Historia 03 1800-talet i Europa(en översikt) *Franska revolutionen 1789 formar 1800-talets Europa(frihetsidéer). *Napoleontiden(1799-1814) är tiden då Frankrike erövrar nästan hela Europa. När Napoleon besegras inleds Wienkongressen (1814-1815). *Kongressens uppgift är att säkerställa ordningen och freden i Europa. *Deltagare:Storbritannien, Preussen, Österrike och Frankrike. Kongressen leds av den österrikiske prinsen Klemens von Metternich. Konservatismen präglar det framtida Europa tack vare Metternichs och andra liksinnades tankegångar. Wie nko ngre ssen Europa 1815 *Kongres sens viktigaste princip blev den s.k jämviktsprincipen d.v.s en princip som upprätthöll en maktbalans mellan stormakterna. En annan princip som var viktig är legitimitetsprincipen(man införde på nytt gamla furstesläkten till makten.) Ex. Bourbon i Frankrike). *Ett annat mål med kongressen var att förhindra en ny fransk expansion. Detta försäkrades genom att omge Frankrike med ”buffertstater”. *Schweiz förklaras neutralt och stormakterna får områden nära Frankrike. *Småstatsväsendet tillbaka (Italien och Tyskland). *Efter Wienkongressen hålls flera uppföljningskonferenser vilket är nytt i internationell politik. *Regeringarna ingrep mot revolter och frihetsrörelser i andra stater. *Medborgarna övervakas m.h.a censur, hemlig polis och spionage. *Resultat: Fred mellan stormakterna i 40 år. *Nationalismen blir en stark och viktig ideologi under 1800-talet. Exempelvis blir grekerna självständiga från turkarna(”europas sjuke man”) 1830. *Det katolska Belgien blir 1830 fritt från det protestantiska Holland. *Revolutioner i Frankrike 1830 och 1848 sprids till andra länder(1848= det galna året). *Industrialismen förändrar Europa. Arbetarna blir en ny politisk kraft. Marx´s läror sprids över hela Europa. Ex. 1848 ”Proletärer i alla länder, förenen eder” Nationalismen *Intresse för folket och dess särdrag, språk, historia och seder. *Kulturströmningen romantiken intresserar sig för folkens särart, kultur och historia(1700-talets slut). *Ex. Hegel sade ”Människor som hör samman p.g.a ras,språk, historia och religion bildar en egen nation”. *Nationalstaten hade som utgångspunkt tanken om att varje stat borde få bilda en egen nation eller stat. Varför resonerar man så? a) naturgivna faktorer såsom territorium eller etniska förhållanden b) kulturella faktorer såsom språk religion och historia. c) subjektiva faktorer Syns speciellt bland de tyska folket(drabbades hårt under Napoleonkrigen,) splittrat riket. Detta leder till ödesgemenskap. Men: Europas nationaliteter lever inte avskiljda från varandra. Följder i europeisk politik(1800-t) A.) Splittrar riken *t.ex det osmanska riket (”Europas sjuke man”) Grekernas frihetskamp 1821-30 som stöds av europeiska stormakter. *Belgien som blir självständigt från unionen med Nederländerna(1830). *Polskt uppror mot Ryssland 1830 som dock slås ned varefter den polska autonomin beskärs. *Folken i det mångnationella Österrike kräver större självbestämmanderätt 1848(”det galna året”) *Under senare hälften av 1800-t börjar Ryssland söka sig ned mot haven i söder. Man startar ett krig mot turkarna(Krimkriget 185456).Europeiska stormakter ingriper och ryssarna får se sig besegrade. P.g.a misslyckandet i kriget börjar ryssarna stöda andra länder på Balkanhalvön ex. Serbien. B.) Enar splittrade riken *Italien enas 1870. 1861 börjar man tala om kungariket Italien med Sardiniens kung Viktor Emmanuel som regent.Venetien ansluter sig 1861 och den sista ”delstat” som ansluter sig är kyrkostaten 1870. *Tyskland enas under ledning av Preussens kung Willhelm I och hans regeringschef Otto von Bismarck. Detta sker genom 3 krig. 1) 1864 krig mot Danmark där Preussen tar Schleswig och Österrike Holstein. 2) 1866 mot Österrike. Nu bildas det nordtyska förbundet. Kriget är över på någon vecka eftersom Österrike trycks på både från norr och från söder. Österrike ingår inte i ett enat Tyskland(lilltysk lösning). 3) 1870-71 krig mot Frankrike. Tyska kejsardömet utropas i spegelsalen i Versailles 1871.(se bilderna nedan ) Händelser under senare delen av 1800-talet *Bismarck blir rikskansler *Tysk industri blir världsetta *Allianssystemen börjar ta form. Man är rädd för en fransk revansch. Tyskland befarar tvåfrontskrig. *Willhelm II blir ny kejsare 1888, Bismarck avgår 1890. Under slutet av 1800-talet utvecklas vapenteknologin. *Makthavarna börjar utnyttja nationalismen för att stärka sin stats ställning. Imperialismens tidevarv 1870-1914 Def: Europeiska stormakters strävan att upprätta världsvälden(Imperium). *Ex. Brasilien var portugisiskt och övriga Sydamerika spanskt. I början av 1800-talet frigör sig de sydamerikanska staterna och gör sig självständiga.(1810-1830) *1776; 13 kolonier i dagens USA utropar sig självständiga. *Den ryska imperialismen kom till uttryck i bl.a Krimkriget. När det osmanska riket faller i bitar vill Ryssland kapa åt sig så mycket som möjligt. Även panslavismen(ryssarna ville vara slavernas beskyddare) skall ses som ett uttryck för imperialismen. *Under Berlinkongressen 1878 delades Afrika bokstavligen med linjal i en brittisk och en fransk zon. Man skulle även reda ut situationen på Balkanhalvön som var instabil.Resultatet av kongressen var att Österrike-Ungern och Ryssland fick mindre områden på osmanska rikets bekostnad. Rumänien, Serbien och Montenegro uppstår som självständiga stater. *Tyskland som blir enat 1871 med Bismarck i spetsen upplever en glansperiod fram till IVK. Trots få kolonier uppfattas Tyskland som farligt på grund av sitt industriella uppsving. *Europa blir världsdominerande under denna tidsperiod som även kallas för den ”väpnade fredens tid”. *Imperialismen skall ses som en av orsakerna till IVK. Förr:kolonialism, efter 1870-t imperialism. Orsaker till IVK Wienkongressens tankar om maktbalans hade fungerat någorlunda väl då det gällde att undvika stormaktskonflikter, krimkriget var det största undantaget. Dessutom hade stormakterna genom fredliga överenskommelser delat upp Afrika och således även i den frågan undvikit krig. Långt ifrån alla frågor var emellertid lösta: Nationalitetsfrågor skapade stark spänning på Balkanhalvön. Det turkiska riket hade visserligen mer och mer tappat greppet och tvingats acceptera att nya slaviska stater uppstod men det österrikiska imperiet bestod trots förlusten mot Preussen och trots förlorad kontroll över Norditalien. Frankrike slickade sina sår efter förlusten mot Preussen genom att bygga upp ett väldigt imperium i Nordafrika, men misstänksamheten mot det nya Tyskland var stark. Därför sökta man sig närmare Ryssland och de båda länderna bildade ett förbund, vilket Storbritannien så småningom anslöt sig till. Det som fick britterna att överge sin gamla misstänksamhet mot fransmännen var också det nya Tyskland, som alltmer knappade in på britternas industriförsprång. Tyskland å sin sida, som kände sig kringränt av Frankrike och Ryssland, försonade sig snart med Österrike-Ungern. När sedan Italien anslöt sig hade en trippelallians av europeiska centralmakter bildats som motvikt till trippelententen Frankrike-Ryssland-Storbritannien. Mellan dessa båda maktblock steg spänningen men det skulle behövas en utlösande gnista för att sätta igång kriget. Den gnistan kom inte oväntat att tändas på Balkanhalvön. Skottet i Sarajevo Den slaviska provinsen Bosnien tillhörde Österrike-Ungern men önskade frigöra sig. Dessa tankar understöddes av nationalister från Serbien, som drömde om en slavisk storstat, ledd av Serbien. Den österrikisken tronföljaren Frans Ferdinand hade förståelse för bosniernas tankar och var positiv till att ge området samma status som Ungern och således bilda en trippelmonarki. Serbierna oroades över att detta skulle räcka för bosnierna och då Frans Ferdinand var på besök i Bosniens provinshuvudstad Sarajevo, sköts han till döds av en fanatisk separatist, den 19-årige studenten Gavrilo Princip, som hade förbindelser med den serbiska nationaliströrelsen Svarta Handen. Mordet väckte stor bestörtning och när utredningen fann att spåren pekade mot Serbien, krävde Österrike insyn i den serbiska utredningen genom att österrikiska poliser skulle få delta. När Serbien vägrade att tillmötesgå de österrikiska kraven förklarade Österrike Serbien krig, sedan man försäkrat sig om Tysklands stöd. Ryssland mobiliserade då sin väldiga armé och Tyskland svarade genom att förklara Ryssland krig. Kedjereaktionen var i full gång och Frankrike och Storbritannien var snara att fullfölja sina överenskommelser och i augusti 1914 var det krig som skulle komma att kallas det första världskriget ett faktum. Övriga orsaker till IVK *Balkanhalvön skall ses som ett stort orosmoment.”Europas krutdurk” som området även kallades höll på att falla i bitar(speciellt det osmanska rikets områden). Många nya stater bildas före IVK och även många efter IVK. Huvudsakliga händelser i IVK Schlieffenplanen I Tyskland var man klar över att man skulle behöva utkämpa ett tvåfrontkrig. Man räknade med den stora ryska arméns relativa orörlighet och koncentrerade sig därför på ett snabbt avgörande i väster och sedan full koncentration i öster. En fördel man också hade gentemot sina motståndare var, att man behärskade området mellan de båda fronterna och alltså snabbt kunde skicka trupper som skyttlar mellan dessa. Den plan man inledde kriget efter gick ut på dessa funderingar och kallades Schlieffenplanen Västfronten Till en början gick också framryckningen i väster bra med tyska ögon sett. Franska, brittiska och belgiska trupper besegrades i Belgien och framryckningen fortsatte i norra Frankrike. Vid floden Marne lyckades fransmännen äntligen stoppa den tyska framstormningen och nu förändrades krigets ansikte. På 14 dagar hade de tyska härarna avancerat med en hastighet av 45 km per dag, nu gjorde kriget halt och övergick till ett segt och utdraget skyttegravskrig, som kom att vara i fyra år. Något som bidrog till att försvåra stormningen av motståndarnas skyttegravar var användandet av taggtråd och kulsprutor. Östfronten Kriget på östfronten kom så småningom också i gång och där gick det bättre för tyskarna. De besegrade ryssarna i de stora slagen vid Tannenberg och de Masuriska sjöarna. Den stora ryska armén var dåligt utrustad och avståndet hem försvårade underhållet. Trots det lyckades man besegra österrikarna i Galizien, men i det långa loppet blev den tyska pressen för hård. Mer än en miljon ryssar stupade och det mesta av arméns krigsmateriel gick förlorad. Missnöjet med kriget ledde slutligen till den ryska revolutionen och fresfördraget i Brest-Litovsk i mars 1918. Kriget utvidgas Italien, som tillhörde centralmakterna (Tyskland, Österrike- Ungern) höll sig avvaktande i krigets början och vanns efter en tid med hjälp av diplomati och löfte om kolonier i Afrika över på ententens sida (Frankrike, Storbritannien och Ryssland). Som motvikt lockade dock centralmakterna Rysslands gamla ärkefiende Turkiet på sin sida. USA Handeln mellan USA och Europa ökade kraftigt under kriget och i USA upplevde man en högkonjunktur. När kriget sedan visade sig bli ett utnötningskrig, inriktade sig båda sidor på att försöka skära av motståndarnas försörjning utifrån. I februari 1915 började tyskarna använda ett helt nytt vapen, u-båtar. Amerikanska passagerarfartyg och handelsfartyg sköts i sank och då Lusitania gick under med 1200 passagerare protesterade president Wilson kraftigt. Inför risken att USA skulle gå med i kriget minskade tyskarna sin användning av u-båtar men såg sig två år senare nödsadgade att satsa fullt ut igen. Samtidigt lyckades brittiska chifferexperter snappa upp och lösa ett telegram från den tyske utrikesministern Zimmermann till den tyske ministern i Mexico. I telegrammet utlovades Mexico stöd från Tyskland om man försökte ta tillbaka de delar man förlorat i kriget mot USA 1848. När telegrammets innehåll kom till amerikanarnas kännedom hade president Wilson majoriteten bakom sig då han förklarade Tyskland krig och lät USA gå in på ententens sida. En miljon unga amerikanare skickades till Frankrike och denna insats kom att avgöra kriget. Japan Också Japan gick in i kriget på ententens sida genom att besätta tyska kolonier i sin närhet (Marshallöarna och Karolinerna). Dessutom passade man på att göra Manchuriet norr om Kina till ett japanskt protektorat (skyddsområde). Genom kriget såg man sin chans att stärka inflytandet på det asiatiska fastlandet. Arabien För att pressa centralmakterna så mycket som möjligt och försäkra sig om Suezkanalen ingrep engelsmännen på den arabiska halvön, som lydde under turkarna. Tillsammans med Hussein av Hedja ledde engelsmannen T E Lawrence ett arabuppror. Araberna lovades självständighet efter det att turkarna hade besegrats, ett löfte som dock inte kom att uppfyllas då kriget var slut. I stället kom det arabiska området att delas upp i brittiska och franska protektorat (skyddsområden), som t ex Palestina, Irak och Kuweit. Vändpunkten Då USA således slutligen kom in i kriget på allvar, det tog bortemot ett år, och stora amerikanska trupper landsattes under ledning av general Pershing, vägde krigslyckan slutligen över för västmakterna på västfronten. Ett avgörande slag stod vid den franska floden Somme, där föresten stridsvagnar användes för första gången. De var en engelsk uppfinning, men sattes in i så liten skala och med så stor tveksamhet att de inte påverkade utgången av slaget, men de visade sig effektiva mot taggtråd och kulspruteeld. Österrike-Ungern rasade samman och kejsare Karl I av Habsburg abdikerade. Av riket uppstod vid det kommande fredsslutet staterna Österrike, Ungern och Tjeckoslovakien. De slaviska staterna gick ihop med Serbien och bildade Jugoslavien. Tyskland Tyskland var dock orubbat in i det sista och de ledande krigsherrarna Hindenburg och Ludendorff kvarstod som betydande personer, men kejsare Vilhelm III tvingades avgå. Hans abdikering var ett villkor för att socialdemokraterna skulle gå med på att ta över regeringsansvaret och underteckna den fred, som äntligen skulle få slut på kriget. Freden blev mycket hård för Tyskland och i framtiden en svår belastning för socialdemokraterna. De egentligen ansvariga krigsherrarna kunde således träda i bakgrunden och i stället fick två anonyma ämbetsmän Müller och Bell offra sig och underteckna det försmädliga avtalet, utan att motståndarnas trupper stått på tysk jord. Versaillesfreden 1919 Artikel 231: Tyskland är ensam skyldig till kriget! Detta leder till följande för Tysklands del:1. Ett enormt skadestånd. 2.Territoriella förluster ex Elsas-Lothringen samt Västpreussen +Posen (polska korridoren). Rhenlandet demilitariseras trots att Frankrike ville ha området. NF förvaltar kolrika Saar även kallad för de franska kolgruvorna. *Tyskarna ansåg att freden var en skamfred, ”diktatfred”. Övriga följder efter IVK *Österrike-Ungern upplöses i Österrike och Ungern. -Österrike blir en republik på 6 milj som inte har rätt att ansluta sig till Tyskland. -Ungern och Tjeckoslovakien blir även nya stater. Dessa stater har en stor population av tyskar(Ca. 3Milj) *Jugoslavien uppstår och får områden av Bosnien, Kroatien,Slovenien. *Turkiet blir en ny stat som uppstår tack vare Atatürks uppror 1921. *Ryssland blir Sovjetunionen och nya stater uppstår från det forna ryska väldet(Finland, Estland, Lettland, Litauen och Polen) *Nationalitetsidén förverkligas men många minoriteter i de nya staterna. *Demokrati införs på många håll men även diktaturer börjar uppstå (1920-30t). *Europas ekonomiska dominans slut. USA och Japan nya ledare. *”Europas stjärna börjar dala i kolonierna”. Detta börjar ses i form av koloniernas frigörelse. *NF eller nationernas förbund grundas för att trygga världsfreden. -USA blev utanför(trots Wilson).Detta för in USA i en fas av isolationspolitik -segrarmakterna går med i NF(32st) samt nya och neutrala stater. -Finland blir medlem 1920 -NF:s medel= internationella avtal,nedrustning, ekonomiska och militära sanktioner mot angripare. Men: Krävdes enhälliga beslut vilket sällan uppnåddes. På denna punkt misslyckas NF katastrofalt. Diktaturer(från gymnasiet i petalax´s hemsida http://webfronter.com/dusor/petalax/Gymnasiet/) Revolution februari 1917 Orsaker: kriget enväldet korruptionen livsmedelsbrist nöd Lvov och senare Kerenski styr och försöker genomföra reformer men fortsätter kriget Problem vid fronterna Oro och rev. försök i juli bröd fred jord och får makten i oktoberrevolutionen 1917 Fred i mars i Brest-Litovsk Lenin lovar Jord & bröd bröd genom tvångsrekvirering hos kulakerna jord genom jordreform (omfördelning) inbördeskrig 1917-19 bedrövligt och -22 uppkom Sovjet -24 dog Lenin och Stalin tog över Sovjet under Stalin I. Inrikespolitik Maktkoncentration Alla viktiga poster till Stalin Likvidering av motståndare Många i landsflykt Näringslivet statsmonopol på utrikeshandel konsumtionsföreningar monopol på inrikeshandel kollektiviserat jordbruk socialiserade företag satsning på tung industri 5-årsplaner från 1928 Italien Efter kriget krigsmålen inte nådda vilket ledde till missnöje, dessutom: våld, nöd, strejker, röveri, inflation, arbetslöshet, brottslighet, dyrtid och revolutionsrörelser Mussolini bildar 1919 grupp som vill ha ordning (stöd bland arbetsgivare, köpmän, jordägare, medelklass) 1921 Fascistpartiet och 35 kommer till parlamentet marschen till Rom 1922 och Låter Mussolini bilda regering M. får stora maktbefogenheter och efter valet 1924 får han 2/3 av parlamentet Mål: stärka staten höja välmågan göra Italien till stormakt Medel: ny armé, flotta och flyg likriktning militärisk fostran (obs. kyrkan) enpartisystem censur & propaganda statslett näringsliv ordning i förvaltningen Konkordat med påven 1929 Allianser och krig Abessinien 1935-36 stöd till Franco 1936-39 allians med Tyskland 1936 annektering av Albanien 1939 Tyskland Weimarrepubliken 1919-33 1918 revolution och kejsaren avsattes Typiskt: fattigdom, nöd, oro, arbetslöshet = radikala rörelser Revolutionsförsök: ölkällarupproret (Hitler) spartakistupproret (Luxemburg) Avvärjdes och huvudstad blev Weimar Författningen 1919 republik - rikspresident rikskansler allmän lika rösträtt proportionella val Problem : oron (kuppförsöken) krigsskadeståndet Ruhrområdet ekonomin 20 1$ = 42 mk inflationen 23 jan juli 10 000 mk 760 000 mk sept okt 16 000 000 mk 4 200 000 000 000 mk ex. 1 bröd = 3 miljarder Utrikespolitik Rapallofördraget 1922 (T+R) diplomater industrivaror till R. officerare till Röda Armén Locarnoavtalet 1925 Tyskland med i NF 1926 1929 Stora depressionen 6 milj. arbetslösa = nöd, oro = ytterlighetsriktningar = nationalsocialisterna till makten Mot världskrig nummer två *I NF:s råd ingick Storbri., Fra., It., och Japan som ständiga medlemmar. -NF: s uppgift var att förhindra krig men NF saknade resurser för att organisera både fredliga och militära sanktioner. På grund av det sista kan man säga att NF styrs av stormakterna. *Under 1930-t hårdnade den ekonomiska konkurrensen mellan staterna. Man börja införa tullmurar. Tyskland , Italien och Japan blir instängda. Dessa stater börjar kräva kolonier. I Tyskland talar man om ”livsrum”. *1931 invaderar japanerna Manchuriet(Kina). I samma veva går Japan ut ur NF. *Tyskland ut ur NF 1933.1935 införs allmän värnplikt.1936 ockuperas Rhenlandet(detta är i strid med Versaillesfreden). *1935 annekterar Italien Etiopien. *1936 bildas axeln Berlin-Rom. Samma år görs ett avtal mellan Tyskland och Japan. *1937 Berlin-Rom -Tokyo=axelmakterna *Hitler talar om (under slutet 1930-t) att hans utrikespolitik var begränsade p.g.a Versaillesfreden. Den franska och brittiska ledningen trodde på dessa försäkringar.(undantag W. Churchill) *1938 införlivas Österrike med Tyskland(Anschluss) *På sommaren 1938 anklagar HitlerTjeckoslovakien för att förtrycka sudettyskarna. Hitler kräver införlivning. I Münchenavtalet 1938 (Frankrike,Italien,Storbritannien och Tyskland) godtar man Hitlers krav till priset av fred men på bekostnad av Tjeckoslovakien självständighet. Denna form av politik kallas för eftergiftspolitik. *I mars 1939 invaderas resten av Tjeckoslovakien. *I aug. 1939 kommer Ribbentrop-Molotov pakten=nonagressionspakt+ hemligt tilläggsprotokoll(västra polen åt Ty, östra Polen+baltstater+Finland åt Sovjet.) Andra världskriget *1 september 1939 bryter IIVK ut,Tyskland anfaller från väst och Sovjet från öst. Polen besegras på en månad. Efter detta tar Sovjet de baltiska staterna och börjar även ställa krav på Finland (30.11 utbryter vinterkriget). *I maj-juni 1940 erövrar Tyskland Belgien, Holland och Luxemburg. Efter detta står Frankrike i turen. Förrän Frankrike tar man över Danmark och Norge för att försäkra sig om järnmalmen som behövs för den tyska krigsindustrin. *Den 22 juni kapitulerade Frankrike. -Vichyregimen styrde den icke helt och hållet erövrade delen av Frankrike. *Under 1941 ersattes den försiktige Chamberlain med Winston Churchill (65-år) *Hitler försöker få England att kapitulera genom massiv bombning men detta lyckas ej.Som en huvudorsak till detta kan man se RAF:s insatser. *Hitler vänder sig istället österut och startar operation Barbarossa, ett gigantiskt anfall mot Sovjet. -Även detta anfall kan ses som ett misslyckande. -Stalin förflyttade den ryska industrin till Sibirien. -1942 lyckas de ryska trupperna vända kriget till egen fördel och 1943 kapitulerar Tyskland. *I nordafrika anfaller Mussolini Egypten. Han stoppas dock snabbt av britterna. Rommel (a.k.a ökenräven) kommer till Mussolinis hjälp men vid slaget El Alamein rensas nordafrika från tyska och italienska trupper. * 7 december 1941 bombas Pearl Harbor varefter USA dras med in på allvar i kriget. *1944 6 juni landstiger de allierade i Normandie(D-day). *Den 6 augusti 1945 fäller USA sin första atombomb över Hiroshima och tre dagar senare en över Nagasaki. Kalla kriget Följande kapitel är från http://www.historiaref.gotland.se/oversikt.htm Tyskland Tyskland kom att delas i fyra ockupationszoner, men de tre västliga (Storbritanniens, Frankrikes och USA:s) enades och blev Förbundsrepubliken Tyskland (Västtyskland) 1948. Den forna huvudstaden Berlin delades likaledes i en väst och en östdel. Samarbetet mellan västmakterna och Sovjetunionen gick allt sämre och Sovjetunionen isolerade Västberlin - Berlin låg i den östra ockupationszonen, den som styrdes av Sovjetunionen. Detta utlöste den första s k Berlinkrisen 1948-49. Hela den vintern kunde medborgarna i Västberlin försörjas med hjälp av en amerikansk och brittisk luftbro, som dagligen överbringade 5000 ton förnödenheter. I maj 1949 hävde Stalin blockaden och två nya stater kunde erkännas, ovannämnda förbundsrepublik och Tyska demokratiska republiken (Östtyskland). Konrad Adenauer, grundaren av den kristdemokratiska unionen CDU, blev Västtysklands förbundskansler och tillsammans med sin finansminister Ludvig Erhardt lyckades han genomföra vad som kom att kallas "det tyska undret" och som innebar att den västtyska ekonomin återhämtade sig förbluffande snabbt. En konsekvens av denna återhämtning var att den västtyska ekonomin sprang ifrån den östtyska. Många östtyskar lockades också att fly över taggtråden och minfälten till Västberlin. 1957 krävde den sovjetiske partisekreteraren Nikita Chrustjev att västmakternas militära engagemang skulle upphöra i Västberlin och att delen antingen skulle införlivas med Östtyskland eller utropas som "fri stat". Tonen skärptes från båda sidor och konflikten såg ut att urarta i ett nytt storkrig. Förhandlingarna fortskred emellertid och Chrustjev träffade USA:s nye president John F Kennedy. Utgången blev att Chrustjev backade men i stället sanktionerades byggandet av "Berlinmuren". Denna mur verkade cementera motsättningarna mellan de två tyska staterna men 1989 tvingades den östtyske ledaren Honecker avgå efter en svår ekonomisk kris och den 9 november öppnades gränsen mot Västtyskland och Berlinmuren började rivas. 1990 beslutades om de två staternas återförening. Det kalla kriget Berlinkrisen var bara en följd av det kalla krig som bröt ut mellan väst och öst efter kriget. Kommunisternas seger i Kina och Stalins expansionism gjorde ett djupt intryck på USA och födde en vida spridd kommunistskräck, vars hätskaste talesman blev den beryktade senatorn Joseph McCarthy, som anställde kommunistförföljelser inom USA. Även landets nye president Dwight Eisenhower intog en betydligt fränare hållning till Sovjetunionen än sin föregångare Harry Truman och Eisenhowers utrikesminister John Foster Dulles förordade "massiv vedergällning" efter eventuella kommunistiska övergrepp. Världen kom att delas upp i en västlig del med USA som starkaste grindvaktare och en östlig del, ledd av Sovjetunionen i början men senare innehållande även ett "Kinablock". Gemensamt för den östliga delen var att den ideologiskt vilade på marxismen, även om de marxistiska tankarna fick olika uttolkningar i olika länder. Dessa båda block fick var sin försvarsallians så att den västliga Atlantpakten kom att balanseras av den östliga Warszawapakten. Kinablocket kom att stå utanför dessa två försvarsallianser. Suezkrisen Vid sidan av dessa "två världar" bildades en tredje i och med Bandungkonferensen på Java 1955, då asiatiska och afrikanska stater träffades och manifesterade en av öst och väst oberoende tredje kraft. Också inom arabvärlden fronderade man sig främst mot de forna imperialisterna och Egyptens Gamal Abdel Nasser gick i spetsen till en början. Han kom till makten sedan den västvänlige kung Faruk störtats 1952. Nasser igångsatte ett gigantiskt dammbygge i den södra delen av landet och det krävde mycket pengar. Tidigare utlovade amerikanska pengar frös inne då Dulles ansåg att Nasser orienterade sig alltför mycket åt öst, han hade bl a blivit lovad stora leveranser av tjeckiska vapen. Nasser svarade genom att besätta Suezkanalen och göra den till egyptisk statsegendom. Kanalbolagets delägare skulle få sina aktier inlösta till dagskurs. Storbritannien och Frankrike protesterade mot detta brott mot gällande avtal. I det läget gjorde israelitiska trupper anfall. Israel hade bildats av det brittiska mandatet Palestina 1948 och därmed hade en stor grupp araber undanträngts till flyktingläger. Omedelbart hade de ikringliggande arabstaterna anfallit men slagits tillbaka av Israel. Arabförbundets ledande makt var Egypten och Israel passade nu på att få en bättre position i händelse av förnyat anfall från det aggressiva Egypten. De brittiska och franska regeringarna uppmanade nu båda parter att utrymma kanalzonen och började sedan bomba och landsätta trupper eftersom Egypten vägrade. För ovanlighets skull samverkade nu Sovjet och USA i säkerhetsrådet i FN och uppmanade Storbritannien, Frankrike och Israel att dra tillbaka sina trupper, vilket ledde till efterföljd och en stor prestigeseger för Nasser och en lika stor prestigeförlust för Storbritanniens premiärminister Anthony Eden, som tvingades avgå. Det stod nu klart för världen att Storbritannien definitivt spelat ut sin roll som stormakt. Palestinafrågan Palestina hade blivit ett brittiskt mandat efter första världskriget. I bakgrunden låg ett löfte om en självständig judisk stat, ett löfte som inte infriats men som blev allt svårare att förbise, inte minst sedan Förintelsens fasor uppdagats. Efter andra världskrigets slut tilltog en judisk terrorism som gjorde mandatet Palestina till en alltför het potatis för Storbritannien att hålla i, så regeringen Attlee överförde det brittiska mandatet till FN. En kommission beslutade då att dela Palestina i en judisk och en arabisk stat och att Jerusalem skulle vara internationellt. 1948 utropades staten Israel och arabländerna anföll omedelbart men israelerna lyckades hålla stånd och till och med erövra delar av det arabiska området och kämpa sig fram till Jerusalem. En följd av detta krig blev en stor palestinsk flyktingström. En medlare tillsattes och det blev svensken Folke Bernadotte, men han mördades efter en tid av israeliska fanatiker anslutna till den så kallade Sternligan. Resultatet av kriget blev att Jerusalem delades i en judisk och en arabisk del, den nya staten Israels gränser säkrades och utvidgades, vilket möjliggjorde stor judisk invandring men också en tilltagande palestinsk flyktingström till det område som ligger väster om Jordanfloden och som tillhörde Jordanien - Västbanken. Som en reaktion på de israeliska framgångarna och den svåra arabiska flyktingsituationen bildades den palestinska befrielseorganisationen PLO, vilken kom att företa raider in i Israel med hårda vedergällningsaktioner som följd. 1967 slöts ett avtal mellan Egypten, Syrien, Irak och Jordanien och tillsammans började dessa länder förbereda sig för krig. Israel handlade snabbt och förekom ett väntat angrepp med ett blixtanfall och lyckades under de sex dagar kriget varade - det kom att kallas sexdagarskriget erövra Sinaihalvön fram till Suez från Egypten, Västbanken från Jordanien och Golanhöjden från Syrien samt hela Jerusalem. Därigenom kom den palestinska flyktingströmmen att ytterligare tillta. PLO blev alltmer aktivt och 1964 erkändes det av arabstaterna. 1973 anföll Egypten och Syrien överraskande under den stora judiska högtiden Jom Kippur men FN ingrep och kriget kunde avbrytas mot att delar av Sinai lämnades tillbaka till Egypten. Camp Davidavtalet 1978 innebar en separatfred mellan Israel och Egypten i vilken återstoden av Sinai lämnades tillbaka till Egypten. 1980 utropades Jerusalem som Israels huvudstad. Konflikten har fortsatt och ännu inte fått sin lösning. Många faktorer påverkar den såsom politisk vilja i de olika länderna, religiösa motsättningar, terrordåd, nya judiska bosättningar inom arabiska områden samt tillgången till vatten. Koreakrisen Tysklands delning hade sin asiatiska motsvarighet i Korea. I krigets slutskede befriades landet från Japan så att den norra delen kom att behärskas av Sovjetunionen och den södra av västmakterna. Skiljelinjen blev den 38:e breddgraden. Två stater bildades: Demokratiska folkrepubliken Korea i norr och republiken Korea i söder. Vid midsommar 1950 överskred Nordkoreas folkarmé gränsen av icke klarlagd anledning och Sydkorea fick stöd av västmakterna under ledning av den amerikanske generalen MacArthur. Först hade nordkoreanerna framgångar men stridslyckan vände och MacArthur kunde snart tåga över den 38:e breddgraden och nådde snart gränsen mot Manchuriet. Detta blev för mycket för Kina, som nu satte in stridsvana trupper, som i sin tur pressade tillbaka MacArthurs styrka till ett område strax söder om 38:e breddgraden. Förhandlingarna kom sedan att pågå i två år och resultatet blev att delningen vid 38:e breddgraden bestod. Vietnam Ett annat asiatiskt krig kom att vara längre - det i franska Indokina. Engelsmännen avvecklade sina kolonier under åren efter andra världskriget och en rad nya stater uppstod såsom: det muslimska Väst- och Östpakistan det hinduiska Indien Burma Thailand den Malaysiska federationen Fransmännen däremot stretade emot i sin del av Indokina, som de återtagit från japanerna efter kriget. Fransmännens styre av Vietnam kan sägas kännetecknas av ekonomisk exploatering, politiskt förtryck och kulturell stagnation. Den vietnamesiska nationaliströrelsen, Vietnams kuomintang, blev också mycket radikal och omfattade liksom i Kina såväl kommunister som icke-kommunister, men vid sidan om den byggde Ho Chi Minh upp Indokinas kommunistiska parti. Under andra världskriget svetsades motståndsrörelsen samman till en organisation kallad Viet Minh med Ho Chi Minh som generalsekreterare. När Japan kapitulerade proklamerade Ho Chi Minh Vietnams självständighet och då man med vapenmakt bevisade sin beslutsamhet bröt ett långvarigt kolonialkrig ut. Kriget 1946-54 ledde till att Viet Minh blev allt mer kommunistiskt och fransmännens regim i Saigon under exkejsare Bao Dai allt mer antikommunistisk och konflikten spred sig också till grannländerna Laos och Kambodja. Våren 1954 föll fransmännens starkaste fäste i norr, Dien Bien Phu och fransmännen beslutade sig för att dra sig ur det kostsamma och olycksaliga kriget. Den norra delen, Nordvietnam, blev nu kommuniststyrd och den södra delen, Sydvietnam, allt mer beroende av stöd från USA. Viet Minh hade under kriget förvärvat många anhängare i Sydvietnam och dessa uppmuntrades nu av Nordvietnam. Viss kommunistisk aktivitet förekom även i Laos och Kambodja. Detta kom i USA att ge upphov till dominoteorin, som gick ut på att om kommunisterna segrade i ytterligare något av länderna i området, så skulle alla de övriga falla och bli kommunistiska och maktbalansen i Sydostasien allvarligt äventyras. Detta resonemang fick USA att aktivt gå in med militärt stöd i Sydvietnam. Vänstergerillan i Sydvietnam omorganiserades 1960 och antog det internationella namnet National de Liberation, FNL. Kriget blev långt och utdraget och president Lyndon B Johnson ökade den amerikanska styrkan i Sydvietnam till att omfatta flera hundra tusen man och lät även bomba militära mål i Nordvietnam. De amerikanska framgångarna uteblev emellertid på sikt. Många unga amerikaner dödades och kriget blev alltmer impopulärt såväl hemma i USA som runt om i världen. President Nixon ville dra sitt land ur kriget men en allvarlig stötesten var att nordvietnameserna krävde att Sydvietnams president Van Thieu, USA:s allierade, skulle avgå. Trots amerikanskt löfte om hjälp till Van Thieu tvingades Nixon att avblåsa de amerikanska insatserna 1973. När USA dragit sig tillbaka blev Sydvietnam ett lätt byte för Nordvietnam och de båda länderna återförenades 1975 och fick namnet Socialistiska folkrepubliken Vietnam. Kubakrisen 1959 lyckades Fidel Castro efter ett flerårigt gerillakrig störta den cubanske diktatorn Batistas korrupta och blodbesudlade regim. Castro stöddes till en början av USA men hans expropiering av nordamerikansk egendom mot endast obetydlig ersättning ändrade den amerikanska inställningen. Tidigare hade man köpt större delen av Cubas sockerskörd - landets huvudnäring - nu utsatte man ön för ekonomisk bojkott och understödde dessutom ett invasionsförsök av exilcubaner 1961 på Cubas sydkust på den så kallade Grisbukten. Företaget misslyckades och ärendet drogs inför FN:s säkerhetsråd. Den amerikanska politiken kastade Castro i armarna på Sovjetunionen, vars inflytande kom att växa. 1962 avslöjade nordamerikansk flygspaning anläggandet av utskjutningsramper för medeldistansraketer av sovjetisk hemvist. President Kennedy ställde nu ultimatum till Sovjet med hot om amerikansk militär intervention på Cuba om baserna laddades. Inför hotet om en internationell konflikt som snabbt kunde växa till ett kärnvapenkrig beordrade sovjetledaren Chrustjev de missilbestyckade ryska båtarna att vända om före det utsatta klockslaget. Centralamerika USA-regeringens känslighet för maktförskjutningar vid Karibiska havet röjde sig också i interventionen i Dominikanska republiken. Den demokratiskt valda socialisten Juan Bosch störtades av en militärjunta 1963 och i det inbördeskrig som följde två år senare stödde USA juntan och därmed misslyckades Boschanhängarnas resning. På liknande sätt men utan direkt militär inblandning bekämpade USA den socialistiska sandinistregimen i Nicaragua, som kom till makten sedan man störtat diktatorn Somoza 1979. Samtidigt höll man en högerdiktator som Napoleon Duarte i El Salvador under armarna. Ett annat exempel var Guatemala, där USA bidrog till att störta en radikal regim som genomförde en jordreform som på ett ofördelaktigt sätt drabbade det amerikanska företaget United Fruit. Östeuropa På samma sätt som USA under det kalla kriget vaktade sitt närområde vakade Sovjetunionen över Östeuropa. En av de mest uppmärksammade händelserna var den ungerska resningen 1956, som ledde till att nationalkommunisten Imre Nagy bildade en samlingsregering, vilken anmälde Ungerns utträde ur Warszawapakten och vädjade till FN om en stormaktsgaranti för Ungerns neutralitet. Säkerhetsrådet hindrades av Sovjetunionens veto att ingripa i konflikten och resningen slogs ner av ryska trupper. Nagy fängslades och avrättades senare och sovjetkommunisten Janos Kadar fick ledningen. 1968 var det Tjeckoslovakiens tut. Den nye ledaren Alexander Dubcek krävde under den så kallade "pragvåren" "en socialism med mänskligt ansikte" men den drömmen krossades av Warszawapaktens trupper.