Hi03

Historia 03
1800-talet i Europa(en översikt)
*Franska revolutionen 1789 formar 1800-talets
Europa(frihetsidéer).
*Napoleontiden(1799-1814) är tiden då Frankrike
erövrar nästan hela Europa. När Napoleon
besegras inleds Wienkongressen (1814-1815).
*Kongressens uppgift är att säkerställa ordningen
och freden i Europa.
*Deltagare:Storbritannien, Preussen, Österrike
och Frankrike. Kongressen leds av den
österrikiske prinsen Klemens von Metternich.
Konservatismen präglar det framtida Europa tack
vare Metternichs och andra liksinnades
tankegångar.
*Kongressens viktigaste princip blev den s.k
jämviktsprincipen d.v.s en princip som
upprätthöll en maktbalans mellan stormakterna.
En annan princip som var viktig är
legitimitetsprincipen(man införde på nytt gamla
furstesläkten till makten.) Ex. Bourbon i
Frankrike).
*Ett annat mål med kongressen var att förhindra
en ny fransk expansion. Detta försäkrades genom
att omge Frankrike med ”buffertstater”.
*Schweiz förklaras neutralt och stormakterna får
områden nära Frankrike.
*Småstatsväsendet tillbaka (Italien och
Tyskland).
*Efter Wienkongressen hålls flera
uppföljningskonferenser vilket är nytt i
internationell politik.
*Regeringarna ingrep mot revolter och
frihetsrörelser i andra stater.
*Medborgarna övervakas m.h.a censur, hemlig
polis och spionage.
*Resultat: Fred mellan stormakterna i 40 år.
*Nationalismen blir en stark och viktig ideologi
under 1800-talet. Exempelvis blir grekerna
självständiga från turkarna(”europas sjuke man”)
1830.
*Det katolska Belgien blir 1830 fritt från det
protestantiska Holland.
*Revolutioner i Frankrike 1830 och 1848 sprids
till andra länder(1848= det galna året).
*Industrialismen förändrar Europa. Arbetarna blir
en ny politisk kraft. Marx´s läror sprids över hela
Europa. Ex. 1848 ”Proletärer i alla länder,
förenen eder”
Nationalismen
*Intresse för folket och dess särdrag, språk,
historia och seder.
*Kulturströmningen romantiken intresserar sig
för folkens särart, kultur och historia(1700-talets
slut).
*Ex. Hegel sade ”Människor som hör samman
p.g.a ras,språk, historia och religion bildar en
egen nation”.
*Nationalstaten hade som utgångspunkt tanken
om att varje stat borde få bilda en egen nation
eller stat.
Varför resonerar man så?
a) naturgivna faktorer såsom territorium eller
etniska förhållanden
b) kulturella faktorer såsom språk religion
och historia.
c) subjektiva faktorer
Syns speciellt bland de tyska folket(drabbades
hårt under Napoleonkrigen,) splittrat riket.
Detta leder till ödesgemenskap.
Men: Europas nationaliteter lever inte
avskiljda från varandra.
Följder i europeisk politik(1800-t)
A.) Splittrar riken
*t.ex det osmanska riket (”Europas sjuke man”)
Grekernas frihetskamp 1821-30 som stöds av
europeiska stormakter.
*Belgien som blir självständigt från unionen med
Nederländerna(1830).
*Polskt uppror mot Ryssland 1830 som dock slås
ned varefter den polska autonomin beskärs.
*Folken i det mångnationella Österrike kräver
större självbestämmanderätt 1848(”det galna
året”)
*Under senare hälften av 1800-t börjar Ryssland
söka sig ned mot haven i söder. Man startar ett
krig mot turkarna(Krimkriget 185456).Europeiska stormakter ingriper och ryssarna
får se sig besegrade. P.g.a misslyckandet i kriget
börjar ryssarna stöda andra länder på
Balkanhalvön ex. Serbien.
B.) Enar splittrade riken
*Italien enas 1870. 1861 börjar man tala om
kungariket Italien med Sardiniens kung Viktor
Emmanuel som regent.Venetien ansluter sig 1861
och den sista ”delstat” som ansluter sig är
kyrkostaten 1870.
*Tyskland enas under ledning av Preussens kung
Willhelm I och hans regeringschef Otto von
Bismarck. Detta sker genom 3 krig.
1) 1864 krig mot Danmark där Preussen tar
Schleswig och Österrike Holstein.
2) 1866 mot Österrike. Nu bildas det
nordtyska förbundet. Kriget är över på någon
vecka eftersom Österrike trycks på både från
norr och från söder. Österrike ingår inte i ett
enat Tyskland(lilltysk lösning).
3) 1870-71 krig mot Frankrike. Tyska
kejsardömet utropas i spegelsalen i Versailles
1871.
Händelser under senare delen av 1800-talet
*Bismarck blir rikskansler
*Tysk industri blir världsetta
*Allianssystemen börjar ta form. Man är rädd för
en fransk revansch. Tyskland befarar
tvåfrontskrig.
*Willhelm II blir ny kejsare 1888, Bismarck
avgår 1890. Under slutet av 1800-talet utvecklas
vapenteknologin.
*Makthavarna börjar utnyttja nationalismen för
att stärka sin stats ställning.
Imperialismens tidevarv 1870-1914
Def: Europeiska stormakters strävan att upprätta
världsvälden(Imperium).
*Ex. Brasilien var portugisiskt och övriga
Sydamerika spanskt. I början av 1800-talet frigör
sig de sydamerikanska staterna och gör sig
självständiga.(1810-1830)
*1776; 13 kolonier i dagens USA utropar sig
självständiga.
*Den ryska imperialismen kom till uttryck i bl.a
Krimkriget. När det osmanska riket faller i bitar
vill Ryssland kapa åt sig så mycket som möjligt.
Även panslavismen(ryssarna ville vara slavernas
beskyddare) skall ses som ett uttryck för
imperialismen.
*Under Berlinkongressen 1878 delades Afrika
bokstavligen med linjal i en brittisk och en fransk
zon. Man skulle även reda ut situationen på
Balkanhalvön som var instabil.Resultatet av
kongressen var att Österrike-Ungern och
Ryssland fick mindre områden på osmanska
rikets bekostnad. Rumänien, Serbien och
Montenegro uppstår som självständiga stater.
*Tyskland som blir enat 1871 med Bismarck i
spetsen upplever en glansperiod fram till IVK.
Trots få kolonier uppfattas Tyskland som farligt
på grund av sitt industriella uppsving.
*Europa blir världsdominerande under denna
tidsperiod som även kallas för den ”väpnade
fredens tid”.
*Imperialismen skall ses som en av orsakerna till
IVK. Förr:kolonialism, efter 1870-t imperialism.
Orsaker till IVK
Wienkongressens tankar om maktbalans hade
fungerat någorlunda väl då det gällde att
undvika stormaktskonflikter, krimkriget var det
största undantaget. Dessutom hade
stormakterna genom fredliga
överenskommelser delat upp Afrika och således
även i den frågan undvikit krig. Långt ifrån
alla frågor var emellertid lösta:
Nationalitetsfrågor skapade stark
spänning på Balkanhalvön. Det turkiska
riket hade visserligen mer och mer
tappat greppet och tvingats
acceptera att nya slaviska stater
uppstod men det österrikiska
imperiet bestod trots förlusten mot
Preussen och trots förlorad kontroll över
Norditalien.
Frankrike slickade sina sår efter
förlusten mot Preussen genom att bygga
upp ett väldigt imperium i Nordafrika,
men misstänksamheten mot det
nya Tyskland var stark. Därför sökta
man sig närmare Ryssland och de
båda länderna bildade ett förbund,
vilket Storbritannien så småningom
anslöt sig till. Det som fick
britterna att överge sin gamla
misstänksamhet mot fransmännen
var också det nya Tyskland, som
alltmer knappade in på britternas
industriförsprång.
Tyskland å sin sida, som kände sig
kringränt av Frankrike och
Ryssland, försonade sig snart med
Österrike-Ungern. När sedan Italien
anslöt sig hade en trippelallians av
europeiska centralmakter bildats
som motvikt till trippelententen
Frankrike-Ryssland-Storbritannien.
Mellan dessa båda maktblock steg
spänningen men det skulle behövas
en utlösande gnista för att sätta
igång kriget. Den gnistan kom inte
oväntat att tändas på
Balkanhalvön.
Skottet i Sarajevo
Den slaviska provinsen Bosnien
tillhörde Österrike-Ungern men
önskade frigöra sig. Dessa tankar
understöddes av nationalister från
Serbien, som drömde om en slavisk
storstat, ledd av Serbien.
Den österrikisken tronföljaren Frans
Ferdinand hade förståelse för
bosniernas tankar och var positiv till
att ge området samma status som
Ungern och således bilda en
trippelmonarki. Serbierna oroades
över att detta skulle räcka för
bosnierna och då Frans Ferdinand var
på besök i Bosniens provinshuvudstad
Sarajevo, sköts han till döds av en
fanatisk separatist, den 19-årige
studenten Gavrilo Princip, som hade
förbindelser med den serbiska
nationaliströrelsen Svarta Handen.
Mordet väckte stor bestörtning och
när utredningen fann att spåren
pekade mot Serbien, krävde Österrike
insyn i den serbiska utredningen
genom att österrikiska poliser skulle
få delta.
När Serbien vägrade att tillmötesgå
de österrikiska kraven förklarade
Österrike Serbien krig, sedan man
försäkrat sig om Tysklands stöd.
Ryssland mobiliserade då sin väldiga
armé och Tyskland svarade genom att
förklara Ryssland krig.
Kedjereaktionen var i full gång och
Frankrike och Storbritannien var
snara att fullfölja sina
överenskommelser och i augusti 1914
var det krig som skulle komma att
kallas det första världskriget ett
faktum.
Övriga orsaker till IVK
*Balkanhalvön skall ses som ett stort
orosmoment.”Europas krutdurk” som området
även kallades höll på att falla i bitar(speciellt det
osmanska rikets områden). Många nya stater
bildas före IVK och även många efter IVK.
Huvudsakliga händelser i IVK
Schlieffenplanen
I Tyskland var man klar över att man
skulle behöva utkämpa ett
tvåfrontkrig. Man räknade med den
stora ryska arméns relativa orörlighet
och koncentrerade sig därför på ett
snabbt avgörande i väster och sedan
full koncentration i öster. En fördel
man också hade gentemot sina
motståndare var, att man behärskade
området mellan de båda fronterna
och alltså snabbt kunde skicka
trupper som skyttlar mellan dessa.
Den plan man inledde kriget efter
gick ut på dessa funderingar och
kallades Schlieffenplanen
Västfronten
Till en början gick också
framryckningen i väster bra med
tyska ögon sett. Franska, brittiska och
belgiska trupper besegrades i Belgien
och framryckningen fortsatte i norra
Frankrike. Vid floden Marne lyckades
fransmännen äntligen stoppa den
tyska framstormningen och nu
förändrades krigets ansikte. På 14
dagar hade de tyska härarna
avancerat med en hastighet av 45 km
per dag, nu gjorde kriget halt och
övergick till ett segt och utdraget
skyttegravskrig, som kom att vara i
fyra år. Något som bidrog till att
försvåra stormningen av
motståndarnas skyttegravar var
användandet av taggtråd och
kulsprutor.
Östfronten
Kriget på östfronten kom så
småningom också i gång och där gick
det bättre för tyskarna. De besegrade
ryssarna i de stora slagen vid
Tannenberg och de Masuriska sjöarna.
Den stora ryska armén var dåligt
utrustad och avståndet hem
försvårade underhållet. Trots det
lyckades man besegra österrikarna i
Galizien, men i det långa loppet blev
den tyska pressen för hård. Mer än en
miljon ryssar stupade och det mesta
av arméns krigsmateriel gick förlorad.
Missnöjet med kriget ledde slutligen
till den ryska revolutionen och
fresfördraget i Brest-Litovsk i mars
1918.
Kriget utvidgas
Italien, som tillhörde
centralmakterna (Tyskland, ÖsterrikeUngern) höll sig avvaktande i krigets
början och vanns efter en tid med
hjälp av diplomati och löfte om
kolonier i Afrika över på ententens
sida (Frankrike, Storbritannien och
Ryssland). Som motvikt lockade dock
centralmakterna Rysslands gamla
ärkefiende Turkiet på sin sida.
USA
Handeln mellan USA och Europa
ökade kraftigt under kriget och i USA
upplevde man en högkonjunktur. När
kriget sedan visade sig bli ett
utnötningskrig, inriktade sig båda
sidor på att försöka skära av
motståndarnas försörjning utifrån.
I februari 1915 började tyskarna
använda ett helt nytt vapen, u-båtar.
Amerikanska passagerarfartyg och
handelsfartyg sköts i sank och då
Lusitania gick under med 1200
passagerare protesterade president
Wilson kraftigt. Inför risken att USA
skulle gå med i kriget minskade
tyskarna sin användning av u-båtar
men såg sig två år senare nödsadgade
att satsa fullt ut igen. Samtidigt
lyckades brittiska chifferexperter
snappa upp och lösa ett telegram från
den tyske utrikesministern
Zimmermann till den tyske ministern i
Mexico. I telegrammet utlovades
Mexico stöd från Tyskland om man
försökte ta tillbaka de delar man
förlorat i kriget mot USA 1848. När
telegrammets innehåll kom till
amerikanarnas kännedom hade
president Wilson majoriteten bakom
sig då han förklarade Tyskland krig
och lät USA gå in på ententens sida.
En miljon unga amerikanare skickades
till Frankrike och denna insats kom
att avgöra kriget.
Japan
Också Japan gick in i kriget på
ententens sida genom att besätta
tyska kolonier i sin närhet
(Marshallöarna och Karolinerna).
Dessutom passade man på att göra
Manchuriet norr om Kina till ett
japanskt protektorat (skyddsområde).
Genom kriget såg man sin chans att
stärka inflytandet på det asiatiska
fastlandet.
Arabien
För att pressa centralmakterna så
mycket som möjligt och försäkra sig
om Suezkanalen ingrep engelsmännen
på den arabiska halvön, som lydde
under turkarna. Tillsammans med
Hussein av Hedja ledde engelsmannen
T E Lawrence ett arabuppror.
Araberna lovades självständighet
efter det att turkarna hade besegrats,
ett löfte som dock inte kom att
uppfyllas då kriget var slut. I stället
kom det arabiska området att delas
upp i brittiska och franska
protektorat (skyddsområden), som t
ex Palestina, Irak och Kuweit.
Vändpunkten
Då USA således slutligen kom in i
kriget på allvar, det tog bortemot ett
år, och stora amerikanska trupper
landsattes under ledning av general
Pershing, vägde krigslyckan slutligen
över för västmakterna på västfronten.
Ett avgörande slag stod vid den
franska floden Somme, där föresten
stridsvagnar användes för första
gången. De var en engelsk uppfinning,
men sattes in i så liten skala och med
så stor tveksamhet att de inte
påverkade utgången av slaget, men
de visade sig effektiva mot taggtråd
och kulspruteeld.
Österrike-Ungern rasade samman och
kejsare Karl I av Habsburg
abdikerade. Av riket uppstod vid det
kommande fredsslutet staterna
Österrike, Ungern och
Tjeckoslovakien. De slaviska staterna
gick ihop med Serbien och bildade
Jugoslavien.
Tyskland
Tyskland var dock orubbat in i det
sista och de ledande krigsherrarna
Hindenburg och Ludendorff kvarstod
som betydande personer, men kejsare
Vilhelm III tvingades avgå. Hans
abdikering var ett villkor för att
socialdemokraterna skulle gå med på
att ta över regeringsansvaret och
underteckna den fred, som äntligen
skulle få slut på kriget. Freden blev
mycket hård för Tyskland och i
framtiden en svår belastning för
socialdemokraterna. De egentligen
ansvariga krigsherrarna kunde således
träda i bakgrunden och i stället fick
två anonyma ämbetsmän Müller och
Bell offra sig och underteckna det
försmädliga avtalet, utan att
motståndarnas trupper stått på tysk
jord.
Versaillesfreden 1919
Artikel 231: Tyskland är ensam skyldig till kriget!
Detta leder till följande för Tysklands del:1. Ett
enormt skadestånd. 2.Territoriella förluster ex
Elsas-Lothringen samt Västpreussen +Posen
(polska korridoren).
Rhenlandet demilitariseras trots att Frankrike
ville ha området. NF förvaltar kolrika Saar även
kallad för de franska kolgruvorna.
*Tyskarna ansåg att freden var en skamfred,
”diktatfred”.
Övriga följder efter IVK
*Österrike-Ungern upplöses i Österrike och
Ungern.
-Österrike blir en republik på 6 milj som inte har
rätt att ansluta sig till Tyskland.
-Ungern och Tjeckoslovakien blir även nya stater.
Dessa stater har en stor population av tyskar(Ca.
3Milj)
*Jugoslavien uppstår och får områden av
Bosnien, Kroatien,Slovenien.
*Turkiet blir en ny stat som uppstår tack vare
Atatürks uppror 1921.
*Ryssland blir Sovjetunionen och nya stater
uppstår från det forna ryska väldet(Finland,
Estland, Lettland, Litauen och Polen)
*Nationalitetsidén förverkligas men många
minoriteter i de nya staterna.
*Demokrati införs på många håll men även
diktaturer börjar uppstå (1920-30t).
*Europas ekonomiska dominans slut. USA och
Japan nya ledare.
*”Europas stjärna börjar dala i kolonierna”. Detta
börjar ses i form av koloniernas frigörelse.
*NF eller nationernas förbund grundas för att
trygga världsfreden.
-USA blev utanför(trots Wilson).Detta för in USA
i en fas av isolationspolitik
-segrarmakterna går med i NF(32st) samt nya och
neutrala stater.
-Finland blir medlem 1920
-NF:s medel= internationella avtal,nedrustning,
ekonomiska och militära sanktioner mot
angripare.
Men: Krävdes enhälliga beslut vilket sällan
uppnåddes. På denna punkt misslyckas NF
katastrofalt.
Diktaturer(från gymnasiet i petalax´s hemsida
http://webfronter.com/dusor/petalax/Gymnasiet/)
Revolution februari 1917
Orsaker:
kriget
enväldet
korruptionen
livsmedelsbrist
nöd
Lvov och senare Kerenski styr
och försöker genomföra
reformer men fortsätter
kriget
Problem vid fronterna
Oro och rev. försök i juli
bröd
fred
jord
och får makten i oktoberrevolutionen
1917
Fred i mars i Brest-Litovsk
Lenin lovar
Jord & bröd
bröd genom tvångsrekvirering hos
kulakerna
jord genom jordreform (omfördelning)
inbördeskrig 1917-19
bedrövligt och -22 uppkom Sovjet
-24 dog Lenin och Stalin tog över
Sovjet under Stalin
I. Inrikespolitik
Maktkoncentration
Alla viktiga poster till Stalin
Likvidering av motståndare
Många i landsflykt
Näringslivet
statsmonopol på utrikeshandel
konsumtionsföreningar monopol
på inrikeshandel
kollektiviserat jordbruk
socialiserade företag
satsning på tung industri
5-årsplaner från 1928
Italien
Efter kriget
krigsmålen inte nådda vilket
ledde till missnöje, dessutom:
våld, nöd, strejker, röveri,
inflation, arbetslöshet,
brottslighet, dyrtid och
revolutionsrörelser
Mussolini bildar 1919 grupp som
vill ha ordning (stöd bland
arbetsgivare, köpmän,
jordägare, medelklass)
1921 Fascistpartiet och 35
kommer till parlamentet
marschen till Rom 1922 och
Låter Mussolini bilda regering
M. får stora maktbefogenheter
och
efter valet 1924 får han 2/3 av
parlamentet
Mål:
stärka staten
höja välmågan
göra Italien till stormakt
Medel:
ny armé, flotta och flyg
likriktning
militärisk fostran (obs. kyrkan)
enpartisystem
censur & propaganda
statslett näringsliv
ordning i förvaltningen
Konkordat med påven 1929
Allianser och krig
Abessinien 1935-36
stöd till Franco 1936-39
allians med Tyskland 1936
annektering av Albanien 1939
Tyskland
Weimarrepubliken 1919-33
1918 revolution och kejsaren
avsattes
Typiskt:
fattigdom, nöd, oro, arbetslöshet
=
radikala rörelser
Revolutionsförsök:
ölkällarupproret (Hitler)
spartakistupproret
(Luxemburg)
Avvärjdes och huvudstad
blev Weimar
Författningen 1919
republik - rikspresident rikskansler
allmän lika rösträtt
proportionella val
Problem :
oron (kuppförsöken)
krigsskadeståndet
Ruhrområdet
ekonomin
20 1$ =
42 mk
inflationen
23 jan
10 000 mk
juli
sept
okt
760 000 mk
16 000 000 mk
4 200 000 000 000 mk
ex. 1 bröd = 3 miljarder
Utrikespolitik
Rapallofördraget 1922 (T+R)
diplomater
industrivaror till R.
officerare till Röda Armén
Locarnoavtalet 1925
Tyskland med i NF 1926
1929 Stora depressionen
6 milj. arbetslösa =
nöd, oro =
ytterlighetsriktningar =
nationalsocialisterna till makten
Mot världskrig nummer två
*I NF:s råd ingick Storbri., Fra., It., och Japan
som ständiga medlemmar.
-NF: s uppgift var att förhindra krig men NF
saknade resurser för att organisera både fredliga
och militära sanktioner. På grund av det sista kan
man säga att NF styrs av stormakterna.
*Under 1930-t hårdnade den ekonomiska
konkurrensen mellan staterna. Man börja införa
tullmurar. Tyskland , Italien och Japan blir
instängda. Dessa stater börjar kräva kolonier. I
Tyskland talar man om ”livsrum”.
*1931 invaderar japanerna Manchuriet(Kina). I
samma veva går Japan ut ur NF.
*Tyskland ut ur NF 1933.1935 införs allmän
värnplikt.1936 ockuperas Rhenlandet(detta är i
strid med Versaillesfreden).
*1935 annekterar Italien Etiopien.
*1936 bildas axeln Berlin-Rom. Samma år görs
ett avtal mellan Tyskland och Japan.
*1937 Berlin-Rom -Tokyo=axelmakterna
*Hitler talar om (under slutet 1930-t) att hans
utrikespolitik var begränsade p.g.a
Versaillesfreden. Den franska och brittiska
ledningen trodde på dessa försäkringar.(undantag
W. Churchill)
*1938 införlivas Österrike med
Tyskland(Anschluss)
*På sommaren 1938 anklagar
HitlerTjeckoslovakien för att förtrycka
sudettyskarna. Hitler kräver införlivning. I
Münchenavtalet 1938
(Frankrike,Italien,Storbritannien och Tyskland)
godtar man Hitlers krav till priset av fred men på
bekostnad av Tjeckoslovakien självständighet.
Denna form av politik kallas för eftergiftspolitik.
*I mars 1939 invaderas resten av
Tjeckoslovakien.
*I aug. 1939 kommer Ribbentrop-Molotov
pakten=nonagressionspakt+ hemligt
tilläggsprotokoll(västra polen åt Ty, östra
Polen+baltstater+Finland åt Sovjet.)
Andra världskriget
*1 september 1939 bryter IIVK ut,Tyskland
anfaller från väst och Sovjet från öst. Polen
besegras på en månad. Efter detta tar Sovjet de
baltiska staterna och börjar även ställa krav på
Finland (30.11 utbryter vinterkriget).
*I maj-juni 1940 erövrar Tyskland Belgien,
Holland och Luxemburg. Efter detta står
Frankrike i turen. Förrän Frankrike tar man över
Danmark och Norge för att försäkra sig om
järnmalmen som behövs för den tyska
krigsindustrin.
*Den 22 juni kapitulerade Frankrike.
-Vichyregimen styrde den icke helt och hållet
erövrade delen av Frankrike.
*Under 1941 ersattes den försiktige Chamberlain
med Winston Churchill (65-år)
*Hitler försöker få England att kapitulera genom
massiv bombning men detta lyckas ej.Som en
huvudorsak till detta kan man se RAF:s insatser.
*Hitler vänder sig istället österut och startar
operation Barbarossa, ett gigantiskt anfall mot
Sovjet.
-Även detta anfall kan ses som ett misslyckande.
-Stalin förflyttade den ryska industrin till Sibirien.
-1942 lyckas de ryska trupperna vända kriget till
egen fördel och 1943 kapitulerar Tyskland.
*I nordafrika anfaller Mussolini Egypten. Han
stoppas dock snabbt av britterna. Rommel (a.k.a
ökenräven) kommer till Mussolinis hjälp men
vid slaget El Alamein rensas nordafrika från
tyska och italienska trupper.
* 7 december 1941 bombas Pearl Harbor
varefter USA dras med in på allvar i kriget.
*1944 6 juni landstiger de allierade i
Normandie(D-day).
*Den 6 augusti 1945 fäller USA sin första
atombomb över Hiroshima och tre dagar senare
en över Nagasaki.
Kalla kriget
Följande kapitel är från http://www.historiaref.gotland.se/oversikt.htm
Tyskland
Tyskland kom att delas i fyra ockupationszoner, men de tre
västliga (Storbritanniens, Frankrikes och USA:s) enades och
blev Förbundsrepubliken Tyskland (Västtyskland) 1948. Den
forna huvudstaden Berlin delades likaledes i en väst och en
östdel. Samarbetet mellan västmakterna och
Sovjetunionen gick allt sämre och Sovjetunionen isolerade
Västberlin - Berlin låg i den östra ockupationszonen, den
som styrdes av Sovjetunionen. Detta utlöste den första s k
Berlinkrisen 1948-49.
Hela den vintern kunde medborgarna i Västberlin försörjas
med hjälp av en amerikansk och brittisk luftbro, som
dagligen överbringade 5000 ton förnödenheter. I maj 1949
hävde Stalin blockaden och två nya stater kunde erkännas,
ovannämnda förbundsrepublik och Tyska demokratiska
republiken (Östtyskland).
Konrad Adenauer, grundaren av den kristdemokratiska
unionen CDU, blev Västtysklands förbundskansler och
tillsammans med sin finansminister Ludvig Erhardt
lyckades han genomföra vad som kom att kallas "det tyska
undret" och som innebar att den västtyska ekonomin
återhämtade sig förbluffande snabbt.
En konsekvens av denna återhämtning var att den
västtyska ekonomin sprang ifrån den östtyska. Många
östtyskar lockades också att fly över taggtråden och
minfälten till Västberlin. 1957 krävde den sovjetiske
partisekreteraren Nikita Chrustjev att västmakternas
militära engagemang skulle upphöra i Västberlin och att
delen antingen skulle införlivas med Östtyskland eller
utropas som "fri stat".
Tonen skärptes från båda sidor och konflikten såg ut att
urarta i ett nytt storkrig. Förhandlingarna fortskred
emellertid och Chrustjev träffade USA:s nye president John
F Kennedy. Utgången blev att Chrustjev backade men i
stället sanktionerades byggandet av "Berlinmuren".
Denna mur verkade cementera motsättningarna mellan de
två tyska staterna men 1989 tvingades den östtyske
ledaren Honecker avgå efter en svår ekonomisk kris och
den 9 november öppnades gränsen mot Västtyskland och
Berlinmuren började rivas. 1990 beslutades om de två
staternas återförening.
Det kalla kriget
Berlinkrisen var bara en följd av det kalla krig som bröt ut
mellan väst och öst efter kriget. Kommunisternas seger i
Kina och Stalins expansionism gjorde ett djupt intryck på
USA och födde en vida spridd kommunistskräck, vars
hätskaste talesman blev den beryktade senatorn Joseph
McCarthy, som anställde kommunistförföljelser inom USA.
Även landets nye president Dwight Eisenhower intog en betydligt
fränare hållning till Sovjetunionen än sin föregångare
Harry Truman och Eisenhowers utrikesminister John Foster
Dulles förordade "massiv vedergällning" efter eventuella
kommunistiska övergrepp.
Världen kom att delas upp i en västlig del med USA som
starkaste grindvaktare och en östlig del, ledd av
Sovjetunionen i början men senare innehållande även ett
"Kinablock". Gemensamt för den östliga delen var att den
ideologiskt vilade på marxismen, även om de marxistiska
tankarna fick olika uttolkningar i olika länder.
Dessa båda block fick var sin försvarsallians så att den
västliga Atlantpakten kom att balanseras av den östliga
Warszawapakten. Kinablocket kom att stå utanför dessa
två försvarsallianser.
Suezkrisen
Vid sidan av dessa "två världar" bildades en tredje i och
med Bandungkonferensen på Java 1955, då asiatiska och
afrikanska stater träffades och manifesterade en av öst
och väst oberoende tredje kraft.
Också inom arabvärlden fronderade man sig främst mot de
forna imperialisterna och Egyptens Gamal Abdel Nasser
gick i spetsen till en början. Han kom till makten sedan
den västvänlige kung Faruk störtats 1952.
Nasser igångsatte ett gigantiskt dammbygge i den södra
delen av landet och det krävde mycket pengar. Tidigare
utlovade amerikanska pengar frös inne då Dulles ansåg att
Nasser orienterade sig alltför mycket åt öst, han hade bl a
blivit lovad stora leveranser av tjeckiska vapen. Nasser
svarade genom att besätta Suezkanalen och göra den till
egyptisk statsegendom. Kanalbolagets delägare skulle få
sina aktier inlösta till dagskurs. Storbritannien och
Frankrike protesterade mot detta brott mot gällande avtal.
I det läget gjorde israelitiska trupper anfall.
Israel hade bildats av det brittiska mandatet Palestina
1948 och därmed hade en stor grupp araber undanträngts
till flyktingläger. Omedelbart hade de ikringliggande
arabstaterna anfallit men slagits tillbaka av Israel.
Arabförbundets ledande makt var Egypten och Israel
passade nu på att få en bättre position i händelse av
förnyat anfall från det aggressiva Egypten.
De brittiska och franska regeringarna uppmanade nu båda
parter att utrymma kanalzonen och började sedan bomba
och landsätta trupper eftersom Egypten vägrade.
För ovanlighets skull samverkade nu Sovjet och USA i
säkerhetsrådet i FN och uppmanade Storbritannien,
Frankrike och Israel att dra tillbaka sina trupper, vilket
ledde till efterföljd och en stor prestigeseger för Nasser
och en lika stor prestigeförlust för Storbritanniens
premiärminister Anthony Eden, som tvingades avgå. Det
stod nu klart för världen att Storbritannien definitivt
spelat ut sin roll som stormakt.
Palestinafrågan
Palestina hade blivit ett brittiskt mandat efter första
världskriget. I bakgrunden låg ett löfte om en självständig
judisk stat, ett löfte som inte infriats men som blev allt
svårare att förbise, inte minst sedan Förintelsens fasor
uppdagats. Efter andra världskrigets slut tilltog en judisk
terrorism som gjorde mandatet Palestina till en alltför het
potatis för Storbritannien att hålla i, så regeringen Attlee
överförde det brittiska mandatet till FN. En kommission
beslutade då att dela Palestina i en judisk och en arabisk
stat och att Jerusalem skulle vara internationellt.
1948 utropades staten Israel och arabländerna anföll
omedelbart men israelerna lyckades hålla stånd och till
och med erövra delar av det arabiska området och kämpa
sig fram till Jerusalem. En följd av detta krig blev en stor
palestinsk flyktingström. En medlare tillsattes och det blev
svensken Folke Bernadotte, men han mördades efter en tid
av israeliska fanatiker anslutna till den så kallade
Sternligan.
Resultatet av kriget blev att Jerusalem delades i en judisk
och en arabisk del, den nya staten Israels gränser säkrades
och utvidgades, vilket möjliggjorde stor judisk invandring
men också en tilltagande palestinsk flyktingström till det
område som ligger väster om Jordanfloden och som
tillhörde Jordanien - Västbanken. Som en reaktion på de
israeliska framgångarna och den svåra arabiska
flyktingsituationen bildades den palestinska
befrielseorganisationen PLO, vilken kom att företa raider
in i Israel med hårda vedergällningsaktioner som följd.
1967 slöts ett avtal mellan Egypten, Syrien, Irak och
Jordanien och tillsammans började dessa länder förbereda
sig för krig. Israel handlade snabbt och förekom ett väntat
angrepp med ett blixtanfall och lyckades under de sex
dagar kriget varade - det kom att kallas sexdagarskriget erövra Sinaihalvön fram till Suez från Egypten, Västbanken
från Jordanien och Golanhöjden från Syrien samt hela
Jerusalem.
Därigenom kom den palestinska flyktingströmmen att
ytterligare tillta. PLO blev alltmer aktivt och 1964
erkändes det av arabstaterna.
1973 anföll Egypten och Syrien överraskande under den
stora judiska högtiden Jom Kippur men FN ingrep och
kriget kunde avbrytas mot att delar av Sinai lämnades
tillbaka till Egypten.
Camp Davidavtalet 1978 innebar en separatfred mellan
Israel och Egypten i vilken återstoden av Sinai lämnades
tillbaka till Egypten.
1980 utropades Jerusalem som Israels huvudstad.
Konflikten har fortsatt och ännu inte fått sin lösning.
Många faktorer påverkar den såsom politisk vilja i de olika
länderna, religiösa motsättningar, terrordåd, nya judiska
bosättningar inom arabiska områden samt tillgången till
vatten.
Koreakrisen
Tysklands delning hade sin asiatiska motsvarighet i Korea. I
krigets slutskede befriades landet från Japan så att den
norra delen kom att behärskas av Sovjetunionen och den
södra av västmakterna. Skiljelinjen blev den 38:e
breddgraden. Två stater bildades: Demokratiska
folkrepubliken Korea i norr och republiken Korea i söder.
Vid midsommar 1950 överskred Nordkoreas folkarmé
gränsen av icke klarlagd anledning och Sydkorea fick stöd
av västmakterna under ledning av den amerikanske
generalen MacArthur. Först hade nordkoreanerna
framgångar men stridslyckan vände och MacArthur kunde
snart tåga över den 38:e breddgraden och nådde snart
gränsen mot Manchuriet.
Detta blev för mycket för Kina, som nu satte in stridsvana
trupper, som i sin tur pressade tillbaka MacArthurs styrka
till ett område strax söder om 38:e breddgraden.
Förhandlingarna kom sedan att pågå i två år och resultatet
blev att delningen vid 38:e breddgraden bestod.
Vietnam
Ett annat asiatiskt krig kom att vara längre - det i franska
Indokina. Engelsmännen avvecklade sina kolonier under
åren efter andra världskriget och en rad nya stater uppstod
såsom:
det muslimska Väst- och Östpakistan
det hinduiska Indien
Burma
Thailand
den Malaysiska federationen
Fransmännen däremot stretade emot i sin del av Indokina,
som de återtagit från japanerna efter kriget.
Fransmännens styre av Vietnam kan sägas kännetecknas av
ekonomisk exploatering, politiskt förtryck och kulturell
stagnation.
Den vietnamesiska nationaliströrelsen, Vietnams kuomintang,
blev också mycket radikal och omfattade liksom i Kina
såväl kommunister som icke-kommunister, men vid sidan
om den byggde Ho Chi Minh upp Indokinas kommunistiska
parti.
Under andra världskriget svetsades motståndsrörelsen
samman till en organisation kallad Viet Minh med Ho Chi
Minh som generalsekreterare. När Japan kapitulerade
proklamerade Ho Chi Minh Vietnams självständighet och då
man med vapenmakt bevisade sin beslutsamhet bröt ett
långvarigt kolonialkrig ut.
Kriget 1946-54 ledde till att Viet Minh blev allt mer
kommunistiskt och fransmännens regim i Saigon under
exkejsare Bao Dai allt mer antikommunistisk och konflikten
spred sig också till grannländerna Laos och Kambodja.
Våren 1954 föll fransmännens starkaste fäste i norr, Dien
Bien Phu och fransmännen beslutade sig för att dra sig ur
det kostsamma och olycksaliga kriget. Den norra delen,
Nordvietnam, blev nu kommuniststyrd och den södra
delen, Sydvietnam, allt mer beroende av stöd från USA.
Viet Minh hade under kriget förvärvat många anhängare i
Sydvietnam och dessa uppmuntrades nu av Nordvietnam.
Viss kommunistisk aktivitet förekom även i Laos och
Kambodja. Detta kom i USA att ge upphov till
dominoteorin, som gick ut på att om kommunisterna
segrade i ytterligare något av länderna i området, så skulle
alla de övriga falla och bli kommunistiska och
maktbalansen i Sydostasien allvarligt äventyras.
Detta resonemang fick USA att aktivt gå in med militärt
stöd i Sydvietnam. Vänstergerillan i Sydvietnam
omorganiserades 1960 och antog det internationella
namnet National de Liberation, FNL.
Kriget blev långt och utdraget och president Lyndon B
Johnson ökade den amerikanska styrkan i Sydvietnam till
att omfatta flera hundra tusen man och lät även bomba
militära mål i Nordvietnam.
De amerikanska framgångarna uteblev emellertid på sikt.
Många unga amerikaner dödades och kriget blev alltmer
impopulärt såväl hemma i USA som runt om i världen.
President Nixon ville dra sitt land ur kriget men en allvarlig
stötesten var att nordvietnameserna krävde att
Sydvietnams president Van Thieu, USA:s allierade, skulle
avgå.
Trots amerikanskt löfte om hjälp till Van Thieu tvingades
Nixon att avblåsa de amerikanska insatserna 1973. När USA
dragit sig tillbaka blev Sydvietnam ett lätt byte för
Nordvietnam och de båda länderna återförenades 1975 och
fick namnet Socialistiska folkrepubliken Vietnam.
Kubakrisen
1959 lyckades Fidel Castro efter ett flerårigt gerillakrig
störta den cubanske diktatorn Batistas korrupta och
blodbesudlade regim. Castro stöddes till en början av USA
men hans expropiering av nordamerikansk egendom mot
endast obetydlig ersättning ändrade den amerikanska
inställningen. Tidigare hade man köpt större delen av
Cubas sockerskörd - landets huvudnäring - nu utsatte man
ön för ekonomisk bojkott och understödde dessutom ett
invasionsförsök av exilcubaner 1961 på Cubas sydkust på
den så kallade Grisbukten.
Företaget misslyckades och ärendet drogs inför FN:s
säkerhetsråd. Den amerikanska politiken kastade Castro i
armarna på Sovjetunionen, vars inflytande kom att växa.
1962 avslöjade nordamerikansk flygspaning anläggandet av
utskjutningsramper för medeldistansraketer av sovjetisk
hemvist.
President Kennedy ställde nu ultimatum till Sovjet med hot
om amerikansk militär intervention på Cuba om baserna
laddades. Inför hotet om en internationell konflikt som
snabbt kunde växa till ett kärnvapenkrig beordrade
sovjetledaren Chrustjev de missilbestyckade ryska båtarna
att vända om före det utsatta klockslaget.
Centralamerika
USA-regeringens känslighet för maktförskjutningar vid
Karibiska havet röjde sig också i interventionen i
Dominikanska republiken. Den demokratiskt valda
socialisten Juan Bosch störtades av en militärjunta 1963
och i det inbördeskrig som följde två år senare stödde USA
juntan och därmed misslyckades Boschanhängarnas
resning.
På liknande sätt men utan direkt militär inblandning
bekämpade USA den socialistiska sandinistregimen i
Nicaragua, som kom till makten sedan man störtat
diktatorn Somoza 1979. Samtidigt höll man en
högerdiktator som Napoleon Duarte i El Salvador under
armarna. Ett annat exempel var Guatemala, där USA
bidrog till att störta en radikal regim som genomförde en
jordreform som på ett ofördelaktigt sätt drabbade det
amerikanska företaget United Fruit.
Östeuropa
På samma sätt som USA under det kalla kriget vaktade sitt
närområde vakade Sovjetunionen över Östeuropa. En av de
mest uppmärksammade händelserna var den ungerska
resningen 1956, som ledde till att nationalkommunisten
Imre Nagy bildade en samlingsregering, vilken anmälde
Ungerns utträde ur Warszawapakten och vädjade till FN om
en stormaktsgaranti för Ungerns neutralitet.
Säkerhetsrådet hindrades av Sovjetunionens veto att
ingripa i konflikten och resningen slogs ner av ryska
trupper. Nagy fängslades och avrättades senare och
sovjetkommunisten Janos Kadar fick ledningen.
1968 var det Tjeckoslovakiens tut. Den nye ledaren
Alexander Dubcek krävde under den så kallade "pragvåren"
"en socialism med mänskligt ansikte" men den drömmen
krossades av Warszawapaktens trupper.