Apollon. Tetradrachma av silver präglat under kung Antiochos IV av Syrien ca 175-164 f.Kr. Vikt: 15,78 gram. Storlek: 33 mm i diameter. Oskar Broberg Didrik Wachenfeldt JAK Medlemsbank PRODUKTION Text Oskar Broberg Didrik Wachenfeldt Bild och formgivning Irréaliste Förlaget, Frédéric Iriarte www.iriarte.info [email protected] Producent JAK Medlemsbank ekonomisk förening Vasagatan 14 Box 216 541 25 Skövde Tel: 0500-46 45 00 Hemsida: www.jak.se Produktionssätt: Internetbok kopplad till JAK meddlemsbank hemsida. Även utskrift av papperskopior för studiebruk inom föreningar och bibliotek. Produktionsdatum: 2008 10 06 ISBN-nr: 978-91-633-3159-6 © JAK Medelmsbank Ek. För. 2 INNEHÅLLSFÖRTECKNING ................................................................ 3-4 FÖRORD ................................................................................................ 5 Kapitel 1: ANTIKENS GREKLAND ~ ~ ~ ~ ~ Uppgång och fall ~............................................................................... 7 Jordbrukets utveckling ~.................................................................... 7-8 Invandrarnas och slavarnas betydelse för ekonomin ~............................ 8-9 Miljökonsekvenser ~............................................................................. 9 Aristoteles om ekonomi – naturlig och onaturlig affärsverksamhet ~....... 10-12 Kapitel 2: MEDELTIDENS EUROPA ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ Marknader och städer växer fram ~................................................... 15-17 Skråväsendet ~.............................................................................. 17-18 Finansiella instrument ~.................................................................. 18-19 Kyrkans protester ~........................................................................ 19-20 Europas skogar försvinner ~............................................................... 20 Tankar om ekonomi under medeltiden ~............................................ 20-21 Thomas av Aquino och tanken om det rätta priset ~............................ 21-24 Kapitel 3: MERKANTILISMEN ~ ~ ~ ~ ~ ~ Nationalstaternas framväxt ~........................................................... 25-27 Upptäckten av nya världen och skapandet av nya slavekonomier ~........ 27-28 Småindustrier och förlagssystem ~................................................... 28-29 Tankar om ekonomi under merkantilismen ~....................................... 30-31 Det mätbara samhället ~.................................................................... 32 Adam Smith och kritiken av merkantilismen ~.................................... 33-34 Kapitel 4: INDUSTRISAMHÄLLET ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ Jordbruksreformer, internationell handel och urbanisering ~.................. 35-36 Ny energi och teknik, nya organisationsformer ~.................................... 37 Nya finansiella instrument, föreningsliv och demokratisk utveckling ~........ 38 Miljöproblemen ~............................................................................... 38 Tankar om ekonomi i industrisamhället: ~.............................................. 38 De sociala reformatorerna – Owen, Marx och Engels ~.......................... 39-41 Kapitalismens försvarare – Max Weber ~............................................ 42-43 Nationalekonomi som exakt och objektiv vetenskap – Stanley Jevons ~.. 43-44 Ekonomi och sociala beteenden – Thorstein Veblen ~............................... 44 Den skapande förstörelsen – Joseph Schumpeter ~................................. 45 Blandekonomi med statliga stödåtgärder – John Maynard Keynes ~........... 46 BNP och tillväxttänkandet ~................................................................. 47 3 α β χ δ ε φ γ η ι ϕ κ λ µ ν ο π θ ρ σ τ υ ϖ ω ξ ψ ζ α β χ δ ε φ γ η ι ϕ κ λ µ ν ο π θ ρ σ τ υ ϖ ω ξ ψ ζ Kapitel 5: INFORMATIONS- OCH TJÄNSTESAMHÄLLET ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ Stat och näringsliv i kris ~.................................................................. 49 Strukturomvandling och globalisering ~............................................ 50-52 Globala utmaningar i den nya världsordningen ~................................. 52-53 Tankar om ekonomi i informations- och tjänstesamhället ~...................... 54 Kritik av det moderna projektet ~..................................................... 54-55 Globaliseringen ~............................................................................... 56 Nyliberalismen ~............................................................................. 57-58 Social ekonomi och kritik av det kapitalistiska systemet ~.................... 59-61 Feministisk ekonomi ~..................................................................... 62-63 Miljöekonomi och ekologisk ekonomi ~.................................................. 64 Terrorekonomin ~............................................................................... 65 EFTERORD.......................................................................................... 66 A. Jordbrukssamhället......................................................................... 66-67 B. Industrisamhället............................................................................... 68 C. Informations- och tjänstesamhället................................................... 68-69 Gåvoekonomin............................................................................... 69-73 INSTUDERINGSFRÅGOR................................................................... 76-77 LITTERATURFÖRTECKNING............................................................. 79-80 BILDFÖRTECKNING......................................................................... 81-84 TACK................................................................................................... 85 4 FÖRORD Det började som en idé om en utställning, sedan funderade vi på en bok och till sist beslöt vi oss för att det fick bli en skrift som enkelt kunde spridas i digital form. Vi ville skriva en lättläst och stimulerande text om ekonomiska idéer genom historien och belysa den med korta kärnfulla citat av ekonomer och andra tänkare. Fokus skulle ligga på att få fram en mångfald åsikter som samtidigt lyfter fram typiska tendenser från olika historiska epoker. Av praktiska och utrymmesskäl har framställningen koncentrerats på den västerländska ekonomiska utvecklingen. Detta kan givetvis ifrågasättas i vår globaliserade värld och en naturlig fortsättning på detta material vore att bredda perspektivet till att inkludera mer av utomeuropeiska perspektiv på ekonomi. Samtidigt är det också vår förvissning att de värderingar som vi lyfter fram har återkommit i många olika kulturer och tidpunkter, fast under något olika skepnader. För att göra citaten mera begripliga och sätta in dem i sitt historiska sam- manhang inleds varje kapitel med en kort ekonomisk-historisk översikt. Syftet med denna är främst att bilda bakgrund till citaten och det som sägs i dem – inte att ge en heltäckande historieskrivning. Observera att en hel del information om bilderna, som inte fick plats inne i texten, finns i bildförteckningen. Textmaterialet har främst tagits fram som ett studiematerial för medlemmar i JAK Medlemsbank, för att användas på nationella och lokala kurser i allmänt folkbildande syfte. Detta hindrar naturligtvis inte att materialet kan användas av andra aktörer och i andra sammanhang, bara det framgår tydligt var materialet kommer ifrån. Vår förhoppning är att det ska kunna läsas av såväl ungdomar som vuxna, ekonomer som icke-ekonomer. Vår utgångspunkt är att ekonomi inte bara handlar om pengar, bokföring och nationalräkenskaper. Ekonomi bör inte heller begränsas till att vara en expertkunskap förbehållet några få utvalda. Tvärtom, ekonomi berör de flesta områden av mänsklig aktivitet och vi är alla med och formar den ekonomi och det samhälle vi lever i. Och för att kunna göra det kan det vara bra att söka inspiration i historien. Om vi lyckas stimulera läsarna till vidare tankar kring ekonomi och samhälle så känner vi oss nöjda. Oskar Broberg, ekonomihistoriker vid Handelshögskolan i Göteborg Didrik Wachenfeldt, småföretagare och skribent, Järna Vi har båda varit verksamma i JAK Medlemsbanks styrelse och deltar i bankens bildningsverksamhet. 5 α β χ δ ε φ γ η ι ϕ κ λ µ ν ο π θ ρ σ τ υ ϖ ω ξ ψ ζ Kapitel 1: ANTIKENS GREKLAND 6 Uppgång och fall G rekland hade antikens kanske mest dynamiska ekonomi. Vid sidan av fenicierna utvecklade grekerna sjöfart och handel över hela Medelhavet, Svarta havet, Mellanöstern och Europa under årtusendet före Kristus. De bildade kolonier runt Medelhavet och Svarta havet, främst på Sicilien och i Syditalien. Jordereformer, politisk demokratisering och prägling av inhemska mynt var viktiga steg i utvecklingen. En stor hamn byggdes i Pireus utanför Aten på den Attiska halvön. D e Attiska bönderna specialiserade sig på vin- och olivodling för export. I verkstäder i Aten gjordes keramik och metallföremål för export, även om verksamheterna förblev småskaliga. De vaser med bildmotiv på, som eftervärlden beundrar som konstföremål, användes som emballage för olika exportprodukter – vin, olja, honung, salt fisk med mera. Genom bildandet av ett militärt försvarssamarbete med stadsstater runt omkring sig skapade Aten ett starkt försvar mot såväl perserna som Sparta, ärkerivalen bland de grekiska stadsstaterna. Genom förbundsintäkterna och genom silver från de egna gruvorna kunde en stark flotta byggas upp och vapensmedjorna fick stora beställningar. A ten var på 400-talet inte längre självförsörjande på livsmedel utan importerade mycket, framför allt spannmål från utlandet. Därigenom uppstod ett handelsunderskott som bara kunde kompenseras genom den inhemska silverutvinningen och präglingen av drachman. Flera krig med Sparta och med perserna gjorde handeln och den nödvändiga livsmedelsimporten osäker. Fattigdom och ökade klyftor mellan innevånarna skapade social oro och många utvandrade. Från högkonjunkturen i mitten av 400-talet f.Kr. till år 315 f.Kr. hade Atens befolkning halverats. Jordbrukets utveckling D et Attiska jordbruket utvecklades efter en jordreform på 590-talet f.Kr. Böndernas skuldKrigshjältarna Ajax och Akilles spelar bördor minskades och den jordägande adelns bräde. Svartfigurig dekoration på grekisk lerkruka från ca 550-525 f.Kr. Bild 4 makt kringskars. I Sparta levde storgodsen kvar men i Attika runt Aten kom småjordbruken att dominera. Den självägande bonden blev något av en symbol för den frihetsälskande Attiska greken – oberoende av andra, självförsörjande, en fri medborgare med rösträtt i statens angelägenheter. D et var under den klassiska tiden på 400-talet som jordbruket kom att specialiseras och effektiviseras på allvar. Odlingsmarkerna utvidgades och träda ersattes med växelbruk. Men de småskaliga jordbruken led efterhand av minskande avkastning 7 α β χ δ ε φ γ η ι ϕ κ λ µ ν ο π θ ρ σ τ υ ϖ ω ξ ψ ζ och hade svårt att klara sig i krigstider och fattigdomen bredde ut sig. Många var skuldsatta och tvingades sälja sina gårdar till storgodsägare vars inflytande på nytt ökade. Bönder flyttade till städerna eller emigrerade. Många tog värvning som legosoldater. En stor del av åkermarken växte igen och förvandlades till betesmarker. En hjälte bland havsgudar och gudinnor. Den Atenske hjälten Theseus omgiven av havsgudarna Nereus och Poseidon och havsgudinnorna Doris och Amfitrite. Detalj av rödfigurig dekor på keramik. Ca 480-470 f.Kr. Bild 5 Invandrarnas och slavarnas betydelse för ekonomin U nder handelns blomstringstid på 400- och 300-talen fanns en avancerad ekonomi med bankväsen, varubörser och bolagsbildningar. Handel, bankverksamhet och verkstäder sköttes i huvudsak av invandrare och före detta slavar. De betraktades med nedlåtenhet av Atens fria medborgare. De hade inte fullständiga medborgerliga rättigheter, kunde inte utöva politiskt inflytande eller äga fast egendom. Däremot hade de rättsligt skydd, betalade låg skatt och kunde i enskilda fall avancera till medborgarskap. S om bankirer hade de stor betydelse eftersom flera grekiska städer hade sina egna myntsystem. Bankirerna tog emot kundernas sparande och skötte deras betalningar. Med ett slags kreditivbrev var det möjligt att betala in hos en bankir och lyfta pengar hos en annan, på annan ort och i annan valuta. S lavar fanns i alla antikens ekonomier från Babylonien till Romarriket. Man fick dem främst genom erövringar, som krigsfångar. Familjer som inte klarade sina skulder kunde också säljas för att ge fordringsägarna betalt. Genom slavarna fick de medborgare som hade råd tillgång till billig arbetskraft. 8 R ika familjer i Aten kunde ha ett femtiotal slavar i sitt hushåll, men ett tiotal var mera vanligt. Slavarna användes inte bara i hushållsarbetet utan hyrdes också ut. Inom näringslivet användes många slavar och även i den offentliga sektorn, till exempel som poliser. En hel del slavar nådde goda positioner inom handel och administration medan andra levde i stor misär, exempelvis arbetarna i silvergruvan i Laurion. Man kan säga att slavarna utgjorde motorn i antikens ekonomi. Herakles och de tjuvaktiga Kerkoperna. Detalj av svartfigurig dekor på keramik. Ca 550-500 f.Kr. Bild 6 Miljökonsekvenser N aturmiljön i Attika kom på sikt att påverkas av den ökande exploateringen. Vid mitten av 400talet f.Kr. var den Atenska statens landområde till stor del avskogat. Återväxten förhindrades av de betande getterna och av den ständiga efterfrågan på ved. På grund av erosionen försvann bergens Orestes hämnd. jord, som avsattes i form av slam Detalj av rödfigurig dekor på keramik. Ca 380-370 f.Kr. Bild 7 längs kusterna. Den ledde också till att många källor torkade ut. Detta ledde i sin tur till minskande avkastning i jordbruket och till kronisk brist på trä och andra skogsprodukter. Den grekiska övärlden. Karta. Bild 8 9 α β χ δ ε φ γ η ι ϕ κ λ µ ν ο π θ ρ σ τ υ ϖ ω ξ ψ ζ α β χ δ ε φ γ η ι ϕ κ λ µ ν ο π θ ρ σ τ υ ϖ ω ξ ψ ζ ARISTOTELES OM EKONOMI – NATURLIG OCH ONATURLIG AFFÄRSVERKSAMHET D et finns få texter bevarade som behandlar hur man såg på ekonomi i antikens Grekland. Filosofen Platon och militären Xenofon framhöll arbetsdelningens och specialiseringens betydelse och därmed övergången från självhushållning till en mer kommersiell ekonomi. Hos Platons elev Aristoteles (384 – 322 f.Kr.) finner vi de mest utförliga reflektionerna. De är i huvudsak samlade i hans verk Politiken, som har daterats till 320talet, alltså i slutet av hans liv. Då var Atens klassiska storhetstid redan förbi. Det forna imperiet hade ockuperats av makedonierna. Aristoteles, som själv hade makedonskt ursprung, hade en tid varit lärare till den ockuperande kungens son, den sedermera berömde härföraren Alexander den store. Med Alexanders erövring av Persien upplevde Grekland sedan en ny blomstringstid och hellenistisk kultur kom att spridas vida omkring. Men Aristoteles levde kvar med ideal från en svunnen tid. I början av Politiken skildrar Aristoteles staten som en naturlig överordnad helhet. Aristoteles Bild 9 Staten består av städer, byar och - som minsta enhet - hushållet. Han fortsätter med att försvara slaveriet eftersom staten naturligt sett måste bestå av härskande och underlydande. De som är mest begåvade med intellekt bör styra och de som är mera begåvade med kroppslig styrka måste lyda de förstnämnda. Sedan kommer han in på själva hushållningen och gör en åtskillnad mellan naturlig och onaturlig affärsverksamhet. Aristoteles belyser detta genom att göra en historisk exposé över utvecklingen från ren naturahushållning fram till internationell handel. I detta sammanhang skiljer han också på en varas bruksvärde och bytesvärde. E tt slag av förvärvande är alltså naturligen en del av hushållningen eftersom det antingen måste finnas eller hushållningen måste se till att det finns ett förråd av de ting som är nödvändiga för livsuppehållet och gagneliga för staten eller hushållets samfällighet. Sann rikedom tycks bestå av dessa ting. Den mängd av en sådan egendom som är tillräcklig för ett gott liv är inte obegränsad. I begynnelsen var människorna jägare, fiskare, nomader med mera och skaffade allt de behövde ur naturen. Sedan uppstod ett överskott som kunde bytas och en byteshandel av varor utvecklades. Den täckte reella mänskliga behov. Därav skaffade man sig vad Aristoteles kallar en sann rikedom, som också var begränsad. Varorna hade ett bruksvärde för dem som använde dem. När de byttes mot andra varor uppstod ett bytesvärde, som inte hade något med funktionen att 10 göra. I takt med att handeln ökade och blev internationell infördes mynten, som enligt filosofen tillkom för att underlätta handeln. Därmed uppstod den onaturliga formen av affärsverksamhet vars mål inte längre är att tillfredställa naturliga behov utan omättliga njutningar och begär efter en obegränsad rikedom i form av pengar. Istället för att hämta rikedomarna från naturen hämtar man dem nu ifrån andra människor genom att bedriva ocker. Denna form av affärsverksamhet kallas i det följande citatet för detaljhandel. I andra översättningar står det krematism, vilket har kommit att bli ett väl använt och värdeladdat begrepp. N är nu myntet hade införts till följd av den nödvändiga byteshandeln, uppstod den andra formen av affärsverksamhet, nämligen detaljhandeln. Den var kanske först helt okomplicerad, men blev senare mer utstuderad, när man genom erfarenhet fick en mer utvecklad kunskap om varifrån och med vilka metoder man skapar störst vinst. Det är därför som affärsverksamheten mest tycks röra sig om pengar och dess uppgift att utröna varifrån man får en mängd pengar; den skapar nämligen rikedom och pengar. Och rikedom definierar man ofta som just en mängd pengar, eftersom affärsverksamheten och detaljhandeln går ut på detta. Men å andra sidan verkar det ibland som om pengar bara är skräp, och endast en konvention med noll och intet till sin natur, eftersom de inte är värda någonting och oanvändbara till nödvändighetsartiklar om dess användare byter ut dem, och eftersom den som är rik på mynt ändå ofta är utan bröd för dagen. Och ändå är det absurt med en rikedom som man kan ha rikligt av fast man dör av svält, alldeles som de berättar i sagan om (kung) Midas, att på grund av hans giriga önskan förvandlades allt, som serverades honom, till guld. Alexander den store. Tetradrachma av silver från tidig hellenistisk tid, ca 336-323 f.Kr. – alltså från den tid då Aristoteles levde. Vikt: 16,73 gram. Storlek: 31 mm i diameter. Tetradrachma = fyra drachmer. Bild 10 Apollon. Tetradrachma av silver. Präglad under kung Antiochos IV av Syrien ca 175-164 f.Kr. Vikt: 15,78 gram. Storlek: 33 mm i diameter. Bild 11 P Zeus. Tetradrachma av silver. Präglad under kung Antiochos IV av Syrien ca 175-164 f.Kr. Vikt: 16,73 gram. Storlek: 31 mm i diameter. Bild 12 engar är för Aristoteles bara ett medel för att förenkla bytesprocessen. Att bygga upp vinster och ta ränta för utlåning av kapital är enligt Aristoteles helt förkastligt och onaturligt. Han reflekterar också över idén om ett rättvist pris när han säger att den som handlar ska ha lika mycket både före och efter en affär. Han är också positiv till privat ägande. 11 α β χ δ ε φ γ η ι ϕ κ λ µ ν ο π θ ρ σ τ υ ϖ ω ξ ψ ζ α β χ D δ ε φ γ A η ι ϕ κ λ µ ν ο π θ ρ σ τ υ ϖ ω ξ ψ ζ etaljhandeln /.../ klandras med rätta, ty dess tillgångar kommer inte av naturen utan från andra. Därför avskyr man med all rätt ocker eftersom dess vinst kommer av pengarna själva och inte av det som pengarna inrättades för. Myntet uppfanns ju för byteshandelns skull men avkastningen förökar myntet självt. Därav fick den också sitt namn, ty avkomman är lik sina föräldrar och avkastningen är mynt som föds av mynt. Därför är denna form av kommersiell verksamhet den mest naturvidriga. ristoteles kritiska inställning till affärsverksamhet och uppbyggandet av vinster ser ut som en protest mot hans samtid och ett återknytande till de fria grekernas ideal under den klassiska tiden. Hans inställning till slaveriet är främmande för dagens människor men förståelig om man tänker på slaveriets betydelse för den antika ekonomin. Att kritisera det skulle ha varit ungefär som att kritisera användningen av maskiner och fossila bränslen i vår tid – åtminstone för ett par decennier sedan innan man började diskutera oljekrisen på allvar. Men vad säger Aristoteles till oss idag? Ger han oss en varning, att inte låta ekonomin bli för abstrakt och tappa kontakten med verkligheten? Samtliga citat är hämtade ur Bok 1 i Aristoteles bok Politiken. Aristoteles Bild 13 12 13 α β χ δ ε φ γ η ι ϕ κ λ µ ν ο π θ ρ σ τ υ ϖ ω ξ ψ ζ Kapitel 2: MEDELTIDENS EUROPA 14 I detta kapitel behandlas delar av Europas ekonomiska historia från cirka 500 – 1500 e.Kr., alltså den period som kommit att kallas medeltiden. Vi begränsar framställningen till att tala om utvecklingen inom handels- och finansväsen. Det är i huvudsak detta fält som berörs i de tankar och citat som presenteras längre fram i kapitlet. R ent allmänt kan sägas att medeltidens första 500 år domineras av en i huvudsak penninglös ekonomi, uppbyggd av lokala ekonomiska enheter. I dessa lokala enheter rådde ett utvecklat system av beroendeförhållanden och fördelning av arbetsuppgifter, det så kallade feodalsystemet. I toppen fanns världsliga eller kyrkliga dignitärer. De förstnämnda var furstar, som skötte försvar av den lokala domänen samt sålde sina tjänster till kungen. Under dem fanns arrendatorerrespektive livegna bönder som skötte lantarbetet. Betalningar skedde mest i form av jordbruksprodukter. I takt med att utmarker och nordligare delar av Europa befolkades uppstod en mera självständig bondeklass, som var mer självägande och själv kunde bestämma odlingens inriktning. Marknader och städer växer fram t a n k a r o m e k o n o m i u n d e r Nederländska ordspråk. Oljemålning på träpannå av den nederländske konstnären Pieter Bruegel den äldre, 1559. Bild 16 15 h i s t o r i e n t a n k a r U o m I e k o n o m i r överskottet av jordbruksprodukter växte lokala marknader fram redan under tidig medeltid. Marknaderna återkom på bestämda platser och bestämda tider av året, oftast i anslutning till religiösa fester och firandet av olika helgon. Efterhand uppstod regionala marknader och på 1200-talet kom de internationella marknaderna – en av de mest kända låg i Champagne, nordost om Paris. På 1400-talet blev Brügge ett nytt viktigt internationellt handelscentrum och senare under 1500-talet Antwerpen. talienarna utvecklade handeln på Medelhavet genom Mellanöstern och Orienten, speciellt sedan korstågen hade ökat kontakterna åt detta håll. Venedig och Genua blev viktiga hamnstäder. Handeln i norr kring Östersjön och Nordsjön dominerades av Hansan, ett förbund främst mellan Nordtyska städer som Hamburg och Lübeck, men där också exempelvis Visby och Bergen ingick. F urstarna uppmuntrade mässorna eftersom den ökade kommersen gav skatte- hyresintäkter. Furstar i olika regioner tävlade med varandra: Lyon tävlade med och Genève, Flandern tävlade med Brügge och så vidare. Kring marknadsplatserna växte nya städer upp, vid sidan av de som redan fanns sedan antiken. Köpmännen bildade sina egna stadsdelar vid sidan av hantverkarna. u n d e r h i s t o r i e n Fram- och baksida. Silverdenar från Karl den stores tid 812-814. Myntet funnet på Adelsö-Björkö. Storlek: 19,7 mm i diameter. Vikt: 1,9 g. Bild 17 16 D e långväga köpmännen, framför allt från Italien, grundade filialer i till exempel London och Paris. Vid sidan om handeln blev de viktiga penningutlånare till furstar och kungar, som i utbyte gav handelsprivilegier och skattelättnader. Köpmännen växlade också valutor och då valutorna oftast var lokala fanns det ett stort behov av denna verksamhet. Köpmännen fann sig inklämda mellan statsmännens beskattning och kyrkans moraliska påbud och förbud. Deras vinster beskattades och enligt kyrkan skulle de helst inte göra någon större vinst. Köpmännen kom ur olika samhällsskikt och handlade med alla. De köpte upp jordbruksprodukter av bönderna, hantverksprodukter i städerna, distribuerade och sålde, gjorde vinster och köpte lyxartiklar som såldes till furste- och kungahusen. Även kyrkan var beroende av handeln. L yxartiklarna kom främst från länderna kring östra Medelhavet – Levanten som den också kallades – samt Östafrika och Orienten, främst Indien, Persien och Kina. Därifrån köptes vax, tennplåtar, asfalt, elfenben, kryddor, parfymer, läkemedel, färgämnen, lim, tråd, socker, sidentyger, alun och ädelstenar. Det mesta var produkter som lätt kunde fraktas långa sträckor. Från Syditalien och Sicilien exporterades spannmål och vin och från norr kom mest textilier, livsmedel, skogs- och gruvprodukter. En del av detta såldes vidare till Levanten. Sillen kom till största delen från de Skånska kustvattnen. Fisken saltades av tyska köpmän och såldes sedan vidare västerut till Nederländerna och England och söderut via till exempel Champagne. Silver hämtades främst från gruvor i Tyskland och i Böhmen. Allt eftersom tygtillverkningen rationaliserades genom uppfinningar som spinnrock och vävstolar, kunde tillverkningen industrialiseras vilket skedde först i Flandern och senare i de Norditalienska städerna. t a n k a r o m e k o n o m i u n d e r Borgare betalar statsskatten till räntmästaren. Träsnitt av H. Schäufelein. Bild 18 17 h i s t o r i e n t a n k a r o m e k o n o m i u n d e r h i s t o r i e n Italienska köpmän köpte flamländskt tyg men skaffade sig senare rättigheter till ullexporten från England och gjorde sedan själva tyger och yllekläder, som såldes över hela Europa. Varor som tidigare importerats från Orienten, som papper, började tillverkas i Europa. Orientaliska produkter som bomull, färgämnen, tropisk frukt, siden och socker, började odlas i Sydeuropa. Alun som var en viktig ingrediens vid tygfärgning började brytas på 1460-talet utanför Rom. Portugiserna utforskade Västafrika på 1400-talet, hämtade guld och slavar och byggde upp stora sockerplantager på Madeira, San Tomé och Kap Verde-öarna. Skråväsendet E n typisk företeelse under medeltiden var skråväsendet. Detta var de olika yrkesgruppernas intresseorganisationer och sådana hade funnits redan i romarriket och de återuppstod troligtvis under 1000-talet. Inom skråna satte man upp kvalitetsnormer för verksamheten och regler för lärlingsutbildningen som skydd mot konkurrens utifrån. Man hade också stödverksamhet för sina medlemmars familjer, när personer blev sjuka eller kom på obestånd. Den religiösa moralen genomsyrade livet, vilket skapade förtroende och gemenskap – med andra ord ett betydande socialt kapital. Samtidigt innebar skråväsendet en broms mot flera innovationer. Så försökte till exempel franska kopister, som skrev av dokument för hand, länge att motarbeta införandet av boktryckarkonsten – en teknisk nymodighet på 1400-talet, som kom att revolutionera informationsspridningen. Finansiella instrument I takt med att marknaderna växte ökade behovet av rationella betalningsmedel. Kungar och furstar letade efter rationellare metoder att driva in skatter än genom ersättning i natura. Myntslagerier växte fram i anslutning till marknaderna och det fanns många av dem mellan Rhen och Loire redan på 900-talet. På 1200-talet introducerades silver och guldmynt. Köpmännen skötte transport och växling av mynt. På marknaderna fanns det också köpmän, som förde bok över köp- och försäljning mellan kunderna, stämde av och reglerade betalning i reda pengar först när marknadssäsongen var över. Eftersom mynten var tunga och opraktiska att hantera infördes system med pappersväxlar. De var lätta att transportera och kunde växlas in på andra platser. Den kringgick dessutom kyrkans förbud mot ocker. Nya låneformer, så kallade kreditivbrev, dök också upp. V äxande affärsverksamhet över långa avstånd och stora investeringar gjorde det viktigt med riskspridning och överblick. De tidiga bolagen var ofta av projektkaraktär och tidsbegränsade. Ett antal personer gick samman, satsade och lovades utdelning efter lönsamma affärer. Omkring år 1300 skapades den första dubbla bokföringen med uppdelning på resultatkonton, balansering i debet och kredit som kontrollmetod. Denna bokföring gav överblick men var också mer tidskrävande. Längre fram skapades också sjöförsäkringarna i Genua, vilket möjliggjorde riskfyllda och långväga transporter över haven. Femprocents-avtalet, som var ett slags handelsbolag, infördes på 1460-talet och godkändes 1515 av katolska kyrkan och betraktades därmed inte som ocker. 18 P å lånemarknaden formaliserades verksamheten först mot slutet av medeltiden. Problemet var kyrkans förbud mot att tjäna pengar på pengar. För affärsidkare som gjorde stora investeringar och för furstar och kungar som satsade stort på militär upprustning var detta ett problem. Det löstes främst genom att judarna, som inte omfattades av kyrkans påbud, skötte låneverksamheten. Detta var också nödvändigt eftersom judar från och med 1100-talet förbjöds att producera varor. Speciellt kortfristiga lån sköttes av judar runt om i Europa tills de fördrevs från England omkring 1290 och från Frankrike i början av 1300-talet. De efterträddes av köpmän från Italien och Sydfrankrike. Dessa hittade som regel sätt att kringgå ränteförbudet genom att kalla räntan för gåva genom att skriva ett högre belopp än vad som betalats ut eller genom att sätta tidigare återbetalningsdatum än det faktiska för att kunna begära så kallat skadestånd. I Sydeuropa fortsatte judarna sin verksamhet men de höga lånekostnaderna skapade reaktioner. På 1400-talet startade kyrkliga stift i Spanien räntefria banker med egendom som säkerhet. En gren av franciskanerorden grundade icke vinstdrivande pantlåneinstitut och fick påvens tillstånd att ta fem procents ränta. Syftet var att knuffa undan judarna vilket inte lyckades eftersom dessa var skickligare på att ordna säkerheter. Systemet med pantbanker spred sig till Flandern mot århundradets slut och synen på ränta luckrades upp. Städerna engagerade sig i verksamheten och en del banker blev stora. Monte dei Pasci, grundad i Siena 1472, finns kvar idag i statlig ägo. Den är idag Italiens fjärde största bank. Kyrkans protester S tädernas styrelser försökte under senmedeltiden att införa viss priskontroll på baslivsmedel och införde också förbud mot export av spannmål under kristider. Under högkonjunkturen på 1200-talet växte företagen i storlek och förenklade tillverkningsprocesser för textilier medförde sjunkande priser. Stor befolkningsökning under samma tid ledde till ökade livsmedelspriser, samtidigt som god tillgång på arbetskraft ledde till sjunkande löner. Denna utveckling gynnade jordägare och köpmän, men var negativ för bönder och lantarbetare. Denna tendens bröts efter den kraftiga befolkningsminskningen som kom i kölvattnet på pestepidemierna på 1300-talet. Arbetskraften blev mer sällsynt och eftertraktad. På kreditmarknaden varierade räntekostnaderna kraftigt beroende på var i Europa man tog lånet. D et är mot denna bakgrund man bör förstå kyrkans häftiga reaktioner. Teologerna oroade sig för prisutvecklingen på varor. Eftersom de flesta marknaderna var små och lokala var utbudet i regel begränsat. Den mängd av konsument-organisationer och statliga verk som idag bevakar konkurrens och prisbildning fanns inte. Vad som fanns var ett rättvisemedvetande som byggde på traditionella seder och bruk samt religiösa normer. 19 t a n k a r o m e k o n o m i u n d e r h i s t o r i e n t a n k a r o m e k o n o m i u n d e r h i s t o r i e n T ill bilden hör också ett omfattande tullväsen. Varje stad hade sina tullar. Den långväga köpmannen som reste till lands eller på hav och floder hann passera många tullar på sin väg vilket fördyrade hans produkter. Bristen på enhetliga myntsystem gjorde också sitt till. Det var en gyllene tid för vinstgivande växlingsverksamhet, eftersom det var svårt för utomstående att bedöma om växlaren var en ockrare eller inte. Europas skogar försvinner H är ska också sägas något om hur miljön förändrades under medeltiden. Ännu på 1000-talet täcktes Europa av stora skogar. Men på bara tvåhundra år fram till år 1300 försvann stora delar av skogarna från Syd- och Västeuropa. Kungar och furstar bevarade mindre skogspartier för sin vilddjursjakt men i övrigt var avskogningen massiv. Man röjde och svedjade för att skapa odlingsoch betesmark. Man hämtade bränsle för hushåll och småindustrier, framför allt metallhantering. Skeppsbyggeriet krävde mycket timmer. Till slut måste trä importeras från bland annat Skandinavien. TANKAR OM EKONOMI UNDER MEDELTIDEN K öpmän och penningväxlare hade ingen hög status i medeltidens Europa. Deras yrke betraktades framför allt av kyrkans män som lika ”smutsigt” som färgarens, legoknektens och de prostituerades. Därför hade ekonomiämnet heller ingen plats på städernas lärosäten. Pengar sågs mest som ett nödvändigt ont och skulle inte missbrukas. Ändå har vi sett hur omfattande handeln var och hur mycket den kom att utvecklas. Den folkliga sedvanerätten satte som regel ingen gräns för vinstdrivande handel och penninghantering. Enligt den romerska rätten, som levde kvar i Sydeuropa, var mindre räntor tillåtna. Kyrkans administratörer var inte heller så nogräknade. Teologerna, däremot, angav en strängare ton. De stödde sig på Bibeln och äldre kyrkliga lagar – så kallad kanonisk rätt. I såväl Gamla som Nya Testamentet finns flera verser som dels förespråkar ett liv i enkelhet utan större materiell rikedom och dels förbjuder ocker: O m du lånar ut pengar till en landsman, till en nödlidande i mitt folk, skall du inte göra som ockraren och kräva ränta av honom. Gamla Testamentet, Andra Mosebok, kapitel 22, vers 25 O ch skall ni ha tack för att ni lånar åt dem som ni tror kan betala tillbaka? Också syndare lånar åt syndare för att få samma belopp tillbaka. Nej, älska era fiender, gör gott och ge lån utan att hoppas få igen. Då skall er lön bli stor, och ni skall bli den Högstes söner, ty han är själv god mot de otacksamma och onda. Nya Testamentet, Lukasevangeliet, kapitel 6, verserna 34 - 35 A ll ränta, alltså inte bara ockerränta, var från början en dödssynd. Detta befästes vid kyrkomötet i Nicea år 325. År 806 slog Karl den store fast, att både kyrkans 20 män och lekmän skulle följa doktrinen. Därmed fick den även en världslig tillämpning. De medeltida teologerna – skolastikerna – hämtade även argument från antik filosofi, främst Aristoteles, som menade att ränta stred mot naturrätten eftersom den förutsatte att pengar kunde föröka sig. Vid flera kyrkomöten infördes restriktioner och medgivanden allteftersom handeln växte och samhälls-ekonomin blev allt mer komplicerad: Andra Laterankonciliet 1139 förklarade att ocker var en synd; Påven Alexander III fördömde inteckningsränta 1180; Fjärde Laterankonciliet slog fast 1215 att endast judar kunde hänvisa till den romerska rätten; Påven Gregorius IX dömde ut sjölån som ocker 1236 eftersom ersättningen var fastställd på förhand. S amtidigt mildrades kritiken mot ockret. I handböcker för biktfäder märks under 1100-talet en tyngdpunktsförskjutning från själva ockret till avsikten med detsamma. Om avsikten var god kunde bestraffningen mildras. Skärselden infördes som en ny vistelseort i livet efter döden och här fick ockraren en möjlighet att renas och därmed hoppas på en framtid i paradiset istället för i helvetet. Den ökande lånehanteringen började göra det möjligt att tänka i banor om ersättning för det rent administrativa arbetet och kompensation för dröjsmål med betalningen, utebliven vinst och låneförluster. K yrkan befann sig i en svår situation mellan å ena sidan ökad utslagning i samhället och å andra sidan den ökande handeln. Utslagningen skapade social oro då arbetslösa lantarbetare drogs till städerna som tiggare. Nyandliga rörelser, exempelvis katharer och tiggarordnar, utmanade kyrkans ställning. Det talades allt mer om rätt pris och rättvisa löner på 1200-talet. Thomas av Aquino och tanken om det rätta priset E n central gestalt bland skolastikerna var den italienske dominikanermunken Thomas av Aquino (ca 1225-1274). Han byggde många av sina resonemang på den kanoniska rätten, men också på Aristoteles filosofi som hade återupptäckts genom avskrifter som spridits genom arabvärlden till lärosätena i Europa. Hos Aristoteles finns, som vi tidigare sett, fördömandet av ocker, tankar om ett rätt pris men också försvar av det privata ägandet. Thomas av Aquino skiljer också på naturrätt och sedvanerätt (jus naturale och jus gentium). Ekonomin hänförs i huvudsak till den senare kategorin. Det är en rättspraxis som skapats av människor. I det första av de båda citat som vi ska presentera fördömer Thomas ockret och speciellt i form av räntor på penninglån. Citatet är hämtat ur kommentarer till det sjunde budordet, Du skall icke stjäla, i Tio Guds bud. Till stöld räknar Thomas när någon tar egendom från någon annan, när en arbetsgivare inte betalar ut lön till sin anställde, när affärsmän fuskar med mått och vikter eller när värdshusvärden häller vatten i vinet. Så kommer Thomas fram till ockret och penningutlåningen. Här skiljer Thomas på ägande och användning. Tankegången är något kryptisk men syftet är klart. Pengar är främst ett betalningsmedel som byter ägare när det lämnas bort. Man ska inte kunna fortsätta att hävda äganderätten och ta betalt för användningen – utlåningen - av pengar. 21 t a n k a r o m e k o n o m i u n d e r h i s t o r i e n t a n k a r o m e k o n o m i u n d e r h i s t o r i e n M en du kan möjligtvis säga: Varför kan jag inte ’hyra’ ut pengar på samma sätt som en häst eller ett hus? Man måste säga, att felet ligger i det som säljs för pengar. När det gäller ett hus, finns det två saker att skilja på, nämligen föremålet och användningen. Och det är en sak att äga huset och en annan att använda det. Därför kan jag sälja användningen av huset särskilt utan att sälja huset självt. Så förhåller det sig med alla dylika saker. Men därav följer, att om det finns något som endast existerar däri att det kan användas och användningen medför att det skingras så kan inte det behandlas på samma sätt som huset. Men pengar använder vi genom att ge bort dem och mat genom att äta den. Och om du då säljer användningen av dessa nyttigheter säljer du dem två gånger. § 1294 ur kommentarer till det sjunde budordet, Du skall icke stjäla, i Opuscula teologica, (på svenska: Förklaringar över den kristna tron, 1990) S enare i sitt stora verk Summa theologiae har Thomas i viss mån modifierat sin inställning till ersättningar i samband med penninglån. Grundinställningen är klar: att begära extra ersättning i form av pengar i samband med lån är detsamma som ocker. Det är däremot tillåtet för låntagaren att ge frivilliga gåvor eller gentjänster, som inte avtalats på förhand och helst inte kan mätas i pengar. D et är också tillåtet för långivaren att bli kompenserad för eventuella förluster i samband med lånet, om dessa kan täckas av vinster som låntagaren gjort på låneaffären. När långivaren deltar i finansiering av projekt som drivs av affärsmän och hantverkare ställer sig saken också något annorlunda: D en som lånar ut pengar överlämnar ägorätten till låntagaren med tillhörande risker och kravet att göra en fullständig återbetalning. Därav följer att långivaren inte har rätt att begära någonting extra. Den som å andra sidan anförtror sina pengar åt en köpman eller hantverkare i ett slags partnerskap överlämnar inte äganderätten. Därmed tar han själv risken i samband med att köpmannen handlar och hantverkaren arbetar. Långivaren har därför rätt att be om sin del av vinsten i ett projekt i proportion till sitt deltagande. Thomas av Aquino Bild 19 22 I Summa Theologiae ägnar Thomas dels ett avsnitt åt varuhandeln, dels ett åt krediter – se ovan. När det gäller varuhandeln tar han dels upp prisfrågan, om det är rätt att ta ut vinster, och dels om säljarens ansvar och skyldigheter att redovisa brister hos en vara. Vi märker här hur Thomas både försöker försvara säljarens och köparens rättigheter: E n person som erbjuder någon annan att köpa en vara kan utsätta denne för fara eller förlust genom att erbjuda honom något som är trasigt i de fall det rör sig om produkter som kan orsaka förlust eller fara. Förlust kan uppstå när handelsvaran skulle ha fått ett lägre pris på grund av felet men inte fått priset tillräckligt sänkt; och fara kan uppträda när felet på varan gör den svår eller skadlig att använda, t.ex. när någon säljer en lam häst i stället för en god springare, en häst som ramlar omkull istället för en stabil häst, eller möglig och t.o.m. giftig mat istället för mat av bra kvalitet. Om inte sådana fel är uppenbara och säljaren inte visar på dem, är försäljningen bedräglig och otillåten och säljaren är tvungen att ersätta skadan. Där å andra sidan bristerna är uppenbara, som när en häst bara har ett öga, eller där andra personer kanske kan använda varan även om köparen inte kunde det och där säljaren dessutom gör en korrekt nedsättning av priset, är han inte tvungen att redovisa bristerna. Under sådana omständigheter har säljaren rätt att se till sina egna intressen och hålla tyst om bristerna eftersom köparen kan frestas att pressa ned priset mera än vad som är motiverat med tanke på varans brister. T homas ser inte handel och vinster som syndiga och förkastliga i sig. Det är syftet det kommer an på och vad vinsten används till: H andeln betraktad isolerad har något skamligt över sig så länge den inte syftar till att täcka riktiga och nödvändiga behov. Ändå står vinsten, som är handelns syfte, utanför tanken på något rätt eller nödvändigt, står utanför tanken på något lastbart eller som är emot dygden. Därför finns det inget som hindrar att vinsten underordnas en verksamhet som är nödvändig eller till och med riktig. Det är på detta sätt som handeln blir försvarbar. Detta kan exemplifieras med mannen som skapar blygsamma handelsvinster för att täcka sitt hushåll eller som hjälp till de fattiga. Eller till och med för den som sköter sin affärsverksamhet i allmänhetens intresse, för att försäkra att landet inte förbrukar nödvändiga förråd och som gör en vinst för att täcka sitt arbete och inte för vinstens egen skull. C itaten är hämtade ur Summa Theologiae, avsnitt 2a2ae, fråga 77 och 78. Originalet skrevs 1262 -74. (engelsk översättning - New York 1975) Italiensk guld florin från Florens. Fram- och baksida. Präglad under perioden 1252-1531. Storlek 19 mm i diameter. Vikt: 3,53 gram Bild 20 23 t a n k a r o m e k o n o m i u n d e r h i s t o r i e n t a n k a r N o m S e k o n o m i är är då ett pris rätt? Jo, när både köpare och säljare tjänar lika mycket. Grundprincipen är att ingen ska sko sig på den andres bekostnad. Men hur ska man då kunna avgöra detta. Det framgår att Thomas ser monopolbildning och tvång som ett problem. Han efterlyser ett allmänt omdöme (communis aestimatio) som av vår tids uttolkare har setts dels som att det behövdes en oberoende medlare i affärsuppgörelserna och dels att marknaderna konkurrensutsattes mera för att motverka monopol och godtycklig prissättning. lutligen förespråkade Thomas ett privat ägande, trots att det var föga utbrett under hans tid. Stödet för det fanns inte att hämta i naturrätten – Gud hade givit sin skapelse till hela mänskligheten – men för att stimulera den enskildes engagemang var det berättigat att tillåta privat ägande, förutsatt att det sköttes med förstånd och för det allmänna bästa, inte för egoistiska syften. u n d e r h i s t o r i e n Livet är som en pilgrimsfärd, utan säkerhet. Därför är det bäst att inte ta med ägodelar och pengar på en resa. Så råder “De goda sedernas bok” från 1400-talet J. Legrant. Bild 21 24 Kapitel 3: MERKANTILISMEN 25 T A N 1500 – 1800 e.Kr. K slutet av 1700-talet myntade den franske politikern och revolutionären A I Mirabeau begreppet ”système mercantile” vilket också togs upp av den engelske R nationalekonomen Adam Smith vid samma tid. Deras kritik vände sig mot nära O M E K O N O M I tre hundra år av ekonomisk verksamhet. Perioden har vissa gemensamma drag som vi här ska presentera i korthet. Nationalstaternas framväxt I slutet av medeltiden trädde europeiska monarker fram med ambitioner att bilda större politiska enheter. Dessa måste försvaras mot andra monarker och mot inre anarki från lokala furstar. Krig var det stående medlet för att behålla nationell styrka och enhet och de ekonomiska framstegen var till stor del biprodukter av kampen mellan staterna. Krigföringen var kostsam och mycket fantasi lades ned på att skaffa pengar genom olika skatter, tullar, lån och plundringar av institutioner och nya världsdelar. Karl V av Spanien satte sitt rike i konkurs vid flera tillfällen för att bli av med skulder till italienska och tyska bankirer. I norden var det Gustav Vasa som stod för enhetssträvandena i början av 1500talet. Han hämtade mycket av sitt kapital genom plundring av katolska kyrkans rikedomar. U N D E R H I S T O R I E N Penningväxlaren och hans fru. Oljemålning på träpannå av Quinten Massys. 1465-66. Bild 23 26 M ed bildandet av nationalstaten kunde man skapa inre enhet och skydd mot omvärlden. Den inre enheten kunde bestå i utveckling av goda transport- och kommunikationsmöjligheter, enhetlig valuta, vikter och mått, enhetlig handelsrätt och stor arbetsstyrka. Tullhinder togs bort för att skapa en rörlig inre marknad. Nationalstaten skulle vara självförsörjande på baslivsmedel, ha en stark här och flotta, bra hamnar och handelsflotta. Staten skulle dessutom ha ett förråd av internationell valuta i form av guld och silver. T A N K A R O M E K O N O M I Karikatyr över myntförsämringen på 15-1600-talen. Träsnitt. Bild 24 Upptäckten av nya världen och skapandet av nya slavekonomier S jöfarare utforskade nya kontinenter och speciellt betydelsefullt för handeln blev utforskandet av Amerika. Spanjorer och portugiser utvann guld och silver i stora mängder som skeppades över till Europa. Plantager för socker och bomullsodling etablerades. Till gruvdrift och odling användes mängder av inhemska slavar. När dessa minskat kraftigt i antal, på grund av omänsklig behandling och sjukdomar som följde i kolonisatörernas spår, började man att hämta slavar från Afrika. Spaniens koloniala rikedomar spreds sedan vidare över de andra länderna i Europa, genom att dessa länder ökade sin handel med Spanien. 27 U N D E R H I S T O R I E N T A N en nya världen var alltså en källa till både väldiga naturresurser och eftertraktade K D ädelmetaller. Många nya grödor och produkter överfördes från den nya till den världen, däribland kakao, majs, potatis och tomater. Européerna, å sin A gamla sida, förde med sig konsten att odla bananer, vete, ris, socker, kaffe och bomull. R Man förde också med sig nya husdjur: nötkreatur, hästar, getter och grisar, som O M var okända i den nya världen. Med kolonisatörerna följde också nya sjukdomar; gula febern, malaria och smittkoppor. Dessa hade tidigare varit okända i den nya världen och därför slog de kraftigt mot ursprungsbefolkningarna. Från Amerika fördes syfilisen till Europa och Asien. E K O N O M I U N Småindustrier och förlagssystem D edan i slutet på medeltiden växte industrier fram, till exempel tygindustrier i E R Flandern. Köpmän investerade dels i massproduktion i småindustrier i städerna, också i hemindustrier ute på landsbygden. Eftersom lantbruket i Mellaneuropa R men var mera säsongsbetonat än i de södra delarna lämpade sig hushållen bra för Karikatyr över hamnarbetare på 151600-talen. Träsnitt. Bild 25 H I S T O R I E N Så kallad kreditivsedel. En tidigsedel utfärdad av Palmstruchska banken år 1666. Bild 26 tillfällig produktion av hantverksprodukter. Med sina låga omkostnader kunde hemindustrierna konkurrera med de skråbundna hantverkarna i städerna. De större industrierna anställde mera outbildad arbetskraft och ofta kvinnor vilket skapade en arbetarklass som också stod utanför skråväsendet. Därmed uppstod en större dynamik på marknaden, som inte funnits under medeltiden. Uppdelningen i köpmän och producenter, där de förstnämnda tillhandahåller kapital, råvaror och ibland också verktyg till producenten och sedan tar hand om och säljer de färdiga produkterna, kallas allmänt för förlagssystem. Det innebar en flexibel och decentraliserad produktion med låga lokal- och administrationskostnader. Metoden var kostnadseffektiv och passade för de växande internationella marknaderna i Europa. Det passade bra inom vissa branscher och för produkter som inte krävde så stora specialkunskaper eller investeringar i utrustning. Dessa förändringar utgjorde i viss mån förstadiet till industrisamhällets framväxt. 28 En gryende kapitalism S jälva ordet kapitalism är av sent datum, troligen från 1900-talets början. Men fenomenet som sådant kan urskiljas och beskrivas tidigare. Fernand Braudel skiljer mellan tre olika ekonomier i sin framställning av kapitalismens framväxt – självhushållningen, de lokala marknaderna resp. handelskapitalismen. Enligt Braudel dominerade självhushållningen ända fram till slutet av 1700-talet. Som ett komplement till denna utvecklades lokala och regionala konkurrensutsatta marknader – vilka vi har berättat om i kapitlet om medeltiden, och denna utveckling fortsatte under merkantilismen. Men vid sidan av dessa marknader opererade också storköpmän som skötte kontakterna mellan producenter och konsumenter direkt utan flera mellanhänder. Ett bra exempel är de som vi nyss berättat om i samband med förlagssystemet. Men vi finner dem också i egenskap av långväga köpmän, som skaffade lyxartiklar till de europeiska furste- och kungahusen. Dessa köpmän utgjorde en liten exklusiv grupp vars verksamhet inte var konkurrensutsatt på samma sätt som marknaderna och ofta omgavs av ett stort hemlighets-makeri. De kunde bygga upp enorma vinster. De kunde ge producenter betalt i förskott. De investerade i olika slag av verksamheter, alltifrån handel och hantverk till gruvindustrin, spekulerade i fastigheter och mark och bedrev bankverksamhet. Typiska representanter är de florentinska familjerna Bardi, Peruzzi och Medici, Sydtysklands Fugger och fransmannen Jacques Cæur. Renodlade finanskapitalister framträder först på 1800-talet. T A N K A R O M E K O N O M I U N D E R Skivpress för prägling av mynt. Kopparstick från 1771. Bild 27 29 H I S T O R I E N T A N TANKAR OM EKONOMI UNDER MERKANTILISMEN K deologerna under den merkantilistiska epoken var ofta själva affärsidkare och A I administratörer. De förespråkade en statsstyrd ekonomi som gynnade det inhemska i konkurrens mot yttervärlden. De merkantilistiska idéerna kan sammanfattas R näringslivet i tre begrepp – bullionism, handelsbalans och protektionism. ullionismen innebar att samla så mycket som möjligt på guld och silver. O B Detta kunde man som Spanien göra genom att hämta hem metallerna från M kolonier. Andra länder gjorde det mest genom handel och även genom sjöröveri, vilket var vanligt vid denna tid. Bullionismens huvudtes var att hellre importera än exportera guld och silver. En medelväg blev senare att spendera av metallerna för att köpa råvaror som kunde förädlas, säljas och inbringa ännu mera ädelmetaller. E K andelsbalansens talesmän betonade att exporten skulle vara större än importen. O H Man förutsatte ofta att priserna inte påverkade handelsvolymen vilket stämde till i förhållandet mellan moderländer och kolonier, där de förra dikterade N exempel villkoren under monopolartade former. O rotektionismen innebar att öka det egna landets produktionsförmåga genom M P att införa skyddstullar mot import av konkurrerande produkter. Man stiftade I lagar för att stimulera inhemsk varuproduktion, genom att begränsa råvaruexport och gynna råvaruimport. Tanken var att förädling av produkterna skapar mera arbetstillfällen. Man importerade kunnig arbetskraft och dessutom försökte myndigheter och arbetsgivare att hålla lönerna nere och betona en enkel livsföring. Det var bättre att exportera lyxvaror och motverka inhemsk lyxkonsumtion. För att inte bli för beroende av andra länder strävade man efter självförsörjning av livsmedel. U N D n vältalig företrädare för merkantilismen var den engelske ekonomen Thomas E E Mun (1571 – 1641). Hos honom finner vi inte de moraliska omdömen, som R präglade våra tidigare citat. Mun var medlem av det engelska Ostindiska Kompaniet (East India Company). Han utvecklade en teori om hur man skulle räkna ut växelkurser mellan olika valutor och ägnade stor tankemöda åt att genomskåda marknadens mekanismer, allt i syfte att främja den egna statens och dess inhemska marknads intressen. I sitt mest kända verk ”Englands Treasure By Forraign Trade” riktar sig Mun till hans majestät konungen med goda råd om hur rikets affärer ska skötas: H I S ven om ett kungadöme kan berikas genom gåvor eller inköp från andra T Ä länder är ändå dessa intäkter osäkra och obetydliga när de väl kommer. Det O vanliga sättet att öka vår rikedom och vårt välstånd är därför genom att bedriva utrikesoch här måste vi alltid iaktta följande regel; att värdemässigt sälja mera R handel till utlänningar varje år än vi konsumerar från dem. I E N 30 Antag att vi i detta kungadöme hade ett överflöd på kläde, bly, tenn, järn, fisk och andra varor och att vi kunde exportera överskottet till utlandet till ett värde av tjugotvå hundra tusen pund, med vilka vi från andra sidan haven vore i stånd att köpa och hämta hem utländska varor för vår egen användning och konsumtion till ett värde av tjugo hundra tusen pund. Om vi på vederbörligt sätt följer denna regel i vår handel kan vi vara säkra på att vårt kungadöme årligen skall bli två hundra tusen pund rikare och det tillfaller oss i form av ädla metaller eftersom den del som inte tillfaller oss i form av varor måste tillfalla oss i form av ädla metaller.” Ur kapitel 2 i England’s Treasure by Forraign Trade, or The Balance of Our Forraign Trade is the Rule of Our Treasure (ung. Englands skattevinster genom utrikeshandel, eller Balansen i vår utrikeshandel är måttstocken på vår rikedom.) skriven på 1620-talet och publicerad 1664. T A N K A R O M E K O N O M I U N D E R Ironisk kritik av per capita-skatten, La Taxe par Teste. som infördes 1709 under Ludvig XIV av Frankrike. Bild 28 31 H I S T O R I E N T A N Det mätbara samhället K n viktig del av de merkantilistiska ekonomernas arbete blev att kunna leverera A E statistiska data om rikets välstånd till de styrande. Tidigt ute var engelsmannen R William Petty (1623-1687). Den tidens statistik hade mest politiska syften och håller knappast för en nutida kritisk granskning. Främst gällde det uppgifter om folkmängden eftersom dennas storlek sågs som ett bevis på landets välstånd. Sålunda yttrade den svenske ekonomen Anders Nordencrantz (1697-1772): O M En myckenhet fattige människor är ett lands rikedom. ur Arcana Oeconomiae et commercii 1730, s. 145 E Det var också i Sverige som den första egentliga befolkningsstatistiken kom K igång. Goda förutsättningar fanns redan genom prästernas plikt att föra bok över bröllop och begravningar från år 1686 och framåt. På Vetenskapsakademins O dop, inrådan inrättades Tabellverket 1749 och över det en statlig myndighet, Tabellför att leda arbetet. Tabellkommissionen gick 1858 upp i Statistiska N kommissionen, Centralbyrån (SCB), som fungerat sedan dess. Därmed har Sverige en kontinuerlig från 1749 och fram till våra dagar, vilket är unikt i hela O befolkningsstatistik världen. M I U N D E R H I S T O R I E N Bancohuset vid Järntorget i Stockholm, ca 1780. Färglagd litografi av Johann Thomas Hauer. Bild 29 32 Adam Smith och kritiken av merkantilismen A vslutningsvis ska vi skildra en av merkantilismens kritiker, som också inleder vad man brukar kalla den klassiska perioden inom nationalekonomin. Adam Smith (1723-1790) var från början moralfilosof. Han blev tongivande för den liberala hållningen, som betonade individens och näringslivets frihet gentemot en reglerande stat. Smith var kritisk mot statliga regleringar av främst tre skäl. För det första infördes många statliga regleringar under påtryckningar från enskilda aktörer inom industri och handel som främst ville skydda sina egna yrkesskrån och monopol än att se till det allmänna bästa. För det andra var inte statliga tjänstemän kompetenta att detaljstyra och ge råd till näringsidkare och för det tredje tillhörde tjänstemännen den improduktiva klassen i samhället, som tärde på nationens överskott och vars kostnader måste hållas nere. Smith förespråkade vad han kallade den naturliga friheten, frihet att välja yrke, bostadsort och var man ville bedriva affärer. Människor styrdes av sin strävan efter egennytta och om denna fick friare spelrum skulle ändå ekonomin reglera sig själv utan statlig styrning liksom styrd av en ”osynlig hand”. Dessa tankegångar har ofta citerats sedan dess trots att skildringen av en osynlig hand bara förekommer på ett ställe i Smiths huvudverk An Inquiry into the Nature and Causes of the Wealth of Nations (En undersökning av folkens välstånd dess natur och orsaker) från 1776. V arje människas naturliga strävan, att ständigt förbättra sin ställning är en livsprincip inom samhällsorganismen och att denna princip i många riktningar förmår avvärja eller avhjälpa de skadliga följderna av en näringspolitik som präglas av både väld och våld. En sådan politik kan visserligen mer eller mindre fördröja men sällan helt hämma ett folks naturliga framåtskridande i rikedom och välstånd än mindre föranleda tillbakagång. (del II, sid. 106-107) S mith var dock inte en dogmatisk förespråkare för laissez-farre-politik – alltså att staten inte skall blanda sig i hur ekonomin fungerar. Han var snarare en pragmatiker och kunde väga fördelar och nackdelar mot varandra. Angående Europas handel med Amerika var han mycket kritisk vilket framgår av följande citat. E uropéernas barbariska orättfärdighet gjorde dock en händelse, som borde ha blivit välsignelsebringande för alla, ruinerande och fördärvlig för flera av de olyckliga länderna. A dam Smith menade att människors naturliga drift att köpslå med varandra under historien hade lett till att de delade upp arbetsuppgifterna och specialiserade sig. Och ur specialiseringen växte ett komplext samhälle fram där varor och tjänster byttes mot varandra. Smith såg arbetsdelningens betydelse för den ekonomiska utvecklingen men också dess baksida i form av meningslösa arbetsuppgifter. Här föregrep Smith den teori om arbetets alienation i det moderna industrisamhället som Karl Marx sedan utvecklade. I citatet framgår också att staten, enligt Smith, har en viktig roll att spela i förhållande till näringslivet. 33 T A N K A R O M E K O N O M I U N D E R H I S T O R I E N T A N K A R O M A llt eftersom arbetets delning går framåt blir sysslorna för den stora massan av folket, som ska leva av arbetet, allt mer specialiserade. Och ofta kommer de att bestå blott av några få stundom av en eller två mycket enkla förrättningar. Men förståndsutvecklingen hos de allra flesta människor står i nödvändigt samband med deras vanligaste sysselsättningar. /.../ Skickligheten i sitt yrke synes han på så vis ha förvärvat på bekostnad av sina intellektuella, moraliska och fysiska krafter. Och det är just det som de fattiga arbetarna, d.v.s den stora massan av folket, kommer att göra om inte regeringen bryr sig om att vidtaga åtgärder för att förhindra det. (del II sid. 130-131) A E K O N O M I lla tre citaten hämtade ur An Inquiry into the Nature and Causes of the Wealth of Nations, 1776 (på svenska: En undersökning av folkens välstånd dess natur och orsaker, 1909-1911) U N D E R H I S T O R I E N Adam Smith Bild 30 34 Kapitel 4: industrisamhÄllet 35 t a n k a r o m e k o n o m i u n d e r h i s t o r i e n i ndustrisamhällets framväxt var ingen språngvis process utan skedde stegvis. I England var man tidigt ute med mekaniserad storproduktion inom bomulls- och järnindustri från andra hälften av 1700-talet. Tyskland genomgick en relativt snabb industrialisering, framför allt inom kemisk industri, från mitten av 1800talet. Länder som Sverige och USA kom igång på allvar först mot slutet av 1800-talet och i ännu snabbare takt än föregångarna. Idag, hundra år senare, industrialiseras stora delar av Ostasien medan Afrika ännu får betraktas som en världsdel där jordbrukssamhällena dominerar. Vi låter perioden avslutas för Västeuropas del cirka 1975 då den tunga massproducerande industrin började avvecklas, omvandlas eller flyttas ut till andra världsdelar. jordbruksreformer, internationell handel och urbanisering e ffektivisering av jordbruket och ökad internationell handel är viktiga förutsättningar för industrisamhällets framväxt. På så sätt kunde färre människor arbeta med livsmedelsproduktion och därmed frigöra arbetskraft till andra verksamheter. Den ökade utrikeshandeln minskade också behovet av att vara självförsörjande. Handelsöverskott innebar ökade kapitalintäkter som kunde investeras i kostsamma industri- och kommunikationsprojekt. b efolkningsökning, urbanisering och nya livsstilar hör också till bilden. Det var framför allt den minskade barnadödligheten som spädde på folkmängden. Landsbygdens gårdar kunde inte längre sysselsätta den växande befolkningen. Skråväsendena utmanades och luckrades upp av fria hantverkare och industrier som tillsammans med den ökande handeln skapade nya samhällen och städer. Inte minst i Tyskland växte städerna snabbt under 1800-talet. Livet i tätorterna med en mer fast och hektisk dygnsrytm och tydlig uppdelning mellan arbete och fritid skapade nya livsmönster. Genom den tekniska utvecklingen skapades nya konsumtionsvaror som inte funnits tidigare. Holmens bruk AB i Norrköping 1858. Målning av Geskil Salomon. Förutom Holmentornet kan man på bilden se två gula byggnader. Den gula byggnaden till vänster är en klädesfabrik som brann 1862. Den högra byggnaden är ett stort bomullsspinneri från 1855. Bild 32 36 Järnvalsverk. Oljemålning av Adolf Friedrich Erdmann von Menzel 1872-1875. Bild 33 ny energi och teknik, nya organisationsformer t ekniska uppfinningar, nya energikällor och kommunikationsmedel är andra viktiga faktorer. I den första fasen var det ångmaskinerna som effektiviserade produktionen och kommunikationen. Dessa eldades med stenkol vilket skapade en gruvindustri för kolutvinning. Mot slutet av 1800-talet kom vad som brukar kallas den andra industriella revolutionen med elkraft och petroleum som nya energikällor för att driva el- och explosionsmotorer. Den tunga industrin kunde utvecklas på allvar. Nya kommunikationsmöjligheter uppstod genom telefonen, bilen och så småningom flygplanen. En teknisk höjdpunkt i industrisamhället var utvecklingen av rymdfarkosterna och de första landstigningarna på månen i slutet av 1960-talet. d e storföretag med många anställda som växte fram under 1800-talet krävde en mera avancerad organisation. De växande städerna krävde också en mer omfattande planering och byråkrati. Inom industrin drevs arbetsdelningen så långt som möjligt till att omfatta enkla och klart definierade arbetsmoment och löpande band byggdes upp. Genom strikta regler och kontroller övervakades produktionen. Organisationerna byggdes upp hierarkiskt i flera nivåer. På så sätt kunde outbildad arbetskraft användas på verkstadsgolvet och administrativa utbildningar växte fram för att tillgodose kompetensen på de högre nivåerna. I de tidiga industrierna användes ofta barnarbetare. 37 t a n k a r nya finansiella instrument, fÖreningsliv och demokratisk utveckling o m a e k o n o m i u n d e r h i s t o r i e n Finansiella institutioner som banker, börser och försäkringsbolag växte och fick en mycket större betydelse än de haft tidigare. Stora kapitaltransaktioner skulle administreras. Banker och börshus blev stora palats som skulle symbolisera rikedom och säkerhet. De finansiella flödena gynnades av de internationella valuta-samarbeten som växte fram – först inom ramen för den klassiska guldmyntfoten fram till 1:a Världskriget och sedan Bretton-Woods-systemet från slutet av 2:a Världskriget. ktiebolagsformen fick sitt nuvarande utseende i slutet av 1800-talet och fick en enorm betydelse för möjligheten att samla riskkapital och förenkla ägarbyten. På så sätt kunde den skicklige oavsett klassbakgrund bygga upp enorma kapitalförmögenheter. n ya samarbetsformer utvecklades i civilsamhälle, politik och näringsliv. Föreningslivet växte kraftigt och drev bildningsverksamhet, hälso- och fackliga frågor. Därmed skapades en viktig grogrund för en demokratisk utveckling och strävan mot ett mera jämlikt samhälle. miljÖproblemen Ö kad belastning på miljön är, sett i dagsläget, den kanske allvarligaste konsekvensen av industrisamhällets utveckling. Det fanns varnande röster redan på 1800-talet men det egentliga uppvaknandet kom först på 1960-talet, i slutet på vad vi betecknat som industrisamhällets epok. Det är först under de senaste decennierna som man har börjat göra något åt de snabbt växande problemen. Men hur mycket kopplar vi ihop miljöproblemen med vårt ekonomiska tänkande, vårt konsumtionsbeteende och inställning på maximal energiutvinning, massproduktion och tillväxttänkande? tankar om ekonomi i industrisamhÄllet i ndustrisamhället blev den tid då vetenskap och forskning kom att utvecklas mycket starkt. Tankarna om de fyra grundelementen inom naturfilosofin avlöstes av en atomistisk världsbild och parallellt med detta växte också mera individualistiska synsätt fram i den akademiska världen. Samhället sågs allt mera som uppbyggt av likvärdiga minsta enheter eller individer. Ekonomin som varit ett ämne under moralfilosofin etablerades som fristående ämne vid universiteten, som nationalekonomi eller politisk ekonomi. Under 1900-talet växte många företagsekonomiska och administrativt inriktade utbildningar fram. Det var främst de så kallade klassiska och senare neo-klassiska ekonomerna som anlade det individualistiska perspektivet där den nyttomaximerande ’economic man’, den fria viljan och den fria självreglerande marknaden stod i centrum. Mot denna idéströmning kom andra som betonade kollektivets, auktoriteternas och statens betydelse för att bevara balans och enhet och motverka atomiseringen av tillvaron. I industrisamhällets skugga skapades en stor social misär i storstädernas slumområden men också ett nyvaknat medvetande om sociala frågor och hur de kan lösas. 38 de sociala reformatorerna – owen, marx och engels l åt oss börja där med industrireformatorn Robert Owen (1771-1858), som byggde upp ett litet idealsamhälle kring sitt bomullsspinneri New Lanark utanför Glasgow i Skottland i början av 1800-talet. Han byggde sunda bostäder och ordnade utbildning för arbetarna och deras barn. Han propagerade mot barnarbete, för kortare arbetsdag och startade den första landsomfattande fackföreningsverksamheten i England. Å tta timmars arbetsdag är tillräckligt för alla människor. Rätt ordnat ska det vara nog för att ha råd med ett rikligt förråd av mat, kläder och tak över huvudet, alltså till livets nödtorft och att envar under resten av tiden har rätt till utbildning, rekreation och sömn. Ur: ledsatserna till Owens Society för Promoting National Regeneration, 1833. Wessman Barkens jernvägs aktiebolag 1866. Detalj ur aktiebrev. Bild 34 39 t a n k a r o m e k o n o m i u n d e r h i s t o r i e n u tbilda vilken befolkning som helst på ett rationellt sätt och de kommer att bli rationella. Förse dem med anständiga och användbara arbetsuppgifter och de kommer i stor utsträckning att föredra dessa framför ohederliga och skadliga yrken. Det är utan tvekan i varje regerings intresse att tillhandahålla sådana utbildningar och arbeten och det är lätt att förverkliga båda två på en gång. Ur: A New View of Society (En ny syn på samhället). Essäer 1813-18. Robert Owen Bild 35 m en det var inte alla som nöjde sig med goda förebilder och småskaliga bygemenskaper. Hela samhället måste förändras i grunden. När Karl Marx (18181883) och Friedrich Engels (1820-1895) formulerade sitt Kommunistiska manifest år 1848 gav de en karakteristik av industrisamhällets utveckling, med globalisering, urbanisering, priskonkurrens och ekonomiska kriser. Dessutom utsåg de en måltavla för all sin kritik, det moderna borgerskapet (bourgeoisin), som de menar de kommer att tillintetgöras av de krafter som det själv frambragt och av den klass som det själv undertryckt – industriproletariatet. Marx och Engels längtade tillbaka till ett starkt ordnat och toppstyrt samhälle likt det som fanns under feodalismen, fast utan gårdagens klassindelning. Friedrich Engels Bild 36 40 d et borgerliga samhället, som framtrollat så mäktiga produktions- och samfärdsmedel, liknar häxmästaren, som icke förmådde behärska de underjordiska makter han själv frambesvurit. Sedan årtionden är industrins historia en historia om de moderna produktionskrafternas uppresning mot de moderna produktionsförhållandena vilka utgör livsvillkoren för bourgeoisin och hennes klassvälde. Det är tillräckligt att nämna handelskriserna vilka i sin periodiska återkomst allt mera hotade att ställa hela det storborgerliga samhällets existens ifråga. Under handelskriserna tillintetgörs inte bara en stor del av de frambragta produkterna utan även av skapade produktionskrafter. Under kriserna utbryter en social epidemi, som under varje tidigare period skulle ha förefallit som en orimlighet, överproduktionens epidemi. Ur: Det kommunistiska manifestet, 1848. Avsnitt 1. t a n k a r o m e k o n o m i u n d e r Karl Marx Bild 37 41 h i s t o r i e n t a n k a r o m kapitalismens fÖrsvarare – max weber i polemik mot Marx och Engels idéer framträdde den tyske sociologen och nationalekonomen Max Weber (1864-1920). Han underströk att girighet inte var någon specifikt kapitalistisk företeelse och att kapitalism funnits i alla tider. Det som var speciellt för den västerländska kapitalismen var enligt Weber just kombinationen av puritansk religiositet och rationellt tänkande, som var viktiga förutsättningar för den västerländska ekonomins framgång i kombination med ett demokratiskt samhälle med fria individer. Just kombinationen av moralisktreligiösa värden med ekonomisk framgång togs väl emot av affärsidkare i alla läger. e k o n o m i u n d e r h i s t o r i e n Max Weber. I bankgrunden Ernst Toller Bild 38 f örvärvsbegär, strävan efter vinst, efter vinst i pengar, efter största möjliga vinst i pengar, har i och för sig ingenting alls att göra med kapitalism. Denna strävan har funnits och finns hos kypare, läkare, kuskar, konstnärer, prostituerade, korrupta ämbetsmän, soldater, stråtrövare, korsfarare, spelhålebesökare, tiggare – man kan säga hos ’all sorts and conditions of man’, under alla tidevarv i alla jordens länder, där den objektiva möjligheten därtill på något sätt har förelegat eller föreligger. Det hör till kulturhistoriens ABC att man en gång för alla avstår från denna naiva begreppsbestämning. Ett ohejdat förvärvsbegär är på intet sätt liktydigt med kapitalism och ännu mindre med dess anda. Kapitalism kan rentav vara liktydigt med att man betvingar eller åtminstone rationellt tempererar denna irrationella drift. Men förvisso är kapitalism identiskt med strävan efter vinst i kontinuerlig, rationell kapitalistisk affärsverksamhet, efter ständigt förnyad vinst, efter räntabilitet. Ty det måste den vara. Inom en kapitalistisk ordning som omfattar hela ekonomin skulle ett enskilt kapitalistiskt företag vara dömt till undergång om det inte orienterade sig efter chanserna att uppnå räntabilitet. /.../ 42 Men i västerlandet har man dessutom i modern tid lärt känna en helt annan typ av kapitalism, som inte har utvecklats någon annan stans på jorden, den rationellt kapitalistiska organiseringen av formellt fri arbetskraft. På andra håll finner man endast förstadier till detta system. Ur avsnittet Västerlandets orienteringsbana, som ingår i Kapitalismens uppkomst, utgiven på svenska 1986, vilken innehåller ett urval ur Gesammelte Aufsätze zur Religionssoziologie, som utkom 1920. nationalekonomi som exakt och objektiv vetenskap – stanley jevons u nder det starka inflytandet från naturvetenskapen och strävandet efter objektiva analyser påverkades också nationalekonomer och andra samhällsvetare under slutet av 1800-talet att använda mera strikta metoder och teorier. Ett tydligt exempel är engelsmannen Stanley Jevons (1835-1882) som tillämpar matematiska modeller i sin forskning. Fokus flyttade från producenter till konsumenter. Hur styrs konsumenternas köpbeteende av priserna? Hur kan mänskliga behov och behovstillfredsställelse mätas? För Jevons var det viktigt att se ekonomin isolerad från exempelvis politiska aspekter. d et är uppenbart att om nationalekonomin alls ska vara en vetenskap måste den vara en matematisk vetenskap. Det finns mycken fördom mot försök att införa matematikens språk och metoder inom någon gren av moralvetenskaperna. Många människor tycks tro att naturvetenskaperna utgör det rätta området för den matematiska metoden och att moralvetenskaperna kräver någon annan metod – jag vet inte vilken. Min ekonomiska teori är emellertid rent matematisk till sin karaktär. Eftersom jag tror att de kvantiteter som vi har att göra med måste vara utsatta för kontinuerlig variation tvekar jag inte att använda den tillämpliga delen av matematiken ehuru den involverar det djärva hänsynstagandet till oändligt små kvantiteter. William Stanley Jevons Bild 39 43 t a n k a r o m e k o n o m i u n d e r h i s t o r i e n t a n k a r o m e k o n o m i u n d e r h i s t o r i e n Teorin utgörs av en tillämpning av differentialkalkylen på de välbekanta begreppen förmögenhet, nytta, värde, efterfrågan, utbud, kapital, ränta, arbete och alla andra kvantitativa begrepp, som hör till den dagliga näringsflyten. Eftersom den fullständiga teorin inom nästan varje annan vetenskap innefattar användningen av differentialkalkylen så kan vi inte ha en riktig ekonomisk teori utan dess hjälp. Det tycks mig som om vår vetenskap måste vara matematisk helt enkelt för att den handlar om kvantiteter. Ur: A Theory of Political Economy, 1871. ekonomi och sociala beteenden – thorstein veblen e konomen och sociologen Thorstein Veblen (1857-1929) reagerade på den renodlade ekonomiska analysen och myntade begreppet neoklassiker på Jevons m.fl, i samma anda. Veblen lyfter fram psykologiska motiv för människors ekonomiska beteende. I de citat som valts från honom visar han på hur det uppstått en klyfta mellan dem som sysslar helt konkret med produktion av varor och tjänster och dem som satsar sitt kapital i verksamheterna. Kapitalägarna har fokuserat sitt intresse till att handla om ren vinstmaximering och deras verksamhet har fått en upphöjd status i samhället. d et industriella systemet utgör den materiella grundvalen för den moderna civilisationen, och företagandet är den drivkraft som levandegör denna grundval. Dagens ekonomi organiseras genom det ”kapitalistiska systemet” eller ”det moderna industriella systemet” som det också kallas. Dess kännetecken, och på samma gång de krafter genom vilka det dominerar dagens kultur, är tillverkningsprocessen och investeringen i vinstsyfte /.../ Om man från en teoretisk synvinkel betraktar civilisationens utveckling och hur den fortlöper i nuet, och därmed också i den närmaste framtiden, så är ingen kulturfaktor till närmelsevis lika viktig som företagaren och hans verksamhet. Ur: The Theory of Business Enterprise (Teorin om företagande) 1904. Thorstein Veblen Bild 40 44 e t a n k a r Ur: Absentee Ownership and Business Enterrprise in Recent Times (Senare tiders aktiebolag med passivt ägarskap) 1923. o m tt bolag som satsar pengar i industriproduktion anställer teknisk expertis för att leda arbetet och övervaka de processer i vilka de investerade medlen används, och ur vilka dess inkomst (indirekt) härrör. Men bolaget i sig är inte en organisation med teknisk personal och dess verksamhet har ingen teknologisk innebörd. Dess ändamål är inte produktivt arbete utan vinstgivande affärer. Det handlar inte om hantverkskunnande utan om saluförande /.../ Det är en ägandeform med syfte att uppnå vinst på motpartens bekostnad. den skapande fÖrstÖrelsen – joseph schumpeter e n annan kritiker av den traditionella klassiska och neoklassiska teorin var österrikaren och sedermera Harvardprofessorn Joseph Schumpeter (1883-1950). För Schumpeter var det entreprenörer och deras innovationer som skapade ekonomisk utveckling. Genom sitt risktagande och satsningar på nya idéer skapade entreprenörer nya marknader och förstörde gamla. k apitalismen är alltså till sin natur en form eller en metod för ekonomiska förändringar. Den är aldrig stationär och kan heller aldrig vara det. Denna evolutionära karaktär hos den kapitalistiska processen beror inte enbart på att det ekonomiska livet utspelar sig i en social och naturlig miljö som förändras och därigenom förändrar det ekonomiska handlandet. Detta faktum är viktigt och förändringarna, krig revolutioner etc, betingar ofta industriella förändringar men de är inte deras främsta drivkrafter. Inte heller beror denna evolutionära karaktär på någon förment automatisk ökning av befolkning och kapital eller på nyckfulheterna i det monetära systemet. Den grundläggande impuls som sätter igång den kapitalistiska motorn och fortsätter att driva den kommer från de nya konsumtionsvarorna, de nya metoderna för produktion eller transport, de nya marknaderna, de nya formerna för indutriell organisation, som den kapitalistiska företagsamheten skapar. /.../ Öppnandet av nya marknader utländska eller inhemska och den organisatoriska utveckling från verkstaden och fabriken till företag som US Steel belyser samma process av industriell mutation, om jag får använda denna biologiska term, som oupphörligen revolutionerar den ekonomiska strukturen inifrån, oupphörligen förstör den gamla, oupphörligen skapar en ny. Ur: Capitalism, socialism and democracy 1942. På svenska; Om skapande förstörelse och entreprenörskap. I urval av Rickard Svedberg. City university press, 2000, sid. 67. 45 Joseph Schumpeter Bild 41 e k o n o m i u n d e r h i s t o r i e n t a n k a r o m e k o n o m i u n d e r h i s t o r i e n blandekonomi med statliga stÖdÅtgÄrder – john maynard keynes b örs- och bankkrascherna med efterföljande depression och arbetslöshet under mellankrigstiden visade på marknadens sårbarhet. I öst växte en totalitärt styrd statsekonomi fram i Sovjetunionen. I väst satsade man på olika former av statliga stödprogram. Den svenska modellen såg dagens ljus. Den kanske mest vältaliga och inflytelserika företrädaren för denna form av så kallad blandekonomi var engelsmannen John Maynard Keynes (1883-1946). I sitt grundläggande verk ”Allmän teori om sysselsättning, ränta och pengar” från 1936 betonar han sysselsättningens och konsumtionens betydelse för ekonomin. Arbetslöshet och överdrivet sparande bromsar upp utvecklingen. Här räcker det inte med enskilda privata stödinsatser. Det behövs statliga kraftåtgärder i form av olika sysselsättnings-projekt för att få igång ekonomin igen. Där gör det inte så mycket om staten tillfälligt ökar sina låneskulder. Inflation ses inte heller som något problem eftersom man ser ett samband mellan inflation och ökad sysselsättning. Och det är ju bättre än motsatsen – sjunkande priser och arbetslöshet. p yramidbyggen, jordbävningar, ja t.o.m krig kan bidra till att höja välståndet om de politiska ledarnas uppfostran efter den klasiska ekonomins principer står hindrande i vägen för lämpligare metoder. Det är egendomligt att iaktta hur det vanliga sunda förnuftet i sin strävan att undvika orimliga slutsatser har kommit att föredra de helt och hållet slösaktiga formerna av lånefinansierade utgifter framför delvis slösaktiga former i vilka man är benägen att bedöma efter strikt affärsmässiga principer just därför att de inte är helt och hållet slösaktiga. Så t.ex. godtar man hellre arbetslöshetsunderstöd som finansieras med upplåning än finansiering av förbättringsarbeten till en räntesats som understiger den gängse, och det sätt att gräva hål i jorden som kallas för guldgrävning och som inte blott på intet sätt ökar världens reala rikedom utan till på köpet medför arbetsuppoffring är den mest acceptabla av alla lösningar. Om finansministeriet skulle fylla gamla buteljer med sedlar och gräva ner dem på lämpligt djup i övergivna kolgruvor som sedan fylldes till randen med sopor från städerna och gav den privata förtagssamheten tillfälle att gräva upp sedlarna igen enligt de beprövade laissez-faireprinciperna – rätten härtill skulle givetvis förvärvas genom arrendering av den sedelförande mark en – behövdes det inte finnas någon arbetslöshet och tack vare återverkningarna härav skulle onekligen samhällets realinkomster liksom dess kapitaltillgångar bli avsevärt större än för närvarande. Det skulle förmodligen vara förnuftigare att bygga hus och dylikt men om detta stöter på politiska och praktiska svårigheter skulle den ovan skildrade metoden vara bättre än ingenting. Ur: General Theory of Employment, Interest and Money (Allmän teori om sysselsättning, ränta och pengar) 1936. Kap. 10 46 bnp och tillvÄxttÄnkandet d en ekonomiska debatten har under andra hälften av 1900-talet präglats starkt av användningen av BNP-måttet. Bruttonationalprodukten är, enkelt beskrivet, ett statistiskt mått på ett lands samlade produktion av varor och tjänster under ett år. Nationalräkenskaper i någon form har funnits länge men på 1940-talet restes krav på att hitta ett enhetligt räknesätt för att kunna skapa en internationell statistik och dessutom för att kunna beräkna storleken på medlemsländernas bidrag till FN. Liknande krav framfördes också inom OECD och IMF. Inom EU har man gått mycket långt för att få exakta och jämförbara siffror. Samtidigt finns det fortfarande skillnader i beräkningarna globalt sett. Det var först 1990 som de forna kommunistländerna började närma sig de västerländska räknemetoderna. b NP-måttet är alltså ett mått under utveckling. Ur det perspektivet kan det verka olyckligt att det har fått spela så stor roll i den politiska debatten, som ett sätt att mäta och jämföra olika länders tillväxt. Statistiska Centralbyrån i Sverige har i sina rapporter betonat att BNP per capita, delat på antalet invånare, inte är något mått på välfärd. BNP-måttet säger ingenting om hur resurserna är fördelade på ett lands innevånare. Det är heller inget kvalitativt mått – ökade kostnader för brottsbekämpning och städning av nersmutsad miljö ger tillväxtsiffror likaväl som produktion av ”positiva” tjänster. BNP säger heller ingenting om förbrukningen av realkapital i form av naturresurser och därmed uppmuntras kortsiktiga vinster och slösaktiga beteenden. d et har framförts alternativa sätt att räkna länders välstånd. Ett av dem som har fått mest spridning är Human Development Index (HDI), som syftar till att mäta ett lands utvecklingsgrad inom tre områden: livslängd, kunskapsnivå och levnadsstandard. Måttet utvecklades av ekonomerna Mahbub ul-Haq (19341998) och Amartya Sen (f. 1933) och används sedan 1990 i FN.s årliga utvecklingsrapporter. HDI fungerar relativt väl när man diskuterar utveckling i de fattigare delarna av världen, medan de små skillnaderna mellan de rika länderna gör måttet mindre lämpligt för att jämföra exempelvis Sverige och Holland. d et är värt att notera, att tillväxttänkandet är ungefär lika gammalt som BNPmåttet. Före 1940-talet talade ekonomer mera om begränsade resurser och framför allt i de socialistiska lägren talade man om rättvis fördelning. Tillväxttänkandet skapade en förenklad, mindre konfliktfylld och ljusare framtidsbild. Alla kunde vinna på tillväxten, såväl fattiga som rika. Såväl marknadsliberala som socialistiska politiker har talat om tillväxtens betydelse. Redan 1932 betonade Gunnar Myrdal (1898-1987) att socialpolitik var en investering, inte en kostnad, och att den till och med skapade tillväxt på sikt. Myrdal myntade begreppet produktiv socialpolitik, som blev viktigt i den socialdemokratiska argumentationen för att rättfärdiga en utbyggd offentlig sektor. Välfärdsstatens kriser under 70talet gjorde det emellertid omöjligt att tala om socialpolitikens tillväxtskapande förmåga. Istället behöll man kravet på god ekonomisk tillväxt för att kunna ha råd att bygga ut tryggheten och omsorgen om de sämst lottade. 47 t a n k a r o m e k o n o m i u n d e r h i s t o r i e n INFORMATIONSOCH TJÄNSTESAMHÄLLET Kapitel 5: 48 H T A N K A R N O M är ska vi behandla utvecklingen från 1970-talet och framåt. Vi har valt rubriken informations- och tjänstesamhället. Perioden har också kallats för det postindustriella samhället eller den tredje industriella revolutionen. Vilken rubrik man väljer beror naturligtvis på vad man vill betona. Vi har valt att fokusera på vad som är kvalitativt nytt, nämligen hur information sprids och förskjutningen av tyngdpunkten från industri- till tjänsteyrken. Perspektivet är i huvudsak västerländskt men också mera internationellt än i de tidigare kapitlen. är det gäller de ekonomiska teorierna kommer vi att lyfta fram flera nya riktningar, exempelvis miljöfrågor, könsroller, socialt kapital och räntefri ekonomi. Den gamla polariseringen mellan öst och väst, planekonomi och marknadsekonomi, har allt mer kommit att ersättas av en polarisering mellan ett tänkande i lokalt/globalt, nord/syd och rika/fattiga länder. Det till synes allenarådande kapitalistiska systemet utmanas av aktörer som vill betona miljömässiga, kulturella, och nationalistiska värden framför de strikt ekonomiska. Detta tar sig uttryck både i fredliga och militanta former, som terroristaktioner och bildandet av internationella nätverk. Aktörer i den så kallade tredje världen visar sig allt mer inflytelserika både ekonomiskt och politiskt. Stat och näringsliv i kris 1 970-talet präglades av genomgripande omvandlingar på flera nivåer – såväl politiskt, ekonomiskt, kulturellt som teknologiskt. Den massproducerande industrin uppvisade vikande lönsamhet på grund av stelbent organisation och ökande konkurrens från företag utanför västvärlden. Samtidigt drev starka fackföreningar och offentlig sektor krav på löneökningar och ökade skatter. Allmänt ökat välstånd och konsumtion drev upp priserna. De offentliga satsningarna framför allt inom vård, skola och omsorg blev större och kostsammare. De offentliga organen skuldsatte sig också allt mera. Denna utveckling märktes tydligt i Sverige, men var typisk för de flesta europeiska och nordamerikanska ekonomierna. Som en ytterligare belastning kom chockhöjningen av oljepriserna 1973-1974 och 19781979 som slog hårt mot redan vacklande och energikrävande industrier. S amtidigt pågick det kalla kriget mellan öst och väs. USA utkämpade ett kostsamt krig i Vietnam som finansierades med lån och ökade skuldsättningen. Detta undergrävde dollarns roll som ankare för det internationella valutasamarbetet. Basprodukter som vete, soja och olja såldes i dollar och dessa chockhöjdes för att kompensera dollarns sjunkande värde. Även kriget i Palestina påverkade OPEC-ländernas beslut att fyrdubbla priset på olja 1973-1974. I nom kulturlivet, på universiteten, inom konst, litteratur och musik skedde en radikalisering och många olika gräsrotsrörelser bildades: freds-, feminist-, miljöoch nyandliga rörelser. De rika ländernas förhållande till utvecklingsländerna ifrågasattes. Inflytandet från denna brokiga skara visade att det civila samhället, utanför stat och näringsliv, hade blivit en kraft att räkna med. Så blev könsrollsfrågor plötsligt viktiga politiska frågor när invanda synsätt utmanades. Kvinnor organiserade sig och fick mera inflytande på arbetsmarknaden. I politiken talades det mera om familjefrågor, föräldraersättning, pappaledighet, med mera. 49 E K O N O M I U N D E R H I S T O R I E N T A N K A R O M E K O N O M I U N D E R H I S T O R I E N Strukturomvandling och globalisering P arallellt med de sociala förändringarna pågick en teknologisk utveckling som skulle komma att förändra det moderna samhället i grunden. Redan på 1940-talet hade datorer börjat tillverkas i USA för militära syften. Tjugo år senare hade dåtidens skrymmande maskiner utvecklats så långt att forskningscentra och offentlig förvaltning, till exempel i Sverige, investerade stora pengar i den nya tekniken. Det som på 1970-talet revolutionerade hela samhällsutvecklingen var uppfinningen av de små mikroprocessorerna, som gjorde datatekniken lätthanterlig. Nu kunde datorkomponenter användas överallt, från hushållsmaskiner till rymdteknik. Genom persondatorerna fick tekniken en mycket stor spridning och användning på 1980talet. Många funktioner inom näringsliv, offentlig sektor och transportsystem förändrades och rationaliserades. Allt detta krävde stora ekonomiska nyinvesteringar och utbildningsinsatser i den nya tekniken. När datorerna kopplades ihop via telenätet lades grunden för Internet och därmed öppnades en enorm möjlighet för snabb kommunikation världen över. I denna utveckling har USA varit ledande tätt följt av Japan. Så småningom har de gränsöverskridande samarbetsnätverken gjort nationalstaten allt mindre intressant som analysenhet. A vregleringar av kapitalmarknaden på 1980-talet i kombination med den nya elektronikens möjligheter, att snabbt flytta kapital över nationsgränserna, satte fart på den internationella finansmarknaden. Vid mitten av 1970-talet var den internationella handeln i aktier och andra värdepapper liten och svarade för mindre än 5 procent av industriländernas BNP. Tjugo år senare hade den siffran stigit kraftigt och i flera ledande industriländer var omsättningen i värdepappershandeln nu dubbelt så stor som ländernas BNP. Under samma period växte de svenska bankernas utländska skulder från ett par procent till över hälften av deras totala omslutning. Utvecklingen på valuta- och derivatmarknader var ännu kraftigare. Denna utveckling gjorde det svårt speciellt för länder med små valutor att hålla fast vid den stabiliseringspolitik med fasta växelkurser, som präglat efterkrigstiden. Sverige och flera andra europeiska valutor fick sitt elddop 1992. Under 1990-talet drabbades exempelvis Mexiko 1994 och ett flertal sydostasiatiska länder 1997 av liknande valutakriser och följden blev i de flesta fall att centralbankerna införde rörliga växelkurser. En annan strategi att möta de spekulativa krafterna var det europeiska EMU-projektet. I ett försök att skapa en ny stabil valuta infördes euron 1 januari 1999. F inansmarknaderna rationaliserades och fick nya instrument samtidigt med avregleringen och internationaliseringen. Värdepapper kunde byta ägare snabbare samtidigt som marknader för olika typer av framtidskontrakt – så kallade optioner och derivat – växte explosionsartat. En ny typ av expertis dök upp som kunde kombinera olika sorters placeringar där också spekulation i valutor ingick. Samtidigt förändrades pensionssystemet i många länder – däribland Sverige – vilket ledde till att finansmarknaderna fick ett enormt tillskott av kapital som skulle placeras för framtida avkastning. Parallellt med detta förändrades företagens redovisningsmetoder och det blev möjligt att ta fram kvartalsrapporter istället för årsrapporter. Den snabba informationsspridningen och de större kapitalflödena skapade ett högre konkurenstryck i företagsvärlden. Det gällde att reagera snabbare och visa ”rätt” rapporter, som gav önskade resultat i aktiehandeln. Ordet kvartalskapitalism blev ett nytt begrepp. 50 F öretagsvärlden genomgick en stor strukturomvandling från stora till mindre enheter, från mångsyssleri till uppdelning i kärnverksamhet och självständiga underleverantörer. Tunga och arbetskrävande verksamheter flyttades ut till låglöneländer. Produktion mekaniserades i större grad och kunde med elektronikens hjälp styras från kontrollrum. Grovjobbarna blev knapptryckande tjänstemän vid dataterminaler. Toppstyrt rutinarbete ersattes av decentraliserade, mera varierande och mer kunskapskrävande arbetsuppgifter. Det talades allt mera om humankapitalets och den sociala kompetensens betydelse; individuellt ansvar och samarbetsförmåga måste ersätta kostsam kontroll och övervakning. Effektiviseringen och uppstyckningen av verksamheter i såväl privat som offentlig sektor ledde till turbulens på arbetsmarknaden och större arbetslöshet än tidigare. Antalet sysselsatta inom industrin hade stadigt ökat fram till och med 60-talet men nu vände trenden. Tjänsternas andel av sysselsättningen i Sverige ökade från 50 till över 70 procent, från 1970 till mitten av 1990-talet. G enom elektroniska nätverk kunde arbetsuppgifter också spridas ut geografiskt. Delkomponenter och tjänster kunde nu utföras på skilda håll för att sedan integreras i en större enhet. En ny form av arbetsdelning hade skapats, som mera byggde på individuellt präglade insatser än på uppdelning i monotona arbetsmoment, som hade varit det typiska inom den massproducerande industrin. Samtidigt med uppstyckningen av företag blev företagsfusioner och uppköp av företag över nationsgränserna vanligare. Flera svenska nationalsymboler, som Volvo, SAAB och Astra, tappade sin genuint svenska förankring. Jättelika transnationella konglomerat av bolag och underleverantörer uppstod. D en internationella handeln under andra hälften av 1900-talet kom att öka kraftigt och fick nya betydelsefulla aktörer. På 1940-talet stod USA för hälften av all handel men vid seklets slut för cirka 25 procent. Det krigshärjade Europa återhämtade sig relativt snabbt. I Ostasien gick utvecklingen ännu snabbare från 70-talet och framåt. Japans BNP var 1980 större än Sovjetunionens och 1990 var den hälften av USA:s. Japan blev ett ledande långivarland och ledande inom ulandshjälp. Kina fördubblade sin industriproduktion på bara tio år 1977-1987 och kom att spela en oerhört viktig roll i början på 2000-talet. De oljeproducerande länderna, framför allt Saudi-Arabien, fick ett enormt ekonomiskt uppsving under 1970-talet. Indien kom också att höra till de nya snabbväxande ekonomierna. Samtidigt ökade också klyftan mellan å ena sidan de gamla och nya dynamiska ekonomierna och de länder som inte var med i denna utveckling, framför allt i Afrika och Latinamerika. E n viktig förutsättning för handelsutvecklingen var skapandet av internationella handelsavtal och regelverk. På global nivå spelade nya handelsavtal en viktig roll. U-länderna bevakade sina intressen framför allt genom bildandet av FNorganet UNCTAD och oljekartellen OPEC. I Stilla-Havsområdet (Ostasien och Amerika) byggde man upp ett samarbete genom APEC. Européerna gick ett steg längre genom bildandet av EU, som inte bara stannade vid handelsfrågor utan också kom att skapa gemensamma regler för rättsväsen, penningpolitik, migrations-, säkerhets- och miljöfrågor. 51 T A N K A R O M E K O N O M I U N D E R H I S T O R I E N T A N K A R O M E K O N O M I U N D E R H I S T O R I E N D e kommunistiska länderna med Sovjetunionen i spetsen hade utvecklat sin statsstyrda ekonomi men brottades under 1980-talet med allt svårare ekonomiska problem. När Sovjetunionen upplöstes 1991 uppstod ett ekonomiskt vakuum i de forna republikerna och hos samarbetspartners världen över. I de kapitalistiska ekonomierna hördes triumferande röster. Vägen stod öppen för det enda alternativet – den kapitalistiska ekonomin. Men nya problem skulle visa sig. Globala utmaningar i den nya världsordningen E tt allt mer utvecklat internationellt bankväsen och ett stort kapitaltillskott av dollar från oljehandeln skapade under 1970-talet en allt mer omfattande spekulation i värdepapper, fastigheter och valutor. Vi har redan nämnt kriserna på 1990-talet; de fattiga ländernas skuldsättning hos internationella långivare är en annan. Valutakursförändringar gjorde att lånen blev dyrare och svårare att betala av. Men skuldsättningen är inte bara ett u-landsfenomen utan också ett världsomfattande fenomen. Såväl stater som institutioner och privatpersoner har skuldsatt sig i en betydligt större omfattning än tidigare. Men medan fattiga länders regeringar blev föremål för omfattande så kallade strukturanpassnings-program har skuldkarusellen i de rika länderna fortsatt som om ingenting hänt. E n annan utmaning är den internationella terrorismen. Såväl stater, medborgare och finansväsen skakades om av terrorattacken mot World Trade Center i New York den 11 september 2001. Bakom denna och flera andra attacker har avslöjats ett globalt löst organiserat, men ekonomiskt mäktigt, terrornätverk med flera olika grupper och aktörer, de flesta baserade på nationalism och religiös fundamentalism. Under det kalla kriget hade såväl USA som Sovjetunionen bekämpat varandra genom olika gerillagrupper. Sedan 1970-talet hade dessa funnit nya finansiärer bland de nyrika oljeproducerande länderna; samtidigt blev de också allt mer självförsörjande, dels genom insamlingar från välgörenhetsorganisationer, dels olika typer av lukrativ kriminalitet som vapensmuggling och narkotikahandel. D en palestinska organisationen PLO utmärkte sig tidigt genom spektakulära aktioner, som flygplanskapningar och dödsskjutningar på olympiaden i München 1972. Baskiska separatister utförde bombdåd i Spanien och irländska frihetskämpar attackerade London. Terrororganisationerna har kommit att utvecklas i svaga stater och stater i sönderfall, till exempel de nya republikerna i Centralasien samt Afghanistan, Pakistan, Palestina, Libanon, Somalia, Sudan och Colombia. En beräkning gjord 2002 uppskattar terrorganisationernas samlade så kallade bruttokriminalprodukt till cirka 1,5 biljoner dollar vilket var mer än Storbritanniens BNP och ca 5 procent av världens samlade BNP vid samma tid. Dessa pengar återförs genom penningtvätt till det västerländska banksystemet. På så sätt kan det lätt hanteras och investeras i skalstaternas verksamhet och i nya terroraktioner. 52 E n tredje utmaning, som är ännu mera existentiell än de förut nämnda, är miljöproblemen – som klimatförändringar, nedsmutsning, vattenbrist och accelererande utrotning av växt- och djurarter. Till detta kommer också energifrågan; vetskapen om vårt samhälles beroende av fossila bränslen för att hålla igång exempelvis transporter och jordbruk kan komma att utsättas för stora omställningar när oljan inte längre kan produceras i dagens omfattning. Denna tredje utmaning – naturresursernas oundvikliga begränsning – har satt fart på utvecklingen att finna nya energikällor och nya ekonomiska styrmedel för att få in ekonomin på en mer uthållig bana. Miljöekonomer räknar på energisnåla lösningar. Företag köper och säljer utsläppsrätter. På det juridiska planet drivs processer mot miljöbrottslingar, som får betala böter för de skador som upstått. Samtidigt har miljömotiverade beskattningsåtgärder, på vissa typer av drivmedel, införts. Miljölagar, som under 90-talet närmast sågs som ett handels-hinder på en allt mer avreglerad världsmarknad börjar sakta vinna fotfäste i de stora internationella organisationerna. B akom det ökande resursutnyttjandet ligger inte bara en mer resurskrävande livsstil utan också en kraftig befolkningsökning. Allt fler människor ska dela på jordens begränsade naturtillgångar. År 1850 fanns det grovt räknat 1 miljard människor på jorden. Åttio år senare, 1930, hade folkmängden fördubblats. Bara 44 år senare, 1974, hade den fördubblats igen, nu till 4 miljarder. Ytterligare tjugofem år senare, 1999, var jordens folkmängd drygt 6 miljarder. Tillväxttakten har sjunkit men prognosen för 2050 är fortfarande omkring 10 miljarder människor. T A N K A R O M E K O N O M I U N D E R Bild 43 53 H I S T O R I E N T A N K A R O M E K O N O M I U N D E R H I S T O R I E N TANKAR OM EKONOMI I INFORMATIONS- OCH TJÄNSTESAMHÄLLET Kritik av det moderna projektet R edan i slutet på den storskaliga industrialismens epok formade sig protester mot dess avigsidor. Radikala företrädare framhävde helheten framför en atomistisk och nyttoinriktad människosyn. På miljöområdet blev Rachel Carsons “Tyst vår” (1962) en av de första väckarklockorna om konsekvenserna av giftanvändning i jordbruket. Under 1960- och framför allt 1970-talet pågick en het debatt mellan de traditionella ekonomer som förespråkade ekonomisk tillväxt och de kritiker som gjorde en koppling mellan ohämmad tillväxt och miljöproblem, samt ökade klyftor mellan fattiga och rika länder. Ekonomerna varnade för stagnation och arbetslöshet om tillväxten bromsades. Kritikerna krävde ett breddat synsätt, som inte bara tog hänsyn till ekonomiska faktorer. Ett viktigt inlägg i debatten var Romklubbens rapport “Tillväxtens gränser” (1972). Här slog vetenskapsmän, politiker och näringsidkare fast att jordens resurser är begränsade och inte kan kombineras med tankar om obegränsad tillväxt. Året därpå, 1973, kom boken ”Litet är vackert – som om människor betydde något”. Författare var den i England verksamme ekonomen och statistikern Ernst Friedrich Schumacher (1911-1977). Han framhävde småskalighetens fördelar och vikten av att överbrygga klyftan mellan stad och landsbygd och mellan abstrakt planering och verklighetsnära arbete, som förutsättningar för en hållbar framtidsutveckling. Han förutspådde kommande energikriser och riktade skarp kritik mot en materialistisk världsuppfattning: M edan många teoretiker, som kanske inte står i så nära kontakt med verkliga livet, fortfarande ägnar sig åt tillbedjan av storleken finns det bland praktiskt verksamma människor ute i verkligheten en oerhörd längtan och strävan efter att om det överhuvud taget är möjligt få åtnjuta den lilla enhetens bekvämlighet, mänsklighet och hanterlighet. Ur kapitel 1.5 Ernst Friedrich Schumacher 54 Bild 44 V i ryggar tillbaka från sanningen om vi tror att de destruktiva krafterna i den moderna världen kan bringas under kontroll helt enkelt genom att man mobiliserar större resurser i fråga om pengar, utbildning och forskning. Att bekämpa nedsmutsningen, att skydda det vilda, att upptäcka nya energikällor och att komma fram till effektivare avtal om en fredligare samexistens. Självfallet behöver varje civilisation pengar, utbildning, forskning och mycket annat. Men vad som framför allt behövs idag är en revidering av de syften som dessa medel avses tjäna. Och det innebär framför allt att man måste utveckla en livsstil som tilldelar de materiella tingen deras rätta plats, vilken är sekundär och inte primär. Produktionens logik är varken livets logik eller samhällets. Ur Epilog Båda citaten hämtade ur: Litet är vackert – som om människor betydde något. Det engelska originalet kom 1973. T A N K A R O M E K O N O M I U N D E R Bild 45 55 H I S T O R I E N T A N K A R O M E K O N O M I U N D E R H I S T O R I E N Globaliseringen I nformationsteknologins och de globala nätverkens framväxt kom att utforskas och skildras ingående av den spanskfödde sociologen och stadsplaneraren Manuel Castells (född 1942). Han skildrar också nationalstaternas minskade betydelse till förmån för nya intressegrupperingar och motståndsrörelser. I vad Castells kallar ”nätverkskapitalismens tidsålder” står finanssfären för den reella ekonomin där pengar skapas och förloras, investeras eller sparas. Företagen med sina anställda, skattesystemet och samhällsservicen representerar en skenvärld som ytterst levererar kapital till de globala virtuella finansflödena. Castells beskriver denna utveckling på ett målande vis, men utan att själv ta tydlig ställning till vad som är bra eller dåligt: F öretag liksom alltmer även organisationer och institutioner organiseras i nätverk av skiftande geometri vilka ersätter den traditionella distinktionen mellan storbolag och småfirmor. Denna utveckling mot nätverksformer av företagsledning och produktion innebär emellertid inte att kapitalismen är på fallrepet. Nätverkssamhället i dess olika institutionella uttryck är för närvarande ett kapitalistiskt samhälle. Dessutom är det för första gången i historien så att det kapitalistiska produktionssättet formar sociala relationer över hela jordklotet. Denna form av kapitalism skiljer sig dock i grunden från sina historiska föregångare. Den har två fundamentala kännetecken. Den är global och den struktureras i hög grad kring ett nät av finansflöden. Kapitalet arbetar globalt som en enda enhet i realtid och det realiseras, investeras och ackumuleras huvudsakligen i cirkulationssfären det vill säga som finanskapital. Ur: Informationsåldern. Ekonomi samhälle och kultur. Band I Nätverkssamhällets framväxt. Sammanfattningen. Originalet utkom 1997. Manuel Castells Bild 46 56 Nyliberalismen N är de alltmer reglerade ekonomierna på 1970-talet visade sina svagheter, med ökande statsskulder, inflation och arbetslöshet, växte också kritiken mot dess ideologer. De nyliberala ekonomerna fick vind i seglen och backades under 1980-talet upp av politiker som Margaret Thatcher i Storbritannien och Ronald Reagan i USA. Thatcher formulerade de klassiska orden ”There is no alternative” (TINA) – ”det finns inget alternativ”. USA:s regering, Världsbanken och Internationella valutafonden kom att symbolisera vad som brukar kallas ”The Washington consensus”, eftersom alla tre hade säte i Washington. D en kanske mest vältalige representanten för denna idéströmning var Chicagoekonomen Milton Friedman (1912-2006), som fick ekonomipriset till Alfred Nobels minne 1976. Han började som statistiker på 1930-talet och studerade då de amerikanska hushållens inkomster och konsumtionsvanor. På 1950-talet intresserade han sig för penningmängdens påverkan på ekonomin och inflationen. I motsats till keynesianerna var Friedman kritisk till konjunkturpolitik och statliga stimlansåtgärder eftersom de, enligt honom, enbart gav kortsiktiga lösningar men på lång sikt bara ökade penningmängden och inflationen. Sina tankar formulerade han bland annat i ett berömt föredrag ”The Role of Monetary Policy” 1968. I boken ”Kapitalism och frihet” gav Friedman sin syn på statens och näringslivets roll i samhället. Bolagens huvudmålsättning måste vara att ge ägarna god avkastning. Staten ska diktera spelreglerna och se till att de efterlevs, men där går också gränsen: D et finns få tendenser som så totalt skulle underminera själva grundvalen för vårt fria samhälle som, att bolagsledningarna skulle acceptera ett annat socialt ansvar än att skapa så mycket pengar som möjligt för sina aktieägare. Ur: Capitalism and Freedom, sid. 135, 1962 57 T A N K A R F O M et är karaktäristiskt för politiska åtgärder, att de tenderar att kräva eller framtvinga en väsentlig grad av konformitet. Den stora fördelen med marknaden å andra sidan är att den möjliggör stor mångsidighet. Politiskt sett utgör marknaden ett system med professionell representation. Var och en kan rösta för och därmed bestämma vilken färg han vill ha på sin slips. Om han är i minoritet behöver han inte bry sig om vilken färg flertalet föredrar. E K O N O M I U N D E R H I S T O R I E N riedman ville också bevisa, att en fri ekonomi är en förutsättning för politisk frihet och yttrandefrihet. Han frågade sig retoriskt: Hur ska en oppositionell klara uppehället i ett socialistiskt samhälle? På en fri marknad har vi möjlighet att välja vad vi vill utan att bindas av vad majoriteten väljer: D Ur: Kapitalism och frihet. Kapitel 1: Sambandet mellan ekonomisk och politisk frihet. Originalet utkom 1962. D en politiske ideologen Francis Fukuyama (f. 1952) utropar både den ekonomiska och politiska liberalismens seger i sin bok ”Historiens slut och den sista människan”, från 1992. Diktaturerna i världen skulle bekämpas. Fukuyama stödde först Bushadministrationens militära ingripande i Irak men ändrade sedan uppfattning och började förespråka mera fredliga medel, som utbildning och ekonomiska stödprogram: A lla länder som genomgår ekonomisk modernisering måste i ökande utsträckning likna varandra: de måste enas nationellt på basis av en centraliserad stat, urbanisera, ersätta traditionella former av samhällelig organisation, som stam, sekt och familj, med ekonomiskt rationella former, baserade på funktion och effektivitet, och se till att ge sina medborgare en universell utbildning. Sådana samhällen har i ökande utsträckning sammanlänkats med varandra genom globala marknader och spridandet av en universell konsumtionskultur. Dessutom tycks den moderna naturvetenskapens logik diktera universell evolution i riktning mot kapitalism.” Ur: ”Historiens slut och den sista människan”, förordet, på svenska 1995. Originalet utkom 1992. Detalj av baksida på 1 US Dollar. Bild 48 58 Social ekonomi och kritik av det kapitalistiska systemet U nder 1980- och 90-talen ökade medvetenheten om det civila samhällets betydelse – det vill säga de icke-vinstdrivande, icke-statliga eller kommunala verksamheter främst inom föreningsliv, klubbar, religiösa samfund med mera. Det talades också om den tredje sektorn, alternativt den idéburna sektorn, eller rätt och slätt social ekonomi. Här såg man grogrunden till vad som kallas socialt kapital, en anda av gemenskap och tillit, som en viktig grundval för ett fungerande demokratiskt samhälle och en fungerande ekonomi. Den amerikanske statsvetaren Robert D. Putnam (f. 1941) sökte visa på detta samband genom en omfattande studie och uppföljning av att regionstyrelser infördes i Italien. Varför gick denna process så bra i de norra och mellersta regionerna och så dåligt i de södra? Putnam sökte förklaringen i den sociala ekonomin – förekomsten av föreningar och klubbar där människor övar upp sitt sociala kapital. Putnams studie heter: Den fungerande demokratin. Medborgarandans rötter i Italien (1993). E n svensk motsvarighet finner vi i framtids- och systemforskaren Lars Ingelstam. I sin bok “Ekonomi för en ny tid” (1995) lyfte han fram vad han kallar den vita sektorn. Den omfattar tre delområden; det privata hushållet, samverkanssektorn med föreningar, politiska partier med mera, samt vad Ingelstam kallar vitgrå sektor med utbyte av tjänster och smärre försäljningar som inte skatteredovisas och därför inte liksom de andra verksamheterna syns i någon större omfattning i nationalräkenskaperna. Mätt i pengar utgör denna vita och vitgrå ekonomi 20-25 procent av landets BNP. Omräknat i timmar står dock den vita sektorn däremot för hälften av allt arbete som utförs. Därför är det viktigt att inte bara ha ekonomiska mätmetoder – då försvinner allt ideellt arbete, allt hushållsarbete, alla väntjänster från samhällsstudien. Ingelstam ägnar också mycket kraft åt att visa hur den sociala ekonomin kommer att öka i betydelse, dels därför att näringslivet med sina effektivitetskrav rationaliserar bort människor och dels därför att det växande tjänstesamhället kommer att bli allt dyrare och svårare att finansiera. Han förutspår också att den offentliga sektorn kommer att minska i betydelse. I detta framtidsperspektiv kommer andra faktorer, som de ökande miljöproblemen, att bli viktiga för sammanhållningen och ansvarskänslan i samhället: M iljöfrågorna är oerhört nyttiga för samhället. De ger oss två uppgifter på en gång. De utmanar vår förmåga till gemensam problemlösning och de tvingar oss att skapa och befästa förtroende mellan medborgarna och de olika organ som skapas för att ta tillvara medborgarnas intressen. Miljöutmaningen är djupt socialt relevant och gäller den demokratiska samhällsformens trovärdighet. Ur: ”Farväl till ekonomismen och andra politiska betraktelser”, kapitel 2, 1991. 59 T A N K A R O M E K O N O M I U N D E R H I S T O R I E N T A N K A R O M E K O N O M I I ngelstam visar också på hur det lokala perspektivet har förbisetts i den ekonomiska forskningen och samhällsdebatten. De generella slutsatserna och studiet av varuflöden har fått skymma det subjektiva och lokala perspektivet: A ll ekonomi börjar och slutar i den lilla skalan. Allt det arbete som utgör ekonomins avgörande input utförs av människor som befinner sig någonstans: de arbetar, bor, äter, sover och transporterar sig i ett specifikt lokalt sammanhang. Det är alltså inte svårt att hävda att det lokala perspektivet är legitimt och naturligt. Att det, å andra sidan, inte har fått alls samma uppmärksamhet inom det fält somkallas ekonomi (i Lars Ingelstam Bild. 49 vetenskap, politik och samhällsdebatt) har flera förklaringar. En förklaring sammanhänger med varornas dominerande roll i ekonomin. Eftersom fysiska varor är (ganska) fritt rörliga är, inom varuekonomin, sambandet mellan plats och ekonomi inte särskilt starkt. En förklaring på en annan nivå är att vi lever med en samhällsvetenskaplig tradition som vill efterlikna fysiken och andra naturvetenskaper. I den söker man gärna efter generella modeller och samband men tonar samtidigt ner eller döljer specifika lokala eller historiska omständigheter. Ur: Ekonomi på plats, kapitel ?, sid. 198, 2006 U N D E R H I S T O R I E N B land systemkritikerna finner vi till exempel den tyska arkitekten Margrit Kennedy (f. 1939) som beskriver räntornas skadliga inverkan på ekonomin. Hon följer upp en tanketradition från bland andra Silvio Gesell (18621930). Räntan skapar ökade klyftor mellan fattiga och rika och fördyrar varor och tjänster genom att räntan byggs in i priserna. Genom att ränta läggs på ränta för varje år blir den inflationsdrivande och skapar ett behov av ständig tillväxt i en skulddriven ekonomi. I sin bok ”Ekonomi utan ränta och inflation” (1988) talar hon om fördelarna med en räntefri ekonomi. Det som Kennedy beskriver har redan praktiserats i mindre skala först i Danmark och sedan 1965 i Sverige genom föreningen JAK (Jord-ArbeteKapital) som bedriver spar-låneverksamhet utan räntor och fick tillstånd att bedriva bankverksamhet 1998. Margrit Kennedy Bild. 50 60 E ngelsmannen Michael Rowbotham tog upp fenomenet med att dagens banker ständigt skapar nya pengar genom utlåning och skuldsättning. Såväl stater, institutioner som privatpersoner har skuldsatt sig i en allt större omfattning. Rowbotham sätter detta fenomen i samband med den ständigt ökande varuproduktionen, konsumismen och resursslöseriet. Skulderna måste betalas tillbaka genom ständigt nya investeringar och avkastningsmöjligheter. Hur länge ska denna utveckling hålla innan bubblan spricker, frågar sig Rowbotham. Eftersom inteckningslån heter mort-gage (dödsgrepp) på franska och engelska gör han en direkt översättning med sin boktitel: ”The grip of death: a study of modern money, debt slavery and destructive economics” (1998). Kritik av de transnationella bolagen och deras såväl ekonomiska och politiska makt, framfördes av David Korten i ”När företagen styr världen” 1995 (på svenska 1996). Den kanadensiska journalisten Naomi Klein (f. 1970) gav en inträngande analys av märkesföretagen och deras verksamhet i boken No logo. Taking aim at the brand bullies (2000 – på svenska 2001). Hon avslöjade hur människor arbetar under slavliknande förhållanden och för minimala löner i fattiga länder för att producera märkeskläder. Klein, som är aktiv i den globaliseringskritiska rörelsen, har också under de senaste åren ägnat stor möda åt att visa på hur Bushadministrationens politik – såväl inrikes som utrikes – påverkats av det nyliberala ekonomiska tänkandet. T A N K A R O M E K O N O M I U N D E R 61 H I S T O R I E N T A N K A R O M E K O N O M I U N D E R H I S T O R I E N Feministisk ekonomi R edan i slutet av 1800-talet framträdde den moderna kvinnorörelsen, som betonade kvinnornas rätt till arbete och lika lön som männen. Under början av 1900-talet fanns det enstaka kvinnliga ekonomer som forskade i kvinnors arbetsoch lönevillkor respektive sökte ett sätt att beskriva och värdera det oavlönade hushållsarbetet. Här är det värt att nämna Karin Kock (1891-1976) i Sverige och Laura Harmaja (1881-1954) i Finland. De arbetade inom en etablerad forskningstradition och sökte tillämpa och utveckla dess metoder i sina studier. I synnerhet Harmaja ville vidga produktionsbegreppet så att det också innefattade kvinnors oavlönade hushållsarbete. Hon kritiserade de ledande ekonomerna för att de i sina analyser självklart utgick från att de ekonomiska aktörerna var ’city men’: D e har varit främmande för den sida av människans ekonomiska verksamhet som försiggår i hemmen, därför att de deltar i den huvudsakligen endast som givare av s.k. hushållspengar och som nyttjare av de fördelar som denna form av ekonomin erbjuder för den konsumerande familjemedlemmen. Därmed har hushållet i ekonomisk forskning hamnat i en mycket obetydlig position. Ur: Kotitalous kansantalouden osana(Hushållet som en del av nationalekonomin), 1946, s. 5. U nder de senaste decennierna har en del feminister uppehållit sig vid rättvisefrågor och velat justera den etablerade kunskapstraditionen. I vad som ibland kallas för ståndpunkts-feminismen går företrädarna ett steg längre och hävdar att kvinnor gör andra erfarenheter än män på grund av samhällets sociala struktur. Därför bör deras forskning få ett annat utseende och ta med andra aspekter av ekonomin än de gängse. En av de mer framträdande företrädarna för denna inriktning är nationalekonomen Julie A. Nelson (f. 1956). Hon betonar att ekonomin måste ses i ett socialt och politiskt sammanhang där etiska värden spelar in. G ränsen mellan behov och önskningar är inte skarp och ändå kan man med bestämdhet säga, att ett föräldralöst barn från Guatemala behöver sin dagliga tallrik med soppa mera än en övergödd nordamerikan behöver en extra bit tårta. Att förneka detta genom att hänvisa till logiska tvetydigheter innebär, att man åsidosätter det etiska ansvaret för andra människor. Ur: The study of choice or the study of provisioning (sid. 33). Ingår i: Beyond Economic Man. 1993 red: Julie A. Nelson. E konomi-historiken Kirsti Niskanen (f. 1951) har nyligen publicerat en behändig ingång till den feministiska tanketraditionen, med avseende på ekonomisk idéhistoria. I den inledande texten uttrycker hon kärnfullt på vilket sätt den feministiska analysen har bidragit till en fördjupad förståelse av ekonomi och samhälle: E n av de mest seglivade sociala konstruktionerna i vårt samhälle är att kvinnor har uppfattats som en annan typ av ekonomiska aktörer än män. Kvinnors ekonomiska och sociala rättigheter har på ett helt annat sätt än mäns varit inbäddade i deras familjerelationer till exempel genom de sätt på vilka uppfattningar om kvinnlighet och manlighet kommit till uttryck i olika nationalekonomiska ansatser, i produktion av offentlig statistik och i social- och familjelagstiftning. Ur: Feminism och ekonomisk idéhistoria, 2006, s. 11 62 T A N K A R O M E K O N O M I U N D E R Laura Harmaja Bild 51 Karin Kock Bild 52 Julie Nelson Bild 53 63 H I S T O R I E N T A N K A R O M E K O N O M I U N D E R H I S T O R I E N Miljöekonomi och ekologisk ekonomi H antering av naturresurser är i och för sig inte något nytt tema för ekonomerna, men det fördes upp i medvetandet på allvar i och med miljödebatten på 1960/70talet. Energikrisen gjorde sitt till och man talade åter om hantering av ändliga resurser. Miljöekonomer blev en ny profession som ägnade sig åt att göra så kallade ’cost-benefit’-kalkyler: fördelar och nackdelar vägdes mot varandra vid vägbyggen genom känsliga områden, energisparande åtgärder, framräkning av gränsvärden för miljövådliga utsläpp, konsekvenser av miljöbeskattning, grön skatteväxling med mera. Miljöekonomerna har flitigt anlitats i olika offentliga förvaltningar. M en liksom inom den feministiska ekonomin växte det fram en mer övergripande systemkritik. De nya rösterna kallade sig ekologiska ekonomer. De ville sätta in ekonomin i ett större ekologiskt och politiskt sammanhang. De ville se miljökonsekvenserna i längre tidsperspektiv än miljöekonomerna. Till föregångarna hör den tidigare nämnde Ernst Friedrich Schumacher, Nicolas Georgescu-Roegen (1906-94), Kenneth Boulding (1910-1993) och Herman Daly (f. 1938). I Sverige har Peter Söderbaum, knuten till Mälardalens högskola, varit en av de mer kända förespråkarna, även om begreppet har spridit sig alltmer under senare år. Vi har valt ett citat av Herman Daly som visar hans kritik av tillväxt-tänkandet: E kologiska ekonomer pläderar inte för att marknadsekonomin ska upphöra. Marknader är nödvändiga. Det som måste ifrågasättas är den utbredda uppfattningen att marknader tillgodoser alla våra önskningar, att de är det bästa sättet inte bara för att fördela resurser på ett effektivt sätt, utan också för att åstadkomma en rättvis fördelning av resurser till människor; och att marknader automatiskt begränsar den allerstädes närvarande makroekonomin till fysiska dimensioner som är uthålliga inom biosfären. Mer kontroversiellt (och viktigare) är de ekologiska ekonomernas krav på ett slut på den ekonomiska tillväxten. Vi definierar tillväxt som ökande genomströmning, vilket är flödet av naturresurser från miljön, genom ekonomin och tillbaka till miljön i form av avfall. Även om tillväxten måste upphöra innebär inte detta på något sätt slutet för utvecklingen, vilken vi definierar som en kvalitativ förändring, utnyttjande av resurser/potential, utveckling mot förbättrade men inte större strukturer eller system. Ur: Ecological Economics, 2004, sid. 6, kapitel 1. 64 Terrorekonomin M anuel Castells skildrar i sin trilogi om Informationssamhället hur också den kriminella verksamheten blir mera global. En liknande analys görs av den italienska journalisten och bankkvinnan Loretta Napoleoni som genom sina kontakter i bankvärlden har fått en detaljerad inblick i hur officiell och kriminell ekonomi vävs in i varandra. Hon visar på hur såväl myndigheter och kriminella grupper använt sig av terrormetoder för att tjäna sina syften. Hon visar på hur dagens terrorister ingår i globala löst knutna nätverk, skaffar sig en hemvist i svaga stater och hur de bygger upp en hel rad av försörjningsmöjligheter, alltifrån laglig insamling av pengar till så kallad välgörenhet till illegal försäljning, utpressning och bedrägerier. Idag domineras denna verksamhet av religiösa fundamentalister som vill störta den västerländska ekonomin och dess rika anhängare bland diktatorer i tredje världen och därmed skapa nya stater med en jämnare ekonomisk fördelning. Problemet enligt Napoleoni är att terrorismen skapar så kallade skalstater. Dessa domineras av militära utgifter, byggs upp kring starka och maktfullkomliga ledare, men saknar flera kännetecken för en fungerande stat. Bristen är ofta skriande på demokratiskt inflytande, respekt för landets författning, medborgarskap och rättssäkerhet för den enskilde individen. Napoleoni betona att det är viktigt att hålla isär legal och illegal ekonomi genom att banker och medborgare måste fråga sig var pengar kommer ifrån och var de investeras. Annars kommer det sociala kapitalet och ett fungerande samhälle att undergrävas: N ärd av politiskt våld, organiserad brottslighet och vanlig girighet är den nya terrorekonomin idag dubbelt så stor som Storbritanniens bruttonationalprodukt och tre gånger USA:s penningmängd och växer alltjämnt. För närvarande är dess främsta motor en brygd av islamistisk revolutionär ideologi, det muslimska sökandet efter en identitet och den muslimska världens socio-ekonomiska strävanden. […] Idag är det moderna jihads uttalade syfte, att krossa staten Israel och dess västerländska imperialistiska allierade, politiska enheter som identifieras efter sin religiösa trosuppfattning, alltså judendom och kristendom. Dess verkliga måltavlor är dock andra, nämligen de regimer t.ex. dynastin Saud i Saudi-arabien och Khadaffi i Libyen, som spärrar vägen för bildandet av rent islamistiska stater och förhindrar uppkomsten av det nya kalifat, som ska återta makten över de muslimska ländernas rika resurser. Så fort religionens sköld rycks undan står de verkliga fienderna där blottade, utländska och inhemska makter, som exploaterar de muslimska massorna ekonomiskt. Det vi bevittnar idag är en kollision mellan två ekonomiska system, ett dominerande och ett underordnat. Detta är roten till den islamistiska terrorn och väst. Ur: Oheligt krig: den moderna terrorismens ekonomiska rötter. Den avslutande sammanfattningen. Det engelska originalet utkom 2003. 65 T A N K A R O M E K O N O M I U N D E R H I S T O R I E N T A N EFTERORD K A Efter denna översikt i fem kapitel kan det vara på sin plats med en slutsummeroch några avslutande reflektioner. Vi delar upp detta avsnitt i tre delar: A. R ing Jordbrukssamhället, som omfattar kapitlen om Antikens Grekland, Medeltidens O M E K O N O M I Europa och Merkantilismen, B. Industrisamhället, som täcker kapitel 4 med samma namn, och C. Informations- och tjänstesamhället, som motsvarar kapitel 5. För att ytterligare fördjupa denna helhetsbild förknippar vi de tre delarna med de tre begreppen Jord, Arbete och Kapital, som för övrigt utgör initialerna i JAK Medlemsbank. Vi tar upp dem ur den aspekten att dessa tre faktorer, förutom att de alla tre ingår i all ekonomisk verksamhet också kan användas till att karakterisera utvecklingen under de tre historiska epokerna. Under jordbrukssamhället lades grunden för bearbetningen av jorden, de materiella förutsättningarna, i industrisamhället förändrades arbetets villkor och utseende radikalt och i informationsoch tjänstesamhället förändras och utvecklas kapitalet på ett sätt som inte förekommit tidigare. Dessutom behandlar vi i ett särskilt avsnitt den så kallade gåvoekonomin, som börjat uppmärksammas och beskrivas på senare tid men ännu utgör ett outforskat område. . A Jordbrukssamhället Alla samhällen före industrialismen var jordbrukssamhällen. Där ingick naturligtvis handel, sjöfart, gruvindustri, skogsbruk med mera, men försörjningsbasen för majoriteten av dessa samhällens befolkning var jordbruket och majoriteten var i stort sett självförsörjande. Den andel av befolkningen som bodde i städer var ännu förhållandevis liten. U N D Jordbrukssamhällena karaktäriserades också av ett hierarkiskt uppbyggt klassSom regel styrdes samhället av kungar, som under sig hade prästerE mönster. skap och furstar, som i sin tur hade livegna eller självägande bönder under sig, i sin tur betjänades av jordarbetare under mer eller mindre slavliknande R som former. Alla de antika samhällena var slavsamhällen och likaså de arabiska och H I S T O R I E N turkiska kalifaten. I medeltidens Europa fanns däremot inte mycket slaveri. Till undantagen hörde Sverige där träldomen levde kvar ännu på 11- och 1200talen. Vändpunkten kom när plantager och gruvdrift utvecklades i kolonierna i Amerika och Afrika under merkantilismen. 66 D e tre jordbrukssamhällen vi studerat följer vissa utvecklingsmönster, som vi kan beskriva i några punkter: 1. Erövringen av nya marker och därmed naturresurser. Antikens greker skaffade sig kolonier runt Medelhavet och Svarta Havet. Det medeltida Europa genomgick en omfattande uppodlingsprocess. Merkantilisterna upptäckte nya kontinenter och byggde upp kolonier. 2. Ädelmetaller utvanns och/eller erövrades. I Grekland var det silvergruvorna i Laurion, Alexander den store lade beslag på guldreserver i Persiska kungapalats och silver utvanns ur gruvorna i Tyskland och Böhmen under medeltiden. Spanjorerna och portugiserna utvann och plundrade också silver och guld i den Nya Världen. Denna tillgång på ädelmetaller bildade en viktig förutsättning för den handel som sedan utvecklades. 3. Jordereformer och utveckling av nya odlingsmetoder blev viktiga för odlingens utveckling. Den självägande bonden i Attika, de självägande bönderna i Europas utmarker samt nybyggarna i de nya världarna under merkantilismen. 4. En mer eller mindre omfattande handel utvecklades och odlare och hantverkare specialiserade sig. Attika blev inte längre självförsörjande och handlade med aktörer både i Europa, kring Svarta havet, Nordafrika och i Mellanöstern. Det medeltida Europa utvecklade dels en intern handel mellan nord och syd, dels handeln med Mellanöstern och Ostasien. Under merkantilismen skedde handel med alla världsdelar och många länder, alltifrån Kina till Amerika. 5. I takt med staternas och handelns utbredning och utveckling skedde också en utveckling av de finansiella instrumenten och institutionerna. Banker och andelsbolag och riskkapitalhantering skapades såväl i antiken som senare. 6. Både antikens Grekland och det medeltida Europa hamnade så småningom i svåra kriser betingade av överbefolkning, miljöförstöring, livsmedelsbrist, epidemier samt social oro och krig. På detta följde kraftiga befolkningsminskningar inte minst under digerdöden på 1300-talet. Under merkantilismen var det främst befolkningen i kolonierna som drabbades hårt, både genom hårt arbete och sjukdomar. Europa härjades av krig framför allt under 1600-talet men klarade sig bättre än under medeltiden, bland annat tack vare utvandringen till nya världen. K ort sagt, livet för de styrande i jordbrukssamhällena handlade om att skaffa sig materiella rikedomar genom erövringskrig och handel, samt att utveckla odlingskapaciteten genom stordrift och användning av billig arbetskraft. Mot den bakgrunden måste man se de tankar om ekonomi som föddes ur jordbrukssamhällena. De var främst hushållsekonomiskt präglade – därav tankar om naturlig rikedom, rätta priser och att ha en god handelsbalans. Det egna hushållet skulle klara sig, antingen det var familjens, företagets eller landets. Samtidigt fanns ett rättvisetänkande, att fördela resurserna jämnt så att alla fick del av jordens resurser. 67 T A N K A R O M E K O N O M I U N D E R H I S T O R I E N T A N B. Industrisamhället K A Det som revolutionerade utvecklingen och skapade industrisamhället var dels innovationer men också en stor förändring av arbetets villkor. Genom R tekniska teknisk utveckling kunde mänsklig arbetskraft mer och mer ersättas av maskiner. O M Dels kom arbetet att delas upp och organiseras på ett annat sätt. Fullständiga hantverksprocesser ersattes av en rad separerade arbetsmoment – det löpande bandet. Arbetsdelningen spred sig även utanför industrierna och ledde till dagens komplexa stadsstrukturer med alla dess olika servicefunktioner. D en gamla jordbruksbaserade samhällsstrukturen med jordägande adel och ett starkt prästerskap ifrågasattes och samhällets sociala mönster förändrades. Hela det kollektiv med tjänstefolk som präglade livet både på landet och i tätorterna försvann och ersätts av mindre hushåll utrustade med hushållsmaskiner. Inom jordbruket ersatte maskinerna i stor utsträckning det mänskliga arbetet. Helt nya yrkeskårer skapades kring energiutvinning (kol, petroleum, el) och transporter (järnvägar, bilar, flyg). En omfattande tjänstemannaklass utvecklades för organisation, ekonomisk planering och utbildningsväsen. E K O N O et är mot denna bakgrund man bör se de sociala reformatörerna, kapitalismens M D förespråkare samt dess kritiker. Här finns en stark oro för okontrollerbara ekonomiska och konjunktursvängningar, som hos Marx och Engels; en acceptans för I förlopp detta dynamiska förlopp, som hos Schumpeter. Här finns också vittnesbörd om initiativkraft och självförverkligande, parallellt med oron för egoismen och social splittring. Här återfinns också ropen på statliga ingripanden, en stark hand, som ska ställa allt till rätta. U N C. Informations- och tjänstesamhället D nder de senaste trettio åren kan man säga att kapitalets utseende och villkor E U har förändrats radikalt. Vad menar vi då med kapital? Talar vi om realkapital menar vi R dels naturresurser och dels alla färdiga produkter – hus, verktyg, livsmedel etc. Vi kan tala om humankapital och socialt kapital, vilket vi kom in på i femte kapitlet. Dessa faktorer har naturligtvis alltid funnits och varit viktiga. Först nu belyser man dem speciellt och kallar dem för kapital, kanske ur ett behov att visa att pengar inte är det enda avgörande kapitalet. H I ch så har vi då det finansiella kapitalet, som vi väljer att fokusera på här. Under S O jordbruks- och industrisamhällena var fortfarande ädelmetaller viktiga. Fram till T att Bretton-Woods-systemet kollapsade i början på 1970-talet fanns guldet med en viktig beståndsdel i det internationella valutasamarbetet, men när dollarns O som koppling till guld upphävdes fanns inte längre en sådan koppling. Ädelmetaller blev längre viktiga som värdemätare. Valutakurserna blev allt mera rörliga och R inte stämdes av efter efterfrågan på kapitalmarknaden. Man talar idag om starka och I svaga valutor. E N 68 E T A N K A R A O M fterfrågan på finansiellt kapital styr valutakurserna, inte förrådet av ädelmetaller. Som Michael Rowbotham visar skapas pengar ur ”ingenting”, men med kunders tillgångar och borgensförbindelser som säkerhet. Genom den elektroniska utvecklingen, som skildras ingående av Manuel Castells, har också kapitalet blivit mera immateriellt och globalt rörligt. Dessutom har kredit- och betalkort allt mer börjat ersätta reda pengar i plånboken. ldrig i historien har det varit så lätt för så många människor att få tag på och låna kapital. Samtidigt har också skuldsättningen nått en aldrig tidigare skådad omfattning. Därmed har inte bara kapitalets egenskaper och ursprung förändrats utan också dess funktion. I jordbrukssamhället var dess primära funktioner dels att underlätta för kungar och furstar att driva in skatter och dels för att underlätta handeln. Det var ett handels- och skattekapital. Under industrialismen, och ännu mera i det globala informationssamhället, har kapitalet blivit ett låne- och investeringskapital. Därmed har ekonomer också kommit att räkna mer på den framtida utvecklingen – framtiden intecknas, på gott och ont. Hur kommer lånen och investeringarna att se ut om fem, tio, tjugo, trettio år? Beräkning av konjunkturutvecklingar, snabba företagsrapporter, börsrapporter med mera har kommit att spela en alltmer avgörande roll. Ö kade placeringar och investeringar av kapital betyder också ökad produktion av varor och tjänster. Varuproduktionen ställer i längden stora krav på miljön och naturresurserna. Därmed är vi framme vid den problematik som de ekologiska ekonomerna tar upp om att det finns en gräns för ekonomisk tillväxt. Finansiellt finns det ingen gräns eller den är mycket avlägsen. Skuldsättningen och investeringarna kan pågå ett tag till. Arbetsmässigt kan mekaniseringen pågå så länge det finns drivmedel till maskinerna. Och där börjar frågorna hopa sig. Hur länge räcker oljan och kärnbränslet? Finns det hållbara alternativ? Och därmed är vi tillbaka till grundförutsättningen: naturresurserna och jorden. Varuproduktionen har en materiell gräns. Tjänsteproduktionen däremot, har inte samma tak. Tjänsteproduktionen kan pågå så länge den producerar humant och socialt kapital som värderas av människorna som kan efterfråga dessa tjänster. Gåvoekonomin R edan 1925 publicerade den franske sociologen Marcel Mauss (1872-1950) sin essä om ”Gåvan” för att visa att egennytta och konkurrens är inte de enda drivkrafterna inom ekonomin. Mauss ger dels exempel på gåvotraditioner hos naturfolk kring Stilla havet och dels exempel ur historien, från de indiska Veda-skrifterna, från romersk lagstiftning och gamla germanska berättelser. Mauss vill visa att gåvoekonomin är ett äldre och mera ursprungligt stadium i utvecklingen än byteshandeln och senare den penning baserade ekonomin. Familjer och stammar överlämnade gåvor till varandra i samband med riter och fester, t.ex. vid barns födelse, vid bröllop och begravning. Gåvorna hade samtidigt en såväl religiös, juridisk, moralisk, estetisk, ekonomisk 69 E K O N O M I U N D E R H I S T O R I E N T A N K A R O M E K O N O M I U N D E R och mytologisk innebörd. De gav givaren social status och prestige allt efter gåvans karaktär. Gåvan krävde ett mottagande och en gengåva så småningom och denna skulle gärna vara större och finare än den som lämnats. Det kunde röra sig om mat, kläder, smycken, kvinnor och väntjänster. Sak och person sågs ofta som en enhet. Med gåvan följde en del av givarens person. Detta skapade som oftast känslor av samhörighet och gemenskap men kunde också ge upphov till rivalitet och fejder. Mauss överför fenomenet till samtiden och hittar dels festtraditioner men också socialförsäkringssystem och ersättning till konstnärer och uppfinnare genom upphovsrätten, som exempel på hur gåvoekonomin lever vidare i vår tid. Den svenska utgåvan har försetts med kommentarer där man ser biståndsgivandet från rika till fattiga länder som ett sätt för gåvogivaren att visa styrka och överlägsenhet. Liknande tankar som hos Mauss återfinner vi hos den ungerskfödde antropologen och nationalekonomen Karl Polanyi (1886-1964) i hans mest kända arbete “The Great Transformation”, 1944 (på svenska: Den stora omdaningen. Marknadsekonomins uppgång och fall, 1989). Men Polanyi sätter dessa idéer i ett sammanhang med marknadsekonomins förutsättningar och syften, vilket också bokens titel antyder. Polanyi vill visa att en helgjuten marknadsekonomi uppstod först på 1800-talet och att en självreglerande marknad aldrig har existerat. Ekonomin och handeln har alltid varit infogad i ett större socialt, politiskt och religiöst sammanhang, speciellt under historien före 1800-talet. Genom avregleringar som skulle öka arbetskraftens, varornas och kapitalets rörlighet strävade man efter att uppnå en självreglerande marknad i västvärlden under 1800- och början av 1900-talet, men resultatet blev en ekonomisk kollaps. Guldmyntfoten upphävdes. Två världskrig utbröt. Ryssland, Tyskland och Italien fick totalitära regimer. I andra länder genomfördes statliga stödprogram för att få ekonomin på fötter. Marknadsekonomin var återigen infogad i en större helhet. Polanyi går emot Adam Smiths och de klassiska ekonomernas teori om att byteshandel och vinstintresse skulle vara naturliga drifter hos människor i alla tider. Inte heller tror han på en naturlig utveckling från byteshandel till utvecklandet av allt större marknader och användning av pengar. Självhushåll, lokala marknader och fjärrhandel har under långa tider existerat vid sidan av och inte påverkat varandra. Människor har i alla tider styrts mera av sociala sedvänjor och riter än av vinst motiv. Begrepp som ömsesidighet, omfördelning och hushållning används för att beskriva dessa livsmönster. ngefär samtidigt med Mauss, 1922, höll den tysk-österrikiske pedagogen H U Rudolf Steiner (1861-1925) en serie föredrag för studenter i nationalekonomi. I Steiner beskriver vad han kallar det tregrenade samhället med dess tre delsektorer: offentlig sektor och social ekonomi (eller kulturliv som Steiner själv S näringsliv, kallade det). Näringslivet bearbetar naturresurserna och skapar nytt kapitali form produkter och i form av ett ekonomiskt öveskott som kan återinvesteras, lånas T av ut, bibehållas genom spekulation eller delas ut i form av gåvor. Detta sker dels genom / skatterna till den offentliga sektorn och dels genom de pengar O tvångsgåvorna som genom lönerna spenderas privat och sist men inte minst genom stiftelser R och fonder som delar ut medel till studier, forskning och konstnärlig verksamhet. I Inom familjerna spenderas mycket pengar på barnens uppfostran. E N 70 Enligt Steiner tillhörde utbildning och forskning främst vad han kallade det fria kulturlivet hellre än den offentliga sektorn. Han underströk hela tiden kulturlivets betydelse för samhällets utveckling. De pengar som satsas på barnuppfostran, utbildning m.m. ger inte utdelning direkt utan resultaten visar sig först på längre sikt när utbildningen givit resultat i form av olika yrkesprestationer eller uppfinningar. För att ytterligare belysa detta urskiljer han tre olika funktioner hos kapitalet – som köpekapital, lånekapital och gåvokapital. För att ett samhälle ska fungera optimalt kan inte allt kapital spenderas på konsumtion och spekulation. För att det ekonomiska kretsloppet ska fungera måste allt kapital till slut förbrukas som gåvor. Så är det i den lilla slutna byekonomin men också i en global ekonomi. Jämfört med köpe- och lånekapitalet är gåvokapitalet det mest produktiva eftersom mottagaren inte belastas med tvånget att ge tillbaka något direkt utan kan satsa långsiktigt. T A N K A R O M E K O N O M I U N D E R Rudolf Steiner Bild 55 71 H I S T O R I E N T A N vår tid kan vi finna efterföljare K I till framför allt Mauss och Polanyi: ä r e k o n o m i h i s t o r i ke r n Y l va A NHasselberg beskriver utveckligen på Furudals bruk Dalarna vill hon R sudda ut gränseni mellan familjeO M E K O N O M I historia och företagshistoria, mellan privat- och företagsekonomi eftersom det inte verkar relevant att göra en sådan åtskillnad om man ska skildra brukets utveckling. Brukspatronens aktivitet är lika mycket ett upprätthållande av ett viktigt kontaktnät som planering av b r u ke t s affärer. Det förekommer både materiella gåvor och Ylva Hasselberg Bild 56 väntjänster, som dokumenterats i den brevskrivning som sparats till eftervärlden. På en teoretisk nivå vill Ylva Hasselberg framhålla gåvologikens betydelse för samarbetet inom grupper vilket kan ställas mot konkurrensen mellan grupper. Ett roligt exempel från bruksmiljön är när en kvinna via ombud frågar brukspatronen hur hon ska återgälda en lärotid som hennes son genomgått hos patronen, om han vill ha pengar eller en silverpjäs. Om hon hade frågat patronen direkt hade det inte längre varit en gåva utan en affärsuppgörelse. H U N D E R H I S T O R I E N ur kan man skilja det konstnärliga skapandet från den allt mer utbredda kommersialiseringen av varu- och tjänsteutbudet i vår tid. Den frågan ställer sig Harvard-läraren i skapande skrivkonst, Lewis Hyde i sin bok The Gift. Creativity and the Artist in the Modern World. Hyde löser problemet genom att kalla konstnärens kreativa förmåga för en gåva som sedan förmedlas till mottagaren via konstverket oavsett hur konstverket har behandlats marknadsekonomiskt sett. Liksom Steiner gör Hyde en tydlig koppling mellan samhällets kreativa aktörer, gåvorna och den sociala ekonomin, en ekonomi som ligger vid sidan av marknadsekonomin. S ammanfattningsvis kan man säga att gåvorna förekommer i den sociala ekonomin, inom familjen, i det kollegiala samarbetet inom såväl den frivilliga organisationen som företaget. Gåvor kan vara ideellt vård- och omsorgsarbete, väntjänster men också penninggåvor som ges till personer och verksamheter. Gåvan i form av pengar skiljer sig från utbytet som präglar köp och försäljning respektive lånet, som är avtal med krav på återbetalning. Gåvans motprestation är inte lika tydligt definierad i storlek och i tid även om den kan finnas där som en social nödvändighet, att gåvan måste återgäldas någon gång på ett eller annat sätt. Vad är det då för skillnad mellan gåvoekonomi och social ekonomi, som vi har behandlat i kapitel fem? Kanske kan man säga att social ekonomi är ett mera omfattande begrepp som brukar beteckna en hel samhällssektor och dess institutioners karaktär. 72 överlägsenhet. Beskrivningen av gåvoekonomin och dess logik är ännu ett forskningsfält som väntar på att utvecklas. Gåvorna är det operativa elementet inom den sociala ekonomin. Dessa kan va ra f ö r k n i p p a d e med olika sociala föreställningar allt ifrån idealitet, skapandet av nätverk men också skapandet av prestige och känsla av överlägsenhet. Beskrivningen av gåvo-ekonomin och dess logik är ännu ett forskningsfält som väntar på att utvecklas. T A N K A R O M E K O N O M I U N D E R Karl Polanyi Bild 57 Marcel Mauss Bild 58 73 H I S T O R I E N T A N K A R O M E K O N O M I U N D E R H I S T O R I E N INSTUDERINGSFRÅGOR Antikens Grekland Beskriv några av förutsättningarna för Greklands ekonomiska uppsving. Hur utvecklades det Attiska jordbruket och livsmedelsförsörjningen? Beskriv invandrarnas och slavarnas uppgifter och betydelse. Vad innebar krigen mot perserna och Sparta för de Attiska grekerna? Vad menar Aristoteles med naturlig och onaturlig affärsverksamhet, vilken är målsättningen för den ena respektive den andra? Vad är det för skillnad mellan bruks- och bytesvärden? Varför började man använda pengar enligt Aristoteles – finns det andra förklaringar? Hur ser Aristoteles på skapandet av räntor och vinster – var det många som delade hans åsikter? Medeltidens Europa Vad kännetecknade feodalismen? Beskriv marknadernas utveckling och köpmännens roll. Vilka typer av produkter kom från nord- respektive sydeuropa och från orienten? Hur försökte man göra sig mera oberoende av de orientaliska produkterna? Vad spelade skråväsendet för roll? Hur underlättades penninghanteringen? Beskriv låneverksamhetens utveckling och bildandet av de första bankerna. Beskriv prisutvecklingen och kyrkans reaktioner på denna. Hur såg kyrkan på handeln och ockret och hur förändrades synen under 11- och 1200-talen? Vad är det för likheter mellan Thomas av Aquinos och Aristoteles syn på ekonomi? Hur argumenterar Thomas av Aquino för och emot ränta? Merkantilismen Vad karaktäriserar nationalstaten och vilka var dess fördelar jämfört med förhållandena under medeltiden? Vad innebar kolonisationen av Amerika för utvecklingen av Europas ekonomi? Hur utvecklades industri och hantverk och vad skilde dem från situationen under medeltiden? Utred begreppen bullionism, handelsbalans och protektionism. Hur kom folkräkningarna i gång och varför? Varför var Adam Smith kritisk till statlig styrning av näringslivet? Industrisamhället Vilka var de viktigaste förutsättningarna för industrialismens framväxt och hur finansierades många industriprojekt? Beskriv befolkningsökningens och urbaniseringens orsaker. Vad innebar den andra industriella revolutionen? Hur förändrades synen på individens roll och samhällets organisation och funktioner? 76 Beskriv hur ekonomi ämnet utvecklades inom universiteten. Vad kännetecknar de olika inställningar till kapitalismen, dess mål och betydelse, som framkommer i de olika citaten i kapitlet? Vad mäter man med BNP- respektive HDI-måtten och vilka brister har de? Informations- och tjänstesamhället Nämn några orsaker till kriserna inom näringsliv och offentlig sektor på 1970-talet. Hur förändrades företagens organisation, teknik, produktutbud och förhållande till finansmarknaden under slutet av 1900-talet? Hur förändrades handelspolitiken och förhållande mellan marknads- och planekonomi? Beskriv de nya problem eller hot som dök upp i form av skuldsättning, terrorism, miljökonsekvenser och befolkningsökning. Ge exempel på idéer och ideologer som förespråkar och beskriver global respektive lokal ekonomi – vad är det för grundvärderingar och målformuleringar som skiljer dem åt? Varför hade nyliberalismen så stor framgång? Vad kännetecknar systemkritikerna, vad är de kritiska mot och varför? Både företrädare för feministisk respektive social ekonomi lyfter fram begränsningar i synen på exempelvis hushållsarbete – beskriv. Vad är det för skillnad på miljöekonomi och ekologisk ekonomi – hur ser deras företrädare på tillväxttänkandet? Vad är en skalstat? Ge exempel på intäkter och kostnader i bruttokriminalprodukten. Efterord Redogör för kopplingen mellan de tre samhällstyperna och begreppen jord, arbete och kapital. Hur har dessa förändrats och utvecklats? Vad är det för skillnad mellan handelskapital, låne- och investeringskapital respektive gåvokapital? 77 T A N K A R O M E K O N O M I U N D E R H I S T O R I E N 76 LITTERATURFÖRTECKNING Antiken Andersson, Bertil o. Nygren, Ingemar: Ekonomisk-historiska teman till antikens ekonomi. 1974 Aristoteles: Politiken. 2003 Flacelière, Robert: Dagligt liv i antikens Grekland. 1969 Levy, Jean-Philippe: Antikens ekonomi. 1972 Medeltiden Hunt, Edwin S. & Murray, James M.: Företagande och handeli det medeltida Europa: 1200-1550. 2001 Le Goff, Jacques: Ockraren och döden. Ekonomi och religion på medeltiden. 1990 North, Douglas C. & Thomas, Robert Paul: Västerlandets uppgång. Europas ekonomiska historia 900-1700. 1993 Read, Pierce Paul: Tempelriddarna och korstågen till det heliga landet. 2003 Söderberg, Johan: Sveriges ekonomiska och sociala historia. Medeltiden. 1996 Thomas av Aquino: Förklaringar över den kristna tron. 1990 Thomas av Aquino: Summa Theologiae. Latinsk text med engelsk översättning. New York, 1975 Merkantilismen Dillard, Dudley: Västeuropas och Förenta staternas ekonomiska historia. 1977 Johannison, Karin: Det mätbara samhället. 1995 Mun, Thomas: Englands Treasure by Forraign Trade. 1949 Nordencrantz, Anders: Arcana Oeconomiae et commerci 1730 Smith, Adam: En undersökning av folkens välstånd dess natur och orsaker. 1909-11 Industrisamhället Andersson, Jenny: Mellan tillväxt och trygghet. Idéer om produktiv socialpolitik i socialdemokratisk socialpolitisk ideologi under efterkrigstiden. 2003 Braudel, Fernand: Kapitalismens dynamik. 1988 Isacson, Maths m.fl.: Industrialismens tid: ekonomisk-historiska perspektiv på svensk industriell omvandling under 200 år. 2002 Jevons, Stanley: A Theory of Political Economy, (originalutgåva:1871) Keynes, John Maynard: Allmän teori om sysselsättning, ränta och pengar. 1993 Liedman, SVen-Eric: Arbetsfördelning, självmord och nytta. 1980 Marx, Karl och Engels, Friedrich: Det kommunistiska manifestet. 1964 Owen, Robert: Society för Promoting National Regeneration. 1833 Owen, Robert: A New View of Society. Essays. 1813-18 Sandelin, Bo: BNP-begreppets historia. 2006 Schumpeter, Joseph: Om skapande förstörelse och entreprenörskap. 2000 Veblen, Thorstein: The Theory of Business Enterprise. 1904 Veblen, Thorstein: Absentee Ownership and Business Enterprise in Recent Times. 1923 Weber, Max: Kapitalismens uppkomst. 1986 77 79 T A N K A R O M E K O N O M I U N D E R H I S T O R I E N T A N K A R O M E K O N O M I Informationssamhället Beyond Economic Man, red: Julie A. Nelson. 1993 Brännlund, Runar & Kriström, Bengt: Miljöekonomi. 2001 Castells, Manuel: Informationsåldern: ekonomi, samhälle och kultur. 2000 Daily, Herman: Ecological Economics. 2004 Friedman, Milton: Kapitalism och frihet. 1972 Friman, Eva: Domedagsprofeter och tillväxtpredikanter – debatten om tillväxt och miljö i Sverige 1960-1980. Historisk Tidskrift 2001:1 Fukuyama, Francis: Historiens slut och den sista människan. 1995 Harmaja, Laura: Kotitalous kansantalouden osana. 1946 Inga givna vinster: om WTO, världshandeln och utvecklingen. red: Maud Johansson. 1999 Ingelstam, Lars: Farväl till ekonomismen och andra politiska betraktelser. 1991 Ingelstam, Lars: Ekonomi på plats.2006 Kennedy, Margrit: Ekonomi utan ränta och inflation. 1988 Klein, Naomi: No logo. Sv. översättn. 2001 Korten, David: När företagen styr världen. 1996 Lundestad, Geir: Öst, väst, nord, syd: huvuddrag i internationell politik efter 1945. 2000 Napoleoni, Loretta: Oheligt krig: den moderna terrorismens ekonomiska rötter. 2004 Niskanen, Kirsti: Feminism och ekonomisk idéhistoria. 2006 Rowbotham, Michael: The grip of death: a study of modern money, debt slavery and destructive economics. 1998 Schumacher, Ernst Friedrich: Litet är vackert: ekonomi som om människor betydde något. 1988 U N D E R Efterord H I S T O R I E N Övergripande litteratur Hasselberg, Ylva: Den sociala ekonomin. Familjen Clason och Furudals bruk 1804-1856. 1998 Hyde, Lewis: The Gift. Creativity and the Artist in the Modern World. 2007 Mauss, Marcel: Gåvan. 1997 Polangi, Karl: Den stora omdaningen. Marknadsekonomins uppgång och fall. 1989 Steiner, Rudolf: Nationalekonomisk kurs. Uppgifter för en ny ekonomisk vetenskap. 2002 Blad, Mats: Ekonomisk historia Europa och Amerika från år 1500 till 1990. 2001 Easterlin, Richard A.: Tillväxtens tidevarv: det tjugoförsta århundradet ur historiskt perspektiv. 2001 Hughes, J. Donald: Världens miljöhistoria. 2005 Pålsson-Syll, Lars: De ekonomiska teoriernas historia. 2002 Sandelin, Bo m.fl.: Det ekonomiska tänkandets historia. 1998 Schön, Lennart: En modern svensk ekonomisk historia. Tillväxt och omvandling under två sekel. 2000 80 78 BILDFÖRTECKNING Bild 1: Se texten för bild 11 nedan. (omslaget – stor bild: Apollon, sid. 1) Bild 2: Zeus Gany Medes Tetradrachma i silver Ca 480 f.Kr. (omslaget – liten bild, The J. Paul Getty Museum. Bildkälla: The Theoi Project sid.1) Bild 3: Dödsrikets gud Hades lockar Persefone till sig. Motiv ur grekisk mytologi. Detalj ur dekor på keramik. Ca 550-500 f.Kr. (sid. 6) Museum TBA (To Be Announced) Bildkälla: The Theoi Project Bild 4: Krigshjältarna Ajax och Akilles spelar bräde. Motiv ur Homeros sångcykel Iliaden. Svartfigurig dekor på grekisk lerkruka från ca 550-525 f.Kr. (sid. 7) Gregoriansk-Etruskiska muséet, Vatikanstaten. Bildkälla: The Theoi Project Bild 5: En hjälte bland havsgudar och gudinnor. Den Athenske hjälten Theseus omgiven av havsgudarna Nereus och Poseidon och havsgudinnorna Doris och Amfitrite. Detalj av rödfigurig dekor på keramik. Ca 480-470 f.Kr. (sid. 8) Yale University Art Gallery, New Haven, Connecticut, USA. Bildkälla: The Theoi Project Bild 6: Herakles och de tjuvaktiga Kerkoperna. Den starke hjälten Herakles har bundit de tjuvaktiga kerkoperna på en stång som han bär. Titanerna Theia och Okeanos ser på. Ur grekisk mytologi. Detalj av svartfigurig dekor på keramik. Ca 550-500 f.Kr. (sid. 9) Ashmolean Museum, Oxford, Storbritannien. Bildkälla: The Theoi Project Bild 7: Orestes hämnd. Orestes hämnas sin faders död genom att mörda sin mor Klytaimnestra och hennes älskare Aigistos. Orestes drivs till dådet av guden Apollon och hämndens gudinnor, Erinnyerna. Motiv ur grekisk mytologi och dramer. Detalj av rödfigurig dekor på keramik. Ca 380-370 f.Kr. (sid. 9) Musée du Louvre, Paris, Frankrike. Bildkälla: The Theoi Project Bild 8: Den grekiska övärlden. Karta. (sid. 9) Illustration: Frédéric Iriarte Bild 9: Aristoteles. Skulpterat ansikte. (sid. 10) Bildkälla: Info Science. Digital bearbetning: Frédéric Iriarte Bild 10: Alexander den store. Tetradrachma av silver från tidig hellenistisk tid, ca 336-323 f.Kr. – alltså från den tid då Aristoteles levde. Vikt: 16,73 gram. Storlek: 31 mm i diameter. Tetradrachma = fyra drachmer. (sid. 11) Bildkälla: Bibliotèque Nationale de France Bild 11: Apollon. Tetradrachma av silver präglad under kung Antiochos IV av Syrien ca 175-164 f.Kr. Vikt: 15,78 gram. Storlek: 33 mm i diameter. (sid. 11) Bildkälla: Bibliothèque Nationale de France. Bild 12: Zeus. Tetradrachma av silver. Präglad under kung Antiochos IV av Syrien ca 175-164 f.Kr. Vikt: 16,73 gram. Storlek: 31 mm i diameter. (sid. 11) Bildkälla: Bibliotéque Nationale de France. Bild 13: Aristoteles. Skulptur. (sid. 12) Digital bearbetning: Frédéric Iriarte Bild 14: Parthenon-templet i Athen. Illustration: Frédéric Iriarte (sid. 13) Bild 15: Codex Gigas även kallad Djävulsbibeln. Medeltida handskrift på latin från Böhmen, daterad1204-30. Bilden återger början på Joshua-boken – blad 24r i handskriften. Storlek: 890 x 490 mm. (sida 14) Bildkälla: Kungliga biblioteket, Stockholm. MS A 148 Foto: Per Adolphson 81 T A N K A R O M E K O N O M I U N D E R H I S T O R I E N T A N K A R O M E K O N O M I U N D E R H I S T O R I E N Bild 16: Nederländska ordspråk. Oljemålning på träpannå av den nederländske konstnären Pieter Bruegel den äldre, 1559. (sid. 15) Bildkälla: Wikipedia Bild 17: Silver Denar från Karl den stores tid 812-814. Fram- och baksida. Storlek: 19,7 mm i diameter. Vikt: 1,9 gram. Myntet funnet på Adelsö-Björkö. (sid. 16) Bildkälla och foto: Kungliga myntkabinettet, Stockholm Bild 18: Borgare betalar statsskatten till räntmästaren. Träsnitt av H. Schäufelein. Bildkälla: Samhaber, Ernst: Penningen i kulturhistorisk belysning, 1965, sid. 102 (sid. 17) Bild 19: Thomas av Aquino. Bilden är målad ca 200 år efter hans död av Carlo Crivelli 1476. Tempera på träpannå. Storlek: 61 x 40 cm. Ingår i en så kallad polyptyk, ett altarskåp med flera bilder i San Domenico in Ascoli. (sid. 22) National Gallery, London, Storbritannien Bildkälla: Wikipedia Bild 20: Italiensk guld florin från Florens. Fram- och baksida. Präglad under perioden 12521531. (sid. 23) Storlek: 19 mm i diameter. Vikt: 3,53 gram. Foto: G. Hildebrand. Bildkälla: Kungliga myntkabinettet, Stockholm Bild 21: Livet är som en pilgrimsfärd, utan säkerhet. Därför är det bäst att inte ta med ägodelar och pengar på en resa. Så rådder “De goda sedernas bok” från 1400-talet J. Legrant. (sid. 24) Bildkälla: Samhaber, Ernst: Penningen i kulturhistorisk belysning, 1965, sid. 78 Bild 22: Hamnarbetare. Detalj av träsnitt. Okänd konstnär. Bildbearbetning: Frédéric Iriarte (sid. 25) Bild 23: Penningväxlaren och hans fru. Oljemålning på träpannå av den flamländske konstnären Quinten Massys. 1465-66. Storlek: 71 x 68 cm. (sid. 26) Musée du Louvre, Paris, Frankrike Bildkälla: Wikipedia Bild 24: Karikatyr över myntförsämringen på 15-1600-talen. Träsnitt. Okänd konstnär. Bildkälla: Samhaber, Ernst: Penningen i kulturhistorisk belysning, 1965 (sid.27) Bild 25: Karikatyr över hamnarbetare på 15-1600-talen. Träsnitt. (sid. 28) Bildkälla: Samhaber, Ernst: Penningen i kulturhistorisk belysning, 1965 Bild 26: Tidig sedel, en så kallad kreditivsedel utfärdad av Palmstruchska banken (även kallad Stockholm banco) år 1666. Valör: 100 Daler Silvermynt. Storlek: 155 x 195 mm. Det är en av de första sedlarna i modern mening, det vill säga att den inte var knuten till någon person och att banken garanterade dess värde. (sid. 28) Foto: G. Hildebrand. Bildkälla: Kungliga myntkabinettet, Stockholm Bild 27: Skivpress för prägling av mynt. Kopparstick från 1771. (sid. 29) Bildkälla: Samhaber, Ernst: Penningen i kulturhistorisk belysning, 1965, sid. 201 Bild 28: Sänk skatterna och folket ska med glädje hjälpa sin konung med mindre bidrag; det kommer att frivilligt lämna sina pengar till den kungliga skattkammaren! Detta förmodligen ironiska kopparstick syftar på Ludvig XIV:s per capita-skatt 1709 under spanska tronföljdskriget. (sid. 31) Bildkälla: Samhaber, Ernst: Penningen i kulturhistorisk belysning, 1965, sid. 157 Bild 29: Bancohuset vid Järntorget i Stockholm. ca 1780. Färglagd litografi av Johann Thomas Hauer (1748-1820). Storlek: 40 x 50 cm. bancohuset inrymde den så kallade Riksens ständers bank, som grundades 1668 och var en föregångare till dagens svenska centralbank, Sveriges Riksbank. Med sin obrutna verksamhet sedan 1668 är den världens äldsta centralbank. (sid. 32) Kungliga myntkabinettet, Stockholm Foto: Frédéric Iriarte 82 Bild 31: Cottonopolis. Så kallades staden Manchester i England, som var ett internationellt centrum för bomulls- och textilindustrin under 1700- och 1800-talen. Gravyr av Edward Goodall (1795-1870). Originalet med titeln “Manchester, from Kersal Moor” är en målning av W. Wylde. (sid. 35) Bildkälla: Wikimedia T A N K A R Bild 32: Holmens bruk AB i Norrköping 1858. Målning av Geskil Salomon. Förutom Holmentornet kan man på bilden se två gula byggnader. Den gula byggnaden till vänster är en klädesfabrik som brann 1862. Den högra byggnaden är ett stort bomullsspinneri från 1855. (sid. 36) Originalet ägs av Holmens Bruks AB. Bildkälla: Wikipedia O M Bild 30: Adam Smith. Okänd konstnär. Bildkälla: Wikimedia (sid. 34) Bild 33: Järnvalsverk. Oljemålning av Adolf Friedrich Erdmann von Menzel 1872-1875. Storlek: 158 × 254 cm. (sid. 37) Alte Nationalgalerie, Berlin Bildkälla: Wikipedia. Bild 34: Wessman barkens jernvägs aktiebolag 1866. Detalj ur aktiebrev. Kungliga myntkabinettet. Foto: Frédéric Iriarte (sid. 39) Bild 35: Robert Owen (Sid.40) Ur: H.F. Helmolt (ed.): History of the World. New York, 1901. Bildkälla: Wikimedia, som hämvisar till: www.lib.utexas.edu/photodraw/portraits/ University of Texas Portrait Gallery. Bild 36: Friedrich Engels 1856. Bildkälla: Wikipedia Bild 37: Karl Marx. 1875. Bildkälla: Wikipedia (sid. 40) E K O N O M I (sid. 41) Bild 38: Max Weber, 1917, på ett seminarium i Lauenstein. I bakgrunden syns den radikale författaren Ernst Toller. (sid. 42) Bildkälla: Wikipedia Bild 39: William Stanley Jevons Bildkälla Wikipedia (sid. 43) Bild 40: Thorstein Veblen. Foto: Adam Faanes Bildkälla: Wikipedia Bild 41: Joseph Schumpeter The Professor Network Bildkälla: Wikipedia (sid. 44) (sid. 45) Bild 42: Planeten jorden. (sid.48) Illustration efter satellitbild: Frédéric Iriarte Bild 43: Folksamling.(sid.53) Illustration: Frédéric Iriarte Bild 44: Ernst Friedrich Schumacher.(sid. 54) Illustration efter foto: Frédéric Iriarte Bild 45: Rymdraket.(Sid. 55) Illustration: Frédéric Iriarte Bild 46: Manuel Castells. (sid. 56) Bildkälla: Daidalos förlag, Göteborg 83 U N D E R H I S T O R I E N T A N K A R O M E K O N O M I U N D E R H I S T O R I E N Bild 47: Datoriserad börsmiljö, Illustration: Frédéric Iriarte (sid. 57) Bild 48: Detalj av baksida på 1 US dollar. (sid. 58) Pyramiden där toppen säras från basen är ursprungligen en frimurarsymbol. Den omges av två motton på latin: ”Annuit Coeptis” och ”Novus ordo seclorum” vilket betyder: ”Försynen gynnar våra åtaganden” resp. “Nya tidens ordning”. Det allseende gudomliga ögat, som framträder. Bildkälla: Kungliga myntkabinettet, Stockholm Bild 49: Lars Ingelstam, 2006 Foto: Lars Aronsson. Bildkälla: Wikipedia (sid. 60) Bild 50: Margrit Kennedy. (sid. 60) Bildkälla: Margrit Kennedys hemsida. Bild 51: Laura Harmaja på sin 50-årsdag 6.9.1931 Tryckt bild i tidningen Suomen kuvalehti. Bildkälla: National Muséet Helsinki (sid 63) Bild 52: Karin Kock 1932 (sid 63) Kungliga biblioteket, Stockholm Foto: Herman Bergne Bildkälla: Kvinnohistoriska samlingarna, Göteborgs universitet. Portal på bibliotekets hemsida över temat: Kvinnor i arbete. Bild 53: Julie Nelson (sid 63) Bildkälla: Julie Nelson Bild 54: Vindkraftverk (sid 64) Illustration: Frédéric Iriarte Bild 55: Rudolf Steiner som lärare vid en skola för arbetarbildning i Berlin, ca 1900 Bildkälla: Rudolf Steiner archiv, Dornach bei Basel, Schweiz. (sid 71) Bild 56: Ylva Hasselberg (sid 72) Bildkälla: Ylva Hasselberg Bild 57: Karl Polanyi (sid 73) Bildkälla: Institut national de la statistique et des études économiques. Bild 58: Marcel Mauss (sid 73) Bildkälla: Centre National de la Recherche Scientifique et École des Hautes Études en Sciences Sociales, Paris. Bild 59: Collage av sedlar med kända porträtt, t.ex. Drottning Elisabeth av England, George Washington, Abraham Lincoln, Jakob Fugger. (sid 74-75) Kungliga myntkabinettet, Stockholm Digital bearbetning: Frédéric Iriarte Bild 60: Mynt från olika länder (sida 78) Bildkälla: Kungliga myntkabinettet, Stockholm Foto: Frédéric Iriarte Bild 61: Oskar Broberg (sida 85) Bildkälla: Oskar Broberg Bild 62: Didrik Wachenfeldt Foto: Frédéric Iriarte (sida 85) 84 TACK Vi vill speciellt tacka följande institutioner och personer som alla bidragit till framställningen av denna bok. För hjälp med framtagning av bilder: 1:e antikvarien Eva Wiséhn vid Kungliga Myntkabinettet i Stockholm Bibliotèque Nationale de France, Paris, Frankrike Museiverket, Helsinki, Finland För framtagning av källmaterial till texterna: Ekonomisk-historiska institutionen vid Handelshögskolan, Göteborgs universitet Biblioteket, Teologiska institutionen, Lunds universitet samt Järna bibliotek som, snabbt och outtröttligt, levererat mängder med böcker under mer än två år. För högläsning ur en del aktuella böcker och givande samtal: Lars-Hugo Jansson, Järna För hjälp med översättning samt några råd: Johan Boman, Edmonton, Kanada För ständigt stöd och uppmuntran: Fadia Yonan-Wachenfeldt, Järna För förtroende, intresse och vilja att satsa: Idé och medlemsstöd, JAK Medlemsbank För värdefulla synpunkter: Deltagare vid seminarier där utkast till boken presenterats, JAK-skolorna på Axvalla folkhögskola < Oskar Broberg Bild 61 Didrik Wachenfeldt Bild 62 > 85 T A N K A R O M E K O N O M I U N D E R H I S T O R I E N JAK Medlemsbank ekonomisk förening BOX 216 541 25 Skövde tel: 0500 - 46 45 00 www.jak.se ISBN-nr: 978-91-633-3159-6