Denna rapport är en sammanställning grundad på
Utrikesdepartementets bedömningar. Rapporten kan
inte ge en fullständig bild av läget för de
mänskliga rättigheterna i landet..
Information bör sökas också från andra källor.
Utrikesdepartementet
Mänskliga rättigheter i Monaco 2007
ALLMÄNT
1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna
Läget för de mänskliga rättigheterna i Monaco är generellt sett mycket gott,
och levnadsstandarden är bland de högsta i världen. Då monegaskerna utgör
en minoritet av befolkningen bär lagstiftningen starka inslag av nationell
preferens, för att säkra de egna medborgarnas tillgång till arbete och sociala
förmåner. Viss laglig diskriminering av kvinnor kvarstår, främst i överföringen
av medborgarskap. Monaco arbetar kontinuerligt med att anpassa sin
lagstiftning efter sina internationella åtaganden. Som exempel kan nämnas den
lag om yttrandefrihet som antagits efter tillträdet till Europakonventionen för
mänskliga rättigheter i november 2005.
2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om
mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventionskommittéer
Monaco är medlem i FN sedan 1993 har bland annat ratificerat följande
konventioner:
-
-
Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, International
Covenant on Civil and Political Rights (ICCPR), samt det fakultativa
protokollet om avskaffandet av dödsstraffet. Protokollet om enskild
klagorätt har inte ratificerats.
Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter,
International Covenant on Economic, Social and Cultural Rights (ICESCR).
Konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering,
Convention on the Elimination of all forms of Racial Discrimination (CERD).
Konventionen om avskaffandet av alla former av diskriminering mot
kvinnor, Convention on the Elimination of all forms of Discrimination Against
2
-
-
-
-
Women (CEDAW), men inte det fakultativa protokollet om enskild
klagorätt.
Konventionen mot tortyr, Convention against Torture and Other Cruel,
Inhuman or Degrading Treatment or Punishment (CAT), men inte det
fakultativa protokollet om förebyggande av tortyr.
Konventionen om barnets rättigheter, Convention on the Rights of the Child
(CRC) samt det tillhörande protokollet om barn i väpnade konflikter.
Protokollet om handel med barn har undertecknats, men inte
ratificerats.
Flyktingkonventionen, Convention related to the Status of Refugees, dock inte
protokollet från 1966 om flyktingars rättsliga ställning.
Romstadgan för internationella brottmålsdomstolen, International
Criminal Court (ICC) undertecknades den 18 juli 1998 men har ännu inte
ratificerats.
Den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga
rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen),
det sjätte tilläggsprotokollet om dödsstraffets avskaffande i fredstid och
protokoll nr 13 om dödsstraffets avskaffande under alla
omständigheter.
De reservationer som gjorts till konventionerna ovan är främst hänförliga till så
kallad nationell preferens, vilket innebär att Monaco velat behålla lagstiftning
som gynnar landets egna medborgare, exempelvis att monegasker har förtur
vid anställning framför sökande av andra nationaliteter.
Monaco för en kontinuerlig dialog med merparten av FN:s konventionskommittéer, men det kan noteras att man upprepade gånger rapporterat med
flera års försening.
FN:s specialrapportörer har inte genomfört några besök och inga planeras. Inte
heller finns det någon stående inbjudan. Europarådets kommitté mot tortyr
(CPT) genomförde i mars 2006 ett fyra dagar långt besök för att för första
gången undersöka situationen för frihetsberövade i landet. Rapporten
offentliggjordes den 31 maj 2007.
MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER
3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr
Konstitutionen förbjuder uttryckligen tortyr och annan inhuman och
förnedrande behandling. Det finns inga uppgifter om att rätten till liv,
kroppslig integritet och förbud mot tortyr inte efterlevs, jämför dock avsnitt 18
nedan. Inte heller finns några uppgifter om att myndigheterna godtyckligt
skulle ha berövat medborgare livet, eller att politiska mord skulle förekomma.
3
Fängelseförhållandena är i enlighet med internationell standard med separata
avdelningar för unga lagöverträdare, män och kvinnor. Representanter för
Europarådets kommitté mot tortyr (CPT) besökte under 2006 landets fängelser
och psykiatriska institutioner. Rapporten från besöket, som enligt CPT överlag
gav ett positivt intryck, innehåller bland annat rekommendation om
förbättringar av förhållandena för frihetsberövade. Monacos regering har i sitt
skriftliga svar på rapporten åtagit sig att vidta relevanta åtgärder med anledning
av rapportens innehåll.
4. Dödsstraff
Dödsstraffet avskaffades formellt för alla brott genom den nya konstitutionen
1962. I praktiken tillämpades dock inte dödstraffet längre, då den sista
avrättningen ägde rum 1847. Vidare har Monaco tillträtt det sjätte protokollet
till Europakonventionen om dödsstraffets avskaffande i fredstid samt
protokoll nr 13 om dödsstraffets avskaffande under alla omständigheter.
5. Rätten till frihet och personlig säkerhet
Konstitutionen garanterar medborgarnas frihet och säkerhet. Ingen ska heller
frihetsberövas utan stöd i lag. Det finns inga uppgifter om godtyckliga
frihetsberövanden. Med undantag för den som tas på bar gärning, kan ingen
arresteras utan ett skriftligt motiverat domstolsbeslut som ska delges vid
arresteringen eller senast inom 24 timmar. FN:s kommitté mot tortyr, liksom
CPT, har kritiserat Monaco för att en frihetsberövad person inte omgående
måste informeras om grunden till frihetsberövandet samt att rätten till advokat
inte inträder förrän efter 24 timmar. Regeringen har åtagit sig att ändra lagen
till internationell standard.
6. Rättssäkerhet och rättsstatsprincipen
Konstitutionen fastslår grundläggande straffrättsliga principer såsom att inget
straff får utdömas utan stöd i lag och förbud mot retroaktiv lagstiftning.
Konstitutionen garanterar domstolarnas självständighet i förhållande till den
verkställande makten. Domare utses av fursten på förslag av chefen för
Direction des Services Judiciaires som är den myndighet som alla domstolar är
underställda. Myndighetschefen svarar inför fursten och är inte medlem av
regeringen. Fursten har ingen funktion i den dömande verksamheten.
Medborgare som upplever att någon lag står i strid med konstitutionen kan
föra talan om det vid domstol. Domstolarna har också möjlighet att avgöra om
rättigheter enligt internationella fördrag och konventioner är direkt tillämpliga.
4
7. Straffrihet
Straffrihet förekommer såvitt känt inte.
8. Yttrande-, tryck-, mötes-, förenings- och religionsfrihet m.m.
Mötes- och föreningsfriheten är fastslagen i konstitutionen. För att bilda en
förening bestående av enbart monegasker räcker det med en anmälan till
myndigheterna. Finns utländska medborgare bland medlemmarna krävs
däremot tillstånd, vilket hittills inte nekats någon. Ett lagförslag som
undanröjer denna skillnad utarbetas sedan flera år tillbaka, men har ännu inte
antagits.
År 2005 antogs en lag om yttrandefrihet, tillämplig på alla former av offentliga
yttranden, inklusive press, radio och tv. Kränkande yttranden på grundval av
ras, etnicitet, religion eller sexuell läggning är straffbara. I samband med att
Monaco tillträdde Europakonventionen inkluderades en reservation där man
förklarade att artikel 10 rörande yttrandefriheten skulle gälla utan inverkan på
reglerna om förtal av furstehuset. Enligt den monegaskiska strafflagen är det
belagt med böter att skriva något i syfte att offentligen underminera fursten
eller hans familj, om det görs med uppsåt att skada.
Katolicismen är officiell statsreligion, men konstitutionen garanterar
religionsfrihet och det finns inga uppgifter om förföljelse av religiös art. Övriga
trossamfund tillåts verka i landet efter registrering hos regeringen, och alla
församlingar har samma rätt till subventioner och lyder under samma
skattregler. Inga samfund nekades registrering under 2005. Förhållandet mellan
Monaco och den katolska kyrkan regleras genom en konvention, som bland
annat medför att landets katolska präster är statligt anställda.
9. De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna
Monaco är en konstitutionell monarki, där arvsrätten tillkommer medlemmar
av furstehuset Grimaldi. Nuvarande regent är Albert II, som sedan april 2005
är rikets statsöverhuvud och representerar landet i dess relationer till andra
stater och internationella organisationer.
Den verkställande makten utövas av fursten i samarbete med statsministern.
Statsministern, som kan vara fransk eller monegaskisk medborgare, utnämns av
prinsen efter godkännande av den franska regeringen. Utnämningen regleras i
en konvention mellan Frankrike och Monaco. Statsministern bistås av en
regering (Conseil de gouvernement) bestående av fem ledamöter med ansvar över
var sitt departement. Regeringen är endast ansvarig inför fursten.
5
Den lagstiftande makten utövas gemensamt av fursten, som har initiativrätt till
lagarna, och parlamentet (Conseil National). Parlamentet har 24 ledamöter som
väljs för mandatperioder på fem år i direkta och hemliga val där endast
monegaskiska medborgare över 18 år har rösträtt. Vid det senaste valet i
februari 2003 var 5 800 personer inskrivna i röstlängden. Valbar är den, man
eller kvinna, som är monegaskisk medborgare sedan fem år tillbaka och har
fyllt 25 år. För närvarande är två partier representerade i parlamentet; Union
pour Monaco (UPM) med 21 platser och Union Nationale et Democratique (UND)
med tre mandat. Fem av ledamöterna är kvinnor. Parlamentet röstar igenom
lagarna och har även möjlighet att lägga fram egna lagförslag. Efter samråd
med Kronrådet, se nedan, kan prinsen upplösa parlamentet och utlysa nyval.
Det finns tre rådgivande organ. I frågor som rör statens högre intressen rådgör
fursten med Kronrådet (Le Conseil de la Couronne) som består av sju medlemmar
av monegaskisk nationalitet, utsedda av prinsen och parlamentet för en period
av tre år. Kronrådet ska konsulteras i frågor som rör internationella
konventioner, upplösning av parlamentet och nådeansökningar. Statliga rådet
(Conseil d'Etat) har tolv medlemmar som inte behöver vara monegasker, och
har en rådgivande funktion i lagstiftningsarbetet. Bland de 33 ledamöterna i
ekonomiska rådet (Conseil Economique et Social) finns representanter för
arbetsgivare och fackföreningar.
Den dömande makten tillkommer enligt konstitutionen fursten, men all
utövning har delegerats till de monegaskiska domstolarna.
Monaco har en konstitutionell domstol (Tribunal Suprême), med kompetens att
döma i frågor som rör konstitutionen och avgör i jurisdiktionsfrågor.
Hela Monacos territorium utgör en enda kommun, och beslut på lokal nivå
fattas i kommunfullmäktige (Conseil Communal) där borgmästaren är ordförande.
Rådet har 15 medlemmar, som väljs på fyra år i direkta val och ett system med
proportionell representation. Efter det senaste valet som ägde rum 2003 är fem
av ledamöterna kvinnor. Församlingens främsta uppgift är att rösta om den
kommunala budgeten och ska rådfrågas vid byggandet av nya bostadshus,
större offentliga arbeten med mera.
EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER
10. Rätten till arbete och relaterade frågor
Omkring 33 000 personer pendlar dagligen från grannländerna, främst
Frankrike och Italien, för att arbeta i Monaco. Landet har cirka 44 000
löntagare, varav 40 000 arbetar i den privata sektorn och 4 000 i den offentliga.
Majoriteten av arbetstillfällena återfinns inom handel-, service- och
banksektorn. Arbetslösheten är i princip obefintlig.
6
År 2006 var den lagstadgade minimilönen 8,27 euro i timmen eller 1398 euro i
månaden. Lagen föreskriver 39 timmars arbetsvecka, men företag har möjlighet
att tillämpa 35 timmars arbetsvecka om de önskar. Arbetsförhållandena är
generellt sett goda. Hälso- och säkerhetskrav bestäms i lag och övervakas av
skyddsombud på företagen och av regeringens särskilda arbetsinspektör.
Arbetstagare har rätt att neka arbete som kan äventyra hälsa eller säkerhet, utan
att riskera att mista sin anställning. Det finns inga uppgifter om diskriminering i
arbetslivet på grund av kön, hudfärg, religion eller politisk åsikt. En lag från
1974 slår fast principen om lika lön för lika arbete. Det ställs inget krav på
bosättning i landet för att få tillgång till sociala förmåner relaterade till arbete.
I konstitutionen garanteras alla människors rätt att försvara sin yrkeskårs
rättigheter eller intressen genom facklig verksamhet. Även föreningsfriheten
och rätten att strejka erkänns, med vissa lagstadgade undantag. Såväl statligt
anställda som utländska medborgare har strejkrätt. Union des syndicats de Monaco
(USM), etablerad 1944, är centralorganisationen för alla monegaskiska
fackföreningar. Endast en liten del, cirka 10 procent, av arbetstagarna i
Monaco är fackligt organiserade. Den senaste femårsperioden organiserades sju
strejkdagar, varav den senaste i november 2006.
Monaco är inte medlem i den internationella arbetsorganisationen ILO och har
följaktligen inte ratificerat dess åtta centrala konventioner om mänskliga
rättigheter på området.
11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa
Tillgången till vård och hälsotillståndet överlag är mycket gott. Enligt
Världshälsoorganisationen (WHO) var hälsosektorns andel 9,9 procent av
BNP under 2004. Under 2005 var förväntad livslängd 78 år för män och 85 år
för kvinnor. För tillgång till fri sjukvård krävs att invånaren har varit bosatt i
Monaco sedan minst fem år tillbaka.
12. Rätten till utbildning
Utbildning är obligatorisk och kostnadsfri fram till 16 års ålder. I Monaco är 30
procent av de inskrivna eleverna bosatta utanför landets gränser, men deras
villkor är desamma som för dem som bor i Monaco.
Undervisning i mänskliga rättigheter och grundläggande friheter, jämlikhet och
barns roll i samhället sker inom ramen för lektioner i samhällskunskap.
Läs- och skrivkunnigheten är 99 procent.
7
13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard
Levnadsstandarden i Monaco är mycket hög.
Landets yta på endast två kvadratkilometer ger Monaco svårigheter att
garantera vissa skyldigheter under konventioner som ICCPR, till exempel
rätten till bostad. Där förekommer viss diskriminering mellan medborgare och
invånare av andra nationaliteter. Rätten till bostad tillkommer endast den som
varit bosatt i Monaco sedan fem år tillbaka.
OLIKA GRUPPERS ÅTNJUTANDE AV DE MÄNSKLIGA
RÄTTIGHETERNA
14. Kvinnors rättigheter
Genom 1962 års konstitution infördes kvinnlig rösträtt, och i ett tillägg från
2002 fastslås att män och kvinnor skall vara jämlika. Fortfarande kvarstår dock
viss laglig diskriminering av kvinnor i reglerna för överföring av monegaskiskt
medborgarskap. Vid giftermål med en monegaskisk man kan en utländsk
kvinna söka medborgarskap i Monaco först efter 5 år, medan en man som
gifter sig med en monegaskisk kvinna kan ansöka omgående. Lagstiftningen på
området är under översyn. Nyligen infördes en ändring som gav kvinnor som
fått sitt medborgarskap genom giftermål möjlighet att överföra det till sina barn
under 18 år. Fortfarande gäller dock att dessa kvinnor inte kan överföra
medborgarskapet till sina barn i händelse av skilsmässa, något som är möjligt
för män.
Abort var tidigare inte tillåtet under några omständigheter. FN:s kommitté för
ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter har rekommenderat Monaco att
häva förbudet i fall där det finns medicinska skäl för abort eller där graviditeten
är ett resultat av incest eller våldtäkt. I oktober 2006 antogs en lag som tillåter
abort under sådana omständigheter. Beslutet var kontroversiellt med tanke på
katolska kyrkans starka ställning i landet (jämför avsnitt 8).
Rätten till lika lön för lika arbete garanteras genom lag, och den statliga
arbetsinspektören kan ålägga företag att visa dokumentation att principen
efterlevs. Trots detta får kvinnor enligt inofficiella uppskattningar 20 procent
mindre i lön för samma arbete. Vissa yrken är fortfarande stängda för kvinnor,
som brandman och polis. En arbetsgivare får inte avskeda en kvinna på grund
av graviditet, undersöka om hon är gravid eller använda det som argument för
att inte anställa henne. Kvinnan är inte skyldig att uppge om hon är gravid vid
anställningsintervju. Efter avslutad föräldraledighet har hon rätt att återuppta
sitt arbete på samma eller en liknande position, med samma lön. Där förut rätt
till vissa bidrag enbart tillkom mannen som familjeöverhuvud, kan nu även en
8
kvinna få dem. I maj 2006 antogs en lag om pappaledighet, som ger fadern rätt
till 12 dagars ledighet.
Våld i hemmet och våld mot kvinnor faller under allmän strafflag. En särskilt
utbildad grupp inom polisen har ansvar för att ta hand om våldsutsatta
kvinnor, och det har även skapats ett kriscentrum dit drabbade kvinnor kan
vända sig. Människohandel (trafficking) är straffbart, liksom prostitution och
koppleri.
Kvinnor är valbara till den kommunala och nationella församlingen på samma
villkor som män. Emellertid utgör kvinnor fortfarande en minoritet; endast
fem av 15 medlemmar i kommunfullmäktige och fem av 24 i parlamentet. I
regeringen finns inga kvinnliga ministrar.
15. Barnets rättigheter
De senaste åren har Monaco moderniserat sin civilrättsliga lagstiftning som
tidigare gjorde skillnad på legitima barn, det vill säga barn födda inom
äktenskapet, samt utomäktenskapliga barn. I praktiken förekommer
fortfarande viss diskriminering, bland annat inom socialförsäkringssystemet.
Ersättning vid dödsfall i arbetet utbetalas exempelvis endast till den avlidnas
inomäktenskapliga barn.
Minimiåldern för anställning är 16 år och särskilda regler styr arbetsvillkoren
för 16-18-åringar.
Monaco har inga egna väpnade styrkor och följaktligen är inte barns deltagande
i strider eller förband aktuellt. De grupper som har militär status är furstens
vakter och brandmännen, med en åldersgräns på 21 år för anställning. Landet
har likväl ratificerat Barnkonventionens tilläggsprotokoll om barn i väpnad
konflikt.
Barn under 13 års ålder kan inte hållas straffrättsligt ansvariga för sina
gärningar. Straffmyndighetsåldern är 18 år, varefter individen döms på samma
villkor som en vuxen. För gärningsmän mellan 13 och 18 år tillämpas en
reducerad straffskala och ett eventuellt frihetsberövande straff avtjänas på en
separat avdelning.
16. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och
religiösa minoriteter samt urfolk
I Monaco är de egna medborgarna i minoritet, runt 7 600 personer av
befolkningens 32 000. Staten har bedömt att det därför är nödvändigt att vidta
vissa åtgärder för att värna om sina medborgare. Som exempel kan nämnas de
9
tidsgränser på bosättning under fem år innan utländska medborgare har rätt till
bostad, fri sjukvård och andra sociala förmåner. Enbart monegasker har
rösträtt och är valbara till de nationella och lokala församlingarna, och
medborgarskapet måste ha beviljats fem år innan valdagen. De största
grupperna utländska medborgare kommer från Frankrike och Italien.
Konstitutionen slår fast att franska är det officiella språket, men press och
radio finns även tillgänglig på italienska och engelska.
Monaco har inte undertecknat Europarådets ramkonvention om skydd för
nationella minoriteter och inte heller konventionen om regionala språk och
minoritetsspråk.
17. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet
Lagen om yttrandefrihet förbjuder kränkande uttalanden med hänsyn till
sexuell läggning. Det finns inga uppgifter om förföljelse eller diskriminering
sanktionerad av staten.
18 Flyktingars rättigheter
Enligt avtal med Frankrike behandlas alla asylansökningar som inkommer till
Monaco av franska myndigheter, vars beslut landet följer. FN:s kommitté mot
tortyr (CAT) har ifrågasatt avsaknaden av förbud i monegaskisk lag att
återsända en person till land där han eller hon riskerar att utsättas för tortyr
eller grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning (nonrefoulement). Monaco har invänt att alla avvisningar sker först till franskt
territorium, eftersom det omger landet och att Frankrike i sin tur är bundet av
Tortyrkonventionens förbud.
19. Funktionshindrades rättigheter
Diskriminering av funktionshindrade på arbetsmarknaden, inom
utbildningssektorn och sjukvården är förbjuden enligt lag. Regeringen har
vidtagit åtgärder för att alla offentliga byggnader ska vara tillgängliga även för
funktionshindrade.
ÖVRIGT
20. Frivilligorganisationers arbete för mänskliga rättigheter
I Monaco finns ett flertal frivilligorganisationer, men dessa är i huvudsak
inriktade på sociala frågor och välgörenhet. Registrerade föreningar uppbär
statligt stöd. Röda Korset har en lokalavdelning, medan organisationer med
särskilt fokus på mänskliga rättigheter som Amnesty International inte är
10
representerade. Detta beror dock inte på något statligt förbud. Organisationer i
grannländerna observerar till viss del även situationen i Monaco.
21. Internationella och svenska insatser på området mänskliga
rättigheter
Sverige har inget samarbete med landet som inbegriper insatser för mänskliga
rättigheter. FN har kontinuerlig dialog med landet genom konventionernas
olika övervakningskommittéer. Europarådets parlamentariska församling
genomförde i juni 2006 ett besök för att undersöka hur Monaco efterlevt sina
skyldigheter efter inträdet 2005. Församlingen gjorde den 28 juni 2007 en
uppföljning av Monacos åtaganden inom ramen för Europarådet.
