Tankar om Ekonomi Under Historien

Apollon. Tetradrachma av silver präglat under kung Antiochos IV av Syrien ca 175-164 f.Kr. Vikt: 15,78 gram. Storlek: 33 mm i diameter.
Oskar Broberg
Didrik Wachenfeldt
JAK Medlemsbank
PRODUKTION
Text
Oskar Broberg
Didrik Wachenfeldt
Bild och formgivning
Irréaliste Förlaget, Frédéric Iriarte
www.iriarte.info
[email protected]
Producent
JAK Medlemsbank ekonomisk förening
Vasagatan 14
Box 216
541 25 Skövde
Tel: 0500-46 45 00
Hemsida: www.jak.se
Produktionssätt:
Internetbok kopplad till JAK meddlemsbank hemsida.
Även utskrift av papperskopior för studiebruk inom föreningar och bibliotek.
Produktionsdatum: 2008 10 06
ISBN-nr: 978-91-633-3159-6
© JAK Medelmsbank Ek. För.
2
INNEHÅLLSFÖRTECKNING ................................................................ 3-4
FÖRORD ................................................................................................ 5
Kapitel 1: ANTIKENS GREKLAND
~
~
~
~
~
Uppgång och fall ~............................................................................... 7
Jordbrukets utveckling ~.................................................................... 7-8
Invandrarnas och slavarnas betydelse för ekonomin ~............................ 8-9
Miljökonsekvenser ~............................................................................. 9
Aristoteles om ekonomi – naturlig och onaturlig affärsverksamhet ~....... 10-12
Kapitel 2: MEDELTIDENS EUROPA
~
~
~
~
~
~
~
Marknader och städer växer fram ~................................................... 15-17
Skråväsendet ~.............................................................................. 17-18
Finansiella instrument ~.................................................................. 18-19
Kyrkans protester ~........................................................................ 19-20
Europas skogar försvinner ~............................................................... 20
Tankar om ekonomi under medeltiden ~............................................ 20-21
Thomas av Aquino och tanken om det rätta priset ~............................ 21-24
Kapitel 3: MERKANTILISMEN
~
~
~
~
~
~
Nationalstaternas framväxt ~........................................................... 25-27
Upptäckten av nya världen och skapandet av nya slavekonomier ~........ 27-28
Småindustrier och förlagssystem ~................................................... 28-29
Tankar om ekonomi under merkantilismen ~....................................... 30-31
Det mätbara samhället ~.................................................................... 32
Adam Smith och kritiken av merkantilismen ~.................................... 33-34
Kapitel 4: INDUSTRISAMHÄLLET
~
~
~
~
~
~
~
~
~
~
~
~
Jordbruksreformer, internationell handel och urbanisering ~.................. 35-36
Ny energi och teknik, nya organisationsformer ~.................................... 37
Nya finansiella instrument, föreningsliv och demokratisk utveckling ~........ 38
Miljöproblemen ~............................................................................... 38
Tankar om ekonomi i industrisamhället: ~.............................................. 38
De sociala reformatorerna – Owen, Marx och Engels ~.......................... 39-41
Kapitalismens försvarare – Max Weber ~............................................ 42-43
Nationalekonomi som exakt och objektiv vetenskap – Stanley Jevons ~.. 43-44
Ekonomi och sociala beteenden – Thorstein Veblen ~............................... 44
Den skapande förstörelsen – Joseph Schumpeter ~................................. 45
Blandekonomi med statliga stödåtgärder – John Maynard Keynes ~........... 46
BNP och tillväxttänkandet ~................................................................. 47
3
α
β
χ
δ
ε
φ
γ
η
ι
ϕ
κ
λ
µ
ν
ο
π
θ
ρ
σ
τ
υ
ϖ
ω
ξ
ψ
ζ
α
β
χ
δ
ε
φ
γ
η
ι
ϕ
κ
λ
µ
ν
ο
π
θ
ρ
σ
τ
υ
ϖ
ω
ξ
ψ
ζ
Kapitel 5: INFORMATIONS- OCH TJÄNSTESAMHÄLLET
~
~
~
~
~
~
~
~
~
~
~
Stat och näringsliv i kris ~.................................................................. 49
Strukturomvandling och globalisering ~............................................ 50-52
Globala utmaningar i den nya världsordningen ~................................. 52-53
Tankar om ekonomi i informations- och tjänstesamhället ~...................... 54
Kritik av det moderna projektet ~..................................................... 54-55
Globaliseringen ~............................................................................... 56
Nyliberalismen ~............................................................................. 57-58
Social ekonomi och kritik av det kapitalistiska systemet ~.................... 59-61
Feministisk ekonomi ~..................................................................... 62-63
Miljöekonomi och ekologisk ekonomi ~.................................................. 64
Terrorekonomin ~............................................................................... 65
EFTERORD.......................................................................................... 66
A. Jordbrukssamhället......................................................................... 66-67
B. Industrisamhället............................................................................... 68
C. Informations- och tjänstesamhället................................................... 68-69
Gåvoekonomin............................................................................... 69-73
INSTUDERINGSFRÅGOR................................................................... 76-77
LITTERATURFÖRTECKNING.............................................................
79-80
BILDFÖRTECKNING.........................................................................
81-84
TACK................................................................................................... 85
4
FÖRORD
Det började som en idé om en utställning, sedan funderade vi på en bok och
till sist beslöt vi oss för att det fick bli en skrift som enkelt kunde spridas i digital
form.
Vi ville skriva en lättläst och stimulerande text om ekonomiska idéer genom
historien och belysa den med korta kärnfulla citat av ekonomer och andra tänkare.
Fokus skulle ligga på att få fram en mångfald åsikter som samtidigt lyfter fram
typiska tendenser från olika historiska epoker. Av praktiska och utrymmesskäl
har framställningen koncentrerats på den västerländska ekonomiska utvecklingen.
Detta kan givetvis ifrågasättas i vår globaliserade värld och en naturlig fortsättning
på detta material vore att bredda perspektivet till att inkludera mer av utomeuropeiska
perspektiv på ekonomi. Samtidigt är det också vår förvissning att de värderingar
som vi lyfter fram har återkommit i många olika kulturer och tidpunkter, fast
under något olika skepnader.
För att göra citaten mera begripliga och sätta in dem i sitt historiska sam-
manhang inleds varje kapitel med en kort ekonomisk-historisk översikt. Syftet
med denna är främst att bilda bakgrund till citaten och det som sägs i dem – inte
att ge en heltäckande historieskrivning. Observera att en hel del information om
bilderna, som inte fick plats inne i texten, finns i bildförteckningen.
Textmaterialet har främst tagits fram som ett studiematerial för medlemmar
i JAK Medlemsbank, för att användas på nationella och lokala kurser i allmänt
folkbildande syfte. Detta hindrar naturligtvis inte att materialet kan användas av
andra aktörer och i andra sammanhang, bara det framgår tydligt var materialet
kommer ifrån. Vår förhoppning är att det ska kunna läsas av såväl ungdomar
som vuxna, ekonomer som icke-ekonomer.
Vår utgångspunkt är att ekonomi inte bara handlar om pengar, bokföring
och nationalräkenskaper. Ekonomi bör inte heller begränsas till att vara en expertkunskap förbehållet några få utvalda. Tvärtom, ekonomi berör de flesta områden
av mänsklig aktivitet och vi är alla med och formar den ekonomi och det samhälle
vi lever i. Och för att kunna göra det kan det vara bra att söka inspiration i historien.
Om vi lyckas stimulera läsarna till vidare tankar kring ekonomi och samhälle så
känner vi oss nöjda.
Oskar Broberg, ekonomihistoriker vid Handelshögskolan i Göteborg
Didrik Wachenfeldt, småföretagare och skribent, Järna
Vi har båda varit verksamma i JAK Medlemsbanks styrelse och deltar i bankens
bildningsverksamhet.
5
α
β
χ
δ
ε
φ
γ
η
ι
ϕ
κ
λ
µ
ν
ο
π
θ
ρ
σ
τ
υ
ϖ
ω
ξ
ψ
ζ
Kapitel 1:
ANTIKENS GREKLAND
6
Uppgång och fall
G
rekland hade antikens kanske mest dynamiska ekonomi. Vid sidan av fenicierna
utvecklade grekerna sjöfart och handel över hela Medelhavet, Svarta havet,
Mellanöstern och Europa under årtusendet före Kristus. De bildade kolonier runt
Medelhavet och Svarta havet, främst på Sicilien och i Syditalien. Jordereformer,
politisk demokratisering och prägling av inhemska mynt var viktiga steg i utvecklingen. En stor hamn byggdes i Pireus utanför Aten på den Attiska halvön.
D
e Attiska bönderna specialiserade sig på vin- och olivodling för export. I
verkstäder i Aten gjordes keramik och metallföremål för export, även om verksamheterna förblev småskaliga. De vaser med bildmotiv på, som eftervärlden
beundrar som konstföremål, användes som emballage för olika exportprodukter
– vin, olja, honung, salt fisk med mera.
Genom bildandet av ett militärt försvarssamarbete med stadsstater runt omkring
sig skapade Aten ett starkt försvar mot såväl perserna som Sparta, ärkerivalen
bland de grekiska stadsstaterna. Genom förbundsintäkterna och genom silver
från de egna gruvorna kunde en stark flotta byggas upp och vapensmedjorna
fick stora beställningar.
A
ten var på 400-talet inte längre självförsörjande på livsmedel utan importerade mycket,
framför allt spannmål från utlandet. Därigenom
uppstod ett handelsunderskott som bara kunde
kompenseras genom den inhemska silverutvinningen och präglingen av drachman. Flera krig
med Sparta och med perserna gjorde handeln
och den nödvändiga livsmedelsimporten osäker.
Fattigdom och ökade klyftor mellan innevånarna
skapade social oro och många utvandrade. Från
högkonjunkturen i mitten av 400-talet f.Kr. till år
315 f.Kr. hade Atens befolkning halverats.
Jordbrukets utveckling
D
et Attiska jordbruket utvecklades efter en
jordreform på 590-talet f.Kr. Böndernas skuldKrigshjältarna Ajax och Akilles spelar
bördor minskades och den jordägande adelns
bräde. Svartfigurig dekoration på grekisk
lerkruka från ca 550-525 f.Kr. Bild 4
makt kringskars. I Sparta levde storgodsen kvar
men i Attika runt Aten kom småjordbruken att dominera. Den självägande bonden
blev något av en symbol för den frihetsälskande Attiska greken – oberoende av
andra, självförsörjande, en fri medborgare med rösträtt i statens angelägenheter.
D
et var under den klassiska tiden på 400-talet som jordbruket kom att specialiseras
och effektiviseras på allvar. Odlingsmarkerna utvidgades och träda ersattes med
växelbruk. Men de småskaliga jordbruken led efterhand av minskande avkastning
7
α
β
χ
δ
ε
φ
γ
η
ι
ϕ
κ
λ
µ
ν
ο
π
θ
ρ
σ
τ
υ
ϖ
ω
ξ
ψ
ζ
och hade svårt att klara sig i krigstider och fattigdomen bredde ut sig. Många var
skuldsatta och tvingades sälja sina gårdar till storgodsägare vars inflytande på nytt
ökade. Bönder flyttade till städerna eller emigrerade. Många tog värvning som legosoldater. En stor del av åkermarken växte igen och förvandlades till betesmarker.
En hjälte bland havsgudar och gudinnor. Den Atenske hjälten Theseus omgiven av havsgudarna Nereus och Poseidon och
havsgudinnorna Doris och Amfitrite. Detalj av rödfigurig dekor på keramik. Ca 480-470 f.Kr. Bild 5
Invandrarnas och slavarnas betydelse för ekonomin
U
nder handelns blomstringstid på 400- och 300-talen fanns en avancerad
ekonomi med bankväsen, varubörser och bolagsbildningar. Handel, bankverksamhet
och verkstäder sköttes i huvudsak av invandrare och före detta slavar. De
betraktades med nedlåtenhet av Atens fria medborgare. De hade inte fullständiga
medborgerliga rättigheter, kunde inte utöva politiskt inflytande eller äga fast egendom.
Däremot hade de rättsligt skydd, betalade låg skatt och kunde i enskilda fall
avancera till medborgarskap.
S
om bankirer hade de stor betydelse eftersom flera grekiska städer hade sina
egna myntsystem. Bankirerna tog emot kundernas sparande och skötte deras
betalningar. Med ett slags kreditivbrev var det möjligt att betala in hos en bankir
och lyfta pengar hos en annan, på annan ort och i annan valuta.
S
lavar fanns i alla antikens ekonomier från Babylonien till Romarriket. Man fick
dem främst genom erövringar, som krigsfångar. Familjer som inte klarade sina
skulder kunde också säljas för att ge fordringsägarna betalt. Genom slavarna fick de
medborgare som hade råd tillgång till billig arbetskraft.
8
R
ika familjer i Aten kunde ha
ett femtiotal slavar i sitt hushåll,
men ett tiotal var mera vanligt.
Slavarna användes inte bara i
hushållsarbetet utan hyrdes också
ut. Inom näringslivet användes
många slavar och även i den offentliga
sektorn, till exempel som poliser.
En hel del slavar nådde goda positioner
inom handel och administration
medan andra levde i stor misär,
exempelvis arbetarna i silvergruvan
i Laurion. Man kan säga att slavarna
utgjorde motorn i antikens ekonomi.
Herakles och de tjuvaktiga Kerkoperna.
Detalj av svartfigurig dekor på keramik. Ca 550-500 f.Kr. Bild 6
Miljökonsekvenser
N
aturmiljön i Attika kom på sikt
att påverkas av den ökande exploateringen. Vid mitten av 400talet f.Kr. var den Atenska statens
landområde till stor del avskogat.
Återväxten förhindrades av de
betande getterna och av den
ständiga efterfrågan på ved. På
grund av erosionen försvann bergens Orestes hämnd.
jord, som avsattes i form av slam Detalj av rödfigurig dekor på keramik. Ca 380-370 f.Kr. Bild 7
längs kusterna. Den ledde också
till att många källor torkade ut. Detta ledde i sin tur till minskande avkastning i
jordbruket och till kronisk brist på trä och andra skogsprodukter.
Den grekiska övärlden. Karta. Bild 8
9
α
β
χ
δ
ε
φ
γ
η
ι
ϕ
κ
λ
µ
ν
ο
π
θ
ρ
σ
τ
υ
ϖ
ω
ξ
ψ
ζ
α
β
χ
δ
ε
φ
γ
η
ι
ϕ
κ
λ
µ
ν
ο
π
θ
ρ
σ
τ
υ
ϖ
ω
ξ
ψ
ζ
ARISTOTELES OM EKONOMI – NATURLIG OCH ONATURLIG AFFÄRSVERKSAMHET
D
et finns få texter bevarade som behandlar hur man såg på ekonomi i antikens
Grekland. Filosofen Platon och militären Xenofon framhöll arbetsdelningens och
specialiseringens betydelse och därmed övergången från självhushållning till en
mer kommersiell ekonomi. Hos Platons elev Aristoteles (384 – 322 f.Kr.) finner
vi de mest utförliga reflektionerna.
De är i huvudsak samlade i hans verk
Politiken, som har daterats till 320talet, alltså i slutet av hans liv. Då var
Atens klassiska storhetstid redan förbi.
Det forna imperiet hade ockuperats av
makedonierna. Aristoteles, som själv
hade makedonskt ursprung, hade en tid
varit lärare till den ockuperande kungens
son, den sedermera berömde härföraren
Alexander den store. Med Alexanders
erövring av Persien upplevde Grekland
sedan en ny blomstringstid och hellenistisk
kultur kom att spridas vida omkring. Men
Aristoteles levde kvar med ideal från en
svunnen tid.
I
början av Politiken skildrar Aristoteles
staten som en naturlig överordnad helhet.
Aristoteles Bild 9
Staten består av städer, byar och - som
minsta enhet - hushållet. Han fortsätter
med att försvara slaveriet eftersom staten naturligt sett måste bestå av härskande
och underlydande. De som är mest begåvade med intellekt bör styra och de som
är mera begåvade med kroppslig styrka måste lyda de förstnämnda. Sedan
kommer han in på själva hushållningen och gör en åtskillnad mellan naturlig och
onaturlig affärsverksamhet. Aristoteles belyser detta genom att göra en historisk
exposé över utvecklingen från ren naturahushållning fram till internationell handel.
I detta sammanhang skiljer han också på en varas bruksvärde och bytesvärde.
E
tt slag av förvärvande är alltså naturligen en del av hushållningen eftersom
det antingen måste finnas eller hushållningen måste se till att det finns ett förråd
av de ting som är nödvändiga för livsuppehållet och gagneliga för staten eller
hushållets samfällighet. Sann rikedom tycks bestå av dessa ting. Den mängd av
en sådan egendom som är tillräcklig för ett gott liv är inte obegränsad.
I
begynnelsen var människorna jägare, fiskare, nomader med mera och skaffade
allt de behövde ur naturen. Sedan uppstod ett överskott som kunde bytas och
en byteshandel av varor utvecklades. Den täckte reella mänskliga behov. Därav
skaffade man sig vad Aristoteles kallar en sann rikedom, som också var begränsad.
Varorna hade ett bruksvärde för dem som använde dem. När de byttes mot
andra varor uppstod ett bytesvärde, som inte hade något med funktionen att
10
göra. I takt med att handeln ökade och blev internationell infördes mynten, som
enligt filosofen tillkom för att underlätta handeln. Därmed uppstod den onaturliga
formen av affärsverksamhet vars mål inte längre är att tillfredställa naturliga behov
utan omättliga njutningar och begär efter en obegränsad rikedom i form av
pengar. Istället för att hämta rikedomarna från naturen hämtar man dem nu ifrån
andra människor genom att bedriva ocker. Denna form av affärsverksamhet kallas i
det följande citatet för detaljhandel. I andra översättningar står det krematism, vilket
har kommit att bli ett väl använt och värdeladdat begrepp.
N
är nu myntet hade införts till följd av den nödvändiga byteshandeln, uppstod
den andra formen av affärsverksamhet, nämligen detaljhandeln. Den var kanske
först helt okomplicerad, men blev senare mer utstuderad, när man genom
erfarenhet fick en mer utvecklad kunskap om varifrån och med vilka metoder
man skapar störst vinst. Det är därför som affärsverksamheten mest tycks röra
sig om pengar och dess uppgift att utröna varifrån man får en mängd pengar;
den skapar nämligen rikedom och pengar. Och rikedom definierar man ofta som
just en mängd pengar, eftersom affärsverksamheten och detaljhandeln går ut
på detta. Men å andra sidan verkar det ibland som om pengar bara är skräp, och
endast en konvention med noll och intet till sin natur, eftersom de inte är värda
någonting och oanvändbara till nödvändighetsartiklar om dess användare byter
ut dem, och eftersom den som är rik på mynt ändå ofta är utan bröd för dagen.
Och ändå är det absurt med en rikedom som man kan ha rikligt av fast man dör
av svält, alldeles som de berättar i sagan om (kung) Midas, att på grund av hans
giriga önskan förvandlades allt, som serverades honom, till guld.
Alexander den store. Tetradrachma
av silver från tidig hellenistisk
tid, ca 336-323 f.Kr. – alltså från
den tid då Aristoteles levde. Vikt:
16,73 gram. Storlek: 31 mm i
diameter. Tetradrachma = fyra
drachmer. Bild 10
Apollon. Tetradrachma av silver.
Präglad under kung Antiochos IV av
Syrien ca 175-164 f.Kr.
Vikt: 15,78 gram. Storlek: 33 mm i
diameter. Bild 11
P
Zeus. Tetradrachma av silver.
Präglad under kung Antiochos IV
av Syrien ca 175-164 f.Kr. Vikt:
16,73 gram. Storlek: 31 mm i
diameter. Bild 12
engar är för Aristoteles bara ett medel för att förenkla bytesprocessen. Att
bygga upp vinster och ta ränta för utlåning av kapital är enligt Aristoteles helt
förkastligt och onaturligt. Han reflekterar också över idén om ett rättvist pris när
han säger att den som handlar ska ha lika mycket både före och efter en affär.
Han är också positiv till privat ägande.
11
α
β
χ
δ
ε
φ
γ
η
ι
ϕ
κ
λ
µ
ν
ο
π
θ
ρ
σ
τ
υ
ϖ
ω
ξ
ψ
ζ
α
β
χ D
δ
ε
φ
γ A
η
ι
ϕ
κ
λ
µ
ν
ο
π
θ
ρ
σ
τ
υ
ϖ
ω
ξ
ψ
ζ
etaljhandeln /.../ klandras med rätta, ty dess tillgångar kommer inte av
naturen utan från andra. Därför avskyr man med all rätt ocker eftersom dess
vinst kommer av pengarna själva och inte av det som pengarna inrättades för.
Myntet uppfanns ju för byteshandelns skull men avkastningen förökar myntet
självt. Därav fick den också sitt namn, ty avkomman är lik sina föräldrar och
avkastningen är mynt som föds av mynt. Därför är denna form av kommersiell
verksamhet den mest naturvidriga.
ristoteles kritiska inställning till affärsverksamhet och uppbyggandet av vinster
ser ut som en protest mot hans samtid och ett återknytande till de fria grekernas
ideal under den klassiska tiden. Hans inställning till slaveriet är främmande för
dagens människor men förståelig om man tänker på slaveriets betydelse för
den antika ekonomin. Att kritisera det skulle ha varit ungefär som att kritisera
användningen av maskiner och fossila bränslen i vår tid – åtminstone för ett par
decennier sedan innan man började diskutera oljekrisen på allvar. Men vad säger
Aristoteles till oss idag? Ger han oss en varning, att inte låta ekonomin bli för
abstrakt och tappa kontakten med verkligheten?
Samtliga citat är hämtade ur Bok 1 i Aristoteles bok Politiken.
Aristoteles Bild 13
12
13
α
β
χ
δ
ε
φ
γ
η
ι
ϕ
κ
λ
µ
ν
ο
π
θ
ρ
σ
τ
υ
ϖ
ω
ξ
ψ
ζ
Kapitel 2:
MEDELTIDENS EUROPA
14
I
detta kapitel behandlas delar av Europas ekonomiska historia från cirka 500
– 1500 e.Kr., alltså den period som kommit att kallas medeltiden. Vi begränsar
framställningen till att tala om utvecklingen inom handels- och finansväsen. Det
är i huvudsak detta fält som berörs i de tankar och citat som presenteras längre
fram i kapitlet.
R
ent allmänt kan sägas att medeltidens första 500 år domineras av en i huvudsak penninglös ekonomi, uppbyggd av lokala ekonomiska enheter. I dessa lokala
enheter rådde ett utvecklat system av beroendeförhållanden och fördelning av
arbetsuppgifter, det så kallade feodalsystemet. I toppen fanns världsliga eller
kyrkliga dignitärer. De förstnämnda var furstar, som skötte försvar av den lokala
domänen samt sålde sina tjänster till kungen. Under dem fanns arrendatorerrespektive livegna bönder som skötte lantarbetet. Betalningar skedde mest i
form av jordbruksprodukter. I takt med att utmarker och nordligare delar av
Europa befolkades uppstod en mera självständig bondeklass, som var mer
självägande och själv kunde bestämma odlingens inriktning.
Marknader och städer växer fram
t
a
n
k
a
r
o
m
e
k
o
n
o
m
i
u
n
d
e
r
Nederländska ordspråk. Oljemålning på träpannå av den nederländske konstnären Pieter Bruegel den äldre, 1559.
Bild 16
15
h
i
s
t
o
r
i
e
n
t
a
n
k
a
r
U
o
m
I
e
k
o
n
o
m
i
r överskottet av jordbruksprodukter växte lokala marknader fram redan under
tidig medeltid. Marknaderna återkom på bestämda platser och bestämda tider
av året, oftast i anslutning till religiösa fester och firandet av olika helgon.
Efterhand uppstod regionala marknader och på 1200-talet kom de internationella
marknaderna – en av de mest kända låg i Champagne, nordost om Paris. På
1400-talet blev Brügge ett nytt viktigt internationellt handelscentrum och senare
under 1500-talet Antwerpen.
talienarna utvecklade handeln på Medelhavet genom Mellanöstern och Orienten,
speciellt sedan korstågen hade ökat kontakterna åt detta håll. Venedig och Genua
blev viktiga hamnstäder. Handeln i norr kring Östersjön och Nordsjön dominerades
av Hansan, ett förbund främst mellan Nordtyska städer som Hamburg och Lübeck,
men där också exempelvis Visby och Bergen ingick.
F
urstarna uppmuntrade mässorna eftersom den ökade kommersen gav skatte- hyresintäkter. Furstar i olika regioner tävlade med varandra: Lyon tävlade med
och Genève, Flandern tävlade med Brügge och så vidare. Kring marknadsplatserna
växte nya städer upp, vid sidan av de som redan fanns sedan antiken. Köpmännen
bildade sina egna stadsdelar vid sidan av hantverkarna.
u
n
d
e
r
h
i
s
t
o
r
i
e
n
Fram- och baksida. Silverdenar från
Karl den stores tid 812-814. Myntet
funnet på Adelsö-Björkö.
Storlek: 19,7 mm i diameter.
Vikt: 1,9 g. Bild 17
16
D
e långväga köpmännen, framför allt från Italien, grundade filialer i till exempel
London och Paris. Vid sidan om handeln blev de viktiga penningutlånare till furstar
och kungar, som i utbyte gav handelsprivilegier och skattelättnader. Köpmännen
växlade också valutor och då valutorna oftast var lokala fanns det ett stort behov av
denna verksamhet. Köpmännen fann sig inklämda mellan statsmännens beskattning
och kyrkans moraliska påbud och förbud. Deras vinster beskattades och enligt
kyrkan skulle de helst inte göra någon större vinst. Köpmännen kom ur olika
samhällsskikt och handlade med alla. De köpte upp jordbruksprodukter av
bönderna, hantverksprodukter i städerna, distribuerade och sålde, gjorde vinster
och köpte lyxartiklar som såldes till furste- och kungahusen. Även kyrkan var
beroende av handeln.
L
yxartiklarna kom främst från länderna kring östra Medelhavet – Levanten
som den också kallades – samt Östafrika och Orienten, främst Indien, Persien
och Kina. Därifrån köptes vax, tennplåtar, asfalt, elfenben, kryddor, parfymer,
läkemedel, färgämnen, lim, tråd, socker, sidentyger, alun och ädelstenar. Det
mesta var produkter som lätt kunde fraktas långa sträckor. Från Syditalien och
Sicilien exporterades spannmål och vin och från norr kom mest textilier, livsmedel, skogs- och gruvprodukter. En del av detta såldes vidare till Levanten.
Sillen kom till största delen från de Skånska kustvattnen. Fisken saltades av
tyska köpmän och såldes sedan vidare västerut till Nederländerna och England
och söderut via till exempel Champagne. Silver hämtades främst från gruvor i
Tyskland och i Böhmen. Allt eftersom tygtillverkningen rationaliserades genom
uppfinningar som spinnrock och vävstolar, kunde tillverkningen industrialiseras
vilket skedde först i Flandern och senare i de Norditalienska städerna.
t
a
n
k
a
r
o
m
e
k
o
n
o
m
i
u
n
d
e
r
Borgare betalar statsskatten till räntmästaren. Träsnitt av H. Schäufelein. Bild 18
17
h
i
s
t
o
r
i
e
n
t
a
n
k
a
r
o
m
e
k
o
n
o
m
i
u
n
d
e
r
h
i
s
t
o
r
i
e
n
Italienska köpmän köpte flamländskt tyg men skaffade sig senare rättigheter
till ullexporten från England och gjorde sedan själva tyger och yllekläder, som
såldes över hela Europa. Varor som tidigare importerats från Orienten, som
papper, började tillverkas i Europa. Orientaliska produkter som bomull, färgämnen,
tropisk frukt, siden och socker, började odlas i Sydeuropa. Alun som var en viktig
ingrediens vid tygfärgning började brytas på 1460-talet utanför Rom. Portugiserna
utforskade Västafrika på 1400-talet, hämtade guld och slavar och byggde upp
stora sockerplantager på Madeira, San Tomé och Kap Verde-öarna.
Skråväsendet
E
n typisk företeelse under medeltiden var skråväsendet. Detta var de olika
yrkesgruppernas intresseorganisationer och sådana hade funnits redan i romarriket
och de återuppstod troligtvis under 1000-talet. Inom skråna satte man upp
kvalitetsnormer för verksamheten och regler för lärlingsutbildningen som skydd
mot konkurrens utifrån. Man hade också stödverksamhet för sina medlemmars
familjer, när personer blev sjuka eller kom på obestånd. Den religiösa moralen
genomsyrade livet, vilket skapade förtroende och gemenskap – med andra ord
ett betydande socialt kapital. Samtidigt innebar skråväsendet en broms mot flera
innovationer. Så försökte till exempel franska kopister, som skrev av dokument
för hand, länge att motarbeta införandet av boktryckarkonsten – en teknisk
nymodighet på 1400-talet, som kom att revolutionera informationsspridningen.
Finansiella instrument
I
takt med att marknaderna växte ökade behovet av rationella betalningsmedel.
Kungar och furstar letade efter rationellare metoder att driva in skatter än genom
ersättning i natura. Myntslagerier växte fram i anslutning till marknaderna och
det fanns många av dem mellan Rhen och Loire redan på 900-talet. På 1200-talet
introducerades silver och guldmynt. Köpmännen skötte transport och växling av
mynt. På marknaderna fanns det också köpmän, som förde bok över köp- och
försäljning mellan kunderna, stämde av och reglerade betalning i reda pengar
först när marknadssäsongen var över. Eftersom mynten var tunga och opraktiska
att hantera infördes system med pappersväxlar. De var lätta att transportera och
kunde växlas in på andra platser. Den kringgick dessutom kyrkans förbud mot
ocker. Nya låneformer, så kallade kreditivbrev, dök också upp.
V
äxande affärsverksamhet över långa avstånd och stora investeringar gjorde
det viktigt med riskspridning och överblick. De tidiga bolagen var ofta av projektkaraktär och tidsbegränsade. Ett antal personer gick samman, satsade och lovades
utdelning efter lönsamma affärer. Omkring år 1300 skapades den första dubbla
bokföringen med uppdelning på resultatkonton, balansering i debet och kredit som
kontrollmetod. Denna bokföring gav överblick men var också mer tidskrävande.
Längre fram skapades också sjöförsäkringarna i Genua, vilket möjliggjorde riskfyllda och långväga transporter över haven. Femprocents-avtalet, som var ett
slags handelsbolag, infördes på 1460-talet och godkändes 1515 av katolska kyrkan
och betraktades därmed inte som ocker.
18
P
å lånemarknaden formaliserades verksamheten först mot slutet av medeltiden.
Problemet var kyrkans förbud mot att tjäna pengar på pengar. För affärsidkare
som gjorde stora investeringar och för furstar och kungar som satsade stort på
militär upprustning var detta ett problem. Det löstes främst genom att judarna,
som inte omfattades av kyrkans påbud, skötte låneverksamheten. Detta var
också nödvändigt eftersom judar från och med 1100-talet förbjöds att producera
varor. Speciellt kortfristiga lån sköttes av judar runt om i Europa tills de fördrevs
från England omkring 1290 och från Frankrike i början av 1300-talet. De efterträddes av köpmän från Italien och Sydfrankrike. Dessa hittade som regel sätt
att kringgå ränteförbudet genom att kalla räntan för gåva genom att skriva ett
högre belopp än vad som betalats ut eller genom att sätta tidigare återbetalningsdatum än det faktiska för att kunna begära så kallat skadestånd.
I
Sydeuropa fortsatte judarna sin verksamhet men de höga lånekostnaderna
skapade reaktioner. På 1400-talet startade kyrkliga stift i Spanien räntefria
banker med egendom som säkerhet. En gren av franciskanerorden grundade
icke vinstdrivande pantlåneinstitut och fick påvens tillstånd att ta fem procents
ränta. Syftet var att knuffa undan judarna vilket inte lyckades eftersom dessa
var skickligare på att ordna säkerheter. Systemet med pantbanker spred sig till
Flandern mot århundradets slut och synen på ränta luckrades upp. Städerna
engagerade sig i verksamheten och en del banker blev stora. Monte dei Pasci,
grundad i Siena 1472, finns kvar idag i statlig ägo. Den är idag Italiens fjärde
största bank.
Kyrkans protester
S
tädernas styrelser försökte under senmedeltiden att införa viss priskontroll på
baslivsmedel och införde också förbud mot export av spannmål under kristider.
Under högkonjunkturen på 1200-talet växte företagen i storlek och förenklade
tillverkningsprocesser för textilier medförde sjunkande priser. Stor befolkningsökning under samma tid ledde till ökade livsmedelspriser, samtidigt som god
tillgång på arbetskraft ledde till sjunkande löner. Denna utveckling gynnade
jordägare och köpmän, men var negativ för bönder och lantarbetare. Denna
tendens bröts efter den kraftiga befolkningsminskningen som kom i kölvattnet på
pestepidemierna på 1300-talet. Arbetskraften blev mer sällsynt och eftertraktad.
På kreditmarknaden varierade räntekostnaderna kraftigt beroende på var i
Europa man tog lånet.
D
et är mot denna bakgrund man bör förstå kyrkans häftiga reaktioner. Teologerna
oroade sig för prisutvecklingen på varor. Eftersom de flesta marknaderna var små
och lokala var utbudet i regel begränsat. Den mängd av konsument-organisationer
och statliga verk som idag bevakar konkurrens och prisbildning fanns inte. Vad
som fanns var ett rättvisemedvetande som byggde på traditionella seder och
bruk samt religiösa normer.
19
t
a
n
k
a
r
o
m
e
k
o
n
o
m
i
u
n
d
e
r
h
i
s
t
o
r
i
e
n
t
a
n
k
a
r
o
m
e
k
o
n
o
m
i
u
n
d
e
r
h
i
s
t
o
r
i
e
n
T
ill bilden hör också ett omfattande tullväsen. Varje stad hade sina tullar. Den
långväga köpmannen som reste till lands eller på hav och floder hann passera
många tullar på sin väg vilket fördyrade hans produkter. Bristen på enhetliga
myntsystem gjorde också sitt till. Det var en gyllene tid för vinstgivande växlingsverksamhet, eftersom det var svårt för utomstående att bedöma om växlaren
var en ockrare eller inte.
Europas skogar försvinner
H
är ska också sägas något om hur miljön förändrades under medeltiden.
Ännu på 1000-talet täcktes Europa av stora skogar. Men på bara tvåhundra år
fram till år 1300 försvann stora delar av skogarna från Syd- och Västeuropa.
Kungar och furstar bevarade mindre skogspartier för sin vilddjursjakt men i
övrigt var avskogningen massiv. Man röjde och svedjade för att skapa odlingsoch betesmark. Man hämtade bränsle för hushåll och småindustrier, framför allt
metallhantering. Skeppsbyggeriet krävde mycket timmer. Till slut måste trä
importeras från bland annat Skandinavien.
TANKAR OM EKONOMI UNDER MEDELTIDEN
K
öpmän och penningväxlare hade ingen hög status i medeltidens Europa.
Deras yrke betraktades framför allt av kyrkans män som lika ”smutsigt” som
färgarens, legoknektens och de prostituerades. Därför hade ekonomiämnet heller
ingen plats på städernas lärosäten. Pengar sågs mest som ett nödvändigt ont
och skulle inte missbrukas. Ändå har vi sett hur omfattande handeln var och
hur mycket den kom att utvecklas. Den folkliga sedvanerätten satte som regel
ingen gräns för vinstdrivande handel och penninghantering. Enligt den romerska
rätten, som levde kvar i Sydeuropa, var mindre räntor tillåtna. Kyrkans administratörer var inte heller så nogräknade. Teologerna, däremot, angav en strängare
ton. De stödde sig på Bibeln och äldre kyrkliga lagar – så kallad kanonisk rätt. I
såväl Gamla som Nya Testamentet finns flera verser som dels förespråkar ett liv
i enkelhet utan större materiell rikedom och dels förbjuder ocker:
O
m du lånar ut pengar till en landsman, till en nödlidande i mitt folk, skall du
inte göra som ockraren och kräva ränta av honom.
Gamla Testamentet, Andra Mosebok, kapitel 22, vers 25
O
ch skall ni ha tack för att ni lånar åt dem som ni tror kan betala tillbaka?
Också syndare lånar åt syndare för att få samma belopp tillbaka. Nej, älska era
fiender, gör gott och ge lån utan att hoppas få igen. Då skall er lön bli stor, och ni
skall bli den Högstes söner, ty han är själv god mot de otacksamma och onda.
Nya Testamentet, Lukasevangeliet, kapitel 6, verserna 34 - 35
A
ll ränta, alltså inte bara ockerränta, var från början en dödssynd. Detta befästes
vid kyrkomötet i Nicea år 325. År 806 slog Karl den store fast, att både kyrkans
20
män och lekmän skulle följa doktrinen. Därmed fick den även en världslig
tillämpning. De medeltida teologerna – skolastikerna – hämtade även argument
från antik filosofi, främst Aristoteles, som menade att ränta stred mot naturrätten
eftersom den förutsatte att pengar kunde föröka sig. Vid flera kyrkomöten infördes
restriktioner och medgivanden allteftersom handeln växte och samhälls-ekonomin
blev allt mer komplicerad: Andra Laterankonciliet 1139 förklarade att ocker var
en synd; Påven Alexander III fördömde inteckningsränta 1180; Fjärde Laterankonciliet
slog fast 1215 att endast judar kunde hänvisa till den romerska rätten; Påven
Gregorius IX dömde ut sjölån som ocker 1236 eftersom ersättningen var fastställd
på förhand.
S
amtidigt mildrades kritiken mot ockret. I handböcker för biktfäder märks under
1100-talet en tyngdpunktsförskjutning från själva ockret till avsikten med
detsamma. Om avsikten var god kunde bestraffningen mildras. Skärselden
infördes som en ny vistelseort i livet efter döden och här fick ockraren en
möjlighet att renas och därmed hoppas på en framtid i paradiset istället för i
helvetet. Den ökande lånehanteringen började göra det möjligt att tänka i banor
om ersättning för det rent administrativa arbetet och kompensation för dröjsmål
med betalningen, utebliven vinst och låneförluster.
K
yrkan befann sig i en svår situation mellan å ena sidan ökad utslagning i
samhället och å andra sidan den ökande handeln. Utslagningen skapade social
oro då arbetslösa lantarbetare drogs till städerna som tiggare. Nyandliga rörelser,
exempelvis katharer och tiggarordnar, utmanade kyrkans ställning. Det talades
allt mer om rätt pris och rättvisa löner på 1200-talet.
Thomas av Aquino och tanken om det rätta priset
E
n central gestalt bland skolastikerna var den italienske dominikanermunken
Thomas av Aquino (ca 1225-1274). Han byggde många av sina resonemang på
den kanoniska rätten, men också på Aristoteles filosofi som hade återupptäckts
genom avskrifter som spridits genom arabvärlden till lärosätena i Europa. Hos
Aristoteles finns, som vi tidigare sett, fördömandet av ocker, tankar om ett rätt
pris men också försvar av det privata ägandet. Thomas av Aquino skiljer också
på naturrätt och sedvanerätt (jus naturale och jus gentium). Ekonomin hänförs i
huvudsak till den senare kategorin. Det är en rättspraxis som skapats av människor.
I det första av de båda citat som vi ska presentera fördömer Thomas ockret och
speciellt i form av räntor på penninglån. Citatet är hämtat ur kommentarer till
det sjunde budordet, Du skall icke stjäla, i Tio Guds bud. Till stöld räknar Thomas
när någon tar egendom från någon annan, när en arbetsgivare inte betalar ut lön
till sin anställde, när affärsmän fuskar med mått och vikter eller när värdshusvärden häller vatten i vinet. Så kommer Thomas fram till ockret och penningutlåningen. Här skiljer Thomas på ägande och användning. Tankegången är något
kryptisk men syftet är klart. Pengar är främst ett betalningsmedel som byter
ägare när det lämnas bort. Man ska inte kunna fortsätta att hävda äganderätten
och ta betalt för användningen – utlåningen - av pengar.
21
t
a
n
k
a
r
o
m
e
k
o
n
o
m
i
u
n
d
e
r
h
i
s
t
o
r
i
e
n
t
a
n
k
a
r
o
m
e
k
o
n
o
m
i
u
n
d
e
r
h
i
s
t
o
r
i
e
n
M
en du kan möjligtvis säga: Varför kan jag inte ’hyra’ ut pengar på samma
sätt som en häst eller ett hus? Man måste säga, att felet ligger i det som säljs
för pengar. När det gäller ett hus, finns det två saker att skilja på, nämligen
föremålet och användningen. Och det är en sak att äga huset och en annan att
använda det. Därför kan jag sälja användningen av huset särskilt utan att sälja
huset självt. Så förhåller det sig med alla dylika saker. Men därav följer, att om
det finns något som endast existerar däri att det kan användas och användningen
medför att det skingras så kan inte det behandlas på samma sätt som huset.
Men pengar använder vi genom att ge bort dem och mat genom att äta den. Och
om du då säljer användningen av dessa nyttigheter säljer du dem två gånger.
§ 1294 ur kommentarer till det sjunde budordet, Du skall icke stjäla, i Opuscula
teologica, (på svenska: Förklaringar över den kristna tron, 1990)
S
enare i sitt stora verk Summa theologiae har Thomas i viss mån modifierat
sin inställning till ersättningar i samband med penninglån. Grundinställningen är
klar: att begära extra ersättning i form av pengar i samband med lån är detsamma
som ocker. Det är däremot tillåtet för låntagaren att ge frivilliga gåvor eller
gentjänster, som inte avtalats på förhand och helst inte kan mätas i pengar.
D
et är också tillåtet för långivaren
att bli kompenserad för eventuella
förluster i samband med lånet, om
dessa kan täckas av vinster som
låntagaren gjort på låneaffären. När
långivaren deltar i finansiering av
projekt som drivs av affärsmän och
hantverkare ställer sig saken också
något annorlunda:
D
en som lånar ut pengar överlämnar ägorätten till låntagaren med
tillhörande risker och kravet att göra
en fullständig återbetalning. Därav
följer att långivaren inte har rätt att
begära någonting extra. Den som å
andra sidan anförtror sina pengar åt
en köpman eller hantverkare i ett
slags partnerskap överlämnar inte
äganderätten. Därmed tar han själv
risken i samband med att köpmannen
handlar och hantverkaren arbetar.
Långivaren har därför rätt att be om
sin del av vinsten i ett projekt i proportion
till sitt deltagande.
Thomas av Aquino Bild 19
22
I
Summa Theologiae ägnar Thomas dels ett avsnitt åt varuhandeln, dels ett åt
krediter – se ovan. När det gäller varuhandeln tar han dels upp prisfrågan, om
det är rätt att ta ut vinster, och dels om säljarens ansvar och skyldigheter att
redovisa brister hos en vara. Vi märker här hur Thomas både försöker försvara
säljarens och köparens rättigheter:
E
n person som erbjuder någon annan att köpa en vara kan utsätta denne för
fara eller förlust genom att erbjuda honom något som är trasigt i de fall det rör
sig om produkter som kan orsaka förlust eller fara. Förlust kan uppstå när handelsvaran
skulle ha fått ett lägre pris på grund av felet men inte fått priset tillräckligt
sänkt; och fara kan uppträda när felet på varan gör den svår eller skadlig att
använda, t.ex. när någon säljer en lam häst i stället för en god springare, en häst
som ramlar omkull istället för en stabil häst, eller möglig och t.o.m. giftig mat
istället för mat av bra kvalitet. Om inte sådana fel är uppenbara och säljaren inte
visar på dem, är försäljningen bedräglig och otillåten och säljaren är tvungen att
ersätta skadan.
Där å andra sidan bristerna är uppenbara, som när en häst bara har ett öga, eller där
andra personer kanske kan använda varan även om köparen inte kunde det och
där säljaren dessutom gör en korrekt nedsättning av priset, är han inte tvungen
att redovisa bristerna. Under sådana omständigheter har säljaren rätt att se till
sina egna intressen och hålla tyst om bristerna eftersom köparen kan frestas att
pressa ned priset mera än vad som är motiverat med tanke på varans brister.
T
homas ser inte handel och vinster som syndiga och förkastliga i sig. Det är
syftet det kommer an på och vad vinsten används till:
H
andeln betraktad isolerad har något skamligt över sig så länge den inte
syftar till att täcka riktiga och nödvändiga behov. Ändå står vinsten, som är handelns
syfte, utanför tanken på något rätt eller nödvändigt, står utanför tanken på något
lastbart eller som är emot dygden. Därför finns det inget som hindrar att vinsten
underordnas en verksamhet som är nödvändig eller till och med riktig. Det är
på detta sätt som handeln blir försvarbar. Detta kan exemplifieras med mannen
som skapar blygsamma handelsvinster för att täcka sitt hushåll eller som hjälp
till de fattiga. Eller till och med för den som sköter sin affärsverksamhet i allmänhetens
intresse, för att försäkra att landet inte förbrukar nödvändiga förråd och som gör
en vinst för att täcka sitt arbete och inte för vinstens egen skull.
C
itaten är hämtade ur Summa
Theologiae, avsnitt 2a2ae, fråga
77 och 78. Originalet skrevs
1262 -74. (engelsk översättning
- New York 1975)
Italiensk guld florin från Florens. Fram- och baksida.
Präglad under perioden 1252-1531.
Storlek 19 mm i diameter. Vikt: 3,53 gram
Bild 20
23
t
a
n
k
a
r
o
m
e
k
o
n
o
m
i
u
n
d
e
r
h
i
s
t
o
r
i
e
n
t
a
n
k
a
r
N
o
m
S
e
k
o
n
o
m
i
är är då ett pris rätt? Jo, när både köpare och säljare tjänar lika mycket.
Grundprincipen är att ingen ska sko sig på den andres bekostnad. Men hur ska
man då kunna avgöra detta. Det framgår att Thomas ser monopolbildning och
tvång som ett problem. Han efterlyser ett allmänt omdöme (communis aestimatio)
som av vår tids uttolkare har setts dels som att det behövdes en oberoende medlare
i affärsuppgörelserna och dels att marknaderna konkurrensutsattes mera för att
motverka monopol och godtycklig prissättning.
lutligen förespråkade Thomas ett privat ägande, trots att det var föga utbrett
under hans tid. Stödet för det fanns inte att hämta i naturrätten – Gud hade
givit sin skapelse till hela mänskligheten – men för att stimulera den enskildes
engagemang var det berättigat att tillåta privat ägande, förutsatt att det sköttes
med förstånd och för det allmänna bästa, inte för egoistiska syften.
u
n
d
e
r
h
i
s
t
o
r
i
e
n
Livet är som en pilgrimsfärd, utan säkerhet. Därför är det bäst att inte ta med ägodelar och pengar på en resa. Så råder
“De goda sedernas bok” från 1400-talet J. Legrant. Bild 21
24
Kapitel 3:
MERKANTILISMEN
25
T
A
N 1500 – 1800 e.Kr.
K
slutet av 1700-talet myntade den franske politikern och revolutionären
A I
Mirabeau begreppet ”système mercantile” vilket också togs upp av den engelske
R nationalekonomen Adam Smith vid samma tid. Deras kritik vände sig mot nära
O
M
E
K
O
N
O
M
I
tre hundra år av ekonomisk verksamhet. Perioden har vissa gemensamma drag
som vi här ska presentera i korthet.
Nationalstaternas framväxt
I
slutet av medeltiden trädde europeiska monarker fram med ambitioner att
bilda större politiska enheter. Dessa måste försvaras mot andra monarker och
mot inre anarki från lokala furstar. Krig var det stående medlet för att behålla
nationell styrka och enhet och de ekonomiska framstegen var till stor del biprodukter av kampen mellan staterna. Krigföringen var kostsam och mycket
fantasi lades ned på att skaffa pengar genom olika skatter, tullar, lån och plundringar
av institutioner och nya världsdelar. Karl V av Spanien satte sitt rike i konkurs
vid flera tillfällen för att bli av med skulder till italienska och tyska bankirer. I
norden var det Gustav Vasa som stod för enhetssträvandena i början av 1500talet. Han hämtade mycket av sitt kapital genom plundring av katolska kyrkans
rikedomar.
U
N
D
E
R
H
I
S
T
O
R
I
E
N
Penningväxlaren och hans fru. Oljemålning på träpannå av Quinten Massys. 1465-66.
Bild 23
26
M
ed bildandet av nationalstaten kunde man skapa inre enhet och skydd mot
omvärlden. Den inre enheten kunde bestå i utveckling av goda transport- och
kommunikationsmöjligheter, enhetlig valuta, vikter och mått, enhetlig handelsrätt
och stor arbetsstyrka. Tullhinder togs bort för att skapa en rörlig inre marknad.
Nationalstaten skulle vara självförsörjande på baslivsmedel, ha en stark här och
flotta, bra hamnar och handelsflotta. Staten skulle dessutom ha ett förråd av
internationell valuta i form av guld och silver.
T
A
N
K
A
R
O
M
E
K
O
N
O
M
I
Karikatyr över myntförsämringen på 15-1600-talen. Träsnitt. Bild 24
Upptäckten av nya världen och skapandet av nya
slavekonomier
S
jöfarare utforskade nya kontinenter och speciellt betydelsefullt för handeln
blev utforskandet av Amerika. Spanjorer och portugiser utvann guld och silver
i stora mängder som skeppades över till Europa. Plantager för socker och bomullsodling etablerades. Till gruvdrift och odling användes mängder av inhemska slavar.
När dessa minskat kraftigt i antal, på grund av omänsklig behandling och sjukdomar som följde i kolonisatörernas spår, började man att hämta slavar från
Afrika. Spaniens koloniala rikedomar spreds sedan vidare över de andra länderna
i Europa, genom att dessa länder ökade sin handel med Spanien.
27
U
N
D
E
R
H
I
S
T
O
R
I
E
N
T
A
N
en nya världen var alltså en källa till både väldiga naturresurser och eftertraktade
K D
ädelmetaller. Många nya grödor och produkter överfördes från den nya till den
världen, däribland kakao, majs, potatis och tomater. Européerna, å sin
A gamla
sida, förde med sig konsten att odla bananer, vete, ris, socker, kaffe och bomull.
R Man förde också med sig nya husdjur: nötkreatur, hästar, getter och grisar, som
O
M
var okända i den nya världen. Med kolonisatörerna följde också nya sjukdomar;
gula febern, malaria och smittkoppor. Dessa hade tidigare varit okända i den nya
världen och därför slog de kraftigt mot ursprungsbefolkningarna. Från Amerika
fördes syfilisen till Europa och Asien.
E
K
O
N
O
M
I
U
N Småindustrier och förlagssystem
D
edan i slutet på medeltiden växte industrier fram, till exempel tygindustrier i
E R
Flandern. Köpmän investerade dels i massproduktion i småindustrier i städerna,
också i hemindustrier ute på landsbygden. Eftersom lantbruket i Mellaneuropa
R men
var mera säsongsbetonat än i de södra delarna lämpade sig hushållen bra för
Karikatyr över hamnarbetare på 151600-talen. Träsnitt. Bild 25
H
I
S
T
O
R
I
E
N
Så kallad kreditivsedel. En tidigsedel utfärdad av
Palmstruchska banken år 1666. Bild 26
tillfällig produktion av hantverksprodukter. Med sina låga omkostnader kunde
hemindustrierna konkurrera med de skråbundna hantverkarna i städerna. De
större industrierna anställde mera outbildad arbetskraft och ofta kvinnor vilket
skapade en arbetarklass som också stod utanför skråväsendet. Därmed uppstod
en större dynamik på marknaden, som inte funnits under medeltiden. Uppdelningen
i köpmän och producenter, där de förstnämnda tillhandahåller kapital, råvaror och
ibland också verktyg till producenten och sedan tar hand om och säljer de färdiga
produkterna, kallas allmänt för förlagssystem. Det innebar en flexibel och decentraliserad produktion med låga lokal- och administrationskostnader.
Metoden var kostnadseffektiv och passade för de växande internationella
marknaderna i Europa. Det passade bra inom vissa branscher och för produkter
som inte krävde så stora specialkunskaper eller investeringar i utrustning. Dessa
förändringar utgjorde i viss mån förstadiet till industrisamhällets framväxt.
28
En gryende kapitalism
S
jälva ordet kapitalism är av sent datum, troligen från 1900-talets början.
Men fenomenet som sådant kan urskiljas och beskrivas tidigare. Fernand Braudel
skiljer mellan tre olika ekonomier i sin framställning av kapitalismens framväxt
– självhushållningen, de lokala marknaderna resp. handelskapitalismen.
Enligt Braudel dominerade självhushållningen ända fram till slutet av 1700-talet.
Som ett komplement till denna utvecklades lokala och regionala konkurrensutsatta
marknader – vilka vi har berättat om i kapitlet om medeltiden, och denna utveckling
fortsatte under merkantilismen. Men vid sidan av dessa marknader opererade
också storköpmän som skötte kontakterna mellan producenter och konsumenter
direkt utan flera mellanhänder. Ett bra exempel är de som vi nyss berättat om i
samband med förlagssystemet. Men vi finner dem också i egenskap av långväga
köpmän, som skaffade lyxartiklar till de europeiska furste- och kungahusen. Dessa
köpmän utgjorde en liten exklusiv grupp vars verksamhet inte var konkurrensutsatt
på samma sätt som marknaderna och ofta omgavs av ett stort hemlighets-makeri.
De kunde bygga upp enorma vinster. De kunde ge producenter betalt i förskott.
De investerade i olika slag av verksamheter, alltifrån handel och hantverk till
gruvindustrin, spekulerade i fastigheter och mark och bedrev bankverksamhet.
Typiska representanter är de florentinska familjerna Bardi, Peruzzi och Medici,
Sydtysklands Fugger och fransmannen Jacques Cæur. Renodlade finanskapitalister
framträder först på 1800-talet.
T
A
N
K
A
R
O
M
E
K
O
N
O
M
I
U
N
D
E
R
Skivpress för prägling av mynt. Kopparstick från 1771. Bild 27
29
H
I
S
T
O
R
I
E
N
T
A
N TANKAR OM EKONOMI UNDER MERKANTILISMEN
K
deologerna under den merkantilistiska epoken var ofta själva affärsidkare och
A I
administratörer. De förespråkade en statsstyrd ekonomi som gynnade det inhemska
i konkurrens mot yttervärlden. De merkantilistiska idéerna kan sammanfattas
R näringslivet
i tre begrepp – bullionism, handelsbalans och protektionism.
ullionismen innebar att samla så mycket som möjligt på guld och silver.
O B
Detta kunde man som Spanien göra genom att hämta hem metallerna från
M kolonier. Andra länder gjorde det mest genom handel och även genom sjöröveri,
vilket var vanligt vid denna tid. Bullionismens huvudtes var att hellre importera
än exportera guld och silver. En medelväg blev senare att spendera av metallerna
för att köpa råvaror som kunde förädlas, säljas och inbringa ännu mera ädelmetaller.
E
K
andelsbalansens talesmän betonade att exporten skulle vara större än importen.
O H
Man förutsatte ofta att priserna inte påverkade handelsvolymen vilket stämde till
i förhållandet mellan moderländer och kolonier, där de förra dikterade
N exempel
villkoren under monopolartade former.
O
rotektionismen innebar att öka det egna landets produktionsförmåga genom
M P
att införa skyddstullar mot import av konkurrerande produkter. Man stiftade
I lagar för att stimulera inhemsk varuproduktion, genom att begränsa råvaruexport
och gynna råvaruimport. Tanken var att förädling av produkterna skapar mera
arbetstillfällen. Man importerade kunnig arbetskraft och dessutom försökte
myndigheter och arbetsgivare att hålla lönerna nere och betona en enkel livsföring.
Det var bättre att exportera lyxvaror och motverka inhemsk lyxkonsumtion. För
att inte bli för beroende av andra länder strävade man efter självförsörjning av
livsmedel.
U
N
D
n vältalig företrädare för merkantilismen var den engelske ekonomen Thomas
E E
Mun (1571 – 1641). Hos honom finner vi inte de moraliska omdömen, som
R präglade våra tidigare citat. Mun var medlem av det engelska Ostindiska Kompaniet
(East India Company). Han utvecklade en teori om hur man skulle räkna ut
växelkurser mellan olika valutor och ägnade stor tankemöda åt att genomskåda
marknadens mekanismer, allt i syfte att främja den egna statens och dess
inhemska marknads intressen. I sitt mest kända verk ”Englands Treasure By
Forraign Trade” riktar sig Mun till hans majestät konungen med goda råd om hur
rikets affärer ska skötas:
H
I
S
ven om ett kungadöme kan berikas genom gåvor eller inköp från andra
T Ä
länder är ändå dessa intäkter osäkra och obetydliga när de väl kommer. Det
O vanliga sättet att öka vår rikedom och vårt välstånd är därför genom att bedriva utrikesoch här måste vi alltid iaktta följande regel; att värdemässigt sälja mera
R handel
till utlänningar varje år än vi konsumerar från dem.
I
E
N
30
Antag att vi i detta kungadöme hade ett överflöd på kläde, bly, tenn, järn, fisk
och andra varor och att vi kunde exportera överskottet till utlandet till ett värde
av tjugotvå hundra tusen pund, med vilka vi från andra sidan haven vore i stånd
att köpa och hämta hem utländska varor för vår egen användning och konsumtion
till ett värde av tjugo hundra tusen pund. Om vi på vederbörligt sätt följer denna
regel i vår handel kan vi vara säkra på att vårt kungadöme årligen skall bli två
hundra tusen pund rikare och det tillfaller oss i form av ädla metaller eftersom
den del som inte tillfaller oss i form av varor måste tillfalla oss i form av ädla
metaller.”
Ur kapitel 2 i England’s Treasure by Forraign Trade, or The Balance of Our Forraign
Trade is the Rule of Our Treasure (ung. Englands skattevinster genom utrikeshandel,
eller Balansen i vår utrikeshandel är måttstocken på vår rikedom.) skriven på
1620-talet och publicerad 1664.
T
A
N
K
A
R
O
M
E
K
O
N
O
M
I
U
N
D
E
R
Ironisk kritik av per capita-skatten,
La Taxe par Teste. som infördes 1709
under Ludvig XIV av Frankrike.
Bild 28
31
H
I
S
T
O
R
I
E
N
T
A
N Det mätbara samhället
K
n viktig del av de merkantilistiska ekonomernas arbete blev att kunna leverera
A E
statistiska data om rikets välstånd till de styrande. Tidigt ute var engelsmannen
R William Petty (1623-1687). Den tidens statistik hade mest politiska syften och
håller knappast för en nutida kritisk granskning. Främst gällde det uppgifter om
folkmängden eftersom dennas storlek sågs som ett bevis på landets välstånd.
Sålunda yttrade den svenske ekonomen Anders Nordencrantz (1697-1772):
O
M En myckenhet fattige människor är ett lands rikedom.
ur Arcana Oeconomiae et commercii 1730, s. 145
E Det var också i Sverige som den första egentliga befolkningsstatistiken kom
K igång. Goda förutsättningar fanns redan genom prästernas plikt att föra bok över
bröllop och begravningar från år 1686 och framåt. På Vetenskapsakademins
O dop,
inrådan inrättades Tabellverket 1749 och över det en statlig myndighet, Tabellför att leda arbetet. Tabellkommissionen gick 1858 upp i Statistiska
N kommissionen,
Centralbyrån (SCB), som fungerat sedan dess. Därmed har Sverige en kontinuerlig
från 1749 och fram till våra dagar, vilket är unikt i hela
O befolkningsstatistik
världen.
M
I
U
N
D
E
R
H
I
S
T
O
R
I
E
N
Bancohuset vid Järntorget i Stockholm, ca 1780. Färglagd litografi av Johann Thomas Hauer. Bild 29
32
Adam Smith och kritiken av merkantilismen
A
vslutningsvis ska vi skildra en av merkantilismens kritiker, som också inleder
vad man brukar kalla den klassiska perioden inom nationalekonomin. Adam
Smith (1723-1790) var från början moralfilosof. Han blev tongivande för den
liberala hållningen, som betonade individens och näringslivets frihet gentemot en
reglerande stat. Smith var kritisk mot statliga regleringar av främst tre skäl. För
det första infördes många statliga regleringar under påtryckningar från enskilda
aktörer inom industri och handel som främst ville skydda sina egna yrkesskrån
och monopol än att se till det allmänna bästa. För det andra var inte statliga
tjänstemän kompetenta att detaljstyra och ge råd till näringsidkare och för det
tredje tillhörde tjänstemännen den improduktiva klassen i samhället, som tärde
på nationens överskott och vars kostnader måste hållas nere. Smith förespråkade
vad han kallade den naturliga friheten, frihet att välja yrke, bostadsort och var
man ville bedriva affärer. Människor styrdes av sin strävan efter egennytta och
om denna fick friare spelrum skulle ändå ekonomin reglera sig själv utan statlig
styrning liksom styrd av en ”osynlig hand”. Dessa tankegångar har ofta citerats
sedan dess trots att skildringen av en osynlig hand bara förekommer på ett ställe
i Smiths huvudverk An Inquiry into the Nature and Causes of the Wealth of Nations
(En undersökning av folkens välstånd dess natur och orsaker) från 1776.
V
arje människas naturliga strävan, att ständigt förbättra sin ställning är en
livsprincip inom samhällsorganismen och att denna princip i många riktningar
förmår avvärja eller avhjälpa de skadliga följderna av en näringspolitik som
präglas av både väld och våld. En sådan politik kan visserligen mer eller mindre
fördröja men sällan helt hämma ett folks naturliga framåtskridande i rikedom
och välstånd än mindre föranleda tillbakagång.
(del II, sid. 106-107)
S
mith var dock inte en dogmatisk förespråkare för laissez-farre-politik – alltså att
staten inte skall blanda sig i hur ekonomin fungerar. Han var snarare en pragmatiker
och kunde väga fördelar och nackdelar mot varandra. Angående Europas handel
med Amerika var han mycket kritisk vilket framgår av följande citat.
E
uropéernas barbariska orättfärdighet gjorde dock en händelse, som borde
ha blivit välsignelsebringande för alla, ruinerande och fördärvlig för flera av de
olyckliga länderna.
A
dam Smith menade att människors naturliga drift att köpslå med varandra
under historien hade lett till att de delade upp arbetsuppgifterna och specialiserade
sig. Och ur specialiseringen växte ett komplext samhälle fram där varor och
tjänster byttes mot varandra. Smith såg arbetsdelningens betydelse för den
ekonomiska utvecklingen men också dess baksida i form av meningslösa arbetsuppgifter. Här föregrep Smith den teori om arbetets alienation i det moderna
industrisamhället som Karl Marx sedan utvecklade. I citatet framgår också att
staten, enligt Smith, har en viktig roll att spela i förhållande till näringslivet.
33
T
A
N
K
A
R
O
M
E
K
O
N
O
M
I
U
N
D
E
R
H
I
S
T
O
R
I
E
N
T
A
N
K
A
R
O
M
A
llt eftersom arbetets delning går framåt blir sysslorna för den stora massan av
folket, som ska leva av arbetet, allt mer specialiserade. Och ofta kommer de
att bestå blott av några få stundom av en eller två mycket enkla förrättningar. Men
förståndsutvecklingen hos de allra flesta människor står i nödvändigt samband
med deras vanligaste sysselsättningar. /.../ Skickligheten i sitt yrke synes han
på så vis ha förvärvat på bekostnad av sina intellektuella, moraliska och fysiska
krafter. Och det är just det som de fattiga arbetarna, d.v.s den stora massan av
folket, kommer att göra om inte regeringen bryr sig om att vidtaga åtgärder för
att förhindra det.
(del II sid. 130-131)
A
E
K
O
N
O
M
I
lla tre citaten hämtade ur An Inquiry into the Nature and Causes of the
Wealth of Nations, 1776 (på svenska: En undersökning av folkens välstånd dess
natur och orsaker, 1909-1911)
U
N
D
E
R
H
I
S
T
O
R
I
E
N
Adam Smith
Bild 30
34
Kapitel 4:
industrisamhÄllet
35
t
a
n
k
a
r
o
m
e
k
o
n
o
m
i
u
n
d
e
r
h
i
s
t
o
r
i
e
n
i
ndustrisamhällets framväxt var ingen språngvis process utan skedde stegvis. I
England var man tidigt ute med mekaniserad storproduktion inom bomulls- och
järnindustri från andra hälften av 1700-talet. Tyskland genomgick en relativt
snabb industrialisering, framför allt inom kemisk industri, från mitten av 1800talet. Länder som Sverige och USA kom igång på allvar först mot slutet av
1800-talet och i ännu snabbare takt än föregångarna. Idag, hundra år senare,
industrialiseras stora delar av Ostasien medan Afrika ännu får betraktas som
en världsdel där jordbrukssamhällena dominerar. Vi låter perioden avslutas för
Västeuropas del cirka 1975 då den tunga massproducerande industrin började
avvecklas, omvandlas eller flyttas ut till andra världsdelar.
jordbruksreformer, internationell handel och urbanisering
e
ffektivisering av jordbruket och ökad internationell handel är viktiga förutsättningar
för industrisamhällets framväxt. På så sätt kunde färre människor arbeta med
livsmedelsproduktion och därmed frigöra arbetskraft till andra verksamheter.
Den ökade utrikeshandeln minskade också behovet av att vara självförsörjande.
Handelsöverskott innebar ökade kapitalintäkter som kunde investeras i kostsamma industri- och kommunikationsprojekt.
b
efolkningsökning, urbanisering och nya livsstilar hör också till bilden. Det
var framför allt den minskade barnadödligheten som spädde på folkmängden.
Landsbygdens gårdar kunde inte längre sysselsätta den växande befolkningen.
Skråväsendena utmanades och luckrades upp av fria hantverkare och industrier
som tillsammans med den ökande handeln skapade nya samhällen och städer.
Inte minst i Tyskland växte städerna snabbt under 1800-talet. Livet i tätorterna
med en mer fast och hektisk dygnsrytm och tydlig uppdelning mellan arbete och
fritid skapade nya livsmönster. Genom den tekniska utvecklingen skapades nya
konsumtionsvaror som inte funnits tidigare.
Holmens bruk AB i Norrköping
1858. Målning av Geskil Salomon.
Förutom Holmentornet kan man på
bilden se två gula byggnader. Den
gula byggnaden till vänster är en
klädesfabrik som brann 1862.
Den högra byggnaden är ett stort
bomullsspinneri från 1855.
Bild 32
36
Järnvalsverk. Oljemålning av Adolf Friedrich Erdmann von Menzel 1872-1875. Bild 33
ny energi och teknik, nya organisationsformer
t
ekniska uppfinningar, nya energikällor och kommunikationsmedel är andra
viktiga faktorer. I den första fasen var det ångmaskinerna som effektiviserade
produktionen och kommunikationen. Dessa eldades med stenkol vilket skapade
en gruvindustri för kolutvinning. Mot slutet av 1800-talet kom vad som brukar
kallas den andra industriella revolutionen med elkraft och petroleum som nya
energikällor för att driva el- och explosionsmotorer. Den tunga industrin kunde
utvecklas på allvar. Nya kommunikationsmöjligheter uppstod genom telefonen,
bilen och så småningom flygplanen. En teknisk höjdpunkt i industrisamhället
var utvecklingen av rymdfarkosterna och de första landstigningarna på månen i
slutet av 1960-talet.
d
e storföretag med många anställda som växte fram under 1800-talet krävde
en mera avancerad organisation. De växande städerna krävde också en mer
omfattande planering och byråkrati. Inom industrin drevs arbetsdelningen så
långt som möjligt till att omfatta enkla och klart definierade arbetsmoment och
löpande band byggdes upp. Genom strikta regler och kontroller övervakades
produktionen. Organisationerna byggdes upp hierarkiskt i flera nivåer. På så sätt
kunde outbildad arbetskraft användas på verkstadsgolvet och administrativa
utbildningar växte fram för att tillgodose kompetensen på de högre nivåerna. I
de tidiga industrierna användes ofta barnarbetare.
37
t
a
n
k
a
r
nya finansiella instrument, fÖreningsliv och demokratisk utveckling
o
m
a
e
k
o
n
o
m
i
u
n
d
e
r
h
i
s
t
o
r
i
e
n
Finansiella institutioner som banker, börser och försäkringsbolag växte och fick
en mycket större betydelse än de haft tidigare. Stora kapitaltransaktioner skulle
administreras. Banker och börshus blev stora palats som skulle symbolisera rikedom
och säkerhet. De finansiella flödena gynnades av de internationella valuta-samarbeten
som växte fram – först inom ramen för den klassiska guldmyntfoten fram till 1:a
Världskriget och sedan Bretton-Woods-systemet från slutet av 2:a Världskriget.
ktiebolagsformen fick sitt nuvarande utseende i slutet av 1800-talet och fick
en enorm betydelse för möjligheten att samla riskkapital och förenkla ägarbyten.
På så sätt kunde den skicklige oavsett klassbakgrund bygga upp enorma
kapitalförmögenheter.
n
ya samarbetsformer utvecklades i civilsamhälle, politik och näringsliv. Föreningslivet växte kraftigt och drev bildningsverksamhet, hälso- och fackliga frågor.
Därmed skapades en viktig grogrund för en demokratisk utveckling och strävan
mot ett mera jämlikt samhälle.
miljÖproblemen
Ö
kad belastning på miljön är, sett i dagsläget, den kanske allvarligaste konsekvensen
av industrisamhällets utveckling. Det fanns varnande röster redan på 1800-talet
men det egentliga uppvaknandet kom först på 1960-talet, i slutet på vad vi
betecknat som industrisamhällets epok. Det är först under de senaste decennierna
som man har börjat göra något åt de snabbt växande problemen. Men hur
mycket kopplar vi ihop miljöproblemen med vårt ekonomiska tänkande, vårt
konsumtionsbeteende och inställning på maximal energiutvinning, massproduktion
och tillväxttänkande?
tankar om ekonomi i industrisamhÄllet
i
ndustrisamhället blev den tid då vetenskap och forskning kom att utvecklas mycket
starkt. Tankarna om de fyra grundelementen inom naturfilosofin avlöstes av
en atomistisk världsbild och parallellt med detta växte också mera individualistiska
synsätt fram i den akademiska världen. Samhället sågs allt mera som uppbyggt
av likvärdiga minsta enheter eller individer. Ekonomin som varit ett ämne under
moralfilosofin etablerades som fristående ämne vid universiteten, som nationalekonomi eller politisk ekonomi. Under 1900-talet växte många företagsekonomiska och
administrativt inriktade utbildningar fram. Det var främst de så kallade
klassiska och senare neo-klassiska ekonomerna som anlade det individualistiska
perspektivet där den nyttomaximerande ’economic man’, den fria viljan och den
fria självreglerande marknaden stod i centrum. Mot denna idéströmning kom
andra som betonade kollektivets, auktoriteternas och statens betydelse för att
bevara balans och enhet och motverka atomiseringen av tillvaron. I industrisamhällets
skugga skapades en stor social misär i storstädernas slumområden men också
ett nyvaknat medvetande om sociala frågor och hur de kan lösas.
38
de sociala reformatorerna – owen, marx och engels
l
åt oss börja där med industrireformatorn Robert Owen (1771-1858), som
byggde upp ett litet idealsamhälle kring sitt bomullsspinneri New Lanark utanför
Glasgow i Skottland i början av 1800-talet. Han byggde sunda bostäder och ordnade
utbildning för arbetarna och deras barn. Han propagerade mot barnarbete, för
kortare arbetsdag och startade den första landsomfattande fackföreningsverksamheten i England.
Å
tta timmars arbetsdag är tillräckligt för alla människor. Rätt ordnat ska det
vara nog för att ha råd med ett rikligt förråd av mat, kläder och tak över huvudet,
alltså till livets nödtorft och att envar under resten av tiden har rätt till utbildning,
rekreation och sömn.
Ur: ledsatserna till Owens Society för Promoting National Regeneration, 1833.
Wessman Barkens jernvägs aktiebolag 1866. Detalj ur aktiebrev. Bild 34
39
t
a
n
k
a
r
o
m
e
k
o
n
o
m
i
u
n
d
e
r
h
i
s
t
o
r
i
e
n
u
tbilda vilken befolkning som helst
på ett rationellt sätt och de kommer att bli
rationella. Förse dem med anständiga
och användbara arbetsuppgifter och
de kommer i stor utsträckning att
föredra dessa framför ohederliga och
skadliga yrken. Det är utan tvekan i
varje regerings intresse att tillhandahålla
sådana utbildningar och arbeten och
det är lätt att förverkliga båda två på
en gång.
Ur: A New View of Society (En ny syn
på samhället). Essäer 1813-18.
Robert Owen Bild 35
m
en det var inte alla som nöjde sig med goda förebilder och småskaliga
bygemenskaper. Hela samhället måste förändras i grunden. När Karl Marx (18181883) och Friedrich Engels (1820-1895) formulerade sitt Kommunistiska manifest
år 1848 gav de en karakteristik av industrisamhällets utveckling, med
globalisering, urbanisering, priskonkurrens och ekonomiska kriser. Dessutom
utsåg de en måltavla för all sin kritik, det moderna borgerskapet (bourgeoisin), som
de menar de kommer att tillintetgöras av de krafter som det själv frambragt och
av den klass som det själv undertryckt – industriproletariatet. Marx och Engels
längtade tillbaka till ett starkt ordnat och toppstyrt samhälle likt det som fanns
under feodalismen, fast utan gårdagens klassindelning.
Friedrich Engels Bild 36
40
d
et borgerliga samhället, som framtrollat så mäktiga produktions- och samfärdsmedel, liknar häxmästaren, som icke förmådde behärska de underjordiska makter
han själv frambesvurit. Sedan årtionden är industrins historia en historia om
de moderna produktionskrafternas uppresning mot de moderna produktionsförhållandena vilka utgör livsvillkoren för bourgeoisin och hennes klassvälde. Det
är tillräckligt att nämna handelskriserna vilka i sin periodiska återkomst allt mera
hotade att ställa hela det storborgerliga samhällets existens ifråga. Under
handelskriserna tillintetgörs inte bara en stor del av de frambragta produkterna
utan även av skapade produktionskrafter. Under kriserna utbryter en social epidemi,
som under varje tidigare period skulle ha förefallit som en orimlighet, överproduktionens epidemi.
Ur: Det kommunistiska manifestet, 1848. Avsnitt 1.
t
a
n
k
a
r
o
m
e
k
o
n
o
m
i
u
n
d
e
r
Karl Marx Bild 37
41
h
i
s
t
o
r
i
e
n
t
a
n
k
a
r
o
m
kapitalismens fÖrsvarare – max weber
i
polemik mot Marx och Engels idéer framträdde den tyske sociologen och
nationalekonomen Max Weber (1864-1920). Han underströk att girighet inte
var någon specifikt kapitalistisk företeelse och att kapitalism funnits i alla tider.
Det som var speciellt för den västerländska kapitalismen var enligt Weber just
kombinationen av puritansk religiositet och rationellt tänkande, som var viktiga
förutsättningar för den västerländska ekonomins framgång i kombination med
ett demokratiskt samhälle med fria individer. Just kombinationen av moralisktreligiösa värden med ekonomisk framgång togs väl emot av affärsidkare i alla
läger.
e
k
o
n
o
m
i
u
n
d
e
r
h
i
s
t
o
r
i
e
n
Max Weber. I bankgrunden Ernst Toller Bild 38
f
örvärvsbegär, strävan efter vinst, efter vinst i pengar, efter största möjliga
vinst i pengar, har i och för sig ingenting alls att göra med kapitalism. Denna
strävan har funnits och finns hos kypare, läkare, kuskar, konstnärer, prostituerade,
korrupta ämbetsmän, soldater, stråtrövare, korsfarare, spelhålebesökare, tiggare
– man kan säga hos ’all sorts and conditions of man’, under alla tidevarv i alla
jordens länder, där den objektiva möjligheten därtill på något sätt har förelegat
eller föreligger. Det hör till kulturhistoriens ABC att man en gång för alla avstår
från denna naiva begreppsbestämning. Ett ohejdat förvärvsbegär är på intet sätt
liktydigt med kapitalism och ännu mindre med dess anda. Kapitalism kan rentav
vara liktydigt med att man betvingar eller åtminstone rationellt tempererar denna
irrationella drift. Men förvisso är kapitalism identiskt med strävan efter vinst i
kontinuerlig, rationell kapitalistisk affärsverksamhet, efter ständigt förnyad vinst,
efter räntabilitet. Ty det måste den vara. Inom en kapitalistisk ordning som omfattar
hela ekonomin skulle ett enskilt kapitalistiskt företag vara dömt till undergång
om det inte orienterade sig efter chanserna att uppnå räntabilitet. /.../
42
Men i västerlandet har man dessutom i modern tid lärt känna en helt annan typ
av kapitalism, som inte har utvecklats någon annan stans på jorden, den rationellt
kapitalistiska organiseringen av formellt fri arbetskraft. På andra håll finner man
endast förstadier till detta system.
Ur avsnittet Västerlandets orienteringsbana, som ingår i Kapitalismens uppkomst,
utgiven på svenska 1986, vilken innehåller ett urval ur Gesammelte Aufsätze zur
Religionssoziologie, som utkom 1920.
nationalekonomi som exakt och objektiv vetenskap – stanley jevons
u
nder det starka inflytandet från naturvetenskapen och strävandet efter objektiva
analyser påverkades också nationalekonomer och andra samhällsvetare under
slutet av 1800-talet att använda mera strikta metoder och teorier. Ett tydligt
exempel är engelsmannen Stanley Jevons (1835-1882) som tillämpar matematiska
modeller i sin forskning. Fokus flyttade från producenter till konsumenter. Hur
styrs konsumenternas köpbeteende av priserna? Hur kan mänskliga behov och
behovstillfredsställelse mätas? För Jevons var det viktigt att se ekonomin
isolerad från exempelvis politiska aspekter.
d
et är uppenbart att om nationalekonomin alls ska vara en vetenskap måste
den vara en matematisk
vetenskap. Det finns mycken
fördom mot försök att införa
matematikens språk och
metoder inom någon gren
av
moralvetenskaperna.
Många människor tycks
tro att naturvetenskaperna
utgör det rätta området för
den matematiska metoden
och att moralvetenskaperna
kräver någon annan metod
– jag vet inte vilken. Min
ekonomiska teori är emellertid rent matematisk till sin
karaktär. Eftersom jag tror
att de kvantiteter som vi
har att göra med måste
vara utsatta för kontinuerlig
variation tvekar jag inte
att använda den tillämpliga
delen av matematiken
ehuru den involverar det
djärva hänsynstagandet till
oändligt små kvantiteter.
William Stanley Jevons Bild 39
43
t
a
n
k
a
r
o
m
e
k
o
n
o
m
i
u
n
d
e
r
h
i
s
t
o
r
i
e
n
t
a
n
k
a
r
o
m
e
k
o
n
o
m
i
u
n
d
e
r
h
i
s
t
o
r
i
e
n
Teorin utgörs av en tillämpning av differentialkalkylen på de välbekanta begreppen
förmögenhet, nytta, värde, efterfrågan, utbud, kapital, ränta, arbete och alla
andra kvantitativa begrepp, som hör till den dagliga näringsflyten. Eftersom den
fullständiga teorin inom nästan varje annan vetenskap innefattar användningen av
differentialkalkylen så kan vi inte ha en riktig ekonomisk teori utan dess hjälp.
Det tycks mig som om vår vetenskap måste vara matematisk helt enkelt för att
den handlar om kvantiteter.
Ur: A Theory of Political Economy, 1871.
ekonomi och sociala beteenden – thorstein veblen
e
konomen och sociologen Thorstein Veblen (1857-1929) reagerade på den
renodlade ekonomiska analysen och myntade begreppet neoklassiker på Jevons
m.fl, i samma anda. Veblen lyfter fram psykologiska motiv för människors ekonomiska
beteende. I de citat som valts från honom visar han på hur det uppstått en klyfta
mellan dem som sysslar helt konkret med produktion av varor och tjänster och
dem som satsar sitt kapital i verksamheterna. Kapitalägarna har fokuserat sitt
intresse till att handla om ren vinstmaximering och deras verksamhet har fått en
upphöjd status i samhället.
d
et industriella systemet utgör
den materiella grundvalen för
den moderna civilisationen, och
företagandet är den drivkraft
som levandegör denna grundval.
Dagens ekonomi organiseras
genom det ”kapitalistiska systemet”
eller ”det moderna industriella
systemet” som det också kallas.
Dess kännetecken, och på samma
gång de krafter genom vilka
det dominerar dagens kultur, är
tillverkningsprocessen och
investeringen i vinstsyfte /.../
Om man från en teoretisk synvinkel
betraktar civilisationens utveckling
och hur den fortlöper i nuet, och
därmed också i den närmaste
framtiden, så är ingen kulturfaktor till närmelsevis lika viktig
som företagaren och hans verksamhet.
Ur: The Theory of Business
Enterprise (Teorin om
företagande) 1904.
Thorstein Veblen Bild 40
44
e
t
a
n
k
a
r
Ur: Absentee Ownership and Business Enterrprise in Recent Times (Senare tiders
aktiebolag med passivt ägarskap) 1923.
o
m
tt bolag som satsar pengar i industriproduktion anställer teknisk expertis för
att leda arbetet och övervaka de processer i vilka de investerade medlen används, och
ur vilka dess inkomst (indirekt) härrör. Men bolaget i sig är inte en organisation
med teknisk personal och dess verksamhet har ingen teknologisk innebörd. Dess
ändamål är inte produktivt arbete utan vinstgivande affärer. Det handlar inte om
hantverkskunnande utan om saluförande /.../ Det är en ägandeform med syfte
att uppnå vinst på motpartens bekostnad.
den skapande fÖrstÖrelsen – joseph schumpeter
e
n annan kritiker av den traditionella klassiska och neoklassiska teorin var
österrikaren och sedermera Harvardprofessorn Joseph Schumpeter (1883-1950).
För Schumpeter var det entreprenörer och deras innovationer som skapade ekonomisk
utveckling. Genom sitt risktagande och satsningar på nya idéer skapade entreprenörer
nya marknader och förstörde gamla.
k
apitalismen är alltså till sin natur en form eller en metod för ekonomiska förändringar.
Den är aldrig stationär och kan heller aldrig vara det. Denna evolutionära karaktär hos den
kapitalistiska processen beror inte enbart på att det ekonomiska livet utspelar sig i en social
och naturlig miljö som förändras och därigenom förändrar det ekonomiska handlandet.
Detta faktum är viktigt och förändringarna, krig revolutioner etc, betingar ofta industriella
förändringar men de är inte deras främsta drivkrafter. Inte heller beror denna evolutionära
karaktär på någon förment automatisk ökning
av befolkning och kapital eller på nyckfulheterna
i det monetära systemet. Den grundläggande
impuls som sätter igång den kapitalistiska
motorn och fortsätter att driva den kommer
från de nya konsumtionsvarorna, de nya
metoderna för produktion eller transport, de
nya marknaderna, de nya formerna för
indutriell organisation, som den kapitalistiska
företagsamheten skapar. /.../ Öppnandet av
nya marknader utländska eller inhemska och
den organisatoriska utveckling från verkstaden
och fabriken till företag som US Steel belyser
samma process av industriell mutation, om
jag får använda denna biologiska term, som
oupphörligen revolutionerar den ekonomiska
strukturen inifrån, oupphörligen förstör den
gamla, oupphörligen skapar en ny.
Ur: Capitalism, socialism and democracy 1942.
På svenska; Om skapande förstörelse och
entreprenörskap. I urval av Rickard Svedberg.
City university press, 2000, sid. 67.
45
Joseph Schumpeter Bild 41
e
k
o
n
o
m
i
u
n
d
e
r
h
i
s
t
o
r
i
e
n
t
a
n
k
a
r
o
m
e
k
o
n
o
m
i
u
n
d
e
r
h
i
s
t
o
r
i
e
n
blandekonomi med statliga stÖdÅtgÄrder – john maynard keynes
b
örs- och bankkrascherna med efterföljande depression och arbetslöshet under
mellankrigstiden visade på marknadens sårbarhet. I öst växte en totalitärt styrd
statsekonomi fram i Sovjetunionen. I väst satsade man på olika former av statliga
stödprogram. Den svenska modellen såg dagens ljus. Den kanske mest vältaliga
och inflytelserika företrädaren för denna form av så kallad blandekonomi var
engelsmannen John Maynard Keynes (1883-1946). I sitt grundläggande verk
”Allmän teori om sysselsättning, ränta och pengar” från 1936 betonar han sysselsättningens och konsumtionens betydelse för ekonomin. Arbetslöshet och överdrivet
sparande bromsar upp utvecklingen. Här räcker det inte med enskilda privata
stödinsatser. Det behövs statliga kraftåtgärder i form av olika sysselsättnings-projekt
för att få igång ekonomin igen. Där gör det inte så mycket om staten tillfälligt
ökar sina låneskulder. Inflation ses inte heller som något problem eftersom man
ser ett samband mellan inflation och ökad sysselsättning. Och det är ju bättre
än motsatsen – sjunkande priser och arbetslöshet.
p
yramidbyggen, jordbävningar, ja t.o.m krig kan bidra till att höja välståndet
om de politiska ledarnas uppfostran efter den klasiska ekonomins principer står
hindrande i vägen för lämpligare metoder. Det är egendomligt att iaktta hur det
vanliga sunda förnuftet i sin strävan att undvika orimliga slutsatser har kommit
att föredra de helt och hållet slösaktiga formerna av lånefinansierade utgifter
framför delvis slösaktiga former i vilka man är benägen att bedöma efter strikt
affärsmässiga principer just därför att de inte är helt och hållet slösaktiga. Så
t.ex. godtar man hellre arbetslöshetsunderstöd som finansieras med upplåning än
finansiering av förbättringsarbeten till en räntesats som understiger den gängse,
och det sätt att gräva hål i jorden som kallas för guldgrävning och som inte blott
på intet sätt ökar världens reala rikedom utan till på köpet medför arbetsuppoffring
är den mest acceptabla av alla lösningar. Om finansministeriet skulle fylla gamla
buteljer med sedlar och gräva ner dem på lämpligt djup i övergivna kolgruvor
som sedan fylldes till randen med sopor från städerna och gav den privata förtagssamheten tillfälle att gräva upp sedlarna igen enligt de beprövade laissez-faireprinciperna – rätten härtill skulle givetvis förvärvas genom arrendering av den
sedelförande mark en – behövdes det inte finnas någon arbetslöshet och tack
vare återverkningarna härav skulle onekligen samhällets realinkomster liksom
dess kapitaltillgångar bli avsevärt större än för närvarande. Det skulle förmodligen
vara förnuftigare att bygga hus och dylikt men om detta stöter på politiska och
praktiska svårigheter skulle den ovan skildrade metoden vara bättre än ingenting.
Ur: General Theory of Employment, Interest and Money (Allmän teori om
sysselsättning, ränta och pengar) 1936. Kap. 10
46
bnp och tillvÄxttÄnkandet
d
en ekonomiska debatten har under andra hälften av 1900-talet präglats starkt
av användningen av BNP-måttet. Bruttonationalprodukten är, enkelt beskrivet,
ett statistiskt mått på ett lands samlade produktion av varor och tjänster under
ett år. Nationalräkenskaper i någon form har funnits länge men på 1940-talet
restes krav på att hitta ett enhetligt räknesätt för att kunna skapa en internationell
statistik och dessutom för att kunna beräkna storleken på medlemsländernas
bidrag till FN. Liknande krav framfördes också inom OECD och IMF. Inom EU har
man gått mycket långt för att få exakta och jämförbara siffror. Samtidigt finns det
fortfarande skillnader i beräkningarna globalt sett. Det var först 1990 som de forna
kommunistländerna började närma sig de västerländska räknemetoderna.
b
NP-måttet är alltså ett mått under utveckling. Ur det perspektivet kan det
verka olyckligt att det har fått spela så stor roll i den politiska debatten, som ett
sätt att mäta och jämföra olika länders tillväxt. Statistiska Centralbyrån i Sverige
har i sina rapporter betonat att BNP per capita, delat på antalet invånare, inte är
något mått på välfärd. BNP-måttet säger ingenting om hur resurserna är fördelade
på ett lands innevånare. Det är heller inget kvalitativt mått – ökade kostnader
för brottsbekämpning och städning av nersmutsad miljö ger tillväxtsiffror likaväl
som produktion av ”positiva” tjänster. BNP säger heller ingenting om förbrukningen
av realkapital i form av naturresurser och därmed uppmuntras kortsiktiga vinster
och slösaktiga beteenden.
d
et har framförts alternativa sätt att räkna länders välstånd. Ett av dem som
har fått mest spridning är Human Development Index (HDI), som syftar till
att mäta ett lands utvecklingsgrad inom tre områden: livslängd, kunskapsnivå
och levnadsstandard. Måttet utvecklades av ekonomerna Mahbub ul-Haq (19341998) och Amartya Sen (f. 1933) och används sedan 1990 i FN.s årliga utvecklingsrapporter. HDI fungerar relativt väl när man diskuterar utveckling i de fattigare
delarna av världen, medan de små skillnaderna mellan de rika länderna gör måttet
mindre lämpligt för att jämföra exempelvis Sverige och Holland.
d
et är värt att notera, att tillväxttänkandet är ungefär lika gammalt som BNPmåttet. Före 1940-talet talade ekonomer mera om begränsade resurser och
framför allt i de socialistiska lägren talade man om rättvis fördelning. Tillväxttänkandet skapade en förenklad, mindre konfliktfylld och ljusare framtidsbild.
Alla kunde vinna på tillväxten, såväl fattiga som rika. Såväl marknadsliberala
som socialistiska politiker har talat om tillväxtens betydelse. Redan 1932 betonade
Gunnar Myrdal (1898-1987) att socialpolitik var en investering, inte en kostnad,
och att den till och med skapade tillväxt på sikt. Myrdal myntade begreppet
produktiv socialpolitik, som blev viktigt i den socialdemokratiska argumentationen
för att rättfärdiga en utbyggd offentlig sektor. Välfärdsstatens kriser under 70talet gjorde det emellertid omöjligt att tala om socialpolitikens tillväxtskapande
förmåga. Istället behöll man kravet på god ekonomisk tillväxt för att kunna ha
råd att bygga ut tryggheten och omsorgen om de sämst lottade.
47
t
a
n
k
a
r
o
m
e
k
o
n
o
m
i
u
n
d
e
r
h
i
s
t
o
r
i
e
n
INFORMATIONSOCH TJÄNSTESAMHÄLLET
Kapitel 5:
48
H
T
A
N
K
A
R
N
O
M
är ska vi behandla utvecklingen från 1970-talet och framåt. Vi har valt rubriken
informations- och tjänstesamhället. Perioden har också kallats för det postindustriella samhället eller den tredje industriella revolutionen. Vilken rubrik man
väljer beror naturligtvis på vad man vill betona. Vi har valt att fokusera på vad
som är kvalitativt nytt, nämligen hur information sprids och förskjutningen av
tyngdpunkten från industri- till tjänsteyrken. Perspektivet är i huvudsak västerländskt men också mera internationellt än i de tidigare kapitlen.
är det gäller de ekonomiska teorierna kommer vi att lyfta fram flera nya
riktningar, exempelvis miljöfrågor, könsroller, socialt kapital och räntefri ekonomi.
Den gamla polariseringen mellan öst och väst, planekonomi och marknadsekonomi, har allt mer kommit att ersättas av en polarisering mellan ett tänkande
i lokalt/globalt, nord/syd och rika/fattiga länder. Det till synes allenarådande
kapitalistiska systemet utmanas av aktörer som vill betona miljömässiga, kulturella,
och nationalistiska värden framför de strikt ekonomiska. Detta tar sig uttryck
både i fredliga och militanta former, som terroristaktioner och bildandet av
internationella nätverk. Aktörer i den så kallade tredje världen visar sig allt mer
inflytelserika både ekonomiskt och politiskt.
Stat och näringsliv i kris
1
970-talet präglades av genomgripande omvandlingar på flera nivåer – såväl
politiskt, ekonomiskt, kulturellt som teknologiskt. Den massproducerande industrin
uppvisade vikande lönsamhet på grund av stelbent organisation och ökande
konkurrens från företag utanför västvärlden. Samtidigt drev starka fackföreningar
och offentlig sektor krav på löneökningar och ökade skatter. Allmänt ökat välstånd
och konsumtion drev upp priserna. De offentliga satsningarna framför allt inom
vård, skola och omsorg blev större och kostsammare. De offentliga organen
skuldsatte sig också allt mera. Denna utveckling märktes tydligt i Sverige, men var
typisk för de flesta europeiska och nordamerikanska ekonomierna. Som en
ytterligare belastning kom chockhöjningen av oljepriserna 1973-1974 och 19781979 som slog hårt mot redan vacklande och energikrävande industrier.
S
amtidigt pågick det kalla kriget mellan öst och väs. USA utkämpade ett kostsamt krig i Vietnam som finansierades med lån och ökade skuldsättningen. Detta
undergrävde dollarns roll som ankare för det internationella valutasamarbetet.
Basprodukter som vete, soja och olja såldes i dollar och dessa chockhöjdes för
att kompensera dollarns sjunkande värde. Även kriget i Palestina påverkade
OPEC-ländernas beslut att fyrdubbla priset på olja 1973-1974.
I
nom kulturlivet, på universiteten, inom konst, litteratur och musik skedde en
radikalisering och många olika gräsrotsrörelser bildades: freds-, feminist-, miljöoch nyandliga rörelser. De rika ländernas förhållande till utvecklingsländerna
ifrågasattes. Inflytandet från denna brokiga skara visade att det civila samhället,
utanför stat och näringsliv, hade blivit en kraft att räkna med. Så blev könsrollsfrågor plötsligt viktiga politiska frågor när invanda synsätt utmanades. Kvinnor
organiserade sig och fick mera inflytande på arbetsmarknaden. I politiken talades det mera om familjefrågor, föräldraersättning, pappaledighet, med mera.
49
E
K
O
N
O
M
I
U
N
D
E
R
H
I
S
T
O
R
I
E
N
T
A
N
K
A
R
O
M
E
K
O
N
O
M
I
U
N
D
E
R
H
I
S
T
O
R
I
E
N
Strukturomvandling och globalisering
P
arallellt med de sociala förändringarna pågick en teknologisk utveckling som
skulle komma att förändra det moderna samhället i grunden. Redan på 1940-talet
hade datorer börjat tillverkas i USA för militära syften. Tjugo år senare hade dåtidens
skrymmande maskiner utvecklats så långt att forskningscentra och offentlig
förvaltning, till exempel i Sverige, investerade stora pengar i den nya tekniken. Det
som på 1970-talet revolutionerade hela samhällsutvecklingen var uppfinningen av
de små mikroprocessorerna, som gjorde datatekniken lätthanterlig. Nu kunde
datorkomponenter användas överallt, från hushållsmaskiner till rymdteknik. Genom
persondatorerna fick tekniken en mycket stor spridning och användning på 1980talet. Många funktioner inom näringsliv, offentlig sektor och transportsystem
förändrades och rationaliserades. Allt detta krävde stora ekonomiska nyinvesteringar
och utbildningsinsatser i den nya tekniken. När datorerna kopplades ihop via telenätet
lades grunden för Internet och därmed öppnades en enorm möjlighet för snabb
kommunikation världen över. I denna utveckling har USA varit ledande tätt följt
av Japan. Så småningom har de gränsöverskridande samarbetsnätverken gjort
nationalstaten allt mindre intressant som analysenhet.
A
vregleringar av kapitalmarknaden på 1980-talet i kombination med den nya
elektronikens möjligheter, att snabbt flytta kapital över nationsgränserna, satte fart
på den internationella finansmarknaden. Vid mitten av 1970-talet var den internationella handeln i aktier och andra värdepapper liten och svarade för mindre än 5
procent av industriländernas BNP. Tjugo år senare hade den siffran stigit kraftigt och
i flera ledande industriländer var omsättningen i värdepappershandeln nu dubbelt så stor
som ländernas BNP. Under samma period växte de svenska bankernas utländska
skulder från ett par procent till över hälften av deras totala omslutning. Utvecklingen
på valuta- och derivatmarknader var ännu kraftigare. Denna utveckling gjorde det
svårt speciellt för länder med små valutor att hålla fast vid den stabiliseringspolitik
med fasta växelkurser, som präglat efterkrigstiden. Sverige och flera andra europeiska
valutor fick sitt elddop 1992. Under 1990-talet drabbades exempelvis Mexiko 1994
och ett flertal sydostasiatiska länder 1997 av liknande valutakriser och följden blev
i de flesta fall att centralbankerna införde rörliga växelkurser. En annan strategi att
möta de spekulativa krafterna var det europeiska EMU-projektet. I ett försök att
skapa en ny stabil valuta infördes euron 1 januari 1999.
F
inansmarknaderna rationaliserades och fick nya instrument samtidigt med avregleringen och internationaliseringen. Värdepapper kunde byta ägare snabbare samtidigt som marknader för olika typer av framtidskontrakt – så kallade optioner och
derivat – växte explosionsartat. En ny typ av expertis dök upp som kunde kombinera olika
sorters placeringar där också spekulation i valutor ingick. Samtidigt förändrades
pensionssystemet i många länder – däribland Sverige – vilket ledde till att finansmarknaderna fick ett enormt tillskott av kapital som skulle placeras för framtida
avkastning. Parallellt med detta förändrades företagens redovisningsmetoder och
det blev möjligt att ta fram kvartalsrapporter istället för årsrapporter. Den snabba
informationsspridningen och de större kapitalflödena skapade ett högre konkurenstryck i företagsvärlden. Det gällde att reagera snabbare och visa ”rätt” rapporter,
som gav önskade resultat i aktiehandeln. Ordet kvartalskapitalism blev ett nytt
begrepp.
50
F
öretagsvärlden genomgick en stor strukturomvandling från stora till mindre
enheter, från mångsyssleri till uppdelning i kärnverksamhet och självständiga
underleverantörer. Tunga och arbetskrävande verksamheter flyttades ut till
låglöneländer. Produktion mekaniserades i större grad och kunde med elektronikens
hjälp styras från kontrollrum. Grovjobbarna blev knapptryckande tjänstemän vid
dataterminaler. Toppstyrt rutinarbete ersattes av decentraliserade, mera varierande
och mer kunskapskrävande arbetsuppgifter. Det talades allt mera om humankapitalets och den sociala kompetensens betydelse; individuellt ansvar och
samarbetsförmåga måste ersätta kostsam kontroll och övervakning. Effektiviseringen
och uppstyckningen av verksamheter i såväl privat som offentlig sektor ledde till
turbulens på arbetsmarknaden och större arbetslöshet än tidigare. Antalet sysselsatta inom industrin hade stadigt ökat fram till och med 60-talet men nu vände
trenden. Tjänsternas andel av sysselsättningen i Sverige ökade från 50 till över
70 procent, från 1970 till mitten av 1990-talet.
G
enom elektroniska nätverk kunde arbetsuppgifter också spridas ut geografiskt.
Delkomponenter och tjänster kunde nu utföras på skilda håll för att sedan integreras i
en större enhet. En ny form av arbetsdelning hade skapats, som mera byggde på
individuellt präglade insatser än på uppdelning i monotona arbetsmoment, som hade
varit det typiska inom den massproducerande industrin. Samtidigt med uppstyckningen
av företag blev företagsfusioner och uppköp av företag över nationsgränserna
vanligare. Flera svenska nationalsymboler, som Volvo, SAAB och Astra, tappade
sin genuint svenska förankring. Jättelika transnationella konglomerat av bolag
och underleverantörer uppstod.
D
en internationella handeln under andra hälften av 1900-talet kom att öka
kraftigt och fick nya betydelsefulla aktörer. På 1940-talet stod USA för hälften
av all handel men vid seklets slut för cirka 25 procent. Det krigshärjade Europa
återhämtade sig relativt snabbt. I Ostasien gick utvecklingen ännu snabbare från
70-talet och framåt. Japans BNP var 1980 större än Sovjetunionens och 1990 var
den hälften av USA:s. Japan blev ett ledande långivarland och ledande inom ulandshjälp. Kina fördubblade sin industriproduktion på bara tio år 1977-1987 och
kom att spela en oerhört viktig roll i början på 2000-talet. De oljeproducerande
länderna, framför allt Saudi-Arabien, fick ett enormt ekonomiskt uppsving under
1970-talet. Indien kom också att höra till de nya snabbväxande ekonomierna.
Samtidigt ökade också klyftan mellan å ena sidan de gamla och nya dynamiska
ekonomierna och de länder som inte var med i denna utveckling, framför allt i
Afrika och Latinamerika.
E
n viktig förutsättning för handelsutvecklingen var skapandet av internationella
handelsavtal och regelverk. På global nivå spelade nya handelsavtal en viktig
roll. U-länderna bevakade sina intressen framför allt genom bildandet av FNorganet UNCTAD och oljekartellen OPEC. I Stilla-Havsområdet (Ostasien och
Amerika) byggde man upp ett samarbete genom APEC. Européerna gick ett steg
längre genom bildandet av EU, som inte bara stannade vid handelsfrågor utan
också kom att skapa gemensamma regler för rättsväsen, penningpolitik, migrations-,
säkerhets- och miljöfrågor.
51
T
A
N
K
A
R
O
M
E
K
O
N
O
M
I
U
N
D
E
R
H
I
S
T
O
R
I
E
N
T
A
N
K
A
R
O
M
E
K
O
N
O
M
I
U
N
D
E
R
H
I
S
T
O
R
I
E
N
D
e kommunistiska länderna med Sovjetunionen i spetsen hade utvecklat sin
statsstyrda ekonomi men brottades under 1980-talet med allt svårare ekonomiska
problem. När Sovjetunionen upplöstes 1991 uppstod ett ekonomiskt vakuum i
de forna republikerna och hos samarbetspartners världen över. I de kapitalistiska
ekonomierna hördes triumferande röster. Vägen stod öppen för det enda alternativet
– den kapitalistiska ekonomin. Men nya problem skulle visa sig.
Globala utmaningar i den nya världsordningen
E
tt allt mer utvecklat internationellt bankväsen och ett stort kapitaltillskott av
dollar från oljehandeln skapade under 1970-talet en allt mer omfattande spekulation i
värdepapper, fastigheter och valutor. Vi har redan nämnt kriserna på 1990-talet;
de fattiga ländernas skuldsättning hos internationella långivare är en annan.
Valutakursförändringar gjorde att lånen blev dyrare och svårare att betala av.
Men skuldsättningen är inte bara ett u-landsfenomen utan också ett världsomfattande fenomen. Såväl stater som institutioner och privatpersoner har skuldsatt sig
i en betydligt större omfattning än tidigare. Men medan fattiga länders regeringar
blev föremål för omfattande så kallade strukturanpassnings-program har skuldkarusellen i de rika länderna fortsatt som om ingenting hänt.
E
n annan utmaning är den internationella terrorismen. Såväl stater, medborgare
och finansväsen skakades om av terrorattacken mot World Trade Center i New
York den 11 september 2001. Bakom denna och flera andra attacker har avslöjats
ett globalt löst organiserat, men ekonomiskt mäktigt, terrornätverk med flera
olika grupper och aktörer, de flesta baserade på nationalism och religiös
fundamentalism. Under det kalla kriget hade såväl USA som Sovjetunionen
bekämpat varandra genom olika gerillagrupper. Sedan 1970-talet hade dessa
funnit nya finansiärer bland de nyrika oljeproducerande länderna; samtidigt blev
de också allt mer självförsörjande, dels genom insamlingar från välgörenhetsorganisationer, dels olika typer av lukrativ kriminalitet som vapensmuggling och
narkotikahandel.
D
en palestinska organisationen PLO utmärkte sig tidigt genom spektakulära
aktioner, som flygplanskapningar och dödsskjutningar på olympiaden i München
1972. Baskiska separatister utförde bombdåd i Spanien och irländska frihetskämpar attackerade London. Terrororganisationerna har kommit att utvecklas i
svaga stater och stater i sönderfall, till exempel de nya republikerna i Centralasien
samt Afghanistan, Pakistan, Palestina, Libanon, Somalia, Sudan och Colombia.
En beräkning gjord 2002 uppskattar terrorganisationernas samlade så kallade
bruttokriminalprodukt till cirka 1,5 biljoner dollar vilket var mer än Storbritanniens
BNP och ca 5 procent av världens samlade BNP vid samma tid. Dessa pengar
återförs genom penningtvätt till det västerländska banksystemet. På så sätt kan
det lätt hanteras och investeras i skalstaternas verksamhet och i nya terroraktioner.
52
E
n tredje utmaning, som är ännu mera existentiell än de förut nämnda, är
miljöproblemen – som klimatförändringar, nedsmutsning, vattenbrist och
accelererande utrotning av växt- och djurarter. Till detta kommer också
energifrågan; vetskapen om vårt samhälles beroende av fossila bränslen för att
hålla igång exempelvis transporter och jordbruk kan komma att utsättas för stora
omställningar när oljan inte längre kan produceras i dagens omfattning. Denna
tredje utmaning – naturresursernas oundvikliga begränsning – har satt fart på
utvecklingen att finna nya energikällor och nya ekonomiska styrmedel för att få
in ekonomin på en mer uthållig bana. Miljöekonomer räknar på energisnåla lösningar.
Företag köper och säljer utsläppsrätter. På det juridiska planet drivs processer
mot miljöbrottslingar, som får betala böter för de skador som upstått. Samtidigt
har miljömotiverade beskattningsåtgärder, på vissa typer av drivmedel, införts.
Miljölagar, som under 90-talet närmast sågs som ett handels-hinder på en allt
mer avreglerad världsmarknad börjar sakta vinna fotfäste i de stora internationella organisationerna.
B
akom det ökande resursutnyttjandet ligger inte bara en mer resurskrävande
livsstil utan också en kraftig befolkningsökning. Allt fler människor ska dela på
jordens begränsade naturtillgångar. År 1850 fanns det grovt räknat 1 miljard
människor på jorden. Åttio år senare, 1930, hade folkmängden fördubblats.
Bara 44 år senare, 1974, hade den fördubblats igen, nu till 4 miljarder. Ytterligare
tjugofem år senare, 1999, var jordens folkmängd drygt 6 miljarder. Tillväxttakten
har sjunkit men prognosen för 2050 är fortfarande omkring 10 miljarder människor.
T
A
N
K
A
R
O
M
E
K
O
N
O
M
I
U
N
D
E
R
Bild 43
53
H
I
S
T
O
R
I
E
N
T
A
N
K
A
R
O
M
E
K
O
N
O
M
I
U
N
D
E
R
H
I
S
T
O
R
I
E
N
TANKAR OM EKONOMI I
INFORMATIONS- OCH TJÄNSTESAMHÄLLET
Kritik av det moderna projektet
R
edan i slutet på den storskaliga industrialismens epok formade sig protester
mot dess avigsidor. Radikala företrädare framhävde helheten framför en atomistisk
och nyttoinriktad människosyn. På miljöområdet blev Rachel Carsons “Tyst vår”
(1962) en av de första väckarklockorna om konsekvenserna av giftanvändning i
jordbruket. Under 1960- och framför allt 1970-talet pågick en het debatt mellan
de traditionella ekonomer som förespråkade ekonomisk tillväxt och de kritiker
som gjorde en koppling mellan ohämmad tillväxt och miljöproblem, samt ökade
klyftor mellan fattiga och rika länder. Ekonomerna varnade för stagnation och
arbetslöshet om tillväxten bromsades. Kritikerna krävde ett breddat synsätt,
som inte bara tog hänsyn till ekonomiska faktorer. Ett viktigt inlägg i debatten
var Romklubbens rapport “Tillväxtens gränser” (1972). Här slog vetenskapsmän,
politiker och näringsidkare fast att jordens resurser är begränsade och inte kan
kombineras med tankar om obegränsad tillväxt. Året därpå, 1973, kom boken
”Litet är vackert – som om människor betydde något”. Författare var den i
England verksamme ekonomen
och statistikern Ernst Friedrich
Schumacher (1911-1977). Han
framhävde småskalighetens
fördelar och vikten av att överbrygga klyftan mellan stad och
landsbygd och mellan abstrakt
planering och verklighetsnära
arbete, som förutsättningar för
en hållbar framtidsutveckling.
Han förutspådde kommande
energikriser och riktade skarp
kritik mot en materialistisk
världsuppfattning:
M
edan många teoretiker, som
kanske inte står i så nära kontakt
med verkliga livet, fortfarande
ägnar sig åt tillbedjan av storleken
finns det bland praktiskt verksamma
människor ute i verkligheten en
oerhörd längtan och strävan
efter att om det överhuvud
taget är möjligt få åtnjuta den
lilla enhetens bekvämlighet,
mänsklighet och hanterlighet.
Ur kapitel 1.5
Ernst Friedrich Schumacher
54
Bild 44
V
i ryggar tillbaka från sanningen om vi tror att de destruktiva krafterna i den
moderna världen kan bringas under kontroll helt enkelt genom att man mobiliserar
större resurser i fråga om pengar, utbildning och forskning. Att bekämpa nedsmutsningen, att skydda det vilda, att upptäcka nya energikällor och att komma
fram till effektivare avtal om en fredligare samexistens.
Självfallet behöver varje civilisation pengar, utbildning, forskning och mycket
annat. Men vad som framför allt behövs idag är en revidering av de syften som
dessa medel avses tjäna. Och det innebär framför allt att man måste utveckla
en livsstil som tilldelar de materiella tingen deras rätta plats, vilken är sekundär
och inte primär. Produktionens logik är varken livets logik eller samhällets.
Ur Epilog
Båda citaten hämtade ur: Litet är vackert – som om människor betydde något.
Det engelska originalet kom 1973.
T
A
N
K
A
R
O
M
E
K
O
N
O
M
I
U
N
D
E
R
Bild 45
55
H
I
S
T
O
R
I
E
N
T
A
N
K
A
R
O
M
E
K
O
N
O
M
I
U
N
D
E
R
H
I
S
T
O
R
I
E
N
Globaliseringen
I
nformationsteknologins och de globala nätverkens framväxt kom att utforskas
och skildras ingående av den spanskfödde sociologen och stadsplaneraren Manuel
Castells (född 1942). Han skildrar också nationalstaternas minskade betydelse
till förmån för nya intressegrupperingar och motståndsrörelser. I vad Castells kallar
”nätverkskapitalismens tidsålder” står finanssfären för den reella ekonomin där
pengar skapas och förloras, investeras eller sparas. Företagen med sina anställda,
skattesystemet och samhällsservicen representerar en skenvärld som ytterst
levererar kapital till de globala virtuella finansflödena. Castells beskriver denna
utveckling på ett målande vis, men utan att själv ta tydlig ställning till vad som
är bra eller dåligt:
F
öretag liksom alltmer även organisationer och institutioner organiseras i
nätverk av skiftande geometri vilka ersätter den traditionella distinktionen mellan
storbolag och småfirmor. Denna utveckling mot nätverksformer av företagsledning och produktion innebär emellertid inte att kapitalismen är på fallrepet.
Nätverkssamhället i dess olika institutionella uttryck är för närvarande ett
kapitalistiskt samhälle. Dessutom är det för första gången i historien så att det
kapitalistiska produktionssättet formar sociala relationer över hela jordklotet.
Denna form av kapitalism skiljer sig dock i grunden från sina historiska föregångare.
Den har två fundamentala kännetecken. Den är global och den struktureras i
hög grad kring ett nät av finansflöden. Kapitalet arbetar globalt som en enda
enhet i realtid och det realiseras, investeras och ackumuleras huvudsakligen i
cirkulationssfären det vill säga som finanskapital.
Ur: Informationsåldern. Ekonomi samhälle och kultur.
Band I Nätverkssamhällets framväxt. Sammanfattningen. Originalet utkom
1997.
Manuel Castells Bild 46
56
Nyliberalismen
N
är de alltmer reglerade ekonomierna på 1970-talet visade sina svagheter,
med ökande statsskulder, inflation och arbetslöshet, växte också kritiken mot
dess ideologer. De nyliberala ekonomerna fick vind i seglen och backades under
1980-talet upp av politiker som Margaret Thatcher i Storbritannien och Ronald
Reagan i USA. Thatcher formulerade de klassiska orden ”There is no alternative”
(TINA) – ”det finns inget alternativ”. USA:s regering, Världsbanken och Internationella
valutafonden kom att symbolisera vad som brukar kallas ”The Washington
consensus”, eftersom alla tre hade säte i Washington.
D
en kanske mest vältalige representanten för denna idéströmning var Chicagoekonomen Milton Friedman (1912-2006), som fick ekonomipriset till Alfred Nobels
minne 1976. Han började som statistiker på 1930-talet och studerade då de
amerikanska hushållens inkomster och konsumtionsvanor. På 1950-talet intresserade
han sig för penningmängdens påverkan på ekonomin och inflationen. I motsats
till keynesianerna var Friedman kritisk till konjunkturpolitik och statliga stimlansåtgärder eftersom de, enligt honom, enbart gav kortsiktiga lösningar men på lång
sikt bara ökade penningmängden och inflationen. Sina tankar formulerade han bland
annat i ett berömt föredrag ”The Role of Monetary Policy” 1968. I boken ”Kapitalism
och frihet” gav Friedman sin syn på statens och näringslivets roll i samhället.
Bolagens huvudmålsättning måste vara att ge ägarna god avkastning. Staten ska
diktera spelreglerna och se till att de efterlevs, men där går också gränsen:
D
et finns få tendenser som så totalt skulle underminera själva grundvalen för
vårt fria samhälle som, att bolagsledningarna skulle acceptera ett annat
socialt ansvar än att skapa så mycket pengar som möjligt för sina aktieägare.
Ur: Capitalism and Freedom, sid. 135, 1962
57
T
A
N
K
A
R
F
O
M
et är karaktäristiskt för politiska åtgärder, att de tenderar att kräva eller framtvinga en väsentlig grad av konformitet. Den stora fördelen med marknaden å andra
sidan är att den möjliggör stor mångsidighet. Politiskt sett utgör marknaden ett
system med professionell representation. Var och en kan rösta för och därmed
bestämma vilken färg han vill ha på sin slips. Om han är i minoritet behöver han
inte bry sig om vilken färg flertalet föredrar.
E
K
O
N
O
M
I
U
N
D
E
R
H
I
S
T
O
R
I
E
N
riedman ville också bevisa, att en fri ekonomi är en förutsättning för politisk
frihet och yttrandefrihet. Han frågade sig retoriskt: Hur ska en oppositionell
klara uppehället i ett socialistiskt samhälle? På en fri marknad har vi möjlighet
att välja vad vi vill utan att bindas av vad majoriteten väljer:
D
Ur: Kapitalism och frihet. Kapitel 1: Sambandet mellan ekonomisk och politisk
frihet. Originalet utkom 1962.
D
en politiske ideologen Francis Fukuyama (f. 1952) utropar både den ekonomiska
och politiska liberalismens seger i sin bok ”Historiens slut och den sista människan”,
från 1992. Diktaturerna i världen skulle bekämpas. Fukuyama stödde först Bushadministrationens militära ingripande i Irak men ändrade sedan uppfattning
och började förespråka mera fredliga medel, som utbildning och ekonomiska
stödprogram:
A
lla länder som genomgår ekonomisk modernisering måste i ökande utsträckning likna
varandra: de måste enas nationellt på basis av en centraliserad stat, urbanisera, ersätta
traditionella former av samhällelig organisation, som stam, sekt och familj, med
ekonomiskt rationella former, baserade på funktion och effektivitet, och se till att
ge sina medborgare en universell utbildning. Sådana samhällen har i ökande
utsträckning sammanlänkats med varandra genom globala marknader och spridandet av en universell konsumtionskultur. Dessutom tycks den moderna naturvetenskapens logik diktera universell evolution i riktning mot kapitalism.”
Ur: ”Historiens slut och den sista människan”, förordet, på svenska 1995.
Originalet utkom 1992.
Detalj av baksida på 1 US Dollar. Bild 48
58
Social ekonomi och kritik av det kapitalistiska
systemet
U
nder 1980- och 90-talen ökade medvetenheten om det civila samhällets
betydelse – det vill säga de icke-vinstdrivande, icke-statliga eller kommunala
verksamheter främst inom föreningsliv, klubbar, religiösa samfund med mera.
Det talades också om den tredje sektorn, alternativt den idéburna sektorn, eller
rätt och slätt social ekonomi. Här såg man grogrunden till vad som kallas socialt
kapital, en anda av gemenskap och tillit, som en viktig grundval för ett fungerande
demokratiskt samhälle och en fungerande ekonomi. Den amerikanske statsvetaren
Robert D. Putnam (f. 1941) sökte visa på detta samband genom en omfattande
studie och uppföljning av att regionstyrelser infördes i Italien. Varför gick denna
process så bra i de norra och mellersta regionerna och så dåligt i de södra?
Putnam sökte förklaringen i den sociala ekonomin – förekomsten av föreningar
och klubbar där människor övar upp sitt sociala kapital. Putnams studie heter:
Den fungerande demokratin. Medborgarandans rötter i Italien (1993).
E
n svensk motsvarighet finner vi i framtids- och systemforskaren Lars Ingelstam.
I sin bok “Ekonomi för en ny tid” (1995) lyfte han fram vad han kallar den vita
sektorn. Den omfattar tre delområden; det privata hushållet, samverkanssektorn
med föreningar, politiska partier med mera, samt vad Ingelstam kallar vitgrå
sektor med utbyte av tjänster och smärre försäljningar som inte skatteredovisas
och därför inte liksom de andra verksamheterna syns i någon större omfattning i
nationalräkenskaperna. Mätt i pengar utgör denna vita och vitgrå ekonomi 20-25
procent av landets BNP. Omräknat i timmar står dock den vita sektorn däremot för
hälften av allt arbete som utförs. Därför är det viktigt att inte bara ha ekonomiska
mätmetoder – då försvinner allt ideellt arbete, allt hushållsarbete, alla väntjänster
från samhällsstudien. Ingelstam ägnar också mycket kraft åt att visa hur den
sociala ekonomin kommer att öka i betydelse, dels därför att näringslivet med
sina effektivitetskrav rationaliserar bort människor och dels därför att det växande
tjänstesamhället kommer att bli allt dyrare och svårare att finansiera. Han förutspår
också att den offentliga sektorn kommer att minska i betydelse. I detta framtidsperspektiv kommer andra faktorer, som de ökande miljöproblemen, att bli viktiga
för sammanhållningen och ansvarskänslan i samhället:
M
iljöfrågorna är oerhört nyttiga för samhället. De ger oss två uppgifter på en
gång. De utmanar vår förmåga till gemensam problemlösning och de tvingar oss
att skapa och befästa förtroende mellan medborgarna och de olika organ som
skapas för att ta tillvara medborgarnas intressen. Miljöutmaningen är djupt socialt
relevant och gäller den demokratiska samhällsformens trovärdighet.
Ur: ”Farväl till ekonomismen och andra politiska betraktelser”, kapitel 2, 1991.
59
T
A
N
K
A
R
O
M
E
K
O
N
O
M
I
U
N
D
E
R
H
I
S
T
O
R
I
E
N
T
A
N
K
A
R
O
M
E
K
O
N
O
M
I
I
ngelstam visar också på hur det lokala
perspektivet har förbisetts i den ekonomiska
forskningen och samhällsdebatten. De generella
slutsatserna och studiet av varuflöden har fått
skymma det subjektiva och lokala perspektivet:
A
ll ekonomi börjar och slutar i den lilla skalan.
Allt det arbete som utgör ekonomins avgörande
input utförs av människor som befinner sig
någonstans: de arbetar, bor, äter, sover och
transporterar sig i ett specifikt lokalt sammanhang.
Det är alltså inte svårt att hävda att det lokala
perspektivet är legitimt och naturligt. Att det, å
andra sidan, inte har fått alls samma uppmärksamhet inom det fält somkallas ekonomi (i
Lars Ingelstam Bild. 49
vetenskap, politik och samhällsdebatt) har flera
förklaringar. En förklaring sammanhänger med
varornas dominerande roll i ekonomin. Eftersom
fysiska varor är (ganska) fritt rörliga är, inom varuekonomin, sambandet mellan
plats och ekonomi inte särskilt starkt. En förklaring på en annan nivå är att
vi lever med en samhällsvetenskaplig tradition som vill efterlikna fysiken och
andra naturvetenskaper. I den söker man gärna efter generella modeller och
samband men tonar samtidigt ner eller döljer specifika lokala eller historiska
omständigheter.
Ur: Ekonomi på plats, kapitel ?, sid. 198, 2006
U
N
D
E
R
H
I
S
T
O
R
I
E
N
B
land systemkritikerna finner vi till exempel den tyska arkitekten Margrit
Kennedy (f. 1939) som beskriver räntornas skadliga inverkan på ekonomin.
Hon följer upp en tanketradition från
bland andra Silvio Gesell (18621930). Räntan skapar ökade klyftor
mellan fattiga och rika och fördyrar
varor och tjänster genom att räntan
byggs in i priserna. Genom att ränta
läggs på ränta för varje år blir den
inflationsdrivande och skapar ett behov
av ständig tillväxt i en skulddriven
ekonomi. I sin bok ”Ekonomi utan
ränta och inflation” (1988) talar hon
om fördelarna med en räntefri
ekonomi. Det som Kennedy beskriver
har redan praktiserats i mindre skala först
i Danmark och sedan 1965 i Sverige
genom föreningen JAK (Jord-ArbeteKapital) som bedriver spar-låneverksamhet utan räntor och fick tillstånd
att bedriva bankverksamhet 1998.
Margrit Kennedy Bild. 50
60
E
ngelsmannen Michael Rowbotham tog upp fenomenet med att dagens banker
ständigt skapar nya pengar genom utlåning och skuldsättning. Såväl stater,
institutioner som privatpersoner har skuldsatt sig i en allt större omfattning.
Rowbotham sätter detta fenomen i samband med den ständigt ökande varuproduktionen, konsumismen och resursslöseriet. Skulderna måste betalas tillbaka
genom ständigt nya investeringar och avkastningsmöjligheter. Hur länge ska
denna utveckling hålla innan bubblan spricker, frågar sig Rowbotham. Eftersom
inteckningslån heter mort-gage (dödsgrepp) på franska och engelska gör han
en direkt översättning med sin boktitel: ”The grip of death: a study of modern
money, debt slavery and destructive economics” (1998). Kritik av de transnationella bolagen och deras såväl ekonomiska och politiska makt, framfördes
av David Korten i ”När företagen styr världen” 1995 (på svenska 1996).
Den kanadensiska journalisten Naomi Klein (f. 1970) gav en inträngande analys
av märkesföretagen och deras verksamhet i boken No logo. Taking aim at the
brand bullies (2000 – på svenska 2001). Hon avslöjade hur människor arbetar
under slavliknande förhållanden och för minimala löner i fattiga länder för att
producera märkeskläder. Klein, som är aktiv i den globaliseringskritiska rörelsen,
har också under de senaste åren ägnat stor möda åt att visa på hur Bushadministrationens politik – såväl inrikes som utrikes – påverkats av det nyliberala
ekonomiska tänkandet.
T
A
N
K
A
R
O
M
E
K
O
N
O
M
I
U
N
D
E
R
61
H
I
S
T
O
R
I
E
N
T
A
N
K
A
R
O
M
E
K
O
N
O
M
I
U
N
D
E
R
H
I
S
T
O
R
I
E
N
Feministisk ekonomi
R
edan i slutet av 1800-talet framträdde den moderna kvinnorörelsen, som
betonade kvinnornas rätt till arbete och lika lön som männen. Under början av
1900-talet fanns det enstaka kvinnliga ekonomer som forskade i kvinnors arbetsoch lönevillkor respektive sökte ett sätt att beskriva och värdera det oavlönade
hushållsarbetet. Här är det värt att nämna Karin Kock (1891-1976) i Sverige och
Laura Harmaja (1881-1954) i Finland. De arbetade inom en etablerad forskningstradition och sökte tillämpa och utveckla dess metoder i sina studier. I synnerhet
Harmaja ville vidga produktionsbegreppet så att det också innefattade kvinnors
oavlönade hushållsarbete. Hon kritiserade de ledande ekonomerna för att de i
sina analyser självklart utgick från att de ekonomiska aktörerna var ’city men’:
D
e har varit främmande för den sida av människans ekonomiska verksamhet
som försiggår i hemmen, därför att de deltar i den huvudsakligen endast som
givare av s.k. hushållspengar och som nyttjare av de fördelar som denna form
av ekonomin erbjuder för den konsumerande familjemedlemmen. Därmed har
hushållet i ekonomisk forskning hamnat i en mycket obetydlig position.
Ur: Kotitalous kansantalouden osana(Hushållet som en del av nationalekonomin), 1946, s. 5.
U
nder de senaste decennierna har en del feminister uppehållit sig vid rättvisefrågor
och velat justera den etablerade kunskapstraditionen. I vad som ibland kallas
för ståndpunkts-feminismen går företrädarna ett steg längre och hävdar att kvinnor
gör andra erfarenheter än män på grund av samhällets sociala struktur. Därför bör
deras forskning få ett annat utseende och ta med andra aspekter av ekonomin
än de gängse. En av de mer framträdande företrädarna för denna inriktning
är nationalekonomen Julie A. Nelson (f. 1956). Hon betonar att ekonomin måste
ses i ett socialt och politiskt sammanhang där etiska värden spelar in.
G
ränsen mellan behov och önskningar är inte skarp och ändå kan man med
bestämdhet säga, att ett föräldralöst barn från Guatemala behöver sin dagliga
tallrik med soppa mera än en övergödd nordamerikan behöver en extra bit tårta.
Att förneka detta genom att hänvisa till logiska tvetydigheter innebär, att man
åsidosätter det etiska ansvaret för andra människor.
Ur: The study of choice or the study of provisioning (sid. 33). Ingår i: Beyond
Economic Man. 1993 red: Julie A. Nelson.
E
konomi-historiken Kirsti Niskanen (f. 1951) har nyligen publicerat en behändig
ingång till den feministiska tanketraditionen, med avseende på ekonomisk idéhistoria. I
den inledande texten uttrycker hon kärnfullt på vilket sätt den feministiska analysen
har bidragit till en fördjupad förståelse av ekonomi och samhälle:
E
n av de mest seglivade sociala konstruktionerna i vårt samhälle är att kvinnor har uppfattats
som en annan typ av ekonomiska aktörer än män. Kvinnors ekonomiska och sociala rättigheter
har på ett helt annat sätt än mäns varit inbäddade i deras familjerelationer till exempel genom
de sätt på vilka uppfattningar om kvinnlighet och manlighet kommit till uttryck i olika nationalekonomiska ansatser, i produktion av offentlig statistik och i social- och familjelagstiftning.
Ur: Feminism och ekonomisk idéhistoria, 2006, s. 11
62
T
A
N
K
A
R
O
M
E
K
O
N
O
M
I
U
N
D
E
R
Laura Harmaja Bild 51
Karin Kock Bild 52
Julie Nelson Bild 53
63
H
I
S
T
O
R
I
E
N
T
A
N
K
A
R
O
M
E
K
O
N
O
M
I
U
N
D
E
R
H
I
S
T
O
R
I
E
N
Miljöekonomi och ekologisk ekonomi
H
antering av naturresurser är i och för sig inte något nytt tema för ekonomerna,
men det fördes upp i medvetandet på allvar i och med miljödebatten på 1960/70talet. Energikrisen gjorde sitt till och man talade åter om hantering av ändliga
resurser. Miljöekonomer blev en ny profession som ägnade sig åt att göra så
kallade ’cost-benefit’-kalkyler: fördelar och nackdelar vägdes mot varandra vid
vägbyggen genom känsliga områden, energisparande åtgärder, framräkning av
gränsvärden för miljövådliga utsläpp, konsekvenser av miljöbeskattning, grön
skatteväxling med mera. Miljöekonomerna har flitigt anlitats i olika offentliga
förvaltningar.
M
en liksom inom den feministiska ekonomin växte det fram en mer övergripande
systemkritik. De nya rösterna kallade sig ekologiska ekonomer. De ville sätta in
ekonomin i ett större ekologiskt och politiskt sammanhang. De ville se miljökonsekvenserna i längre tidsperspektiv än miljöekonomerna. Till föregångarna
hör den tidigare nämnde Ernst Friedrich Schumacher, Nicolas Georgescu-Roegen
(1906-94), Kenneth Boulding (1910-1993) och Herman Daly (f. 1938). I Sverige
har Peter Söderbaum, knuten till Mälardalens högskola, varit en av de mer kända
förespråkarna, även om begreppet har spridit sig alltmer under senare år. Vi har
valt ett citat av Herman Daly som visar hans kritik av tillväxt-tänkandet:
E
kologiska ekonomer pläderar inte för att marknadsekonomin ska upphöra.
Marknader är nödvändiga. Det som måste ifrågasättas är den utbredda uppfattningen att marknader tillgodoser alla våra önskningar, att de är det bästa
sättet inte bara för att fördela resurser på ett effektivt sätt, utan också för att
åstadkomma en rättvis fördelning av resurser till människor; och att marknader
automatiskt begränsar den allerstädes närvarande makroekonomin till fysiska
dimensioner som är uthålliga inom biosfären. Mer kontroversiellt (och viktigare)
är de ekologiska ekonomernas krav på ett slut på den ekonomiska tillväxten. Vi
definierar tillväxt som ökande genomströmning, vilket är flödet av naturresurser
från miljön, genom ekonomin och tillbaka till miljön i form av avfall. Även om
tillväxten måste upphöra innebär inte detta på något sätt slutet för utvecklingen,
vilken vi definierar som en kvalitativ förändring, utnyttjande av resurser/potential,
utveckling mot förbättrade men inte större strukturer eller system.
Ur: Ecological Economics, 2004, sid. 6, kapitel 1.
64
Terrorekonomin
M
anuel Castells skildrar i sin trilogi om Informationssamhället hur också den
kriminella verksamheten blir mera global. En liknande analys görs av den italienska
journalisten och bankkvinnan Loretta Napoleoni som genom sina kontakter i
bankvärlden har fått en detaljerad inblick i hur officiell och kriminell ekonomi
vävs in i varandra. Hon visar på hur såväl myndigheter och kriminella grupper
använt sig av terrormetoder för att tjäna sina syften. Hon visar på hur dagens
terrorister ingår i globala löst knutna nätverk, skaffar sig en hemvist i svaga stater
och hur de bygger upp en hel rad av försörjningsmöjligheter, alltifrån laglig
insamling av pengar till så kallad välgörenhet till illegal försäljning, utpressning och
bedrägerier. Idag domineras denna verksamhet av religiösa fundamentalister som
vill störta den västerländska ekonomin och dess rika anhängare bland diktatorer i
tredje världen och därmed skapa nya stater med en jämnare ekonomisk fördelning.
Problemet enligt Napoleoni är att terrorismen skapar så kallade skalstater. Dessa
domineras av militära utgifter, byggs upp kring starka och maktfullkomliga ledare,
men saknar flera kännetecken för en fungerande stat. Bristen är ofta skriande
på demokratiskt inflytande, respekt för landets författning, medborgarskap och
rättssäkerhet för den enskilde individen. Napoleoni betona att det är viktigt att
hålla isär legal och illegal ekonomi genom att banker och medborgare måste
fråga sig var pengar kommer ifrån och var de investeras. Annars kommer det
sociala kapitalet och ett fungerande samhälle att undergrävas:
N
ärd av politiskt våld, organiserad brottslighet och vanlig girighet är den nya
terrorekonomin idag dubbelt så stor som Storbritanniens bruttonationalprodukt
och tre gånger USA:s penningmängd och växer alltjämnt. För närvarande är dess
främsta motor en brygd av islamistisk revolutionär ideologi, det muslimska sökandet
efter en identitet och den muslimska världens socio-ekonomiska strävanden.
[…] Idag är det moderna jihads uttalade syfte, att krossa staten Israel och dess
västerländska imperialistiska allierade, politiska enheter som identifieras efter
sin religiösa trosuppfattning, alltså judendom och kristendom. Dess verkliga
måltavlor är dock andra, nämligen de regimer t.ex. dynastin Saud i Saudi-arabien
och Khadaffi i Libyen, som spärrar vägen för bildandet av rent islamistiska stater
och förhindrar uppkomsten av det nya kalifat, som ska återta makten över de
muslimska ländernas rika resurser. Så fort religionens sköld rycks undan står de
verkliga fienderna där blottade, utländska och inhemska makter, som exploaterar
de muslimska massorna ekonomiskt. Det vi bevittnar idag är en kollision mellan
två ekonomiska system, ett dominerande och ett underordnat. Detta är roten till
den islamistiska terrorn och väst.
Ur: Oheligt krig: den moderna terrorismens ekonomiska rötter. Den avslutande
sammanfattningen. Det engelska originalet utkom 2003.
65
T
A
N
K
A
R
O
M
E
K
O
N
O
M
I
U
N
D
E
R
H
I
S
T
O
R
I
E
N
T
A
N EFTERORD
K
A Efter denna översikt i fem kapitel kan det vara på sin plats med en slutsummeroch några avslutande reflektioner. Vi delar upp detta avsnitt i tre delar: A.
R ing
Jordbrukssamhället, som omfattar kapitlen om Antikens Grekland, Medeltidens
O
M
E
K
O
N
O
M
I
Europa och Merkantilismen, B. Industrisamhället, som täcker kapitel 4 med samma
namn, och C. Informations- och tjänstesamhället, som motsvarar kapitel 5. För
att ytterligare fördjupa denna helhetsbild förknippar vi de tre delarna med de
tre begreppen Jord, Arbete och Kapital, som för övrigt utgör initialerna i JAK
Medlemsbank. Vi tar upp dem ur den aspekten att dessa tre faktorer, förutom
att de alla tre ingår i all ekonomisk verksamhet också kan användas till att karakterisera
utvecklingen under de tre historiska epokerna. Under jordbrukssamhället lades
grunden för bearbetningen av jorden, de materiella förutsättningarna, i industrisamhället förändrades arbetets villkor och utseende radikalt och i informationsoch tjänstesamhället förändras och utvecklas kapitalet på ett sätt som inte förekommit tidigare.
Dessutom behandlar vi i ett särskilt avsnitt den så kallade gåvoekonomin, som
börjat uppmärksammas och beskrivas på senare tid men ännu utgör ett outforskat
område.
.
A Jordbrukssamhället
Alla samhällen före industrialismen var jordbrukssamhällen. Där ingick naturligtvis
handel, sjöfart, gruvindustri, skogsbruk med mera, men försörjningsbasen för
majoriteten av dessa samhällens befolkning var jordbruket och majoriteten var
i stort sett självförsörjande. Den andel av befolkningen som bodde i städer var
ännu förhållandevis liten.
U
N
D Jordbrukssamhällena karaktäriserades också av ett hierarkiskt uppbyggt klassSom regel styrdes samhället av kungar, som under sig hade prästerE mönster.
skap och furstar, som i sin tur hade livegna eller självägande bönder under sig,
i sin tur betjänades av jordarbetare under mer eller mindre slavliknande
R som
former. Alla de antika samhällena var slavsamhällen och likaså de arabiska och
H
I
S
T
O
R
I
E
N
turkiska kalifaten. I medeltidens Europa fanns däremot inte mycket slaveri. Till
undantagen hörde Sverige där träldomen levde kvar ännu på 11- och 1200talen. Vändpunkten kom när plantager och gruvdrift utvecklades i kolonierna i
Amerika och Afrika under merkantilismen.
66
D
e tre jordbrukssamhällen vi studerat följer vissa utvecklingsmönster, som vi
kan beskriva i några punkter:
1. Erövringen av nya marker och därmed naturresurser. Antikens greker skaffade
sig kolonier runt Medelhavet och Svarta Havet. Det medeltida Europa genomgick
en omfattande uppodlingsprocess. Merkantilisterna upptäckte nya kontinenter
och byggde upp kolonier.
2. Ädelmetaller utvanns och/eller erövrades. I Grekland var det silvergruvorna i
Laurion, Alexander den store lade beslag på guldreserver i Persiska kungapalats
och silver utvanns ur gruvorna i Tyskland och Böhmen under medeltiden. Spanjorerna och
portugiserna utvann och plundrade också silver och guld i den Nya Världen. Denna
tillgång på ädelmetaller bildade en viktig förutsättning för den handel som sedan
utvecklades.
3. Jordereformer och utveckling av nya odlingsmetoder blev viktiga för odlingens
utveckling. Den självägande bonden i Attika, de självägande bönderna i Europas
utmarker samt nybyggarna i de nya världarna under merkantilismen.
4. En mer eller mindre omfattande handel utvecklades och odlare och hantverkare
specialiserade sig. Attika blev inte längre självförsörjande och handlade med
aktörer både i Europa, kring Svarta havet, Nordafrika och i Mellanöstern. Det
medeltida Europa utvecklade dels en intern handel mellan nord och syd, dels
handeln med Mellanöstern och Ostasien. Under merkantilismen skedde handel
med alla världsdelar och många länder, alltifrån Kina till Amerika.
5. I takt med staternas och handelns utbredning och utveckling skedde också en
utveckling av de finansiella instrumenten och institutionerna. Banker och andelsbolag
och riskkapitalhantering skapades såväl i antiken som senare.
6. Både antikens Grekland och det medeltida Europa hamnade så småningom i
svåra kriser betingade av överbefolkning, miljöförstöring, livsmedelsbrist, epidemier
samt social oro och krig. På detta följde kraftiga befolkningsminskningar inte
minst under digerdöden på 1300-talet. Under merkantilismen var det främst
befolkningen i kolonierna som drabbades hårt, både genom hårt arbete och
sjukdomar. Europa härjades av krig framför allt under 1600-talet men klarade
sig bättre än under medeltiden, bland annat tack vare utvandringen till nya
världen.
K
ort sagt, livet för de styrande i jordbrukssamhällena handlade om att skaffa
sig materiella rikedomar genom erövringskrig och handel, samt att utveckla
odlingskapaciteten genom stordrift och användning av billig arbetskraft. Mot
den bakgrunden måste man se de tankar om ekonomi som föddes ur jordbrukssamhällena.
De var främst hushållsekonomiskt präglade – därav tankar om naturlig rikedom,
rätta priser och att ha en god handelsbalans. Det egna hushållet skulle klara
sig, antingen det var familjens, företagets eller landets. Samtidigt fanns ett
rättvisetänkande, att fördela resurserna jämnt så att alla fick del av jordens
resurser.
67
T
A
N
K
A
R
O
M
E
K
O
N
O
M
I
U
N
D
E
R
H
I
S
T
O
R
I
E
N
T
A
N B. Industrisamhället
K
A Det som revolutionerade utvecklingen och skapade industrisamhället var dels
innovationer men också en stor förändring av arbetets villkor. Genom
R tekniska
teknisk utveckling kunde mänsklig arbetskraft mer och mer ersättas av maskiner.
O
M
Dels kom arbetet att delas upp och organiseras på ett annat sätt. Fullständiga
hantverksprocesser ersattes av en rad separerade arbetsmoment – det löpande
bandet. Arbetsdelningen spred sig även utanför industrierna och ledde till dagens
komplexa stadsstrukturer med alla dess olika servicefunktioner.
D
en gamla jordbruksbaserade samhällsstrukturen med jordägande adel och
ett starkt prästerskap ifrågasattes och samhällets sociala mönster förändrades.
Hela det kollektiv med tjänstefolk som präglade livet både på landet och i tätorterna
försvann och ersätts av mindre hushåll utrustade med hushållsmaskiner. Inom
jordbruket ersatte maskinerna i stor utsträckning det mänskliga arbetet. Helt
nya yrkeskårer skapades kring energiutvinning (kol, petroleum, el) och transporter
(järnvägar, bilar, flyg). En omfattande tjänstemannaklass utvecklades för
organisation, ekonomisk planering och utbildningsväsen.
E
K
O
N
O
et är mot denna bakgrund man bör se de sociala reformatörerna, kapitalismens
M D
förespråkare samt dess kritiker. Här finns en stark oro för okontrollerbara ekonomiska
och konjunktursvängningar, som hos Marx och Engels; en acceptans för
I förlopp
detta dynamiska förlopp, som hos Schumpeter. Här finns också vittnesbörd om
initiativkraft och självförverkligande, parallellt med oron för egoismen och social
splittring. Här återfinns också ropen på statliga ingripanden, en stark hand, som
ska ställa allt till rätta.
U
N C. Informations- och tjänstesamhället
D
nder de senaste trettio åren kan man säga att kapitalets utseende och villkor
E U
har förändrats radikalt. Vad menar vi då med kapital? Talar vi om realkapital menar vi
R dels naturresurser och dels alla färdiga produkter – hus, verktyg, livsmedel etc. Vi
kan tala om humankapital och socialt kapital, vilket vi kom in på i femte kapitlet.
Dessa faktorer har naturligtvis alltid funnits och varit viktiga. Först nu belyser
man dem speciellt och kallar dem för kapital, kanske ur ett behov att visa att
pengar inte är det enda avgörande kapitalet.
H
I
ch så har vi då det finansiella kapitalet, som vi väljer att fokusera på här. Under
S O
jordbruks- och industrisamhällena var fortfarande ädelmetaller viktiga. Fram till
T att Bretton-Woods-systemet kollapsade i början på 1970-talet fanns guldet med
en viktig beståndsdel i det internationella valutasamarbetet, men när dollarns
O som
koppling till guld upphävdes fanns inte längre en sådan koppling. Ädelmetaller blev
längre viktiga som värdemätare. Valutakurserna blev allt mera rörliga och
R inte
stämdes av efter efterfrågan på kapitalmarknaden. Man talar idag om starka och
I svaga valutor.
E
N
68
E
T
A
N
K
A
R
A
O
M
fterfrågan på finansiellt kapital styr valutakurserna, inte förrådet av ädelmetaller. Som
Michael Rowbotham visar skapas pengar ur ”ingenting”, men med kunders tillgångar
och borgensförbindelser som säkerhet. Genom den elektroniska utvecklingen,
som skildras ingående av Manuel Castells, har också kapitalet blivit mera
immateriellt och globalt rörligt. Dessutom har kredit- och betalkort allt mer börjat
ersätta reda pengar i plånboken.
ldrig i historien har det varit så lätt för så många människor att få tag på och
låna kapital. Samtidigt har också skuldsättningen nått en aldrig tidigare skådad
omfattning. Därmed har inte bara kapitalets egenskaper och ursprung förändrats
utan också dess funktion. I jordbrukssamhället var dess primära funktioner dels
att underlätta för kungar och furstar att driva in skatter och dels för att underlätta
handeln. Det var ett handels- och skattekapital. Under industrialismen, och ännu
mera i det globala informationssamhället, har kapitalet blivit ett låne- och investeringskapital. Därmed har ekonomer också kommit att räkna mer på den framtida
utvecklingen – framtiden intecknas, på gott och ont. Hur kommer lånen och
investeringarna att se ut om fem, tio, tjugo, trettio år? Beräkning av konjunkturutvecklingar, snabba företagsrapporter, börsrapporter med mera har kommit att
spela en alltmer avgörande roll.
Ö
kade placeringar och investeringar av kapital betyder också ökad produktion
av varor och tjänster. Varuproduktionen ställer i längden stora krav på miljön
och naturresurserna. Därmed är vi framme vid den problematik som de ekologiska
ekonomerna tar upp om att det finns en gräns för ekonomisk tillväxt. Finansiellt
finns det ingen gräns eller den är mycket avlägsen. Skuldsättningen och investeringarna
kan pågå ett tag till. Arbetsmässigt kan mekaniseringen pågå så länge det finns
drivmedel till maskinerna. Och där börjar frågorna hopa sig. Hur länge räcker
oljan och kärnbränslet? Finns det hållbara alternativ? Och därmed är vi tillbaka till
grundförutsättningen: naturresurserna och jorden. Varuproduktionen har en materiell
gräns. Tjänsteproduktionen däremot, har inte samma tak. Tjänsteproduktionen
kan pågå så länge den producerar humant och socialt kapital som värderas av
människorna som kan efterfråga dessa tjänster.
Gåvoekonomin
R
edan 1925 publicerade den franske sociologen Marcel Mauss (1872-1950)
sin essä om ”Gåvan” för att visa att egennytta och konkurrens är inte de enda
drivkrafterna inom ekonomin. Mauss ger dels exempel på gåvotraditioner hos
naturfolk kring Stilla havet och dels exempel ur historien, från de indiska Veda-skrifterna,
från romersk lagstiftning och gamla germanska berättelser. Mauss vill visa att
gåvoekonomin är ett äldre och mera ursprungligt stadium i utvecklingen än
byteshandeln och senare den penning baserade ekonomin. Familjer och stammar
överlämnade gåvor till varandra i samband med riter och fester, t.ex. vid barns
födelse, vid bröllop och begravning. Gåvorna hade samtidigt en såväl religiös,
juridisk, moralisk, estetisk, ekonomisk
69
E
K
O
N
O
M
I
U
N
D
E
R
H
I
S
T
O
R
I
E
N
T
A
N
K
A
R
O
M
E
K
O
N
O
M
I
U
N
D
E
R
och mytologisk innebörd. De gav givaren social status och prestige allt efter
gåvans karaktär. Gåvan krävde ett mottagande och en gengåva så småningom
och denna skulle gärna vara större och finare än den som lämnats. Det kunde
röra sig om mat, kläder, smycken, kvinnor och väntjänster. Sak och person sågs
ofta som en enhet. Med gåvan följde en del av givarens person. Detta skapade som
oftast känslor av samhörighet och gemenskap men kunde också ge upphov till
rivalitet och fejder. Mauss överför fenomenet till samtiden och hittar dels festtraditioner men också socialförsäkringssystem och ersättning till konstnärer och
uppfinnare genom upphovsrätten, som exempel på hur gåvoekonomin lever vidare
i vår tid. Den svenska utgåvan har försetts med kommentarer där man ser
biståndsgivandet från rika till fattiga länder som ett sätt för gåvogivaren att visa
styrka och överlägsenhet.
Liknande tankar som hos Mauss återfinner vi hos den ungerskfödde antropologen
och nationalekonomen Karl Polanyi (1886-1964) i hans mest kända arbete “The
Great Transformation”, 1944 (på svenska: Den stora omdaningen. Marknadsekonomins uppgång och fall, 1989). Men Polanyi sätter dessa idéer i ett sammanhang med marknadsekonomins förutsättningar och syften, vilket också bokens
titel antyder. Polanyi vill visa att en helgjuten marknadsekonomi uppstod först
på 1800-talet och att en självreglerande marknad aldrig har existerat. Ekonomin
och handeln har alltid varit infogad i ett större socialt, politiskt och religiöst
sammanhang, speciellt under historien före 1800-talet. Genom avregleringar
som skulle öka arbetskraftens, varornas och kapitalets rörlighet strävade man
efter att uppnå en självreglerande marknad i västvärlden under 1800- och början av
1900-talet, men resultatet blev en ekonomisk kollaps. Guldmyntfoten upphävdes.
Två världskrig utbröt. Ryssland, Tyskland och Italien fick totalitära regimer. I
andra länder genomfördes statliga stödprogram för att få ekonomin på fötter.
Marknadsekonomin var återigen infogad i en större helhet. Polanyi går emot
Adam Smiths och de klassiska ekonomernas teori om att byteshandel och vinstintresse skulle vara naturliga drifter hos människor i alla tider. Inte heller tror han på
en naturlig utveckling från byteshandel till utvecklandet av allt större marknader
och användning av pengar. Självhushåll, lokala marknader och fjärrhandel har
under långa tider existerat vid sidan av och inte påverkat varandra. Människor har
i alla tider styrts mera av sociala sedvänjor och riter än av vinst motiv. Begrepp
som ömsesidighet, omfördelning och hushållning används för att beskriva dessa
livsmönster.
ngefär samtidigt med Mauss, 1922, höll den tysk-österrikiske pedagogen
H U
Rudolf Steiner (1861-1925) en serie föredrag för studenter i nationalekonomi.
I Steiner beskriver vad han kallar det tregrenade samhället med dess tre delsektorer:
offentlig sektor och social ekonomi (eller kulturliv som Steiner själv
S näringsliv,
kallade det). Näringslivet bearbetar naturresurserna och skapar nytt kapitali form
produkter och i form av ett ekonomiskt öveskott som kan återinvesteras, lånas
T av
ut, bibehållas genom spekulation eller delas ut i form av gåvor. Detta sker dels genom
/ skatterna till den offentliga sektorn och dels genom de pengar
O tvångsgåvorna
som genom lönerna spenderas privat och sist men inte minst genom stiftelser
R och fonder som delar ut medel till studier, forskning och konstnärlig verksamhet.
I Inom familjerna spenderas mycket pengar på barnens uppfostran.
E
N
70
Enligt Steiner tillhörde utbildning och forskning främst vad han kallade det fria
kulturlivet hellre än den offentliga sektorn. Han underströk hela tiden kulturlivets
betydelse för samhällets utveckling. De pengar som satsas på barnuppfostran, utbildning m.m. ger inte utdelning direkt utan resultaten visar sig först på längre
sikt när utbildningen givit resultat i form av olika yrkesprestationer eller uppfinningar. För att ytterligare belysa detta urskiljer han tre olika funktioner
hos kapitalet
– som köpekapital, lånekapital och gåvokapital. För att ett samhälle ska fungera
optimalt kan inte allt kapital spenderas på konsumtion och spekulation. För att
det ekonomiska kretsloppet ska fungera måste allt kapital till slut förbrukas som
gåvor. Så är det i den lilla slutna byekonomin men också i en global ekonomi.
Jämfört med köpe- och lånekapitalet är gåvokapitalet det mest produktiva eftersom mottagaren inte belastas med tvånget att ge tillbaka något direkt utan kan
satsa långsiktigt.
T
A
N
K
A
R
O
M
E
K
O
N
O
M
I
U
N
D
E
R
Rudolf Steiner Bild 55
71
H
I
S
T
O
R
I
E
N
T
A
N
vår tid kan vi finna efterföljare
K I
till framför allt Mauss och Polanyi:
ä r e k o n o m i h i s t o r i ke r n Y l va
A NHasselberg
beskriver utveckligen
på
Furudals
bruk
Dalarna vill hon
R sudda ut gränseni mellan
familjeO
M
E
K
O
N
O
M
I
historia och företagshistoria, mellan
privat- och företagsekonomi eftersom det inte verkar relevant att
göra en sådan åtskillnad om man
ska skildra brukets utveckling.
Brukspatronens aktivitet är lika
mycket ett upprätthållande av ett
viktigt kontaktnät som planering
av b r u ke t s affärer. Det förekommer både materiella gåvor och
Ylva Hasselberg Bild 56
väntjänster, som dokumenterats i
den brevskrivning som sparats till
eftervärlden. På en teoretisk nivå vill Ylva Hasselberg framhålla gåvologikens
betydelse för samarbetet inom grupper vilket kan ställas mot konkurrensen mellan
grupper. Ett roligt exempel från bruksmiljön är när en kvinna via ombud frågar
brukspatronen hur hon ska återgälda en lärotid som hennes son genomgått hos
patronen, om han vill ha pengar eller en silverpjäs. Om hon hade frågat patronen
direkt hade det inte längre varit en gåva utan en affärsuppgörelse.
H
U
N
D
E
R
H
I
S
T
O
R
I
E
N
ur kan man skilja det konstnärliga skapandet från den allt mer utbredda
kommersialiseringen av varu- och tjänsteutbudet i vår tid. Den frågan ställer
sig Harvard-läraren i skapande skrivkonst, Lewis Hyde i sin bok The Gift. Creativity and
the Artist in the Modern World. Hyde löser problemet genom att kalla konstnärens
kreativa förmåga för en gåva som sedan förmedlas till mottagaren via konstverket
oavsett hur konstverket har behandlats marknadsekonomiskt sett. Liksom Steiner
gör Hyde en tydlig koppling mellan samhällets kreativa aktörer, gåvorna och den
sociala ekonomin, en ekonomi som ligger vid sidan av marknadsekonomin.
S
ammanfattningsvis kan man säga att gåvorna förekommer i den sociala ekonomin,
inom familjen, i det kollegiala samarbetet inom såväl den frivilliga organisationen
som företaget. Gåvor kan vara ideellt vård- och omsorgsarbete, väntjänster
men också penninggåvor som ges till personer och verksamheter. Gåvan i form
av pengar skiljer sig från utbytet som präglar köp och försäljning respektive
lånet, som är avtal med krav på återbetalning. Gåvans motprestation är inte
lika tydligt definierad i storlek och i tid även om den kan finnas där som en social
nödvändighet, att gåvan måste återgäldas någon gång på ett eller annat sätt.
Vad är det då för skillnad mellan gåvoekonomi och social ekonomi, som vi har
behandlat i kapitel fem? Kanske kan man säga att social ekonomi är ett mera
omfattande begrepp som brukar beteckna en hel samhällssektor och dess
institutioners karaktär.
72
överlägsenhet. Beskrivningen av gåvoekonomin och dess logik är ännu ett
forskningsfält som väntar på att utvecklas. Gåvorna är det operativa elementet
inom den sociala ekonomin.
Dessa kan va ra f ö r k n i p p a d e
med olika sociala föreställningar
allt ifrån idealitet, skapandet av
nätverk men också skapandet av
prestige och känsla av överlägsenhet. Beskrivningen av
gåvo-ekonomin och dess logik är
ännu ett forskningsfält som väntar
på att utvecklas.
T
A
N
K
A
R
O
M
E
K
O
N
O
M
I
U
N
D
E
R
Karl Polanyi Bild 57
Marcel Mauss Bild 58
73
H
I
S
T
O
R
I
E
N
T
A
N
K
A
R
O
M
E
K
O
N
O
M
I
U
N
D
E
R
H
I
S
T
O
R
I
E
N
INSTUDERINGSFRÅGOR
Antikens Grekland
Beskriv några av förutsättningarna för Greklands ekonomiska uppsving.
Hur utvecklades det Attiska jordbruket och livsmedelsförsörjningen?
Beskriv invandrarnas och slavarnas uppgifter och betydelse.
Vad innebar krigen mot perserna och Sparta för de Attiska grekerna?
Vad menar Aristoteles med naturlig och onaturlig affärsverksamhet, vilken är
målsättningen för den ena respektive den andra?
Vad är det för skillnad mellan bruks- och bytesvärden?
Varför började man använda pengar enligt Aristoteles – finns det andra förklaringar?
Hur ser Aristoteles på skapandet av räntor och vinster – var det många som
delade hans åsikter?
Medeltidens Europa
Vad kännetecknade feodalismen?
Beskriv marknadernas utveckling och köpmännens roll.
Vilka typer av produkter kom från nord- respektive sydeuropa och från orienten?
Hur försökte man göra sig mera oberoende av de orientaliska produkterna?
Vad spelade skråväsendet för roll?
Hur underlättades penninghanteringen?
Beskriv låneverksamhetens utveckling och bildandet av de första bankerna.
Beskriv prisutvecklingen och kyrkans reaktioner på denna.
Hur såg kyrkan på handeln och ockret och hur förändrades synen under 11- och
1200-talen?
Vad är det för likheter mellan Thomas av Aquinos och Aristoteles syn på ekonomi?
Hur argumenterar Thomas av Aquino för och emot ränta?
Merkantilismen
Vad karaktäriserar nationalstaten och vilka var dess fördelar jämfört med
förhållandena under medeltiden?
Vad innebar kolonisationen av Amerika för utvecklingen av Europas ekonomi?
Hur utvecklades industri och hantverk och vad skilde dem från situationen under
medeltiden?
Utred begreppen bullionism, handelsbalans och protektionism.
Hur kom folkräkningarna i gång och varför?
Varför var Adam Smith kritisk till statlig styrning av näringslivet?
Industrisamhället
Vilka var de viktigaste förutsättningarna för industrialismens framväxt och hur
finansierades många industriprojekt?
Beskriv befolkningsökningens och urbaniseringens orsaker.
Vad innebar den andra industriella revolutionen?
Hur förändrades synen på individens roll och samhällets organisation och
funktioner?
76
Beskriv hur ekonomi ämnet utvecklades inom universiteten.
Vad kännetecknar de olika inställningar till kapitalismen, dess mål och betydelse,
som framkommer i de olika citaten i kapitlet?
Vad mäter man med BNP- respektive HDI-måtten och vilka brister har de?
Informations- och tjänstesamhället
Nämn några orsaker till kriserna inom näringsliv och offentlig sektor på 1970-talet.
Hur förändrades företagens organisation, teknik, produktutbud och förhållande
till finansmarknaden under slutet av 1900-talet?
Hur förändrades handelspolitiken och förhållande mellan marknads- och planekonomi?
Beskriv de nya problem eller hot som dök upp i form av skuldsättning, terrorism,
miljökonsekvenser och befolkningsökning.
Ge exempel på idéer och ideologer som förespråkar och beskriver global
respektive lokal ekonomi – vad är det för grundvärderingar och målformuleringar
som skiljer dem åt?
Varför hade nyliberalismen så stor framgång?
Vad kännetecknar systemkritikerna, vad är de kritiska mot och varför?
Både företrädare för feministisk respektive social ekonomi lyfter fram begränsningar
i synen på exempelvis hushållsarbete – beskriv.
Vad är det för skillnad på miljöekonomi och ekologisk ekonomi – hur ser deras
företrädare på tillväxttänkandet?
Vad är en skalstat?
Ge exempel på intäkter och kostnader i bruttokriminalprodukten.
Efterord
Redogör för kopplingen mellan de tre samhällstyperna och begreppen jord,
arbete och kapital. Hur har dessa förändrats och utvecklats?
Vad är det för skillnad mellan handelskapital, låne- och investeringskapital
respektive gåvokapital?
77
T
A
N
K
A
R
O
M
E
K
O
N
O
M
I
U
N
D
E
R
H
I
S
T
O
R
I
E
N
76
LITTERATURFÖRTECKNING
Antiken
Andersson, Bertil o. Nygren, Ingemar: Ekonomisk-historiska teman till antikens
ekonomi. 1974
Aristoteles: Politiken. 2003
Flacelière, Robert: Dagligt liv i antikens Grekland. 1969
Levy, Jean-Philippe: Antikens ekonomi. 1972
Medeltiden
Hunt, Edwin S. & Murray, James M.: Företagande och handeli det medeltida Europa:
1200-1550. 2001
Le Goff, Jacques: Ockraren och döden. Ekonomi och religion på medeltiden.
1990
North, Douglas C. & Thomas, Robert Paul: Västerlandets uppgång. Europas
ekonomiska historia 900-1700. 1993
Read, Pierce Paul: Tempelriddarna och korstågen till det heliga landet. 2003
Söderberg, Johan: Sveriges ekonomiska och sociala historia. Medeltiden. 1996
Thomas av Aquino: Förklaringar över den kristna tron. 1990
Thomas av Aquino: Summa Theologiae. Latinsk text med engelsk översättning.
New York, 1975
Merkantilismen
Dillard, Dudley: Västeuropas och Förenta staternas ekonomiska historia. 1977
Johannison, Karin: Det mätbara samhället. 1995
Mun, Thomas: Englands Treasure by Forraign Trade. 1949
Nordencrantz, Anders: Arcana Oeconomiae et commerci 1730
Smith, Adam: En undersökning av folkens välstånd dess natur och orsaker.
1909-11
Industrisamhället
Andersson, Jenny: Mellan tillväxt och trygghet. Idéer om produktiv socialpolitik
i socialdemokratisk socialpolitisk ideologi under efterkrigstiden. 2003
Braudel, Fernand: Kapitalismens dynamik. 1988
Isacson, Maths m.fl.: Industrialismens tid: ekonomisk-historiska perspektiv på
svensk industriell omvandling under 200 år. 2002
Jevons, Stanley: A Theory of Political Economy, (originalutgåva:1871)
Keynes, John Maynard: Allmän teori om sysselsättning, ränta och pengar. 1993
Liedman, SVen-Eric: Arbetsfördelning, självmord och nytta. 1980
Marx, Karl och Engels, Friedrich: Det kommunistiska manifestet. 1964
Owen, Robert: Society för Promoting National Regeneration. 1833
Owen, Robert: A New View of Society. Essays. 1813-18
Sandelin, Bo: BNP-begreppets historia. 2006
Schumpeter, Joseph: Om skapande förstörelse och entreprenörskap. 2000
Veblen, Thorstein: The Theory of Business Enterprise. 1904
Veblen, Thorstein: Absentee Ownership and Business Enterprise in Recent Times.
1923
Weber, Max: Kapitalismens uppkomst. 1986
77
79
T
A
N
K
A
R
O
M
E
K
O
N
O
M
I
U
N
D
E
R
H
I
S
T
O
R
I
E
N
T
A
N
K
A
R
O
M
E
K
O
N
O
M
I
Informationssamhället
Beyond Economic Man, red: Julie A. Nelson. 1993
Brännlund, Runar & Kriström, Bengt: Miljöekonomi. 2001
Castells, Manuel: Informationsåldern: ekonomi, samhälle och kultur. 2000
Daily, Herman: Ecological Economics. 2004
Friedman, Milton: Kapitalism och frihet. 1972
Friman, Eva: Domedagsprofeter och tillväxtpredikanter – debatten om tillväxt
och miljö i Sverige 1960-1980. Historisk Tidskrift 2001:1
Fukuyama, Francis: Historiens slut och den sista människan. 1995
Harmaja, Laura: Kotitalous kansantalouden osana. 1946
Inga givna vinster: om WTO, världshandeln och utvecklingen. red: Maud Johansson.
1999
Ingelstam, Lars: Farväl till ekonomismen och andra politiska betraktelser. 1991
Ingelstam, Lars: Ekonomi på plats.2006
Kennedy, Margrit: Ekonomi utan ränta och inflation. 1988
Klein, Naomi: No logo. Sv. översättn. 2001
Korten, David: När företagen styr världen. 1996
Lundestad, Geir: Öst, väst, nord, syd: huvuddrag i internationell politik efter
1945. 2000
Napoleoni, Loretta: Oheligt krig: den moderna terrorismens ekonomiska rötter.
2004
Niskanen, Kirsti: Feminism och ekonomisk idéhistoria. 2006
Rowbotham, Michael: The grip of death: a study of modern money, debt slavery
and destructive economics. 1998
Schumacher, Ernst Friedrich: Litet är vackert: ekonomi som om människor betydde
något. 1988
U
N
D
E
R
Efterord
H
I
S
T
O
R
I
E
N
Övergripande litteratur
Hasselberg, Ylva: Den sociala ekonomin. Familjen Clason och Furudals bruk
1804-1856. 1998
Hyde, Lewis: The Gift. Creativity and the Artist in the Modern World. 2007
Mauss, Marcel: Gåvan. 1997
Polangi, Karl: Den stora omdaningen. Marknadsekonomins uppgång och fall.
1989
Steiner, Rudolf: Nationalekonomisk kurs. Uppgifter för en ny ekonomisk vetenskap.
2002
Blad, Mats: Ekonomisk historia Europa och Amerika från år 1500 till 1990.
2001
Easterlin, Richard A.: Tillväxtens tidevarv: det tjugoförsta århundradet ur historiskt
perspektiv. 2001
Hughes, J. Donald: Världens miljöhistoria. 2005
Pålsson-Syll, Lars: De ekonomiska teoriernas historia. 2002
Sandelin, Bo m.fl.: Det ekonomiska tänkandets historia. 1998
Schön, Lennart: En modern svensk ekonomisk historia. Tillväxt och omvandling
under två sekel. 2000
80
78
BILDFÖRTECKNING
Bild 1: Se texten för bild 11 nedan.
(omslaget – stor bild: Apollon, sid. 1)
Bild 2: Zeus Gany Medes Tetradrachma i silver Ca 480 f.Kr. (omslaget – liten bild,
The J. Paul Getty Museum. Bildkälla: The Theoi Project
sid.1)
Bild 3: Dödsrikets gud Hades lockar Persefone till sig. Motiv ur grekisk mytologi. Detalj ur dekor
på keramik. Ca 550-500 f.Kr. (sid. 6)
Museum TBA (To Be Announced) Bildkälla: The Theoi Project
Bild 4: Krigshjältarna Ajax och Akilles spelar bräde. Motiv ur Homeros sångcykel Iliaden. Svartfigurig dekor på grekisk lerkruka från ca 550-525 f.Kr. (sid. 7)
Gregoriansk-Etruskiska muséet, Vatikanstaten. Bildkälla: The Theoi Project
Bild 5: En hjälte bland havsgudar och gudinnor. Den Athenske hjälten Theseus omgiven av
havsgudarna Nereus och Poseidon och havsgudinnorna Doris och Amfitrite. Detalj av rödfigurig
dekor på keramik. Ca 480-470 f.Kr. (sid. 8)
Yale University Art Gallery, New Haven, Connecticut, USA. Bildkälla: The Theoi Project
Bild 6: Herakles och de tjuvaktiga Kerkoperna. Den starke hjälten Herakles har bundit de tjuvaktiga kerkoperna på en stång som han bär. Titanerna Theia och Okeanos ser på. Ur grekisk
mytologi. Detalj av svartfigurig dekor på keramik. Ca 550-500 f.Kr. (sid. 9)
Ashmolean Museum, Oxford, Storbritannien. Bildkälla: The Theoi Project
Bild 7: Orestes hämnd. Orestes hämnas sin faders död genom att mörda sin mor Klytaimnestra
och hennes älskare Aigistos. Orestes drivs till dådet av guden Apollon och hämndens gudinnor,
Erinnyerna. Motiv ur grekisk mytologi och dramer. Detalj av rödfigurig dekor på keramik. Ca
380-370 f.Kr. (sid. 9)
Musée du Louvre, Paris, Frankrike. Bildkälla: The Theoi Project
Bild 8: Den grekiska övärlden. Karta.
(sid. 9)
Illustration: Frédéric Iriarte
Bild 9: Aristoteles. Skulpterat ansikte. (sid. 10)
Bildkälla: Info Science. Digital bearbetning: Frédéric Iriarte
Bild 10: Alexander den store. Tetradrachma av silver från tidig hellenistisk tid, ca 336-323 f.Kr.
– alltså från den tid då Aristoteles levde. Vikt: 16,73 gram. Storlek: 31 mm i diameter.
Tetradrachma = fyra drachmer. (sid. 11)
Bildkälla: Bibliotèque Nationale de France
Bild 11: Apollon. Tetradrachma av silver präglad under kung Antiochos IV av Syrien ca 175-164 f.Kr.
Vikt: 15,78 gram. Storlek: 33 mm i diameter. (sid. 11)
Bildkälla: Bibliothèque Nationale de France.
Bild 12: Zeus. Tetradrachma av silver. Präglad under kung Antiochos IV av Syrien ca 175-164 f.Kr.
Vikt: 16,73 gram. Storlek: 31 mm i diameter. (sid. 11)
Bildkälla: Bibliotéque Nationale de France.
Bild 13: Aristoteles. Skulptur. (sid. 12)
Digital bearbetning: Frédéric Iriarte
Bild 14: Parthenon-templet i Athen.
Illustration: Frédéric Iriarte
(sid. 13)
Bild 15: Codex Gigas även kallad Djävulsbibeln. Medeltida handskrift på latin från Böhmen,
daterad1204-30. Bilden återger början på Joshua-boken – blad 24r i handskriften.
Storlek: 890 x 490 mm. (sida 14) Bildkälla: Kungliga biblioteket, Stockholm. MS A 148
Foto: Per Adolphson
81
T
A
N
K
A
R
O
M
E
K
O
N
O
M
I
U
N
D
E
R
H
I
S
T
O
R
I
E
N
T
A
N
K
A
R
O
M
E
K
O
N
O
M
I
U
N
D
E
R
H
I
S
T
O
R
I
E
N
Bild 16: Nederländska ordspråk. Oljemålning på träpannå av den nederländske konstnären Pieter
Bruegel den äldre, 1559. (sid. 15)
Bildkälla: Wikipedia
Bild 17: Silver Denar från Karl den stores tid 812-814. Fram- och baksida. Storlek: 19,7 mm i
diameter. Vikt: 1,9 gram.
Myntet funnet på Adelsö-Björkö. (sid. 16)
Bildkälla och foto: Kungliga myntkabinettet, Stockholm
Bild 18: Borgare betalar statsskatten till räntmästaren. Träsnitt av H. Schäufelein.
Bildkälla: Samhaber, Ernst: Penningen i kulturhistorisk belysning, 1965, sid. 102
(sid. 17)
Bild 19: Thomas av Aquino. Bilden är målad ca 200 år efter hans död av Carlo Crivelli 1476.
Tempera på träpannå. Storlek: 61 x 40 cm. Ingår i en så kallad polyptyk, ett altarskåp med flera
bilder i San Domenico in Ascoli. (sid. 22)
National Gallery, London, Storbritannien
Bildkälla: Wikipedia
Bild 20: Italiensk guld florin från Florens. Fram- och baksida. Präglad under perioden 12521531. (sid. 23) Storlek: 19 mm i diameter. Vikt: 3,53 gram.
Foto: G. Hildebrand.
Bildkälla: Kungliga myntkabinettet, Stockholm
Bild 21: Livet är som en pilgrimsfärd, utan säkerhet. Därför är det bäst att inte ta med ägodelar
och pengar på en resa. Så rådder “De goda sedernas bok” från 1400-talet J. Legrant. (sid. 24)
Bildkälla: Samhaber, Ernst: Penningen i kulturhistorisk belysning, 1965, sid. 78
Bild 22: Hamnarbetare. Detalj av träsnitt. Okänd konstnär.
Bildbearbetning: Frédéric Iriarte
(sid. 25)
Bild 23: Penningväxlaren och hans fru. Oljemålning på träpannå av den flamländske konstnären
Quinten Massys. 1465-66. Storlek: 71 x 68 cm. (sid. 26)
Musée du Louvre, Paris, Frankrike
Bildkälla: Wikipedia
Bild 24: Karikatyr över myntförsämringen på 15-1600-talen. Träsnitt. Okänd konstnär.
Bildkälla: Samhaber, Ernst: Penningen i kulturhistorisk belysning, 1965
(sid.27)
Bild 25: Karikatyr över hamnarbetare på 15-1600-talen. Träsnitt. (sid. 28)
Bildkälla: Samhaber, Ernst: Penningen i kulturhistorisk belysning, 1965
Bild 26: Tidig sedel, en så kallad kreditivsedel utfärdad av Palmstruchska banken (även kallad
Stockholm banco) år 1666. Valör: 100 Daler Silvermynt. Storlek: 155 x 195 mm. Det är en av
de första sedlarna i modern mening, det vill säga att den inte var knuten till någon person och
att banken garanterade dess värde. (sid. 28)
Foto: G. Hildebrand.
Bildkälla: Kungliga myntkabinettet, Stockholm
Bild 27: Skivpress för prägling av mynt. Kopparstick från 1771. (sid. 29)
Bildkälla: Samhaber, Ernst: Penningen i kulturhistorisk belysning, 1965, sid. 201
Bild 28: Sänk skatterna och folket ska med glädje hjälpa sin konung med mindre bidrag; det
kommer att frivilligt lämna sina pengar till den kungliga skattkammaren! Detta förmodligen
ironiska kopparstick syftar på Ludvig XIV:s per capita-skatt 1709 under spanska tronföljdskriget.
(sid. 31)
Bildkälla: Samhaber, Ernst: Penningen i kulturhistorisk belysning, 1965, sid. 157
Bild 29: Bancohuset vid Järntorget i Stockholm. ca 1780. Färglagd litografi av Johann Thomas
Hauer (1748-1820). Storlek: 40 x 50 cm. bancohuset inrymde den så kallade Riksens ständers
bank, som grundades 1668 och var en föregångare till dagens svenska centralbank, Sveriges Riksbank. Med sin obrutna verksamhet sedan 1668 är den världens äldsta centralbank. (sid. 32)
Kungliga myntkabinettet, Stockholm
Foto: Frédéric Iriarte
82
Bild 31: Cottonopolis. Så kallades staden Manchester i England, som var ett
internationellt centrum för bomulls- och textilindustrin under 1700- och 1800-talen.
Gravyr av Edward Goodall (1795-1870). Originalet med titeln “Manchester, from Kersal Moor” är
en målning av W. Wylde. (sid. 35)
Bildkälla: Wikimedia
T
A
N
K
A
R
Bild 32: Holmens bruk AB i Norrköping 1858. Målning av Geskil Salomon. Förutom Holmentornet
kan man på bilden se två gula byggnader. Den gula byggnaden till vänster är en klädesfabrik
som brann 1862. Den högra byggnaden är ett stort bomullsspinneri från 1855. (sid. 36)
Originalet ägs av Holmens Bruks AB.
Bildkälla: Wikipedia
O
M
Bild 30: Adam Smith. Okänd konstnär.
Bildkälla: Wikimedia
(sid. 34)
Bild 33: Järnvalsverk. Oljemålning av Adolf Friedrich Erdmann von Menzel 1872-1875. Storlek:
158 × 254 cm. (sid. 37)
Alte Nationalgalerie, Berlin
Bildkälla: Wikipedia.
Bild 34: Wessman barkens jernvägs aktiebolag 1866.
Detalj ur aktiebrev.
Kungliga myntkabinettet.
Foto: Frédéric Iriarte
(sid. 39)
Bild 35: Robert Owen (Sid.40)
Ur: H.F. Helmolt (ed.): History of the World. New York, 1901.
Bildkälla: Wikimedia, som hämvisar till: www.lib.utexas.edu/photodraw/portraits/ University of
Texas Portrait Gallery.
Bild 36: Friedrich Engels 1856.
Bildkälla: Wikipedia
Bild 37: Karl Marx. 1875.
Bildkälla: Wikipedia
(sid. 40)
E
K
O
N
O
M
I
(sid. 41)
Bild 38: Max Weber, 1917, på ett seminarium i Lauenstein. I bakgrunden syns den radikale
författaren Ernst Toller. (sid. 42)
Bildkälla: Wikipedia
Bild 39: William Stanley Jevons
Bildkälla Wikipedia
(sid. 43)
Bild 40: Thorstein Veblen. Foto: Adam Faanes
Bildkälla: Wikipedia
Bild 41: Joseph Schumpeter
The Professor Network
Bildkälla: Wikipedia
(sid. 44)
(sid. 45)
Bild 42: Planeten jorden. (sid.48)
Illustration efter satellitbild: Frédéric Iriarte
Bild 43: Folksamling.(sid.53)
Illustration: Frédéric Iriarte
Bild 44: Ernst Friedrich Schumacher.(sid. 54)
Illustration efter foto: Frédéric Iriarte
Bild 45: Rymdraket.(Sid. 55)
Illustration: Frédéric Iriarte
Bild 46: Manuel Castells. (sid. 56)
Bildkälla: Daidalos förlag, Göteborg
83
U
N
D
E
R
H
I
S
T
O
R
I
E
N
T
A
N
K
A
R
O
M
E
K
O
N
O
M
I
U
N
D
E
R
H
I
S
T
O
R
I
E
N
Bild 47: Datoriserad börsmiljö,
Illustration: Frédéric Iriarte
(sid. 57)
Bild 48: Detalj av baksida på 1 US dollar. (sid. 58)
Pyramiden där toppen säras från basen är ursprungligen en frimurarsymbol. Den omges av två
motton på latin: ”Annuit Coeptis” och ”Novus ordo seclorum” vilket betyder: ”Försynen gynnar
våra åtaganden” resp. “Nya tidens ordning”. Det allseende gudomliga ögat, som framträder.
Bildkälla: Kungliga myntkabinettet, Stockholm
Bild 49: Lars Ingelstam, 2006
Foto: Lars Aronsson.
Bildkälla: Wikipedia
(sid. 60)
Bild 50: Margrit Kennedy. (sid. 60)
Bildkälla: Margrit Kennedys hemsida.
Bild 51: Laura Harmaja på sin 50-årsdag 6.9.1931
Tryckt bild i tidningen Suomen kuvalehti.
Bildkälla: National Muséet Helsinki
(sid 63)
Bild 52: Karin Kock 1932 (sid 63)
Kungliga biblioteket, Stockholm
Foto: Herman Bergne
Bildkälla: Kvinnohistoriska samlingarna, Göteborgs universitet. Portal på bibliotekets hemsida
över temat: Kvinnor i arbete.
Bild 53: Julie Nelson (sid 63)
Bildkälla: Julie Nelson
Bild 54: Vindkraftverk (sid 64)
Illustration: Frédéric Iriarte
Bild 55: Rudolf Steiner som lärare vid en skola för arbetarbildning i Berlin, ca 1900
Bildkälla: Rudolf Steiner archiv, Dornach bei Basel, Schweiz.
(sid 71)
Bild 56: Ylva Hasselberg (sid 72)
Bildkälla: Ylva Hasselberg
Bild 57: Karl Polanyi (sid 73)
Bildkälla: Institut national de la statistique et des études économiques.
Bild 58: Marcel Mauss (sid 73)
Bildkälla: Centre National de la Recherche Scientifique et École des Hautes Études en Sciences
Sociales, Paris.
Bild 59: Collage av sedlar med kända porträtt, t.ex. Drottning Elisabeth av England, George
Washington, Abraham Lincoln, Jakob Fugger. (sid 74-75)
Kungliga myntkabinettet, Stockholm
Digital bearbetning: Frédéric Iriarte
Bild 60: Mynt från olika länder (sida 78)
Bildkälla: Kungliga myntkabinettet, Stockholm
Foto: Frédéric Iriarte
Bild 61: Oskar Broberg (sida 85)
Bildkälla: Oskar Broberg
Bild 62: Didrik Wachenfeldt
Foto: Frédéric Iriarte
(sida 85)
84
TACK
Vi vill speciellt tacka följande institutioner och personer som alla bidragit till
framställningen av denna bok.
För hjälp med framtagning av bilder:
1:e antikvarien Eva Wiséhn vid Kungliga Myntkabinettet i Stockholm
Bibliotèque Nationale de France, Paris, Frankrike
Museiverket, Helsinki, Finland
För framtagning av källmaterial till texterna:
Ekonomisk-historiska institutionen vid Handelshögskolan, Göteborgs universitet
Biblioteket, Teologiska institutionen, Lunds universitet
samt Järna bibliotek som, snabbt och outtröttligt, levererat mängder med böcker
under mer än två år.
För högläsning ur en del aktuella böcker och givande samtal:
Lars-Hugo Jansson, Järna
För hjälp med översättning samt några råd:
Johan Boman, Edmonton, Kanada
För ständigt stöd och uppmuntran:
Fadia Yonan-Wachenfeldt, Järna
För förtroende, intresse och vilja att satsa:
Idé och medlemsstöd, JAK Medlemsbank
För värdefulla synpunkter:
Deltagare vid seminarier där utkast till boken presenterats, JAK-skolorna på
Axvalla folkhögskola
< Oskar Broberg Bild 61
Didrik Wachenfeldt Bild 62 >
85
T
A
N
K
A
R
O
M
E
K
O
N
O
M
I
U
N
D
E
R
H
I
S
T
O
R
I
E
N
JAK Medlemsbank ekonomisk förening
BOX 216
541 25 Skövde
tel: 0500 - 46 45 00
www.jak.se
ISBN-nr: 978-91-633-3159-6