Norska
Norska i korthet
Bokmål
Nynorska
Inhemska minoritetsspråk: samiska,
kvänska (finska)
Danskt skriftspråk 1525-1850
Ivar Aasen, nynorska, västnorska dialekter
Knud Knudsen, danska > riksmål >bokmål
Norska språket
800-1050, norskan ett ”eget” språk
1150-1350, ”Klassiske gammelnorske
perioden”, få originalverk (Kongespeilet, ca
1250)
1300-talet, norskan följer dansk och svensk
utvecklingslinje
1350-1525,”Mellomnorske perioden”,
danska, svenska och lågtyska influenser
1500-talet, danskt skriftspråk tränger bort
norskt
Norska 1800-talet 1830 ”Vi behöver ett norskt språk!”
Henrik Wergeland: ”Fornorske!”
P.A. Munch: ”Utga fra en ”god”,
konservativ norsk dialekt!”
1850 saknas norskt skriftspråk
1900 finns det två: bokmål och
nynorsk
Norska 1900-talet
1907 har Norge två officiella skriftspråk (likheter
särskilt avseende ordförråd)
1917 Rettskrivningsprinsipper: kvarvarande
skillnader beror på uttalsskillnader i
normaliserat riksmål och västnorska dialekter.
1929: Bokmål och nynorsk.
Bokmål och nynorska är sedan 1981 lagligt
jämställda:
(a) Gemensamma rättskrivningsprinciper.
(b) Överensstämmande ordförråd.
(c) Talspråksanpassning.
Nynorska
Norskt språk (åter)skapat av Ivar Aasen,
1840-talet, insamling av norskt dialektmaterial
1848 Det norske Folkesprogs Grammatik
1850 Ordbog over det norske Folkesprog
Landsmål = ”landsbygdsspråk”
Et almindeligt Landsmaal = normerat skriftspråk
Nynorska används av människor som flyttat
ifrån sin ursprungsmiljö, i massmediala,
offentliga och undervisningssammanhang.
Tillbakagång för nynorska sedan 1945
Bokmål
Förnorskning av skriftspråket tack vare Knud
Knudsens arbete 1850-1890.
Praktiska stavningsförändringar, t.ex. k för c.
Förnorskningen genomförs först i skönlitteratur.
Asbjørnsen och Moes Norske Folkeeventyr
(1841-1844). Dansk stavning; muntlig
berättarstil, syntaxen bär drag av norskt
talspråk. Bjørnson och Ibsen förstärkte norska
språkliga drag. Bristande normering av
ortografi.
Bokmål används i dagspress, veckopress och
facklitteratur.
Norska dialekter
Norska dialekter ”starkare” än danska
och svenska
Fyra huvudområden:
(a) Østlandsmål
(b) Vestlandsmål
(c) Trøndermål
(d) Nord-norska mål
Uttal
Norskt uttal närmare svenskt än danskt
Norskt /a/, kort som långt, uttalas lika
Norskan behåller e-ljudet i slutet på vissa
lånord: idealisme, sjanse
Suffixet -dom har i norskan kort å-ljud:
rikdom, ungdom
Liksom svenskan, uppvisar norskan två
typer av accent
Uttal forts.
Betoning/trykk/ generellt på första stavelsen i
ord utom i t.ex.:
(a) er- är obetonat i ord som er’statte, er’fare
(b) van-, vel, hen-, gjen- har svagare
betoning i norska än i svenska:
vel’kommen
(c) ord med ändelserna -else, -ende, -ing, ning har betoning på annan stavelse än den
första: hen’seende, av’deling, an’ledning
(d) ord som slutar på -tiv har betoning på
tredje stavelsen bakifrån: de’monstrativ,
kon’servativ
Uttal forts.
Gammalnordiska diftonger au, ei, øy är
bevarade i västnorska dialekter.
I östnorska är diftongerna oftast förenklade
till /e/ och /ø/.
I skrift motsvarar diftongerna:
<au> svenskt <ö>, auke - öka
<ei> svenskt <e>, bleik - blek
<øy> svenskt <ö>, drøyme - drömma
Uttal forts.
Norskans konsonantsystem, dess uttal, är i
stort sett detsamma bortsett från sje-ljuden
(som även skrivs på annat sätt).
<Sti> och <stj> har bokstavsenligt uttal
(stjerne).
Liksom svenskan, har norskan utvecklat ett
kj-ljud av k framför främre vokaler och av
gammalnordiskt kj, tj.
kjære, kjerre, kirke/kyrkje, tjern, tjukk.
Uttal forts.
G uttalas ofta g initialt (gymnastikk)
utom i en del lånord. Grundregel: g
uttalas ”alltid” g, även inuti ord
(religiøs).
Norskan har främst tungspets-r men
s.k. skorrande r förekommer i
kusttrakter, Bergen och delar av
Hardanger.
Uttal forts.
Norsk satsmelodi är stigande.
”Norrmännen sjunger när dom pratar.”
Gäller ej Sørlandet, Vest-Norge,
Trøndelag, Nord-Norge (fallande).
Danska
Danska
Danmark, Färöarna, Grönland
Första främmande språk på Island
och Färöarna
Danskspråkig minoritet i norra
Schleswig-Holstein
Tyskspråkig minoritet i södra Jylland
Mindre kolonier finns i USA, Canada
och Argentina.
Språkhistoria
Olddansk 800-1100
(vikingatiden)
Gammeldansk 1100-1525
(medeltiden)
Nydansk 1525(nutid)
Ordförråd
Danska är det nordiska språk som
har tappat flest urnordiska ord.
Lågtyska (nedertysk): borger,
skrædder, arbejde. Samhällsskick,
militär organisation,vardagsliv,
familjeförhållanden. Abstrakta
begrepp (angst, frygt, lykke), adjektiv
(bange, fin, fremmed, kysk), adverb
(alene, dog, straks).
1700-talets rensning av franska,
latinska, grekiska ord > nya danska
ord (ibland tyska motsvarigheter).
Ordförråd
Under 1800-talet skapas dansk
terminologi för bl.a. grammatik,
arkeologi, botanik, kemi.
Idag lånas framför allt engelska
lånord in och de behåller ofta sin
form: bulldozer, computer, speaker,
weekend, briefe
Andra långivare: latin, grekiska,
grönländska, finska, spanska,
ryska.
Danskt uttal
Klusilförsvagning p, t, k > b, d, g (efter
vokal) reb, krybe, hvid.
Kvalitetsskillnaden mellan danska
vokaler är mindre än i svenskan.
Stød
Stød innebär att ett ”stämbandsstopp” som
påverkar uttalet av vissa ord (som akut
accent i norska och svenska).
Stämbandsstoppet uppträder enbart i
betonade stavelser med
(a) en lång vokal (stødet faller på vokalen)
(b) en kort vokal följd av en tonad
konsonant (stödet faller på konsonanten).
Ej Bornholm, södra öarna, södra Jylland.
Uttal
Det danska prefixet u- i adjektiv på -ig,
-lig är trycksvagt
u’mulig, u’skyldig
Grammatiska egenheter
Dubbel bestämd form används inte i danska. Det
svenske sprog..., De små børn.
En verbpartikel placeras efter objektet i en sats.
Slagteren har sat prisen på oksekød ned.
Vid infinitiv står adverbet före at. Pas på ikke at få
limen på tøjet.
Som formellt subjekt används der. Er der kommet
post i dag?
I danska står verbpartiklar i regel efter ett objekt.
Han klædte børnene på.
Danska räkneord
Räkneorden från 50-90 bygger på addition av tjog
(dvs. 20).
tresindstyve = 3 x 20 = 60, firsinds = 4 x 20 = 80
halvtredsintyve = 2½ x 20 =50,
halvfjerdsindstyve = 3½ x 20 = 70
halvfemsindstyve = 4½ x 20 =90
I dagligt tal förkortas tiotalen 40-90 (fyrre, halvtreds,
tres, halvfjerds, firs, halvfems) medan ordningstalen
uttalas som långa former (fyrre-tyvende =fyrtionde)
Nordiska talord (t.ex. treti, firti, femti, seksti, syvti, otti,
niti) används bara när belopp ska skrivas ned (t.ex. på
en check, inbetalningsgiro).
Ortografi
Stort avstånd mellan tal och skrift.
Reduktion i talet problem.
Konsonanter dubbeltecknas bara om
vokal följer: skat, skatter.
B,d,g oftast i skrift där svenskan har
p, t, k, skabe, ud.
Ord
Avis
Biksemad
Bolig
Fjernsyn
Flødeskum
Fortov
Kartofler
Knallert
Mel
Pige
Pølse
Spisekort
Sulten
Tælle
Uge
Vaske
Språkliga fallgropar
Betjent
Blød
Bruge
By
Forretning
Især
Lovlig
Mangel
Rolig
Snyde
True
Værelse
Svenska till danska?
Gurka
Skillnad
Pannbiff
Morot
Stänga
Mjölk
Rälsbuss
Vacker
Fråga (verb)
Hållplats
Dimma
Öppen
Ungefär
Pojke
http://www.danska-svenska.se/vardagsordlista.htm
Fraser
Hvordan går det?
Det går godt.
Det går ikke så godt.
Hvad med dig?
Hur har du det?
Jag har det bra.
Jag har det inte så bra.
Och du då?
Fraser
Undskyld. Ursäkta / Förlåt.
Jeg er ked af det. Jag är ledsen.
Værsgo! Varsågod!
Mange tak. Tack så mycket.
Tak skal du have. Tack ska du ha.
Tak for alt. Tack för allt.
