Utrikesdepartementet Denna rapport är en översiktlig sammanställning över hur de mänskliga rättigheterna efterlevs, grundad på den svenska ambassadens bedömningar. Rapporten kan inte ge en fullständig bild. Information bör sökas också från andra källor. Mänskliga rättigheter i Gambia 2006 ALLMÄNT 1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna Gambia uppvisar brister beträffande de mänskliga rättigheterna (MR). Yttrandefriheten har under de senaste åren utsatts för svåra påfrestningar. Ett antal jurister och journalister har lämnat landet till följd av hot om förföljelse. Flera oppositionspolitiker samt journalister har under året arresterats utan att åtal väckts. De civila myndigheterna utövar i allmänhet kontroll av säkerhetsstyrkorna, men civila personer, oppositionspolitiker, samt häktade och fängslade, har utsatts för attacker och i vissa fall tortyr. Rättsväsendet är fortsatt ineffektivt och korrumperat. Straffriheten är utbredd. Kvinnans ställning är svag liksom respekten för barnets rättigheter. Våld mot kvinnor är vanligt förekommande. Könsstympning är tillåtet och mycket utbrett även om hälsovårdsmyndigheterna motarbetar kränkningarna. Barnprostitution samt människohandel ökar. Nuvarande president Yahya Jammeh kom till makten genom en militärkupp 1994. Han återvaldes i september 2006 för en tredje mandatperiod. Själva valet gick lugnt till och bedömdes som fritt och rättvist av internationella observatörer. Däremot förekom misstankar om oegentligheter under valkampanjen. Även det allt hårdare klimatet för oppositionspolitiker, oberoende journalister och människorättsjurister under våren 2006 (i synnerhet efter ett påstått kuppförsök i mars 2006) var enligt vissa bedömningar direkt kopplat till presidentvalet. 2 2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventionskommittéer Gambia har ratificerat/anslutit sig till följande centrala konventioner om de mänskliga rättigheterna: - Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, International Covenant on Civil and Political Rights (ICCPR), och anslutit sig till dess första fakultativa om enskild klagorätt - Konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig och förnedrande behandling eller bestraffning, Convention against Torture and Other Cruel, Inhuman or Degrading Treatment or Punishment (CAT) - Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, International Covenant on Economic, Social and Cultural Rights (ICESCR) - Konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering, Convention on the Elimination of all forms of Racial Discrimination (CERD) - Konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor, Convention on the Elimination of all forms of Discrimination Against Women (CEDAW) - Konventionen om barnets rättigheter, Convention on the Rights of the Child (CRC) - Flyktingkonventionen, Convention related to the Status of Refugees, samt tillhörande protokoll - Romstadgan för internationella brottmålsdomstolen, International Criminal Court (ICC) - Afrikanska stadgan om mänskliga och folkens rättigheter Gambia har undertecknat men inte ratificerat det andra fakultativa protokollet till konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter om avskaffande av dödsstraffet, samt det fakultativa protokollet till konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor (CEDAW) om enskild klagorätt. Återrapporteringen till FN:s kommittéer för mänskliga rättigheter är kraftigt fördröjd, med undantag för rapporteringen till CEDAW. MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER 3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr Konstitutionen förbjuder tortyr eller annan omänsklig behandling men rapporter om övergrepp och tortyr, bland annat piskning, av frihetsberövade personer förekommer. 3 Lokala fängelser är överfulla och de sanitära förhållandena uppges vara undermåliga. Kvinnor och män respektive ungdomar hålls åtskilda och vid ett fängelse har en specialavdelning upprättats för ungdomsbrottslingar. Organisationer för mänskliga rättigheter tillåts besöka fängelser. 4. Dödsstraff Dödsstraffet avskaffades 1993 men återinfördes 1995 under militärens styre. Elva dödsdomar har meddelats sedan 1995. Senaste avrättningen utfördes 1981. Lagen tillåter dödsstraff för barn under 18 år. 5. Rätten till frihet och personlig säkerhet Enligt lag skall en person som gripits av myndigheterna ställas inför rätta eller friges inom 72 timmar. Vid flera tillfällen under året har oppositionspolitiker, jurister och journalister godtyckligt gripits eller frihetsberövats utan rättslig grund. Det förekommer även att den nationella säkerhetstjänsten (NIA), som rapporterar direkt till presidenten, griper och kvarhåller personer från det civila samhället. Detta trots att NIA inte har någon formell kompetens att göra arresteringar. 22 personer, däribland militärer, advokater och journalister, sitter häktade för högförräderi efter ett påstått kuppförsök i mars 2006. En civil rättegång, samt en parallell militär rättegång uppges ha påbörjats under hösten 2006. Medborgarna har normalt full rörelsefrihet, men regeringen kan inom ramen för konstitutionen införa "skäliga restriktioner". Militära vägkontroller förekommer. Oppositionsmedlemmar drabbas av reserestriktioner genom indragna pass. 6. Rättssäkerhet och rättsstatsprincipen Rättssystemet är enligt 1997 års konstitution oberoende i förhållande till den exekutiva makten, något som i praktiken inte respekteras. Lagarna bygger på en blandning av brittiska lagar, traditionella och sharialagar. Sharia tillämpas vid frågor om äktenskap, skilsmässor och arv. Utöver det civila rättsväsendet finns militärdomstolar där militärer ställs inför rätta. Tillgång till rättslig prövning finns garanterad i lagen. Denna rättighet efterlevs överlag men undantag förekommer då domstolsväsendet är ineffektivt och eftersatt. Korruptionen är utbredd såväl inom rättsväsendet som inom poliskåren. Bristen på finansiella resurser inom rättsväsendet är stor. Endast tre av landets domare är från Gambia. Övriga domare kommer från andra 4 afrikanska länder som är medlemmar i Samväldet, och många av dem är finansierade via Storbritannien. Kvinnors och barns rättssäkerhet är överlag sämre än mäns. Endast vart tredje barn registreras vid födseln. Straffmyndighetsåldern uppges vara sju år. Organisationer för mänskliga rättigheter försöker få till stånd en förändring. 7. Straffrihet Det är sällsynt att övergrepp av polis eller militär beivras. Sedan 2001 har presidenten enligt lag rätt att bevilja amnesti för handlingar som begåtts vid tidpunkter när den allmänna ordningen störts. Detta har påverkat brottsoffers vilja att anmäla brott negativt. 8. Yttrande-, tryck-, mötes-, förenings- och religionsfrihet m.m. Författningen gör inga inskränkningar i yttrande- och tryckfriheten, men i praktiken begränsas dessa kraftigt, inte minst på grund av den självcensur som är vanligt förekommande i nationella medier. Statliga medier utgör främst ett instrument för regeringen. Utländska TV- och radiosändningar tillåts. Ett ökat antal journalister, jurister och människorättsaktivister har känt sig tvingade att lämna Gambia efter hot om förföljelse. Fortfarande har ingen åtalats för mordet på landets mest framstående journalist och reporter för såväl AFP som Journalister utan gränser, Deyda Hydara, i december 2004. Den obligatoriska avgiften för oberoende medier femdubblades 2004 och innebär i praktiken en inskränkning i tryckfriheten. Samtidigt utvidgades den brottsliga innebörden av förtal och den maximala strafftiden förlängdes från sex månader till tre år. Detta uppges ha ökat självcensuren ytterligare. Författningen garanterar församlings- och föreningsfriheten, men i praktiken begränsar regeringen dessa rättigheter på olika sätt. Religionsfriheten är inskriven i landets författning och respekteras normalt av regeringen. 9. De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna Gambias nuvarande president, Yahya Jammeh, tog makten genom en militärkupp 1994. 1996 hölls allmänna val vilket innebar en återgång till civilt styre. Enligt nuvarande konstitution från 1997 har presidenten långtgående maktbefogenheter i egenskap av statschef, regeringschef och arméchef. Presidenten utser regering. Presidentval och val till nationalförsamlig äger rum vart femte år. 5 Jammah återvaldes för en tredje mandatperiod i september 2006. Även om själva valet beskrevs som fritt och rättvist av internationella observatörer uttrycktes samtidigt misstankar om oegentligheter under valprocessen. Bland annat ska statliga medel, trots förbud, ha använts för presidentens valkampanj och dessutom ska oppositionen ha nekats tillgång till statliga medier. Arresteringar av oppositionspolitiker samt hot mot regeringskritisk medier bedöms ha försvagat oppositionens möjlighet att bedriva en aktiv valkampanj. Presidentens parti, "Alliance for Patriotic Reorientation and Construction", innehar majoriteten av nationalförsamlingens 53 platser. Nästa val till nationalförsamlingen äger rum 2007. Endast 6 av 53 ledamöter är kvinnor. Vicepresidenten är en kvinna. EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER 10. Rätten till arbete och relaterade frågor Arbetslagstiftningen tillåter bildandet av fackföreningar med undantag för polis, militär och statstjänstemän. Dessa grupper omfattas inte heller av den allmänna strejkrätten. Endast ett fåtal anställda är fackligt anslutna. Gambia har ratificerat Internationella arbetsorganisationens (ILO) åtta centrala konventioner men utan fullständig implementering. Konstitutionen förbjuder såväl tvångsarbete som barnarbete. Ändå är barnarbete vanligt förekommande även i åldrar under den lagstadgade minimiåldern på 14 år. Minimilönen uppgår till 0,66 US-dollar per dag vilket är otillräckligt för att garantera en arbetare och dennes familj en rimlig levnadsstandard. 11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa Hälsosektorns andel av statens totala budget är cirka 14 procent men trots att regeringen säger sig prioritera hälsovård och välfärdsfrågor är resurserna otillräckliga. Tystnaden kring hiv/aids har tack vare enskilda organisationers arbete brutits men FN:s kommitté för mänskliga rättigheter uttrycker oro för det växande antalet barn och vuxna som drabbas. Smittspridningen ökar på grund av de hårda ekonomiska villkor som tvingar unga kvinnor och män till prostitution. 6 12. Rätten till utbildning Utbildning prioriteras enligt regeringen men området är ändå underfinansierat. Analfabetismen är utbredd och bara 30 procent av kvinnorna respektive 44 procent av männen kan läsa. De första nio skolåren skall vara obligatoriska och gratis. I praktiken är målsättningen omöjlig att uppnå på grund av avgifter för böcker, skrivmaterial, skoluniform och transporter, vilket särskilt drabbar flickor och barn från fattiga familjer. Regeringen har tagit initiativ för att minska dessa kostnader och för att öka andelen flickor på högstadienivå. Dessutom har fler skolor byggts och sanitetsförhållandena förbättrats vilket varit särskilt positivt för flickors deltagande. Förutom ekonomiska skäl och prioritering av pojkars utbildning, är även tvångsäktenskap av unga flickor en faktor som hindrar flickors skolgång. Antalet barn som börjar skolan ökar dock, även om avhoppen fortsatt är stora. 54 procent av pojkarna och 49 procent av flickorna gick i grundskolan år 2003. Cirka en tredjedel av flickorna nådde gymnasiet. 13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard Gambia ligger på plats 155 av 177 länder i FN:s välfärdsindex. Halva befolkningen består av barn under 18 år. Dessutom beräknas landet ha en fortsatt hög befolkningstillväxt. Regeringen har utarbetat ett program för att minska fattigdomen men på grund av det kraftiga beroendet av bistånd saknas garantier för kontinuitet och långsiktighet. OLIKA GRUPPERS ÅTNJUTANDE AV DE MÄNSKLIGA RÄTTIGHETERNA 14. Kvinnors rättigheter Diskriminering på grund av kön är förbjudet enligt konstitutionen men respekten för kvinnor och flickor är bristfällig inom många områden. Lagstiftningen inom områden som familjerätt och arvsrätt är i praktiken diskriminerande då den generellt styrs av sharia. Våld mot kvinnor är vanligt förekommande och polisen vidtar inga åtgärder. Även om lagstiftningen förbjuder våldtäkt i hemmet anmäls det inte eftersom det i praktiken inte ses som ett brott. Tvångsäktenskap bland flickor så unga som 12 år är vanligt förekommande. Polygami är utbrett. Abort är helt förbjudet, vilket i vissa fall leder till farliga aborter som i sin tur bidrar till hög mödradödlighet. Kvinnlig könsstympning är tillåtet och omfattar cirka 70 till 80 procent av kvinnorna. Regeringen arbetar mot könsstympning inom ramen för hälsovården och även genom att söka 7 byledares stöd för att upphöra med könsstympning. Landets kvinnliga vicepresident har föreslagit ett reformprogram med en alternativ ritual för flickor. Kvinnor är underrepresenterade i arbetslivet och i de politiska institutionerna även om framsteg gjorts och den yngre generationen börjat etablera sig på ledande poster inom i den offentliga sektorn. 15. Barnets rättigheter Hälften av Gambias befolkning är barn under 18 år. Endast vart tredje barn som föds registreras. Starka traditioner gör arbetet med att implementera barnkonventionens principer och rättigheter svårt. Barnaga tillåts och förekommer ofta i hem och i skolan. Vid svåra fall har straff utdömts. Antalet barn som blir så kallade ”almudus”, vilka dras in i tiggeri genom det utbildningssystem som tillämpas av vissa religiösa ledare, ökar på grund av fattigdom och traditioner. Dessa barn riskerar att utsättas såväl för polisvåld som för sexuell exploatering. Antalet barn som arbetar ökar. År 2003 arbetade 22 procent av barnen under 14 år, vilket bland annat beror på att den avgiftsbefriade obligatoriska grundskolan i praktiken inte är gratis. Exploateringen av barn uppges öka. Mestadels är det minderåriga barn som används för barnprostitution på de stora turistorterna. Även handel med barn beskrivs som ett växande problem. Många av de utsatta barnen kommer från krigsdrabbade länder i regionen. En enhetlig barnlag har antagits och anmälningar om missförhållanden kan göras till departementet för social välfärd. Bland annat förbjuder lagen handel med barn. The Child Protection Alliance, där såväl nationella som internationella organisationer ingår, arbetar för att skydda barn mot kränkningar av skilda slag. 16. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och religiösa minoriteter samt urfolk Konstitutionen förbjuder diskriminering på grund av ras, religion, funktionshinder, språk eller social status. Detta respekterades i huvudsak av myndigheterna. 17. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet Homosexualitet är förbjudet enligt lag och är starkt tabubelagt i det gambiska samhället. Utifrån perspektivet med riskerna kring hiv/aids har frågan om homosexualitet börjat uppmärksammas av oberoende media. Den svåra 8 stigmatisering som homosexuella drabbas av ökar risken för smittspridning eftersom den sexuella läggningen hemlighålls. 18. Flyktingars rättigheter Landet har ratificerat 1951 års flyktingkonvention och 1967 års protokoll, men har inte implementerat någon asyllagstiftning. Regeringen samarbetar med FN:s flyktingkommissariat (UNHCR) och andra humanitära organisationer. Flyktingarna i Gambia lever utspridda, i förorter till Banjul samt längs södra gränsen till Senegal. Enligt FN:s uppskattningar finns det för närvarande cirka 13 000 flyktingar i landet, från Senegal, Sierra Leone, Guinea Bissau och Guinea. Drygt 5 000 av dessa har nyligen flytt över gränsen från Senegal till följd av intensifiering av konflikten i Casamance. 19. Funktionshindrades rättigheter Det finns inga lagar eller föreskrifter om funktionshindrade personers tillgång till olika former av samhällsservice. Privata välgörenhetsorganisationer ansvarar normalt för vård av gravt funktionshindrade personer. Lagstiftningen ger barn med funktionshinder ett dåligt skydd. Många utestängs från skolgång och pedagogiska hjälpmedel saknas helt. ÖVRIGT 20. Frivilligorganisationers arbete för mänskliga rättigheter Lokala och internationella organisationer för mänskliga rättigheter tillåts verka i landet. Afrikanska Unionens kommission för mänskliga rättigheter har sitt säte i Banjul, vilket har medfört att flera panafrikanska enskilda organisationer för mänskliga rättigheter verkar utifrån Banjul. Dit hör bland annat "the Institute for Human Rights and Development in Africa" och "the African Centre for Democracy and Human Rights". 21. Internationella och svenska insatser på området mänskliga rättigheter Flera FN-organ bedriver verksamhet kopplade till mänskliga rättigheter i landet, bland annat UNDP (FN:s utvecklingsprogram), UNICEF (FN:s barnfond), UNFPA (FN:s befolkningsfond), WHO (Världshälsoorganisationen) samt ILO (Internationella arbetsorganisationen). EU, Storbritannien och USA har utvecklingsprogram i Gambia. USA beslöt nyligen att stryka Gambia från de länder som valts ut för "the Millenium Challenge Account" (USA:s biståndsprogram för utvecklingsländer som uppfyller ett antal fastlagda kriterier). Gambia ströks bland annat till följd av 9 bevisade övergrepp mot mänskliga rättigheter, ökade restriktioner för politiska och medborgerliga rättigheter, inklusive inskränkningar i yttrandefriheten.