikationer
1.3.5
Industri
40
40
40
40
40
40
1.4
1935 – den första ekonomiska kartan.
1.4.1
Landskapet
1.4.2
Kommunikationer
1.4.3
Industri
41
41
41
41
1.5
1973 – ekonomiska kartan.
1.5.1
Sega strukturer
41
42
BILAGA 2
DE KOMMUNALA KULTURMINNESVÅRDSPROGRAMMEN
43
2.1
Gunnebo
2.1.1
Lagskydd och förordningar
44
44
2.2
Mölndals Kvarnby - Industrimiljö
2.2.1
Viktiga karaktärsdrag
2.2.2
Lagskydd och förordningar
2.2.3
Mölndals kommun rekommenderar
45
46
46
47
2.3
Mölndals Kvarnby - Bostadsbebyggelse
2.3.1
Viktiga karaktärsdrag
2.3.2
Lagskydd och förordningar
2.3.3
Mölndals kommun rekommenderar
47
48
48
49
35
2.4
Grevdämmet
2.4.1
Viktiga karaktärsdrag
2.4.2
Lagskydd och förordningar
2.4.3
Mölndals kommun rekommenderar
49
50
50
50
2.5
Papyrus
2.5.1
2.5.2
2.5.3
Viktiga karaktärsdrag
Lagskydd och förordningar
Mölndals kommun rekommenderar
50
51
51
51
2.6
Forsåker
2.6.1
Viktiga karaktärsdrag
2.6.2
Lagskydd och förordningar
2.6.3
Mölndals kommun rekommenderar
52
52
52
52
2.7
Krokslätts fabriker
2.7.1
Viktiga karaktärsdrag
2.7.2
Lagskydd och förordningar
2.7.3
Mölndals kommun rekommenderar
52
53
53
53
2.8
Svejserdalen med Lackarebäcks gård
2.8.1
Viktiga karaktärsdrag
2.8.2
Ingående kulturvärden
2.8.3
Lagskydd och förordningar
53
53
54
54
2.9
Västra Enerbacken
2.9.1
Viktiga karaktärsdrag
55
55
2.10
Kristinedals småhusområde
56
2.10.1
Kristinedals småhus-område strax ovanför Stensjön stod klart 1964, som del i det
s.k. miljon-programmet.
56
2.10.2
Mölndals kommun rekommenderar
56
2.11
Råda Säteri
2.11.1
Ingående kulturvärden
2.11.2
Kulturhistoriska kvaliteter och värden
2.11.3
Lagskydd och förordningar
2.11.4
Härryda kommun rekommenderar:
56
56
57
57
57
2.12
Villor utmed Banvägen i Pixbo
2.12.1
Ingående kulturvärden
2.12.2
Kulturhistoriska kvaliteter och värden
2.12.3
Lagskydd och förordningar
2.12.4
Härryda kommun rekommenderar:
58
58
58
58
58
2.13
Pixbo Herrgård
2.13.1
Beskrivning
2.13.2
Ingående kulturvärden
2.13.3
Kulturhistoriska kvaliteter och värden
2.13.4
Härryda kommun rekommenderar
59
59
59
60
60
36
2.14
Lyckholms bryggeri
2.14.1
Viktiga karaktärsdrag
2.14.2
Lagskydd och förordningar
61
61
61
2.15
Almedals fabriker
2.15.1
Viktiga karaktärsdrag
2.15.2
Lagskydd och förordningar
2.15.3
Göteborgs kommun
61
62
62
62
2.16
Råda kyrkomiljö
2.16.1
Ingående kulturvärden
2.16.2
Kulturhistoriska kvaliteter och värden
2.16.3
Lagskydd och förordningar
2.16.4
Härryda kommun rekommenderar:
63
64
64
64
64
37
Bilaga 1. Landskapshistorik utifrån historiskt
kartmaterial
Det historiska landskapet inom utredningsområdet har analyserats utifrån kartmaterial från
Lantmäteriet. Det består huvudsakligen av geometriska kartor, storskiften och laga skiften
samt ekonomiska kartor från 1900-talet. Materialet har grupperats i fem tidsskikt som
beskrivs nedan med början i de äldsta kartorna. Beskrivningen är kortfattad och omfattar
några väsentliga punkter i landskapsutvecklingen. Det finns goda möjligheter att i ett senare
skede göra fördjupade studier i det ganska omfattande kartmaterialet, som vi här bara gjort
nedslag i.
1.1
Omkring 1700
Det svenska lantmäteriet grundades 1628 och storskaliga kartor över byar och gårdar
började framställas nästan omgående. Dessa äldsta kartor omfattar dock bara de områden
som tillhörde det svenska riket före 1645. Med undantag för en smal remsa kring Göteborg,
tillhörde Halland och Bohuslän det dansk-norska riket och i dessa områden gjordes i stort
sett inga storskaliga kartor förrän några decennier efter det svenska maktövertagandet
1645/1658. I det aktuella området är de äldsta kartorna från 1694 och de omfattar bara en
mindre del av utredningsområdet.
1.1.1
Utmarkerna
Utmark är den historiska beteckningen för sådan mark som inte är åker, äng eller tomter.
Den användes som ett resursområde på en rad olika sätt. Här hämtade man bränsle (småved
och torv), här framställdes järn och träkol, man plockade bär till försäljning och egen
konsumtion och framför allt var det här boskapen gick på bete stora delar av året.
Omkring år 1700 bestod området till stor del av skoglösa betesmarker med mossmarker
emellan. En karta från 1694 beskriver marken som ”Berg med ljung och smått ene bevuxen”.
Området kan ha sett ut ungefär som naturreservatet vid Sandsjöbacka, mycket öppet och
med betesdjur på ljungmarkerna. Bättre betesmarker fanns dock här och var, som i
Toltorpsdalen som beskrivs såhär ”av skön gräsmark som allmänt till bete brukas”.
1.1.2
Inägorna
Inägor är den historiska beteckningen för åker, ängsmark och tomter. Små beteshagar fanns
också på inägorna. Inägomarken omgavs av en hägnad (sten- eller trägärdesgård) som
skyddade mot betesdjuren på utmarken. Den odlade marken återfanns i dalgångarna och
den var långt in i 1800-talet till allra största delen ängsmark, slåtterängar där man skördade
hö till vinterfoder. Åkermarken var mycket liten, några få tunnland per gård. Den lilla
gården Hulelyckan hade bara 16 ¼ kappland åker i årligt bruk – de resterande dryga 3
tunnlanden låg öde. Här är vi i en bygd som ännu långt ifrån hämtat sig efter 1600-talets alla
krigsår (16 kappland är ½ tunnland eller cirka 2500 m2).
1.1.3
Gårdar och byar
I det aktuella området finner vi både byar, med flera gårdar, och ensamgårdar.
Ensamgårdarna kunde dock i många fall vara bebodda av flera olika hushåll.
På de äldsta kartorna är gårdarna bara markerade med schabloner och vi får ingen
information om hur de var organiserade eller hur många byggnader som fanns.
38
1.1.4
Kommunikationer
Flera vägar är markerade på kartorna, däribland en väg längs Mölndalsån, en vägsträckning
som vi återfinner ända upp i modern tid. En annan väg löper genom Toltorpsdalen. I den
östra delen av utredningsområdet har vi inga kartor från denna tid och ingen uppfattning
om detaljerna kring vägsträckningar.
1.1.5
Industri
Kartan från 1694 visar en bro och en kvarn i Mölndalsån, vid dagens Kvarnbyn. Nästa
kartgeneration, från 1726, visar en rad detaljer i Kvarnbyn, med mängder av kvarnar längs
med fallen och uppgifter om ägare. Vi kan sluta oss till att redan nu användes vattenkraften
inte bara till mjölkvarnar utan även för andra ändamål. En (vadmals)stamp är markerad på
en ö (ungefär i dagens Papyrusområde) och visar på vattenkraftens betydelse för
textiltillverkningen.
1.2
1700-talets andra hälft. Storskiftets tid.
År 1757 lagstiftades om storskifte, vilket gav möjlighet för gårdar och byar att samla spridda
åkertegar till färre och mer samlade enheter. I allmänhet var det bara inägomarken (åker
och äng) som lades i storskifte och det var ovanligt att gårdar flyttades. Stora delar av landet
omfattades av storskiftesreformen och från denna tid har vi storskaliga kartor som täcker en
lång rad byar och gårdar. Först nu får vi mer heltäckande bilder av landskapet, även om
utmarkerna i vissa fall fortfarande är ”vita fläckar”.
1.2.1
Utmarkerna
Här sker inga större förändringar jämfört med föregående fas. Utmarkerna är fortsatt
nästan trädlösa betesmarker. Vi har några kartor över utmarkerna i utredningsområdet från
denna tid. De är ganska fattiga på detaljer. Kartan över Pixbo utmark 1755 kan tjäna som
exempel. ”Högländig, tuvig och mycket stenbunden mark med ljung och enebuskar” är
beskrivningen över större delen av marken. Närmast Rådasjön har man hägnat in ett stycke
bättre mark som används för höslåtter. Här har en hölada markerats, en påminnelse om
höets stora betydelse som vinterfoder för djuren i en tid då vallodling ännu knappast
förekom. En mosse har också markerats av lantmätaren. Mossarna användes i mycket stor
utsträckning till torvtäkt ända fram i mellankrigstiden. Under 1700-talet var möjligheterna
att ta ved till bränsle mycket små i det nästan avskogade landskapet.
1.2.2
Inägorna
Lugnet efter stormaktstidens krig och förbättrade möjligheter för bönder att friköpa gårdar
medförde en viss uppodling, även om åkermarken fortsatt var mycket liten. Ännu dröjer det
innan mer omfattande förändringar äger rum. På markerna kring Mölndalsån var
uppodlingen relativt stor, men även här dominerade ängsmarken.
1.2.3
Gårdar och byar
Gårdarna börjar nu markeras på kartorna med samtliga gårdsbyggnader utritade och det
blir lättare att förstå hur gårdstomterna var organiserade. På storskifteskartan över Mölndal
1772 ser vi mer eller mindre kringbyggda gårdar på en rad längs gränsen mellan inägorna i
väster och utmarken i öster. För de mindre gårdarna i den östra delen av utredningsområdet
har vi ännu inga kartor.
1.2.4
Kommunikationer
Som tidigare löper ett huvudvägstråk längs med Mölndalsån. En krog invid vägen finns
markerad på storskifteskartan över Forsåker 1771. En annan vägsträcka löper från
39
Mölndalsån upp mot Kvarnbyn och Stensjön och fortsätter av allt att döma vidare mot
Landvetter och inåt landet. En karta från 1718 visar vattenvägarna till Mölndal med ett
vattensystem från småsjöarna i Morjhult och Tolla i Töllsjö socken ned genom Nedsjöarna,
Landvettersjön, Rådasjön, Stensjön och till Mölndal. Vattenvägarna kunde också utnyttjas
för att flotta timmer från inlandet. Samma karta visar också landsvägen mellan Göteborg
och Borås, över Landvetter och Härryda.
1.2.5
Industri
Vi ser en fortsatt utbyggnad i dagens Kvarnbyn. År 1771 finns ett pappersbruk invid forsen.
En karta från 1819 över Mölndals Kvarnby visar flera intressanta detaljer, framför allt kring
utnyttjandet av vattenkraften med kanaler och en rad byggnader i strandkanten. Kartan har
också ett antal markeringar som förefaller vara planerad nybebyggelse.
1.3
1800-talets mitt och senare hälft. Laga skiftets tid.
År 1827 lagstiftades om laga skifte, en omfattande jordbruksreform som innebar att
gårdarna fick sina jordar samlade till stora sammanhängande ”sjok” och att gårdar i flera fall
flyttade till helt nya lägen.
1.3.1
Utmarkerna
Den gamla gränsen mellan inägor och utmark löses upp i och med laga skifte. På de
uppodlingsbara delarna av utmarkerna bryter man ny åkermark, dels då gårdar flyttar ut
från gamla tomter, dels då en rad torp etableras här. Torpbebyggelse i mindre skala har
funnits länge och de äldre torpen blev ofta småbruk med tiden. Men den stora
befolkningsökningen under 1800-talet medförde en proletarisering av landsbygden, då stora
grupper aldrig kom att bli bönder utan förblev torpare och backstugusittare. Torp kunde
anläggas både på de gamla inägorna och ute på de forna utmarkerna. Många lades ned efter
några få decennier, andra lever kvar än idag som småbruk eller fritidshus.
1.3.2
Inägorna
Befolkningen växte snabbt och stora arealer ny odlingsmark togs i bruk. Förbättrad
jordbruksteknik med bland annat dränering och moderna järnplogar innebar att tyngre
marker, liksom mossmarker, kunde dikas ut och odlas upp. Ängsmarken minskade då till
förmån för vallodling. Hela den gamla strukturen i jordbruket förändrades och landskapet
år 1900 var påtagligt annorlunda mot landskapet år 1800. Inom utredningsområdet är det
särskilt tydligt hur de låglänta partierna längs Mölndalsån, som tidigare var ängsmark i stor
utsträckning, nu odlas upp till åker.
1.3.3
Gårdar och byar
Utflyttningen av gårdar till nya lägen har inte studerats i detalj här; det är ett omfattande
arbete. Lätt att iaktta i kartorna är dock etableringen av torp och andra mindre bebyggelser
på den gamla utmarken, till exempel vid Stensjöns västra strand.
1.3.4
Kommunikationer
Vägnätet är påfallande likartat genom århundradena. Huvudvägarna längs Mölndalsån och
mot Borås är i stort sett desamma.
1.3.5
Industri
Industrialiseringen är ännu inte så märkbar inom utredningsområdet, utöver den nu
väletablerade verksamheten i Mölndals Kvarnby. I Mölnlycke har dock Mölnlycke fabriker
med textilproduktion grundats redan 1849.
40
1.4
1.4.1
1935 – den första ekonomiska kartan.
Landskapet
Under årtiondena kring sekelskiftet 1900 hade vi odlingsmaximum i Sverige. Landet var
uppodlat i högre grad än någonsin och vi var i stort sett självförsörjande på
jordbruksprodukter. På de gamla utmarkerna med ljunghedar och nästan trädlösa marker
hade man börjat plantera granskog i stor utsträckning. Det hängde samman med att
boskapen inte längre gick på bete ”på skogen” på samma sätt som tidigare utan i högre grad
på betesvallar närmare bebyggelsen. Samtidigt hade en växande skogsindustri behov av
råvara. Detta innebar en märkbar förändring av landskapet, från vidsträckta öppna marker
med vid utsikt över stora områden, till planterad granskog med ofta minimal sikt.
Mekaniseringen av jordbruket medförde att färre människor var sysselsatta på gårdarna,
jämfört med det sena 1800-talet. Torp och små hemman började läggas ned. Många
människor hade emigrerat eller flyttat in till städerna och sysselsättning inom industrin.
Samtidigt innebar den tilltagande turismen att landskapet i stigande grad utnyttjades för
rekreation, snarare än enbart produktion. Att hålla sig frisk och sund genom vandring och
skidåkning i skog och mark hade blivit en eftersträvansvärd livsstil.
Den ekonomiska kartan från 1930-talet visar att mycket stora områden fortfarande är
åkermark. En jämförelse med laga skifteskartorna över den gamla utmarken visar
omvandlingen från utmark till odlad mark, särskilt då i den östra delen av
utredningsområdet, t.ex. vid Kikås eller vid området runt Stensjön på Mölndals gamla
utmarker. En jämförelse med kartan över Pixbo utmark 1755 och ekonomiska kartan knappt
200 år senare ger en tydlig bild av förändringen. Den forna mossen har dikats ut och blivit
en åkeryta; även i norra delen av utmarken har åker odlats upp. Järnvägen går över alltihop
och norr därom ligger ett antal småbebyggelser där det tidigare var kala bergknallar.
Höladan är borta och den gamla slåttermarken igenplanterad med skog.
1.4.2
Kommunikationer
Vägnätet är fortfarande till stora delar detsamma som tidigare men en påtaglig förändring är
att järnvägen nu har tillkommit, dels Västkustbanan mellan Malmö och Göteborg, dels
järnväg över Mölnlycke mot Borås.
1.4.3
Industri
I både Mölnlycke och Mölndal har industriproduktionen i full gång med omfattande
byggnadskomplex över stora ytor. Vid Stensjöns västra strand ligger ”Mustads fabrik” med
en egen järnväg; allt detta är idag borta igen. Vid Almedal har också en industrietablering
kommit igång, med bland annat tändsticksfabrik och färgeri. Området i övrigt domineras
ännu av jord- och skogsbruk.
1.5
1973 – ekonomiska kartan.
Den mest påtagliga förändringen jämfört med 1930-talet är förlusten av den odlade marken.
Den har minskat kraftigt till förmån för de växande tätorterna men också för en ökad
plantering av granskog. Genom omfattande infrastruktursatsningar skapas helt nya vägar.
Ett tydligt exempel är ombyggnaden av Rv 40 vid Kallebäcksmotet. E6 löper däremot
fortfarande i samma huvudsakliga sträckning som vägen längs Mölndalsån redan i slutet av
1600-talet.
Vid Åby och Åbro är den tidigare agrara karaktären helt försvunnen och här brer sig
omfattande bebyggda områden ut. Mellan Mölndal och Mölnlycke har en omfattande
41
småhusbebyggelse brett ut sig över både tidigare åkermark och skogsmark. I den sydligaste
delen av utredningsområdet finns dock fortfarande obebyggda områden som är rester av
gamla utmarker, dock återplanterade med skog.
1.5.1
Sega strukturer
Vissa strukturer lever kvar länge i landskapet. Vägar kan ha i stort sett samma sträckning i
hundratals år. Även mindre stigar och lokala stråk i utmarkerna kan leva kvar länge. Kyrkor
och kyrkogårdar lever i vissa fall kvar från tidig medeltid och fram till idag, liksom lägen för
gårdar och byar. Strukturer som kräver stora arbetsinsatser, som stengärdesgårdar och
andra gränsmarkeringar kan också vara långlivade, även om de stora skiftesreformerna
innebar nya gränser i många fall. I det aktuella området är vattenkraften ett exempel på en
”seg struktur”, där fallen vid Mölndal använts i hundratals år som energikälla för en rad
olika verksamheter.
Totalt sett är det dock förändring som präglar undersökningsområdet, inte bara 1900-talets
landskapsomvandlingar med nybyggen av olika slag, utan också tidigare förändringar. Hade
vi haft tillgång till ännu äldre kartor, hade vi med största sannolikhet kunnat urskilja
landskapsomvandlingar även längre tillbaka i tiden.
42
Bilaga 2. De kommunala
kulturminnesvårdsprogrammen
Här följer en redogörelse av kända kulturmiljöobjekt i området som har lagskydd och
kulturhistoriska värden på nationell, regional och lokal nivå.
Bestämmelsen riksintresse är avsedd att skydda sådana kulturmiljöer som dokumenterar
olika utvecklingsperioder i vårt lands historia.
I området finns två kulturmiljöobjekt av riksintresse:
• Gunnebo (KO 28)
• Kvarnbyn (KO 29)
I de kommunala kulturminnesvårdsprogrammen finns följande objekt beskrivna i området.
1. Gunnebo utgör en nyklassicistisk slottsanläggning och park från 1780‒1790-talet, ritad
av CW Carlberg (stadsarkitekt i Göteborg) och uppförd av affärsmannen John Hall.
Byggnaden och formträdgården är utformad med franska ideal och den tillrättalagda
naturen inspirerad från den engelska parken. Slottet och parken är kulturreservat och
byggnadsminne.
2. Kvarnbyn är en välbevarad industrimiljö med bostäder. Platsen kring fallen i Mölndal
har lång historisk tradition, men dagens miljö representeras av byggnader från 1800och 1900-talet.
3. Mölndals Kvarnby innehåller bostäder i traditionell trähusarkitektur och terrasserade
trädgårdar från mitten av 1800-talet och framåt.
4. Grevdämmet, sågverks- och senare spinnerimiljö med bevarad vattenkraftanläggning
från slutet av 1800-talet till mitten av 1900-talet.
5. Papyrus, pappersbruksmiljö med arbetarbostäder, disponentvilla och park från mitten
av 1800-talet. Miljön har anor med papperstillverkning tillbaka till 1600-talet.
6. Forsåker, bostadsbebyggelse för arbetare från slutet av 1800- början av 1900-talet.
Området har karaktär av jordbruksby och bostadskvarter med inslag av föreningslokal
och frikyrka och visar övergången från jordbruks- till industrisamhället.
7. Krokslätts fabriker industriarkitektur med spinneri från början av 1900-talet.
8. Svejserdalen med Lackarebäcks gård och Ekekullen är en bevarad bokskogsravin och
dämd bäck med kvarnlämningar. På Ekekullen ett bevarat ekbestånd i miljö som
tidigare använts som mötesplats för frälsningsarmén och nykterhetsrörelsen.
9. Västra Enerbacken utgörs av landskapsanpassad och omsorgsfullt utformad
flerbostadsbebyggelse från 1960-talet.
43
10. Kristinedals småhusområde är ett enhetligt utformat bostadsområde med tidstypisk
detaljplan från mitten av 1960-talet.
11. Råda Säteri är en herrgårdsmiljö med bebyggelse och park från 1700-talets senare del,
och är dessutom byggnadsminne.
12. I Pixbo ligger sommarvillor från sekelskiftet i naturskönt läge vid Rådasjön mitt emot
Råda säteri.
13. Pixbo Herrgård, herrgård från 1800-talets senare del med dammanläggning.
14. Lyckholms bryggeri utgör en väl bibehållen industrimiljö med bryggeri invid
Mölndalsån från 1880-1890-talet.
15. Almedals fabriker innehåller kulturhistoriskt intressant industribebyggelse.
16. Råda kyrkomiljö. Välbevarad kyrkomiljö med träkyrka från 1700-talet med
takmålningar och två äldre skolbyggnader samt komministerbostad med tidstypisk
arkitektur.
2.1
Gunnebo
Gunnebo slott finns i nordöstra delen av Mölndals kommun mellan Mölndal och Pixbo.
Anläggningen ligger på en halvö mellan Stensjön och Rådasjön. Slottet och parken är
kulturreservat och byggnadsminne.
Egendomen har anor från 1300-talet. Gunnebos historia kan följas tillbaka till slutet av
1300-talet, då namnet för första gången uppträder på en storgård med tillhörande kvarn.
Sedan dess har gården varit i kunglig, kyrklig och frälse ägo.
Gunnebo slott byggdes som sommarvilla i trä åt familjen Hall på 1780‒1790-talet i
nyklassicistisk stil med slottsanläggning och park, ritad av CW Carlberg (stadsarkitekt i
Göteborg). Byggnaden och formträdgården är utformad med italiensk-franska ideal och den
tillrättalagda naturen är inspirerad från den engelska parken. Slottet och parken är
kulturreservat och byggnadsminne.
Inför planer att återställa 1700-tals parken har arkeologiska undersökningar genomförts på
senare år av Gunnebo slotts 1700-tals orangeri, engelska parken, utsiktsplatsen, vinhus
terrassen och eremitaget (Bakunic & Bäcklund Blank 2011). Dessförinnan undersöktes
platsen för köksträdgården innan den återuppbyggdes (Schmitt 1996).
2.1.1
Lagskydd och förordningar
• Gunnebo utgör riksintresse för kulturvården – området skall skyddas mot åtgärder som
kan skada kulturmiljön, (Miljöbalken 3 kap. 6 §). Slott och park är dessutom klassade
som byggnadsminnen enligt kulturminneslagen och omfattas av särskilda
skyddsföreskrifter.
• Delar av området ingår i kommunens naturvårdsplan, (område 183, 185, 186).
• Gunnebo med omgivningar blev kulturreservat 2003.
44
Bild 1. Röd markering anger området Gunnebo. Figur kommer från Mölndals kommuns
Kulturmiljövårdsprogram. Kulturmiljöer i Mölndal, Kållered & Lindome. Kulturmiljövårdsprogram för
Mölndals kommun 2000.
2.2
Mölndals Kvarnby - Industrimiljö
I äldre tider, då jordbruket var huvudnäring, dominerade kvarnverksamheten kring forsen.
Med staden Göteborgs grundande på 1600-talet ökade efterfrågan på andra produkter, och
kvarnverken användes nu även till att bereda filtar och stampa kläde. Under 1700-talet, då
bok- och tidningsproduktionen ökade och den statliga och kyrkliga administrationen
utökades, blev papperstillverkningen en av huvudverksamheterna - en verksamhet som tills
nyligen utgjort en av de två viktigaste industrierna vid forsen. Linoljefärgens stora
genomslag under tidigt 1800-tal ledde till oljeslageriernas etablering, en verksamhet som
sedan togs över av Svenska Oljeslageriaktiebolaget. SOAB. Med de nya moderna färgernas
genomslag minskade efterfrågan på linoljeprodukter, och nyligen lades även denna
verksamhet ned.
1800-talet var också det århundrade då textilindustrin växte fram, och längs med forsen
etablerades ett stort antal textilfabriker - huvudsakligen spinnerier. Med fabrikerna kom en
stor mängd arbetare -vid mitten av 1800-talet sysselsattes totalt mer än tusen personer i
Kvarnbyn. Utöver textilindustrin fanns pappersbruk, sockerbruk, kvarnar och oljeslagerier.
Av socknens drygt 4000 invånare bodde ungefär 2500 i Kvarnbyn, och det var nu som
bostadsbebyggelsen började breda ut sig på bergssluttningarna kring Fallen. Samtidigt
tillkom skolor, bibliotek, handelsbodar och sjukhus, och Gamla torget blev centrum lik
traktens saluhandel; ett helt nytt samhälle växte fram i Kvarnbyn.
Underl909-talet fortsatte textilindustrin att expandera, utöver spinnerierna etablerades
strumpfabrik, trikåfabrik, färgerier mm. Samtidigt fortsatte SOAB och Papyrus att utveckla
sina verksamheter. Med industrins utökade verksamheter samlades allt fler funktioner kring
Gamla torget, lär låg postkontor, butiker, stadhus mm.
45
Kvarnverksamheten, som hela tiden pågått parallellt med de övriga tillverkningarna, pågick
fram till 1940-talet, då den sista kvarnen lades ned. Med kvarnnedläggningen gick en
månghundraårig verksamhet i graven. Några decennier senare drabbades tekoindustrin av
en svår kris. Många företag tvingades lägga ned, och i början av 1980-talet avvecklades den
sista textilindustrin.
2.2.1
Viktiga karaktärsdrag
Forsen - Forsen utgör kärnan och förutsättningen för hela områdets framväxt. Fallen har
använts som energikälla ända sedan medeltiden, och längs med forsen finns en mängd spår,
som illustrerar hur man utnyttjat vattenkraften. Dessa spår, i form av tuber, rännor,
dammluckor och spångar, utgör en viktig det av områdets historia. Även spåren av äldre
byggnader, i form av grundmurar och fundament, är viktiga, då de vittnar om områdets
historiska utveckling.
Industrimiljökaraktären - Området är först och främst en industrimiljö, och det är viktigt att
denna karaktär bibehålls - miljön får inte bli alltför tillrättalagd.
Industribyggnaderna - Industribyggnaderna kring forsen är uppförda under olika perioder
och speglar olika industriarkitektoniska ideal - från den premoderna periodens röda
tegelfasader, via funktionalismens ljusa putsfasader och fram till efterkrigstidens kemiska
stålrörsindustrier. Längst upp i Kvarnbyn finns även en träbyggnad kvar från
manufakturperioden.
Gamla torget - Gamla torget var tidigare Mölndals centrum, här låg stadshuset och här
bedrevs handel. Idag är det bara namnet som speglar platsens tidigare funktion. Områdets
karaktär skulle vinna mycket om en ny torgkänsla skapades.
Naturstensmurar - Ett för området karakteristiskt inslag är alla naturstensmurar, som
återkommer såväl vid forsen som i terrasseringarna upp mot bergskullen. Dessa murar
utgör värdefulla delar av kulturmiljön.
Kvarnbyggnaden - Vid Götaforsliden ligger områdets enda bevarade kvarn.
Kvarnfastigheten uppfördes 1858 och är den enda verksamhetsbyggnad, som vittnar om
områdets äldre huvudfunktion. Byggnaden ägs av Mölndals kommun och är sedan 1983
byggnadsminne.
2.2.2
Lagskydd och förordningar
• Industrimiljön utgör riksintresse för kulturvården - området skall skyddas mot åtgärder
som kan skada kulturmiljön (Miljöbalken 3 kap. 6 §).
• Kvarnhjulet 1 är byggnadsminne enligt Kulturminneslagen och omfattas av särskilda
skyddsföreskrifter.
• Området söder om farsen omfattas av en detaljplan, med särskilda bestämmelser som
reglerar hanteringen av kulturvärden i bebyggelsen.
46
2.2.3
Mölndals kommun rekommenderar
• Forsen utgör en av kommunens mäktigaste platser, och bör därför göras tillgänglig
genom förbättrade promenadstråk, broar och utsiktsplatser. Av samma anledning bör en
viss upprensning av vegetationen kring forsen göras.
• Befintliga spår, i form av tuber, rännor, damm luckor och spångar, skall bevaras.
• Tillbyggnader, ombyggnader och andra ändringarskall utföras varsamt, så att
bebyggelsens karaktärsdrag bevaras. Här spelar material, färgval, fönster- och
entréutformningar en viktig roll.
• Nya byggnader bör utformas med särskild hänsyn till bebyggelsens karaktär, samtidigt
som de bär samtidens prägel. På så sätt kan vår tids tillskott i miljön bilda framtida spår i
området.
• Det är viktigt att kringmiljön inte blir alltför tillrättalagd. Spår från den industriella
epoken bör bevaras, och den historiska dimensionen bör lyftas fram.
• Naturstensmurar bör underhållas.
Bild 2. Röd markering anger området Mölndals Kvarnby - Industrimiljö. Figur kommer från Mölndals
kommuns Kulturmiljövårdsprogram. Kulturmiljöer i Mölndal, Kållered & Lindome.
Kulturmiljövårdsprogram för Mölndals kommun 2000.
2.3
Mölndals Kvarnby - Bostadsbebyggelse
Den äldsta bostadsbebyggelsen i Kvarnbyn var de lantbruksgårdar, som fanns i nedre delen
av området, och de gårdar, som kvarnägarna lät uppföra i anslutning till kvarnarna.
Kvarnverksamheten var ända fram till 1830-talet en huvudverksamhet i byn, och till många
av kvarnarna hörde en gård med mangårdsbyggnad, magasin, stall och ofta även en
ladugård Av alla dessa kvarngårdar finns endast enstaka byggnader kvar. Den bäst bevarade
miljön är Royens kvarngård, där Mölndals Hembygdsförening har sina lokaler.
Utöver kvarngårdarna fanns endast ett begränsat antal bostadshus i Kvarnbyn under 1800talets första del. Den förindustriella verksamheten sysselsatte ett hundratal personer, och
bostadsfrågan löstes huvudsakligen på andra sätt än genom egnahemsbyggande. Det var
47
först i samband med textilindustrins etablerande vid mitten av 1800-talet, som
bostadsbebyggelsen började växa fram på bergssluttningarna kring forsen. Bebyggelsen
uppfördes av arbetarna själva, på mark som arrenderades av de olika bolags- och
fabriksägarna. På norra sidan om forsen bodde huvudsakligen de som arbetade i Delbancos
oljeslageri, på södra sidan huvudsakligen de som arbetade i Franckes Rosendahlsbolag. Ofta
lånade man pengar av fabriksägaren för hushygget, och på så sätt knöts arbetarna till
fabrikerna både genom arrende samt lån.
Genom åren har de flesta stugorna byggts till, både på höjden och på bredden, och det finns
knappt två hus som är identiska i Kvarnbyn idag. Variationen i bebyggelsen är ett för
området typiskt karaktärsdrag, som bidrar till områdets historiska och miljömässiga
kvaliteter. Trots alla förändringar präglas bebyggelsen fortfarandeav en enhetlig
byggnadstradition, och det är viktigt att denna tradition bibehålls även i framtiden. Utöver
bostadshusen finns andra karaktärsbildande miljöelement, såsom uthus, terrasseringar och
naturstensmurar. Även gatunätet, med sina branta lider, är typiskt för Kvarnbyn. För att
området skall behålla sin särskilda karaktär är det viktigt, att även dessa yttre element
behandlas på ett medvetet sätt.
2.3.1
Viktiga karaktärsdrag
Byggnadstraditionen - Bebyggelsen i Kvarnbyn domineras av en traditionell
trähusarkitektur med naturstens grunder, stående locklistpaneler i ljusa kulörer, sadeltak
med rött lertegel och två- eller treluftsfönster. Denna bebyggelsekaraktär är avgörande för
Kvarnbyn som kulturhistorisk helhetsmiljö, och det är därför viktigt, att även framtida
ändringar utförs på ett för området traditionellt sätt.
Uthusen - Inom området finns en mängd uthus, som utgör ett karakteristiskt inslag i
bebyggelsemiljön.
Murar och terrasseringar - Bebyggelsen klättrar upp för de branta bergssluttningarna, och
området innehåll är därför en mängd olika terrasseringar med murar i natursten som utgör
en viktig del i miljön. Det är där för viktigt att dessa underhålls, så att de bevaras för
framtiden.
Trånga informella passager emellan husen - Det finns få gator i Kvarnbyn men desto fler
informella passager. Dessa löper på olika sätt genom området, en del är försedda med
trappor, andra består av enkla stigar. Passagerna är viktiga för upplevelsen av området och
bör därför bibehållas för framtiden.
2.3.2
Lagskydd och förordningar
• Bostadsmiljön utgör riksintresse för kulturvården - området skall skyddas mot åtgärder
som kan skada kulturmiljön (Miljöhalken 3 kap. 6 ).
• Området omfattas av en detaljplan, med särskilda bestämmelser som reglerar
hanteringen av kulturvärden i bebyggelsen.
48
2.3.3
Mölndals kommun rekommenderar
• Tillbyggnader, ombyggnader och andra ändringar skall utföras varsamt, så att
bebyggelsens karaktärsdrag bevaras.
• Befintliga uthus bör, i så stor utsträckning som möjligt, bevaras.
• Nya byggnader skall utförmas med stor hänsyn till befintlig byggnadstradition.
• Uthus bör utformas och placeras på traditionellt sätt. Pulpettakformen är att föredra
framför sadeltak.
• Murar och terrasseringar hör bevaras.
• “Införmella passager” mellan husen bör hållas öppna.
2.4
Grevdämmet
Grevedämmet ligger i den övre delen av Mölndalsfallen, i nära anslutning till Stensjöns
utlopp. I äldre tider fungerade nedre delen av Grevedämmet vid Rackarebron som
upptagningsplats för timmer. Området ingår i ett större vattensystem, som ända in på 1890talet användes som en viktig flottningsled. Timret kom från de skogrika områdena i
inlandet, togs upp vid Grevedämmet, där stockarna antingen lastades på vagnar eller
släpades förbi den branta forsen, för att sedan föras vidare till Göteborg via Mölndalsån. En
del av timret togs omhand lokalt, och området kom därför tidigt att bli viktigt för
virkeshandeln. Kring virkeshanteringen växte även en viss förädlingsverksamhet fram, och
redan på 1600-talet fanns sågkvarnar vid Grevedämmet.
Virkeshanteringen dominerade fram till mitten av 1800-talet, då den första textilindustrin
etablerade sig vid Grevedämmet. Vid dämmet fanns två fallrättigheter, och Bettyholms
spinneri, som den ursprungliga fabriken hette, uppfördes vid det nedre fallet. Några år
senare köptes den övre fallrättigheten in, och företagets verksamhet kompletterades med
blekeri och väverianläggningar.
Endast två bostadshus finns kvar: ett rödmålat boningshus från tidigt 1800-tal, och ett
grönmålat hus från 1890-tal. Det röda huset uppfördes ursprungligen som bostad för
fabriksägarfamiljen, men kom senare att användas som personalbostäder. Det gröna huset
uppfördes som personalbostad, men kom senare att användas som ägarbostad. Kvar i
området finns också Grevedämmets skola, uppförd under 1860-talet.
Den virkesrelaterade verksamheten i området upphörde under slutet av 1800-talet. Med
järnvägens utbyggnad minskade flottningsledens betydelse, och på 1910-talet revs det sista
sågverket. Man satsade istället på textilindustrin, och under 1920-talet och framåt sker en
omfattande utbyggnad av fabriksområdet. Företaget hade nu slagits samman med Forsåkers
Fabriker, och det nya bolaget drev textilindustrin fram till dess att det lades ned under slutet
av 1960-talet.
49
2.4.1
Viktiga karaktärsdrag
Turbinhuset - I områdets nordöstra del finns ett turbin hus från senare delen av 1800-talet
bevarar. Även själva turbinen finns kvar, samt delar av den vattenränna, som ledde vattnet
in i turbinhuset. Anläggningen visar hur vattenkraften tidigare utnyttjades i fabriken, och är
därför teknikhistoriskt mycket intressant. Den är dessutom en av de få vattendrivna
anläggningar, som finns kvar längs med Mölndalsfallen, och det är därför angeläget att den
bevaras. Till anläggningen hör också ett dämme, där vattenmängden kunde regleras med
hjälp av olika dammluckor. Ett återställande av anläggningen skulle tillföra stora
pedagogiska värden till området.
Den varierade bebyggelsemiljön - Bebyggelsen i området har uppförts under olika perioder
och omfattar såväl industribyggnader som bostadshus och institutionshus. Denna
funktionsmässiga variation illustrerar komplexiteten i de äldre industrimiljöerna. Även om
byggnaderna idag inhyser andra verksamheter än de ursprungliga, kan man ur bebyggelsen
avläsa den tidigare funktionen.
2.4.2
Lagskydd och förordningar
• Grevedämmet utgör riksintresse för kulturvården - området skall skyddas mot åtgärder
som kan skada kulturmiljön (Miljöbalken 3 kap. 6 ).
• Området ingår i kommunens naturvårdsplan, område 180).
2.4.3
Mölndals kommun rekommenderar
• Tillbyggnader, ombyggnader och andra ändringar skall utföras varsamt, så att
bebyggelsens karaktärsdrag bevaras.
• Det är önskvärt att turbinanläggningen, med dammluckor, vattenränna och turbinhus
återställs i funktionsdugligt skick.
2.5
Papyrus
Papperstillverkningen vid Mölndalsfallen har anor från 1600-talet, då det första
pappersbruket etablerades. Allt papper tillverkades under denna period för hand, och
råvaran utgjordes av l00% linnelump. Ända fram till 1800-talet utgjorde textillump grunden
för papperstillverkningen. Alla böcker och allt annat skrivet och tryckt material från denna
period är alltså producerat på papper, som tillverkats av gamla urslitna skjortor och andra
klädesplagg. Pappersbrukens produktion var helt beroende av den mängd avlagda
linneplagg som de kunde samla in - en inte helt lätt uppgift i det fattiga och glesbebyggda
Sverige, där folk gick klädda i vadmalskläder. Det första pappersbruket lades ned redan efter
några år.
Under 1700-talet grundades två nya bruk, och det var nu som papperstillverkningen kom
igång på allvar. Efterfrågan på såväl skriv- och tryckpapper som enklare papper till omslag,
påsar och strutar, låg bakom den expanderande papperstillverkningen, och denna
efterfrågan växte under 1700-talet alltmer. Underslutet av 1700-talet köptes de båda bruken
in av en ny ägare, och produktionen koncentrerades till det ena av pappersbruken Korndals. Korndals pappersbruk övergick under mitten av 1800-talet från pappersbruk till
maskin pappersbruk, och företaget var dåtidens största och tekniskt mest avancerade bruk i
Sverige. På 1850-talet köptes företaget in av Rosendahls Fabriker AB, som tidigare ägde
både textilindustrier och sockerbruk vid forsen. Pappersråvaran var nu träflis, som med
50
hjälp av kemisk kokning kunde ersätta den tidigare textillumpen. Så småningom kom
företaget att köpas in av Markus Wallenberg som 1895 bildade Papyrus.
2.5.1
Viktiga karaktärsdrag
Industrimiljön - Industribebyggelsen sträcker sig över en lång tidsperiod - Genom åren har
en mängd till- och ombyggnader genom förts, men bebyggelsen speglar fortfarande olika
epoker i områdets industrihistoriska utveckling.
Mölndalsån - Ån utgör förutsättningen för hela områdets framväxt. Tillgång till vatten har
allt sedan det första handpappersbruket anlades varit nödvändig för papperstillverkningen,
och längs med ån finns en mängd spår, som visar hur man tidigare utnyttjade vattnet.
Villa Papyrus med omgivande parkmiljö - Villan uppfördes under 1870-talet som
disponentbostad. Än idag berättar villan, genom sin monumentala utformning och
storslagna parkanläggning, om vilken stark roll företagsledaren Francke hade i dåtidens
Mölndal. Den omgivande parken utgör en såväl kulturhistoriskt som miljömässigt viktig
miljö.
Personalbostäderna - Det som är speciellt med Papyrusområdet, förutom den långa
kontinuitet av papperstillverkning vid Mölndalsfallen som industrin representerar, är alla de
personalbostäder, som efterhand kom att uppföras i anslutning till fabrikerna. Under de
senaste decennierna har många av dessa tjänstebostäder rivits.
Områdesmuren mot Kvarnbygatan - Fabriksområdet avskärmas mot Kvarnbygatan genom
en röd tegelstensmur. Muren illustrerar hur viktigt det var för sekelskiftets
fabriksanläggningar att uppvisa ett ordnat och estetiskt yttre Samtidigt har den stora
stadsmiljömässiga kvaliteter, och det är därför viktigt, att den underhålls och bevaras.
Mellan parken och gamla Kvarnbygatan finns ett äldre staket i smidesjärn bevarat.
2.5.2
Lagskydd och förordningar
• Delar av området ingår i kommunens naturvårdsplan, (område 177).
• Gällande detaljplan motverkar bevarandeintressena. En ny detaljplan, som syftar till att
säkerställa kulturvärdena i området, bör på sikt upprättas.
2.5.3
Mölndals kommun rekommenderar
• Befintliga f.d. arbetar- och tjänstemannabostäder bör bevaras.
• Tillbyggnader, ombyggnader och andra ändringar skall utföras varsamt, så att
bebyggelsens karaktärsdrag bevaras. Här spelar proportioner, material, färgsättning och
fönsterutformning en viktig roll. När det gäller Villa Papyrus bör även bevarade
originalinredningar bibehållas.
• Parkmiljön runt Villa Papyrus bör skötas, så att dess nuvarande karaktär bevaras.
• Tegelstensmuren vid Kvarnbygatan bör restaureras.
51
2.6
Forsåker
Namnet Forsåker betyder “åkern vid forsen” och härstammar från den period då området
var en jordbruksby. Byn bestod av fyra hemman, och dess marker sträckte sig fram till
forsen, därav namnet. Vid Forsåkersgatan finns fortfarande byggnader i form av en
stenladugård och ett magasin, som minner om områdets äldre agrara period. Byggnaderna
tillhörde ursprungligen Forsåker Kronogård. Mangårdsbyggnaden revs 1983.
2.6.1
Viktiga karaktärsdrag
Bebyggelsens placering - Bebyggelsen är placerad invid bergskanten på gatans östra sida.
Terrängen är starkt sluttande, vilket gör att tomterna är väldigt små. Byggnaderna har
därför placerats med långsidorna mot gatorna, direkt i gatulivet, vilket ger gatan en
sammanhållande, nästan stadsliknande karaktär. Byggnadstraditionen - Bebyggelsen i
området utgörs av allt från enkla, låga stugor till större tvåvåningshus med flera lägenheter.
Resterna av Forsåkers Kronogård - Inom området finns en äldre stenladugård och en
magasinsbyggnad bevarad. Byggnaderna tillhörde tidigare Kronogården och vittnar om att
Forsåker i äldre tider var en jordbruksby.
F.d. Blåbandshuset - Vid Forsåkergatan uppfördes under början av 1900-talet en
samlingslokal för nykter hetsrörelsen Blå Bandet. F.d. Metodistkyrkan - Väster om
Forsåkersgatan ligger Metodistförsamlingens f.d. kyrka. Byggnaden bestod ursprungligen av
ett kapell, som under 1920-talet byggdes till meden ny kyrkolokal.
2.6.2
Lagskydd och förordningar
• Området omfattas av en detaljplan, med särskilda bestämmelser, som reglerar
hanteringen av kulturmiljön.
2.6.3
Mölndals kommun rekommenderar
• Tillbyggnader, ombyggnader och andra ändringar skall utföras varsamt, så att
bebyggelsens karaktärsdrag bevaras.
• Ny bebyggelse hör placeras på traditionellt sätt invid bergskanten med långsidan mot
gatan. Bebyggelsen skall utformas med särskild hänsyn till områdets karaktär.
2.7
Krokslätts fabriker
Den industriella textilproduktionen i Krokslätt bör jade under 1870-talet, då det första
bomullsväveriet etablerades invid Mölndalsån. Förutsättningarna för textilindustrins
genombrott var den alltmer växande marknaden för färdiga textilprodukter. Under hela
1800-talet sker en övergång frän hantverksmässig till industriell produktion, och vid slutet
av seklet finns ett stort antal textilfabriker i Västsverige. Anledningen till att väveriet kom att
förläggas till Krokslätt var flera: tillgång till det i produktionen nödvändiga vattnet, goda
transportmöjligheter, närheten till hamnstaden Göteborg samt billig tomtmark. Krokslätt
var dessutom vid industrietableringen en jordbruks by med omfattande obebyggda
jordbruksmarker, som kunde tas i bruk vid en framtida expansion.
52
2.7.1
Viktiga karaktärsdrag
Industriarkitekturen — Fabriksområdet präglas som helhet av sekelskiftets
industriarkitektoniska strömningar med utsmyckade tegelfasader och stora, spröjsade
fönster. Det äldre fabriksområdet låg invid ån, men när verksamheten utvidgades under
början av 1900-talet, börja de även området på andra sidan Göteborgsvägen att bebyggas.
Av det äldre området finns fortfarande en del byggnader kvar, även om själva väveriet har
rivits. I det nyare området är fler byggnader bevarade. Förutom de stora väveri- och
spinneribyggnaderna finns ert flertal mindre, låga byggnader, som bidrar till att förmedla
industrimiljökaraktären. Området är av stor betydelse för stadsbilden, och det är därför
viktigt att det ges en framträdande plats.
2.7.2
Lagskydd och förordningar
• Den västra delen av området är klassat som byggnadsminne enligt Kulturminneslagen
och omfattas av särskilda skyddsföreskrifter. Detta område omfattas även av en
detaljplan, med särskilda bestämmelser som reglerar hanteringen av kulturmiljön.
2.7.3
Mölndals kommun rekommenderar
• Tillbyggnader, ombyggnader och andra ändringar skall utföras varsamt, så att
bebyggelsens karaktärsdrag.
2.8
Svejserdalen med Lackarebäcks gård
Lackarebäcks gård ligger vid Svejserdalen, en vacker bäckravin, som idag ligger inklämd
mellan industriområden och trafikleder. Under 1700- och 1800-talen låg här en stor
herrgård, vars ägor omfattade såväl den bördiga jordbruksmarken i dalgången ned mot ån,
som de skogbevuxna markerna på Lackarebäcksfjället och Ekekullen. På 1860-talet inköptes
gården som sommarnöje för familjerna Bove och Malm. Att fira på sommarnöje hade då
blivit modernt bland överklassen, ett sätt att komma bort från den allt sämre miljön som
karakteriserade de dåtida städerna. Lackarebäcksgårdens natursköna omgivningar var
idealiska för det starka intresset för natur- och friluftsliv som präglade det senare 1800talet. För att underlätta naturpromenaderna iordningställdes en särskild stig, med trappsteg
och stensatta partier, som ledde upp till en utsiktsplats på berget. Stigen finns fortfarande
kvar och utgör än idag en vacker promenadväg.
2.8.1
Viktiga karaktärsdrag
Svejserdalen är den enda bevarade större bokskogen i kommunen. Under 1800-talet
fungerade området som sommarnöje för borgare från Göteborg, och vid sekelskiftet blev de
natursköna omgivningarna ett populärt utflyktsmål för såväl göteborgare som mölndalsbor.
Än idag utgör området en av kommunens vackraste naturparker. I samband med
Boråsbanans framdragning under 1890-talet delades dalen i två delar. På sikt vore det
önskvärt att en gångtunnel anordnades genom banvallen. Därmed skulle området åter
kunna sammanknytas, vilket skulle förhöja dess värde som naturpark.
Lackarebäck - Bäcken har utgjort en viktig förutsättning för områdets utveckling. Kring
bäcken finns fortfarande spår av ett tidigare vattenutnyttjande, i form av stenskodda kanter,
dämme, kvarngrund och källa.
53
Ekekullen - På kullen växer fortfarande ett restbestånd av ek - det trädslag som i äldre tider
dominerade i området. Under tidigt 1900-tal fungerade området som mötesplats för
Frälsningsarmén och nykterhetsrörelsen; även fester med dans och tävlingar anordnades.
Idag utgör området ett populärt strövområde för de boende i trakten.
Gården Lackarebäck - Inom området fanns tidigare en stor herrgård, med manbyggnad och
två flyglar. Idag finns endast en flygelbyggnad kvar. Denna byggnad utgör nyckeln till
områdets äldre historia, och det är därför viktigt att byggnaden bevaras.
2.8.2
Ingående kulturvärden
• Damm
• Kvarngrund
• Källa
• Flygelbyggnad till gården Lackarebäck
• Bokskog
• Ekskog
2.8.3
Lagskydd och förordningar
• För området väster om järnvägen finns en detaljplan, med särskilda bestämmelser som
reglerar hanteringen av natur- och kulturvärden.
• Delar av området ingår i kommunens naturvärdsplan, (område 173 och 175).
54
Bild 3. Röd markering anger området Svejserdalen och Ekekullen med Lackarebäcks gård. Figur
kommer från Mölndals kommuns Kulturmiljövårdsprogram. Kulturmiljöer i Mölndal, Kållered &
Lindome. Kulturmiljövårdsprogram för Mölndals kommun 2000.
2.9
Västra Enerbacken
Enerbackens flerbostadshusområde stod klart 1964 och är en representant för
miljonprogrammet.
2.9.1
Viktiga karaktärsdrag
Den inre miljön - Ett för området karakteristiskt drag är de väl planerade inre gårdsytorna,
med bevarade naturinslag och stora grönytor.
55
2.10
Kristinedals småhusområde
2.10.1 Kristinedals småhus-område strax ovanför Stensjön stod klart 1964, som del i det
s.k. miljon-programmet.
Idag förknippas miljonprogrammet främst med stora höghusområden, men större delen av
de bostäder som uppfördes var lägre flerfamiljshus och enfamiljshus.
Området i Kristinedal är ett utmärkt exempel på det senare, med ett 100-tal småhus,
fördelade på fristående villor, radhus och kedjehus. Typiska 60-talsinslag är enplans- och
suterränghuset med fasadtegel; carporten samt trafikseparering, med en större huvudgata,
Västra Brovaktaregatan, och ett antal mindre återvändsgator.
2.10.2 Mölndals kommun rekommenderar
• Underhåll och ändringar skall utföras varsamt, så att bebyggelsens karaktärsdrag
bevaras. Här spelar material, färgsättning samt tak- och fönsterutformning en viktigt
roll.
• Uthus bör utformas med stor hänsyn till befintlig bebyggelse.
2.11 Råda Säteri
Säterimiljö med minnen från Ostindiska kompaniets dagar. Råda Säteri är beläget vid
Rådasjön och är en herrgårdsmiljö med bebyggelse och park från 1700-talets senare del.
Inägorna, väl samlade kring säteriet, omges av ekskog. Den bergiga udden längst i väster är
lövskogsklädd med en konstgjord ruin från 1830-talet. Namnet Råda är belagt i skriftliga
källor från 1300-talet. Under krigen mot danskarna under 1640-talet förstördes säteriet och
blev inte återuppbyggt förrän under slutet av seklet. Omkring 1772 gavs
herrgårdsanläggningen sin nuvarande utformning. De nya byggnaderna uppfördes av
Martin Törngren, direktör vid Ostindiska kompaniet.
En monumentalt anlagd trädgård med terrasser och gångar omger huvudbyggnaden och de
bägge flyglarna. Huvudbyggnaden är uppfört i två våningar, medan de bägge
flygelbyggnaderna är i en våning. Västra flygeln återuppfördes efter brand 1887. Alla tre
byggnaderna har gråmålade träpaneler under valmat tak. Under 1800-talets senare del
drevs på säteriet ett omfattande trädgårdsmästeri, och i områdets östra del finns växthus
och grunder samt trädgårdsmästarbostad.
I väster ansluter området till kulturmiljön kring kulturreservatet Gunnebo slott.
2.11.1 Ingående kulturvärden
• Byggnadsminnesmärkt säterimiljö.
• Parkområde.
• Allé.
56
2.11.2 Kulturhistoriska kvaliteter och värden
De äldre bostadshusen och parkmiljön är del i en samlad högreståndsmiljö som minner om
det välstånd som skapades genom handeln med Kina och Sydostasien. Säteriet är ett mycket
fint och välbevarat exempel på byggnadskonst och miljögestaltning för de högre
samhällsskikten under 1700-talets senare del. Landskapsbilden kring byggnaderna, träden i
allén samt trädgården, stenmurarna och de vida utblickarna är betydelsefulla delar i denna
helhet.
2.11.3 Lagskydd och förordningar
Säteriets huvudbyggnad, de två flyglarna samt de två magasinen skyddas som
byggnadsminne genom Kulturminneslagen kapitel 3. Skyddsföreskrifter finns utarbetade för
byggnadsminnet vilka skall följas. Vid eventuell förändring skall godkännande till ändringen
inhämtas från länsstyrelsens kulturmiljöenhet. Vid eventuell förändring av byggnadsminnet
skall tillstånd inhämtas från Länsstyrelsens kulturmiljöenhet.
Säterimiljön ingår i sin helhet i Rådasjöns naturreservat, ett kommunalt naturreservat som
berör hela Rådasjön och dess närliggande omgivningar. Reservatsbildningen syftar bland
annat till att säkerställa landskapets natur- och kulturvärden.
2.11.4 Härryda kommun rekommenderar:
• Byggnader inom kulturmiljön som inte är byggnadsminnen skall vårdas så att deras
kvaliteter bevaras.
Bild 4. Blå markering anger området Råda säteri. Figur kommer från Härryda kommuns
Kulturmiljöplan. Underlag till Härryda kommuns översiktsplan 2012.
57
2.12 Villor utmed Banvägen i Pixbo
I ett naturskönt läge på den södra stranden av Rådasjön mitt emot Råda säteri ligger ett
område med äldre sommarvillor mellan järnvägen och den branta sluttningen ner mot sjön.
Området var fram till 1800-talets slut obebyggd utmark till Pixbo herrgård. Då järnvägen
Göteborg-Borås började byggas 1892 anlades en anhalt vid Pixbo. De fem stora villorna med
lillstugor som finns här är byggda mellan 1892 och 1925. Merparten av de äldre villorna är
mycket välbevarade och ger sammantaget en god överblick över de villastilar, som florerade
under åren kring sekelskiftet 1900.
2.12.1 Ingående kulturvärden
• Större påkostade trävillor från 1900-talets första decennier.
• Naturskönt läge vid Rådasjön.
2.12.2 Kulturhistoriska kvaliteter och värden
Villorna i Pixbo är exempel på den mer påkostade villabebyggelse, som välbärgade
göteborgare kring sekelskiftet lät uppföra i natursköna lägen. De äldre villorna mot sjön är
av stort kulturhistoriskt värde genom sin variationsrika villaarkitektur. Sommarvillorna
ligger vackert invid Rådasjön och bildar fond till Råda säteri. Detta gör dem alltjämt till
värdefulla inslag i landskapsbilden utmed sjön.
2.12.3 Lagskydd och förordningar
Villorna är redovisade med beteckningen q i gällande detaljplan, d.v.s. med krav på hänsyn
till de kulturhistoriska värdena vid ombyggnad och förändring. Strandområdet ingår i
Rådasjöns naturreservat.
2.12.4 Härryda kommun rekommenderar:
• De äldre sommarvillorna bör bevaras och deras individuella särprägel bör bibehållas.
Byggnaderna bör ej byggas om eller förvanskas så att deras karaktär går förlorad.
• Trädgallring närmast Rådasjön bör utföras med beaktande av de miljömässiga effekter
detta får för såväl villorna, som för Råda säteri på andra sidan sjön.
58
Bild 5. Blå markering anger området villor utmed Banvägen i Pixbo. Figur kommer från Härryda
kommuns Kulturmiljöplan. Underlag till Härryda kommuns översiktsplan 2012.
2.13 Pixbo Herrgård
Herrgårdsanläggning med herrgård från 1800-talets senare del med dammanläggning samt
omgivande grönområden med höga naturvärden.
2.13.1 Beskrivning
Av det befintliga bostadshuset är nedervåningen från 1700-talet, medan övervåningen
tillkom sedan grosshandlare Josef Heyman övertagit gården under 1860-talet. Under
Heymans tid bedrevs på Pixbos mark en omfattande fruktodling och trädgårdsrörelse. Då
anlades också det system av dammar, som avvattnades från damm till damm, och som
alltjämt finns kvar. Mellan de tre dammarna i den norra delen av miljön finns stensatta
dämmen och stenskodda kanaler. Sammanlagt fem dammar finns kvar, även om en av dem,
den s.k. Björndammen, idag ligger inne i ett villaområde. Ovanför herrgården leder en väg
med stensatta kanter förbi den västligast belägna dammen och vidare mot Gunnebo slott.
2.13.2 Ingående kulturvärden
• Dammanläggningar.
• Herrgård.
• Stensatt väg.
59
• Allé utmed vägen sydväst om herrgården.
2.13.3 Kulturhistoriska kvaliteter och värden
Herrgårdsbyggnaden är delvis ombyggd, men mycket av exteriörens utformning från den
senare hälften av 1800-talet återstår alltjämt. Dammarna och den stenkantade vägen har
flera välbevarade konstruktionsdetaljer och är intressanta inslag i miljön. Miljön kring
herrgården är uttagen som särskilt betydelsefull natur- och kulturmiljö genom att den
gränsar direkt till Gunneboparken, vilken är av regionalt intresse för friluftsliv med högt
rekreationsvärde.
2.13.4 Härryda kommun rekommenderar
• Miljöns natur- och kulturvärden är nära sammanlänkade, vilket innebär att
naturvårdande åtgärder är positiva för kulturvärdena. Det är viktigt att dammarna
bibehålls och skyddas från att växa igen.
Bild 6. Blå markering anger området Pixbo Herrgård. Figur kommer från Härryda kommuns
Kulturmiljöplan. Underlag till Härryda kommuns översiktsplan 2012.
60
2.14 Lyckholms bryggeri
Byggnaderna på före detta Lyckholms bryggeri uppfördes mellan åren 1880-1950-talet.
Lyckholms bryggeri omfattar en komplett grupp med bryggeribyggnader uppförda runt en
gård. Området som helhet har stora industrihistoriska, socialhistoriska och
arkitekturhistoriska värden. Bryggerikomplexet omfattar ett tiotal byggnader uppförda i en
till fem våningar. Bryggeriet grundades 1880 av J W Lyckholm som köpt mark från Skår
Västergården. Tomten låg intill Mölndalsån som gav goda transportmöjligheter för bränsle
och råvaror. För att klara bryggeriets behov av gott vatten inköptes också mark kring
Kallebäcks källa. Anläggningen byggdes ut i flera etapper fram till 1950-talet. Första etappen
uppfördes 1880–81 enligt ritningar från A L Thunes Mekaniska verkstad i Oslo. Den
omfattade mälteri, brygghus, jäskällare, lagerkällare samt ångpanne- och maskinhus på
tomtens södra del mot nuvarande Skårs led. 1882–86 utökades bryggeriet med en
lagerkällare längs östra tomtgränsen, ett stall vid västra sidan och ett nytt pannhus. Åren
1889–91 genomfördes också flera nybyggnader och större ombyggnader.
1898 utvidgades anläggningen med ett område mot norr. Vid 1900-talets början byggdes
också bostäder för de anställda öster om själva bryggeritomten. 1927 gick J W Lyckholm
samman med Pripps bryggeri. Bryggeriet lades ner 1975 och byggnaderna har sedan dess
använts som verkstäder, kontor m. m. De anställdas bostäder utanför bryggeritomten revs i
samband med utbyggnaden av Kungsbackaleden och i norr har disponentvillan med
anslutande trädgård ersatts med en stor industribyggnad.
2.14.1 Viktiga karaktärsdrag
De flesta av byggnaderna från bryggeriets första år 1880–1900 är bevarade och området
som helhet har en ovanligt väl bibehållen industrimiljö. Det är ett typiskt exempel på en
anläggning från den tidiga industrialismens tid. Bryggeriet är anlagt vid ett vattendrag för
att underlätta transporter. Mellan stallet och mälteriet finns fortfarande en port som
användes för att ta in gods från pråmarna i Mölndalsån. Bostadshusen i direkt anslutning till
industribyggnaderna visar att anläggningen hade brukskaraktär. Byggnaderna längs
Nellickevägen, Skårs led och järnvägen bildar en sammanhängande enhet som belyser
produktionsnätet i tidig bryggeriindustri. Flera interiörer är relativt välbevarade och i några
av byggnaderna finns teknikhistoriskt intressanta detaljer kvar. Av särskilt intresse från
socialhistorisk synpunkt är att anläggningen omfattar både en monumental stenvilla för
ägaren och ett enkelt bostadshus av trä för de anställda arbetarna samt att de ligger mycket
nära varandra. Flera av byggnaderna har karaktäristiskt utformade exteriörer och har därför
arkitekturhistoriskt värde. ”Villans” interiör med mycket rik utsmyckning är väl bevarad och
delvis unik.
2.14.2 Lagskydd och förordningar
• Bevaringsprogram 1975, utredningsområde. Förslag till skydd enl KML 3 kap.
Byggnadsminnen.
2.15 Almedals fabriker
Almedals fabriker är en välbevarad rest av den en gång omfattande och betydelsefulla
industrimiljön längs Mölndalsån. Sedan 1800-talets förra hälft har området utvecklats i takt
med industrins uppgång, etablering och avveckling i dalgången. Den första industriella
61
anläggningen på denna plats var ett färgeri anlagt 1830. Det förändrades till textilfabrik av
H Wesslau 1846 och anläggningen byggdes sedan ut i etapper. Detta blev det första lyckade
försöket att industrialisera linnetillverkningen. Här startades ångdrivet spinneri och väveri.
Almedahls – återuppbyggt på 1870-talet Almedahls fabriker brann ned 1858, men
återuppbyggdes till en komplett linneindustri med spinneri och väveri, färgeri, kontor,
magasin och verkstäder.
Omkring 1910 gjordes den sista större om och tillbyggnaden och Almedals fabriker hörde i
början av 1900-talet till Göteborg som rådets största textilföretag. Idag utgör
tegelbyggnaderna och den delvis bevarade fabriksskorstenen ett industrihistoriskt värdefullt
inslag i miljön längs Mölndalsån. Anläggningen är också ett intressant komplement till
Lyckholms Bryggeri.
2.15.1 Viktiga karaktärsdrag
Almedalsområdet har ett läge i staden som gör kopplingarna till omgivningarna viktiga både
funktionellt och upplevelsemässigt.
• Tillgänglighet till Mölndalsån. Åns vatten skapar ljus och friskhet i den täta stadsmiljön.
Ån ger tillsammans med de bevarade fabriksfasaderna en tidlös känsla av gammal
industristadsmiljö.
• De etablerade gaturiktningarna – Skårs Led och (Gamla) Almedalsvägen. Kallebäcks Bro,
(Gamla) Almedalsvägen och Skårs Led har varit viktiga vägar mot Örgryte respektive
Kallebäck och Borås. De skapar både riktningar och rum med kulturhistorisk tyngd.
• Många intima stadsrum med omgivande karaktärsfasader. Fabriksområdet rymmer ett
antal stadsrum med grändkaraktär, gatukaraktär och torgkaraktär. Dessa rum ställer
krav på att de omgivande byggnaderna bevaras och kompletteras med omsorg.
2.15.2 Lagskydd och förordningar
I Göteborgs kommuns bevarandeprogram beskrivs Almedals fabriker under övrigt.
2.15.3 Göteborgs kommun
Stadsbyggnadskontoret har påbörjat ett arbete med att ta fram en detaljplan för blandad
stadsbebyggelse vid Almedals fabriker Ett nytt Kulturmiljöunderlagsprogram för Almedals
fabriksområde färdigställdes 2014–11–25.
62
Bild 7. Blå markering anger området Råda kyrkomiljö. Figur kommer från Härryda kommuns
Kulturmiljöplan. Underlag till Härryda kommuns översiktsplan 2012.
2.16 Råda kyrkomiljö
Råda kyrka finns i västra delen av dagens Mölnlycke tätort. Strax ovan kyrkan ligger
skolbyggnaden och som hörntomt i villakvarteret, mittemot kyrkan, ligger prästgården.
Kyrkvägen går från Wendelsberg, förbi kyrkan och till Råda Stock. Mellan de två äldre
delarna av kyrkogården fanns tidigare en körväg från Råda säteri till kyrkan. Den är nu
gångväg.
Råda kyrka är uppförd 1712 och ersatte då en föregångare som var belägen strax intill.
Belägg finns för en kyrka på 1550-talet men möjligen har här funnits en kyrka ännu tidigare.
Kyrkan är uppförd i liggande timmer samt klädd med lockpanel och taket är klätt med
stickspån. Kyrkogården omgärdas av en fint lagd stenmur med en vitputsad stiglucka åt
öster.
Kyrkskolan är ett välbevarat exempel på en mer påkostad skolbyggnad i trä från 1800-talets
senare del. Strax nedanför skolan byggdes i början av 1920-talet en lärarbostad med två
lägenheter.
63
Prästgården uppfördes 1931 som komministerbostad och är en byggnad i en och en halv
våning.
2.16.1 Ingående kulturvärden
• Träkyrka från 1700-talet, takmålningar.
• Två äldre skolbyggnader.
• Komministerbostad med tidstypisk arkitektur.
2.16.2 Kulturhistoriska kvaliteter och värden
Sammantaget speglar de tre vid varandra belägna byggnaderna en välbevarad kyrkomiljö
från den tid då kyrka och skola var nära integrerade. Råda kyrka är en träkyrka som speglar
både sin tillkomsttid från 1700-talet men speglar genom sin ombyggnad även 1910-talets
restaureringsideal.
Välbevarade skolbyggnader från 1800-talets mitt.
2.16.3 Lagskydd och förordningar
Kyrkan och kyrkogården har ett skydd genom Kulturmiljölagen.
2.16.4 Härryda kommun rekommenderar:
• Skolbyggnaderna med deras välbevarade träarkitektur från 1800-talets mitt bör bevaras
oförändrad.
• Prästgårdens tidspräglade karaktär bör bevaras.
• Sammanhangen mellan de nämnda byggnaderna bör bevaras.
64
65
Trafikverket, 405 33 Göteborg. Besöksadress: Kruthusgatan 17.
Telefon: 0771-921 921, Texttelefon: 010-123 50 00
www.trafikverket.se