Predikan i S:t Hans Fjärde söndagen efter Trettondedag Jul den 1 februari 2004
Jesaja 40:26-31 * Jakobs brev 5:13-16 * Johannes 5:1-9
O
ckså den här söndagen ingår i julens efterfirningstid och begrundar alltså, också den, vad
som hände när Gud blev människa i Jesus Kristus.
Denna söndag behandlar frågan om Jesu makt.
I den Gammaltestamentliga texten stod det
om Guds storhet, Hans väldiga makt och styrka
(liksom om Hans vishet, uthållighet och omsorg).
Poängen idag är att allt detta finns hos Jesus, att
också det alltså tog mänsklig gestalt och blev gripbart, när Jesus blev människa. Därför kan Han
säga "Åt mig har getts all makt i himlen och på
jorden".
Ämnet är inte utan svårigheter. Man kan till
exempel fundera kring varför Jesus inte botade alla
i Betesda-badet den där gången som Johannes
berättade om i evangeliet, utan bara en enda.
Varför använde eller använder Jesus inte alltid sin
gudomliga makt? Varför blir till exempel inte alla
människor som vi, i enlighet med episteln, smörjer
med olja i Hans namn och ber böner över bokstavligt fysiskt friska? Varför hejdar inte Jesus med sin
allmakt ondskan i världen, förtrycket, våldet och
maktmissbruket?
Sådana frågor hör ihop med frågan varför
Jesus besegrade ondskan och döden inte med
makt och kraft utan med lidande och offer – liksom
med frågan om varför vägen till liv går genom död
och varför seger ofta förutsätter kamp och uppoffring.
Sådana frågor hör dock hemma i fastans söndagar och inte i trettondedagstiden. Jag nämner
dem mest för att markera att ämnet inte är enkelt,
särskilt inte när det handlar om hur Guds allmakt
uppenbarades och uppenbaras i Jesus.
Det viktiga idag är att Jesus verkligen har all
makt. Han botade verkligen sjuka, så att skador
både i kroppar och själar läktes. Han befallde både
onda andar och krafterna i naturen – och de lydde.
Han var stark nog att gå på vatten, både bokstavligt och bildligt, och att uppväcka döda. Och när
Han tillsade någon Guds förlåtelse blev den människan verkligen förlåten; Han hade makt att göra
så.
Guds makt fick alltså synliga händer och hörbara ord när Guds Son blev människa. "Vad
Fadern gör, gör också Sonen" (Joh 5:19), som
Jesus uttryckte det lite längre fram i Johannesevangeliet.
Också efter sin himmelsfärd har Jesu makt
och kraft synliga händer och hörbara ord, nämligen
i nådemedlen och i kyrkan, i Guds Ord, bönen och
sakramenten – så länge nådemedlen och kyrkan
verkligen får vara redskap för Gud och inte missbrukas till annat.
Det står om Jesus att Han talade med makt
och myndighet, att det alltså fanns en märklig kraft
i Hans ord som berörde människor och ledde till
livsviktiga beslut, ändrad livshållning och levande
tro. Människor förstod att Hans Ord var sanna.
Jesus använder fortfarande sitt Ord på det sättet.
Det finns gudomlig makt i Bibelordet, när Jesus
använder det. När Bibeln är inte bara skönlitteratur
eller teologisks fakta ord från Gud, då är det fyllt
med makt.
Också förbönen innehåller Guds makt. Det
stod det om i episteln, där en av poängerna är hur
påtagligt konkret kristen bön är. Är någon sjuk ska
man kalla till sig de äldste – prästerna – i församlingen, stod det, och de ska smörja med olja och
be böner. På samma sätt står det ofta i berättelserna om Jesus att Han rörde vid människorna,
lade händerna på dem och liknande. Jesus makt
använder sig av påtaligt konkreta medel som redskap för att nå oss.
Samma mönster finns i nattvarden, i välsignelsen och i förlåtelsen. Guds makt arbetar med
hörbara ord och tar fortfarande synlig gestalt, i
kyrkan och kyrkans nådemedel, bönen, Bibeln och
sakramenten.
Till sakramenten hör, säger de flesta, de sjukas smörjelse. Episteln idag är dess instiftelseord,
dess synliga medel är oljan, invigd olivolja.
Det står att "deras bön i tro skall rädda den
sjuke, och Herren skall göra honom frisk". Ordet
"rädda" kan också översättas "frälsa", och uttrycket
"göra honom frisk" är egentligen formulerat "Herren ska låta honom uppstå". I det ligger, vad jag
förstår, en medveten dubbeltydighet. Det handlar
om att bli räddad från sin sjukdom och bli frisk,
men också om att bli frälst från synden och ondskan och uppstå till evigt liv efter döden. Av det
skälet används smörjelse med olja också för en
döende människa, som en bön om frälsning och
evig salighet.
I fortsättningen av berättelsen i Johannesevangeliet om den sjuke i Betesda-badet framgår
hur kontroversiellt det är med Jesu makt och hur
svårt att förstå sig på den. Tar vi sedan med också
de komplikationer jag nämnde i början är det bara
att konstatera att detta med Jesu makt på många
sätt är märkligt. Kanske är den mest relevanta
åtgärden för att för egen del komma vidare med
det att tala med vår Herre själv om saken. Den
psalm vi ska sjunga som offertoriepsalm idag, sv
ps 209, ”O Gud, all sannings källa”, är en sådan
bön.
Ära vare Fadern och Sonen och den Helige
Ande, nu och alltid och i evigheters evighet.
Amen
Niklas Adell, präst
