Utrikesdepartementet
Denna rapport är en översiktlig sammanställning över
hur de mänskliga rättigheterna efterlevs, grundad på
den svenska ambassadens bedömningar.
Rapporten kan inte ge en fullständig bild. Information
bör sökas också från andra källor.
Mänskliga rättigheter i Gambia 2006
ALLMÄNT
1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna
Gambia uppvisar brister beträffande de mänskliga rättigheterna (MR).
Yttrandefriheten har under de senaste åren utsatts för svåra påfrestningar. Ett
antal jurister och journalister har lämnat landet till följd av hot om förföljelse.
Flera oppositionspolitiker samt journalister har under året arresterats utan att
åtal väckts. De civila myndigheterna utövar i allmänhet kontroll av
säkerhetsstyrkorna, men civila personer, oppositionspolitiker, samt häktade
och fängslade, har utsatts för attacker och i vissa fall tortyr. Rättsväsendet är
fortsatt ineffektivt och korrumperat. Straffriheten är utbredd.
Kvinnans ställning är svag liksom respekten för barnets rättigheter. Våld mot
kvinnor är vanligt förekommande. Könsstympning är tillåtet och mycket
utbrett även om hälsovårdsmyndigheterna motarbetar kränkningarna.
Barnprostitution samt människohandel ökar.
Nuvarande president Yahya Jammeh kom till makten genom en militärkupp
1994. Han återvaldes i september 2006 för en tredje mandatperiod. Själva valet
gick lugnt till och bedömdes som fritt och rättvist av internationella
observatörer. Däremot förekom misstankar om oegentligheter under
valkampanjen. Även det allt hårdare klimatet för oppositionspolitiker,
oberoende journalister och människorättsjurister under våren 2006 (i synnerhet
efter ett påstått kuppförsök i mars 2006) var enligt vissa bedömningar direkt
kopplat till presidentvalet.
2
2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om
mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventionskommittéer
Gambia har ratificerat/anslutit sig till följande centrala konventioner om de
mänskliga rättigheterna:
- Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, International
Covenant on Civil and Political Rights (ICCPR), och anslutit sig till dess
första fakultativa om enskild klagorätt
- Konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig och förnedrande
behandling eller bestraffning, Convention against Torture and Other Cruel,
Inhuman or Degrading Treatment or Punishment (CAT)
- Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter,
International Covenant on Economic, Social and Cultural Rights (ICESCR)
- Konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering,
Convention on the Elimination of all forms of Racial Discrimination (CERD)
- Konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor,
Convention on the Elimination of all forms of Discrimination Against Women
(CEDAW)
- Konventionen om barnets rättigheter, Convention on the Rights of the Child
(CRC)
- Flyktingkonventionen, Convention related to the Status of Refugees, samt
tillhörande protokoll
- Romstadgan för internationella brottmålsdomstolen, International
Criminal Court (ICC)
- Afrikanska stadgan om mänskliga och folkens rättigheter
Gambia har undertecknat men inte ratificerat det andra fakultativa protokollet
till konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter om avskaffande
av dödsstraffet, samt det fakultativa protokollet till konventionen om
avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor (CEDAW) om enskild
klagorätt.
Återrapporteringen till FN:s kommittéer för mänskliga rättigheter är kraftigt
fördröjd, med undantag för rapporteringen till CEDAW.
MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER
3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr
Konstitutionen förbjuder tortyr eller annan omänsklig behandling men
rapporter om övergrepp och tortyr, bland annat piskning, av frihetsberövade
personer förekommer.
3
Lokala fängelser är överfulla och de sanitära förhållandena uppges vara
undermåliga. Kvinnor och män respektive ungdomar hålls åtskilda och vid ett
fängelse har en specialavdelning upprättats för ungdomsbrottslingar.
Organisationer för mänskliga rättigheter tillåts besöka fängelser.
4. Dödsstraff
Dödsstraffet avskaffades 1993 men återinfördes 1995 under militärens styre.
Elva dödsdomar har meddelats sedan 1995. Senaste avrättningen utfördes
1981. Lagen tillåter dödsstraff för barn under 18 år.
5. Rätten till frihet och personlig säkerhet
Enligt lag skall en person som gripits av myndigheterna ställas inför rätta eller
friges inom 72 timmar. Vid flera tillfällen under året har oppositionspolitiker,
jurister och journalister godtyckligt gripits eller frihetsberövats utan rättslig
grund. Det förekommer även att den nationella säkerhetstjänsten (NIA), som
rapporterar direkt till presidenten, griper och kvarhåller personer från det civila
samhället. Detta trots att NIA inte har någon formell kompetens att göra
arresteringar.
22 personer, däribland militärer, advokater och journalister, sitter häktade för
högförräderi efter ett påstått kuppförsök i mars 2006. En civil rättegång, samt
en parallell militär rättegång uppges ha påbörjats under hösten 2006.
Medborgarna har normalt full rörelsefrihet, men regeringen kan inom ramen
för konstitutionen införa "skäliga restriktioner". Militära vägkontroller
förekommer. Oppositionsmedlemmar drabbas av reserestriktioner genom
indragna pass.
6. Rättssäkerhet och rättsstatsprincipen
Rättssystemet är enligt 1997 års konstitution oberoende i förhållande till den
exekutiva makten, något som i praktiken inte respekteras. Lagarna bygger på en
blandning av brittiska lagar, traditionella och sharialagar. Sharia tillämpas vid
frågor om äktenskap, skilsmässor och arv. Utöver det civila rättsväsendet finns
militärdomstolar där militärer ställs inför rätta.
Tillgång till rättslig prövning finns garanterad i lagen. Denna rättighet efterlevs
överlag men undantag förekommer då domstolsväsendet är ineffektivt och
eftersatt. Korruptionen är utbredd såväl inom rättsväsendet som inom
poliskåren. Bristen på finansiella resurser inom rättsväsendet är stor. Endast tre
av landets domare är från Gambia. Övriga domare kommer från andra
4
afrikanska länder som är medlemmar i Samväldet, och många av dem är
finansierade via Storbritannien.
Kvinnors och barns rättssäkerhet är överlag sämre än mäns. Endast vart tredje
barn registreras vid födseln. Straffmyndighetsåldern uppges vara sju år.
Organisationer för mänskliga rättigheter försöker få till stånd en förändring.
7. Straffrihet
Det är sällsynt att övergrepp av polis eller militär beivras. Sedan 2001 har
presidenten enligt lag rätt att bevilja amnesti för handlingar som begåtts vid
tidpunkter när den allmänna ordningen störts. Detta har påverkat brottsoffers
vilja att anmäla brott negativt.
8. Yttrande-, tryck-, mötes-, förenings- och religionsfrihet m.m.
Författningen gör inga inskränkningar i yttrande- och tryckfriheten, men i
praktiken begränsas dessa kraftigt, inte minst på grund av den självcensur som
är vanligt förekommande i nationella medier. Statliga medier utgör främst ett
instrument för regeringen. Utländska TV- och radiosändningar tillåts.
Ett ökat antal journalister, jurister och människorättsaktivister har känt sig
tvingade att lämna Gambia efter hot om förföljelse. Fortfarande har ingen
åtalats för mordet på landets mest framstående journalist och reporter för såväl
AFP som Journalister utan gränser, Deyda Hydara, i december 2004.
Den obligatoriska avgiften för oberoende medier femdubblades 2004 och
innebär i praktiken en inskränkning i tryckfriheten. Samtidigt utvidgades den
brottsliga innebörden av förtal och den maximala strafftiden förlängdes från
sex månader till tre år. Detta uppges ha ökat självcensuren ytterligare.
Författningen garanterar församlings- och föreningsfriheten, men i praktiken
begränsar regeringen dessa rättigheter på olika sätt. Religionsfriheten är
inskriven i landets författning och respekteras normalt av regeringen.
9. De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna
Gambias nuvarande president, Yahya Jammeh, tog makten genom en
militärkupp 1994. 1996 hölls allmänna val vilket innebar en återgång till civilt
styre. Enligt nuvarande konstitution från 1997 har presidenten långtgående
maktbefogenheter i egenskap av statschef, regeringschef och arméchef.
Presidenten utser regering. Presidentval och val till nationalförsamlig äger rum
vart femte år.
5
Jammah återvaldes för en tredje mandatperiod i september 2006. Även om
själva valet beskrevs som fritt och rättvist av internationella observatörer
uttrycktes samtidigt misstankar om oegentligheter under valprocessen. Bland
annat ska statliga medel, trots förbud, ha använts för presidentens valkampanj
och dessutom ska oppositionen ha nekats tillgång till statliga medier.
Arresteringar av oppositionspolitiker samt hot mot regeringskritisk medier
bedöms ha försvagat oppositionens möjlighet att bedriva en aktiv valkampanj.
Presidentens parti, "Alliance for Patriotic Reorientation and Construction",
innehar majoriteten av nationalförsamlingens 53 platser. Nästa val till
nationalförsamlingen äger rum 2007. Endast 6 av 53 ledamöter är kvinnor.
Vicepresidenten är en kvinna.
EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER
10. Rätten till arbete och relaterade frågor
Arbetslagstiftningen tillåter bildandet av fackföreningar med undantag för
polis, militär och statstjänstemän. Dessa grupper omfattas inte heller av den
allmänna strejkrätten. Endast ett fåtal anställda är fackligt anslutna. Gambia har
ratificerat Internationella arbetsorganisationens (ILO) åtta centrala
konventioner men utan fullständig implementering.
Konstitutionen förbjuder såväl tvångsarbete som barnarbete. Ändå är
barnarbete vanligt förekommande även i åldrar under den lagstadgade
minimiåldern på 14 år.
Minimilönen uppgår till 0,66 US-dollar per dag vilket är otillräckligt för att
garantera en arbetare och dennes familj en rimlig levnadsstandard.
11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa
Hälsosektorns andel av statens totala budget är cirka 14 procent men trots att
regeringen säger sig prioritera hälsovård och välfärdsfrågor är resurserna
otillräckliga.
Tystnaden kring hiv/aids har tack vare enskilda organisationers arbete brutits
men FN:s kommitté för mänskliga rättigheter uttrycker oro för det växande
antalet barn och vuxna som drabbas. Smittspridningen ökar på grund av de
hårda ekonomiska villkor som tvingar unga kvinnor och män till prostitution.
6
12. Rätten till utbildning
Utbildning prioriteras enligt regeringen men området är ändå underfinansierat.
Analfabetismen är utbredd och bara 30 procent av kvinnorna respektive 44
procent av männen kan läsa.
De första nio skolåren skall vara obligatoriska och gratis. I praktiken är
målsättningen omöjlig att uppnå på grund av avgifter för böcker, skrivmaterial,
skoluniform och transporter, vilket särskilt drabbar flickor och barn från fattiga
familjer. Regeringen har tagit initiativ för att minska dessa kostnader och för att
öka andelen flickor på högstadienivå. Dessutom har fler skolor byggts och
sanitetsförhållandena förbättrats vilket varit särskilt positivt för flickors
deltagande. Förutom ekonomiska skäl och prioritering av pojkars utbildning, är
även tvångsäktenskap av unga flickor en faktor som hindrar flickors skolgång.
Antalet barn som börjar skolan ökar dock, även om avhoppen fortsatt är stora.
54 procent av pojkarna och 49 procent av flickorna gick i grundskolan år 2003.
Cirka en tredjedel av flickorna nådde gymnasiet.
13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard
Gambia ligger på plats 155 av 177 länder i FN:s välfärdsindex. Halva
befolkningen består av barn under 18 år. Dessutom beräknas landet ha en
fortsatt hög befolkningstillväxt. Regeringen har utarbetat ett program för att
minska fattigdomen men på grund av det kraftiga beroendet av bistånd saknas
garantier för kontinuitet och långsiktighet.
OLIKA GRUPPERS ÅTNJUTANDE AV DE MÄNSKLIGA
RÄTTIGHETERNA
14. Kvinnors rättigheter
Diskriminering på grund av kön är förbjudet enligt konstitutionen men
respekten för kvinnor och flickor är bristfällig inom många områden.
Lagstiftningen inom områden som familjerätt och arvsrätt är i praktiken
diskriminerande då den generellt styrs av sharia. Våld mot kvinnor är vanligt
förekommande och polisen vidtar inga åtgärder. Även om lagstiftningen
förbjuder våldtäkt i hemmet anmäls det inte eftersom det i praktiken inte ses
som ett brott.
Tvångsäktenskap bland flickor så unga som 12 år är vanligt förekommande.
Polygami är utbrett. Abort är helt förbjudet, vilket i vissa fall leder till farliga
aborter som i sin tur bidrar till hög mödradödlighet. Kvinnlig könsstympning
är tillåtet och omfattar cirka 70 till 80 procent av kvinnorna. Regeringen arbetar
mot könsstympning inom ramen för hälsovården och även genom att söka
7
byledares stöd för att upphöra med könsstympning. Landets kvinnliga
vicepresident har föreslagit ett reformprogram med en alternativ ritual för
flickor.
Kvinnor är underrepresenterade i arbetslivet och i de politiska institutionerna
även om framsteg gjorts och den yngre generationen börjat etablera sig på
ledande poster inom i den offentliga sektorn.
15. Barnets rättigheter
Hälften av Gambias befolkning är barn under 18 år. Endast vart tredje barn
som föds registreras. Starka traditioner gör arbetet med att implementera
barnkonventionens principer och rättigheter svårt. Barnaga tillåts och
förekommer ofta i hem och i skolan. Vid svåra fall har straff utdömts. Antalet
barn som blir så kallade ”almudus”, vilka dras in i tiggeri genom det
utbildningssystem som tillämpas av vissa religiösa ledare, ökar på grund av
fattigdom och traditioner. Dessa barn riskerar att utsättas såväl för polisvåld
som för sexuell exploatering. Antalet barn som arbetar ökar. År 2003 arbetade
22 procent av barnen under 14 år, vilket bland annat beror på att den
avgiftsbefriade obligatoriska grundskolan i praktiken inte är gratis.
Exploateringen av barn uppges öka. Mestadels är det minderåriga barn som
används för barnprostitution på de stora turistorterna. Även handel med barn
beskrivs som ett växande problem. Många av de utsatta barnen kommer från
krigsdrabbade länder i regionen.
En enhetlig barnlag har antagits och anmälningar om missförhållanden kan
göras till departementet för social välfärd. Bland annat förbjuder lagen handel
med barn. The Child Protection Alliance, där såväl nationella som
internationella organisationer ingår, arbetar för att skydda barn mot
kränkningar av skilda slag.
16. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och
religiösa minoriteter samt urfolk
Konstitutionen förbjuder diskriminering på grund av ras, religion,
funktionshinder, språk eller social status. Detta respekterades i huvudsak av
myndigheterna.
17. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet
Homosexualitet är förbjudet enligt lag och är starkt tabubelagt i det gambiska
samhället. Utifrån perspektivet med riskerna kring hiv/aids har frågan om
homosexualitet börjat uppmärksammas av oberoende media. Den svåra
8
stigmatisering som homosexuella drabbas av ökar risken för smittspridning
eftersom den sexuella läggningen hemlighålls.
18. Flyktingars rättigheter
Landet har ratificerat 1951 års flyktingkonvention och 1967 års protokoll, men
har inte implementerat någon asyllagstiftning. Regeringen samarbetar med
FN:s flyktingkommissariat (UNHCR) och andra humanitära organisationer.
Flyktingarna i Gambia lever utspridda, i förorter till Banjul samt längs södra
gränsen till Senegal. Enligt FN:s uppskattningar finns det för närvarande cirka
13 000 flyktingar i landet, från Senegal, Sierra Leone, Guinea Bissau och
Guinea. Drygt 5 000 av dessa har nyligen flytt över gränsen från Senegal till
följd av intensifiering av konflikten i Casamance.
19. Funktionshindrades rättigheter
Det finns inga lagar eller föreskrifter om funktionshindrade personers tillgång
till olika former av samhällsservice. Privata välgörenhetsorganisationer ansvarar
normalt för vård av gravt funktionshindrade personer. Lagstiftningen ger barn
med funktionshinder ett dåligt skydd. Många utestängs från skolgång och
pedagogiska hjälpmedel saknas helt.
ÖVRIGT
20. Frivilligorganisationers arbete för mänskliga rättigheter
Lokala och internationella organisationer för mänskliga rättigheter tillåts verka i
landet. Afrikanska Unionens kommission för mänskliga rättigheter har sitt säte
i Banjul, vilket har medfört att flera panafrikanska enskilda organisationer för
mänskliga rättigheter verkar utifrån Banjul. Dit hör bland annat "the Institute
for Human Rights and Development in Africa" och "the African Centre for
Democracy and Human Rights".
21. Internationella och svenska insatser på området mänskliga
rättigheter
Flera FN-organ bedriver verksamhet kopplade till mänskliga rättigheter i
landet, bland annat UNDP (FN:s utvecklingsprogram), UNICEF (FN:s
barnfond), UNFPA (FN:s befolkningsfond), WHO
(Världshälsoorganisationen) samt ILO (Internationella arbetsorganisationen).
EU, Storbritannien och USA har utvecklingsprogram i Gambia. USA beslöt
nyligen att stryka Gambia från de länder som valts ut för "the Millenium
Challenge Account" (USA:s biståndsprogram för utvecklingsländer som
uppfyller ett antal fastlagda kriterier). Gambia ströks bland annat till följd av
9
bevisade övergrepp mot mänskliga rättigheter, ökade restriktioner för politiska
och medborgerliga rättigheter, inklusive inskränkningar i yttrandefriheten.
