Vänner.
Jag är så glad att få rapporter från era mentorsträffar och höra att de varit välsignade.
Terminen börjar vara igång på allvar, och vi hoppas att ni kommer igång på ett bra sätt så
snart som möjligt. Det kommer inom kort startas två nya grupper som vi är så glada för, och
en del av er har redan nu flaggat för att ni kan ta emot fler hos er.
Vi ber om en god start och mycket av Guds närvaro i era grupper under den här våren.
Vet att ni får vända er till oss när det behövs och om det är något ni behöver stöd eller
vägledning i;
Sören Hedlund och Veronika Wahlström – 070-62 54 705, 070-40 15 643
Sara Gunnarsson och Niclas Jangeby – 0730-32 62 57, 0736-42 55 77
Daniel Lindqvist och Jan-Olov Andersson – 0739-35 96 62, 070-65 08 912
Apostlagärningarna 16-18
Här kommer ett underlag för samtal utifrån söndagens predikan. Välj hellre en av punkterna
och ge tid för den än att skynda er igenom alla.
Efter att ha fått koncentrera oss på julens viktiga texter så är vi nu tillbaka i
Apostlagärningarna.
I söndags predikade jag från kapitel 16-18. Paulus och Barnabas har skiljts åt i uppdraget att
stärka de församlingar de tidigare varit med planterat, och vi får följa resan vidare med
Paulus och Silas.
1. Vem är det som leder?
I Apg 16:1-15 läser vi om hur ressällskapet under Andens ledning behöver byta rutt
för att evangeliet om frälsning genom Jesus ska nå fler.
Även om vi får följa en hel del spännande personer i Apostlagärningarna, är det hela
tiden Guds verkande i människor, genom den helige Ande som det handlar om (Läs
t.ex. Apg 3:12–16; 13:2-3; 16:14), och med människors frälsning i fokus.
Det här viktiga uppdraget som vi får vara med i är alltid Guds uppdrag, alltid på Guds
initiativ, alltid Guds utväljande att samspela med vem han vill, och ofta väljer han
ofullkomliga människor för det uppdraget som Timoteus, Paulus, Silas, du och jag
och den brokiga skara som församlingsgemskapen så ofta är.
Eftersom mission (och då innefattar begreppet även här på hemmaplan) är
en så viktig del av kyrkans liv bör man se den som en del av kyrkans
identitet och inte bara som en viktig verksamhet bland andra. Kyrkan är till
sitt väsen missionerande i så hög grad, att om den upphör att vara
missionerande har den inte bara misslyckats med en av sin uppgifter - den
har upphört att vara kyrka.
Ur boken Vad är mission? av Andrew Kirk
Att samtala om
Har ni erfarenheter och exempel på hur den helige Ande korrigerat vägen för dig vid
något tillfälle?
Samtala med varandra på vilket sätt du låter, eller skulle kunna låta den helige Ande
leda din livsresa – både för din egen del, och för dig som del av en gemensam resa
med församling.
På vilket sätt berör citatet av Andrew Kirk dig? Dela med de andra i gruppen.
Utifrån dessa utmaningar på vilket sätt är missionsuppdraget tydligt i vår
församlingsgemenskap i dagsläget? Finns det områden som du ser skulle kunna
utvecklas ännu mer i detta?
Passa på att lägga det ni samtalat om i Herrens händer och be att Anden också kalibrerar
det i den riktning Gud vill.
2. Tillbe och be till Gud mitt under lidande
Apostlagärningarna 16:23-34
Det var antagligen med en hel del smärta, darr på rösten och svettningar som de där
bönerna och lovsångerna formulerades.
Men de bad och lovsjöng i alla fall. Antagligen för att Paulus och Silas hade lärt
känna den Gud som har omsorg om oss och aldrig lämnar oss ensamma och att de
genom Andens kraft fick kraft och mod mitt i tuffa omständigheter. Romarbrevet 8:26–
39.
Att samtala om
Vad är din reaktion när du hör att de kunde tillbe och be till Gud mitt i tuffa
omständigheter?
På vilket sätt har du märkt att Gud funnits med mitt i svår nöd?
Eller har du andra erfarenheter av upplevelse att Gud övergivit dig i sådana
situationer?
Samtala om hur vi på att bra och sunt sätt kan ta bibelord som t.ex. Rom 8 som
sanna beskrivningar om hur Gud är – som förtröstan mitt i svåra situationer oavsett
vad våra känslor säger omkring det.
Be särskilt om de finns någon i gruppen som på ett särskilt sätt går igenom svåra tider just
nu.
3. Vi behöver förkunna, det som för många är en okänd Gud
Apg 17:16-34. ”Det som ni alltså dyrkar utan att känna till, det är vad jag förkunnar för
er.”
För väldigt många människor finns en påtaglig vilsenhet i livet. Kanske inte så mycket
i det som är vardagen - men i livskriser av olika slag eller när världen runt omkring
skakas blir den här vilsenheten ofta påtaglig. Även om sökande efter tillfredställelse i
vår kultur sällan riktas till en gud eller gudom så kan vi se hur människor försöker fylla
tomrummet på alla möjliga, och omöjliga sätt.
En brittisk journalist, (Bernad Levin) skrev att han, trots sina stora framgångar och
stort erkännande som skribent i mer än tjugoårs tid, ibland var rädd att han kanske
missat verkligheten i jakten på en dröm. Han uttryckte sig såhär:
För att vara rakt på sak: Hinner jag få klart för mig varför jag föddes innan
det är dags att dö? Jag har inte kommit på något svar på den frågan än,
och hur många år jag än har kvar att leva så är de med säkerhet färre än
de jag har bakom mig. Det ligger en klar fara i att skjuta upp det här allt för
länge… varför måste jag veta varför jag föddes? Naturligtvis för att jag inte
kan förmå mig att tro att det var en ren slump – och om det inte var det så
måste det finnas någon mening med det.
Några år tidigare skrev han:
I länder som våra finns det massor av människor som har allt de kan önska
sig av materiell bekvämlighet och dessutom ickemateriella rikedomar i stil
med en lycklig och frisk familj. Ändå visar deras liv på en djup desperation
– ibland uttryckt tyst och stillsamt, ibland mer högljut – över att de inte kan
bli kvitt det där svarta hålet inombords. Hur mycket mat och dryck de än
häller i det, hur många flotta bilar och TV-apparater de än stoppar hålet fullt
av, hur många välartade barn och trofasta vänner de radar upp längst
kanterna på det, så fortsätter det där hålet att värka.
Att samtala om
Hur upplever du människor i din omgivning när det gäller sökandet efter mening och
tillfredställelse på ett djupare plan?
Vad är det största hindret för dig att tala om tron på Jesus med andra?
På vilket sätt kan insikten om att mötet med Jesus är det som ger svaret på den
tomheten ge dig ny frimodighet i mötet med de människor du har runt omkring dig?
Samtala med varandra hur ni den närmsta tiden kan hjälpa och uppmuntra varandra att vara
mer frimodig i att vittna om Jesus som vägen till frälsning.
Med bön om goda samtal
/Sara
”Var inte rädd utan fortsätt att predika och låt dig inte tystas, ty jag är med dig. Ingen skall
angripa dig och göra dig något ont; här i staden är det många som hör till mitt folk.”
Apostlagärningarna 18:9-10
