Nya Åland
20|NATURLIGTVIS
Fredag 6 Februari 2015
STORM I samband med stormar kan nytt friskt vatten strömma in i Östersjön.
Saltvatteninflöden i Östersjön
I början av året kunde man läsa att
Östersjön hade fått ett antal stora
inflöden av saltvatten från Nordsjön,
i samband med stormar, sedan början
av december. Man kunde också läsa
hur detta skulle inverka på Östersjöns
syre- och salthaltsförhållanden.
En konklusion var att saltet
i vattnet skulle höja syrehalten i Östersjön men så är
dock inte fallet! Endast syre
kan höja syrehalten.
Östersjön är ett av världens största brackvattensområden, med en yta på
360 000 km², ett medeldjup
på cirka 60 m och en vattenvolym på 20 800 km³. Detta
innebär att den sammanlagda volymen av det nu
inströmmade vattnet, cirka
260 km³, motsvarar drygt
1,2 procent av Östersjöns
totalvolym, vilket innebär
det största inflödet sedan
1993 och ett av de tio största
sedan man började mäta på
1800-talet.
Östersjön är ju speciell på
det viset, att den får sitt
vatten dels från Nordsjön
i form av saltvatten, dels i
form av sötvatten från ett
par hundra floder/älvar som
mynnar i Östersjön och
det är då som det speciella
händer, som gör Östersjön
till ett utsatt hav. Saltvattnet och sötvattnet blandas
inte automatiskt och bildar
brackvatten utan saltvattnet
som har en högre densitet
(är tyngre), lägger sig på
bottnen och det söta flodvattnet ovanpå. Mellan vattenmassorna bildas ett skikt
med snabbt ökande salthalt,
en haloklin, som effektivt
hindrar bottenvattnet från
att blandas med ytvattnet.
När plankton, fisk, fåglar,
däggdjur med mera dör,
sjunker de till bottnen och
när de ska brytas ned kommer syret i det salta vattnet
under haloklinen att förbrukas. Så småningom, när syret har tagit slut, börjar den
dödliga gasen ”svavelväte”
(divätesulfid; H2S) att bildas
och den dödar effektivt allt
liv under haloklinen, därav
förklaringen till de livlösa
VACKER VIK Skenet bedrar – ungefär vid 7-8 meters djup
blir Inre Verkviken (med Kasberget i bakgrunden) syrefattigare på grund av en haloklin.
vatten den positiva egenskapen, att det kan uppta/lösa
mer syre än varmare vatten.
INLOPP Den grunda strömmen som leder in i Inre Verkviken kan jämföras med de danska sunden som leder vatten
till Östersjön.
bottnarna i Östersjön.
Det enda sättet att tillföra
nytt syre till Östersjöns djupare delar är genom inflöden
av saltvatten från Nordsjön.
Ett problem är då att det
inströmmande saltvattnet
måste vara saltare än det syrefria vattnet, som ligger där
sedan tidigare. Om så inte är
fallet, kommer det nya, syre-
rika vattnet att ”kila in sig”
på den nivå som motsvarar
dess salthalt.
Detta är väl i och för sig
också positivt men djupbottnarna får behålla sin syrebrist. Det bästa scenariot,
om man vill ha högre syrehalt är kallt saltvatten, därför
att kallt vatten är tyngre än
varmt och salt vatten tyngre
än sött. Dessutom har kallt
Även här på Åland, där sjöar
bildas genom avsnörning av
havsvikar, kan man se fenomenet i mindre skala i form
av så kallade meromiktiska
havsvikar, som fungerar
som Östersjön i miniatyr.
Inre Verkviken är ett bra
sådant exempel – den har
numera en begränsad förbindelse med havet och åtminstone periodvis syrefria
bottnar och en haloklin på
7-8 meters djup.
Vargsundet i Jomala/Finström/Hammarland var ett
annat exempel, där man
länge stred om kanalens
vara eller icke vara och den
stängdes ju till slut med en
dammlucka, varvid den bör-
jar utvecklas till en bra kräftsjö. Låt naturen och landhöjningen ha sin gång – att
med hjälp av muddring hålla
förbindelsen öppen gynnar
ingen – allra minst havsviken/den blivande sjön!
Text och foto: Ralf Carlsson
[email protected]
